M 2496-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på så sätt att villkor B4 i domslutet ges följande lydelse:

B4. En teknisk fiskväg ska anläggas vid Kalvdammen i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i det förslag som Småkraft Operations AB lämnat in till Mark- och miljööverdomstolen och vara klar att tas i drift senast vid arbetstidens utgång. Innan fiskvägen anläggs ska samråd ske med Länsstyrelsen i Gävleborgs län avseende behovet av biotopvårdande åtgärder för att underlätta fiskvandring via fiskvägen. Fiskvägen ska vara i drift under perioden 15 maj–31 oktober om inte länsstyrelsen vid behov beslutar annat.

2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandena i övrigt.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

SAMMANFATTNING

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i huvudsak i mark- och miljödomstolens omprövning för moderna miljövillkor avseende Vifors kraftverk med tillhörande dammar. De frågor som är uppe till prövning berör bland annat rättskraftigt tillstånd, faktisk möjlighet att utföra nödvändiga åtgärder, utredningens omfattning, påverkan på miljökvalitetsnormer och Natura 2000-områden samt vilka moderna miljövillkor som behövs för att följa EU-rättsliga krav.

Mark- och miljööverdomstolen anser att Småkraft Operations AB (bolaget) bedriver en sådan verksamhet som får omprövas för moderna villkor och har faktisk möjlighet att vidta de miljöförbättrande åtgärder som bolaget ansökt om. Några av åtgärderna innebär ändrade regleringsintervall. Eftersom dessa intervall ligger inom vad som varit möjligt för bolaget att utföra redan inom befintligt tillstånd anser Mark- och miljööverdomstolen att det inte krävts en ansökan om nytt tillstånd. Det är också möjligt att föreskriva ett allmänt villkor avseende bolagets åtaganden som inte funnits sedan tidigare. Den utredning som bolaget presenterat bedöms vara tillräcklig.

En viktig fråga i målet rör verksamhetens påverkan på två Natura 2000-områden och de miljökvalitetsnormer som ska uppnås. Det är därvid en fråga om vilka krav som kan ställas på en verksamhet som bedrivits med rättskraftigt tillstånd såväl innan de EUrättsliga bestämmelserna tillkom, innan Natura 2000-områdena inrättades som innan miljökvalitetsnormerna för vattenförekomsterna i området bestämdes. Mark- och miljööverdomstolen beaktar de krav som EU-rätten ställer och finner, med justering av ett villkor avseende en av fiskvägarna, att de förbättrande åtgärder som bolaget föreslagit och som mark- och miljödomstolen fastställt som nya villkor innebär att verksamheten i tillräcklig omfattning bedrivs i enlighet med de moderna miljökrav som finns.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

BAKGRUND

Bolaget har ansökt om omprövning för moderna miljövillkor avseende den verksamhet som bedrivs vid Vifors kraftverk med tillhörande dammar. Verksamheten berör två avrinningsområden; Skärjåns och Hamrångeåns avrinningsområden. Ursprungligen fanns en vattendelare som separerade avrinningsområdena mellan Tönnebrosjön och Högbackasjön/Viksjön, se figur nedan.

Översikt över dammbyggnader (gula), vattenförekomster (blå), och de två Natura 2000-områdena (gröna). Svart linje markerar ungefärlig gräns mellan de ursprungliga två huvudavrinningsområdena. Överledning av vatten från Tönnebrosjön till Viksjön sker via Blåkulladammen. (Utsnitt ur kartunderlag från den tekniska beskrivningen med tillägg av Natura 2000 områden, Hamrångefjärden och avrinningsområdesgräns.)

Sedan 1954 regleras Tönnebrosjön av två dammanläggningar; Tönnebrodammen i norr och Blåkulladammen i söder. Genom uppförandet av Blåkulladammen möjliggjordes

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

överledning av vatten från Skärjåns avrinningsområde till Hamrångeåns avrinningsområde. Överledningen innebär att tillrinnande vattenvolym till Tönnebrosjön fördelas via dessa två dammbyggnader till de två nedströms liggande avrinningsområdena, dvs. Skärjån norrut och Hamrångeån söderut. Bolagets ansökan innebär att Tönnebrodammen byggs om så att en av dammens två öppningar får en naturliknande faunapassade som ska vara i funktion året runt.

Innan 1954 leddes allt vatten till Skärjån. Under perioden 1954–2014 var minimitappningen mot Skärjån 0,1 m /s (ca 91 % av årsmedelflödet överleddes via Blåkulladammen) och från 2014 ökade minimitappningen till 0,2 m /s (ca 84 % överledning).

Enligt mark- och miljödomstolens dom får överledning via Blåkulladammen ske när Tönnebrosjön har en nivå över +59,38 meter och när Viksjön inte överstiger nivån +55,32 meter. För Tönnebrodammen ska, vid nivåer över +60,20 meter, samtliga sättar avlägsnas för att maximera utflödet. För Blåkulladammen finns inte motsvarande skall-krav, utan där får tappningen uppgå till maximalt 2,5 m /s med restriktioner för nämnda vattennivåer i Tönnebrosjön och Viksjön. Vattenöverledning får göras under perioden 1 oktober–1 mars. Om vattentemperaturen i Skärjån under två dygn i följd inte överstiger +3ºC får överledning även göras under perioden 1 mars–30 april. Under den tid när vattenöverledning får ske ska minst 0,7 m /s, eller tillrinningen om den är lägre, tappas till Skärjån via Tönnebrodammen.

Nedströms Tönnebrodammen passerar vattnet flera sjöar och vattendrag för att hamna i Skärjån som är skyddad både som Natura 2000-område och som naturreservat. Från avrinningsområdet nedströms Tönnebrodammen kommer i medel ett tillflöde om ca 0,2 m /s vilket, tillsammans med planerad minimitappning, innebär att ett sammanlagt minimiflöde om ca 0,9 m /s kommer att nå Skärjån under förutsättning att tillrinningen till Tönnebrosjön inte understiger 0,7 m /s.

Nedströms Blåkulladammen når vattnet Högbackasjön/Viksjön som regleras via dammbyggnad vid Kalvdammen. Mark- och miljödomstolen har fastställt dämningsgränser mellan +55,47 meter och +54,0 meter samt en minimitappning om

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

0,8 m /s. Vid Kalvdammen finns två utskov och en fiskväg, vilken som utgångspunkt ska vara i drift under perioden 15 maj–31 oktober, ska anläggas i samråd med tillsynsmyndigheten.

Nedströms Kalvdammen leds vattnet i sin tur via Hamrångeån till Spångholmsdammen och de två intagstuberna för Vifors kraftverk. Mark- och miljödomstolen har bestämt en dämningsgräns på +41,31 meter. Nedströms Spångholmsdammen finns en naturfåra som ska ha en minimitappning på 0,6 m /s. Enligt mark- och miljödomstolens dom ska en teknisk fiskväg anläggas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i bolagets ansökan för att möjliggöra fiskvandring förbi Spångholmsdammen. Bolaget har i sin ansökan föreslagit en fiskväg i form av en slitsränna.

Hamrångeån mynnar ut i Hamrångefjärden som i sin tur har två utlopp; Norrsundet och Sörsundet. Sörsundet är skyddat som Natura 2000-område. Hamrångeån ingår även i ett vattenskyddsområde.

Särskilt om områdesskydd och miljökvalitetsnormer i området

Natura 2000-området (SE0630179) Skärjån inrättades 2011 och av bevarandeplanen framgår bland annat följande. Området omfattar en ca åtta kilometer lång sträcka av Skärjåns nedre delar och har både forssträckor, strömmande samt mera lugnflytande och breda partier. På några ställen delar sig ån och omsluter mind re öar och blockrevlar. Under perioden 1895 till 1940-talet användes ån för flottning och blev i samband med detta rensad på stora stenar och block. Prioriterade bevarandevärden i området utgörs av vattendraget, de örtrika stränderna, strandskogarna med stort lövinslag, översvämningsbetingade tidigare hävdade sidvallsängar samt de sällsynta arter som är knutna till dessa naturtyper. De naturtyper och arter som utgjorde grund för utpekande av området var mindre vattendrag, svämängar, öppna mossar och kärr, taiga, svämlövskog, flodpärlmussla, stensimpa och utter. Det överordnade bevarandesyftet är att bevara eller återställa ett gynnsamt tillstånd för dessa. Överledningen från Tönnebrosjön av det vatten som annars naturligt skulle ha avrunnit via Skärjån innebär att ån ibland bitvis kan bli nästan helt torrlagd, vilket innebär en mycket negativ påverkan på livet i ån. Även den naturliga flödesdynamiken, med årliga

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

översvämningar, påverkas mycket vilket bland annat kan ses i form av ökad granunderväxt i de strandnära skogarnas tidigare naturliga svämplan. I området förekommer flera för naturvården intressanta arter, utöver dem som utgjort grund för områdesskyddet. Det största hotet mot områdets natur är effekterna av att endast en liten del av det naturliga vattenflödet tillåts rinna genom ån. Utöver en ändring av gällande vattendom och tappning återstår flera bevarandeåtgärder såsom en del restaureringsåtgärder av vattendraget och dess bottnar samt skötsel av områdets skogar. Området som helhet bedöms ha dåliga förutsättningar att uppnå gynnsamt bevarandetillstånd med anledning av pågående vattenöverledning. Skärjån är också skyddad som naturreservat. Bevarandemålen för naturreservatet överensstämmer till stora delar med bevarandemålen för Natura 2000-området.

Vattenförekomsterna i Skärjåns avrinningsområde har måttlig till hög ekologisk status. I vattenförekomsterna förekommer bristande konnektivitet och låga tätheter på fisk. Den hydrologiska regimen i Skärjån påverkas negativt av den volymsavvikelse som överledningen till Hamrångeån medför och den rensning som skett i Skärjån.

Även Natura 2000-området (SE0630178) Sörsundet inrättades 2011 och av bevarandeplanen framgår bland annat följande. Sörsundet utgör Hamrångeåns och Hamrångefjärdens ena utlopp i havet. Det andra utloppet går genom Norrsundet och det är där som utflödet regleras. Nuvarande utflöde till den södra fåran sker genom en mindre öppning i en överfallsdamm, vilket har resulterat i att Sörsundet får mycket låga vattenflöden under torrperioder som i sin tur påverkar vattenbiotopen negativt. Hamrångeån utgör en värdefull fiskbiotop som uppvisar en hög artrikedom och bland annat utgör ett potentiellt lekområde för öring. Omgivande myr- och skogsvegetation är rikt differentierad och området har en intressant flora som bland annat rymmer en del kalkkrävande arter. Även fågellivet är förhållandevis rikt. Prioriterade bevarandevärden är estuariet (mynningsviken) vid Sörsundet med sin övergång från sött till bräckt vatten samt Hamrångeåns lopp genom området med intilliggande strandmiljöer, kvillområden och svämplan. Miljöerna längs med vattendraget är omväxlande och hyser fina strandmiljöer och naturskogsartad skog. De naturtyper och arter som utgjorde grund för utpekandet av området var estuarier, laguner, strandängar vid Östersjön, mindre vattendrag, öppna mossar och kärr, taiga samt landhöjningsskog.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Det överordnade bevarandesyftet är att bevara eller återställa ett gynnsamt tillstånd för dessa. Som prioriterade åtgärder anges vikten av att restaurera den fysiska miljön längs vattendraget och upphäva gällande vattendomar som reglerar utflödena från Hamrångefjärden. Den största hotbilden generellt för området är att vattendraget i hög utsträckning är negativt påverkat av den nuvarande vattenregleringen samt genomförda urgrävningar och muddringar. Som bevarandeåtgärder anges bland annat att det planeras för ett statligt naturreservat (2019 inrättades naturreservatet Marsjön- Bondsundet, domstolens kommentar) samt att Sportfiskarna, tillsammans med bland annat ägaren till reglerdammen i Hamrångefjärden, planerade att genomföra ett åtgärdsprojekt som syftade till att avveckla de vattendomar som styrt regleringen av utloppen ur Hamrångefjärden samt restaurera de nedre delarna av Hamrångeån.

Flera av vattenförekomsterna i Hamrångeåns avrinningsområde har måttlig ekologisk status. Klassificeringarna påverkas negativt av bristande konnektivitet, låga tätheter på fisk och resningar som skett i Hamrångeån.

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet har yrkat att bolagets ansökan, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, i första hand ska avvisas och i andra hand ska avslås.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län (länsstyrelsen) har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska ändras på så sätt att villkor A3 och B2 ges följande innehåll.

A3. Vattenöverledning får uppgå till maximalt 35 % av tillrinningen till Tönnebrosjön och förutsätter att vattenståndet i Tönnebrosjön överstiger nivån + 59,38 meter samtidigt som vattenståndet i Viksjön inte överstiger nivån + 55,32 meter.

B2. Förbi Kalvdammen ska alltid släppas ett flöde om minst 1,2 m /s eller tillrinngen om denna är lägre.

Söderhamns kommun (kommunen) har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska ändras på så sätt att överledningen till Hamrångeån ska stängas så att allt vatten

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

återigen rinner genom Skärjån samt att bolaget ska åläggas att riva ut Tönnebrodammen och konstruera en sjönacke som klarar av att hantera såväl stora flöden som torka. Kommunen har vidare yrkat att bolaget ska åläggas att undersöka hur en återgång till naturliga flöden i Skärjån kan påverka vägar m.m. nedströms samt att bolaget ska åläggas att hantera detta.

Hamrånge Fiskevårdsområde har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska ändras på så sätt - att minimintappningen från Viksjön i villkor B2 höjs till MLQ (dvs. medellågvattenföring) = 1,23 m /s, - att villkor B4 ändras så att det inte sker någon delegation till länsstyrelsen utan att bolaget åläggs att utreda olika alternativa fiskvägar och att den fiskväg som utgör bästa möjliga teknik ska anläggas samt att tiden då fiskvägen ska vara i bruk ändras till 1 maj–31 oktober, - att villkor C3 ändras så att bolaget åläggs att utreda olika alternativa fiskvägar och att den fiskväg som utgör bästa möjliga teknik ska anläggas samt - att minimitappningen förbi Spångholmsdammen i villkor C5 höjs till MLQ=1,23 m /s alternativt till den nivån i vart fall under fiskvandringstid 1 maj–31 oktober.

Ljusne Flugfiskeklubb har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ändras på så sätt att överledningen av vatten till Hamrångeån i första hand stängs och i andra hand att överledningen får innebära en volymsavvikelsen i Skärjån om högst 15 % per år. Klubben har vidare yrkat att mätning av vattentemperaturen ska ske i Tönnebrosjön i stället för i Skärjån, att fasta peglar monteras i anslutning till anläggningarna för att visa hur mycket vatten som tappas och att översyn av villkoren ska ske inom fem år.

Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska upphävas och att målet återförvisas dit för fortsatt behandling, för det fall att den bristande utredningen i mark- och miljödomstolen inte kan läkas i Mark- och miljööverdomstolen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Älvräddarnas Riksorganisation har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska ändras på så sätt att om överledningen tillåts ska den regleras så att volymsavvikelsen får uppgå till högst 15 % per år, att mätning av vattentemperaturen ska ske i Tönnebrosjön, att fasta peglar ska sättas upp i anslutning till anläggningarna och en datalogger installeras i Tönnebrosjön, nära dämmet, och att översyn av villkoren ska ske inom fem år.

Bolaget har i huvudsak motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom, men har lämnat förslag på en ändring av villkor B4 avseende fiskväg förbi Kalvdammen.

Parternas yrkanden och inställningar tar sikte på olika delar i mark- och miljödomstolens avgörande. I domskälen nedan kommer Mark- och miljööverdomstolen presentera och behandla de olika yrkandena i förenklad form så att parternas olika ståndpunkter sammanfattas i anslutning till respektive delfråga.

DOMSKÄL

Allmänna utgångspunkter

Den som bedriver en tillståndspliktig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska se till att verksamheten har moderna miljövillkor. Med detta avses att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt denna balk genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än fyrtio år. Om det i tillståndet för verksamheten har bestämts en annan tid för översyn av miljövillkoren, ska dock den tiden gälla. (Se 11 kap. 27 § miljöbalken.)

Efter en ansökan om omprövning av en vattenverksamhet för sådana miljövillkor som avses i 11 kap. 27 § ska tillståndsmyndigheten upphäva, ändra och besluta nya bestämmelser och villkor i den utsträckning som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Bestämmelser och villkor som innebär att verksamheten avsevärt försvåras får dock beslutas endast om det behövs för att följa en miljökvalitetsnorm eller någon annan bestämmelse som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Om det är nödvändigt för att tillgodose ett sådant behov, eller

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

verksamhetsutövaren medger det, ska tillståndsmyndigheten i stället återkalla tillståndet och bestämma om särskilda åtgärder i samband med det. (Se 24 kap. 10 § miljöbalken.)

Av förarbetena till bestämmelserna om omprövning för moderna miljövillkor framgår bland annat följande.

Ett tillstånd till en vattenverksamhet eller vattenanläggning har enligt 24 kap. 1 § miljöbalken rättskraft avseende de frågor som har prövats. För att ändra förutsättningarna för anläggningarnas utformning och verksamhetens drift krävs antingen att ett nytt tillstånd söks som ersätter tidigare tillstånd eller att tillståndet omprövas. Av energiöverenskommelsen följer att Sverige ska ha moderna miljökrav på svensk vattenkraft och att prövningssystemet ska utformas så att det inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan. (Se prop. 2017/18:243 s. 114.)

Vattenkraftens betydelse för möjligheterna att producera el på ett klimatvänligt sätt är en viktig aspekt vid omprövningen och de avvägningar som görs mot miljöbalkens portalbestämmelse om hållbar utveckling. Som huvudregel får bestämmelser och villkor inte innebära att verksamheten avsevärt försvåras. Uttrycket innefattar även situationen då verksamheten inte längre kan bedrivas. Vid bedömning av vad som ska anses utgöra ett avsevärt försvårande av verksamheten bör ledning kunna hämtas i motsvarande bedömning vid omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken. Som exempel på bestämmelser och villkor som kan behövas för att följa en miljökvalitetsnorm eller någon annan bestämmelse som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen nämns krav på begränsning av verksamhet eller vidtagande av försiktighetsmått för att leva upp till förpliktelser som följer av det svenska genomförandet av art- och habitatdirektivet. En återkallelse och utrivning, mot verksamhetsutövarens vilja, blir aktuellt först när det är den enda möjligheten för att anläggningen och verksamheten inte ska utgöra ett hinder för uppfyllande av Sveriges EU-rättsliga åtagande. (Se a. prop. s. 221.)

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

När det gällde frågan om i vilken utsträckning en omprövning för moderna miljövillkor innebär en inskränkning i äganderätten uttalade regeringen följande (a. prop. s. 115 f.)

Bestämmelserna i 2 kap. 15 § första stycket regeringsformen ger uttryck för att utgångspunkten är att den enskilde är fri att råda över sin egendom på önskat sätt. En rådighetsinskränkning i grundlagens mening är därför när det allmänna, utan att ta egendomen i anspråk, hindrar en viss användning av egendomen, t.ex. genom förbud och förelägganden eller genom att uppställa krav på tillstånd för viss verksamhet. Det kan också vara en rådighetsinskränkning att återkalla ett tillstånd eller förena det med villkor som hindrar en viss användning.

Inskränkningar får dock ske om det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Angelägna allmänna intressen definierades i propositionen 1993/94:117 som i första hand sådana ingrepp som är motiverade med hänsyn till att kunna tillgodose allmänhetens berättigade krav på en god miljö och möjligheterna att kunna bevara och skydda områden som är av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt, liksom intresset att kunna ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv. I propositionen påpekades också att uttrycket angeläget allmänt intresse knyter an till vad som gäller i fråga om egendomsskyddet i Europakonventionen. Europadomstolen har vid olika tillfällen haft anledning att pröva vad som kan anses utgöra ett allmänt intresse i konventionens mening. Den slutsats som kan dras från dessa fall är att Europadomstolen har tolkat begreppet tämligen extensivt. Särskilt när det gäller inskränkningar i rätten att använda egendom har domstolen gett staterna ett betydande utrymme att bedöma vad som är rimligt med hänsyn till övergripande intressen. Vidare är det klart att det vid fastställande av vad som i det enskilda fallet är ett godtagbart allmänt intresse alltid är fråga om en proportionalitetsbedömning.

Enligt proportionalitetsprincipen förutsätter ett ianspråktagande av egendom eller en inskränkning av den enskildes rätt att använda sin egendom från det allmännas sida att det finns en rimlig balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av förfarandet. Exempel på en typ av inskränkning i den enskildes rätt att använda sin egendom som påkallas av ett allmänt intresse av större vikt är reglering av

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

viss verksamhets miljöpåverkan genom krav på förprövning samt statens möjlighet att under vissa förutsättningar ändra kraven på en tidigare tillståndsgiven verksamhet genom omprövning. Exempel på detta i svensk rätt är miljöbalkens reglering av tillståndsplikt för vattenverksamheter i 11 kap. miljöbalken, samt bestämmelser om omprövning och återkallelse i 24 kap. miljöbalken. Det är alltså bestämmelser som har godtagits som förenliga med regeringsformens krav.

Den nu föreslagna bestämmelsen om omprövning för moderna miljövillkor i 24 kap. 10 § miljöbalken innebär således inte någon utökning av de möjligheter som redan finns i fråga om att kunna ändra tillståndsvillkoren eller återkalla ett tillstånd. Förslaget innebär däremot att gränsen för när en återkallelse mot verksamhetsutövarens vilja kan aktualiseras flyttas så att en återkallelse endast blir aktuell om det inte går att förena tillståndet med krav som möjliggör efterlevnad av EU-rätten. Detta är en ändring till fördel för verksamhetsutövaren, eftersom en tillståndsåterkallelse enligt nuvarande regler aktualiseras redan om verksamheten skulle avsevärt försvåras av de villkor som behöver ställas. Förslaget innebär alltså att verksamhetsutövaren får ett större utrymme att själv avgöra om verksamheten ska fortsätta att bedrivas. Det är av stor vikt att denna hänsyn till äganderätten ger det skydd som ägarna till den småskaliga vattenkraften förväntar sig av lagstiftningen även om det också i fortsättningen kan innebära kostnader.

Finns det tillstånd att ompröva och faktisk möjlighet för verksamhetsutövaren att vidta tänkta åtgärder?

Kammarkollegiet har yrkat att bolagets ansökan ska avvisas på grund av att det saknas ett rättskraftigt tillstånd att ompröva och erforderlig rådighet. Kammarkollegiet har anfört bland annat följande i denna del.

Det har inte framkommit att det finns något tillstånd till vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel vid Vifors kraftverk, dvs. vad gäller själva bortledningen av vattnet till vattenkraftverket. Mark- och miljödomstolen hänvisar till ett protokoll från häradsrätten i oktober 1918, men har inte uppmärksammat att det protokollet bara avser ett utlåtande från fiskesakkunnige avseende påverkan på fisket. Av häradsrättens

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

utslag från den 30 december 1918 framgår endast att bolaget fått tillstånd att anlägga tvärdamm m.m. i huvudsaklig överensstämmelse med särskilt angivna ritningar och förslag. Enligt utlåtandet från fiskesakkunnige omfattar ansökan uppförandet av en kraftstation men något uttryckligt tillstånd för att bedriva någon vattenverksamhet vid anläggningen har inte getts. Att det i senare domar från vattendomstolen anges att häradsrättens utslag från 1918 omfattade ett tillstånd att anlägga ett kraftverk i Hamrångeån vid Vifors samt att avleda vatten mellan vissa angivna sjöar förändrar inte den bedömningen. Av de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för häradsrättens utslag framgår att ett bortledande av vatten till ett kraftverk för turbindrift för elproduktion (bortledande av vatten för vatten för vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel) förutsatte att rätten bestämde om och under vilka villkor sådan verksamhet skulle få bedrivas. Samma sak gällde för uppförande av kraftverket. Det innebär alltså att rätten då skulle ha angett vilken mängd vatten som fick bortledas, hur mycket vatten som fick tillgodogöras i turbin etc.

Det finns vidare anledning att ifrågasätta bolagets rådighet avseende vattenverksamheten i form av bortledning av vatten från Blåkulltjärnen till Stensjön och från Stensjön till Högbackasjön/Viksjön. Vilka fastigheter som berörs framgår inte av ansökningshandlingarna, inte heller vilka som är fastighetsägare.

Bolaget har fört fram bland annat följande.

Mark- och miljödomstolen har bedömt tillståndssituationen på samma sätt som bolaget. Ett äldre tillstånds omfattning måste bedömas utifrån dess lydelse med beaktande av dess kontext och den lagstiftning som fanns vid den aktuella tidpunkten. Endast om det är uppenbart att de omständigheter som sökande åberopar till stöd för att det finns ett tillstånd för verksamheten eller en äldre rättighet inte kan leda till bifall till ansökan kan den avvisas. Det framgår uttryckligen av villkoren förenade med utslaget från 1918 att det finns ett kraftverk och att dammägaren under de tider kraftverket inte var i drift var skyldig att släppa fram den naturliga vattenavrinningen samt att galler skulle anordnas vid intaget till kraftstationen. Att ett äldre tillstånd inte uttryckligen anger en rätt till vattenavledning eller kraftproduktion är inte ovanligt.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Som mark- och miljödomstolen konstaterat föreligger erforderlig rådighet för de områden som tas i anspråk av bolaget.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Bolaget har till stöd för att verksamheten vid Vifors kraftverk bedrivs med stöd av ett rättskraftigt tillstånd åberopat avgöranden från Gestriklands östra tingslags häradsrätt den 30 december 1918 samt från Österbygdens vattendomstol den 15 juli 1925 i mål nr Ans D. 19/1924, den 2 november 1936 i mål nr Ans D. 32/1935, den 29 mars 1947 i mål nr Ans D. 68/1946, den 23 augusti 1960 i mål nr Ans. D. 111/1959 och den 16 mars 1964 i mål nr Ans. D. 31/1962 m.fl.

Som nämnts ovan är det den som bedriver en tillståndspliktig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel som är skyldig att se till att verksamheten har moderna miljövillkor och det är sådan verksamhet som omfattas av den omprövning för moderna miljövillkor som regleras i 24 kap. 10 § miljöbalken. Med vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel avses en vattenverksamhet som innebär vattenreglering, vattenbortledning, vattenöverledning eller annan påverkan på vattnets flöde och är avsedd för produktion av el genom omvandling av energin i strömmande vatten, eller när verksamheten påbörjades, var avsedd för sådan produktion (se 11 kap. 6 § miljöbalken). Det står klart att bolaget bedriver tillståndspliktig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel.

Av samma skäl som mark- och miljödomstolen har redovisat får det dessutom anses tillräckligt klarlagt att redan häradsrättens utslag 1918 avsett sådan vattenverksamhet som varit avsedd för produktion av el genom omvandling av energin i strömmande vatten och därmed även inneburit ett tillstånd till att anlägga ett kraftverk i Hamrångeån. Vattendomstolens utslag 1947 får därvid anses ha ett särskilt högt bevisvärde. Den omständigheten att det i protokoll från häradsrätten i oktober 1918 är den fiskesakkunnige som, efter syn i målet, redovisar innehållet i ansökan tillsammans med de åtgärder som behöver vidtas till skydd för fisken föranleder inte någon annan bedömning. Utredningen i målet utgör tillräckligt underlag för att kunna göra bedömningen att den verksamhet som bedrivs vid Vifors kraftverk och som omfattas

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

av ansökan bedrivs med stöd av rättskraftigt tillstånd. Det saknas därför skäl att avvisa ansökan på den grund som Kammarkollegiet har gjort gällande.

Enligt 2 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV) måste en verksamhetsutövare, för att få bedriva vattenverksamhet, ha rådighet över vattnet inom det område där verksamheten ska bedrivas. Det innebär att rådighet utgör en processförutsättning för tillstånd till vattenverksamhet. Inget annat har framkommit än att bolaget har sådan rådighet i detta fall. Vid omprövning för moderna miljövillkor är det inte fråga om en prövning av ett nytt tillstånd för att f å bedriva vattenverksamhet. Det är därför inte aktuellt att göra en prövning av om rådighet enligt 2 kap. 1 § LSV föreligger för befintlig anläggning och verksamhet. Samtidigt får det anses ligga i prövningen av om det är möjligt att förena tillståndet med moderna miljövillkor om det också rent faktiskt är möjligt att utföra de åtgärder som behöver vidtas för att få till stånd en modern verksamhet. I den prövningen kan bland annat ingå frågan om i vilken utsträckning som verksamhetsutövaren har tillgång till det område där miljöförbättrande åtgärder ska vidtas. I detta fall ska de åtgärder som omfattas av ansökan i huvudsak vidtas inom bolagets egen fastighet. Det har inte heller framkommit någon annan anledning att ifrågasätta bolagets möjlighet att rent faktiskt utföra de åtgärder som krävs. Det saknas därför skäl att avvisa ansökan även på denna grund.

Kammarkollegiets överklagande ska därmed avslås i dessa delar.

Kan omprövning för moderna miljövillkor ske eller krävs en ny tillståndsansökan?

Kammarkollegiet har ansett att bolagets ansökan ska avvisas på grund av att ansökan omfattar en ändring av regleringsintervallet för Viksjön som är tillståndspliktig.

Bolaget har fört fram bland annat följande. Den ändrade regleringen av Viksjön genom åtagagandet om höjd sänkningsgräns är ett åtagande som gjorts för att minska miljöpåverkan. Den minskade regleringsamplituden minskar produktionen vid kraftverket

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

och det är således inte aktuellt att ansöka om tillstånd till denna skyddsåtgärd som enbart begränsar hur befintlig anläggning och tillstånd utnyttjas.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Nya dämningsgränser kan innebära att det behövs en ny tillståndsansökan eftersom det kan innebära en ändring av själva tillståndet till vattenverksamhet och inte enbart en ändring av villkoren. I detta fall innebär den ändrade regleringen av Viksjön ett åtagande av bolaget i syfte att minska miljöpåverkan av den tillståndsgivna verksamheten. De dämnings- och sänkningsgränser som mark- och miljödomstolen har beslutat håller sig inom det tidigare tillståndet. Det har inte framkommit annat än att verksamhetsutövaren även tidigare kunnat välja att nyttja tillståndet i enlighet med de nya dämningsgränserna. Berörda sakägare har alltså haft att utgå ifrån att tillståndet kunnat nyttjas på det sätt som nu har beslutats. Mot den bakgrunden anser Mark- och miljööverdomstolen att det ändrade regleringsintervallet, vare sig i Viksjön eller i de andra dammarna, har utgjort hinder mot att ompröva verksamheten för moderna miljövillkor.

Kammarkollegiets överklagande ska därför avslås i denna del.

Är utredningen tillräcklig?

Såväl Kammarkollegiet som Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund har ansett att utredningen inte är tillräcklig för att kunna ta ställning till ansökan. Kammarkollegiet har påtalat att det bland annat krävs en miljökonsekvensbeskrivning eftersom det egentligen är fråga om en ny tillståndsansökan och Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund har huvudsakligen ansett att påverkan på Natura 2000-området Sörsundet inte utretts tillräckligt.

Bolaget har ansett att den omfattande utredning som gjorts är tillräcklig för att ansökan ska kunna prövas.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Mark- och miljööverdomstolen kommer att behandla frågor som rör Natura 2000områdena närmare nedan, men instämmer redan nu i mark- och miljödomstolens bedömning att den utredning som finns i målet är tillräcklig för att pröva ansökan. Det saknas därmed skäl att avvisa ansökan eller återförvisa målet till mark- och miljödomstolen på den grunden.

Kammarkollegiets och Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund överklaganden ska därför avslås i denna del.

Uppfyller de villkor som mark- och miljödomstolen beslutat kraven på ”moderna miljövillkor”?

Det allmänna villkoret

Kammarkollegiet har ifrågasatt om det går att föreskriva ett allmänt villkor såsom mark- och miljödomstolen har gjort i villkor G1 och har anfört bland annat följande. Vid en eventuell ändring av verksamheten kan ett allmänt villkor föreskrivas, men det förutsätter en ny tillståndsprövning. Vid en omprövning för moderna miljövillkor ska verksamheten i huvudsak fortsätta att bedrivas i enlighet med gällande tillstånd med tillägg av just moderna miljövillkor.

Bolaget har bland annat fört fram att det i en omprövningsansökan görs åtaganden som lämpar sig väl för att omfattas av ett allmänt villkor eftersom det inte är möjligt eller lämpligt att reglera alla aspekter av en verksamhet i särskilda villkor.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Ett viktigt syfte med att förena ett äldre tillstånd med moderna miljövillkor är att förtydliga verksamhetsutövarens ansvar för den miljöpåverkan som verksamheten ger upphov till. De moderna miljövillkoren innebär att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt miljöbalken

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än fyrtio år (11 kap. 27 § miljöbalken). Något hinder mot att vid en omprövning förena ett äldre tillstånd med ett så kallat allmänt villkor finns inte. Tvärtom kan en verksamhetsutövare, som i detta fall, ha beskrivit de nya åtgärder som ska vidtas och gjort åtaganden i ansökningshandlingarna som är lämpliga att hänföra till ett sådant villkor. I likhet med mark- och miljödomstolen anser Mark- och miljööverdomstolen att det är skäligt att föreskriva ett allmänt villkor för att tydliggöra att bolaget är bunden av de åtaganden som gjorts i målet. Det saknas därmed skäl att ta bort det allmänna villkoret.

Kammarkollegiets överklagande ska därför avslås i denna del.

Villkor som rör Tönnebrodammen och Blåkulladammen (inklusive överledning)

Länsstyrelsen har yrkat att villkor A3 ska ändras på så sätt att vattenöverledningen får uppgå till maximalt 35 % av tillrinngen till Tönnebrosjön och under förutsättning att vattenstånden i Tönnebrosjön respektive Viksjön håller sig på vissa nivåer. Till stöd för sin talan har länsstyrelsen fört fram bland annat följande.

Det finns en uppenbar risk för att nu beslutade villkor om överledningen av vatten från Tönnebrosjön till Viksjön kommer utgöra ett hinder mot att uppnå gynnsam bevarandestatus i Natura 2000-området Skärjån. Det finns även risk för att en sådan överledning skulle äventyra uppnåendet av miljökvalitetsnormen god ekologisk status i flera av Skärjåns vattenförekomster.

Länsstyrelsen har, utifrån SMHI:s modellerade flöden för utloppet ur Tönnebrosjön, analyserat vad de beslutade villkoren för överledningen skulle ha inneburit för åren 2010–2023. Överledningen bedöms då för parametern volymsavvikelse medföra en status som är måttlig för helåret och otillfredsställande för vinterperioden. Det innebär att kvalitetsfaktorn hydrologisk regim kommer att få måttlig status för alla vattenförekomster nedströms Tönnebrosjön. Om endast perioden 1 oktober–31 mars beaktas blir statusen i stället otillfredsställande. Med beaktande av hur ekologisk status fastställs kan miljökvalitetsnormen ändå uppnå god status. Det avgörande är hur biologin utvecklas i de berörda vattendragen. Med hänsyn till den stora volymsavvikelsen som

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

överledningen leder till vintertid i förhållande till naturliga flöden är det inte möjligt att uppnå den biologi i vattendragen som krävs. Sidofåror och biflöden riskerar att bli helt torrlagda eller få så lite vatten att de bottenfryser, vilket skulle strida mot bevarandeplanen för Natura 2000-området Skärjån. Det minskade vattenflödet under vinterperioden påverkar vattenlevande arter negativt. Till exempel kommer öringens tillgängliga habitat för lek och romläggning vara betydligt mindre. Till följd av den överledning som skett under många år är beståndet av öring i Skärjån nästan utslaget. Genom att flödet till Skärjån på grund av överledningen minskar redan den 1 oktober påverkar det anlockningen till vattendragets mynning i havet. I förlängningen påverkar det även flodpärlmusslans överlevnad i vattendraget. Flera av de ingående naturtyperna i området är beroende av en variation i flödet och återkommande översvämningar efter ån.

För att begränsa påverkan på nationellt viktig vattenkraftsproduktion har vattenmyndigheterna möjlighet att besluta om undantag och mindre stränga krav på vilken ekologisk status som ska nås. Det har inte beslutats några sådana undantag för vattenförekomsterna efter Skärjån. Vattenöverledningen bidrar till en relativt liten elproduktion samtidigt som den påverkar ett helt vattensystem med höga naturvärden. Det är därför rimligt att ställa höga krav på miljöanpassningar. Överledningen fanns visserligen långt innan delar av Skärjån blev ett Natura 2000-område och långt innan EU:s vattendirektiv togs fram och infördes i svensk lagstiftning. Målet med omprövningen är dock att både bevarandemålen för Natura 2000-områdena och miljökvalitetsnormerna för berörda vattenförekomster ska kunna nås där det hindras av pågående vattenkraftproduktion.

Kommunen har yrkat att överledningen från Tönnebrosjön till Hamrångeån ska stängs så att allt vatten återigen rinner genom Skärjån samt att bolaget ska åläggas att riva ut dammen vid Tönnebrodammen och där konstruera en sjönacke som klarar av att hantera såväl stora flöden som torka. Kommunen har vidare yrkat att bolaget ska åläggas att undersöka hur en återgång till naturliga flöden i Skärjån kan påverka vägar m.m. nedströms och att bolaget ska åläggas att hantera detta. Till stöd för sin talan har kommunen i huvudsak fört fram följande.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Mark- och miljödomstolen har inte tillräckligt beaktat hur naturvärdena och ekosystemen är beroende av naturliga fluktuationer samt översvämningar av strand områden inom naturreservatet och Natura 2000-området Skärjån. En sjönacke skulle eliminera risken för att den mänskliga faktorn medför att ekosystemet i Skärjån slås ut på grund av torrläggning på ett sätt som skett tidigare. Det är tveksamt om villkoren om överledning och flödesnivåer är förenliga med miljökvalitetsnormerna och klassning om god ekologisk status för Skärjån enligt vattendirektivet. Frågan om hantering av ökade flöden i Skärjån, för det fall att överledningen tas bort, har inte heller beaktats. Det behöver klargöras vilket ansvar bolaget i sådana fall har för t.ex. nya trummor i vägen eller behov av extra utlopp nedströms Kuttfjärden/Tönnebrodammen.

Även om Skärjån pekades ut som Natura 2000-område trots överledningen och trots att nolltappning tidvis skett under ca 50 år vill kommunen understryka att skapandet av naturvärdena på platsen har skett under en längre tid än så, med början vid inlandsisens tillbakadragande för ungefär 10 000 år sedan. Det kan också nämnas att t.ex. flodpärlmusslan har ett åldersspann på 80–280 år i Sverige och kan förekomma länge i ett vattendrag trots att förutsättningar för långsiktig överlevnad saknas. Utan en stabil och hälsosam öringspopulation kan flodpärlmusslan inte reproducera sig. Ingen reproduktion sker av arten idag. Öringen är i sin tur starkt beroende av specifika hydrologiska förhållanden för att kunna överleva och reproducera sig. Både öring och flodpärlmusslan har viktiga roller i ekosystemet. Det är inte rimligt att utgå ifrån nuläget och ange att det ändå blir en förbättring med de beslutade villkoren. Det krävs i stället en omfattande förbättring av flödet i Skärjån, vilket uppnås genom att överledningen tas bort.

Ljusne Flugfiskeklubb har yrkat att överledningen från Tönnebrosjön till Hamrångeån i första hand ska stängas och i andra hand att överledningen får innebära en volymsavvikelse i Skärjån om högst 15 % per år. Klubben har vidare yrkat att mätning av vattentemperaturen ska ske i Tönnebrosjön i stället för i Skärjån. Till stöd för sin talan har klubben fört fram följande.

Mark- och miljödomstolen har tagit alldeles för lite hänsyn till biologisk mångfald och uppsatta miljökvalitetsnormer. EU:s strategi för biologisk mångfald och målområde

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

berör Skärjåns vattenlandskap och berörda Natura 2000-områden. Målet är att uppnå god ekologisk status i Skärjån. Flödet under vinterhalvåret blir för litet, vilket påverkar Skärjåns akvatiska liv negativt och volymsavvikelsen blir alldeles för stor. De eftergifter som bolaget gör är inte tillräckliga. Klubben har presenterat ett förslag på en självreglerande lösning som skulle innebära att 15 % av Skärjåns vatten går till Hamrångeån. I en sådan lösning skulle Tönnebrodammen kunna ersättas med en sjötröskel. Vad gäller mätning av temperatur saknas det skäl för att den ska mätas i Skärjån utan mätningen ska i stället ske i Tönnebrosjön.

Älvräddarnas Riksorganisation har yrkat att överledningen till Hamrångeån ska regleras så att volymsavvikelsen högst får uppgå till 15 % på årsbasis och att mätning av vattentemperaturen ska ske i Tönnebrosjön. Till stöd för sin talan har organisationen i huvudsak fört fram följande.

De moderna villkor som mark- och miljödomstolen beslutat är inte tillräckliga för att tillgodose kraven som följer av Natura 2000-området Skärjån och miljökvalitetsnormerna i vattenförekomsterna kopplade till Skärjåns avrinningsområde. All överledning av vatten från Tönnebrosjön skadar förutsättningarna för det akvatiska livet, men om avledningen hålls inom 5–15 % kan ett vattendrags biologiska funktion i stora delar bibehållas. Älvräddarnas Riksorganisation ställer sig bakom det förslag till lösning som Ljusne Flugfiskeklubb presenterat. Vad gäller mätning av temperatur saknas det skäl för att den ska mätas i Skärjån utan mätningen ska i stället ske i Tönnebrosjön.

Bolaget har fört fram bland annat följande.

De föreskrivna villkoren kommer att resultera i en väsentlig ökning av vattenföringen till Skärjån jämfört med tiden för utpekandet av det Natura 2000-området. En fortsatt överledning via Blåkulladammen kan därför omöjligt försämra bevarandestatusen i relation till den tidpunkten. Villkoren avseende flödesanpassningar och fiskvandringsåtgärder överensstämmer dessutom väl med de åtgärder och mål som anges i bevarandeplanen. I stället för hittillsvarande tappning om ca 16 % av utflödet från Tönnebrosjön kommer tappningen till Skärjån att ökas till ca 70 % av årsmedelflödet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Någon omförhandling eller ersättningsdiskussion fördes inte med kraftverksägaren i samband med inrättande av Natura 2000-området.

Det kan starkt ifrågasättas att låta en verksamhetsutövare inom ramen för systemet med omprövning för moderna miljövillkor bära kostnader och ansvar för att uppnå gynnsam bevarandestatus när det sannolikt är fråga om en felaktig implementering av EU-rättsliga bestämmelser. Sådana krav kan endast ställas om EU-rätten kräver det. Om det är fråga om att tillämpa EU-rättens minimikrav för att väsentligt försvåra pågående markanvändning så regleras det individuella rättighetsskyddet i första hand genom 10 kap. 6 § regeringsformen och det blir dessutom aktuellt att tillämpa EUrättens egna fri- och rättighetsskydd. Om det däremot är fråga om att tillämpa svenska nationella föreskrifter eller beslut som utgör en svensk över- eller felimplementering av EU-rätten så måste dessa regler i första hand prövas mot 2 kap. 15 § regeringsformen. Om uppfyllande av bevarandemålen enligt Natura 2000-området även skulle ha krävt en återkallelse av tillståndet till överledning måste det ske på ett sätt som möjliggör ersättning för intrånget i kraftverksdriften enligt 31 kap. 4 § miljöbalken. Det bör därvid noteras att överledningen fyller en viktig funktion för kringliggande fastigheter. Överledningen sker inte bara till förmån för kraftverksdriften, utan är också viktig för att upprätthålla etablerade vattenstånd i Tönnebrosjön.

Bolaget har inte ansvaret för att tillse att miljökvalitetsnormerna uppnås, utan ska endast visa att en ansökan inte äventyrar uppfyllandet av dessa eller försämrar status av någon kvalitetsfaktor. Det finns därvid inget självständigt krav på att uppnå god status för de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna, utan den ekologiska statusen ska i första hand bestämmas utifrån de biologiska kvalitetsfaktorerna. De erfarna ekologer som bolaget har anlitat gör bedömningen att det finns goda förutsättningar att uppnå miljökvalitetsnormerna i fråga om biologisk status även om de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna inte skulle uppnå god status.

Det är inte aktuellt att riva ut Blåkulladammen och anlägga en fast tröskel. Det skulle utgöra ett orimligt stort intrång i kraftproduktionen samtidigt som det saknas utredning kring påverkan på övriga intressen i området. Vad avser behovet av att anlägga vägtrummor m.m. kan påminnas om att det redan idag förekommer högre flöden i

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

systemet och att det inte blir någon förändring i detta avseende genom omprövningsdomen. Platsen för temperaturmätningen är korrekt då syftet är att fastställa temperaturen på utflödande vatten till Skärjån.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

För att ålägga bolaget att, utan medgivande, stänga överledningen till Hamrångeån och riva ut Tönnebrodammen måste de åtgärderna behövas för att följa en miljökvalitetsnorm eller någon annan bestämmelse som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (se 24 kap. 10 § andra stycket miljöbalken). Mot bakgrund av vad som är uppe till prövning, blir det därmed i första hand en fråga om vilka åtgärder som behöver vidtas för att visa tillräcklig hänsyn till miljökvalitetsnormer och närliggande Natura 2000-områden.

• Äventyrande av miljökvalitetsnormer

Verksamheten får inte ge upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm (se 5 kap. 4 § miljöbalken). Det står klart att de åtgärder som bolaget ska vidta kommer att minska störningar och förbättra vattenmiljön. Det är därför bara frågan om åtgärderna är tillräckliga för att verksamheten inte ska äventyra möjligheten att uppnå den status som vattnen ska ha enligt gällande miljökvalitetsnormer.

Tönnebrodammen och överledningen till Hamrångeån berör Tönnebrosjön och ytvattenförekomster i Skärjån. Den ekologiska statusen för flera av dessa vattenförekomster är måttlig men med ett kvalitetskrav om god ekologisk status 2033.

Vid klassificering av en ytvattenförekomsts ekologiska status ska en sammanvägning av olika kvalitetsfaktorer göras.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

- Först ska de biologiska kvalitetsfaktorerna vägas samman. - Om de biologiska kvalitetsfaktorerna ger resultatet hög eller god status ska de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna vägas samman. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna kan endast försämra den ekologiska statusen från hög till god eller måttlig alternativt från god till måttlig. - Om de biologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna ger resultatet hög status ska därutöver de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna vägas samman. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna kan endast försämra den ekologiska statusen från hög till god.

Vid sammanvägningen blir den kvalitetsfaktor som klassificerats till sämst status styrande. Vid klassificeringen ska också tillförlitligheten bedömas. (Se 2 kap. 5 § Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter [HVMFS 2019:25] om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten.) I Skärjån är de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna, vid en sådan sammanvägning, inte avgörande för att uppnå kvalitetskravet för den ekologiska statusen eftersom de som utgångspunkt endast kan försämra statusen från hög till god.

Under vissa förutsättningar, bland annat om underlagsdata saknas eller har hög osäkerhet, kan dock i stället klassificeringen ske utifrån en expertbedömning. (Se 2 kap. 10 § HVMFS 2019:25.)

Eftersom livsvillkoren för fisk i ytvattenförekomsterna i Skärjån i så hög grad är beroende av vattenflödet som i sin tur påverkas av den aktuella överledningen är det rimligt att utgå från de expertbedömningar som gjorts för den biologiska kvalitetsfaktorn fisk. Den kvalitetsfaktorn har bedömts till måttlig ekologisk status i merparten av ytvattenförekomsterna i Skärjån. Av expertbedömningarna framgår att när minst två av de tre hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna (konnektivitet, morfologiskt tillstånd och hydrologisk regim i vattendrag) har måttlig status eller minst en har otillfredsställande eller dålig status så är statusen för den biologiska kvalitetsfaktorn fisk måttlig.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

När det gäller konnektivitet kommer de artificiella vandringshinder som Tönnebrodammen innebär att åtgärdas genom den fiskväg som ska anläggas vid dammen. Markoch miljööverdomstolen anser därför att Tönnebrodammen inte längre kommer att hindra kvalitetsfaktorn konnektivitet i vattendragen från att uppnå åtminstone god status efter det att fiskvägen har anlagts.

Kvalitetsfaktorn morfologiskt tillstånd omfattar bland annat vattenfårans form och kanter, bottensubstrat samt vattendragets planform och strukturer. Det morfologiska tillståndet har bedömts som måttlig för delar av Skärjåns sträckning. Parametrarna till denna kvalitetsfaktor har i de fallen expertbedömts och i motiveringarna anges att den måttliga statusen till stor del beror på att 70% av vattenförekomsten är påverkad av tidigare flottledsrensningar. Tönnebrodammen och den reducerade överledningen till Hamrångeån omfattar inga åtgärder om återställande av rensning, vilket även får anses ligga utanför bolagets ansvarsområde.

Vad gäller kvalitetsfaktorn hydrologisk regim i Skärjån har parametrarna volymsavvikelse och specifik flödesenergi varit avgörande för expertbedömningarna. Båda dessa parametrar har, i den mån de bedömts, statusen otillfredsställande. Utifrån den utredning som bolaget presenterat kommer volymsavvikelsen uppgå till 32–35 % i avrinningsområdet Skärjån. En sådan avvikelse ligger inom det intervall som gäller för måttlig status. Anledningen till att den specifika flödesenergin har otillfredsställande status är att det skett rensningar under flottningsperioden som påverkat vattenförekomsterna. Det får, som nämnts ovan, anses ligga utanför bolagets ansvar. Bolagets sökta miljöanpassning, med en ökad minimitappning via Tönnebrodammen till Skärjån, hindrar därför inte att den hydrologiska regimen uppnår måttlig status.

Med hänsyn till de kvalitetsfaktorer och parametrar som bolagets verksamhet faktiskt påverkar, de förbättrande åtgärder som omprövningen medför samt de åtgärder som kan vidtas av andra aktörer, såsom restaureringsåtgärder av vattendraget och dess bottnar, skötsel av områdets skogar och annan vegetation samt fortsatt biotopvårdande arbete, finns det således förutsättningar att i enlighet med tidigare gjorda expertbedömningar nå god status vid en sammanvägning av de biologiska kvalitetsfaktorerna för ytvattenförekomsterna i Skärjån. Tönnebrodammen och överledningen till

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Hamrångeån äventyrar därför inte möjligheten att uppnå den status som ytvattenförekomsterna ska ha enligt miljökvalitetsnormerna i Skärjåns vattenförekomster. Det saknas därmed skäl att ändra mark- och miljödomstolens dom på denna grund.

• Påverkan på Natura 2000-området Skärjån

Vissa av ytvattenförekomsterna i Skärjån ingår i Natura 2000-området Skärjån. I området skyddas bland annat livsmiljöer och arter som omfattas av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (livsmiljödirektivet, även benämnt art- och habitatdirektivet). Det är främst artikel 6.2 och 6.3 i direktivet som nu är aktuella. Innehållet i de artiklarna återspeglas till viss del i svensk rätt. Artikel 6.3 har dock s.k. direkt effekt och ska tillämpas även om bestämmelsen inte har införlivats fullt ut i den nationella rättsordningen (se EUdomstolens mål C-127/02 Waddenzee, EU:C:2004:482, punkten 70). Mark- och miljööverdomstolen anser att det saknas skäl att göra någon annan bedömning vad gäller direkt effekt avseende artikel 6.2. Det ankommer dock på domstolen att i första hand tillämpa de nationella bestämmelserna för att se om de resultat som föreskrivs i direktivet kan uppnås ändå, bland annat genom en s.k. direktivkonform tolkning.

Verksamheter och åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka ett Natura 2000område kräver tillstånd (se 7 kap. 28 a § miljöbalken). Den bestämmelsen får anses vara en del av genomförandet av artikel 6.3 i livsmiljödirektivet. För verksamheter eller åtgärder som påbörjats före den 1 juli 2001 krävs dock inte något Natura 2000tillstånd, se övergångsbestämmelserna till lagen (2001:437) om ändring i miljöbalken. En ändring av en verksamhet kan emellertid kräva sådant tillstånd även om verksamheten påbörjats före 2001. I praxis har krav ställts på Natura 2000-tillstånd t.ex. vid ansökan om ändringstillstånd enligt miljöbalken (se bland annat Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 28 augusti 2018 i mål nr M 10355-17).

Enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet ska projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av det skyddade området, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, omfattas av en förprövning. De behöriga nationella myndigheterna ska

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

godkänna projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada.

För det fall en verksamhet, såsom den nu aktuella vattenverksamheten, redan godkänts enligt nationell rätt innan det skyddssystem som inrättats genom livsmiljödirektivet blev tillämpligt gäller inte kravet på förprövning enligt artikel 6.3. Det förutsätter dock att den verksamhet som ska omprövas inte ska ses som ett nytt projekt. (Se bland annat EU-domstolens mål C-226/08 Stadt Papenburg, EU:C:2010:10, punkterna 47–51 och C-278/21 AquaPri, EU:C:2022:864, punkterna 35 och 36.)

Det är nu fråga om en omprövning av en verksamhet i syfte att förena den med moderna miljövillkor. Det är, som ovan konstaterats, inte fråga om någon ändring av verksamheten som i sig behöver ett ändringstillstånd. De nya villkor som är aktuella innebär bland annat att Natura 2000-området får en betydligt högre vattentillförsel än tidigare, vilket gynnar området, och att nya fiskvägar ska anläggas. Den befintliga verksamheten kommer att minska sin elproduktion med ca en tredjedel för att de miljöförbättrande åtgärderna ska kunna genomföras. Sammantaget anser Mark- och miljööverdomstolen att övergångsbestämmelsen till 7 kap. 28 a § miljöbalken, även utifrån en direktivkonform tolkning, medför att det inte krävs något Natura 2000tillstånd för den omprövning av verksamheten som nu ska ske. De åtgärder som ska vidtas, såsom den högre vattentillförseln och anläggande av nya fiskvägar, medför endast förbättringar av miljöförhållandena på platsen och innebär i sig inte någon risk för betydande påverkan på Natura 2000-området. Dessa åtgärder kräver därmed inte heller något Natura 2000-tillstånd.

Av artikel 6.2 i direktivet följer dock en allmän skyldighet för medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna samt störning av de arter för vilka området har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med direktivet. Artikeln har delvis genomförts i svensk rätt genom 16 och 19 §§ förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Den allmänna skyldigheten att vidta lämpliga åtgärder gäller även utanför förprövningen enligt artikel 6.3 och omfattar också verksamheter som redan godkänts enligt nationell rätt innan det skyddssystem som inrättats genom livsmiljödirektivet

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

blev tillämpligt. Eftersom artikel 6.2 och 6.3 i direktivet säkerställer samma skyddsnivå behöver behöriga myndigheter även i dessa fall försäkra sig om att projektet i sig inte har någon bestående skadlig inverkan på det berörda området eller att det ur ett vetenskapligt perspektiv inte föreligger några rimliga tvivel om att projektet inte kommer ha en sådan verkan (se EU-domstolens mål C-559/19 kommissionen mot Spanien, EU:C:2021:512, punkt 156). En verksamhet är förenlig med artikel 6.2 om det är säkerställt att den inte förorsakar sådana störningar som kan få betydande konsekvenser för målsättningarna med direktivet, i synnerhet direktivets bevarandemål. Endast om sannolikheten eller risken för en försämring av livsmiljöerna eller störningar av arterna som kan ha betydande konsekvenser för målen med direktivet kan uteslutas kan verksamheten fortsätta att genomföras. (Se bland annat EU-domstolens mål C-399/14 Grüne Liga Sachsen e.V, EU:C:2016:10, punkterna 33 och 37.)

Livsmiljödirektivet syftar till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer samt arter av vilda djur och växter (se artikel 1 a och 2).

Enligt områdets bevarandeplan är det en prioriterad åtgärd att ändra den gällande vattendomen avseende överledningen till Hamrångeån eftersom den leder till att delar av Skärjån ibland blir nästan helt torrlagda och även i övrigt påverkar den naturliga flödesdynamiken och de årliga översvämningarna som behövs för områdets bevarandevärden. Med den minskade överledningen kommer en betydligt större del av det naturliga flödet föras till Skärjån. Den förändringen kommer innebära en påtaglig förbättring av livsmiljöerna inom Skärjåns Natura 2000-område och Mark- och miljööverdomstolen anser att det då inte längre är fråga om någon sådan risk för störningar av arterna som kan ha betydande konsekvenser för målen med livsmiljödirektivet. Ur ett vetenskapligt perspektiv får därmed den sökta miljöanpassningen anses innebära ett återställande av de skyddade livsmiljöerna på ett sådant sätt att de arter som ska bevaras ges bättre förutsättningar till goda och bestående levnadsvillkor. Även om det inte kommer ske en fullständig återgång till de naturliga flödena får därmed de villkor som mark- och miljödomstolen har fastställt anses utgöra sådana lämpliga och tillräckliga åtgärder som krävs enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Det är alltså inte fråga om någon otillåten påverkan på Natura 2000-området Skärjån och det saknas skäl att ändra mark- och miljödomstolens dom på denna grund.

• Mätning av temperatur i Tönnebrosjön och installation av datalogger m.m.

Enligt villkor A2 får vattenöverledning göras från Skärjån till Hamrångeån, via Blåkulladammen, under perioden 1 oktober–1 mars. Av villkoret framgår även att om vattentemperaturen i Skärjån under två dygn i följd inte överstiger + 3ºC så får överledning även göras under perioden 1 mars–30 april. Anledningen till undantaget är att den biologiska aktiviteten i ån är lägre och därmed behovet av vatten om temperaturen inte är högre än + 3ºC. Då det är den biologiska aktiviteten i Skärjån som undantaget är kopplat till är det därför ändamålsenligt att temperaturen mäts i Skärjån. Länsstyrelsen har även fått delegation att vid behov besluta om villkor för temperaturmätningen vid Tönnebrodammen (se villkor D1). Det finns inte anledning att ändra mark- och miljödomstolens dom avseende denna fråga.

Det kontrollprogram som bolaget ska ta fram i samråd med tillsynsmyndigheten är också tillräckligt för att säkerställa en ändamålsenlig tillsyn av verksamheterna vid Tönnebrosjön. Det är därför inte nödvändigt att ändra mark- och miljööverdomstolens dom på så sätt att ett villkor om datalogger ska införas.

• Anläggande av en sjötröskel m.m.

Eftersom det inte finns skäl att riva ut Tönnebrodammen är det inte heller aktuellt att i stället anlägga en sjötröskel som flera av klagandena har önskat. Det kan även noteras att anläggande och bibehållande av en dämmande sjötröskel utgör en vattenanläggning som i sig kräver tillstånd. En sjötröskel utgör vidare en vattenanläggning som medför ett underhållsansvar för anläggningens ägare. (Se 11 kap. 4, 9 och 17 §§ miljöbalken.) Anläggande av en dämmande sjötröskel är inte en sådan skyddsåtgärd som sökanden kan åläggas att vidta i samband med utrivning enligt 24 kap. 4 § miljöbalken och det saknas möjlighet att utan yrkande om tillstånd från bolaget ålägga detsamma att uppföra en ny tillståndspliktig vattenanläggning i dammens ställe. (Jämför Mark- och miljööverdomstolens dom den 11 oktober 2023 i mål nr M 8113-22.)

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Mark- och miljööverdomstolen anser alltså att det inte är möjligt att ålägga bolaget att anlägga och bibehålla en dämmande sjötröske i stället för den tillståndsgivna överledningen. Vid den bedömningen saknas det också skäl att ålägga bolaget att utreda konsekvenserna av en återgång till naturliga flöden i Skärjån.

Länsstyrelsens, kommunens, Ljusne Flugfiskeklubbs och Älvräddarnas Riksorganisations överklaganden ska sammanfattningsvis avslås i dessa delar.

Villkor som rör Kalvdammen

Länsstyrelsen har yrkat att villkor B2 ska ändras så att det alltid ska släppas ett flöde om minst 1,2 m /s, eller tillrinningen om den är lägre, förbi Kalvdammen.

Till stöd för sin talan har länsstyrelsen bland annat fört fram följande. När det gäller minimitappning från Kalvdammen ifrågasätts hur mark- och miljödomstolen kunnat landa i en minimitappning på just 0,8 m /s. Det kan naturligt förekomma lägre flöden än medellågvattenföringen nedströms större sjöar. Varaktigheten och frekvensen av sådana lågflöden har stor betydelse för vattenmiljön liksom dess fysiska och biologiska processer. När flödet från Viksjön når Hamrångefjärden fördelas flödet på två utlopp, vilket ger ett halverat flöde på 0,4 m /s och medför helt andra förutsättningar för igenväxning och de vattenlevande arterna. Det innebär en negativ påverkan på såväl naturtypen, de arter som förekommer naturligt i vattenmiljön som strandmiljön inom Natura 2000-området Sörsundet. Den yrkade minimitappningen från Viksjön vid Kalvdammen kommer inte medföra någon större påverkan på elproduktionen vid Vifors kraftverk. Det finns dock fler vandringshinder i åfåran vid Vifors än de dammar som bolaget ansvarar för och det pågår ett arbete för att dessa hinder ska bli passerbara.

Hamrånge Fiskevårdsområde har yrkat att villkor B2 ändras så att minimitappningen från Viksjön höjs till MLQ=1,23 m /s samt att villkor B4 ändras så att det inte sker någon delegation till länsstyrelsen, utan att bolaget i stället åläggs att utreda olika

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

alternativa fiskvägar och att den fiskväg som utgör bästa möjliga teknik ska anläggas liksom att tiden då fiskvägen ska vara i bruk ändras till 1 maj–31 oktober.

Hamrånge Fiskevårdsområde har till stöd för sin talan i huvudsak fört fram följande. Det finns ingen utredning som stödjer att slitsrännor utgör bästa möjliga teknik för Kalvdammen. Ett naturliknande omlöp utgör en bättre teknik för många fiskarter, inte bara öring. Medellågvattenföring (MLQ) används som praxis i andra sammanhang och är bättre för fisk och övrig fauna. Det saknas skäl att frångå det i just detta fall. Tiden för öppen fiskvandring vid Kalvdammen bör ändras för att bättre anpassas till lekvandringen för vårlekande fiskarter.

Bolaget har fört fram bland annat följande.

En ökad minimitappning från Viksjön till 1,2 m /s skulle innebära en produktionsförlust om ca 4 GWh, vilket är ungefär hälften av kraftverkets produktion. Det är inte ett rimligt krav. Utloppet i Norrsundet är med stor sannolikhet anlagt för att tillgodose den omfattande industriverksamhet som etablerades där på 1800-talet. Bolaget har inte varit sakägare i den process om utrivning av äldre dammar vid Hamrångefjärdens norra utlopp där det även anlades trösklar och återställdes naturvärden. Det bör kunna utgås från att de åtgärder som vidtagits uppfyller kraven på moderna miljövillkor. Att flödet från Viksjön påverkar förhållandena nedströms är dock självklart, och som en åtgärd för att främja naturmiljön nedströms har bolaget tidigare på länsstyrelsens initiativ installerat automatluckor i Spångholmsdammen för att utjämna flödet. Det är inte rimligt att bolaget ska ta ansvar för ytterligare miljöanpassning nedströms i systemet. Den överledning som sker från Tönnebrosjön till Viksjön gör att medelvattenföringen till Hamrångefjärden är högre än vad den skulle vara naturligt. Vad gäller Sörsundets Natura 2000-område omfattas inte verksamheterna vid Vifors kraftverk av de bevarandeåtgärder som framgår av områdets bevarandeplan.

För att anpassa fiskvägen till omgivande geografi och infrastruktur samt åstadkomma en fungerande anläggning har slitsrännor valts i stället för omlöp. Tidsperioden för fiskvandringen vid Kalvdammen har styrts efter nivån i Viksjön, och den 31 maj är ett

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

senaste datum, men om ytan höjs tidigare vid vårfloden kommer vatten att släppas till fiskvägen tidigare.

Bolaget har under målets handläggning i Mark- och miljööverdomstolen kommit in med ett nytt förslag till fiskväg vid Kalvdammen som anpassats för att kunna placeras inom bolagets egen fastighet. Bolaget har i samband med det föreslagit att villkor B4 ändras på följande sätt.

B4. En fiskväg ska anläggas vid Kalvdammen. Fiskvägen ska utformas huvudsakligen i enlighet med sökandens förslag och vara klar att tas i drift senast vid arbetstidens utgång. Fiskvägen ska vara i drift under perioden 15 maj–31 oktober om inte tillsynsmyndigheten vid behov beslutar annat.

Bolaget har vidare åtagit sig att i samråd med länsstyrelsen se över möjligheten och behovet av att lägga ut sten och block i kanalen nedströms för att underlätta fiskvandringen.

Länsstyrelsen har godtagit bolagets förslag till justering av villkor B4 under förutsättning att utloppskanalen nedströms den planerade fiskvägen i sig inte utgör ett vandringshinder.

Kammarkollegiet och Älvräddarnas Riksorganisation har ifrågasatt om lutningen på den föreslagna slitsrännan motsvarar bästa möjliga teknik för svagsimmand e fiskar. Älvräddarnas Riksorganisation har därutöver ansett att det saknas underlag för att ta ställning till fiskvägens funktion, men att det föreslagna flödet är för lågt.

Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund har ansett att den föreslagna slitsrännan har förutsättningar att fungera vid normala flöden, men ifrågasätter dess funktion vid höga flöden, samt att en placering vid vänstra dammen hade medfört en stor potential att återskapa värdefulla habitat.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

• Flöde förbi Kalvdammen

Av mark- och miljödomstolens dom följer att ett flöde om minst 0,8 m /s eller tillrinningen om denna är lägre ska släppas förbi Kalvdammen. Länsstyrelsen har påtalat påverkan på Natura 2000-området Sörsundet som ligger nedströms Kalvdammen och som utgör Hamrångeåns och Hamrångefjärdens ena utlopp i havet. Enligt bevarandeplanen för området är restaurering av den fysiska miljön längs vattendraget och arbetet med att upphäva gällande vattendomar som reglerar utflödena från Hamrångefjärden prioriterade åtgärder. Planen beskriver vidare att det är i Norrsundet, dvs. det andra utloppet i havet, som utflödet regleras samt att utflödet till Sörsundet sker genom en mindre öppning i en överfallsdamm i sydöstra delen av Hamrångefjärden. Detta har enligt bevarandeplanen resulterat i att Sörsundet får mycket låga vattenflöden under torrperioder vilket påverkar vattenbiotopen negativt.

Det kan konstateras att den reglering av vattenflödet som sker i Kalvdammen påverkar det flöde som mynnar ut i Hamrångefjärden och därmed även det flöde som löper ut i havet via Sörsundet. Ett högre minsta flöde förbi Kalvdammen skulle därför kunna öka de idag låga vattenflödena under torrperioderna i Sörsundet. Bevarandeplanen har dock inte lyft flödet förbi Kalvdammen som något avgörande för de låga vattenflödena i Sörsundet utan i stället den reglering som sker i Norrsundet och den överfallsdamm i sydöstra delen av Hamrångefjärden som reglerar utflödet till Sörsundet. Det finns därför inte tillräckligt stöd i bevarandeplanen för att anta att det beslutade flödet om minst 0,8 m /s eller tillrinningen förbi Kalvdammen har sådana betydande konsekvenser för Natura 2000-området Sörsundet att det finns skäl att ändra villkor B2. Det har inte heller framkommit att ett högre minsta flöde förbi Viksjön är avgörande för att möjliggöra att god ekologisk status för vattenförekomsterna i Hamrångeåns avrinningsområde ska kunna uppnås. Som bolaget har anfört medför den överledning som sker från Tönnebrosjön till Viksjön att medelvattenföringen till Hamrångefjärden är högre än vad den skulle vara naturligt. Sammantaget anser Markoch miljööverdomstolen att det saknas skäl att ändra flödet förbi Kalvdammen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

Länsstyrelsens och Hamrånge Fiskevårdsområdes yrkanden ska därför avslås i denna del.

• Fiskväg vid Kalvdammen

Bolaget har i mark- och miljödomstolen motsatt sig att fiskväg byggs förbi Kalvdammen men gett in underlag för hur en sådan skulle kunna konstrueras. I villkor B4 har mark- och miljödomstolen föreskrivit att fiskvägen ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten utan att närmare ange något om dess konstruktion. Att ge en så vid delegation av utformningen av fiskvägen till tillsynsmyndigheten är inte lämpligt.

Numera motsätter sig inte bolaget att uppföra en fiskväg. Bolaget har vidare genom sitt förslag på slitsränna som framställts i Mark- och miljööverdomstolen redovisat en utformning med liknande lutning som den nedströms Spångholmsdammen och båda fiskvägarna ger därmed en lutning som är likvärdig med redovisade referensförhållanden för Hamrångeån. Fiskvägen är vidare utformad för att avbörda varierade flöden beroende på nivån i Viksjön. Det innebär att det går att uppföra en fiskväg på ett sätt som i tillräcklig mån åtgärdar den bristande konnektivitet som idag råder på platsen och hindrar därmed inte att god ekologisk status för vattenförekomsterna i Hamrångeåns avrinningsområde kan uppnås. I denna bedömning har det beaktats dels att bolaget inte haft någon erinran mot att i samråd med länsstyrelsen se över möjligheterna och behovet av att lägga ut sten och block i kanalen nedströms Kalvdammen, dels att utloppskanalen i sig inte är att betrakta som ett vandringshinder. Slitsrännan kommer ligga inom bolagets egen fastighet och det har inte kommit fram något som tyder på att bolaget inte skulle ha tillgång till vatten, mark och andra utrymmen som behövs för att uppföra fiskvägen eller att detta inte kan ske utan negativ påverkan på någon annans rätt.

Sammantaget anser Mark- och miljööverdomstolen att bolaget numera har presenterat en tillräcklig utredning kring denna fiskväg och att det inte vore rimligt att kräva ytterligare utredning om vilken typ av fiskväg som ska anläggas vid Kalvdammen. Av villkor D2 framgår att länsstyrelsen har delegation för att vid behov besluta om vilka

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

tider på året fiskvägen vid Kalvdammen ska vara i drift. Det saknas därför skäl att ändra den period för vilket fiskvägen ska vara i drift enligt villkor B4.

Sammantaget innebär det att villkor B4 ska justeras, i huvudsaklig överstämmelse med bolagets förslag, på det sätt som framgår av domslutet.

Villkor som rör Spångholmsdammen

Hamrånge Fiskevårdsområde har yrkat att villkor C3 ska ändras så att bolaget åläggs att utreda olika alternativa fiskvägar och att den fiskväg som utgör bästa möjliga teknik ska anläggas samt att villkor C5 ändras så att minimitappningen förbi Spångholmsdammen höjs till MLQ=1,23 m /s alternativt till den nivån i vart fall under fiskvandringstid 1 maj–31 oktober.

Hamrånge Fiskevårdsområde har till stöd för sin talan i huvudsak fört fram följande. Det finns ingen utredning som stödjer att det är just slitsrännor som utgör bästa möjliga teknik för Vifors kraftverk. Ett naturliknande omlöp utgör en bättre teknik för många fiskarter, inte bara öring. Medellågvattenföring (MLQ) används som praxis i andra sammanhang och är bättre för fisk och övrig fauna. Det saknas skäl att frångå det i just detta fall.

Bolaget har fört fram att skälet till att en slitsränna valts i stället för omlöp handlar om att anpassa fiskvägen till omgivande geografi och infrastruktur samt åstadkomma fungerande anläggningar.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Enligt ansökningshandlingarna ska en fiskväg av typen slitsränna anläggas vid Spångholmsdammen för att tillgodose både uppströms- och nedströmsvandring. De två vattenförekomsterna som ligger mellan Spångholmsdammen och Hamrångefjärden har båda måttlig ekologisk status med kvalitetskrav om god ekologisk status till 2033. Det avgörande för att dessa vattenförekomster inte når kvalitetskravet idag är att status för den biologiska kvalitetsfaktorn fisk är måttlig. Status för fisk har klassificerats genom

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

expertbedömningar som utgått från att konnektivitet klassificerats till dålig respektive otillfredsställande status samt att morfologiskt tillstånd och hydrologisk regim klassificerats som otillfredsställande status.

En förutsättning för att förbättra konnektiviteten i vattendragen är att fiskvägen vid Spångholmsdammen möjliggör för vandringsbenägna fiskarter att ta sig förbi dammen. En ytterligare förutsättning för att konnektiviteten ska förbättras är att miljöanpassningar även genomförs för spärrdammen mellan Vifors kraftverk och Spångholmsdammen som bedrivs av en annan verksamhetsutövare och därmed inte ingår i Mark- och miljööverdomstolens prövning. Enligt bolagets miljöbedömning kommer fiskvägen att tillgängliggöra fiskvandring för i första hand starksimmande arter såsom lekvandrande havsöring och ål. Då den relativt branta naturfåran vid Vifors kraftverk innebär en naturlig begränsning av vandringsmöjligheterna får det godtas att målet är att främst starksimmande arter ska kunna passera genom fiskvägen. Med hänsyn till det samt till villkoren om minsta tappning är den ansökta fiskvägen tillräckligt effektiv för att konnektiviteten i ytvattenförekomsterna ska förbättras och därmed möjliggöra att kvalitetskraven om god ekologisk status kan nås till 2033. Det är därför inte rimligt att kräva att bolaget ska utreda en alternativ utformning av fiskvägen.

Villkoren om minsta tappning vid Spångholmsdammen är också avgörande för den hydrologiska regimen i naturfåran. Även om de nya miljövillkoren kommer att innebära en förbättring av den hydrologiska regimen i naturfåran så kommer antagligen statusen fortfarande vara otillfredsställande enligt bolagets utredning. Den ekologiska kvalitetsfaktorn fisk skulle vid en bedömning i enlighet med expertbedömningen inte uppnå god status med den beslutade nya tappningen. Mark- och miljööverdomstolen anser dock att de förbättringar i vattenföringen som nu sker och den relativt grundliga utredningen som skett av naturfåran och de förutsättningar som behövs för fiskvandring i den, medför att expertbedömningens krav på åtminstone måttlig hydrologisk regim kan frångås i detta fall. Utredningen visar att förhållanden som djup, bredd och hastighet i naturfåran kommer vara sådana vid en tappning om 0,6 m /s att starksimmande fisk kommer kunna vandra upp till Spångholmsdammen. Högre flöden förväntas inte förbättra förhållandena. Den av mark- och miljödomstolen

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

villkorade minimitappningen bedöms därför inte äventyra uppnåendet av god status för den biologiska kvalitetsfaktorn fisk och i förlängningen den ekologiska statusen för naturfåran. Det är därmed inte motiverat att kräva en högre tappning förbi Spångholmsdammen än den som mark- och miljödomstolen beslutat.

Hamrånge Fiskevårdsområde överklagande ska därför avslås i denna del.

Montering av fasta peglar och översyn av villkor inom fem år

Ljusne Flugfiskeklubb och Älvräddarnas Riksorganisation har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ändras på så sätt att fasta peglar monteras i anslutning till anläggningarna för att visa hur mycket vatten som tappas och att översyn av villkoren ska ske inom fem år. Till stöd för sin talan har de anfört att en prövotid om 30 år innan en översyn av villkoren sker är en orimligt lång tid.

Bolaget har fört fram bland annat att anläggande av peglar har föreskrivits i tillståndsvillkoren och att det saknas skäl att föreskriva en kortare tid än 30 år för översyn av villkoren.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Vid Blåkulladammen, Tönnebrodammen, Kalvdammen och Spångholmsdammen ska det enligt villkor A9, B3 respektive C2 finnas pegelskalor som anger nivåerna i RH 2000. Detta får anses tillräckligt för att på ett ändamålsmässigt sätt kunna kontrollera vattennivåerna vid verksamhetens anläggningar.

En dom som omfattar tillstånd att bedriva vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska ange när tillståndets villkor och andra bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön senast ska ses över för att hållas moderna. Tiden ska bestämmas så att översynen av miljövillkoren blir ändamålsenlig med hänsyn till den förväntade utvecklingen och behovet av att verksamheten inte medför en försämring eller äventyrande av miljökvalitetsnormer för vattenmiljön samt att verksamheten ges

SVEA HOVRÄTT DOM M 2496-24

rimlig förutsebarhet i fråga om möjligheterna att nyttiggöra gjorda och kommande investeringar. (Se 22 kap. 29 § miljöbalken.)

Att ställa ett krav på att en process om översyn av villkoren och andra bestämmelser för verksamheten ska inledas senast fem år efter det att domen fått laga kraft är inte ändamålsenligt med hänsyn till intresset av förutsägbarhet för verksamheten samt möjligheten att faktiskt kunna utvärdera konsekvenserna av ändrade villkor och gjorda investeringar. Även om verksamheten fortsatt kommer påverka sin omgivning och det därför finns ett behov av att följa upp de ändrade villkoren får det anses rimligt att göra detta 30 år efter det att domen fått laga kraft.

Ljusne Flugfiskeklubbs och Älvräddarnas Riksorganisations överklaganden ska därför avslås i dessa delar.

Övrigt

En samlad redovisning enligt 22 kap. 30 § miljöbalken av de tillståndsbestämmelser som gäller för Vifors kraftverk med tillhörande dammar finns i mark- och miljödomstolens domslut (se bilaga A), med den justering av villkor B4 som görs i denna dom.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 26 juni 2026.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg och Petra Bergman, referent, tekniska rådet Claes Becker samt hovrättsrådet Katarina Welin.

Föredragande har varit Erik Simberg.

Bilaga A

Sid 1 (61) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06 meddelad i Östersund

SÖKANDEN Småkraft Operations AB, 556677-9558 c/o Småkraft AB Drottninggatan 18 803 20 Gävle

Ombud: A.L.

SAKEN Omprövning för moderna miljövillkor avseende Vifors kraftverk med tillhörande dammar, Hamrångeån, Gävleborgs län

Avrinningsområde: 50 (Hamrångeån) Koordinater: N 6758188, E 609464 (SWEREF 99 TM) AnläggningsID: 1153

DOMSLUT Yrkandet om avvisning Mark- och miljödomstolen avslår yrkandena om att ansökan ska avvisas.

Yrkandet om återkallelse av tillstånd Mark- och miljödomstolen avslår yrkandena om återkallelse av tillstånd och rätten att bibehålla vattenanläggningar.

Villkor Mark- och miljödomstolen föreskriver följande villkor för den verksamhet som bedrivs vid Vifors kraftverk med tillhörande dammar.

Dok.Id 449622

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

A. Tönnebrosjön inklusive vattenöverledning – Tönnebrodammen och Blåkulladammen

A1. Regleringen vid Tönnebrodammen och Blåkulladammen ska ske så att vattenståndet i Tönnebrosjön, såvitt av dammarnas skötsel beror, i möjligaste mån ligger nära nivån +59,38 meter i RH 2000.

A2. Vattenöverledning från Skärjån till Hamrångeån, via Blåkulladammen, får göras under perioden 1 oktober – 1 mars. Om vattentemperaturen i Skärjån under 2 dygn i följd inte överstiger + 3 ºC får överledning även göras under perioden 1 mars – 30 april.

A3. Vattenöverledning får uppgå till maximalt 2,5 m /s och förutsätter att vattenståndet i Tönnebrosjön överstiger nivån +59,38 meter samtidigt som vattenståndet i Viksjön inte överstiger nivån +55,32 meter.

A4. Under den tid när vattenöverledning får ske ska minst 0,7 m /s eller tillrinningen om den är lägre tappas till Skärjån via Tönnebrodammen.

A5. Perioden när vattenöverledning får ske enligt villkor A2 ska inledas med en avtrappningsfas varvid tappningen till Skärjån minskas stegvis med högst 1 m /s per vecka till dess att tappningen når 0,7 m /s.

A6. Vid vattennivåer i Tönnebrosjön understigande nivån +59,38 meter ska samtliga sättar i högra utskovet i Tönnebrodammen (i strömriktningen sett) vara fullt isatta.

A7. Vid vattennivåer i Tönnebrosjön överstigande nivån +60,20 meter ska samtliga sättar i högra utskovet i Tönnebrodammen (i strömriktningen sett) vara fullt avlägsnade.

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

A8. Vid Tönnebrodammen ska anläggas en fiskväg i form av ett inlöp i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i ansökan. Fiskvägen ska vara i drift senast vid arbetstidens utgång.

A9. Vid Blåkulladammen och Tönnebrodammen ska finnas pegelskalor som anger nivåerna i RH 2000. På lämplig plats i nära anslutning till dammarna ska finnas mätdubbar som ska utgöra fixpunkter. Dubbarna ska inmätas och meddelas tillsynsmyndigheten.

B. Kalvdammen och Viksjön

B1. Regleringen vid Kalvdammen ska ske så att vattenståndet vid dammen, såvitt det beror på av dammens skötsel, ligger mellan nivåerna + 55,47 och + 54,0 meter i RH 2000. Ingen aktiv korttidsreglering får bedrivas.

B2. Förbi Kalvdammen ska alltid släppas ett flöde om minst 0,8 m /s eller tillrinningen om denna är lägre.

B3. På uppströmssidan av Kalvdammen ska finnas en pegelskala som anger vattennivåerna i RH 2000. På lämplig plats i nära anslutning till dammen ska finnas en mätdubb som ska utgöra fixpunkt. Fixpunkten ska inmätas och meddelas tillsynsmyndigheten.

B4. En fiskväg ska anläggas vid Kalvdammen. Fiskvägen ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och vara klar att tas i drift senast vid arbetstidens utgång. Fiskvägen ska vara i drift under perioden 15 maj – 31 oktober om inte tillsynsmyndigheten vid behov beslutar annat.

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

C. Vifors kraftverk och Spångholmsdammen

C1. Regleringen vid Spångholmsdammen ska ske så att vattenytan, såvitt av dammens skötsel beror, inte överstiger nivån +41,31 meter i RH 2000.

C2. På uppströmssidan av Spångholmsdammen ska finnas en pegelskala som anger nivåerna i RH 2000. På lämplig plats i nära anslutning till dammen ska finnas en mätdubb som ska utgöra fixpunkt. Fixpunkten ska inmätas och meddelas tillsynsmyndigheten.

C3. Vid Spångholmsdammen ska anläggas en teknisk fiskväg i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i ansökan. Samråd ska ske med Trafikverket i samband med att fiskvägen detaljprojekteras. Fiskvägen ska vara i drift senast vid arbetstidens utgång.

C4. Framför befintlig skyddsanordning för drivgods ska anordnas ett galler med en högsta spaltvidd om 15 mm. En flyktväg ska finnas i anslutning till gallret. Åtgärderna ska utföras och utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i ansökan.

C5. Till naturfåran ska alltid tappas ett flöde om minst 0,6 m /s eller tillrinningen om denna är lägre. Tappningen ska i första hand släppas via fiskvägen eller flyktvägen.

C6. I muren mellan utloppskanalen och naturfåran ska en naturliknande passage anläggas. I naturfåran ska i anslutning till passagen anläggas en tröskel som styr flödet mot passagen. Passagen och tröskeln ska utföras och utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i ansökan.

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

G. Generella villkor

G1. Arbeten och verksamheten ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden angett i ansökningshandlingarna och i övrigt uppgett och åtagit sig i målet.

G2. Arbeten som omfattas av denna ansökan ska bedrivas på ett sådant sätt att grumling och utsläpp till vatten hålls så låga som möjligt. Arbeten som orsakar grumling ska förläggas till perioder med låg vattenföring.

G3. I fordon och maskiner som används i anläggningsarbeten ska smörjfetter och hydrauloljor vara miljöanpassade enligt SS 15 54 70 respektive SS 15 54 34 eller ha motsvarande egenskaper.

G4. Vid arbeten i eller i omedelbar närhet till vattenområdet ska fordon och arbetsmaskiner vara utrustade med slangbrottsventiler och det ska finnas tillgång till saneringsutrustning. Förvaring av petroleumprodukter ska ske på hårdgjord yta och tankning ska ske utan risk för läckage till vatten. Eventuellt spill och läckage ska omgående samlas upp och tas om hand.

G5. De delar av maskinerna som når vattnet ska vara desinficerade eller ha uppnått fullständig torrhet om de flyttats från annan sjö eller vattendrag.

G6. I samband med anläggningsarbete medges avsteg från vattenhushållningsbestämmelser om avsteget inte riskerar allvarlig skada på vattenmiljön. Avvikelsen ska motiveras och göras i samråd med tillsynsmyndigheten.

G7. Ett kontrollprogram ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader före arbetenas påbörjande. Kontrollprogrammet ska hållas uppdaterat och avse såväl arbets- som drifttid.

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Delegation D1. Mark- och miljödomstolen delegerar åt Länsstyrelsen i Gävleborgs län att vid behov besluta om villkor för temperaturmätningen vid Tönnebrodammen. Syftet med mätningen är att fastställa vattentemperaturen på utflödande vatten till Skärjån under perioden 1 mars - 30 april.

D2. Mark- och miljödomstolen delegerar åt Länsstyrelsen i Gävleborgs län att vid behov besluta om vilka tider på året fiskvägen vid Kalvdammen ska vara i drift.

Mark- och miljödomstolen avslår yrkandet om delegation av senareläggning av ikraftträdande av villkor om byggnadsåtgärder nedströms Spångholmsdammen.

Fiskeavgifter Mark- och miljödomstolen avvisar yrkandet om ändring av fiskeavgift.

Översyn av villkoren Mark- och miljödomstolen bestämmer enligt 22 kap. 29 § miljöbalken att ansökan för översyn av villkoren och andra bestämmelser ska lämnas in till mark- och miljödomstolen senast 30 år efter det att denna dom har fått laga kraft.

Arbetstid Den tid inom vilken de ansökta åtgärderna ska vara utförda bestäms till fyra år från den dag denna dom vinner laga kraft.

Oförutsedd skada Tiden för att framställa anspråk till följd av oförutsedda skador bestäms till fem år, räknat från utgången av arbetstiden.

Övrigt Mark- och miljödomstolen fastställer prövningsavgiften till 74 000 kr. Avgiften är betald.

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

ANSÖKAN

Yrkanden Sökanden yrkar, så som talan slutligen bestämts, att mark- och miljödomstolen ersätter samtliga villkor och bestämmelser i - Gestriklands östra Tingslags häradsrätts utslag den 30 december 1918, - Österbygdens vattendomstols utslag den 1 nov 1936 i mål Ans.D. 32/1935 och - Österbygdens vattendomstols utslag den 29 mars 1947 i mål Ans.D. 68/1946 med de nya villkor och bestämmelser som anges nedan.

Villkoren och bestämmelserna föreslås träda i kraft 3 år efter det att omprövningsdomen har vunnit laga kraft med undantag för villkor B2 och C3-C6 som föreslås träda i kraft när vandringshindren i Hamrångeån nedströms Spångholmsdammen har åtgärdats. Samtliga nivåer nedan anges i höjdsystemet RH 2000.

Sökanden yrkar även att utdömda fiskeavgifter i Österbygdens vattendomstols utslag den 2 nov 1936 i mål Ans.D. 32/1935 och den 29 mars 1947 i mål Ans.D. 68/1946 ska utgå.

Regleringen av Tönnebrosjön inklusive överledning – Tönnebrodammen och Blåkulladammen A1. Regleringen vid Tönnebrodammen och Blåkulladammen ska ske så att vattenståndet i Tönnebrosjön, såvitt av dammarnas skötsel beror, i möjligaste mån ligger nära nivån + 59,38 meter. A2. Fr.o.m. den dag under perioden 1 mars - 30 april som temperaturen i Skärjån under 2 dygn i följd inte understiger + 3 C t.o.m. den 30 september får ingen vattenöverledning ske från Tönnebrosjön via Blåkulladammen med undantag för de situationer med högt vattenstånd som regleras under punkt 8. Om temperaturen i Skärjån under 2 dygn i följd inte överstiger + 3 C under perioden 1 mars - 30 april ska vattenöverledningen upphöra senast den 1 maj.

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

A3. Under övrig tid får vattenöverledning ske med maximalt 2,5 m /s när vattenståndet i Tönnebrosjön överstiger nivån + 59,38 meter samtidigt som vattenståndet i Viksjön inte överstiger nivån +55,32 meter. A4. Under den tid när vattenöverledning får ske ska minst 0,68 m /s eller tillrinningen om den är lägre tappas till Skärjån via Tönnebrodammen. A5. Perioden när vattenöverledning får ske enligt villkor A3 ska inledas med en avtrappningsfas varvid tappningen till Skärjån minskas stegvis med högst ca 1 m /s per vecka till dess att tappningen når 0,68 m /s. Detta gäller dock endast om en sådan avtrappning kan ske utan att Tönnebrosjöns yta riskerar att överstiga nivån + 60,20 meter A6. Vid vattennivåer i Tönnebrosjön understigande nivån +59,38 meter ska samtliga sättar i högra utskovet i Tönnebrodammen (i strömriktningen sett) vara fullt isatta. A7. Vid vattennivåer i Tönnebrosjön överstigande nivån +60,20 meter ska samtliga sättar i högra utskovet i Tönnebrodammen (i strömriktningen sett) vara fullt avlägsnade. A8. Vattenöverledning får, utöver den period som anges under villkor A3, även ske under perioder när vattenståndet i Tönnebrosjön överstiger nivån + 60,20 meter trots att samtliga sättar i högra utskovet vid Tönnebrodammen är fullt avlägsnade under förutsättning att nivån i Viksjön inte överstiger +55,32 meter. Vattenöverledning får då ske upp till den volym som Blåkulladammen och kanalen förmår avbörda. A9. Vid Tönnebrodammen ska anläggas en fiskväg i form av ett inlöp i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges den tekniska beskrivningen, bilaga 2 till ansökan. A10. Vid Blåkulladammen och Tönnebrodammen ska finnas pegelskalor som anger nivåerna i RH 2000. På lämplig plats i nära anslutning till dammarna ska finnas mätdubbar som ska utgöra fixpunkter. Dubbarna ska inmätas och meddelas tillsynsmyndigheten.

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Regleringen av Viksjön – Kalvdammen B1. Regleringen av Kalvdammen ska ske så att vattenståndet vid dammen såvitt det beror på dammens skötsel ligger mellan nivåerna +55,47 m och +54,0 m. Ingen aktiv korttidsreglering får bedrivas. B2. Förbi Kalvdammen ska alltid släppas ett flöde om minst 600 l/s eller tillrinningen om denna är lägre. B3. På uppströmssidan av Kalvdammen ska finnas en pegelskala som anger vattennivåerna i RH 2000. På lämplig plats i nära anslutning till dammen ska finnas en mätdubb som ska utgöra fixpunkt. Fixpunkten ska inmätas och meddelas tillsynsmyndigheten.

Vifors kraftverk och Spångholmsdammen C1. Regleringen vid Spångholmsdammen ska ske så att vattenytan, såvitt av dammens skötsel beror, inte överstiger nivån +41,31 meter. C2. På uppströmssidan av Spångholmsdammen ska finnas en pegelskala som anger nivåerna i RH 2000. På lämplig plats i nära anslutning till dammen ska finnas en mätdubb som ska utgöra fixpunkt. Fixpunkten ska inmätas och meddelas länsstyrelsen. C3. Vid Spångholmsdammen ska anläggas en teknisk fiskväg i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i den tekniska beskrivningen, bilaga 2 till ansökan. C4. Framför befintlig skyddsanordning för drivgods ska anordnas ett galler med en högsta spaltvidd om 15 mm. En fungerande flyktväg ska finnas i anslutning till gallret. Åtgärderna ska utföras och utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges den tekniska beskrivningen, bilaga 2 till ansökan. C5. Till naturfåran ska alltid tappas ett flöde om minst 600 l/s eller tillrinningen om denna är lägre. Tappningen ska i första hand släppas via fiskvägen eller flyktvägen. C6. I muren mellan utloppskanalen och naturfåran ska en naturliknande passage anläggas. I naturfåran ska i anslutning till passagen anläggas en tröskel som styr flödet mot passagen. Passagen och tröskeln ska utföras och utformas i

Sid 12 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i den tekniska beskrivningen, bilaga 2 till ansökan.

Delegation m m Tillsynsmyndigheten ska meddela tillståndshavaren när vandringshindren i Hamrångeån nedströms Spångholmsdammen är åtgärdade och bemyndigas att bestämma när de byggnadsåtgärder som följer av villkor C3, C4 och C6 senast ska vara genomförda, dock tidigast 3 år från det att tillsynsmyndigheten meddelat tillståndshavaren att vandringhindrena är åtgärdade.

Arbetstid och oförutsedd skada Sökanden anser i första hand att reglering avseende oförutsedd skada inte behövs men annars föreslås fem år.

Villkor och bestämmelser föreslås träda i kraft tre år efter laga kraft (utom C3, C4 och C6).

Sökanden godtar att B2 och C5 (mintappningar) träder i kraft senast tre år efter laga kraft.

Bakgrund I ansökan den 1 februari 2022 har Streamgate North AB (numera Småkraft Operations AB), sökanden, ansökt om omprövning enligt 24 kap. 10 § miljöbalken av tillstånden för Vifors kraftverk och därtill hörande vattenverksamhet. Verksamheten omfattar vattenreglering av och vattenöverledning från Tönnebrosjön, vattenreglering av Viksjön och avledning av vatten från Hamrångeån till Vifors kraftverk, se Figur 1.

Sid 13 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Tillsammans utgör dessa vattenverksamheter en och samma vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel enligt 11 kap. 6 § miljöbalken.

De villkor och bestämmelser som gäller för verksamheten återfinns i Gestriklands Östra Tingslags häradsrätts utslag den 30 december 1918 och i Österbygdens vattendomstols utslag den 1 november 1936 i mål Ans. D 32/1935 och den 29 mars 1947 i mål Ans. D 68/1946.

Fiskeavgifter Med hänsyn till de omfattande miljöanpassningsåtgärder som föreslås yrkar sökanden att utdömda fiskeavgifter i utslagen den 2 november 1936 i mål Ans.D. 32/1935 och den 29 mars 1947 i mål Ans.D. 68/1946 ska omprövas och utgå.

Sid 14 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Moderna miljövillkor Av miljöbedömningen framgår att de föreslagna miljöanpassningsåtgärderna, om dessa genomförs, kommer att medföra att verksamheten vid Vifors kraftverk inte äventyrar uppnåendet av beslutade miljökvalitetsnormer och de krav som följer av Skärjåns Natura 2000-område. Åtgärderna medför även en betydande miljönytta för vattenmiljöerna i berörda vattenförekomster. Åtgärderna ligger således väl i linje med de krav som följer att verksamheten ska förses med moderna miljövillkor. Åtgärderna medför samtidigt ett betydande produktionsbortfall vid Vifors kraftverk. Utformningen av fysiska åtgärder framgår av Figur 2 och Figur 3.

Sid 15 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Påverkan på elproduktionen De föreslagna åtgärderna bedöms innebära en årlig produktionsminskning vid Vifors kraftverk med ca 2 GWh vilket motsvarar ca en tredjedel av nuvarande genomsnittlig årsproduktion om ca 6 GWh.

Sakägare Sökanden bedömer inte att det finns någon fastighet som berörs av de föreslagna miljöåtgärderna på sådant sätt att någon fastighetsägare eller rättighetshavare är att betrakta som sakägare i den mening som avses i 9 kap. 2 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

INKOMNA YTTRANDEN Naturvårdsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt SMHI har uppgett att de avstår från att yttra sig.

Havs- och vattenmyndigheten Havs- och vattenmyndigheten avstår från att ta ställning i sak men uttalar sig upplysningsvis om tillämpningen av så kallade HARO-värden. I korthet uttrycker myndigheten att HARO-värden inte ska ses som ett åtgärdstak för miljöåtgärder vid separata anläggningar. De åtgärder som krävs för att inte äventyra gällande miljökvalitetsnorm behöver vidtas vid den aktuella verksamheten, även om en

Sid 16 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

verksamhetsutövare för en annan vattenkraftverksamhet i samma vattendrag har ansökt om avveckling.

Kammarkollegiet Kammarkollegiet yrkar att ansökan ska avvisas. En förutsättning för omprövning är att det finns något att ompröva, ett tillstånd eller något som kan anses motsvara ett tillstånd. Sökanden uppger att det i utslag från 1918 lämnas tillstånd till Vifors kraftverk. Av prövningsunderlaget går dock inte att utläsa att det finns något tillstånd till Vifors kraftverk. Inte i någon av de åberopade domarna söks eller meddelas tillstånd till uppförande av Vifors kraftverk med tillhörande anläggningsdelar och tillstånd till avledning av vatten till turbindrift för elproduktion (vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel). Det finns inte ens en byggnadsdom avseende Vifors kraftverk.

Länsstyrelsen Gävleborg Yrkanden och inställning Länsstyrelsen yrkar att mark- och miljödomstolen, i stället för att föreskriva villkor enligt sökandes förslag A, återkallar Österbygdens vattendomstols tillstånd i dom den 29 mars 1947 i mål AD 68/46 till uppdämning av Tönnebrosjön och avledning av vatten från Tönnebrosjön till Viksjön och Hamrångeåns vattensystem.

Länsstyrelsen yrkar vidare att domstolen återkallar rätten att bibehålla de vattenanläggningar som idag används för avledningen av vatten enligt nämnda tillstånd. De vattenanläggningar som avses är: regleringsdammen vid Tönnebrosjöns norra utlopp i Kuttfjärden (Tönnebrodammen, tillstånd lämnades till dammen av Österbygdens vattendomstol den 15 juli 1925 i mål AD 19/24), regleringsdammen vid Tönnebrosjöns anlagda södra utlopp (Blåkulladammen, tillstånd lämnades till dammen av Gästriklands östra häradsrätt den 30 december 1918) och kanalen mellan Tönnebrosjön och Stensjön (tillstånd lämnat av Gästriklands östra häradsrätt den 30 december 1918).

Sid 17 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Vid en återkallelse enligt ovan ska mark- och miljödomstolen ålägga underhållsansvarige för anläggningar (i detta fall sökande) att riva ut anläggningar och i samband med det vidta de åtgärder som behövs för att förebygga och minska risker för skador i samband med utrivningen.

Länsstyrelsen anser att Tönnebrosjöns regleringsdamm i Kuttfjärden ska rivas ut helt och hållet undantaget de två landfästen som ska behållas ur kulturmiljösynpunkt.

För Blåkulladammen och kanalen till Stensjön anser länsstyrelsen att det är tillräckligt om kanalen mellan dammen och Tönnebrosjön läggs igen närmast sjön på en sträcka av minst 10 m med täta massor och vid behov förses med erosionsskydd. Massorna närmast sjön och eventuellt erosionsskydd ska anpassas till angränsande strandlinje så att de smälter väl in i miljön. För eventuellt erosionsskydd ska natursten användas.

Länsstyrelsen föreslår att utrivning för att minimera negativ påverkan på miljön utförs med iakttagande av följande försiktighetsmått: Utrivningen av Tönnebrosjöns regleringsdamm får endast utföras under perioden 15 juni till 15 september. Utrivningen bör genomföras vid låg tillrinning och vattenstånd i Tönnebrosjön. Utloppet från Tönnebrosjön till kanalen mot Stensjön ska under arbetet med igenläggning av kanalen och anläggande av erosionsskydd avskärmas med exempelvis fiberduk för att förhindra spridning av grumling. Duken ska hänga kvar tills grumlingen lagt sig. Maskiner som används i och vid vatten ska vara försedda med slangbrottsventiler och alltid använda hydraulvätskor som uppfyller miljökraven i Svensk standard 15 54 34. De delar av maskinerna som når vattnet ska vara desinficerade eller ha uppnått fullständig torrhet om de flyttats från annan sjö eller vattendrag.

Sid 18 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Länsstyrelsen yrkar att sökandens förslag till villkor B1 och B2 för reglering av Viksjön och Kalvdammen ändras till följande.

B1. Regleringen av Kalvdammen ska ske så att vattenståndet vid dammen såvitt det beror på dammens skötsel ligger mellan nivåerna + 55,47 m och +54,0 m. Ingen aktiv korttidsreglering (dygn-vecka) får bedrivas.

B2. Förbi kalvdammen ska alltid släppas förbi minst 1,2 m /s eller hela tillrinningen om den är lägre. Mintappningen ska i första hand släppas genom fiskpassagen i det norra utskovet/utloppet.

Länsstyrelsen yrkar på att det för reglering av Viksjön och Kalvdammen föreskrivs ett nytt villkor B4 enligt nedan.

B4. En naturlik fiskpassage ska anläggas vid Kalvdammen. Fiskpassagen ska dimensioneras för ett flöde på 1,2 m /s och utformas så att alla förekommande fiskarter i Viksjön och Hamrångeån har goda möjligheter att passera. Fiskpassagen ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och vara i drift senast vid arbetstidens utgång.

Länsstyrelsen godtar sökandes justering av villkor B1 för reglering av Viksjön vid Kalvdammen, dvs. att orden (dygn-vecka) utgår.

Länsstyrelsen motsätter sig sökandens förslag om att villkor B2 ska börja gälla först då vandringshindren nedströms Spångholmsdammen har åtgärdats utan anser att villkoret som för övriga villkor under B ska börja gälla senast tre år efter lagakraftvunnen dom.

Länsstyrelsen godtar sökandens övriga yrkanden och förslag till villkor (B3, C1-6).

Sid 19 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Om länsstyrelsens yrkande om avveckling av överledningen avslås medges sökandens förslag på villkor A1-10 med följande justeringar eller kommentarer:

A2. – Tidpunkten för återstart av överledningen ska vara tidigast den 31 oktober.

A8. – Villkoret bedöms inte medföra någon större negativ påverkan på Skärjån. Länsstyrelsen är dock tveksam till villkoret eftersom det finns en uppenbar risk att problem med översvämningar vid höga flöden flyttas från Tönnebrosjön till framför allt Hamrångefjärden.

Om överledningen fortsatt kommer att tillåtas yrkar länsstyrelsen på att villkoren om stopp av överledningen och mintappning under övrig tid till Skärjån (A2 och A4) ska gälla från lagakraftvunnen dom.

Som stöd för yrkanden och inställning anförs i huvudsak följande om överledning, fiskpassage vid Kalvdammen samt mintappning från Viksjön.

Överledning Trots de förbättringar för miljön i Skärjån som föreslås i ansökan anser länsstyrelsen att det kvarstår en betydande påverkan på hela Skärjåns vattensystem till följd av överledningen av vatten från Tönnebrosjön till Viksjön. Flera av de ingående naturtyperna i Natura 2000-området Skärjån är beroende av en variation i flödet och återkommande översvämningar efter ån, se bevarandeplanen (uppdaterad 2021-12-15) för Skärjån.

När överledningen återupptas den 1 oktober sker det normalt innan öringen leker. Fördelen med det är som sökande anger att öringen inte riskerar att leka och lägga rom på områden som kommer blir torrlagda eller bottenfrusna. Jämfört med naturliga förhållanden innebär det däremot att ytan som är tillgängligt habitat för lek och romläggning blir betydligt mindre. Även andra fiskarter och vattenlevande djur får ett mer begränsat livsutrymme vid föreslagen överledning höst till vår. Beståndet av öring är vidare en förutsättning för flodpärlmusslan vilket är en art som ska

Sid 20 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

bevaras i Natura 2000-området. Den 1 oktober, då överledning ska återupptas, är vattentemperaturen normalt klart högre än de tre grader som ska vara styrande för stoppet av överledningen på våren. Det gör att vattenflödet stryps då det ännu är mycket biologisk aktivitet i ån.

Påverkan på Skärjån och de arter och naturtyper som ska skyddas i Natura 2000området och naturreservatet av fortsatt överledning måste enligt länsstyrelsens mening också ställas mot nyttan av fortsatt överledning. Länsstyrelsen anser att det är en liten elproduktion i förhållande till påverkan på ett helt vattendrag. Fortsatt överledning är därmed inte förenligt med bestämmelserna om lämplig plats och god hushållning i 2 kap 6 § och 3 kap 1 § miljöbalken. Vid en återkallelse av tillstånd till en vattenverksamhet får samtidigt tillståndsmyndigheten återkalla rätten att bibehålla en vattenanläggning och ålägga den som äger anläggningen att riva ut denna (24 kap 3 § sista stycket och 4 § miljöbalken). Vid åläggande om en utrivning får tillståndsmyndigheten föreskriva om de skyddsåtgärder som behövs för att minimera risken för skada på bland annat miljön.

Länsstyrelsen är medveten om att en återkallelse av ett tillstånd är en mycket ingripande åtgärd. Länsstyrelsen anser dock att överledning av vatten från Skärjån enligt 1946 års tillstånd är ett mycket speciellt fall där det är motiverat med en återkallelse av tillståndet i angivna delar och att det fortfarande skulle finnas möjlighet till kraftproduktion i Vifors kraftverk med det vatten som rinner i Hamrångeån.

Till skillnad från den vanliga avledningen av vatten från ett vattendrag för kraftproduktion påverkar överledningen hydrologiskt ett helt vattensystem som är 12 km långt och inte ”bara” en begränsad spillvattenfåra. Skärjån är ett förhållandevis litet vattendrag med en medelvattenföring vid utloppet ur Tönnebrosjön på endast ca 2,5 m /s varför överledning på upp till 2,5 m /s får stor påverkan på hydrologin och både den akvatiska och terrestra miljön.

Sid 21 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Länsstyrelsens bedömning är att sökandes förslag efter revidering till nya villkor (A1 – A10) för reglering av Tönnebrosjön inklusive överledning av vatten, innebär en förbättring jämfört med dagens förhållanden. Det kvarstår dock en betydande påverkan som enligt länsstyrelsens bedömning gör att ett antal ekologiska funktioner inte uppnås och att det därför det blir mycket svårt att nå bevarandemålen för Natura 2000-området Skärjån. Det finns vidare en betydande risk för fortsatt försämring av statusen för flera av de ingående naturtyperna och arterna i Natura 2000-området.

Påverkan på Skärjån och Natura 2000-området vid fortsatt överledning kommer att variera mellan åren. Minst påverkan blir det ett år med en ”traditionell” vårflod som startar efter att överledningen upphört och att det sen under höst och vinter inte infaller perioder med lite högre flöden. Trenden idag som kan förväntas förstärkas med klimatförändringarna är dock att det blir vanligare med nederbördsfattiga somrar, varmare perioder vintertid och sena höstflöden. Det gör att kommande naturliga flödesstoppar allt oftare kan förväntas uppstå under perioden när överledningen får ske enligt sökandes föreslagna villkor. Därmed riskeras att den ekologiska funktionen att dränka/rensa igenväxningsvegetation på svämplanen som är viktigt för svämnaturtyperna uteblir. Det förhindrar uppnåendet av bevarandemålen för naturtyperna 6450 - svämängar och 91E0 - svämlövskogar.

Även kortare varaktighet av lite högre flöden tillför viktiga funktioner såsom deponering av sediment på svämplanen, bortspolning av ackumulerat material som annars kan kväva organismer i vattendraget och tillgängliggörandet av ytor för fortplantning av höstlekande fisk såsom öringen i vattendraget. Avsaknaden av dessa höga höstflöden kan försvåra/förhindra uppnåendet av bevarandemålen för naturtyperna 3260 - Mindre vattendrag, 6450 - svämängar, 91E0 - svämlövskogar och arten 1029 - flodpärlmussla. Detta gäller även för år då vårfloden helt sker innan den 1 mars. Den naturliga tillrinningen till Tönnebrosjön och Skärjån är förhållandevis hög vintertid. Utöver de svämningar m.m. som är beroende av högflöden som beskrivits ovan har det relativt höga vinterflödet skapat den värdefulla miljön som finns där idag. Alla arter gynnas inte av en hög

Sid 22 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

vintervattenföring, men det är bland annat den som under lång tid (långt innan överledningen av vatten påbörjades) skapat det ekosystem som finns efter Skärjån idag. Det är också den naturmiljö som skapats som sedan bedömts vara så värdefull att Skärjån pekats ut som Natura 2000-område och senare bildande av ett naturreservat.

Med den överledning som föreslås skulle vinterflödena i Skärjån fortsatt vara betydligt lägre än de flöden som förekommit under lång tid och skapat den unika naturmiljön. Det finns även risk vid stopp av överledningen på våren. Det kan innebära att flödet i Skärjån plötsligt ökar med maximala tillåtna överledningen över endast en dag, vilket kan påverka det biologiska livet negativt. För att villkoren med all säkerhet ska möjliggöra uppnåendet av bevarandemålen så behöver överledningen ske i sådan liten utsträckning att den nästintill blir försumbar. Länsstyrelsen gör därför bedömningen att fortsatt överledning i Skärjån för en meningsfull energiproduktion och möjligheten att nå bevarandemålen för Natura 2000-området är oförenliga.

Fiskpassage vid Kalvdammen/Viksjön Länsstyrelsen vidhåller att det ska finnas en fiskpassage vid Kalvdammen. Möjligheten att vandra fritt mellan vattendrag och sjöar i systemet är betydelsefullt för att naturliga fiskbestånd ska kunna förekomma i alla berörda vattenförekomster uppströms Kalvdammen. Beståndet av storvuxen öring som idag finns mellan Spångholmsdammen och Kalvdammen skulle enligt länsstyrelsens bedömning också gynnas om det finns möjlighet till vandring mellan ån och Viksjön. Med de åtgärder som föreslås och planeras nedströms Kalvdammen kommer det finnas möjlighet för havsvandrade fisk (öring, ål och flodnejonöga) att ta sig upp till Kalvdammen. Med en fiskpassage där finns möjlighet för vidare vandring till Viksjön och vattenområdena uppströms sjön. Den mintappning som alltid ska släppas från sjön kan släppas genom fiskvägen och medför då ingen påverkan på elproduktionen nedströms. Länsstyrelsen kan inte se att en avsaknad av vandringsmöjlighet där kan vara förenlig med beslutade miljökvalitetsnormer för nedströms och uppströms liggande vattenförekomster.

Sid 23 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Mintappning från Viksjön Villkoret (B2) om mintappning från Viksjön ska inte vara avhängigt att vandringshindren nedströms är åtgärdade innan det börjar gälla. För att säkerställa att miljön nedströms Viksjön inte skadas av onödigt låga vattenföringar ska det föreskrivas att mintappning om inte tillrinningen är lägre ska motsvara medelågvattenföringen.

Gävle kommun Samhällsbyggnadsnämnden anser att vattenkraften bör genomgå anpassningar som möjliggör fiskpassage, iakttar hänsyn till förutsättningar för boende och minimerar påverkan på miljö och kulturmiljö.

Söderhamns kommun Söderhamns kommun anser att en stängning av överledningen krävs, att det finns starka skäl för att hantera överledningen inom ramen för den nu aktuella omprövningsprocessen och att återkalla tillståndet.

Till stöd för sin inställning framför kommunen i korthet att Skärjån samt omkringliggande mark- och kustområde har mycket höga naturvärden vilket bekräftas genom flertalet utpekade klassningar såsom Natura 2000-område, naturreservat och Riksintresse Naturvård. Därutöver följer av översiktsplanen målsättningar för utpekade Naturområden och så kallade Blå stråk att avledningen ska upphöra då Skärjåns vatten behövs för att säkerställa och återskapa vattendragets ekologiska funktioner och värden.

Angående motivet att behålla överledning för att ta hänsyn till nuvarande vattenståndsnivåer som bebyggelse och markanvändning anpassats till utifrån de förutsättningar nuvarande tillstånd, framför kommunen ett eget förslag på utformningen av en ny sjönacke vid Kuttfjärden samt ytterligare åtgärder nedströms.

Sid 24 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Älvräddarnas Samorganisation Älvräddarnas Samorganisation yrkar i första hand att ansökan ska avvisas och i andra hand att ansökan kompletteras med det som behövs för att uppnå de krav som Östersjölaxälvar i Samverkan beskrivit i sitt yttrande.

Sökanden har redovisat vilka domar som berör Vifors kraftverk. Älvräddarna har varit i kontakt med mark- och miljödomstolen och det visar sig att det inte finns några andra tillstånd eller domar än de som sökande redovisat. Inte i någon av dessa söks eller ges tillstånd till kraftverkets byggande eller tekniska data på sagda kraftverk i form av slukförmåga eller driftdata. Det som finns är tillstånd till dammar och regleringar av dessa. Samråd har inte hållits och det har inte tagits fram miljökonsekvensbeskrivning för situationen att det krävs ett miljöbalkstillstånd för kraftverket. Detta är processförutsättningar och det saknas möjlighet att läka dessa brister i detta mål om omprövning. Ansökan ska därför avvisas.

Ljusne flugfiskeklubb Ljusne Flugfiskeklubb yrkar i första hand att ansökan ska avvisas. Grunden är att det saknas tillstånd för själva kraftverket och att ett tillstånd för en damm och reglering inte är detsamma som ett tillstånd för kraftverket som sådant, vilket framgår av vägledande domar. Klubben hävdar också att underlaget är otillräckligt för ett stort antal tekniska detaljer gällande driften av Vifors kraftverk.

Klubben yrkar i andra hand att tillståndet till överledningen ska återkallas då den påverkar både Natura 2000-området Skärjån och naturreservatet Skärjån negativt, liksom den hydrologiska statusen för berörda vattenförekomster nedströms Tönnebrosjön

Ljusne Flugfiskeklubb förordar länsstyrelsens förslag till åtgärder för förbättrad vattenmiljö i Skärjån. Vattenöverledningen från Tönnebrosjön till Viksjön ska upphöra och Skärjån ska återfå sin ursprungliga vattenföring. Det påpekas särskilt att öringleken sammanfaller med tiden för sökandens planerade flödesavtrappning

Sid 25 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

vilket kan påverka leken negativt. Föreningens vision är att utloppet vid Tönnebrodammen ersätts med en fast och naturlig sjötröskel samt att utloppet vid Blåkulla läggs igen för gott. Så länge utloppet vid Blåkulla stängs igen har inte Ljusne Flugfiskeklubb några synpunkter eller kunskaper om vad som ska ske längs Hamrångeån eller åtgärder för Vifors kraftverk.

Östersjölaxälvar i Samverkan Östersjölaxälvar i Samverkan anser att Vifors kraftverk ska avvecklas med finansiellt stöd från vattenkraftens miljöfond. I övrigt framförs i huvudsak följande.

Överledningen av vatten från Skärjån till Hamrångeån Överledningen av vatten ska upphöra med hänsyn till bland annat bevarandemålen i Natura 2000-området Skärjån, Skärjåns naturreservat, flodpärlmusslan m.m.

Fiskväg Kalvdamen Ansökan måste kompletteras med en fungerande lösning för att alla förekommande fiskarter ska kunna passera Kalvdammen.

Fiskväg Spångholmsdammen Östersjölaxälvar ifrågasätter om föreslagen fiskväg vid Spångholmsdammen får tillräckligt god funktion. I närliggande Testeboån finns idag unik kunskap om havsöringens och laxen vandringsbeteende. Data från fiskräknare i Testeboån visar tydligt att mycket få fiskar hittar upp i naturfåran/fiskvägen när kraftverket är i drift och flödet från dess utlopp konkurrerar ut flödet från fiskvägen samt att fisken direkt hittar upp när kraftverket stoppas. Sannolikt krävs att minst MLQ släpps i naturfåran vid Vifors för att uppnå god attraktionseffektivitet, passageeffektivitet och för att gynna den biologiska mångfalden i naturfåran. Åtgärden kan behöva kompletteras med temporära driftstopp i kraftverket.

Fingrind I ansökan står det att fingrinden vid intaget till kraftverket ska ha en spaltvidd på 15 mm. Vinkeln mellan gallret och strömriktningen är för brant, uppemot 90 grader,

Sid 26 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

varför avledningseffekten uteblir. För att ett betagaller ska få avsedd effekt får vinkeln mellan gallret och strömriktningen inte vara större än 30 grader. Spaltvidden måste minskas så att mindre smolt inte kan passera genom gallret, d.v.s. en spaltvidd på max 10 mm. Alternativet är att montera gallret i rätt vinkel i förhållande till strömriktningen.

Kalvdammen och reglering av Viksjön Vifors kraftverket bör driftas som ett strömkraftverk och det ska anges som ett villkor. I andra hand ska föreskrivas villkor om att minst MLQ ska släppas förbi Kalvdammen om inte tillrinningen till dammen är lägre. I så fall ska hela tillrinningen släppas förbi dammen. Hela mintappningen ska släppas genom fiskpassagen respektive vid sidan av densamma och ner i naturfåran vid Spångholmsdammen.

Koppling till övriga dammar i Hamrångeån Det finns ingen anledning att övriga dammar intill Vifors kraftverk ska åtgärdas innan verksamhetsutövaren ska anlägga fiskvägar vid Spångholmsdammen, Kalvdamen och genom muren mellan utloppskanalen och naturfåran samt avledare vid Spångholmsdammen.

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund yrkar att ansökan ska kompletteras med en redogörelse för påverkan på Natura 2000 området Sörfjärden och ett förslag till passagelösning vid Kalvdammen. Dessutom yrkar förbundet att ett funktionskrav ska föreskrivas för passagelösningar om sökanden inte kan presentera vedertagna lösningar.

Sportfiskarna anser inte att beslutad fiskeavgift ska tas bort, men har inget att erinra mot att avgiften reduceras motsvarande effektminskning.

Som stöd för sin talan har Sportfiskarna i huvudsak anfört följande.

Sid 27 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Ansökan brister vad gäller i beskrivningen av påverkan på Natura 2000området Sörsundet och regleringen av Viksjön påverkar i hög grad förhållandena i detta område, ål och flodpärlmussla förekommer i vattensystemet och det är inte mindre sannolikt att ål kommer att återetablera sig i avrrinningsområdet, vattenöverledningen bör avvecklas då produktionsnyttan inte står i relation till skadorna på natur- och kulturvärden och överledningen är inte förenlig med EU:s vattendirektiv och Natura 2000-området Skärjån, minimivattenföringen ska motsvara minst MLQ och vandringshinder förses med fungerande passage, naturlikt omlöp eller inlöp är dagens norm (BAT) och det är brister i utformningen av tekniska lösningar för fiskväg (anlockning och passerbarhet för förekommande arter) och avledare (vinkel, spaltvidd, eller eventuell skrämmande funktion) vid Spångholmsdammen och det måste ställas funktionskrav på passagelösning, med relevant uppföljning, eller en mer funktionell lösning för såväl anlockning som för passage av de i vattendraget förekommande arterna.

Sportfiskarna delar inte sökandens beskrivning av strömsträckor uppströms respektive nedströms Viksjön utifrån deras betydelse som potentiellt lek-, och uppväxtområde för öring och havssöring samt ställer sig frågande till potentiell inbördes konkurrens. Det finns väldigt få nedströms lekande bestånd av öring kvar i Sverige och på aktuell sträcka finns en spillra kvar av ett storväxt öringbestånd, vilket får betraktas som unikt. Slutligen understryks att fungerande passagelösningar alltid ska installeras.

Hamrånge FVOF Hamrånge Fiskevårdsområdesförening har sammanfattningsvis framfört följande. Minimitappning från Viksjön 0,6 m /s bör höjas till MLQ = 1,23 m /s. Minimitappning förbi Spångholmsdammen/Vifors KV 0,6 m /s bör höjas till MLQ = 1,23 m /s. Fiskvandringsvägar bör vara i drift senast två år efter dom.

Sid 28 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Fingrindens galler om 15 mm bör sänkas till 10-12 mm. Läns med smoltgardin vid vattenintaget vid Spångholmssdammen bör införas. Slitsrännan Spångholmsdammen bör i stället vara ett omlöp. Det bör ställas krav på fiskväg i form av omlöp och öppnande av gamla fåran vid Kalvdammen/Viksjön. Det ska vara funktionsgaranti på alla miljöåtgärder med krav om ytterligare ågärder om de inte fungerar. Kontinuerlig flödesmätning av minimitappningar bör göras och läggas ut på internet.

Naturskyddsföreningen Söderhamn Naturskyddsföreningen anser att naturen och miljön i detta fall ska prioriteras före vattenkraften. Föreningen yrkar, som det får förstås, att tillståndet till överledningen av vatten till Hamrångeån ska återkallas och att Skärjån ska få utvecklas till det naturliga vattendrag det en gång var. Detta också med tanke på de investeringar som gjorts för att få tillbaka den biologiska mångfald som det finns potential till.

Naturskyddsföreningen Gävleborg Naturskyddsföreningen yttrar sammanfattningsvis följande. Överledningen från ett tillrinningsområde till ett annat är inte i överensstämmelse med vad som borde tillämpas idag. Den bör därför upphöra. Fungerande passager i båda riktningarna för alla fiskarter och andra organismer måste anläggas. Om det inte går att ordna på ett rimligt sätt förordas en utrivning av kraftstationen. Fördämningar i övrigt, som har ett samband med kraftproduktionen, måste rivas eller förses med fungerande passager för fisk och andra organismer.

Axmar by samfällighetsförening Axmar by Samfällighetsförening yrkar i första hand på att överledning från Tönnebrosjön/Skärjån till Hamrångeån avslutas. I och med detta ska det onaturliga

Sid 29 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

utloppet vid Blåkulladammen läggas igen, samtidigt som dammen vid Kuttfjärden ersätts med en naturlig sjötröskel. Det huvudsakliga motivet för yrkandet är med hänsyn till möjligheten att nå i en gynnsam bevarandestatus Natura 2000-områden vid Skärjån. Föreningen anser därutöver att Sökandens underlag har vissa brister samtidigt och att förslag som tagits fram kommer drabba öring, som är en viktig art i vår verksamhet.

I andra hand yrkar föreningen att dammen vid Kuttfjärden ersätts av en naturliknande sjötröskel och att Blåkulladammens bottentröskel höjs till en viss nivå. Tröskelhöjden ska motsvara den nivå av Tönnebrosjön som sammanfaller med när MLQ rinner genom den nya sjötröskeln och vidare ut till Skärjån. I yrkandet ingår även att Blåkulladammen ska vara helt stängd under sommarhalvåret och under vinterhalvåret låst vid en lucköppning som maximalt kan släppa igenom det fastställda maxuttaget (2,5 m /s eller lägre).

Tönnebrosjön Samfällighet Förening Tönnebrosjön Samfällighet Förening anser att utloppet Blåkulla till Stensjön behövs om det är högt vattenstånd vår eller höst. Föreningen önskar en stabil nivå i sjön och anser att tappningen via norra utloppet har varit för stor de senaste två somrarna.

Föreningen Hyttan i Axmar Bruk Föreningen Hyttan i Axmar Bruk anser att överledningen av vatten från Skärjån till Hamrångeån ska upphöra. Föreningen menar, som det får förstås, att vattenflödet i Skärjån är av betydelse för närmiljön och den kulturhistoriska miljön.

Fastighetsägare runt Viksjön A-K.W. (A och B) framför huvudsakligen att den föreslagna regleringsamplituden om nästan två meter för Viksjön är oacceptabel och att en mer naturlig vattenregim bör tillämpas. En höjdskillnad i vattennivå om nästan två meter får stora konsekvenser i form av påverkan på bon för fågelarter som häckar i strandlinjen, våtmarksområden kring Romsån, badstranden i Högbacka, sjöbodar och bryggor, vårlekande fisk samt att vattreglering skapar en död och ful zon.

Sid 30 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

C. och M. W. (C), I. och D. R. (D), E. P. (E), G. och An.L. (F), I. och T. C. (G), A-C. F. (H), R. S. (I), E. H. och H-O. H. (J), S-E. B. (K), S. F. (L), I-L.H. och B. S. (L), L. S. (M) framför följande. Utredningen om hur föreslagna miljövillkor skulle påverka Viksjön behöver kompletteras. Deras uppfattning är att historisk reglering medfört vattenstånd ner till 1,25 m under högsta möjliga vattennivå och företagets uppgifter om större avsänkning ifrågasätts. En kompletterande utredning i kartform bör redovisa påverkan på omgivningen vid högsta respektive lägsta vattennivå. Årsmagasinsreglering bör införas som ett formellt miljövillkor och det bör övervägas ett villkor som säkerställer att Viksjön har nått en maximal vattennivå innan fåglarnas häckningstid börjar.

C. och M. W. yttrar för sin del bland annat att Villkor B1 bör kompletteras med ett datum då en viss vattennivå ska ha uppnåtts för att sedan bibehållas under häckningsperioden. Förslagsvis ska nivån +55,0 m ha uppnåtts senast den 15 april.

Trafikverket Trafikverket yrkar att samråd ska ske med Trafikverket i samband med detaljprojektering av fiskvägen vid Spångholmsdammen/Vifors kraftverk sker för att hitta en lösning som fungerar för båda parter. Till stöd för sitt yrkande anför Trafikverket följande.

Planerad fiskväg vid Vifors kraftverk ligger inom riksintresse för planerad järnväg och för närvarande pågår det arbete med att ta fram en järnvägsplan för ett nytt dubbelspår. Trafikverket är idag i ett tidigt skede och det finns ännu endast skisser på kommande järnvägsbro. För närvarande planeras för en bro utan stöd mellan befintlig fåra och tuber, bland annat för att hänsyn har tagits till den planerade fiskvägen. Brolösningen kan förändras, men även om så inte sker krävs plats i byggskedet för formställningar och grundläggning av brostöd på norra sidan av

Sid 31 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

åfåran vilket kan beröra fiskvägens placering och utformning.

Trafikverket kommer också att bygga ett brostöd nära åfåran på norra sidan, vilket kräver schakt för grundläggning platta på fast friktionsjord. Brostödet kommer också att behöva erosionsskydd. Brolösning är inte fastställd än och förändringar kan komma att ske. Längre bro ger högre konstruktionshöjd.

SÖKANDENS BEMÖTANDE Tillstånd att ompröva Att tillstånd lämnades till Vifors kraftverk genom Gestriklands Östra tingslags häradsrätt den 30 december 1918 framgår uttryckligen av utslag av Österbygdens vattendomstol den 29 mars 1947. Dessa handlingar samt övriga för berörda anläggningar gällande tillstånd har bifogats ansökan.

Allmänna synpunkter Sökanden har åtagit sig omfattande skyddsåtgärder för den fortsatta driften av Vifors kraftstation och att den skälighetsbedömning, dvs rimlighetsbedömningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken, som ska ske måste beakta samtliga dessa åtgärder. Åtgärder vid en enskild damm kan naturligtvis inte beaktas isolerat från övriga åtgärder. Sökandens åtaganden i målet, dvs. förändrad reglering, ändrad sänkningsgräns, minskad tappning till Viksjön m m. innebär ett produktionsbortfall för sökanden om ca en tredjedel av dagens produktion. Till detta kommer kostnader för de åtgärder som planeras, bland annat anläggande av fiskvägar vid Tönnebrodammen samt i framtiden även Spångholmsdammen.

Återkallelse av tillstånd till överledningen från Tönnebrosjön Rätten att till förmån för kraftproduktionen vid Vifors kraftverk dämma Tönnebrosjön samt överleda vatten har beviljats genom domstolsutslag 1947 enligt den äldre vattenlagen. Det är således inte fråga om ett villkor som ska omprövas, utan om en tillståndsgiven rättighet som inte kan återkallas annat än i mycket speciella fall eller om sökanden medger sådan återkallelse (jfr 24 kap. 3 § samt 24 kap. 10 § tredje stycket miljöbalken).

Sid 32 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Inom ramen för den nu aktuella omprövningsprocessen är det möjligt att återkalla tillståndet till en verksamhet, mot sökandens bestridande, om återkallelsen är nödvändig för att följa en miljökvalitetsnorm eller annan EU-rättslig bestämmelse. Återkallelse av tillstånd och utrivning av anläggningar är ett långtgående ingrepp i egendomsskyddet och kräver starka skäl. Något stöd för att sådana omständigheter föreligger i det aktuella fallet har inte framförts utan sökanden har snarare redovisat utförligt hur verksamheten med de nya anpassningar som föreslås kan bidra till en förbättrad miljö i området samt att fortsatt drift inte motverkar uppnående av miljökvalitetsnormer eller gynnsam bevarandestatus i berörda Natura 2000områden.

Att det berörda området har stora naturmiljövärden, men också kulturmiljövärden, ifrågasätts inte av sökanden och därmed inte heller vikten av att anpassa kraftverksdrift och reglering utifrån detta. Natura 2000-områden och naturreservat har inrättats för att skydda naturmiljön men överledning och kraftverksdrift har funnits på platsen sedan lång tid tillbaka. Det måste även noteras att det finns vattenståndsnivåer som bebyggelse och markanvändning anpassats till utifrån de förutsättningar nuvarande tillstånd och reglering innebär, vilket också behöver beaktas. Sökanden har redan idag anpassat verksamheten i syfte att ta hänsyn till omgivningens intressen och de nu föreslagna ytterligare begränsningarna i regleringsamplitud samt minimitappning och fiskväg bidrar ytterligare i positiv riktning. Att det finns längre gående ambitioner att förbättra naturmiljöförhållandena i området, återgå till naturliga vattenflöden genom vidtagande av olika åtgärder samt utöka antalet naturreservat är inte något som kan åläggas sökanden i egenskap av kraftverks- och dammägare i området. De åtgärder som förs fram, exempelvis från Söderhamns kommun samt föreningar i området, behöver genomföras på andra sätt och prövas i annan ordning.

Ansökan som denna utformats innebär en avgörande förbättring i förhållande till nuläget, särskilt för Skärjån som får betydligt större flöden än idag, och om uppfyllande av bevarandemålen enligt Natura 2000-området även skulle krävt ett

Sid 33 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

återkallande av tillståndet till överledning måste detta ske på ett sätt som möjliggör ersättning för intrånget i kraftverksdriften enligt 31 kap. 4 § miljöbalken. Det redovisas inga uppgifter till stöd för att det sker en pågående försämring av statusen för flera naturtyper inom området, och de nu föreslagna förbättringarna kommer otvetydigt att vara positivt för Natura 2000-området i förhållande till tidigare. Det bör också noteras att det inte enbart är till förmån för kraftverksdriften som en överledning sker, utan sådan sker också i form av skyddstappning och fyller en viktig funktion för att upprätthålla etablerade vattenstånd i Tönnebrosjön till förmån för kringliggande fastigheter.

Sammanfattningsvis anser sökanden att det inte är visat eller ens påstått, att det föreligger sådana omständigheter som ger domstolen rätt att mot sökandens vilja återkalla tillståndet. Det är inte fråga om att väga produktionsintresset mot miljöintresset, utan det ska vara fråga om att det är nödvändigt att återkalla ett tillstånd för att följa en miljökvalitetsnorm eller annan EU-rättslig förpliktelse.

Överledningens funktion Överledningen har stor betydelse för kraftproduktionen, och även betydelse för bibehållande av önskvärda vattenstånd i Tönnebrosjön. Som tidigare redovisats innebär de åtgärder som föreslagits av sökanden en produktionsförlust om cirka en tredjedel av produktionen. Skulle även överledningen utgå visar beräkningar att ungefär hälften av kraftverkets produktion går förlorad. Med hänsyn till den nytta som också är förenad med överledningen, samt den anpassning som sker genom åtagandet att inte bedriva överledning under sommarperioden, anser sökanden att den ekonomiska förlust som återkallande av tillståndet till överledningen innebär inte står i rimlig proportion till miljönyttan av en sådan åtgärd.

Att ytterligare begränsa möjligheten till överledning skulle medföra att verksamheten avsevärt försvåras, vilket får ske enligt 24 kap. 10 § andra stycket miljöbalken endast i vissa särskilda fall. Sådana skäl föreligger enligt sökandens uppfattning inte. Sökanden anser att en tillräcklig utredning har presenterats till stöd för att de åtgärder som sökanden vidtagit inte äventyrar uppnåendet av gynnsam

Sid 34 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

bevarandestatus för de i bevarandeplanen utpekande arter och naturvärden. Det innebär även att ytterligare begränsning av verksamheten inte är motiverat utifrån EU-rättsliga krav så som art- och habitatdirektivet eller fågeldirektivet.

I fråga om risken för torrläggning i Skärjån, till följd av den vattenavledning (inklusive skyddstappning) som sökanden föreslagit förefaller det råda en missuppfattning. Risken för torrläggning minskar med sökandens planerade åtgärder, eftersom överledningen helt upphör under en del av året. Sökanden har även i ett kompletterande yttrande justerat skyddstappningen på så vis att tappningen får påbörjas först vid högre vattenstånd i Tönnebrosjön (+60,2 m istället för tidigare +59,7 m). Vidare har sökanden definierat skyddstappningens tekniska begränsning till ca 3,5 m /s. Sammantaget innebär det ett flödesförhållande mellan Tönnebrosjöns utlopp på som mest drygt 30 procent i överledning under de tillfällen skyddstappning tillämpas. Syftet med skyddstappningen är att möjliggöra att mer vatten passerar Tönnebrosjön vid ett lägre vattenstånd, med syftet att mildra påverkan på omkringliggande bebyggelse och inte till förmån för kraftverksdriften. Det är inte möjligt att sänka Tönnebrodammens tröskel då den dämmande sektionen är belägen nedströms i Kuttfjärden och dagens bottennivå så grund att dagens trösklar i princip motsvarar sjöbotten. Sökanden har i tidigare ansökningshandlingar redogjort för hur villkoret avseende föreslagen minimitappning via Tönnebrodammen ska innehållas. Genom föreslaget regleringsvillkor, dvs. att ingen överledning av vatten från Blåkulldammen när vattenståndet i Tönnebrosjön är +59,38 m eller lägre får ske innebär tillses att allt vatten leds till Skärjån vid låga nivåer i sjön. Inlöpet utformas så att ca 0,68 m /s avbördas via inlöpet då Tönnebrosjöns vattenyta uppgår till +59,38 m. Vidare framgår av ingiven komplettering att mätningar kommer att genomföras efter utförda åtgärder på Tönnebrodammen, av vattenföring och vattenstånd, för olika vattenstånd/- flöden kring +59,38 m för att etablera utflödessambandet för fiskvägen. Om mätningarna visar på stora avvikelser från önskat flöde vid reglernivån +59,38 m, läggs extra material till eller tas bort från fiskvandringsvägen för att uppnå det önskade flödet.

Sid 35 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Sökanden har utvecklat bedömningen av förutsättningarna för öringlek. Som angivet i kompletteringen bedöms föreslagen start av överledningen av vatten från Tönnebrosjön (1 okt) föregå tiden för öringlek i Skärjån. Vidare bedöms de hydrauliska förutsättningarna för öringlek även efter att överledningen återupptagits vara goda. Sökanden bedömer inte att det föreligger risk att öringrom ska torrläggas/frysa och vidhåller sammantaget att överledningen fr.o.m. 1 okt till vårflod i kombination med föreslagen minimitappning är en tillräcklig skyddsåtgärd. Sökanden delar inte föreningens bild av att moderna dammar ska vara elstyrda. Det är inte ovanligt att dammar regleras manuellt och det är funktionen av dammen och möjligheten att innehålla de villkor som framgår av gällande tillstånd som är relevant. Sökanden har god kännedom om dammens funktion och har utrustat dammen med den tekniska utrustning som krävs för att kunna reglera dammen utifrån avsedd funktion.

Det är inte fråga om att det kommer att ske hastiga regleringar av flödet till Skärjån, vilket också föreslagna villkor syftar till att säkerställa. Inlöpets utformning i sig är ett passivt reglerat utlopp, som innebär att utflödet till Skärjån får en gradvis variation med vattenståndet i sjön.

Överledning via Blåkulladammen medför en möjlighet att vid höga vattenstånd så långt det är möjligt mildra konsekvenserna för fastighetsägarna. Vidare kan tilläggas att utformning av villkor och inlöp i Tönnebrodammen vid sjöns norra utlopp avser att åstadkomma stabila reglerförhållanden normalt kring och något över nivån +59,38 m, och endast understiga denna nivå i händelse av långvarig låg tillrinning då allt vatten släpps till Skärjån i norr.

Påverkan på Natura 2000-området Skärjån Sökanden har redovisat överledningens påverkan på såväl miljökvalitetsnormer som Natura 2000-området Skärjån samt nedströms belägna Natura 2000-områden. Bedömningen är att överledningen från Tönnebrosjön till Hamrångeåns vattensystem, med föreslagna villkor, inte kommer att äventyra uppnåendet av bevarandemålen för någon av de utpekade naturtyperna och arterna. Det bör

Sid 36 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

understrykas att föreslagna åtgärder innebär en förbättring i förhållande till nuläget eftersom sökandens förändrade tappning till Skärjån innebär att överledning till Viksjön upphör fr.o.m. vårflod t.o.m. 30 september. Upphörandet av överledning kommer att öka frekvensen av höga flöden under den tiden på året. Tiden på året motsvarar huvudsaklig vegetativ period och som ytterligare beskrivs i kompletteringen är bedömningen att ökad frekvens av höga flöden under vegetativ period bedöms ge större effekt för bevarande av naturtyperna ”svämängar”, ”öppna mossar och kärr” och ”svämlövskogar” jämfört med effekt av motsvarande frekvens av höga flöden under annan tid på året.

Det kan konstateras att tillstånd till överledningen förelåg vid utpekandet av Natura 2000-området och att bevarandeplanen för området fastställts efter anläggningarnas tillkomst (ursprungligen 2006). Någon ersättning utgick inte heller för inskränkningar i kraftproduktionsverksamheten vid inrättandet av området. Utgångspunkten för prövningen måste således vara nuvarande förhållanden på platsen, inte förhållandena innan anläggningarna etablerades.

Frågan om relevant utgångspunkt för prövningen av en viss verksamhets påverkan på miljökvalitetsnormerna för vatten har flera gånger varit föremål för domstolens prövning och bör vara vägledande även vid nu aktuell bedömning. Mark- och miljööverdomstolen har i flera fall uttalat att det är rimligt att utgå från befintliga förhållanden (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 8 oktober 2018 i mål nr M 6454-17 samt Mark- och miljööverdomstolens dom den 21 oktober 2022 i mål M 4971-21).

Minimitappning och fiskvägar I fråga om storleken på föreslagna minimitappningar måste betonas att de strömvattenmiljöer nedströms Viksjön som har potential att utgöra t.ex. uppväxtområde för öring ligger mellan Kalvdammen och Spångholmsdammen samt nedströms Viforsens kraftverk. Dessa sträckor erhåller åns hela vattenföring, dvs. summan av aktuell drivvattenföring i kraftverket och tappning i åfåran parallell med Viforsens kraftverk. Drifttiden i Viforsens kraftverk är mycket hög vilket i

Sid 37 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

praktiken innebär en mer eller mindre kontinuerlig tappning av produktionsvatten från Kalvdammen. Nivån på minimitappning från Viksjön via Kalvdammen är för dessa sträckor därför mindre avgörande för biologin jämfört minimitappningens generella betydelse för biologin i åfåror där endast del av vattenföringen passerar.

Vad gäller åfåran parallellt med Viforsens kraftverk, vilken Spångholmsdammen avbördar vatten till, så är denna till stor del påtagligt påverkad av tidigare verksamhet med stränder skodda med huggen sten, bottnar rensade från grova block m m. AFRY har bedömt att denna inte kan utgöra ett betydande uppväxtområde för t.ex. öring. Minimitappning utöver vad som krävs för fiskvandring i uppströms- och nedströms riktning har därför liten betydelse för biologin i denna åfåra. Ytterligare flöde i den kanaliserade fåran förbi Vifors kraftverk nedströms Spångholmsdammen bedöms inte ha någon betydande ekologisk betydelse. Så även att Vifors kraftverk utgör ett strömkraftverk och kommer att vara detta även fortsättningsvis.

Sammantaget gör detta att föreslagen nivå på minimitappning från Kalvdammen och Spångholmsdammen i kombination med anläggande av fiskväg i Spångholmsdammen bedöms skapa förutsättningarna för att biologi motsvarande miljökvalitetsnorm ska uppnås, och därmed inte heller äventyras, i Hamrångeån när nedströms belägna vandringshinder har åtgärdats. En fiskvandringsåtgärd i Kalvdammen kan enligt redovisning i den miljöbedömning som bifogats ansökan inte beräknas ge en signifikant effekt på biologiska kvalitetsfaktorer varken i Viksjön med uppströmsliggande vatten eller i vatten nedströms Kalvdammen. Åtgärden bedöms således ej leda till att miljökvalitetsnormen nås på någon av de vattenförekomsterna i området och därmed inte heller äventyra uppnåendet av normen.

Avseende tidpunkten för anläggande av fiskväg vid Spångholmsdammen vidhåller sökanden att det är fullt tillräckligt att anlägga fiskvägen när nedströmsliggande vandringshinder är åtgärdade.

Såvitt avser regleringsamplituden godtar sökanden att justera sänkningsgränsen för Viksjön. Spångholmsdammen och Vifors kraftverk drivs som ett strömkraftverk,

Sid 38 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

med veckovis reglering av luckorna i Kalvdammen. Sökanden har inget att erinra mot ett villkor om korttidsreglering så länge det inte är fråga om att begränsa den veckovisa reglering som sker idag.

Reglering av Viksjön I fråga om regleringsamplituden av Viksjön kan påpekas att dagens utnyttjade regleringsnivåer i stort överensstämmer med den variation som skulle förekomma vid naturliga förhållanden. Sökanden utnyttjar sällan möjligheten att sänka av magasinet, men behöver viss möjlighet för att kunna dämpa flöden nedströms vid höga vattenföringar. Med hänsyn till minskad överledning från Tönnebrosjön bedöms det dock vara möjligt att ytterligare höja sänkningsgränsen i enlighet med länsstyrelsens önskemål.

En minimitappning via Kalvdammen har inte något värde förrän nedströms belägna vandringshinder är åtgärdade och kvarstår därför vid sitt yrkande.

Sökanden delar inte den framförda oron rörande miljön kring Viksjön och med nu ansökta villkor sker ytterligare en förbättring (sökanden har historiskt frivilligt åtagit sig att inte utnyttja full regleringsamplitud i Viksjön). Det är viktigt att notera att den naturliga amplituden, dvs. den vattenståndsskillnad som skulle förekomma om sjön inte reglerades, beräknas uppgå till ca 1,47 m. Det är således en mycket liten skillnad mellan nivåer som uppkommer genom den faktiska regleringen och den naturliga vattenståndsskillnaden, vilket i sin tur innebär att regleringens miljöpåverkan i Viksjön sannolikt måste bedömas som liten. Driftdata för vattennivån i Viksjön finns för perioden 1997 - 2021 visar att vattennivån under merparten av tiden varit inom intervallet cirka +54,25 m till +55,47 m. Data visar också att man idag inte utnyttjar den regleringsamplitud som tillståndet tillåter. Av detta skäl ser sökanden, som påpekats ovan, möjlighet att ytterligare begränsa rätten till sänkning i enlighet med länsstyrelsens önskemål.

Sid 39 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Fiskpassage vid Kalvdammen Sökanden motsätter sig länsstyrelsens yrkande om anläggande av en naturlig fiskpassage vid Kalvdammen. Miljöeffekterna av fiskpassage har utvecklats i en bilagd promemoria. Sammanfattningsvis konstateras att förhållandena är sådana att fiskvandring förbi Kalvdammen inte kan förväntas leda till förändrad förekomst av fisk i någon av de berörda vattenförekomsterna. Detta innebär även, enligt rådande systematik i gällande föreskrifter, att en fiskväg inte kan leda till en högre ekologisk status i vattenförekomsterna. Att i en sådan situation föreskriva om anläggande av fiskpassage framstår inte som samhällsekonomiskt kostnadseffektivt eller rimligt vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

I nämnda promemoria redovisas en möjlig fiskväg, anpassad utifrån dammens konstruktion och regleringsintervallet, dvs en teknisk fiskväg. På grund av att Viksjöns vattenyta varierar över året bedöms konstruktionen (slitsränna) ge bättre hydrauliska förutsättningar för fiskvandring jämfört med ett omlöp. Fiskvägen är avsedd för såväl starksimmande som svagsimmande arter och kostnaden har bedömts till cirka 6 miljoner kr. Sökanden ser inte att frågan om tillträde till berört område för fiskvägen behöver prövas i omprövningsmålet.

Sid 40 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Det noteras att länsstyrelsen godtar sökandens formulering av det av länsstyrelsen föreslagna villkoret B1.

Ålen som målart Sportfiskarna ifrågasätter varför ålen inte har pekats ut som målart. Sökanden har bedömt att öring är den av befintliga naturligt reproducerande fiskarter i Hamrångeån som i första hand kan få förutsättningar att vandra upp till Spångholmsdammen. Avseende ål kan påpekas att rekryteringen av europeisk ål under de senaste femtio åren har minskat med 90–95 procent (enligt Havs- och vattenmyndigheten). I Sverige och längs ostkusten beskrivs ål i nuläget endast finnas i vatten mynnande till Östersjön upp t.o.m. Gävleborgs län (SLU 2021). I Hamrångeån har en lång industrihistoria medfört att vandringshinder hindrat ål från att vandra upp för tillväxt i avrinningsområdet. Såvitt sökanden känner till sker ingen uppvandring av ålyngel i Hamrångeån. Den generella beståndssituationen för ål gör det också mindre sannolikt att naturligt reproducerad ål ska återetableras i avrinningsområdet. Skulle dock naturligt reproducerad ål åter börja vandra upp till Spångholmsdammen avser sökanden att genomföra åtgärder för att möjliggöra vandring av ål.

Övriga frågor Kammarkollegiet framför synpunkter om de uppgifter som historiskt lämnats till Energimyndigheten 2014 av dåvarande ägare. Sökanden ser inte att dessa uppgifter är av betydelse för omprövningsmålet.

Söderhamns kommun föreslår åtgärder i syfte att hantera Skärjåns naturliga flöde och samtidigt ta hänsyn till kringliggande bebyggelse vid Tönnebrosjön. Sökanden har inom ramen för omprövningen för moderna miljövillkor en skyldighet att visa att verksamheten inte äventyrar uppnåendet av miljökvalitetsnormerna för vatten. Det faller på ansvariga myndigheter att tillse att gynnsam bevarandestatus samt gällande normer uppnås, eftersom detta också inbegriper andra åtgärder och intressenter utöver vattenkraftproduktionen.

Sid 41 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Sökanden har inget att erinra mot att tillgängliggöra uppgifter om nivåer och flöden vid Tönnebrodammen och Spångholmsdammen samt för kraftverket på Sökandens hemsida. Såvitt avser frågan om uppföljning av funktion av fiskvägar kommer detta att ske i samband med anläggandet och detaljprojektering, där det säkerställs att fiskvägarna fyller sitt syfte.

DOMSKÄL Handläggning Mark- och miljödomstolen har under målets handläggning, efter yrkande om syn från Sportfiskarna, avslagit yrkandet avseende andra ställen än Kalvdammen. Markoch miljödomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling och syn den 5 och den 6 december 2023. Målet har avgjorts i sammansättningen en lagfaren domare, ett tekniskt råd och två särskilda ledamöter.

Omprövning för moderna miljövillkor Verksamheten är anmäld till den nationella planen för moderna miljövillkor (se 11 kap. 28 § miljöbalken) och ansökan är inlämnad enligt den tidplan som där är föreskriven. Samverkan har under länsstyrelsens ledning genomförts enligt 42 a § förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet.

Efter en ansökan om omprövning av en vattenverksamhet för sådana miljövillkor som avses i 11 kap. 27 § miljöbalken ska tillståndsmyndigheten upphäva, ändra och besluta nya bestämmelser och villkor i den utsträckning som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön (24 kap. 10 § miljöbalken).

Tillståndsmyndigheten ska återkalla tillståndet om det är nödvändigt eller om verksamhetsutövaren medger att tillståndet återkallas (24 kap. 10 § tredje stycket miljöbalken).

Sid 42 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Tillstånd att ompröva En förutsättning för en ansökan enligt 24 kap. 10 § miljöbalken är att det finns ett tillstånd att ompröva.

Kammarkollegiet, Älvräddarnas samorganisation, Ljusne Flugfiskeklubb och B. M. har yrkat att ansökan ska avvisas. Till stöd för yrkandet har de sammanfattningsvis anfört att sökanden inte har visat att aktuell vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel vid Vifors kraftverk bedrivs med stöd av något tillstånd eller något som motsvarar ett tillstånd.

Sökanden menar å sin sida att tillstånd lämnades till Vifors kraftverk genom Gestriklands Östra tingslags häradsrätt den 30 december 1918 vilket uttryckligen framgår av utslag av Österbygdens vattendomstol den 29 mars 1947.

Av 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken, MP, framgår att bland annat tillstånd ska fortsätta att gälla om de har meddelats med stöd av bestämmelser i vissa angivna äldre lagar eller förordningar som upphävts. Tillstånd meddelade enligt 1880 års förordning om jordägares rätt över vattnet å hans grund kan vara beslut som enligt 5 § MP har rättsverkan enligt miljöbalken. Vidare anges i 5 a § MP att en verksamhet som bedrivs i enlighet en sådan särskild rättighet att förfoga över vatten som avses i 2 kap. 41 § vattenlagen (1918:523) ska anses bedrivas med stöd av en rättighet som har tillkommit enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken, om det inte följer något annat av denna lag eller av föreskrifterna.

Ett avgörandes omfattning och rättskraft får bedömas utifrån de bestämmelser som gällde då avgörandet meddelades (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens avgöranden den 3 februari 2016 i mål nr M 619-15, den 16 oktober 2013 i mål nr M 632-13 och MÖD 2018:14).

1918-års vattenlag (1918:523) trädde i kraft först den 1 januari 1919 (se lag [1918:524] om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen). Vid

Sid 43 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

bedömningen av vad utslaget från december 1918 omfattar är därför utgångspunkten 1880 års förordning om jordägares rätt över vattnet å hans grund (vattenrättsförordningen), dvs. Kongl. Maj:ts nådiga förordning (1880:57) om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

I 10 § vattenrättsförordningen föreskrevs följande. "Vill någon för vattenverk göra ny eller förändra äldre dam, göre anmälan derom hos domaren med uppgift å vattendraget och den fastighet, å hvars grund byggnaden skall göras, samt socken och härad, hvartill fastigheten hörer. Domaren begäre hos konungens befallningshafvande förordnande för lämplig person att i afseende å företaget bevaka talan, till betryggande af det allmännas rätt, och förfare i öfrigt på sätt i 19 och 20 §§ stadgas angående utsättande af syn på stället, kungörelse om tiden för häradsrättens sammanträde samt tillkallande af sakkunnig man för afvägning eller annan undersökning af vattendrag med dess af- och tillopp, ofvan eller nedan. Efter det frågan sålunda vunnit nödig utredning med alla tillhörande omständigheter, bestämme rätten, om och under hvilka villkor byggnaden må inrättas, så att annan i sin rätt deraf ej må förnärmas, huruvida och till hvad storlek damlucka bör anbringas, vid hvilka tider den skall hållas öppen, och huru vattenmärke till utvisande af lofliga vattenhöjden bör på vattenverksegarens bekostnad inhuggas i berg, jordfast sten eller annat fast föremål, med hvad öfrigt må finnas nödigt föreskrifva."

Domstolen gör följande bedömning.

En prövning enligt vattenrättsförordningen kan inte jämföras med nutida prövning för att få tillstånd till vattenverksamhet enligt miljöbalken, bl.a. gällande utredningsskyldighet och vilka allmänna intressen som bevakas. Ett äldre tillstånds omfattning måste dock bedömas utifrån dess lydelse med beaktande av dess kontext och den lagstiftning som fanns vid den aktuella tidpunkten (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgöranden i dom den 3 februari 2016 i mål nr M 619-15 och MÖD 2018:14).

Enligt 10 § vattenrättsförordningen omfattade anmälningsplikten alltså ny damm eller ändring av gammal damm för vattenverk och rätten skulle, efter att ha genomfört bland annat syn och hört sakkunnig, föreskriva om och under vilka villkor bl.a. byggnaden kunde inrättas, såsom om och till vilken storlek dammlucka borde anbringas, vid vilka tider den skulle hållas öppen och om vattenmärke till

Sid 44 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

utvisande av lagliga vattenhöjden skulle finnas. Det fanns också en möjlighet att bygga på egen risk. Så länge byggnaden inte kränkte annans rätt eller allmänna intressen ansågs byggnaden vara laglig trots att prövning enligt 10 § inte skett (Se t.ex. Högsta domstolens bedömningar i rättsfallen NJA 1892 s. 148, NJA 1892 s. 409, NJA 1894 s. 289 och NJA 1900 s. 478).

I protokoll från ting vid Gestriklands östra tingslags häradsrätt i oktober 1918 noteras att Bergvik och Ala Nya Aktiebolags ansökan bland annat avser ”anläggning av tvärdamm och kraftstation i Hamrångeån vid Vifors gamla bruk”. I häradsrättens utslag den 30 december 1918 fann rätten det skäligt att tillåta sökanden att anlägga en tvärdamm vid sågdammen i Hamrångeån, bygga om befintlig damm vid Viksjöns utlopp i Hamrångeån samt rensa kanalen mellan Tönnebrosjön och Viksjön och samt i nämnda kanal anlägga en regleringsdamm. I villkoren reglerades bland annat vattenhöjd, genomsläpp av naturlig vattenavrinning vid tidpunkt då kraftverket inte är i gång och att fiskfångst endast under vissa förutsättningar fick bedrivas till och från kraftverkets turbiner ledande kanaler. Eftersom häradsrätten noterat i protokollet att ansökan bland annat omfattade ”anläggning av kraftstation” måste det ha stått klart för rätten att den avsåg kraftstationen och att få fastställt under vilka villkor de tillhörande byggnaderna skulle äga framtida bestånd. Kraftstationen ligger i anslutning till de dammbyggnader som omfattas av häradsrättens utslag och den verksamhet som anmälan rörde syftade till att utnyttja vattenkraften på platsen för drift av kraftstationen. Såsom sökanden påpekat konstaterade också Vattendomstolen i Stockholm i utslag den 29 mars 1947 att Gestriklands östra tingslags häradsrätt i nämnda utslag från 1918 gett sökanden tillstånd till att anlägga ett kraftverk i Hamrångeån. Mot denna bakgrund får häradsrättens utslag, utöver annat, även anses ha omfattat kraftverket (jfr nämnda avgörande av Mark- och miljööverdomstolen i MÖD 2018:14).

I övrigt har sökanden åberopat Österbygdens vattendomstols utslag den 1 november 1936 i mål Ans. D 32/1935 och den 29 mars 1947 i mål Ans. D 68/1946. Innehållet i dessa avgöranden har redogjorts för närmare i bilaga till ansökan.

Sid 45 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Sammanfattningsvis finner mark- och miljödomstolen att det finns tillstånd för den vattenverksamhet som omfattas av ansökan. Kammarkollegiets, Älvräddarnas samorganisations, Ljusne Flugfiskeklubbs och B. M.s yrkanden om att ansökan ska avvisas ska därför avslås.

Rådighet För att få bedriva vattenverksamhet ska verksamhetsutövaren ha rådighet över vattnet inom det område där verksamheten ska bedrivas (2 kap. 1 § lagen [1998:812] med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet).

Anläggningarna och de åtgärder som nu ska utföras är i sin helhet belägna inom sökandens egen fastighet. Erforderlig rådighet finns därmed.

Miljöbedömning och samråd Domstolen konstaterar att det, eftersom det är fråga om omprövning enligt 24 kap. 10 § miljöbalken, inte föreligger krav på specifik miljöbedömning och inte heller en liten miljökonsekvensbeskrivning enligt vad som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken. Krav på miljöbedömning och samråd kan därför inte ställas på sökanden och avsaknaden av sådana utgör därför inte skäl för avvisning. Domstolen har dock enligt 22 kap. 11 § miljöbalken alltid ett ansvar för att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som krävs. I det aktuella fallet har samverkan i stället genomförts enligt 42 a § förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet.

Sökanden har utrett och beskrivit verksamhetens påverkan på miljön och möjliga åtgärder i både Hamrångeåns och Skärjåns vattensystem. I nämnda underlag har påverkan på såväl miljökvalitetsnormer för ytvatten och Natura 2000-områden behandlats. Domstolen bedömer att underlaget i målet är tillräckligt för prövningen.

Yrkandet om avvisning på grund av avsaknad miljökonsekvensbeskrivning och avsaknad av samråd ska därför avslås.

Sid 46 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Återkallelse av tillstånd för vattenöverledning Länsstyrelsen har yrkat återkallelse av Österbygdens vattendomstols tillstånd i dom den 29 mars 1947 i mål AD 68/46 till uppdämning av Tönnebrosjön och avledning av vatten från Tönnebrosjön till Viksjön och Hamrångeåns vattensystem. Som en följd av detta yrkas även att rätten att bibehålla de vattenanläggningar som idag används för avledningen av vatten enligt nämnda tillstånd återkallas. Söderhamns kommun, Naturskyddsföreningen Söderhamn, Naturskyddsföreningen Gävleborg, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna), Ljusne Flugfiskeklubb, Föreningen hyttan Axmar Bruk och flera enskilda personer har också yrkat att överledningen bör upphöra och tillstånden återkallas.

Länsstyrelsen anför till stöd för yrkandet om återkallelse i huvudsak följande. Fortsatt överledning av vatten gör det svårt att nå bevarandemålen för utpekade naturtyper och arter i Natura 2000-området Skärjån liksom även fortsatt negativ påverkan på den hydrologiska statusen för berörda vattenförekomster nedströms Tönnebrosjön. Problemen är förknippade med minskad frekvens och varaktighet av medelhöga flöden och svämningarna. Enligt länsstyrelsen ska även miljöpåverkan ställas mot nyttan, med slutsatsen att överledning inte förenligt med bestämmelserna om lämplig plats och god hushållning i 2 kap. 6 § och 3 kap. 1 § miljöbalken. Även vid en återkallelse av tillståndet för överledningen kan verksamheten vid Vifors kraftverk bedrivas med det vatten som naturligt framrinner i Hamrångeån.

Sökanden motsätter sig återkallelse av aktuella tillstånd och rätt att bibehålla vattenanläggningar och har sammanfattningsvis uppgett att det inte är fråga om ett villkor som ska omprövas, utan om en tillståndsgiven rättighet som inte kan återkallas annat än i mycket speciella fall eller om sökanden medger sådan återkallelse.

Enligt 24 kap. 10 § tredje stycket miljöbalken får tillståndsmyndigheten återkalla tillståndet och bestämma om åtgärder enligt 4 § om en återkallelse är nödvändig för att följa en miljökvalitetsnorm eller någon annan bestämmelse som följer av

Sid 47 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen eller verksamhetsutövaren medger att tillståndet återkallas.

Av övergångsbestämmelserna till miljöbalkens regler om Natura 2000-områden framgår att för verksamheter som påbörjats före den 1 juli 2001 krävs inte tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, s.k. Natura 2000-tillstånd. Detta innebär att vid denna tidpunkt ansågs som huvudregel att befintlig elproduktion var förenlig med de EU-rättsliga kraven på skyddet av Natura 2000-områden (se prop. 2017/18:243 s. 92). Mark- och miljööverdomstolen har uttalat att bestämmelsen i 24 kap. 3 § 7 miljöbalken därför inte torde kunna åberopas som grund för återkallelse av tillstånd på grund av EU:s krav i detta hänseende (se rättsfallet MÖD 2015:51). I samma avgörande uttalade Mark- och miljööverdomstolen att om åtagandena kan uppfyllas på annat sätt än genom återkallelse av rättskraftiga tillstånd torde skäl för återkallelse inte föreligga.

Inget annat har framkommit än att utgångspunkten för bedömningen av påverkan på miljön ska vara att den aktuella verksamheten bedrivs på det sätt som framgår av 1947 års utslag. Med hänsyn till vad Mark- och miljööverdomstolen uttalat i nämnda avgörande MÖD 2015:51 finner mark- och miljödomstolen därför att det, även vad gäller 24 kap. 10 § miljöbalken, kan ifrågasättas om bestämmelserna om Natura 2000-områden kan åberopas som grund för återkallelse. Vidare kan konstateras att en återkallelse mot verksamhetsutövarens vilja kräver att det inte går att förena tillståndet med krav som möjliggör efterlevnad av EU-rätten. Det vill säga, återkallelse förutsätter att en norm inte kan följas, trots försiktighetsmått och krav på begränsning och ändring av befintliga anläggningar och dess drift. Det stadgas också i 24 kap. 10 § miljöbalken att en återkallelse måste vara nödvändig.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att verksamheten hade bedrivits under flera decennier redan vid utpekandet av Natura 2000-områdena SE0630179 Skärjån och SE0630178 Sörsundet. De villkor som sökanden föreslår innebär dessutom att vattenöverledningen från Skärjån till Hamrångeån minskas betydligt. Enligt sökandens villkorsförslag kommer vatten normalt sett inte överledas sommartid och

Sid 48 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

den föreslagna minvattenföringen samt konnektivitetsåtgärden i Tönnebrodammen bör utgöra betydande förbättringar för utpekade naturtyper och arter i Natura 2000området Skärjån jämfört med idag. Hur mycket och under vilka tider på året som vattenföring i Skärjån reduceras till följd av vattenöverledning är en påverkan som dessutom är enkel att reglera genom villkor. Mot bakgrund av den stora inom- och mellanårsvariationen som naturligt förekommer i vattenföring bedömer domstolen vidare att de aktuella naturtyperna och arterna är anpassade för att hantera en stor spännvidd i vattenförhållanden. All vattenöverledning kan därmed inte anses hindra gynnsam bevarandestatus. Eftersom överledningen kan anpassas genom villkor kan åtagandena för Natura 2000-området uppfyllas på annat sätt än genom återkallelse av rättskraftiga tillstånd. Därmed är det inte nödvändigt att vattenöverledningen behöver upphöra för att Sveriges EU-rättsliga åtaganden ska uppfyllas.

Sammanfattningsvis bedömer mark- och miljödomstolen att det inte finns skäl att återkalla tillståndet med stöd av 24 kap. 10 § miljöbalken. Yrkandena om återkallelse ska därför avslås.

Natura 2000-områden och naturreservat Mark- och miljödomstolen bedömer beträffande Natura 2000-områdena SE0630179 Skärjån, SE0630178 Sörsundet och naturreservatet Skärjån att verksamheten under de beslutade villkoren inte hindrar uppnående av gynnsam bevarandestatus för områdets utpekade naturtyper och arter eller bevarande av områdets naturvärden.

För området i Skärjån innebär de beslutade villkoren en betydligt mindre påverkan på hydrologin än idag och bättre passerbarhet för vattenlevande djur vid Tönnebrodammen. Flera utpekade naturtyper och arter är knutna till förekomsten av svämningar vilka bedöms gynnas av den miljöanpassning av vattenföringsregimen som villkoren medför. Den överledning av vatten som tillåts, maximalt 2,5 m /s, innebär en viss reduktion av framför allt medelhöga flöden vintertid men är inte av sådan omfattning att flödestoppar uteblir. Sommartid ska ingen överledning förekomma, vilket innebär att förekomsten av ekologiskt betydelsefulla högrespektive lågflöden under denna tid påverkas mycket lite eller inte alls. Förhöjda

Sid 49 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

vattennivåer och svämning följer till stor del av vattenföringens storlek, men påverkas även av flödesmotstånd i vattendraget. Detta innebär att även andra skötselåtgärder, exempelvis återställning av tidigare flottledsrensning, är av betydelse för förekomsten av svämningar.

För området i Sörsundet bedömer domstolen att verksamhetens hydrologiska påverkan är mycket liten. Överledningen innebär visserligen ett volymtillskott vatten och Viksjön regleras till förmån för kraftverket, men detta bedöms inte gå utöver den inom- och mellanårsvariation som skulle förekomma naturligt. Den mintappning som beslutats för Kalvdammen är till förmån för hela vattensystemet nedströms till mynningen i Bottenhavet.

Miljökvalitetsnormer för vatten Mark- och miljödomstolen bedömer att verksamheten under de beslutade villkoren inte äventyrar uppnående av miljökvalitetsnormer för vatten. Genom de beslutade villkoren skapas konnektivitet vid verksamhetens samtliga dammanläggningar som för närvarande är vandringshinder samt en miljöanpassning av vattenföringen.

De i detta mål aktuella miljöanpassningarna i Skärjån och Hamrångeån ligger i linje med möjliga åtgärder för bättre vattenkvalitet som redovisas i VattenInformations- System Sverige (VISS).

Villkor Enligt 24 kap. 10 § miljöbalken ska tillståndsmyndigheten, efter en ansökan om omprövning av vattenverksamhet för moderna miljövillkor, upphäva, ändra och besluta nya bestämmelser och villkor i den utsträckning som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

I denna del gör mark- och miljödomstolen följande bedömningar.

Sid 50 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

A. Tönnebrosjön inklusive vattenöverledning, Tönnebrodammen och Blåkulladammen Mark- och miljödomstolen ser ingen anledning till att justera föreslagen dämningsgräns (villkor A1) men justerar genom avrundning förslagen mintappning till 0,7 m /s (villkor A4).

Sökanden har föreslagit villkor som normalt begränsar vattenöverledningen från Skärjån till Hamrångeån till vinterperioden, men som även medger skyddstappning vid högflödessituationer oavsett årstid. Tidsperioden när överledning senast ska upphöra under våren liksom tidigast får påbörjas under hösten, avgränsas genom kriterium för vattentemperatur eller datum. (Villkor A2)

Mark- och miljödomstolen ändrar villkorskonstruktionen på så sätt att den förenklas och tydliggör när överledning medges. Innebörden är i princip oförändrad vad gäller kriteriet för vattentemperatur som förutsättning för överledning under mars och april. Såväl verksamhetsutövaren som tillsynsmyndigheten vinner på att villkoret är tydligt och uttömmande uttrycker när överledning medges.

Domstolen delar sökandens uppfattning att det är fördelaktigt att överledningen återupptas innan öringens lek om hösten för att minska risken för att rom torrläggs eller skadas av infrysning. Mot denna bakgrund finner domstolen att det är lämpligt att överledning får återupptas efter den 30 september. Mark- och miljödomstolen delegerar befogenhet till länsstyrelsen att föreskriva hur temperaturmätningen ska utföras för att representera utgående vatten ur Tönnebrosjön, vilket sökanden även accepterat vid huvudförhandlingen.

I sökandens villkorsförslag medges vattenöverledning om inte kriterium baserade på datum, vattennivå eller vattentemperatur medför annat. Genom domstolens omformulering av villkoret A2 anges i stället en fast period för överledning av vatten och att det ankommer på verksamhetsutövaren att visa om förutsättningarna för överledning även föreligger under perioden mars-april. Eftersom överledningen enligt den justerade formuleringen begränsas till den kortare perioden tills

Sid 51 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

temperaturmätning möjliggörs, bedömer domstolen att det inte föreligger skäl att särskilt reglera villkorets ikraftträdande.

Enligt sökandens uppgifter kan Tönnebrodammen i befintligt utförande avbörda 1 m /s vid nivå +59,38 m vid RH 2000. Samma nivå är målsättningen för vattennivån i Tönnebrosjön enligt villkor A1. Mark- och miljödomstolen ser betydande miljömässiga fördelar med att mintappningen införs utan onödig fördröjning och inga anläggningstekniska hinder för detta har framförts. Därför ska villkor A4 om mintappning gälla från laga kraft i enlighet med övriga villkor som inte kräver någon arbetsåtgärd.

Under situationer med höga vattenstånd i Tönnebrosjön kan även höga flöden i Hamrångeån förväntas eftersom avrinningsområdenas läge och karaktär är relativt likartade. I sökandens utredning beskrivs att skyddstappning (överledning) från Tönnebrosjön bör initieras vid vattennivå +60,20 m i RH 2000 vilket motsvarar vattenföring om ca 7,6 m /s i Skärjån. Skyddstappning skulle därmed initieras då vattenföringen i Skärjån är något lägre än HQ10.

Domstolen konstaterar att möjlighet till skyddstappning inte undanröjer översvämningsrisker för fastigheter kring Tönnebrosjön och inte heller innebär något åtagande från verksamhetsutövaren. Även med möjlighet till skyddstappning kvarstår fastigheternas riskexponering för översvämning i allt väsentligt. I Skärjån finns även naturtyper som skulle gynnas av tillfälligt högre vattenföring och vattenstånd. Skyddstappning bedöms öka vattenföringen i Hamrångesystemet med upp till 3,5 m /s. I Viksjön förväntas vattenstånd inte överstiga dämningsgräns på grund av Kalvdammens avbördningskapacitet.

Domstolen delar länsstyrelsens uppfattning att skyddstappning riskerar ökad högflödesproblematik i Hamrångeåns nedre delar. Vid en högflödessituation är en flödesökning om 3,5 m /s inte försumbar och konsekvenserna för lågt liggande fastigheter i detta vattensystem är inte utredda. Domstolen finner det olämpligt att under sådana omständigheter medge att en enskild verksamhetsutövare får leda in

Sid 52 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

ytterligare vatten. Att utelämna villkor om skyddstappning bedöms inte medföra att verksamheten i Vifors kraftverk avsevärt försvåras eftersom syftet med vattenöverledningen inte är elproduktion.

Mot bakgrund av den ringa nyttan för enstaka fastigheter kring Tönnebrosjön, förlust av högflödessituationer i Skärjån samt outredda och potentiellt negativa konsekvenser utefter Hamrångeån ska föreslaget villkor A8 om skyddstappning inte föreskrivas.

Övriga villkor framgår av domslutet. De är i princip i enlighet med sökandens förslag och är, då yrkandet om återkallelse ska avslås, medgivna av länsstyrelsen.

B. Kalvdammen och Viksjön Sökanden har yrkat ny dämnings- och sänkningsgräns i höjdsystemet RH 2000 och mintappning 0,6 m /s. Länsstyrelsen och flera föreningar argumenterar för fiskväg vid Kalvdammen och en mintappning, 1,2 m /s vilket är i paritet med uppskattad medellågvattenföring (MLQ). Sökanden har bestritt att fiskväg ska anläggas vid Kalvdammen.

Mark- och miljödomstolen ser ingen anledning att justera föreslagna dämnings- och sänkningsgränser som ligger inom historiskt intervall för Viksjöns reglering. (Villkor B1)

Domstolen delar länsstyrelsens bedömning att det finns ett stort värde i att upprätthålla vattenföringen i det flera kilometer långa vattensystemet nedströms Kalvdammen, vilket talar för mintappning betydligt högre än 0,6 m /s som sökanden föreslår. Sökanden hävdar att högre mintappning vid Kalvdammen inte ger större miljönytta men innebär ett orimligt stort produktionsbortfall vid kraftverket där föreslagen mintappning är 0,6 m /s (Spångholmsdammen).

Mark- och miljödomstolen gör följande bedömning vad gäller mintappning.

Sid 53 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Syftet och karaktären av mintappning från Kalvdammen respektive Spångholmsdammen är mycket olika varför storleken på mintappning ska bestämmas var för sig. Vid Kalvdammen aktualiseras mintappningen typiskt sett vid långa perioder med låg tillrinning sommartid och fyller en viktig funktion för ett stort vattendragssystem. Vid Spångholmsdammen aktualiseras mintappningen av kraftverksdrift under alla säsonger och påverkar en vattendragssträcka om några hundra meter. Mintappning i Kalvdammen innebär inte en direkt förlust av energiproduktion, men i praktiken är det ur ett energiperspektiv fördelaktigt att minimera vattenvolymen som tappas under kraftverkets lägsta drivvattenföring, 2 m /s. Domstolen är väl medveten om att medellågvattenföring (MLQ) frekvent används som riktmärke för mintappning, men noterar även att det också nedströms stora sjöar under naturliga förhållanden regelbundet inträffar långvariga perioder med vattenföring mycket under MLQ. Därför bedömer domstolen i detta fall, med beaktande av produktionsförlust, att 0,8 m /s är en miljömässigt godtagbar och rimlig mintappning för Kalvdammen. (Villkor B2)

Kalvdammen förhindrar i nuläget fri passage mellan Viksjön och Hamrångeån för fisk och andra vattenlevande organismer. Enligt sökanden utgjorde förhållandena på platsen inte något hinder för fiskvandring innan dammen uppfördes. Sökanden motsätter sig fiskväg och anför att fiskvandring förbi Kalvdammen inte kan förväntas leda till förändrad förekomst av fisk i någon av de berörda vattenförekomsterna. Speciellt framhåller sökanden att nyttan för öring inte kommer vara mätbar enligt metodiken (VIX-index) för klassificering av ekologisk status som utförs inom ramen för vattenförvaltningen. Vidare har sökanden uppgett att kostnaden när fiskvägen utreddes bedömdes uppgå till 6 mkr, men att den faktiska kostnaden med största sannolikhet skulle bli större.

Länsstyrelsens och flera föreningars uppfattning är att möjligheten att vandra fritt mellan vattendrag och sjöar i systemet är betydelsefullt för naturliga fiskbestånd och att fiskväg krävs för att nå miljökvalitetsnorm för vatten.

Sid 54 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Av förarbetena till bestämmelserna om moderna miljövillkor (prop. 2017/18:243 s. 114) framgår bland annat att det vid en omprövning ska beslutas de begränsningar och ställas de krav som behövs för att miljöanpassa verksamheten. Bestämmelsen bör innebära ett krav på prövningsmyndigheten att ställa de villkor som behövs för att åstadkomma ett tillräckligt skydd för människors hälsa och miljön. Om tillståndshavarens yrkanden i målet inte innebär ett tillräckligt skydd, blir det alltså prövningsmyndighetens uppgift att leda processen så att det underlag kommer fram som behövs för att kunna bestämma sådana villkor. Detta innebär att en omprövning kan resultera exempelvis i krav på att en fiskvandringsväg ska ordnas även om verksamhetsutövaren inte har yrkat det.

Mark- och miljödomstolen konstaterar vidare att vandringsmöjligheter i vattensystem tillmätts sådan betydelse för livsvillkoren gällande fisk och andra vattenlevande djur att lagstiftaren infört en särskild reglering i 11 kap. 8 § miljöbalken rörande skyldighet för verksamhetsutövare att vidta åtgärder till skydd för eller främjande av fisket. Vidare ingår konnektivitet – möjlighet till fri passage – som hydromorfologisk kvalitetsfaktor i ekologisk status inom vattenförvaltningen. I praxis har det av 2 kap. 3 § miljöbalken typiskt sett ansetts följa en skyldighet att vid dämmen för kraftverk anlägga passager för vandring i syfte att motverka miljöskador (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 juli 2021 i mål nr M 8897–19).

Enligt 2 kap. 7 § miljöbalken är en verksamhetsutövare skyldig att vidta de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som inte är orimliga. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Enligt motiven till 2 kap. 7 § första stycket miljöbalken menas med nyttan de fördelar för miljön som åtgärden får anses innebära i det särskilda fallet varvid kraven inte bör sättas lägre än att allt ska göras som är meningsfullt för att nå miljöbalkens mål, dvs. att bevara och främja en hållbar utveckling av miljön (prop. 1997/98:45 Del 1 s. 232). Det ankommer på verksamhetsutövaren att visa att kostnaderna för en åtgärd inte är miljömässigt motiverade eller att den är orimligt betungande (se a prop. Del II s. 24f).

Sid 55 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Domstolen gör följande bedömning vad gäller yrkandet om anläggande av fiskväg.

Mark- och miljödomstolen bedömer att det finns flera fiskarter och andra vattenlevande organismer som gynnas av en fri passage förbi Kalvdammen. Frågan om passerbarhet ska således inte begränsas till enskilda arter eller påverkan på utbredningsområde för endast havsöring eller öring. Miljönyttan är uppenbar och åtgärden i sig meningsfull. Domstolen bedömer dock att det är tillräckligt att passerbarheten uppfylls den del av året när den biologiska aktiviteten är stor. Därmed kan utformningen anpassas för funktion i ett begränsat vattenståndsintervall i Viksjön. Tappningen i fiskvägen kan nyttjas i kraftverket och samordnas med mintappningen, varför ingen ytterligare produktionsförlust direkt följer av fiskvägen. Kostnaden för en fiskväg är därmed huvudsakligen en engångskostnad i samband med anläggandet. Vidare kan konstateras att vad som framkommit om kostnaden för en fiskväg inte kan anses större än vad som i vissa fall godtagits i branschen. Vidare talar förhållandena på platsen att fiskväg kan anläggas på sökandens fastighet, varför rådighet föreligger.

Vid en sammantagen bedömning finner mark- och miljödomstolen att det är rimligt att tillståndet förenas med ett villkor om att fiskväg ska anläggas vid Kalvdammen. I enlighet med länsstyrelsens förslag bör den närmare utformningen och placeringen av fiskvägen tas fram i samråd med länsstyrelsen och vara klar att tas i bruk senast vid arbetstidens utgång. (Villkor B4). Syftet är att säkerställa passagemöjlighet vid tider på året när den biologiska aktiviteten är stor. Mark- och miljödomstolen bedömer att detta tillgodoses om fiskvägen är i drift under perioden 15 maj – 31 oktober. Om det baserat på erfarenhet från fiskvägens drift är troligt att en större miljönytta uppnås genom en justering av tidsperioden, är länsstyrelsen via delegation bemyndigad att besluta om sådan ändring.

Villkoret rörande pegelskala och mätdubb bör föreskrivas i enlighet med sökandens förslag. (Villkor B3)

Sid 56 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

C. Vifors kraftverk och Spångholmsdammen Sökanden har yrkat att en dämningsgräns fastställs i RH 2000, en mintappning om 0,6 m /s och att domstolen beslutar om skyddsåtgärder i form av teknisk fiskväg, avledare, flyktväg samt fingaller.

Mark- och miljödomstolen finner det lämpligt att ange dämningsgräns i RH 2000 och bedömer att föreslagna skyddsåtgärder i form av fiskväg, fingaller och avledare vid intaget till Vifors kraftverk är motiverade och väl avvägda för förhållandena på platsen. Fingallrets spaltvidd om 15 mm är i linje med eller striktare än praxis (se Mark- och miljööverdomstolens avgöranden i mål nr M 10797-17, M 2149-18, M 3371-18 och M 3373-18). Det saknas även skäl att inte acceptera föreslagna villkor rörande naturliknande passage och tröskeln vid denna. (Villkor C1, C3, C4 och C6)

Sökanden har vid huvudförhandling accepterat att samråda med Trafikverket om utformningen av fiskvägen vid Spångholmsdammen. Eftersom sökanden accepterat samrådet och frågan rör samexistens med riksintresse för järnväg finner domstolen att det är lämpligt att föreskriva detta som villkor. (Villkor C 3)

Villkoret rörande pegelskala och mätdubb bör föreskrivas i enlighet med sökandens förslag. (Villkor C2)

Sökanden har utrett strömningsförhållanden i Spångholmsdammens spillfåra som i stora delar har stensatta kanter. Efter provtappning och hydraulisk modellering bedömer sökanden att förutsättningar för fiskvandring som bäst för vattenföring 1- 1,5 m /s, men bedömer att livsmiljövärden på denna sträcka utvecklas bäst för flöden om ca 0,6 m /s. Länsstyrelsen, som närvarat vid provtappning, anser att förhållandena för fiskvandring är godtagbara på den aktuella delsträckan för vattenföring 0,6 - 1,2 m /s.

Mark- och miljödomstolen bedömer att för de speciella förhållandena i den relativt korta spillfåran framstår 0,6 m /s är ett väl avvägt flöde som ska möjliggöra såväl

Sid 57 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

akvatiska livsmiljöer som fiskvandring. Domstolen noterar även att det flöde som motsvarar mintappning från Kalvdammen torde hanteras väl i spillfåran liksom av flyktväg och fiskväg för det fall kraftverket inte är i drift. (Villkor C5)

Sökanden har yrkat att kraven på vissa åtgärder skjuts upp (villkor C3, C4 och C6). Villkoren är av konventionell art och kan inte anses alltför betungande för verksamheten. Nyttan av villkoren kan naturligtvis öka om andra vandringshinder åtgärdas, men ett förfarande med uppskjutna villkor riskerar att medföra inlåsningseffekter som inte är till gagn för miljön. Mark- och miljödomstolen ser därför inte skäl att skjuta upp ikraftträdandet av nämnda villkor till dess att andra vandringshinder i Hamrångeån åtgärdats.

I den mån det är fråga om arbeten för vattenverksamhet ska de utföras inom den tid som föreskrivs som arbetstid. Övriga villkor börjar att gälla från det att domen vinner laga kraft om inget annat framgår av villkoret.

G. Generella villkor Utöver de villkor som sökanden angett anser domstolen att det är skäligt att föreskriva det så kallade allmänna villkoret för att tydliggöra att sökanden är bunden till de åtgärder och åtaganden som gjorts i målet. Vidare förskriver domstolen brukliga försiktighetsmått för arbete i eller nära vattenområdet för att minska risker för och skadeverkningarna av grumling och eventuella läckage av kemiska produkter.

Sökanden och länsstyrelsen är överens om att avsteg från vattenhushållningsbestämmelserna ska tillåtas under tid som anläggningsarbete pågår. Domstolen föreskriver detta som ett villkor. Ett sådant avsteg får endast göras under kortare perioder och endast om avsteget inte riskerar allvarlig skada på vattenmiljön. Sökanden ska motivera avvikelsen och måste samråda med tillsynsmyndigheten innan den görs.

Villkoren framgår av domslutet.

Sid 58 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Delegation Mark- och miljödomstolen bedömer att frågan om hur temperaturmätningen vid Tönnebrosjön ska utföras är relativt okomplicerad och att Tönnebrodammen är en lämplig plats, såsom sökanden föreslagit vid huvudförhandlingen. Det är dock inte närmare preciserat i åtgärdsförslaget för Tönnebrodammen hur det ska ske (se Figur 3). Mot denna bakgrund och med hänsyn till att mätningen av vattentemperatur är central för tillämpningen av villkor A2, finner domstolen att det bör delegeras åt Länsstyrelsen i Gävleborgs län att vid behov besluta om villkor för mätningen vid Tönnebrosjön, delegation D1. Syftet med mätningen är att fastställa vattentemperaturen på utflödande vatten till Skärjån under perioden 1 mars - 30 april.

Fiskvägen vid Kalvdammen ska enligt villkor B4 vara i drift under perioden 15 maj – 31 oktober om inte tillsynsmyndigheten vid behov beslutar annat. Detta då syftet är att säkerställa passagemöjlighet vid tider på året när den biologiska aktiviteten är stor. Därför delegerar mark- och miljödomstolen åt länsstyrelsen i Gävleborgs län att vid behov besluta om vilka tider på året fiskvägen vid Kalvdammen ska vara i drift, delegation D2.

Kontrollprogram Ett kontrollprogram ska finnas för verksamheten. Kontrollprogrammet ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten senast tre månader innan arbeten i vattenområdet påbörjas. Kontrollprogrammet bör hållas uppdaterat och avse såväl arbets- som drifttiden.

Översyn av villkoren Enligt 22 kap. 29 § miljöbalken ska det i en dom som omfattar tillstånd att bedriva en vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel anges när tillståndets villkor och andra bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön senast ska ses över för att hållas moderna. En omprövning för moderna miljövillkor innebär inte att tillstånd ges, men en förutsättning för omprövningen är att tillstånd finns och

Sid 59 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

domen omfattar således frågor om tillstånd. Domstolen bedömer därför att bestämmelsen är tillämplig även i detta mål.

Vid den första prövningen för moderna miljövillkor bör det vara möjligt att med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet bestämma den tid inom vilken nästa uppdatering av miljövillkoren ska ske för att miljövillkoren ska hållas moderna. Tiden bör bestämmas med hänsyn till verksamhetens miljöpåverkan, hur miljövillkoren är bestämda och kommande moderniseringsbehov så att verksamheten inte på grund av utebliven uppdatering kommer att äventyra möjligheterna att uppnå rätt kvalitet på vattenmiljön samt med hänsyn till verksamhetsutövarens behov av långsiktig förutsebarhet i fråga om gjorda och planerade investeringar. För en mycket investeringstung verksamhet bör den första uppdateringen kunna resultera i att nästa uppdatering inte behövs förrän efter fyrtio eller femtio år. Det förutsätter att miljövillkoren utformas så att de under den tiden kan antas komma att förbli ändamålsenliga för miljöskyddet och för behovet att uppnå rätt kvalitet på vattenmiljön. Om det inte är möjligt att utforma miljövillkoren på det sättet, kan det bli nödvändigt att bestämma en kortare tid. (Prop. 2017/18:243 s. 82).

Mark- och miljödomstolen bedömer, främst mot bakgrund av verksamhetens påverkan på Skärjån, att tiden för översyn av de i denna dom angivna villkoren ska vara 30 år.

Samlad redovisning enligt 22 kap. 30 § miljöbalken Enligt 22 kap. 30 § miljöbalken ska en omprövningsdom eller en dom som innebär tillstånd att ändra en verksamhet innehålla en samlad redovisning av de tillståndsbestämmelser som gäller för verksamheten enligt domen, och tidigare givna tillstånd i de delar som domen inte ändrar eller upphäver dem. De tillstånd som är aktuella för Vifors kraftverk och tillhörande dammar är Gestriklands Östra tingslags häradsrätts utslag den 30 december 1918 Österbygdens vattendomstols utslag den 15 juli 1925, Ans.D. 19/1924 Österbygdens vattendomstols utslag den 2 november 1936, Ans.D 32/1935 Österbygdens vattendomstols utslag den 29 mars 1947, Ans. D 68/1946

Sid 60 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Österbygdens vattendomstols utslag 23 augusti 1960, Ans. D. 111/1959

I förevarande mål ersätts samtliga villkor i ovanstående avgöranden med vad som anges i denna dom.

Arbetstid och anmälan av oförutsedd skada Mark- och miljödomstolen noterar att bestämmelserna om arbetstid (22 kap. 25 §) och oförutsedd skada (24 kap. 18 §) i miljöbalken gäller för tillståndsprövningar. En omprövning för moderna miljövillkor innebär inte att tillstånd ges. En förutsättning för omprövningen är dock att tillstånd finns och det kan konstateras att frågor om villkor är en del av tillståndet. De aktuella bestämmelserna kan därför tillämpas även i detta mål och det är lämpligt att domen innehåller förordnanden i denna del.

Villkoren gäller från det att domen vunnit laga kraft om inget annat anges i villkoret eller är avhängigt en arbetsåtgärd i vattenverksamheten. För sådana villkor gäller en arbetstid. Med anledning av att vissa åtgärder kräver samråd med länsstyrelsen och Trafikverket bedömer mark- och miljödomstolen att det bör föreskrivas en arbetstid om 4 år.

Domstolen bedömer att den tid för vilken anspråk till följd av oförutsedda skador får framställas bestäms till fem år, räknat från utgången av arbetstiden.

Fiskeavgift Enligt 7 kap. 15 § första stycket lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, LSV, får mark- och miljödomstolen på ansökan av länsstyrelse eller den avgiftsskyldige föreskriva den ändring av en bygdeavgift eller en allmän fiskeavgift som kan behövas med hänsyn till erfarenheterna av vattenverksamhetens verkningar eller till bestående hinder att utnyttja verksamheten i den avsedda omfattningen.

Sid 61 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 305-22 Mark- och miljödomstolen 2024-02-06

Frågan om ändring av en sådan avgift får enligt andra stycket samma bestämmelse även tas upp till prövning i samband med en omprövning enligt 24 kap. 5 eller 13 § miljöbalken eller enligt 13 eller 14 § detta kapitel.

De aktuella fiskeavgifterna är beslutade 1936 och 1946, dvs. enligt bestämmelserna i 1918 års vattenlag. Av 10 § lagen (1998:813) om införande av lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet framgår att bestämmelsen om ändring av, fiskeavgift i 7 kap. 15 § LSV också gäller avgifter enligt 1918 års lag.

Enligt Mark- och miljööverdomstolen (se avgörandet MÖD 2004:83) är avsikten med 7 kap. 15 § LSV att exklusivt reglera i vilka fall en allmän fiskeavgift får omprövas.

Sökanden har ansökt om omprövning enligt 24 kap. 10 § miljöbalken. Då det inte är fråga om omprövning enligt 24 kap. 5 eller 13 § miljöbalken eller enligt 7 kap. 13 eller 14 § LSV och eftersom sökanden inte ansökt om omprövning enligt 7 kap. 15 § LSV, saknas laglig grund för mark- och miljödomstolen att pröva yrkandet. Det ska därför avvisas.

Prövningsavgift Mark- och miljödomstolen finner inte skäl att ändra den tidigare beslutade avgiften. Avgiften är betald.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-01) Överklagande senast den 27 februari 2024.

Åsa Ärlebrant I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Åsa Ärlebrant, ordförande, och tekniska rådet Kristoffer Hallberg samt de särskilda ledamöterna Bengt Gruvin och Per-Erik Sandberg.