ext/celex/62024CJ0376

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 18 juni 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2003/6/EG – Artikel 3 – Förordning (EU) nr 596/2014 – Artikel 10 – Olagligt röjande av insiderinformation – Insiderhandel och marknadsmissbruk – Finansiella tjänster – Artikel 21 – Offentliggörande eller spridning av information i medierna – En politikers offentliggörande av insiderinformation i medierna – Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 – Artikel 10 – Artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Yttrandefrihet – Artikel 52.1 och 52.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna – Tolkning och begränsning av utövandet av denna frihet ”

I mål C‑376/24,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel) (Belgien) genom beslut av den 8 maj 2024, som inkom till domstolen den 28 maj 2024, i målet

MT

mot

Comité de direction de l’Autorité des Services et des Marchés Financiers (FSMA),

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden I. Jarukaitis, domstolens vice ordförande T. von Danwitz, tillika tillförordnad domare på fjärde avdelningen, samt domarna M. Condinanzi (referent), N. Jääskinen och R. Frendo,

generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona,

justitiesekreterare: handläggaren M. Siekierzyńska,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 22 maj 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– MT, genom J. Bourtembourg, J. Uyttendaele och M. Uyttendaele, avocats,

– Comité de direction de l’Autorité des Services et des Marchés Financiers (FSMA), genom X. Dieux, avocat,

– Europeiska kommissionen, genom C. Auvret, G. Goddin och G. von Rintelen, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 11 september 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av dels artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (EUT L 96, 2003, s. 16), dels artiklarna 10 och 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 2014, s. 1), mot bakgrund av artiklarna 11 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), och likhetsprincipen.

2 Begäran har framställts i ett mål mellan MT och Comité de direction de l’Autorité des Services et des Marchés Financiers (nedan kallad FSMA) angående beslutet att ålägga MT en sanktionsavgift för att han hade röjt insiderinformation till journalister rörande belgiska statens avsikt att till PostNL, som är etablerat i Nederländerna, sälja en del av sina aktier i Bpost, ett offentligrättsligt aktiebolag och den ledande operatören inom postsektorn i Belgien, vars kapital till mer än 50 procent ägdes av belgiska staten och vars aktier var noterade på Bourse Euronext de Bruxelles (börsen Euronext i Bryssel) (Belgien).

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2003/6

3 I skälen 2, 12 och 44 i direktiv 2003/6 angavs följande:

”(2) För en integrerad och effektiv finansmarknad krävs marknadsintegritet. Att värdepappersmarknaderna fungerar väl och att allmänheten har förtroende för dem är förutsättningar för ekonomisk tillväxt och välstånd. Marknadsmissbruk skadar finansmarknadernas integritet och allmänhetens förtroende för värdepapper och derivatinstrument.

...

(12) Marknadsmissbruk består av insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan. Lagstiftning mot insiderhandel och mot otillbörlig marknadspåverkan har samma syfte: att garantera finansmarknadernas integritet i gemenskapen och höja investerarnas förtroende för dem. ...

...

(44) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som bland annat erkänns i [stadgan], särskilt artikel 11 i densamma, och artikel 10 i [Europakonventionen]. Detta direktiv hindrar alltså inte på något sätt medlemsstaterna från att tillämpa sina konstitutionella bestämmelser om pressfrihet och yttrandefrihet i medierna”.

4 Artikel 1 i samma direktiv föreskrev följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1) insiderinformation : icke offentliggjord information av specifik natur, som direkt eller indirekt hänför sig till en eller flera emittenter av finansiella instrument eller till ett eller flera finansiella instrument och som, om den offentliggjordes, skulle kunna förväntas ha en väsentlig inverkan på priset på dessa finansiella instrument eller på priset på relaterade derivatinstrument.

...”

5 I artikel 2 i nämnda direktiv föreskrevs följande:

”1. Medlemsstaterna skall förbjuda varje person som avses i andra stycket och som förfogar över insiderinformation att utnyttja denna för att förvärva eller avyttra, eller försöka förvärva eller avyttra, finansiella instrument som omfattas av denna information, för egen eller annans räkning, direkt eller indirekt.

Första stycket skall tillämpas på varje person som förfogar över denna information

a) genom sin ställning i emittentens administrations-, lednings- eller kontrollorgan,

b) genom aktieinnehav i emittenten,

c) genom att ha tillgång till information i sin anställning, i sin verksamhet eller under sina åligganden,

d) genom sin brottsliga verksamhet.

...”

6 I artikel 3 i samma direktiv föreskrevs följande:

”Medlemsstaterna skall förbjuda varje person som omfattas av förbudet i artikel 2

a) att röja sådan insiderinformation till annan person, utom i fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden, eller

b) att på grundval av sådan insiderinformation föreslå eller förmå någon annan person att förvärva eller avyttra finansiella instrument som omfattas av informationen.”

7 Direktiv 2003/6 upphävdes genom förordning nr 596/2014 med verkan från och med den 3 juli 2016.

Förordning nr 596/2014

8 I skälen 2, 7, 23, 24 och 77 i förordning nr 596/2014 anges följande:

”(2) För en integrerad, effektiv och öppen finansmarknad krävs marknadsintegritet. Väl fungerande värdepappersmarknader som har allmänhetens förtroende är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och välstånd. Marknadsmissbruk skadar finansmarknadernas integritet och allmänhetens förtroende för värdepapper och derivatinstrument.

...

(7) Marknadsmissbruk är ett begrepp som omfattar olagliga beteenden på finansmarknaderna, och vid tillämpning av denna förordning bör begreppet anses omfatta insiderhandel, olagligt röjande av insiderinformation och marknadsmanipulation. Sådant beteende hindrar fullständig öppenhet på marknaden som är en förutsättning för handel för alla ekonomiska aktörer på integrerade finansmarknader.

...

(23) De huvudsakliga kännetecknen för insiderhandeln består i att en oberättigad fördel uppnås från insiderinformation till nackdel för tredje parter som är omedvetna om sådan information, och följaktligen leder detta till att finansmarknadernas integritet och investerarnas förtroende undergrävs. Förbudet mot insiderhandel bör följaktligen tillämpas när en person som förfogar över insiderinformation otillbörligt utnyttjar den fördel som denna information ger och utför en transaktion i enlighet med denna information genom att förvärva eller avyttra, eller försöka förvärva eller avyttra, eller genom att återkalla eller ändra, eller försöka återkalla eller ändra, en handelsorder att förvärva eller avyttra finansiella instrument som omfattas av denna information, för egen eller annans räkning, direkt eller indirekt. ...

(24) ... Frågan huruvida en person har överträtt förbudet mot insiderhandel eller har försökt utöva insiderhandel bör bedömas mot bakgrund av syftet med denna förordning, vilket är att skydda finansmarknadernas integritet och höja investerarnas förtroende för dem. Detta förtroende bygger i sin tur på att investerarna har tillförsäkrats likabehandling och skydd mot otillbörligt utnyttjande av insiderinformation.

...

(77) Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i [stadgan]. Denna förordning bör således tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa rättigheter och principer. När denna förordning hänvisar till bestämmelserna om tryckfrihet och yttrandefrihet i andra media såväl som de bestämmelser och normer som är tillämpliga på journalistyrket, bör hänsyn tas till de friheterna som de garanteras i [Europeiska] unionen och medlemsstaterna och som de erkänns enligt artikel 11 i stadgan samt andra relevanta bestämmelser.”

9 I artikel 1 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Genom den här förordningen fastställs ett gemensamt regelverk om insiderhandel, olagligt röjande av insiderinformation och marknadsmanipulation (marknadsmissbruk) samt åtgärder för att förhindra marknadsmissbruk för att säkerställa de finansiella marknadernas integritet i unionen och förbättra investerares skydd på och förtroende för de marknaderna.”

10 I artikel 7 i nämnda förordning, med rubriken ”Insiderinformation”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 4:

”1. I denna förordning avses med insiderinformation följande typer av information:

a) Information av specifik natur som inte har offentliggjorts, som direkt eller indirekt rör en eller flera emittenter eller ett eller flera finansiella instrument och som, om den offentliggjordes, sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på dessa finansiella instrument eller på priset på relaterade finansiella derivatinstrument.

...

4. Vid tillämpning av punkt 1 ska information som, om den offentliggjordes, sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på finansiella instrument, finansiella derivatinstrument, på relaterade spotavtal avseende råvaror eller på auktionerade produkter baserade på utsläppsrätter avse information som en förnuftig investerare sannolikt skulle utnyttja som en del av grunden för sitt investeringsbeslut.

…”

11 I artikel 10 i samma förordning, med rubriken ”Olagligt röjande av insiderinformation”, föreskrivs följande:

”1. Vid tillämpningen av denna förordning anses olagligt röjande av insiderinformation föreligga när en person förfogar över insiderinformation och röjer den informationen till en annan person, utom i fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden.

...

2. Vid tillämpningen av denna förordning anses vidarebefordran av … rekommendationer eller uppmaningar … utgöra olagligt röjande av insiderinformation enligt denna artikel, när personen som röjer rekommendationen eller uppmaningen inser eller borde ha insett att den bygger på insiderinformation.”

12 Artikel 14 i förordning nr 596/2014, med rubriken ”Förbud mot insiderhandel och olagligt röjande av insiderinformation”, har följande lydelse:

”En person får inte

a) ägna sig åt eller försöka ägna sig åt insiderhandel,

b) rekommendera att någon annan person ägnar sig åt insiderhandel eller förmå någon annan person att ägna sig åt insiderhandel, eller

c) olagligen röja insiderinformation.”

13 Artikel 21 i denna förordning, med rubriken ”Offentliggörande eller spridning av information i medierna”, har följande lydelse:

”Om information offentliggörs eller sprids och om rekommendationer tas fram eller sprids för journalistiska ändamål eller andra uttrycksformer i medierna, ska sådant offentliggörande eller sådan spridning av information, vid tillämpning av artik[el] 10 ... bedömas med beaktande av bestämmelserna om tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier samt de regler och normer som är tillämpliga på journalistyrket, om inte

a) de berörda personerna eller personer nära knutna till dessa direkt eller indirekt får fördel eller vinst från offentliggörandet eller spridandet av den aktuella informationen, eller

b) informationen offentliggörs eller sprids med avsikt att vilseleda marknaden när det gäller utbud och efterfrågan av eller pris på ett finansiellt instrument.”

Belgisk rätt

14 Genom loi relative à la surveillance du secteur financier et aux services financiers (lagen om tillsyn av finanssektorn och finansiella tjänster), av den 2 augusti 2002 (Moniteur belge av den 4 september 2002, s. 39121), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad lagen av den 2 augusti 2002), införlivades med belgisk rätt direktiv 2003/6 och kommissionens direktiv 2003/124/EG av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller definition och offentliggörande av insiderinformation och definition av otillbörlig marknadspåverkan (EUT L 339, 2003, s. 70).

15 I artikel 2.14° i denna lag definieras ”insiderinformation” på följande sätt:

” …. all information som inte har offentliggjorts, som är av specifik natur och som direkt eller indirekt rör en eller flera emittenter eller ett eller flera finansiella instrument och som, om den offentliggjordes, sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på dessa finansiella instrument eller på priset på relaterade finansiella derivatinstrument.

...

Som information som sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på finansiella instrument eller relaterade derivatinstrument räknas information som en förnuftig investerare sannolikt skulle utnyttja som en del av grunden för sitt investeringsbeslut.

Informationen som avses i styckena 1, 2 och 3 ska anses vara av ”specifik natur” om den inbegriper omständigheter som föreligger eller rimligtvis kan komma att föreligga eller en händelse som har inträffat eller rimligtvis kan förväntas inträffa och om denna information är tillräckligt specifik för att göra det möjligt att dra slutsatser om omständigheternas eller händelsens potentiella effekt på priserna på finansiella instrument eller relaterade derivatinstrument.”

16 I artikel 25.1 i nämnda lag föreskrivs följande:

”1. Det är förbjudet för var och en

1° som förfogar över information som den inser eller borde inse är insiderinformation

a) att för egen eller annans räkning, direkt eller indirekt förvärva eller avyttra, eller försöka förvärva eller avyttra, sådana finansiella instrument som omfattas av denna information,

b) att röja sådan information till annan person, utom i fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden,

c) rekommendera en tredje part att på grundval av insiderinformationen förvärva eller avyttra, eller låta en annan person förvärva eller avyttra, de finansiella instrument som informationen gäller.

...

4° att sprida information eller rykten via media, internet eller på annat sätt som ger eller kan ge falska eller vilseledande uppgifter om finansiella instrument, när [personen] visste eller borde ha vetat att uppgifterna var falska eller vilseledande.

När journalister verkar i sin yrkesroll ska spridning av sådan information bedömas med hänsyn till regler som är tillämpliga på deras yrke, såvida inte dessa personer direkt eller indirekt erhåller fördel eller vinning genom att sprida informationen i fråga.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

17 Det framgår av beslutet om hänskjutande att MT, som är belgisk politiker och medlem i socialistpartiet, var minister för offentliga företag i Belgiens federala regering från januari 2013 till oktober 2014. Vid tidpunkten för omständigheterna i målet var MT bland annat generalsekreterare för försäkringsorganisationen Union nationale des Mutualités socialistes – Solidaris (UNMS) och inflytelserik medlem i socialistpartiet, som blev ett oppositionsparti efter parlamentsvalet den 25 maj 2014.

18 År 2015 tillkännagav den belgiska regeringen att den ville minska statens aktieinnehav i offentliga företag till mindre än 50 procent. Detta ledde till en parlamentarisk debatt och till att loi modifiant la loi du 21 mars 1991 portant réforme de certaines entreprises publiques (lagen om ändring av lagen av den 21 mars 1991 om reform av vissa offentliga företag) antogs den 16 december 2015 (Moniteur belge av den 12 januari 2016, s. 763), vilken möjliggjorde privatisering av börsnoterade offentliga företag, såsom Bpost.

19 Med tillämpning av denna lag ändrades Bposts bolagsordning den 11 maj 2016, vid bolagets ordinarie och extraordinära bolagsstämmor, för att möjliggöra en privatisering av detta företag. Den 12 maj 2016 hänvisade en belgisk dagstidning till ”privatiseringen av Bpost” i en kommentar till resultatet av dessa bolagsstämmor.

20 Som svar på en fråga som ställdes i samband med ett radioprogram som sändes av RTBF den 27 maj 2016 uppgav MT att Bpost snart skulle förlora sin ställning som offentligt företag och förklarade att ”staten [hade för avsikt] att sälja en del av sina aktier”, att ”det i själva verket [var] en fråga om timmar” samt att förlusten av ställningen som offentligt företag skulle ske inom ramen för en sammanslagning med en annan europeisk postoperatör, då det pågick förhandlingar om att sälja tio procent av aktierna i Bpost till den nederländska postoperatören PostNL.

21 MT bekräftade och kompletterade dessa uppgifter samma dag till en journalist på webbportalen www.lavenir.net och i en intervju i tidningen Le Soir . MT hänvisade på nytt till belgiska statens planerade avyttring av en del av sitt aktieinnehav i Bpost och preciserade att dess ägarandel, efter avyttringen, skulle uppgå till mellan 30 och 40 procent.

22 Enligt beslutet om hänskjutande var det den 27 maj 2016 fullt tänkbart att en privatisering av den belgiska posten var nära förestående, eftersom de pågående konfidentiella förhandlingarna med den nederländska postoperatören PostNL framskred. Dessutom skulle enligt förhandlarnas tidsplan ett pressmeddelande offentliggöras den 6 juni 2016, i vilket det skulle tillkännages att transaktionen i fråga hade slutförts.

23 Till följd av MT:s uttalanden begärde emellertid Bpost, vars aktier var noterade på börsen Euronext i Bryssel, att FSMA omedelbart skulle stoppa handeln med bolagets aktier. Detta fick till följd att förhandlingarna mellan Bpost och PostNL om en eventuell sammanslagning av bolagen avslutades och att sammanslagningen inte ägde rum.

24 Mot denna bakgrund beslutade FSMA:s styrelse den 28 juli 2016 att inleda en undersökning av MT:s uttalanden i medierna. Efter denna undersökning utfärdade FSMA:s sanktionskommitté flera preliminära beslut, vilka MT begärde omprövning av. FSMA vidhöll vid omprövning sina tidigare beslut.

25 Genom beslut av den 11 maj 2023 konstaterade FSMA:s sanktionskommitté att MT, i strid med artikel 25.1.1° b i lagen av den 2 augusti 2002, hade röjt insiderinformation utan att det hade skett som ett led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden, och ålade MT en sanktionsavgift på 12 500 euro.

26 MT överklagade detta beslut till Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien), som är hänskjutande domstol i målet vid EU-domstolen, och gjorde i första hand gällande att han hade uttalat sig i medierna i egenskap av politiker för att försvara den offentliga sektorns framtid och sätta igång en demokratisk debatt i denna fråga. Han åberopade särskilt undantaget i artikel 21 i förordning nr 596/2014 om offentliggörande eller spridning av information i medierna, gjorde gällande att han hade agerat inom ramen för sina normala åligganden i egenskap av tidigare minister för offentliga företag och hävdade att offentliggörandet hade varit nödvändigt för att fullgöra uppdraget som medlem i ett politiskt oppositionsparti. MT anförde vidare att han inte hade dragit någon fördel av detta offentliggörande och att han inte hade haft för avsikt påverka marknaderna på ett otillbörligt sätt. Slutligen gjorde han gällande att varje inskränkning av yttrandefriheten och pressfriheten som garanteras i artikel 11 i stadgan och i artikel 10 i Europakonventionen ska tolkas restriktivt.

27 FSMA:s styrelse har för sin del gjort gällande att även om det antas att artikel 21 i förordning nr 596/2014 inte enbart är tillämplig på professionella journalister, är undantaget i denna artikel 21 begränsat till personer vars åligganden eller verksamhet liknar journalistik och det kan inte utsträckas till att omfatta uttalanden av politiker. Nämnda styrelse har tillagt att offentliggörandet i fråga under alla omständigheter varken var nödvändigt eller proportionerligt i förhållande till syftet att få till stånd en offentlig debatt om privatiseringen av belgiska offentliga företag och att det hade varit möjligt att få till stånd en sådan debatt på andra sätt än genom offentliggörandet. Styrelsen i fråga anser dessutom att det, för att undantaget från förbudet mot offentliggörande eller spridning av insiderinformation som ett led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden ska kunna åberopas, måste finnas ett nära samband mellan denna spridning eller detta offentliggörande och tjänsten eller åliggandena i fråga, vilket inte varit fallet i detta mål.

28 Den hänskjutande domstolen har påpekat att det såväl i artikel 3 i direktiv 2003/6 som i artikel 10 i förordning nr 596/2014 föreskrivs ett undantag från det allmänna förbudet mot spridning eller offentliggörande av insiderinformation när denna spridning eller detta offentliggörande sker ”som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden”.

29 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i var gränserna går för yttrandefriheten för en politiker som MT, och har påpekat att denne i förevarande fall inte drog någon ekonomisk fördel av att insiderinformation röjdes till pressen och endast röjde informationen i syfte att få till stånd en offentlig debatt. Den hänskjutande domstolen undrar särskilt huruvida artikel 21 i förordning nr 596/2014 är tillämplig på MT, såsom en förmånligare bestämmelse än bestämmelserna i direktiv 2003/6, med beaktande av att MT har åberopat att han agerade inom ramen för sitt ämbete som tidigare minister och i egenskap av medlem i ett oppositionsparti, och detta i syfte att informera allmänheten om en planerad privatisering av ett ledande offentligt företag. Mer allmänt vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida MT kan åberopa undantaget från förbudet mot offentliggörande av insiderinformation när offentliggörandet har skett som ett led i fullgörandet av hans åligganden, varvid det ska beaktas att även om dessa åligganden normalt sett inte inbegriper sådana offentliggöranden i medierna, så skedde offentliggörandet i fråga i syfte att få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse.

30 Den hänskjutande domstolen anser följaktligen att utgången i det nationella målet beror på tolkningen av särskilt artikel 3 i direktiv 2003/6 och artiklarna 10 och 21 i förordning nr 596/2014.

31 Mot denna bakgrund beslutade Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Ska artikel 3 i direktiv 2003/6, jämförd med artiklarna 11 och 52 i [stadgan], artikel 10 i Europakonventionen och likhetsprincipen, i den del den avser ett förbud mot att ’röja sådan insiderinformation till annan person, utom i fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden’, tolkas så, att den förbjuder röjande av insiderinformation i medier (radio och webbplatser för tryckta medier) av en person som är politiker, tillika tidigare minister och medlem i ett oppositionsparti, och som uttalar sig i medier i denna egenskap, samt som genom denna spridning försöker få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse och på så sätt kritisera ett privatiseringsprojekt, utan att hans åligganden normalt sätt omfattar denna typ av spridning av insiderinformation i medier?

2) Ska artikel 21 i förordning [nr 596/2014], jämförd med samma principer som dem som anges i föregående fråga, tolkas så, att den har ett tillämpningsområde som är begränsat till offentliggörande och spridning av insiderinformation av journalister, eller är den även tillämplig på offentliggörande eller spridning av insiderinformation i medierna av en person, såsom en politiker som tidigare varit minister och är medlem i ett oppositionsparti, som genom denna spridning försöker få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse och på så sätt kritisera ett privatiseringsprojekt?”

Prövning av tolkningsfrågorna

32 Det framgår av fast rättspraxis att det, enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF, ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. Dessutom kan EU-domstolen ha anledning att beakta unionsrättsliga bestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 1986, Tissier, 35/85, EU:C:1986:143, punkt 9, och dom av den 26 mars 2026, Isergartler, C‑618/24, EU:C:2026:251, punkt 24).

33 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3 a i direktiv 2003/6, i den mån den tillåter att insiderinformation röjs som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden, jämförd med artiklarna 11 och 52 i stadgan, artikel 10 i Europakonventionen och likhetsprincipen, ska tolkas så, att den förbjuder offentliggörande eller spridning av insiderinformation i medierna av en politiker i syfte att kritisera en pågående privatisering av ett offentligt företag och få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse. Artikel 3 a i direktiv 2003/6, som var tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, motsvarar artikel 10.1 i förordning nr 596/2014.

34 Med hänsyn till att direktiv 2003/6 har upphävts och ersatts av förordning nr 596/2014 med verkan från och med den 3 juli 2016 och att det i denna förordning, särskilt i artikel 21 om offentliggörande eller spridning av information i medierna, har införts en särskild ordning för offentliggöranden som sker ”för journalistiska ändamål eller andra uttrycksformer i medierna”, vilken den hänskjutande domstolen anser är mindre sträng än det som föreskrevs i nämnda direktiv, önskar nämnda domstol genom den andra frågan få klarhet i huruvida en sådan förmånligare ordning kan vara tillämplig på omständigheterna i det nationella målet och huruvida artikel 21 är tillämplig på en politikers offentliggörande eller spridning av insiderinformation i medierna.

35 Vad gäller frågan huruvida bestämmelserna i artikel 21 i förordning nr 596/2014 är mindre stränga på det aktuella området än bestämmelserna i direktiv 2003/6, vilket skulle innebära att de är tillämpliga i det nationella målet på grund av principen om retroaktiv tillämpning av den förmånligare lagen ( lex mitior ) som föreskrivs i artikel 49.1 i stadgan, har domstolen redan slagit fast att svaret på denna fråga beror på hur artikel 21 ska tolkas. Domstolen har även fastställt att artikel 10 i denna förordning motsvarar artikel 3 a i direktiv 2003/6 och således inte i sig kan anses innehålla en mindre sträng regel än den som föreskrevs i sistnämnda bestämmelse, med tillägget att det följer av hänvisningen i nämnda artikel 21 till denna artikel 10 att bestämmelserna i dessa artiklar har ett nära samband och därför inte kan tillämpas separat. Under dessa omständigheter omfattas frågan huruvida artiklarna 10 och 21 i förordning nr 596/2014 är tillämpliga i det nationella målet av prövningen i sak av tolkningsfrågorna (dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkterna 59 och 60).

36 Mot bakgrund av det ovan anförda förefaller det inte uteslutet att det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för artikel 10 i förordning nr 596/2014 och inte av tillämpningsområdet för artikel 3 i direktiv 2003/6.

37 Den hänskjutande domstolen ska således anses ha ställt sina två frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 3 a i direktiv 2003/6, artikel 10.1 i förordning nr 596/2014 och artikel 21 i samma förordning, jämförda med artiklarna 11 och 52 i stadgan, artikel 10 i Europakonventionen och likhetsprincipen, ska tolkas så, att en politikers offentliggörande av insiderinformation i medier, i syfte att kritisera en pågående privatisering av ett offentligt företag och få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse, kan utgöra ett normalt led i fullgörandet av dennes åligganden, i den mening som avses i artikel 3 a i direktiv 2003/6 och artikel 10.1 i förordning nr 596/2014, och huruvida nämnda artikel 21 kan vara tillämplig på ett sådant offentliggörande.

38 För att besvara denna fråga ska det erinras om att det i artikel 10.1 i förordning nr 596/2014 föreskrivs att olagligt röjande av insiderinformation, som är förbjudet enligt artikel 14 c i förordningen, anses föreligga när en person som förfogar över sådan information röjer den informationen till en annan person, utom i fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden.

39 Såsom domstolen redan har konstaterat motsvarar artikel 10.1 i förordning nr 596/2014, jämförd med artikel 14 c i samma förordning, i huvudsak artikel 3 a i direktiv 2003/6, enligt vilken medlemsstaterna ska förbjuda röjande av insiderinformation. Det ska särskilt noteras att artikel 10 i förordning nr 596/2014, genom att föreskriva att röjande av insiderinformation inte är olagligt när röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden, innehåller samma undantag från förbudet mot att röja insiderinformation som nämnda direktivsbestämmelse (se, för et liknande resonemang, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 76).

40 För att fastställa räckvidden av detta undantag ska det erinras om att förordning nr 596/2014, såsom särskilt framgår av skälen 2 och 24 samt artikel 1 i förordningen, i likhet med nämnda direktiv som föregick förordningen, syftar till att skydda finansmarknadernas integritet och till att höja investerarnas förtroende. Detta förtroende bygger bland annat på att investerarna tillförsäkras likabehandling och skydd mot obehörigt utnyttjande av insiderinformation (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 77 och där angiven rättspraxis, samt dom av den 16 april 2026, Brännelius, C‑229/24, EU:C:2026:298, punkt 51).

41 Undantaget i artikel 10.1 i förordning nr 596/2014 ska således, i likhet med undantaget i artikel 3 a i direktiv 2003/6, i princip tolkas restriktivt, vilket innebär att ett nära samband krävs mellan röjandet av insiderinformation och ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden för att ett sådant röjande ska vara motiverat. Röjandet av insiderinformationen är endast lagligt om det är absolut nödvändigt för detta fullgörande och sker med iakttagande av proportionalitetsprincipen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 78 och där angiven rättspraxis).

42 Domstolen har emellertid redan slagit fast att, mot bakgrund av artikel 21 i förordning nr 596/2014, har kravet på ett nära samband, i den mening som avses i artikel 10.1 i denna förordning, särdrag som är specifika för röjande ”för journalistiska ändamål”, vilket innebär att artiklarna 10 och 21 i förordningen i detta sammanhang ska tolkas så, att röjande av insiderinformation för journalistiska ändamål är tillåtet när det ska anses vara nödvändigt för fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden och det sker med iakttagande av proportionalitetsprincipen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkterna 81 och 89).

43 I förevarande fall kan det emellertid inte omedelbart uteslutas att en politikers offentliggörande av insiderinformation kan vara ett normalt led i fullgörandet av dennes åligganden och således är lagligt i den mening som avses i artikel 10.1 i förordning nr 596/2014.

44 Så är bland annat fallet när en politiker, oberoende av utövandet av sitt ämbete som parlamentsledamot, är en aktiv och inflytelserik medlem i ett politiskt oppositionsparti, vilket har en väsentlig roll i ett demokratiskt samhälle, och offentliggör insiderinformation i syfte att ifrågasätta eller avslöja den politik som förs av regeringen eller den parlamentariska majoriteten samt i syfte att försvara intressena för en del av de väljare som inte stöder denna regering eller denna majoritet, genom att se till att deras krav och ståndpunkter blir föremål för offentlig debatt.

45 En sådan politiker har dessutom ett intresse av att göra sin syn på aktuella händelser känd för allmänheten och att uttrycka sin kritik mot den verkställande makten, inom ramen för en debatt av allmänintresse (se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 27 oktober 2020, Kiliçdaroğlu mot Turkiet, CE:ECHR:2020:1027JUD001655818, § 48 och 49).

46 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende preciserat att MT, vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, var tidigare minister och inflytelserik medlem i ett politiskt oppositionsparti och att det var i denna egenskap som MT offentliggjorde informationen om den förestående privatiseringen av den största postoperatören i Belgien i radio och i pressen. Även om den hänskjutande domstolen, såsom uttryckligen nämns i den första frågan, anser att MT:s åligganden inte normalt sett omfattar spridning av insiderinformation i medier, skedde detta offentliggörande just i syfte att få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse och i syfte att kritisera en känslig och särskilt viktig affär i form av en nära förestående privatisering av ett offentligt företag.

47 Under dessa omständigheter kan offentliggörandet av den insiderinformation som är i fråga i det nationella målet, med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, anses utgöra ett normalt led i fullgörandet av MT:s åligganden och omfattas således inte av förbudet i artikel 10.1 i förordning nr 596/2014, under förutsättning att de övriga villkor som följer av sistnämnda bestämmelse är uppfyllda, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 41 ovan.

48 Med hänsyn till att det i det nationella målet är fråga om ett offentliggörande i medierna, ska det, i enlighet med den hänskjutande domstolens begäran i den andra frågan, också prövas huruvida ett sådant offentliggörande kan omfattas av tillämpningsområdet för artikel 21 i förordningen, som uttryckligen reglerar publicering av insiderinformation i medierna och enligt vilken det vid tillämpningen av artikel 10 i nämnda förordning särskilt ska tas hänsyn till bestämmelserna om tryckfrihet och yttrandefrihet.

49 I detta avseende föreskrivs i artikel 21 i förordning nr 596/2014 att vid tillämpningen av bland annat artikel 10 i denna förordning ska, när information offentliggörs för journalistiska ändamål eller för andra uttrycksformer i medierna, sådant offentliggörande bedömas med beaktande av bestämmelserna om tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier samt de regler och normer som är tillämpliga på journalistyrket, om inte den person som ansvarar för offentliggörandet eller personer nära knutna till denne drar, direkt eller indirekt, fördel av offentliggörandet, eller denna person har för avsikt att vilseleda marknaden genom detta offentliggörande.

50 Såsom domstolen redan har preciserat utgör artikel 21 i förordning nr 596/2014 inte en självständig grund, som avviker från artikel 10 i förordningen, för att fastställa huruvida offentliggörande av insiderinformation för journalistiska ändamål eller andra uttrycksformer i medierna är lagligt eller olagligt. Ett sådant fastställande ska grunda sig på artikel 10, samtidigt som de preciseringar som anges i nämnda artikel 21 ska beaktas (dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 75).

51 För att i förevarande mål avgöra huruvida offentliggörande eller spridning av insiderinformation för journalistiska ändamål eller ”andra uttrycksformer i medierna”, i den mening som avses i nämnda artikel 21, avser fallet där en politiker offentliggör eller sprider insiderinformation i medierna, oavsett om det sker i tidningar eller i andra medier, såsom radio, ska det erinras om att tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara kräver att dess lydelse beaktas, utan också dess sammanhang samt de mål och syften som eftersträvas med den rättsakt som bestämmelsen ingår i (dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 63).

52 Vad gäller ordalydelsen i artikel 21 i förordning nr 596/2014 konstaterar domstolen att uttrycket ”i andra uttrycksformer i medierna” på ett allmänt sätt avser offentliggörande eller spridning av information i medierna, vilket framgår av själva rubriken till denna artikel 21, och således inte nödvändigtvis endast avser offentliggöranden av information genom att journalister publicerar information eller i syfte att bedriva journalistisk verksamhet, utan även sådana offentliggöranden av information som andra personer kan ligga bakom, vilkas roll och åligganden likväl ska bedömas från fall till fall och med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

53 Vad gäller sammanhanget och de mål som eftersträvas med förordning nr 596/2014, framgår det bland annat av skäl 2 däri att förordningen syftar till att säkerställa finansmarknadernas integritet genom att förbjuda marknadsmissbruk, såsom insiderhandel och otillåtet röjande av insiderinformation. Det framgår vidare av skäl 77 i nämnda förordning att detta syfte ska eftersträvas med iakttagande av de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i stadgan, särskilt pressfriheten och yttrandefriheten i andra medier, såsom de garanteras i unionen och medlemsstaterna och erkänns enligt artikel 11 i stadgan och dessutom nämns i artikel 21 i förordning nr 596/2014 (dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 65).

54 För att beakta den betydelse som dessa grundläggande friheter har i alla demokratiska samhällen, ska begreppen ”för journalistiska ändamål” och för ”andra uttrycksformer i medierna” i nämnda artikel 21 ges en vid tolkning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

55 Det framgår således av ordalydelsen i artikel 21 i förordning nr 596/2014 samt av det sammanhang i vilket den ingår och av de mål som eftersträvas med denna förordning att en politikers offentliggörande av insiderinformation i medierna kan omfattas av uttrycket ”eller andra uttrycksformer i medierna”, vilket innebär att denna artikel 21 kan tillämpas i ett sådant fall.

56 Det ska emellertid även erinras om att tillämpningen av denna artikel 21 även beror på om de två negativa villkor som föreskrivs i artikeln och som det erinrats om i punkt 49 ovan är uppfyllda, det vill säga dels att denna person eller personer som är nära knutna till denne inte direkt eller indirekt får en fördel eller vinst från offentliggörandet, dels att nämnda person inte genom detta offentliggörande har för avsikt att vilseleda marknaden.

57 Det ska i detta hänseende för det första preciseras att den fördel eller vinst som det är fråga om i princip ska vara av ekonomisk karaktär, i den meningen att den direkt eller indirekt ska ha en positiv inverkan, även om den är uppskjuten, på den ekonomiska situationen för den person som sprider informationen eller för personer som är nära knutna till denne. Såsom framgår av skäl 23 i denna förordning består det huvudsakliga kännetecknet för insiderhandeln i att en oberättigad fördel uppnås från insiderinformation i form av marknadstransaktioner. En vinst av uteslutande politisk art, som inte inbegriper någon som helst ekonomisk vinning, som den berörda personen eller det politiska parti som vederbörande tillhör eventuellt har erhållit till följd av sådan spridning, kan följaktligen inte kvalificeras som en ”fördel” eller ”vinst” i den mening som avses i artikel 21 i förordning nr 596/2014.

58 Vad för det andra gäller frågan huruvida MT genom sina uttalanden hade för avsikt att vilseleda marknaden, framgår det, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, såväl av beslutet om hänskjutande som av handlingarna i målet att så inte var fallet.

59 Vad gäller de slutsatser som ska dras av tillämpningen av artikel 21 i förordning nr 596/2014 med avseende på artikel 10 i samma förordning, ska det erinras om att undantaget i nämnda artikel 21 ska tolkas på ett sådant sätt att den ändamålsenliga verkan av den sistnämnda artikeln säkerställs med hänsyn till dess syfte, vilket även anges i skäl 77 i förordningen, vars innehåll i huvudsak är identiskt med innehållet i skäl 44 i direktiv 2003/6, det vill säga respekten för pressfrihet och yttrandefrihet i andra medier, vilka särskilt garanteras i artikel 11 i stadgan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

60 Såsom domstolen redan har slagit fast utgör yttrande- och informationsfriheten, som erkänns i artikel 11 i stadgan, en av de väsentliga grunderna för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle och ingår bland de värden som unionen enligt artikel 2 FEU grundar sig på. Ingrepp i de fri- och rättigheter som garanteras i artikel 11 ska således, i ett sådant sammanhang, begränsas till vad som är strängt nödvändigt (dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol, C‑633/22, EU:C:2024:843, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

61 Vid tolkningen av artikel 11 i stadgan ska dessutom, enligt artikel 52.3 i stadgan, hänsyn tas till rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avseende artikel 10 i Europakonventionen (dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

62 I detta avseende följer det av fast rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att de undantag från yttrandefriheten som finns ska tolkas restriktivt och att artikel 10.2 i Europakonventionen knappt lämnar något utrymme för inskränkningar i yttrandefriheten vad gäller politisk debatt eller frågor av allmänintresse. Frågor som allmänheten har ett berättigat intresse av och frågor som väcker allmänhetens intresse eller ger upphov till betydande oro hos den, särskilt om dessa frågor avser medborgarnas välmående och samhällslivet, utgör frågor av allmänintresse (dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol, C‑633/22, EU:C:2024:843, punkterna 53 och 54 och där angiven rättspraxis).

63 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i detta sammanhang också betonat den väsentliga funktion som pressen har i ett demokratiskt samhälle, vilket innebär att det skydd som pressen ska tillförsäkras är av särskild betydelse. Även om pressen inte får överskrida vissa gränser, vilka särskilt gäller skyddet för andras anseende eller rättigheter, har den ändå till uppgift att, med iakttagande av sina skyldigheter och sitt ansvar, förmedla information och idéer i alla frågor av allmänintresse. I annat fall skulle pressen inte kunna spela sin oumbärliga roll som offentlig vakthund ( public watchdog ). Ett demokratiskt samhälles intresse av att säkerställa och bevara pressfriheten ska således tillmätas stor vikt vid den bedömning som måste göras enligt artikel 10.2 i Europakonventionen av huruvida den ifrågavarande inskränkningen är proportionerlig i förhållande till det legitima mål som eftersträvas (dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol, C‑633/22, EU:C:2024:843, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

64 Uttalanden som en politiker gör i syfte att få till stånd en offentlig debatt i frågor av allmänintresse, såsom en nära förestående privatisering av ett offentligt företag, kan omfattas av en sådan persons yttrandefrihet på området för politisk debatt och på området för frågor av allmänintresse, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinras om i punkt 62 ovan.

65 Såsom domstolen har preciserat vid upprepade tillfällen är de fri- och rättigheter som är stadfästa i artikel 11 i stadgan således inte några absoluta fri- och rättigheter, utan de måste bedömas utifrån deras funktion i samhället (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl., C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 120 och där angiven rättspraxis, och dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol, C‑633/22, EU:C:2024:843, punkt 47).

66 Såsom framgår av artikel 52.1 i stadgan är det enligt stadgan tillåtet att begränsa utövandet av dessa fri- och rättigheter, under förutsättning att begränsningarna föreskrivs i lag, att de är förenliga med det väsentliga innehållet i dessa fri- och rättigheter och att de, med beaktande av proportionalitetsprincipen, är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller mot behovet av skydd för andra människors fri- och rättigheter.

67 Kravet i artikel 10.1 i förordning nr 596/2014 på att ett sådant röjande ska vara nödvändigt för att fullgöra åligganden som politiker och att röjandet ska vara proportionerligt ska följaktligen bedömas med beaktande av att denna artikel 10.1, eftersom den utgör en begränsning av den grundläggande rättighet som garanteras i artikel 11 i stadgan, ska tolkas i enlighet med de krav som uppställs i artikel 52.1 däri (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 81).

68 I förevarande fall är, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 109 i sitt förslag till avgörande, den inskränkning av MT:s yttrandefrihet som förbudet mot att offentliggöra den insiderinformation som är i fråga i det nationella målet innebär, för det första, föreskriven i lag, närmare bestämt såväl i förordning nr 596/2014 som i lagen av den 2 augusti 2002. För det andra är den förenlig med det väsentliga innehållet i de berörda fri- och rättigheterna, eftersom ett sådant förbud inte är absolut, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 10 och 21 i denna förordning och, för det tredje, eftersträvar den i princip målet av allmänintresse att skydda finansmarknadernas integritet.

69 Även om det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida det aktuella offentliggörandet är nödvändigt och proportionerligt, är EU-domstolen behörig att ge den hänskjutande domstolen uppgifter som gör det möjligt för den att avgöra målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2018, MA.T.I.. SUD och Duemme SGR, C‑523/16 och C‑536/16, EU:C:2018:122, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

70 Vid bedömningen av om ett sådant offentliggörande är nödvändigt för att en politiker ska kunna fullgöra sina åligganden, ska det beaktas att det för fullgörandet av sådana åligganden är nödvändigt att kunna få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse, såsom en planerad privatisering av ett nationellt postföretag.

71 Vid denna prövning ska den hänskjutande domstolen bland annat beakta det sammanhang i vilket offentliggörandet skedde.

72 Eftersom MT:s syfte med att offentliggöra information om den förestående privatiseringen av Bpost, enligt den hänskjutande domstolen, var att få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse, ska det för det första prövas huruvida ett sådant offentliggörande var nödvändigt för detta ändamål, med hänsyn till att privatiseringen av offentliga företag redan hade debatterats i Belgien i samband med diskussioner som föregick antagandet av lagen av den 16 december 2015, vilken omnämns i punkt 18 ovan, och med hänsyn till att det, såsom anges i punkt 22 ovan, enligt förhandlarnas tidsplan fanns en avsikt att offentliggöra ett pressmeddelande den 6 juni 2016, i vilket privatiseringen skulle tillkännages. För det andra ska det prövas huruvida nämnda offentliggörande av sådan information, i samband med vilken det i förevarande fall preciserades vilka aktörer som var inblandade i den aktuella affären och den nya andel som belgiska staten skulle inneha i Bpost efter affären, utgjorde det lämpligaste sättet att ge allmänheten kännedom om en händelse som rörde den berörda medlemsstaten i syfte att få till stånd en offentlig debatt.

73 Vad gäller frågan huruvida offentliggörandet av den berörda insiderinformationen är förenligt med proportionalitetsprincipen, ska det prövas huruvida den begränsning av pressfriheten som ett förbud mot ett sådant offentliggörande skulle medföra skulle vara alltför långtgående i förhållande till den skada som ett sådant offentliggörande riskerar att åsamka finansmarknadernas integritet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 84).

74 Bland de omständigheter som den hänskjutande domstolen ska beakta vid denna bedömning ingår, för det första, den potentiellt avskräckande verkan som en sådan begränsning kan ha på fullgörandet av den berörda politikerns åligganden och, i synnerhet, på säkerställandet av dennes yttrandefrihet vad gäller politisk debatt, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 62 ovan.

75 För det andra ska det även prövas huruvida offentliggörandet av den insiderinformation som är i fråga i det nationella målet stod i proportion till det eftersträvade målet, vilket var att få till stånd en offentlig debatt i frågor av allmänintresse som allmänheten har ett berättigat intresse av eller som ger upphov till betydande oro hos den, och huruvida ett sådant offentliggörande inte var alltför långtgående i förhållande till den skada som det riskerade att åsamka finansmarknadernas integritet.

76 För det tredje ska hänsyn tas till de negativa effekterna på finansmarknadernas integritet av att insiderinformationen i fråga offentliggjordes. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bland annat pröva huruvida detta offentliggörande har kunnat ge upphov till insiderhandel som har lett till ekonomiska förluster för investerare och förlorat förtroende för finansmarknaderna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers, C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 87).

77 Av det ovan anförda följer att tolkningsfrågorna ska besvaras enligt följande. Artikel 3 a i direktiv 2003/6, artikel 10.1 i förordning nr 596/2014 och artikel 21 i samma förordning, jämförda med artiklarna 11 och 52 i stadgan, artikel 10 i Europakonventionen samt likhetsprincipen, ska tolkas så, att en politikers offentliggörande av insiderinformation i medier, i syfte att kritisera en pågående privatisering av ett offentligt företag och få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse, kan utgöra ett normalt led i fullgörandet av dennes åligganden, i den mening som avses i artikel 3 a i direktiv 2003/6 och artikel 10.1 i förordning nr 596/2014, och att artikel 21 i nämnda förordning kan vara tillämplig på ett sådant offentliggörande, under förutsättning att offentliggörandet, bedömt med beaktande av politikerns yttrandefrihet, är nödvändigt för att fullgöra dessa åligganden och är förenligt med proportionalitetsprincipen.

Rättegångskostnader

78 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och marknadsmanipulation (marknadsmissbruk), artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG samt kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, samt artikel 21 i denna förordning, jämförda med artiklarna 11 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, samt likhetsprincipen,

ska tolkas så,

att en politikers offentliggörande av insiderinformation i medier, i syfte att kritisera en pågående privatisering av ett offentligt företag och få till stånd en offentlig debatt i en fråga av allmänintresse, kan utgöra ett normalt led i fullgörandet av dennes åligganden, i den mening som avses i artikel 3 a i direktiv 2003/6 och artikel 10.1 i förordning nr 596/2014, och att artikel 21 i nämnda förordning kan vara tillämplig på ett sådant offentliggörande, under förutsättning att offentliggörandet, bedömt med beaktande av politikerns yttrandefrihet, är nödvändigt för att fullgöra dessa åligganden och är förenligt med proportionalitetsprincipen.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: franska.