M 9402-24

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2025-12-09 M 9402-24 060102 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-06-12 i mål nr M 1654-23, se bilaga A PARTER Klagande Jukkasjärvi sockens belysningsförening u p a

Motpart Länsstyrelsen i Norrbottens län Gabna sameby

Ombud:

3Talma sameby

SAKEN Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för nyanläggning av luftledning och markkabel mellan fastigheterna och i Kiruna kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avslår yrkandet från Jukkasjärvi sockens belysningsförening u p a om avvisning.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

2Mark- och miljööverdomstolen ändrar första stycket i mark- och miljödomstolens domslut och undanröjer Länsstyrelsens i Norrbottens län beslut den 16 maj 2023 (dnr 525-6859-2022) såvitt avser sträckan från korsningen E45/Nunasvaaravägen och norrut mot fastigheten i Kiruna kommun samt återförvisar ärendet i den delen till länsstyrelsen för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Jukkasjärvi sockens belysningsförening u p a har yrkat i första hand att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom samt avvisa Gabna samebys och Talma samebys överklaganden av länsstyrelsens beslut. Föreningen har yrkat i andra hand att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har medgett att länsstyrelsens beslut fastställs.

Gabna sameby och Talma sameby har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Jukkasjärvi sockens belysningsförening har utöver vad föreningen förde fram i mark- och miljödomstolen lagt till i huvudsak följande.

Mark- och miljödomstolen borde ha avvisat samebyarnas överklaganden. Regleringen i 12 kap. 6 § miljöbalken liksom den i 3 kap. 5 § miljöbalken skyddar enbart allmänna intressen. Eftersom en sameby inte har rätt att företräda det allmänna intresset av rennäring kan samebyn inte grunda klagorätt på det allmänna intresset. Eftersom prövningen endast omfattar allmänna intressen kan samebyns enskilda intresse av att bedriva rennäring med stöd av renskötselrätten inte medföra en rätt att överklaga länsstyrelsens beslut med anledning av samrådet enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.

Sträckan längs Nunasvaaravägen är redan exploaterad. Den huvudsakliga förändring som kraftledningarna kommer att medföra är viss avverkning längs vägen och synliga trästolpar med tillhörande linor. Det som är av central betydelse för samebyarna är att flyttlederna över Nunasvaaravägen kan nyttjas och att det finns ett funktionellt samband mellan betesområdena öster och väster om den planerade sträckningen. Som betesresurs torde området dock ha en mer begränsad betydelse utifrån dess marginella storlek i förhållande till vinterbetet som helhet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

Det saknas skäl till att förbjuda anläggningsarbeten mellan augusti och november, när området i normala fall är fritt från renar och en störning på renskötseln således inte kan uppstå. Anläggningsarbetena ska kunna företas under hela vinterhalvåret, då vissa åtgärder bör genomföras när marken är tjälad för att undvika körskador. I vart fall måste anläggningsarbetet tillåtas från 1 augusti till 31 november, då det inte föreligger någon risk för påverkan på renskötseln. Länsstyrelsens beslut tillåter även avverkning mellan 1 maj och 31 juli, förutsatt att en häckningsinventering utförs. Avverkningsoch anläggningsarbeten skulles således även kunna vara aktuellt under denna period då området i huvudsak är fritt från renar.

Studier avseende kraftledningars påverkan på renar har genomgående visat att kraftledningar inte ger upphov till någon undvikelseeffekt hos renar under driftsfasen utan att det endast är anläggningsfasen som potentiellt kan vara störande för renarna. Denna störning är dock av övergående karaktär. Samtliga studier är gjorda på kraftledningar med betydligt högre spänning än förevarande kraftledningar. Verksamheten kommer således inte påverka rennäringen på ett sådant sätt att bestämmelsen i 3 kap. 5 § miljöbalken aktualiseras.

Ett föreläggande eller förbud enligt 12 kap. 6 § miljöbalken kan endast utfärdas för att skydda naturmiljön och kan inte utfärdas till skydd för de intressen i 3 kap. miljöbalken som utgör näringar och inte kan anses utgöra naturmiljö ens i vid bemärkelse. Det faktum att renen förekommer i naturen innebär inte automatiskt att även rennäringen ska skyddas inom ramen för naturmiljön.

Jukkasjärvi sockens belysningsförening har till stöd för sin talan gett in utlåtanden och forskningsrapporter.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har vidhållit sin bedömning att den planerade åtgärden inte på ett väsentligt sätt skadar naturmiljön, om åtgärden utförs i enlighet med anmälan och inkomna kompletteringar samt beslutade försiktighetsåtgärder följs. Länsstyrelsen har vidare fört fram i huvudsak följande. Länsstyrelsens tolkning av lagstiftningen och förarbeten till lagstiftningen är att endast riksintressen och

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

hushållningsbestämmelserna för naturmiljö ska beaktas i samråd enligt 12 kap 6 § miljöbalken.

Gabna sameby har hänvisat till vad samebyn förde fram i mark- och miljödomstolen och har lagt till i huvudsak följande.

Samebyn har talerätt. Den planerade åtgärden påverkar direkt och inskränker samebyns rättigheter (renskötselrätten) och påverkar det allmänna och riksintresset för rennäringen. Ett föreläggande om försiktighetsåtgärder enligt 12 kap. 6 § miljöbalken omfattar inte enbart skydd för naturmiljön utan också hänsyn till rennäringen. En prövning av saken sker inte i något annat sammanhang, vilket medför att det enda tillfälle då samebyn kan föra talan i saken, för att undvika skada, är i nu aktuell prövning. Möjligheten till exempelvis tillsyn eller frågan om rådighet är inte ett substitut för rätt till domstolsprövning.

Frågan gällande påverkan på renskötselns bedrivande handlar ytterst om att begränsa/förebygga skada på rennäringen både som allmänt intresse och särskilt för samebyn och dess medlemmar utifrån ett egendomsrättsligt perspektiv. Det handlar om att säkerställa möjligheterna att bruka marken för renskötsel och den markanvändning som följer av renskötselrätten samt att begränsa skada som uppkommer. Därtill handlar det om att garantera att den samiska kulturen och renskötseln kan säkerställas för kommande generationer. Bedömningen utgår från att se på de effekter som planerade verksamheterna förväntas få på aktuellt område för riksintresse men även de marker som är mellan riksintresset och etableringen. Utifrån att den aktuella ledningsdragningen sker på samebyns betesmarker och skär rakt igenom en flyttled samt avser nyanläggning är den skada som samebyn kan komma att drabbas av inte att anse som teoretisk eller helt obetydligt. Den skada som förväntas uppstå är inte enbart knuten till anläggningsfasen utan skadan kommer att vara bestående.

Det finns ett antal forskningsrapporter som pekar på att störningszonerna kring elledningar är betydligt mer omfattande än vad Jukkasjärvi sockens belysningsförening gör gällande. Enligt ingivet sakkunnigutlåtande finns över 100 internationellt publicerade studier som dokumenterat undvikelseeffekter på renar i relation till

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

infrastruktur. Vidare framgår av utlåtandet att det kan konstateras att renar undviker mänsklig aktivitet och infrastruktur på relativt stora avstånd. Det är också känt att renar undviker kraftledningar, men effekterna från kraftledningar är inte alltid lika tydliga som för exempelvis vägar och bebyggelse. De verkar också ha störst inverkan på renarnas habitatval vintertid när de reagerar kraftigare på UV-ljus. Internationell forskning på senare tid pekar på att störningszoner m.m. är större än vad tidigare forskning indikerat. Forskningen pekar på att det inte går att utesluta störningar. Gabna sameby har till stöd för sin talan gett in utlåtanden och forskningsrapporter.

Talma sameby har utöver vad samebyn förde fram i mark- och miljödomstolen anfört i huvudsak följande.

Renen är ett djur som ingår i begreppet naturmiljö och ska därför skyddas i 12 kap. 6 § miljöbalken. Urfolket samerna har använt områdets marker till jakt och fiske vilket är ett samspel mellan naturliga processer och mänsklig aktivitet. Ett ingrepp som kraftledningen kommer ändra landskapet väsentligt på så vis att ett förbud enligt 12 kap. 6 § miljöbalken är proportionerligt för att skydda intressen för renskötseln, som ingår i begreppet naturmiljö. Ingrepp i naturmiljön påverkar renen och samernas möjlighet att uttrycka och bevara sin kultur, möjligheten ska skyddas enligt grundlagen. Talma samebys medlemmars enskilda rättigheter måste också vägas in i bedömningen av hur medlemmarnas rätt att bruka och nyttja markerna där kraftledningen går påverkas. Beslutet har verkan som expropriation utan att medlemmarnas rättigheter prövats på rätt sätt.

Forskning på påverkan av kraftledningar är svårtolkat och hur stora störningar på renskötseln en kraftledning innebär skiljer sig åt från område till område. En stor påverkan är också hur renen beter sig gentemot folk och andra aktiviteter, hur pass domesticerad är renen i Talma sameby. En parameter som visar att renen i Talma sameby är mer störningskänslig är att samebyn inte har stödutfodrat renar i större utsträckning. Samebyns renar har i mindre grad exponerats mot mänsklig aktivitet vilket i sin tur innebär att renen är mer störningskänslig. Samebyns renskötsel bedrivs på traditionellt vis genom att renarna betar fritt och i olika områden beroende på årstid och klimatförhållande.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

Ett ytterligare intrång skulle påtagligt försvåra, eller i praktiken omöjliggöra, användningen av flyttlederna. Detta innebär en direkt inskränkning i samebyns möjligheter att bedriva renskötsel. Ett sådant hinder strider även mot 3 kap. 5 § miljöbalken, där renskötselområden av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. Följden av intrånget blir inte bara praktiska hinder utan även förlust av traditionell samisk kunskap och bruk i området, vilket är en del av det kulturarv som enligt internationella konventioner, bl.a. FN:s urfolksdeklaration, ska värnas. De aktuella flyttlederna är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken, och skyddet av dessa är därmed ett allmänt intresse. Talma samebys främsta intresse är att renskötarna även i framtiden ska kunna nyttja land och vatten för sina renar, utan att dessa möjligheter påtagligt försämras. Samebyn företräder renskötarnas gemensamma intressen vid intrång och agerar för att säkerställa att dessa skyddas. Intrång som hindrar eller försvårar renskötseln strider mot såväl svensk lagstiftning som internationella åtaganden om skydd för urfolks rättigheter.

REMISSYTTRANDE

Mark- och miljööverdomstolen har inhämtat yttrande från Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket har fört fram i huvudsak följande. Yttrandet avgränsas till frågan om hur 3 kap. 5 § miljöbalken om rennäringen förhåller sig till att samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken avser frågor om naturmiljön. Den principiella frågan i detta sammanhang är på vilket sätt hushållningsbestämmelserna ska tillämpas i samråden. Naturvårdsverket bedömer sammanfattningsvis att lagstiftningen inte är entydig och att det därför är oklart på vilket sätt hushållningsbestämmelserna, däribland 3 kap. 5 § miljöbalken, ska kunna tillämpas i samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.

Vindval är ett forskningsprogram som drivs av Naturvårdsverket på uppdrag av och med finansiering av Energimyndigheten. Fokus för programmet är vindkraftens påverkan på människor, natur och miljö. Innehållet och slutsatser står alltså respektive forskningsgrupp för. Rapporten 6799 Vindkraft och renar är framtagen av en fristående forskargrupp som har varit finansierad av forskningsprogrammet. Ett annat pågående

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

projekt inom Vindval handlar om miljöeffekter av elnät. Projektet ska slutredovisas i maj 2025.

För att bestämmelsen 2 kap. 6 § miljöbalken ska få genomslag i samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken kan inte hushållningsbestämmelserna endast beaktas utan de måste tillämpas. Lagstiftningen är inte entydig och att det därför är oklart på vilket sätt hushållningsbestämmelserna ska kunna tillämpas i samråd som sker efter anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Förarbetena ger stöd för slutsatsen att det var lagstiftarens intention att samtliga hushållningsbestämmelser ska tillämpas i samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, när det är fråga om ändrad mark- eller vattenanvändning. I förarbetena anges bland annat: Ett förtydligande görs för att klarlägga att 3 och 4 kap. skall tillämpas vid all tillståndsprövning enligt 9 och 11 kap. samt vid anmälningspliktiga verksamheter enligt 9 kap. 6 §, 11 kap. 9 a § och 12 kap. 6 §. Denna intention har dock inte kommit till uttryck i 12 kap. 6 § miljöbalken. Det finns ingen reglering som medger en tillämpning av hushållningsbestämmelserna fullt ut eftersom det i bestämmelsen fjärde stycke framgår att förelägganden och förbud får utfärdas till skydd för naturmiljön.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Jukkasjärvi sockens belysningsförening lämnade in en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken till Länsstyrelsen i Norrbottens län avseende nyanläggning av två luftledningar på 20 kV mellan fastigheterna och i Kiruna kommun. Enligt anmälan ska ledningarna dras längs väg E45 mot Vittangi för att sedan dras norrut längs Nunasvaaravägen fram till slutdestinationen. Området ligger inom Gabna och Talma samebyar och omfattas delvis av områden av riksintresse för rennäringen. Länsstyrelsen förelade föreningen att vidta ett antal försiktighetsåtgärder till skydd för naturmiljön och bedömde att den planerade åtgärden inte på ett väsentligt sätt skadar naturmiljön om den utförs i enlighet med anmälan och inkomna kompletteringar samt de beslutade försiktighetsåtgärderna följs. Sedan Gabna och Talma samebyar överklagat länsstyrelsens beslut, beslutade mark- och miljödomstolen att förbjuda att anmäld åtgärd får vidtas på sträckan från korsningen E45/Nunasvaaravägen och norrut mot fastigheten samt avslog

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

överklagandena i övrigt. Jukkasjärvi sockens belysningsförening har överklagat markoch miljödomstolens dom. Ingen av samebyarna har överklagat mark- och miljödomstolens dom, vilket innebär att den delen av ledningssträckningen som ska dras längs E45 inte omfattas av Mark- och miljööverdomstolens prövning.

Eftersom föreningen har yrkat att samebyarnas överklaganden till mark- och miljödomstolen ska avvisas, har Mark- och miljööverdomstolen först att pröva om Gabna sameby och Talma sameby haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Om samebyarna ska anses ha klagorätt, har Mark- och miljööverdomstolen att pröva huruvida den anmälda åtgärden kan godtas utifrån påverkan på rennäringen.

Klagorätt

Rättsliga utgångspunkter

Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken). Enligt praxis ska rätten att vara part och att överklaga tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet till följd av ett beslut, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se NJA 2004 s. 590 I och II). Vid bedömningen av klagorätt är det även av betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. I praxis har rätten att föra talan mot ett avgörande med åberopande av enbart allmänna intressen i regel inte tillkommit en enskild (se exempelvis MÖD 2013:32 och MÖD 2024:13).

Av 12 kap. 6 § miljöbalken följer att en anmälan för samråd ska göras hos tillsynsmyndigheten för verksamheter och åtgärder som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt balkens bestämmelser, om åtgärden kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Tillsynsmyndigheten får förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skador på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön,

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

får myndigheten förbjuda verksamheten. Genom bestämmelsen i 12 kap. 6 § miljöbalken skyddas allmänna intressen. Enligt 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken ska vid prövning av verksamheter enligt 12 kap. 6 § miljöbalken bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas i de fall som avser ändrad användning av mark- eller vattenområden. Av 3 kap. 5 § första stycket miljöbalken följer att mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringens bedrivande. I paragrafens andra stycke anges vidare att områden som är av riksintresse för rennäringen ska skyddas mot sådana åtgärder.

Mark- och miljööverdomstolen har tidigare avgjort frågor om klagorätt när prövningen av de i målet aktuella bestämmelserna enbart avser allmänna intressen. Synen på klagorätten har varit restriktiv i dessa fall. Rättsfallet MÖD 2007:6 avsåg en samrådsanmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för en skidanläggning. Fastighetsägare vars fastigheter ingick i det område som omfattades av anmälan ansågs inte ha rätt att överklaga det beslut som fattats inom ramen för samrådet. Av beslutet framgår bland annat att ett beslut efter anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken inte i sig skapar några rättigheter för anmälaren. Länsstyrelsens beslut enligt denna bestämmelse innebar inte att skidklubben kunde påbörja de åtgärder som avsågs med samrådet på klagandenas mark utan att först ha fått rätt att förfoga över marken. Eftersom länsstyrelsens beslut i samrådsärendet inte har någon faktisk effekt gentemot klagandena ansågs de inte ha klagorätt. Detta resonemang återkommer i MÖD 2012:33 där Mark- och miljööverdomstolen uttalade att inte ens en fastighetsägare vars mark berörs av en ansökan om strandskyddsdispens, är berörd av ansökan på ett sådant sätt att beslutet om strandskyddsdispens får överklagas av denne. Domstolen konstaterade även i detta avgörande att dispensen inte innefattar något tillstånd till att utföra åtgärder på annans mark. (Se även t.ex. MÖD 2011:44 samt Mark- och miljööverdomstolens beslut den 14 februari 2018 i mål nr M 6174-16 och den 15 oktober 2025 i mål nr M 5355-24.)

Mark- och miljööverdomstolen har även i MÖD 2007:35 prövat klagorätten för en sameby avseende en samrådsanmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för en vindmätningsmast. Mark- och miljööverdomstolen uttalade att renskötselrätten är en sådan särskild rätt till fastighet som för en sameby medför talerätt i mål eller ärenden

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

som vid en domstol eller myndighet gäller ändrad markanvändning av den mark som renskötsel får utövas på. Domstolen konstaterade dock, liksom i MÖD 2007:6, att eftersom länsstyrelsens beslut i samrådsärendet inte har någon faktisk effekt gentemot klaganden ansågs samebyn inte ha klagorätt. Mark- och miljööverdomstolen lade till att för att masten skulle få anläggas och markanvändningen därmed ändras på platsen krävdes ett beslut av länsstyrelsen om upplåtelse av nyttjanderätt till marken enligt 32 § första stycket rennäringslagen (1971:437) samt att samebyn som sakägare hade möjlighet att värna sina intressen i det ärendet.

Mark- och miljööverdomstolen har nyligen utvecklat sin syn på frågor om enskilds klagorätt (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens beslut den 15 oktober 2025 i mål nr M 5355-24). En begränsning av en enskilds klagorätt i miljöfrågor får inte stå i strid med Århuskonventionen (UNECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor). Århuskonventionen syftar bl.a. till att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Av artikel 9.3 i Århuskonventionen följer att den allmänhet som uppfyller eventuella kriterier i nationell rätt har rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning.

Det nu överklagade beslutet är enligt Mark- och miljööverdomstolen ett sådant beslut som avses i artikel 9.3. Frågan är då om den tolkning av enskildas rätt att överklaga avgöranden där prövningen avser allmänna intressen som följer av den nationella praxis som redovisats ovan är förenlig med Århuskonventionens krav. En sådan bedömning av förenligheten med Århuskonventionen måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (jämför MÖD 2015:8).

Artikel 9.3 har inte direkt effekt i unionsrättslig mening men artikeln innebär att det ankommer på en nationell domstol att i den utsträckning det är möjligt tolka den processuella rätten, avseende de villkor som ska vara uppfyllda för att få till stånd en prövning av domstol eller i administrativ ordning, så att den stämmer överens med såväl målen i artikel 9.3 i Århuskonventionen som målet att säkerställa ett effektivt

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

domstolsskydd av rättigheter enligt unionsrätten (se EU-domstolens dom i mål nr C- 240/09).

I fråga om vilka kriterier som får uppställas i nationell rätt avseende allmänhetens rätt till domstolsprövning har EU-domstolen i mål nr C-263/08 konstaterat att medlemsstaternas möjligheter att ställa krav är begränsade. I målet, som rörde miljöorganisationers klagorätt, pekade domstolen på att det visserligen hade överlåtits till de nationella lagstiftarna att fastställa eventuella krav som ska vara uppfyllda för att en ickestatlig miljöorganisation ska anses ha talerätt men att sådana krav måste säkerställa en omfattande rätt till rättslig prövning. Domstolen framhöll också att de nationella bestämmelserna inte får innebära en risk för att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna innebärande en rätt för personer som har ett tillräckligt intresse av att ifrågasätta ett projekt, eller vars rättigheter kränks av projektet att föra talan i behörig rättsinstans förlorar all ändamålsenlig verkan.

Århuskonventionens efterlevnadskommitté har i beslut ACCC/C/2006/18 (Danmark) uttalat att en konventionsstat inte är förhindrad att uppställa krav på att klaganden ska ha ett rättsligt intresse i frågan eller vara direkt berörd av prövningen, förutsatt att tillämpningen av sådana kriterier inte leder till att hela eller stora delar av allmänheten blir förhindrad att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade.

Tillgång till rättslig prövning i Århuskonventionens mening innebär ett krav på såväl en omfattande rätt till prövning som att det är fråga om en effektiv prövning. Kravet på en effektiv prövning innebär bl.a. att enskilda som är berörda av ett beslut avseende en viss verksamhet eller åtgärd måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för deras rättsställning prövas. (Se bland annat MÖD 2015:8.)

Samebyar har en i rättsordningen särskild ställning. En sameby är en juridisk person som företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten eller medlemmarnas gemensamma intressen inom rennäringen i övrigt, se 10 § andra stycket rennäringslagen. Renskötselrätten, som har beskrivits som e

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

reglerna om egendomsskydd i 2 kap. 15 § regeringsformen (se NJA 2020 s. 3, Girjasdomen, p. 16). I renskötselrätten ingår bland annat att använda byns betesområde för renbete, se 15 § rennäringslagen. Den som inom året-runt-markerna äger eller brukar mark där renskötsel bedrivs får inte vid användningen av marken vidta åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln, se 30 § rennäringslagen.

Lagen (2022:66) om konsultation i frågor som rör det samiska folket gäller bland annat ärenden i förvaltningsmyndigheter som kan få särskild betydelse för samerna. Lagen är visserligen inte tillämplig för ärenden om bl.a. tillsyn men det finns ändå skäl att nämna följande uttalande i förarbetena till lagen. Det kan i ett konkret fall vara svårt att skilja mellan enskilda och allmänna samiska intressen. Enskilda och allmänna samiska intressen kan sammanfalla t.ex. när det gäller renskötsel, miljö eller markanvändningsfrågor på lokal nivå. En sameby kan ha allmänna intressen i ett ärende och kan då, vid sidan av Sametinget, företräda samernas allmänna intressen vid en konsultation. Samebyn kan som rättighetshavare även ha ett enskilt intresse i ärendet. I sin egenskap av rättighetshavare torde samebyn genom samråd få tillfälle att framföra sitt enskilda intresse i frågan. Samebyn bör kunna framföra både allmänna och enskilda intressen vid konsultation. (Se prop. 2021/22:19 s. 59.)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Den aktuella anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken avser nyanläggning av luftledningar och därmed ändrad användning av berört markområde. Bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken ska därför tillämpas vid prövningen. Detta innebär att även 3 kap. 5 § miljöbalken, som avser områden som har betydelse för rennäringen, ska tillämpas i anmälningsärendet. För att det skydd som ska uppnås enligt bestämmelsen ska kunna säkerställas följer att det även måste vara möjligt för myndigheten att besluta om de försiktighetsmått eller förbud som behövs med hänsyn till rennäringen.

Den anmälda åtgärden berör Gabna sameby och Talma sameby eftersom den ska vidtas inom områden där samebyarna har renskötselrätt och åtgärden skulle kunna påverka samebyarnas möjligheter att nyttja området. Samebyarna har som rättighetshavare ett enskilt intresse i anmälningsärendet. Inom ramen för

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

anmälningsärendet prövas dock endast om åtgärderna strider mot de allmänna intressen som ett samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken syftar att skydda. I anmälningsärendet ska emellertid prövningen även omfatta det allmänna intresset i 3 kap. 5 § miljöbalken, dvs. om den anmälda åtgärden kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. När det gäller renskötseln i området sammanfaller samebyarnas enskilda intresse i form av renskötselrätt med det allmänna intresset såsom det kommer till uttryck i 3 kap. 5 § miljöbalken. Samebyarna bör därmed ha rätt att föra talan avseende det allmänna intresset i detta fall.

Eftersom den anmälda åtgärden ska vidtas inom områden där Gabna sameby och Talma sameby har renskötselrätt kan åtgärden innebära en påverkan på renskötseln både under anläggningsskedet och under driftskedet. Samebyarna måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för samebyarnas rättsställning prövas. Tillsyn i efterhand kan i detta fall inte anses innebära en sådan effektiv tillgång till prövning som avses i Århuskonventionen. Det framstår vidare som ändamålsenligt att de intressen som ska beaktas, som ju i sig kan vara motstridiga, prövas samlat innan arbetena påbörjas. Gabna sameby och Talma sameby har därför rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Det var följaktligen rätt av mark- och miljödomstolen att pröva deras överklaganden i sak. Jukkasjärvi sockens belysningsförenings yrkande att samebyarnas överklaganden ska avvisas ska därför avslås.

Luftledningarnas påverkan på rennäringens bedrivande

Som framgår ovan skulle den anmälda åtgärden, dvs. att dra luftledningar på 20 kV längs en sträcka av Nunasvaaravägen, kunna innebära en påverkan på renskötseln både under anläggningsskedet och under driftskedet. Parterna är ense om att åtgärden kan innebära en påverkan på renskötseln under anläggningsskedet, men de är inte ense om vilka skyddsåtgärder som skulle kunna vidtas för att undvika en sådan påverkan. Mark- och miljööverdomstolen återkommer till påverkan under anläggningsskedet, och prövar inledningsvis den anmälda åtgärdens påverkan under driftskedet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

Både Jukkasjärvi sockens belysningsförening och Gabna sameby har gett in ett antal forskningsrapporter m.m. till stöd för sin respektive ståndpunkt om hur kraftledningar påverkar renar. Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande hänvisat till forskningsprogrammet Vindval och några av de rapporter som tagits fram inom Vindval; dels rapporten 6799 Vindkraft och renar. En kunskapssammanställning från 2018 (rapport 6799), dels rapporten om Miljöeffekter av elnät: en kunskapssammanställning från 2025. I rapport 6799 finns ett avsnitt om kraftledningars påverkan på renar. Där anges inledningsvis att kraftledningar ger ibland inga påvisbara effekter på renars beteende eller habitatanvändning men att andra studier visar att kraftledningar kan bidra till att störa renarnas naturliga rörelser i landskapet. Framför allt kan mänsklig aktivitet (exempelvis tillsyn eller skoterspår som går längs ledningarna) leda till att renar undviker kraftledningsgator. I en studie från 2015 studerades renarnas habitatanvändning i förhållande till en ny 420 kV-ledning och befintliga 132 420 kV-ledningar. Man fann inga effekter av kraftledningarna i driftsfasen. I en annan studie undersökte man potentiella effekter av att en kraftledning uppgraderades från 300 kV till 420 kV. Man såg inga skillnader i habitatanvändning mellan före och efter det att byggarbetena avslutats. Själva uppgraderingen av kraftledningen hade alltså ingen effekt. I ytterligare en studie undersöktes lokala effekter av två parallella kraftledningar (300 kV och 132 kV) genom att studera renar som var placerade i inhägnader. Slutsatsen blev att kraftledningars eventuella effekter på renar i inhägnader är mycket små. I rapport 6799 anges även att en möjlig negativ effekt av kraftledningar med spänning över 300 kV kan vara UV-ljus och en så kallad korona-effekt.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att de forskningsrapporter som ingivits kring vindkraftsverks påverkan på renar inte är relevanta vid bedömningen av dessa två 20 kV-ledningar i trä. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar sammantaget att det av de studier som redovisas i rapport 6799 inte framkommer att kraftledningar under driftsfasen generellt innebär en risk för ett undvikandebeteende från renar. Talma sameby har invänt att deras renar i mindre grad har exponerats mot människor och är mer störningskänsliga. I rapport 6799 anges att vildren har studerats i ett område intill en 132 kV-ledning och i studien har det inte rapporterats negativa effekter i form av undvikande beteende. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför att även för

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

ytterligare störningskänsliga renar bör undvikandebeteendet inte bli så påtagligt för den typ av ledning som det nu är frågan om. Risken för undvikandebeteende på grund av UV-ljus finns beskrivet för kraftledningar med spänning över 300 kV. I detta fall rör det sig om kraftledningar med en betydligt lägre spänning på 20 kV. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar vidare att de nu aktuella luftledningarna avses att dras längs en befintlig väg, vilket innebär att det redan finns en mänsklig påverkan längs den planerade sträckningen. Frågor som rör möjligheten att färdas med snöskoter i terräng regleras i särskild ordning.

Enligt Mark- och miljööverdomstolens mening har det i målet inte framkommit att den aktuella luftledningen längs Nunasvaaravägen, när ledningen är i drift, skulle påtagligt försvåra rennäringens bedrivande, även med hänsyn till kumulativa effekter. Det finns därför inte skäl att förbjuda den anmälda åtgärden på det sätt som mark- och miljödomstolen gjort. Däremot kan det finnas anledning att besluta om försiktighetsmått för t.ex. framtida underhållsåtgärder.

Anläggandet av luftledningen längs Nunasvaaravägen kan innebära en störning för renarna. Störningen kan dock endast uppstå vid de tidpunkter som renarna förväntas befinna sig i berört område. Denna störning är alltså möjlig att undvika om anläggningsarbetet anpassas utifrån renskötselns behov. Länsstyrelsen har i motiveringen till sitt beslut angett att det inte är lämpligt att bedriva anläggningsarbeten längs Nunasvaaravägen under den tid renskötsel är tillåten där, dvs. mellan den 31 oktober och den 30 april. Detta omfattas dock inte av länsstyrelsens föreläggande om försiktighetsåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det finns många olika intressen att ta hänsyn till under anläggningsarbetena, och att tidsperioderna för när det är lämpligt att utföra arbetena kan skilja sig åt för dessa olika intressen. Mark- och miljööverdomstolen menar dock att det bör vara möjligt att kunna utföra anläggningsarbetena även med beaktande av dessa olika tidsperioder. Exempelvis har föreningen angett att för att minska potentiell påverkan under anläggningsarbetet kommer anläggningen av kraftledningarna genomföras i etapper om cirka en kilometer åt gången.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9402-24

Frågan om vilka försiktighetsåtgärder som behövs för att anläggandet av luftledning längs Nunasvaaravägen ska kunna utföras med tillräcklig hänsyn till rennäringens bedrivande bör inte prövas av Mark- och miljööverdomstolen som första instans. Målet bör i stället återförvisas till länsstyrelsen för prövning av vilka försiktighetsåtgärder som behövs för t.ex. anläggningsskedet eller vid behov av framtida underhåll. Överklagandet ska därför bifallas på så sätt att mark- och miljödomstolens dom ändras såvitt avser första stycket i domslutet. Som en följd härav ska länsstyrelsens beslut undanröjas och ärendet återförvisas i den delen till länsstyrelsen för fortsatt behandling.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsrådet Åsa Hanna, tekniska rådet Yvonne Eklund och hovrättsrådet Catharina Adlercreutz, referent.

Föredragande har varit Ulrika Agerskans.

Sid 1 (20) UMEÅ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 1654-23 Mark- och miljödomstolen 2024-06-12 meddelad i Umeå

PARTER Klagande 1. Gabna sameby

Ställföreträdare: 2. Talma sameby

Ställföreträdare: Motparter Jukkasjärvi sockens belysningsförening Länsstyrelsen i Norrbottens län

ÖVERKLAGAT BESLUT Beslut av Länsstyrelsen i Norrbotten län den 16 maj 2023 i ärende nr 525-6859-2022, se bilaga 1 SAKEN Föreläggande enligt miljöbalken för nyanläggning av luftledning och markkabel mellan fastigheterna och i Kiruna kommun DOMSLUT Med ändring av Länsstyrelsen i Norrbotten läns beslut den 16 maj 2023 i ärende nr 525-6859-2022 förbjuder mark- och miljödomstolen att anmäld åtgärd får vidtas på sträckan från korsningen E45/Nunasvaaravägen och norrut mot fastigheten Kiruna . Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena i övriga delar.

Sid 2 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Jukkasjärvi Sockens Belysningsförening (föreningen) är innehavare av nätkoncession enligt ellagen (1997:857) för ett område öster och sydost om Kiruna. Föreningen lämnade den 8 september 2021 in en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken till Länsstyrelsen i Norrbottens län (länsstyrelsen) avseende nyanläggning av två elledningar mellan fastigheterna och i Kiruna kommun. Anmälan föranleddes av att Talga AB (Talga) begärt att få sin planerade gruvverksamhet vid Nunasvaara ansluten.

Länsstyrelsen beslutade i ärendet (dnr 525-12526-2021) den 4 januari 2022. Länsstyrelsens beslut överklagades av Gabna sameby till mark- och miljödomstolen som i dom den 11 maj 2022 (mål M 357-22) återförvisade ärendet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning, eftersom länsstyrelsen inte beaktat samebyns intressen och berett den tillfälle att yttra sig.

Länsstyrelsen återupptog handläggningen i ett nytt ärende (dnr 525-6859-2022). Efter samråd med Gabna, Talma och Laevas samebyar ändrade föreningen sin anmälan på så vis att sträckningen ändrades. Den 16 maj 2023 beslutade länsstyrelsen att förelägga föreningen att vidta vissa försiktighetsåtgärder i samband med anläggandet av elledningarna, se bilaga 1.

Gabna och Talma samebyar har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. Gabna sameby har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska förbjuda den anmälda verksamheten.

I andra hand har samebyn yrkat att mark- och miljödomstolen ska föreskriva följande villkor för att begränsa skadan på rennäringen: 1. Anmälda nyanläggningar av elledningar inklusive de arbeten som behöver vidtas för projektets genomförande får påbörjas först då Talga erhållit

Sid 3 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

bearbetningskoncession och miljötillstånd för den planerade gruvverksamheten vid Nunasvaara södra. Arbetet får, om tillstånd erhålls, inte påbörjas förrän de båda tillstånden har vunnit laga kraft. 2. Nyanläggningen ska i sin helhet utgöras av en markkabel i syfte att i så stor utsträckning som möjligt minska skadan på rennäringen och utpekade riksintresseområden för rennäringen inom Gabna sameby. 3. Verksamhetsutövaren ska kompensera Gabna sameby för de kostnader som uppstår till följd av merarbete med anledning av projektet.

Talma sameby har i första hand yrkat att yrkat att mark- och miljödomstolen ska förbjuda den anmälda verksamheten.

I andra hand har samebyn yrkat att mark- och miljödomstolen ska föreskriva följande villkor till skydd för renskötseln. Anmälda nyanläggningar av luftledningar och markkabel mellan fastigheterna och i Kiruna kommun, inklusive de arbeten som behöver vidtas för projektets genomförande, får påbörjas först då Talga erhållit bearbetningskoncession och miljötillstånd för den planerade gruvverksamheten vid Nunasvaara södra. Arbetet får om tillstånd erhålls inte påbörjas förrän de båda tillstånden har vunnit laga kraft. Anläggningsarbeten får inte bedrivas under tiden den 1 november till och med den 2 juni. Verksamhetsutövaren ska kompensera Talma sameby för de kostnader som uppstår med anledning av projektet.

I tredje hand har samebyn yrkat att mark- och miljödomstolen ska föreskriva villkor 2 3 enligt ovan.

Föreningen har motsatt sig ändring av beslutet.

Länsstyrelsen har, som domstolen har uppfattat det, motsatt sig ändring av beslutet.

Sid 4 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN Parterna har vid domstolen anfört i huvudsak följande.

Gabna sameby Riksintresse för rennäringen Rennäringsintresset är både ett allmänt intresse enligt bland annat 3 kap. 5 § miljöbalken och ett enskilt intresse som medlemmarna i en sameby innehar enligt rennäringslagen (1971:437). Verksamheter som påtagligt skadar ett riksintresse ska i normalfallet inte tillåtas och om det finns flera oförenliga riksintressen ska företräde ges åt det ändamål som på lämpligaste sätt främjar en god hushållning.

Riksdagen har därutöver i olika sammanhang uttalat att den samiska kulturens fortlevnad måste garanteras. Detta innebär att det måste finnas grundläggande förutsättningar för renskötselns fortlevnad inom i princip varje sameby, vilket bland annat innefattar en säker tillgång till betesområden inom både åretruntmarkerna och vinterbetesmarkerna som har avgörande betydelse för möjligheterna att bedriva renskötsel. Det kan gälla bland annat flyttningsleder, särskilt sådana avsnitt där på grund av terränghinder med mera, alternativa framkomstvägar saknas. Riksintressena för rennäring anges vidare vara av en avgörande betydelse från nationell synpunkt att skydda mot förändringar och att det i detta bör beaktas att även förhållandevis begränsade åtgärder avsevärt kan försvåra renskötseln.

Det är inte enbart områden utpekade som riksintressen som är viktiga, men även funktionella samband mellan viktiga områden kan ha stor betydelse för att riksintresseområdenas funktion ska kunna säkerställas. Den bakomliggande orsaken till detta är att rennäringen är en dynamisk näring i ständig rörelse och inte en fast anläggning eller ett statiskt objekt. Markanvändningen är på så sätt starkt kopplat till landskapet genom sammanhängande kopplingar. Områden som kan få status som riksintresse för rennäring beskrivs som områden kring anläggningar som skiljningshagar, slakthagar, m.m., rastbeten, flyttleder, viktiga betesområden i vinterbeteslandet, kalvningsområden och samlingsplatser.

Sid 5 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

Samebyns användning av området I området där den ansökta kraftledningen ska dras igenom ska upp till 6 500 djur flyttas in eller igenom till vinterbete. Grovt räknat sker flytten in till området i december vid tiden innan jul. Med grund i det naturliga betet av vilda växter flyttar samebyn till fots och den fria strövningen är en nyckelaspekt för hur näringen bedrivs.

Om vintern blir den fria strövningen inom området särskilt viktig då snön med tiden trampas ner och packas. När detta sker ska hjorden naturligt kunna ströva vidare för att på så vis systematiskt hitta nytt bete. Om störningar uppstår i den fria strövningen kan behov finnas att manuellt flytta hjorden till nya betesområden vilket innebär ökad arbetsbelastning på renskötaren och potentiellt ökad stress för renen.

Flyttlederna, som är utpekade som riksintresse för rennäringen, markeras med streckade och heldragna linjer i figur nedan. Längs med en flyttled finns svåra passager som dels kan vara naturliga, dels konstgjorda (skapade av människan).

Svåra passager av naturlig art kan vara överfarter av vattendrag, trånga landformationer exempelvis i anslutning till bergsområden, eller branta strandområden intill vattendrag. Svåra passager av konstgjord art kan finnas i anslutning till infrastruktur som vägar och järnvägar, bebyggelseområden, vindkraftparker, gruvor, anläggningar relaterade till rennäringen, med mera.

I anslutning till den planerade verksamheten finns ett antal svåra passager där renhjorden behöver passera för att ta sig till och igenom området som berörs. Samebyn menar att Nunasvaaravägen kommer att kunna utgöra en svår passage om den planerade ledningen dras i luften, och inte som markkabel.

Den aktuella elledningen föreslås gå längs Nunasvaaraleden som skär rakt igenom samebyn i nordsydlig riktning i ett område som redan i dag är en smal passage mellan väg E45 och Torne älv genom vilken två flyttleder går och flera utpekade riksintresseområden för rennäringen.

Sid 6 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

Negativ påverkan under anläggningsskedet Omfattningen av den negativa påverkan på renskötseln vid anläggningsskedet är delvis beroende av vilken tid på året som kraftledningen uppförs. Länsstyrelsens beslutade villkor om att anläggningsarbete bara får ske 31 oktober 30 april är därför absolut nödvändigt.

Negativ påverkan vid drift Kring en elledning uppstår ett elektriskt fält och ett magnetiskt fält. Detta elektriska fält är väl synligt för renarna och de undviker att vistas i områden där de upplever störningar av fältet. Det innebär att luftledningarna, inte bara genom ledningsgator med visuella stolpar som i sig kan verka skrämmande för renar, även strålar ett elektriskt fält som skrämmer renarna. Den föreslagna elledningen innebär således både ett fysiskt och visuellt hinder för rennäringens bedrivande.

Idag är det möjligt för samebyns renar att passera området där kraftledningen ska dras, både med aktivt stöd från renskötarna genom att de flyttar renar, men framför allt genom fri strövning. Renarna betar obehindrat på båda sidorna av vägen utan direkt uppsikt av renskötarna. Den planerade verksamheten skär genom riksintresseområden för rennäringen. Den planerade verksamheten medför även störd betesro för renen och ett ökat stresspåslag för renskötaren. Den störda

Sid 7 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

betesron är kopplat till ianspråktagandet av mark och den ökade trafiken i området till och från det planerade gruvområdet.

Kraftledningsgator används ofta som skoterleder. Erfarenhet från andra liknande byggnationer av kraftledningar inom samebyns betesområde visar att skotertrafiken ökar i området då ledningen gör det mer framkomligt. Ökad skoterkörning påverkar betesron påtagligt negativt eftersom renarna stressas och skingras, exempelvis inom närliggande betesmarker. Det skapar i sin tur merarbete, merkostnader och psykisk stress hos renskötaren. Det medför också ökad risk för skada på renarna.

Idag är det möjligt för samebyns renar att passera området där kraftledningen ska dras både med aktivt stöd från renskötarna genom att de flyttade renar men framför allt genom fri strövning. Renarna betar obehindrat på båda sidorna av vägen utan direkt uppsikt av renskötarna. Med en utbyggnad av den föreslagna luftledningen kommer det inte längre vara möjligt med fri strövning som sker i dag, detta då renarna kommer att skrämmas av det elektriska fältet i kombination med att ledningsgatan kommer att användas frekvent för skoterkörning kommer att betydligt större område runt ledningsgatan inte längre vara möjlig att använda för renbete.

Negativt påverkande kumulativa effekter Den samiska markanvändningen är dynamisk och arealkrävande. Därför krävs en helhetssyn där andra pågående, tidigare och framtida verksamheter beaktas vid bedömningen av hur etableringen av kraftledningar sammantaget påverkar renskötseln och samebyns markanvändning. Många kumulativa effekter ger sammantaget ett mer fragmenterat landskap som i förlängningen kan leda till förändringar i renens beteendemönster. I analysen av kumulativa effekter har störning från befintlig infrastruktur, täkter och andra verksamheter beaktats.

Gabna samebys renbetesmarker omfattar totalt 3 783 km². Av denna areal har 2 323 km² bedömts som störda till följd av ingrepp i markerna. 62,7 procent av samebyns betesområden är alltså påverkade av etablerade verksamheter och konkurrerande markanvändning. I denna uträkning är emellertid varken skogsbruket eller det

Sid 8 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

rörliga friluftslivet inkluderat. Ingreppet är alltså egentligen ännu mer omfattande än vad som framgår av denna uträkning. Samtliga ingrepp påverkar renskötseln negativt både var för sig och tillsammans.

Markkabel i jämförelse med luftkabel Magnetfältet kring en ledning reduceras om man ersätter en luftledning med en kabel i marken. Ovanför en kabel som grävts ned blir det ett visst magnetfält men detta fält avtar snabbt åt sidorna. Sökande har som argument mot markkabel anfört driftsäkerhet och de riktlinjer som finns för det som skäl för att inte anlägga markkabel längs med Nunasvaaravägen. Samebyn menar att det av riktlinjerna som den sökande ska följa att det finns en betydande flexibilitet i valet mellan luft- och markledning och där omkringliggande faktorer måste vägas in. Samebyn anser att detta är ett sådant fall där betydelsen av att säkra riksintresseklassade områden för rennäringen måste få företräde. Att anläggningsarbetet och driftunderhållet bedöms mer tidskrävande och kostsamt bör i detta fall vara av sekundär betydelse. Att det pågår ett omfattande arbete med att byta ut luftledning till markledning i vårt grannland Finland visar också tydligt att det är fullt möjligt med sådana lösningar även i Sverige.

Föreningens åtgärd är direkt sammankopplad med Talgas ansökan Det enda skälet till att föreningen driver ärendet om att anlägga markkabel och luftledning är på grund av en ansökan från Talga om att få kraftledningar för att kunna bedriva gruvverksamhet. Ärendena är därmed högst beroende av varandra och direkt sammankopplade. Talgas ansökan om gruvdrift har vidare inte vunnit laga kraft. Utan lagakraftvunnen dom till Talgas fördel kommer inte de aktuella kraftledningarna att behövas. I det fall Talga inte får öppna gruvan skulle föreningen ha dragit en ledning som väsentlig ändrat naturmiljön i området, inskränkt värdet av riksintresse för rennäring och försvårat rennäringens bedrivande helt i onödan. Dessa skador kommer vara oåterkalleliga. Det kan inte ha varit lagstiftarens mening att tillåta en sådan åtgärd, innan det med säkerhet avgjorts att

Sid 9 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

åtgärdens krävs. Att ett senareläggande av genomförandet av kraftledningsbyggnationen skulle försena Talgas planer är enligt samebyns uppfattning inget som har relevans i prövningen.

Tidsperioden för att genomföra åtgärden

Gabna sameby är hårt trängd av omfattande och oräkneliga intrång i form av flera gruvor, industriområden, flytt av en hel stad och storskalig turism. Det markområde där föreningen vill förlägga kraftledningen är ett av de sista kvarvarande och ur renskötselsynvinkel sammanhängande markområdena där det är möjligt att för Gabna sameby att ha renar under vinterperioden. Trots områdets läge parallellt med väg E45 är det i stora delar orört och utgör en oas för samebyns renar som behöver betesro under den stränga vintern.

Enligt samebyns uppfattning av underordnad betydelse. Det är enligt samebyns uppfattning verksamhetens skada på riksintresse på rennäringen och de naturvärden som bl.a. är en förutsättning för bedrivandet av rennäringen som har särskild relevans när det kommer till frågan om när åtgärden ska genomföras.

Det är inte märkligt att samebyarna angivit olika tidsperioder för när det inte anses lämpligt med anläggningsarbeten med hänsyn till rennäringen. Samebyarna nyttjar sina områden olika, det handlar om hur renens naturliga vandringsmönster till områdena ser ut, hur snön brukar lägga sig och hur renen betar i landskapet. Renens rörelsemönster kan skilja sig avsevärt mellan två intilliggande samebyar och därmed också vilka perioder som är mest olämpliga för den sökta verksamheten. Det är därför helt rimligt att tidsperioderna skiljer sig men genom att sammanfoga dem är det möjligt att ange den period då åtgärd inte ska genomföras.

Renskötarna är experter på renskötsel Gabna samebys medlemmar är uppvuxna med gruvor på sina marker. Renskötarna i samebyn följer renens rörelser i markerna och har genom den samiska traditionella kunskapsöverföringen mellan generationerna dessutom en lång beprövad erfarenhet

Sid 10 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

av att bedriva renskötsel i närheten av stora exploateringar, vägar och kraftledningar.

Föreningen har anfört att sträckan där kabeln ska ledas redan är exploaterad av den befintliga bilvägen och att uppförandet av luftledningarna jämte vägen bedöms inte medföra någon ytterligare påverkan på rennäringen. Det är samebyns renskötare som har kompetensen att göra en korrekt bedömning av om och hur renskötseln påverkas av en åtgärd.

Talma sameby Angående förstahandsyrkandet Renskötsel bedrivs på markerna som är Talma samebys åretruntmarker. Renen, som är en del av den biologiska mångfalden inom dessa marker, är den naturliga markanvändaren. Renen behöver såväl betesro men också intakta betesmarker.

Det planerade intrånget i form av luftledning och markkabel innebär en annan typ av markanvändning som tränger undan renarna från området och som skapar oreda i renskötseln och hotar Talma samebys sedvänjor och sedvana till området som renbetesmark. Åtgärden kan ej ske utan att det påverkar renskötseln. Det finns inga åtgärder att vidta som är tillräckliga för att skydda dels renarnas betesro med tillgång till bete, dels den sedvana Talma sameby har till dessa betesmarker. Att upprätta luftkabel och markkabel på renbetesmark påverkar såväl betesmark som själva betandet.

Den tilltänkta elledningen påverkar flyttleder som är av riksintresse för rennäringen. Att det finns flyttleder innebär också att det finns betesmark i anslutning till flyttleder. Flyttleder har ofta svåra passager som förvärras av intrång på själva flyttleden men påverkan på flyttleder sker också vid markintrång på omgivande betesmark.

Intrånget ska ses tillsammans med de kumulativa effekter som alla intrång gemensamt skapar i områdets närområde. Det finns inga alternativa marker då intrången sker överallt samtidigt. Renen behöver marker för bete och betesro för att

Sid 11 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

tillgodogöra sig betet. Ett undanträngande av betande renar är ett angrepp på den biologiska mångfalden. Området är inte detaljplanerat av kommunen, vilket talar emot intrång.

Angående andra- och tredjehandsyrkandena Då Talga saknar erforderliga tillstånd och beslut för planerad drift i Nunasvaara så anser Talma sameby att alla tillstånd och beslut som Talga behöver för drift ska vara på plats innan markerna ska påverkas av åtgärder som hör till Talgas planerade verksamhet. Det är viktigt att intrång på renbetesmarker fyller sitt syfte och att arbete som innebär intrång på renbetesmarker vidtas först då intrånget vunnit laga kraft. Det är inte godtagbart att påbörja en åtgärd som påverkar renskötseln negativt nu och för framtiden om det finns minsta anledning att anta att den planerade driften inte är genomförbar i något hänseende. Ju mer intrång det sker på markerna dess mer restriktivt måste tillståndsgivning vara.

Renbetesmarkerna måste kunna ge renarna betesro under vintertid och snöperiod för att renarna ska vara i bra form till kalvningen. Därför får inte anläggningsarbetet bedrivas under tiden 1 november till och med 2 juni. Samebyn bedömer att arbetet under denna period inte kommer kunna genomföras utan menlig påverkan på samebyns renar som befinner sig på samebyns betesmarker, området för nyanläggningen är Talma samebys åretruntmarker. Med tanke på de senaste vintrarna och de förändringar som klimatförändringarna medför kan vinter- och snöperioden snabbt förvandlas till låst bete och då är tillgång till alla marker en nödvändighet för att renarna ska få tillräckligt med bete. Det går inte att förutse om och när sådant uppstår. Längden på perioden är satt för att hålla även om vintern varit svår utifrån betestillgång. Det tar längre tid för renarna att komma västerut under sådana förhållanden och det måste beaktas för att renarna ska kunna vara fredade i samebyns åretruntmarker.

En konkurrerande markanvändning av renbetesmark påverkar alltid renarnas betesro. Det finns risk att arbetet med nyanläggningen skrämmer bort renarna från området om verksamheten genomförs när Talma använder området som mest

Sid 12 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

intensivt, det vill säga under den angivna perioden. Talma sameby gränsar till Saarivuoma och Gabna och renarna kan skrämmas bort till och sammanblandas med andra renhjordar i de andra samebyarna. Om renarna sprider sig till andra samebyar är renarna obevakade av den egna samebyn och bli lättare offer för rovdjur. Det blir merarbete för enskilda renskötare i såväl Talma sameby som i de andra samebyarna.

Föreningen ska ersätta Talma sameby eftersom åtgärden innebär ett intrång i renskötselrätten i enlighet med vad som beskrivits ovan. Gruvbolagets och föreningens intrång är två olika processer. Därför måste föreningen kompensera för merarbeten som föreningen orsakar. Föreningen påstår att Talga ska kompensera för eventuellt merarbete som uppkommer som ett resultat av gruvverksamheten, men något sådant förfarande har inte gruvbolaget gjort så föreningen måste ta ansvar för det egna arbetet.

Föreningen Utgångspunkter JBF är innehavare av nätkoncession i området och är skyldig att ansluta en elektrisk anläggning till elnätet på objektiva, icke-diskriminerade och i övrigt skäliga villkor. Anslutningen ska genomföras inom skälig tid om normalt högst två år från det att nätföretaget tagit emot en begäran om anslutning (se 4 kap. 5 § ellagen). JBF tog emot begäran om anslutning från Talga i december 2020 och JBF är därmed skyldiga att ansluta Talgas verksamhet så snart som möjligt.

Den anmälda verksamheten är inte tillståndspliktig och det krävs inget godkännande för att påbörja verksamheten. Vid anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ska den anmälningsskyldige föreläggas att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Enligt bestämmelsen ska förbud komma i fråga först om sådana åtgärder inte är tillräckliga och ett förbud är nödvändigt för skyddet av naturmiljön.

Sid 13 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

Mot bakgrund av den begränsade påverkan som förväntas uppstå till följd av den anmälda verksamheten föreligger inte skäl att förbjuda verksamheten. De försiktighetsåtgärder som länsstyrelsen har förelagt föreningen att vidta är lämpliga för att skydda naturmiljön.

Tillstånd och bearbetningskoncession till gruvverksamhet m.m. vid Nunasvaara Södra Föreningen är inte part i de prövningar som samebyarna hänvisar till. Talgas tillståndsansökan och föreningens anmälan för samråd är två skilda processer och ska därför hanteras som två separata ärenden oberoende av varandra. Kraftledningarna som föreningen planerar att anlägga ska visserligen tillgodose Talgas framtida behov men Talgas prövning ska inte omfattas av samrådet enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Vid en anmälan för samråd ska verksamhetsutövaren endast föreläggas att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda naturmiljön. I förhållande till rennäringen som bedrivs i området kan föreningen endast föreläggas att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att begränsa och motverka eventuell skada på rennäringen. Beslutet kan inte villkoras med att Talga erhåller ett miljötillstånd.

Då föreningen enligt lag är skyldiga att ansluta Talgas verksamhet till elnätet behöver den koordinera den anmälda verksamheten med Talgas planer eftersom bolaget kommer vara i behov av att ansluta sin verksamhet redan vid anläggningsfasen. Då Talga är i slutskedet av tillståndsprocessen är det rimligt att anta att Talga kommer inleda anläggningsarbetet under våren/sommaren 2024.

Kraftledningarna kommer till stor del ledas över myrmark. Det kommer därför vara nödvändigt att förlägga anläggningsarbetet till vinterhalvåret när marken är tjälad, särskilt för att undvika skador på våtmarker. För att kraftledningarna inte ska riskera att försena Talgas planer behöver anläggningsarbetet initieras under kommande vinter och vår. Om arbetet inte kan komma i gång inom en snar framtid finns det en risk att föreningen måste avvakta till marken är tjälad följande år för att slutföra arbetet, vilket skulle leda till stora och oacceptabla förseningar för Talga. Det vore vidare inte förenligt med ellagens krav på objektivitet och icke-diskriminering att

Sid 14 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

fördröja anslutningsprocessen till det att miljötillståndet och bearbetningskoncessionen har vunnit laga kraft.

Därtill är ledningen mellan Svappavaara och Nunasvaaravägen inte enbart relevant för Talgas verksamhet utan skulle även kunna ersätta de äldre befintliga ledningarna mellan Svappavaara och Vittangi. Den planerade ledningen kommer vara ny och ha högre prestanda och kommer således komma till användning, även för det fall verksamheten vid Nunasvaara inte kommer till stånd.

För det fall domstolen skulle bedöma att det är möjligt att föreskriva en försiktighetsåtgärd om att anläggningsarbetet inte får påbörjas förrän Talgas miljötillstånd vunnit laga kraft ska en sådan föreskrift endast omfatta miljötillståndet eftersom verksamhetens tillåtlighet har avgjorts inom ramen för tillståndet. Det finns därmed inga skäl till att invänta några ytterligare beslut innan anläggningsarbetet kan påbörjas.

Dragningen av kraftledningarna Det finns flera skäl till att föreningen inte kan anlägga kraftledningen som en markkabel. För det första är ledningarna så kallat radiella, vilket innebär att Talgas verksamhet inte kommer att kunna reservmatas från någon annan ledning vid exempelvis ett kabelfel. För det andra ska långa markkablar undvikas med anledning av de felströmmar som uppstår när ledarna är placerade nära varandra jämfört med luftledningar. Detta innebär att felströmmar måste kompenseras med hjälp av utplacerade reaktorer. Dessa reaktorer bullrar vid hög belastning vilket kan störa renar. Utöver det finns det en generell avrådan från att anlägga längre markkabelledningar i subarktiska klimat.

Föreningen vill även understryka att sträckningen mellan väg E45 och Torne älv har justerats för att minimera påverkan på rennäringen. Sträckan där kabeln ska ledas är redan exploaterad av den befintliga bilvägen och uppförandet av luftledningarna jämte vägen bedöms inte medföra någon ytterligare påverkan på rennäringen.

Sid 15 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

Påverkan på rennäringen Enligt nyare studier om kraftledningars påverkan på renar finns det inte något stöd för att renar påverkas av kraftledningar, utan det är endast anläggningsfasen som potentiellt kan vara störande för renar. För att minska potentiell påverkan under anläggningsarbetet kommer anläggningen av kraftledningarna genomföras i etapper om cirka en kilometer åt gången. Med hänsyn till resultaten i studierna och det faktum att kraftledningarna kommer att dras längs med väg E45 och Nunasvaaravägen bedömer föreningen att den anmälda verksamheten inte kommer skapa någon barriär i betesmarken. Nunasvaaravägen är dessutom redan exploaterad och används i viss mån för tung trafik i form av timmerbilar samt av bland andra fritidshusägare, bärplockare och jägare. Då kraftledningarna kommer gå längs befintliga vägar bedömer föreningen att de inte kommer skapa nya leder som riskerar att öka skoterkörningen. Därtill plogas Nunasvaaravägen generellt sett inte under vinterhalvåret varför vägen idag redan kan nyttjas som skoterled.

Med anledning av den begränsade påverkan från den anmälda verksamheten bedömer föreningen inte att verksamheten kommer bidra till någon kumulativ effekt på renskötseln. Det bör understrykas att påverkan endast är temporär vid anläggningsfasen, därefter bedöms kraftledningarna inte påverka renskötseln. För att minimera påverkan på rennäringen avser föreningen att samråda med samebyarna och anpassa avverknings- och anläggningsarbetet så att det inte sammanfaller med någon större flytt av renar. Inga anläggningsarbeten kommer att utföras i närheten av flyttleden vid sjön Iso-Kulojärvi under tiden för höst- och vårflytten, det vill säga december och april. Vidare avser föreningen att samråda med samebyarna kring när avverknings- och anläggningsarbeten lämpligast utförs för att minimera påverkan på renskötseln.

Tidsperiod för anläggningsarbeten Föreningen noterar att samebyarna och länsstyrelsen anger olika tidsperioder för när det inte anses lämpligt med anläggningsarbete med hänsyn till rennäringen. Gabna sameby har tidigare angett att arbeten enbart ska utföras 31 oktober 30 april medan Talma sameby uppgett att arbeten inte ska pågå 1 november 2 juni. Därutöver har

Sid 16 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

länsstyrelsen föreskrivit att avverkning inte får ske under fåglarnas mest intensiva häckningsperiod mellan 1 maj och 31 juli. Som anförts ovan avser föreningen att ta hänsyn till rennäringen under anläggningsperioden men det är inte möjligt att anpassa anläggningen både till samebyarnas önskan och fåglarnas häckningsperiod eftersom detta omfattar samtliga månader på året.

Föreningen noterar att det möjligtvis är så att Gabna sameby har avsett att ange att anläggningsarbeten inte ska utföras 31 oktober 30 april. Det innebär att om föreningen ska ta hänsyn till denna tidsperiod samt den tidsperiod Talma sameby har anfört och fåglarnas häckningsperiod kan anläggningsarbeten endast ske mellan augusti och oktober.

Enligt länsstyrelsens föreskrivna försiktighetsåtgärder ska även största möjliga hänsyn tas för att undvika att körskador uppstår på mark och vegetation i samband med arbetena. Mot bakgrund av detta avser föreningen att utföra anläggningsarbetet när marken är tjälad för att undvika skador på våtmarker. Därmed bedömer föreningen att det inte är möjligt att begränsa anläggningsarbetet under vinterhalvåret. I det aktuella området bedöms marken vara tjälad från oktober/november fram till maj; det är därför inte lämpligt att förlägga anläggningsarbeten till augusti september utan anläggningsarbeten kan påbörjas som tidigast i oktober.

En avvägning måste göras mellan de olika intressena. Med hänsyn till de anpassningar som föreningen redan gjort samt de skyddsåtgärder som planeras och den begränsade påverkan på rennäringen, utgör det en proportionerlig avvägning att anläggningsarbetena sker under vinterhalvåret för att undvika att naturmiljön skadas.

Riksintresse Kraftledningarna kommer inte påverka rennäringen i området. I den mån verksamheten kommer innebära någon påverkan kommer det vara under en begränsad period vid anläggningsfasen. Därmed kan den aktuella verksamheten varken anses ha en bestående negativ inverkan eller en tillfällig mycket stor negativ påverkan.

Sid 17 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1654-23 Mark- och miljödomstolen

Verksamheten kommer således inte påverka rennäringen på ett sådant sätt att bestämmelsen i 3 kap. 5 § miljöbalken aktualiseras.

Kompensation Eftersom den direkta påverkan från den anmälda verksamheten bedöms vara så pass begränsad är det osannolikt att den kommer ge upphov till något merarbete. Därtill ska föreningen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken endast föreläggas att vidta åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön, inte att kompensera. Det kan dock tilläggas att Talga inom ramen för bolagets tillståndsansökan åtagit sig att kompensera både Talma sameby och Gabna sameby för eventuellt merarbete som uppkommer som ett resultat av gruvverksamheten.

Länsstyrelsen I beslutet inte finns något villkor om att anläggningsarbete inte får ske 31 oktober 30 april. I beslutsmotiveringen har länsstyrelsen dock bedömt att det med hänsyn till renskötseln inte är lämpligt att bedriva anläggningsarbeten längs Nunasvaaravägen under den tid renskötsel är tillåten där. För att möjliggöra att arbetet kan påbörjas tidigare under barmarkssäsongen får bolaget påbörja avverkningen redan i maj under fåglarnas häckningstid, förutsatt att de inventerat och följer försiktighetsåtgärderna 3 och 4. Generellt sett är länsstyrelsen restriktiv till att avverkning utförs under fåglarnas mest intensiva häckningsperiod (1 maj 31 juli), men i detta fall har länsstyrelsen beslutat att möjliggöra arbete även under den första delen av barmarksperioden. Syftet är att undvika störning på renskötseln vintertid.