Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 20 mars 2025

I mål C‑809/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) genom beslut av den 20 december 2023, som inkom till domstolen den 22 december 2023, i målet

DOMSTOLEN (sjunde avdelningen) sammansatt av ordföranden på första avdelningen F. Biltgen, tillika tillförordnad ordförande på sjunde avdelningen, ordföranden på femte avdelningen M.L. Arastey Sahún och domaren J. Passer (referent), generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Sumitomo Chemical Agro Europe SAS, genom M. Grunchard, M. Ombredane, avocates, och K. Van Maldegem, advocaat, Agence nationale de sécurité sanitaire de l’alimentation, de l’environnement och du travail (Anses), genom F. Pinet, avocat, Frankrikes regering, genom M. de Lisi, B. Fodda, och B. Travard, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom R. Lindenthal, M. Noll-Ehlers och F. Thiran, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 19 september 2024 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Internationell rätt

Unionsrätt

Direktiv 98/8

Förordning nr 528/2012

Direktiv 2003/4

Förordning nr 1907/2006

Förordning (EG) nr 1367/2006

Fransk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Den tredje frågan

Prövning av fråga 3 c

Prövning av fråga 3 b och d

Fråga 3 a

Den fjärde frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (EGT L 123, 1998, s. 1), artiklarna 66 och 67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 2012, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 334/2014 av den 11 mars 2014 (EUT L 103, 2014, s. 22) (nedan kallad förordning nr 528/2012), samt artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 2003, s. 26).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Sumitomo Chemical Agro Europe SAS (nedan kallat Sumitomo Chemical) och å andra sidan Agence nationale de sécurité sanitaire de l’alimentation, de l’environnement et du travail (Myndigheten för säkerhet i fråga om livsmedel, miljö och arbetsmiljö) (Anses) (Frankrike) och Compagnie européenne de réalisations antiparasitaires SAS France (Cera). Målet rör ett avslag på en begäran om att få tillgång till den fullständiga rapporten från denna myndighet i vilken det konstaterades att det föreligger teknisk ekvivalens mellan två verksamma ämnen i biocidprodukter som saluförs av Sumitomo Chemical och Cera.

3 I artikel 4 (Tillgång till miljöinformation) i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som undertecknades i Århus den 25 juni 1998 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen), föreskrivs följande:

4 Direktiv 98/8 har, med förbehåll för de övergångsbestämmelser som avses i punkt 13 nedan, upphävts med verkan från och med den 1 september 2013 genom förordning nr 528/2012, i sin ursprungliga version. Förordning nr 528/2012 är tillämplig från och med detta datum.

5 Artikel 19 i detta direktiv har rubriken Hemliga uppgifter. I punkt 1 föreskrivs följande:

6 Artikel 3.1 i förordning nr 528/2012 har följande lydelse:

7 I artikel 19 i förordningen, med rubriken Villkor för produktgodkännande, föreskrivs följande i punkt 1:

8 I artikel 30 i förordningen, med rubriken Utvärdering av ansökningar, föreskrivs följande i punkt 3 a:

9 Artikel 54 i samma förordning, med rubriken Bedömning av teknisk ekvivalens, har följande lydelse:

10 I artikel 66 i förordning nr 528/2012, med rubriken Konfidentialitet, föreskrivs följande:

11 Artikel 67 i förordning nr 528/2012, med rubriken Allmänhetens tillgång till information på elektronisk väg, har följande lydelse:

12 I artikel 91 i denna förordning, med rubriken Övergångsbestämmelser för ansökningar om godkännande av biocidprodukter som inlämnats enligt direktiv 98/8/EG, föreskrivs följande:

13 I artikel 96 första stycket i förordning nr 528/2012 anges att [d]irektiv 98/8/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 september 2013, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 86, 89–93 och 95 i den här förordningen.

14 Enligt artikel 97 andra stycket i förordning nr 528/2012 ska förordningen tillämpas från och med den 1 september 2013.

15 Avdelning 2 (Mikroorganismer) i bilaga III till denna förordning – i dess lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/525 av den 19 oktober 2020 om ändring av bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 106, 2021, s. 3) – har följande lydelse:

16 I bilaga VI (Gemensamma principer för bedömning av dossierer om biocidprodukter) till nämnda förordning anges följande:

17 I artikel 3.1 i direktiv 2003/4 föreskrivs följande:

18 I artikel 4.2 i detta direktiv föreskrivs följande:

19 Skäl 117 i förordning nr 1907/2006 har följande lydelse:

20 I artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13) anges följande:

21 Det framgår av bestämmelserna i artiklarna L.300-1, L.300-2 och L.311-1 i code des relations entre le public et l’administration (lagen om förhållandet mellan allmänheten och förvaltningen) att myndigheterna är skyldiga att lämna ut de administrativa handlingar som de innehar, med förbehåll för de undantag som föreskrivs i avdelning I del III i denna lag.

22 Enligt artikel L.311-6 i denna lag gäller följande:

23 I artikel L.124-4 i code de l’environnement (miljölagen) föreskrivs följande:

24 I artikel L.124-5 i miljölagen föreskrivs följande:

25 I artikel L.521-7 i nämnda lag, som även var tillämplig på information om verksamma ämnen och biocidprodukter enligt artikel L.522-12 i denna lag, vars bestämmelser införlivade artikel 19 i direktiv 98/8 innan de upphävdes i och med att förordning nr 528/2012 trädde i kraft, föreskrivs följande:

26 Klaganden i målet vid den nationella domstolen (Sumitomo Chemical) saluför en biocidprodukt kallad VectoBac, som är avsedd att bekämpa myggor och vars verksamma ämne är Bacillus Thuringiensis israelensis, serotyp H14, stam AM65-52 (Bti-AM65-52). Sistnämnda ämne upptogs i förteckningen över verksamma ämnen som får ingå i biocidprodukter med krav som beslutats på gemenskapsnivå och vilken återfinns bilaga I till direktiv 98/8.

27 Den 30 augusti 2013 ingav Cera, enligt uppgifter från Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike), ansökningar till Anses om godkännande för utsläppande på marknaden av tre biocidprodukter, nämligen Aquabac XT, Aquabac DF3000 och Aquabac 200G. Det verksamma ämnet i dessa produkter är samma organism i samma serotyp som det verksamma ämne som avses i föregående punkt, men vars stam är BMP 144 (Bti-BMP 144). Ändamålet för dessa produkter är detsamma som för Vetobac.

28 De begärda godkännandena beviljades genom tre beslut av Anses av den 19 augusti 2019. Besluten grundade sig på en bedömningsrapport i vilken det fastställdes att det förelåg teknisk ekvivalens mellan de verksamma ämnena Bti-BMP 144 och Bti-AM65-52.

29 Det framgår av handlingarna i målet att Sumitomo Chemical, genom skrivelse av den 11 februari 2021, begärde att Anses skulle översända denna rapport till bolaget.

30 Anses översände sidorna 1, 2 och 23 i nämnda rapport till bolaget, vilka motsvarade försättsbladet, sammanfattningen respektive en slutsats i form av en tabell. Myndigheten vägrade dock att lämna ut de återstående sidorna med motiveringen att de innehöll uppgifter som omfattades av skyddet för affärshemligheter.

31 Sumitomo Chemical väckte talan vid Tribunal administratif de Melun (Förvaltningsdomstolen i Melun, Frankrike) och yrkade upphävande av det beslut som generaldirektören för Anses hade fattat den 8 augusti 2021 om avslag på begäran om tillgång till den aktuella rapporten i dess helhet. Genom dom av den 22 september 2022 upphävde nämnda domstol detta beslut i den del myndigheten hade vägrat att lämna ut punkt 2.2 i rapporten, vilken återfinns på sidorna 21 och 22 i denna, och Anses ålades att lämna ut de aktuella uppgifterna. Sumitomo Chemicals övriga yrkanden ogillades.

32 Sumitomo Chemicals överklagade denna dom till den hänskjutande domstolen, och yrkade bland annat att domen skulle upphävas i den del övriga yrkanden hade ogillats och att talan skulle bifallas i sak.

33 Den hänskjutande domstolen har preciserat att de utdrag ur den aktuella rapporten som inte lämnats ut avser följande:

34 Den hänskjutande domstolen har understrukit att den begärda rapporten upprättades i samband med handläggningen av de ansökningar om godkännande för utsläppande på marknaden av biocidprodukterna Aquabac som Cera hade ingett före den 1 september 2013. Anses tillämpade artikel 91 i förordning nr 528/2012 och handlade således dessa ansökningar och utfärdade därefter dessa godkännanden i enlighet med de nationella bestämmelser som antagits för att införliva direktiv 98/8. Under dessa omständigheter vill den hänskjutande domstolen för det första få klarhet i huruvida en begäran om tillgång till denna rapport ska prövas mot bakgrund av sekretessreglerna i de nationella bestämmelser som införlivar artikel 19 i direktivet eller mot bakgrund av artiklarna 66 och 67 i nämnda förordning.

35 För det andra vill den hänskjutande domstolen, för det fall att frågan huruvida direktiv 98/8 är tillämpligt ska besvaras jakande, få klarhet i hur artikel 19.3 f och k i direktivet ska tolkas.

36 För det tredje, om det antas att det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 528/2012, avser den hänskjutande domstolens frågor tolkningen av artikel 66.3 j i denna förordning samt artikel 67.1 h, 67.3 e och 67.4 i förordningen.

37 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende dessutom påpekat att det i artiklarna 66 och 67 i förordning nr 528/2012 inte hänvisas till direktiv 2003/4, trots att det i artikel 19 i direktiv 98/8 föreskrevs att den skulle tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 90/313, vilket upphävdes och ersattes av direktiv 2003/4. Under dessa omständigheter vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida unionslagstiftaren har haft för avsikt att i förordning nr 528/2012 fastställa en särskild och heltäckande ordning för utlämnande av information om biocidprodukter och deras verksamma ämnen till allmänheten och huruvida bestämmelserna i direktiv 2003/4 således inte ska tillämpas.

38 För det fjärde beror utgången i det nationella målet även på frågan huruvida beteckningen uppgifter om utsläpp i miljön i den mening som avses i artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4, om direktivet antas vara tillämpligt, kan tillämpas på information som innehas av den behöriga myndigheten efter en bedömning av ett verksamt ämnes tekniska ekvivalens med ett godkänt verksamt ämne.

39 Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

40 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida – för det fall en ansökan om godkännande av en biocidprodukt har lämnats in enligt direktiv 98/8 och har handlagts och därefter godkänts av den behöriga nationella myndigheten i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv – en begäran om tillgång till information om denna produkt och, särskilt, om den tekniska ekvivalensen mellan det verksamma ämnet i produkten och ett godkänt verksamt ämne, ska bedömas mot bakgrund av artikel 19 i direktiv 98/8 eller artiklarna 66 och 67 i förordning nr 528/2012, i det fall begäran om tillgång till information har ingetts efter det datum då denna förordning blev tillämplig.

41 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att den begäran om tillgång till information som är aktuell i det nationella målet ingavs den 11 februari 2021. Begäran avser biocidprodukterna Aquabac, för vilka ansökan om godkännande för utsläppande på marknaden – enligt den hänskjutande domstolens uppgifter – gjordes den 30 augusti 2013.

42 I den mån Sumitomi Chemical i sitt skriftliga yttrande har gjort gällande att ansökningarna om godkännande i själva verket ingavs den 6 oktober 2013, det vill säga efter ikraftträdandet av förordning nr 528/2012, ska det erinras om följande. Det följer av domstolens fasta praxis att i ett förfarande för förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, som grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EU-domstolen, är den nationella domstolen ensam behörig att fastställa och bedöma omständigheterna i det mål som den har att avgöra. EU-domstolen är enbart behörig att tolka unionsrätten eller pröva dess giltighet mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som beskrivits av den hänskjutande domstolen, för att ge denna de uppgifter som den behöver för att lösa tvisten i fråga (dom av den 24 oktober 2019, État belge, C‑35/19, EU:C:2019:894, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

43 Det är följaktligen på grundval av de faktiska omständigheter som Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) har angett i sitt beslut om hänskjutande som tolkningsfrågorna ska besvaras.

44 Enligt artikel 97 andra stycket i förordning nr 528/2012 ska förordningen tillämpas från och med den 1 september 2013. Det var med verkan från detta datum som direktiv 98/8, enligt artikel 96 första stycket i denna förordning, upphävdes, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 86, 89–93 och 95 i nämnda förordning.

45 I artikel 91 första stycket i förordning nr 528/2012 föreskrivs visserligen att ansökningar om godkännande av biocidprodukter som lämnas in vid tillämpning av direktiv 98/8 och vars utvärdering inte har slutförts senast den 1 september 2013, ska utvärderas av de behöriga myndigheterna i enlighet med detta direktiv.

46 Det framgår dessutom av punkt 2.5 i avdelning 2 i bilaga III till förordning nr 528/2012, i den version som följer av delegerad förordning 2021/525, att när en teknisk ekvivalens krävs inom ramen för ett tillståndsförfarande enligt denna förordning, ska det läggas fram uppgifter som visar att teknisk ekvivalens har fastställts i enlighet med artikel 54 i denna förordning eller har fastställts till följd av en utvärdering som inletts före den 1 september 2013 av en behörig myndighet som utsetts i enlighet med artikel 26 i direktiv 98/8.

47 Dessa bestämmelser avser förfarandet för godkännande för utsläppande av en biocidprodukt på marknaden. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 29 och 30 i sitt förslag till avgörande avser däremot ingen av de övergångsbestämmelser som föreskrivs i artiklarna 89–93 och 95 i förordning nr 528/2012 en sådan begäran som den som är aktuell i det nationella målet, det vill säga en begäran om tillgång till information om en godkänd biocidprodukt och om det verksamma ämne som den innehåller, särskilt vad gäller dess tekniska ekvivalens med ett godkänt verksamt ämne.

48 Såsom även generaladvokaten har påpekat i punkt 33 i sitt förslag till avgörande sker den behöriga myndighetens bedömning av en ansökan om godkännande för utsläppande av en biocidprodukt på marknaden och en begäran om tillgång till information om en godkänd biocidprodukt inom ramen för två olika förfaranden.

49 I avsaknad av övergångsbestämmelser som är tillämpliga på en begäran om tillgång till information, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken ingetts efter den 1 september 2013 avseende ett verksamt ämne som ingår i en biocidprodukt som godkänts enligt direktiv 98/8, och särskilt avseende den tekniska ekvivalensen mellan ett sådant verksamt ämne och ett annat godkänt verksamt ämne, så regleras följaktligen bedömningen av nämnda begäran av bestämmelserna i denna förordning.

50 Mot bakgrund av det ovanstående ska den första frågan besvaras enligt följande. Artiklarna 96 och 97 i förordning nr 528/2012 ska tolkas så, att en begäran om tillgång till information om ett verksamt ämne som ingår i en godkänd biocidprodukt och, särskilt, om den tekniska ekvivalensen med ett godkänt verksamt ämne, i det fall begäran ingetts efter det datum då förordningen blev tillämplig, ska bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i nämnda förordning, även om en sådan begäran avser en biocidprodukt som godkänts i enlighet med direktiv 98/8 eller i förekommande fall enligt nämnda förordning på grundval av en teknisk ekvivalens som fastställts av en behörig myndighet som utsetts i enlighet med artikel 26 i detta direktiv.

51 Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas det anledning att besvara den andra frågan.

52 Domstolen kommer först att pröva fråga 3 c och därefter kommer frågorna 3 b och d att prövas gemensamt innan fråga 3 a besvaras.

53 Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 3 c för att få klarhet i huruvida artikel 66.3 j i förordning nr 528/2012 ska tolkas så, att den behöriga myndigheten, som svar på en begäran om tillgång till information med stöd av denna bestämmelse, är skyldig att lämna ut samtliga detaljerade uppgifter om de analysmetoder som avses i artikel 19.1 c i denna förordning, även om utlämnandet av dessa uppgifter skulle åsidosätta skyddet för affärshemligheter, eller är myndigheten endast skyldig att lämna ut allmän information om arten av dessa metoder och, i förekommande fall, de slutsatser som dragits med stöd av dessa.

54 Enligt artikel 66.2 första stycket i förordning nr 528/2012 ska Echa och de behöriga myndigheterna vägra att ge tillgång till information om ett utlämnande negativt påverkar skyddet för de berörda personernas kommersiella intressen, personliga integritet eller säkerhet. I andra stycket i denna bestämmelse räknas de uppgifter upp vars utlämnande i princip ska anses medföra ett sådant åsidosättande.

55 I artikel 66.3 j i denna förordning föreskrivs att utan hinder av vad som sägs i punkt 2 i denna artikel får tillgång till de analysmetoder som avses i artikel 19.1 c i förordningen under inga omständigheter vägras när ett godkännande har beviljats.

56 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 83 och 84 i sitt förslag till avgörande framgår det av den otvetydiga ordalydelsen i artikel 66.3 i förordning nr 528/2012, och närmare bestämt av uttrycket under inga omständigheter, att när ett godkännande för utsläppande på marknaden väl har beviljats, får tillgång till information om de analysmetoder som avses i artikel 19.1 c i förordning nr 528/2012 inte vägras av något skäl.

57 Enligt sistnämnda bestämmelse krävs det, som villkor för beviljande av ett godkännande för utsläppande på marknaden av en biocidprodukt, när det inte är fråga om en av de produkter som kan omfattas av det förenklade godkännandeförfarandet, bland annat att den kemiska identiteten, mängden och den tekniska ekvivalensen för de verksamma ämnena i biocidprodukten ska kunna fastställas i enlighet med de tillämpliga kraven i bilagorna II och III till denna förordning.

58 Bland de faktorer som ska bedömas i enlighet med de analysmetoder som avses i artikel 19.1 c i förordning nr 528/2012, och som kan leda till ett godkännande för att släppa ut den aktuella biocidprodukten på marknaden, anges således uttryckligen den tekniska ekvivalensen för de verksamma ämnen som ingår i denna produkt. Eftersom artikel 66.3 j i denna förordning förbjuder varje vägran att ge tillgång till de analysmetoder som avses i artikel 19.1 c, avser den nödvändigtvis de metoder som har gjort det möjligt att fastställa bland annat denna ekvivalens, såsom den definieras i artikel 3.1 w i nämnda förordning och som bland annat avses i punkt 2.5 i avdelning 2 i bilaga III till samma förordning.

59 Eftersom det i artikel 66.3 j i förordning nr 528/2012 föreskrivs en skyldighet för den behöriga myndigheten att säkerställa tillgång till information om de analysmetoder som använts för att bevilja det aktuella godkännandet för utsläppande på marknaden, kan denna bestämmelse, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 82 i sitt förslag till avgörande, inte tolkas så, att den endast avser tillhandahållande av allmän information om vilket slags metoder som använts. Bestämmelsen ska tvärtom tolkas så, att den innebär en skyldighet att lämna exakta och fullständiga uppgifter om dessa metoder. Denna skyldighet är däremot, såsom generaladvokaten också har påpekat, begränsad till analysmetoder och omfattar således inte de resultat eller slutsatser som erhållits till följd av tillämpningen av dessa metoder.

60 Mot bakgrund av det ovan anförda ska fråga 3 c besvaras enligt följande. Artikel 66.3 j i förordning nr 528/2012 ska tolkas så, att när ett godkännande för utsläppande av en biocidprodukt på marknaden väl har beviljats, får den behöriga myndigheten inte vägra att lämna ut den begärda informationen om de analysmetoder som har gjort det möjligt att fastställa den tekniska ekvivalensen för de verksamma ämnena i denna produkt. Dessa uppgifter ska vara exakta och fullständiga, men de omfattar inte de resultat eller slutsatser som erhållits till följd av tillämpningen av dessa metoder.

61 Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 3 b och d för att få klarhet i huruvida artikel 67 i förordning nr 528/2012 ska tolkas så, att ett fullständigt eller partiellt utlämnande av en rapport som fastställer teknisk ekvivalens mellan ett godkänt verksamt ämne och det verksamma ämne som ingår i en biocidprodukt, vilken utarbetats i samband med handläggningen av en ansökan om godkännande för utsläppande av denna produkt på marknaden, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 67.1 h, 67.3 e eller 67.4 b. Den hänskjutande domstolen vill dessutom få klarhet i huruvida artikel 67.1 h, enligt vilken det krävs att de analysmetoder som avses i … avdelning 2 avsnitt 4.2 i bilaga II ska göras tillgängliga för allmänheten, ska tolkas så, att den i själva verket hänvisar till punkt 4.3 i avdelning 2 i bilaga II till förordning nr 528/2012, tidigare punkt 4.2 i denna avdelning, nu punkt 4.3 i samma avdelning, efter ikraftträdandet av delegerad förordning 2021/525.

62 Det ska i detta hänseende påpekas att artikel 67 i förordning nr 528/2012 ålägger Echa och, i punkt 1, kommissionen, att kostnadsfritt göra viss information tillgänglig för allmänheten. Den riktar sig således inte till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

63 I nämnda artikel 67 fastställs emellertid en referensram för öppenhet som även är relevant för den bedömning som den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska göra enligt förordning nr 528/2012 av huruvida en begäran ska beviljas som avser tillgång till information om en biocidprodukt som godkänts i enlighet med direktiv 98/8 eller på grundval av en teknisk ekvivalens som, i enlighet med punkt 2.5 i avdelning 2 i bilaga III till denna förordning, fastställts av en behörig myndighet som utsetts i enlighet med artikel 26 i direktivet.

64 I artikel 67 i förordning nr 528/2012 föreskrivs att information utan kostnad ska göras tillgänglig för allmänheten dels [f]rån och med den dag då kommissionen antar en genomförandeförordning om att ett verksamt ämne är godkänt, i enlighet med nämnda artikel 67.1 och 67.3, dels [f]rån och med godkännandedatumet för en biocidprodukt i enlighet med nämnda artikel 67.2 och 67.4.

65 I förevarande fall omfattas den aktuella begäran om tillgång till information inte av det första utan av det andra typfallet. Denna begäran avser nämligen inte handlingar som hänför sig till ett förfarande för godkännande av ett verksamt ämne, vilket regleras av bestämmelserna i kapitel II i förordning nr 528/2012. Begäran avser i stället handlingar som hänför sig till ett förfarande för godkännande av biocidprodukter på grundval av teknisk ekvivalens mellan ett verksamt ämne som ingår i produkterna och ett annat ämne som redan har godkänts och införts i unionsförteckningen över godkända verksamma ämnen, vilka omfattas av kapitlen IV–VI i denna förordning.

66 Av denna anledning är varken artikel 67.1 h eller 67.3 e i förordning nr 528/2012 tillämplig på ett sådant mål som det aktuella i den nationella domstolen.

67 Vad gäller det andra typfall som avses i punkt 64 ovan, och närmare bestämt i artikel 67.4 b i förordning nr 528/2012, vilket avser bedömningsrapporten, ska det påpekas att detta begrepp definieras i artikel 30.3 a i denna förordning som en rapport [upprättad av den mottagande behöriga myndigheten] som sammanfattar slutsatserna av dess bedömning och skälen för godkännande av biocidprodukten eller för att produktgodkännande avslås.

68 Bedömningen av huruvida det föreligger teknisk ekvivalens mellan det verksamma ämnet i en biocidprodukt och ett redan godkänt verksamt ämne utgör visserligen ett steg som föregår godkännandet av en sådan biocidprodukt, om en ansökan om detta har gjorts. I artikel 54 i förordning nr 528/2012, som reglerar bedömningen av teknisk ekvivalens, hänvisas det till den bedömning som ska leda till antagandet av ett beslut om att de verksamma ämnena anses vara tekniskt ekvivalenta. Vidare framgår det av punkt 2.5 i avdelning 2 i bilaga III till förordningen, i den version som följer av delegerad förordning 2021/525, att en sådan teknisk ekvivalens kan fastställas efter en bedömning som inletts före den 1 september 2013 av en behörig myndighet som utsetts i enlighet med artikel 26 i direktiv 98/8. Slutligen innehåller bilaga VI till förordning nr 528/2012, i enlighet med dess rubrik, de gemensamma principerna för utvärdering av produktdokumentation. I dess punkt 21 anges att [o]m det är relevant ska den tekniska ekvivalensen för varje verksamt ämne i biocidprodukten fastställas för verksamma ämnen som redan är uppförda i förteckningen över godkända verksamma ämnen. Det följer emellertid inte av dessa bestämmelser att de beslut som Echa ska fatta med stöd av artikel 54 i denna förordning eller som den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska fatta för att fastställa denna tekniska ekvivalens, utgör en bedömningsrapport i den mening som avses i artikel 30.3 a i nämnda förordning.

69 Det framgår således inte av artikel 67.1 h i förordning nr 528/2012, av artikel 67.3 e i denna förordning eller av artikel 67.4 b i densamma att det utgör ett krav att en sådan rapport som den som är aktuell i det nationella målet ska göras tillgänglig för allmänheten.

70 Mot denna bakgrund saknas anledning att besvara den första delen av fråga 3 d, såsom det erinrats om i den andra meningen i punkt 61 ovan.

71 Mot bakgrund av det ovan anförda ska fråga 3 b och d besvaras enligt följande. Artikel 67.1 h, 67.3 e och 67.4 b i förordning nr 528/2012 ska tolkas så, att utlämnandet av en rapport, i vilken det fastställs att ett verksamt ämne som ingår i en godkänd biocidprodukt är tekniskt ekvivalent med ett godkänt verksamt ämne, och vilken utarbetats av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i samband med handläggningen av en ansökan om godkännande för utsläppande av denna produkt på marknaden, inte omfattas av dessa bestämmelsers tillämpningsområde.

72 Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 3 a för att få klarhet i huruvida artiklarna 66 och 67 i förordning nr 528/2012 ska tolkas så, att de fastställer en särskild och uttömmande ordning för tillgång till information som innehas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat rörande biocidprodukter, och särskilt rörande den tekniska ekvivalensen mellan det verksamma ämnet i produkterna och ett godkänt verksamt ämne, vilket får till följd att dessa myndigheter inte kan tillämpa de nationella bestämmelser varigenom artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4 införlivas.

73 Vad för det första gäller artiklarna 66 och 67 i förordning nr 528/2012 är det endast artikel 66 i denna förordning som är relevant för prövningen av fråga 3 a, eftersom artikel 67 i denna förordning, såsom framgår av punkt 62 ovan, inte riktar sig till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

74 Enligt artikel 66.2 andra stycket a i förordning nr 528/2012 ska utlämnande av [d]etaljerade uppgifter om en biocidprodukts fullständiga sammansättning i princip anses åsidosätta skyddet för affärsintressen. Med undantag från denna regel gäller att [o]m brådskande åtgärder är väsentliga för att skydda … miljön eller något annat väsentligt allmänintresse är de behöriga myndigheterna likväl skyldiga att lämna ut informationen enligt tredje stycket i denna punkt. När ett godkännande väl har beviljats får tillgång inte under några omständigheter vägras när det gäller information som omfattas av någon av de tretton kategorier som avses i artikel 66.3 i förordning nr 528/2012, däribland, enligt nämnda artikel 66.3 j, [d]e analysmetoder som avses i artikel 19.1 c.

75 För det andra ska medlemsstaterna enligt artikel 3.1 i direktiv 2003/4 se till att de offentliga myndigheter som avses i artikel 2 led 2 i direktivet åläggs att tillhandahålla den sökande all sådan miljöinformation som omfattas av någon av de sex kategorier av information som anges i artikel 2 led 1 och som innehas av eller förvaras för dem, utan att den sökande behöver ange skälen för sin begäran, såvida inte begäran omfattas av något av undantagen i artikel 4 i samma direktiv.

76 Enligt artikel 4.2 första stycket d i direktiv 2003/4 får medlemsstaterna emellertid föreskriva att en begäran om miljöinformation ska avslås om utlämnande av informationen skulle ha negativa följder för [s]ekretess som omfattar kommersiell eller industriell information, där sådan sekretess föreskrivs i nationell lagstiftning eller [unions]lagstiftning i syfte att skydda legitima ekonomiska intressen …. I artikel 4.2 andra stycket sista meningen i direktivet föreskrivs i detta avseende att [i] varje enskilt fall ska allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås.

77 I enlighet med artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4 har unionslagstiftaren dessutom infört ett undantag från det undantag som föreskrivs i artikel 4.2 första stycket d i direktivet. Enligt artikel 4.2 andra stycket sista meningen i direktivet får sekretess som omfattar kommersiell eller industriell information således inte göra det möjligt att avslå en begäran om miljöinformation som gäller uppgifter om utsläpp i miljön.

78 Vad för det tredje gäller förhållandet mellan artikel 66 i förordning nr 528/2012 och artikel 4.2 i direktiv 2003/4 ska följande påpekas. Till skillnad från artikel 19 i direktiv 98/8, i vilken det i punkt 1 föreskrevs att den skulle tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 90/313, innehåller varken artikel 66 i förordning nr 528/2012 eller någon annan bestämmelse i denna förordning någon motsvarande precisering avseende direktiv 2003/4, vilket upphävde och ersatte direktiv 90/313.

79 Att det saknas en precisering kan emellertid inte tolkas så, att direktiv 2003/4 inte ska tillämpas på en begäran om tillgång till handlingar som upprättats i enlighet med denna förordning eller – i förekommande fall enligt de övergångsbestämmelser som föreskrivs i nämnda förordning – i enlighet med direktiv 98/8.

80 Det anges inte i förordning nr 528/2012 att dess bestämmelser om konfidentialitet skulle utgöra ett undantag från den allmänna ordningen för tillgång till miljöinformation. Tvärtom föreskrivs det uttryckligen i artikel 66.1 i denna förordning att förordning nr 1049/2001 och de bestämmelser som antas av Echas styrelse i enlighet med artikel 118.3 i förordning nr 1907/2006 ska tillämpas på de handlingar som [Echa] innehar i enlighet med den här förordningen.

81 Domstolen har redan slagit fast att artikel 6 i förordning nr 1367/2006 tillför mer specifika regler till förordning nr 1049/2001 rörande ansökningar om tillgång till miljöinformation (dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen, C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738, punkt 79). I nämnda artikel 6.1 föreskrivs en regel som motsvarar den som föreskrivs i artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4.

82 I skäl 117 i förordning nr 1907/2006 anges för övrigt att [Echa] och medlemsstaterna bör ge tillgång till information i enlighet med bestämmelserna i [direktiv 2003/4], [förordning nr 1049/2001] samt [Århuskonventionen].

83 Vidare tyder användningen av adverbet i princip i artikel 66.2 andra stycket i förordning nr 528/2012 på att uppgifter som omfattas av en av de fyra kategorier som räknas upp där inte under alla omständigheter måste skyddas mot utlämnande och att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende. I nämnda artikel 66.2 tredje stycket föreskrivs dessutom uttryckligen att dessa myndigheter ska göra en avvägning mellan skyddet för affärsintressen och skyddet för de allmänintressen som betjänas av att informationen lämnas ut.

84 Det framgår således inte att unionslagstiftaren, genom bestämmelserna om sekretess i förordning nr 528/2012, hade för avsikt att föreskriva en specifik och uttömmande ordning som skulle kunna hindra att tillgång ges till uppgifter om utsläpp i miljön i enlighet med de nationella bestämmelser som antagits för att införliva direktiv 2003/4. Det framgår av motiveringen till kommissionens förslag av den 12 juni 2009 om Europaparlamentets och rådets förordning om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (KOM(2009) 267 slutlig) att sekretessbestämmelserna i direktiv 98/8 skulle ändras något och anpassas till bestämmelserna i förordning nr 1907/2006, i syfte att underlätta Echas tillämpning av dem.

85 Dessutom skulle, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 41 i sitt förslag till avgörande, motsatsen innebära ett åsidosättande av Europeiska unionens internationella åtaganden genom undertecknandet av Århuskonventionen. I artikel 4.4 första stycket d i denna konvention föreskrivs nämligen att sekretess som omfattar kommersiell eller industriell information inte ska hindra utlämnande av information om utsläpp som är av betydelse i miljöskyddshänseende.

86 Det framgår av skäl 5 i direktiv 2003/4 att antagandet av direktivet just tillgodosåg behovet av att säkerställa att unionsrätten är förenlig med Århuskonventionen.

87 Genom att det i artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4 föreskrivs att sekretess som omfattar kommersiell eller industriell information inte får utgöra hinder för utlämnande av uppgifter om utsläpp i miljön, möjliggörs ett konkret genomförande av denna regel som det erinrats om i punkt 85 ovan och av principen om största möjliga tillgång till miljöinformation som innehas av eller förvaras för offentliga myndigheter (dom av den 23 november 2016, Bayer CropScience och Stichting De Bijenstichting, C‑442/14, EU:C:2016:890, punkt 57).

88 Mot bakgrund av det ovan anförda ska fråga 3 a besvaras enligt följande. Artikel 66 i förordning nr 528/2012 ska tolkas så, att den inte fastställer en särskild och uttömmande ordning för tillgång till information som innehas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat rörande biocidprodukter, och särskilt rörande den tekniska ekvivalensen mellan det verksamma ämnet i produkterna och ett godkänt verksamt ämne, vilken får till följd att dessa myndigheter inte kan tillämpa de nationella bestämmelser varigenom artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4 införlivas.

89 Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4 ska tolkas så, att begreppet uppgifter om utsläpp i miljön, i den mening som avses i denna bestämmelse, kan tillämpas på information som ingår i en rapport som upprättats av den behöriga myndigheten efter en bedömning av om ett verksamt ämne, vilket ingår i en godkänd biocidprodukt, är tekniskt ekvivalent med ett godkänt verksamt ämne.

90 Domstolen har i detta avseende slagit fast att begreppet utsläpp i miljön i den mening som avses i artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4 ska tolkas på så sätt att det bland annat omfattar utsläpp i miljön av sådana produkter och ämnen som växtskyddsmedel eller biocidprodukter och de ämnen som dessa innehåller, förutsatt att det rör sig om faktiska eller förutsebara utsläpp under normala eller realistiska användningsförhållanden (dom av den 23 november 2016, Bayer CropScience och Stichting De Bijenstichting, C‑442/14, EU:C:2016:890, punkt 81).

91 Domstolen har vidare preciserat att begreppet uppgifter om utsläpp i miljön, i den mening som avses i denna bestämmelse, ska tolkas så, att det inte endast omfattar uppgifter om utsläppen som sådana, det vill säga uppgifter om vilka slags utsläpp det är fråga om, utsläppens sammansättning, deras kvantitet samt vid vilken tidpunkt och på vilken plats utsläppen ägt rum, utan även uppgifter om nämnda utsläpps kortsiktiga och långsiktiga inverkan på miljön (dom av den 23 november 2016, Bayer CropScience och Stichting De Bijenstichting, C‑442/14, EU:C:2016:890, punkt 87).

92 Allmänheten måste i detta syfte ges tillgång inte bara till uppgifter om utsläppen som sådana utan även till uppgifter om dessa utsläpps kortsiktiga och långsiktiga inverkan på miljön, såsom nämnda utsläpps inverkan på icke-målorganismer. Allmänheten har nämligen inte endast ett intresse av att få tillgång till sådana uppgifter om utsläpp i miljön som ger kännedom om de faktiska och förutsebara utsläppen i miljön utan även ett intresse av att få uppgifter som gör det möjligt att förstå på vilket sätt miljön kan påverkas av utsläppen i fråga (dom av den 23 november 2016, Bayer CropScience och Stichting De Bijenstichting, C‑442/14, EU:C:2016:890, punkt 86).

93 Begreppet uppgifter om utsläpp i miljön omfattar således uppgifter som härrör från studier vars syfte är att bedöma faktiska eller förutsebara utsläpp av produkten eller ämnet i fråga i miljön under omständigheter som motsvarar normala eller realistiska användningsförhållanden för produkten eller ämnet, eller att analysera effekterna av dessa utsläpp, såsom studier för att fastställa toxicitet, effekterna och andra aspekter av en produkt eller ett ämne under de mest ogynnsamma realistiska förhållanden som rimligen kan uppstå, samt studier som utförs under förhållanden som ligger så nära normal jordbrukspraxis som möjligt och de förhållanden som råder i det område där produkten eller ämnet kommer att användas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 2016, Bayer CropScience och Stichting De Bijenstichting, C‑442/14, EU:C:2016:890, punkterna 89 och 91).

94 Detta begrepp omfattar även uppgifter om resthalter som förekommer i miljön efter användning av den berörda produkten och studier avseende mätningar av spridningen av ämnet i samband med sådan användning (dom av den 23 november 2016, Bayer CropScience och Stichting De Bijenstichting, C‑442/14, EU:C:2016:890, punkt 95).

95 Däremot utesluts uppgifter som inte avser utsläpp av produkten eller ämnet i fråga i miljön samt uppgifter som rör hypotetiska utsläpp, det vill säga utsläpp som varken föreligger eller är förutsebara under omständigheter som motsvarar normala eller realistiska användningsförhållanden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 2016, Bayer CropScience och Stichting De Bijenstichting, C‑442/14, EU:C:2016:890, punkterna 77–80 och 100).

96 Såsom den franska regeringen har påpekat syftar bedömningen av huruvida ett verksamt ämne, som ingår i en biocidprodukt, är tekniskt ekvivalent med ett godkänt verksamt ämne inte främst till att undersöka de eventuella hälso- eller miljökonsekvenserna av ett ämnes utsläpp i miljön, utan endast att jämföra två ämnen med beaktande av uppgifter om ämnenas exakta sammansättning och tillverkningsprocesser.

97 Såsom den franska regeringen också har påpekat beviljas dessutom ett godkännande för utsläppande på marknaden för den produkt som innehåller ämnet med beaktande av de risker eller faror som det kan medföra under normala eller realistiska användningsförhållanden. Dessa förhållanden avser inte utsläpp av enbart själva ämnet, utan förhållandena för den biocidprodukt där ämnet ingår.

98 Det framgår således att en rapport om teknisk ekvivalens mellan ett verksamt ämne, som ingår i en biocidprodukt, och ett godkänt verksamt ämne, såsom den rapport som är aktuell i det nationella målet, i princip inte kan innehålla uppgifter om utsläpp i miljön i den mening som avses i artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4.

99 Det ankommer emellertid i slutändan på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida den rapport som är i fråga i det nationella målet innehåller sådana uppgifter.

100 Det ankommer särskilt på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida denna rapport innehåller uppgifter om slag, sammansättning, kvantitet, tidpunkt och plats med avseende på förutsebara utsläpp, under omständigheter som motsvarar normala eller realistiska användningsförhållanden, av det verksamma ämnet som ingår i Aquabac-produkterna eller, i förekommande fall, uppgifter om de resthalter som kan förekomma i miljön efter det att dessa produkter har använts.

101 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 4.2 andra stycket i direktiv 2003/4 ska tolkas så, att begreppet uppgifter om utsläpp i miljön, i den mening som avses i denna bestämmelse, i princip inte kan tillämpas på information som ingår i en rapport som upprättats av den behöriga myndigheten i en medlemsstat efter en bedömning av om ett verksamt ämne, som ingår i en godkänd biocidprodukt, är tekniskt ekvivalent med ett godkänt verksamt ämne.

102 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: franska.