lagen.
EU-domstolen

Tribunalens dom (tredje avdelningen) den 3 september 2025

CELEX
62024TJ0092
Typ
EU-domstolen
ECLI
ECLI:EU:T:2025:815

Källa

EU-formgivningOgiltighetsförfarandeRegistrerad EU-formgivning av en förpackningÄldre nationellt figurmärkeOgiltighetsgrundEtt särskiljande kännetecken används i en senare formgivning och kännetecknets rättighetshavare har rätt att förbjuda sådan användningArtikel 25.1 e i förordning (EG) nr 6/2002Rätten till försvarOmfattning av överklagandenämndens prövning

I mål T-92/24,

TRIBUNALEN (tredje avdelningen) sammansatt av ordföranden P. Škvařilová-Pelzl (referent) samt domarna G. Steinfatt och D. Kukovec, justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

med beaktande av åtgärden för processledning av den 23 januari 2025 samt av intervenientens och EUIPO:s svar som inkom till tribunalens kansli den 6 respektive den 7 februari 2025,

med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling och av att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

Bakgrund

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Den tredje grunden: Åsidosättande av rätten till försvar

Den andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 94 och 95 i förordning 2017/1001, jämförda med artikel 40.1 i den nya rumänska lagen

Den första grunden: Åsidosättande av artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse

Fastställande av vilka de relevanta produkterna är och en jämförelse av dessa

Det relevanta geografiska området, omsättningskretsen och dess uppmärksamhetsnivå

Jämförelse av kännetecknen

– De aktuella kännetecknens särskiljande och dominerande beståndsdelar
– Visuell jämförelse
– Fonetisk jämförelse
– Begreppsmässig jämförelse

Det äldre varumärkets särskiljningsförmåga

Helhetsbedömning av risken för förväxling

Rättegångskostnader

1 Klaganden, Eti Gıda Sanayi ve Ticaret AŞ, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av tredje överklagandenämnden vid Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO) den 15 december 2023 (ärende R 912/2023-3) (nedan kallat det överklagade beslutet).

2 Den 13 juli 2007 ingav klaganden en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till EUIPO i enlighet med rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).

3 Den gemenskapsformgivning som registreringsansökan avsåg och som har angripits i det nu aktuella målet återges nedan:

4 Den omstridda formgivningen är avsedd att användas för varor i klass 09.03 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i dess ändrade lydelse, som motsvarar följande beskrivning: Förpackningar.

5 Den 21 februari 2020 inkom intervenienten, Star Foods E.M. SRL, till EUIPO med en ansökan om ogiltighetsförklaring av den omstridda formgivningen för de varor som anges ovan i punkt 4.

6 Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopades ogiltighetsgrunden i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002, i dess lydelse före ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2024/2822 av den 23 oktober 2024 (EUT L, 2024/2822), jämförd med artikel 36.2 b och c i Lege nr. 84 privind mărcile și indicațiile geografice (lag nr 84 om varumärken och geografiska beteckningar) av den 15 april 1998 (Monitorul Oficial al României nr 337 av den 8 maj 2014) (nedan kallad den rumänska varumärkeslagen). Intervenienten grundade nämnda ansökan på flera tidigare rättigheter, däribland det rumänska figurmärket KRAX, som var registrerat med nummer 071100 för varor i klass 30, i synnerhet för snacks, tillverkade av spannmål genom expansion och extrudering, med olika smaker. Intervenienten anförde att likheterna mellan det äldre kännetecknet och de varor som omfattas av kännetecknet gjorde att det fanns en risk för förväxling i den mening som avses i den sistnämnda bestämmelsen, vilket gav intervenienten rätt att förbjuda att dess särskiljande kännetecken användes i den omstridda formgivningen. Eftersom det äldre nationella varumärket är känt i Rumänien skulle rättighetshavaren till nämnda formgivning genom att återge kännetecknen på ett liknande sätt kunna dra nytta av de äldre varumärkenas renommé och den ekonomiska uppoffring som gjorts för dem. Användningen skulle i förlängningen leda till att dess särskiljningsförmåga påverkas i den mening som avses i den aktuella bestämmelsen.

7 På begäran av klaganden beslutade annulleringsenheten den 31 maj 2021 att vilandeförklara förfarandet i väntan på ett slutligt avgörande från Tribunalul Bucureşti (Förstainstansdomstolen i Bukarest, Rumänien) där det äldre nationella figurmärket med nummer 071100 (nedan kallat det äldre varumärket) även hade angripits.

8 Annulleringsenheten återupptog förfarandet genom beslut av den 7 november 2022, sedan talan vid den nationella domstolen slutgiltigt hade ogillats, och beslutade den 1 mars 2023 att bifalla ansökan om ogiltighetsförklaring, varvid prövningen hade inletts på grundval av det äldre varumärket. Ansökan om registrering av detta äldre varumärke hade ingetts den 3 augusti 2003 och registrerats den 2 maj 2006 i intervenientens namn. Det ser ut på följande sätt:

9 Annulleringsenheten konstaterade först att det äldre varumärkets särskiljningsförmåga var medelhög och att dess giltighet hade fastställts av de rumänska domstolarna. Annulleringsenheten konstaterade vidare att nämnda varumärke och den omstridda formgivningen var avsedda för likadana varor, att likheten mellan varumärket och nämnda formgivning var medelhög i visuellt och fonetiskt hänseende och att likheterna mellan de båda kännetecknen följaktligen var tillräcklig för att slå fast att det fanns en risk för förväxling. Under dessa förutsättningar hade intervenienten rätt att enligt artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen förbjuda användningen av det kännetecken som använts i formgivningen. Annulleringsenheten förklarade att formgivningen var ogiltig, i enlighet med artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse. Eftersom ansökan bifölls på grundval av särskiljningsförmågan hos varumärket i fråga, fann annulleringsenheten att det saknades anledning att uttala sig om den påstått ökade särskiljningsförmåga som intervenienten hade gjort gällande, och inte heller om intervenientens anklagelse i syfte att förbjuda användningen av kännetecknet i den berörda formgivningen på grund av att varumärket påstods vara känt.

10 Klaganden överklagade annulleringsenhetens beslut till EUIPO den 28 april 2023.

11 Överklagandenämnden avslog överklagandet genom det nu överklagade beslutet. Överklagandenämnden slog fast att annulleringsenheten hade gjort en riktig bedömning när den förklarade den omstridda formgivningen ogiltig enligt artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, jämförd med artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen, eftersom det fanns en risk för förväxling. Överklagandenämnden fann i detta hänseende att nämnda varumärke och den omstridda formgivningen var avsedda för varor av liknande slag, att likheten mellan kännetecknen i fråga var medelhög i visuellt och fonetiskt hänseende, att de främsta ordelementen i kännetecknen saknade betydelse för den rumänska omsättningskretsen och att de begreppsmässiga skillnader som grundade sig på andra beståndsdelar i nämnda formgivning inte var väsentliga för bedömningen av risken för förväxling på grund av deras beskrivande karaktär eller låga särskiljningsförmåga och på grund av deras storlek och underordnade placering, vilket innebar att det var omöjligt att jämföra dem i konceptuellt hänseende. Överklagandenämnden fann vidare att klaganden inte kunde vinna framgång med påståendet om rättighetsförlust till följd av passivitet enligt rumänsk rätt, eftersom det inte fanns bevis för den påstådda passiviteten under en sammanhängande femårsperiod.

12 Klaganden har i huvudsak yrkat att tribunalen ska

13 EUIPO har yrkat att tribunalen ska

14 Intervenienten har yrkat att tribunalen ska

15 Klaganden har anfört tre grunder till stöd för överklagandet. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, den andra avser åsidosättande av artiklarna 94 och 95 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1) och av artikel 40.1 i den rumänska varumärkeslagen, i dess ändrade lydelse (Monitorul Oficial al României nr 856 av den 18 september 2020, nedan kallad den nya rumänska lagen) och den tredje avser åsidosättande av klagandens rätt till försvar.

16 Tribunalen anser det lämpligt att först pröva den tredje grunden för att sedan pröva den andra grunden och slutligen den första grunden.

17 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte klagandens rätt till försvar, i synnerhet rätten att yttra sig, genom att vid upprepade tillfällen bortse från klagandens synpunkter om att intervenienten inte var innehavare av rättigheterna till det äldre varumärket. Klaganden menar att intervenienten inte har lagt fram någon bevisning för varumärkets existens, varumärkesinnehavarens namn eller för att registreringen av varumärket i fråga har förnyats. Klaganden har av detta dragit slutsatsen att överklagandenämnden inte borde ha tagit upp överklagandet av annulleringsenhetens beslut till prövning då den faktiska innehavaren av den äldre rättigheten inte var identifierad.

18 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

19 Tribunalen påpekar inledningsvis att klaganden endast har framhållit typografiska skillnader i namnet på den juridiska person som innehar rättigheterna till det äldre varumärket och i de adresser som anges i handlingar som gavs in som bevis under det administrativa förfarandet. Klaganden menar att det förhållandet att klagandens argument om den påstådda avsaknaden av bevis för att intervenienten var den verkliga innehavaren av rättigheterna till nämnda varumärke utgjorde åsidosättande av klagandens rätt till försvar.

20 Enligt artikel 62 i förordning nr 6/2002, i dess tidigare lydelse, får EUIPO:s beslut endast grunda sig på omständigheter eller bevis som parterna har haft tillfälle att yttra sig över. I denna bestämmelse fastställs, såvitt avser Europeiska unionens formgivningsrätt, den allmänna principen om skydd för rätten till försvar. Enligt denna allmänna unionsrättsliga princip ska de som offentliga myndighetsbeslut riktar sig till ges tillfälle att vederbörligen framföra sina synpunkter i de fall dessa beslut märkbart påverkar deras intressen. Rätten att yttra sig omfattar således samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för ett beslut, men inte myndighetens slutliga ställningstagande (dom av den 9 februari 2017, Mast-Jägermeister/EUIPO (Muggar), T-16/16, EU:T:2017:68, punkt 57), och inte heller varje notoriskt faktum som den grundat sig på för att komma fram till detta ställningstagande (se dom av den 29 april 2020, Bergslagernas Järnvaru/EUIPO – Scheppach Fabrikation von Holzbearbeitungsmaschinen (Verktyg för att klyva ved), T-73/19, ej publicerad, EU:T:2020:157, punkt 15 och där angiven rättspraxis).

21 Vidare kan rätten till försvar enligt fast rättspraxis endast åsidosättas på grund av fel i förfarandet om detta haft en faktisk inverkan på de berörda företagens möjlighet att försvara sig. Således ska åsidosättandet av gällande regler som syftar till att skydda rätten till försvar endast betraktas som ett fel i ett administrativt förfarande om det kan visas att förfarandet utan detta åsidosättande skulle ha kunnat leda till ett annat resultat (se dom av den 9 september 2015, Dairek Attoumi/harmoniseringsbyrån – Diesel (DIESEL), T-278/14, ej publicerad, EU:T:2015:606, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

22 I det nu aktuella fallet framhåller tribunalen för det första att klaganden redan i den inlaga där klaganden redogjorde för grunderna för överklagandet av den 3 juli 2023, gjorde gällande att annulleringsenheten hade gjort en oriktig bedömning av bevisningen avseende rättighetshavaren till det äldre varumärket, vilken bevisning för övrigt delvis hade översatts felaktigt.

23 För det andra framgår det av utdragen ur det registreringsbevis som utfärdats av Oficiul de Stat pentru Inventii si Mărci (Statens patent- och varumärkesmyndighet, Rumänien) och av översättningen av utdragen, vilka gavs in samtidigt som ansökan om ogiltighetsförklaring, att det äldre varumärket ursprungligen registrerades av SC STAR FOODS EM SRL, Str. Taberei nr. 2, Jud. Ilfov, Popeşti Leordeni 077160, Rumänien. I intyget anges, både i den rumänska versionen och i översättningen, att nuvarande rättighetshavare är SC STAR FOODS E.M. SRL, Calea Vacareşti nr. 391, et. 4, Secţiunea 2, sector 4, Bucureşti, Rumänien. Olika adresser och en ny interpunktion i namnet på den juridiska person som är rättighetshavare till det äldre varumärket är emellertid inte tillräckligt stöd för att det råder allvarliga tvivel i frågan om huruvida intervenienten är den verkliga rättighetshavaren till det äldre varumärket. Tribunalul Bucureşti (Förstainstansdomstolen i Bukarest, Rumänien) fastställde dessutom, genom beslut av den 9 juli 2020 i målet 19812/3/2018, vilket meddelades med anledning av en ansökan om ogiltighetsförklaring som getts in till de nationella domstolarna, att intervenienten var innehavare av rättigheterna till det äldre varumärket och att registreringen var giltig till och med den 3 augusti 2025.

24 Det framgår också av intervenientens svar, med anledning av tribunalens åtgärder för processledning, för det första att skillnaderna i interpunktion beror på hur handelsnamn används på olika språk, särskilt rumänska eller engelska. Det framgår i detta hänseende av intervenientens svar att det omtvistade ordelementet EM eller E.M. motsvarar initialerna för Emmanuel Mitzalis, företagets tidigare ägare, och att interpunktionen är densamma i nämnda ordelement i alla officiella handlingar på rumänska. För det andra framgår det även av intervenientens svar att de olika adresserna i immaterialrättsmyndighetens handlingar eller i de olika handlingarna i ärendet motsvarar samma juridiska enhet, som har flera näringslokaler och vars huvudkontor har flyttats från Str. Taberei nr. 2, Jud. Ilfov, Popeşti Leordeni 077160 till Calea Vacareşti nr. 391, et. 4, Secţiunea 2, sector 4, Bucureşti. Det tidigare huvudkontoret fungerar nu som kontor och sekundärt driftställe för företaget. Det är för det tredje utrett att det företag som innehar rättigheterna till det äldre varumärket alltid har varit registrerat och haft en unik registreringskod, såsom även framgår av intervenientens svar. Detta bekräftas också av att registreringskoden anges i det beslut som meddelades av Tribunalul Bucureşti (Förstainstansdomstolen i Bukarest) den 9 juli 2020 i målet 19812/3/2018, genom vilket fastställdes att det äldre varumärket var giltigt.

25 Det framgår för det tredje av punkterna 17, 22 och 23 i det överklagade beslutet att annulleringsenheten underkände klagandens argument om bevis för innehavet av rättigheterna till det äldre varumärket, och att överklagandenämnden tillät kompletterande bevisning inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 63.2 i förordning nr 6/2002, i syfte att fastställa att ansökan om registrering av varumärket hade getts in och varumärket registrerats i namnet SC STAR FOODS E.M. SRL, med samma adress som den som angavs i ansökan om ogiltighetsförklaring. Adressen anges även som varumärkesinnehavarens ursprungliga adress i det aktuella registerutdraget, såsom intervenienten angav under det administrativa förfarandet.

26 Av detta följer att överklagandenämnden inte åsidosatte klagandens rätt till försvar. Vidare framgår det inte av någon av handlingarna i målet att det föreligger något allvarligt tvivel om äganderätten till det äldre varumärket. Det innebär att det överklagade beslutet inte är behäftat med något formfel som kan påverka utgången av det nu aktuella målet.

27 Överklagandet kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den tredje grunden.

28 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artiklarna 94 och 95 i förordning 2017/1001 och artikel 40.1 i den nya rumänska lagen. Klaganden menar att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte förplikta intervenienten att lägga fram bevis för att det äldre varumärket varit i bruk efter den femåriga anståndsfristen. Klaganden har också anfört att överklagandenämnden borde ha granskat överklagandet av annulleringsenhetens beslut utifrån nämnda lag och följaktligen, med tillämpning av den sistnämnda bestämmelsen, borde ha begärt bevis för att nämnda varumärke varit i verkligt bruk, inom ramen för ett ogiltighetsförfarande enligt artikel 39 i denna lag, vilken har samma innehåll som artikel 36 i den rumänska varumärkeslag som var i kraft då ansökan om ogiltighetsförklaring gavs in.

29 EUIPO har bestritt klagandens argument med stöd av intervenienten.

30 Tribunalen påpekar att klaganden i det nu aktuella fallet inte framställde någon begäran om bevis för att det äldre varumärket varit i verkligt bruk till annulleringsenheten.

31 Tribunalens lagenlighetskontroll av överklagandenämndens beslut, med hänsyn till artikel 61 i förordning nr 6/2002, ska göras med avseende på de rättsfrågor som har behandlats vid överklagandenämnden. Tribunalens uppgift är således inte att pröva nya grunder som åberopas inför rätten. En prövning av dessa nya grunder skulle strida mot artikel 188 i tribunalens rättegångsregler, enligt vilken inlagor som rättegångsdeltagarna ger in i målet vid tribunalen inte får ändra saken i ärendet vid överklagandenämnden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2024, Canalones Castilla/EUIPO – Canalones Novokanal (Stuprör för vattenuppsamling eller takränna), T-329/22, ej publicerad, EU:T:2024:438, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

32 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

33 Klaganden har anfört att överklagandenämnden åsidosatte artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002, i dess tidigare lydelse, genom att felaktigt slå fast att det förelåg en risk för förväxling.

34 Klaganden har gjort gällande för det första att överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning i fråga om bedömningen av vilka produkter som var relevanta, för det andra att den prövade överklagandet av annulleringsenhetens beslut på grundval av genomsnittskonsumentens uppfattning och inte en informerad användares uppfattning, för det tredje att den felaktigt slog fast att det fanns en medelhög visuell och fonetisk likhet mellan kännetecknen i fråga och, för det fjärde, att den felaktigt slog fast att det äldre varumärket hade en medelhög särskiljningsförmåga, bland annat på grund av att ordelementet krax i nämnda varumärke hade en betydelse för omsättningskretsen, och att detta varumärke hade samexisterat i mer än tio år med EU-varumärket CRAXX.

35 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

36 Enligt artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse får en formgivning förklaras ogiltig om ett särskiljande kännetecken används i en senare formgivning, och unionsrätten eller den medlemsstats lagstiftning som är tillämplig på detta kännetecken ger kännetecknets rättighetshavare rätt att förbjuda sådan användning.

37 Enligt rättspraxis kan en ansökan om ogiltighetsförklaring av en gemenskapsformgivning som grundar sig på den ogiltighetsgrund som anges i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse vinna bifall endast om det slås fast att omsättningskretsen anser att det särskiljande kännetecken som åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring används i den gemenskapsformgivning som avses med denna ansökan. Prövningen av denna ogiltighetsgrund ska grunda sig på omsättningskretsens uppfattning av det särskiljande kännetecken som åberopats till stöd för denna grund och på det helhetsintryck som detta kännetecken ger omsättningskretsen (se dom av den 24 september 2019, Piaggio & C./EUIPO – Zhejiang Zhongneng Industry Group (Mopeder), T-219/18, EU:T:2019:681, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

38 För att den ogiltighetsgrund som avses i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse ska vara tillämplig krävs inte att ett äldre särskiljande kännetecken återges i sin helhet och i detalj i en senare gemenskapsformgivning. Det kan vara fråga om användning av kännetecknet i fråga även om vissa beståndsdelar i detta saknas i den ifrågasatta formgivningen eller om andra beståndsdelar har lagts till. Detta gäller i synnerhet när de beståndsdelar som har utelämnats eller lagts till är av underordnad betydelse (se dom av den 7 februari 2018, Şölen Çikolata Gıda Sanayi ve Ticaret/EUIPO – Zaharieva (Förpackning för glassvåfflor), T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

39 Detta gäller särskilt eftersom omsättningskretsen, såsom framgår av fast rättspraxis, endast har en oklar minnesbild av varumärken som registrerats i medlemsstaterna och EU-varumärken. Denna bedömning gäller alla slags särskiljande kännetecken. Om ett särskiljande kännetecken, såsom det har använts i en senare gemenskapsformgivning, saknar vissa beståndsdelar av underordnad betydelse, eller om sådana beståndsdelar har lagts till i samma kännetecken, uppfattar omsättningskretsen inte nödvändigtvis dessa förändringar av kännetecknet i fråga. Omsättningskretsen kan tvärtom tro att det är det nämnda kännetecknet, såsom omsättningskretsen erinrar sig detta, som används i den senare formgivningen (se dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

40 Av detta följer att artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse är tillämplig inte bara när ett kännetecken inte är identiskt med det som har åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring, utan även när ett kännetecken liknar detta (se dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

41 Innehavaren av rättigheterna till ett varumärke kan enligt artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen begära att behörigt rättsligt organ förbjuder tredje man från att utan rättighetshavarens tillstånd i näringsverksamhet använda tecken som på grund av sin identitet eller likhet med varumärket och identiteten eller likheten hos de varor eller tjänster som tecknet används för kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan kännetecknet och varumärket.

42 Såsom överklagandenämnden mycket riktigt framhöll i punkt 28 i det överklagade beslutet, utgör artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen införlivandet med rumänsk rätt av artikel 10.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 2015, s. 1), vilken i sin tur har samma lydelse som artikel 5.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25). Begreppet risk för förväxling i den mening som avses i artikel 36.2 b i nämnda lag ska följaktligen tolkas mot bakgrund av rättspraxis i fråga om artikel 5.1 b i direktiv 2008/95 och artikel 10.2 b i direktiv 2015/2436 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkterna 25 och 26).

43 Risk för förväxling i den mening som avses i artikel 10.2 b i direktiv 2015/2436 föreligger om det finns risk för att allmänheten kan tro att de aktuella varorna eller tjänsterna kommer från samma företag eller i förekommande fall från företag med ekonomiska band. Vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling hos allmänheten ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1997, SABEL, C-251/95, EU:C:1997:528, punkterna 22 och 23, och dom av den 6 oktober 2005, Medion, C-120/04, EU:C:2005:594, punkterna 23–29).

44 Tribunalen ska mot bakgrund av dessa överväganden pröva huruvida överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den fastställde annulleringsenhetens beslut att bifalla ansökan om ogiltighetsförklaring av den omtvistade formgivningen med stöd av artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, efter att ha bedömt att det enligt artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen fanns en risk för förväxling hos omsättningskretsen.

45 Det nu aktuella målet rör inledningsvis, i enlighet med den rättspraxis som anges ovan i punkterna 42 och 43, varumärkesskyddets omfattning och i synnerhet frågan huruvida innehavaren av rättigheterna till nämnda äldre varumärke kan förbjuda användningen av sitt kännetecken i den omtvistade formgivningen. Tvärtemot hur klaganden har argumenterat behöver tribunalen följaktligen inte pröva den nu aktuella grunden med avseende på vilket intryck som den omstridda formgivningen gör på en informerad användare eller huruvida formgivningen i fråga är särpräglad och ny, i den mening som avses i artiklarna 4–6 i förordning nr 6/2002.

46 Klaganden har bestritt överklagandenämndens bedömningar enligt vilka produkterna i fråga är av liknande slag. Klaganden anser i synnerhet att det inte fanns något som tydde på att den omstridda formgivningen skulle användas till snackspinnar.

47 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

48 Vid bestämmandet av den produkt som den omstridda formgivningen är avsedd att ingå i eller användas för, är det nödvändigt att beakta den uppgift angående detta som angetts i ansökan om registrering av nämnda formgivning, men det är även nödvändigt att i förekommande fall beakta själva formgivningen som sådan, i den mån som formgivningen innebär en precisering av produktens art, dess avsedda ändamål eller funktion (dom av den 18 mars 2010, Grupo Promer Mon Graphic/harmoniseringsbyrån – PepsiCo (En cirkelformad reklamartikel), T-9/07, EU:T:2010:96, punkt 56).

49 För att bedöma om produkterna i fråga liknar varandra ska samtliga relevanta faktorer som avser förhållandet mellan produkterna också beaktas. Bland dessa faktorer ingår bland annat deras art, de tilltänkta köparna, användningsområdet samt huruvida de konkurrerar med eller kompletterar varandra (dom av den 29 september 1998, Canon, C-39/97, EU:C:1998:442, punkt 23).

50 Vad närmare bestämt beträffar frågan om varor och tjänster kompletterar varandra, ett kriterium som i sig kan ge stöd för att det finns en likhet mellan varor och tjänster, erinrar tribunalen om att kompletterande varor eller tjänster är sådana varor eller tjänster mellan vilka det finns ett nära samband, i den betydelsen att den ena varan eller tjänsten är nödvändig eller betydelsefull för den andra varans eller tjänstens användning, så att konsumenterna kan tro att det är samma företag som är ansvarigt för att tillhandahålla varorna eller tjänsterna. Vid bedömningen av huruvida varorna och tjänsterna kompletterar varandra ska det således till syvende och sist beaktas hur viktig konsumenterna anser att ena varan eller tjänsten är för användningen av en annan vara eller tjänst (se dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

51 Huruvida varor och tjänster kompletterar varandra ska i detta hänseende, i ett sammanhang som rör en risk för förväxling, inte bedömas på grundval av frågan huruvida den relevanta omsättningskretsen uppfattar att det finns ett samband mellan de aktuella varorna och tjänsterna sett till deras art, användning och distributionskanaler. Ett kriterium som grundar sig på ett samband mellan användningen av nämnda varor och tjänster gör det nämligen inte möjligt att till fullo avgöra huruvida nämnda varor och tjänster är nödvändiga eller betydelsefulla för varandra vilket krävs för att bedöma huruvida nämnda varor och tjänster kompletterar varandra. Den omständigheten att användningen av en vara eller tjänst saknar samband med användningen av en annan vara eller tjänst innebär nämligen inte i samtliga fall att användningen av den ena inte är viktig eller nödvändig för användningen av den andra (se dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

52 I det nu aktuella fallet fann överklagandenämnden, i punkt 36 i det överklagade beslutet, att återgivningen av den omstridda formgivningen tydligt visar framsidan av en livsmedelsförpackning, avsedd för snackspinnar eller liknande varor. Bruk av den förpackning som motsvarar den omstridda formgivningen är avgörande för användningen av de varor som det äldre varumärket är avsett för, det vill säga beredningar av spannmål i klass 30, vilket därmed ger tillräckligt stöd för att det finns ett nära samband och en påtaglig korrelation mellan de varor som associeras med den omstridda formgivningen och varor som omfattas av det äldre varumärket, vilka kompletterar varandra.

53 Av detta följer att bruk av den förpackning som motsvaras av den omstridda formgivningen är åtminstone betydelsefull för användningen av den vara som avses med det äldre varumärket. Det innebär att det finns ett nära samband, i den mening som avses i den rättspraxis som anges ovan i punkt 50, mellan dem som gör att de kan anses komplettera varandra och följaktligen att de kan anses likna varandra.

54 Vid helhetsbedömningen av risken för förväxling ska utgångspunkten vara en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av det varuslag som är i fråga. Hänsyn ska även tas till att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan variera beroende på vilket varu- eller tjänsteslag det är fråga om (se dom av den 13 februari 2007, Mundipharma/harmoniseringsbyrån – Altana Pharma (RESPICUR), T-256/04, EU:T:2007:46, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

55 I punkt 37 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden först, i enlighet med rättspraxis enligt vilken det relevanta geografiska området, när det äldre varumärket är ett nationellt varumärke, är det område där varumärket är skyddat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2010, Companhia Muller de Bebidas/harmoniseringsbyrån – Missiato Industria e Comercio (61 A NOSSA ALEGRIA), T-472/08, EU:T:2010:347, punkt 34, och dom av den 2 mars 2022, Laboratorios Ern/EUIPO – Beta Sports (META), T-192/21, ej publicerad, EU:T:2022:105, punkt 28), att det relevanta geografiska området var Rumänien, eftersom nämnda varumärke var registrerat och skyddat i den medlemsstaten.

56 Överklagandenämnden fann vidare, i och med att de varor som omfattades av det äldre varumärket och de som berördes av den omstridda formgivningen främst var snackspinnar avsedda för allmänheten (se ovan punkt 52), att omsättningskretsen bestod av konsumenter med medelhög uppmärksamhetsnivå vid köp av detta varuslag.

57 Slutsatserna är inte oriktiga i något avseende och ska fastställas.

58 Enligt rättspraxis liknar två kännetecken varandra om de ur omsättningskretsens synvinkel åtminstone delvis överensstämmer med varandra i ett eller flera relevanta hänseenden, nämligen i visuellt, fonetiskt eller begreppsmässigt hänseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2002, Matratzen Concord/harmoniseringsbyrån – Hukla Germany (MATRATZEN), T-6/01, EU:T:2002:261, punkt 30, och dom av den 10 december 2008, MIP Metro/harmoniseringsbyrån – Metronia (METRONIA), T-290/07, ej publicerad, EU:T:2008:562, punkt 41).

59 Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller visuell likhet, ljudlikhet eller begreppsmässig likhet mellan kännetecknen i fråga, grunda sig på det helhetsintryck som kännetecknen ger med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Hur genomsnittskonsumenten av varorna i fråga uppfattar kännetecknen är avgörande vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke eller ett annat särskiljande kännetecken som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka olika detaljer i varumärket eller kännetecknet (dom av den 11 november 1997, SABEL, C-251/95, EU:C:1997:528, punkt 23, och dom av den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C-342/97, EU:C:1999:323, punkt 25).

60 Bedömningen av likheten mellan två kännetecken kan inte begränsas så, att hänsyn endast tas till en beståndsdel i ett sammansatt kännetecken och att denna jämförs med ett annat kännetecken. Jämförelsen ska tvärtom göras genom att vart och ett av de aktuella kännetecknen granskas i sin helhet, vilket inte utesluter att omsättningskretsens minnesbild av ett sammansatt kännetecken under vissa omständigheter kan domineras av en eller flera av dess beståndsdelar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2005, Medion, C-120/04, EU:C:2005:594, punkt 29, och dom av den 22 oktober 2015, BGW, C-20/14, EU:C:2015:714, punkt 36). Endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara kan bedömningen av likheten grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen (dom av den 12 juni 2007, harmoniseringsbyrån/Shaker, C-334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 42). Detta kan vara fallet när denna beståndsdel i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av varumärket, på ett sådant sätt att övriga beståndsdelar är försumbara för helhetsintrycket (dom av den 20 september 2007, Nestlé/harmoniseringsbyrån, C-193/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:539, punkt 43).

61 I det nu aktuella fallet ska tribunalen först undersöka de aktuella kännetecknens särskiljande och dominerande beståndsdelar, innan likheten mellan dem bedöms.

62 Såsom överklagandenämnden erinrade om i punkt 40 i det överklagade beslutet består det äldre varumärket av ordet krax, skrivet med stiliserade versaler, i fallande storleksordning från versalen K till versalen X, mot en mörk, oregelbundet formad bakgrund.

63 Den omstridda formgivningen beskrevs av överklagandenämnden, i punkt 41 i det överklagade beslutet, som en blå rektangulär bakgrund, ett knippe snackspinnar och en trekantig ostbit på vänster sida. Runt och mellan dessa figurer finns ordelementen eti och crax upptill, peynirli och çubuk kraker nedtill och orijinal kitir lezzet i mitten till höger. Ordelementet crax är skrivet med vita versaler med blå och gul kant, från den minsta till den största, medan ordelementet eti är skrivet med röda bokstäver med en vit och svart kant och omfattar ett ospecificerat vitt figurelement nära det övre vänstra hörnet. Ordelementen orijinal kitir lezzet och peynirli återges helt eller delvis med versaler och i rubrikformat, i vitt med svart kontur, medan ordelementet çubuk kraker återges med tunna gula versaler.

64 Klaganden har anfört kritik mot överklagandenämndens bedömning att ordelementet crax i den omstridda formgivningen i sig kunde dominera bilden av nämnda formgivning. Klaganden menar att ingen av de övriga beståndsdelarna i formgivningen är oväsentlig för det helhetsintryck som den ger, i och med att likheten mellan kännetecknen beror på särskiljningsförmågan hos deras beståndsdelar och andra eventuella relevanta faktorer. Klaganden har vidare gjort gällande att ordelementet eti är det mest dominerande i det helhetsintrycket som formgivningen i fråga ger, vilket innebär att nämnda ordelement kommer att dra till sig den största uppmärksamheten i omsättningskretsen. Klaganden har därför gjort gällande att ordelementet crax är underordnat och saknar särskiljningsförmåga i förhållande till de aktuella varorna.

65 Klaganden har också bestritt överklagandenämndens slutsats, att ordelementet crax inte har någon betydelse för omsättningskretsen och alltså är särskiljande. Klaganden menar att omsättningskretsen kommer att uppfatta detta ordelement så, att det dels hänvisar till varor i klass 30 som saluförs i Rumänien under beteckningen craxuri, dels är beskrivande, i den del det hänvisar till det ljud som uppstår vid intag av knapriga och spröda livsmedel som snackspinnarna.

66 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

67 Vid bedömningen av huruvida en eller flera beståndsdelar i ett sammansatt kännetecken är dominerande, ska hänsyn enligt rättspraxis framför allt tas till var och en av beståndsdelarnas inneboende egenskaper jämförda med andra beståndsdelars inneboende egenskaper. Hänsyn kan vidare och i andra hand tas till den inbördes placeringen av de olika beståndsdelarna i det sammansatta kännetecknet (dom av den 23 oktober 2002, Matratzen Concord/harmoniseringsbyrån – Hukla Germany (MATRATZEN), T-6/01, REG, EU:T:2002:261, punkt 35).

68 För att fastställa särskiljningsförmågan hos en beståndsdel i ett kännetecken, ska det göras en bedömning av huruvida beståndsdelen lämpar sig som identifikationsmedel för att fastställa att de varor med avseende på vilka kännetecknet har registrerats kommer från ett visst företag och således för att särskilja dessa varor från andra företags. Vid denna bedömning ska hänsyn bland annat tas till beståndsdelens inneboende egenskaper mot bakgrund av frågan huruvida den är beskrivande med avseende på de varor och tjänster för vilka kännetecknet har registrerats (se dom av den 8 juli 2015, Deutsche Rockwool Mineralwoll/harmoniseringsbyrån – Ceramicas del Foix (Rock & Rock), T-436/12, EU:T:2015:477, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

69 När vissa beståndsdelar i ett varumärke är beskrivande för de varor och tjänster med avseende på vilka varumärket är skyddat eller för de varor och tjänster som avses i registreringsansökan, kan dessa beståndsdelar endast tillerkännas låg eller mycket låg särskiljningsförmåga. De kan oftast endast tillerkännas särskiljningsförmåga på grund av att de kombineras med andra beståndsdelar i varumärket. På grund av att beskrivande beståndsdelar i ett varumärke har låg eller mycket låg särskiljningsförmåga, anser omsättningskretsen i allmänhet inte att de är dominerande för helhetsintrycket av varumärket, utom när de på grund av sin placering eller storlek är sådana att de kan göra intryck på omsättningskretsen som får en minnesbild av dem. Det betyder emellertid inte att de beskrivande beståndsdelarna i ett varumärke med nödvändighet är försumbara för helhetsintrycket av varumärket. Det ska härvid undersökas om andra beståndsdelar i varumärket i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av detta (se dom av den 18 januari 2023, YAplus DBA Yoga Alliance/EUIPO – Vidyanand (YOGA ALLIANCE INDIA INTERNATIONAL), T-443/21, ej publicerad, EU:T:2023:7, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

70 I det nu aktuella fallet slog överklagandenämnden för det första fast, i punkt 40 i det överklagade beslutet, att klaganden inte hade lagt fram bevis för att ordelementet crax i den omstridda formgivningen eller ordelementet krax i det äldre varumärket kunde ha en betydelse eller för att ordens eventuella betydelse kunde associeras till varorna i fråga. Överklagandenämnden gjorde vidare en riktig bedömning när den i sak fann att klaganden inte kunde göra gällande samexistens med andra liknande nationella varumärken då det inte förelåg någon bevisning för att de varit i bruk i det relevanta geografiska området.

71 Enligt artikel 63 i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse ska EUIPO:s prövning i samband med ett sådant förfarande om en ansökan om ogiltighetsförklaring som föreskrivs i artikel 25.1 e i nämnda förordning, i dess tidigare lydelse, vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat. EUIPO behöver inte beakta omständigheter eller bevis som de berörda parterna inte har åberopat eller lämnat in i rätt tid. Vad vidare beträffar klagandens argument att ordet craxuri har låg särskiljningsförmåga, eftersom det ofta används i samband med de aktuella varorna, ska det understrykas att detta inte är styrkt. Den enda bevisning som klaganden har lagt fram till stöd för detta resonemang utgörs av en förteckning över varumärken som innehåller ordet craxx för varor i klasserna 29 och 30. En enkel uppräkning av ett relativt begränsat antal varumärken utan några närmare uppgifter som gör det möjligt att mäta hur kända de är i omsättningskretsen ger inte stöd för att omsättningskretsen associerar ordet craxuri med nämnda produkter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 april 2011, Sociedad Agricola Requingua/harmoniseringsbyrån – Consejo Regulador de la Denominación de Origen Toro (TORO DE PIEDRA), T-358/09, ej publicerad, EU:T:2011:174, punkt 35). Det finns följaktligen ingen anledning att ifrågasätta överklagandenämndens bedömning, vilken följer av punkt 42 i det överklagade beslutet, att ordelementet crax saknar betydelse för omsättningskretsen och följaktligen är särskiljande.

72 Överklagandenämnden gjorde för det andra en riktig bedömning när den fann, i punkt 42 i det överklagade beslutet, att ordelementet crax, med hänsyn till att det var särskiljande och till att det var större, centralt placerat och särskilt stiliserat, var tydligt urskiljbart i helhetsintrycket, precis som ordelementet peynirli som också saknade betydelse och som följaktligen var särskiljande på den nedre delen av förpackningen. Ordelementen eti och kitir lezzet, som visserligen inte betyder något och är särskiljande, kommer ändå att spela en underordnad roll för helhetsintrycket på grund av sin ringa storlek och underordnade placering.

73 För det tredje gjorde överklagandenämnden också en riktig bedömning när den fann, i punkt 42 i det överklagade beslutet, att ordet orijinal liknade den rumänska motsvarigheten original och alltså inte skulle ha någon särskiljningsförmåga för de aktuella varorna, medan en del av den rumänska omsättningskretsen skulle kunna anse att ordelementet çubuk kraker anspelar på ordet cub (som betyder kub) och att ordet kraker anspelar på snacks som allmänt kan kallas för crackers och att de alltså var svaga. Alla dessa ordelement kommer emellertid att spela en underordnad roll för helhetsintrycket, på grund av deras mindre storlek eller underordnade placering. De övriga beståndsdelarna i den omstridda formgivningen, det vill säga de figur- och dekorelement som motsvarar snackspinnarna och ostbiten, är beskrivande för de aktuella varorna och saknar följaktligen särskiljningsförmåga. Den blå förpackningen och den ovala ramen är av dekorativ art och spelar därför endast en underordnad roll för det helhetsintryck som nämnda formgivning ger. Detsamma gäller för den lilla ospecificerade vita beståndsdelen, som på grund av sin ringa storlek kommer att ha liten eller ingen inverkan på det helhetsintryck som formgivningen ger.

74 När ett kännetecken består av både ord- och figurelement, är de förstnämnda enligt rättspraxis i princip mer särskiljande än de sistnämnda, eftersom en genomsnittskonsument lättare hänvisar till varorna i fråga genom att ange namnet än genom att beskriva figurelementet i kännetecknet (dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 49).

75 Tribunalen påpekar i detta hänseende, i likhet med överklagandenämnden i punkterna 22 och 40 i det överklagade beslutet, att ordelementet krax är det enda ordelementet i det äldre varumärket och att ordelementet crax tillsammans med ordelementet peynirli är dominerande i den omstridda formgivningen. Ordelementet krax i nämnda varumärke och ordelementet crax i formgivningen, som är stiliserade på ett liknande sätt, inte minst med de vita versalerna, återges nämligen i ökande eller minskande storlek. Under dessa omständigheter, och eftersom alla andra beståndsdelar i samma formgivning spelar en underordnad roll för helhetsintrycket eller är beskrivande, gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att orddelen krax var den mest särskiljande beståndsdelen i varumärket och att ordelementet crax var en av två dominerande beståndsdelar samt att detta ordelement var förenat med figurelement som saknade särskiljningsförmåga eller som var beskrivande i den omstridda formgivningen.

76 Klaganden har anfört att kännetecknen i fråga inte liknar varandra i visuellt hänseende. Klaganden menar att orddelen eti i den omtvistade formgivningen måste anses dra till sig omsättningskretsens fulla uppmärksamhet. Klaganden anser också att alla andra ord- och figurelement i formgivningen är omedelbart läsbara och inte kommer att uppfattas som rent dekorativa beståndsdelar.

77 Som framhålls ovan i punkt 75 är det emellertid ordelementet crax i den omstridda formgivningen som kommer att dra till sig mest uppmärksamhet i omsättningskretsen och som följaktligen kommer att ha störst inverkan på det helhetsintryck som formgivningen ger.

78 I det nu aktuella fallet ska det påpekas att i visuellt hänseende sammanfaller tre av de fyra bokstäverna i de särskiljande och gemensamt dominerande ordelementen i de aktuella kännetecknen, det vill säga bokstavsföljden r, a, x, där alla bokstäver återges i versaler med en liknande tredimensionell effekt och något lutande från vänster till höger, varvid storleken på bokstäverna minskar i det äldre varumärket och ökar i den omstridda formgivningen. Nämnda kännetecken skiljer sig åt dels genom den första versala bokstaven, K respektive C, dels genom att bokstävernas storlek sedan ökar eller minskar.

79 I detta hänseende fann överklagandenämnden mycket riktigt, i punkt 45 i det överklagade beslutet, att de skillnader mellan de aktuella kännetecknen som anges ovan i punkt 78 inte kunde uppväga den likhet som uppstod genom de tre identiska bokstäverna med liknande stilisering. Detsamma gäller för ordelementet peynirli, som är tydligt åtskilt från ordelementet crax genom att det är placerat längst ned på förpackningen. Nämnda kännetecken skiljer sig visserligen åt även genom att den omstridda formgivningen innehåller de underordnade ordelementen eti, orijinal kitir lezzet och çubuk kraker, och genom bakgrunder, färger och det lilla vita figurelementet som alla har dekorativ karaktär, samt genom den icke särskiljande återgivningen av snackspinnar och en ostbit. Dessa beståndsdelar har emellertid ingen motsvarighet i det äldre varumärket och kan inte uppväga likheten hos de ensamt eller gemensamt dominerande ordelementen krax och crax, på grund av att de inte är särskiljande och på grund av deras storlek och underordnade placering.

80 Av detta följer att överklagandenämnden inte gjorde en oriktig bedömning när den slog fast att det förelåg en medelhög visuell likhet mellan de aktuella kännetecknen.

81 Klaganden har gjort gällande att det inte finns någon likhet i fonetiskt hänseende mellan kännetecknen i fråga. Klaganden menar att även om konsumenterna i förenklingssyfte endast skulle uttala ett enda ordelement i den omstridda formgivningen, skulle det vara ordelementet eti, vilket inte har någon likhet med ordelementet krax i det äldre varumärket.

82 I det nu aktuella fallet framgår det ovan av punkt 73 att ordelementen orijinal och çubuk kraker och alla figurelement i den omstridda formgivningen saknar särskiljningsförmåga och är av underordnad betydelse. Vidare är ordelementen eti och kitir lezzet, även om de är särskiljande på grund av att de saknar betydelse i förhållande till de aktuella varorna, av underordnad betydelse på grund av deras storlek och placering. Det framgår också av punkt 79 ovan att ordelementen krax i det äldre varumärket och crax i den omstridda formgivningen innehåller samma bokstavsföljd, r, a och x, vilka precis som bokstäverna k och c uttalas på samma sätt. Kännetecknen i fråga skiljer sig således endast åt genom att ordelementet peynirli uttalas, vilket är dominerande tillsammans med ordelementet crax i formgivningen.

83 Enligt rättspraxis har konsumenter, när de ställs inför ett varumärke som består av olika ordelement och några av dem är av underordnad betydelse, en tendens att muntligt förkorta ett varumärke som består av flera ord för att göra det lättare att uttala (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2006, Camper/harmoniseringsbyrån – JC (BROTHERS by CAMPER), T-43/05, ej publicerad, EU:T:2006:370, punkt 75). Av detta följer att det är mindre sannolikt att konsumenternas uppmärksamhet dras till ordelementen eti, kitir lezzet, orijinal och çubuk kraker i den omstridda formgivningen, vilka ordelement är av underordnad betydelse och alltså mindre sannolikt kommer att uttalas. Figurelementen kommer dessutom inte att uttalas, vilket gör det mer sannolikt att konsumenterna kommer att hänvisa till de varor som berörs av formgivningen genom att endast uttala de dominerande beståndsdelarna i formgivningen, det vill säga ordelementen crax och peynirli.

84 Överklagandenämnden gjorde följaktligen inte någon oriktig bedömning när den slog fast, i punkt 46 i det överklagade beslutet, att den fonetiska likheten mellan de omstridda kännetecknen var medelhög.

85 Klaganden har anfört att överklagandenämnden borde ha slagit fast att det inte fanns någon begreppsmässig likhet mellan kännetecknen i fråga. Klaganden har i synnerhet gjort gällande att ordelementet eti, som är det mest dominerande och mest särskiljande hos den omstridda formgivningen, och ordelementet krax hos det äldre varumärket, båda två kommer att uppfattas som påhittade och olika ord och att det ena kännetecknet är ett ordkännetecken och det andra ett figurkännetecken, vilket innebär att det inte finns någon begreppsmässig likhet mellan dessa kännetecken.

86 Tribunalen erinrar om att syftet med en begreppsmässig jämförelse är att jämföra de begrepp som finns i kännetecknen i fråga. Ordet begrepp betyder, enligt den definition som ges i till exempel ordboken Larousse, en generell och abstrakt idé i det mänskliga medvetandet om ett konkret eller abstrakt tankeföremål, vilken möjliggör för människan att med detta tankeföremål associera de olika föreställningar som den har av det, och att strukturera sina kunskaper om detsamma (se dom av den 16 juni 2021, Smiley Miley/EUIPO – Cyrus Trademarks (MILEY CYRUS), T-368/20, ej publicerad, EU:T:2021:372, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

87 Begreppsmässig likhet innebär också, enligt rättspraxis, att kännetecknen i fråga har samma semantiska innehåll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1997, SABEL, C-251/95, EU:C:1997:528, punkt 24). Av detta följer att det inte är möjligt att göra en begreppsmässig jämförelse när omsättningskretsen inte förstår betydelsen av orden eller inte kan ge något av nämnda kännetecken någon särskild betydelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 2018, Förpackning för glassvåfflor, T-794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 76, och dom av den 6 april 2022, Agora Invest/EUIPO – Transportes Maquinaria y Obras (TRAMOSA), T-219/21, ej publicerad, EU:T:2022:219, punkt 117 och där angiven rättspraxis).

88 I det nu aktuella fallet har de gemensamt dominerande beståndsdelarna i den omstridda formgivningen och den dominerande beståndsdelen i det äldre varumärket ingen betydelse för omsättningskretsen (se ovan punkterna 71, 72 och 75). De kan därför inte förmedla ett begrepp till omsättningskretsen.

89 Vad beträffar de övriga beståndsdelarna i den omstridda formgivningen, framgår det ovan av punkterna 73 och 75 att de har en underordnad placering som begränsar deras betydelse vid en begreppsmässig jämförelse av de aktuella kännetecknen. Det betyder emellertid inte att nämnda beståndsdelar helt saknar betydelse. Ordelementen orijinal och çubuk kraker och de dekorativa figurelementen motsvarande snackspinnarna och ostbiten i nämnda formgivning ska således beaktas i jämförelsen, eftersom de förmedlar begreppet livsmedel för daglig konsumtion och hänför sig till snackspinnar med ostsmak.

90 Det finns således skäl att anse, i motsats till slutsatsen i punkt 47 i det överklagade beslutet, att kännetecknen i fråga mot bakgrund av det ovan anförda är begreppsmässigt olika.

91 Klaganden har gjort gällande att särskiljningsförmågan hos det äldre varumärket är låg, eftersom ordelementet krax beskriver det ljud som uppstår vid intag av spannmålsbaserade snackspinnar och på grund av att nämnda varumärke har samexisterat med den internationella registreringen av EU-varumärket CRAXX, vilket registrerades den 7 december 2004 med referensnummer 0854152A för likadana varor i klasserna 29 och 30.

92 Såsom framgår ovan av punkterna 71, 75 och 88, har ordelementet krax i det äldre varumärket, precis som ordelementet crax i den omtvistade formgivningen, ingen betydelse för omsättningskretsen och klaganden lade inte heller fram bevis för att ordelementet krax hade en betydelse för omsättningskretsen. Vad beträffar klagandens påstående om det sistnämnda ordelementets ljudhärmande karaktär, är det inte uppenbart att det är ljudet som uppstår vid konsumtion av krispiga produkter som härmas i detta fall.

93 Klaganden kan inte heller vinna framgång med argumentet, att det äldre varumärket har samexisterat med varumärket CRAXX, för att visa att det äldre varumärket i det nu aktuella fallet har en låg särskiljningsförmåga. Det äldre varumärkets särskiljningsförmåga, som härrör från dess inneboende egenskaper eller från att det är känt, avser nämligen frågan om varumärket gör det möjligt att säkerställa att de varor och tjänster med avseende på vilka det har registrerats kommer från ett visst företag och för att särskilja dessa varor och tjänster från andra företags varor och tjänster (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2018, Birkenstock Sales/EUIPO, C-26/17 P, EU:C:2018:714, punkt 31 och där angiven rättspraxis, och om av den 21 december 2021, Dr. Spiller/EUIPO – Rausch (Alpenrausch Dr. Spiller), T-6/20, ej publicerad, EU:T:2021:920, punkt 145 och där angiven rättspraxis). I det sistnämnda fallet rör det sig inte om en jämförelse mellan flera kännetecken, utan endast om ett enda kännetecken, nämligen det äldre varumärket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 2020, China Construction Bank/EUIPO, C-115/19 P, EU:C:2020:469, punkt 58).

94 Överklagandenämnden gjorde följaktligen inte en oriktig bedömning när den fann att det äldre varumärket hade en medelhög särskiljningsförmåga.

95 Vid en helhetsbedömning av risken för förväxling föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas, däribland känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten. Låg varu- eller tjänsteslagslikhet kan således kompenseras av hög känneteckenslikhet och omvänt (dom av den 29 september 1998, Canon, C-39/97, EU:C:1998:442, punkt 17, och dom av den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C-342/97, EU:C:1999:323, punkt 19).

96 I samband med helhetsbedömningen av risken för förväxling ska hänsyn tas bland annat till att genomsnittskonsumenten i omsättningskretsen sällan har möjlighet att göra en direkt jämförelse mellan de olika varumärkena utan måste förlita sig på en oklar minnesbild av varumärkena (dom av den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C-342/97, EU:C:1999:323, punkt 26). Dessutom kan en risk för förväxling endast anses föreligga om det är sannolikt att omsättningskretsen kan vilseledas i fråga om de aktuella varornas kommersiella ursprung (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 2021, Jeronimo Martins Polska/EUIPO – Rivella International (Riviva), T-551/20, ej publicerad, EU:T:2021:816, punkt 86).

97 I det nu aktuella fallet slog överklagandenämnden fast, i punkt 52 i det överklagade beslutet, att det förelåg en risk för förväxling i fråga om de aktuella varornas kommersiella ursprung, med hänsyn till den oklara minnesbild som konsumenterna torde ha av kännetecknen i fråga.

98 Överklagandenämnden gjorde för det första en riktig bedömning, såsom framgår ovan av punkt 52, när den fann att de aktuella varorna var av liknande slag på grund av att de kompletterade varandra. För det andra innehåller de aktuella kännetecknen de gemensamma och ensamt eller gemensamt dominerande ordelementen krax i det äldre varumärket och crax i den omstridda formgivningen, vilka saknar betydelse och följaktligen är särskiljande (se ovan punkterna 67–75). För det tredje är de nämnda tecknen begreppsmässigt olika (se ovan punkterna 86–90). För det fjärde gjorde överklagandenämnden också en riktig bedömning när den fann att den visuella likheten mellan kännetecknen var medelhög (se ovan punkterna 77–80). Därutöver är den fonetiska likheten mellan kännetecknen hög (se ovan punkt 84). För det femte gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att det äldre varumärket hade en medelhög särskiljningsförmåga (se ovan punkt 94).

99 Av detta följer att omsättningskretsen, med en medelhög uppmärksamhetsnivå, när den möts av den omstridda formgivningen rimligen kommer att tro att de berörda varorna och varor som omfattas av det äldre varumärket, och som är av liknande slag, har samma kommersiella ursprung.

100 Under dessa förutsättningar gjorde överklagandenämnden inte en oriktig bedömning när den slog fast, i punkt 52 i det överklagade beslutet, att det fanns en risk för förväxling av varornas kommersiella ursprung i den mening som avses i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 i dess tidigare lydelse, jämförd med artikel 36.2 b i den rumänska varumärkeslagen.

101 Av detta följer att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser den första grunden. Överklagandet ska följaktligen ogillas i sin helhet.

102 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

103 Klaganden har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta intervenientens rättegångskostnader, i enlighet med intervenientens yrkande. EUIPO har däremot endast yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om en förhandling hålls. Eftersom någon förhandling inte har hållits ska EUIPO således bära sina rättegångskostnader.

1 Rättegångsspråk: engelska.