MIG 2026:1
Det har funnits skäl för att efter ett obevakat besök kroppsvisitera en utlänning som hålls i förvar när denne tidigare varit misstänkt för bruk och hantering av narkotika i förvaret.
Migrationsverket beslutade i oktober 2025 att kroppsvisitera SAS, som hölls i förvar, efter att denne haft ett besök på förvaret och angav som skäl för beslutet följande. Besöket var obevakat. Besökaren hade på sig en jacka och bar en papperspåse med okänt innehåll. Det var inte möjligt att avgöra vilka saker som togs med in i besöksutrymmet. Många föremål som är vanligt förekommande i vardagslivet är av säkerhets- och ordningsskäl otillåtna i förvarslokalen. Det kunde därför misstänkas att SAS efter besöket bar på sig något otillåtet föremål. Intresset av att upprätthålla ordningen och säkerheten väger tyngre än det besvär som en kroppsvisitation innebär.
Av utredningen framgick att Migrationsverket vid två tillfällen i mitten av februari 2025 beslutat att kroppsvisitera SAS med anledning av att denne befunnit sig i en rökbur där haschlukt i efterhand kunnat konstateras och av tips om att han varit inblandad i narkotikahantering, och att det därmed funnits skäl att misstänka att han burit på sig något han inte får inneha i förvarslokalen.
SAS överklagade Migrationsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2025-11-10, ordförande Berg), som biföll överklagandet och upphävde beslutet samt förde fram i huvudsak följande. Den omständigheten att besökaren under det obevakade besöket haft på sig en jacka och burit en papperspåse är inte en sådan konkret omständighet som innebär att det kan misstänkas att SAS bär på sig något han inte får inneha i förvarslokalen. Inte heller att det för flera månader sedan funnits misstankar om att SAS brukat narkotika i förvarets lokaler är tillräckligt för att det vid det nu aktuella tillfället kunde sägas finnas en misstanke om att han haft narkotika på sig. Det har alltså inte funnits grund för beslutet om kroppsvisitation.
Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att den skulle upphävas och verkets beslut fastställas samt förde fram följande. SAS kroppsvisiterades eftersom han hade haft ett obevakat besök och personalen inte kunde bedöma vad som tagits med in i besöksutrymmet. Av den anledningen fanns det en misstanke om att han bar på sig något som han fått av besökaren och som han av säkerhetsskäl inte får inneha i förvarslokalen. Det finns huvudsakligen två typsituationer där kroppsvisitation aktualiseras efter det att en person ankommit till förvaret. Antingen att personalen misstänker att personen har något på sig som denne inte får ha eller att det skett ett obevakat besök där något otillåtet har kunnat föras in. Att efter ett obevakat besök kunna peka på konkreta omständigheter utöver själva besöket är i många fall synnerligen svårt, vilket gör det mycket lätt att smuggla in sådant som inte får innehas i förvaret. Det drabbar säkerheten både för personalen och andra förvarstagna. Enligt Migrationsverket bör rekvisitet "kan misstänkas" normalt anses vara uppfyllt efter ett obevakat besök där besökaren t.ex. har haft med sig en större väska, en kasse eller ytterkläder med fickor.
SAS ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram följande. Utgångspunkten gällande kroppsvisitation är att var och en enligt regeringsformen gentemot det allmänna är skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Detta skydd kan endast inskränkas om det är nödvändigt för att tillgodose vissa legitima ändamål i ett demokratiskt samhälle. Ett obevakat besök i sig är inte en konkret omständighet som tyder på att en förvarstagen innehar något som denne inte får inneha i förvarslokalen.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2026-02-10, Liljeqvist, J Axelsson, referent, och Johansson / föredragande Eriksson), yttrade:
Frågan i målet är om det funnits tillräckligt konkreta omständigheter som tyder på att den förvarstagne bär på sig otillåten egendom för att Migrationsverket ska få besluta om kroppsvisitation.
En utlänning som hålls i förvar ska behandlas humant och hans eller hennes värdighet ska respekteras. Verksamhet som rör förvar ska utformas på ett sätt som innebär minsta möjliga intrång i utlänningens integritet och rättigheter (11 kap. 1 § utlänningslagen [2005:716]).
En utlänning som hålls i förvar får inte utan tillstånd inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller något annat som kan skada någon eller vara till men för ordningen eller säkerheten. Om det kan misstänkas att en utlänning som hålls i förvar bär på sig något som han eller hon inte får inneha, får utlänningen kroppsvisiteras i andra fall än vid ankomst, för kontroll av detta (11 kap. 8 och 9 §§ utlänningslagen).
För att kroppsvisitation ska få ske krävs att det kan misstänkas att utlänningen bär på sig otillåten egendom. Det innebär att det ska finnas en konkret omständighet som tyder på att den förvarstagne innehar föremål som denne inte får inneha. Sådana omständigheter kan t.ex. vara att den förvarstagne tidigare har innehaft narkotika och uppträder på ett nervöst eller misstänkt sätt. Åtgärden får inte vidtas rutinmässigt eller rikta sig mot flera förvarstagna utan att det finns något specifikt som tyder på att den förvarstagne som visiteras har otillåten egendom i sin besittning. Uttrycket ”kan misstänkas” innebär ett lägre krav på misstankens styrka än vad som innefattas i det tidigare gällande uttrycket ”skälig misstanke” (prop. 2024/25:161 s. 30 och 73).
Migrationsverket har enligt bestämmelserna i 11 kap. utlänningslagen olika verktyg för att säkerställa ordning och säkerhet på förvaren, däribland kroppsvisitation men också kontroll av besök. Migrationsverket kan kontrollera besöket genom att antingen övervaka det eller låta det ske i ett besöksrum som omöjliggör att föremål överlämnas (4 § andra stycket). Verket kan även genomföra säkerhetskontroller av förvarstagna med metalldetektor eller andra hjälpmedel som narkotikasökhundar eller röntgenutrustning när de kommer till sin avdelning efter att ha varit i besöksavdelningen, för att säkerställa att t.ex. farliga föremål som utlänningen kan använda för att skada sig själv eller någon annan inte kommer in på avdelningen (9 a § samt prop. 2024/25:161 s. 74). Det finns även möjlighet att besluta om kroppsvisitation, allmän inpasseringskontroll, av besökare (4 a §). De åtgärder som innebär minsta möjliga intrång i den förvarstagnas integritet och rättigheter ska väljas.
Om ett besök redan på förhand bedöms vara förenat med en risk för införsel av otillåtna föremål bör Migrationsverket i första hand överväga om det är nödvändigt att kontrollera besöket, genom att antingen övervaka det eller låta det ske i ett besöksrum som omöjliggör att föremål överlämnas. Möjligheten att föra in otillåtna föremål uppstår framför allt till följd av att besöket inte är kontrollerat och inte av att besökaren bär vissa typer av kläder eller väskor.
När det gäller kroppsvisitation framgår det tydligt av förarbetena att en sådan inte får ske rutinmässigt, utan det krävs konkreta omständigheter som tyder på att den förvarstagne innehar föremål som denne inte får inneha. Eftersom utgångspunkten i utlänningslagen är att besök inte är kontrollerade, kan den omständigheten att besöket varit okontrollerat inte ensamt medföra att det kan misstänkas att utlänningen bär på sig otillåten egendom. En motsatt bedömning skulle innebära att Migrationsverket rutinmässigt får kroppsvisitera förvarstagna efter okontrollerade besök. Om det däremot i det enskilda fallet finns omständigheter hänförliga till den förvarstagne, t.ex. i fråga om tidigare misskötsamhet eller annat avvikande beteende, kan det tillsammans med att besöket inte kontrollerats innebära att rekvisiten för kroppsvisitation är uppfyllda.
I detta fall kan till den omständigheten att besöket inte varit kontrollerat läggas att SAS har varit föremål för misstankar om bruk och hantering av narkotika inne på förvaret. Vid tidpunkten för Migrationsverkets beslut låg dessa händelser ännu tillräckligt nära i tiden för att det sammantaget kan anses ha funnits konkreta omständigheter som tyder på att SAS burit på sig något som han inte får inneha. Det har därmed funnits grund för verket att besluta om kroppsvisitation. Migrationsdomstolens avgörande ska därför upphävas och Migrationsverkets beslut fastställas.
Migrationsöverdomstolen upphäver migrationsdomstolens dom och fastställer Migrationsverkets beslut.