M 6895-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och Skogsstyrelsens beslut att avsluta ärende nr A 55330-2023 utan åtgärd samt återförvisar ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt behandling.

Mark- och miljööverdomstolen förordnar, till dess Skogsstyrelsen avgjort ärendet eller förordnat på annat sätt, att avverkning och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder enligt anmälan i Skogsstyrelsens ärende nr A 55330-2023 inte får vidtas på fastigheten i Jokkmokk kommun.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6895-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturskyddsföreningen i Jokkmokk och Naturskyddsföreningen i Norrbottens län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och i första hand förbjuda samtliga skogsbruksåtgärder inom den anmälda avverkningen. Föreningarna har yrkat i andra hand att Mark- och miljööverdomstolen ska återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning.

Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Föreningarna har anfört i huvudsak detsamma som i mark- och miljödomstolen samt tillagt följande.

Mark- och miljödomstolen har vidgått att området kan ha höga habitatvärden och utgöra en gynnsam livsmiljö för tretåig hackspett samt felaktigt bedömt att avverkningen inte riskerar att innebära en otillåten påverkan. Verksamhetsutövaren har inte visat att tretåig hackspett tål viss störning utan att det påverkar möjligheten att återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå. Det finns inte stöd för markoch miljödomstolens slutsats att arten har en god lokal och regional förekomst, då artens förekomst i länet anges som sparsam. För att återupprätta den nationella populationen till en tillfredsställande nivå är en grundförutsättning att de kvarvarande starkare lokala populationerna bevaras. Det finns inget som styrker att populationen skulle ha ökat i Västerbottens län under senare år. Den högre skattningen som har presenterats i målet beror på att inventeringsmetoden har förbättrats samt att olika beräkningssätt har använts.

Vad gäller spillkråka har mark- och miljödomstolen inte gjort någon bedömning om förbuden att skada eller förstöra bon aktualiseras, utan har endast bedömt att artens lokala och regionala bevarandestatus inte äventyras av den anmälda avverkningen, bl.a. eftersom hänsynsytor lämnas och att naturreservat finns ett par kilometer därifrån.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6895-25

Det finns inget som hindrar SCA från att vid ett senare skede avverka även de frivilligt avsatta ytorna som inte heller har utformats med någon specifik hänsyn till berörda fågelarters behov. Utöver förekomst av tretåig hackspett, spillkråka och talltita finns numera även dokumenterad förekomst av lappmes inom det avverkningsanmälda området.

Varken Skogsstyrelsen eller verksamhetsutövaren har bedömt om avverkningen riskerar att påverka uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna för vatten trots att det avverkningsanmälda området ligger intill Pärlälven som är ett vattendrag av särskild betydelse. Skyddszonen är för smal för att utesluta en risk för negativ påverkan. Markoch miljödomstolens bedömning att påverkan på älven kan antas vara begränsad uppfyller inte gällande beviskrav att verksamhetsutövaren ska visa att skogsavverkningen inte kommer i konflikt med regler gällande miljökvalitetsnormer. Det rör sig inte om en tillfällig påverkan. Kumulativ påverkan på flodpärlmusslan har inte heller beaktats, såsom att flera skogsavverkningar har skett uppströms.

SCA har anfört i huvudsak detsamma som i mark- och miljödomstolen samt tillagt följande.

Den anmälda åtgärden riskerar inte att störa berörda fågelarter på ett otillåtet sätt, eftersom åtgärden inte medför någon väsentlig påverkan på möjligheten att bibehålla eller anpassa en tillfredsställande populationsnivå för tretåig hackspett och andra arter som föreningarna påstår påverkas. Det har heller inte påträffats någon boplats inom det anmälda området. Om boplats finns, ska beaktas att tretåig hackspett inte återanvänder sina bon. Den omständigheten att populationen har beskrivits som sparsamt förekommande i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland utesluter inte att populationen är livskraftig. Den hänsyn som planeras ser till att området på lång sikt fyller en ekologisk funktion under den tid som skogen föryngringsavverkas och brukas. Hänsynsytorna är därför tillräckligt stora. Frivilliga avsättningar utanför det anmälda området ska beaktas. Vid bedömningen av vad som är en otillåten störning ska beaktas att den svenska språkversionen av artikel 5 d) i fågeldirektivet har rättats under målets handläggning.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6895-25

Observation av lappmes ger inte stöd för att området har särskild betydelse för arten då den inte har observerats vid tidigare inventeringar och då lappmes rör sig över större områden. Utifrån vad som är känt om lappmesens habitatkrav samt med befintliga hänsynsytor medför åtgärden ingen otillåten störning.

Frågan om skyddszoner mot Pärlälven regleras genom skogsvårdslagens bestämmelser och prövas inte av mark- och miljödomstol. Om domstolen finner att frågan om påverkan på miljökvalitetsnormer för vatten ska prövas anser bolaget att mark- och miljödomstolen har gjort en korrekt bedömning i frågan.

SCA har till stöd för sin talan bl.a. gett in vetenskapliga artiklar om tretåig hackspett.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har i detta mål att pröva dels om förbuden i 4 § artskyddsförordningen (2007:845) aktualiseras för den avverkning som har anmälts till Skogsstyrelsen, dels om avverkningen kan medföra en otillåten påverkan på flodpärlmussla och Pärlälven.

Påverkan på fåglar

Det är förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada vilda fåglars bon eller ägg (4 § första stycket 2 artskyddsförordningen). Vid prövningen av förbudet är det inte relevant att beakta åtgärdens påverkan på artens populationsnivå (se EU-domstolens dom i mål C-784/23, EU:C: 2025:609, Voore Mets, punkt 54). Det är även förbjudet att avsiktligt störa fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå eller återupprätta populationen till den nivån (4 § första stycket 4 artskyddsförordningen). Bestämmelsen genomför artikel 5 i fågeldirektivet utifrån den språkversion som gällde före rättelsen den 3 november 2025. Från och med den 1 maj 2026 gäller en ny lydelse av 4 § första stycket 4 artskyddsförordningen som innebär att bestämmelsens lydelse anpassas till den rättade språkversionen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6895-25

För att kunna bedöma att det, trots en avverkning, går att bibehålla en population på en tillfredsställande nivå eller återupprätta populationen till en sådan nivå, krävs att arten långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. I den bedömningen behöver lokala förekomster och regional status beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå (se bl.a. MÖD 2024:24). Exempel på omständigheter som kan tala för att nivån inte är tillfredställande är att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning (se förordningsmotiven Fm 2022:5, s. 4).

Vid prövning av en anmälan om avverkning måste en bedömning göras av skyddade arters förekomst i området, om dessa arter påverkas av avverkningen och, om så är fallet, vilka skyddsåtgärder som kan föreskrivas för att otillåten skada eller störning inte ska uppstå. För detta ändamål måste det finnas underlag som medger en tillräckligt säker bedömning av risken för påverkan på skyddade arter (jfr 2 kap. 1 2 §§ miljöbalken samt bl.a. MÖD 2013:13). Det åligger verksamhetsutövaren att, inför anmälan om avverkning, inhämta det kunskapsunderlag som krävs för att anmälningsblanketten ska kunna fyllas i på ett fullständigt sätt. En korrekt ifylld blankett förutsätter således att verksamhetsutövaren vet var på fastigheten skyddsvärda och hänsynskrävande arter och miljöer finns. Verksamhetsutövarens redogörelse för artförekomst m.m. är dessutom en förutsättning för att Skogsstyrelsen och överprövande instanser ska kunna ta ställning till behovet av hänsyn samt om föreslagen hänsyn är relevant och tillräcklig (se bl.a. MÖD:s domar 2026-01-14 i mål nr M 9328-24 och mål nr M 5996-24).

I blanketten för avverkningsanmälan har SCA angett att hänsyn planeras till strand/ sumpskog samt att en skyddszon kommer att lämnas mot Pärlälven. Ingen hänsyn till skyddade arter har redovisats, med undantag för en senare komplettering med hänsyn till fynd av grenlav. Inom det avverkningsanmälda området har tretåig hackspett, talltita och spillkråka observerats. Under målets handläggning i Mark- och miljööverdomstolen har även fynd av lappmes registrerats i Artportalen. SCA har uppgett att en naturvärdesbedömning har gjorts på plats, men har inte gett in någon skriftlig dokumentation från fältbesök eller annan utredning avseende nämnda fågelarter. SCA har bl.a. gjort gällande att de hänsynsytor som lämnas samt frivilligt avsatt skog utanför det anmälda området utesluter risk för otillåten påverkan på fåglar.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6895-25

Vad gäller tretåig hackspett instämmer Mark- och miljööverdomstolen i mark- och miljödomstolens bedömning att det utifrån bl.a. observationer av ringhack framstår som sannolikt att tretåig hackspett förekommer i området samt att området har höga habitatvärden för arten. Såväl formellt skyddad som frivilligt avsatt skog bör kunna beaktas i bedömningen av om det trots avverkningen finns tillräckliga livsmiljöer för tretåig hackspett för att möjliggöra att populationen återupprättas till en tillfredsställande nivå. Det krävs emellertid dessutom att underlaget visar att skyddade och frivilligt avsatta områdena faktiskt innehåller tillräckligt omfattande arealer av lämplig livsmiljö för den tretåiga hackspetten och att dessa bidrar till den kontinuerliga funktionen med hänsyn tagen till andra avverkningar i området (se MÖD 2024:24 samt MÖD:s domar 2025-12-22 i mål nr M 12216-23 och mål nr M 1896-24).

Skogsstyrelsen har bedömt att avverkningen inte kommer att påverka den tretåiga hackspettens populationsnivå negativt på lokal eller regional nivå och därmed inte på nationell nivå. Såsom framgår ovan räcker det emellertid inte med att enbart konstatera att arten har en god lokal och regional förekomst, utan den relevanta påverkan att bedöma avser möjligheten att återupprätta en tillfredsställande populationsnivå inom artens naturliga utbredningsområde på nationell nivå. Mark- och miljööverdomstolen har tidigare konstaterat att populationen av tretåig hackspett inte befinner sig på en tillfredsställande nivå nationellt (se t.ex. MÖD 2024:24). Den hänsyn som SCA planerar har inte utformats specifikt efter artens behov och avviker dessutom från Skogsstyrelsens vägledning kring hänsyn till arten, t.ex. att avverkning ska ske utom häcknings- och uppfödningsperiod i syfte att förhindra att bon och ägg förstörs.

Även om det inte är uteslutet att den hänsyn som planeras kan vara tillräcklig för att ingen otillåten påverkan på fåglar sker, är det dock inte heller uteslutet i brist på ytterligare utredning att sådan otillåten påverkan skulle kunna ske. Det finns därmed skäl att vidare utreda eventuell påverkan, exempelvis vad gäller förekomst av boplatser och häckningsmiljöer. Det gäller särskilt tretåig hackspett som kan kräva stor hänsyn, men även arterna talltita, spillkråka och lappmes som även de är rödlistade som nära hotade. Bedömningen av vilken påverkan som bör utredas påverkas inte av att den svenska språkversionen av fågeldirektivet rättats, utan blir den samma även med beaktande av den rättade lydelsen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6895-25

Sammantaget går det inte på befintligt underlag att bedöma avverkningens förenlighet med 4 § artskyddsförordningen. Det följer av instansordningsprincipen att ett ärende ska prövas på ett fullständigt underlag av första instans. Mer omfattande kompletteringar bör inte ske i högre instans. Målet ska därför återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt behandling.

Mark- och miljööverdomstolen förordnar, till dess Skogsstyrelsen avgjort ärendet eller förordnat på annat sätt, att avverkning och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder enligt anmälan inte får vidtas.

Påverkan på miljökvalitetsnormer för vatten m.m.

En myndighet får inte tillåta en åtgärd om den ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm (5 kap. 4 § miljöbalken). Skogsstyrelsen har valt att inte ingripa på denna grund till följd av avverkningsanmälan, som ska ses som en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (6 § förordningen [1998:904] om anmälan för samråd).

Mark- och miljööverdomstolen delar mark- och miljödomstolens bedömning att Skogsstyrelsen i första hand bör tillämpa skogsvårdsförfattningarna och med stöd av 30 § skogsvårdslagen förelägga om de försiktighetsmått som behövs för att inte komma i konflikt med 5 kap. 4 § miljöbalken. Eftersom miljöbalken gäller parallellt med skogsvårdslagen har dock Skogsstyrelsen att fatta beslut om ytterligare försiktighetsmått enligt 12 kap. 6 § miljöbalken om de försiktighetsmått som ryms inom den s.k. intrångsbegränsningen inte är tillräckliga. Mark- och miljödomstolen har därför haft skäl att pröva om regler om miljökvalitetsnormer för vatten medför att Skogsstyrelsen borde ha föreskrivit försiktighetsmått för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, förbjuda verksamheten (12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken).

SVEA HOVRÄTT DOM M 6895-25

Domstolen har i sin bedömning att utgå från de åtaganden som den anmälningsskyldige har inkluderat i anmälan. Mark- och miljööverdomstolen delar mark- och miljödomstolens bedömning att den kantzon om 10 45 meter som ska lämnas mot Pärlälven är tillräcklig för att utesluta en risk för negativ påverkan genom bl.a. slamtransporter. När det gäller påverkan på flodpärlmusslan gör domstolen ingen annan bedömning än underinstanserna.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik och Caroline Hedvall Klostermark, referent, tekniska rådet Annika Billstein Andersson och tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock.

Föredragande har varit Fanny Vesterberg.

Sid 1 (33) UMEÅ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 1681-24 Mark- och miljödomstolen 2025-04-22 meddelad i Umeå

PARTER Klagande 1. Naturskyddsföreningen i Jokkmokk 2. Naturskyddsföreningen i Norrbottens län Motpart Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA Ombud: ÖVERKLAGAT BESLUT Beslut av Skogsstyrelsen i ärende nr A 55330-2023 SAKEN Åtgärder med anledning av avverkningsanmälan avseende fastigheten i Jokkmokk kommun DOMSLUT 1. Mark- och miljödomstolen avvisar Naturskyddsföreningen i Västerbottens yrkande avseende förbud mot skogsbruksåtgärder som inte omfattas av avverkningsanmälan i Skogsstyrelsens ärende nr A 55330-2023. 2. Mark- och miljödomstolen upphäver domstolens beslut av den 14 maj 2024 om interimistiskt förbud mot avverkning av det avverkningsanmälda skogsområdet 3. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND OCH MÅLETS HANDLÄGGNING Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA (SCA) ingav den 7 november 2023 en anmälan om föryngringsavverkning om 3,71 hektar (ärende A 55330-2023) på del av fastigheten i Jokkmokks kommun. Naturskyddsföreningen i Jokkmokk och Naturskyddsföreningen i Norrbottens län (föreningarna) anförde vid Skogsstyrelsen att området har naturvärden m.m. som hotas av avverkningen och begärde att Skogsstyrelsen skulle vidta tillsynsåtgärder. Skogsstyrelsen avslutade ärendet utan vidare åtgärder genom avverka i enlighet med anmälan.

Föreningarna överklagade Skogsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljödomstolen beslutade den 14 maj 2024 att förbjuda SCA att genomföra avverkning i enlighet med anmälan innan domstolen avgjort målet slutligt.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING Föreningarna har framställt följande slutliga yrkanden vid mark- och miljödomstolen: 1. Mark- och miljödomstolen ska avgöra målet genom att förbjuda alla skogsbruksåtgärder, utan att återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning. 2. Om mark- och miljödomstolen inte anser sig kunna förbjuda samtliga skogsbruksåtgärder tills vidare, begär föreningarna att ärendet återförvisas till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning enligt följande: a. Verksamhetsutövaren och/eller fastighetsägaren ska föreläggas att på egen bekostnad utreda hur ett eventuellt skogsbruk i den aktuella avverkningsanmälda skogen långsiktigt kan säkerställa den kontinuerliga ekologiska funktionaliteten (KEF) och dessutom att bevarandestatusen för de påträffade rödlistade arterna i området och dess omgivningar inte försämras mer än vad som redan är fallet. I detta ska ligga att en sådan utredning ska utföras av sakkunnig och opartisk expertis på området samt baseras på ändamålsenlig land-

Sid 3 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

skapsnivå. Utredningen ska utföras i god tid innan några skogliga åtgärder vidtas i skogen och ska skriftligen sammanställas i en rapport som remitteras till Naturskyddsföreningen i Jokkmokk för yttrande. b. Om mark- och miljödomstolen medger kalavverkning (med vissa begränsningar) ska inga skogliga åtgärder alls få utföras under fåglarnas häckningstid, perioden 1 mars 15 augusti.

SCA har motsatt sig att mark- och miljödomstolen meddelar förbud mot den anmälda åtgärden.

SCA har även motsatt sig att ärendet återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt utredning.

som åtgärderna inte omfattas av den aktuella anmälan om avverkning.

VAD PARTERNA HAR ANFÖRT I MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN Föreningarna har anfört i huvudsak följande till stöd för sin talan.

Bakgrund Föreningarna kunde vid två inventeringstillfällen i november 2023 samt februari 2024 säkerställa att både talltita, spillkråka och tretåig hackspett finns i området. Talltita observerades under fältbesöket. Av tretåig hackspett fann föreningarna tydliga ringhack på flera platser i det aktuella skogsområdet. De fann även tydliga spår av spillkråka på två granar. Föreningarna hittade även fynd av den sårbara grenlaven och skrovellav samt signalarter späd brosklav vilka tydligt indikerar att skogen är hemvist för fler rödlistade arter. Notera att en fullvärdig naturvärdesbedömning inte är möjlig på snötäckt mark, vilket var de rådande väderförhållandena vid båda investeringstillfällena. Skogen ligger alldeles intill Pärlälven, där det finns flodpärlmussla som även givit älven dess namn. Föreningarna har även informerat om att området håller mycket höga värden för friluftslivet med tillhörande

Sid 4 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

stigar och vindskydd. Området kring Pärlälven är dessutom utpekat som riksintresse för friluftsliv och har därmed särskilt stora värden för turism och rörligt friluftsliv.

Områdesbeskrivning Skogen är en flerskiktad kontinuitetsskog med god tillgång på lövträd, främst i närheten av älven. Lövträden utgörs främst av rikligt med björkar men även asp och sälg finns. Skogen består till stor del av barrblandskog. Då Pärlälven tidigare användes för flottning av timmer är det unikt att skogen i den avverkningsanmälda delen ännu fått stå kvar någorlunda intakt. Artsammansättningen i de delar som är närmast älven präglas tydligt av det breda vattendraget som ger upphov till en speciell karaktär med bland annat jämn och hög luftfuktighet. Älven och skogen kan inte ses som olika och separata ekosystem utan båda är ömsesidigt beroende av varandra och behåller enbart sin ekologiska funktion med alla sina arter när de är sammanlänkade.

Tretåig hackspett Skogsstyrelsen anser att verksamhetsutövaren planerade hänsyn stämmer väl överens med den hänsyn som anses vara nödvändig att lämna för tretåig hackspett. Enligt föreningarna är den hänsyn som verksamhetsutövaren lämnat generell och inte specifikt utformad för den tretåiga hackspettens krav. Skogsstyrelsen konstaterar också utifrån de bilder som de tagit del av att ringhacken av tretåig hackspett är så pass gamla att det inte går att göra bedömningen att de uppkommit de senaste åren. Ringhack är vanligtvis en god indikation på att tretåig hackspett häckar i ett område.

Det är viktigt att erforderliga skyddsåtgärder tas till fåglarnas häckningsplatser och revirstorlek över hela året. Vintertid behöver den tretåiga hackspetten minst 100 hektar äldre skog kombinerat med kärnområden med mycket hög andel död ved (20 30 m /hektar). I områden med låg bonitet, vilket det delvis är i omgivningarna kring det avverkningsanmälda skogsområdet, kan det behövas över 200 hektar lämpligt habitat för att ett par ska kunna reproducera sig. Mark- och miljööverdomstolen har slagit fast att tretåig hackspett inte har tillfredsställande populationsnivå i

Sid 5 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

landet och att varje enskild avverkningsanmälan som har spår/fynd och biotopkvaliteter för arten är därmed viktiga att bevara.

Beslutet från Skogsstyrelsen saknar en utredning och bedömning kring vilka skyddsåtgärder som kan vidtas för att inte riskera en överträdelse av förbuden i 4 § artskyddsförordningen. I Skogsstyrelsens beslut saknas bland annat en bedömning av de kumulativa effekterna av den anmälda avverkningen. Det finns inga garantier för att omgivningarna i övrigt kommer att behålla sin nuvarande ekologiska funktion. Det saknas vidare en bedömning gällande huruvida det nu aktuella området kan återfå samma kvaliteter som innan avverkningen, och när det kan ske i så fall. Det finns inte heller något som säger att de omkringliggande skogarna som utgör lämpliga habitat för den tretåiga hackspetten kommer att behålla sin ekologiska funktion och förbli opåverkade från skogsbruk. Bara drygt en kilometer norr om avverkningsanmälan finns ett starkt fragmenterat skogslandskap som är kraftigt påverkat av flertal avverkningar. Fragmentering av livsmiljöer utgör ett stort hot mot tretåig hackspett.

Enligt täthetsbedömningar anges tretåig hackspett som sparsamt förekommande i Norr sparsam, det vill säga närmare sällsynt än tämligen allmän. Utifrån ovanstående resonemang med väsentligt högre koncentration av lämpligt habitat för tretåig hackspett ovanför den fjällnära gränsen, kan man möjligen beteckna förekomsten som tämligen allmän ovanför den fjällnära gränsen, men definitivt inte nedanför densamma. Som jämförelse betecknas kungsfågel som allmän, tjäder som tämligen allmän och spillkråka som sparsamt förekommande, vilket förefaller rimligt. Föreningarna har visat att den tretåiga hackspetten vid nästa revidering av rödlistan kan komma att hamna i den allvarligare hotkategorin sårbar (VU) eftersom hotfaktorerna kvarstår.

Länsstyrelsen i Jämtlands län bedömer att tretåig hackspett inte har gynnsam bevarandestatus där Jämtland har en helt jämförbar täthet som Norrbottens län (7,4

Sid 6 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

respektive 8,2 individer/kvadratmil). Trots att området både inventerats av en skoglig planerare på SCA och därefter av en naturvärdesinventerare så finns inga specifika uppgifter från bolaget om hur de tänker ta hänsyn till just de arter som är fridlysta och rödlistade. Hänsynen är generell och inte alls utformad efter de specifika behov som arterna har. Föreningarna har begärt specifik hänsyn till fridlysta fågelarter.

Talltita Talltitan är rödlistad som nära hotad och är listad som prioriterad art i skogsvårdslagen (1979:429). Talltitan är synnerligen trogen sitt ca 10-20 hektar stora revir så länge paret lever och biotopen förblir intakt. Paret stannar i sitt revir året om. Talltiteparets revirtrohet innebär att närhelst under året man observerar en vuxen talltita så ingår denna plats i reviret. Det innebär att stora delar av området för avverkningsanmälan med största sannolikhet ingår i talltitans häckningsrevir. Talltitan är beroende av flerskiktade olikåldriga skogar med tillräckliga mängder stående död ved för att kunna föda upp sina ungar. Talltitan försvinner om dess livsmiljö kalavverkas eller gallras.

Vattenmiljön Föreningarna delar inte Skogsstyrelsens bedömning att verksamhetsutövaren tagit fullgod hänsyn till vattenmiljön genom lämnad kantzon mot älven.

Enligt 5 kap. 4 § miljöbalken får en myndighet inte tillåta att en verksamhet eller en åtgärd påbörjas om detta ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm.

Tillräcklig hänsyn har inte tagits till kunskapskravet och försiktighetsprincipen för att helt kunna säkerställa att flodpärlmusslan inte får en försämrad livsmiljö av en eventuell avverkning så nära älven. Vi ser heller inga belägg för att den bedömning

Sid 7 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

som Skogsstyrelsen har gällande kantzonen mot älven är korrekt. Enligt Skogsstyrelsens bedömning så elimineras risken för slamtransport på grund av att kantzonen är förlagd uteslutande på platån innan marken sluttar ned mot älven. Det framgår inte av tjänsteanteckningarna hur denna bedömning har gjorts. Dessutom rör Skogsstyrelsens resonemang endast den slamtransport som följer av direkt ytavrinning från de planerade avverkningsytorna. Skogsstyrelsen har i sin bedömning inte tagit hänsyn till det faktum att grundvattennivån kommer att höjas vid en eventuell avverkning, vilket påverkar ytavrinning och transport av humus och andra partiklar. Inte heller effekter av det ökade näringsläckaget som följer av en eventuell avverkning och markberedning är utredda av Skogsstyrelsen. Det saknas en miljökonsekvensbeskrivning som med säkerhet visar att flodpärlmusslans känsliga livsmiljö inte påverkas.

Flodpärlmusslan Flodpärlmusslan är rödlistad som starkt hotad. Flodpärlmusslan finns även med i EU:s art-och habitatdirektiv. Sverige har som medlemsland åtagit sig att säkerställa gynnsam bevarandestatus för flodpärlmusslan. Arten är starkt hotad vilket innebär att den därmed bedöms ha mycket hög risk att dö ut i vilt tillstånd. Att avverka i Pärlälvens absoluta närhet kan påverka flodpärlmusslan och även öring genom att deras livsmiljö försämras, om det blir avrinning från ett eventuellt hygge som medför grumling och igenslamning. Skogsbruk har negativ påverkan på vattnet genom brunifiering. Det behöver säkerställas att flodpärlmusslan inte får en försämrad livsmiljö. Flodpärlmusslan fanns en gång i tiden i mycket riklig omfattning i älven, därav namnet Pärlälven. Området kring just Hundselet var en central plats under tiden då älven användes för pärlfiske, vilket tydligt visar att platsen är ett mycket viktig habitat för flodpärlmusslan. Vid tiden för pärlfisket var det flera lager av flodpärlmusslor på älvens botten. Älvens fulla ekologiska potential att hålla ett rikt bestånd av flodpärlmussla är enorm om den ges de rätta förutsättningarna.

Flodpärlmusslan är en ypperlig indikator på landskapets ekologiska status genom sin komplexa biologi, behov av värdfisk för sina larver, långa livslängd och höga krav på vattenkvalitet. Först när villkoren för flodpärlmusslans fortsatta existens är

Sid 8 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

tillförsäkrad i Pärlälven har vattensystemet uppnått god ekologisk status. Flodpärlmusslan är helt beroende av att vattenkvaliteten inte försämras för att kunna överleva.

Flodpärlmusslan ingår i ett pågående åtgärdsprogram där det framhålls att skogsbruk kan påverka flodpärlmusselvatten. Modernt skogs-och jordbruk utan tillräcklig hänsyn orsakar skada genom avverkningar, markberedning, dikning samt genom användning av gödnings-och bekämpningsmedel i tillrinningsområdet. Effekten blir att vattenkvaliteten försämras, bottnarna slammar igen samt att hydrologin förändras. Även andra aktiviteter såsom grustäkter och annan markavvattning kan orsaka igenslamning. De små musslorna ligger nedgrävda i substratet i upp till 8 år och är därför mycket känsliga mot alla åtgärder som leder till grumling och igenslamning. Vegetationsbeklädda kantzoner längs med vattendragen fungerar som erosionsskydd och filter samt är en viktig källa för skydd och föda i mindre vattendrag. Avverkning av trädridåer kan leda till ändrade in-och utstrålningsförhållanden vilket i sin tur leder till ändrade temperaturförhållanden.

Pärlälven har påverkats historiskt av flottningsrensning och timmerflottning. Det fick dessvärre till följd att utrymmet för fisk minskade men också att variationen på olika miljöer med varierande strömhastighet och vattendjup minskade. Genom omfattande vattenrestaurering som avslutades hösten 2022 har nu mycket i vattenmiljön förbättrats. Det är ytterligare ett skäl till att åberopa försiktighetsprincipen för skogsbruk i Pärlälvens direkta närhet. Markberedning som föreslås i avverkningsanmälan skulle ha en negativ påverkan på vattenkvaliteten i Pärlälven.

Skada på naturmiljön

vilket är en prioriterad naturtyp som ingår i art-och habitatdirektivets bilaga 1. Västlig taiga saknar gynnsam bevarandestatus och minskar starkt som naturtyp i Sverige. Naturvårdsverket skriver i sin vägledning för västlig taiga att dylika miljöer förutsätter normalt att skogarna skyddas långsiktigt, eftersom skogsbruk inte är förenligt med bevarande av naturtypen i gynnsamt tillstånd. En livsmiljös

Sid 9 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

bevarandestatus anses "gynnsam" när dess naturliga utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta område är stabila eller ökande, och den särskilda struktur och de särskilda funktioner som är nödvändiga för att den skall kunna bibehållas på lång sikt finns, och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid.

Typiska arter används för att lokalisera områden med gynnsam bevarandestatus för naturtyper såsom Västlig taiga som ingår i Natura 2000-nätverket. I den avverkningsanmälda skogen har följande tre typiska arter (Natura 2000) sina livsmiljöer: grenlav, skrovellav och späd brosklav. Alla tre arter är typiska arter för naturtypen Västlig taiga. Den avverkningsanmälda skogens ålder, struktur och artförekomst talar därtill även för klassning som Natura 2000 under Västlig taiga. Mot bakgrund av att naturtypen Västlig taiga minskar i Sverige menar vi att underlåtenhet hos tillsynsansvariga myndigheter att tillämpa miljöbalken eller att inte utnyttja möjligheterna som ges för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön i praktiken utgör ett brott mot EU:s art-och habitatdirektiv.

Allmänt om målklassning och området SCA har längs nedre delen av Pärlälven ett större markinnehav. I sitt yttrande hänvisar verksamhetsutövaren till en väl fungerande ekologisk landskapsplan längs Pärlälven. Föreningarna delar inte SCA:s syn på att det redan finns en omfattande ekologisk funktion längs Pärlälven. Föreningarna har exempelvis dokumenterat förlust av flera frivilliga avsättningar i närtid. Föreningarna har under det halvår vi agerat för skogen inom skogsfastigheten funnit att SCA har klassat om flera av de älvnära skogar som ingår i bolagets ekologiska landskapsplan. Under mindre än ett år har minst 5 olika områden klassats om från frivilliga avsättningar (FA) till produktionsskog (med någon form av förstärkt hänsyn). Området söder om den nu aktuella avverkningsanmälan är ett exempel på en omklassad frivillig avsätt-ning (FA). Det kombinerade mål (KM) område på andra sidan älven SCA skriver om i sitt yttrande var tidigare en frivillig avsättning (FA) och nu en produktionsskog där hyggesfria metoder är hänsynen. Det är dock i nuläget oklart för oss hur det hyggesfria skogsbruket kommer genomföras i praktiken då det fortfarande kan

Sid 10 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

anses vara hyggesfritt om mer eller mindre fröträd eller motsvarande hårdare gallring skulle bli aktuell.

Föreningarna är generellt positiva till att SCA vill jobba med avsättningar längs Pärlälven, men ser att det endast får betydelse om dessa får bestå över tid. Kortvariga frivilliga avsättningar får i sådana fall ingen som helst betydelse för att säkra skyddsvärda naturvärden. Så länge inga formella och därmed långvariga skydd såsom naturvårdsavtal, biotopskydd eller naturreservat bildas älvnära så kan de miljöer SCA hänvisar till i sitt yttrande vara föremål för skogsbruk i en nära framtid. Skogsbruksåtgärder skulle ytterligare öka fragmenteringen av det älvnära landskapet. Det finns idag inga formellt skyddade områden på SCA:s mark i närområdet. Det föreligger därför en påtaglig risk att flera områden kring nedre Pärlälven blir kraftigt fragmenterade och på så sätt förlorar sin kontinuerliga ekologiska funktion. Frånsett de älvnära miljöerna så är landskapet sedan tidigare redan kraftigt påverkat av skogsbruk. Det gör att skogen överklagan nu gäller fyller en mycket viktig ekologisk funktion. Föreningarna anser att formella avsättningar är det enda varaktiga sättet som långsiktigt garanterar de älvnära ekosystemen vid Pärlälven en kontinuerlig ekologisk funktion.

Avvisning av delar av talan SCA påstår att det saknas lagstöd för att förbjuda skogsbruksåtgärder som inte omfattas av anmälningsplikten. Detta är felaktigt och om SCA arbetar utifrån denna rättsuppfattning är det mycket allvarligt. Föreningarna vill inte ens spekulera om hur många skogar med höga naturvärden som förstörts av icke-anmälningspliktiga åtgärder som SCA genomfört på sina och andras marker. Tvärtemot det som SCA:s ombud påstår gäller följande. Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken komma att väsentligt ändra naturmiljön, ska anmälan för samråd göras hos den myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. miljöbalken eller bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel. Skogsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om bland annat avverkning, i den mån verksamheterna och åtgärderna är sådana som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken och omfattas av skogsvårdslagen.

Sid 11 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Skogsstyrelsen har inom ramen för sitt tillsynsansvar en skyldighet att vidta åtgärder i syfte att förebygga åtgärder som kan stå i strid med miljöbalkens regler (se prop. 1997/98:45 s. 493). En gallring som påverkar fridlysta arter kan vara en samrådspliktig skogsbruksåtgärd. Inom ramen för ett samråd får Skogsstyrelsen förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön eller om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön förbjuda verksamheten. Vid bedömningen av behovet av skyddsåtgärder ska de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken tillämpas. Eftersom artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter, måste prövningen innefatta en bedömning av hur de skyddade arterna påverkas av den planerade verksamheten (se MÖD 2013:13).

Avrinning Föreningarna ställer sig tveksamma till Skogsstyrelsen slutsatser gällande avrinning till Pärlälven. Av kartor över SMHI:s delavrinningsområden framgår det att fyra av de sex delområden som SCA planerar att avverka ligger inom delavrinningsområdet för Pärlälven. Det innebär att nederbörden som faller över dessa områden rinner direkt ut i älven. Med andra ord är risken för slamtransport till älven inte alls eliminerad när det gäller dessa fyra områden.

För att undersöka närmare hur avrinningen sker från de avverkningsplanerade delområdena har föreningarna tagit fram en modellering som visar vilka av delområden som dräneras direkt i älven. Den modellerade avrinningen bekräftar vad SMHI:s delavrinningsområde visar. Fyra av de sex delområdena som SCA planerar att avverka dräneras direkt i älven tvärtemot vad Skogsstyrelsen påstår i det överklagade beslutet enligt kartan. Terrängsskuggningskartan som Skogsstyrelsen hänvisar till är baserad på Lantmäteriets höjddata från nationella markhöjdmodellen som har en upplösning på 1 meter. Den som studerar höjddata närmare kan lätt se att Skogsstyrelsens påstående om att de avverkningsplanerade delområdena ligger på platåer inte stämmer. Utifrån dessa höjdkurvor går det att se att de områden som

Sid 12 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

sluttar ned mot älven överlappar med de avverkningsplanerade delområdena. ven,

SCA hävdar att den planerade kantzonen om 11 50 meter, och ett avstånd på 10 meter från vattnet är tillräckliga för att förhindra slamtransport. Dock visar kartskiktet DTW (Depth-to-Water) att grundvattennivån är ytlig i hela avverkningsområdet, ibland mindre än 1 meter under marken. Detta innebär att det finns en risk för slamtransport till älven från markskador orsakade av nederbörd, vilket kan påverka flodpärlmusslan och dess livsmiljö negativt. SCA:s modell för avrinning, som pekar mot öst, motsägs av föreningarnas egna modeller, som visar att avrinningen sker mot älven. Föreningarna anser att SCA:s analys av markfuktigheten är alltför generell och inte tar hänsyn till hur kantzoner och körvägar relaterar till markfuktigheten och terrängen. SCA har bortsett från att avrinning från vissa områden sker direkt ut i älven. Föreningarna menar att avverkningsanmälan bör ses i ett större sammanhang, med beaktande av möjliga konsekvenser, inklusive slamtransport och andra effekter från avverkning och markberedning.

Vattenförekomsten I Vatteninformationssystem Sverige (VISS) framgår följande om berörd vattenförekomst Pärlälven. Bottenfaunan under kategorin ekologisk status biologiska kvalitetsfaktorer, bedöms som god tack vare förekomsten av flodpärlmusslor och att det 2009 hittades mindre musslor, vilket tyder på att viss föryngring sker. Den totala ekologiska statusen för vattenförekomsten är emellertid måttlig till följd av måttlig status för kvalitetsfaktorn fisk och otillfredsställande och måttlig status för de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna. Av VISS framgår vidare att den nuvarande kemisk statusen inte uppnår god, vilket är den sämsta nivån. Detta beror bland annat på höga halter av kvicksilver och bly.

EU-domstolen har i Weserdomen (C-461/13) konstaterat att en försämring sker så snart statusen hos minst en kvalitetsfaktor försämras en klass, exempelvis från god

Sid 13 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

till måttlig eller från måttlig till otillfredsställande. Detta gäller även om den sammanvägda statusen inte försämras. Försämringsförbudet gäller alltså på kvalitetsfaktornivå. Om en kvalitetsfaktor däremot redan är klassad som dålig, dvs. den sämsta statusklassen, då är ingen ytterligare försämring tillåten ens på parameternivå.

Det är ostridigt i målet att skogsavverkning och markberedning är en sådan verksamhet som riskerar att grumla vattendrag och bidra till läckage av kvicksilver och andra tungmetaller. Naturskyddsföreningen gör gällande att det är visat i målet att den aktuella avverkningen riskerar att påverka näraliggande Pärlälven eftersom områden som planerar att avverkas och markberedas avvattnas direkt i älven. Eftersom bottenfauna är den enda kvalitetsfaktorn som är god i bedömningen av den ekologiska statusen är det extra viktigt att se till att den enda kvalitetsfaktorn som faktiskt är god i vattenförekomsten inte försämras. Vad avser den kemiska statusen så får den inte försämras alls eftersom den redan är på den sämsta nivån.

Föreningen vill åberopa det vägledande avgörandet MÖD 2024:24. Här var bland annat fråga om buffertzon mellan en anmäld avverkning och Natura 2000-område. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att en anmälan om frivillig hänsyn inte tillgodoser det stränga krav på ett effektivt rättsligt skydd av Natura 2000-områden som uppställs i livsmiljödirektivet. I stället finns skäl att förbjuda avverkning inom det område som behöver lämnas som buffertzon. Föreningen gör gällande att samma synsätt bör gälla för att uppfylla de tvingande kraven som följer av ramdirektivet för vatten. Eftersom det är visat att avverkningen riskerar att påverka miljökvalitetsnormerna för vatten- och skyddszonerna är beslutade på frivillig basis enligt skogsvårdslagen så strider det mot uppfyllande av EU-rättsliga förpliktelser. Ett uppfyllande av tvingande EU-rätt kan endast göras i rättskraftiga beslut. Det framgår inte att Skogsstyrelsen eller verksamhetsutövaren har gjort någon bedömning av hur avverkningen riskerar att påverka uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna för vatten, trots att skogen ligger intill ett vattendrag av särskild betydelse. Detta är en brist i utredningen som borde leda till att avverkningen förbjuds.

Sid 14 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Eftersom verksamheten riskerar att inte uppfylla kraven i 5 kap. 4 § miljöbalken ska den även med stöd av denna grund förbjudas.

Det är oklart vad verksamhetsutövaren här åsyftar med sträckan som påverkar älven. Vad som är avgörande för näringstillförseln till ett vattendrag är inte hur stor sträcka som påverkar älven utan hydrologin och markens sammansättning i hela dess avrinningsområde. Studier visar att både slutavverkning och markberedning kan ha stor påverkan på vattendrags biogeokemi på landskapsnivå.

För att bedöma vilken påverkan den tilltänkta åtgärden skulle få för uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna för den aktuella ytvattenförekomsten är det också nödvändigt att kvantifiera hur stor den totala belastningen är på grund av skogsbruksåtgärder i hela avrinningsområdet. Som Föreningarna tidigare påpekat saknas helt en utredning av Skogsstyrelsen gällande vilka effekter en ökad näringstillförsel skulle få för närliggande vattenmiljöer och för flodpärlmusslan.

I åtgärdsprogrammet för Bottenvikens vattendistrikt framgår att 1662 ytvattenförekomster riskerar att inte följa miljökvalitetsnormerna på grund av påverkan från skogsbruk. En av dessa ytvattenförekomster är Pärlälven. I åtgärdsprogrammet lyfts både tillförsel av näringsämnen och slam till ytvatten på grund av avverkning och markberedning som bidragande orsaker till sänkt ekologisk status för vissa vattenförekomster. En av de utpekade åtgärderna i åtg Skogsstyrelsen ska utveckla och prioritera tillsyn av skogsbruksåtgärder i anslutning till

anges att åtgärden ska påbörjas omgående.

SCA nämner körskador. Denna metod anser föreningarna dock inte vara tillräcklig för att garantera en fortsatt överlevnad av beståndet av flodpärlmussla. Den beskrivna metoden får anses vara en generell hänsyn till vatten. Föreningarna vidhåller att det i det

Sid 15 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

aktuella målet föreligger särskilda hänsynskrav med tanke på förekomsten av den starkt hotade arten flodpärlmussla. Som tidigare påpekat ovan är inte heller frivillig hänsyn tillräckligt för att uppfylla de lagkrav som följer av EU:s ramdirektiv för vatten.

Vidare anför SCA att Skogsstyrelsen bedömt att kantzonen för den planerade avverkningen är tillräcklig. I Skogsstyrelsens tjänsteanteckning framgår att grunden för deras bedömning är påståend

september 2024 med stöd av fältbesök samt Lantmäteriets höjdmodeller att områdena som planeras att avverkas inte ligger uteslutande på någon platå. De höjdmodeller från Lantmäteriet som Skogsstyrelsen grundar sin bedömning på visar tvärtom att de områden som planerar att avverkas sluttar ned mot älven. Skogsstyrelsens resonemang kan därför inte anses vara giltigt när det är grundat på en felaktig slutsats gällande topografin utifrån det befintliga underlaget. Föreningarna anser därmed att verksamhetsutövarens upprepade hänvisning till Skogsstyrelsens bedömning att kantzonen är tillräcklig saknar betydelse.

SCA anför att

målet enligt verksamhetsutövaren. Föreningarna vill därför poängtera att det den modellerade avrinningen visar är vilka områden som avvattnas i riktning västerut, det vill säga direkt i älven. De blå strecken visar vilka vägar längs ytan vatten från nederbörd följer endast för de områden som avvattnas direkt i älven. Avrinningen som sker längs ytan styrs av terrängens topografi vilket i modellen är baserat på Lantmäteriets grid 1+ markhöjdsmodell. Även nederbörd som infiltrerar i marken kan antas följa dessa vägar eftersom grundvattenytan i stora drag följer markytan för moränjordar.

Vidare är det märkligt ningarnas underlag motsäger SCA:s påstående.

Sid 16 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Föreningarna vill visa på platser i förhållande till områdena verksamhetsutövaren planerar att avverka, där grundvattennivån ligger på marknivån eller enstaka centimeter under marken enligt DTW-modellen som SCA hänvisar till. Det framgår av (ca 47%) av området verksamhetsutövaren anser att avverka (exkl. hänsynsområdena). Föreningarna anser därför att det föreligger en påtaglig risk för markskador vid en eventuell avverkning. Dessutom framgår det från kartan att bara det sydvästra partiet är främst torrt, vilket motsäger SCA:s påstående att avverkningen sker på de torrare områdena.

SCA anför att de blå strecken på den modellerade avrinningen inte är diken eller bäckar. Föreningarna har konstaterat vid fältbesök i juni och september att det finns en sänka där ytvatten ligger ovanför markytans nivå. Enligt avverkningsanmälan planeras en körväg över denna. Körvägen ligger emellan de två nordligaste partierna som planerar att avverkas och senare markberedas. Ytvattnet i sänkan är direkt förbundet med älven; slam och andra ämnen som hamnar i sänkan hamnar också i älven. Observationerna är ett ytterligare bevis för att Skogsstyrelsens påstående att

Sid 17 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

SCA har anfört i huvudsak följande till stöd för sin talan.

Avvisande av delar av talan

Ramen för prövningen av ärendet är de åtgärder som SCA har anmält till Skogsstyrelsen och om det finns anledning till något tillsynsingripande mot det som

kunna komma att utföras på fastigheten, utan endast det som framgår av avverkningsanmälan. Ett beslut där ett sådant yrkande skulle bifallas skulle därför gå utöver vad som kan prövas i målet och om det bör klargöras vad domstolen prövar genom att de delar av yrkandet som inte prövas i målet avvisas.

Invändningen beträffande avvisning handlar om vad som kan prövas av mark- och miljödomstolen inom ramen för ett överklagande av beslutet inte vad som ryms och kan fattas beslut om inom tillsynsmyndighetens verksamhet. Ett beslut om förföreningarna har yrkat är i praktiken ett beslut om områdesskydd som endast kan meddelas på det sätt och med stöd av de bestämmelser som reglerar detta och det är svårt att se att ett yrkande om det skulle kunna prövas av domstolen därav avvisning i stället för avslag.

Allmänt om målklassning och området I det aktuella området finns skog som är målklassad och ingår i SCA:s s.k. ekologiska landskapsplan. Att ett bestånd är målklassat kan innebära att skogen helt och hållet ska undantas från virkesproduktion och ingår i SCA:s frivilliga avsättningar, men det kan också innebära att skogen ska skötas med hyggesfria metoder eller med någon form av förstärkt hänsyn.

Målklasserna delas in i tre olika kategorier: Frivilliga avsättningar (FA) som innebär att skogen helt och hållet förvaltas med fokus på att bevara och utveckla mycket höga naturvärden. 7 procent av SCA:s produktiva skogar ska utgöras av frivilliga avsättningar.

Sid 18 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Kombinerade mål (KM), ibland benämnt alternativa metoder, innebär att skogen sköts med hyggesfria metoder med syfte att både bevara naturvärden och samtidigt bedriva en lågintensiv virkesproduktion. 3 procent av SCA:s skog ska brukas på detta sätt. Anpassad hänsyn (AH) som innebär att skogen sköts med extra stor naturvårdshänsyn och på ett sätt som ofta kommer upplevas som hyggesfritt. Hit hör exempelvis bestånd som föryngras naturligt och där spridda fröträd lämnas för att växa in i beståndet och därmed bevara trädkontinuitet. 3 procent av SCA:s skog ska brukas på detta sätt.

Skogsbestånd som inte tillhör dessa kategorier brukas med generell hänsyn i enlighet med skogsbranschens gemensamma målbilder för god miljöhänsyn och övriga certifieringskrav. Detta innebär bland annat att i genomsnitt ca 15 procent av arealen sparas som hänsynsytor och spridda träd och trädgrupper.

Närmare uppgifter om vilka åtgärder som planeras inom det avverkningsanmälda områden framgår av anmälan. I korthet kan nämnas att det är fråga om en föryngringsavverkning av några mindre områden av skog som av SCA betraktas som produktionsskog. Trots detta har omfattande områden avsatts som hänsyn i anslutning till avverkningen, framför allt som kantzoner mot Pärlälven och mot myrområden. I närheten av området, närmast på andra sidan av älven, finns områden som är målklassade som KM och FA som tillsammans uppgår till ca 18 ha. Närmare nedströms och vid Pärlholmsjön finns också områden på närmare 30 ha som klassats som FA eller KM. I anslutning till dessa och andra områden finns också skogbeklädda impediment som saknar betydelse för skogsbruket, men som ändå har ett tydligt värde för naturvärden och arter. Det finns alltså redan omfattande avsättningar för naturvård i området som måste beaktas i prövningen.

Formellt skyddade områden och frivilliga avsättningar SCA kan inte styra var det bildas formellt skyddade områden (vilket förmodas avses digheter kombinerat med att ersättning betalas. De frivilliga avsättningar som sker

Sid 19 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

inom SCA:s skogsinnehav sker utan direkt kostnad för det allmänna. Kostnaderna är i stället indirekta genom att man går miste om värdet av råvaran i alla led.

Att SCA:s frivilliga avsättningar inte omfattas av något bindande beslut såsom naturreservat eller biotopskyddsområde är i sig riktigt. Det finns inte heller några legala hinder mot förändring av områdenas målklassning i SCA:s ekologiska landskapsplan. Detta behöver dock nyanseras med att för att en avverkning ska kunna genomföras får den inte strida mot något förbud och måste vara förenlig med SCA:s åtaganden i övrigt, t.ex. att skogar som håller nyckelbiotopsklass inte ska avverkas. Om dessa avsättningar helt bortses ifrån vid prövningen av frågor om artskydd skulle det gå stick i stäv med det förslag till förebyggande strategi för artskyddet som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket redovisade för regeringen i september 2023.

Sammanfattningsvis måste de frivilliga avsättningar och andra brukandeformer som planeras i ett område alltid kunna beaktas. Vidare måste det beaktas vilka hänsynsytor som har planerats i det enskilda fallet i det här fallet lämnas över 63 procent av arealen. Att förvänta sig att staten alltid ska ha beslutat om områdesskydd för att ett område ska kunna beaktas är varken realistiskt eller rimligt. Givetvis måste såväl frivilligt avsatta områden som andra skogsområden som berörda arter utnyttjar över tid beaktas.

För övrigt noterar SCA att Länsstyrelsen i Norrbottens län den 17 juni 2024 har beslutat om bildande av Gánijvárre naturreservat. Reservatet ligger lite drygt 2 kilometer nordväst om det avverkningsanmälda området och har en total areal på 1055 ha varav 936 ha utgör land. I beslutet beskrivs att området är en urskogsartad naturskog som hyser en stor mångfald av växter och djur knutna till ur- och naturskogsmiljöer. Det finns även mycket stora naturreservat och nationalparker väster om Jokkmokk.

Sid 20 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Tretåig hackspett I området finns noteringar om ringhack av tretåig hackspett. Det är inte fråga om färska ringhack, utan äldre. Ringhack indikerar att området används för födosök och kan ingå i ett revir för tretåig hackspett. SCA ser inte anledning att ifrågasätta att tretåig hackspett finns i området trots att det inte är utpekat som ett sådant lämpligt habitat enligt den modell som Naturskyddsföreningarna hänvisar till.

Skogsstyrelsen har i ärendet bedömt artfynden av tretåig hackspett samt ställt den anmälda åtgärden i förhållande till de artvisa rekommendationerna för tretåig hackspett. Myndigheten har också korrekt uppmärksammat att mer än 63 procent av den totala areal som redovisats på kartan till avverkningsanmälan lämnas som hänsynsytor. Den totala avverkade ytan uppgår till ca 3,7 ha som har fördelats på 6 mindre ytor inom området, vilket får betraktas som en ganska varsam åtgärd.

Bedömningar av områdets naturvärden har utförts i två omgångar, först av en skoglig planerare på SCA och härefter av en naturvärdesinventerare. Båda har lång erfarenhet och ingen av dem har bedömt att det finns någon mängd av stående död ved som skulle vara av betydelse för tretåig hackspett. Det som noterats är att det finns sparsamt med stående döda träd >15 cm i diameter i brösthöjd. Stående döda träd > 30 cm saknas. De naturvärden som finns är främst att det är fråga om äldre träd, men det utgör inte hinder för avverkning.

Att den hänsyn som planerats i området är generell och bred och därmed också uppfyller behoven för en stor mängd arter som finns och kan finnas i området i framtiden verkar kritiseras av föreningarna. Hänsyn i detta fall behöver dock inte vara specifikt utformat för just arten tretåig hackspett.

Skogsstyrelsen har gjort en korrekt bedömning av vilken hänsyn som behövs i förhållande till arten. Det som möjligen skulle kunna vara aktuellt är att undvika avverkningsåtgärder under häckningsperioden för tretåig hackspett. Det som ändå talar emot att en sådan inskränkning är nödvändig är den stora förekomsten av tre-

Sid 21 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

tåig hackspett i Jokkmokk och Norrbotten, att de avverkningsanmälda ytorna är förhållandevis små samt att ringhacken enligt Skogsstyrelsen inte är färska. Detta tyder på att en avverkning i området, oavsett när på året den utförs, inte kommer att ha betydelse för populationsnivån för tretåig hackspett.

Talltita I området finns en registrerad observation av en talltita. Det kan inte vitsordas att talltitans revir ser ut på det sätt som Naturskyddsföreningarna har ritat ut i överklagandet med tanke på var observationen finns och vilket område som Naturskyddsföreningarnas överklagande avser verkar det alldeles för anpassat för att passa föreningarnas ståndpunkt. På andra sidan av Pärlälven finns ett långsträckt område som av SCA har målklassats som KM och ytterligare nedströms också ett större område som klassats FA. Dessa områden hyser högre naturvärden och kommer tillsammans med de hänsynsytor som lämnas i samband med denna avverkning att med god marginal vara tillräckligt stort för att utgöra revir för talltita.

Förekomsten har, liksom i fråga om tretåig hackspett, bedömts av Skogsstyrelsen. SCA instämmer i Skogsstyrelsens bedömning och anser inte att åtgärden inte kommer att ha någon betydelse för populationsnivån av talltita.

Spillkråka I artportalen finns ett registrerat fynd av spillkråka, utan några närmare detaljer angivna. Det finns ingen uppgift om att det skulle vara en boplats.

SCA instämmer i Skogsstyrelsens bedömning att den hänsyn som planeras överensstämmer väl med den hänsyn som är nödvändig att lämna för spillkråka och att åtgärden inte kommer att ha någon betydelse för artens population.

Vattenmiljö och kantzon Naturskyddsföreningarna anmärker mot att Skogsstyrelsen har godkänt SCA:s planerade kantzon. Det framgår dock inte på vilket konkret sätt som föreningarna menar att kantzonen skulle vara otillräcklig utifrån de normer som tillämpas.

Sid 22 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Allmänt rekommenderas att slamtransport ska förhindras genom att man inte kör maskiner närmare än 10 meter från vatten.

Kantzonen är 11 50 meter bred. Kantzonen är trädbeklädd fast mark. Passager mellan avverkningsområdena har lagts på med mark med bäst bärighet och passagerna i sig ligger 70 respektive 80 meter ifrån Pärlälven. Det är också fråga om mindre avverkningsytor som omges av stora hänsynsytor. Vid dessa förhållanden ser SCA inte anledning till några ytterligare utökade kantzoner jämfört med vad som redan har planerats och som bedömts och godtagits av Skogsstyrelsen. Att grundvattennivån kan höjas något efter en avverkning innan ny skog har återetablerats är känt, men med de förutsättningar som gäller här finns inget som tyder på att det skulle ha någon påverkan på Pärlälven. Planerad hänsyn till älven och därmed förekomsten av flodpärlmussla är tillräcklig och det finns inte anledning till någon utökning av kantzonerna.

Påverkan på Pärlälven Bestämmelser om skyddszoner med hänsyn till bl.a. växt- och djurliv och vattenkvalitet har meddelats genom 30 § skogsvårdslagen, 30 § skogsvårdsförordningen och 7 kap. 20 21 §§ Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen (SKSFS 2011:7). Dessa föreskrifter har företräde framför miljöbalkens allmänna hänsynsregler (se prop. 1997/98:90 s. 244 245). Det innebär att Skogsstyrelsen, och nu även mark- och miljödomstolen, är förhindrad att tillämpa miljöbalkens allmänna hänsynsregler för att meddela förelägganden om bredden på skyddszoner. Frågan prövas enligt bestämmelserna i skogsvårdslagen och beslut enligt den lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Om mark- och miljödomstolen ändå skulle pröva invändningarna kan i övrigt följande tilläggas.

Föreningarna har kritiserat att det inte redovisats varför en viss bredd på kantzonen valts och hur flodpärlmusslans livsmiljö säkras. Några påståenden om vilken slags

Sid 23 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

ändring av kantzonen som skulle vara nödvändig har fortfarande inte lämnats. Utformningen av en avverkning sker genom en planering och bedömning där åtskilliga faktorer påverkar, inklusive kantzoner mot vattendrag. Närmare uppgifter om markförhållanden och flödesriktning har också omnämnts i det tidigare yttrandet. Av det utlåtande om flodpärlmussla från SLU som getts in framgår klart att det oftast är fullt tillräckligt med en kantzon med obrukad skog för att minimera risken för skadliga eller oönskade effekter. SCA anser därför att utlåtandet snarast styrker SCA:s och Skogsstyrelsens ståndpunkt i ärendet.

Att vatten i terrängen till slut når ett vattendrag är naturens gång. Det som man vill uppnå med kantzoner är en filtrering så att slam inte kommer ut i vattendraget. För flodpärlmusslan är det hänsynsåtgärder för att undvika erosion (transport av finkorniga slampartiklar) som är det centrala. Påverkan av eventuell transport av näringsämnen eller andra grundämnen är helt marginell eftersom sträckan som påverkar älven är kort och vattenflödet stort. All eventuell näringstillförsel eller eventuell tillförsel av skadliga ämnen skulle spädas ut till bakgrundsnivåer.

Beprövad erfarenhet säger att tio till femtio meter är fullt tillräckligt för att förhindra eventuell slamtransport. Utöver detta vidtas skyddsåtgärder vid drivning samt markberedning för att minimera risken för att slamtransport till den skyddande kantzonen över huvud taget ska uppstå. Exempel på detta är att markberedningsspår inte läggs kontinuerligt eller ned mot vattnet som är närmast zonen. SCA använder skonsam effektiv drivning, SED, för att hindra spårbildning. Skulle spår ändå uppstå kan åtgärder vidtas för att ytterligare hindra slamtransport.

I åtgärdsprogram för flodpärlmussla citeras en studie som anger att sedimentation är det allvarligaste hotet. Samtidigt nämns en studie som redan 2005 kopplade en positiv utveckling av fiskbestånd i inre Norrland till förbättrad vattenhänsyn i skogsbruket. Efter det har skogsbranschen ytterligare arbetat med att ta fram målbilder för god miljöhänsyn, inklusive hänsyn till vattendrag och tagit fram branschpolicy för att undvika körskador. Sammantaget finns alltså en stor medvetenhet och utvecklad hänsyn i frågan och detta är något som ständigt beaktas i planeringen.

Sid 24 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Skogsstyrelsen som tillsynsmyndighet har granskat planeringen i detta avseende och funnit att kantzonen är tillräcklig.

När det gäller den karta över blöta till fuktiga-friska områden som föreningarna gett in framgår att avverkningen sker på de torrare områdena. De blötare områdena ska korsas på lämpligt sätt enligt SED. Där framgår också att det beträffande de nordligaste områdena där ett blött område ska passeras av maskinerna är avståndet från passagen till Pärlälven drygt 100 meter.

När det gäller den modellerade avrinningen som föreningarna har gett in får det påpekas att det är just en modell och att de blå strecken inte är diken eller bäckar med rinnande vatten. Utöver detta kan man se att avrinningen från de områden som faktiskt är tänkta att avverkas inte går direkt ut i Pärlälven, utan att vattnets väg från området till älven är tillräckligt lång för att undvika transport av finkorniga slampartiklar. Marken där avverkning planeras är inte heller blöt.

DOMSKÄL Domstolens prövningsram En anmälan om skogsavverkning ska, enligt 6 § förordningen (1998:904) om anmälan för samråd, ses som en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (1998:808). Skogsstyrelsen får, enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken, förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, förbjuda verksamheten. En verksamhet eller åtgärd som ska anmälas för samråd får, enligt 12 kap. 6 § tredje stycket samma balk, påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten medger något annat.

SCA:s yrkande om avvisning avseende åtgärder som regleras i skogsvårdslagen SCA har anfört att mark- och miljödomstolen är förhindrad att pröva föreningarnas talan avseende åtgärder som regleras i skogsvårdslagen. Mark- och miljödomstolen gör följande överväganden.

Sid 25 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Skogsstyrelsen ska vid handläggningen även tillämpa skogsvårdslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Skogsstyrelsen har därigenom möjlighet att förelägga om försiktighetsmått inom den s.k. intrångsbegränsningen (30 § tredje stycket skogsvårdslagen). Ett sådant beslut får överklagas hos förvaltningsdomstol (40 § skogsvårdslagen).

Skogsstyrelsen har vid en anmälan om avverkning att bedöma om det finns behov av ingripanden med stöd av skogsvårdslagen, skogsvårdsförordningen (1993:1096) och Skogsstyrelsens föreskrifter till skogsvårdslagen, inom den s.k. intrångsbegränsningen (30 § tredje stycket skogsvårdslagen). Skogsstyrelsen har därigenom möjlighet att besluta om förelägganden och förbud avseende exempelvis hänsyn till rödlistade arter, att allvarliga körskador ska förhindras, att framkomlighet på allmänt nyttjade stigar och leder inte får försvåras, samt att döda träd ska lämnas kvar i skogen vid avverkningen.

Enligt mark- och miljödomstolen bör Skogsstyrelsen i första hand tillämpa skogsvårdsförfattningarna när dessa reglerar särskilda frågor istället för de allmänna reglerna i miljöbalken. Miljöbalken är dock samtidigt parallellt tillämplig. Om Skogsstyrelsen vid sin prövning bedömer att försiktighetsmått inom den s.k. intrångsbegränsningen inte räcker för att förebygga skada på skyddade arter ska Skogsstyrelsen därför fatta beslut enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (jfr t.ex. Mark- och miljööverdomstolens avgörande MÖD 2021:11).

Enligt mark- och miljödomstolens mening ska det alltså prövas om det finns ett behov av att, utöver de ingripanden som varit möjliga att besluta om enligt skogsvårdslagen och dess föreskrifter, besluta om ingripanden med stöd av miljöbalken. Mark- och miljödomstolen anser sig därmed vara oförhindrad att pröva föreningarnas talan även i de delar som den omfattas av skogsvårdslagens regler.

Sid 26 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

SCA:s yrkanden om avvisning avseende förbud mot åtgärder som inte omfattas av avverkningsanmälan SCA har även anfört att domstolen är förhindrad att pröva föreningarnas talan, i de delar som den omfattar förbud mot åtgärder som inte tagits upp i anmälan om avverkning. Mark- och miljödomstolen gör i denna fråga följande överväganden.

Föreningarna har gett in uppgifter om förekomst av skyddade arter och begärt att Skogsstyrelsen ska vidta åtgärder inom ramen för SCA:s anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Föreningarna har därefter överklagat Skogsstyrelsens beslut att inte vidta några åtgärder i ärendet. Enligt mark- och miljödomstolen kan inte överklagandet uppfattas på något annat sätt än att det riktat sig mot Skogsstyrelsens nollbeslut i ärendet gällande anmälan om samråd. Inom ramen för en sådan anmälan kan den prövande myndigheten endast förelägga om försiktighetsåtgärder inom ramen för ett genomförande av den anmälda verksamheten, eller förbjuda den (12 kap. 6 § fjärdestycket miljöbalken). Något utrymme att meddela förbud som går utöver den anmälda verksamheten finns inte i lagtexten (jfr. 26 kap. 1 § andra stycket 1 miljöbalken). Mot den bakgrunden kan prövningen i målet inte omfatta föreskrifter och förbud av åtgärder som inte omfattas av anmälan om samråd. Föreningarnas talan ska därför avvisas i den del som avser förbud för skogsbruksåtgärder som inte omfattas av den aktuella avverkningsanmälan.

Utredningen i målet Domstolen bedömer att den har tillräcklig utredning i målet för att kunna pröva aktuella frågor. Domstolen konstaterar vidare att Skogsstyrelsen tagit ett motiverat ställningstagande till de synpunkter som föreningarna framfört under handläggningen hos myndigheten. Det saknas skäl att återförvisa målet till Skogsstyrelsen på grund av formella brister. Mark- och miljödomstolen går därför vidare och prövar föreningarnas talan i sak.

Sid 27 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Domstolens överväganden i sak Rättsliga förutsättningar Eftersom artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken måste prövningen enligt 4 § artskyddsförordningen innefatta en bedömning av hur de skyddade arterna påverkas av den planerade verksamheten (se MÖD 2013:13). De allmänna hänsynsreglerna ska tillämpas också vid bedömningen av behovet av skyddsåtgärder. Det är alltså med stöd av dessa bestämmelser som Skogsstyrelsen har bedömt huruvida det föreligger risk för en otillåten störning av fridlyst art.

Enligt 4 § artskyddsförordningen är det bl.a. förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada vilda fåglars bon eller ägg eller bortföra sådana fåglars bon. Det är också förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar, särskilt under deras häckningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredställande nivå. En störning enligt 4 § artskyddsförordningen är alltså inte förbjuden om den saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå.

När det gäller växter och övriga djur än fåglar finns regler om fridlysning i 4 a 9 §§ artskyddsförordningen, där det i bilagor till förordningen anges närmare vilka djur och växter som är fridlysta och förbudets omfattning.

För att vara tillåten, måste åtgärden alltså vara av sådant slag att den bedöms sakna betydelse för att populationen av arten bibehålls på en sådan nivå att den långsiktigt finns kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Bedömningen av lokal och regional status behöver enligt Mark- och miljööverdomstolen beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 9 februari 2023 i mål M 11988-21).

Vid prövningen av en anmälan om avverkning måste alltså en bedömning göras bl.a. av skyddade arters förekomst i området, om dessa arter påverkas av avverkningen och, om så är fallet, vilka skyddsåtgärder som kan behöva föreskrivas för att

Sid 28 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

skada inte ska uppstå. För detta ändamål måste det finnas underlag som medger en tillräckligt säker bedömning av risken för påverkan på skyddade arter (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens avgörande MÖD 2024:24).

Tretåig hackspett Utifrån föreningarnas observationer av ringhack inom det avverkningsanmälda området framstår det som sannolikt att den tretåiga hackspetten upprätthåller sig i området. Föreningarna har gett in material som visar att området för avverkningsanmälan är en artrik skog med hög ålder, samt att det har höga habitatvärden för den tretåiga hackspetten. Det framstår därmed som sannolikt utifrån utredningen att platsen i och för sig kan vara gynnsam som livsmiljö eller boplats för tretåig hackspett. Att avverka i en sådan miljö kan typiskt sett antas innebära störning för arten, bl.a. utifrån dess behov av stora revir, tillgång på död ved och äldre träd. Det kan därmed konstateras att åtgärden utgör en risk för störning på arterna på sätt som anges i artskyddsförordningen. Frågan är då om störningen av den planerade avverkningen saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta populationen av fågelarten till en tillfredsställande nivå.

Tretåig hackspett är nationellt rödlistad som nära hotad och finns upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet. Av utredningen framgår att en minskning av populationen pågår eller förväntas ske och att minskningstakten har uppgått till 29 (4 45) procent under de senaste 15 åren. Mark- och miljödomstolen bedömer att den tretåiga hackspetten uppfyller flera exempel på omständigheter som kan tala för att dess bevarandestatus inte kan anses vara tillfredsställande (jfr FM 2022:5 s. 3 f).

Livskraftiga förekomster av tretåig hackspett finns, enligt Skogsstyrelsens vägledning för hänsyn till tretåig hackspett, främst i norra Norrlands inland och i fjällnära skog. I målet har Skogsstyrelsen gett in en tabell från Svensk fågeltaxering där förekomsten av tretåig hackspett anges som sparsam i länen Norrbotten, Västerbotten och Jämtland medan den i övriga län anges som sällsynt eller mycket sällsynt.

Sid 29 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Enligt domstolen talar utredningen i målet för att det finns en god lokal och regional förekomst av tretåig hackspett och att arten därmed tål viss störning utan påverkan på populationen. Vidare finns naturreservaten Gánijvárre och Pärlaudden i anslutning inom ca 2 kilometer respektive 4 kilometer från området för avverkningsanmälan. Naturreservaten innehåller natur- och urskog. Enligt Skogsstyrelsen har tretåig hackspett observerats inom reservatet Pärlaudden och naturreservaten innehåller lämpliga habitat för den tretåiga hackspetten. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att avverkningen inte riskerar att innebära otillåten påverkan på den tretåiga hackspettens bevarandestatus, även om det aktuella området har höga habitatvärden för arten.

Det kan nämnas att SCA anfört att området även innehåller frivilliga avsättningar. Mark- och miljödomstolen anser dock inte att det påverkar bedömningen av den aktuella avverkningens påverkan för skyddsvärda arter, eftersom avsättningarna saknar formellt skydd.

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att den anmälda åtgärden innebär påverkan på den tretåiga hackspetten, men att påverkan från avverkningen saknar betydelse för möjligheterna att upprätthålla den tretåiga hackspettens nuvarande bevarandestatus. Det finns mot denna bakgrund inte skäl för att förbjuda anmäld avverkning eller för att återförvisa målet till Skogsstyrelsen för ytterligare utredning eller föreläggande av försiktighetsmått.

Spillkråka Fågelarten spillkråka är fridlyst enligt 4 § artskyddsförordningen samt upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet. Arten är även nationellt rödlistad som nära hotad. Den omständigheten talar för att artens population inte har en tillfredställande nivå nationellt. Det kan även antas att åtgärden föryngringsavverkning i sig har en negativ påverkan på artens bevarandestatus, utifrån artens behov av stora revir samt tillgång på grova träd.

Sid 30 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen konstaterar att föreningarna gett in material som visar att området för avverkningsanmälan är en artrik skog med hög ålder. Det framstår därmed som sannolikt utifrån utredningen att platsen i och för sig kan vara gynnsam som livsmiljö eller boplats för spillkråka.

Mark- och miljödomstolen bedömer dock att det finns flera omständigheter som talar för att artens lokala och regionala bevarandestatus inte äventyras av den anmälda avverkningen. Skogsstyrelsen har anfört att spillkråkan har en tillfredställande populationsnivå, både regionalt och lokalt. Vidare finns det naturreservaten Gánjivárre och Pärlaudden med natur- och urskog i närheten, vilket gynnar artens lokala bevarandestatus. En stor andel hänsyn har planerats i anmälan, vilket innebär att 63 % av arealen undantas från avverkning. Vidare har hänsyn planerats som är anpassad till spillkråkans behov. Mark- och miljödomstolen ser inga skäl att göra någon annan bedömning än Skogsstyrelsen i dessa delar.

Enligt domstolen är vidare de enstaka observationerna av spår från spillkråka inte tillräckligt konkreta och omfattande fynd för att ge stöd åt det faktum att spillkråkan uppehåller sig mer varaktigt i området. Det finns inte några observerade häckningsplatser inom området eller i närheten, vilket skulle ha varit en tydligare indikation på att området är av vikt för spillkråkan (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 augusti 2023 i mål M 9596-22 och dom den 31 augusti 2023 i mål M 9695- 22).

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att påverkan från avverkningen saknar betydelse för möjligheterna att upprätthålla spillkråkans bevarandestatus. Det finns mot denna bakgrund inte skäl för att förbjuda anmäld avverkning eller för att återförvisa målet till Skogsstyrelsen för ytterligare utredning eller föreläggande av försiktighetsmått.

Flodpärlmussla Föreningarna har uppgett att Pärlälven har pekats ut av Länsstyrelsen i Norrbottens län som ett vattendrag med flodpärlmussla och ett särskilt betydelsefullt vattendrag

Sid 31 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

för fisk och fiske. Skogsstyrelsen har uppgett att flodpärlmussla finns i Pärlälven. Mark- och miljödomstolen bedömer därmed att det är sannolikt att flodpärlmussla förekommer i Pärlälven, och att älven är viktig för upprätthållandet av artens bevarandestatus lokalt och regionalt.

Mark- och miljödomstolen noterar att Skogsstyrelsen tagit ställning till förutsättningarna för avverkning i området utifrån områdets topografi och övriga egenskaper. Utifrån dessa omständigheter har Skogsstyrelsen bedömt att den av SCA anmälda kantzonen mot vattendraget är tillräcklig för att eliminera risken för påverkan av Pärlälven. Domstolen instämmer i Skogsstyrelsens bedömning, med det tillägget att vad SCA anfört gällande övriga skyddsåtgärder s.k. skonsam effektiv drivning också visar att avverkningen kan genomföras utan att äventyra flodpärlmusslans lokala bevarandestatus i Pärlälven. Vad föreningarna har anfört gällande områdets markfuktighet och avrinning i det aktuella området ändrar inte den bedömningen. Det saknas därmed anledning att förbjuda avverkningen eller återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen på grund av dess påverkan på flodpärlmussla.

Miljökvalitetsnormer Naturskyddsföreningen har anfört att avverkningen kan påverka möjligheterna att uppnå miljökvalitetsnormer i Pärlälven.

Enligt Vatteninformationssystem Sverige uppnår inte vattenförekomsten Pärlälven god kemisk ytvattenstatus avseende kvicksilver och Bromerade difelnyletrar. Vattendraget -

av atmosfärisk deposition, och därav bedöms tekniskt omöjliga att sänka till de nivåer som motsvarar god kemisk ytvattenstatus. Kvicksilverhalterna får inte öka i vattendragen, och lokala påverkanskällor som bidrar till sänkt status ska åtgärdas oavsett det mindre stränga kravet för atmosfärisk deposition. Vattenförekomsten bedöms även ha en otillfredsställande ekologisk status, framför allt till följd av påverkan från rätning och rensning för flottning.

Sid 32 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Vid påverkan på vattenmiljöer konstaterar domstolen först att vid en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ska 2 kap. 7 andra stycket § miljöbalken tillämpas varvid följer att de krav som gäller enligt 5 kap. 4 § miljöbalken att vattenförekomsters status inte får försämras på ett otillåtet sätt eller möjligheterna att nå en miljökvalitetsnorm äventyras måste bedömas.

Det går inte att utläsa om Skogsstyrelsen gjort någon bedömning av den anmälda avverkningens påverkan på miljökvalitetsnormer i området. SCA har dock uppgett att vissa skyddsåtgärder kommer genomföras till skydd för flodpärlmusslan. Enligt domstolens bedömning har dessa åtgärder samma syfte som åtgärder för att förhindra påverkan på Pärlälvens kemiska eller ekologiska status det vill säga att förhindra tillförsel av ämnen till vattendraget. Påverkan på miljökvalitetsnormerna för ytvatten kan därmed antas vara begränsad. Avverkningen utgör även en tillfällig och begränsad åtgärd, som inte kan antas ha någon mer varaktig påverkan på möjligheterna att uppnå rätt kvalitet på vattenmiljön. Det har därmed saknats skäl för Skogsstyrelsen att vidta ytterligare åtgärder för att förebygga påverkan på miljökvalitetsnormerna för Pärlälven.

Talltita och övriga arter Föreningarna har vidare anfört att arterna talltita, grenlav och skrovellav hittats i området. Fågelarten talltita är fridlyst enligt 4 § artskyddsförordningen och nationellt rödlistad som nära hotad men är inte upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet. Övriga nämnda arter är inte upptagna som fridlysta enligt artskyddsförordningen. Grenlav är nationellt rödlistad som hotad och skrovellav som nära hotad.

Mark- och miljödomstolen bedömer att de uppgifter som föreningarna har lämnat om förekomsten av arterna i området inte ger anledning att anta att arterna kommer att påverkas av avverkningen, med den hänsyn som SCA avser att ta, i sådan utsträckning att det behöver närmare utredas.

Sid 33 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1681-24 Mark- och miljödomstolen

Föreningarnas andrahandsyrkanden Föreningarna har framställt vissa yrkanden i andra hand gällande anvisningar till Skogsstyrelsen om dess fortsatta handläggning för det fall att ärendet återförvisas till myndigheten. Eftersom mark- och miljödomstolen inte beslutar att återförvisa ärendet saknas det skäl för domstolen att ta ställning till dessa yrkanden.

Domstolen bedömer inte heller att det finns skäl att meddela ett förbud mot avverkning under fåglarnas häckningstid, då det inte framkommit några särskilda fynd som antyder att de skyddsvärda arterna kan antas häcka i eller mer varaktigt uppehålla sig i området som omfattas av avverkningsanmälan.

Sammanfattning Mark- och miljödomstolen bedömer sammanfattningsvis att det saknas skäl att förbjuda den anmälda avverkningen eller för att återförvisa målet till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning. Vad föreningarna har anfört i övrigt förändrar inte denna bedömning. Överklagandet ska därför avslås och domstolens interimistiska förbud mot den anmälda avverkningen ska upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-02) Överklagande senast den 13 maj 2025.

Anders Carlbaum Per Lagervall I domstolens avgörande har rådmannen Anders Carlbaum och tekniska rådet Per Lagervall deltagit. Föredragande har varit Karl Modig.