ext/celex/62025CJ0326

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)

den 4 juni 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Polissamarbete – Schengens informationssystem – Beslut 2007/533/RIF – Förordning (EU) 2018/1862 – Registrering om ett motorfordon som ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål – Order om att överlämna ett fordon som registrerats i Schengens informationssystem – Nationell lagstiftning som utesluter att den person som innehade det registrerade föremålet deltar i det administrativa och rättsliga förförandet för överlämnande av föremålet till den registrerande medlemsstaten ”

I mål C‑326/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien) genom beslut av den 9 maj 2025, som inkom till domstolen den 13 maj 2025, i målet

CY

mot

Vremenno prenaznachen na dlazhnost nachalnik na 03 Rayonno upravlenie na Stolichna direktsia na vatreshnite raboti,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden I. Ziemele samt domarna A. Kumin och M. Bošnjak (referent),

generaladvokat: D. Spielmann,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Europeiska kommissionen, genom N. Schaeffer och I. Zaloguin, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1, 38.1 och 39.1 i rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 205, 2007, s. 63) (nedan kallat SIS II‑beslutet), mot bakgrund av det skydd för de grundläggande rättigheterna som föreskrivs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan CY, en bulgarisk medborgare som i enlighet med bulgarisk rätt är registrerad som rättmätig ägare av ett fordon som beslagtagits till följd av en registrering som införts i Schengens informationssystem (nedan kallat SIS) av Förbundsrepubliken Tyskland, och Vremenno prenaznachen na dlazhnost nachalnik na 03 Rayonno upravlenie pri Stolichna direktsia na vatreshnite raboti (tillförordnad chef för polisstationen i det tredje polisdistriktet vid huvudstadens direktion för inrikesfrågor, Bulgarien). Målet rör lagenligheten av den order som den chefen utfärdat om att återbörda nämnda fordon till Tyskland.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

SIS II ‑ beslutet

3 Skäl 34 i SIS II‑beslutet hade följande lydelse:

”Detta beslut står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i [stadgan].”

4 I artikel 1 i SIS II‑beslutet föreskrevs följande:

”1. Härmed inrättas andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II).

2. Syftet med SIS II skall i enlighet med detta beslut vara att på medlemsstaternas territorier, med hjälp av information som överförs via detta system inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen, garantera hög säkerhetsnivå, inbegripet bevarandet av allmän säkerhet och allmän ordning och skyddet av säkerhet, samt att tillämpa bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen i EG‑fördraget avseende rörlighet för personer i de territorierna.”

5 I artikel 38 i SIS II‑beslutet, med rubriken ”Syfte och villkor för inläggning av registreringar”, föreskrevs följande:

”1. Uppgifter om föremål som antingen skall beslagtas eller användas som bevis i brottmål skall läggas in i SIS II.

2. Följande kategorier av lätt identifierbara föremål skall registreras:

a) Motorfordon med en cylindervolym överstigande 50 cc samt fartyg och luftfartyg.

…”

6 I artikel 39 i SIS II‑beslutet, med rubriken ”Verkställande av åtgärder på grundval av en registrering”, föreskrevs följande:

”1. Om en kontroll visar att det föreligger en registrering som matchar ett påträffat föremål, skall den myndighet som har observerat registreringen kontakta den som lagt in registreringen för att komma överens om vilka åtgärder som skall vidtas. För detta ändamål kan även personuppgifter översändas i enlighet med detta beslut.

2. Den information som avses i punkt 1 skall lämnas genom utbyte av tilläggsinformation.

3. Den medlemsstat som påträffat föremålet skall vidta åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning.”

Förordning (EU) 2018/1862

7 I skälen 1, 7, 38 och 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU (EUT L 312, 2018, s. 56), anges följande:

”(1) Schengens informationssystem (SIS) är ett grundläggande verktyg för tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket, såsom det införlivats inom Europeiska unionens ramar. SIS är en av de centrala kompensationsåtgärder som bidrar till upprätthållandet av en hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen genom att stödja det operativa samarbetet mellan nationella behöriga myndigheter, särskilt gränskontrolltjänstemän, polis- och tullmyndigheter, invandringsmyndigheter, myndigheter som ansvarar för att förebygga, förhindra, avslöja, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder.

…

(7) Registreringar i SIS innehåller endast den information som är nödvändig för att identifiera en person eller ett föremål och för att fastställa vilken åtgärd som ska vidtas. Medlemsstaterna bör därför utbyta tilläggsinformation om registreringar vid behov.

…

(38) Vid registreringar om föremål som ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål bör föremålen i fråga beslagtas i enlighet med den nationella rätt som avgör om och i enlighet med vilka villkor ett föremål ska beslagtas, särskilt om det innehas av föremålets rättmätiga ägare.

…

(72) Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i [stadgan]. …”

8 I artikel 1 i förordning 2018/1862, med rubriken ”Allmänt syfte med SIS”, föreskrivs följande:

”Syftet med SIS ska vara att med hjälp av information som överförs genom detta system säkerställa en hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen, inbegripet bevarande av allmän säkerhet och allmän ordning och skydd av säkerheten på medlemsstaternas territorier, samt att säkerställa tillämpningen av bestämmelserna i kapitlen 4 och 5 i tredje delen avdelning V i EUF-fördraget avseende rörlighet för personer på deras territorier.”

9 Artikel 2 i denna förordning har rubriken ”Syfte”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”I denna förordning fastställs villkor och förfaranden för införande och behandling av registreringar i SIS om personer och föremål samt för utbyte av tilläggsinformation och kompletterande uppgifter som används för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.”

10 I artikel 3 i förordningen, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”I denna förordning avses med

1. registrering : en sammanställning av uppgifter som förts in i SIS och med hjälp av vilka de behöriga myndigheterna kan identifiera en person eller ett föremål med avseende på en specifik åtgärd som ska vidtas.

2. tilläggsinformation : information som inte ingår i registreringsuppgifterna i SIS, men som har samband med registreringar i SIS och som ska utbytas genom Sirenekontoren

…

b) för att lämpliga åtgärder ska kunna vidtas vid en träff,

…

7. träff : en matchning som uppfyller följande kriterier:

a) den har bekräftats av

i) slutanvändaren, eller

ii) den behöriga myndigheten i enlighet med nationella förfaranden, om den berörda matchningen grundades på en jämförelse av biometriska uppgifter,

och

b) ytterligare åtgärder begärs.

…

9. registrerande medlemsstat : den medlemsstat som har fört in registreringen i SIS.

10. verkställande medlemsstat : den medlemsstat som vidtar eller har vidtagit de begärda åtgärderna till följd av en träff.

…”

11 Artikel 7 i samma förordning har rubriken ”N.SIS-byrå och Sirenekontor”. I punkt 2 första stycket i den artikeln föreskrivs följande:

”Varje medlemsstat ska utse en nationell myndighet (nedan kallat Sirenekontoret ) som ska vara i drift dygnet runt alla dagar i veckan och som ska säkerställa utbyte av och tillgång till all tilläggsinformation i enlighet med Sirenehandboken. Varje Sirenekontor ska fungera som en enda kontaktpunkt för sin medlemsstat för utbyte av tilläggsinformation om registreringar och för att underlätta vidtagandet av begärda åtgärder när registreringar om personer eller föremål har förts in i SIS och dessa personer eller föremål lokaliseras till följd av en träff.”

12 Artikel 38 i förordning 2018/1862 har rubriken ”Syfte och villkor för införande av registreringar”. I punkterna 1 och 2 i den artikeln föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna ska föra in registreringar i SIS om föremål som eftersöks för att antingen beslagtas eller användas som bevis i brottmål.

2. Registreringar ska föras in om följande kategorier av lätt identifierbara föremål:

a) Motorfordon oavsett framdrivningssystem.

…”

13 I artikel 39 i förordningen, med rubriken ”Verkställande av åtgärder på grundval av en registrering ”, föreskrivs följande:

”1. Om en sökning visar att det finns en registrering om ett lokaliserat föremål ska den behöriga myndigheten i enlighet med sin nationella rätt beslagta föremålet och kontakta den registrerande medlemsstatens myndighet för att komma överens om vilka åtgärder som ska vidtas. För detta ändamål får även personuppgifter översändas i enlighet med denna förordning.

2. Den information som avses i punkt 1 ska lämnas genom utbyte av tilläggsinformation.

3. Den verkställande medlemsstaten ska vidta de begärda åtgärderna i enlighet med nationell rätt.”

14 Artikel 55 i nämnda förordning har rubriken ”Radering av registreringar”. I punkt 5 i den artikeln föreskrivs följande:

”Radering av registreringar om föremål som ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål enligt artikel 38 ska raderas när

a) föremålet har beslagtagits eller motsvarande åtgärder har vidtagits och det därav följande nödvändiga utbytet av tilläggsinformation har skett mellan de berörda Sirenekontoren eller föremålet omfattas av ett annat rättsligt eller administrativt förfarande,

b) lagringstiden för registreringen i enlighet med artikel 53 har löpt ut, eller

c) en behörig myndighet i den registrerande medlemsstaten har fattat beslut om radering av dem.”

15 Artikel 68 i förordningen har rubriken ”Rättsmedel”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om rättsmedel i [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s.1)] och i [Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 2016, s.89)] ska var och en kunna få sin sak prövad av en behörig myndighet, inbegripet en domstol, enligt varje medlemsstats nationella rätt, för att få åtkomst till, rätta, radera eller erhålla information eller erhålla ersättning i samband med en registrering som rör dem.”

16 Artikel 78 i förordning 2018/1862 har rubriken ”Upphävande”. I första stycket i den artikeln föreskrivs följande:

”Förordning (EG) nr 1986/2006 och beslut 2007/533/RIF och 2010/261/EU ska upphöra att gälla den dag då den här förordningen börjar tillämpas enligt artikel 79.5 första stycket.”

17 Artikel 79 i förordningen har rubriken ”Ikraftträdande, idrifttagning och tillämpning”. I punkterna 2 och 5 i den artikeln föreskrivs följande:

”2. Senast den 28 december 2021 ska [Europeiska] kommissionen anta ett beslut som fastställer det datum då SIS tas i drift i enlighet med denna förordning, efter en kontroll av att följande villkor har uppfyllts:

a) De genomförandeakter som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning har antagits.

b) Medlemsstaterna har underrättat kommissionen om att de har vidtagit de tekniska åtgärder och antagit den lagstiftning som behövs för att de ska kunna behandla SIS-uppgifter och utbyta tilläggsinformation i enlighet med denna förordning.

…

…

5. Denna förordning ska tillämpas från och med den dag som fastställs i enlighet med punkt 2.”

Genomförandebeslut C(2021) 92

18 I artikel 1 i kommissionens genomförandebeslut C(2021) 92 final av den 15 januari 2021 om fastställande av de tekniska bestämmelser som är nödvändiga för införande av, uppdatering, radering och sökning i uppgifter i Schengens informationssystem (SIS) och andra genomförandeåtgärder på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete (nedan kallat genomförandebeslut C(2021) 92), med rubriken ”Innehåll”, föreskrivs följande:

”I detta beslut fastställs de tekniska bestämmelser som krävs för att säkerställa ett enhetligt genomförande av [SIS] på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, särskilt följande:

…

(b) bestämmelser, däribland om uppgiftskvaliteten och flaggning, för införande av, uppdatering, radering och sökning i uppgifter om personer och föremål i SIS;

…”

19 Artikel 3 i genomförandebeslut C(2021) 92 har rubriken ”Mekanismer för kontroll av uppgiftskvaliteten för införande av alfanumeriska uppgifter i SIS”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”SIS ska innehålla följande mekanismer för kontroll av uppgiftskvaliteten för införande alfanumeriska uppgifter:

(a) Användning av kodtabeller för att säkerställa att uppgifterna förs in på ett enhetligt sätt, i enlighet med artikel 4.

…”

20 Artikel 4 i genomförandebeslutet har rubriken ”Kodtabeller”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”De kodtabeller som avser ’orsak till registreringen’, ’åtgärd som ska vidtas’ och ’typ av brott’ finns i delarna A och B i bilaga I till detta beslut.”

21 Artikel 5 i genomförandebeslutet har rubriken ”Motsvarighet mellan ’orsak till registreringen’ och ’åtgärd som ska vidtas’”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”För varje ’orsak till registreringen’ som anges i den första kolumnen i tabellen i del A i bilaga I ska den begärda ’åtgärd som ska vidtas’ vara en av de motsvarande åtgärder som anges i den andra kolumnen i tabellen.”

22 Bilaga I till genomförandebeslutet har rubriken ”Kodtabeller”. I del A i bilagan, med rubriken ”Orsak till registreringen” och ”Åtgärd som ska vidtas”, beskrivs bland annat den åtgärd som ska vidtas vid en träff på en registrering om föremål som ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål. Bilagan har följande lydelse:

Orsak till registreringen | Åtgärd som ska vidtas

… | …

Föremål som ska beslagtas – artikel 38 i förordning (EU) 2018/1862 | I enlighet med nationell lagstiftning: - Beslagta föremålet eller vidta alla nödvändiga skyddsåtgärder. - Fastställa identiteten på den person som innehar föremålet. - Kontakta det nationella Sirenekontoret.

Föremål som ska användas som bevis i brottmål – artikel 38 i förordning (EU) 2018/1862 | I enlighet med nationell lagstiftning: - Beslagta föremålet eller vidta alla nödvändiga skyddsåtgärder. - Se till att inte förstöra bevismaterial som är avsett för brottsutredning inom ramen för ett brottmål. - Fastställa identiteten på den person som innehar föremålet. - Kontakta det nationella Sirenekontoret.

Sirenehandboken (Polis)

23 I artikel 1, med rubriken ”Innehåll – Sirenehandboken (Polis)”, i kommissionens genomförandebeslut C(2021) 7901 final av den 18 november 2021 om fastställande av närmare bestämmelser om Sirenekontorens uppgifter och om utbytet av tilläggsinformation om registreringar i Schengens informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete (Sirenehandboken – Polis) (nedan kallat Sirenehandboken (Polis)), föreskrivs följande:

”Genom detta beslut upprättas Sirenehandboken med följande innehåll:

(a) Regler om Sirenekontorens uppgifter på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

(b) Regler och förfaranden för det bilaterala eller multilaterala utbytet av tilläggsinformation mellan Sirenekontor på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

(c) Regler och förfaranden för utbytet av tilläggsinformation mellan Sirenekontor och Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

(d) Regler om överensstämmelse mellan och prioritering av registreringar på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete.”

24 Under rubriken ”Förfaranden för utbyte av tilläggsinformation efter en träff på en registrering om ett föremål som ska beslagtas eller användas som bevis” anges i artikel 50 i Sirenehandboken (Polis) vilka åtgärder som ska vidtas av den registrerande respektive den verkställande medlemsstaten vid en träff på en registrering som förts in i SIS i enlighet med artikel 38 i förordning 2018/1862, med angivande av de formulär som ska användas för dessa ändamål.

Bilaga till kommissionens rekommendation C(2023) 2152

25 Underavsnitt 6.5, med rubriken ”Särskilda bestämmelser om de åtgärder som ska vidtas (per registreringskategori)”, i bilagan till kommissionens rekommendation C(2023) 2152 av den 31 mars 2023 om upprättande av en praktisk handbok som bör användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter och Sirenekontoren i samband med att de utför uppgifter med anknytning till Schengens informationssystem (SIS-handboken), har följande lydelse:

”…

6.5.7 Registreringar om föremål som ska beslagtas eller användas som bevis

…

Återbördande av föremål

Återbördande av föremål (fordon, flygplan, fartyg, containrar osv.) är ett förfarande där ett föremål överlämnas till den rättmätiga ägaren eller flyttas från den medlemsstat där det upptäcktes till den medlemsstat där utredningen bedrivs. Det äger rum efter en träff i SIS och efter att de officiella förfarandena skulle ha ägt rum.

I allmänhet ansvarar inte Sirenekontoren för att utbyta information under återbördandeförfaranden (eftersom dessa inte omfattas av tillämpningsområdet för SIS-förfarandet). …

…”

Bulgarisk rätt

Republiken Bulgariens författning

26 I artikel 120 i Republiken Bulgariens författning föreskrivs följande:

”(1) Domstolarna kontrollerar huruvida förvaltningsmyndigheternas beslut och handlingar är lagenliga.

(2) Medborgare och juridiska personer kan överklaga alla förvaltningsbeslut som berör dem, utom sådana som uttryckligen föreskrivs i lag.”

Lagen om inrikesministeriet

27 I artikel 84 i Zakon za Ministerstvoto na vatreshnite raboti (lagen om inrikesministeriet) av den 28 maj 2014 (DV nr 53 av den 27 juni 2014, s. 2), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

”(1) Polismyndigheten får tillfälligt beslagta föremål som har registrerats för sökning i SIS och/eller i databaserna hos Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol).

(2) Den person hos vilken det eftersökta föremålet, i den mening som avses i punkt 1, påträffas, uppmanas att frivilligt överlämna det. Ett protokoll över det frivilliga överlämnandet av föremålet ska upprättas och undertecknas av den person som överlämnar det påträffade föremålet. Den personen ska erhålla en kopia av protokollet.

…

(5) … Medan det tillfälliga beslagtagandet pågår förvaras föremålet hos den territoriella enheten inom Glavna Direktsia ’Granichna politsia’ [(generaldirektoratet för gränspolisen, Bulgarien)], gränspolisenheten, basen för gränspolisens fartyg eller polisstationen vid inrikesministeriets regionala avdelning, där det överlämnats eller beslagtagits.

(6) … Protokollet enligt punkterna 2 eller 3 ska utan dröjsmål, dock senast inom 24 timmar, lämnas för godkännande till chefen för den territoriella enheten inom generaldirektoratet för gränspolisen, gränspolisenheten, basen för gränspolisens fartyg eller polisstationen vid inrikesministeriets regionala avdelning där föremålet förvaras. Överlämnandet eller beslaget ska anmälas till den medlemsstat som lagt in registreringen för sökning i SIS och/eller i Interpols databas.

(7) Anmälan till den medlemsstat som lagt in registreringen för sökning i SIS och/eller i Interpols databas görs av inrikesministeriets behöriga specialiserade enhet.

(8) … Om den medlemsstat som lagt in registreringen begär, inom 60 dagar, att föremålet ska återlämnas, ska det återlämnas till den person som anges i begäran inom sju dagar genom beslut av chefen för respektive enhet, i den mening som avses i punkt 6.

(9) … Om den medlemsstat som lagt in registreringen inte inom 60 dagar begär att föremålet ska återlämnas, ska det återlämnas inom sju dagar till den person som överlämnade det eller från vilken det togs i beslag, genom beslut av chefen för respektive enhet i den mening som avses i punkt 6.

(10) … Ett återlämnande enligt punkterna 8 och 9 ska protokollföras.

…”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

28 Den 6 juni 2024 blev CY föremål för en poliskontroll när han framförde ett fordon med en bulgarisk registreringsskylt som han hade förvärvat från en handlare (nedan kallat det aktuella fordonet).

29 Vid kontrollen konstaterades att det aktuella fordonets chassinummer var identiskt med det nummer som angavs i en registrering som de tyska myndigheterna fört in i SIS den 14 maj 2024 avseende ett fordon som eftersöktes för att användas som bevis i ett brottmål.

30 Den 7 juni 2024 underrättades det tyska Sirenekontoret om att CY frivilligt hade överlämnat det aktuella fordonet till de bulgariska myndigheterna.

31 I sitt svar informerade det tyska Sirenekontoret det bulgariska Sirenekontoret om att det aktuella fordonet i dess nationella databaser hade anmälts som efterlyst i samband med brottet olagligt tillgrepp, vilket begåtts den 13 augusti 2022 och anmälts till den tyska polismyndigheten den 14 maj 2024. Det tyska Sirenekontoret angav även att AutoEuropa Ldnk, som också var det aktuella fordonets rättmätiga ägaren, hade uttryckt önskemål om att fordonet skulle återlämnas till bolaget och att det, genom på varandra följande fullmakter, var KL som företrädde bolaget i Bulgarien vad gällde återlämnande av fordonet.

32 Genom ett föreläggande som utfärdats på grundval av artikel 84.8 i lagen om inrikesministeriet, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, förordnade den tillförordnade chefen för polisstationen i det tredje polisdistriktet vid huvudstadens direktion för inrikesfrågor om att det aktuella fordonet skulle återlämnas till KL.

33 CY bestred lagenligheten av föreläggandet om överlämnande vid Administrativen sad Sofia-grad (Förvaltningsdomstolen i Sofia, Bulgarien), som vägrade att pröva överklagandet. Nämnda domstol fann, i enlighet med fast nationell rättspraxis, att föreläggandet inte riktade sig till CY, eftersom rätten att överklaga i den bulgariska lagstiftningen, bland annat i bestämmelserna i artikel 120.2 i Republiken Bulgariens författning, inte villkoras av att en person formellt har ställning som adressat av det aktuella förvaltningsbeslutet, utan av att den berörda personens subjektiva rättigheter har kränkts.

34 CY överklagade det beslutet till Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien), som är den hänskjutande domstolen.

35 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken en person som är registrerad i den medlemsstaten såsom ägare till egendom som har registrerats i SIS av en annan medlemsstat, inte får delta i det administrativa och rättsliga förfarandet för genomförande av åtgärderna för återbördande av egendomen till den registrerande medlemsstaten, är förenlig med SIS II‑beslutet.

36 Mot denna bakgrund beslutade Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Ska artiklarna 39 och 38.1 i [SIS II‑beslutet], jämförda med skäl 34 i detta beslut, tolkas så, att de inte – mot bakgrund av skyddet av de grundläggande rättigheter som föreskrivs i [stadgan] och som även garanteras i nämnda skäl 34 – utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det inte föreskrivs att den person, som är registrerad som ägare enligt nationell lagstiftning till ett föremål i den mening som avses i artikel 38.1 i beslutet, kan delta i de administrativa och rättsliga förfaranden som rör tillämpningen av de åtgärder (som berör vederbörande) för återlämnande av nämnda föremål, som är registrerat enligt artikel 39.1 i beslutet?

2) Medför syftet med [SIS], såsom det anges i artikel 1 i [SIS II‑beslutet], att tillämpningen av det effektiva domstolsskydd som är stadfäst i artikel 47 i stadgan är uteslutet när de åtgärder som myndigheterna i den medlemsstat där föremålet upptäcktes vidtar i enlighet med nationell rätt, inverkar menligt på rättigheterna och de legitima intressena för den person som har föremålet i sin besittning?”

De bestämmelser som är tillämpliga i det nationella målet

37 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att en begäran om förhandsavgörande ska prövas mot bakgrund av alla de bestämmelser i fördragen och i sekundärrätten som kan vara relevanta för problemet i fråga. Den omständigheten att den hänskjutande domstolen har formulerat en tolkningsfråga med hänvisning till vissa bestämmelser i unionsrätten utgör inte hinder för att EU-domstolen tillhandahåller den domstolen alla uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, oberoende av om det har hänvisats därtill i frågorna eller inte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2022, Obshtina Razlog, C‑376/21, EU:C:2022:472, punkt 51).

38 Den hänskjutande domstolen har i sin begäran om förhandsavgörande hänvisat till artiklarna 1, 38.1 och 39.1 samt skäl 34 i SIS II‑beslutet. Vad gäller dessa bestämmelsers tillämplighet i tiden ( ratione temporis ) ska det påpekas att det beslutet upphävdes genom förordning 2018/1862, i enlighet med artikel 78 första stycket i den förordningen, och att det framgår av artikel 79.2 och 79.5 i samma förordning att upphävandet trädde i kraft den 7 mars 2023, till följd av antagandet av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2023/201 av den 30 januari 2023 om fastställande av det datum då Schengens informationssystem tas i drift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 (EUT L 27, 2023, s. 29).

39 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att registreringen av det aktuella fordonet infördes i SIS den 14 maj 2024, det vill säga efter den dag då upphävandet av de relevanta bestämmelserna i SIS II‑beslutet trädde i kraft. Det är följaktligen förordning 2018/1862 som är tillämplig i det nationella målet.

40 Det ska emellertid påpekas att ordalydelsen i artiklarna 1, 38 och 39 i SIS II‑beslutet i huvudsak, bortsett från vissa ändringar som inte är relevanta i förevarande fall, motsvarar ordalydelsen i artiklarna 1, 38 respektive 39 i förordning 2018/1862. Detta gäller även för skäl 34 i SIS II‑beslutet respektive skäl 72 i förordningen.

41 Det ska också betonas att det var genomförandebeslut C(2021) 92 som var tillämpligt den 14 maj 2024, det vill säga den dag då registreringen av det aktuella fordonet infördes i SIS.

42 Den Sirenehandbok (Polis) som är tillämplig i tiden ( ratione temporis ) i det nationella målet är den som följer av genomförandebeslut C(2021) 7901 final, vilket därefter upphävdes genom kommissionens genomförandebeslut C(2025) 3011 final av den 21 maj 2025 om fastställande av närmare bestämmelser om Sirenekontorens uppgifter och om utbytet av tilläggsinformation om registreringar i Schengens informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete (Sirenehandboken – Polis) samt om upphävande av genomförandebeslut C(2024) 290 och genomförandebeslut C(2021) 7901 final.

43 Härav följer att förevarande begäran om förhandsavgörande ska besvaras mot bakgrund av artiklarna 1, 38 och 39 i förordning 2018/1862 samt de relevanta bestämmelserna i genomförandebeslut C(2021) 92 och Sirenehandboken (Polis).

Den första frågan

44 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 38 och 39 i förordning 2018/1862, mot bakgrund av stadgan, ska tolkas så, att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken en person som i denna medlemsstat har ställning som laglig ägare till egendom, vilken har registrerats i SIS av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat, inte tillerkänns rätt att delta i de administrativa och rättsliga förfaranden som avser återbördande av egendomen till den andra medlemsstaten.

45 För att besvara den frågan ska det först och främst fastställas huruvida en sådan lagstadgad begränsning vad gäller överlämnandeförfarandet i den verkställande medlemsstaten av egendom som registrerats i SIS för att beslagtas eller användas som bevis i brottmål i den registrerande medlemsstaten, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 39 i förordning 2018/1862.

46 Även om det i artikel 38.2 a i förordning 2018/1862 faktiskt föreskrivs att ett motorfordon, såsom det aktuella fordonet, kan bli föremål för en registrering i SIS, regleras de åtgärder som medlemsstaterna ska vidta i samband med en sådan registrering i artikel 39 i förordningen.

47 Vad gäller denna bestämmelse ska det erinras om att det följer av fast rättspraxis att vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också i förekommande fall sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 26 mars 2026, Isergartler, C‑618/24, EU:C:2026:251, punkt 29).

48 Vad för det första gäller lydelsen i artikel 39 i förordning 2018/1862 föreskrivs i den bestämmelsen att om en sökning visar att det finns en registrering om ett lokaliserat föremål ska den behöriga myndigheten i enlighet med sin nationella rätt beslagta föremålet och kontakta den registrerande medlemsstatens myndighet för att komma överens om vilka åtgärder som ska vidtas. Det sägs emellertid ingenting om dessa åtgärders art eller innehåll, eftersom det i artikel 39.3 i förordning 2018/1862 endast anges att den verkställande medlemsstaten ska vidta de åtgärder som den registrerande medlemsstaten begär i enlighet med sin nationella lagstiftning.

49 Det framgår således av lydelsen i artikel 39 i förordning 2018/1862 att unionslagstiftaren har avsett att ålägga de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten en skyldighet att beslagta den egendom som registrerats och att kontakta myndigheterna i den registrerande staten för att besluta om vilka åtgärder som därefter ska vidtas, vilket ger medlemsstaterna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.

50 Såsom har påpekats i punkt 40 ovan motsvarar lydelsen i artikel 39 i förordning 2018/1862 i huvudsak lydelsen i artikel 39 i SIS II‑beslutet. Domstolen har avseende den sistnämnda bestämmelsen redan slagit fast att den endast i allmänna ordalag beskriver på vilket sätt behöriga myndigheter i den verkställande medlemsstaten ska vidta åtgärder med anledning av en träff avseende en enligt artikel 38 i beslutet inlagd registrering i SIS II. Domstolen har i detta sammanhang vidare slagit fast unionslagstiftaren – genom att i artikel 39 i det beslutet inte närmare ange vilka exakta åtgärder som medlemsstaterna ska vidta för att verkställa en registrering som lagts in i SIS II med stöd av beslutets artikel 38 – har haft för avsikt att ge medlemsstaterna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 2022, Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerija (Fordonsregistrering av SIS II‑registrerade fordon), C‑88/21, EU:C:2022:982, punkt 37).

51 Vad för det andra gäller det sammanhang i vilket artikel 39 i förordning 2018/1862 ingår, ska det påpekas att det inte i någon annan bestämmelse i denna förordning anges vilken typ av åtgärder som den medlemsstat som har påträffat det registrerade föremålet ska vidta, utöver att beslagta föremålet.

52 Enligt artikel 55.1 i förordning 2018/1862 ska registreringar om gripande av en person för överlämnande eller utlämning enligt artikel 26 i förordningen vidare raderas från systemet först efter överlämnandet eller utlämningen. I artikel 55.5 a i förordningen föreskrivs emellertid att en registrering som förts in i SIS på grundval av artikel 38 i samma förordning ska raderas när föremålet har beslagtagits och det därav följande utbytet av tilläggsinformation har skett mellan de berörda Sirenekontoren. Detta ska således förstås så, att registreringen på grundval av artikel 38 i förordning 2018/1862, enbart på grund av det utbytet, har uppnått sitt syfte och att återbördandet av ett registrerat föremål följaktligen inte omfattas av de åtgärder som enligt förordningen ska vidtas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där föremålet har lokaliserats.

53 I genomförandebeslut C(2021) 92, vars syfte bland annat är att de slutanvändare som för in en registrering i SIS väljer en lämplig åtgärd med anledning av registreringen, föreskrivs dessutom inte att den åtgärden, när det gäller en registrering som grundar sig på artikel 38 i förordning 2018/1862, ska omfatta återlämnande av den registrerade egendomen. Enligt artikel 5 i genomförandebeslut C(2021) 92, jämförd med del A i bilaga I till det beslutet, består de åtgärder som den medlemsstat där den registrerade egendomen påträffats ska vidta i att beslagta egendomen, vidta nödvändiga skyddsåtgärder för att bevara den i syfte att använda den som bevis i brottmål, identifiera den person som innehar egendomen och kontakta Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten.

54 Sirenehandboken (Polis), som fastställer bestämmelser om Sirenekontorens uppgifter på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, innehåller inte heller någon bestämmelse eller något formulär avseende utbyte av information för överlämnande av det registrerade föremålet eller avseende de praktiska aspekterna av ett sådant överlämnande.

55 Det ska utöver dessa överväganden tilläggas att det i ”SIS-handboken”, som återfinns i bilagan till rekommendation C(2023) 2152 vilken, även om den inte är bindande, utgör ett hjälpmedel vid tolkningen av artikel 39 i förordning 2018/1862, under rubriken ”Återbördande av föremål”, preciserar att ett sådant återbördande ”äger rum efter en träff i SIS och efter att de officiella förfarandena skulle ha ägt rum” och att ”[i] allmänhet ansvarar inte Sirenekontoren för att utbyta information under återbördandeförfaranden (eftersom dessa inte omfattas av tillämpningsområdet för SIS-förfarandet)”.

56 Vad för det tredje gäller det syfte som eftersträvas med förordning 2018/1862, framgår det av artiklarna 1 och 2, jämförda med skäl 1 i förordningen, att förordningens allmänna syfte är att bidra till upprätthållandet av en hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen och, i synnerhet, att i detta syfte fastställa bestämmelser som möjliggör driften av SIS och utbyte av information mellan medlemsstaternas myndigheter, genom att med hjälp av information som överförs genom SIS främja det operativa samarbetet mellan polismyndigheter och straffrättsliga myndigheter.

57 Att tolka artikel 39 i förordning 2018/1862 på så sätt att den inte ålägger medlemsstaterna att vidta förutbestämda åtgärder, utan ger dem ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att komma överens om vilka åtgärder som ska vidtas avseende registrerad egendom efter det att den beslagtagits, strider inte mot detta syfte; att tolka bestämmelsen på det sättet bidrar dessutom fortsättningsvis till att stärka säkerhetsnivån inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen vilket är en följd av att man överlämnar uppgifter om föremål som antingen ska beslagtas eller användas som bevis i brottmål och att man vidtar åtgärder för utbyte, de berörda medlemsstaterna emellan, för att komma överens om nödvändiga åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 2022, Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerija (Fordonsregistrering av SIS II‑registrerade fordon), C‑88/21, EU:C:2022:982, punkt 42).

58 Under dessa omständigheter finner domstolen att det, när det gäller egendom som registrerats i SIS enligt artikel 38 i förordning 2018/1862, inte framgår av artikel 39 i förordningen att det finns någon skyldighet att vidta andra åtgärder än de som avser beslag av det registrerade föremålet och kontakterna mellan de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten och den registrerande medlemsstaten. Artikel 39 i förordning 2018/1862 reglerar följaktligen varken beslutet att återbörda den egendom som registrerats på ett sådant sätt eller fastställandet av de processuella bestämmelserna för antagande av det beslutet, vilka omfattas av nationell rätt.

59 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 39 i förordning 2018/1862 ska tolkas så, att nationella bestämmelser om vidtagande av en åtgärd för överlämnande av ett föremål som registrerats i SIS på grundval av artikel 38 i förordningen, genom beslut av de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten som svar på den registrerande medlemsstatens begäran, inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

Den andra frågan

60 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida syftet med SIS, såsom det anges i artikel 1 i förordning 2018/1862, ska ges företräde framför principen om ett effektivt domstolsskydd som stadfästs i artikel 47 i stadgan i en situation där åtgärder som vidtagits i enlighet med lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten, till följd av en registrering i SIS, i den medlemsstaten kan åsidosätta rättigheterna och de legitima intressena för den person som innehade den egendom som var föremål för registreringen.

61 Domstolen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 51.1 i stadgan riktar sig stadgans bestämmelser till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Domstolen har i detta avseende preciserat att begreppet ”tillämpning av unionsrätten” kräver att det finns en anknytning av en viss grad som är starkare än att de ämnesområden som avses bara ligger nära varandra eller att ett ämnesområde har en indirekt inverkan på ett annat (dom av den 6 mars 2014, Siragusa, C‑206/13, EU:C:2014:126, punkt 24, och dom av den 5 mars 2026, AESTE, C‑210/24, EU:C:2026:145, punkt 66).

62 Härav följer att de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall (dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson, C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 19, och dom av den 15 januari 2026, Imballaggi Piemontesi, C‑588/24, EU:C:2026:14, punkt 37).

63 När unionsbestämmelserna inom det berörda området inte reglerar en viss aspekt eller ålägger medlemsstaterna någon specifik skyldighet med avseende på en viss situation, omfattas den nationella lagstiftning som en medlemsstat har infört med avseende på denna aspekt således inte av stadgans tillämpningsområde. Den aktuella situationen kan således inte bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i stadgan.

64 I förevarande fall framgår det av svaret på den första frågan att den aktuella nationella lagstiftningen inte kan anses syfta till att tillämpa unionsrätten i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan.

65 Det saknas därför anledning att besvara den andra frågan.

Rättegångskostnader

66 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

Artikel 39 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU,

ska tolkas så,

att nationella bestämmelser om vidtagande av en åtgärd för överlämnande av ett föremål som registrerats i Schengens informationssystem på grundval av artikel 38 i förordningen, genom beslut av de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten som svar på den registrerande medlemsstatens begäran, inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: bulgariska.