Domstolens dom (nionde avdelningen) den 5 mars 2026

I mål C‑757/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Arbeits- und Sozialgericht Wien (Domstolen för arbets- och socialrättsliga frågor i Wien, Österrike) genom beslut av den 12 september 2024, som inkom till domstolen den 4 november 2024, i målet

DOMSTOLEN (nionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Condinanzi samt domarna R. Frendo och A. Kornezov (referent), generaladvokat: R. Norkus, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: SG, genom A. Obereder, Rechtsanwalt, Gemeinde Wien, genom C. Gamauf, Rechtsanwalt, Österrikes regering, genom A. Posch, J. Schmoll och C. Leeb, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom B.-R. Killmann och E. Schmidt, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Österrikisk rätt

BO 1994

DO 1994

VBO 1995

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1, 2 och 6 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2000, s. 16), jämförda med artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan SG (nedan kallad klaganden) och Gemeinde Wien (kommunen Wien, Österrike) angående fastställandet av referensdatumet för SG:s uppflyttning på den löneskala som är tillämplig på kommunen Wien.

3 I artikel 1 i direktiv 2000/78, under rubriken Syfte, föreskrivs följande:

4 I artikel 2 i detta direktiv har rubriken Begreppet diskriminering. I den artikeln föreskrivs följande:

5 I artikel 3 i nämnda direktiv, under rubriken Tillämpningsområde, föreskrivs följande i punkt 1 c:

6 Artikel 6 i samma direktiv har rubriken Befogad särbehandling på grund av ålder. Denna artikel har följande lydelse:

7 I 49v § i Besoldungsordnung 1994 (1994 års lag om löner) (LGBl. nr 55/1994) (nedan kallad BO 1994), i dess lydelse enligt LGBl. nr 38/2023, med rubriken Referensdatum för jämförelse, föreskrivs följande:

8 I 15a § DO 1994, i dess lydelse enligt LGBl. nr 38/2023, med rubriken Införlivande av direktiv 2000/78/EG, föreskrivs följande i punkterna 1, 4 och 5:

9 I 18 § i Vertragsbedienstetenordnung (lag om kontraktsanställda) (LGBl. nr 50/1995, i dess lydelse enligt LGBl. nr 11/2021) (nedan kallad VBO 1995), med rubriken Beaktande av perioder för uppflyttning i löneklass, föreskrivs följande i punkterna 1, 2 och 5:

10 Sökanden är född år 1969. Den 1 augusti 2002 anställdes han som kontraktsanställd av kommunen Wien. Från 14 års ålder fram till dess att sökanden började arbeta för kommunen Wien utövade han annan yrkesverksamhet än den han utövade som anställd vid kommunen Wien.

11 Genom slutgiltigt beslut av den 16 september 2022 om omprövning av klagandens tjänstgöringstid på den löneskala som är tillämplig på kommunen Wien (nedan kallat det omtvistade beslutet) informerade kommunen Wien klaganden om att vid fastställandet av referensdatumet för hans uppflyttning på denna löneskala skulle en total period på ett år och sex månader beaktas som perioder av utbildning eller yrkesverksamhet som klaganden hade fullgjort före anställningen i denna kommun (nedan kallade tidigare verksamhetsperioder) och att referensdatumet därför skulle fastställas till den 1 februari 2001.

12 Det framgår av beslutet om hänskjutande att det omtvistade beslutet grundades på bestämmelser i Land Wiens (delstaten Wien, Österrike) lagstiftning vilka liknande bestämmelser i den österrikiska federala lagstiftning som EU-domstolen prövade i domen av den 20 april 2023, Landespolizeidirektion Niederösterreich och Finanzamt Österreich ( C‑650/21, EU:C:2023:300).

13 Enligt dessa bestämmelser fastställdes en tjänstemans placering i löneklass på grundval av tjänstgöringstiden i löneklassen enligt ett tidigare lönesystem och korrigerades därefter genom ett referensdatum för jämförelse. Vid beräkningen av detta referensdatum skulle vissa exakt definierade tidigare verksamhetsperioder, däribland de perioder som ansågs relevanta för den tjänst till vilken den kontraktsanställde rekryterades, beaktas i sin helhet. Alla andra tidigare lönebestämmande verksamhetsperioder (nedan kallade andra perioder), inbegripet de som fullgjorts före 18-årsdagen, beaktades till hälften och upp till en övre gräns på sju år, varav fyra år schablonmässigt drogs av.

14 Klaganden överklagade det omtvistade beslutet till Arbeits- und Sozialgericht Wien (Domstolen för arbets- och socialrättsliga frågor i Wien), som är den hänskjutande domstolen i målet vid EU-domstolen.

15 Under förfarandet i det nationella målet har EU-domstolen i dom av den 20 april 2023, Landespolizeidirektion Niederösterreich och Finanzamt Österreich ( C‑650/21, EU:C:2023:300), slagit fast att artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken en tjänsteman placeras på grundval av sin tjänstgöringstid i löneklass enligt ett gammalt lönesystem som ansetts vara diskriminerande och därefter korrigeras genom ett referensdatum för jämförelse, vid vilket alla andra perioder som är lönebestämmande ska beaktas till hälften, inbegripet de perioder som fullgjorts före 18-årsdagen, upp till ett tak på sju år och endast i den mån de överstiger fyra år.

16 Den hänskjutande domstolen har påpekat att delstaten Wien följaktligen år 2023 ändrade 15 § DO 1994 och 49v § BO 1994, vilka är tillämpliga på kontraktsanställda enligt 18 § punkterna 1 och 2 VBO 1995 (nedan kallade 2023 års lagstiftning), genom att upphäva den bestämmelse som föreskrev ett schablonmässigt fyrårigt avdrag som var tillämpligt på andra perioder och genom att sänka det tak som var tillämpligt vid beaktandet av dessa andra perioder från sju till tre år, samtidigt som dessa perioder fortfarande skulle beaktas till hälften.

17 Med avseende på 2023 års lagstiftning har klaganden vid den hänskjutande domstolen gjort gällande att 49v § punkt 3 led 3 BO 1994 medför diskriminering på grund av ålder, eftersom denna bestämmelse innebär att arbetstagare som har fullgjort andra perioder före 18 års ålder endast i begränsad utsträckning får dessa perioder beaktade, medan de som har fullgjort sådana perioder efter 18 års ålder får dem beaktade i deras helhet. Klaganden begär därför att samtliga hans tidigare verksamhetsperioder ska beaktas, så att hans totala tjänstgöringstid, för att beaktas på löneskalan för kommunen Wien, per den 31 juli 2015 ska fastställas till 32 år, fem månader och tre dagar, vilket gör att han följaktligen kan placeras i högre löneklasser med verkan från och med den 1 maj 2016.

18 Med beaktande av de ändringar som infördes genom 2023 års lagstiftning och klagandens argument, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att de även utgör hinder för 2023 års lagstiftning, enligt vilken tidigare verksamhetsperioder som fullgjorts före 18 års ålder endast ska beaktas till hälften vid beräkningen av tjänstgöringstiden.

19 Mot denna bakgrund beslutade Arbeits- und Sozialgericht Wien (Domstolen för arbets- och socialrättsliga frågor i Wien) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

20 Den österrikiska regeringen har gjort gällande att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till prövning, eftersom den inte uppfyller kraven i artikel 94 i domstolens rättegångsregler. I synnerhet har den hänskjutande domstolen endast kortfattat och ofullständigt redogjort för omständigheterna i det nationella målet, nöjt sig med att citera vissa bestämmelser i nationell rätt, utan att redogöra för det sammanhang i vilket de ingår och, slutligen, inte i tillräcklig utsträckning förklarat vad som framstår som oklart för den beträffande tolkningen av de unionsrättsliga bestämmelser som avses i tolkningsfrågan.

21 Enligt artikel 94 i rättegångsreglerna ska en begäran om förhandsavgörande innehålla [s]aken och en sammanfattning av de relevanta omständigheterna, såsom dessa har utretts av den hänskjutande domstolen eller, i vart fall, en redogörelse för de faktauppgifter som ligger till grund för frågorna, [l]ydelsen av de nationella bestämmelser som kan vara tillämpliga och, i förekommande fall, relevant nationell rättspraxis samt [e]n redogörelse för de skäl som fått den hänskjutande domstolen att undra över tolkningen eller giltigheten av de aktuella unionsrättsliga bestämmelserna, och för det samband som den hänskjutande domstolen har funnit föreligga mellan de unionsrättsliga bestämmelserna och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet.

22 I förevarande fall innehåller begäran om förhandsavgörande en redogörelse för de faktiska och rättsliga omständigheterna i det nationella målet som är tillräcklig för att uppfylla dessa krav och en redogörelse för de skäl som fått den hänskjutande domstolen att undra över tolkningen av de unionsrättsliga bestämmelser som avses i tolkningsfrågan. I begäran om förhandsavgörande återges nämligen innehållet i de bestämmelser som kan vara tillämpliga i förevarande fall. Vidare är den hänskjutande domstolens redogörelse för omständigheterna i det nationella målet och utvecklingen av den tillämpliga nationella lagstiftningen tillräcklig för att förstå de skäl som ligger till grund för valet av de bestämmelser i unionsrätten som den hänskjutande domstolen har begärt tolkning av. Slutligen har den hänskjutande domstolen klargjort det samband som den har funnit föreligga mellan dessa bestämmelser och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet.

23 Härav följer att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning.

24 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en kontraktsanställds placering i löneklass ska fastställas på grundval av dennes tjänstgöringstid i löneklassen, när denna tjänstgöringstid, i syfte att undanröja en befintlig diskriminering på grund av ålder, fastställs genom att vissa lönebestämmande perioder från tiden före rekryteringen av den anställde som fullgjorts före dennes 18-årsdag beaktas till hälften och upp till en övre gräns på tre år.

25 Domstolen påpekar inledningsvis att det är utrett att delstaten Wien har valt att anpassa de bestämmelser som var tillämpliga på kommunen Wien före 2023 års lagstiftning, vilken är tillämplig i det nationella målet, till respektive österrikisk federal lagstiftning, vilken bland annat avsågs i domen av den 18 juni 2009, Hütter ( C‑88/08, EU:C:2009:381), domen av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), domen av den 8 maj 2019, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑24/17, EU:C:2019:373), domen av den 8 maj 2019, Leitner ( C‑396/17, EU:C:2019:375), och domen av den 20 april 2023, Landespolizeidirektion Niederösterreich och Finanzamt Österreich ( C‑650/21, EU:C:2023:300).

26 Domstolen erinrar även om att yrkeserfarenhet som förvärvats före 18 års ålder enligt den österrikiska federala lagstiftning som var tillämplig vid den tidpunkt då klaganden anställdes av kommunen Wien inte beaktades vid fastställandet av den löneklass som kontraktsanställda inom den offentliga sektorn ska placeras i.

27 I dom av den 18 juni 2009, Hütter ( C‑88/08, EU:C:2009:381), slog domstolen fast att artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78 utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken anställningsperioder före 18 års ålder inte beaktas vid placeringen i löneklass av kontraktsanställda inom den offentliga sektorn i en medlemsstat. I dom av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), preciserade domstolen att dessa bestämmelser utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken – i syfte att undanröja diskriminering på grund av ålder – utbildnings- och tjänsteperioder som fullgjorts före 18 års ålder ska beaktas, men som samtidigt, med avseende uteslutande på de offentliganställda tjänstemän som varit föremål för diskriminering, för varje tjänste- och lönekategori föreskriver en förlängning på tre år av den tid som dessa tjänstemän måste tillbringa i den första löneklassen innan de kan flyttas upp till den andra löneklassen.

28 Följaktligen ändrades den österrikiska federala lagstiftningen om offentlig anställning år 2015 och kontraktsanställda som hade rekryterats enligt den lagstiftning som gällde före denna ändring överfördes till ett nytt lönesystem grundat på tjänstgöringstid. Efter nämnda ändring fastställdes den första placeringen på den nya löneskalan för dessa kontraktsanställda med beaktande av deras senaste lön enligt det tidigare systemet.

29 I dom av den 8 maj 2019, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑24/17, EU:C:2019:373), och dom av den 8 maj 2019, Leitner ( C‑396/17, EU:C:2019:375), slog domstolen bland annat fast att artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, utgör hinder för en nationell lagstiftning som, i syfte att undanröja diskriminering på grund av ålder, föreskrivs att kontraktsanställda ska övergå till ett nytt system för löner och uppflyttning i löneklass i vilket deras första placering i löneklass fastställs på grundval av den sista lön som de erhållit enligt det tidigare systemet.

30 Till följd av dessa domar ändrades den österrikiska federala lagstiftningen om offentlig anställning på så sätt att placeringen av kontraktsanställda som rekryterats enligt den tidigare lagstiftningen skulle omprövas genom fastställande av ett referensdatum för jämförelse som tar hänsyn till tidigare verksamhetsperioder som kontraktsanställda fullgjort innan de fyllde 18 år. Andra perioder kunde emellertid endast beaktas till hälften och upp till ett tak på sju år, varav fyra år schablonmässigt drogs av.

31 Så som påpekats i punkt 15 ovan har domstolen, i dom av den 20 april 2023, Landespolizeidirektion Niederösterreich och Finanzamt Österreich ( C‑650/21, EU:C:2023:300), slagit fast att artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken en tjänsteman placeras på grundval av sin tjänstgöringstid i löneklass enligt ett gammalt lönesystem som ansetts vara diskriminerande och därefter korrigeras genom ett referensdatum för jämförelse, vid vilket alla andra perioder som är lönebestämmande ska beaktas till hälften, inbegripet de perioder som fullgjorts före 18-årsdagen, upp till ett tak på sju år och endast i den mån de överstiger fyra år.

32 Domstolen ska således i förevarande fall pröva huruvida de ändringar som infördes genom 2023 års lagstiftning faktiskt och slutgiltigt har undanröjt den diskriminering på grund av ålder som domstolen senast konstaterade i domen av den 20 april 2023, Landespolizeidirektion Niederösterreich och Finanzamt Österreich ( C‑650/21, EU:C:2023:300).

33 Domstolen erinrar i detta hänseende om att förbudet mot all diskriminering på grund av bland annat ålder finns inskrivet i artikel 21 i stadgan och att detta förbud konkretiserats genom direktiv 2000/78 såvitt gäller arbetslivet (dom av den 20 april 2023, Landespolizeidirektion Niederösterreich och Finanzamt Österreich, C‑650/21, EU:C:2023:300, punkt 45).

34 Domstolen ska således pröva huruvida 2023 års lagstiftning innebär en särbehandling, i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv 2000/78.

35 Enligt den bestämmelsen ska principen om likabehandling förstås så, att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet. I artikel 2.2 a i direktivet preciseras att enligt punkt 1 i denna artikel anses direkt diskriminering förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.

36 I förevarande fall är de personkategorier som är relevanta för denna jämförelse å ena sidan de kontraktsanställda som fullgjort lönebestämmande verksamhetsperioder, om än så till viss del, före 18 års ålder, och å andra sidan de tjänstemän som fullgjort sådana perioder av samma slag och av jämförbar varaktighet efter att ha uppnått denna ålder.

37 I detta hänseende ska för det första, så som kommunen Wien, den österrikiska regeringen och kommissionen har gjort gällande, enligt 49v § BO 1994, i dess lydelse enligt LGBl. nr 38/2023, tidigare lönebestämmande verksamhetsperioder, oavsett om de fullgjorts före eller efter den berörde kontraktsanställdes 18-årsdag, beaktas vid fastställandet av vederbörandes tjänstgöringstid.

38 För det andra framgår det av redogörelsen för den lagstiftning i delstaten Wien som är tillämplig på kontraktsanställda i kommunen Wien, vilken har lämnats av den hänskjutande domstolen, att vissa exakt definierade tidigare verksamhetsperioder, däribland de perioder som anses vara relevanta för den tjänst till vilken den kontraktsanställde rekryteras, beaktas i sin helhet, medan andra perioder endast beaktas till hälften och upp till ett tak på tre år.

39 Domstolen erinrar i detta hänseende om att det följer av fast rättspraxis att det i princip står arbetsgivaren fritt att endast beakta den erfarenhet som förvärvats på det aktuella området, vilket gör det möjligt för arbetstagaren att utföra sina arbetsuppgifter bättre (dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer, C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 39). Härav följer att det inte krävs enligt unionsrätten att alla andra perioder beaktas, vilka enligt kommunen Wien och den österrikiska regeringen endast på grund av rent sociala hänsyn ska beaktas, inom de föreskrivna gränserna, vid beräkningen av tjänstgöringstiden.

40 Den omständigheten att varaktigheten av dessa andra perioder endast beaktas till hälften och upp till ett tak på tre år kan således inte i sig utgöra diskriminering på grund av ålder. I ett sådant fall är det nämligen den erfarenhet som förvärvats vid andra företag som inte beaktas, oberoende av vid vilken ålder den förvärvades eller vid vilken ålder den berörda arbetstagaren anställdes (dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer, C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 40 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall finns det inget i handlingarna i målet som gör det möjligt att anse att den åtskillnad som görs i den av delstatens Wiens lagstiftning som är tillämplig på kontraktsanställda i kommunen Wien mellan exakt definierade tidigare verksamhetsperioder, däribland de perioder som anses vara relevanta för den tjänst för vilken den kontraktsanställde anställs, och andra perioder, grundar sig på något som helst beaktande av den berörda personens ålder.

41 För det tredje var den fortsatta åldersdiskriminering som domstolen konstaterade i punkterna 64–66 i domen av den 20 april 2023, Landespolizeidirektion Niederösterreich och Finanzamt Österreich ( C‑650/21, EU:C:2023:300), specifikt en följd av det schablonmässiga avdraget med de fyra första åren av erfarenhet som hade förvärvats före anställningen, vilket i praktiken hindrade personer som hade förvärvat sådan erfarenhet huvudsakligen mellan sin 14-årsdag och sin 18-årsdag, eftersom minimiåldern för att arbeta är fastställd till 14 år, från att få denna erfarenhet beaktad. Eftersom detta schablonmässiga avdrag har avskaffats genom 2023 års lagstiftning, kan denna erfarenhet numera beaktas på samma sätt som den erfarenhet som förvärvats av dessa personer efter deras 18-årsdag, det vill säga, vad gäller andra perioder, till hälften och upp till en övre gräns på tre år.

42 Den omständigheten att taket på sju år som föreskrevs i 2019 års lagstiftning minskats till tre år enligt 2023 års lagstiftning innebär inte att den tidigare konstaterade diskrimineringen vidmakthålls och utgör inte heller en ny indirekt diskriminering på grund av ålder, eftersom detta nya tak tillämpas oberoende av vid vilken ålder erfarenheten har förvärvats.

43 För det fjärde framgår det av den hänskjutande domstolens redogörelse för 2023 års lagstiftning att den tjänstgöringstid i löneklassen som är tillämplig på kommunen Wien fastställs i två steg.

44 Enligt 15a § punkterna 1, 4 och 5 DO 1994, i dess lydelse enligt LGBl. nr 38/2023, vilken är tillämplig på kontraktsanställda enligt 18 § punkterna 1 och 2 VBO 1995, ska den tjänstgöringstid i löneklassen beaktas som följer av överföringen av den kontraktsanställde till det lönesystem som föreskrivs i 2015 års lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, enligt vilken erfarenhet som förvärvats före den kontraktsanställdes 18-årsdag inte ska beaktas.

45 Därefter ska den på detta sätt fastställda tjänstgöringstiden korrigeras i syfte att beakta skillnaden mellan referensdatumet för uppflyttning i löneklass enligt det system som gällde före 2015 års lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning och referensdatumet för jämförelse. Sistnämnda datum fastställs i enlighet med bestämmelserna i 49v § BO 1994, i dess lydelse enligt LGBl. nr 38/2023, med beaktande av tidigare lönebestämmande verksamhetsperioder som den kontraktsanställde fullgjort efter sin 14-årsdag, vilket gör det möjligt att även beakta andra perioder som har fullgjorts före den kontraktsanställdes 18-årsdag. Om det referensdatum för jämförelse som fastställts på detta sätt infaller före referensdatumet för uppflyttning i löneklass, så ska denna skillnad läggas till den anställdes tjänstgöringstid.

46 Härav följer att även om tillgodoräknandet av tjänstgöringstiden i löneklassen, sådan den är till följd av överföringen av den kontraktsanställde till det lönesystem som föreskrivs i 2015 års lag om ändring av bestämmelserna om offentlig anställning, kan upprätthålla de diskriminerande verkningarna av den lagstiftning som gällde före denna lag, eftersom den erfarenhet som förvärvats före den berörda kontraktsanställdes 18-årsdag inte beaktades vid fastställandet av denna tjänstgöringstid, så framgår det, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, att den korrigering som gjorts genom ett referensdatum för jämförelse hädanefter gör det möjligt att beakta de lönebestämmande perioder som den kontraktsanställde har fullgjort före sin 18-årsdag (se, analogt, dom av den 20 april 2023, Landespolizeidirektion Niederösterreich och Finanzamt Österreich, C‑650/21, EU:C:2023:300, punkterna 55–59).

47 Under dessa omständigheter förefaller det inte som om kontraktsanställda som har fullgjort tidigare verksamhetsperioder före sin 18-årsdag behandlas mindre förmånligt än kontraktsanställda som har fullgjort perioder av samma slag och jämförbar längd efter att ha fyllt 18 år.

48 För det femte och slutligen innebär inte enbart den omständigheten att 2023 års lagstiftning inte har medfört att den berörde kontraktsanställde flyttats upp ytterligare i samband med fastställandet av referensdatumet för uppflyttning på den löneskala som är tillämplig på kommunen Wien att denna lagstiftning medför eller vidmakthåller diskriminering på grund av ålder, oavsett om den är direkt eller indirekt.

49 Avsaknaden av en sådan ytterligare uppflyttning i löneklass är nämligen inte en följd av att en del andra perioder från tiden före anställningen har fullgjorts före klagandens 18-årsdag, utan av den omständigheten att, så som kommunen Wien och den österrikiska regeringen har gjort gällande, varaktigheten av dessa andra perioder, beaktade till hälften, redan uppgick till taket på tre år.

50 Domstolen påpekar vidare, vad gäller den omständigheten att klaganden i sitt yttrande har gjort gällande att de personer som anställdes före den 6 april 2001 har rätt att få all tidigare erfarenhet som hänför sig till andra perioder beaktad till hälften, utan tillämpning av ett tak, att denna skillnad i behandling i förhållande till personer som anställts efter detta datum, om det antas att den är styrkt, följer av de berörda kontraktsanställdas anställningsdatum. Det är nämligen utifrån detta datum som de gamla eller de nya bestämmelserna om fastställande av anställningstid ska tillämpas. Det är uppenbart att ett sådant kriterium, som grundas på en objektiv och neutral omständighet, inte har något samband med de anställdas ålder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 2019, Horgan och Keegan, C‑154/18, EU:C:2019:113, punkterna 24 och 25). En bestämmelse som grundas på ett referensdatum kan således inte utgöra diskriminering på grund av ålder, eftersom det enda relevanta kriteriet för dess tillämpning är ställningen som kontraktsanställd som anställts före eller efter detta datum.

51 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78, jämförda med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en kontraktsanställds placering på löneskalan på grundval av vederbörandes tjänstgöringstid i löneklassen, när denna tjänstgöringstid, i syfte att en befintlig diskriminering på grund av ålder ska upphöra, fastställs genom att vissa lönebestämmande perioder före anställningen som den anställde fullgjort före sin 18-årsdag beaktas till hälften, upp till ett tak på tre år, under förutsättning att detta tak tillämpas oberoende av vid vilken ålder erfarenheten har förvärvats.

52 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.