Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 25 juni 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (åttonde avdelningen)

den 25 juni 2026 ( * )

” Överklagande – Personalmål – Det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 – Uttagningsprov för rekrytering av administratörer på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU – Upprepning av de skriftliga proven – Beslut att inte föra upp klagandens namn på reservlistan – Principen om likabehandling ”

i mål C‑622/24 P,

angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 20 september 2024,

VT, företrädd av M. Velardo, avocate,

klagande,

i vilket den andra parten är:

Europeiska kommissionen, företrädd av L. Hohenecker och S. Romoli, båda i egenskap av ombud,

svarande i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)

sammansatt av tillförordnade ordföranden på åttonde avdelningen S. Rodin samt domarna N. Piçarra och N. Fenger (referent),

generaladvokat: N. Emiliou,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet

och efter att den 15 januari 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 VT har genom sitt överklagande yrkat att domstolen ska upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 10 juli 2024, VT/kommissionen (T‑216/23, EU:T:2024:465) (nedan kallad den överklagade domen). Genom den domen ogillade tribunalen VT:s talan om ogiltigförklaring av det beslut av den 15 juli 2022 genom vilket uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 beslutade, efter omprövning, att inte föra upp VT:s namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU.

Bakgrund till målet

2 Den 5 december 2019 offentliggjorde Europeiska rekryteringsbyrån (Epso), i Europeiska unionens officiella tidning , meddelandet om allmänt uttagningsprov på grundval av meriter och prov EPSO/AD/380/19, för rekrytering av handläggare (AD 7/AD 9) på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU (EUT C 409 A, 2019, s. 1), i syfte att upprätta två reservlistor över godkända sökande, en för handläggare i lönegrad AD 7 och en för handläggare i lönegrad AD 9.

3 Klaganden deltog i uttagningsprovet och genomförde, efter att med godkänt resultat ha genomgått proven med flervalsfrågor och urvalet på grundval av meriter ( talent screener ), utvärderingscentrumets prov.

4 Utvärderingscentrumets skriftliga prov, det vill säga fallstudien och det skriftliga provet på området, ägde först rum den 9 september 2021.

5 Genom skrivelse av den 4 oktober 2021 underrättade Epso klaganden om att det, på grund av de tekniska problem som hade uppstått vid den första sessionen skriftliga prov, hade beslutats att samtliga sökande som hade deltagit i de skriftliga proven av den 9 september 2021 skulle erbjudas två alternativ, nämligen att antingen behålla resultaten från den första sessionen skriftliga prov eller delta i en andra session och då avstå från resultaten från de ursprungliga proven.

6 Den andra sessionen skriftliga prov ägde rum den 10 november 2021. Klaganden valde att inte delta.

7 Den 5 maj 2022 delgav Epso klaganden uttagningskommitténs beslut att inte föra upp hans namn på reservlistan för lönegrad AD 7, med motiveringen att han inte fanns med bland de sökande som hade erhållit högst poäng på utvärderingscentrumets prov.

8 Genom beslut av den 15 juli 2022, vilket riktades till klaganden, avslog uttagningskommittén hans begäran om omprövning av beslutet att inte föra upp hans namn på reservlistan.

9 Den 10 oktober 2022 ingav klaganden ett klagomål, med stöd av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, mot beslutet att inte föra upp hans namn på reservlistan och mot beslutet att avslå hans begäran om omprövning. Kommissionen bemötte inte uttryckligen detta klagomål.

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

10 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 23 april 2023 väckte klaganden talan om ogiltigförklaring av det ovan i punkt 8 nämnda beslutet av den 15 juli 2022.

11 Genom den överklagade domen ogillade tribunalen talan i dess helhet.

Parternas yrkanden

12 Klaganden har yrkat att domstolen ska

– upphäva den överklagade domen,

– bifalla talan i första i första instans och överklagandet i andra instans, samt

– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

13 Kommissionen har yrkat att domstolen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

Prövning av överklagandet

14 Till stöd för överklagandet har klaganden anfört två grunder. Den första grunden avser åsidosättande av principen om likabehandling. Den andra grunden avser åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov vad gäller bedömningen av sökandenas kompetens.

Den första grunden

Parternas argument

15 Denna grund är uppdelad i två delgrunder.

16 Genom den första grundens första del har klaganden gjort gällande att tribunalen, i punkterna 107–112 i den överklagade domen, åsidosatte principen om likabehandling genom att godkänna möjligheten att göra om de skriftliga proven för samtliga sökande, oberoende av huruvida de faktiskt hade stött på tekniska svårigheter.

17 Genom den andra grundens andra del har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, i punkterna 113–117 i den överklagade domen, genom att inte slå fast att principen om likabehandling hade åsidosatts på grund av, för det första, att de sökande som deltog i den andra och den tredje sessionen skriftliga prov hade fått en betydligt längre förberedelseperiod än de som deltog i den första sessionen och, för det andra, att syftet med den text som dessa sökande skulle skriva vid var och en av de tre sessionerna skriftliga prov var olika, varvid ingen hänsyn togs till hur svåra dessa prov var.

18 För det första har klaganden genom den andra grundens andra del särskilt gjort gällande, vad gäller det skriftliga provet på området, att det scenario som låg till grund för detta prov, vilket ursprungligen ägde rum den 9 september 2021, hade offentliggjorts redan i augusti 2021. Klaganden drar härav slutsatsen att de sökande som deltog i den andra sessionen av det provet, vilken hölls den 10 november 2021 och varvid provet byggde på samma scenario, hade betydligt längre tid på sig att förbereda sig.

19 Tribunalen fann emellertid, i punkt 117 i den överklagade domen, att ett sådant organisationssätt inte var sådant att det kunde strida mot principen om likabehandling, eftersom det inte fanns något som tydde på att uttagningskommittén hade haft för avsikt att begränsa den tid som sökandena haft över för att få kännedom om detta scenario

20 Klaganden anser att denna slutsats bygger på felaktig rättstillämpning, eftersom den tid som krävs för att få kännedom om scenariot till sin natur omfattas av objektiva förhållanden som kan påverka iakttagandet av principen om likabehandling.

21 Klaganden har även gjort gällande att tribunalen, vid bedömningen av huruvida det förelåg en eventuell rättsstridighet, felaktigt grundade sig på uttagningskommitténs beslut, trots att det ankom på tribunalen att uteslutande hänvisa till meddelandet om uttagningsprov, vilket utgör den rättsliga ramen för förfarandet. Klaganden har i detta avseende gjort gällande att det i meddelandet uttryckligen föreskrevs att principen om likabehandling skulle iakttas, vilket innebär att proven skulle genomföras på samma villkor för samtliga sökande. Så skedde emellertid inte i detta fall, eftersom vissa sökande hade längre tid på sig för att bekanta sig med det scenario som låg till grund för det skriftliga provet på området.

22 För det andra anser klaganden att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 116 och 117 i den överklagade domen, fann att skillnaden i fråga om syftet med den text som klaganden var skyldiga att skriva under vart och ett av de tre sessionerna skriftliga prov utgjorde en omständighet som var tillräcklig för att säkerställa att likabehandlingsprincipen iakttogs. Det är nämligen endast genom en enhetlig svårighetsgrad för de prov som sökandena genomgår vid de olika sessionerna som risken för att denna princip åsidosätts begränsas.

23 Enligt kommissionen har klaganden långt ifrån förklarat på vilket sätt tribunalen, mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i punkterna 116 och 117 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av principen om likabehandling. Klaganden söker i själva verket sätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna i fråga. Detta framgår bland annat av de avsnitt i överklagandet där det vidhålls att det föreligger en ”betydande fördel” som påstås ha getts de sökande som deltog i flera sessioner av de skriftliga proven, trots att tribunalen har slagit fast att det inte förelåg någon sådan fördel. Denna del av överklagandet kan följaktligen inte tas upp till prövning.

24 Kommissionen har dessutom gjort gällande att klagandens argument att tribunalen, i punkt 117 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att grunda sig på uttagningskommitténs beslut för att bedöma huruvida det förelåg en rättsstridighet, trots att tribunalen uteslutande borde ha hänvisat till meddelandet om uttagningsprov, inte kan godtas, eftersom det utgör en ny anmärkning.

25 Kommissionen har vidare påpekat att klaganden, vad gäller påståendet att proven vid den andra och den tredje sessionen var ”mindre komplicerade”, endast har gjort gällande att provscenariot under alla omständigheter var känt och att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den i punkt 117 i den överklagade domen fann att den tid som sökandena hade på sig att förbereda sig för detta scenario saknade relevans.

26 Kommissionen har emellertid påpekat att klaganden inte har angett på vilket sätt punkt 116 i den överklagade domen, i vilken tribunalen uttalade sig om de två skriftliga proven, det vill säga fallstudien och det skriftliga provet på området, utgör en felaktig rättstillämpning.

Domstolens bedömning

– Upptagande till prövning

27 Vad gäller kommissionens första invändning om rättegångshinder, så som den sammanfattats i punkt 23 ovan, konstaterar domstolen att klaganden inte har ifrågasatt tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna, vilken inte, utom då tribunalen har missuppfattat dem, utgör en rättsfråga vilken som sådan är underställd domstolens kontroll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2025, Glonatech/REA, C‑114/24 P, EU:C:2025:520, punkt 107 och där angiven rättspraxis). Genom att göra gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att den ytterligare förberedelsetid som de sökande hade som genomförde det prov som ägde rum vid den andra sessionen skriftliga prov den 10 november 2021 inte kunde medföra att principen om likabehandling åsidosattes, enbart av det skälet att uttagningskommittén inte hade haft för avsikt att begränsa förberedelsetiden, har klaganden i själva verket gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sitt resonemang. Härav följer att denna invändning om rättegångshinder ska ogillas.

28 Vad gäller kommissionens andra invändning om rättegångshinder, som nämns i punkt 24 ovan, påpekar domstolen att klagandens argument, i den del de avser meddelandet om uttagningsprov, endast utgör stöd för anmärkningen att tribunalen åsidosatte principen om likabehandling genom att underlåta att kontrollera att proven genomfördes på samma villkor för samtliga sökande. Denna invändning om rättegångshinder kan följaktligen inte godtas.

– Prövning i sak

29 Vad gäller den första grundens andra del, vilken ska prövas först, erinrar domstolen för det första om att principen om likabehandling, så som den stadfästs i artikel 20 i stadgan, utgör en allmän unionsrättslig princip som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. En skillnad i behandling är motiverad då den är grundad på ett objektivt och skäligt kriterium, det vill säga då den hänger samman med ett laga ändamål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen, och skillnaden står i proportion till det mål som eftersträvas genom behandlingen i fråga (dom av den 30 november 2023, MG/EIB, C‑173/22 P, EU:C:2023:932, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

30 För det andra är det visserligen riktigt att uttagningskommittén har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller formerna för och det detaljerade innehållet i de delprov som ingår i uttagningsprovet, under förutsättning att det säkerställs att sökandena behandlas lika och att uttagningskommitténs val mellan dem är objektivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1988, Goossens m.fl./kommissionen, 228/86, EU:C:1988:172, punkt 14). Med samma förbehåll har unionsinstitutionerna också ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att vidta åtgärder för att avhjälpa brister som har påverkat genomförandet av ett uttagningsprov, såsom nya skriftliga prov till förmån för sökande som drabbats av brister under de ursprungliga skriftliga proven.

31 Enligt principen om likabehandling krävs det emellertid att samtliga sökande i ett uttagningsprov genomgår likvärdiga delprov på samma sätt, på så sätt att dessa prov i hög grad är lika svåra för alla sökande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1988, Goossens m.fl./kommissionen, 228/86, EU:C:1988:172, punkterna 14 och 15). Härav följer att uttagningskommittén är skyldig att begränsa risken för ojämlika möjligheter till den risk som i allmänhet är inneboende i alla prov (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1988, Sergio m.fl. m.fl./kommissionen, 64/86, 71/86–73/86 och 78/86, EU:C:1988:119, punkt 27). Ett sådant krav gäller även när uttagningskommittén ställs inför brister eller fel som inträffat under ett allmänt uttagningsprov och det ankommer på uttagningskommittén att rätta till dessa.

32 I punkt 117 i den överklagade domen slog tribunalen fast att den omständigheten att de sökande som deltog i just den andra sessionen skriftliga prov hade haft mer tid på sig för att få kännedom om scenariot för det skriftliga provet på området inte gjorde det möjligt att anse att de åtnjöt en betydande fördel jämfört med de sökande som endast deltog i den första sessionen, eftersom det inte fanns någon omständighet som tydde på att uttagningskommittén hade haft för avsikt att begränsa den tid som sökandena hade för att bekanta sig med detta scenario.

33 Tribunalen gjorde sig emellertid skyldig till felaktig rättstillämpning genom att utesluta förekomsten av en betydande fördel till förmån för de sökande som deltog i den andra sessionen skriftliga prov, och således genom att implicit slå fast att dessa prov var lika svåra för samtliga sökande, enbart av det skälet att uttagningskommittén inte hade haft för avsikt att begränsa den tid som de sökande i det aktuella allmänna uttagningsprovet förfogade över för att bekanta sig med detta scenario.

34 Det ankom nämligen på tribunalen att pröva huruvida den ytterligare tid som de sökande som deltog i den andra sessionen hade haft för att få kännedom om scenariot för det skriftliga provet objektivt sett, det vill säga oberoende av uttagningskommitténs avsikt, kunde ge dem en betydande fördel i förhållande till de sökande som endast deltog i den första sessionen skriftliga prov, med följden att det fanns en risk för ojämlika möjligheter som gick utöver den risk som i princip är inneboende i varje uttagningsprov.

35 Överklagandet ska följaktligen bifallas såvitt avser den första grundens andra del och den överklagade domen ska upphävas, utan att det är nödvändigt att pröva vare sig anmärkningen om att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 116 i den överklagade domen, den första grundens första del eller den andra grunden.

Prövning av talan vid tribunalen

36 Enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol ska domstolen upphäva tribunalens avgörande om överklagandet är välgrundat. Domstolen kan själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till tribunalen för avgörande.

37 I förevarande fall anser domstolen, särskilt mot bakgrund av den omständigheten att grunderna för klagandenas talan vid tribunalen har varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande vid tribunalen och att det inte för prövningen av dem krävs någon ytterligare åtgärd för processledning eller bevisupptagning, att målet är färdigt för avgörande och att det ska avgöras slutligt (se, analogt, dom av den 12 mars 2026, VP/Cedefop, C‑209/24 P, EU:C:2026:186, punkt 71).

38 Eftersom överklagandet har bifallits såvitt avser den första grundens andra del och denna del var riktad mot tribunalens svar på den andra grunden för talan ska domstolen pröva det andra argument som klaganden anförde vid tribunalen till stöd för sin andra grund, avseende att Epso anordnade en andra och en tredje session skriftliga prov vilka hade en lägre svårighetsgrad än provet vid den första sessionen.

39 Så som angetts i punkt 4 ovan hölls utvärderingscentrumets skriftliga prov, inbegripet det skriftliga provet på området, en första gång den 9 september 2021. Den andra sessionen skriftliga prov, i vilken klaganden valde att inte delta, hölls den 10 november 2021, så som angetts i punkt 9 ovan. Det framgår av punkt 113 i den överklagade domen att det skriftliga provet på området vid denna andra session delvis var grundat på samma scenario som det som hade publicerats på Epsos webbplats före den första sessionen skriftliga prov, vilket innebar att detta scenario var känt för de sökande i förväg.

40 Härav följer att de sökande som deltog i den andra sessionen skriftliga prov i förhållande till klaganden fick ytterligare tid på mer än två månader för att bekanta sig med detta i förväg offentliggjorda scenario.

41 Så som generaladvokaten påpekade i punkt 67 i sitt förslag till avgörande kan denna betydligt längre tid att förbereda sig för samma scenario, vilken med nödvändighet är förenad med en viss kunskap, som förvärvats vid den första sessionen, om hur detta scenario kunde bearbetas, medföra en betydande skillnad vad gäller de förhållanden under vilka i synnerhet de sökande som genomförde vart och ett av de två första sessionerna skriftliga prov genomförde det skriftliga provet på området.

42 För det första innebär en sådan skillnad i behandling ett åsidosättande av principen om likabehandling, enligt vilken det krävs, så som domstolen har erinrat om i punkt 31 ovan, att samtliga sökande i ett uttagningsprov genomgår likvärdiga prov på samma sätt, så att dessa prov i stort sett är lika svåra för samtliga sökande. För det andra kan den leda till att resultatet av uttagningsprovet blir ogiltigt, eftersom uttagningskommittén i detta uttagningsprov inte har vidtagit någon åtgärd för att begränsa risken för ojämlika möjligheter dels för de sökande som endast deltog i den första sessionen skriftliga prov på området, dels för de sökande som även deltog i den andra sessionen skriftliga prov.

43 Domstolen påpekar i detta avseende, i likhet med vad generaladvokaten påpekade i punkt 68 i sitt förslag till avgörande, att en alternativ, mindre restriktiv lösning som skulle ha kunnat avhjälpa denna situation bland annat hade kunnat vara att offentliggöra ett nytt scenario med motsvarande svårighetsgrad.

44 Domstolen erinrar vidare om att den har slagit fast att när det inte föreligger fullständig överensstämmelse mellan delprov i uttagningsprov som anordnas på två olika platser är det inte uteslutet att uttagningskommittén kan använda sig av en kompensationsmekanism genom att tillämpa en korrigeringsfaktor vid bedömningen av proven, förutsatt att denna kompensation vilar på objektiva kriterier som är ägnade att återupprätta likabehandling av de sökande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 1983, Detti/domstolen, 144/82, EU:C:1983:211, punkterna 29 och 30).

45 Härav följer att beslutet av den 15 juli 2022, genom vilket uttagningskommittén för det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 beslutade, efter omprövning, att inte föra upp klagandens namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU, är rättsstridigt.

46 Domstolen finner följaktligen att det andra argument som klaganden anförde vid tribunalen till stöd för sin andra grund ska godtas och att beslutet av den 15 juli 2022 ska ogiltigförklaras, i enlighet med de yrkanden som framställts härom vid tribunalen.

Rättegångskostnader

47 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna, när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken.

48 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

49 Klaganden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen i förevarande fall har tappat såväl målet om överklagande som målet i första instans ska kommissionen förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader i båda dessa förfaranden.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

1) Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 10 juli 2024, VT/kommissionen (T ‑ 216/23, EU:T:2024:465), upphävs.

2) Beslutet av den 15 juli 2022, genom vilket uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 beslutade, efter omprövning, att inte föra upp klagandens namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU, ogiltigförklaras.

3) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för VT såväl i målet i första instans som i målet om överklagande.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: italienska.