F 186-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1avslår yrkandena om att syn ska hållas i målet.

2ändrar mark- och miljödomstolens dom endast på så sätt att undanröjer lantmäterimyndighetens fastighetsbildningsbeslut avseende fastighetsreglering mellan fastigheterna B och C i den del det avser marköverföringen mellan fastigheterna och med detta sammanhängande ersättnings- och tillträdesbeslut, samt återförvisar förrättningen även i den delen till lantmäterimyndigheten för fortsatt handläggning.

Sid 2

SVEA HOVRÄTT DOM F 186-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A-L.K. och M.K. har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska ändras och att lantmäterimyndighetens beslut ska rättas. Frågan om servitutet för tillfartsvägen till förmån för deras fastighet A och belastande fastigheten B borde ha avgjorts innan någon mark överfördes. För det fall til lfartsvägen inte kan vara kvar, har de yrkat att deras fastighet ska lösas in och att skadestånd ska utgå. De har även yrkat att domstolen ska hålla syn.

Nacka kommun (kommunen) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Gustavsviks fastighetsägares ekonomiska förening (föreningen) har motsatt sig att tillfartsvägen till fastigheten A tas bort och framfört att Mark- och miljööverdomstolen ska besluta om förnyat eller nytt servitut alternativt nyttjanderätt. Föreningen har yrkat att ska hålla syn.

UTVECKLING AV TALAN OCH UTREDNING I MARK- OCH

MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A-L.K. och M.K. har anfört bland annat följande.

De har behov av tillfartsvägen och utan den blir deras fastighet oanvändbar. Lantmäterimyndigheten kan inte föra över marken där tillfartsvägen är belägen till kommunen utan att först hantera frågorna om servitutet, inlösen och skadestånd. De har blivit vilseledda och inte fått någon information från lantmäterimyndigheten om att servitutet ska hanteras i ett separat ärende eller vad det innebär. Vägen och servitutet har funnits sedan 1940-talet. Servitutet är knutet till fastigheten och avtalades mellan egnahemsföreningen och dåvarande fastighetsägare. Föreningen har därefter med ett skriftligt servitut bekräftat deras rättighet till vägen och intygat att den funnits sedan 1940-talet.

Sid 3

SVEA HOVRÄTT DOM F 186-25

Domstolen har inte varit fristående utan handläggare på kommunen har lagt ord i domstolens mun. Domstolen har således varit jävig.

A-L.K. och M.K. har gett in bland annat tidnings-artiklar om sin fastighet, intyg om att vägen funnits långt innan de köpte fastigheten och utdrag ur fastighetsboken.

De har även framfört synpunkter på den detaljplan som gäller för området.

Kommunen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

Frågan om vägservitut är rättsligt prövad och avgjord genom Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 juni 2023 i mål nr P 6571-22 om att anta detaljplanen för området kring Dalvägen-Gustavsviksvägen i sydöstra Boo. Av domen framgår att det inte finns någon sådan rättighet.

Kommunen har även uppmärksammat på att det, enligt kommunens mening, finns andra fel i lantmäterimyndighetens beslut, i syfte att ge domstolen möjlighet att rätta i de delar av förrättningen som inte har överklagats.

Föreningen har anfört sammanfattningsvis följande.

Tillfartsvägen till fastigheten A anlades någon gång under 1940-talet. Sannolikt tillkom vägen efter ett muntligt avtal mellan ägarna till fastigheterna A och B . Bostadsbyggnaden på fastigheten A ligger på ett berg och kan inte nås med bil från något annat håll än via tillfartsvägen. Räddningstjänsten kommer inte att kunna komma nära huset om vägen tas bort och fastigheten kommer inte att uppfylla grundläggande krav på tillgänglighet. Bostaden blir då obrukbar.

har förelagt lantmäterimyndigheten att yttra sig över hur myndigheten har hanterat handläggningen av frågan om avtalsservitutet avseende

Sid 4

SVEA HOVRÄTT DOM F 186-25

A-L.K.s och M.K.s fastighet A och föreningens fastighet B .

Lantmäterimyndigheten har anfört i huvudsak följande.

Avtalsrättigheten, med inskrivningsnummer D-2023-00279862:1, gäller till förmån för fastigheten A och belastar fastigheten B . Rättigheten avser väg inom det som i detaljpla nen är utlagt som allmän platsmark, vilket den även var i tidigare plan för området. Lantmäterimyndigheten har inte möjlighet att förordna att ett servitut ska fortsätta att gälla inom allmän platsmark eftersom det skulle innebära att en skilda intressen knyts till mark som är avsedd för allmänna intressen. Kommunen yrkade på förtida tillträde och enligt värderingssakkunnig i ärendet skulle upphävandet av servituten inte hinna hanteras inom den tänkta tidsplanen. Lantmäterimyndigheten bedömde därför att avtalsservitutet på fastigheten B och de övriga rättigheter som ska upphävas, skulle hanteras i ett eget ärende. I denna bedömning beaktades kommunens stora behov av att få tillträde till de allmänna platserna innan fastighetsbildningsbeslutet har fått laga kraft.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

De omständigheter som A-L.K. och M.K. anfört som jäv i mark- och miljödomstolen är enligt s bedömning inte att anse som jäv. Vidare konstateras att synpunkter på den detaljplan som numera fått laga kraft inte kan prövas inom ramen för detta mål.

Frågan om syn A-L.K. , M.K. och föreningen har yrkat att ska hålla sy n. Bevis genom syn får tas upp i endast om det finns s ynnerliga skäl (17 kap. 3 § tredje stycket fastighetsbildningslagen 1970:988 , FBL). bedömer att det med hänsyn till utredningen i målet oc h de frågor som domstolen har att pröva inte finns synnerliga skäl att hålla syn. Yrkan dena om syn ska därför avslås.

Sid 5

SVEA HOVRÄTT DOM F 186-25

Frågan om avtalsservitutet skulle ha hanterats inom ramen för förrättningen Om ett avtalsservitut gäller i mark som genom fastighetsreglering överförs till en annan fastighet, ska lantmäterimyndigheten förordna att servitutet ska fortsätta att gälla i den överförda marken, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen (5 kap. 33 a § första stycket och 7 kap. 13 § FBL). Ett sådant förordnande ska redovisas i fastighetsbildningsbeslutet (5 kap. 33 a § tredje stycket FBL). Utan förordnande upphör avtalsservitut att gälla i mark som genom fastighetsreglering frångår den fastighet i vilken servitutet upplåtits (7 kap. 29 § andra stycket jordabalken).

Om den mark som överförs genom fastighetsreglering är belastad med avtalsservitut och servitutet enligt huvudregeln inte ska gälla mot tillträdaren, upphör servitutet att gälla i den överförda marken vid dagen för tillträdet eller den senare tidpunkt som lantmäterimyndigheten föreskriver (5 kap. 30 b § FBL). Om så ska ske, ska lantmäterimyndigheten redovisa det under en särskild rubrik i förrättningshandlingarna (se Lantmäteriets föreskrifter till fastighetsbildningslagen, LMVFS 1994:16, Till 5 kap, Verkan på avtalsrättighet). De sakrättsliga verkningarna med avseende på avtalsrättigheter knyts alltså till tillträdesdagen (jfr Dahlsjö m.fl., kommentaren till 5 kap. 30 b § FBL). I enlighet med 5 kap. 30 a § FBL kan lantmäterimyndigheten, om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt, tillåta att tillträde sker redan innan fastighetsbildningsbeslutet har fått laga kraft, så kallat förtida tillträde.

gör följande bedömning.

Av utredningen i målet framgår att det i vart fall finns ett avtalsservitut för väg inskrivet i fastighetsregistret som är lokaliserat inom den del av fastigheten B som lantmäterimyndigheten genom fastighetsbildningsbeslutet överfört till fastigheten C . A-L.K. och M.K. har under förrättningen begärt att lantmäte rimyndigheten ska förordna att servitutet ska fortsätta gälla i den överförda marken. Re dan mot denna bakgrund borde lantmäterimyndigheten ha prövat om det finns förutsätt ningar att förordna att servitutet

Sid 6

SVEA HOVRÄTT DOM F 186-25

ska bestå. En sådan prövning kan inte brytas ut för att hanteras i ett separat ärende utan måste göras inom ramen för förrättningen. Skälet för detta är att ett förordnande om ett servituts bestånd ska redovisas i samma fastighetsbildningsbeslut genom vilket marken byter fastighetstillhörighet och att ett avtalsservitut, för det fall ett sådant förordnande inte meddelas, upphör per automatik vid tillträdet (jfr 5 kap. 30 b och 33 a §§ FBL). Det sistnämnda innebär i det här fallet att A-L.K. och M.K. s rätt att använda vägen har upphört dagen för det förtida tillträdet. Det var således fel av lantmäterimyndigheten att avskilja frågan för hantering i ett senare förrättningsärende eftersom det då inte längre s kulle finnas något avtalsservitut att hantera. Förrättningen ska därför återförvisas till la ntmäterimyndigheten även för, inom ramen för fastighetsregleringen mellan fastigheter na B och C , hantering av frågan om A-L.K.s och M.K.s rättighet till vägen.

Lantmäterimyndighetens beslut ska endast undanröjas i de delar det är nödvändigt (jfr NJA 2001 s. 593 och NJA 2023 s. 859). Eftersom lantmäterimyndigheten har förordnat om förtida tillträde till den överförda marken och då ett avtalsservitut upphör att gälla redan vid tillträdet om inte lantmäterimyndigheten förordnat annat, är det i detta fall inte tillräckligt att avslutningsbeslutet är undanröjt av mark- och miljödomstolen. Ett eventuellt förordnande av en eller flera avtalsrättigheter behöver ingå i samma fastighetsbildningsbeslut genom vilket marken byter fastighetstillhörighet. Med hänvisning till det anförda behöver därför även fastighetsbildningsbeslutet avseende fastighetsreglering mellan fastigheterna B och C samt därmed sammanhängande ersättnings- och tillträdesbeslut undanröjas. I annat fall skulle den aktuella marken redan ha övergått till kommunens fastighet utan belastning genom de verkningar som 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken medför. Mark- och miljödomstolens domslut ska ändras i enlighet med det nu sagda.

Finns det skäl att göra ändringar i de delar av förrättningen som inte har överklagats?

Om en domstol finner att det beträffande en förrättning finns en sådan omständighet som avses i 15 kap. 10 § FBL, får den enligt 16 kap. 11 § FBL besluta om behövliga

Sid 7

SVEA HOVRÄTT DOM F 186-25

åtgärder även om överklagandet inte har avsett den delen av förrättningen. Bestämmelsen är enligt 17 kap. 3 § första stycket FBL tillämplig även i Mark- och miljööverdomstolen.

Kommunen har i gjort gällande att det finns fel i de delar av lantmäterimyndighetens beslut som inte har överklagats. Med hänsyn till antalet påstådda fel och deras karaktär är det i det här fallet inte lämpligt att Mark- och miljööverdomstolen som första instans tar ställning till huruvida felen föreligger och behovet av eventuella åtgärder. Lantmäterimyndigheten har i stället enligt 15 kap. 10 § FBL att ta ställning till behovet av att ansöka om rättelse hos mark- och miljödomstolen i samband med återupptagandet av handläggningen där.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsrådet Caroline Hedvall Klostermark, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs och hovrättsrådet Elisabeth Hartley, referent.

Föredragande har varit Carolina Fredin Haslum.

Bilaga A

Sid 1 (12)

NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr F 5983-24

Mark- och miljödomstolen 2024-12-13 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

1A-L.K.

2M.K.

3Baggenshöjdens Tomtägarförening

4A.B.

Motpart

Nacka kommun 131 81 Nacka

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets beslut den 24 juni 2024 i ärende nr AB231185

SAKEN

Fastighetsreglering berörande fastigheten C m.fl. i Nacka kommun _____________

DOMSLUT

Med delvis bifall till A.B.s överklagande upphäver mark- och miljödomstolen Lantmäteriets beslut om ersättning såvitt gäller fastigheten D i Nacka kommun, liksom besluten om avslutande av förrättningen och om fördelning av förrättningskostnaden. Domstolen återförvisar förrättningen till Lantmäteriet för fortsatt handläggning i dessa delar. I övrigt avslår mark- och miljödomstolen överklagandena. _____________

Sid 2

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Lantmäteriet (LM) beslutade den 26 juni 2024 om fastighetsreglering i syfte att genomföra gällande detaljplan (Mjölkudden-Gustavsviks gård med Bergholmen i Boo, akt DP 676). Av intresse i förevarande mål är fastighetsregleringen avseende A (ägare A-L och M.K. ), E (Baggenshöjdens Tomtägarförening) och D (ägare A.B. ) samt Nacka kommunens fastighet C . Fastigheterna är belägna i Nacka kommun (kommunen). LM beslutade samma dag om ersättning. En extern värdering ligger till grund för LM:s beslut.

A-L.K. och M.K. , Baggenshöjdens Tomtägar-förening samt A.B. har överklag at LM:s beslut.

YRKANDEN M.M.

A-L och M.K. har yrkat LM:s beslut om fastighetsreglering ska upphävas och att deras fastighet, A , ska lösas in. De yrkar vidare att skadestånd ska utgå.

Baggenshöjdens Tomtägarförening (föreningen) har yrkat att den aktuella fastighetsregleringen ska avse markområdena till motorvägens mitt och ersättningen regleras med hänsyn härtill, att kvartersmarken enligt karta 1 nedan överförs till Nacka kommun mot ersättning om 480 000 kr samt att fastighetsregleringen även ska omfatta områdena A och B enligt kartan 2 nedan om dessa inte hanteras i annat sammanhang.

Sid 3

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen Karta 1 Karta 2

Sid 4

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

A.B. har, som det får förstås, yrkat att han ska tillerkännas högre ersättning.

Kommunen har i första hand yrkat att A-L.K.s , M .K.s och föreningens överklaganden ska avvisas och i andra hand att samtliga över klaganden ska avslås.

Till stöd för sin talan har A-L och M.K. i huvudsak anfört följande. Fastighetsregle ringen avseende C har avslutats innan servitut som berör B har handlagts. Ägare till den fastigheten är Gustavsviks Ekonomiska Förenings (GEF). På grund av detta up pstår det synnerlig skada på A-L och M.K.s fastighet, A . Mot denna bakgrund ska f astigheten lösas in och skadestånd betalas.

Det är en synnerligen stor skada att vägservitutet ligger på mark som utgör allmän platsmark i den nya detaljplanen. Att upphäva servitutet påverkar fastighetens tillgänglighet och även värdet på fastigheten. Avtal om vägen upp till husen har funnits sedan 1940-talet. Avtalsservitutet registrerades i fastighetsregister tidigare med underskrifter av fastighetsägaren GEF:s styrelse som idag är ägare av fastigheten B . Om kommunen inte övertar marken har A-L och M.K. fortfarande samma rättighet.

Avtalsrättigheten på B för A har ett högt värde då bostadsbyggnaden blir otillgä nglig när vägen tas bort. Marken för eventuell ny infart är vattensjuk och inte lä mplig att bebygga. Trapporna som byggdes på 60-talet är inte byggda för perma nent bruk eller för att bygga/underhålla hus.

Värdet på fastigheten sjunker avsevärt. Eftersom rätten till väg tas bort har en ny köpare på den öppna marknaden inte samma marknadsmässiga villkor som när A-L och M.K. köpte fastigheten 1987. Ingen kranbil behövs så länge vägen finns kv ar. Bostaden har varit tillgängliga för sjuktransporter och för personer som har svårt att gå i trappor. Mot denna bakgrund begärs inlösen av fastigheten A eftersom anvä ndning synnerligen försvåras.

Sid 5

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

Sammanfattningsvis konstateras följande: När Nacka kommun införlivar den del av B som servitutsvägen ligger på behöver även denna fråga hanteras före övertagande. Fastigheten har varit permanent bebodd sedan 1987/88 med godkänt VA, men trots detta har planhandläggare vägrat lyssna på deras behov av tillgänglighet. Det hade inte gått att bygga på platån som enligt LM ligger 16 meter upp. Det går inte heller att göra en väg upp inom fastigheten. Dessutom hade det inte beviljats bygglov för garage på platån om det inte funnits en väg. Kommunen har kapat vägen eftersom de inte erkänt den utan hävdar att den kommit till på 80-talet.

Föreningen har till stöd för sin talan i huvudsak anfört följande. Kontakterna från LM:s sida i den aktuella förrättningen har varit i det närmaste obefintliga fram till det sammanträde då föreningen delgavs förslaget till beslut i ärendet. Av den värderingen som upp rättats av värderingsmannen framgår bl.a. följande: ”De områden som är belägna längs med väg 222 avser delvis tidigare gällande bostadsfastigheter som har lösts in till följd av vägbyggnationen. Vägplanen har ej gått att finna men i värdeutlåtande bedöms den mark som inlöstes till följd av vägbygget utgöra mark som likställs med allmän plats.”

Föreningen finner att det är rimligt att kommunen, då man önskar överta allmän mark, även övertar de delar av de aktuella fastigheterna som befinner sig under eller i omedelbar närhet av motorvägen. Det är ofta svårt att nå fram till dessa markområden utan att bereda sig tillträde via de grönområden som kommunen nu önskar överta. Föreningen anser därför att fastighetsregleringen även borde avse markområdena till motorvägens mitt.

Vid skriftväxling med LM har det visat sig att de ytor som legat till grund för beräkningen av ersättningar även inkluderat kvartersmark om 102 kvm. Det förefaller uppenbart att denna mark inte kan förvaltas av föreningen som en isolerad ö i ett område, där kommunen tar över alla gatu- och grönområden. Föreningen

Sid 6

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

finner det därför både lämpligt och rimligt att kommunen även löser in den nu aktuella marken. Av värderingen framgår att tomtmark kan värderas till 3 200 kr/kvm, varför det här bör bli fråga om en ersättning om 408 000 kr (102 kvm × 3 200 kr/kvm ×1,25).

Efter smärre justeringar kom LM fram till att kommunens övertagande av grönområdena omfattar 17 686 kvm naturmark och 1 451 kvm gatumark, dvs. totalt 19 137 kvm i stället för tidigare angivna 19 239 kvm. Norr om Evedalsvägen finns också en remsa i föreningens ägo omfattande ca 250 kvm. Om den inte avses behandlad i fastighetsregleringen för detaljplanen Solbrinken-Grundet så måste den hanteras i den nu aktuella regleringen. Vidare äger föreningen mark längre västerut än vad som uppmärksammats i beslutshandlingen. Även denna mark bör inkluderas i den nu aktuella fastighetsregleringen.

A.B. har till stöd för sin talan i huvudsak anfört följande. Under sammanträdet ifrågasattes ersättningsnivån som enligt A.B.s mening är oerhört låg. Kommunen kunde vid mötet inte redogöra för hur fastighetsregleringen skulle påverka möjligheten till lastplats och parkering för de företag som sedan 20 år tillbaka hyrt undervåningen med tillhörande last och parkeringsplatser. LM skulle återkomma innan beslut togs. Detta skedde inte utan beslut fattades och förrättningen avslutades.

Vad gäller ersättningen, ca 20 000 kr, är det ungefär lika mycket A.B. erhåller i hyra för last- och parkeringsplatser under två år. Dessutom försvinner delar av en naturstensmur innehållandes en blomsterrabatt och ett snart tio år gammalt Åkerö-äppelträd som nyligen börjat bära ordentligt med frukt. Bara detta har kostat betydligt mycket mer än 20 000 kr att anlägga. Stenläggning som gjorts för att förhindra att garaget översvämmas försvinner i och med släntintrånget. Då varken LM eller kommunen redovisat nya tvärsnitt för gatans höjd oroas A.B. över framtid a vatteninträngning då muren försvinner.

För verksamheterna innebär bristen på plan yta för parkering och lastning att de inte längre kan lasta tunga burar och utrustning säkert. Detta kommer att medföra höga

Sid 7

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

kostnader då företagen kan kräva skadestånd för försämringar för deras verksamhet. Dessutom uppstår parkeringsproblem. Ytterligare ett problem är att infarten till garaget försvinner på grund av släntintrånget. Notera även att fastigheten har taxeringskod 223 och därmed inte är att betrakta som ett vanligt småhus.

Kommunen har i huvudsak anfört följande beträffande A-L och M.K.s samt för eningens överklaganden.

Allmänt Överklagandena utgörs av yrkanden som inte omfattar det överklagbara beslutet. och som mark- och miljödomstolen inom ramen för nu aktuellt mål inte kan pröva. I likhet med LM anser kommunen att villkoren i fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, är uppfyllda. LM:s beslut ska mot den bakgrunden inte ändras eller upphävas.

Kommunfullmäktige i Nacka kommun beslutade den 15 mars 2021, § 106, att anta en detaljplan för Dalvägen-Gustavsviksvägen i Boo. Beslutet att anta detaljplanen överklagades till mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt som genom dom den 16 maj 2022 avslog överklagandena (mål nr P 2910 – 21). Domen överklagades till vid Svea hovrätt som genom dom den 27 juni 2023 avslog överklagandena (mål nr P 6571 – 22). Detaljplanen vann därigenom laga kraft.

A Av vid Svea hovrätts dom (mål nr P 6571-22) framgår bl.a. följande:

Vad gäller A-L.K.s och M.K.s fastighet ( A ) bedömer Mark- och miljööverdomstole n att utredningen, som bland annat består av förrättningshandlingar och byggnadspl an från 1942, inte ger stöd för att fastigheten genom officialservitut getts rätt att anv ända tillfartsväg över angränsande naturmark på fastigheten B . Någon annan laglig rätt för fastighetsägarna att använda naturmarken som tillfartsväg har inte framkom mit. bedömer att det allmänna intresset att inte ha en

Sid 8

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

tillfartsväg i ett från natur- och rekreationssynpunkt värdefullt naturområde väger tyngre än fastighetsägarnas enskilda intresse att nyttja naturmarken som tillfartsväg. Vid den avvägningen har domstolen beaktat att dagvattensituationen på den nedre delen av fastigheten A bedöms kunna lösas genom omhändertagande av dagvatten p å den egna fastigheten och den hantering av dagvatten som föreslås i detaljplanen. F astigheten bedöms därmed kunna angöras direkt från Dalvägen.

instämmer även i övrigt i mark- och miljödomstolens bedömningar och slutsatser.”

Av Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätts dom (mål nr 2910 – 21) framgår vidare bl.a. att följande:

Mark- och miljödomstolen konstaterar att det inte finns något servitut som ger Backeböl att använda tillfartsvägen över angränsande naturmark. Det finns inte i samband med detaljplaneläggning någon absolut rätt att få en tillfartsväg ordnad till en befintlig fastighet (se s avgörande den 17 januari 2014 i mål nr P 5702-13). A-L.K. och M.K. har gjort gällande att deras nyttjanderätt till vägen sedan länge har varit accepterad eller tillåten. Domstolen framhåller att allmänna bestämmelser om nyttjanderätt finns i 7 kap. jordabalken. I princip krävs avtal för allt nyttjande av annans mark som går utöver vad som får göras enligt allemansrätten. Det finns inget utrymme att skaffa sig en nyttjanderätt genom hävd eller sedvana. A-L.K. och M.K. har inte något avtal med nuvarande eller tidigare markägare som ger rätt att ny ttja vägen. Det finns därmed inte heller någon sådan rättighet som kommunen borde ha tagit hänsyn till vid framtagandet av detaljplanen.

Den 8 juli 2023, dvs. drygt en vecka efter det att detaljplanen vunnit laga kraft, tecknades ett servitutsavtal med fastighetsägarna av A (härskande) och B (tjänande ) som avstått 114 297 kvm till den kommunägda fastigheten C genom nu överklagad förrättning. Efter ansökan skrevs servitutet, som nu omnämns i överklagan, in i fastighetsregistret den 9 september 2023.

Sid 9

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

Kommunen anser att ovan nämnda servitutsavtal strider mot gällande detaljplan och inte uppfyller förutsättningarna för servitut enligt bestämmelserna i jordabalken. Av den anledningen har kommunen under handläggningen av ärendet om fastighetsreglering (det nu överklagade beslutet) framfört yrkande om upphävande av servitutet. Det yrkandet har brutits ut från aktuellt ärende och kommer hanteras i ett eget ärende. Detta framgår av protokollet till LM:s beslut. Servitutsavtalet har inte utgjort något hinder mot aktuell fastighetsreglering. Enligt bekräftelse från ansvarig förrättningslantmätare handläggs och prövas frågan om vägservitutets giltighet av LM i det separata ärendet AB24272 och omfattas därmed inte av det överklagade beslutet.

I likhet med frågan om vägservitut omfattas inte yrkandet om inlösen av det överklagade beslutet. Även i detta avseende ligger överklagandet således utanför domstolens prövningsram.

E Kommunen får även i detta avseende hänvisa till lagakraftvunnen detaljplan vilken ligger till grund för ansökan om fastighetsreglering som nu mynnat ut i överklagat beslut. Yrkandena, vilka framställts först nu till mark- och miljödomstolen, avser åtgärder som inte överensstämmer med gällande detaljplan och därför inte heller ryms inom överklagat beslut.

DOMSKÄL

Handläggningen

Mark- och miljödomstolen avgör målet utan att hålla sammanträde med stöd av 16 kap. 8 § första stycket FBL. De klagande har slutfört sin talan.

A-L och M.K. har anfört att det tidigare har haft en begäran om att domstolen ska tit ta på omständigheterna på plats för att förstå hela bilden. Något uttryckligt yrkande om syn föreligger inte. Domstolen anser i vilket fall som helst att det inte finns skäl att hålla syn i förevarande mål då tillgänglig utredning är tillfyllest för att kunna göra en korrekt bedömning av de i målet aktuella frågorna.

Sid 10

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

Frågan om fastigheterna försämras eller blir olämpliga

Fastighetsregleringen avseende de i målet aktuella fastigheterna har skett med stöd av gällande detaljplan där marken enligt planen ska användas för allmän plats med kommunen som huvudman. Domstolen bedömer, i likhet med LM, att fastighetsregleringen innebär en lämpligare fastighetsindelning och att beslutade åtgärder kan ske (se 5 kap. 8 a § FBL jämförd med 6 kap. 13 § plan- och bygglagen [2010:900]). Den omständigheten att berörda fastigheter efter marköverföringen på vissa sätt kan anses bli olämpliga för sitt ändamål innebär inget hinder mot de av LM beslutade åtgärderna. Det beror på att fastighetsindelningen får anses bli bättre eftersom åtgärderna innebär en anpassning sker till gällande detaljplan (se 3 kap. 1 och 9 §§ FBL).

Vägservitutet

Vad gäller A-L och M.K.s ( A ) invändningar rörande vägservitutet konstaterar doms tolen att kommunens yrkande om upphävande av servitutet har brutits ut och hanteras i ett separat ärende, AB24272. Frågor om servitutet giltighet och eventuella ersättningsfrågor i anslutning till detta omfattas därmed inte av det överklagade beslutet. Det föreligger inte någon rättslig grund för att inom ramen för den aktuella förrättningen besluta om inlösen av hela A-L och M.K.s fastighet på grund av de förändringar LM:s överklagade beslut med för. Samma sak gäller deras yrkande om skadestånd. Någon anledning för mark- och miljödomstolen att ändra LM:s beslut med anledning av deras överklagande finns således inte.

Föreningens restfastighet

Föreningen ( E ) har yrkat att ytterligare mark ska omfattas av fastighetsregleringen samt att ytterligare ersättning ska utgå för denna mark. Kommunen har motsatt sig detta med hänvisning till att en sådan åtgärd inte överensstämmer med gällande detaljplan. Domstolen gör i denna del följande bedömning.

Sid 11

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

Såsom redan framhållits avser förevarande förrättning åtgärder för att genomföra gällande detaljplan. Inom ramen för förrättningen saknas det laglig grund för att överföra mer mark till kommunen än vad som krävs för att anpassa fastighetsindelningen till denna detaljplan. Den omständigheten att föreningens resterande fastighet möjligen får en mindre lämplig utbredning kan inte föranleda någon annan bedömning. Skäl att ändra LM:s ersättningsbeslut har inte heller framkommit.

Ersättning för släntservitutet

A.B. ( D ) har yrkat att ersättningen ska höjas. Grunden för yrkandet är i huvudsak att ytan för parkering och lastplats som hyrs ut blir obrukbar. Kommunen har bestritt ändring av LM:s beslut.

Värderingen av nu aktuell mark ska ske enligt 5 kap. 10 a § andra stycket FBL. Av den bestämmelsen följer att 4 kap. expropriationslagen (1972:719) ska tillämpas. Av 4 kap. 1 § samma lag följer att ersättning ska betalas med ett belopp som motsvarar den minskning i fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom expropriationen. Därutöver ska enligt bestämmelsen ytterligare intrångsersättning betalas med 25 procent av marknadsvärdeminskningen. Av 4 kap. 2 § expropriationslagen framgår att ersättning även kan utgå för så kallad företagsskada, dvs. skada som uppstår på restfastigheten.

LM:s beslut berörande D innebär att ett släntservitut om 22 kvm bildas. Ersättningen uppgår till 24 865 kr, varav 10 519 kr avser intrångsersättning och 14 346 kr ersättning för annan skada. Marken utgör tomtmark och värderingen har utgått från ett genomsnittligt tomtmarksvärde om 2 550 kr/kvm. Marginalvärdeinverkan har bedömts till 15 procent av genomsnittsvärdet. Ersättningsbeloppet uppgår därmed till 8 415 kr (2 550 kr/kvm × 0,15 × 22 kvm). Med det lagstadgade påslaget om 25 procent uppgår ersättningen till 10 519 kr.

Domstolen gör följande bedömning.

När det gäller beräkningen av ersättningen för själva intrånget konstaterar domstolen att LM inte i tillräcklig omfattning utrett frågan om företagsskada, dvs. den

Sid 12

NACKA TINGSRÄTT DOM F 5983-24

Mark- och miljödomstolen

skada på restfastigheten som A.B. anser föreligga på grund av att ytan för parker ing och lastplats som hyrs ut blir obrukbara.

Det saknas underlag för domstolen att bestämma om det föreligger skäl för att besluta om företagsskada och storleken på en sådan ersättning. Förrättningen ska därför, med upphävande av besluten om ersättning vad beträffar D och om avslutning, återförvisas till LM för fortsatt handläggning. Eftersom frågan om fördelning av förrättningskostnader i princip kan avgöras först i samband med att förrättningen avslutas ska även avslutningsbeslutet och kostnadsfördelningsbeslutet upphävas (se s dom den 5 september 2013 i mål nr F 7108 – 13).

Ersättning för trädgårdsanläggningar

A.B. har också anfört att ersättningen för växter och markanläggningar inte motsvarar kostnaden för att återställa anläggningarna. När det gäller ersättning för trädgårdsanläggningar och växtlighet konstaterar domstolen att ersatta poster har specificerats i LM:s värdering. Värderingen har gjorts med stöd av Lantmäteriets rapport 2022:2, ”Tomtanläggningsmetoden för värdering av växter och anlägg ningar enligt expropriationslagen” samt LM:s kostnadsbank. Ersättningen i denna del ska svara mot fastighetens marknadsvärdeminskning. Detta innebär att ersättningen ofta kan understiga kostnaden för att återplantera växtlighet eller ersätta anläggningar. Det har inte framkommit något som tyder på att den av LM gjorda värderingen i den delen är felaktig.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-02) Överklagande senast den 3 januari 2025

Björn Räftegård Monica Haapaniemi

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Björn Räftegård, ordförande, och tekniska rådet Monica Haapaniemi.

Bilaga 1 Hur man överklagar MMD-02