Tribunalens dom (tredje avdelningen) den 3 september 2025
I mål T-91/24,
TRIBUNALEN (tredje avdelningen) sammansatt av ordföranden P. Škvařilová-Pelzl (referent), samt domarna G. Steinfatt och D. Kukovec, justitiesekreterare: V. Di Bucci,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
med beaktande av åtgärden för processledning av den 23 januari 2025 samt av intervenientens och EUIPO:s svar som inkom till tribunalens kansli den 6 respektive den 7 februari 2025,
med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling och av att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,
följande
Dom
Bakgrund
Parternas yrkanden
Rättslig bedömning
Den tredje grunden: Åsidosättande av rätten till försvar
Den andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 94 och 95 i förordning 2017/1001, jämförda med artikel 40.1 i den nya rumänska lagen
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse
Fastställande av vilka de relevanta produkterna är och en jämförelse av dessa
Det relevanta geografiska området, omsättningskretsen och dess uppmärksamhetsnivå
Jämförelse av kännetecknen
– De aktuella kännetecknens särskiljande och dominerande beståndsdelar
– Visuell jämförelse
– Fonetisk jämförelse
– Begreppsmässig jämförelse
Det äldre varumärkets särskiljningsförmåga
Helhetsbedömning av risken för förväxling
Rättegångskostnader
1 Klaganden, Eti Gıda Sanayi ve Ticaret AŞ, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av tredje överklagandenämnden vid Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO) den 14 december 2023 (ärende R 1016/2023-3) (nedan kallat det överklagade beslutet).
2 Den 28 oktober 2016 ingav klaganden en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till EUIPO i enlighet med rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).
3 Den gemenskapsformgivning som registreringsansökan avsåg och som har angripits i det nu aktuella målet återges nedan:
4 Den omstridda formgivningen är avsedd att användas för varor i klass 32.00 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i dess ändrade lydelse, som motsvarar följande beskrivning: Påsar [förpackningar] (ornament för-).
5 Den 21 januari 2019 inkom intervenienten, Star Foods E.M. SRL, till EUIPO med en ansökan om ogiltighetsförklaring av den omstridda formgivningen för de varor som anges i punkt 4 ovan.
6 Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopades ogiltighetsgrunden i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002, i dess lydelse före ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822 av den 23 oktober 2024 (EUT L, 2024/2822), jämförd med artikel 36.2 b och c i Lege nr. 84 privind mărcile și indicațiile geografice (lag nr 84 om varumärken och geografiska beteckningar) av den 15 april 1998 (Monitorul Oficial al României nr 337 av den 8 maj 2014) (nedan kallad den rumänska varumärkeslagen). Intervenienten grundade nämnda ansökan på det äldre rumänska ordmärket KRAX och på tre äldre rumänska figurmärken som innehöll samma ordelement krax i olika stiliseringar. De fyra äldre varumärkena var registrerade för varor i klass 30, närmare bestämt för spannmålsprodukter. Intervenienten anförde att likheterna mellan de äldre kännetecknen och de varor som omfattas av kännetecknen gjorde att det fanns en risk för förväxling i den mening som avses i den sistnämnda bestämmelsen, vilket gav intervenienten rätt att förbjuda att dess särskiljande kännetecken användes i den omstridda formgivningen. Eftersom de äldre nationella varumärkena är kända i Rumänien skulle rättighetshavaren till nämnda formgivning genom att återge kännetecknen på ett liknande sätt kunna dra nytta av de äldre varumärkenas renommé och den ekonomiska ansträngning som gjorts för dem. Användningen skulle i förlängningen leda till att deras särskiljningsförmåga påverkas i den mening som avses i den aktuella bestämmelsen.
7 På begäran av klaganden beslutade annulleringsenheten den 11 december 2019 att vilandeförklara förfarandet i väntan på ett slutligt avgörande från Tribunalul Bucureşti (Förstainstansdomstolen i Bukarest, Rumänien) där det äldre nationella figurmärket med nummer 142285 (nedan kallat det äldre varumärket) även hade angripits.
8 Annulleringsenheten återupptog förfarandet sedan talan vid den nationella domstolen slutgiltigt hade ogillats, och beslutade den 13 mars 2023 att bifalla ansökan om ogiltighetsförklaring, varvid prövningen inleddes på grundval av det äldre varumärket. Ansökan om registrering av detta äldre varumärke hade ingetts den 12 september 2014 och registrerats den 5 maj 2016 i intervenientens namn. Det ser ut på följande sätt:
9 Annulleringsenheten konstaterade först att det äldre varumärkets särskiljningsförmåga var medelhög och att dess giltighet hade fastställts av de rumänska domstolarna. Annulleringsenheten konstaterade vidare att nämnda varumärke och den omstridda formgivningen var tänkta att användas för likadana varor, att likheten mellan varumärket och nämnda formgivning var medelhög i visuellt hänseende, att de var identiska fonetiskt och att likheterna mellan de båda kännetecknen följaktligen var tillräcklig för att slå fast att det fanns en risk för förväxling. Under dessa förutsättningar hade intervenienten rätt att enligt artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen förbjuda användningen av det kännetecken som använts i formgivningen. Annulleringsenheten förklarade att formgivningen var ogiltig, i enlighet med artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse. Eftersom ansökan bifölls på grundval av särskiljningsförmågan hos varumärket i fråga, fann annulleringsenheten att det saknades anledning att uttala sig om den påstått ökade särskiljningsförmåga som intervenienten hade gjort gällande, och inte heller om intervenientens påstående i syfte att förbjuda användningen av kännetecknet i den berörda formgivningen på grund av detta varumärkes påstådda renommé. Annulleringsenheten fann också att det inte längre fanns skäl att pröva de övriga äldre rättigheter som intervenienten hade gjort gällande.
10 Klaganden överklagade annulleringsenhetens beslut till EUIPO den 14 maj 2023.
11 Överklagandenämnden avslog överklagandet genom det nu överklagade beslutet. Överklagandenämnden fann att överklagandet endast skulle prövas på grundval av det äldre varumärket och slog fast att annulleringsenheten hade gjort en riktig bedömning när den förklarade den omstridda formgivningen ogiltig enligt artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, jämförd med artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen, eftersom det fanns en risk för förväxling. Överklagandenämnden fann i detta hänseende att nämnda varumärke och den omstridda formgivningen var tänkta att användas för liknande varor, att likheten mellan kännetecknen i fråga var medelhög i visuellt hänseende, att de var identiska fonetiskt och att ordelementen i nämnda kännetecken saknade betydelse för den rumänska omsättningskretsen, vilket innebar att det var omöjligt att jämföra dem i konceptuellt hänseende. Överklagandenämnden fann också, beträffande begäran om bevis på att varumärket varit i bruk, att det inte fanns anledning att pröva klagandens argument, eftersom varumärket i fråga och nämnda formgivning hade varit registrerade i mindre än fem år då ansökan om ogiltighetsförklaring gavs in. Överklagandenämnden fann vidare att det inte heller fanns anledning att pröva påståendet om rättighetsförlust till följd av passivitet enligt rumänsk rätt, vilket framförts av klaganden.
12 Klaganden har i huvudsak yrkat att tribunalen ska
13 EUIPO har yrkat att tribunalen ska
14 Intervenienten har yrkat att tribunalen ska
15 Klaganden har anfört tre grunder till stöd för överklagandet. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, den andra avser åsidosättande av artiklarna 94 och 95 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1) och av artikel 40.1 i den rumänska varumärkeslagen, i dess ändrade lydelse (Monitorul Oficial al României nr 856 av den 18 september 2020, nedan kallad den nya rumänska lagen) och den tredje avser åsidosättande av klagandens rätt till försvar.
16 Tribunalen anser det lämpligt att först pröva den tredje grunden för att sedan pröva den andra grunden och slutligen den första grunden.
17 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte klagandens rätt till försvar, närmare bestämt rätten att yttra sig, genom att flera gånger bortse från klagandens påpekanden om att intervenienten inte var innehavare av rättigheterna till det rumänska figurmärket nummer 071100. Klaganden menar att intervenienten inte lade fram någon bevisning för varumärkets existens, varumärkesinnehavarens namn eller för att registreringen av figurmärket i fråga har förnyats. Klaganden har av detta dragit slutsatsen att överklagandenämnden inte borde ha tagit upp överklagandet av annulleringsenhetens beslut till prövning då den faktiska innehavaren av den äldre rättigheten inte var identifierad.
18 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.
19 Enligt artikel 62 i förordning nr 6/2002, i dess tidigare lydelse, får EUIPO:s beslut endast grunda sig på omständigheter eller bevis som parterna har haft tillfälle att yttra sig över. I denna bestämmelse fastställs, såvitt avser Europeiska unionens formgivningsrätt, den allmänna principen om skydd för rätten till försvar. Enligt denna allmänna unionsrättsliga princip ska de som offentliga myndighetsbeslut riktar sig till ges tillfälle att vederbörligen framföra sina synpunkter i de fall dessa beslut märkbart påverkar deras intressen. Rätten att yttra sig omfattar således samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för ett beslut, men inte myndighetens slutliga ställningstagande (dom av den 9 februari 2017, Mast-Jägermeister/EUIPO (Muggar), T-16/16, EU:T:2017:68, punkt 57), och inte heller varje notoriskt faktum som den grundat sig på för att komma fram till detta ställningstagande (se dom av den 29 april 2020, Bergslagernas Järnvaru/EUIPO – Scheppach Fabrikation von Holzbearbeitungsmaschinen (Verktyg för att klyva ved), T-73/19, ej publicerad, EU:T:2020:157, punkt 15 och där angiven rättspraxis).
20 Syftet med ett överklagande till tribunalen är att få till stånd en prövning av lagenligheten av överklagandenämndernas beslut, i den mening som avses i artikel 61 i förordning nr 6/2002 (dom av den 20 oktober 2021, JMS Sports/EUIPO – Inter-Vion (Hårband i en spiral), T-823/19, EU:T:2021:718, punkt 11), och i artikel 188 i tribunalens rättegångsregler anges att de inlagor som rättegångsdeltagarna ger in i målet vid tribunalen inte får ändra saken i ärendet vid överklagandenämnden.
21 I det nu aktuella fallet framgår det av EUIPO:s handlingar och av den ansökan om ogiltighetsförklaring som ursprungligen gavs in den 21 januari 2019 att det rumänska figurmärket nr 071100 inte åberopades till stöd för ansökan, vilket innebär att nämnda figurmärke inte omfattades av saken i ärendet. Klagandens påstående om figurmärket i fråga innebär därmed, enligt bestämmelserna i artikel 61 i förordning nr 6/2002 jämförd med artikel 188 i rättegångsreglerna, att saken i ärendet ändras, eftersom detta figurmärke inte hade åberopats till stöd för nämnda ansökan.
22 Under dessa omständigheter har klaganden inte fog för att anföra att överklagandenämnden åsidosatte klagandens rätt till försvar genom att inte beakta vad klaganden anfört om att intervenienten inte var innehavare av rättigheterna till det rumänska figurmärket nr 071100.
23 Överklagandet kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den tredje grunden.
24 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artiklarna 94 och 95 i förordning 2017/1001 och artikel 40.1 i den nya rumänska lagen. Klaganden menar att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte förplikta intervenienten att lägga fram bevis för att det äldre varumärket varit i bruk efter den femåriga anståndsfristen. Klaganden har också anfört att överklagandenämnden borde ha granskat överklagandet av annulleringsenhetens beslut utifrån nämnda lag och följaktligen, med tillämpning av den sistnämnda bestämmelsen, borde ha begärt bevis för att nämnda varumärke varit i verkligt bruk, inom ramen för ett ogiltighetsförfarande enligt artikel 39 i denna lag, vilken har samma innehåll som artikel 36 i den rumänska varumärkeslag som var i kraft då ansökan om ogiltighetsförklaring gavs in.
25 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.
26 Enligt artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse fordrades bland annat att unionsrätten eller den medlemsstats lagstiftning som var tillämplig på det kännetecken som åberopats till stöd för en ansökan om ogiltighetsförklaring i enlighet med denna bestämmelse ger kännetecknets rättighetshavare rätt att förbjuda att kännetecknet används i en senare formgivning (dom av den 12 maj 2010, Beifa Group/harmoniseringsbyrån – Schwan-Stabilo Schwanhäußer (Skrivdon), T-148/08, EU:T:2010:190, punkt 63).
27 De äldre kännetecken som i det nu aktuella fallet åberopats till stöd för en ansökan om ogiltighetsförklaring inbegriper det äldre varumärket, ett rumänskt figurmärke som regleras genom bestämmelserna i den rumänska varumärkeslagen. Innehavaren av ett varumärke har enligt artikel 36.2 i nämnda lag rätt att förbjuda användning av kännetecken som är identiska med eller liknar varumärket i fråga, om de varor eller tjänster som omfattas av varumärket är identiska med eller av liknande slag som dem som omfattas av det berörda kännetecknet och det föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem.
28 I artikel 40.1 i den nya rumänska lagen, som klaganden har åberopat i sina inlagor, anges förvisso att innehavaren av ett äldre varumärke, på begäran av motparten ska lägga fram bevis för att det äldre varumärket under en tid av fem år innan denna åtgärd vidtogs verkligen har varit i bruk för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som åberopats, eller för att det finns skälig grund för att det inte varit i bruk, förutsatt att det äldre varumärket vid denna tidpunkt har varit registrerat i minst fem år, och att talan i annat fall ska ogillas.
29 Artikel 40.1 i den nya rumänska lagen, som är resultatet av en nationell översyn av varumärkesrätten i syfte att införliva artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 2015, s. 1), är emellertid inte tillämplig i det nu aktuella fallet, eftersom den inte var i kraft då ansökan om registrering eller företräde för den omstridda formgivningen gavs in. De faktiska omständigheterna i det nu aktuella målet regleras nämligen, med hänsyn till tidpunkten för ingivandet av den aktuella registreringsansökan – den 28 oktober 2016 – vilken tidpunkt är avgörande för fastställandet av tillämplig materiell rätt, av de materiella bestämmelserna i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse och den rumänska varumärkeslagen i dess lydelse vid den tidpunkten (se, analogt, beslut av den 5 oktober 2004, Alcon/harmoniseringsbyrån, C-192/03 P, EU:C:2004:587, punkterna 39 och 40, och dom av den 23 april 2020, Gugler France/Gugler och EUIPO, C-736/18 P, ej publicerad, EU:C:2020:308, punkt 3 och där angiven rättspraxis).
30 Vad vidare beträffar det påstådda åsidosättandet av artiklarna 94 och 95 i förordning 2017/1001, erinrar tribunalen om att EUIPO:s beslut enligt artikel 94 i nämnda förordning endast får grunda sig på omständigheter eller bevis som parterna har haft tillfälle att yttra sig över och att EUIPO enligt artikel 95.2 i samma förordning inte behöver beakta omständigheter som parterna inte har åberopat eller bevisning som inte ingetts i rätt tid.
31 Eftersom förordning nr 6/2002 inte innehåller några särskilda bestämmelser om hur en innehavare av en gemenskapsformgivning som sätts i fråga genom en ansökan om ogiltighetsförklaring ska begära bevis för att det äldre kännetecken som ligger till grund för ansökan har varit i verkligt bruk, har i rättspraxis slagits fast att nämnda begäran om bevis ska framställas uttryckligen och i rätt tid till EUIPO. Begäran ska i princip framställas inom den tidsfrist som annulleringsenheten har gett innehavaren av den gemenskapsformgivning som ifrågasatts genom en ansökan om ogiltighetsförklaring för att yttra sig över nämnda ansökan. Rättspraxis i fråga om artikel 47.2 och 47.3 i förordning 2017/1001 ska nämligen också tillämpas analogt på en begäran om bevis för verkligt bruk som framställs inom ramen för ett ogiltighetsförfarande enligt artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002, eftersom det inte heller i detta sammanhang kan godtas att överklagandenämnden ska pröva ett annat ärende än det som annulleringsenheten har haft att pröva, nämligen ett ärende som har större omfattning, eftersom det utökats med prejudicialfrågan huruvida det äldre kännetecken som åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring verkligen har använts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2010, Skrivdon, T-148/08, EU:T:2010:190, punkterna 67–72).
32 Som EUIPO och intervenienten mycket riktigt har gjort gällande framställde klaganden i det nu aktuella fallet inte någon begäran om bevis för att det äldre varumärket varit i verkligt bruk i rätt tid till annulleringsenheten. Klaganden berörde inte detta förrän i den inlaga där klaganden redogjorde för grunderna till överklagandet av den 13 juli 2023. Begäran om bevis för att det äldre varumärket varit i verkligt bruk som framställdes inför överklagandenämnden kunde därmed inte tas upp till prövning.
33 Det ska emellertid framhållas att överklagandenämnden inte avvisade begäran om bevis på att det äldre varumärket varit i verkligt bruk. Överklagandenämnden förklarade i stället, i punkt 52 i det angripna beslutet, att fristen på fem år räknat från dagen för ingivande av ansökan om ogiltighet, det vill säga den 21 januari 2019, inte hade löpt ut. Genom att ta ställning till anståndsfristen prövade överklagandenämnden således i sak klagandens nya argument och underkände dem, utan att detta, även om det vore att betraktas som ett fel, är ägnat att ifrågasätta lagenligheten av det överklagade beslutet, eftersom det under dessa omständigheter inte påverkade beslutsdelen i detta beslut.
34 I och med att den begäran om bevis för verkligt bruk av det äldre varumärket som framställdes till överklagandenämnden inte kunde tas upp till sakprövning, kan överklagandet inte bifallas såvitt avser den andra grunden.
35 Klaganden har anfört att överklagandenämnden åsidosatte artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, genom att felaktigt slå fast att det förelåg en risk för förväxling.
36 Klaganden har gjort gällande för det första att överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning i fråga om bedömningen av vilka produkter som var relevanta, för det andra att den prövade överklagandet av annulleringsenhetens beslut på grundval av genomsnittskonsumentens uppfattning och inte en informerad användares uppfattning, för det tredje att den felaktigt slog fast att det fanns en medelhög visuell likhet mellan kännetecknen i fråga och att de fonetiskt var identiska och, för det fjärde, att den felaktigt slog fast att det äldre varumärket hade en medelhög särskiljningsförmåga, bland annat på grund av att ordelementet krax i nämnda varumärke hade en betydelse för omsättningskretsen, och att detta varumärke hade samexisterat i mer än tio år med EU-varumärket CRAXX.
37 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.
38 Enligt artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse får en formgivning förklaras ogiltig om ett särskiljande kännetecken används i en senare formgivning, och unionsrätten eller den medlemsstats lagstiftning som är tillämplig på detta kännetecken ger kännetecknets rättighetshavare rätt att förbjuda sådan användning.
39 Enligt rättspraxis kan en ansökan om ogiltighetsförklaring av en gemenskapsformgivning som grundar sig på den ogiltighetsgrund som anges i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse endast vinna bifall om det slås fast att omsättningskretsen anser att det särskiljande kännetecken som åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring används i den gemenskapsformgivning som avses med denna ansökan. Prövningen av denna ogiltighetsgrund ska grunda sig på omsättningskretsens uppfattning av det särskiljande kännetecken som åberopats till stöd för denna grund och på det helhetsintryck som detta kännetecken ger omsättningskretsen (se dom av den 24 september 2019, Piaggio & C./EUIPO – Zhejiang Zhongneng Industry Group (Mobylettes), T-219/18, EU:T:2019:681, punkt 67 och där angiven rättspraxis).
40 För att den ogiltighetsgrund som avses i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse ska vara tillämplig krävs inte att ett äldre särskiljande kännetecken återges i sin helhet och i detalj i en senare gemenskapsformgivning. Det kan vara fråga om användning av kännetecknet i fråga även om vissa beståndsdelar i detta saknas i den ifrågasatta formgivningen eller om andra beståndsdelar har lagts till. Detta gäller i synnerhet när de beståndsdelar som har utelämnats eller lagts till är av underordnad betydelse (se dom av den 7 februari 2018, Şölen Çikolata Gıda Sanayi ve Ticaret/EUIPO – Zaharieva (Förpackning för glassvåfflor), T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
41 Detta gäller särskilt eftersom omsättningskretsen, såsom framgår av fast rättspraxis, endast har en oklar minnesbild av varumärken som registrerats i medlemsstaterna och EU-varumärken. Denna bedömning gäller alla slags särskiljande kännetecken. Om ett särskiljande kännetecken, såsom det har använts i en senare gemenskapsformgivning, saknar vissa beståndsdelar av underordnad betydelse, eller om sådana beståndsdelar har lagts till i samma kännetecken, uppfattar omsättningskretsen inte nödvändigtvis dessa förändringar av kännetecknet i fråga. Omsättningskretsen kan tvärtom tro att det är det nämnda kännetecknet, såsom omsättningskretsen erinrar sig detta, som används i den senare formgivningen (se dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
42 Av detta följer att artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse är tillämplig inte bara när ett kännetecken inte är identiskt med det som har åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring, utan även när ett kännetecken liknar detta (se dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
43 Innehavaren av rättigheterna till ett varumärke kan enligt artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen begära att behörigt rättsligt organ förbjuder tredje man från att utan rättighetshavarens tillstånd i näringsverksamhet använda tecken som på grund av sin identitet eller likhet med varumärket och identiteten eller likheten hos de varor eller tjänster som tecknet används för kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken att kännetecknet associeras med varumärket.
44 Såsom överklagandenämnden mycket riktigt framhöll i punkt 27 i det överklagade beslutet, utgör artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen införlivandet med rumänsk rätt av artikel 10.2 b i direktiv 2015/2436, vilken i sin tur har samma lydelse som artikel 5.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25). Begreppet risk för förväxling i den mening som avses i artikel 36.2 b i nämnda lag ska följaktligen tolkas mot bakgrund av rättspraxis i fråga om artikel 5.1 b i direktiv 2008/95 och artikel 10.2 b i direktiv 2015/2436 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkterna 25 och 26).
45 Risk för förväxling i den mening som avses i artikel 10.2 b i direktiv 2015/2436 föreligger om det finns risk för att allmänheten kan tro att de aktuella varorna eller tjänsterna kommer från samma företag eller i förekommande fall från företag med ekonomiska band. Vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling hos allmänheten ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1997, SABEL, C-251/95, EU:C:1997:528, punkterna 22 och 23, och dom av den 6 oktober 2005, Medion, C-120/04, EU:C:2005:594, punkterna 23–29).
46 Tribunalen ska mot bakgrund av dessa överväganden pröva huruvida överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den fastställde annulleringsenhetens beslut att bifalla ansökan om ogiltighetsförklaring av den omtvistade formgivningen med stöd av artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, efter att ha bedömt att det enligt artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen fanns en risk för förväxling hos omsättningskretsen.
47 Det nu aktuella målet rör inledningsvis, i enlighet med den rättspraxis som anges ovan i punkterna 44 och 45, varumärkesskyddets omfattning och i synnerhet frågan huruvida innehavaren av rättigheterna till nämnda äldre varumärke kan förbjuda användningen av sitt kännetecken i den omtvistade formgivningen. Tvärtemot hur klaganden har argumenterat behöver tribunalen följaktligen inte pröva den nu aktuella grunden med avseende på vilket intryck som den omstridda formgivningen gör på en informerad användare eller huruvida formgivningen i fråga är särpräglad och ny, i den mening som avses i artiklarna 4–6 i förordning nr 6/2002.
48 Klaganden har bestritt överklagandenämndens bedömningar enligt vilka produkterna i fråga är av liknande slag. Klaganden anser i synnerhet att det inte fanns något som tydde på att den omstridda formgivningen skulle användas till snackspinnar.
49 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.
50 Vid fastställandet av den produkt som den omstridda formgivningen är avsedd att ingå i eller användas för, är det nödvändigt att beakta vad som angetts angående detta i ansökan om registrering av nämnda formgivning, men det är även nödvändigt att i förekommande fall beakta själva formgivningen som sådan, i den mån som formgivningen innebär en precisering av produktens art, dess avsedda ändamål eller funktion (dom av den 18 mars 2010, Grupo Promer Mon Graphic/harmoniseringsbyrån – PepsiCo (En cirkelformad reklamartikel), T-9/07, EU:T:2010:96, punkt 56).
51 För att bedöma om produkterna i fråga liknar varandra ska samtliga relevanta faktorer som avser förhållandet mellan produkterna också beaktas. Bland dessa faktorer ingår bland annat deras art, de tilltänkta köparna, användningsområdet samt huruvida de konkurrerar med eller kompletterar varandra (dom av den 29 september 1998, Canon, C-39/97, EU:C:1998:442, punkt 23).
52 Vad närmare bestämt beträffar frågan om varor och tjänster kompletterar varandra, ett kriterium som i sig kan ge stöd för att det finns en likhet mellan varor och tjänster, erinrar tribunalen om att kompletterande varor eller tjänster är sådana varor eller tjänster mellan vilka det finns ett nära samband, i den betydelsen att den ena varan eller tjänsten är nödvändig eller betydelsefull för den andra varans eller tjänstens användning, så att konsumenterna kan tro att det är samma företag som är ansvarigt för att tillhandahålla varorna eller tjänsterna. Vid bedömningen av huruvida varorna och tjänsterna kompletterar varandra ska det således till syvende och sist beaktas hur viktig konsumenterna anser att ena varan eller tjänsten är för användningen av en annan vara eller tjänst (se dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
53 Huruvida varor och tjänster kompletterar varandra ska i detta hänseende, i ett sammanhang som rör en risk för förväxling, inte bedömas på grundval av frågan huruvida den relevanta omsättningskretsen uppfattar att det finns ett samband mellan de aktuella varorna och tjänsterna sett till deras art, användning och distributionskanaler. Ett kriterium som grundar sig på ett samband mellan användningen av nämnda varor och tjänster gör det nämligen inte möjligt att till fullo avgöra huruvida nämnda varor och tjänster är nödvändiga eller betydelsefulla för varandra vilket krävs för att bedöma huruvida nämnda varor och tjänster kompletterar varandra. Den omständigheten att användningen av en vara eller tjänst saknar samband med användningen av en annan vara eller tjänst innebär nämligen inte i samtliga fall att användningen av den ena inte är betydelsefull eller nödvändig för användningen av den andra (se dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
54 I det nu aktuella fallet fann överklagandenämnden, i punkt 35 i det överklagade beslutet, att varorna i fråga kompletterade varandra och följaktligen var av liknande slag. Överklagandenämnden framhöll mycket riktigt att det framgår av beteckningen på de varor som berörs av den omstridda formgivningen och av formgivningen i sig att den är avsedd att användas på förpackningar med snackspinnar. Nämnda snackspinnar hör till den allmänna kategorin livsmedel för daglig konsumtion, såsom snacks och därmed sammanhängande produkter, vilka är identiska med de spannmålsprodukter i klass 30 som omfattas av det äldre varumärket.
55 Av detta följer att den omstridda formgivningen, som är avsedd att användas på en förpackning, är åtminstone betydelsefull för användningen av den vara som avses med det äldre varumärket. Det innebär att det finns ett nära samband, i den mening som avses i den rättspraxis som anges ovan i punkt 52, mellan dem som gör att de kan anses komplettera varandra och följaktligen kan anses likna varandra.
56 Vid helhetsbedömningen av risken för förväxling ska utgångspunkten vara en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av det aktuella varuslaget. Det ska även beaktas att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan variera beroende på vilket varu- eller tjänsteslag det är fråga om (se dom av den 13 februari 2007, Mundipharma/harmoniseringsbyrån – Altana Pharma (RESPICUR), T-256/04, EU:T:2007:46, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
57 I punkt 36 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden först, i enlighet med rättspraxis enligt vilken det relevanta geografiska området, när det äldre varumärket är ett nationellt varumärke, är det område där detta varumärke är skyddat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2010, Companhia Muller de Bebidas/harmoniseringsbyrån – Missiato Industria e Comercio (61 A NOSSA ALEGRIA), T-472/08, EU:T:2010:347, punkt 34, och dom av den 2 mars 2022, Laboratorios Ern/EUIPO – Beta Sports (META), T-192/21, ej publicerad, EU:T:2022:105, punkt 28), att det relevanta geografiska området var Rumänien, eftersom nämnda varumärke var registrerat och skyddat i den medlemsstaten.
58 Överklagandenämnden fann vidare, i och med att de varor som omfattades av det äldre varumärket och de som berördes av den omstridda formgivningen främst var snackspinnar avsedda för allmänheten (se ovan punkt 54), att omsättningskretsen bestod av konsumenter med medelhög uppmärksamhetsnivå vid köp av detta varuslag.
59 Slutsatserna är inte oriktiga i något avseende och ska fastställas.
60 Enligt rättspraxis liknar två kännetecken varandra om de ur omsättningskretsens synvinkel åtminstone delvis överensstämmer med varandra i ett eller flera relevanta hänseenden, nämligen i visuellt, fonetiskt eller begreppsmässigt hänseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2002, Matratzen Concord/harmoniseringsbyrån – Hukla Germany (MATRATZEN), T-6/01, EU:T:2002:261, punkt 30, och dom av den 10 december 2008, MIP Metro/harmoniseringsbyrån – Metronia (METRONIA), T-290/07, ej publicerad, EU:T:2008:562, punkt 41).
61 Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller visuell likhet, ljudlikhet eller begreppsmässig likhet mellan kännetecknen i fråga, grunda sig på det helhetsintryck som kännetecknen ger med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Hur genomsnittskonsumenten av varorna i fråga uppfattar kännetecknen är avgörande vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke eller ett annat särskiljande kännetecken som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka olika detaljer i varumärket eller kännetecknet (dom av den 11 november 1997, SABEL, C-251/95, EU:C:1997:528, punkt 23, och dom av den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C-342/97, EU:C:1999:323, punkt 25).
62 Bedömningen av likheten mellan två kännetecken kan inte begränsas till att beakta endast en beståndsdel i ett sammansatt kännetecken och att denna jämförs med ett annat kännetecken. Jämförelsen ska tvärtom göras genom att vart och ett av de aktuella kännetecknen granskas i sin helhet, vilket inte utesluter att omsättningskretsens minnesbild av ett sammansatt kännetecken under vissa omständigheter kan domineras av en eller flera av dess beståndsdelar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2005, Medion, C-120/04, EU:C:2005:594, punkt 29, och dom av den 22 oktober 2015, BGW, C-20/14, EU:C:2015:714, punkt 36). Endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara kan bedömningen av likheten grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen (dom av den 12 juni 2007, harmoniseringsbyrån/Shaker, C-334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 42). Detta kan vara fallet när denna beståndsdel i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av varumärket, på ett sådant sätt att övriga beståndsdelar är försumbara för helhetsintrycket (dom av den 20 september 2007, Nestlé/harmoniseringsbyrån, C-193/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:539, punkt 43).
63 I det nu aktuella fallet ska tribunalen först undersöka de aktuella kännetecknens särskiljande och dominerande beståndsdelar, innan likheten mellan dem bedöms.
64 Såsom överklagandenämnden erinrade om i punkt 39 i det överklagade beslutet består det äldre varumärket av ordet krax, skrivet med stiliserade versaler, i fallande storleksordning från versalen K till versalen X, mot en mörk, oregelbundet formad bakgrund.
65 Den omstridda formgivningen beskrevs av överklagandenämnden, i punkt 40 i det överklagade beslutet, som en blå rektangulär bakgrund, ett knippe snackspinnar och en trekantig ostbit på vänster sida. Orddelarna eti, crax och sticks är placerade under varandra ovanför figurelementen. Ordelementen crax och sticks är skrivna med vita versaler med blå kant, medan ordelementet eti är skrivet med röda bokstäver med en vit och svart kant och omfattar ett ospecificerat svart figurelement nära det övre vänstra hörnet. Överklagandenämnden menar att ordelementet crax framträder tydligt på grund av sin större storlek, centrala placering och särskilda stilisering i förhållande till de andra ordelementen.
66 Klaganden har anfört kritik mot överklagandenämndens bedömning att ordelementet crax i den omstridda formgivningen i sig kunde dominera bilden av nämnda formgivning. Klaganden menar att ingen av de övriga beståndsdelarna i formgivningen är oväsentlig för det helhetsintryck som den ger, i och med att likheten mellan kännetecknen beror på särskiljningsförmågan hos deras beståndsdelar och andra eventuella relevanta faktorer. Klaganden har vidare gjort gällande att ordelementet eti är det mest dominerande i det helhetsintryck som formgivningen i fråga ger, vilket innebär att nämnda ordelement kommer att dra till sig den största uppmärksamheten i omsättningskretsen. Klaganden har därför gjort gällande att ordelementen crax och sticks är underordnade och saknar särskiljningsförmåga i förhållande till de aktuella varorna.
67 Klaganden har också bestritt överklagandenämndens slutsats, att ordelementet crax inte har någon betydelse för omsättningskretsen och alltså är särskiljande. Klaganden menar att omsättningskretsen kommer att uppfatta detta ordelement så, att det dels hänvisar till varor i klass 30 som saluförs i Rumänien under beteckningen craxuri, dels är beskrivande, i den del det hänvisar till det ljud som uppstår vid intag av knapriga och spröda livsmedel som snackspinnarna.
68 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.
69 Vid bedömningen av huruvida en eller flera beståndsdelar i ett sammansatt kännetecken är dominerande, ska hänsyn enligt rättspraxis framför allt tas till var och en av beståndsdelarnas inneboende egenskaper jämförda med andra beståndsdelars inneboende egenskaper. Hänsyn kan vidare och i andra hand tas till den inbördes placeringen av de olika beståndsdelarna i det sammansatta kännetecknet (dom av den 23 oktober 2002, Matratzen Concord/harmoniseringsbyrån – Hukla Germany (MATRATZEN), T-6/01, REG, EU:T:2002:261, punkt 35).
70 För att fastställa särskiljningsförmågan hos en beståndsdel i ett kännetecken, ska det göras en bedömning av huruvida beståndsdelen lämpar sig som identifikationsmedel för att fastställa att de varor med avseende på vilka kännetecknet har registrerats kommer från ett visst företag och således för att särskilja dessa varor från andra företags. Vid denna bedömning ska hänsyn bland annat tas till beståndsdelens inneboende egenskaper mot bakgrund av frågan huruvida den är beskrivande med avseende på de varor och tjänster för vilka kännetecknet har registrerats (se dom av den 8 juli 2015, Deutsche Rockwool Mineralwoll/harmoniseringsbyrån – Ceramicas del Foix (Rock & Rock), T-436/12, EU:T:2015:477, punkt 28 och där angiven rättspraxis).
71 När vissa beståndsdelar i ett varumärke är beskrivande för de varor och tjänster med avseende på vilka varumärket är skyddat eller för de varor och tjänster som avses i registreringsansökan, kan dessa beståndsdelar endast tillerkännas låg eller mycket låg särskiljningsförmåga. De kan oftast endast tillerkännas särskiljningsförmåga på grund av att de kombineras med andra beståndsdelar i varumärket. På grund av att beskrivande beståndsdelar i ett varumärke har låg eller mycket låg särskiljningsförmåga, anser omsättningskretsen i allmänhet inte att de är dominerande för helhetsintrycket av varumärket, utom när de på grund av sin placering eller storlek är sådana att de kan göra intryck på omsättningskretsen som får en minnesbild av dem. Det betyder emellertid inte att de beskrivande beståndsdelarna i ett varumärke med nödvändighet är försumbara för helhetsintrycket av varumärket. Det ska härvid undersökas om andra beståndsdelar i varumärket i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av detta (se dom av den 18 januari 2023, YAplus DBA Yoga Alliance/EUIPO – Vidyanand (YOGA ALLIANCE INDIA INTERNATIONAL), T-443/21, ej publicerad, EU:T:2023:7, punkt 69 och där angiven rättspraxis).
72 I det nu aktuella fallet slog överklagandenämnden för det första fast, i punkt 39 i det överklagade beslutet, att klaganden inte hade lagt fram bevis för att ordelementet crax i den omstridda formgivningen eller ordelementet krax i det äldre varumärket kunde ha en betydelse eller för att ordens eventuella betydelse kunde associeras till varorna i fråga. Överklagandenämnden gjorde vidare en riktig bedömning när den i sak fann att klaganden inte kunde göra gällande samexistens med andra liknande nationella varumärken då det inte förelåg någon bevisning för att de varit i bruk i det relevanta geografiska området.
73 Enligt artikel 63 i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse ska EUIPO:s prövning i samband med ett sådant förfarande om en ansökan om ogiltighetsförklaring som föreskrivs i artikel 25.1 e i nämnda förordning, i dess tidigare lydelse, vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat. EUIPO behöver inte beakta omständigheter eller bevis som de berörda parterna inte har åberopat eller lämnat in i rätt tid. Vad vidare beträffar klagandens argument att ordet craxuri har låg särskiljningsförmåga, eftersom det ofta används i samband med de aktuella varorna, ska det understrykas att detta inte är styrkt. Den enda bevisning som klaganden har lagt fram till stöd för detta resonemang utgörs av en förteckning över varumärken som innehåller ordet craxx för varor i klasserna 29 och 30. En enkel uppräkning av ett relativt begränsat antal varumärken utan några närmare uppgifter som gör det möjligt att mäta hur kända de är i omsättningskretsen ger inte stöd för att omsättningskretsen associerar ordet craxuri med nämnda produkter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 april 2011, Sociedad Agricola Requingua/harmoniseringsbyrån – Consejo Regulador de la Denominación de Origen Toro (TORO DE PIEDRA), T-358/09, ej publicerad, EU:T:2011:174, punkt 35). Det finns följaktligen ingen anledning att ifrågasätta överklagandenämndens bedömning, vilken följer av punkt 41 i det överklagade beslutet, att ordelementet crax saknar betydelse för omsättningskretsen och följaktligen är särskiljande.
74 För det andra fann överklagandenämnden mycket riktigt, i punkt 41 i det överklagade beslutet, att ordelementet eti var särskiljande, eftersom det inte hade någon betydelse för omsättningskretsen. Nämnda ordelement kommer emellertid, på grund av sin ringa storlek, att ha en underordnad betydelse för helhetsintrycket av den omstridda formgivningen. De övriga beståndsdelarna i formgivningen, det vill säga ordelementet sticks och figurelementen föreställande snacks och ost, är dessutom beskrivande för de varor som berörs av formgivningen, eftersom de hänvisar till snackspinnar med ostsmak och följaktligen saknar särskiljningsförmåga.
75 För det tredje är den rektangulära blå bakgrunden en dekor, och den har endast en underordnad betydelse för det helhetsintryck som ges av den omstridda formgivningen. Samma sak gäller det lilla ospecificerade svarta figurelementet, som på grund av sin ringa storlek kommer att ha en liten eller ingen inverkan på helhetsintrycket av formgivningen.
76 När ett kännetecken består av både ord- och figurelement, är de förstnämnda enligt rättspraxis i princip mer särskiljande än de sistnämnda, eftersom en genomsnittskonsument lättare hänvisar till varorna i fråga genom att ange namnet än genom att beskriva figurelementet i kännetecknet (dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 49).
77 Tribunalen påpekar i detta hänseende, i likhet med överklagandenämnden i punkterna 25 och 43 i det överklagade beslutet, att ordelementet krax är det enda ordelementet i det äldre varumärket och att ordelementet crax utgör den mest iögonfallande beståndsdelen i den omstridda formgivningen. Ordelementen, som är utformade på ett liknande sätt, inte minst med de vita versalerna, återges nämligen i ökande eller minskande storlek. Under dessa omständigheter, och eftersom alla andra beståndsdelar i nämnda formgivning spelar en underordnad roll för helhetsintrycket eller är beskrivande, gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att orddelen krax var den mest särskiljande beståndsdelen i nämnda varumärke och att orddelen crax var den dominerande beståndsdelen i formgivningen.
78 Klaganden har anfört att kännetecknen i fråga inte liknar varandra i visuellt hänseende. Klaganden menar att orddelen eti i den omtvistade formgivningen måste anses dra till sig omsättningskretsens fulla uppmärksamhet. Klaganden anser också att alla andra ord- och figurelement i formgivningen är omedelbart läsbara och inte kommer att uppfattas som rent dekorativa beståndsdelar.
79 Som framhålls ovan i punkt 77, är det emellertid ordelementet crax i den omstridda formgivningen som kommer att dra till sig mest uppmärksamhet i omsättningskretsen och som följaktligen kommer att ha störst inverkan på det helhetsintryck som formgivningen ger.
80 I det nu aktuella fallet ska det påpekas att i visuellt hänseende sammanfaller tre av de fyra bokstäverna i de särskiljande och dominerande ordelementen i de aktuella kännetecknen, det vill säga bokstavsföljden r, a, x, där alla bokstäver återges i versaler med en liknande tredimensionell effekt och något lutande från vänster till höger. Storleken på bokstäverna minskar i det äldre varumärket och ökar i den omstridda formgivningen. Nämnda kännetecken skiljer sig åt dels genom den första versala bokstaven, K respektive C, dels genom att bokstävernas storlek sedan ökar eller minskar.
81 I detta hänseende fann överklagandenämnden mycket riktigt, i punkt 44 i det överklagade beslutet, att de skillnader mellan de aktuella kännetecknen som anges ovan i punkt 80 inte kunde uppväga den likhet som uppstod genom de tre identiska bokstäverna med liknande stilisering. Nämnda kännetecken skiljer sig visserligen åt även genom att den omstridda formgivningen innehåller det underordnade ordelementet eti, det icke särskiljande ordet sticks och bakgrunder, färger och det lilla svarta figurelementet som alla har dekorativ karaktär, och genom den icke särskiljande återgivningen av snackspinnar och ost. Dessa beståndsdelar har emellertid ingen motsvarighet i det äldre varumärket och kan inte uppväga likheten hos de dominerande ordelementen krax och crax, på grund av att de inte är särskiljande och på grund av deras storlek och underordnade placering.
82 Av detta följer att överklagandenämnden inte gjorde en oriktig bedömning när den slog fast att det förelåg en medelhög visuell likhet mellan de aktuella kännetecknen.
83 Klaganden har gjort gällande att det inte finns någon likhet i fonetiskt hänseende mellan kännetecknen i fråga. Klaganden menar att även om konsumenterna i förenklingssyfte endast skulle uttala ett enda ordelement i den omstridda formgivningen, skulle det vara ordelementet eti, vilket inte har någon likhet med ordelementet krax i det äldre varumärket.
84 Figurelementen och ordelementet sticks i den omstridda formgivningen i det nu aktuella fallet har såsom framgår ovan av punkt 74 ingen särskiljningsförmåga och är av underordnad betydelse. Vidare är ordelementet eti, även om det är särskiljande på grund av att det saknar betydelse i förhållande till de aktuella varorna, av underordnad betydelse på grund av dess storlek och placering. Det framgår också av punkt 81 ovan att ordelementen krax i det äldre varumärket och crax i den omtvistade formgivningen innehåller samma bokstavsföljd, r, a och x, vilka bokstäver precis som bokstäverna k och c uttalas på samma sätt.
85 Enligt rättspraxis har konsumenter, när de ställs inför ett varumärke som består av olika ordelement och några av dem är av underordnad betydelse, en tendens att muntligt förkorta varumärket för att göra det lättare att uttala (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2006, Camper/harmoniseringsbyrån – JC (BROTHERS by CAMPER), T-43/05, ej publicerad, EU:T:2006:370, punkt 75). Av detta följer att det är mindre sannolikt att konsumenternas uppmärksamhet dras till andra ordelement i den omstridda formgivningen än ordelementet crax, vilka ordelement är av underordnad betydelse och att det alltså är mindre sannolikt att de uttalas. Figurelementen kommer dessutom inte att uttalas, vilket gör det mer sannolikt att konsumenterna kommer att hänvisa till de varor som berörs av formgivningen genom att endast uttala den dominerande beståndsdelen i formgivningen, det vill säga ordelementet crax.
86 Överklagandenämnden gjorde följaktligen inte någon oriktig bedömning när den, i punkt 45 i det överklagade beslutet, slog fast att den fonetiska likheten mellan kännetecknen i fråga var hög.
87 Klaganden har anfört att överklagandenämnden borde ha slagit fast att det inte fanns någon begreppsmässig likhet mellan kännetecknen i fråga. Klaganden har i synnerhet gjort gällande att ordelementet eti, som är det mest dominerande och mest särskiljande hos den omstridda formgivningen, och ordelementet krax hos det äldre varumärket, båda två kommer att uppfattas som påhittade och olika ord och att det ena kännetecknet är ett ordkännetecken och det andra ett figurkännetecken, vilket innebär att det inte finns någon begreppsmässig likhet mellan dessa kännetecken.
88 Tribunalen erinrar om att syftet med en begreppsmässig jämförelse är att jämföra de begrepp som finns i kännetecknen i fråga. Ordet begrepp betyder, enligt den definition som ges i till exempel ordboken Larousse, en generell och abstrakt idé i det mänskliga medvetandet om ett konkret eller abstrakt tankeföremål, vilken möjliggör för människan att med detta tankeföremål associera de olika föreställningar som den har av det, och att strukturera sina kunskaper om detsamma (se dom av den 16 juni 2021, Smiley Miley/EUIPO – Cyrus Trademarks (MILEY CYRUS), T-368/20, ej publicerad, EU:T:2021:372, punkt 52 och där angiven rättspraxis).
89 Begreppsmässig likhet innebär också, enligt rättspraxis, att kännetecknen i fråga har samma semantiska innehåll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1997, SABEL, C-251/95, EU:C:1997:528, punkt 24). Av detta följer att det inte är möjligt att göra en begreppsmässig jämförelse när omsättningskretsen inte förstår betydelsen av orden eller inte kan ge något av nämnda kännetecken någon särskild betydelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 76, och dom av den 6 april 2022, Agora Invest/EUIPO – Transportes Maquinaria y Obras (TRAMOSA), T-219/21, ej publicerad, EU:T:2022:219, punkt 117 och där angiven rättspraxis).
90 I det nu aktuella fallet saknar de dominerande delarna i de aktuella kännetecknen betydelse för omsättningskretsen (se ovan punkterna 73 och 77). De kan därför inte förmedla ett begrepp till omsättningskretsen.
91 Vad beträffar de övriga beståndsdelarna i den omstridda formgivningen, framgår det ovan av punkterna 74 och 77 att de har en underordnad placering som begränsar deras betydelse vid en begreppsmässig jämförelse av de aktuella kännetecknen. Det betyder emellertid inte att nämnda beståndsdelar helt saknar betydelse. Ordelementet sticks och de dekorativa figurelementen motsvarande en hög med snackspinnar och en ostbit i nämnda formgivning ska således beaktas i jämförelsen, eftersom de förmedlar begreppet livsmedel för daglig konsumtion och hänför sig till snackspinnar med ostsmak.
92 Det finns således skäl att anse, i motsats till slutsatsen i punkt 46 i det överklagade beslutet, att kännetecknen i fråga mot bakgrund av det ovan anförda är begreppsmässigt olika.
93 Klaganden har gjort gällande att särskiljningsförmågan hos det äldre varumärket är låg, eftersom ordelementet krax beskriver det ljud som uppstår vid intag av spannmålsbaserade snackspinnar och på grund av att nämnda varumärke har samexisterat med den internationella registreringen av EU-varumärket CRAXX, vilket registrerades den 7 december 2004 med referensnummer 0854152A för likadana varor i klasserna 29 och 30.
94 Såsom framgår ovan av punkterna 73, 77 och 90, har ordelementet krax i det äldre varumärket, precis som ordelementet crax i den omtvistade formgivningen, ingen betydelse för omsättningskretsen och klaganden har inte heller lagt fram bevis för att ordelementet krax hade en betydelse för omsättningskretsen. Vad beträffar klagandens påstående om det sistnämnda ordelementets ljudhärmande karaktär, är det inte uppenbart att det är ljudet som uppstår vid konsumtion av krispiga produkter som härmas i detta fall.
95 Klagandens argument, att det äldre varumärket har samexisterat med varumärket CRAXX, kan inte med framgång visa att det äldre varumärket i det nu aktuella fallet har en låg särskiljningsförmåga. Det äldre varumärkets särskiljningsförmåga, som härrör från dess inneboende egenskaper eller från att det är känt, avser nämligen frågan om varumärket gör det möjligt att säkerställa att de varor och tjänster med avseende på vilka det har registrerats kommer från ett visst företag och för att särskilja dessa varor och tjänster från andra företags varor och tjänster (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2018, Birkenstock Sales/EUIPO, C-26/17 P, EU:C:2018:714, punkt 31 och där angiven rättspraxis, och om av den 21 december 2021, Dr. Spiller/EUIPO – Rausch (Alpenrausch Dr. Spiller), T-6/20, ej publicerad, EU:T:2021:920, punkt 145 och där angiven rättspraxis). I det sistnämnda fallet rör det sig inte om en jämförelse mellan flera kännetecken, utan endast om ett enda kännetecken, nämligen det äldre varumärket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 2020, China Construction Bank/EUIPO, C-115/19 P, EU:C:2020:469, punkt 58).
96 Överklagandenämnden gjorde följaktligen inte en oriktig bedömning när den fann att det äldre varumärket hade en medelhög särskiljningsförmåga.
97 Vid en helhetsbedömning av risken för förväxling föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas, däribland känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten. Låg varu- eller tjänsteslagslikhet kan således kompenseras av hög känneteckenslikhet och omvänt (dom av den 29 september 1998, Canon, C-39/97, EU:C:1998:442, punkt 17, och dom av den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C-342/97, EU:C:1999:323, punkt 19).
98 I samband med helhetsbedömningen av risken för förväxling ska hänsyn tas bland annat till att genomsnittskonsumenten i omsättningskretsen sällan har möjlighet att göra en direkt jämförelse mellan de olika varumärkena utan måste förlita sig på en oklar minnesbild av varumärkena (dom av den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C-342/97, EU:C:1999:323, punkt 26). Dessutom kan en risk för förväxling endast anses föreligga om det är sannolikt att omsättningskretsen kan vilseledas i fråga om de aktuella varornas kommersiella ursprung (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 2021, Jeronimo Martins Polska/EUIPO – Rivella International (Riviva), T-551/20, ej publicerad, EU:T:2021:816, punkt 86).
99 I det nu aktuella fallet slog överklagandenämnden fast, i punkt 51 i det överklagade beslutet, att det förelåg en risk för förväxling i fråga om de aktuella varornas kommersiella ursprung, med hänsyn till den oklara minnesbild som konsumenterna torde ha av kännetecknen i fråga.
100 Överklagandenämnden gjorde för det första en riktig bedömning, såsom framgår ovan av punkt 54, när den fann att de aktuella varorna var av liknande slag på grund av att de kompletterade varandra. För det andra innehåller de aktuella kännetecknen de gemensamma och dominerande ordelementen krax i det äldre varumärket och crax i den omstridda formgivningen, vilka saknar betydelse och följaktligen är särskiljande (se ovan punkterna 69–77). För det tredje är de nämnda tecknen begreppsmässigt olika (se ovan punkterna 88–92). För det fjärde gjorde överklagandenämnden också en riktig bedömning när den fann att den visuella likheten mellan kännetecknen var medelhög (se ovan punkterna 79–82). Den fonetiska likheten mellan kännetecknen är dessutom hög (se ovan punkt 86). För det femte gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att det äldre varumärket hade en medelhög särskiljningsförmåga (se ovan punkt 96).
101 Av detta följer att omsättningskretsen, med en medelhög uppmärksamhetsnivå, när den möts av den omstridda formgivningen rimligen kommer att tro att de berörda varorna och varor som omfattas av det äldre varumärket, och som är av liknande slag, har samma kommersiella ursprung.
102 Under dessa förutsättningar gjorde överklagandenämnden inte en oriktig bedömning när den slog fast, i punkt 51 i det överklagade beslutet, att det förelåg en risk för förväxling av varornas kommersiella ursprung i den mening som avses i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, jämförd med artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen.
103 Av detta följer att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser den första grunden. Överklagandet ska följaktligen ogillas i sin helhet.
104 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
105 Klaganden har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta intervenientens rättegångskostnader, i enlighet med intervenientens yrkande. EUIPO har däremot endast yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om en förhandling hålls. Eftersom någon förhandling inte har hållits ska EUIPO således bära sina rättegångskostnader.
1 Rättegångsspråk: engelska.