F 16258-23

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på följande sätt. a) Mark- och miljööverdomstolen upphäver lantmäterimyndighetens samtliga beslut från den 6 oktober 2021, utom beslutet om särskild gränsutmärkning, och återförvisar förrättningen till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling. b) Mark- och miljööverdomstolen befriar Horns Strand Fastigheter AB och B.I. från skyldigheten att betala ersättning för G.H.s och M.R.s rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen, och förordnar att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader där.

2Vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 16258-23

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Horns Strand Fastigheter AB och B.I. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, ska fastställa lantmäterimyndighetens beslut om avstyckning och fastighetsreglering. De har även yrkat att de ska befrias från skyldigheten att erlägga ersättning för rättegångskostnader vid mark- och miljödomstolen, samt att de ska ersättas för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med ett belopp om 112 500 kr inklusive moms. Beloppet avser ombudsarvode.

Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

G.H. och M.R. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom, och yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med ett belopp om 22 300 kr inklusive moms. Beloppet avser ombudsarvode.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Horns Strand Fastigheter AB och B.I. har i allt väsentligt vidhållit vad som tidigare anförts, med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden. Mark- och miljödomstolen borde ha avvisat G.H.s och M.R.s överklagande eftersom deras servitutsrätt inte påverkas av avstyckningen i sådan mån att det genererar någon klagorätt. Det officialservitut från 1960 som belastar fastigheten D påverkas inte vid e n avstyckning från den tjänande fastigheten A eftersom det fortsätter att gälla oförändr at i den nybildade fastigheten F. Det kan också ifrågasättas om servitutet alls gäller längre på det som i dag är kvartersmark enligt detaljplanen. Vid servitutets tillkomst fanns det ingen väg eller parkering på eller intill det som nu utgör styckningslotten. Den rättighet som servitutet möjligen kan ha gett var därför endast att nyttja marken som allmän plats.

Fastighetsbildningen är planenlig och lämplig. Planbestämmelserna och plankartan i detaljplanen är klara och tydliga. Det saknas därför skäl att använda planbeskrivningen för att tolka detaljplanens syfte. Utgångspunkten är vidare att lämpligheten i

SVEA HOVRÄTT DOM F 16258-23

fastighetsbildningen är avgjord genom detaljplanen, som nyligen antagits. Att F ligger ”på tvären” jämfört med intilliggande fastigheter saknar betydelse för den bedö mningen. Tillgången till väg för fastigheterna B, D och E tryggas genom bildandet av ett gångvägsservitut. Tomtens storlek och markförutsättningarna på den del av tomten som inte är punktprickad gör att lotten trots den punktprickade ytan är väl lämpad för bostadsbebyggelse. Lämplighetsvillkoret är uppfyllt även i förhållande till 1960 års officialservitut av de skäl som anförts till stöd för att servitutet inte kan grunda klagorätt för G.H. och M.R.. Det kan därtill ifrågasättas om det överhuvudtaget ska tas någon hänsyn till civilrättsliga rättigheter vid en bedömning som den nu aktuella. En jämförelse kan göras med att Högsta domstolen har slagit fast att man vid en bygglovsprövning endast i undantagsfall ska ta hänsyn till civilrättsliga förhållanden.

Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun har vidhållit vad som tidigare anförts, med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden. Detaljplanens syfte är att reglera byggrätten för befintliga fastigheter. Detta stöds även av plankartans föreslagna fastighetsgränser och planbeskrivningens redogörelser med arealredovisning för utökningar av befintliga fastigheter. Avstyckningen strider därför mot detaljplanens syfte och kan inte anses vara en mindre avvikelse. Styckningslotten strider också mot vissa av de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, bl.a. i fråga om möjligheten att ordna lämplig in- och utfart samt parkering för D och E. Det har vidare funnits motstridiga intressen i förrättningen och lantmäterimyndigheten borde ha hållit sammanträde.

G.H. och M.R. har vidhållit vad som tidigare anförts, med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden. Officialservitutet från 1960 gäller alltjämt. Konsekvensen av avstyckningen blir att marken för servitutet tas i anspråk för bebyggelse och tomtanläggningar. Avstyckningen inverkar således påtagligt på deras möjlighet att utöva den rätt som följer av servitutet till förmån för deras fastighet. De ska därmed anses ha klagorätt. Den avstyckade fastigheten är inte heller ändamålsenlig. De parkerar i anslutning till vägområdet och tar sig därifrån till sin fastighet via en gångväg. Fordonstrafik har inte skett i större omfattning men utgör en vital del av servitutets befogenheter eftersom det är en förutsättning för underhåll av

SVEA HOVRÄTT DOM F 16258-23

byggnader och anläggningar. Det går inte att iordningsställa en ändamålsenlig gångväg inom det smala område som nu upplåtits. Avstyckningen strider oavsett mot det allmänna lämplighetsvillkoret i 3 kap. 1 § FBL. En bostadsbebyggelse på styckningslotten skulle hindra deras möjlighet att nyttja servitutet på ett sådant sätt att det enligt 2 kap. 9 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, skulle innebära en betydande olägenhet och hinder för bygglov.

De anser sig inte bundna av den överenskommelse om fastighetsreglering som lantmäterimyndigheten lagt till grund för sitt beslut. Lantmäterimyndigheten har inte heller uppmärksammat officialservitutets existens och sammanträde borde ha hållits.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan om G.H. och M.R. är sakägare i förrättningen

Av 15 kap. 6 § fjärde stycket FBL följer att beslut om bl.a. fastighetsbildning får överklagas av sakägare. Även innehavare av servitutsberättigad fastighet kan under vissa förhållanden betraktas som sakägare (se prop. 1969:128 del B s. 221 och 225 f.). Det är ostridigt i målet att det finns ett officialservitut från 1960 till förmån för bl.a. G.H.s och M.R.s fastighet D och att servitutet belastar A. Detta servitut belastar bl.a. det område som den aktuella styckningslotten omfattar. Det är visserligen riktigt att ett officialservitut följer marken och på så sätt inte påverkas av att fastighetsindelningen ändras. Den ändrade fastighetsindelningen inverkar emellertid på möjligheten för ägarna till fastigheten D att nyttja officialservitutet och därigenom bl.a. få tillgång till lokalgatan X. Existensen av ett officialservitut är också något som lantmäterimyndigheten har att beakta ex officio i samband med prövningen enligt 3 kap. 1 § FBL av om den fastighet som bildas blir lämplig för det avsedda ändamålet. I detta fall har lantmäteriet emellertid inte uppmärksammat servitutet. Enligt Mark- och miljööverdomstolen måste G.H. och M.R. mot denna bakgrund vara att betrakta som sakägare vilka haft rätt att överklaga förrättningen i syfte att tillvarata den servitutsrättighet som tillkommer deras fastighet.

SVEA HOVRÄTT DOM F 16258-23

Frågan om fastighetsbildningen (avstyckningen) strider mot detaljplanen Enligt 3 kap. 2 § första stycket FBL får fastighetsbildning inte ske i strid mot en detaljplan. Enligt gällande detaljplan (Detaljplan för del av A m.fl. i Västerviks kommun, Kalmar län, antagen 2017) utgör det område som styckningslotten avser kvartersmark för bostadsändamål. I övrigt innehåller detaljplanen endast ett fåtal bestämmelser för området, bl.a. i fråga om minsta fastighetsstorlek. Den avstyckning som nu är i fråga strider inte mot någon av dessa planbestämmelser. Av planbeskrivningen framgår visserligen att avsikten med att utöka den mark som ska vara avsedd för bostadsändamål - i förhållande till den avstyckningsplan som tidigare gällde - bl.a. har varit att befintliga bostadsfastigheter i aktuellt kvarter ska kunna förlängas mot sydväst. De illustrationslinjer som finns på plankartan visar också på en sådan förlängning och fastighetsbildning har skett på detta sätt för ett antal fastigheter i kvarteret. Varken planbeskrivning eller illustrationslinjer på plankartan har dock någon bindande verkan. De planbestämmelser som finns är inte i sig otydliga. Enbart det förhållandet att detaljplanen endast innehåller ett fåtal planbestämmelser är inte heller ett skäl för att tolka dem mot illustrationen eller planbeskrivning. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därmed att den föreslagna avstyckningen uppfyller kraven i detaljplanen (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 30 september 2019 i mål nr F 12316-18).

Frågan om den nya fastigheten blir varaktigt lämpad för sitt ändamål Enligt 3 kap. 1 § första stycket FBL ska fastighetsbildning ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar blir varaktigt lämpad för sitt ändamål. Inledningsvis noteras att den nya fastigheten F kommer att bestå av två områden, ett större avsett att bebyggas för bosta dsändamål och ett betydligt mindre avsett för bryggplats. Mark- och miljööverdomstolen anser inte att denna omständighet gör fastighetsbildningen olämplig. Vidare kan konstateras att ungefär hälften av den mark som tillhör det större området är punktprickad enligt detaljplanen, innebärande att byggnader samt bygglovspliktiga plank och murar inte får uppföras. Därtill finns en planbestämmelse som anger att byggnader ska placeras minst 4,5 meter från fastighetsgräns om medgivande från granne saknas. Inte heller dessa begränsningar innebär dock enligt Mark- och miljööverdomstolen att fastigheten blir olämplig för sitt ändamål. Med

SVEA HOVRÄTT DOM F 16258-23

beaktande av områdets omfattning i längd och bredd kommer det ändå att kunna bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. Visserligen kommer den nya fastigheten att ligga ”på tvären” framför två andra fastigheter, vilket ger dessa karaktär av skafttomter. Det normala i området är att fastigheterna gränsar direkt mot gata. Inte heller detta kan dock enligt Mark- och miljööverdomstolens uppfattning utgöra hinder för avstyckningen. Det har heller inte framkommit att det finns några naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser att beakta vid fastighetsbildningen (jfr 3 kap. 2 § andra stycket FBL).

Mark- och miljööverdomstolen övergår därefter till att pröva om den nya fastigheten strider mot 3 kap. 1 § FBL med anledning av officialservitutet. Enligt servitutets lydelse har områden angivna på den nedan återgivna kartan ”rätt att nyttja till vägar och allmänna platser avsedda delar av stamfastigheten”.

Vid tidpunkten för servitutets tillkomst 1960 gällde en avstyckningsplan från 1946. Enligt denna plan var marken runt det nu aktuella bostadskvarteret – inklusive den mark som nu är tänkt att styckas av – utlagd som ”öppen plats; naturpark, badplats o.d.”. I målet har visserligen inte prövats vilken innebörd servitutet ska anses ha utifrån dagens förhållanden men det får ändå anses stå klart att ”nyttja” måste innefatta tillträde över kringliggande område för att nå tomten inte minst i syfte att kunna uppföra och underhålla bostadshus. Eftersom ett officialservitut primärt gäller i marken och därför inte påverkas av varken antagandet av en ny detaljplan eller en förändrad

SVEA HOVRÄTT DOM F 16258-23

fastighetsindelning innebär det att bl.a. G.H.s och M.R.s fastighet D (nr 158 på förrätt ningskartan ovan), men även B.I.s fastighet E (nr 159 ovan), har servitutsrätt att nyttja det avstyckade området. Mot denna bakgrund kan den tilltänkta fastigheten F inte ans es bli lämplig för bostadsändamål med mindre än att officialservitutet omfattas av förr ättningen och ändras eller upphävs. Att så sker är alltså en förutsättning för att fastighetsbildningen ska kunna genomföras. En sådan prövning kan inte initieras av lantmäterimyndigheten utan måste begäras av part. Mot denna bakgrund och då servitutet medför motstridiga intressen i den aktuella förrättningen borde lantmäterimyndigheten ha kallat till sammanträde, jfr 4 kap. 14 § FBL. Detta utgör en brist i handläggningen som i sig bör föranleda återförvisning för fortsatt behandling.

Frågan om betydelsen av fastighetsregleringen (gångvägsservituten) I förrättningen har lantmäterimyndigheten tillskapat servitut som ger B och D respektive E, ”rätt att anlägga, använda, underhålla och förnya en 1,5 meter bred gån gväg” inom område a respektive b på aktbilaga KA1, se urklipp nedan (linjer längs nordvästra respektive sydöstra fastighetsgränsen av figur 1).

I och med att servitutsåtgärd är fastighetsbildning enligt 1 kap. 1 § första stycket FBL innebär det att B, D och E ombildas vid förrättningen. Härvid ska således även dessa fastigheters lämplighet prövas enligt bestämmelserna i 3 kap. 1 § FBL. I detta avseende aktualiseras särskilt bestämmelsen om att det vid

SVEA HOVRÄTT DOM F 16258-23

lämplighetsprövningen särskilt ska beaktas att fastigheten får tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. Bestämmelsen är indispositiv och går inte att åsidosätta genom avtal eller överenskommelser. Det innebär att behovet av körbara tillfartsvägar för fastigheterna behöver prövas. Vid en sådan prövning behöver betydelsen av 1960 års officialservitut vägas in, vilket lantmäterimyndigheten inte gjort i detta fall. Detta utgör även det en brist som innebär att den beslutade fastighetsregleringen ska upphävas och förrättningen visas åter till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling.

Övrigt

Inom ramen för den aktuella förrättningen har lantmäterimyndigheten även beslutat om särskild gränsutmärkning. Detta beslut har inte överklagats av någon sakägare och borde därför inte ha upphävts av mark- och miljödomstolen. Däremot anser Mark- och miljööverdomstolen att beslutet om fördelning av förrättningskostnader ska upphävas då förrättningen kommer att återupptas i enlighet med domslutet.

Sammanfattningsvis ska mark- och miljödomstolens dom ändras så att lantmäterimyndighetens beslut upphävs, med undantag för beslutet om särskild gränsutmärkning, och förrättningen visas åter till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling.

Rättegångskostnader

Enligt 16 kap. 14 § första stycket och 17 kap. 3 § FBL gäller att domstolen, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna, får besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I övrigt ska 18 kap. rättegångsbalken tillämpas i fråga om rättegångskostnaderna. Bestämmelsen i 16 kap. 14 § första stycket FBL innebär att i mål där det föreligger ett tydligt motpartsförhållande mellan sakägarna, är utgångspunkten att huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken om att den part som har förlorat målet i sak ska ersätta motparten för dennes rättegångskostnader tillämpas. I mål där saken ännu inte har prövats slutligt finns en kompletterande regel i 18 kap. 15 § tredje stycket samma balk som vid återförvisning innebär att frågan om rättegångskostnader, även i högre rätt, prövas av underinstansen i samband med dess avgörande i sak, med hänsyn till den slutliga

SVEA HOVRÄTT DOM F 16258-23

utgången där. Denna bestämmelse kan emellertid inte tillämpas i fastighetsmål när återförvisning sker till lantmäterimyndighet eftersom lantmäterimyndighet inte har behörighet att pröva frågor om rättegångskostnader. Mark- och miljööverdomstolen har därför att nu pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader såväl här som i mark- och miljödomstolen. När högre rätt prövar fördelningen av rättegångskostnaderna i lägre rätt sker det på grundval av målets slutliga utgång (dvs. utgången i högre rätt). Vid en samlad bedömning finner Mark- och miljööverdomstolen skäligt, särskilt med beaktande av att utgången i sak i nuläget inte står klar, att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader i såväl mark- och miljödomstolen som Mark- och miljööverdomstolen.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsrådet Mikael Hagelroth, tekniska rådet Lennart Gustafsson och hovrättsrådet Elisabeth Hartley, referent.

Föredragande har varit Frida Jakobsson.

Bilaga A

Sid 1 (30) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr F 5368-21 Mark- och miljödomstolen 2023-12-06 meddelad i Växjö

PARTER

Klagande

1B.B.

2U.B.

3G.H.

4M.R.

Ombud för 3 och 4 ovan: L.Å.

5Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun 593 80 Västervik

Motparter

1Horns Strand Fastigheter AB Box 1343 181 25 Lidingö 2. B.I.

Ombud: J.G.

Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets beslut den 6 oktober 2021 i ärende nr H20903, se bilaga 2

SAKEN

Avstyckning från fastigheten A samt fastighetsreglering berörande fastigheterna A, D, E och B, Västerviks kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avvisar B.B.s och U.B.s överklagande.

Mark- och miljödomstolen upphäver Lantmäteriets samtliga beslut i ärende H20903 enligt protokoll, PR1, 2021-10-06, utom beslutet om fördelning av förrättningskostnaden, och ställer in förrättningen.

Horns Strand Fastigheter AB och B.I. ska solidariskt ersätta G.H. och M.R. för deras rättegångskostnader i form av ombudsarvode med 50 000 kronor inklusive moms jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess full betalning sker.

I övrigt ska vardera parten svara för sina kostnader i målet.

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Lantmäteriet (nedan LM) beslutade den 6 oktober 2021, ärende nr. H 20903, om av-styckning från fastigheten A av nybildade fastigheten F i Västerviks kommun. D en nybildade fastigheten F består av två skiften, varav det ena är tomtmark om 1 959 m och det andra bryggplats om 53 m . Lantmäteriet har i samma förrättning beslutat om bildande av två servitut för gångväg som belas-tar de n nybildade fastigheten F till förmån för B, D och E. Avstyckningen och servituten framgår av Lantmäteriets aktbilagor KA1 och BE1.

Lantmäteriets beslut har överklagats till mark- och miljödomstolen av Miljö- och by ggnadsnämnden i Västerviks kommun samt av U och B.B., ägare av B, och G.H. oc h M.R., ägare av D.

YRKANDEN M.M.

Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun (nedan nämnden) har yrkat att mark- och miljödomstolen ska undanröja LM:s beslut vad avser bildandet av en n y obebyggd bostadsfastighet, F, genom avstyckning från A. Kvartersmarken bör i stället regleras med befintliga fastigheter enligt den gällande detaljplanens syfte och intentioner.

Nämnden har som grund för överklagandet anfört huvudsakligen följande. Nämnden bedömer att den del i förrättningen som avser skapandet av en ny obebyggd bostadsfastighet om ca 2 000 kvm, F, genom avstyckning från A, strider mot den gällande detaljplanens syfte, som anger att det är be-fintliga fastigheters byggrätter på Grönö som ska regleras. Detta stöds även av plan-kartans föreslagna fastighetsgränser och planbeskrivningens redogörelser med ytan-givelser för utökningar av befintliga fastigheter. Aktuell avstyckning omfattar kvar-tersmark som enligt både plankarta och planbeskrivning är avsedd att regleras med de befintliga fastigheter som finns i anslutning till kvartersmarken. Den beslutade avstyckningen kan enligt nämnden inte anses vara en sådan mindre avvikelse som

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

anges i 3 kap. 2 § FBL. Nämnden bedömer även att bildandet av den nya bostadsfastigheten är olämplig då den bedöms strida mot 3 kap. 1 § FBL. Bedömningen görs med hänsyn till svårigheten att utnyttja byggrätten inom avstyckningen utan att hamna i konflikt med avstånd till gräns och/eller punktprickad mark, samt de sämre möjligheterna att anordna parkering och lämplig in- och utfart för D och E. Vid läm plighetsprövningen enligt 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen ska hänsyn även tas till bestämmelsen i 8 kap. 9 § 3 punkten plan- och bygglagen, vilket avser möjlighet till lämplig parkering inom eller i nära anslutning till fastigheten. Nämnden anser att detta inte har beaktats i LM:s handläggning. Nämnden ställer sig också frågande till motiveringen gällande bildande av bostadsfastighet i flera skiften utan att det funktionella sambandet motiveras vidare.

I målet har, med hänvisning till mark- och miljööverdomstolens dom i mål F 2816- 21, gjorts gällande att tydlighetskravet i 4 kap. 32 § plan- och bygglagen inte är uppfyllt. Nämnden delar inte den bedömningen. Av flera domar (till exempel markoch miljööverdomstolens dom i mål P 3107-17) framgår att kommunen har viss frihet vad gäller en detaljplans detaljeringsgrad. Att en detaljplan har en förhållandevis låg detaljeringsgrad behöver inte innebära att tydlighetskravet inte är uppfyllt. Av nämnt avgörande framgår också att en plan med låg detaljerjngsgrad medför att en kommande bygglovsprövning blir mer omfattande eftersom det är färre frågor som prövats i planen.

Det har i målet även gjort gällande att detaljplanen inte innehåller några fastighetsindelningsbestämmelser och att det endast är redovisade planbestämmelser på plankartan som gäller vid tillskapandet av nya fastigheter. Nämnden delar inte denna tolkning helt utan menar i stället att bestämmelsen i 3 kap. 2 § FBL även innefattar hänsynstagande till detaljplanens syfte. Illustrationslinjerna i plankartan bör tolkas tillsammans med vad som framgår om syftet med detaljplanen och vad som angivits i planbeskrivningen.

När det gäller parkering är avsikten att detta i största möjligaste mån ska lösas inom egen fastighet. De planlagda parkeringsplatserna är till för besökande och inte för

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

boende inom området. Frågan som bör ställas är hur långt från fastigheten en parkering kan anordnas för att anses uppfylla 3 kap. 1 § FBL vid nybildande av fastighet.

U och B.B. har yrkat i första hand att mark- och miljödomstolen ska undanröja L M:s beslut om avstyckning från A och återförvisa målet till LM för fortsatt handläggning. Efter återförvisningen ska det till förmån för B tillskapas en servitutsrätt för att, tillsammans med ägaren till D, an-lägga en infarts väg med en körbar bredd om 3 – 5 meter inom del av kvartersmar-ken mellan (nuvarande) D och Y. Om inte omfattande ingrepp i naturen ska behöva gö ras, vilket är i strid med intentionerna enligt detaljplanens planbeskrivning, är en ut fart med den lokaliseringen nödvändig för att nå fram till den del av B där det är m öjligt att anlägga en bilparkering.

De har i andra hand yrkat, om mark- och miljödomstolen godkänner den av LM beslutad avstyckning och fastighetsbildning, att det föreskrivs dels om servitut för väg och parkering enligt deras förstahandsyrkande samt dels att styckningslott 2 (bryg-g an) genom fastighetsreglering tillförs E.

U.B.och B.B. yrkar ersättning för sina rättegångskostnader med 31 875 kronor inklusive moms. Den yrkade ersättningen avser ombudsarvode.

De har som grund för överklagandet anfört huvudsakligen följande. Av detaljplanens planbeskrivning framgår att syftet med detaljplanen är att reglera byggrätten för befintliga fastigheter. Det angivna syftet är vidare att säkerställa skyddsvärd natur. De anser att föreslagen nybildad fastighet med en byggrätt på 175 + 40 kvm strider mot detaljplanens övergripande syfte. Av planbeskrivningen framgår vidare att inga nya bostadsfastigheter är aktuella på Grönö. De anser att LM:s beslut strider mot detta. De gör bedömningen, utifrån deras kännedom om den föreslagna fastighetens topografi, att det inte är möjligt att utnyttja byggrätten om 175+40 kvm utan omfattande sprängning och/eller utfyllnad och trädfällning. LM har inte undersökt om marklov kommer att beviljas för beslutad gångväg trots påpekanden om problematiken. Av planbeskrivningen framgår vidare att parkering i

Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

största möjliga mån ska anordnas av fastighetsägaren på den egna tomten. Enligt d eras uppfattning omöjliggör den beslutade fastighetsbildningen detta för fastighet-e rna B, D och E.

Vid fastighetsbildning i enlighet med en nyantagen detaljplan är visserligen utgångspunkten att prövningen enligt 3 kap. 1 § FBL till stora delar kan anses vara hanterad inom planprocessen. I aktuellt fall, när det är tydligt att syftet med detaljplanen frångås även om fastighetsbildningen inte direkt är i strid med någon planbestämmelse ska rimligen en fullständig lämplighetsprövning enligt fastighetsbildningslagen göras.

På fastigheten A finns fyra komplementbyggnader som tillhör fyra olika fastigheten (G, H, I och E) inom planområdet. Avsikten är att dessa komplementbyggnader och närmast intilliggande mark genom fastighetsregle-ring ska föras över till respektive fastighet. Berörda områden har i detaljplanen beteckningen B bostäder och förses med s.k. plusmark, vilket innebär att endast komplementbyggnader kan uppföras. De anser att LM har frångått detta genom att låta denna mark tillföras den nybildade fastigheten. Enda syftet med detta bedöms, enligt deras uppfattning, vara att den nya fastigheten ska få en total yta på mer än 2 000 kvm, vilket möjliggör en byggrätt på 175+40 kvm.

Enligt deras uppfattning fråntas fastigheterna D och E, genom LM:s beslut, möjlig heten att få anslutning till lokalgata. Denna möjlighet ville man uppnå med den för eslagna möjligheten till fastighetsreglering. B berörs in-direkt genom att erhållande av körvägsservitut försvåras.

När de framfört önskemål till Ingemarsson om att erhålla ett vägservitut för möjliggörande av parkering på egen mark, alternativt ett parkeringsservitut, har detta avvisats med hänvisning till Horns Strand Fastigheter AB med motiveringen att Ingemarsson ännu inte äger marken. Horns Strand Fastigheter AB har å sin sida medde-

Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

lat att bolaget inte vill teckna några servitutsavtal. De försök att teckna servitut under förutsättning att fastighetsbildningen får laga kraft, har lämnats obesvarade av Ingemarsson.

Det har under LM:s handläggning förekommit ett flertal formella felaktigheter. De brister som särskilt kan lyftas, av vilka i) och ii) var för sig är grund för en återförvisning av ärendet, är följande: i) Sammanträde är huvudregeln och det kan inte annat än konstateras att det i ärendet finns flertalet frågeställningar som hade behövt utredas närmare vid ett sammanträde. Det framgår klart i förrättningshandlingarna att det finns motstridande intressen mellan sakägarna i ärendet varför tillämpningen av undantagsregeln utgör en formell brist i handläggningen. ii) LM:s redovisning av hur 5 kap. 1 § FBL ska tillämpas visar på allvarliga förståelsebrister av regelverket. Deras servitutsyrkande innebär att B är berörd av den begärda fastighetsregleringen varför en ensidig ini-tia tivrätt för dem föreligger. iii) Det krävs en skriftlig ansökan eller muntlig ansökan vid sammanträde för att initiera en förrättningsåtgärd. En anteckning av en muntlig begäran i dagboksbladet avseende initierandet av särskild gränsutmärkning är således inte tillräckligt. Gränsutmärkningsbeslutet har visserligen inte överklagats av någon sakägare men även det beslutet bör upphävas och återförvisas av domstolen för att åtgärda formaliabristen i myndighetsutövningen (16 kap. 14 § tredje stycket FBL).

För att undanröja osäkerhet vad gäller talerätt avseende avstyckningsåtgärden, vill de hänvisa till RH 98:82, i vilket ägare till fastigheten som berördes av ett i samband med avstyckning bildat servitut, hade talerätt även beträffande avstyckningen.

När B bildades 1950 uppläts förmånsservitut för styckningslotten innebä-rande rät t till väg över område a norr om lotten och vidare österut. Detta befintliga vägservitut har LM inte alls hanterat i ärendet, något som får anses vara en brist i

Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

LM:s utredningsskyldighet. I enlighet med detaljplanens avsikt, och när markområ -det mellan B och stranden utgör allmän platsmark (natur), ska rimligen denna befintliga vägrätt upphävas och en ny bildas i enlighet med deras yrkande.

Y utfördes i slutet av 1970-talet genom den ideella föreningen Y försorg. Allt sedan Y byggdes har de, och bl.a. ägarna till D och E, parkerat inom det markområde som enligt LM:s beslut ingår i styckningslotten.

Det kan konstateras att det huvudsakliga skälet till de motstridiga intressena i ärendet beror på att det syfte som framgår av detaljplanens planbeskrivning har frångåtts i ärendet. För att en bostadsfastighet ska vara lämpad för sitt ändamål krävs numera normalt att det på tomten i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering. Att en bostadsfastighet är funktionsduglig och t.ex. har tillgång till parkering i skälig utsträckning kan i sig även kvalificera sig som ett angeläget allmänt intresse.

Effekten av den av LM beslutade fastighetsbildningen medför att B inte uppfyller de krav som i dagsläget kan ställas på en bostadsfastighet. Graden av allmänintresse för att åstadkomma parkeringsmöjligheter på bl.a. B måste där-med var a mycket hög. Om LM felaktigt inte hade avfärdat deras yrkande om servi-tutsbildn ing, hade en prövning av yrkandet med stor sannolikhet uppfyllt fastighets-bildning slagens bestämmelser.

Såsom läget är idag är de förbjudna av Horns Strand Fastigheter AB att nyttja den p arkering vid Y som de i 45 år har använt. Horn Samfällighetsförening som förvaltar e av J, menar att den inte har möjlighet att anvisa dem någon annan parkering än, att på samma villkor som gäller för tillfälliga besökare, nyttja en äldre gästparkering cirka 200 meters promenadväg, inledningsvis i kraftigt kuperad terräng, från B.

G.H. och M.R. har yrkat att mark- och miljödomstolen ska un-danröja LM:s beslut vad avse skapandet av ny obebyggd bostadsfastighet

Sid 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

F genom avstyckning från A jämte beslutet om fastighetsreglering be-rörande fastig heterna A, E, D och B. De har vidare yrkat att domstolen därutöver avgör målet med beaktande av följande: 1. Efter återförvisning begär de att den mellan D och Y belägna kvartersmar ken enligt detaljplanen, ska överföras från A till D genom fastighetsreglering. 2. LM:s beslutsskäl för att tillåta att den nybildade fastigheten får bestå av flera skiften överensstämmer inte med gällande rätt, jmf Handbok FBL 2022-06-15, s. 121. 3. Om fastighetsreglering enligt punkten 1 inte kan tillåtas, begärs i andra hand att D:s befintliga servitut ändras (upphävs/nybildas) så att servitu-tet inbegri per infartsväg med en körbar bredd om 3 - 5 meter från Y jämte två parkerin gsplatser.

För det fall domstolen beslutar att återförvisa förrättningen till LM för slutligt avgörande ska domstolen föreskriva att punkterna 1 – 3 ovan därvid ska gälla.

De yrkar vidare ersättning för rättegångskostnader med 76 450 kronor inklusive moms. Den yrkade ersättning avser ombudsarvode.

De har som grund för överklagandet anfört huvudsakligen följande. För undanröjande av osäkerhet vad gäller talerätt avseende avstyckningsåtgärden, hänvisas till RH 98:82 i vilken ägare till fastighet som berördes av ett i samband med avstyckning bildat servitut, hade talerätt även beträffande avstyckningen.

De anser att detaljplanen klart syftar till att så långt möjligt få bort skafttomter och servitut, och tillskapa parkering på egen tomt och ej tillskapa några nya bostadsfastigheter. För att genomföra detta beskrivs i detaljplanen för deras ”kvarter” i detalj hur berörda fem tomter ska utökas mot lokalgatan. Bland annat anges att deras fas-t ighet ska tillföras 1050 kvm och E 1047 kvm. Dessa ytor uppnås genom att förläng a tomtgränserna fram till lokalgatan, varigenom berörda bostadsfastig-

Sid 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

heter utökas, något som tydligt framgår av plankartan. Andra fastigheter i angränsande området har fått sina tillgänglighetsbehov tillgodosedda genom särskilda infartsgator.

En fastighetsbildning ”på tvären” medförande att deras fastighet blir en uttalad ”skafttomt” med åtföljande tillgänglighetsproblem, vilket inte ska kunna godkännas, eftersom planens syfte med tomtens utökning mot lokalgata då inte kan genomföras. Den ”tvärställda” markbiten får inte heller avstyckas som fristående bostadsfastighet, eftersom detaljplanen inte medger nya bostadsfastigheter.

Av berörda fem fastigheter i deras kvarter har under 2021 fastighetsreglering inletts eller avslutats i enlighet med detaljplanens genomförandebeskrivning för alla fastigheter utom för deras fastighet D. Detta har skett efter överenskommelse mellan berö rda fastighetsägare och Horns Strand Fastigheter AB. I deras fall valde Horns Stran d Fastigheter AB att ensidigt frångå lämnat erbjudande till dem om markförvärv daterad den 17 september 2020 för att i stället den 15 – 16 oktober samma år ingå avtal i frågan med B.I. som ägare till E. Bolaget har för deras del inte agerat i enlighet med förutsättningarna i genomförandebeskrivningen. LM har i sitt beslut valt att helt bortse från detta förhållande – ett ställningstagande som i sig medfört tillskapande av ett gångservitut som de inte kan acceptera.

När det gäller de formella brister i Lantmäteriets handläggning hänvisar de till det som anförts av U och B.B.

De har under handläggningen i LM av detta ärende vid flera tillfällen efterfrågat ett möte eller sammanträde på plats med förrättningslantmätaren och berörda intressenter. Ett sådan har aldrig kommit till stånd, bl.a. med hänsyn till pandemirekommendationer. Även i ett sent skede av beredningen av ärendet har LM avslagit yrkande härom. Inte minst med hänsyn till ärendets karaktär, innefattande fastighetsbildning genom servitut samt betydelsen för kommande avgöranden rörande fastigheternas

Sid 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

nyttjanden mot bakgrund av en nyligen lagakraftvunnen detaljplan jämte de särpräglade mark- och miljöförhållanden som gäller för området borde sådana möten genomförts innan ärendet avgjorts. Ärendet kan med hänsyn härtill inte anses ha beretts på ett lämpligt sätt. Vid en samlad bedömning av ärendet är det svårbegripligt att LM i protokollshandlingen från den 6 oktober 2021 bedömer ett behov av sammanträde som ”uppenbart obehövligt”.

I beslutet bedömer LM den nya fastigheten F som en lämplig och obebyggd bostadsfastighet, med ett funktionellt samband mellan tomten och bryggplatsen vid stranden. Skiftena påstås vara belägna nära varandra och en kommunal lokalgata möjliggör transport mellan skiftena. Redan de faktiska markförhållandena talar uppenbarligen mot detta resonemang. Transportavståndet är i praktiken mellan 300 och 400 meter och förutsätter, för att nå bryggplatsen, en forcering av en brant bäckravin. Den naturliga anknytningen för bryggplatsen är i stället E. LM:s beslut är här enbart ägnat att för den nya fastigheten F tillskapa en ytterligare byggrätt, och det helt i strid med detaljplanens syfte.

Beträffande beslutet om fastighetsreglering avseende bildande av gångservitut vill de lyfta fram följande. Lantmäteriet måste utgå från detaljplanens syfte att varje tomt ska ha parkeringsmöjlighet och vara nåbar med fordon. Vanligen tillämpade regler vid lantmäteriförrättningar är att infartsgator bör ges en körbredd om minst 3 meter, givet markförhållandena. För deras del syftar detaljplanen till att tillgodose detta genom möjligheten till markförvärv.

De har i servitutsfrågan under ärendets handläggning varit utsatta för påtryckningar från Horns Strand Fastigheter AB:s sida. Innebörden har varit att om de inte accepterar villkoren för ett gångservitut kan de inte påräkna någon möjlighet till avtal om särskilda parkeringsservitut. Förrättningslantmätaren har för sin del under handläggningen av ärendet efterfrågat en överenskommelse i frågan och i samtal antytt att en utredning kring gällande vägservitut från 1960 vid ett ev. förrättningssammanträde inte med självklarhet skulle vara till deras fördel. Dessa förhållanden medförde att de slutligen tillsammans med övriga berörda undertecknade en överenskommelse

Sid 12 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

den 22 augusti 2021. Det förtjänar här att erinras om att vid den tidpunkten hade LM den 19 augusti 2021 erhållit ansökan om avstyckning från Ingemarsson och Horns Strand Fastigheter AB, en ansökan de då helt saknade kännedom om.

I mail till dem den 20 september 2021 uttalade Horns Strand Fastigheter AB att bolaget inte har för avsikt att ta några beslut avseende parkeringsplatser, varken om det ska vara några eller var dessa skall vara. Detta får ni ta med B.I. när överlåtelsen av fastigheten till honom vunnit laga kraft, var beskedet. Detta besked blev helt avgörande för deras ställningstagande att i mail till LM den 22 september 2021 återta deras godkännande av överenskommelsen om fastighetsreglering. Särskilt givet angivna omständigheter kan den inte längre anses bindande för deras del. Det förhållandet borde vidare i sig ha inneburit att överenskommelsen inte kunde läggas till grund för ett fastighetsregleringsbeslut.

En överenskommelse enligt 5 kap. 18 § FBL utgör inte ett civilrättsligt avtal utan kategoriseras som en viljeyttring riktad till LM. I den i målet aktuella överenskommelsen ingår ett yrkande från dem om inrättande av gångvägsservitut samt medgivande från Horns Strand Fastigheter AB om att marken får ianspråktas för ändamålet och att någon ersättning för detta inte ska utgå. Enligt 4 kap. 40 § FBL är en ny ägare till en fastighet bunden av vad en tidigare fastighetsägare medgivit inom ramen för förrättningen. Denna bestämmelse klargör att en sakägare i en förrättning inte ensidigt kan återta lämnade medgivanden. Yrkanden däremot kan återtas under hela förrättningens handläggning. De återtog yrkandet om gångvägsservitut före det att förrättningen avslutades. LM:s handläggning av deras återtagande är därför felaktig.

Enligt detaljplanen uppvisar Grönö ett betydande mått av skyddsvärd natur. Det framhålls att det för att bevara områdets kvaliteter är viktigt att minimera ingreppen i den befintlig terrängen. Givet markförhållandena rörande den mark som i detalj-pl anen anvisats för inreglering i deras fastigheten E är det uppenbart att anläggande a v en infartsgata och platser för parkering i en terräng med såväl skilda höjdnivåer m ed berg och gammelskog förutsätter marklov. Det innebär i sin tur att

Sid 13 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

de som sökande av marklov har bäst möjligheter att anpassa ingreppen om de kan agera som ägare till marken. Härigenom har de också möjligheter att samordna nyttjande av marken med ägarna till B. Även med hänsyn härtill är det deras uppfattning att beslutet om fastighetsreglering måste undanröjas.

En ny bostadsbyggnad inom det ytterst begränsade område som enligt detaljplanen teoretiskt skulle bli möjlig att uppföra inom styckningslotten, skulle innebära ett avsevärt hinder och därmed olägenhet för D:s utövande av 1960 års servitut. Ett byggl ov för uppförande av bostadshus på styckningslotten skulle med stor san-nolikhet dä rför nekas varför nybildningen av styckningslotten av den anledningen inte bör kunna tillåtas enligt 3 kap. 1 § FBL. LM har vid lämplighetsprövningen angivit att styckningslottens utfart bedöms kunna ske på angränsande kommunal lokalgata. Som framgår av detaljplanen är det inte kommunalt huvudmannaskap i de nsamma och Y ingår inte heller i J. Styckningslotten får således inte tillgång till behövliga vägar utanför sitt område och uppfyller inte heller i den aspekten villkoren i 3 kap. 1 § FBL.

När D m.fl. bostadsfastigheter bildades år 1960 uppläts förmånsservitut för stycknin gslotterna att ”nyttja till vägar och allmänna platser avsedda delar av stamfastigheten. Ett servitut innebär typiskt sett en rätt att råda över en viss del av en annan fastighet på ett visst sätt. Servitutsrätten som sådan fixeras efter förhållandena vid dess tillkomst och består därefter i princip oförändrad. Ändrade förhållanden kan dock få viss betydelse för på vilket sätt eller i vilken omfattning servitutsrätten får utövas. De befogenheter som följer med ett servitut anses i viss utsträckning kunna förändras med tiden. Ett servitut anses således ha en viss ”elasticitet” på så sätt att samhällsutvecklingen eller andra tillkommande omständigheter kan medföra att ägaren av förmånsfastigheten får andra befogenheter än vad som gällde ursprungligen (Servitutet och grindarna, NJA 2018 s. 200).

Allt sedan Y byggdes har de, och bl.a. ägaren till E, parkerat inom det markområde som enligt LM:s beslut ingår i styckningslotten. Med hänvisning till hur utfarts- och parkeringsfrågan för D m.fl. hanterats under de

Sid 14 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

senaste 45 åren, bör rimligen även parkering anses ingå i 1960 års servitut. Servitutet har rimligen blivit lokaliserat till det område som utgör styckningslotten i ärendet och vidare över Y fram till X. Dessa befintliga servitut har LM inte alls hanterat i ärendet, något som får anses vara en väsentlig brist i LM:s utredningsskyldighet. D och Es vägservitut innebär även att de i målet aktuella gångvägsservituten inte kan anses vara av väsentlig betydelse för förmånsfastigheterna eftersom de redan har formaliserade rättigheter att råda över marken för vägändamål.

Det kan konstateras att det huvudsakliga skälet till de motstridiga intressena i ärendet beror på att det syfte som framgår av detaljplanens planbeskrivning har frångåtts i ärendet. För att en bostadsfastighet ska vara lämpad för sitt ändamål krävs numera normalt att det på tomten i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering (jmf 3 kap. 1 § FBL). Att en bostadsfastighet är funktionsduglig och t.ex. har tillgång till parkering i skälig utsträckning kan i sig även kvalificera sig som ett angeläget allmänt intresse. Effekten av den av LM beslutade fastighetsbildningen med-fö r att Horn 1:281och E inte uppfyller de krav som i dagsläget kan ställas på en bostad sfastighet. Graden av allmänintresse för att åstadkomma parkeringsmöjligheter på bl.a. D måste därmed vara mycket hög. Om LM felaktigt inte hade avfärdat deras yrkande om fastighetsreglering med hänvisning till initiativrätten, hade en prövning av yrkandet med stor sannolikhet uppfyllt 3 och 5 kap. FBL och även ansetts utgöra ett proportionerligt intrång i avstående fastighetsägares egendomsskydd (2 kap. 15 § RF).

Lantmäteriet har underlåtit att genom fastighetsbestämning klarlägga servitutets omfattning och utbredning, vilket måste vara en formell brist i handläggningen. Skulle en fastighetsbestämning gjorts är det uppenbart att servituten hade fått betydelse för lämplighetsprövningen av styckningslotten. De vidhåller därför att avstyckningen inte är tillåten enligt 3 kap. 1 § FBL.

I första hand ska domstolen upphäva samtliga beslut i förrättningen med hänvisning till en eller flera av de fel som förekommit under handläggningen hos LM. I övrigt

Sid 15 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

finns det även betydande brister i den materiella prövningen. Den av LM beslutade fastighetsbildningen medför att inte mindre än tre olämpliga fastigheter har bildats, en nybildad och två ombildade.

Vid fastighetsbildning i enlighet med en nyantagen detaljplan är visserligen utgångspunkten att prövningen enlig 3 kap. 1 § FBL till stora delar kan anses vara hanterad inom planprocessen. I aktuellt fall, när det är tydligt att syftet med detaljplanen frångås även om fastighetsbildningen inte direkt är i strid med någon planbestämmelse, ska rimligen en fullständig lämplighetsprövning enligt fastighetsbildningslagen göras.

Såsom läget är idag är de förbjudna av Horns Strand Fastigheter AB att nyttja den parkering vid Y som i 45 års tid har använts. Horns Samfällighetsför-ening, som f örvaltare av J, menar att den inte har möjlighet att anvisa dem någon annan parkering än att på samma villkor som gäller för tillfälliga besökare nyttja en äldre gästparkering cirka 200 meters promenadväg från D.

Oavsett detaljplanebestämmelsernas utformning är det inte ett syfte i detaljplanen att möjliggöra en ny fastighet inom det område där LM beslutat om avstyckning. Hade så varit fallet skulle också detaljplanen ha angett ändamålsenliga lösningar för att säkerställa en god tillgänglighet till D m.fl. fastigheter. Det allmänna lämplighets villkoret i 3 kap. FBL ska tillämpas vid all fastighetsbildning, även i de fall där det finns en detaljplan. Generellt dras ofta slutsatsen att villkoren i 3 kap. 1 § FBL är uppfyllda om fastighetsbildningen inte strider mot detaljplanen. Men 3 kap. 1 § FBL är fortfarande tillämplig och ska alltid prövas, eftersom en åtgärd inte med automatik är lämplig bara för att den inte strider mot planens bestämmelser.

D ombildas genom den beslutade fastighetsbildningen. Därmed ska fastig-hetens lä mplighet prövas enligt 3 kap. 1 § FBL. D har idag tillgång till parkering vid Y ca 25 meter från fastigheten samt körbar väg för rädd-ningsfordon mm fram till fastighetsgräns. Fastighetsbildningsbeslutet innebär att denna väsentliga tillgång ska fråntas D. Uppförandet av ny bebyggelse

Sid 16 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

inom styckningslotten skulle i praktiken ge denna konsekvens, oavsett att inte gällande servitut upphävts. Det förhållandet att en bostadsfastighet skulle vara tillgänglig endast via en 1,5 meter bred och ca 25 meter lång gångväg i kuperad terräng, är inte ändamålsenligt och inte godtagbart inom ett detaljplanelagt bostadsområde. Det skulle allvarligt försämra fastighetens funktion och även strida mot det allmänna intresset av en god, tillgänglig och säker boendemiljö. Därför är fastighetsbildningen otillåtlig enligt FBL 3 kap. 1 § FBL, inte bara avseende styckningslotten utan även avseende D.

Mark- och miljödomstolens dom 2022-11-11 i mål F 2816-21 innebär inte att domstolen tagit ställning för att en ny fastighet kan bildas av den kvartersmark för vilken LM 2021-10-06 beslutade om avstyckning. Domstolen uttalar enbart att kvartersmarkens areal är tillräcklig för att uppfylla planens krav på minsta fastighetsstorlek. Domstolen har i sak endast prövat huruvida upplåtelse av ledningsrätt för befintliga ledningar är tillåtlig. Domstolens utslag att den yrkade ledningsrätten strider mot detaljplanen och inte heller utgör en mindre avvikelse, innebär alltså inte att domstolen har tagit ställning till möjligheterna att låta området bilda en särskild fastighet, eller till konsekvenserna för andra fastigheter av en sådan åtgärd. Noteras särskilt domstolens uttalande ”Planbeskrivningens redovisning av vilka markområden som kan överföras till bl.a. D och E, tillsammans med de redovi-sade ”föreslagn a fastighetsgränserna” i plankartan visar också att syftet inte varit att skapa förutsätt ningar för att bilda en ny fastighet av det aktuella området utan att i stället utöka nyss nämnda fastigheter”. Det kan därför inte råda någon som helst oklarhet om vad domstolen faktiskt uttalat och beslutat. LM borde vid sin handläggning ha beaktat att ledningsärendet F 2816-21 samtidigt prövades i mark- och miljödomstolen. Detta eftersom det måste ha varit uppenbart a tt konsekvenserna för den genom förrättningen nybildade F skulle bli olika beroende på målets utgång. Ledningarna finns kvar i den sträckning som prövats i ledningsrättsärendet. Konsekvensen av att domstolen inte medgivit ledningsrätt är att de behöver omlokaliseras till annan sträckning, men denna måste fortfarande belasta kvartersmarken, till följd av skyldigheten för Västervik Miljö & Energi AB att anvisa förbindelsepunkt i anslutning till fastighetsgräns för Horn

Sid 17 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

D och E. Lantmäteriet borde därför ha avvaktat till dess att dom meddelats, samt d ärefter gjort en helhetsbedömning och prövat de motstående yrkandena vid ett sam manträde.

Det har gjorts gällande att B och D inte behöver annan tillgång till väg än det nybild ade gångvägsservitutet eftersom de redan prövats lämpliga när de avstyckades på 60 -talet. B avstyckades 1950 medan D och E avstyckade 1960. Utvecklingen sedan des s har medfört väsentligt ändrade förhållan-den. Till Grönö byggdes i början på 1940 -talet en gångbro. Under 1940-talet fanns därutöver ett vadställe så att jeepar och tra ktorer kunde ta sig över. Först 1958 var den farbara bron på plats, den som fortfaran de förbinder Grönö med Hornslandet. Vägarna på Grönö har därefter anlagts successivt. Förutsättningarna för att nå fastigheterna har alltså förändrats väsentligt över tid, vilket också innebär att tidigare u pplåtna rättigheter inte med automatik tillgodoser dagens behov. Därför behövs också en sådan säkerställd tillgänglighet för D som detaljplanen möjliggör för fastig heterna inom planområdet i övrigt.

Det är ett obestridligt faktum att ägarna till D under de 47 år som Y funnits nyttjat parkering i omedelbar närhet av sin fastighet. Så har även ägarna till B och E gjort. Enligt deras uppfattning innefattar det gällande officialser vitutet både rätt till väg och parkering. Det är också denna fråga som borde blivit f öremål för fastighetsbestämning i det överklagade ärendet.

Påståendet att användningen av parkering och väg inom A för D (även E m.fl. fast igheter) skulle varit olaglig är felaktigt. Det område som använts har fram till 2021-04-12 varit upplåtet för J som förvaltas av Horns samfällighetsförening. Det är följaktligen Horns samfällighetsförening som haft rådighet över området. Nyttjandet har skett i fullt samförstånd med samfällighetsföreningen.

B.I., ägare av fastigheten E samt köpare av stycknings-lotten F, har i yttrande anför t huvudsakligen följande.

Sid 18 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Han motsätter sig ändring av LM:s beslut och yrkar att klagandenas yrkanden ska avslås. Han bestrider klagandenas yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

B.I. har återkallat sitt tidigare framställda yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

Detaljplanen för de aktuella fastigheterna, upprättad av Västerviks kommun, innehåller inte några fastighetsindelningsbestämmelser, varför det endast är de bestämmelser som finns redovisade på plankartan som gäller i samband med att nya fastigheter tillskapas. LM har gjort bedömningen att fastighetsbildningen har skett helt i enlighet med gällande detaljplan. De skäl och omständigheter som Västerviks kommun respektive ägare till grannfastigheter anfört kan inte anses utgöra grund för upphävande av de besluten och återförvisning. LM har även, via förrättningslantmätaren i ärendet angivit att ”Allmänna syften och eftersträvande i planbeskrivningen är inte juridiskt bindande och kan därför inte ligga till grund för ett inställelsebeslut vid fastighetsbildning”.

Enligt Västerviks kommun strider avstyckningen mot detaljplanens syfte och kan därmed inte vara en mindre avvikelse enligt 3 kap. 2 § FBL. Denna uppfattning delas inte av LM. Om så var fallet skulle LM först bedömt att fastighetsbildningen stred mot detaljplanen och därefter även beslutat att det var en mindre avvikelse. I stället har LM vid prövningen av den sökta fastighetsbildningen funnit att den ryms inom ramen för den av Västerviks kommun upprättade detaljplanen.

Västerviks kommun har yttrat sig i frågan om det skulle vara svårt att förhålla sig till de regler som gäller för att erhålla ett bygglov. Det är inte acceptabelt att en myndighet bara för att det skulle vara svårt att ta fram underlag för att erhålla bygglov anser att en fastighetsbildning inte ska genomföras och dessutom i princip föregår ett myndighetsbeslut om bygglov. Fastighetsägaren anser sig ha den fullständiga kompetensen att rita ett hus vilket ryms inom ramen för gällande detaljplan och sedan genomföra en byggnation. Att något skulle vara svårt innebär inte att det är omöjligt, vilket borde vara det som är avgörande. Avstyckningslotten har även en

Sid 19 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

tydlig tomtplats där bostaden är tänkt att placeras. Byggnationen kommer inte innebära någon sprängning som en del yttranden förespeglar då den aktuella ytan är förhållandevis jämn och stabil.

Allmänt gäller att det område som nu utgörs av F togs bort 2021 från ge-mensamhe tsanläggningen J genom en anläggningsåtgärd enligt anlägg-ningslagen, initierad a v dåvarande fastighetsägare. Områdena omfattas idag inte av J.

Inom fastigheten A fanns komplementbyggnader som tillkommit på laglig grund genom bygglov. I planbeskrivningen anges ”För att säkerställa dessa möjlig-gör planen att byggnaden och närmast intilliggande mark kan regleras till respek-tive fastighet som byggnaden tillhör. Dessa områden regleras med användningar B (bostäder) och s.k. plusmark”.

Inte heller här har man beslutat om fastighetsindelningsbestämmelser vilket gör att f astighetsägare har rätt att bedöma och ansöka till vilken fastighet skiftet vid vattnet ska höra. Till vilken fastighet området avseende sjöbod och båtplats lämpligen ska h öra bör utgå från lämplighet och behov. Idag är det samma ägare till både fastig-het en E och till styckningslotten F och i det aktuella fallet har fastig-hetsägaren bedömt att det finns större behov för styckningslotten att kunna nyttja skiftet för båthus och bryggplats. LM har även angivit att det finns ett funktionellt samband mellan de båda skiftena samt att åtkomst finns.

Under hösten 2020 undertecknades förvärvshandlingar och erlades köpeskilling för det område som enligt detaljplanen kunde utgör en fastighet och som nu utgör styckningslotten F. Det finns inga köpehandlingar som ger fastighetsäga-ren till D rä tt att förvärva området och frågan är därvid om deras yrkande överhuvudtaget kan h anteras eller berör detta ärende eftersom heller inte ansökan om fastighetsbildning omfattade detta. Domstolen borde därför bortse från detta och relaterat yrkande från ägaren till D.

Sid 20 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Underhand som detta ärende hanterats har fastigheten B reglerats och för-gårdsmark en enligt detaljplanen reglerats till fastigheten enligt LM:s beslut 2021- 12-01 (ärende nr. H21450, akt 0883-2021/69). B har dessutom även i den nu aktuell förrättningen erhållit officialservitut för gångväg om 1,5 meter inom F. Nämnas bör att B redan har ett officialservitut för väg norr om fastigheten och öst erut men som sannolikt inte nyttjas. Eftersom fastigheten nyligen är reglerad och frå gan inte diskuterades vid det tillfället utan att fastigheten då an-sågs utgöra en lämpl ig fastighet är det inte aktuellt att nu lösa frågan om vägservitut inom en annan fasti ghet.

Fastighetsägaren till B har yrkat att servitut för väg om 3 meter samt parke-ring ska bildas inom F. Detta yrkande kan inte tillmötesgås. B får ordna parkering på egen m ark alternativt använda de parkeringar vilka redovisats i gällande detaljplan.

Fastighetsregleringen omfattar bildandet av servitut för gångväg för fastigheterna B, D och E. LM krävde en överenskommelse om fastig-hetsregleringen avseende bil dande av officialservitut för gångväg. En överenskom-melse som samtliga parter un dertecknat. Under handläggningen har, enligt LM, överenskommelsen om fastighetsreglering ensidigt och utan föregående förhandling återtagits av ägarna till B och D, vilket förvånar eftersom detta avtal ingicks som en säkerhet för ett framtida genomförande. Att avtal hålls är en grundläggande princip inom svensk rätt.

Avsikten med den överenskommelsen som träffades med ägarna till B och D var att det servitut som man var överens om skulle innebära en väsent-ligt större fördel för alla parter i synnerhet då det tidigare olokaliserade sevitutet endast omfattar ”Områdena äga rätt nyttja till vägar och allmänna platser avsedda delar av stamfastigheten”, K, numera A. Avsikten med de nya servituten är att med ge en tydligare och större omfattning som ”rätt att anlägga, använda, underhålla och förnya en 1,5 m bred gångväg.

Sid 21 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Avsikten med överenskommelsen var också att B och D skulle er-hålla erforderlig k ontakt med lokalvägen. I och med den nya detaljplanen, Detaljplan för A m.fl, har ändrade förhållanden inträtt varvid bl.a. kvartersmark tillskapats. Detta gör att den rättighet som fastighetsägaren till D, härskande, anser sig ha inkräktar på avstyckningslotten F, tjänande, på ett inte ändamåls enligt sätt. Servitutet var tänkt att gälla inom vägar och andra allmänna platser.

Enligt beslutet vid fastighetsbildningen 1960 då D och E bilda-des uttrycktes att de t var de befintliga anläggningarna inom stamfastigheten som fick nyttjas och måste tolkas som att fastighetsägare inte ensidigt fick anlägga nya, som t.ex. parkeringspl atser, vilket skulle kunna bedömas som en olovlig besittningsrubbning.

Några parkeringsplatser eller vägar redovisas inte inom avstyckningsplanen antagen 1946-01-16 och var det institut som låg till grund då D och E bildades. Till avstyckningsplanen medföljer heller inga planbestämmelser utan bebyggelsen reglerades enligt 2 kap. och 8 kap. plan- och bygglagen (2010:900).

Fastighetsägaren till D hävdar att LM underlåtit att göra en fastighetsbe-stämning a v officialservitut. Detta torde vara en kostsam och onödig åtgärd i synnerhet som det finns en överenskommelse om fastighetsreglering att bilda nya servitut.

Sannolikt har servitutet från 1960 legat till grund för att bilda gemensamhetsanlägg -ningen J som sedan 80-talet förvaltat området eftersom det inte fanns nå-gon bygg nadsplan och följaktligen inte heller något 113 § förordnande enligt bygg-nadslage n.

Bedömningen är att det olokaliserade officialservitutet med automatik inte följer med marken till styckningslotten, vilket även var fallet då mark reglerades till Horn

Sid 22 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

B (ärendenummer H21450, akt 0883-2021/69) och till L (ärendenum-mer H209654, akt 0883-2021/396). Det olokaliserade officialservitutet har hanterats som avtalsservitut, vilket är ett undantag, i de aktuella fallen. Skulle de inte hanterats på det sättet skulle det finnas en mängd fastigheter som fortsättningsvis skulle h a officialservitut i den kvartersmark som reglerats till B och L.

Parkering för två bilar, samt gångväg, inom avstyckningslotten har tidigare erbjudits ägaren till D, men erbjudandet har inte antagits. Erbjudandet gäller inte längre. Detaljplanen föreskriver inte att det är ett krav att parkering ska ske på den egna fastigheten utan det som angivits är att ”Parkering ska i största mån anordnas av fastighetsägaren på den egna tomten. Planen möjliggör även för fyra gemensamma parkeringsområden (totalt ca 30 parkeringsplatser), inom allmän plats LOKALGATA, för vilka gemensamhetsanläggningar ska inrättas.” Dessa områden i ngår numera i J.

Som nämnts ovan har ägarna till B och D skrivit under en över-enskommelse om fa stighetsreglering, en överenskommelse som de senare ensidigt sagt upp, ett flagrant avtalsbrott. I ljuset av detta anser han att de saknar rätt till ersättning för de kostnader som de yrkar ersättning för. Skulle rätten finna att ägarna till B och D har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader an-ser han att det yrk ade beloppet är för högt.

Horns Strand Fastigheter AB har förelagts att yttra sig i målet. Något yttrande har dock inte inkommit från bolaget inom den i föreläggandet angivna tiden.

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen har med stöd av 16 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgjort målet utan att hålla sammanträde. Parterna har beretts tillfälle att skriftligt slutföra sin talan i målet.

Sid 23 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Lantmäteriet har genom det överklagade fastighetsbildningsbeslutet beslutat dels om avstyckning från fastigheten A på Grönö i Västerviks kommun, vari-genom en fastighet med en areal om 1 959 m med den preliminära registerbeteck-ningen F nybildats för bostadsändamål, dels om fastighetsreglering, vari-genom två servit ut avseende rätt till en 1,5 meter bred gångväg nybildats till förmån för B och D re spektive E. Båda de nybildade servituten belastar den genom avstyckningen nybildade fastigheten F.

Ägarna av fastigheterna B och D, U.B. och B.B. respektive G.H. och M.R., har öve rklagat Lantmäteriets fastighetsbildningsbeslut såväl vad avser avstyckningen, varigenom F nybil-dats, som avseende fasthetsregleringen, varigenom ovan nämnda servitut avseende gångväg t ill förmån för B och D nybildats.

Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun har överklagat Lantmäteriets f astighetsbildningsbeslut endast i den del det avser avstyckningen, varigenom F nyb ildats.

Klagorätt

Enligt 15 kap. 6 § fjärde stycket FBL får fastighetsbildningsbeslut, bl.a. avseende avstyckning, överklagas av sakägare. Fastighetsbildningslagen innehåller ingen uttrycklig precisering av begreppet sakägare. Till kretsen sakägare hör enligt praxis och förarbeten i första hand ägarna av de fastigheter som berörs av fastighetsbildningen. Även rättighetshavare, exempelvis servitutshavare, kan vara sakägare om deras rättighet berörs av den aktuella fastighetsbildningsåtgärden (se prop. 1969:128 s. B 220 ff).

Enligt rättspraxis anses grannar eller närboende inte vara sakägare i ett fastighetsbildningsärende och har därmed inte i denna egenskap rätt att överklaga ett sådant ärende.

Sid 24 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Enligt 15 kap. 7 § FBL får tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut överklagas av en sådan nämnd som avses i 4 kap. 15 § tredje stycket FBL på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

Av handlingarn i målet framgår att när fastigheten B bildades 1950 genom avstyckni ng från stamfastigheten (nuvarande A) beslutades samtidigt om ett servitut till förmå n för styckningslotten B med följande lydelse: ”Med området följer dels rätt till båtplats vid området a, dels rätt till väg över

samma område och vidare öster ut.”

(Område a är beläget norr om B mellan fastigheten och havet, domstolens anmärkni ng).

Mark- och miljödomstolen konstaterar att den i målet aktuella avstyckningen, figur 1 och 2 enligt förrättningskartan KA1, inte berör det servitut som tillhör U.B:s och B.B.s fastighet B. De har därför inte på den grunden rätt att överklaga Lantmäteriets beslut om avstyckning från A. Det åbero-pade rättsfallet RH 98:2 avsåg en annan situation som inte är jämförbar med det som gäller i nu aktuellt mål. Det har enligt mark- och miljödomstolen inte fram-kommit några andra omständigheter som innebär att de har rätt att överklaga Lant-mäteriets beslut om avstyckning. Deras överklagande av Lantmäteriets beslut att ge-nom avstyckning från A bilda fastigheten F ska därför avvisas.

När D bildades genom avstyckning 1960 från stamfastigheten (nuvarande A) beslut ades samtidigt om ett servitut till förmån för styckningslotten D med följande lydel se: ”Områdena äga rätt nyttja till vägar och all-männa platser avsedda delar av fa

sigheten.”

År 1960 gällde en avstyckningsplan för Grönö, antagen 1946-01-16. Syftet med en avstyckningsplan var att till grund för jorddelningen skilja mellan å ena sidan den mark som avses för bebyggelse, och å andra sidan gator och öppna platser. Till avstyckningsplanen medföljer inga planbestämmelser utan bebyggelsen regleras enligt 2 kap. och 8 kap. plan- och bygglagen (2010:900).

Sid 25 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

I avstyckningsplanen för Grönö har ett antal tomter, eller lägenheter, angivits lämpliga för bebyggelse. Huvuddelen av de angivna tomterna är lokaliserade i grupper med 3 – 6 tomter i rad utmed stränderna. En sådan grupp med sex tomter är de som idag utgör fastigheterna M, N, B och D.

Av avstyckningsplanen framgår att all mark på Grönö, som inte har avsatts som tomter för bebyggelse, har angivits som öppen plats, vägmark och parkeringsplats. Det innebär att all mark på Grönö som inte tillhör bildade bostadsfastigheter är öppen eller allmän plats, vägmark eller parkeringsplats enligt avstyckningsplanen.

Så som det av Lantmäteriet 1960 bildade servitutet till förmån för bl.a. O är formule rat ger det ägarna av de bildade fastigheterna rätt att nyttja all mark på Grönö som inte ingår i rättsligt bildade bostadsfastigheter. Hela området som ingår i styckningslotten är i avstyckningsplanen angivet som öppen plats, naturpark, badplats. Det innebär att all den mark som ingår i den genom det överklagade beslutet bildade fastigheten F belastas av ett servitut som ger bl.a. ägaren av fastigheten D rätt att nyttja området. Av utredningen i målet framgår att del av området sedan mer än 40 år tillbaka används som parkering för bl.a. D.

Den nybildade fastigheten F, är en obebyggd bostadsfastighet. Enligt gällande detaljplan är området avsett för bostadsändamål (B) med största tilllåten byggnadsarea om 175 m som fritt får fördelas mellan huvudbyggnad och komplementbyggnad.

Enligt 9 kap. 30 § första stycket punkt 1 a) plan- och bygglagen (2010:900), PBL, ska bygglov ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser överensstämmer med detaljplanen.

Om Lantmäteriets fastighetsbildningsbeslut vad gäller den nybildade bostadsfastig -heten F vinner laga kraft och den enligt detaljplanen gällande byggrätten för fastig heten utnyttjas, innebär det att ägarna av D inte kan utnyttja det

Sid 26 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

servitut som gäller till förmån för fastigheten. Det innebär att den rättighet som följer med servitutet berörs av fastighetsbildningsbeslutet. Ägarna av fastigheten Horn D ska därför enligt mark- och miljödomstolen anses som sakägare beträffande avstyckningen, vilket innebär att de har rätt att överklaga den del av Lantmäteriets f astighetsbildningsbeslut som gäller avstyckningen. Mark- och miljödomstolen har s ärskilt beaktat att det avstyckade området är beläget i omedelbar närhet till Horn D.

Mark- och miljödomstolens prövning i sak

Tillämpliga bestämmelser

Enligt 3 kap. 1 § första och andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, ska fastighetsbildning ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Härvid ska särskilt beaktas att fastigheten får en lämplig utformning och tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. Om fastigheten ska användas för bebyggelse, ska den vidare kunna få godtagbara anordningar för vatten och avlopp. Fastighetsbildning får inte äga rum, om den fastighet som ska nybildas eller ombildas för nytt ändamål, inte kan antas få varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid. Fastighetsbildning får inte heller äga rum, om ändamålet med hänsyn till sin art och övriga omständigheter bör tillgodoses på något annat sätt än genom fastighetsbildning.

Enligt 3 kap. 2 § FBL får fastighetsbildning inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Är fastighetsbildningen förenlig med det allmänna lämplighets- och planvillkoret i

FBL?

De allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap. 1 § FBL ska tillämpas vid all fastighetsbildning. Villkoren ska tillämpas på samtliga de fastigheter som undergår någon förändring genom fastighetsbildningen. Vid avstyckning måste man se till att såväl

Sid 27 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

den avstyckade fastigheten som stamfastigheten efter åtgärden utgör lämpliga fastigheter. Lämplighetsbedömningen ska göras utifrån ett planmässigt betraktelsesätt, se prop. 1989/90:151 s. 21 och 22. De allmänna lämplighetsvillkoren gäller även vid fastighetsbildning inom områden som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser (se NJA 1976 s. 139).

Bebyggelsen på Grönö är i allt väsentligt lokaliserad till de i avstyckningsplanen angivna tomtplatserna. Genom den numera gällande detaljplanen har alla avstyckade fastigheter inom planområdet fått en reglerad och begränsad byggrätt. Som framgår av planbeskrivningen är inga nya bostadsfastigheter aktuella på Grönö. Detaljplanen möjliggör utökning av ett antal befintliga fastigheter. Att avsikten varit att möjliggöra utökning av befintliga fastigheter framgår av plankartan genom att ytterligare mark i anslutning till de berörda fastigheterna har angivits som kvartersmark med beteckningen B (Bostäder) och med markeringen ”Föreslagen fastighetsgräns”.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att detaljplanen saknar bindande planbestämmelser vad gäller fastighetsindelningen. Den av Lantmäteriet beslutade fastighetsbildningen strider därför inte mot detaljplanen.

Som angivits ovan är huvuddelen av fastigheterna på Grönö lokaliserade till mindre grupper med tomter som ligger i rader med 3 – 6 fastigheter i varje rad i enlighet med den tidigare gällande avstyckningsplanen. Den nybildade fastigheten Horn F följer inte den planmässiga fastighetsindelningen som gäller i området utan är förlagd ”på tvären” framför två befintliga fastigheter, vilket innebär att de innanför liggande tomterna blir s.k. skafttomter med endast en smal gångväg som förbindelse till den närmast utfartsvägen. Det har inte framkommit att det föreligger några terrängmässiga skäl till att bilda en fastighet på det sättet. Det är enligt mark- och miljödomstolen uppenbart att den nybildade fastigheten avviker från den fastighetsindelning som bestämts genom den tidigare gällande avstyckningsplanen och som enligt detaljplanen för Grönö är avsett att gälla även fortsättningsvis. Det måste enligt mark- och miljödomstolen anses som ett starkt allmänt intresse att fastighetsbildningen inom ett område följer de intentioner som kommit till uttryck i såväl tidigare

Sid 28 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

planer som nu gällande detaljplan. En fastighetsbildning som innebär ett tydligt avsteg från vad som i övrigt gäller i området och som strider mot ett klart uttalat syfte i såväl plankartan som planbeskrivningen kan inte anses uppfylla det allmänna lämplighetsvillkoret i 3 kap. 1 § FBL.

Som angivits ovan finns ett gällande servitut som innebär att bl.a. ägaren av fastigheten D har full nyttjanderätt till hela det område som omfattas av styckningslotten. Styckningslotten kan därför inte användas för det bostadsändamål som den är avsedd för. Fastighetsbildningen strider därför även av den anledningen mot det allmänna lämplighetsvillkoret i 3 kap. 1 § FBL.

Mark- och miljödomstolen finner sammanfattningsvis att den genom Lantmäteriets fastighetsbildningsbeslut avstyckade bostadsfastigheten F strider mot det allmänna l ämplighetsvilloret i 3 kap. 1 § FBL. Lantmäteriets fastighetsbildningsbeslut ska därför upphävas och förrättningen ställas in. Till följd härav ska även Lantmäteriets övriga beslut i ärendet, utom beslutet om fördelning av förrättningskostnaderna, upphävas. Vid denna utgång i målet finns inte skäl att pröva övriga av klagandena framställda yrkanden vad gäller det överklagade fastighetsbildningsbeslutet.

Rättegångskostnader

Enligt 16 kap. 14 § första stycket FBL får mark- och miljödomstolen, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna, besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I övrigt ska 18 kap. rättegångsbalken tillämpas i fråga om rättegångskostnaderna.

Vilka kostnader som är ersättningsgilla framgår av 18 kap. 8 § rättegångsbalken (RB). Enligt 18 kap. 8 § RB skall ersättning för rättegångskostnader fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedelse och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt.

Sid 29 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

U.B.och B.B. har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 31 875 kronor i nklusive moms. Den yrkade ersättningen avser ombudsarvode.

Eftersom U.B.s och B.B.s överklagande har avvisats ska de själva bära sina kost nader i målet.

G.H. och M.R. har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 76 450 kronor inklusive moms. Den yrkade ersättning avser ombudsarvode för 38 timmars arbete.

B.I. har bestridit G.H. och M.R.s yrkande om er-sättning för rättegångskostnader. S kulle rätten finna att ägarna till B och D har rätt till ersättning för sina rättegångsko stnader anser han att det yr-kade beloppet är för högt. Han har inte vitsordat något belopp som skäligt.

Mark- och miljödomstolen gör följande bedömning. Utgången i målet innebär att LM:s samtliga beslut utom beslutet om fördelningen av förrättningskostnaderna undanröjs, vilket överensstämmer med G.H.s och M.R.s yrkanden. De får därför anses som vinnande part i målet.

G.H. och M.R. har under ärendets handläggning i mark- och mil-jödomstolen haft två olika ombud. Ingen av ombuden har ingivit någon specificerad kostnadsräkning med utvisande av de olika arbetsmoment som ersättning yrkas för. Domstolen är därför hänvisad till att utifrån utredningen i målet göra en skälighets-uppskattning.

G.H.s och M.R.s ombud har ingivit 5 yttranden i målet. Enligt mark- och miljödomstolen är den tidsåtgång som ersättning yrkas för orimligt hög. Skälig ersättning för G.H.s och M.R.s rättegångskostnader bör enligt mark- och miljödomstolen inte överstiga 50 000 kronor inklusive moms.

Sid 30 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Motparterna Horns Strand Fastigheter AB och B.I. ska därför för-pliktas att solidariskt ersätta G.H. och M.R. för deras rättegångs-kostnader med skäliga 50 000 kronor inklusive moms.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3 (MMD-02) Överklagande senast den 27 december 2023.

Bengt Johansson Arne Nilsson I domstolens avgörande har deltagit f.d. rådmannen Bengt Johansson, ordförande, och tekniska rådet Arne Nilsson (skiljaktig).

Bilaga 1

Tekniska rådet Arne Nilsson är skiljaktig och anför följande.

U.B.s och B.B.s respektive G.H.s och M.R.s överklagande avseende avstyckningen av F

Till skillnad från rättens ordförande anser jag att såväl U.B.s och B.B.s so m G.H.s och M.R.s överklaganden av Lantmäteriets fastighetsbildningsbe slut i den delen dessa överklaganden avser avstyckningen varigenom fastigheten F nybildas ska avvisas.

Fastigheterna B respektive D är belägna i anslutning till den genom avstyc kningen från A nybildade fastigheten F.

Av handlingarna i målet framgår att det i samband med de avstyckningar varigenom B respektive D bildats också bildats servitut till förmån för dessa båda fastigheter.

Det servitut som därvid nybildats till förmån för B avser rätt att använda ett område norr om fastigheten till båtplats samt rätt till väg över samma område och vidare österut.

Det servitut som nybildats till förmån för D avser rätt att nyttja till vägar oc h allmänna platser avsedda delar av stamfastigheten.

Båda dessa servitut belastar enligt handlingarna i målet idag A, dvs den fastighet från vilken den nu överklagade avstyckningen har skett.

Enligt 15 kap. 6 § fjärde stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, får fastighetsbildningsbeslut, bland annat avseende avstyckning, överklagas av sakägare. Fastighetsbildningslagen innehåller ingen uttrycklig precisering av begreppet sakägare. Till kretsen av sakägare hör enligt praxis och förarbeten i första hand ägarna av de fastigheter som berörs av fastighetsbildningen (se prop. 1969:128 s. B 225). Även rättighetshavare, exempelvis servitutshavare, kan vara sakägare om deras rättighet berörs av den aktuella fastighetsbildningsåtgärden.

Så som anförs i rättens domskäl anses grannar eller närboende enligt rättspraxis inte vara sakägare i ett fastighetsbildningsärende och har därmed inte i denna egenskap rätt att överklaga ett sådant ärende (se NJA 1990 s. 800).

Sida 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Även servitutshavare, dvs ägaren av en förmånsfastighet i ett befintligt servitutsförhållande, är som ovan nämnts sakägare vid en förrättning när hans/hennes rätt som servitutshavare berörs/påverkas av en fastighetsbildningsåtgärd. En förutsättning för att en sådan rättighetshavare ska anses som sakägare är således att rättigheten påverkas av den aktuella fastighetsbildningsåtgärden. En befintlig servitutsrätt förändras/påverkas inte vid en avstyckning från den tjänande/belastade fastigheten i ett servitutsförhållande (utöver att det kan tillkomma en ny belastad fastighet), se 7 kap. 27 § första stycket jordabalken. Servitutsrätten får således utövas inom samma område och med samma befogenheter etc som gällde före avstyckningen även efter genomförandet av densamma. Detta gäller även inom område som ingår i den genom avstyckningen nybildade fastigheten i den mån servitutsrätten sedan tidigare gäller inom det eller de områden som tillförts denna. En servitutshavare avseende ett befintligt servitut är således inte sakägare vid en avstyckning från den tjänande/belastade fastigheten i servitutsförhållandet eftersom dennes rätt att utöva servitutet kvarstår oförändrat även efter avstyckningen. Av detta följer att en servitutshavare inte i denna egenskap äger rätt att överklaga ett fastighetsbildningsbeslut avseende en avstyckning.

Det av klagandena åberopade rättsfallet RH 98:82 avser en annan situation än den nu aktuella. I det fallet var det fråga om avstyckning av en fastighet vilken därefter genom en efterföljande fastighetsregleringsåtgärd erhöll ett nytt servitut avseende rätt att anlägga och underhålla en utfartsväg över en intilliggande fastighet (inte den fastighet från vilken avstyckningen skett). Det var i det målet alltså fråga om nybildning av ett servitut till förmån för den styckningslott/fastighet som nybildats genom avstyckningsåtgärden. Denna servitutsbildning ansågs ha ett så nära samband med avstyckningsåtgärden att ägaren av den fastighet som belastades av det nybildade servitutet även ansågs ha rätt att överklaga avstyckningen.

Sammanfattningsvis innebär ovanstående att U.B. och B.B. respektive G.H. och M.R., enligt min uppfatt-ning, vare sig i egenskap av grannar eller närboende eller i egenskap av ägare av fastigheter vilka är härskande i befintliga servitutsförhållanden som belastar den fastighet, A, från vilken avstyckningen sker, har rätt att överklaga denna avstyckning.

G.H. och M.R. har anfört att de genom ett epost-meddelande som de skickat till Lantmäteriet den 22 september 2021, informerat myndigheten att de denna dag accepterat Horns Strands Fastigheter ABs erbjudande från den 17 september 2020 att förvärva ett markområde om 1 050 kvm för inreglering i deras fastighet, D.

Enligt 4 kap. 8 § första stycket FBL ska en ansökan om fastighetsbildning vara skriftlig. Enligt tredje stycket samma bestämmelse ska en sådan ansökan undertecknas eller skrivas under med en elektronisk underskrift av sökanden eller dennes ombud. Sökanden ska i ansökan bland annat ange den

Sida 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

åtgärd som han eller hon önskar genomförd. Till en ansökan ska sökanden bifoga de handlingar som han eller hon har och som är av betydelse för saken. Även en muntlig ansökan som görs vid ett förrättningssammanträde ska godtas om den väckta frågan lämpligen kan prövas vid samma förrättning.

Något sammanträde har inte hållits i förrättningen. Enligt min uppfattning uppfyller vidare inte det epostmeddelande som G.H. och M.R. enligt ovan skickat till Lantmäteriet den 22 september 2021 de krav som enligt ovan ställs upp i fastighetsbildningslagen på en skriftlig ansökan om fastighetsbildning. Av förrättningshandlingarna kan inte heller utläsas att någon annan handling som uppfyller dessa krav och som avsett ett yrkande o m fastighetsreglering varigenom ett markområde skulle överföras från A till D inkommit till Lantmäteriet under handläggningen av förrättningen. Någon konkurrerande ansökan/yrkande om att hela eller delar av det markområde som ingår i den genom avstyckningen nybildade fastig-h eten, F, i stället genom fastighetsreglering ska överföras till D, och som skull e ha prövats av Lantmäteriet inom ramen för den aktuella förrättningen, har därmed inte förelegat. G.H. och M.R. äger således inte heller på denna grund rätt att överklaga den av Lant-mäteriet beslutade avstyckningen från A.

I sammanhanget ska noteras att ett erbjudande om att överlåta ett område av en fastighet inte är bindande (jfr 4 kap. 1 § jordabalken). Av förrättningshandlingarna framgår vidare att Horns Strands Fastigheter AB genom köpekontrakt daterat den 7 september 2021 överlåtit de områden som i förrättningen sedermera avstyckats från A till B.I.. Vid den tidpunkt då G.H.s och M.R.s epostmeddelande enligt ovan inkom till Lantmäteriet var således inte längre Horns Strands Fastig-heter AB ägare till det aktuella markområdet.

Sammanfattningsvis anser jag därmed att U.B. och B.B. respektive G.H. och M.R. inte är sakägare vad avser den av Lantmäteriet beslutade avstyckningen från A varigenom F bildats och därför inte heller har rätt att överklaga Lantmäteriets fastighetsbildningsbeslut i den delen det avser denna avstyckning. Deras överklaganden ska således enligt min mening avvisas i denna del.

U.B.s och B.B.s respektive G.H.s och M.R.s

överklagande av fastighetsregleringen varigenom ett servitut avseende rätt ti ll en 1,5 meter bred gångväg till förmån för B och D och belastande F bildat

s

Jag anser att U.B.s och B.B.s respektive G.H.s och M.R.s överklaganden av Lantmäteriets fastighets-bildningsbeslut i den delen dessa avser fastighetsregleringen varigenom ett gångvägsservitut till förmån f ör deras fastigheter B och D och belastande F bildats ska avslås.

Sida 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Av förrättningshandlingarna framgår att en skriftlig överenskommelse om denna servitutsbildning träffats mellan alla av åtgärden berörda fastighetsägare (se aktbilaga ÖK2 och ÖK3 i förrättningsakten).

Enligt rättspraxis är ett medgivande/en träffad överenskommelse som lämnats och åberopats under en förrättning i princip bindande för parterna (se NJA 1984 s. 531 I – III), utrymmet för en fastighetsägare att ensidigt frånfalla ett sådant medgivande/en sådan överenskommelse är starkt begränsat (se NJA 2014 s. 545).

Den aktuella överenskommelsen innehåller såväl ett gemensamt yrkande/ ansökan om servitutsbildningen som en överenskommelse om vad den yrkade servitutsåtgärden ska avse. Såväl ansökan/yrkandet som överenskommelsen är därmed i princip bindande för parterna.

Ägarna av B, Göran Bergkvist och B.B., har inte ens påstått att de under ha ndläggningen av förrättningen meddelat Lantmäteriet att de önskat frånfall a överenskommelsen eller att denna inte skulle vara bindande för dem.

Ägarna av D, G.H. och M.R., har i det epost-meddelande som de enligt ovan skickat in till Lantmäteriet den 22 september 2021 anfört att de återtar sitt tid igare godkännande av den överenskommelse om fastighetsreglering avseende nybildande av servitut som särskilt upp-rättats i ärendet. Som grund för detta har de i meddelandet angivit att de samma dag accepterat Horns Strand Fastigheter AB:s erbjudande att förvärva det berörda markområdet (jfr ovan avseende detta erbjudande).

G.H. och M.R. har i målet anfört att de under ärendets handläggning varit utsatta för påtryckningar från Horns Strand Fastigheter AB:s sida vad avser servitutsfrågan innebärande att om de inte accepterat villkoren för ett gångservitut kunde de inte påräkna någon möjlighet till avtal om särskilda parkeringsservitut. De har också anfört att de vid den tidpunkt när de undertecknade överenskommelsen inte hade kännedom om att Lant-mäteriet erhållit ansökan om avstyckning från Horns Strand Fastigheter AB och B.I..

Av förrättningshandlingarna framgår att U.B. och B.B. undertecknat den akt uella överenskommelsen den 17 respektive 19 augusti 2021 samt att G.H. oc h M.R. undertecknat densamma den 22 augusti 2021. I överenskommelsen a nges att det aktuella servitutet belastar den styckningslott som redovisas på till överenskommelsen hörande kartskiss. Av överenskommelsen framgår således att det område som avsågs belastas av servitutet skulle avstyckas från A.

Sida 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Det är vidare utifrån vad som framgår av förrättningshandlingarna och vad som anförts i målet uppenbart att G.H. och M.R. långt före undertecknandet av överenskommelsen haft kännedom om att det aktuella markområdet avsågs att genom fastighetsreglering överföras till E. Att Horns Strand Fastigheter AB och B.I. ändrat detta yrkande om fastighetsreglering til l att i stället avse avstyckning av samma område påverkar enligt min uppfattning inte förutsättningarna för servituts-bildningen på annat sätt än att denna skulle komma att belasta stycknings-lotten i stället för E.

Enligt min uppfattning innebär vad som redovisats ovan och vad de klagande i övrigt anfört under målets handläggning i mark- och miljödomstolen inte att den av dem ingångna överenskommelsen med Horns Strand Fastigheter AB och B.I. inte längre skulle vara bindande för dem.

U.B.s, B.B.s, G.H.s och M.K.s yrkande om att det av Lantmäteriet beslutad e gångvägsservitutet ska ändras till att i stället avse ett servitut avseende en tre till fem meter bred körbar infartsväg jämte parkeringsplatser har framstä llts först i mark- och miljö-domstolen. Av förrättningshandlingarna kan inte utläsas att någon skriftlig ansökan eller något yrkande om nybildning av ett sådant servitut i övrigt skulle ha framställts under Lantmäteriets handläggning av förrättningen.

Enligt min uppfattning kan det gångvägsservitut till förmån för D som nybil dats i förrättningen rimligen inte innebära att tillgängligheten till denna fasti ghet försämras. Det sedan tidigare gällande servitutet till förmån för fastigh eten gäller oförändrat efter avstyckningen av F (jfr ovan).

Sammanfattningsvis innebär ovanstående att U.B.s, B.B.s, G.H.s och M.K .s överklaganden av Lantmäteriets fastighetsbildningsbeslut i den delen detta beslut avser fastighetsreglering varigenom ett gångvägsservitut med en bredd om 1,5 meter bildats till förmån B och D och belastande F (styckningslotten) enligt min uppfattning ska avslås.

Det ska i denna fråga slutligen noteras att U.B., B.B., G.H. och M.K. är of örhindrade att hos Lantmäteriet ansöka om bildande av ett nytt servitut av seende körbar infartsväg jämte parkeringsplatser till förmån för deras fastigheter enligt ovan varvid Lantmäteriet i så fall har att pröva ett sådant yrkande.

Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommuns överklagande avseende

avstyckningen av F

Jag anser att Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommuns överklagande av Lantmäteriets fastighetsbildningsbeslut avseende avstyckningen varigenom fastigheten F nybildas ska avslås.

Sida 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Miljö- och byggnadsnämnden (nämnden) har i huvudsak argumenterat utifrån att avstyckningen strider mot detaljplanens syfte och därför inte kan anses vara en sådan mindre avvikelse som avses i 3 kap. 2 § FBL respektive att styckningslotten inte blir lämplig för sitt ändamål på grund av svårigheterna att med hänsyn till gällande planbestämmelser placera en byggnad inom denna och att fastighetsbildningen därmed även strider mot 3 kap. 1 § FBL. Nämnden har också ställt sig frågande till bildandet av en bostadsfastighet i flera skiften utan att det funktionella sambandet mellan dessa skiften motiverats tydligare. Att avstyckningen strider mot detaljplanens syfte stöds enligt nämnden bland annat av plankartans föreslagna fastighetsgränser och planbeskrivningens redogörelser med ytangivelser för utökningar av befintliga fastigheter.

Nämnden har även anfört att avstyckningen innebär försämrade möjligheter att anordna parkering och lämplig in- och utfart för fastigheterna D och E.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket FBL får inom ett område med detaljplan fastighetsbildning inte ske i strid mot planen. Om syftet med planen inte motverkas får dock mindre avvikelser göras.

Om en fastighetsbildning sker i överensstämmelse med, det vill säga inte strider mot, en detaljplan är det aldrig fråga om någon mindre avvikelse från planen. Av ordalydelsen i bestämmelser följer vidare att frågan om syftet med planen motverkas endast aktualiseras i de fall det är fråga om ifall en mindre avvikelse från planen ska medges eller inte. I den händelse fastighetsbildningen inte sker i strid mot planen aktualiseras således inte denna frågeställning.

Att en fastighetsbildning inte får ske i strid mot en detaljplan innebär att fastighetsbildningen ska vara förenlig med planens bestämmelser och inte strida mot dessa. Om åtgärden inte strider mot någon planbestämmelse så ska fastighetsbildningsåtgärden således anses vara förenlig med detaljplanen.

En planbeskrivning och illustrationer i en detaljplan är inte bindande vid prövningen av om en yrkad fastighetsbildning strider mot planen. Det är således endast gentemot de bindande planbestämmelserna som en prövning av frågan om fastighetsbildningen strider mot detaljplanen ska ske. Vad som anges i planbeskrivningen kan dock användas som hjälp vid tolkningen av planbestämmelserna om detta skulle behövas.

Illustrationer och illustrationslinjer är således inte bindande vid tolkningen av en detaljplan (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom 2019-09-30 i mål F 12316-18). Vill kommunen genom en detaljplan styra fastighetsindelningen inom planområdet får kommunen tillämpa fastighetsindelningsbestämmelserna i 4 kap. 18 § plan- och bygglagen (2010:900).

Sida 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

För det aktuella området gäller detaljplan 0883-P2020/6 med lagakraftdatum 2020-03-26.

Följande planbestämmelser av betydelse för avstyckningen gäller för det område som avstyckats i förrättningen: - B = Kvartersmark för bostadsbebyggelse - e = Reglering av största tillåtna byggnadsarea per fastighet - Placering = Byggnad ska placeras minst 4,5 meter från fastighetsgräns. Byggnader får placeras närmare fastighetsgräns efter medgivande från granne. - Minsta storlek på fastighet vid ändrad fastighetsbildning för bostadsändamål är 1 300 m .

Härutöver är ett område med en bredd om ca 15 meter ”punktprickat” utmed lokalgatan i söder innebärande att byggnad inom den nu nybildade styckningslotten inte får uppföras inom detta område.

Avstyckningen sker för bostadsändamål vilket överensstämmer med ovan redovisad planbestämmelse. Styckningslottens areal är enligt förrättningshandlingarna 2 012 m . Inte heller några av övriga för området gällande planbestämmelser utgör enligt min mening i sig hinder mot den beslutade avstyckningen. Av ovanstående redogörelse följer därav att denna inte kan anses strida mot detaljplanen. 3 kap. 2 § första stycket FBL utgör därmed inget hinder mot avstyckningen. Såväl vad som anges i planbeskrivningen som på plankartan redovisade illustrationslinjer saknar betydelse för denna bedömning, någon svårighet att tolka de enligt ovan gällande planbestämmelserna för området föreligger inte.

Av förrättningskartan, aktbilaga KA1, framgår att område 1 tillhörande den genom avstyckningen nybildade fastigheten på sitt smalaste ställe har en bredd av cirka 26 – 27 meter och som bredast är cirka 35,8 meter. Med beaktande av ovan redovisade planbestämmelser innebär detta att det inom fastigheten finns ett område med en minsta bredd om cirka 6,5 meter som enligt detaljplanen är tillåtet att bebygga. Till detta tillkommer att byggnader enligt planbestämmelserna får placeras närmare fastighetsgräns än 4,5 meter efter medgivande av granne. Härigenom utökas den minsta bredden på det utrymme inom styckningslotten som enligt planen är tillåtet att bebygga i motsvarande grad. Mark- och miljööverdomstolen har i dom meddelad 2021- 12-21 i mål F 11357-20 ansett att den omständigheten att planenlig bebyggelse på en nybildad fastighet inte kan vara bredare än 6 meter inte i sig utgör något hinder mot den i det målet sökta fastighetsbildningen enligt 3 kap. 1 § FBL. Jag gör samma bedömning i nu aktuellt fall. I och med att marken i detaljplanen lagts ut som byggbar kvartersmark för bostadsändamål får det anses att den även i övrigt bedömts lämplig för detta ändamål.

Sida 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT F 5368-21 Mark- och miljödomstolen

Inte heller vad nämnden anfört avseende att det skulle råda bristande funktionellt samband mellan de två områden som ingår i den nybildade fastigheten utgör enligt min uppfattning något hinder mot avstyckningen. Enligt min mening finns både tillräcklig närhet mellan de båda områdena och ett tillräckligt klart samband vad gäller tänkt användning av dessa att det saknas skäl att neka avstyckningen av denna anledning.

Avstyckningen innebär ingen ombildning eller förändring av fastigheterna D eller E. Att dessa fastigheter genom den efterföljande fastighetsregleringsåtg ärden erhållit en servitutsrätt avseende en gångväg över den genom avstyckningen nybildade fastigheten kan inte anses innebära att dessa båda fastigheter blir mindre lämpliga för sitt ändamål än före förrättningens genomförande. Det saknar för förmånsfastigheterna i servitutsförhållandet betydelse att detta servitut belastar den nybildade styckningslotten i stället för den fastighet från vilken avstyckningen skett. D och E har när de bildades bedömts vara lämpliga för sitt ändamål. Det servitut belastande A som sedan tidigare gällt till förmån för fastigheterna gäller oförändrat efter förrättningen (jfr ovan).

På de grunder nämnden anfört finns därmed inte skäl att neka den av Horns Strand Fastigheter AB och B.I. yrkade och av Lantmäteriet beslutade avstyckningen från A varigenom F bildats, vare sig med stöd av 3 kap. 1 § FBL eller med stöd av 3 kap. 2 § andra stycket FBL.

Enligt min uppfattning ska därför miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommuns överklagande avslås.

Rättegångskostnader

Med den utgång målet enligt min uppfattning ska ha vad avser U.B.s och B .B.s respektive G.H.s och M.K.s överklaganden finns inte skäl att tillerkänna dem någon ersättning för deras rättegångskostnader i målet. Deras yrkanden om sådan ersättning ska därför avslås.

Sammanfattning

Enligt min mening ska U.B.s och B.B.s respektive G.H.s och M.K.s överklag anden avseende den av Lant-mäteriet beslutade avstyckningen från A avvisas och deras över-klaganden avseende den av Lantmäteriet beslutade fastighetsregleringen varigenom ett servitut avseende rätt till en 1,5 meter bred gångväg till för-mån för B och D belastande F bilda ts samt deras yrkanden om ersättning för rättegångskostnader avslås. Likaledes ska miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommuns överklagande av Lant-mäteriets beslut avseende nyss nämnda avstyckning avslås.