M 508-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen fastställer mark- och miljödomstolens dom.

2Mälarenergi Vattenkraft AB ska ersätta Skultuna Messingsbruk Aktiebolag för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 516 614 kr, varav 496 000 kr avser ombudsarvode. Mälarenergi Vattenkraft AB ska betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN M.M.

Mälarenergi Vattenkraft AB (Mälarenergi) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen med ändring av mark- och miljödomstolens dom ska avslå käromålet. Mälarenergi har vidare yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska befria Mälarenergi från skyldigheten att ersätta Skultuna Messingsbruk Aktiebolags (Messingsbruket) rättegångskostnad i mark- och miljödomstolen och förplikta Messingsbruket att i stället ersätta Mälarenergis rättegångskostnad i mark- och miljödomstolen med där yrkat belopp.

Mälarenergi har i Mark- och miljööverdomstolen vitsordat belopp och ränteberäkning på sätt som angetts i mark- och miljödomstolens dom.

Messingsbruket har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark-och miljööverdomstolen.

Mark- och miljööverdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i mark- och miljödomstolen. De har åberopat samma bevisning som i mark- och miljödomstolen. De förhör som hölls i mark- och miljödomstolen har lagts fram genom uppspelning av ljud- och bildfiler.

Messingsbruket fick i mark- och miljödomstolen bifall till käromålet på sin förstahandsgrund att Mälarenergi är ersättningsskyldigt enligt bestämmelsen i 11 kap. 18 § miljöbalken om strikt ansvar för skador orsakade vid dammhaveri. Parternas talan i Mark- och miljööverdomstolen har fokuserat på den frågan.

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

Mälarenergi

Felaktig tolkning av dammbegreppet i 11 kap. miljöbalken

Mark- och miljödomstolens tolkning av miljöbalkens dammbegrepp är oriktig och står i rak motsatsställning till hur lagstiftningen hittills har uppfattats av såväl bransch som berörda myndigheter. Domstolen har bortsett från att syftet med tilloppstuben vare sig är att dämma upp eller utestänga vatten i den mening som avses i 11 kap. miljöbalken. Syftet med tilloppstuben är att transportera vatten från dammen till kraftproduktionsenheten. En tilloppstub är inte heller en anordning som för sin funktion förutsätter att det vatten som transporteras i den ska vara uppdämt. Tilloppstuber till kraftstationer som transporterar vatten från damm till turbin har i sig ingen åsyftad funktion att dämma vatten. Det saknas stöd för att uppfatta tilloppstuber mellan damm och turbin som en del av dammen.

I den utredning som Mälarenergi gått igenom finns inte ett enda fall när tilloppstuber tagits med i en säkerhetsbedömning av en damm. Inte heller i Energiföretagens riktlinjer för dammsäkerhet (RIDAS 2019) finns någon rekommendation att ta med tilloppstuber i dammsäkerhetsarbetet. Riktlinjerna är avsedda att återspegla gällande rätt och branschens uppfattning. Det finns inte heller något tillsynsärende då en länsstyrelse framfört som sin uppfattning att en tilloppstub bort omfattats av redovisningen av dammsäkerhetsarbetet.

Om mark- och miljödomstolens tolkning skulle vara riktig, synes den innebära att i de fall vatten däms ska inte bara tilloppstuber till vattenkraftverk utan samtliga vattenledningar från dammar betraktas som delar av de dammanläggningar varifrån vatten tagits och således omfattas av balkens regler om länsstyrelsernas tillsyn av dammsäkerhet och Svenska kraftnäts uppdrag. Det kan inte ha varit lagstiftarens avsikt att vattenledningar ska omfattas av dammbegreppet och arbetet med dammsäkerhet. Av förarbetena framgår att dammbegreppet av lagstiftaren avsetts avgränsas vid de luckor som finns för intag respektive avbördningsanordningar.

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

Mälarenergi delar inte mark- och miljödomstolens bedömning att luckorna vid tubintaget och tilloppskanalen självständigt uppfyller definitionen av damm. Luckorna har inte avsetts som en självständig anläggning i vattenområdet utan har syftet att fungera som manöveranordning för intaget till tilloppskanalen respektive tilloppstuben. Luckorna utgör enligt bolagets uppfattning sådana manöveranordningar som avses i 11 kap. 4 § miljöbalken och utgör således inte i sig själva vare sig dammar eller andra vattenanläggningar. Än mindre kan tilloppstuben anses utgöra manöveranordning eller annan “nödvändig teknisk komponent” till luckan mellan inloppskanalen och tilloppstuben.

Det är i och för sig riktigt att tilloppstuben fylls med vatten när turbinen stängs av men det medför inte att tilloppstuben är en del av den dämmande konstruktionen. Att tilloppsröret fylls vid driftstopp i kraftverket innebär inte att turbinen ska ses som en damm. Dammar i miljöbalkens mening avser dämning av fritt vatten och inte stopp i änden av vattenfyllda rör. Bolaget delar inte heller bedömningen att vattnet i det läget finns i tuben för att det har dämts upp i syfte att utvinna vattenkraft. Vattnet finns i tuben därför att tuben utgör transportvägen för vatten till turbinen oavsett om turbinen har stängts av eller inte. Den funktionen är oavhängig av att vattnet i detta fall kommer från en dämd reservoar. Tilloppstuben är inte del av den dämmande konstruktionen utan har endast det självständiga syftet att leda vatten till turbinen.

Den omständigheten att Mälarenergi analyserat säkerheten och kommit fram till att risken för utomstående för vattenskada från anläggningarna i Skultuna är störst vid en skada på tilloppstuben eller svalltornet, kan inte utgöra ett underlag för bedömningen av vad som ska avses med “damm”.

Ett uttalat syfte med införandet av strikt ansvar för dammhaverier var att bestämmelsen skulle vara enkel att tillämpa. Mark- och miljödomstolens extensiva tolkning av dammbegreppet till att innefatta även angränsande anläggningar står i motsatsställning till hur såväl berörda myndigheter som berörda branschföreträdare uppfattat lagstiftningen. Den överensstämmer inte heller med normalt språkbruk och befrämjar inte klarhet och enkelhet i tillämpningen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

Skadeståndsberäkningen

Messingsbrukets reparationer har medfört standardförbättringar. En grundläggande princip inom skadeståndsrätten är att en skadelidande inte ska försättas i en bättre ekonomisk ställning genom en inträffad skada än den ställning som den skadelidande hade befunnit sig i om skadan inte inträffat. Om en reparation medför att byggnaden ökar i värde i förhållande till värdet före skadan ska skadeståndet således sättas ned i motsvarande mån. Mark- och miljödomstolen har funnit utrett att ytskikten innan återställandearbetena var omkring 20 till 30 år gamla men att byggnaderna inte fått en högre standard än de hade före skadan utöver att golv och väggar m.m. nu är i nyskick. Domstolen har ändå ansett att det inte finns skäl att göra avdrag för detta. Mälarenergis uppfattning är att avdrag för standardförbättring ska ske i den situationen och att det är Messingsbruket som i egenskap av skadelidande har kännedom om relevanta uppgifter för att kunna bedöma skäligt avdrag för standardförbättring såsom ålder och skick för förstörd egendom, bokförda avskrivningstider m.m. Någon sådan utredning har Messingsbruket inte åberopat i målet.

Mark- och miljödomstolen har gjort en felaktig bevisvärdering vad gäller yrkandet om ersättning i form av förlorat täckningsbidrag/utebliven försäljning. Messingsbruket har i målet endast åberopat en egenupprättad sammanställning över påstådda intäktsförluster jämte förhör med bolagets ställföreträdare. Detta kan inte anses utgöra fullgod bevisning. Messingsbruket hade t.ex. kunnat åberopa underlag för att verifiera uppgifterna i form av underliggande bokföringsposter, revisors granskning eller annan granskning av sakkunnig.

Kostnader hänförliga till dotterbolaget

Mark- och miljödomstolen har felaktigt dömt ut ersättning till Messingsbruket för skador som har lidits av Messingsbrukets dotterbolag Kvarnbacken Fastigheter AB. Det föreligger inte något påvisat orsakssamband mellan kostnaderna för åtgärdande av de skadorna och påstådda skador hos Messingsbruket.

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

Messingsbruket

Tilloppstuben ingår i miljöbalkens definition av begreppet damm

Mark- och miljödomstolen har gjort en korrekt bedömning att när uppdämt vatten okontrollerat strömmade ut från tilloppstuben är det ett dammhaveri enligt 11 kap. 18 § miljöbalken. Tilloppstuben ingår i miljöbalkens definition av begreppet damm i 11 kap. 4 § miljöbalken. Ett dammhaveri föreligger oavsett den tekniska begreppsapparaturen kring ordet ”damm”.

Strikt ansvar för skada vid dammhaveri infördes år 1997 i numera upphävda vattenlagen (1983:291) i syfte att ge skadelidande tillräckligt skydd vid översvämningar. Den ursprungliga bestämmelsen i vattenlagen hänvisade, såvitt gäller ansvarssubjekt, till underhållsansvarig för en ”dammanläggning för vattenreglering” medan man i förarbetena även använde begreppet ”damm” som då inte var definierat i lagen. När bestämmelsen om dammhaveri år 1999 fördes över till miljöbalken, skedde detta med endast mindre redaktionella ändringar. Inget i motiven indikerar att avsikten med att byta ut begreppet ”dammanläggning” mot ”damm” vid 2014 års lagändring i miljöbalken avseende dammsäkerhet skulle ha varit att snäva in det strikta ansvaret för dammhaveri beroende på vilka delar av en dammanläggning som havererat. Tvärtom var syftet med bestämmelsens införande just att underlätta för skadelidande att komma till sin rätt.

Det är dock inte begreppet ”damm” eller ”dammanläggning” som är avgörande för om ett dammhaveri föreligger eller inte. Det är i stället begreppet ”vattenreglering” och den ”anläggning” som etablerats för detta syfte som är centralt. Med ”vattenreglering” avses ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för annan vattenverksamhet, vilket det ostridigt är fråga om i målet. Bestämmelsen i 11 kap. 18 § miljöbalken hänvisar uttryckligen till ordet “anläggningen” och inte till ”damm” såvitt gäller skadeorsak. Begreppet ”anläggningen” får närmast uppfattas åsyfta en ”vattenanläggning” som också definieras i 11 kap. 4 § miljöbalken. Oavsett om tilloppstuben innefattas i den legala definitionen av begreppet ”damm” i 11 kap. 4 § miljöbalken utgör händelsen ett dammhaveri som Mälarenergi bär strikt ansvar för.

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

I förarbetena till 2014 års lagändring görs det tydligt att definitionen av begreppet damm bör utgå från syftet med regleringen, dvs. att förebygga dammbrott. Den första delen av definitionen, en vattenanläggning som syftar till att dämma upp vatten, medför att typiska dammar innefattas i definitionen. Därutöver medför definitionens andra led, vattenanläggningar som syftar till att utestänga vatten, att även invallningar omfattas av definitionen. Det betonas även särskilt att det inte alltid bara är en enstaka damm som dämmer upp vattnet. I stället är det inte ovanligt att det behövs flera dammar för att dämma upp vattnet i ett och samma magasin. Detta kallas ofta för dammanläggning.

Ordet dammanläggning förekommer även i RIDAS där det anges bl.a. att en dammanläggning utgör ”ett system med dämmande, avbördande funktion och kontrollerande funktion”. Vidare anges att ”den dämmande funktionen syftar till att magasinera och skapa fallhöjd för produktion och utgörs bland annat av grundläggning och olika typer av dammkonstruktioner. Den avbördande funktionen syftar till att leda vatten från magasinet till vattendraget eller magasinet nedströms. Den utförs vanligtvis av utskovsluckor och vattenvägar med energiomvandlare. Utskovsluckor och kraftstation med intagsluckor har både en dämmande och avbördande funktion.” Att tilloppstuben har en dämmande funktion med syfte att skapa och koncentrera fallhöjden in till kraftverksstationen kan det inte råda något tvivel om. Att en friliggande tilloppstub är att betrakta som en dämmande konstruktion framgår även uttryckligen av RIDAS.

När det gäller vattenkraftsanläggningar varierar de dessutom i utformning. I Skultuna har vattenkraftverket och den tillhörande vattenvägen konstruerats för att kunna tillvarata den naturliga fallhöjden mellan Skultunas norra och mellersta delar. Anläggningen är av det skälet vidsträckt. Anläggningsdelarna är vidare både fysiskt och miljö- och verksamhetsmässigt sammankopplade med varandra. Detta inkluderar även tilloppstuben som därför rimligen måste anses ingå i begreppet ”damm” eller ”dammanläggning”.

Tilloppstuben omfattas således av miljöbalkens ansvarsbestämmelser som gäller för skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot dammhaveri. Även

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

starka ändamålsskäl talar för detta liksom syftet bakom införandet av bestämmelsen om dammhaveri.

Mälarenergi har framfört synpunkt kring mark- och miljödomstolens resonemang om att intaget till turbinen kan stängas inne i kraftverket. Att vattenflödet fram till turbinen i kraftstationen kan styras med hjälp av s.k. ledskenor får betraktas som vedertagen fakta som måste antas vara känt för Mälarenergi. Hela anläggningen från kanalintaget i norr ner till kraftstationen med ledskenorna syftar till att både reglera och innesluta det vatten som används för produktionen. Delarna är fysiskt sammankopplade med varandra. Utifrån en ändamålsbedömning bör samma krav ställas på anläggningens samtliga delar. I anläggningen är tilloppstuben den del som kan orsaka mest skada. Detta har även Mälarenergi varit medvetet om och anges i den konsekvensutredning och dammsäkerhetsklassificering som bolaget gav in till länsstyrelsen år 2017.

Skadeståndsberäkningen

De reparations- och återställandearbeten som utförts i anledning av översvämningen har inte inneburit en sådan standardförbättring som medför att avdrag ska göras från reparationskostnaden. Vid partiell skada är reparationskostnaden styrande för att bedöma den värdeersättning som den skadelidande är berättigad att få. Frågan om avdrag för ålder och bruk bör i skadeståndssammanhang bedömas med försiktighet. Utgångspunkten är att fördelar endast ska beaktas om dessa innebär en vinning av ekonomiskt slag för den skadelidande, t.ex. i form av besparing av utgifter som den skadelidande annars skulle ha haft för en renovering av ifrågavarande slag eller i form av bestående ökning av värdet av den skadelidandes fastighet på grund av renoveringen.

I målet är fråga om skada på byggnader som har ett kulturhistoriskt värde. Det har invändigt varit fråga om att byta ut gips mot gips och linoleummattor mot nya likvärdiga mattor samt målning. Messingsbruket hade ingen avsikt att renovera vare sig fastighet, byggnader eller lokaler utöver de renoveringsarbeten som redan pågick i anslutning till ombyggnationen av café till bistro. Mälarenergi har inte konkretiserat på

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

vilket vis påstådda standardförbättringar skulle ha inneburit en vinning av ekonomiskt slag för Messingsbruket.

Det är ostridigt i målet att Messingsbruket efter översvämningen och under en övergångstid tvingades hålla butiks- och caférörelsen stängd, helt och sedan delvis, till dess att lokalerna kunnat säkras för besökare och återställas i funktionsdugligt skick. Mälarenergi har även vitsordat viss ersättning för förlorad försäljning i anledning av detta. Mälarenergis bestridande av den resterande delen av skadan upp till yrkat belopp har inte föregåtts av några konkreta invändningar eller ifrågasättande av relevanta omständigheter och den bevisning som Messingsbruket åberopat är tillräcklig.

Kostnader hänförliga till dotterbolaget

Kvarnbacken Fastigheter AB är ett av Messingsbruket helägt dotterbolag som har som enda syfte att äga och förvalta fastigheten och de byggnader i Skultuna där delar av koncernens operativa verksamhet bedrivs. Messingsbruket har som moderbolag talerätt beträffande fastighetsbolagets ersättningskrav, som även dokumenterats genom en koncernintern överlåtelse och den skada som drabbat fastighetsbolaget är redovisad.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Händelsen har utgjort ett dammhaveri

Enligt 11 kap. 18 § första stycket miljöbalken ska den som är skyldig att underhålla en damm för vattenreglering ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot dammhaveri. Detta gäller även om varken den underhållsskyldige eller någon som den underhållsskyldige svarar för har vållat skadan. Det föreligger således ett strikt ansvar för skador till följd av ett dammhaveri. Med dammhaveri avses enligt 11 kap. 4 § miljöbalken ett okontrollerat utströmmande av det vatten eller blandning av vatten och annat material som en damm är avsedd att dämma upp eller utestänga.

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

Bestämmelsen om skadeståndsansvar vid dammhaveri infördes år 1997 i 17 kap. 4 § vattenlagen (1983:291) och kom sedan att överföras till miljöbalken år 1999 samt ändras något år 2014. Av propositionen som behandlade införandet i vattenlagen framgår att det vid den tiden var osäkert om gällande rätt innebar skärpt ansvar för farlig verksamhet och att det därför var lämpligt att lagfästa ett sådant ansvar (prop. 1996/97:46 s. 9). Som skäl för införandet av strikt ansvar anfördes att vattenreglering genom dammar ofta innebär en latent fara med betydande skaderisker som samtidigt innebär ekonomiska fördelar för den som bedriver verksamheten och att det då är rimligt att denne som kostnader i verksamheten bär risken för de skador som kan orsakas. Som ytterligare skäl för strikt ansvar anfördes att skadekostnaderna bäst reduceras om de läggs på den som har största möjligheten att kontrollera risken. Det angavs vidare att regeln om strikt ansvar måste vara klar och enkel så att man undviker bevissvårigheter som skulle kunna urholka de avsedda fördelarna för de skadelidande.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att tilloppstuben inte är att se som en damm i den mening som avses i 11 kap. 4 § miljöbalken eftersom syftet med tuben inte är att dämma upp vatten, dvs. förhindra vattnets vidare spridning bortom byggnadskonstruktionen och alltså förhindra att vattnet rinner ner i ett lägre område (prop. 2013/14:38 s. 12 och 19).

Tekniskt sett utgörs en dammanläggning för vattenreglering av såväl dämmande som avbördande funktioner där anläggningsdelarna är fysiskt och verksamhetsmässigt sammankopplade. I aktuellt mål utgör tilloppskanalen och tilloppstuben delar av den avbördande funktionen men kan ha såväl en avbördande som en dämmande funktion periodvis vid olika driftsförhållanden. Det noteras särskilt att i förevarande fall så rymmer tilloppskanal och tilloppstub en ansenlig volym vatten vilket kan förknippas med en säkerhetsrisk.

I 17 kap. 4 § vattenlagen, liksom i den tidigare lydelsen av 11 kap. 18 § miljöbalken, föreskrevs att ansvaret gällde ”dammanläggning för vattenreglering” och i förarbetena till bestämmelsen angavs att skadeståndsskyldigheten bör omfatta dammar för vattenreglering dvs. ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för ett annat vattenföretag och att häri ingår även vattenöverledning (prop. 1996/97:46 s. 13).

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

I samband med lagändringen år 2014 ändrades ”dammanläggning för vattenreglering” till ”damm för vattenreglering”. Samtidigt infördes i 11 kap. 4 § miljöbalken definitioner av ”damm” och ”dammhaveri”. Det framgår inte av förarbetena till ändringarna att det fanns någon avsikt att ändra något i sak när det gäller skadeståndsskyldigheten enligt 11 kap. 18 § miljöbalken.

Mot bakgrund av det som anförts bedömer Mark- och miljööverdomstolen att den aktuella tilloppstuben får anses vara en del av dammanläggningen på sådant sätt att skador på den ska omfattas av bestämmelsen om skadestånd vid dammhaveri om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Denna tolkning av bestämmelsens innebörd stämmer väl med syftet med att införa strikt ansvar för skador som orsakats vid dammhaveri.

Förloppet vid haveriet är i stort sett ostridigt i målet och Mark- och miljööverdomstolen delar mark- och miljödomstolens bedömning att händelsen utgör ett dammhaveri. Mälarenergi är därför enligt 11 kap. 18 § miljöbalken strikt ansvarig för de skador som utströmningen av vatten orsakat Messingsbruket.

Med domstolens bedömning i denna fråga saknas skäl att pröva övriga grunder som Messingsbruket åberopat till grund för skadeståndsskyldighet.

Skadeståndets storlek

Parterna är inte ense om vilka skador som ska ersättas med anledning av att Messingsbrukets dotterbolag äger fastigheterna. Parterna är inte heller ense om skadeståndsbeloppet såvitt gäller frågan om avdrag ska göras på den grunden att byggnaderna efter reparations- och återställningsarbetena är i nyskick och frågan om hur stor förlusten avseende täckningsbidrag/utebliven försäljning är. Mark- och miljööverdomstolen instämmer i dessa delar i mark- och miljödomstolens bedömning.

På grund av de bedömningar som Mark- och miljööverdomstolen gjort ska Mark- och miljödomstolens dom fastställas.

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

Rättegångskostnader

Med den utgång målet fått i Mark- och miljööverdomstolen är Messingsbruket att anses som vinnande part. Mälarenergi ska därför ersätta Messingsbruket för dess rättegångskostnader här. Mälarenergi har överlämnat till domstolen att bedöma skäligheten av det yrkade beloppet. Med hänsyn till målets art och omfattning bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det yrkade beloppet är skäligt.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 2025-12-29

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg (skiljaktig) och Mikael Hagelroth, referent, f.d. tekniska rådet Ingrid Johansson samt hovrättsrådet Caroline Hedvall Klostermark.

Skiljaktig mening, se nästa sida

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24

SKILJAKTIG MENING

Hovrättsrådet Lars Borg är skiljaktig och anför följande.

I 11 kap. 4 § miljöbalken definieras dammhaveri som ett okontrollerat utströmmande av det vatten eller den blandning av vatten och annat material som en damm är avsedd att dämma upp eller utestänga. Med dammhaveri menas att en damm inte förmår hålla tillbaka det uppdämda vattnet utan det sker en okontrollerad utströmning av det uppdämda vattnet från magasinet (prop. 2013/14:38 s. 13). En damm är en vattenanläggning och i samma paragraf definieras vattenanläggning som en anläggning som kommit till genom vattenverksamhet tillsammans med manöveranordningar som hör till en sådan anläggning. Eftersom manöveranordningar ingår i definitionen av en vattenanläggning har lagstiftaren ansett att också avbördningsanordningar och intag omfattas av definitionen av damm (prop. 2013/14:38 s. 57).

Jag delar majoritetens uppfattning att tilloppstuben inte är en damm i sig i den mening avses i 11 kap. 4 § miljöbalken eftersom syftet med tuben inte är att dämma upp vatten, dvs. förhindra vattnets vidare spridning bortom byggnadskonstruktionen och alltså förhindra att vattnet rinner ner i ett lägre område (prop. 2013/14:38 s. 12 och 19). Frågan är om tuben ändå ingår eller hör till en damm/dammanläggning på ett sådant sätt att skador som orsakats av att tilloppstuben skadats omfattas av bestämmelsen om strikt ansvar vid dammhaveri enligt 11 kap. 18 § miljöbalken. Enligt min mening får det anses följa av definitionen av dammhaveri i 11 kap. 4 § miljöbalken och av ordalydelsen av 11 kap. 18 § miljöbalken att utströmningen av vatten har sin orsak i något som inträffat med den byggnadskonstruktion som utgör dammen, inklusive de manöveranordningar som hör till dammen, för att bestämmelsen om strikt skadeståndsansvar vid dammhaveri ska bli tillämplig. Tilloppstuben kan därför enligt min uppfattning inte anses utgöra en del av dammanläggningen på ett sådan sätt att skadestånd i detta fall kan utgå med stöd av bestämmelsen i 11 kap. 18 § miljöbalken. Att utströmningen av vatten i detta fall varit okontrollerat och omfattande förändrar inte min bedömning. Eftersom mark- och miljödomstolen inte prövat övriga grunder

SVEA HOVRÄTT DOM M 508-24 för skadeståndsskyldighet som Messingsbruket åberopat bör mark- och miljödomstolens dom enligt min mening undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt behandling. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Bilaga A

Sid 1 (26) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 8060-22 Mark- och miljödomstolen 2023-12-19 meddelad i Nacka

PARTER

Kärande

Skultuna Messingsbruk Aktiebolag, 556029-3085 Bruksgatan 8 726 31 Skultuna Ombud: L.L. och M.S.

Svarande

Mälarenergi Vattenkraft AB, 556016-6018 Box 14 721 03 Västerås Ombud: J.E. och S.G.

SAKEN

Ersättning i anledning av översvämning vid vattenverksamhet

DOMSLUT

1Mälarenergi Vattenkraft AB ska till Skultuna Messingsbruk Aktiebolag betala 2 810 889 kronor jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen på beloppet 2 028 136 kronor från den 19 juni 2022 samt på beloppet 782 753 kronor från den 24 september 2022, till dess full betalning sker.

2Mälarenergi Vattenkraft AB ska ersätta Skultuna Messingsbruk Aktiebolag för rättegångskostnader med 1 350 901 kronor, varav 1 190 000 kronor avser ombudsarvode. På beloppet löper ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Skultuna Mässingsbruk grundades år 1607 på initiativ av kung Karl IX. Verksamheten har sedan starten bedrivits invid Svartån i de centrala delarna av Skultuna. Bruket placerades i Skultuna på grund av läget vid Svartån, där strömmarna kunde nyttjas och ge tillräckligt mycket energi för att driva ett mässingsbruk. Idag är Skultuna Messingsbruk Aktiebolags (Messingsbruket) energiförsörjning oberoende av vattenkraftverkets verksamhet. Vattenkraftverket för elproduktion har funnits på platsen sedan 1900-talets början. Mälarenergi Vattenkraft AB (Kraftbolaget) är ett dotterbolag till Mälarenergi AB som i sin tur ägs av Västerås stad.

Kraftverket i Skultuna utnyttjar fallhöjden i Svartån mellan de norra och centrala delarna av Skultuna. Cirka en km norr om kraftstationen finns utskovsdamm och kanalintag, vilka delar Svartån i två delar. Från utskovsdammen rinner Svartån fritt medan kanalintaget utgör startpunkten för en vattenväg som går genom Skultuna ner till kraftstationen. Anläggningen sträcker sig över den fastighet där Messingsbruket bedriver sin verksamhet.

Tidigt på morgonen den 13 september 2021 gick tilloppstuben som leder in vatten från Svartån till kraftstationen sönder. Detta resulterade i att vattenmassor strömmade ut och översvämmade Messingsbrukets anläggning.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Messingsbruket

Messingsbruket har yrkat att Kraftbolaget ska förpliktas att till Messingsbruket betala skadestånd om 2 963 282 kronor (exklusive mervärdesskatt) jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen (1975:635), från den 19 juni 2022 på beloppet 2 180 529 kronor samt från den 24 september 2022 på beloppet 782 753 kronor, i bägge fallen till dess full betalning sker.

Messingsbruket har även yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Kraftbolaget

Kraftbolaget har bestritt Messingsbrukets talan i dess helhet.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Kraftbolaget har som skäliga belopp i och för sig vitsordat följande: 2 000 000 kr för åtgärds- och återställandekostnader, inklusive kostnader som avser Kvarnbacken Fastigheter AB. 150 000 kr för lönekostnader. 300 000 kr för förlorat täckningsbidrag/försäljning. Sammantaget har Kraftbolaget således som skäliga belopp i och för sig vitsordat 2 450 000, varav Messingsbruket redan fått 800 000 kr ersatta av sitt försäkringsbolag. Kraftbolaget har därför i målet såsom skäligt i och för sig vitsordat ett sammantaget belopp om 1 650 000 kr.

Ränta har vitsordats enligt 6 § räntelagen från datum för delgivning av stämningsansökan.

Kraftbolaget har för egen del yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

GRUNDER

Messingsbruket

Kraftbolagets tilloppstub havererade i september 2021 vilket resulterade i att vattenmassor vällde ut och orsakade omfattande skador på Messingsbrukets anläggning. Kraftbolagets verksamhet vid Skultuna kraftstation utgör tillståndspliktig vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken. Kraftbolaget är ägare, tillståndsinnehavare och verksamhetsutövare för vattenverksamheten och anläggningen. Messingsbruket har genom de utströmmande vattenmassorna lidit skada som ska ersättas av Kraftbolaget.

Kraftbolaget har enligt reglerna om dammhaveri i 11 kap. 4 och 18 §§ miljöbalken ett strikt ansvar att betala skadestånd för den skada som Messingsbruket genom översvämningen har lidit.

Om strikt ansvar inte skulle anses gälla enligt reglerna om dammhaveri gäller strikt skadeståndsansvar enligt Högsta domstolens praxis avseende farlig vattenverksamhet (jfr NJA 2021 s. 473 och däri hänvisade avgöranden). Kraftbolaget driver en

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

verksamhet som innebär risk för skador på närliggande fastigheter och har haft anledning att räkna med att tuben kunde haverera. Starka skäl föreligger att följa miljöbalkens principer om strikt ansvar.

Kraftbolaget är vidare ansvarigt enligt 32 kap. miljöbalken på grund av den störning som har orsakat Messingsbrukets skador. Messingsbruket ska inte behöva tåla denna störning. I första hand är detta ansvar strikt, men under alla omständigheter är Kraftbolaget ansvarigt att betala skadestånd på grund av vårdslöshet.

Kraftbolaget har även brustit i sitt underhållsansvar enligt 11 kap. 17 § miljöbalken, både vad gäller preventivt och löpande underhåll. Frågan om ansvar enligt 11 kap. 17 § miljöbalken ska bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer. I första hand har Kraftbolaget, genom de principer som Högsta domstolen gett uttryck för, ett strikt ansvar för sitt bristande underhåll. I andra hand har bolaget genom sin underlåtenhet att vidta adekvata underhålls- och avhjälpandeåtgärder förfarit vårdslöst.

Grunden för ränteyrkandet är att två kravbrev har tillställts Kraftbolaget, det senare genom det försäkringsbolag som då hanterade tvisten. Ränta ska löpa från 30 dagar efter det att kraven framställts.

Kraftbolaget

Det är ostridigt att Kraftbolaget äger vattenkraftverket och ansvarar för dess verksamhet. Det är vidare ostridigt att Kraftbolagets verksamhet i vattenkraftverket innefattar tillståndspliktig vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken.

Det är även ostridigt att vattenkraftverkets tilloppstub vid skadetillfället läckte ut vatten och att det utläckande vattnet har förorsakat skada hos Messingsbruket.

Parterna är ense om att det rör sig om en vattenanläggning. Vattenkraftverkets tilloppstub utgör dock inte en dammanläggning eller del av dammanläggning enligt

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

11 kap. miljöbalken. Det är därför inte fråga om ett dammhaveri, utan om en tilloppstub som gått söder. Det föreligger därmed inget strikt ansvar.

När det gäller den åberopade rättsliga grunden att Kraftbolaget har ett strikt ansvar på allmän skadeståndsrättslig grund, enligt de principer angående ansvar för vattenskador som Högsta domstolen har utvecklat i praxis, menar Kraftbolaget att denna ska avvisas på grund av bristande behörighet för mark- och miljödomstolen.

Angående 32 kap. miljöbalken är det i detta fall inte fråga om en sådan liknande störning som avses i det kapitlet. Kapitlet gäller inte denna typ av verksamhet.

Avseende 11 kap. 17 § miljöbalken så är det inte bristande underhåll som har lett till skadan. Eftersom skador uppstått har det givetvis dessförinnan funnits en risk för att skadorna skulle uppstå. Detta säger ingenting om Kraftbolagets ansvar för skadorna, då Kraftbolagets agerande inte har varit vårdslöst.

Beträffande skadornas storlek avser delar av återställandekostnaderna standardhöjande åtgärder.

Grunden för bestridandet av ränteyrkandet är att det i samband med kravbreven inte presenterats erforderlig utredning.

UTVECKLING AV TALAN

Messingsbruket

Den 13 september 2021 havererade Kraftbolagets tub. Vattenmassor strömmade okontrollerat fram över Messingsbrukets anläggning. Akuta räddningsåtgärder vidtogs. Skadorna som uppkom för bruket var omfattande. Haveriet skedde tidigt på morgonen och det var begränsat med personer som rörde sig på området. Det hade kunnat bli värre då det vistas mycket turister i området.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Bakgrund

Messingsbruket är ett mindre privatägt bolag som tillverkar metallföremål av hög kvalitet. Bruket är ett populärt turistmål. Messingsbruket omfattar det operativa bolaget och Kvarnbacken Fastigheter AB som äger fastigheten. I detta mål för det operativa bolaget talan för fastighetsbolaget enligt åberopade överlåtelsehandlingar.

Mälarenergi Vattenkraft AB ingår i den större Mälarenergikoncernen som är en stor aktör som driver kraftverk i Mälardalen. Mälarenergi AB är huvudbolag i koncernen och detta bolag ägs av Västerås stad. Huvudmannaskapet för den kommunala vattenförsörjningen ingick vid tiden för haveriet i Mälarenergi AB:s verksamhet.

Svartån däms vid Skultuna. Dammanläggningen är vidsträckt med utskovsdamm och kanalintag som delar upp ån i två delar. Till vänster i bilden nedan flödar vattnet fritt. Till höger är vattenvägen som leder vattnet till kraftverket genom en tilloppskanal och en tilloppstub. Från tilloppskanalen leds vattnet in i tuben genom ett tubintag som är försett med ett galler. Sträckan utmed tilloppskanalen är lummig med mycket träd. Efter kraftstationen finns en utloppskanal och efter utloppskanalen går åfårorna ihop. Vattenvägen har en dämmande funktion och längs hela vattenvägen finns flera manöveranordningar såsom utskov, luckor och portar. På flera ställen finns det möjlighet att påverka vattenflödet. Mitt i tuben finns ett svalltorn som har en tryckutjämnande funktion.

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Haveriet

I anslutning till haveriet anlitade Kraftbolaget Rejlers Sverige AB (Rejlers) som fick i uppdrag att studera förutsättningar och händelseförlopp samt utreda orsaker och samband mellan olika faktorer som lett fram till haveriet. Uppdraget och Rejlers slutsatser redovisas i Rejlers rapport. Rapporten är upprättad drygt en vecka efter att haveriet inträffade. Kraftbolagets försäkringsbolag Trygg Hansa, som nekat Kraftbolaget ersättning för bolagets egna skador, har anlitat Sweco som också tagit fram en rapport.

Rejlers tar i sin rapport upp ett uppvattningsområde som noterades ett år före haveriet och som ligger på grannens fastighet. På grund av uppvattningsområdet så misstänktes läckage från tuben eller svalltornet och Kraftbolaget undersökte de egna anläggningarna. Undersökningarna resulterade i misstankar om att det var från valedningar det läckte och bolaget informerade därför sitt moderbolag. Inga ytterligare åtgärder vidtogs under 2020. Ett och ett halvt år senare, i juni 2021, hade det bildats en pöl runt tuben vid svalltornet. Tuben brast sedan mycket nära denna pöl.

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Pölen utgjorde en stor vattenansamling runt tuben. Messingsbruket kände en oro över pölen och kontaktade Kraftbolaget och frågade om vilka åtgärder bolaget tänkte vidta. Av Rejlers rapport framgår att vattnet var klart och återigen misstänktes att läckan kom från det kommunala vattenledningsnätet. Moderbolaget kontaktades återigen och potentiella läckor eftersöktes. Pölen uppmärksammades i lokala Facebook-grupper.

Kraftbolaget satte upp ett stängsel runt tuben för att hindra barn från att komma åt vattensamlingen. Under sommaren försökte Kraftbolaget pumpa bort vattnet men vattnet fylldes på igen. Förutom detta vidtogs inga åtgärder. I augusti, efter semestrarna, hade inget hänt och marken runt pölen började bli sank. Messingsbruket kontaktade Kraftbolaget och efterfrågade en åtgärdsplan. Bruket fick besked om att det skulle åtgärdas.

Av Rejlers rapport framgår att det var riklig nederbörd dygnet före haveriet. Nederbörden tog med sig mycket löv som satte sig på gallret vid tubintaget. Löven färdades längs kanalen eller kanske hela vägen uppifrån Svartån. Löven fungerade som en propp som blockerade intaget till tuben och vattennivån och trycket i tuben sjönk. Effektutvinningen i kraftverket minskade därmed också.

Av ett diagram i Rejlers rapport framgår att tubens normala tryck är 15,3 bar. Trycket sjönk under kvällen och låg till slut under 10 bar. Klockan 00.25 hade trycket mer än halverats. Under tiden trycket halverades så sjönk effektutvinningen. Orsaken till att tubtrycket och effektutvinningen sjönk förklarar Rejlers med att gallret vid tubintaget hade satts igen. Mindre vatten kunde därför ta sig in i tuben och vidare till kraftverket. Vattennivån i tilloppskanalen steg så mycket att utskovsdammen öppnades automatiskt för att avbörda i Svartåns andra fåra. Under den efterföljande tiden sjönk trycket ytterligare. Klockan 05.30 var trycket 6 bar. Rejlers menar att tuben knäcktes någon gång mellan 00.30 och 05.00 i samband med att vattentillförseln till tuben sjönk. Rejlers har konstaterat att tuben tömts på vattnet invändigt och att den då flutit upp i pölen och plankorna har pressats in.

Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Kraftbolaget blev varse det låga tycket och effekten först på morgonen den 13 september. Kraftbolaget sänkte då pådraget, dvs. luckorna till kraftverket stängdes så att mindre vatten kunde passera. Luckorna var då öppna till 20 procents pådrag. Kort därefter stängdes de helt p.g.a. en automatisk skyddsfunktion. Det kunde fortfarande rinna till lite vatten ovanifrån och tuben fylldes därför nedifrån och upp. Trycket i tuben ökade snabbt och p.g.a. hålen i tuben så forsade vatten ut och mot Messingsbruket. Rejlers konstaterade att kraftverkspersonalens åtgärd, att stänga luckorna, medförde att tuben fylldes med vatten, vilket gjorde skadan värre.

När Kraftbolaget fick information om översvämningen stängde de luckan uppströms vid kanalintaget. Tubintaget stängdes dock först en och en halv timme senare, runt kl. 07.30, eftersom man behövde beställa en kranbil från Västerås för att stänga luckan manuellt. Först en timme efter att Messingsbruket larmat om översvämningen öppnade Kraftbolaget luckorna i kraftverket och släppte ut vattnet. Pådraget ökades relativt lite jämfört med kvällen innan. Bruket har inte fått någon information om varför pådraget inte ökades i större omfattning. Vattnet forsade ut ur hålen i tuben i ungefär två timmars tid.

Rejlers konstaterar i rapporten att tubledningar i trä inte är dimensionerade för att kunna tömmas på vatten vid yttre vattentryck. Tuben får då lyftkraft och flyter upp. Skadan består i att längsgående plankor på tubens sidor pressats in på grund av yttre tryck. Det är inte bara yttre tryck från vatten som skadat tuben. Det fyllnadsmaterial som låg runt tuben var sådant som lätt omlagras och i samband med att tuben flöt upp omlagrades kringfyllnaden vilket skapade ytterligare tryck på tuben. När tuben sedan fylldes med vatten igen skadades den ännu mer, på grund av tyngden från det invändiga vattnet.

I Swecos rapport konstateras att det inte har funnits någon överfyllnad på tuben och att kringfyllnaden har bidragit till haveriet. Avsaknaden av överfyllnad gör att tuben flyter upp när den är tömd och omgiven av vatten. Kringfyllnaden är ensgraderad och ger inte formstabilitet, vilket innebar att den omlagrades lätt. Tuben och kringfyllnaden låg även i slänter som tryckte på sidorna. Lerjorden runt omkring är

Sid 10 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

mycket tät och gör det svårt att dränera området. Diket riskerade därmed att vattenfyllas. Enligt Sweco har förläggningen av tuben inte följt instruktionerna från 2003 när den lades om 2009. Sweco anser vidare i rapporten att när översvämningen konstaterades 2021 borde kraftverket genast ha tagits ur drift för att säkerställa att vatten fanns kvar i tuben och det vattenfyllda området kring tuben borde ha länspumpats. Därefter borde man ha ordnat fungerande dränering.

Enligt vad som anges i Rörboken - yttre rörledningar, förekommer trärör inte i nyanläggningar. Det anges också att rör rör på sig när de utsätts för yttre laster och invändigt tryck. Dessa belastningar ger upphov till spänningar i rörväggen.

En vecka efter haveriet schaktades den vattenledning vid tuben fram som tros ha gett upphov till pölen. I samband med detta konstaterades att en skarvkoppling på ledningen hade sprungit läck. Vattenledningen och tuben låg nedgrävda där läckan hittades. Vattenledningen var ytligt förlagd nära jordlagret.

Skadorna

Den stora byggnaden drabbades värre än den lilla byggnaden. Kulverten under bruket skadades och stammen trycktes sönder. Gips och tegelväggar fuktskadades. Golvet blev också fuktskadat. Marken runt omkring skadades och asfalten på parkeringen bröts upp. Den nyrenoverade kallmuren skadades. Räddningstjänsten skickade en restvärdesledare som hjälpte till att begränsa skadorna. Områden isolerades och skärmades av så att vattnet inte kunde ta sig vidare.

Kadesjö tog fram ett åtgärdsförslag för utvändiga skador. Recover gjorde en skadeutredning. Samtliga återställandearbeten har utförts av en och samma firma, Nybyggarna i Västerås AB. Återställandearbetet har utförts enligt Kadesjös åtgärdsförslag och Recovers skadeutredning. Messingsbruket kom snabbt i gång med återställningsarbetet. Försäljningen till återförsäljare och webbkunder blev inte särskilt drabbad. Caféverksamheten och butiken fick dock stängas ned. Reparationsarbeten har fortsatt in på våren och sommaren 2022.

Sid 11 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Kraftbolagets underhåll av anläggningen

Kraftbolaget har inte redogjort för de åtgärder och rutiner som man faktiskt haft vid tiden för skadan. I den konsekvensutredning från 2017 som har getts in till länsstyrelsen har Kraftbolaget fyllt i att anläggningen omfattas av tre dammar, bl.a. intagskanal med tub. När det gäller konsekvenserna av ett dammhaveri anges det att skada på kulturmiljön kan ske vid haveri av tub. Det anges vidare att tubbrott skulle få störst konsekvenser då Messingsbruket kunde komma att skadas. Utredningen är framtagen fem år före dammhaveriet. Kraftbolaget har alltså tidigare betraktat tilloppstuben som en del av dammen, men gör det inte längre.

Energiföretagens riktlinjer RIDAS 2019 är inlämnade i målet och är den utgåva som gällde vid tiden för haveriet. RIDAS innehåller riktlinjer för vad som är ett ansvarsfullt bedrivande av dammverksamhet. Enligt RIDAS ska en verksamhetsutövare upptäcka, förstå och beskriva risker för sin anläggning. Hot mot anläggningen kan delas in i yttre och inre hot. En yttre risk kan vara att anläggningen ligger nedsänkt i vatten. Inre hot har sin grund i brister från alla aktiviteter som har påverkan på dammsäkerheten, det vill säga vid utformning, konstruktion, byggande, underhåll, drift, beredskap samt, organisation, kompetens och dokumentation m.m.

Det har förekommit en mängd brister i Kraftbolagets säkerhetsarbete bl.a. när det kommer till tubens förläggning, åtgärder vid vattenansamlingen samt avvikelser i driften under kvällen för haveriet. Efter haveriet har Kraftbolaget vidtagit ett flertal säkerhetsåtgärder. Delar av tuben har ersatts med en ståltub med betongfundament. Vidare har en tryckvakt som larmar när trycket sjunker installerats och dammluckorna vid tubintaget går nu att stänga elektroniskt. Det har även lagts nya dräneringsrör under tuben. Dessa åtgärder borde ha vidtagits tidigare.

Kraftbolaget

Inledning

Kraftbolagets koncernstruktur har ingen relevans i målet. Va-verksamheten är särskilt reglerad i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster och syftar till va-

Sid 12 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

kollektivets bästa. Den verksamheten är som en egen kommun i kommunen, oavsett var den organisatoriskt är placerad.

Mark- och miljödomstolen har en prövningsram i och med att det är fråga om en specialdomstol som bara kan pröva speciellt utpekade rättsområden. Det föreligger vidare en åberopsbörda för de rättsfakta som Messingsbruket gör gällande i målet. I fråga om påstått bristande underhåll från Kraftbolagets sida är det oklart vad som egentligen läggs bolaget till last.

Vid tillämpningen av 11 kap. miljöbalken ska alla bedömningar göras enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. De bevislättnader och ansvar för självständiga uppdragstagare som finns i 32 kap. miljöbalken gäller inte. Bestämmelserna i 32 kap. är inte tillämpliga i detta fall.

Det har läckt vatten från tilloppstuben ned till parkeringen. Vad som har hänt är dock inte något dammhaveri utan ett läckage från en tilloppstub. Dammen tar slut vid de luckor som reglerar utsläpp från dammen.

Trätuben

Den trätub som är aktuell i målet används än idag. Leverantören av tuben, Boxholm, är välrenommerad och trätuben i Skultuna visas som exempel på leverantörens hemsida. Det som är känt gällande omständigheterna tiden före och vid skadetillfället anges i Rejlers rapport. Parterna är överens om det mesta när det gäller det faktiska händelseförloppet. Sweco har i sin rapport en delvis annan inställning som Kraftbolaget ifrågasätter.

Det har funnits en tilloppstub på sträckan sedan kraftstationen byggdes någon gång i början av 1900-talet. Den var tidigare av stål och byttes 2003 ut till en trätub. Leverantören Boxholm stod för konstruktionen och instruktioner gällande förläggning av tuben. Tuben är förlagd enligt Boxholms instruktioner. Det visade sig dock att entreprenören som utfört arbetet hade återanvänt uppgrävda massor och använt som kringfyllnad. Det blev inte bra. När man 2009 utförde mätningar hade tuben

Sid 13 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

blivit oval. Det genomfördes då omfattande åtgärder för att återställa tuben. Bland annat byttes fyllnadsmaterialet ut. Mätningar efter att åtgärderna utförts visade att tuben åter var cirkulär. Åtgärderna utfördes tillsammans med Boxholm. Tuben förlades med så kallad bar hjässa, alltså utan överfyllnad. Bergslagen hydrokonsult och entreprenören Svevia hade byggmöten där det antecknades att en förläggningsskiss skulle tas fram tillsammans med Boxholm. Förläggningen av tuben skedde sedan i enlighet med Boxholms anvisningar.

Det fanns inget krav på att tuben skulle vara övertäckt. Det har inte heller funnits några uppgifter om att tuben inte skulle klara av att vara översvämmad. Tuben har fungerat utan några problem.

Misstänkta vattenläckage

År 2020 upptäcktes vatten på vägen nedanför tuben. Platsen ligger ca 45 meter från röret, parallellt med detta nedanför en slänt. Själva slänten var inte blöt. Kraftbolaget befarade att det var vatten från bolagets anläggning och vidtog därför åtgärder. Bergslagens Hydro Consult AB anlitades och konstaterade att det inte fanns några skador eller åverkan på tilloppstuben. Vattnet kom inte från svalltornet eller tilloppstuben. Även inspektionsbrunnarna runt tilloppstuben kontrollerades. I dräneringsrören rann det lite vatten men det gjorde ingen skillnad om tuben var fylld eller tömd. Detta gjorde att Kraftbolaget misstänkte att det var något annat som läckte. Man tog kontakt med huvudmannen för va-verksamheten och berättade att det fanns ett misstänkt läckage. Det fanns vid detta tillfälle inget vatten uppe vid tuben.

Den 30 juni 2021 upptäcktes det att det fanns vatten vid tilloppstuben uppe vid svalltornet. Vattnet runt tuben var klart. Svartåns vatten ser inte ut som dricksvatten utan är mörkt och grumligt. För kraftbolagets personal var det tydligt att vattnet inte kom från tuben utan från va-anläggningen. Tuben var delvis vattenövertäckt. Den var mer eller mindre täckt med vatten vid olika tillfällen. Kraftbolaget satte upp staket för att inte allmänheten skulle riskera att komma till skada och pumpade bort vattnet. Vattnet återkom dock. Bolaget har aldrig åtagit sig i förhållande till någon

Sid 14 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

annan att pumpa bort vattnet. Man tog kontakt med va-huvudmannen igen och meddelade att det antagligen var en läcka. Kraftbolaget genomförde också en filmning/inspektion av dräneringsslangarna och konstaterade att de fungerade som de skulle. Sista gången va-huvudmannen gjorde läcksökningsåtgärder var natten mellan den 8-9 september 2021. Det upptäcktes ingen läcka på va-ledningarna då heller.

Kraftbolaget bedömde att det inte var bra för tuben att stå i vatten över vintern och beställde därför schaktningsarbeten. Det fanns ingenting som pekade på att det förelåg någon risk för skada på tilloppstuben vid detta tillfälle eller vid tidigare inspektioner. Det som skulle göras var att gräva och schakta kring tuben. Planeringen gjordes den 7 september 2021 och arbetena skulle påbörjas den 14 september. Hade olyckan inte skett hade alltså läckan på va-ledningen troligen upptäckts dagen efter.

Orsakerna till läckan på tuben

Under timmarna före tubläckan blåste det och regnade kraftigt. Det blev då ett ökat flöde i ån och en kraftig lövfällning. Bråte och löv spolades mot intaget. Det var med hänsyn till årstiden ovanligt mycket som fastnade i gallret. Intagsgallret sattes igen trots att det fanns en automatisk rensningsfunktion. Den 13 september 2021 noterade man på driftcentralen att det var onormala driftförhållanden. Kraftbolaget fick även larm från Messingsbruket om att det läckte vatten.

Det är riktigt att trycket sjönk under natten. Utskovsluckan på dammen uppströms öppnades automatiskt när nivåerna fylldes på i vattenanläggningen. Det troliga är att skadan inträffat någon gång mellan klockan 00.25 och 05.30. Det är riktigt att intaget till turbinen drogs ner till 20 procent runt klockan 6 på grund av att trycket sjönk. Sedan stängdes turbinen helt genom en automatisk avstängning. Turbinen och tuben återfylldes med vatten och det började strömma ut vatten från den skadade tuben. Intagsluckan till tuben stängdes sedan och var helt stängd klockan 07.55. Då fick man stopp på läckaget.

Sid 15 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Observationer från SMHI visar att det var en riktig topp i september vad gäller nederbörd. Det aktuella dygnet noterades 16 mm regn. SMHI:s mätstation ligger alldeles i närheten av Messingsbrukets anläggning.

Sammanfattningsvis var det samverkande faktorer som orsakade förloppet. Tömningen av tuben, återfyllningen och tömningen på nytt är det som har lett till skadan på tuben, i kombination med att tuben låg i vatten. För skadan på bruket är tilltäppningen av intagsgallret inte oväsentlig då det strömmade in så lite vatten att tuben tömdes men tillräckligt för att fylla tuben igen när den var skadad och utsläppet genom turbinen stängdes.

I kurvorna i diagrammet i Rejlers rapport finns två hack då trycket i tuben ökade som visar att rensningsfunktionen av gallret varit i gång. Sedan täpptes intaget till tuben till igen.

Den läckande va-ledningen upptäcktes den 20 september 2021. På bilder syns själva skadan på ledningen och hur ledningen ligger ovanpå tuben. Skadan var i skarven på vattenledningen. Det bör noteras att Kraftbolaget inte hade någon aning om var vattenledningen fanns eller att den läckte. Det var inte Kraftbolagets ansvar att reda ut dessa frågor. Det som syns på bilden är läckan vid reducerat tryck i vattenledningen. Den läckte betydligt mer tidigare. Det är vattenläckan som är upphovet till pölen runt tuben. Ledningen har troligtvis legat och läckt i större eller mindre omfattning under lång tid.

Eftersatt underhåll?

En tilloppstub av denna typ ska klara av både tömning och ett utvändigt vattentryck. Om den är gjord i trä spelar ingen roll för huruvida den flyter upp. Även betongrör flyter om man korkar igen ändarna. Oavsett vad tuben är gjord av ska den klara tömning och utvändigt vattentryck. Den klarar dock inte båda samtidigt. Det är den extrema situationen som tuben utsattes för under händelseförloppet som har lett till olyckan. Detta är inget man hade kunnat förutse. Tuben har varit tömd flera gånger

Sid 16 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

tidigare och tål det om den inte utsätts för utvändigt vattentryck. Om tuben är fylld klarar den ett utvändigt vattentryck, den mår bra av att vara vattenfylld.

Flera saker i Sweco-rapporten är direkt felaktiga. Det påstås att det är felaktig kringfyllnad och att tuben är felaktigt anlagd. Detta förnekas av Kraftbolaget. Tuben är förlagd enligt tillverkaren Boxholms instruktioner. Sweco menar att det är ett fel i sig att tuben inte var överfylld. Detta var dock inget fel utan helt i överensstämmelse med tillverkarens instruktioner. Sweco anser vidare att det är fel att tuben ligger i slänter vilket inte stämmer. Det är inget fel att lägga den i lerjord heller eftersom det var ett tjockt lager av annat material runt tuben. Sweco menar även att dräneringsslangarna var utvändigt igentäppta av lera. Detta har man kontrollerat och det stämmer inte. Hela förläggningen är gjord helt i enlighet med Boxholms instruktioner.

Det påstås även från Messingsbruket att en tub ska dimensioneras för att klara extrema förhållanden. Det stämmer inte. Av RIDAS framgår inte hur man ska förlägga och konstruera tuber. Den situation som uppstod är inte normal drift. Tuben ska inte vara konstruerad för att klara en sådan situation. Såväl projektering som utförande och drift har skötts fackmässigt. Det som skedde kom som en överraskning för Kraftbolaget. Att tuben tömdes, flöt upp och fick plankorna intryckta, sedan fylldes på nytt och orsakade skador på Messingsbruket är inte något som bolaget hade kunnat förhindra genom underhåll.

BEVISNING

På Messingsbrukets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med A.J. och V.B., samt vittnesförhör med A.B., L.B. och M.F.

På Kraftbolagets begäran har vittnesförhör hållits med F.M., U.A., A.F., K.M., L.H. och Å.E.

Båda parter har åberopat skriftlig bevisning.

Sid 17 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

DOMSKÄL

Har händelsen utgjort ett dammhaveri?

Allmänna utgångspunkter

Enligt 11 kap. 18 § miljöbalken ska den som är skyldig att underhålla en damm för vattenreglering ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot dammhaveri. Detta gäller även om varken den underhållsskyldige eller någon som den underhållsskyldige svarar för har vållat skadan. I bestämmelsens andra stycke finns vissa undantag angivna som inte är aktuella i detta mål.

Bestämmelsen om ersättning vid dammhaveri gäller dammar för vattenreglering. Enligt 11 kap. 5 § miljöbalken innebär vattenreglering en ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för annan vattenverksamhet. Det utmärkande för en vattenreglering är alltså att regleringen vidtas till förmån för en annan vattenverksamhet, t.ex. ett kraftverksföretag eller en vattentäkt för en industri. Med denna lydelse av definitionen faller vissa slag av regleringar utanför denna, nämligen regleringar som inte utförs till förmån för någon annan vattenverksamhet utan t.ex. för att förbättra recipientförhållandena eller för trafik på någon inre vattenväg (Se Kruse, miljöbalken 11 kap. 5 §, Karnov [2023-12-13]). Regleringen av vattenföringen i Svartån i Skultuna utförs till förmån för ett kraftverksföretag. Anläggningen utgör därmed enligt domstolen en damm för vattenreglering i den mening som avses i 11 kap. 18 §.

Att det är Mälarenergi Vattenkraft AB som är skyldigt att underhålla dammen är otvistigt. Likaså att en skada har åsamkats Messingsbruket och att det finns ett orsakssamband mellan skadorna på tilloppstuben och den skada som drabbade bruket. Den fråga parterna är oense om är om tilloppstuben kan anses utgöra en del av dammen på så sätt att det som hänt ska betraktas som ett dammhaveri.

Parterna har i målet, utöver vad som anges i miljöbalken, bl.a. hänfört sig till Energiföretagens riktlinjer för dammsäkerhet, RIDAS. Exempelvis har F.M. i sitt för hör uppgett att tilloppstuber inte brukar höra till det som omfattas av en

Sid 18 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

utredning för riskbedömningar av vattenkraft. Han har vidare uppgett att tillopps-tu ber inte nämns specifikt som en dammdel i RIDAS. Även Å.E. har uppgett att en tub inte utgör en del av en damm enligt RIDAS. Mark- och miljödomstolen anser utifrån vad som framkommit i målet att RIDAS inte ger någon ledning i frågan om tilloppstuben har utgjort en del av dammen eller inte. Bedömningen ska enligt domstolen göras utifrån bestämmelserna i miljöbalken och dess förarbeten.

Definitionen av damm finns i 11 kap. 4 § miljöbalken. Enligt denna är en damm en vattenanläggning vars syfte är att dämma upp eller utestänga vatten eller blandningar av vatten och annat material. En vattenanläggning är enligt samma bestämmelse en anläggning, som har kommit till genom en vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör till en sådan anläggning.

Även uttrycket dammhaveri är definierat i 11 kap. 4 § miljöbalken. Enligt definitionen är ett dammhaveri ett okontrollerat utströmmande av det vatten eller den blandning av vatten och annat material som dammen är avsedd att dämma upp eller utestänga.

Efter att frågan om ersättning för översvämningsskador på grund av dammbrott hade aktualiserats av Sveriges Försäkringsförbund infördes 1997 en ny paragraf i vattenlagen (1983:291) som innebar att dammägare fick ett strikt ansvar för skada vid dammhaveri. Bestämmelsen finns numera i miljöbalken. Av förarbetena när den nya bestämmelsen infördes framgår att mycket talade för att det redan förelåg ett strängt ansvar för ägare av dammanläggningar när dammen inte fungerar och översvämningar uppkommer, men att rättsläget inte var klart (se prop. 1996/97:46, s. 10). Det ansågs angeläget att de skadelidande gavs ett tillräckligt skydd och att de inte behövde visa att vållande föreligger. Även mera rättstekniska skäl talade enligt förarbetena för ett strikt ansvar. I propositionen anfördes att det beträffande farliga verksamheter är enklare att utan vidare tillämpa ett strikt ansvar än att göra en aktsamhetsbedömning som ändå i de allra flesta fall leder till att företaget anses ha

Sid 19 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

försummat att vidta de åtgärder som kan krävas på grund av den betydande skaderisken. Skaderegleringen kunde på detta sätt underlättas och de skadelidande snabbare komma i åtnjutande av ersättning.

Den ursprungliga bestämmelsen i vattenlagen hade följande lydelse: 18 § Den som är skyldig att underhålla en dammanläggning för vattenreglering skall ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot utströmmande vatten (dammhaveri). Detta gäller även om varken den underhållsskyldige eller någon som den underhållsskyldige svarar för har vållat skadan.

I specialmotiveringen angavs beträffande uttrycket dammhaveri (prop. 1996/97:46, s. 15): Ansvaret förutsätter att dammen inte ger ett avsett skydd mot utströmmande vatten, dammhaveri. Ett dammhaveri föreligger både om dammen hastigt havererar och om den så småningom eroderas och skador uppkommer nedströms. Även när dammen på grund av felmanövrering inte skyddar på avsett sätt föreligger ett dammhaveri i bestämmelsens mening - däremot inte när den fullgör sin funktion men ändå vatten strömmar över den och orsakar skada.

År 2014 gjordes vissa lagändringar i miljöbalken avseende dammsäkerhet. I detta sammanhang fick 11 kap. 18 § miljöbalken sin nuvarande lydelse. Även definitionerna av begreppen damm och dammhaveri infördes. I 11 kap. 18 § miljöbalken byttes bl.a. ordet dammanläggning ut mot damm. Det framgår inte av motiven att avsikten med detta var att det skulle bli någon inskränkning i förhållande till tidigare av vad som omfattas av bestämmelsen.

I regeringens proposition Dammsäkerhet (prop. 2013/14:38, s. 12-13) finns bl.a. följande beskrivning av begreppet damm: Ordet damm har i svenska språket två olika betydelser. I den ena betydelsen betecknar det en byggnadskonstruktion vars syfte är att dämma upp vatten, dvs. förhindra vattnets vidare spridning bortom byggnadskonstruktionen. I den andra betydelsen betecknar ordet den vattenmängd som har dämts upp genom byggnadskonstruktionen. Vanliga synonymer till damm i den första betydelsen är dammanläggning,

Sid 20 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

dammbyggnad, fördämning och reservoar. En vanlig synonym till damm i den andra betydelsen är magasin som betecknar ett särskilt utrymme för varor eller dylikt, exempelvis vatten.

Ändringarna föregicks av betänkandet Dammsäkerhet Tydliga regler och effektiv tillsyn (SOU 2012:46). I betänkandets författningskommentar anges bl.a. följande (s. 442):

Exempel på dammar är kraftverks-, reglerings- och spärrdammar. Vattenkraftverk, avbördningsanordningar och intag i fall de innehåller eller utestänger vatten omfattas också av begreppet damm.

I propositionens författningskommentar anges att eftersom definitionen av vattenanläggning också omfattar manöveranordningar som hör till anläggningen omfattas också avbördningsanordningar och intag av definitionen av damm (prop. 2013/14:38, s. 57). Vidare ges följande beskrivning av begreppet intag: Vattenflödet genom kraftstationen regleras genom ett antal luckor i dammen som kan hållas stängda men också öppnas mer eller mindre. Dessa luckor benämns med ett samlingsnamn intag. En annan viktig anordning vid en kraftverksdamm är de så kallade avbördningsanordningarna. Vattennivån i magasinet påverkas av den naturliga tillrinningen av vatten och av mängden vatten som tappas genom intaget.

I samma proposition (s. 19) finns även en beskrivning av begreppet dammhaveri: Syftet med en damm är att den ska dämma upp eller utestänga en vattenmängd och alltså förhindra att denna vattenmängd rinner ner i ett lägre område. Om detta trots allt sker kan stora skador på det nedanför dammen liggande området uppstå. Detta sker dock bara om det uppdämda vattnet okontrollerat och hastigt rinner ut från magasinet genom dammen eller på annat sätt. Detta sker om hela eller en betydande del av dammen, dess grundläggning eller del av omgivande mark brister och dammanläggningen alltså inte längre kan hålla tillbaka de uppdämda vattenmassorna.

Sid 21 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Utgör tilloppstuben en damm eller del av en damm?

Mark- och miljödomstolen gör följande bedömning när det gäller frågan om tilloppstuben utgör en damm eller del av en damm.

Det är inte alltid bara en damm, som dämmer upp vattnet. Det är inte ovanligt att det behövs flera dammar för att dämma upp vattnet i ett och samma magasin. För sådana förhållanden används i allmänhet benämningen dammanläggning (se prop. 2013/14:38 s. 19). Dammanläggningen i Skultuna består av flera dämmande komponenter med start vid den s.k. utskovsdammen och kanalintaget och slut vid kraftverket. Det finns bl.a. luckor vid tubintaget samt även reglerbara intag vid själva turbinen.

Luckorna vid tubintaget och tilloppskanalen ovanför tuben uppfyller enligt domstolens mening självständigt definitionen av damm då vattnet ovanför däms. Tuben är en nödvändig teknisk komponent för intag av vatten till kraftverket från denna damm. Det finns därför anledning att se tuben som en del av kanaldammens intag. Enligt domstolens bedömning omfattar intaget eller intagskonstruktionen alla anläggningsdelar mellan intagsluckan vid den uppdämda vattenytan och själva tilloppet till turbinen.

Det har vidare framkommit i målet att intaget till turbinen kan regleras och stängas inne i kraftverket. Så skedde exempelvis den 13 september 2021 när pådraget reducerades till 20 procent för att därefter automatiskt stängas av helt. Vatten däms då upp och magasineras i tuben. Fram till att vattnet släpps ut i utloppskanalen nedströms kraftstationen är vattnet i Kraftbolagets besittning. Vattnet finns i intagstuben därför att det har dämts upp i syfte att utvinna vattenkraft. Tuben är alltså en del av den dämmande konstruktionen.

Även ändamålsskäl talar för att tilloppstuben ska ses som en del av dammen. Okontrollerat utflöde av det uppdämda vattnet genom kraftverket kan orsaka omfattande skador på samma sätt som om uppdämt vatten okontrollerat flödar ut ur en avbördningsanordning. Den aktuella händelsen är i det närmaste identisk med det

Sid 22 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

scenario som enligt Mälarenergi Vattenkraft AB:s konsekvensutredning och dammsäkerhetsklassificering (som i sin tur hänvisar till SwedPowers konsekvensklassning 2003) skulle ge störst skada vid brott/haveri vid anläggningen. Nämligen att det frisläppta vattnet skulle komma att strömma ner mot industrifastigheterna och mässingsförsäljningen. Syftet med bestämmelsen om ansvar för dammhaveri var vid dess tillkomst att de skadelidande skulle ges ett tillräckligt skydd och även att den skulle vara enkel att tillämpa. Det är enligt domstolen inte förenligt med syftet med lagstiftningen om det dämda vattnet på väg in i kraftverket inte skulle omfattas av bestämmelsen om ansvar vid dammhaveri.

Med hänsyn till ovanstående finner mark- och miljödomstolen att tilloppstuben utgör en del av dammen i den mening som avses i 11 kap. 18 § miljöbalken.

Kraftbolagets ansvar

Eftersom uppdämt vatten strömmade ut okontrollerat på grund av att en del av dammen inte fungerade utgör händelsen ett dammhaveri. Anläggningen har inte gett avsett skydd mot ett sådant haveri. Kraftbolaget har därmed ett strikt ansvar att ersätta Messingsbruket för de skador bruket har åsamkats.

Skadeståndets storlek

Skadestånd vid dammhaverier bestäms enligt de allmänna reglerna i 5 och 6 kap. skadeståndslagen (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 22 januari 2021, mål nr M 7224-19). Enligt 5 kap. 7 § skadeståndslagen omfattar skadestånd med anledning av en sakskada ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning, ersättning för annan kostnad till följd av skadan samt ersättning för inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

Messingsbruket har yrkat skadestånd med totalt 2 963 282 kronor efter avdrag med 800 000 kronor som betalats ut i försäkringsersättning. Av beloppet avser åtgärdsoch återställandekostnader 2 784 889 kronor, eget merarbete 302 393 kronor och förlorat täckningsbidrag/utebliven försäljning 676 000 kronor.

Sid 23 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Åtgärds- och återställandekostnader

Messingsbruket har i denna del yrkat ersättning med 2 784 889 kronor. Kraftbolaget har vitsordat 2 000 000 kronor som skäligt i och för sig.

Skadeståndet ska i detta fall bestämmas med utgångspunkt i den faktiska kostnaden för reparationen. Om reparationen i sig medför att byggnaden ökar i värde i förhållande till värdet före skadan, ska skadeståndet sättas ned i motsvarande mån (jfr NJA 1955 s. 89 II).

Messingsbruket har åberopat fakturor med underfakturor och specifikationer från Nybyggarn AB. Genom vittnesförhöret med L.B., projektledare hos Nybyggarn AB, finner domstolen utrett att såväl Nybyggarn som underentreprenörerna till detta bolag har hållit isär kostnaderna för åtgärder och återställande i anledning av skadan respektive kostnader för andra arbeten som utförts åt Messingsbruket. Domstolen finner det styrkt att Messingsbruket har haft kostnader för åtgärder och återställande motsvarande det yrkade beloppet. Domstolen finner vidare visat genom förhöret med L.B. att de mater ial som använts har varit av motsvarande standard som de som funnits där innan. Dessa uppgifter har även bekräftats av A.J. Det har exempelvis fra mgått att linoleummattor har ersatts med nya linoleummattor och att gipsskivor har kunnat återanvändas medan ny färg har målats på väggarna. Det är vidare genom A.J.s uppgifter utrett att ytskikten innan återställandearbetena var runt 20 till 30 år gamla och att Messingsbruket inte hade några planer på att renovera de aktuella delarna av fastigheten. Detta bl.a. eftersom den pågående ombyggnaden av bistron krävde en hel del resurser.

Det är alltså utrett att byggnaderna inte har fått högre standard än de hade innan skadan, utöver att 20 till 30 år gamla golv och väggar m.m. nu är i nyskick. Markoch miljödomstolen finner inte visat, mot bakgrund av vilken sorts byggnader det är fråga om och vad de används till, att den förbättring som nya golv och färg på väggar m.m. inneburit har lett till någon bestående ökning av värdet på fastigheten eller i övrigt medfört någon ekonomisk fördel för bolaget (jfr NJA 1990 s. 705).

Sid 24 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Avdrag grundat på ålder och bruk bör göras med en viss försiktighet (se NJA 2011 s. 576). Sammantaget finner domstolen inte skäl att göra något avdrag på det yrkade beloppet. Messingsbruket ska därför ersättas fullt ut med yrkat belopp för åtgärdsoch återställandekostnader.

Eget merarbete

Messingsbruket har i denna del yrkat ersättning med 302 393 kronor för eget merarbete. Kraftbolaget har vitsordat 150 000 kronor som skäligt i och för sig.

Över halva det yrkade beloppet (188 873 kronor) består enligt den åberopade sammanställningen av tid som platschefen A.J. och förmannen Michael Nilsson lagt ner för att hantera vattenskadan. Resterande belopp utgörs av arbetade produktions- och lagertimmar för personal som hanterat skadan. A.J. har i förhör uppgett att beräkningen är försiktigt gjord och att det rör sig om fler timmar än som angetts som har gått åt till att hantera vattenskadan. Mark-och miljö domstolen finner inget skäl att ifrågasätta de uppgifter A.J. har lämnat om nedlagt arbete och den mängd nedlagd tid som framgår av sammanställningen.

Enligt vad A.J. beskrivit har dock en stor del av hans och M.N.s arbete handlat om att administrera skadehanteringen. Kostnader för utredning och administration samt arbeten som utförs inom ramen för den normala organisationen som uppkommit med anledning av ett skadefall omfattas som regel inte av skadevållarens ansvar (se Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, JUNO version 3, s. 31 f, jfr NJA 1983 s. 209 och NJA 1989 s. 251). Av vad som framkommit motsvaras inte heller den yrkade ersättningen för eget arbete av några direkta utgifter för Messingsbruket.

Med hänsyn till ovanstående ska ersättning för eget merarbete uppgå till det vitsordade beloppet om 150 000 kronor.

Sid 25 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

Förlorat täckningsbidrag/utebliven försäljning

Messingsbruket har i denna del yrkat ersättning med 676 000 kronor. Kraftbolaget har vitsordat 300 000 kronor som skäligt i och för sig.

Messingsbruket har åberopat ett beräkningsunderlag avseende Messingsbrukets förlorade täckningsbidrag/försäljning under september och oktober månad 2021. Enligt underlaget har Messingsbruket förlorat täckningsbidrag/försäljning under september och oktober månad 2021 jämfört med motsvarande månader 2019-2020 om minst 676 000 kronor. A.J. har bekräftat de uppgifter som framgår av beräkningsunderlaget. Han har vidare uppgett att förlusten egentligen varit större då de blivit tvungna att skjuta fram projekt som troligen skulle ha medfört ökad försäljning. Mark- och miljödomstolen finner det genom A.J.s uppgifter styrkt att Messingsbruket förlorat täckningsbidrag/försäljning med det yrkade beloppet. Ersättningen ska därför uppgå till 676 000 kronor.

Slutsats

Mälarenergi Vattenkraft AB ska betala ersättning till Skultuna Messingsbruk Aktiebolag om sammanlagt 2 810 889 kronor exklusive mervärdesskatt. Ersättningen avser åtgärds- och återställandekostnader om 2 784 889 kronor, eget merarbete om 150 000 kronor och förlorat täckningsbidrag/utebliven försäljning om 676 000 kronor. Från beloppet (3 610 889 kronor) har 800 000 kronor för utbetald försäkringsersättning dragits av.

Ränta

Messingsbruket har åberopat två kravbrev som tillställts Mälarenergi Vattenkraft AB respektive försäkringsbolaget If. Enligt 4 § tredje stycket räntelagen (1975:635) ska, om fordringen avser skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas utan särskild utredning, ränta betalas på förfallet belopp från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan begäras.

Sid 26 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8060-22 Mark- och miljödomstolen

I detta fall har sakomständigheterna varit väl kända för båda parter. Kraftbolaget har även inledningsvis deltagit i arbetet med att begränsa skadan. Domstolen anser att Messingsbruket i samband med att kraven framställts har lagt fram den utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan begäras. Ränteyrkandet ska därmed bifallas.

Rättegångskostnader

Mark- och miljödomstolen menar att utgången i målet innebär att Skultuna Messingsbruk Aktiebolag i rättegångskostnadshänseende ska anses ha vunnit fullt bifall. Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken ska Mälarenergi Vattenkraft AB därför ersätta Messingsbruket för dess rättegångskostnader. Messingsbruket har begärt ersättning med 1 350 901 kronor (exklusive mervärdesskatt), varav 1 190 000 kronor avser ombudsarvode. Domstolen finner att det yrkade beloppet är skäligt i ett mål av detta slag.

Messingsbrukets andrahandsgrund

Mark- och miljödomstolen har funnit att Mälarenergi Vattenkraft AB är ersättningsskyldigt enligt bestämmelsen om dammhaveri i 11 kap. 18 § miljöbalken. Vid denna bedömning finner domstolen inte skäl att ta ställning till mark- och miljödomstolens behörighet att pröva andrahandsgrunden.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-01) Överklagande senast den 9 januari 2024.

Anna Hagstad Anders Söderström I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anna Hagstad, ordförande, och tekniska rådet Anders Söderström samt de särskilda ledamöterna Anna Kuylenstierna och Carl-Johan Alfthan.

Bilaga 1

Hur man överklagar

Dom i mark- och miljödomstol som första instans MMD-01

Bilaga B

Hur man överklagar Mark- och miljööverdomstolens avgörande

Den som vill överklaga Mark- och miljööverdomstolens avgörande ska göra det genom att skriva till Högsta domstolen. Överklagandet ska innehålla uppgifter om Överklagandet ska dock skickas eller lämnas 1. klagandens namn, adress, e-postadress till Mark- och miljööverdomstolen. och telefonnummer,

2det avgörande som överklagas (domstolens namn och avdelning samt Överklagandet ska ha kommit in till Markdag för avgörandet och målnummer), och miljööverdomstolen senast den dag som anges i slutet av Mark- och miljö- 3. den ändring i avgörandet som klaganden överdomstolens avgörande. begär,

4de skäl som klaganden vill ange för att Beslut om häktning, restriktioner enligt avgörandet ska ändras, 24 kap. 5 a § rättegångsbalken eller reseförbud får överklagas utan tidsbegränsning. 5. de skäl som klaganden vill ange för att prövningstillstånd ska meddelas, samt Om överklagandet har kommit in i rätt tid, 6. de bevis som klaganden åberopar och skickar Mark- och miljööverdomstolen vad som ska bevisas med varje bevis. överklagandet och alla handlingar i målet vidare till Högsta domstolen.

Om målet överklagas kan Högsta domstolen använda förenklad delgivning vid Det krävs prövningstillstånd för att Högsta utskick av handlingar i målet, under domstolen ska pröva ett överklagande. förutsättning att mottagaren där eller i Högsta domstolen får meddela prövningsnågon tidigare instans har fått information tillstånd endast om om sådan delgivning. 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller om För information om rättegången i Högsta 2. det finns synnerliga skäl till sådan domstolen, se www.hogstadomstolen.se prövning, så som att det finns grund för resning, att domvilla förekommit eller att målets utgång i Mark- och miljööverdomstolen uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.