Tribunalens dom (avdelningen för förhandsavgöranden) den 11 februari 2026

I mål T‑643/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) genom beslut av den 13 september 2024, som inkom till domstolen den 22 november 2024, i målet

TRIBUNALEN (avdelningen för förhandsavgöranden) vid överläggningen sammansatt av ordföranden S. Papasavvas samt domarna M. Sampol Pucurull, G. Steinfatt, D. Petrlík och W. Valasidis (referent), generaladvokat: J. Martín y Pérez de Nanclares, justitiesekreterare: V. Di Bucci,

med beaktande av domstolens överlämnande av begäran om förhandsavgörande till tribunalen den 12 december 2024, med tillämpning av artikel 50b tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol,

med beaktande av det sakområde som avses i artikel 50b första stycket b i stadgan för Europeiska unionens domstol och med beaktande av att det inte föreligger någon självständig tolkningsfråga i den mening som avses i artikel 50b andra stycket i stadgan,

efter den skriftliga delen av förfarandet

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Credidam, genom M.Ş. Gheorghiu, verkställande direktör, biträdd av A. Lascu, avocată, Rumäniens regering, genom E. Gane, M. Chicu och L. Ghiță, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom M. Herold och E. Stamate, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 3 december 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Nationell rätt

Skattelagen

Lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter

Metod

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning

Prövning i sak

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2.1 c, 24.1 och 25 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Centrul Român pentru Administrarea Drepturilor Artiștilor Interpreți (Credidam), vars verksamhet består i att säkerställa kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i Rumänien, och Cristian General Serv SRL, ett bolag bildat enligt rumänsk rätt som driver ett värdshus. Målet gäller skyldigheten att betala mervärdesskatt på hela eller en del av det belopp som bolaget är skyldigt Credidam för att ha tillhandahållit kunderna fonogram och audiovisuella program utan licens.

3 I artikel 2.1 i direktiv 2006/112 föreskrivs följande:

4 I artikel 24 i direktiv 2006/112 föreskrivs följande:

5 I artikel 25 i direktiv 2006/112 föreskrivs följande:

6 Artikel 73 i direktiv 2006/112 har följande lydelse:

7 Enligt artikel 78 i direktiv 2006/112 gäller följande:

8 Artiklarna 268 och 271 i Legea nr. 227/2015 privind Codul fiscal (lag nr 227/2015 om införande av skattelagen) av den 8 september 2015 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 688, av den 10 september 2015), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad skattelagen), syftar till att införliva artiklarna 2, 24 och 25 i direktiv 2006/112 med rumänsk rätt.

9 I artikel 286 i skattelagen anges följande:

10 I artikel 112 i Legea nr. 8/1996 privind dreptul de autor i drepturile conexe (lag nr 8/1996 om upphovsrätt och närstående rättigheter) av den 14 mars 1996 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 60, av den 26 mars 1996), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter), föreskrivs följande:

11 Artikel 145 i lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter har följande lydelse:

12 Artikel 146 i lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter har följande lydelse:

13 Genom Decizia nr. 120/2016 privind publicarea în Monitorul Oficial al României, Partea I, a Deciziei civile nr. 784A din 26 octombrie 2016 a Curţii de Apel Bucureşti – Secţia a IV-a civilă, pronunţată în Dosarul nr.2.013/2/2016 (beslut nr 120/2016 om offentliggörande i Rumäniens officiella tidning, del I, av civilrättsligt beslut nr 784A av den 26 oktober 2016 från appellationsdomstolen i Bukarest – fjärde civilrättsliga avdelningen, meddelat i mål nr 2.013/2/2016) (Monitorul Oficial al României, del I, nr 952, av den 25 november 2016) träder den metod som antagits av Oficiul Român pentru Drepturile de Autor (rumänska upphovsrättsmyndigheten) i kraft, vilken särskilt avses i artikel 112.2 i lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter (nedan kallad metoden).

14 I punkt 3.12 i metoden föreskrivs att när skyddade verk används utan att en licens först har beviljats för detta ändamål, ska den ersättning som användaren ska betala till utövande konstnärer och fonogramframställare motsvara tre gånger den ersättning som användaren skulle ha varit skyldig att betala om han eller hon hade innehaft en licens.

15 Sökanden i det nationella målet, Credidam, uppbär och fördelar den ersättning som ska betalas för dessa rättigheter i egenskap av organisation för kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i Rumänien. Den säkerställer utövande konstnärers och fonogramframställares rätt till en skälig ersättning, i den mening som avses i artikel 145.1 d i lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter, för överföring till allmänheten och utsändning av fonogram som har utgivits i kommersiellt syfte eller för mångfaldigande av dessa fonogram. Credidam hanterar även ersättningen till rättsinnehavare som har gett organisationen fullmakt beträffande överföring av konstnärliga prestationer på det audiovisuella området, i enlighet med artikel 146.1 b i denna lag.

16 Credidam ansåg att Cristian General Serv var skyldigt organisationen 4166,19 rumänska lei (RON) (cirka 845 euro), inklusive mervärdesskatt, för perioden 1 oktober 2019–31 december 2022 (nedan kallad den omtvistade perioden), på grund av att Cristian General Serv hade överfört fonogram eller mångfaldigande av dessa och konstnärliga prestationer på det audiovisuella området (nedan kallade de aktuella skyddade verken) till allmänheten i det värdshus som bolaget driver, utan att bolaget dessförinnan hade beviljats någon licens för detta ändamål.

17 För att fastställa det ovan i punkt 16 angivna beloppet har Credidam, med tillämpning av metoden, tredubblat den ersättning som Cristian General Serv skulle ha varit skyldigt att betala om bolaget innehaft en licens. Credidam ansåg att hela denna ersättning var mervärdesskattepliktig.

18 Den 25 november 2022 väckte Credidam talan vid Tribunalul București (Förstainstansdomstolen i Bukarest, Rumänien) och yrkade att Cristian General Serv skulle förpliktas att dels betala det belopp som anges i punkt 16 ovan, dels ingå ett avtal med Credidam om beviljande av licenser för överföring till allmänheten av sådana verk som avses i punkt 15 ovan.

19 Credidams talan ogillades genom dom av den 19 april 2023. Tribunalul București (Förstainstansdomstolen i Bukarest) fann, vad gäller yrkandet om betalning, att Cristian General Serv inte hade bedrivit någon kommersiell verksamhet under den omtvistade perioden, vilket innebar att Cristian General Serv, trots att bolaget innehar ett utrymme för detta ändamål, inte hade överfört de aktuella skyddade verken. Vad gäller yrkandet om att det skulle förordnas om ingåendet av en icke-exklusiv licens, fann nämnda domstol att lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter inte utgjorde något undantag från principen om avtalsfrihet och att den omständigheten att det utrymme som bolaget hade i februari 2023 hade tagits bort under alla omständigheter utgjorde hinder för att ingå en sådan icke-exklusiv licens som den som avses med Credidams yrkande.

20 Credidam överklagade domen som meddelades den 19 april 2023 till den hänskjutande domstolen, Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien). Credidam vidhåller samtliga sina yrkanden och anser i detta avseende att det är styrkt att Cristian General Serv hade överfört de aktuella skyddade verken till allmänheten.

21 Den hänskjutande domstolen vill, inom ramen för prövningen av Credidams yrkanden, få klarhet i huruvida det belopp som Credidam kräver helt eller delvis är mervärdesskattepliktigt. Den hänskjutande domstolen har uppgett att omständigheterna i det nationella målet skiljer sig från omständigheterna i de mål som avgjordes av EU-domstolen genom dom 18 januari 2017, SAWP ( C‑37/16, EU:C:2017:22), dom av den 21 januari 2021, UCMR – ADA ( C‑501/19, EU:C:2021:50), och dom av den 4 juli 2024, Credidam ( C‑179/23, EU:C:2024:571).

22 Mot denna bakgrund beslutade Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

23 Såsom Europeiska kommissionen har angett i sitt yttrande har den hänskjutande domstolen i begäran om förhandsavgörande inte preciserat huruvida den anser att det är styrkt att de aktuella skyddade verken har överförts till allmänheten.

24 I detta avseende ska det erinras om att nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten presumeras vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på tribunalen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas av tribunalen då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, eller då frågeställningen är hypotetisk eller tribunalen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (se, analogt, dom av den 11 januari 2024, Global Ink Trade, C‑537/22, EU:C:2024:6, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

25 I förevarande fall framgår det visserligen av punkt 2 i begäran om förhandsavgörande, vars innehåll återges i punkt 19 ovan, att domstolen i första instans, Tribunalul București (Förstainstansdomstolen i Bukarest), slog fast att Cristian General Serv inte hade bedrivit någon kommersiell verksamhet under den omtvistade perioden, vilket ger upphov till frågan huruvida de tjänster som den hänskjutande domstolen har frågat tribunalen om verkligen har tillhandahållits.

26 Trots detta, ska det emellertid påpekas att den hänskjutande domstolen inte har uttryckt några tvivel om att de tjänster som avses i begäran om förhandsavgörande har tillhandahållits.

27 Den hänskjutande domstolen uppmärksammas på att den är ensam behörig att uttala sig om riktigheten och den rättsliga kvalificeringen av de faktiska omständigheterna i det nationella målet. Tribunalen finner således, med hänsyn till att denna domstol anger att den inte har tillräckliga uppgifter för att avgöra det mål som den har att pröva, med beaktande av den rättspraxis som anges i punkt 21 ovan, och med beaktande av den presumtion om relevans som gäller för tolkningsfrågor, att det inte är uppenbart att den tolkning av direktiv 2006/112 som den hänskjutande domstolen har begärt inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller att den fråga som den hänskjutande domstolen har tagit upp är hypotetisk (se, analogt, dom av den 12 september 2024, NARE-BG, C‑429/23, EU:C:2024:742, punkt 42).

28 Tolkningsfrågorna kan således tas upp till sakprövning.

29 Det framgår av begäran om förhandsavgörande, för det första, att ersättningen till innehavare av närstående rättigheter enligt rumänsk rätt följer av lag och av den metod genom vilken lagen genomförs och, för det andra, att den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida mervärdesskatten, för det fall det är fråga om ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning, under de omständigheter som är aktuella i det nationella målet, endast ska tas ut på den ersättning som skulle ha betalats av en användare som innehar en licens eller om mervärdesskatten ska tas ut på den tre gånger så stora ersättning som ska betalas på grund av att de skyddade verken överförs utan licens.

30 För att kunna ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar är det följaktligen nödvändigt att även tolka artikel 25 c i direktiv 2006/112, som rör utförande av tjänster enligt lag, samt artiklarna 73 och 78 första stycket a i direktivet, avseende beskattningsunderlaget för mervärdesskatt.

31 Den hänskjutande domstolen ska således anses ha ställt sina två frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artiklarna 2.1 c, 24.1, 25 a och c, 73 och artikel 78 första stycket a i direktiv 2006/112 ska tolkas så,

32 Vad för det första gäller frågan huruvida ett sådant tillhandahållande som det som är aktuellt i det nationella målet omfattas av definitionen av ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning, ska det erinras om att en tjänst tillhandahålls mot ersättning, i den mening som avses i artikel 2.1 c i direktiv 2006/112, endast om det mellan den som tillhandahåller tjänsten och den som köper den föreligger ett rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer. Den ersättning som den person som tillhandahåller tjänsten tar emot ska därvidlag utgöra det faktiska motvärdet för en särskiljbar tjänst som tillhandahålls mottagaren. Så är fallet om det föreligger ett direkt samband mellan den tillhandahållna tjänsten och det motvärde som erhålls (se dom av den 24 februari 2022, Suzlon Wind Energy Portugal, C‑605/20, EU:C:2022:116, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

33 Domstolen erinrar inledningsvis, i likhet med generaladvokatens påpekanden i punkterna 38 och 48 i förslaget till avgörande, om att begreppet rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer ska ges en vid tolkning. Det framgår således av rättspraxis att enbart användningen av en reglerad tjänst, såsom att parkera sitt fordon på en avgiftsbelagd bilparkeringsplats (dom av den 20 januari 2022, Apcoa Parking Danmark, C‑90/20, EU:C:2022:37), eller att konsumera el på sin bostadsort (dom av den 27 april 2023, Fluvius Antwerpen, C‑677/21, EU:C:2023:348), kan ge upphov till ett rättsförhållande mellan den person som innehar de rättigheter som gör det möjligt att tillhandahålla denna tjänst och den person som har använt sig av den (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2022, Apcoa Parking Danmark, C‑90/20, EU:C:2022:37, punkterna 28 och 29, och dom av den 27 april 2023, Fluvius Antwerpen, C‑677/21, EU:C:2023:348, punkterna 30–32).

34 Vad vidare gäller begreppet ersättning ska det påpekas att enligt ovannämnda rättspraxis (ovan punkt 33) utgör en utebliven betalning av de belopp som ska betalas inte något hinder för att det konstateras att de rättigheter och skyldigheter som följer av den aktuella ekonomiska transaktionen är ömsesidiga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2022, Apcoa Parking Danmark, C‑90/20, EU:C:2022:37, punkterna 39 och 43, och dom av den 27 april 2023, Fluvius Antwerpen, C‑677/21, EU:C:2023:348, punkterna 30–32).

35 Vad slutligen gäller begreppet direkt samband har domstolen, såsom den hänskjutande domstolen själv har påpekat, redan haft tillfälle att slå fast att den omständigheten att en organisation för kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter uppbär en ersättning inte hindrar att det föreligger ett direkt samband i den mening som avses i ovannämnda rättspraxis (ovan punkt 32), eftersom organisationen agerar för rättighetshavarnas räkning. Den omständigheten att den kollektiva förvaltningen av ersättningen följer av en lagstadgad skyldighet utgör inte heller något hinder för att det föreligger ett sådant samband (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2021, UCMR – ADA, C‑501/19, EU:C:2021:50, punkt 37). Domstolen har även preciserat att det är just genom denna lagstiftning som det skapas ett direkt samband mellan tillhandahållandet av tjänster och betalningen av motvärdet, varvid det ska erinras om att det uttryckligen framgår av artikel 25 c i direktiv 2006/112 att ett tillhandahållande av tjänster bland annat kan bestå i utförande av en tjänst enligt lag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 2024, Credidam, C‑179/23, EU:C:2024:571, punkt 40).

36 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 31 i sitt förslag till avgörande var det den omständigheten att överföringen av skyddade verk i förevarande fall skedde utan att Credidam först hade beviljat en licens för en sådan överföring som föranledde den hänskjutande domstolen att ställa en fråga angående huruvida det är möjligt att tillämpa den rättspraxis som följer av domen av den 21 januari 2021, UCMR – ADA ( C‑501/19, EU:C:2021:50), på omständigheterna i det nationella målet.

37 Det ska i detta hänseende understrykas att principen om skatteneutralitet, i fråga om uppbörd av mervärdesskatt, utgör hinder för en generell åtskillnad mellan olagliga och lagliga transaktioner, eftersom mervärdesskattesystemet syftar till att belasta slutkonsumenten av varor eller tjänster när varorna eller tjänsterna har levererats eller tillhandahållits inom ramen för skattepliktiga transaktioner enligt direktiv 2006/112 (se dom av den 27 april 2023, Fluvius Antwerpen, C‑677/21, EU:C:2023:348, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

38 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att det görs gällande att Cristian General Serv har överfört skyddade verk till allmänheten utan att först ha beviljats tillstånd eller licens.

39 Överföringen av de aktuella skyddade verken medför att utövande konstnärer och fonogramframställare som har deltagit i de aktuella skyddade verken ska erhålla en skälig engångsersättning för den direkta eller indirekta användningen av dessa verk, utan att dessa utövande konstnärer och fonogramframställare i övrigt kan motsätta sig en sådan användning.

40 Villkoren för en skälig engångsersättning, som bland annat följer av punkt 3.12 i metoden, innebär att denna ersättning varierar från ett ersättningsbelopp till tre gånger detta ersättningsbelopp beroende på om överföringen av de skyddade verken skett med Credidams godkännande eller inte, varvid Credidam företräder innehavare av närstående rättigheter ex lege i enlighet med artiklarna 145 och 146 i lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter (punkterna 11 och 12 ovan). Även om överföringen av de aktuella skyddade verken skedde utan licens, utgjorde följaktligen inte det förhållandet att organisationen för kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter inte hade beviljat någon licens något hinder mot att bestämmelserna i lag och annan författning angående överföring till allmänheten av sådana verk utan licens var tillämpliga. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera att så är fallet.

41 Den omständigheten att användaren av de skyddade verken inte har betalat de belopp som denne borde ha betalat utgör inte hinder för att dessa belopp, mot bakgrund av den rättspraxis som anges i punkt 34 ovan, ska anses utgöra motvärdet för den tjänst som en organisation för kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter tillhandahåller såsom företrädare för innehavarna av närstående rättigheter, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

42 Den omständigheten att de belopp som ska betalas av användaren av skyddade verk begärs av en organisation för kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter, och inte av innehavarna av närstående rättigheter själva, hindrar inte heller, såsom framgår av punkt 35 ovan, att det finns ett direkt samband mellan den tillhandahållna tjänsten och det motvärde som erhålls.

43 Mot bakgrund av det ovan anförda framgår det, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, att ett sådant tillhandahållande av tjänster som det som den hänskjutande domstolen har identifierat uppfyller de kriterier i rättspraxis som det erinrats om i punkt 32 ovan.

44 Vad för det andra gäller frågan huruvida mervärdesskatt endast ska tas ut på den ersättning som skulle ha betalats till organisationen för kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter, såsom företrädare för innehavarna av närstående rättigheter, om användaren av de skyddade verken hade haft en licens, eller om mervärdesskatten ska tas ut på den tre gånger så stora ersättningen, ska följande överväganden göras.

45 Det följer av fast rättspraxis att beräkningsgrunden vid tillhandahållande av tjänster mot ersättning utgörs av den faktiska ersättning som den beskattningsbara personen erhåller. Denna ersättning utgör det subjektiva värdet, det vill säga det värde som faktiskt har erhållits, och inte ett värde som uppskattas efter objektiva kriterier. Ersättningen ska dessutom kunna uttryckas i pengar (se dom av den 7 mars 2013, Efir, C‑19/12, ej publicerad, EU:C:2013:148, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

46 Det framgår dessutom av artikel 78 första stycket a i direktiv 2006/112 att själva mervärdesskatten inte ingår i beskattningsunderlaget, vilket får till följd att mervärdesskatten, automatiskt, alltid ingår i det avtalade priset (dom av den 21 mars 2024, Dyrektor Izby Administracji Skarbowej w Bydgoszczy (Möjlighet att göra en rättelse vid fel skattesats) ( C‑606/22, EU:C:2024:255, punkt 27).

47 Begreppet avtalat pris, det vill säga ersättning för tillhandahållande av tjänster, har av EU-domstolen tolkats så, att det omfattar påslag eller tilläggsavgifter, när dessa följer av tillämpningen av det rättsliga regelverk som gäller för förhållandet mellan tjänsteleverantören och mottagaren av tjänsterna, oavsett om det sker rättsstridigt eller felaktigt, det vill säga när dessa påslag eller tilläggsavgifter påvisar ett direkt samband mellan tillhandahållandet av tjänsten och ersättningen för denna. Domstolen har således slagit fast att de kontrollavgifter för parkering i strid med gällande regler som ska betalas av bilister som har utnyttjat en parkeringsplats är mervärdesskattepliktiga, trots att sådana avgifter enligt nationell rätt kvalificeras som en straffavgift (dom av den 20 januari 2022, Apcoa Parking Danmark, C‑90/20, EU:C:2022:37, punkterna 30–34 och 46). Domstolen har även slagit fast att den ersättning som motsvarar den fördel som en konsument av otillbörligt utnyttjad elektricitet har erhållit är mervärdesskattepliktig (dom av den 27 april 2023, Fluvius Antwerpen, C‑677/21, EU:C:2023:348, punkt 32).

48 I förevarande fall framgår det, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, uttryckligen av punkt 3.12 i metoden, till vilken det särskilt hänvisas i lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter, att det påslag på ersättningen som ska betalas av användaren av skyddade verk som inte har licens är en direkt följd av att dessa verk överförs utan licens, det vill säga ett tillhandahållande av tjänster såsom det som är aktuellt i det nationella målet.

49 Det pris som ska beaktas och på vilket mervärdesskatt ska tas ut, under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, är således det pris som fastställs enligt lag vid överföring utan licens av sådana verk som de aktuella skyddade verken, det vill säga tre gånger det pris som användaren skulle ha varit skyldig att betala vid en överföring till allmänheten med licens.

50 Mot bakgrund av ovanstående ska på de ställda frågorna besvaras enligt följande. Artiklarna 2.1 c, 24.1, 25 a och c, 73 och artikel 78 första stycket a i direktiv 2006/112 ska tolkas så,

51 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: rumänska.