Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 25 juni 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (åttonde avdelningen)

den 25 juni 2026 ( * )

” Överklagande – Personalmål – Det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 – Uttagningsprov för rekrytering av administratörer på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU – Upprepning av de skriftliga proven – Beslut att inte föra upp klagandenas namn på reservlistan – Principen om likabehandling – Principen om överensstämmelse mellan det administrativa klagomålet och talan – Talan om ogiltigförklaring ”

I mål C‑623/24 P,

angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 20 september 2024,

UJ,

UL,

UN,

UP,

US,

UT,

UU,

UV,

företrädda av M. Velardo, avocate

klagande,

i vilket de andra parterna är:

UM,

UO,

UQ,

UR,

UW,

sökande i första instans,

Europeiska kommissionen, företrädd av G. Gattinara och G. Niddam, båda i egenskap av ombud,

svarande i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)

sammansatt av tillförordnade ordföranden på åttonde avdelningen S. Rodin samt domarna N. Piçarra och N. Fenger (referent),

generaladvokat: N. Emiliou,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet

och efter att den 15 januari 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 I sitt överklagande har UJ, UL, UN, UP, US, UT, UU och UV (nedan gemensamt kallade klagandena) yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 10 juli 2024, UJ m.fl./kommissionen (T‑120/23, EU:T:2024:464) (nedan kallad den överklagade domen). Genom den domen ogillade tribunalen klagandenas talan om ogiltigförklaring av besluten av den 5 maj 2022 genom vilka uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 beslutade att inte föra upp deras namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU.

Tillämpliga bestämmelser

2 I artikel 27 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) anges följande:

”Rekryteringen ska vara inriktad på att de tjänstemän som tjänstgör vid institutionen har högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet samt är rekryterade över största möjliga geografiska område bland medborgarna i [Europeiska] unionens medlemsstater. ...”

3 I artikel 90 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”1. Varje person som omfattas av dessa tjänsteföreskrifter har rätt att ansöka om att tillsättningsmyndigheten fattar beslut i en fråga som angår [en sådan person]. Myndigheten skall meddela [personen] sitt motiverade beslut inom fyra månader från den dag ansökan gjordes. Om det vid utgången av denna tidsfrist ännu inte givits något svar, skall detta anses vara ett tyst avslag, som tjänstemannen kan anföra klagomål mot enligt punkt 2.

2. Varje person på vilken dessa tjänsteföreskrifter skall tillämpas kan vända sig till tillsättningsmyndigheten med klagomål över en åtgärd som går [vederbörande] emot; detta gäller oavsett om myndigheten har fattat ett beslut eller har underlåtit att utföra en handling som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. ...

...”

4 I artikel 91 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”1. Europeiska unionens domstol skall ha behörighet i alla tvister mellan unionen och varje person som omfattas av dessa tjänsteföreskrifter vad gäller rättsenligheten av en åtgärd som går emot en sådan person enligt vad som avses i artikel 90.2. I tvister av ekonomisk art skall domstolen ha obegränsad behörighet.

2. Överklagande till Europeiska unionens domstol är endast tillåtet

– då ett klagomål anförts till tillsättningsmyndigheten enligt artikel 90.2 inom den tidsfrist som där föreskrivs, och

– klagomålet avslagits, antingen uttryckligen eller tyst.

...”

Bakgrund till målet

5 Den 5 december 2019 offentliggjorde Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) i Europeiska unionens officiella tidning meddelandet om allmänt uttagningsprov på grundval av meriter och prov EPSO/AD/380/19, som avsåg rekrytering av handläggare (AD 7/AD 9) på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU (EUT C 409 A, 2019, s. 1), i syfte att upprätta två reservlistor, en för handläggare i lönegrad AD7 och en för handläggare i lönegrad AD 9.

6 Klagandena deltog i uttagningsprovet och genomförde, efter att med godkänt resultat ha genomgått proven med flervalsfrågor och urvalet på grundval av meriter ( talent screener ), utvärderingscentrumets prov.

7 Utvärderingscentrumets skriftliga prov, det vill säga fallstudien och det skriftliga provet på området, ägde först rum den 9 september 2021.

8 Genom skrivelse av den 4 oktober 2021 underrättade Epso klagandena om att det, på grund av de tekniska problem som hade uppstått vid den första sessionen skriftliga prov, hade beslutats att samtliga sökande som hade deltagit i de skriftliga proven av den 9 september 2021 skulle erbjudas två alternativ, nämligen att antingen behålla resultaten från den första sessionen skriftliga prov eller delta i en andra session och då avstå från resultaten från de ursprungliga proven.

9 Den andra sessionen skriftliga prov ägde rum den 10 november 2021. UJ, UL, UP, UU och UV valde att delta i den andra sessionen, medan UN, US och UT inte deltog.

10 Efter den andra sessionen skriftliga prov tillät uttagningskommittén åtta sökande som hade deltagit i denna session att på nytt genomföra antingen fallstudien, det skriftliga provet på området eller båda proven, på grund av de tekniska problem som dessa sökande hade stött på under den andra sessionen. Uttagningskommittén tillät bland annat UJ, som den 10 november 2021 hade meddelat Epso att hon inte hade kunnat ansluta sig inom den föreskrivna tiden under den andra sessionen prov, att på nytt genomföra de två proven i fråga.

11 Den tredje sessionen skriftliga prov ägde rum den 10 december 2021. UJ valde att delta i denna tredje session och genomförde de två proven i fråga.

12 Den 5 maj 2022 delgav Epso var och en av klagandena individuellt uttagningskommitténs beslut att inte föra upp deras namn på reservlistan för lönegrad AD 7, med motiveringen att de inte fanns med bland de sökande som hade tilldelats högst poäng på utvärderingscentrumets prov. Vad gäller UT ansåg uttagningskommittén dessutom att denna sökande inte hade uppfyllt minimikraven för dessa prov.

13 Genom beslut av den 15 juli 2022, vilka riktades till UJ och UL, avslog uttagningskommittén deras begäran om omprövning av besluten att inte föra upp deras namn på reservlistan.

14 Den 5 augusti 2022 ingav klagandena gemensamt ett klagomål, med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, mot besluten att inte föra upp deras namn på reservlistan och, vad gäller UJ och UL, mot besluten att avslå deras begäran om omprövning.

15 Den 13 mars 2023 delgav tillsättningsmyndigheten var och en av klagandena ett individuellt beslut, i vilket myndigheten avslog det klagomål som nämns i föregående punkt.

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

16 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 5 mars 2023 väckte klagandena talan om ogiltigförklaring av besluten av den 5 maj 2022, genom vilka uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 hade beslutat att inte föra upp deras namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU. De yrkade även ogiltigförklaring av besluten av den 15 juli 2022 om att avslå UJ:s och UL:s begäran om omprövning av besluten att inte föra upp deras namn på reservlistan.

17 Tribunalen ogillade talan i dess helhet.

Parternas yrkanden

18 Klagandena har yrkat att domstolen ska

– upphäva den överklagade domen,

– bifalla talan i första instans och överklagandet i andra instans, samt

– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

19 Kommissionen har yrkat att domstolen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Prövning av överklagandet

20 Till stöd för överklagandet har klagandena anfört två grunder. Den första grunden avser åsidosättande av principen om likabehandling. Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av principen om överensstämmelse mellan det administrativa klagomålet och talan. För fullständighetens skull har de gjort gällande att meddelandet om uttagningsprov har åsidosatts vad gäller bedömningen av klagandenas kompetens.

Den första grunden

Den första grundens första del

– Parternas argument

21 Genom den första grundens första del, vilken avser punkterna 103–109 i den överklagade domen, har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av principen om likabehandling, så som den är tillämplig i fråga om uttagningsprov, genom att inte konstatera att denna princip hade åsidosatts, trots att uttagningskommittén inte vidtog samtliga nödvändiga åtgärder för att begränsa risken för ojämlika möjligheter till den risk som i allmänhet är inneboende i varje prov.

22 Klagandena har i detta avseende påpekat att av de sökande i lönegrad AD 7 som ingett förevarande överklagande genomförde endast fem av dem de skriftliga proven en andra gång, medan endast en sökande deltog en tredje gång och tre andra sökande behöll det resultat som de erhållit vid den första sessionen skriftliga prov.

23 Klagandena har gjort gällande att tribunalen själv, i punkterna 107 och 108 i den överklagade domen, fastställde en åtgärd som ledde till att sökande som befann sig i olika situationer behandlades lika, beroende på om de genomförde de skriftliga proven en enda gång, två gånger eller till och med tre gånger, utan saklig grund. Det följer nämligen av punkterna 107 och 108 i den överklagade domen att samtliga sökande inte befann sig i samma situation och att vissa av dem, vilka inte hade stött på några tekniska problem eller endast mindre svårigheter som inte hade någon avgörande inverkan på resultatet av de skriftliga proven, ändå tilläts att på nytt genomföra dessa prov.

24 Klagandena har gjort gällande att principen om likabehandling har åsidosatts, eftersom kommissionen inte begränsade risken för att sökande som inte stött på några svårigheter, utan endast var missnöjda med sina prestationer under provet, skulle delta i den andra och den tredje sessionen skriftliga prov. De har i detta avseende understrukit att det inte har gjorts någon individuell kontroll i varje enskilt fall av hur allvarliga och verkliga svårigheterna var. Av detta följer att olika situationer har behandlats på samma sätt, utan att detta var objektivt motiverat vare sig av syftet med uttagningsförfarandet, vilket var att välja ut de sökande som är bäst lämpade att utföra arbetsuppgifterna i fråga, eller av artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken ”[r]ekryteringen ska vara inriktad på att de tjänstemän som tjänstgör vid institutionen har högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet ...”.

25 Kommissionen har inledningsvis anfört att endast den omständigheten att risken för ojämlik behandling vad gäller sökandenas chanser inte hålls inom rimliga gränser kan innebära ett åsidosättande av principen om likabehandling i fråga om uttagningsprov. Kommissionen har i detta avseende erinrat om att uttagningskommittéerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning såväl vad gäller organiseringen av proven, deras innehåll och villkoren för dem, som bedömningen av dem och, i förekommande fall, huruvida det är lämpligt att vidta en korrigerande åtgärd.

26 Kommissionen har inledningsvis påpekat att tribunalen, i punkt 108 i den överklagade domen, genom ett fastställande av de faktiska omständigheterna som inte omfattas av domstolens prövning inom ramen för överklagandet, fann att upprepningen av de skriftliga proven, som erbjöds samtliga sökande, med hänsyn till omfattningen och mångfalden av de tekniska problem som uppkommit, utgjorde en åtgärd som ”svårligen kunde undvikas” och som var förenlig med ett legitimt mål av allmänintresse. Enligt kommissionen har klagandena emellertid inte anfört något argument som gör det möjligt dels att förstå på vilket sätt det val som sökandena gavs att delta i den andra sessionen skriftliga prov var till nackdel för klagandena personligen, dels att visa att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av principen om likabehandling.

27 Vidare bedömer kommissionen att det, på grund av de konstaterade tekniska störningarnas diffusa och varierande karaktär, skulle ha varit omöjligt att utröna omfattningen och de exakta följderna av dem för varje enskild sökande. Kommissionen har tillagt att även om det antas att vissa sökande inte hade några problem och ändå valde att delta i den andra sessionen skriftliga prov, skulle det endast ha fått till följd att de försattes i konkurrens med de andra sökande som i sin tur hade haft sådana problem vid den första sessionen. I så fall skulle sökandena, såväl vid det första som vid den andra sessionen skriftliga prov, ha genomfört proven på samma villkor, det vill säga genom att konkurrera med andra sökande som också hade tillåtits av uttagningskommittén att genomföra dessa prov. Det skulle således inte leda till någon ojämlikhet i fråga om de möjligheter som sökandena gavs.

28 Vad slutligen gäller den tredje sessionen skriftliga prov har kommissionen gjort gällande att de varningar som de sökande som begärt att de skriftliga proven skulle upprepas skickade till Epso granskades på lämpligt sätt av uttagningskommittén och Epso. Det är således uppenbart att klagandenas argument att den aktuella skillnaden i behandling är en följd av att tekniska problem inte har konstaterats saknar grund.

– Domstolens bedömning

29 Den första grundens första del rör frågan huruvida den omständigheten att kommissionen erbjöd samtliga sökande som genomfört de skriftliga proven en andra chans att genomföra dem, oavsett om de hade stött på tekniska problem under proven eller inte, kan utgöra ett åsidosättande av principen om likabehandling.

30 Domstolen erinrar för det första om att principen om likabehandling, så som den stadfästs i artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, utgör en allmän princip i unionsrätten som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns saklig grund för en sådan behandling. En skillnad i behandling är motiverad då den är grundad på ett objektivt och skäligt kriterium, det vill säga då den hänger samman med ett laga ändamål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen, och då skillnaden står i proportion till det mål som eftersträvas genom behandlingen i fråga (dom av den 30 november 2023, MG/EIB, C‑173/22 P, EU:C:2023:932, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

31 För det andra är det visserligen riktigt att uttagningskommittén har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller formerna för och det detaljerade innehållet i de delprov som ingår i uttagningsprovet, under förutsättning att det säkerställs att sökandena behandlas lika och att uttagningskommitténs val mellan dem är objektivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1988, Goossens m.fl./kommissionen, 228/86, EU:C:1988:172, punkt 14). Med samma förbehåll har unionsinstitutionerna också ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att vidta åtgärder för att avhjälpa brister som har påverkat genomförandet av ett uttagningsprov, såsom nya skriftliga prov till förmån för sökande som drabbats av brister under de ursprungliga skriftliga proven.

32 Enligt principen om likabehandling krävs det emellertid att samtliga sökande i ett uttagningsprov genomgår likvärdiga delprov på samma sätt, på så sätt att dessa prov i hög grad är lika svåra för alla sökande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1988, Goossens m.fl./kommissionen, 228/86, EU:C:1988:172, punkterna 14 och 15). Härav följer att uttagningskommittén är skyldig att begränsa risken för ojämlika möjligheter till den risk som i allmänhet är inneboende i alla prov (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1988, Sergio m.fl. m.fl./kommissionen, 64/86, 71/86–73/86 och 78/86, EU:C:1988:119, punkt 27). Ett sådant krav gäller även när uttagningskommittén ställs inför brister eller fel som inträffat under ett allmänt uttagningsprov och det ankommer på uttagningskommittén att rätta till dessa.

33 I detta avseende konstaterade tribunalen, i punkt 107 i den överklagade domen, att uttagningskommittén, med hänsyn till omfattningen av de tekniska problemen och det mycket stora antalet berörda sökande, inte hade åsidosatt principen om likabehandling genom att ge samtliga sökande som hade deltagit i den första sessionen skriftliga prov möjlighet att genomföra dem på nytt, trots att inte alla sökande hade anmält att de haft de tekniska problem som hade uppstått under denna session. I punkt 108 i den överklagade domen fann tribunalen att den skillnad i behandling som följer av denna lösning svårligen kunde undvikas, med hänsyn till omfattningen och mångfalden av de tekniska problem som hade uppstått. I punkt 108 fann tribunalen även att denna lösning hade den fördelen att den, i enlighet med ett legitimt mål av allmänintresse, säkerställde att alla sökande som hade drabbats av problem eller störningar fick tillgång till en ny session, utan att för den skull behandla de sökande sämre som inte hade begärt att få göra om sina skriftliga prov, eftersom de var nöjda med genomförandet av dem, än de sökande som var missnöjda med de förhållanden under vilka dessa prov hade genomförts och som hade valt att göra om dem.

34 Den omständigheten att samtliga sökande som deltagit i den första sessionen skriftliga prov gavs möjlighet att genomföra dessa prov en andra gång fick till följd att sökande som inte på något sätt eller i väldigt liten grad hade störts av tekniska problem under de skriftliga proven fick en andra chans att genomföra dessa prov och, i förekommande fall, att avhjälpa ett otillfredsställande resultat, gentemot andra sökande som hade haft allvarliga tekniska problem som inte kunde tillskrivas dem och vilka allvarligt äventyrade deras chans att klara nämnda prov.

35 De sistnämnda hade således endast en verklig möjlighet att delta, medan de förstnämnda fick fördelen av en andra chans, med möjlighet att välja om de skulle genomföra de skriftliga proven på nytt eller inte.

36 Detta innebär en skillnad i behandling av sökandena, vilket tribunalen för övrigt medgav i punkt 108 i den överklagade domen men ansåg vara svårt att undvika.

37 Domstolen ska således pröva huruvida denna skillnad i behandling kan motiveras av ett legitimt mål och huruvida den står i proportion till det eftersträvade målet.

38 Även om det är utrett att den aktuella åtgärden syftade till att avhjälpa de brister som påverkade den första sessionen skriftliga prov, och således har ett legitimt mål, kan den inte anses vara proportionerlig i förhållande till detta mål.

39 Så som generaladvokaten påpekade i punkterna 47 och 49 i sitt förslag till avgörande gick kommissionens lösning nämligen utöver vad som var nödvändigt för att uppnå målet att avhjälpa de brister som uppstått till följd av betydande tekniska problem som påverkade den första sessionen skriftliga prov och att återställa goda förhållanden för uttagningsprovet, eftersom kommissionen hade kunnat ogiltigförklara den första sessionen och anordna en ny session som var öppen för samtliga sökande, och därigenom undvika att ge vissa sökande fördelen att få en andra chans, med möjlighet att välja om de vill delta i de skriftliga proven på nytt eller inte. Tvärtom ledde denna lösning till att dessa förhållanden snedvreds genom att det skapades en ny ojämlikhet mellan de sökande som hade drabbats av allvarliga tekniska problem som inte kunde tillskrivas dem och de sökande som inte hade haft sådana problem. Denna ojämlikhet gick således utöver den som i allmänhet utgör en inneboende risk i varje uttagningsprov.

40 Härav följer att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 109 i den överklagade domen, fann att uttagningskommittén inte hade åsidosatt principen om likabehandling genom att ge samtliga sökande som deltagit i den första sessionen skriftliga prov möjlighet att delta i en andra session.

41 Klagandenas argument avseende den tredje sessionen skriftliga prov saknar relevans mot bakgrund av de punkter i den överklagade domen som avses i den första grundens första del, vilka inte avser denna session.

42 Så som framgår av det ovan anförda har den skillnad i behandling som följer av möjligheten för samtliga sökande att på nytt genomföra de skriftliga proven åtminstone i princip missgynnat de sökande som allvarligt påverkades av de tekniska bristerna och som därför inte hade något annat val än att på nytt genomföra dessa prov. Vad däremot gäller de sökande som valde att inte genomföra de skriftliga proven på nytt har det inte bestridits att det, så som tribunalen påpekade i punkt 108 i den överklagade domen, rimligen kan antas att de var nöjda med genomförandet av dessa prov. Dessa sökande kan följaktligen inte anses ingå i kategorin sökande som allvarligt påverkades av de tekniska bristerna i fråga.

43 Det framgår emellertid av domstolens praxis att en tjänsteman eller annan anställd inte har rätt att föra talan i lagstiftningens eller institutionernas intresse och till stöd för en talan endast kan åberopa omständigheter som berör vederbörande personligen (dom av den 25 mars 2021, Álvarez y Bejarano m.fl./kommissionen, C‑517/19 P och C‑518/19 P, EU:C:2021:240, punkt 91 och där angiven rättspraxis).

44 De klagande som valt att inte delta i den andra sessionen skriftliga prov, det vill säga UN, US och UT, kan följaktligen inte i förevarande fall göra gällande ett personligt intresse av att åberopa att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning på grund av åsidosättande av principen om likabehandling.

45 Det kan inte uteslutas att de sökande som i likhet med UJ, UL, UP, UU och UV uppgav, så som anges i punkt 103 i den överklagade domen, att de stött på tekniska svårigheter under den första sessionen och som deltog i den andra sessionen, stötte på allvarliga svårigheter. Domstolen konstaterar, mot bakgrund av övervägandena i punkt 42 ovan, att tribunalens felaktiga rättstillämpning kan ha påverkat dessa sökande. De har följaktligen ett intresse av att göra gällande en sådan felaktig rättstillämpning.

46 Av det ovan anförda följer att överklagandet ska bifallas såvitt avser den första grundens första del vad gäller UJ, UL, UP, UU och UV. Överklagandet kan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del vad gäller de övriga klagandena.

Den första grundens andra del

– Parternas argument

47 Genom den första grundens andra del, vilken avser punkterna 110–114 i den överklagade domen, har klagandena vad gäller det skriftliga provet på området, samtidigt som de har anslutit sig till tribunalens konstaterande i punkt 111 i den överklagade domen, för det första gjort gällande att det scenario som detta prov, vilket ursprungligen ägde rum den 9 september 2021, byggde på hade offentliggjorts redan i augusti 2021. Klagandena drar härav slutsatsen att de sökande som genomförde det provet vid den andra sessionen, vilken hölls den 10 november 2021 och byggde på samma scenario, hade betydligt mer tid på sig att förbereda sig.

48 Tribunalen fann emellertid, i punkt 114 i den överklagade domen, att ett sådant organisationssätt inte var sådant att det kunde strida mot principen om likabehandling, eftersom det inte fanns något som tydde på att uttagningskommittén hade haft för avsikt att begränsa den tid som sökandena haft över för att få kännedom om detta scenario.

49 Klagandena anser att denna slutsats bygger på felaktig rättstillämpning, eftersom den tid som krävs för att få kännedom om scenariot till sin natur omfattas av objektiva förhållanden som kan påverka iakttagandet av principen om likabehandling.

50 De har även gjort gällande att tribunalen, vid bedömningen av huruvida det förelåg en eventuell rättsstridighet, felaktigt grundade sig på uttagningskommitténs beslut, trots att det ankom på tribunalen att uteslutande hänvisa till meddelandet om uttagningsprov, vilket utgör den rättsliga ramen för förfarandet. Klagandena har i detta avseende gjort gällande att det i meddelandet uttryckligen föreskrevs att principen om likabehandling skulle iakttas, vilket innebär att proven skulle genomföras på samma villkor för samtliga sökande. Så skedde emellertid inte i detta fall, eftersom vissa sökande hade längre tid på sig för att bekanta sig med det scenario som låg till grund för det skriftliga provet på området.

51 För det andra anser klagandena att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 113 i den överklagade domen, fann att skillnaden i fråga om syftet med den text som klagandena var skyldiga att skriva under vart och ett av de tre sessionerna skriftliga prov utgjorde en omständighet som var tillräcklig för att säkerställa att likabehandlingsprincipen iakttogs. Det är nämligen endast genom en enhetlig svårighetsgrad för de prov som sökandena genomgår vid de olika sessionerna som risken för att denna princip åsidosätts kan begränsas.

52 Enligt kommissionen har klagandena långt ifrån förklarat på vilket sätt tribunalen, mot bakgrund av de faktiska omständigheter som konstaterats i punkterna 113 och 114 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av principen om likabehandling. Klagandena söker i själva verket sätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna i fråga. Detta framgår bland annat av de avsnitt i överklagandet där det vidhålls att det föreligger en ”betydande fördel” som påstås ha getts de sökande som deltog i flera sessioner av de skriftliga proven, trots att tribunalen har slagit fast att det inte förelåg någon sådan fördel. Denna del av överklagandet kan följaktligen inte tas upp till prövning.

53 I sak har kommissionen påpekat att klagandena, vad gäller påståendet att de skriftliga proven vid den andra och den tredje sessionen var ”mindre komplicerade”, endast har gjort gällande att scenariot för proven under alla omständigheter var känt och att tribunalen, i punkt 114 i den överklagade domen, felaktigt fann att den tid som klagandena hade för att förbereda sig för detta scenario saknade relevans.

54 Kommissionen har emellertid påpekat att klagandena inte har angett på vilket sätt punkt 113 i den överklagade domen, i vilken tribunalen uttalade sig om de två skriftliga proven, det vill säga fallstudien och det skriftliga provet på området, utgör en felaktig rättstillämpning.

– Domstolens bedömning

55 Vad gäller kommissionens invändning om rättegångshinder, så som den sammanfattats i punkt 52 ovan, konstaterar domstolen att klagandena inte har ifrågasatt tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna, vilken, utom i det fall då tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna, inte utgör en rättsfråga som i sig är underställd domstolens kontroll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2025, Glonatech/REA, C‑114/24 P, EU:C:2025:520, punkt 107 och där angiven rättspraxis). Genom att göra gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att den ytterligare förberedelsetid som de sökande förfogade över som genomförde det prov som ägde rum vid den andra sessionen skriftliga prov den 10 november 2021 inte kunde medföra att principen om likabehandling åsidosattes, enbart av det skälet att uttagningskommittén inte hade för avsikt att begränsa denna förberedelsetid, har klagandena i själva verket gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sitt resonemang. Härav följer att denna invändning om rättegångshinder ska ogillas.

56 I sak påpekar domstolen att tribunalen, i punkt 114 i den överklagade domen, slog fast att den omständigheten att de sökande som deltog i just den andra sessionen skriftliga prov hade haft mer tid på sig för att få kännedom om scenariot för det skriftliga provet på området inte gjorde det möjligt att anse att de åtnjöt en betydande fördel jämfört med de sökande som endast deltog i den första sessionen, eftersom det inte fanns någon omständighet som tydde på att uttagningskommittén hade haft för avsikt att begränsa den tid som sökandena hade för att bekanta sig med detta scenario.

57 Tribunalen gjorde sig emellertid skyldig till felaktig rättstillämpning genom att utesluta förekomsten av en betydande fördel till förmån för de sökande som deltog i den andra sessionen skriftliga prov, och således genom att implicit slå fast att dessa prov var lika svåra för samtliga sökande, enbart av det skälet att uttagningskommittén inte hade haft för avsikt att begränsa den tid som de sökande i det aktuella allmänna uttagningsprovet förfogade över för att bekanta sig med detta scenario.

58 Det ankom nämligen på tribunalen att pröva huruvida den ytterligare tid som de sökande som deltog i den andra sessionen hade haft för att få kännedom om scenariot för det skriftliga provet objektivt sett, det vill säga oberoende av uttagningskommitténs avsikt, kunde ge dem en betydande fördel i förhållande till de sökande som endast deltog i den första sessionen skriftliga prov, med följden att det fanns en risk för ojämlika möjligheter som gick utöver den risk som i princip är inneboende i varje uttagningsprov.

59 Så som tribunalen slog fast i punkt 111 i den överklagade domen, utan att detta har ifrågasatts av klagandena, är det endast de sökande som inte deltog i den andra sessionen skriftliga prov som har ett intresse av att hävda att denna session inte var lika svår som den första sessionen. Detta konstaterande bekräftas dessutom av föregående punkt. Det är således endast dessa sökande som kan göra gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i detta avseende.

60 De berörda sökandena är i förevarande fall UN, US och UT. Domstolen erinrar emellertid om att UT, så som anges i punkt 12 ovan, inte fördes upp på reservlistan för lönegrad AD 7 på grund av att han inte hade erhållit den lägsta poäng som krävdes vid utvärderingscentrumets prov.

61 Eftersom den påstådda ojämlika behandlingen i förevarande fall avser en otillbörlig fördel för de sökande som uppnådde den lägsta poäng som krävdes och som deltog i den andra sessionen skriftliga prov i förhållande till de sökande som också erhöll den lägsta poängen som krävdes men som inte deltog i den andra sessionen, kan den inte ha en negativ påverkan för en sökande som UT, som inte uppnådde den lägsta poäng som krävdes.

62 Härav följer att UT inte har något personligt intresse av att göra gällande en sådan ojämlik behandling.

63 Utan att det är nödvändigt att pröva anmärkningen att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 113 i den överklagade domen, ska överklagandet således bifallas såvitt avser den första grundens andra del vad gäller UN och US. Överklagandet kan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del vad gäller de övriga klagandena.

Den första grundens tredje del

– Parternas argument

64 Genom den första grundens tredje del, vilken avser punkterna 119–122 i den överklagade domen, har klagandena, särskilt UT, gjort gällande att deras invändning i första instans om att anordnandet av en tredje session skriftliga prov innebar ett åsidosättande av principen om likabehandling borde ha bedömts mot bakgrund av den rättspraxis som följer av domen av den 27 oktober 1976, Prais/rådet (130/75, EU:C:1976:142), enligt vilken proven ska äga rum samma dag, för att säkerställa att samma förhållanden råder för sökandena. Så skedde emellertid inte i förevarande fall, eftersom vissa sökande deltog i de skriftliga proven vid tre tillfällen, och detta på olika dagar.

65 I motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 120 i den överklagade domen anser klagandena att samtliga sökande har missgynnats, om än av olika anledningar, av att uttagningsprovet anordnades på detta sätt.

66 Kommissionen har i detta avseende påpekat att den rättspraxis som följer av domen av den 27 oktober 1976, Prais/rådet (130/75, EU:C:1976:142), inte är relevant i förevarande fall, eftersom det mål som gav upphov till den domen avsåg situationen för en sökande som hade ansökt om att få genomföra de skriftliga proven vid en annan tidpunkt av personliga skäl. I förevarande fall var uttagningskommittén däremot skyldig att avhjälpa de tekniska problem som ett stort antal sökande stötte på under de skriftliga proven.

67 Vidare har kommissionen gjort gällande klagandenas argument att vissa sökande har åtnjutit en betydande fördel är uppenbart ogrundat, eftersom de inte har preciserat vilka av klagandena som kan ha missgynnats av att det anordnades en tredje session skriftliga prov, vare sig inom ramen för talan i första instans eller inom ramen för överklagandet.

– Domstolens bedömning

68 I punkterna 119–122 i den överklagade domen prövade och underkände tribunalen klagandenas invändning och konstaterade att den omständigheten att de sökande som deltagit i den tredje sessionen skriftliga prov, till skillnad från de som deltagit i den andra sessionen, hade möjlighet att genomföra antingen fallstudien, det skriftliga provet på området eller både och, inte strider mot likabehandlingsprincipen.

69 Även om det inte framgår av dessa punkter i den överklagade domen att klagandena i första instans gjorde gällande att uttagningskommittén, genom att anordna de skriftliga proven vid tre tillfällen i stället för att anordna dem samma dag, hade åsidosatt principen om likabehandling, har kommissionen inte gjort gällande att den första grundens tredje del inte kan tas upp till prövning.

70 Den första grundens tredje del kan således, i förevarande fall och under alla omständigheter, prövas.

71 Det är riktigt att principen om likabehandling enligt rättspraxis som följer av domen av den 27 oktober 1976, Prais/rådet (130/75, EU:C:1976:142, punkterna 13 och 14), innebär att proven ska genomföras under samma förhållanden för samtliga sökande och att, vad gäller de skriftliga proven, behovet av att jämföra sökandenas prestationer innebär att dessa prov måste vara desamma för alla, varvid det är av särskild betydelse att datumet för de skriftliga proven är detsamma för alla sökande. Det är emellertid icke desto mindre så, att brister eller fel som påverkar genomförandet av ett uttagningsprov kan motivera en upprepning av proven (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 1983, Detti/domstolen, 144/82, EU:C:1983:211, punkt 29).

72 Så som generaladvokaten påpekade i punkt 85 i sitt förslag till avgörande är ett samtidigt genomförande av proven visserligen i allmänhet det lämpligaste sättet att säkerställa enhetliga förhållanden för samtliga sökande, men det kan inte uppställas som en absolut regel. En motsatt tolkning skulle nämligen utgöra hinder för att vidta korrigerande åtgärder till följd av störningar, bland annat av teknisk art, och för att anordna nya prov till förmån för vissa sökande, när beslutet att utesluta dessa sökande från ett uttagningsprov har ogiltigförklarats av unionsdomstolen.

73 I motsats till vad klagandena har gjort gällande kräver således inte principen om likabehandling att alla skriftliga prov nödvändigtvis ska äga rum samma dag. Så som domstolen redan har påpekat i punkt 31 ovan har unionsinstitutionerna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att vidta åtgärder i syfte att avhjälpa brister som har påverkat genomförandet av ett uttagningsprov, såsom nya skriftliga prov till förmån för sökande som drabbats av brister under de ursprungliga skriftliga proven, under förutsättning att det säkerställs att principen om likabehandling av samtliga sökande iakttas och att uttagningskommitténs val mellan dem är objektivt.

74 I avsaknad av specifika argument som syftar till att visa att samtliga klagande har missgynnats av att en tredje session skriftliga prov anordnades framgår det inte att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 119 i den överklagade domen, fann att den omständigheten att de sökande som deltog i denna tredje session hade möjlighet att genomföra fallstudien, det skriftliga provet på området eller både och inte stred mot principen om likabehandling.

75 Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens tredje del.

Den andra grunden

Parternas argument

76 Genom sin andra grund, vilken avser punkterna 149, 206 och 207 i den överklagade domen, har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 207 i den överklagade domen, slog fast att deras grund avseende åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov inte kunde upptas till prövning, eftersom tribunalen tillämpade principen om överensstämmelse mellan det administrativa klagomålet och talan överdrivet strikt, och därigenom åsidosatte rätten till ett effektivt rättsligt skydd, vilken stadfästs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

77 Klagandena har i detta avseende understrukit att enligt domstolens praxis motiveras principen om överensstämmelse av själva syftet med det administrativa förfarandet, vilket är att göra det möjligt för administrationen att ompröva sitt beslut och, i förekommande fall, nå en lösning utanför domstol av tvister mellan tjänstemän eller andra anställda och administrationen, vilken betecknas som en ”lösning i godo”. I detta syfte krävs det visserligen att tillsättningsmyndigheten på ett tillräckligt precist sätt kan få kännedom om de invändningar som den berörda personen har framställt mot det angripna beslutet. Lösningen i godo skulle emellertid underlättas avsevärt av frånvaron av en överdriven rättslig formalism inom ramen för detta administrativa förfarande.

78 Enligt klagandena ska det synsätt som utvecklats i punkterna 109–122 i domen av den 1 juli 2010, Mandt/parlamentet (F-45/07, EU:F:2010:72), tillämpas på ett allmänt sätt. Enligt detta synsätt är principen om överensstämmelse mellan det administrativa klagomålet och talan endast tillämplig om talan ändrar antingen föremålet för eller saken i klagomålet, varvid begreppet ”sak” ska ges en vid tolkning.

79 I förevarande fall är den felaktiga rättstillämpning som tribunalen gjorde sig skyldig till vid tolkningen av principen om överensstämmelse än mer uppenbar, eftersom kommissionen inte besvarade det klagomål som klagandena ingav till denna institution.

80 Kommissionen har gjort gällande att klagandena har bestridit själva skyldigheten att framföra invändningar inom ramen för ett administrativt klagomål i enlighet med artikel 90 i tjänsteföreskrifterna. Eftersom sökandena i ett uttagningsförfarande utgör personer ”som omfattas av … tjänsteföreskrifter[na]”, i den mening som avses i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, var de enligt kommissionen skyldiga att i klagomålet ange de invändningar som senare var föremål för den femte grund som åberopades vid tribunalen, vid äventyr av att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den grunden.

81 Vad gäller hänvisningen till domen av den 1 juli 2010, Mandt/parlamentet (F-45/07, EU:F:2010:72), har kommissionen anfört att tribunalen, i egenskap av domstol i andra instans i personalmål, redan har underkänt personaldomstolens tolkning, efter att ha funnit att den var felaktig, i punkterna 70–80 i domen av den 25 oktober 2013, kommissionen/Moschonaki (T‑476/11 P, EU:T:2013:557).

82 Vad gäller rätten till ett effektivt rättsligt skydd anser kommissionen att den inte kan motivera en extensiv tolkning av de sakprövningsförutsättningar som föreskrivs i andra bestämmelser i primärrätten, såsom i förevarande fall artikel 270 FEUF. Kommissionen har tillagt att även klagandenas argument att ett klagomål, i fall av ett tyst avslag, inte på ett tillfredsställande sätt kan fylla sin funktion att främja en lösning i godo mellan den anställda personen och institutionen saknar grund. Huruvida svaret på klagomålet är uttryckligt eller underförstått saknar nämligen helt relevans för möjligheten att nå en sådan lösning i godo.

83 Kommissionen anser under alla omständigheter att tribunalen inte ”på ett godtyckligt sätt utvidgade tolkningen av regeln om överensstämmelse till att även omfatta fall där klagomålet inte besvaras innan talan väcks”, eftersom det är utrett att tillsättningsmyndigheten i förevarande fall uttryckligen besvarade klagandenas klagomål.

Domstolens bedömning

84 Domstolen erinrar om att när en berörd person inger ett klagomål med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, i stället för att väcka talan direkt vid tribunalen, är denna person skyldig att iaktta samtliga förfarandemässiga krav som är knutna till det klagomålsförfarande som vederbörande har valt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 1986, Rihoux m.fl./kommissionen, 52/85, EU:C:1986:199, punkt 11).

85 Eftersom syftet med det administrativa förfarandet enligt artikel 91 i tjänsteföreskrifterna är att möjliggöra en lösning i godo i tvister mellan tjänstemän eller andra anställda och administrationen kan det endast uppnås under förutsättning att tillsättningsmyndigheten kan få tillräckligt exakt kännedom om de invändningar som de berörda parterna har framfört mot det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 1986, Rihoux m.fl./kommissionen, 52/85, EU:C:1986:199, punkt 12, och dom av den 14 mars 1989, Del Amo Martinez/parlamentet, 133/88, EU:C:1989:124, punkt 9).

86 I en talan som väcks med stöd av artikel 270 FEUF får de yrkanden som framställs vid tribunalen endast ha samma föremål som de yrkanden som framställts i klagomålet och endast innehålla invändningar som rör samma sak som de invändningar som gjorts i klagomålet. Dessa invändningar får utvecklas vid domstolen genom att grunder och argument anförs som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men har ett nära samband därmed (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 1989, Del Amo Martinez/parlamentet, 133/88, EU:C:1989:124, punkt 10 och där angiven rättspraxis).

87 Om det inte krävdes en överensstämmelse mellan det administrativa klagomålet och talan vid domstol skulle berörda personer som har ingett ett klagomål med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna mot ett beslut av en uttagningskommitté ges mer rättigheter som är mer långtgående än de rättigheter som tillerkänns berörda som har valt att väcka talan mot ett sådant beslut direkt vid tribunalen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 1986, Rihoux m.fl./kommissionen, 52/85, EU:C:1986:199, punkt 11).

88 På grund av det administrativa förfarandets informella karaktär och det faktum att de berörda i detta skede i allmänhet agerar utan att biträdas av en advokat ska administrationen visserligen inte tolka klagomålen restriktivt, utan i stället utreda dem förutsättningslöst (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 1989, Del Amo Martinez/parlamentet, 133/88, EU:C:1989:124, punkt 11).

89 I punkt 206 i den överklagade domen konstaterade tribunalen emellertid att klagandenas klagomål varken innehöll någon invändning avseende bedömningen av sökandenas förmåga att leda ett team, vad gäller sökande till tjänster som handläggare i lönegrad AD 7, eller någon invändning som hade ett nära samband med den femte grund som åberopats vid tribunalen, enligt vilken denna förmåga felaktigt hade bedömts vad gäller sökande till tjänster som handläggare i lönegrad AD 7.

90 Tribunalen gjorde sig således inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkt 207 i den överklagade domen, slog fast att principen om överensstämmelse mellan det administrativa klagomålet och talan inte kunde anses ha iakttagits.

91 Den omständigheten att kommissionen inte besvarade det klagomål som klagandena ingav till denna institution saknar i detta avseende relevans, så som generaladvokaten påpekade i punkt 103 i sitt förslag till avgörande, och kan inte ändra innehållet i principen om överensstämmelse, eftersom en sådan avsaknad av svar utgör ett tyst avslag.

92 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

93 Mot bakgrund av det ovan anförda ska överklagandet bifallas med avseende på samtliga klagande, med undantag för UT, och den överklagade domen ska följaktligen upphävas i den del den avser UJ, UL, UN, UP, US, UU och UV.

Prövning av talan vid tribunalen

94 Enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol ska domstolen upphäva tribunalens avgörande om överklagandet är välgrundat. Domstolen kan själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till tribunalen för avgörande.

95 I förevarande fall anser domstolen, särskilt mot bakgrund av den omständigheten att grunderna för klagandenas talan vid tribunalen har varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande vid tribunalen och att det inte för prövningen av dem krävs någon ytterligare åtgärd för processledning eller bevisupptagning, att målet, så som det anhängiggjorts av UJ, UL, UN, UP, US, UU och UV, är färdigt för avgörande och att det ska avgöras slutligt (se, analogt, dom av den 12 mars 2026, VP/Cedefop, C‑209/24 P, EU:C:2026:186, punkt 71).

96 Vad gäller UJ, UL, UP, UU och UV framgår det av den första grundens första del och i synnerhet av punkterna 36, 42 och 45 ovan att talan ska bifallas såvitt avser det första argumentet inom ramen för den andra grund som åberopats vid tribunalen, avseende att principen om likabehandling åsidosattes genom att samtliga sökande gavs möjlighet att på nytt genomföra de skriftliga proven.

97 Besluten av den 5 maj 2022, genom vilka uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 beslutade att inte föra upp klagandenas namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU, vilka beslut var föremål för deras talan om ogiltigförklaring vid tribunalen, ska följaktligen ogiltigförklaras. Detsamma gäller besluten av den 15 juli 2022, genom vilka uttagningskommittén avslog UJ:s och UL:s begäran om omprövning av besluten av den 5 maj 2022 att inte föra upp deras namn på denna reservlista.

98 Vad gäller UN och US hölls, så som angetts i punkt 7 ovan, utvärderingscentrumets skriftliga prov, inbegripet det skriftliga provet på området, en första gång den 9 september 2021. Den andra sessionen skriftliga prov, i vilken UN och US valde att inte delta, hölls den 10 november 2021, så som angetts i punkt 9 ovan. Det framgår av punkt 113 i den överklagade domen att det skriftliga provet på området vid denna andra session delvis var grundat på samma scenario som det som hade publicerats på Epsos webbplats före den första sessionen skriftliga prov, vilket innebar att detta scenario var känt för de sökande i förväg.

99 Härav följer att de sökande som deltog i den andra sessionen skriftliga prov i förhållande till UN och US fick ytterligare tid på mer än två månader för att bekanta sig med detta i förväg offentliggjorda scenario.

100 Så som generaladvokaten påpekade i punkt 67 i sitt förslag till avgörande kan denna betydligt längre tid att förbereda sig för samma scenario, vilken med nödvändighet är förenad med en viss kunskap, som förvärvats vid den första sessionen, om hur detta scenario kunde bearbetas, medföra en betydande skillnad vad gäller de förhållanden under vilka i synnerhet de sökande som genomförde vart och ett av de två första sessionerna skriftliga prov genomförde det skriftliga provet på området.

101 För det första innebär en sådan skillnad i behandling ett åsidosättande av principen om likabehandling, enligt vilken det krävs, så som domstolen har erinrat om i punkt 32 ovan, att samtliga sökande i ett uttagningsprov genomgår likvärdiga prov på samma sätt, så att dessa prov i stort sett är lika svåra för samtliga sökande. För det andra kan den leda till att resultatet av uttagningsprovet blir ogiltigt, eftersom uttagningskommittén i detta uttagningsprov inte har vidtagit någon åtgärd för att begränsa risken för ojämlika möjligheter dels för de sökande som endast deltog i den första sessionen skriftliga prov på området, dels för de sökande som även deltog i den andra sessionen skriftliga prov.

102 Domstolen påpekar i detta avseende, i likhet med vad generaladvokaten påpekade i punkt 68 i sitt förslag till avgörande, att en alternativ, mindre restriktiv lösning som skulle ha kunnat avhjälpa denna situation bland annat hade kunnat vara att offentliggöra ett nytt scenario med motsvarande svårighetsgrad.

103 Domstolen erinrar vidare om att den har slagit fast att när det inte föreligger fullständig överensstämmelse mellan delprov i uttagningsprov som anordnas på två olika platser är det inte uteslutet att uttagningskommittén kan använda sig av en kompensationsmekanism genom att tillämpa en korrigeringsfaktor vid bedömningen av proven, förutsatt att denna kompensation vilar på objektiva kriterier som är ägnade att återupprätta likabehandling av de sökande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 1983, Detti/domstolen, 144/82, EU:C:1983:211, punkterna 29 och 30).

104 Härav följer att besluten av den 5 maj 2022, genom vilka uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 beslutade att inte föra upp UN och US på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU, är rättsstridiga.

105 Domstolen finner följaktligen att det andra argument som klagandena anförde vid tribunalen till stöd för sin andra grund ska godtas och att besluten av den 5 maj 2022 ska ogiltigförklaras, i enlighet med de yrkanden som framställts härom vid tribunalen.

Rättegångskostnader

106 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna, när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken.

107 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

108 Klagandena har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen i förevarande fall vad gäller UJ, UL, UN, UP, US, UU och UV har tappat såväl målet i första instans som målet om överklagande ska kommissionen förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för UJ, UL, UN, UP, US, UU och UV i båda dessa förfaranden.

109 Kommissionen har yrkat att UT ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom UT har tappat målet ska UT förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader hänförliga till såväl förfarandet i första instans som till överklagandet.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

1) Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 10 juli 2024, UJ m.fl./kommissionen (T ‑ 120/23, EU:T:2024:464), upphävs vad gäller UJ, UL, UN, UP, US, UU och UV.

2) Överklagandet ogillas vad gäller UT.

3) De beslut av den 5 maj 2022 genom vilka uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/380/19 beslutade att inte föra upp UJ, UL, UN, UP, US, UU och UV på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på området internationellt samarbete och förvaltning av bistånd till länder utanför EU, samt de beslut av den 15 juli 2022 genom vilka samma uttagningskommitté avslog UJ:s och UL:s begäran om omprövning av besluten av den 5 maj 2022 att inte föra upp deras namn på reservlistan, ogiltigförklaras.

4) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för UJ, UL, UN, UP, US, UU och UV såväl i målet i första instans som i målet om överklagande.

5) UT ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen såväl i målet i första instans som i målet om överklagande.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: italienska.