M 11884-25
En kommunal nämnd har efter en anmälan om tillsyn prövat om anläggandet av en hage inom strandskyddat område har stått i strid med strandskyddsbestämmelserna och beslutat att avsluta ärendet utan åtgärd. Innehavarna av ett officialservitut för brygga och båtplats på fastigheten där hagen anlagts har inte ansetts ha rätt att överklaga beslutet eftersom servitutsinnehavarens intresse inte beaktas inom ramen för den prövningen.
SVEA HOVRÄTT BESLUT Mål nr 2025-12-08 M 11884-25 060109 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-07-31 i mål nr M 8065-24, se bilaga A PARTER Klagande
Motpart Bygg- och miljönämnden i Östhammars kommun
Ombud för 2 och 3: Advokaterna och Agenda Advokatbyrå AB,
SAKEN Anmälan av olovliga åtgärder inom strandskyddat område på fastigheten i Östhammars kommun
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT 1. Mark- och miljööverdomstolen ger prövningstillstånd. 2. Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens dom och Länsstyrelsen i Uppsala läns beslut samt avvisar och överklagande till länsstyrelsen.
SVEA HOVRÄTT BESLUT M 11884-25
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
och har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom samt återförvisa ärendet till Bygg- och miljönämnden i Östhammars kommun.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL
Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det finns skäl att ge prövningstillstånd och tar upp målet till omedelbart avgörande.
och äger fastigheterna . De innehar officialservitut avseende båtplats och brygga som belastar bl.a. fastigheten , som ägs av och . och gjorde en tillsynsanmälan rörande anläggande av beteshage inom strandskyddsområde på fastigheten . Nämnden prövade om vidtagna åtgärder stod i strid med strandskyddsbestämmelserna och beslutade att avsluta ärendet utan åtgärd. och överklagade beslutet till länsstyrelsen, som upphävde nämndens beslut och återförvisade ärendet till nämnden för fortsatt handläggning. och överklagade länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen, som upphävde länsstyrelsens beslut och fastställde nämndens beslut.
Mark- och miljööverdomstolen har att pröva om och haft rätt att överklaga nämndens beslut.
Rättsliga utgångspunkter
Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken). Enligt praxis ska rätten att vara part och att överklaga tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet till följd av ett beslut, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse
SVEA HOVRÄTT BESLUT M 11884-25
och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se NJA 2004 s. 590 I och II). Vid bedömningen av klagorätt är det även av betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. I praxis har rätten att föra talan mot ett avgörande med åberopande av enbart allmänna intressen i regel inte tillkommit en enskild (se exempelvis MÖD 2013:32 och MÖD 2024:13).
Bestämmelserna om strandskydd syftar till att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (7 kap. 13 § miljöbalken). En prövning i ett tillsynsmål enligt strandskyddsbestämmelserna avser frågan om åtgärden utgör ett otillåtet ingrepp i den skyddade naturmiljön och om det krävs dispens för att utföra åtgärden. Om det visar sig att det krävs dispens blir frågan om åtgärden kan godtas utifrån de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att bevara. (Se 7 kap. 15 och 18 e §§ miljöbalken.) Vid prövning av bl.a. en ansökan om strandskyddsdispens ska även sökandens enskilda intressen beaktas (7 kap. 25 § miljöbalken). I övrigt är det en bedömning som görs utifrån de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att tillgodose.
Mark- och miljööverdomstolen har tidigare avgjort frågor om klagorätt när prövningen av de i målet aktuella bestämmelserna enbart avser allmänna intressen. I MÖD 2001:7 har en ägare av en grannfastighet inte ansetts vara behörig att överklaga ett beslut om strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen, eftersom strandskyddsbestämmelserna inte skyddar dennes enskilda intresse. Domstolen uttalade dock att ett sådant beslut får överklagas av den som äger den direkt berörda marken och av den som har nyttjanderätt eller annan särskild rätt till denna. Motsvarande resonemang fördes i MÖD 2006:3. I det målet tillerkändes en granne klagorätt avseende beslut om strandskyddsdispens. Grannen hade rätt till väg över den fastighet på vilken dispens givits. Dessutom belastades grannens fastighet av vägservitut till förmån för den dispensgivna fastigheten. Domstolen ansåg att beslutet kunde inskränka klagandens möjlighet att utnyttja vägen och samtidigt ytterligare belasta vägen över klagandens fastighet och att han därför hade klagorätt.
Mark- och miljööverdomstolen har därefter meddelat ett antal avgöranden med en mer restriktiv syn på klagorätten när prövningen enbart avser allmänna intressen. Rättsfallet
SVEA HOVRÄTT BESLUT M 11884-25
MÖD 2007:6 avsåg en samrådsanmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för en skidanläggning. Fastighetsägare vars fastigheter ingick i det område som omfattades av anmälan ansågs inte ha rätt att överklaga det beslut som fattats inom ramen för samrådet. Av beslutet framgår bland annat att ett beslut efter anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken inte i sig skapar några rättigheter för anmälaren. Länsstyrelsens beslut enligt denna bestämmelse innebar inte att skidklubben kunde påbörja de åtgärder som avsågs med samrådet på klagandenas mark utan att först ha fått rätt att förfoga över marken. Eftersom länsstyrelsens beslut i samrådsärendet inte har någon faktisk effekt gentemot klagandena ansågs de inte ha klagorätt. Detta resonemang återkommer i MÖD 2012:33 där Mark- och miljööverdomstolen uttalade att inte ens en fastighetsägare vars mark berörs av en ansökan om strandskyddsdispens, är berörd av ansökan på ett sådant sätt att beslutet om strandskyddsdispens får överklagas av denne. Domstolen konstaterade även i detta avgörande att dispensen inte innefattar något tillstånd till att utföra åtgärder på annans mark. (Se även t.ex. MÖD 2011:44 och Mark- och miljööverdomstolens beslut den 14 februari 2018 i mål nr M 6174-16.)
En begränsning av en enskilds klagorätt i miljöfrågor får dock inte stå i strid med Århuskonventionen (UNECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor). Århuskonventionen syftar bl.a. till att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Av artikel 9.3 i Århuskonventionen följer att den allmänhet som uppfyller eventuella kriterier i nationell rätt har rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning.
Det nu överklagade beslutet är enligt Mark- och miljööverdomstolen ett sådant beslut som avses i artikel 9.3. Frågan är då om den tolkning av enskildas rätt att överklaga mål om strandskyddsdispens som följer av den nationella praxis som redovisats ovan är förenlig med Århuskonventionens krav. Denna fråga aktualiseras även i det nu överklagade målet som avser tillsyn med anledning av strandskyddsreglerna. En sådan bedömning av förenligheten med Århuskonventionen måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (jämför MÖD 2015:8).
SVEA HOVRÄTT BESLUT M 11884-25
Artikel 9.3 har inte direkt effekt i unionsrättslig mening men artikeln innebär att det ankommer på en nationell domstol att i den utsträckning det är möjligt tolka den processuella rätten, avseende de villkor som ska vara uppfyllda för att få till stånd en prövning av domstol eller i administrativ ordning, så att den stämmer överens med såväl målen i artikel 9.3 i Århuskonventionen som målet att säkerställa ett effektivt domstolsskydd av rättigheter enligt unionsrätten (se EU-domstolens dom i mål nr C-240/09).
I fråga om vilka kriterier som får uppställas i nationell rätt avseende allmänhetens rätt till domstolsprövning har EU-domstolen i mål nr C-263/08 konstaterat att medlemsstaternas möjligheter att ställa krav är begränsade. I målet, som rörde miljöorganisationers klagorätt, pekade domstolen på att det visserligen hade överlåtits till de nationella lagstiftarna att fastställa eventuella krav som ska vara uppfyllda för att en ickestatlig miljöorganisation ska anses ha talerätt men att sådana krav måste säkerställa en omfattande rätt till rättslig prövning. Domstolen framhöll också att de nationella bestämmelserna inte får innebära en risk för att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna innebärande en rätt för personer som har ett tillräckligt intresse av att ifrågasätta ett projekt, eller vars rättigheter kränks av projektet att föra talan i behörig rättsinstans förlorar all ändamålsenlig verkan.
Århuskonventionens efterlevnadskommitté har i beslut ACCC/C/2006/18 (Danmark) uttalat att en konventionsstat inte är förhindrad att uppställa krav på att klaganden ska ha ett rättsligt intresse i frågan eller vara direkt berörd av prövningen, förutsatt att tillämpningen av sådana kriterier inte leder till att hela eller stora delar av allmänheten blir förhindrad att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade.
Tillgång till rättslig prövning i Århuskonventionens mening innebär ett krav på såväl en omfattande rätt till prövning som att det är fråga om en effektiv prövning. Kravet på en effektiv prövning innebär bl.a. att enskilda som är berörda av ett beslut avseende en viss verksamhet eller åtgärd måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för deras rättsställning prövas. (Se bland annat MÖD 2015:8.)
SVEA HOVRÄTT BESLUT M 11884-25
Mark- och miljööverdomstolens bedömning
I det aktuella fallet är det fråga om åtgärder som vidtagits inom strandskyddat område på en fastighet där och har servitut för båtplats och brygga. Åtgärderna berör visserligen dem på det sättet att de skulle kunna påverka deras möjligheter att nyttja servitutsrätten. Detta intresse kan dock inte beaktas inom ramen för aktuell prövning, som endast avser om åtgärderna strider mot de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att bevara. En prövning enligt strandskydds-bestämmelserna beaktar inte heller rådigheten över det strandskyddade området i fråga eller innebörden av servitutsrätten. Frågan om det skett ett ingrepp i och servitutsrätt prövas i annan ordning. (Jämför MÖD 2007:6, MÖD 2011:44, MÖD 2012:33 samt Mark- och miljööverdomstolens beslut den 24 juni 2025 i mål nr M 7284-24 och den 15 oktober 2025 i mål nr ÖM 11726-24.)
Mot bakgrund av det anförda anser Mark- och miljööverdomstolen att och inte är berörda av nämndens beslut på ett sådant sätt som krävs för att de ska ha rätt att överklaga beslutet. En sådan begränsning av klagorätten kan inte anses strida mot Århuskonventionen eftersom de frågor som har betydelse för deras rättsställning inte kommer att prövas i tillsynsärendet. Länsstyrelsen borde därför ha avvisat och överklagande. Mark- och miljödomstolens samt länsstyrelsens avgöranden ska därför upphävas och och överklagande till länsstyrelsen avvisas. Detta innebär att nämndens beslut att avsluta ärendet utan åtgärd står fast.
Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsråden Margaretha Gistorp (deltar inte i beslutet om prövningstillstånd) och Helen Blomberg, referent, samt f.d. hovrättsrådet Gösta Ihrfelt.
Föredragande har varit Ulrika Agerskans.
Sid 1 (11) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 8065-24 Mark- och miljödomstolen 2025-07-31 meddelad i Nacka
PARTER
Klagande
Ombud för 1 och 2: Advokat och advokat Agenda Advokatbyrå AB
Motpart Bygg- och miljönämnden i Östhammars kommun
ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Uppsala läns beslut 2024-09-11 i ärende nr 3744-2024, se bilaga 1
SAKEN Anmälan av olovliga åtgärder inom strandskyddat område på fastigheten i Östhammars kommun
Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
Instans
DOMSLUT
Mark- och miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut om återförvisning av ärendet till nämnden och fastställer Bygg- och miljönämnden i Östhammars kommuns beslut den 27 mars 2024, § 49, diarienummer BMN-2024-387.
Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
BAKGRUND
I länsstyrelsens beslut, se bilaga 1, redovisas en bakgrund och en beskrivning av det överklagade ärendet. Av redovisningen framgår sammanfattningsvis följande. och , som äger fastigheterna , kontaktade i februari 2024 Bygg- och miljönämnden i Östhammars kommun och ifrågasatte att anläggande av väg och beteshage inom strandskyddat område på fastigheten omfattas av undantag från strandskyddsförbuden för areella näringar enligt 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. Med anledning av detta inhämtade nämnden information från och , ägare av . Nämnden bedömde därefter att uppfört stängsel inte är dispenspliktigt och beslutade att avsluta ärendet utan åtgärd. och överklagade beslutet till länsstyrelsen som beslutade att upphäva nämndens beslut och återförvisa ärendet till nämnden för fortsatt handläggning. Länsstyrelsen bedömde att utredningen inte visar att undantagsregeln för areella näringar är tillämplig avseende det aktuella stängslet.
och har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.
YRKANDEN M.M.
och yrkar i första hand att mark- och miljödom-stolen ska fastställa att och saknar klagorätt i målet, varför nämndens beslut den 27 mars 2024 ska fastställas. De yrkar i andra hand att domstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, ska fastställa nämndens beslut.
och motsätter sig ändring av länsstyrelsens beslut.
Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
Bygg- och miljönämnden i Östhammars kommun har getts tillfälle att yttra sig över överklagandet, men har inte avhörts.
UTVECKLING AV TALAN
och
och utveckling av talan framgår av bilaga 2. De har därutöver kompletterat sin talan i skrift och vid domstolens syn i målet.
och
och har i korthet anfört följande till stöd för sin inställning.
Klagorätt Avseende deras talerätt är det rimligt att hänsyn tas till den samlade bilden. Under fyra år har deras fastigheter kontinuerligt utsatts för allvarliga skador och väsentliga olägenheter som alla påverkar varandra och ingår i varandra. Inte någon av dessa har helt undanröjts trots myndighetsingripanden. Detta påverkar dem i icke obetydlig omfattning såväl personligt, när det gäller möjligheterna att nyttja fastigheterna, som ekonomiskt. Länsstyrelsens beslut att ge dem talerätt är korrekt.
Areell näring och har inte styrkt att fårhållningsverksamhet utgör deras huvudsakliga försörjning eller en bisyssla med tillskott av betydelse för försörjningen. De har inte heller styrkt att den aktuella fårhagen inte kan placeras på annan plats utanför strandskyddsområdet. Av den anledningen ger verksamheten inte rätt till dispensfrihet från strandskyddsbestämmelserna.
Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
Passage mellan fastighet och servitutsområde Passage med båtvagn m.m. mellan deras fastighet och servitutsområdet har omöjliggjorts. Båtar, båtvagnar, motorer och annat tungt/skrymmande gods som behöver dras på kärra kan inte längre förflyttas från eller till servitutsområdet för på grund av grindarnas ringa bredd.
Åtkomst till servitutsområden m.m. Fastigheternas servitutsområden med bryggor och båtar har varit tillgängliga i 60 år. Detta är inte längre möjligt. Grindarna kan inte hanteras av små barn eller äldre personer. Därtill är det en stor olägenhet med så många svårhanterliga grindar efter varandra på en så kort sträcka. Fårstängsel och grindar utgör också en risk för allvarliga olycksfall för barn. Vidare förhindras deras underhåll av bryggor. Stockar som används för underhåll fälls i skogen på deras fastigheter men kan inte bäras över stängsel eller släpas långa omvägar.
Fåravföring Fårbete på servitutsområdena medför stora mängder avföring. Avföringen från betessäsongen 2023 har konstaterats ligga kvar hela säsongen 2024, vilket har medfört att gravida och småbarn inte alls har kunnat vistas på deras servitutsområden under de två senaste åren, och inte heller på stranden i övrigt. Fårbete på servitutsområdena gör att dessa inte kan användas av härskande fastighet till det ändamål för vilket servituten är avsedda.
Väg och dike En väg längs norra fastighetsgränsen på medför översvämning på . De anser att vägen ska återställas till naturmark och att det öppna diket som låg där vägen nu ligger ska återskapas. och åtgärder ska inte förorsaka skador på angränsande fastigheter.
och har efter domstolens syn gett in ett yttrande med synpunkter på domstolens protokoll, inklusive några kommentarer i sak.
Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
DOMSKÄL
Prövningens omfattning
och har i ett yttrande yrkat att handläggningen av målet samordnas med pågående ärende som rör konsekvenser av en anlagd väg, ett ärende som handläggs hos Länsstyrelsen i Uppsala län. De har också yrkat att domstolen ska kumulera målet med ett ärende hos länsstyrelsen som gäller tillgänglighet och barnsäkerhet avseende aktuella grindar och stängsel.
Mark- och miljödomstolen konstaterar att detta mål gäller frågan om uppförandet av stängsel och grindar för fårhage har krävt dispens från strandskyddet eller om åtgärden omfattas av undantaget för areella näringar. Det saknas förutsättningar att besluta om gemensam handläggning av detta mål och två andra ärenden som enligt och uppgifter handläggs av länsstyrelsen.
och har i målet tagit upp frågor som rör en väg och ett igenlagt dike nära gränsen till fastigheten . Domstolen konstaterar att nämnden i det överklagade beslutet enbart har hanterat frågan om fårstängsel. Varken nämnden eller länsstyrelsen har prövat frågor om väg och dike. Prövningen i detta mål omfattar därför endast frågan om anläggande av en fårhage med stängsel enligt bestämmelserna om strandskydd i 7 kap. miljöbalken. Domstolen uppfattar att nämndens beslut har gällt de stängsel som uppförts i strandskyddat område i anslutning till fastigheterna och som påverkar nyttjandet av dessa fastigheter med tillhörande servitutsrättigheter i strandområdet.
och har klagorätt
Domstolen instämmer i länsstyrelsens bedömning att och rättsställning påverkas på ett sådant sätt att de har haft rätt att överklaga nämndens beslut att inte vidta någon åtgärd med anledning av deras synpunkter på fårstängslet. Vid domstolens syn klargjordes att och E
Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
fastigheter omgärdas av stängsel och att stängslet på ett konkret sätt påverkar deras nyttjande av fastigheterna och de servitutsrättigheter som fastig-heterna har på . och förstahands-yrkande ska därför inte bifallas.
Uppförande av stängsel med grindar kräver inte strandskyddsdispens
Behov av att anlägga fårhagen inom strandskyddat område En förutsättning för att anlagt stängsel med grindar inte ska omfattas av dispensplikt är att det är fråga om anordningar som för sin funktion måste finnas inom strand-skyddsområdet. Det ska alltså inte vara möjligt att lokalisera fårhagen utanför strandskyddat område, om det inte skulle medföra orimliga merkostnader eller andra betydande olägenheter för verksamheten. I syfte att kunna bedöma denna fråga har domstolen hållit syn på , där och verksamhet bedrivs.
Vid synen framkom bl.a. följande. Mitt på fastighetens stora skifte, söder om gårdscentrum, finns en stor hage där får hålls under hela året. Hagen består av både öppen mark och utglesad skogsmark. Enligt vad och uppgett kan hagen separeras genom ett stängsel, så att två hagar bildas. Längre österut, längs med en liten väg som går ner till fastighetens brygga i öster, finns ett mindre område med öppen mark som inte används i verksamheten. Strax öster om gårdscentrum finns ett område som enligt och används för vinterbete, med möjlighet för fåren att vistas i en av ladorna. En bit österut finns, norr om vägen, ett ganska smalt område med öppen mark som sträcker sig uppskattningsvis 200 meter norrut. Längst i väster finns den omtvistade fårhagen, som till stor del omgärdar och sträcker sig en bit söderut längs vattnet. Slutligen finns det ett område med öppen mark på fastighe-tens andra skifte, beläget knappt en kilometer fågelvägen från gårdscentrum.
Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
Domstolen gör följande bedömning.
och har vid synen på ett trovärdigt sätt förklarat hur fårhållningen bedrivs på fastigheten, med användning av tre befintliga hagar. Dom-stolen godtar således deras uppgifter om att de behöver dessa hagar för att under olika delar av året kunna separera fåren på ett lämpligt sätt. Av särskild betydelse är att det under hösten behövs en hage där huvudbesättningen bestående av tackor kan hållas, en hage där årslamm av honkön kan hållas och en hage där baggar kan hållas åtskilda från övriga. Domstolen godtar också deras uppgift att behovet av hagar inte kan lösas genom att dela upp den stora hagen i två hagar, eftersom baggar behöver hållas åtskilda från tackorna med ett ganska betydande avstånd. Enligt domstolens bedömning framstår det inte heller som lämpligt att som fårhage använda det mindre markområde som finns österut på huvudskiftet. Vidare har och lämnat en rimlig förklaring till att det skulle medföra kostnader och betydande olägenheter att använda det mindre skiftet söderut (utägan) eftersom det området ligger helt avskilt från verksamheten vid gårdscentrum. Därutöver konstaterar domstolen att ganska stora delar av ligger inom strand-skyddat området.
Domstolen bedömer att utredningen sammantaget ger stöd för att lokalisering av en ny fårhage utanför strandskyddat område skulle medföra orimliga merkostnader eller andra betydande olägenheter för verksamheten.
Den areella näringens omfattning I förarbetena till bestämmelsen i 7 kap. 16 § 1 miljöbalken (prop. 1997/98:45 del 2 s. 87) anges bl.a. följande. Anläggningen eller åtgärden ska vara omedelbart avsedd för och behövlig för näringen. Den får inte ha som syfte att hålla allmänheten borta. Som jordbruk är att anse även trädgårdsskötsel bedriven i näringsverksamhet. För att en bisyssla ska omfattas av undantaget ska näringen medföra ett tillskott av betydelse till näringsidkarens försörjning. Hobbyverksamhet omfattas därför inte.
Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
Av utredningen i målet framgår bl.a. följande om den areella näringsverksamhetens omfattning. Fårhållningen omfattade våren 2024, enligt och , 12 livdjur och 16 lamm. Förtjänsten av fårhållningen var då cirka 40 000 kr plus ett EUbidrag om 20 000 kr, dvs. totalt 60 000 kr. Vid tiden för domstolens syn hade de 14 får. och uppskattar att inkomsten från skogsbruket över tid är cirka 100 000 kr per år. De har en prognos om att utöka fårhållningen så att den kan ge intäkter på minst 100 000 kr. Uppgifter om intäkter i verksamhetens enskilda firma visar en grundinkomst om drygt 300 000 kr för 2022 och drygt 40 000 kr för 2023. Differensen mellan dessa år uppges bero på att intäkterna från skogsverksamheten varierar från år till år.
Domstolen gör följande bedömning.
och har framhållit att under 2023 hade en hög taxerad förvärvsinkomst, inklusive höga kapitalinkomster. Domstolen anser att bedömningen av om undantaget från strandskyddsförbuden för areella näringar är tillämpligt ska göras med utgångspunkt från omfattningen av den areella näringsverksamheten och vilka intäkter denna ger upphov till. Avsikten med bestämmelsen kan knappast vara att hänsyn ska tas till exempelvis höga kapitalinkomster som inte har något med den areella näringen att göra.
Domstolen har inledningsvis inte skäl att ifrågasätta och uppgift om att de som pensionärer inte bedriver verksamheten på heltid men att det är deras huvudsakliga sysselsättning.
Det har inte heller framkommit skäl att ifrågasätta de uppgifter som lämnats om näringsverksamhetens intäkter under 2022 och 2023. Bedömningen bör i första hand göras utifrån dessa uppgifter, även om det också bör beaktas att och har en ambition att utöka fårhållningen, som idag uppgår till högst 30 djur. Underlaget ger då stöd för att fårhållningen gett upphov till intäkter om totalt cirka 60 000 kr under ett år, vilket motsvarar en dryg tredjedel av de totala intäkterna om 160 000 kr från jordbruk och skogsbruk.
Sid 10 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
Domstolen uppfattar att gällande praxis inte innebär en restriktiv tillämpning av undantagsbestämmelsen (se t.ex. MÖD 2009:13). Vid en samlad bedömning anser domstolen att och har visat att fårhållningen medför tillskott av betydelse till deras försörjning som näringsidkare. Att verksamheten har gått med förlust ändrar inte den bedömningen med hänsyn till att verksamheten endast bedrivits i några år men ändå framstår som beständig.
Slutsats Domstolen bedömer sammanfattningsvis att och har visat att den fårhållning som bedrivs i bl.a. den omtvistade fårhagen omfattas av undantag från strandskyddsförbuden för areella näringar enligt 7 kap. 16 § 1 miljö-balken. Det stängsel med grindar som uppförts kräver således inte dispens från strandskyddet.
Fråga om stängselgenombrott
Vid domstolens syn lämnade och synpunkter på att det befintliga stängslet har anlagts på ett sätt som hindrar allmänheten från att passera strandområdet. Frågan om stängselgenombrott omfattas inte av prövningen i detta mål. Domstolen noterar dock att nämnden i sitt beslut har lämnat upplysningar om att ett stängsel inom strandskyddat område ska ha ett relevant antal passerbara öppningar som allmänheten kan passera igenom samt att det ska finnas enkelt passerbara öppningar vid etablerade stigar och passager. Domstolen erinrar nämnden om dess uppgift att vid behov överväga om krav behöver riktas mot den som uppfört ett stängsel i strandskyddat område, oavsett om stängslet inte kräver strandskyddsdispens, så att allmänheten kan passera strandområdet (se 26 kap. 11 § miljöbalken).
Sid 11 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8065-24 Mark- och miljödomstolen
Rättegångskostnader
och har yrkat att och ska ersätta dem för kostnader för eget arbete och ombudsarvode med belopp som anges senare. Domstolen konstaterar att det inte finns grund för att bifalla detta yrkande.
Sammanfattning
och rättsställning påverkas på ett sådant sätt att de har haft rätt att överklaga nämndens beslut att inte vidta någon åtgärd med anledning av deras synpunkter på fårstängslet. och förstahandsyrkande ska därför inte bifallas.
Utredningen ger stöd för att fårhållningen i den omtvistade fårhagen omfattas av undantag från strandskyddsförbuden för areella näringar enligt 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. Det stängsel med grindar som uppförts kräver således inte dispens från strandskyddet. Nämnden har därför haft fog för att avsluta tillsynsärendet avseende stängsel utan åtgärd. Med bifall till andrahandsyrkandet ska därför, med ändring av länsstyrelsens beslut, nämndens beslut fastställas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3 (MMD-02) Överklagande senast den 21 augusti 2025.
Anders Lillienau Christina Borg I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anders Lillienau, ordförande, och tekniska rådet Christina Borg. Föredragande har varit Agnes Nielsen Johansson.