Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 4 december 2025
1 Originalspråk: engelska.
2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60) (nedan kallat förfarandedirektivet).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9) (nedan kallat skyddsgrundsdirektivet).
5 Dom av den 11 juni 2024, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Kvinnor som identifierar sig med värdet om jämställdhet mellan könen) ( C‑646/21, EU:C:2024:487) (nedan kallad domen i målet K och L).
6 Se mål C‑198/25, Quotal – Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Zwolle (Haags domstol, sammanträdesort Zwolle) den 11 mars 2025 – S mot Minister van Asiel en Migratie (EUT C, C/2025/3395) tillgänglig här: http://data.europa.eu/eli/C/2025/3395/oj.
7 Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, som undertecknades den 28 juli 1951 i Genève och trädde i kraft den 22 april 1954 (United Nations Treaty Series, vol. 189, s. 137), i dess kompletterade lydelse enligt protokollet angående flyktingars rättsliga ställning, som antogs i New York den 31 januari 1967 och trädde i kraft den 4 oktober 1967 (United Nations Treaty Series, vol. 606, s. 267) (nedan kallade Genèvekonventionen när de behandlas tillsammans).
8 Se skälen 3 och 4 i skyddsgrundsdirektivet.
9 Se, till exempel, dom av den 4 oktober 2024, Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl m.fl. (Afghanska kvinnor) ( C‑608/22 och C‑609/22, EU:C:2024:828, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
10 Vid tolkningen av begreppet flykting ska därför UNHCR:s Handbook on Procedures and Criteria for Determining Refugee Status and Guidelines on International Protection – Under the 1951 Convention and the 1967 Protocol Relating to the Status of Refugees, 2019 (nedan kallad UNHCR:s handbok), beaktas.
11 Se punkt 28 i UNHCR:s handbok.
12 Se skäl 21 i skyddsgrundsdirektivet.
13 För en detaljerad beskrivning av de åtgärder som ska vidtas vid prövningen av huruvida en person som ansöker om internationellt skydd ska betraktas som en flykting, se webbsidan för Europeiska unionens asylbyrå (EUAA), Well-founded fear, i EASO Practical Guide: Qualification for international protection, januari 2022, s. 20–21; tillgänglig på följande webbsida: https://euaa.europa.eu/easo-practical-guide-qualification-international-protection/well-founded-fear-0.
14 Se punkt 38 i UNHCR: handbok (min kursivering).
15 Till exempel Hathaway, J.C. och Foster, M., The Law of Refugee Status, Cambridge University Press, Cambridge, 2014, s. 92. Se även Storey, H., The Refugee Definition in International Law, Oxford University Press, Oxford, 2023, och litteraturförteckningen i den boken.
16 Se, till exempel, Hathaway, J.C. och Hicks, W.S., Is there a subjective element in the refugee convention’s requirement of well-founded fear?, Michigan Journal of International Law, 2005, s. 505–562, i synnerhet s. 512, samt Zimmermann, A. och Herrmann, F.M., Article 1 A, para. 2 1951 Convention – (Definition of the term refugee/définition du terme réfugié), i Zimmermann, A. m.fl. (red.), The 1951 Convention Relating to the Status of Refugees and its 1967 Protocol, Oxford University Press, Oxford, 2024, s. 359–555, i synnerhet s. 484–489.
17 För en översikt, se, till exempel, Hathaway, J.C. och Foster, M., fotnot 14, a.a., s. 104; Anderson, A. m.fl., A well-founded fear of being persecuted … But when?, Sydney Law Review, 2020, s. 155–181, i synnerhet s. 161–162; Zimmermann, A. och Herrmann, F.M., fotnot 15, a.a., i synnerhet s. 413–414.
18 Till exempel: Enligt United States Court of Appeals for the Fifth Circuit (Förenta staternas federala appellationsdomstol, femte kretsen, USA) hyser en utlänning en välgrundad fruktan för förföljelse om en rationell person, under samma omständigheter, skulle frukta förföljelse för det fall vederbörande skulle återvända till sitt ursprungsland (Guevara Flores, Petitioner, v. Immigration and Naturalization Service, Respondent (1986) 786 F.2d 1242 (USCA, 5th Cir., 1986), s. 1249).
19 För exempel på sådana beslut i andra länder, se Australien: High Court of Chan v. Minister for Immigration and Ethnic Affairs (9 december 1989); Frankrike: Cour nationale du droit d’asile (Nationella asyldomstolen), Mål nr 24009761 (17 juli 2024); Tyskland: Oberverwaltungsgericht, Niedersachsen (Förvaltningsöverdomstolen, Niedersachsen, Tyskland), Mål nr 2 LA 1584/17 (17 augusti 2018); Nya Zeeland: Refugee Status Appeals Authority, Refugee Appeal No. 72635/01 (6 september 2002).
20 Tolkningsfrågan i det målet var huruvida en sökandes fruktan för förföljelse är välgrundad om vederbörande kan undvika att utsättas för förföljelse i ursprungslandet genom att avstå från att utöva vissa religiösa bruk. Se, i detta avseende, dom av 5 september 2012, Y och Z ( C‑71/11 och C‑99/11, EU:C:2012:518) (nedan kallad domen i målet Y och Z) punkt 73.
21 Domen i målet Y och Z, punkt 76 (min kursivering).
22 Se domen i målet Y och Z, punkt 77 (hänvisningar till rättspraxis är utelämnade och min kursivering).
23 Se K och L, punkt 59 och där angiven rättspraxis.
24 Dom av den 21 september 2023, Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie (Politisk åskådning i den mottagande medlemsstaten) ( C‑151/22, EU:C:2023:688, punkt 42) och där angiven rättspraxis.
25 Europadomstolen har godtagit en liknande inställning. Se, i detta avseende, Europadomstolen, 23 mars 2016, F.G. mot Sverige (CE:ECHR:2016:0323JUD004361111, § 113 och där angiven rättspraxis), i vilken det konstateras följande: … med tanke på asylsökandes ofta speciella situation [är det] i många fall … nödvändigt att hellre fria än fälla vid bedömningen av trovärdigheten i deras framställningar och de dokument som framläggs till stöd för dessa. När information presenteras som ger starka skäl att ifrågasätta sanningshalten i en asylsökandes sakframställningar måste dock personen ge en tillfredsställande förklaring av de påstådda avvikelserna …
26 Artikel 4.4 i skyddsgrundsdirektivet.
27 Artikel 4.3 d i skyddsgrundsdirektivet.
28 Detta är även det beviskrav som föreslås av Europeiska unionens asylbyrå. Se byråns Practical Guide on Evidence and Risk Assessment, 2024, s. 8.
29 Europadomstolen delar denna ståndpunkt. Se dess dom av den 30 oktober 1991, Vilvarajah m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1991:1030JUD001316387, § 111).
30 Se Europadomstolen, 28 februari 2008, Saadi mot Italien (CE:ECHR:2008:0228JUD003720106, § 140).
31 Se, i detta avseende, dom av U.S. Supreme Court, Immigration and Naturalization Service v. Cardoza-Fonseca (480 U.S. 421 (1987), nr 85–782). Denna domstol konstaterade följande på s. 440: Det går helt enkelt inte att dra slutsatsen, från Förenta nationernas definition, att en sökande, eftersom det endast föreligger en 10-procentig chans att denne kommer att bli skjuten, torterad, eller i övrigt förföljd, inte hyser en välgrundad fruktan för att händelsen ska komma att inträffa. … en moderat tolkning av välgrundad fruktan skulle påvisa att så länge en omständighet kan styrkas genom bevisning behöver man inte visa att omständigheten sannolikt kommer att leda till förföljelse, utan det räcker att det finns en rimlig sannolikhet för att förföljelse kommer att inträffa.
32 Den citerar, i synnerhet, domen från Oberverwaltungsgericht Niedersachsen (Förvaltningsöverdomstolen, Niedersachsen) av den 17 augusti 2018, mål nr 2 LA 1584/17. Se fotnot 26 i begäran om förhandsavgörande (på originalspråket och på franska).
33 Se, i detta avseende, Jeutner, V., The Reasonable Person, Cambridge University Press, Cambridge, 2024, s. 173.
34 Se, i detta avseende, forskning som publicerats av Jeutner, V., fotnot 32, a.a.