MIG 2025:12
En utlänning som har ett uppehållstillstånd på grund av anknytning kan inte beviljas uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning efter inresan i Sverige.
PFA, som tidigare beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd grundat på anknytning till sin dåvarande maka, ansökte i juni 2024 om uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning enligt 5 b kap. 3 § utlänningslagen (2005:716).
Migrationsverket avslog PFA:s ansökan. Beslutet motiverades i huvudsak med att han ansökte om uppehållstillstånd inifrån Sverige och att en ansökan som gjorts efter inresa inte får bifallas enligt 5 b kap. 15 § första stycket utlänningslagen samt att han inte omfattas av något undantag i bestämmelsens andra stycke.
PFA överklagade Migrationsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2025-02-14, ordförande Holmgren), som upphävde det överklagade beslutet och överlämnade målet till Migrationsverket för fortsatt handläggning. Domstolen ansåg att PFA hade rätt att få sin ansökan prövad i sak trots att den hade gjorts inifrån Sverige med i huvudsak följande motivering. Artikel 7.4 första stycket i student- och forskardirektivet (direktiv (EU) 2016/801 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete) har direkt effekt. PFA vistades i Sverige med ett giltigt uppehållstillstånd när han gav in sin ansökan. Det följer av artikel 7.4 att hans ansökan därmed ska prövas i sak.
Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle fastställa verkets beslut och förde fram följande. PFA kan inte få sin ansökan om uppehållstillstånd enligt 5 b kap. 3 § utlänningslagen prövad i sak medan han befinner sig i landet. Lydelsen i 5 b kap. 15 § första och andra stycket 1 och 2 utlänningslagen motsvarar artikel 7.4 första stycket i student- och forskardirektivet.
PFA ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bl.a. följande. Begreppet uppehållstillstånd omfattar samtliga uppehållstillstånd, oavsett grund. Vid tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning vistades han i Sverige i egenskap av innehavare av ett giltigt uppehållstillstånd. Han uppfyller därför förutsättningarna för att få sin ansökan prövad inifrån landet.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2025-10-30, Liljeqvist, van der Stad och Briheim Fällman (referent) / föredragande Larsson), yttrade:
Frågan i målet är om en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd på grund av anknytning kan beviljas uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning efter inresan i Sverige.
2.1 Utlänningslagen
Av 5 b kap. 3 § första stycket utlänningslagen framgår att en utlänning som har antagits till en utbildning på heltid vid en läroanstalt för högre utbildning i Sverige ska, om utlänningen har betalat de avgifter som tas ut för studierna vid läroanstalten och inte något annat följer av 9–12 §§, beviljas ett uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning.
Enligt 5 b kap. 15 § första stycket utlänningslagen ska en utlänning som vill ha ett uppehållstillstånd enligt bl.a. 3 § ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i Sverige. Av bestämmelsens andra stycke 1 och 2 framgår att första stycket inte gäller om utlänningen ansöker om förlängning av ett uppehållstillstånd enligt 1 eller 3 §, eller har ett uppehållstillstånd enligt 1, 2 eller 4 § eller ett uppehållstillstånd enligt 3 § och antingen slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid forskarutbildning och på annan grund ansöker om ett uppehållstillstånd enligt 1, 3 eller 4 §.
2.2 Student- och forskardirektivet
Bestämmelsen i 5 b kap. 15 § utlänningslagen infördes i syfte att genomföra artikel 7.4 i student- och forskardirektivet (prop. 2019/20:9 s. 180–181). Enligt artikel 7.4 första stycket ska en ansökan ges in och prövas antingen när den berörda tredjelandsmedborgaren vistas utanför den medlemsstat som tredjelandsmedborgaren vill resa in i eller när tredjelandsmedborgaren redan vistas i den medlemsstaten i egenskap av innehavare av ett giltigt uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse.
I student- och forskardirektivet avses med ”tillstånd” ett uppehållstillstånd eller, om detta fastställs i nationell rätt, en visering för längre vistelse som utfärdas enligt direktivet (artikel 3.21). Med ”uppehållstillstånd” avses ett tillstånd som utfärdas med användning av den enhetliga utformning som föreskrivs i förordning (EG) nr 1030/2002 som ger innehavaren av tillståndet rätt att lagligen vistas på en medlemsstats territorium (artikel 3.22).
2.3 Principen om direkt effekt
Enligt artikel 288 i EUF-fördraget ska ett direktiv med avseende på det resultat som ska uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men ska överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.
Om en medlemsstat inte har införlivat ett direktiv med nationell rätt inom utsatt tid eller inte har införlivat det på ett korrekt sätt, kan enskilda åberopa en direktivbestämmelse gentemot staten förutsatt att bestämmelsen framstår som ovillkorlig och tillräckligt precis (MIG 2016:23 och EU-domstolens avgöranden den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker, punkt 25 och den 14 november 2024 i mål C-230/23, Reprobel CV, punkt 47).
Migrationsöverdomstolen anser att artikel 7.4 första stycket, jämfört med artikel 3.21 och 3.22, i student- och forskardirektivet ska förstås så att en tredjelandsmedborgare kan ansöka om uppehållstillstånd enligt direktivet och få den prövad efter inresan i Sverige, endast om han eller hon vistas i landet med ett giltigt uppehållstillstånd som har utfärdats med användning av direktivet (jfr EU-domstolens avgörande den 10 mars 2021 i mål C-949/19, Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N., punkt 38).
Artikel 7.4 första stycket omfattar alltså inte situationer när en tredjelandsmedborgare har uppehållstillstånd på någon annan grund än enligt student- och forskardirektivet.
Mot denna bakgrund anser Migrationsöverdomstolen att artikel 7.4 första stycket i student- och forskardirektivet har införlivats på ett korrekt sätt genom bestämmelsen i 5 b kap. 15 § utlänningslagen. Detta medför att frågan om en direkt tillämpning av artikeln inte aktualiseras vid prövningen av om uppehållstillstånd enligt 5 b kap. utlänningslagen kan beviljas när ansökan gjorts efter inresan i Sverige.
PFA har ansökt om uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning inifrån Sverige. Enligt huvudregeln i 5 b kap. 15 § första stycket utlänningslagen kan han därför inte beviljas det sökta uppehållstillståndet. Eftersom det uppehållstillstånd han vid tillfället för ansökan hade var grundat på anknytning omfattas han inte av undantagen i 5 b kap. 15 § andra stycket 1 och 2 utlänningslagen. Det var därmed riktigt av Migrationsverket att avslå PFA:s ansökan om uppehållstillstånd. Migrationsdomstolens dom ska därför upphävas och Migrationsverkets beslut fastställas.
Migrationsöverdomstolen upphäver migrationsdomstolens dom och fastställer Migrationsverkets beslut.