M 991-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar tillstånd C i mark- och miljödomstolens deldom på följande sätt.

a) Villkor C2 ska ha följande lydelse. Utsläpp av stoft till luft efter stoftavskiljare/filter får vid stickprovsmätning högst uppgå till 3 mg/m (ntg) och vid 97 % av dygnen vid kontinuerlig mätning som dygnsmedelvärde högst uppgå till 3 mg/m (ntg).

Kontroll av utsläppshalten från varje enskild utsläppspunkt från metallurgin (M.1) och från syrgashyvling (V.3) ska utföras genom kontinuerlig mätning.

Kontroll av utsläppshalten ska utföras med åtminstone manuell provtagning två gånger per år från varje enskild utsläppspunkt från följande processteg. Stränggjutning och varmvalsning: stränggjutning, kylning av strängen och stationer för underhåll/gjutlådehantering (V.1, 2 och 4) Vidareförädling: inlopp, svetsning, skalbrytning (K.1) Vidareförädling: trimvalsning (K.5) Vidareförädling: syragenerering (K.7) Punktutsläpp från lagring och hantering av finfraktionen av järnsvamp, slaggbildare och injektionskol som sker inbyggt med kanaliserade utsläpp Punktutsläpp från lagring och hantering av slagg (undantaget deponerat) som sker inbyggt med kanaliserade utsläpp Processtegen framgår i bilaga B.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Kontroll ska därutöver alltid utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter av stoft.

b) I villkor C7 ska följande mening läggas till sist i villkoret. Tillsynsmyndigheten får medge att energihushållningsplanen ska ges in efter att utredningen om energiflöden och energiförluster i C-U9 redovisats till mark- och miljödomstolen och domstolen tagit ställning till eventuella åtgärdsvillkor.

c) Ett nytt slutligt villkor för inomhusbuller C17 ska föreskrivas enligt följande. Buller från verksamheten får inte, annat än vid enstaka tillfällen, och högst fem dygn per år, överstiga 30 dBA ekvivalentnivå eller 45 dBA maximal ljudnivå inomhus i bostäder, vård- och undervisningslokaler.

Buller från verksamheten får inte heller, annat än vid enstaka tillfällen, och högst fem dygn per år överstiga följande nivåer inomhus i bostäder, vård- och undervisningslokaler:

Tersband [Hz] 31,5 40 50 63 80 100 125 160 200 Ljudtrycksnivå 56 49 43 42 40 38 36 34 32 Leq [dB]

För vård- och undervisningslokaler gäller villkoret för de tidsperioder när lokalerna används.

Ljudnivåer inomhus kontrolleras i första hand med beräkning. Tillsynsmyndigheten kan besluta om annan metod för kontroll. Om värdena ovan inte kan innehållas ska bolaget erbjuda fastighetsägaren bullerdämpande åtgärder.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Målet för åtgärderna ska vara att uppnå en ljudnivå inomhus som inte överskrider dessa värden. Vid bedömning av vilka åtgärder som ska vidtas ska hänsyn tas till om kostnaderna är rimliga med hänsyn till bostadens standard. Åtgärderna ska utformas och utföras i samråd med fastighetsägaren. Tillsynsmyndigheten bemyndigas att vid oenighet mellan bolaget och fastighetsägaren bestämma vilka åtgärder som ska vidtas för respektive fastighet. Åtgärderna ska vidtas inom ett år efter det att förhållandena som motiverar åtgärderna inträtt. Vid förekommande tvistighet ska åtgärderna vara vidtagna inom ett år från det att avgörandet har fått laga kraft.

d) Utredningsföreskriften C-U1 ska ha följande lydelse. Bolaget ska utreda vilka utsläpp till luft av kväveoxider som sker från hela verksamheten och med fokus på ljusbågsugnarnas utsläpp.

Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av kväveoxidutsläpp och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Redovisningen samt förslag till slutliga villkor (med angivande av samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll) ska lämnas in till mark- och miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

e) Utredningsföreskriften C-U2 ska ha följande lydelse. Bolaget ska utreda vilka utsläppsnivåer till luft som kan nås från verksamheten för nedanstående ämnen. Utredningen ska innefatta, men inte begränsas till, vilka utsläpp som förekommer från stålverket fram till och med stränggjutningen av svaveldioxid, PM10, PM2.5, bly, barium,

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

kadmium, koppar, krom, mangan, nickel, vanadin och zink. Av redovisningen ska det framgå antal smältningar, råvaror och stålkvalitet som har varit aktuella när mätningar genomförts. Vilka utsläppspunkter som ska ingå i utredningen ska beslutas i samråd med tillsynsmyndigheten.

Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder, inklusive kravställning på råvaror, för minskning av utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Redovisningen samt förslag till slutliga villkor (med angivande av samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll) ska lämnas in till mark- och miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

f) Mark- och miljööverdomstolen skjuter upp frågan om slutligt villkor avseende energi. En ny utredningsföreskrift C-U9 ska föreskrivas med följande lydelse. Bolaget ska genom mätning, eller beräkning om mätning inte är möjligt, utreda energiflödena inom verksamheten och utreda möjligheten att minimera energiförlusterna. Nyckeltal kopplat till produktion ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och bolaget ska följa upp dessa under utredningstiden. Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra för att minska energiförlusterna och kostnaderna för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motiveringen till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder.

Kostnadsredovisningen ska åtminstone innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Utredningen ska redovisas till mark- och miljödomstolen, med förslag till åtgärdsvillkor och/eller åtaganden som leder till väsentligt minskade energiförluster, senast fyra år efter att tillståndet tagits i anspråk. Prövotidsredovisningen ska innehålla ett sankeydiagram.

g) En ny utredningsföreskrift C-U10 ska föreskrivas med följande lydelse. Bolaget ska utreda möjligheterna att transportera råvaror mellan Malmporten och lagringslokalerna på bandgångar. Av utredningen ska framgå om bolaget har en faktisk möjlighet att vidta en sådan åtgärd i samråd med Luleå Hamn, vilken kostnad en sådan åtgärd skulle medföra samt i vilken mån det skulle reducera påverkan på hälsa och miljö, framför allt avseende buller, damning och energiförbrukning.

Redovisning av utredningen ska ges in till mark- och miljödomstolen senast inom fyra år från den dag tillståndet har tagits i anspråk.

h) Den provisoriska föreskriften C-P1 ska ha följande lydelse. Utsläppen av kväveoxider till luft från fasta utsläppskällor får som riktvärde inte överstiga 450 ton per år.

Kontroll av utsläppshalten från varje enskild utsläppspunkt i metallurgin (M.1 i bilaga B) ska utföras genom kontinuerlig mätning. Övrig kontroll ska ske enligt vad som anges i kontrollprogrammet. Kontroll ska därutöver alltid utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter av kväveoxid.

i) Den provisoriska föreskriften C-P2 ska ha följande lydelse. Utsläppen av svaveldioxid till luft från fasta utsläppskällor får som riktvärde inte överstiga 190 ton per år.

Kontroll av utsläppshalten från varje enskild utsläppspunkt i metallurgin (M.1 i bilaga B) ska utföras genom kontinuerlig mätning. Övrig kontroll

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

ska ske enligt vad som anges i kontrollprogrammet. Kontroll ska därutöver alltid utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter av svaveldioxid.

j) Den provisoriska föreskriften C-P3 ska ha följande lydelse. Det totala årliga luftutsläppet av nedanstående metaller får, som begränsningsvärde, inte överstiga följande mängder:

Metall Mängd (kg/år) Zink 4500 Kadmium 20 Bly 350 Koppar 60 Krom 90 Mangan 900 Nickel 25 Vanadin 70 Kontroll ska under prövotiden ske genom stickprov från varje enskild utsläppspunkt minst fyra gånger per år.

Kontroll ska minst ske från utsläppspunkter från följande processteg. Metallurgi (M.1) Stränggjutning och varmvalsning, inklusive kylning och syrgashyvling (V.1-3) Vidareförädling: inlopp, svetsning, skalbrytning (K.1) Vidareförädling: trimvalsning (K.5) Hybrit Pilot Punktutsläpp från lagring och hantering av slagg (undantaget deponerat) som sker inbyggt med kanaliserade utsläpp Processtegen framgår i bilaga B.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Övrig kontroll ska ske enligt vad som anges i kontrollprogrammet. Kontroll ska därutöver alltid utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter av ovanstående metaller.

k) Förordnandet under rubriken Verkställighet och säkerhet ska ha följande lydelse. Tillståndet får tas i anspråk även om deldomen inte har vunnit laga kraft. När tillståndet tas i anspråk ersätter det grundtillståndet från 2010 (Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 26 november 2010 i mål nr M 2350-08) och till grundtillståndet hörande ändringstillstånd, bl.a. tillstånd A.

2Mark- och miljööverdomstolen avslår övriga yrkanden.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

BAKGRUND

SSAB EMEA AB (SSAB) fick sitt nuvarande tillstånd grundtillståndet av dåvarande miljödomstolen i Umeå den 26 november 2010 i mål nr M 2350-08. I deldom den 27 september 2019 avgjordes ett antal uppskjutna frågor. SSAB fick ändringstillstånd till ny hyttslambassäng i deldom den 4 december 2020 i mål nr M 1409-19. Vid mark- och miljödomstolen pågår handläggningen av uppskjutna frågor avseende utsläpp till vatten från SSAB:s anläggningar.

Den nu aktuella prövningen är föranledd av att SSAB avser att ställa om från malmbaserad stålproduktion till fossilfri stålproduktion genom anläggandet av ett nytt integrerat elektrostålverk med eldrivna ljusbågsugnar. När det nya elektrostålverket är uppfört och driftsatt avser bolaget att stänga ner koksverk, masugn och befintligt stålverk. SSAB:s ansökan till mark- och miljödomstolen bestod av tre delar: En ansökan om ett tidsbegränsat ändringstillstånd samt temporär bortledning av grundvatten från schakter under byggtiden, en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet och en ansökan om ett nytt tillstånd.

Mark- och miljödomstolen har i den nu överklagade deldomen lämnat SSAB tre tillstånd, tillstånd A, B och C.

Tillstånd A är ett tidsbegränsat ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 a § miljöbalken och ett tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till temporär vattenverksamhet. Ändringstillståndet innebär i huvudsak att SSAB under sju års tid, räknat från det att ändringstillståndet tas i anspråk och inom ramen för grundtillståndet från 2010, får anlägga ett integrerat elektrostålverk och därefter producera en viss mängd prima varmvalsade band samt anlägga och driva en ny deponi för icke-farligt avfall (Aronstorpsdeponin). Bolaget får också leda bort grundvatten vid schaktarbeten under anläggningsskedet. Verksamheten regleras genom villkor föreskriva i grundtillståndet (M 2350-08) och ändringstillståndet (M 1409-19) samt de i ändringstillståndet A

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

tillkommande villkoren A1 A24 och de försiktighetsmått eller villkor som tillsynsmyndigheten får besluta om enligt delegation.

Tillstånd B är ett tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till att bl.a. leda bort en angiven mängd vatten från Lule älv, anlägga en ny intagspunkt och ett utloppsrör vid den s.k. NJA-kajen, anlägga en utloppsanläggning för vatten vid den s.k. Kolkajen samt att för dessa ändamål utföra erforderliga arbeten i vattnet.

Tillstånd C är ett nytt tillstånd till stålproduktion m.m. enligt 9 kap. miljöbalken. Tillståndet innebär i huvudsak att SSAB får bedriva stålproduktion i ett integrerat stålverk och årligen producera en viss angiven mängd av prima varmvalsade band, deponera viss angiven mängd icke-farligt avfall på Aronstorpsdeponin, årligen tillverka viss angiven mängd vätgas samt uppföra och driva en lagringsanläggning för flytande metan.

Mark- och miljödomstolens deldom har överklagats av Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen i Luleå och Stöttingfjällets miljöskyddsförening. Vidare har Luleå Hamn AB inträtt i processen i Mark- och miljööverdomstolen.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra tillstånd C i följande avseenden:

I första hand att frågan om buller ska avgöras slutligt och att villkor ska föreskrivas enligt följande. Buller från verksamheten fram till och med 48 månader efter att tillståndet tagits i anspråk Buller från verksamheten får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än:

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

55 dBA dagtid (kl. 07.00 18.00) 50 dBA kvällstid (kl. 18.00 22.00) 45 dBA nattetid (kl. 22.00 07.00)

Den momentana ljudnivån nattetid får vid bostäder inte överstiga 55 dBA.

Om ovanstående värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och snarast möjligt redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit och ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

Buller från verksamheten från och med 49 månader efter att tillståndet tagits i anspråk Buller från verksamheten får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än: 50 dBA helgfri måndag fredag (kl. 06.00 18.00) 40 dBA nattetid (kl. 22.00 06.00) 45 dBA övrig tid

Den momentana ljudnivån vid bostäder får nattetid (kl. 22.00 06.00) inte överstiga 55 dBA.

De angivna värdena ska kontrolleras genom mätning vid bullerkällorna (närfältsmätning) och beräkningar vid berörda bostäder. Kontroll ska ske senast 55 månader efter att ljusbågsugnen tagits i drift, eller så snart det har skett förändringar i verksamheten som kan medföra mer än obetydligt ökade bullernivåer och när tillsynsmyndigheten i övrigt anser att kontroll är befogad.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

I andra hand, om frågan om utomhusbuller skjuts upp, att slutliga villkor avseende inomhusbuller ska föreskrivas enligt följande. Buller från verksamheten får inte, annat än vid enstaka tillfällen, och högst fem dygn per år, överstiga 30 dBA ekvivalentnivå eller 45 dBA maximal ljudnivå inomhus i bostäder, vård- och undervisningslokaler.

Buller från verksamheten får inte heller, annat än vid enstaka tillfällen, och högst fem dygn per år överstiga följande nivåer inomhus i bostäder, vård- och undervisningslokaler.

Tersband [Hz] 31,5 40 50 63 80 100 125 160 200

Ljudtrycksnivå 56 49 43 42 40 38 36 34 32 Leq [dB]

För vård- och undervisningslokaler gäller villkoret för de tidsperioder när lokalerna används.

Ljudnivåer inomhus kontrolleras i första hand med beräkning. Tillsynsmyndigheten kan besluta om annan metod för kontroll.

I det fall värdena ovan inte kan innehållas ska bolaget erbjuda fastighetsägaren bullerdämpande åtgärder.

Målet för åtgärderna ska vara att uppnå en ljudnivå inomhus som inte överskrider dessa värden. Vid bedömning av vilka åtgärder som ska vidtas ska hänsyn tas till om kostnaderna är rimliga med hänsyn till bostadens standard.

Åtgärderna ska utformas och utföras i samråd med fastighetsägaren. Tillsynsmyndigheten bemyndigas att vid oenighet mellan bolaget och

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

fastighetsägaren bestämma vilka åtgärder som ska vidtas för respektive fastighet. Åtgärderna ska vidtas inom ett år efter det att förhållandena som motiverar åtgärderna inträtt. Vid förekommande tvistighet ska åtgärderna vara vidtagna inom ett år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.

Att villkor C2 ska ha följande lydelse. Utsläpp av stoft till luft efter stoftavskiljare/filter får vid stickprovsmätning högst uppgå till 3 mg/m (ntg) och vid 97 % av dygnen vid kontinuerlig mätning som dygnsmedelvärde högst uppgå till 3 mg/m (ntg).

Kontroll av utsläppshalten från varje enskild utsläppspunkt ska utföras enligt bilaga C. Kontroll ska därutöver alltid utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter av stoft.

Att villkor C3 ska ha följande lydelse. Senast två år efter att tillståndet har tagits i anspråk ska lagring och hantering av järnsvamp, finfraktionen från järnsvamp, slaggbildare, kol samt slagg (undantaget deponerat slagg samt materialtransporter) ske inbyggt med kanaliserade utsläpp. Undantag från kravet på kanaliserade utsläpp får ske efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

Materialtransporter av järnsvamp, finfraktionen från järnsvamp, slaggbildare, kol samt slagg (undantaget flytande) med fordon ska ske med täckta behållare.

I övrigt ska skäliga åtgärder vidtas för att undvika störningar i omgivningen till följd av damning.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Att ett nytt slutligt villkor ska föreskrivas enligt följande. Senast fem år efter att tillståndet tagits i drift ska bandgångar finnas mellan Malmporten och lagringslokaler. Bandgångarna ska vara anpassade för råvaror som levereras med fartyg.

Att utredningsföreskriften C-U1 ska ha följande lydelse. Bolaget ska klargöra vilka utsläpp till luft av kväveoxider som sker från hela verksamheten och med fokus på ljusbågsugnens utsläpp.

Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av kväveoxidutsläpp och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Redovisningen med förslag till slutliga villkor (med angivande av samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll) ska lämnas in till mark- och miljödomstolen senast 24 månader efter att tillståndet tagits i anspråk.

Att utredningsföreskriften C-U2 ska ha följande lydelse. Bolaget ska utreda vilka utsläppsnivåer till luft som kan nås från verksamheten för nedanstående ämnen. Utredningen ska innefatta, men inte begränsas till, vilka utsläpp som förekommer av svaveldioxid, PM10, PM2.5, bly, barium, kadmium, koppar, krom, mangan, nickel, vanadin och zink. Av redovisningen ska det framgå antal smältningar, råvaror och stålkvalitet som har varit aktuella när mätningar genomförts.

Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder, inklusive kravställning på råvaror, för minskning av utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Redovisningen samt förslag till slutliga villkor (med angivande av samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll) ska lämnas in till mark- och miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

Att en ny utredningsföreskrift ska föreskrivas enligt följande. Bolaget ska genom mätning, eller beräkning om mätning inte är möjligt, utreda energiflödena inom verksamheten och utreda möjligheten att minimera energiförlusterna. Nyckeltal kopplat till produktion ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och bolaget ska följa upp dessa under utredningstiden. Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra för att minska energiförlusterna och kostnaderna för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motiveringen till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Kostnadsredovisningen ska åtminstone innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Utredningen ska redovisas till mark- och miljödomstolen, med förslag till åtgärdsvillkor och/eller åtaganden som leder till väsentligt minskade energiförluster, senast fyra år efter att tillståndet tagits i anspråk. Prövotidsredovisningen ska innehålla ett sankeydiagram.

Att den provisoriska föreskriften C-P1 ska ha följande lydelse. Utsläppen av kväveoxider till luft från fasta utsläppskällor får som riktvärde inte överstiga 450 ton per år.

Kontroll av utsläppshalten från varje enskild utsläppspunkt ska utföras enligt bilaga C. Kontroll ska därutöver alltid utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter av kväveoxid.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Att den provisoriska föreskriften C-P2 ska ha följande lydelse. Utsläppen av svaveldioxid till luft från fasta utsläppskällor får som riktvärde inte överstiga 190 ton per år.

Kontroll av utsläppshalten från varje enskild utsläppspunkt ska utföras enligt bilaga C. Kontroll ska därutöver alltid utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter av svaveldioxid.

Att den provisoriska föreskriften C-P3 ska ha följande lydelse. Det totala årliga luftutsläppet av nedanstående metaller får, som begränsningsvärde, inte överstiga följande mängder:

Metall Mängd (kg/år) Zink 2 500 Kadmium 20 Bly 350 Koppar 60 Krom 90 Mangan 900 Nickel 25 Vanadin 70

Kontroll av utsläppshalten från varje enskild utsläppspunkt ska utföras enligt bilaga C. Kontroll ska därutöver alltid utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter av kväveoxid.

Naturskyddsföreningen i Luleå (Naturskyddsföreningen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra tillstånd A i följande avseenden.

Att villkor A4 ska ha följande lydelse. SSAB EMEA AB ska ta fram ett kontrollprogram där det framgår under vilka förutsättningar som sedimentation och/eller rening är påkallad.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Kontrollprogrammet ska inges till tillsynsmyndigheten senast 14 dagar innan schaktarbeten som medför länshållning får påbörjas.

Att villkor A5 ska ha följande lydelse. Bolaget ska upprätta en masshanteringsplan som inges till tillsynsmyndigheten senast 14 dagar innan schaktarbeten som ger upphov till överskott respektive behov av externa massor får påbörjas.

Att villkor A6 ska ha följande lydelse. För anläggningsskedet ska finnas ett övergripande kontrollprogram. Kontrollprogrammet ska inges till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan anläggningsarbetena påbörjas.

Att villkor A16 ska ha följande lydelse. Lakvatten från Aronstorpsdeponin ska samlas upp i en lakvattendamm som ska vara försedd med avstängningsventil i utloppet. Efter dammen ska vattnet ledas vidare till reningsanläggning enligt specifikation i teknisk beskrivning innan det leds till recipienten NJA-kajen.

Att villkor A22 ska ha följande lydelse. För verksamheten ska finnas ett kontrollprogram. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska inges till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan den nya verksamheten tas i drift.

Att villkor A24 ska ha följande lydelse. Bolaget ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när produktionen har påbörjats i elektrostålverket. Bolaget ska också redovisa en preliminär tidsplan för när masugnar och koksverk avses tas ur drift. Det ska framgå av tidsplanen huruvida urdrifttagningen avses ske permanent eller tidsbegränsad.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Att punkterna c) och d) ska utgå ur delegationsvillkoret.

Naturskyddsföreningen har även yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra tillstånd B i följande avseenden.

Att villkor B4 ska ha följande lydelse. För utförandet av arbeten i vatten ska finnas ett kontrollprogram. Kontrollprogrammet ska inges till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan arbetena i vatten planeras att påbörjas. Utförda arbeten ska redovisas till tillsynsmyndigheten senast tre månader efter avslutat arbete enligt kontrollprogrammet.

Att villkor B8 ska ha följande lydelse. För bortledning av vatten ska finnas ett kontrollprogram. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska inges till tillsynsmyndigheten innan bortledning av vatten påbörjas.

Att punkten a) ska utgå ur delegationsvillkoret.

Naturskyddsföreningen har vidare yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra tillstånd C i följande avseenden.

I första hand att ska göras följande tillägg. Tillståndet får tas i anspråk först efter det att bolaget begärt återkallande av rätten att bedriva verksamhet under verksamhetskoderna 23:10 och 27:10 i sitt grundtillstånd genom mål nr M 2350-08.

I andra hand att mark- och miljödomstolens deldom beträffande tillstånd C ska undanröjas, målet vilandeförklaras i avvaktan på att bolagets utestående prövotid i mål

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

nr M 2350-08 avslutas och ansökan återförvisas till mark- och miljödomstolen för ny handläggning.

Att villkor C6 ska ha följande lydelse. Verksamheten ska hålla eller bekosta beredskap med personal, system och utrustning dygnet runt, under årets alla dagar. Beredskapen ska ha förmågan att vidta åtgärder för att hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön. Bolaget ska samråda med tillsynsmyndigheten och kommunala räddningstjänsten för att säkerställa att verksamheten har en över tid relevant beredskap och förmåga att agera vid tillbud eller olyckor. Bolaget ska samtliga dagar på året verkställa rondering av på anläggningen förekommande Sevesoanläggningar. Sevesoanläggningarna ska tydligt finnas utmärkta på aktuell situationsplan över verksamhetsområdet.

Att villkor C13 ska ha följande lydelse. För verksamheten ska finnas ett kontrollprogram. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska inges till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan verksamheten tas i drift.

Att villkor C15 ska ha följande lydelse. Bolaget ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när produktionen har påbörjats i elektrostålverket. Bolaget ska också redovisa en preliminär tidsplan för när masugnar och koksverk avses tas ur drift. Det ska framgå av tidsplanen huruvida urdrifttagningen avses permanent eller tidsbegränsad.

Att villkor C11 och C14 ska utgå.

Att punkten e) ska utgå ur delegationsvillkoret.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Stöttingfjällets miljöskyddsförening har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens deldom och återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

Luleå Hamn AB har uppgett att bolaget inte har något att erinra mot att tillstånd lämnas till SSAB i enlighet med SSAB:s ansökan.

SSAB har medgett att Mark- och miljööverdomstolen förordnar att tillstånd C ersätter grundtillståndet (miljödomstolens deldom den 26 november 2010 i mål nr M 2350-08) när tillstånd C tas i anspråk.

SSAB har i övrigt motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens deldom.

REMISSYTTRANDE I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Norrbottens län har på begäran av Mark- och miljööverdomstolen yttrat sig och anfört i huvudsak följande. Länsstyrelsen har vid mark- och miljödomstolen tillstyrkt att tillstånd ges enligt SSAB:s yrkanden och gör ingen annan bedömning nu. När det gäller frågan om villkor har länsstyrelsen tidigare anslutit sig till Naturvårdsverkets yrkanden och har inget att invända mot att deldomen ändras i enlighet med vad Naturvårdsverket yrkar. Länsstyrelsen har i övriga delar godtagit SSAB:s förslag.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Målet har med stöd av 23 kap. 6 § miljöbalken avgjorts utan huvudförhandling.

Lokalisering, elförsörjning av anläggningen och bästa möjliga teknik

Stöttingfjällets miljöskyddsförening har till stöd för sitt yrkande i anfört i huvudsak följande. SSAB:s planerade verksamhet med hög elförbrukning kommer att förvärra

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

rådande effektbrist och orsaka dyrare elpriser. Eftersom det råder brist på el kan det ifrågasättas om eldrivna ljusbågsugnar är bästa möjliga teknik och om lokaliseringen är den rätta. SSAB har vidare inte redovisat hur elförsörjningen ska säkerställas, vilket innebär att det inte går att bedöma miljönyttan.

SSAB har anfört i huvudsak följande. SSAB har fått besked om effekttilldelning och ingått avtal med regionnätsägaren. Effekttilldelningen är baserad på en tilldelning från Svenska kraftnät som ansvarar för elnätets funktion och att upprätthålla elförsörjningen i Sverige. Projektet är därför förenligt med lokaliseringsprincipen, vilket mark- och miljödomstolen har konstaterat och ingen remissinstans har ifrågasatt.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att SSAB:s planerade verksamhet med elektrostålverk och eldrivna ljusbågsugnar kommer att bedrivas på den plats där SSAB i dag bedriver sin verksamhet. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att platsen uppfyller kraven på lämplig lokalisering enligt 2 kap. 6 § miljöbalken och att valet av elektriska ljusbågsugnar uppfyller kravet på bästa möjliga teknik i 2 kap. 3 § miljöbalken. Det har inte framkommit något som talar för att den planerade verksamheten skulle innebära att elförsörjningen inte kan tillgodoses, varken avseende verksamheten som sådan eller i samhället i stort. Sammantaget bedömer Mark- och miljööverdomstolen att utredningen är tillräcklig och att det inte finns skäl att återförvisa målet. Stöttingfjällets miljöskyddsförenings yrkande ska därför avslås.

Tillståndens utformning (villkor A24, C14 och C15)

Naturskyddsföreningen har till stöd för sitt yrkande i denna del anfört i huvudsak följande. Föreningen bestrider att det befintliga grundtillståndet upphör att gälla när SSAB tar det nya tillståndet i anspråk. Grundtillståndet gäller till dess att SSAB har begärt tillståndet återkallat. Om den nya verksamhetens tillstånd är fristående vid sidan om grundtillståndet måste hela verksamhetens miljöpåverkan (grundtillståndet tillsammans med tillstånd C) bedömas inom ramen för detta mål, vilket inte har skett.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Mark- och miljödomstolen har glömt bort, eller underlåtit, att omsätta bolagets viktigaste åtagande, att verksamheten ska ställas om, som ett krav för att det nya tillståndet C ska få tas i anspråk. Utfallet av mark- och miljödomstolens prövning är att bolaget har rätt att bedriva både befintlig verksamhet med masugnsdrift och ny verksamhet med ljusugnsdrift. Detta gäller utan tidsbegränsning eller villkor om att grundtillståndet ska upphöra/återkallas. Om Mark- och miljööverdomstolen godtar av föreningen yrkat tillägg avseende tillstånd C kan föreningen godta att frågor av tillåtlighetskaraktär skjuts upp samt föreslagna utredningsföreskrifter och provisoriska villkor.

Yrkad ändring av villkoren A24 och C15 är av stor betydelse för övergången mellan driften under det tidsbegränsade ändringstillståndet A och tillståndet för permanent drift av det nya stålverket, tillstånd C. Det enda sättet för Naturskyddsföreningen att hålla sig uppdaterad om gången i bolagets planering är att efterfråga handlingar hos tillsynsmyndigheten.

SSAB har anfört i huvudsak följande. Det är uppenbart att tillstånd C inte kan bedrivas parallellt med den i dag tillståndsgivna verksamheten. När det nya tillståndet C tas i anspråk är det detta tillstånd som gäller för SSAB:s verksamhet och inget annat tillstånd. När tillstånd C tas i anspråk för SSAB:s framtida verksamhet kommer det tidigare tillståndet för produktion i masugn att upphöra. En verksamhetsutövare har rätt att välja om denna ska ta ett nytt tillstånd i anspråk eller bedriva verksamheten vidare enligt det gamla tillståndet. Det är inte möjligt att genom dom reglera att ett tillstånd ska tas i anspråk. SSAB medger dock att det förordnas att det nya tillståndet C ersätter grundtillståndet från 2010 (miljödomstolens deldom den 26 november 2010 i mål nr M 2350-08) när det nya tillståndet C tas i anspråk.

Den information som föreningen efterfrågar genom yrkad ändring av villkor A24 saknar relevans eftersom koksverk och masugn inte längre får bedrivas när tillstånd C tas i anspråk.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mark- och miljödomstolen har gett SSAB ett nytt tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken för att vid anläggningen i Luleå bl.a. bedriva stålproduktion i ett integrerat elektrostålverk och därigenom årligen producera högst 2 500 000 ton prima varmvalsade band. I dag bedriver SSAB sin stålproduktion med stöd av ett tillstånd meddelat av miljödomstolen den 26 november 2010 i mål nr M 2350-08, grundtillståndet, och till det hörande ändringstillstånd.

Miljöbalken saknar regler om när ett tillstånd blir gällande gentemot verksamhetsutövaren. Enligt praxis anses ett tidigare tillstånd upphöra när det nya tillståndet tas i anspråk och det är därmed verksamhetsutövaren som får avgöra om och när ett tillstånd ska tas i anspråk, och därmed bli gällande gentemot verksamhetsutövaren (se t.ex. MÖD 2004:76). Enligt praxis har det inte ansetts ha stöd i miljöbalken att meddela ett förordnande med innebörden att ett tillstånd måste tas i anspråk (se MÖD 2014:44). Möjligheten att återkalla ett tillstånd regleras i 24 kap. miljöbalken. En domstol kan pröva en fråga om återkallelse efter en ansökan av någon av de myndigheter som anges i 24 kap. 11 § miljöbalken (se MÖD 2003:130). I detta fall finns ingen sådan ansökan om återkallelse. Detta innebär sammantaget att Mark- och miljööverdomstolen i detta mål varken kan återkalla det nu gällande tillståndet för SSAB:s verksamhet eller förordna om att bolaget måste ta tillstånd C i anspråk vid viss tidpunkt. Domstolen kan inte heller villkora rätten att ta tillståndet i anspråk med att bolaget begär återkallelse av sitt grundtillstånd. Naturskyddsföreningens yrkande i denna del ska därför avslås. Av detta följer att bolaget inte heller bör åläggas att ge in en tidsplan för när masugnar och koksverk avses tas ur drift. Även föreningens yrkade ändring av villkoren A24 och C15 ska därmed avslås.

SSAB har medgett att Mark- och miljööverdomstolen förordnar att tillstånd C ersätter grundtillståndet från 2010 när tillstånd C tas i anspråk. Även om det följer av praxis att ett tidigare tillstånd upphör när ett nytt tas i anspråk, kan det enligt Mark- och miljööverdomstolen i detta fall vara lämpligt med ett förordnade i enlighet med bolagets medgivande (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 27 juni 2014 i mål nr

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

M 7429-13). Ofta avser ett nytt tillstånd verksamhet vid samma anläggning som det gamla tillståndet gäller för och det faller sig då naturligt att det gamla tillståndet upphör att gälla när det nya tas i anspråk. I detta fall gäller det nya tillståndet C verksamhet vid en annan anläggning, lokaliserad intill den som det gamla tillståndet gäller för. Genom att ta in ett förordnande i enlighet med vad SSAB medgett blir det tydligt att det endast är under den övergångsperiod som följer av ändringstillståndet A som stålproduktion får bedrivas vid både den gamla och nya anläggningen. Av förordnandet bör det framgå att tillstånd C även ersätter samtliga ändringstillstånd till grundtillståndet, dvs. även tillstånd A. Även Naturskyddsföreningens andrahandsyrkande ska därmed avslås.

Naturskyddsföreningen har även yrkat att villkor C14 ska upphävas. Av C14 framgår att SSAB ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när tillstånd C har tagits i anspråk. Det är inte tydligt varför föreningen yrkat på att villkoret ska upphävas. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det viktigt att tillsynsmyndigheten underrättas om när en verksamhetsutövare tar ett tillstånd i anspråk för att myndigheten ska kunna kontrollera efterlevnaden av tillståndet och dess villkor. För tillståndsmyndigheten är det av betydelse eftersom redovisningstidpunkterna i utredningsföreskrifterna utgår från ianspråktagandet av tillståndet. Det finns därmed inte skäl att upphäva villkor C14 och föreningens yrkande om det ska därmed avslås.

Buller (utredningsföreskrift C-U8, provisorisk föreskrift C-P8 och nytt villkor om inomhusbuller)

Naturvårdsverket har till stöd för sina yrkanden i denna del anfört i huvudsak följande. I stället för att sättas på prövotid bör frågan om buller avgöras slutligt. Om bästa möjliga teknik används vid uppförandet av den nya anläggningen kan verksamheten klara Naturvårdsverkets riktvärden för industribuller. Det är mot den bakgrunden inte nödvändigt att frågan om buller sätts på prövotid. Det är i anläggningsskedet som möjlighet finns att anpassa byggnationer och liknande för att

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

på bästa möjliga sätt minska bullret från verksamheten. Ett exempel på tillgänglig teknik är möjligheten att begränsa bullret från ljusbågsugnen genom att hela ugnen byggs in. I andra hand kan Naturvårdsverket godta utredningsföreskriften, men då är det nödvändigt att föreskriva ett slutligt villkor avseende inomhusbuller. Även om utredningen visar att inga negativa effekter inomhus förväntas uppkomma till följd av bolagets verksamhet säkerställer ett slutligt villkor för inomhusbuller en tydlig hantering för bolag, tillsynsmyndighet och närboende om bullerproblem ändå skulle uppstå.

Stöttingfjällets miljöskyddsförening har till stöd för sitt yrkande anfört att villkoret med provisoriska föreskrifter för buller inte följer Naturvårdsverkets riktlinjer för buller vid bostäder.

SSAB har anfört i huvudsak följande. Det är möjligt, men inte klarlagt, att den framtida verksamhetens buller kommer att ligga inom Naturvårdsverkets riktvärden. SSAB ska under prövotiden bl.a. utreda möjligheterna att minska buller från verksamheten vid bostäder med målsättningen att nå ner till de nivåer som anges i Naturvårdsverkets riktvärden för industribuller. De frågor som Naturvårdsverket lyft kommer därmed att utredas vidare under prövotiden och det saknas skäl att redan nu ta upp frågan till slutlig prövning. Luleå Hamn har dessutom löst in ett stort antal fastigheter i området, vilket innebär att behovet av att nu föreskriva ett slutligt villkor för buller är mindre än tidigare. Det finns inte heller skäl att föreskriva något villkor om inomhusbuller då inga negativa effekter inomhus förväntas uppkomma till följd av bolagets verksamhet. Syftet med Naturvårdsverkets yrkade villkor skulle i stället vara att åstadkomma en tydlig hantering för bolag, tillsynsmyndighet och närboende om bullerproblem ändå skulle uppstå. Tillsynsmyndigheten har inte efterfrågat ett dylikt villkor. Behovet av att föreskriva om inomhusbuller är mindre än tidigare då potentiellt berörda fastigheter är inlösta.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mark- och miljödomstolen har skjutit upp frågan om ett slutligt villkor för buller och i en utredningsföreskrift ålagt SSAB att, i samråd med tillsynsmyndigheten, utreda möjligheterna att minska buller från verksamheten vid bostäder med målsättningen att nå ner till de nivåer som anges i Naturvårdsverkets vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller (Naturvårdsverkets rapport 6538). Utredningen ska bl.a. innehålla förslag på slutliga villkor för buller utomhus och en tidsplan för att utföra de kvarstående åtgärder som krävs för att klara de föreslagna villkoren (C-U8). Under prövotiden har mark- och miljödomstolen föreskrivit en provisorisk föreskrift som innebär att verksamheten inte får ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än 55 dBA dagtid, 50 dBA kvällstid och 45 dBA nattetid och att den momentana ljudnivån nattetid vid bostäder inte får överstiga 55 dBA (C-P8).

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det inte är tillräckligt säkerställt att verksamheten kan klara bullervärdena enligt Naturvårdsverkets förstahandsyrkande. Under sådana omständigheter är det inte lämpligt att föreskriva ett slutligt villkor i dagsläget. Naturvårdsverkets yrkande om det ska därmed avslås.

När det gäller frågan om behov av ett slutligt villkor för inomhusbuller delar dock Mark- och miljööverdomstolen Naturvårdsverkets uppfattning om behovet av ett sådant. Även om utredningen har visat att inga negativa effekter inomhus förväntas uppkomma till följd av verksamheten så säkerställer ett sådant villkor en tydlig hantering för bolag, tillsynsmyndighet och närboende om bullerproblem ändå skulle uppstå. Naturvårdsverkets andrahandsyrkande ska därför bifallas.

Kontroll av villkor avseende utsläpp till luft (villkor C2 och provisoriska föreskrifter C-P1, C-P2 samt C-P3)

Naturvårdsverket har till stöd för sina yrkanden i denna del anfört i huvudsak följande. Villkor med begränsningsvärden bör preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Hur noggrant

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

kontrollen ska anges i villkoren, och vad som kan överlämnas till tillsynen och därmed anges i kontrollprogrammet i stället, är en avvägningsfråga. Endast villkor av mindre betydelse får överlåtas till en tillsynsmyndighet. En överlåtelse till tillsynsmyndigheten av hela kontrollen, samt utformningen av den, avseende utsläpp till luft kan inte anses utgöra villkor av mindre betydelse sett till verksamhetens totala miljöpåverkan.

Det rör sig om en mycket omfattande verksamhet med stora utsläpp av flera ämnen. Det är därför rimligt att det för en sådan verksamhet föreskrivs en mer detaljerad kontroll, där åtminstone de yttre gränserna för vad som krävs sätts upp. Verksamheten är relativt komplex med flera processteg och utsläppspunkter. På vilket sätt en sådan verksamhet ska kontrolleras kan inte anses vara en fråga av mindre betydelse som får överlåtas till tillsynsmyndigheten att besluta om.

Även om relevanta BAT-slutsatser innehåller detaljerad information om hur kontrollen ska ske, t.ex. vilka standarder som är aktuella för att uppfylla en viss BAT-AEL, gäller BAT-slutsatserna vid normal drift. Miljöbalkens hänsynsregler gäller alltid och en grundläggande kontroll behöver säkerställas för att den lokala miljöpåverkan ska vara acceptabel och i enlighet med de allmänna hänsynsreglerna.

Mot den bakgrunden är det miljömässigt motiverat att mätmetod och minsta provtagningsfrekvens för respektive processteg regleras genom tillståndet. Det krävs däremot inte att exakta utsläppspunkter pekas ut redan i tillståndet. Yrkade ändringar innebär inte onödig dubbelreglering eller att kontrollen inte kan ses över och ändras vid behov.

SSAB har anfört i huvudsak följande. Det finns inte skäl att föreskriva villkor om kontrollens närmare utformning, särskilt när det i huvudsak gäller kontroll under en begränsad prövotid. Det är också förenat med svårigheter att bestämma detta slutligt vid en tidpunkt då anläggningen ännu inte är uppförd och tagen i drift. Som mark- och miljödomstolen konstaterade är kontrollen till viss del reglerad genom bindande BATslutsatser. Det finns också svenska och europeiska standarder som är styrande för vilka

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

mät- och analysmetoder som ska tillämpas. Att fastlägga kontrollen på det sätt som Naturvårdsverket har föreslagit riskerar att medföra att det måste genomföras en villkorsändring innan en eventuell kontroll kan ändras.

SSAB har redovisat sin planerade kontroll av utsläpp till luft i bilaga I till bolagets yttrande den 29 maj 2024. Av bilagan framgår planerad kontroll av verksamheten. Som mark- och miljödomstolen konstaterade följer det redan av det allmänna villkoret att bolaget är bundet av detta. Naturvårdsverkets yrkande ändring skulle därmed inte få någon praktisk nytta, utan endast medföra svårigheter med villkorsändringar om annan kontroll-/provtagningsfrekvens skulle bedömas mer lämplig.

Den nu beslutade lösningen ger förutsättningar för att provtagningar och kontroll kan revideras under prövotiden efter samråd med tillsynsmyndigheten (utan att bolaget först måste ansöka om en villkorsändring). Betydelsen av att det bör vara möjligt att vid behov revidera ett kontrollprogram har även framhållits i praxis (MÖD 2003:131).

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Frågan i denna del är framför allt om, och i så fall i vilken omfattning, kontroll av verksamheten ska regleras i tillståndet. Hur kontrollen faktiskt ska utföras är i stora delar inte ifrågasatt, även om det finns vissa skillnader mellan Naturvårdsverkets yrkande och SSAB:s åtaganden.

En dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet ska bl.a. innehålla bestämmelser om tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod (22 kap. 25 § första stycket 3 miljöbalken). Mark- och miljööverdomstolen har i flera domar uttalat att villkor med begränsningsvärden bör preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls (se bl.a. MÖD 2009:2 och MÖD 2009:9).

I detta fall är det fråga om en verksamhet med delvis betydande utsläpp och Mark- och miljööverdomstolen bedömer, i likhet med Naturvårdsverket, att kontrollen av

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

verksamhetens luftutsläpp inte är en sådan mindre fråga som helt kan delegeras till tillsynsmyndigheten, utan att åtminstone kontrollen av de mest betydande utsläppen behöver fastställas i tillståndet. Detta gäller oaktat av att verksamhetens utsläpp till luft i stora delar är satta på prövotid. Naturvårdsverkets yrkande omfattar kontroll av utsläpp till luft av metaller, stoft, svaveldioxid och kväveoxider.

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning avseende hur regleringen bör utformas.

Verksamhetens utsläpp till luft av metaller, stoft, svaveldioxid och kväveoxider domineras av utsläppen från metallurgin. Det framgår av den luftkvalitetsutredning som SSAB har lämnat in i målet. När det gäller utsläpp av svaveldioxid så sker det enligt utredningen enbart från metallurgin. Med tanke på de stora utsläpp det handlar om behöver kontrollen från metallurgin av dessa parametrar regleras i tillståndet. I dessa delar överensstämmer Naturvårdsverkets yrkande med den kontroll som bolaget har åtagit sig att utföra. Villkor C2 samt de provisoriska föreskrifterna C-P1, C-P2 och C-P3 ska därmed ändras så att det av villkoret respektive föreskrifterna framgår att det ska ske kontinuerlig mätning av utsläppshalten av stoft, svaveldioxid och kväveoxider från varje enskild utsläppspunkt. Metaller ska kontrolleras genom stickprov minst fyra gånger per år.

Enligt utredningen utgör utsläppen av metaller och stoft från andra processdelar än metallurgin cirka 10 15 procent av de totala utsläppen. Även om dessa utsläpp utgör en mindre del av verksamhetens totala utsläpp är de fortfarande betydande. Det är därför motiverat att reglera kontrollen av utsläpp av stoft och metaller från fler processer än bara metallurgin. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att den reglering som Naturvårdsverket föreslår i huvudsak har en rimlig detaljeringsgrad och omfattning. Naturvårdsverkets yrkande avviker dock i vissa delar från bolagets åtaganden. Framför allt gäller det delprocesserna under vidareförädling, där det i bolagets redogörelse visserligen framgår vilka föroreningar som förväntas finnas i luftutsläppen, men inte vilka parametrar bolaget har åtagit sig att mäta. Beskrivningen

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

av processdelar i vidareförädlingen i Naturvårdsverkets yrkande skiljer sig också något från bolagets beskrivning. Trots att stoftutsläpp enligt bolagets redovisning bara förväntas från vissa av processerna i vidareförädlingen, har Naturvårdsverket utan närmare motivering yrkat att stoft ska mätas från samtliga utsläppspunkter från den verksamhetsdelen.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det är skäligt att i villkor C2, utöver utsläppen från metallurgin, också reglera kontrollen för de övriga utsläppspunkter där bolaget har angett att utsläpp av stoft förväntas. För att undvika missförstånd är det lämpligt att regleringen utgår från bolagets beskrivning av delprocesser som de beskrivs i Bilaga I Luft - utsläppspunkter och kontroll, maj 2024, se bilaga B. Kontroll av utsläppshalten från dessa delprocesser ska åtminstone utföras med manuell mätning två gånger per år från varje enskild utsläppspunkt med undantag för delprocessen avseende syrgashyvling (V.3) där både Naturvårdsverket och bolaget har angett att det ska ske kontinuerlig mätning. Mark- och miljööverdomstolen noterar att bolaget även för delprocessen inlopp, svetsning och skalbrytning (K.1) har åtagit sig kontroll i form av kontinuerlig mätning. Eftersom Naturvårdsverket inte yrkat på att villkoret ska föreskriva kontroll genom kontinuerlig mätning avseende denna utsläppspunkt bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn till prövningsramen endast går att föreskriva ett krav på manuell mätning två gånger per år. Villkor C2 hindrar dock inte att bolaget, i samråd med tillsynsmyndigheten, i sitt kontrollprogram anger att kontroll ska ske utöver vad som anges i villkoret. Villkoret reglerar endast en miniminivå. För andra utsläppspunkter än de som anges i villkor C2 är det tillräckligt att mätmetoder och mätfrekvens regleras i kontrollprogrammet enligt villkor C13 och tillhörande delegation.

Metallutsläppen bör regleras på liknande sätt som utsläppen av stoft (den provisoriska föreskriften C-P3). Med hänsyn till att metallutsläppen till stor del förväntas vara associerade med stoftutsläpp ska kontrollen regleras i tillståndet för de punkter som omfattas av Naturvårdsverkets yrkande och där utsläpp av stoft förväntas, även om bolaget inte uttryckligen har angett att även metallutsläpp förväntas från dessa

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

utsläppspunkter. Kontrollen bör i enlighet med vad Naturvårdsverket har yrkat ske genom stickprov fyra gånger per år. För metaller är det fråga om kontroll under en prövotid och för att underlaget inför prövningen av slutliga villkor ska bli så bra som möjligt är det motiverat att ett flertal utsläppspunkter inkluderas. Den miniminivå av utsläppspunkter som anges i C-P3 är en lämplig lägsta nivå för de utsläppspunkter som ska ingå i utredningen C-U2. Beslutet om vilka utsläppspunkter som ska ingå i utredningen bör dock ske i samråd med tillsynsmyndigheten. Domstolen återkommer till utredningsföreskriften C-U2 längre fram.

Av bolagets utredning framgår att verksamhetens utsläpp av kväveoxider från övriga källor än metallurgin bedöms utgöra cirka en procent. Mot den bakgrunden bedömer Mark- och miljööverdomstolen att kontroll av dessa utsläpp av kväveoxider under prövotiden kan regleras i kontrollprogrammet.

Slutligen bör det av villkor C2 samt av föreskrifterna C-P1, C-P2 och C-P3 framgå att kontroll alltid ska utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter.

Att tillståndet reglerar kontrollen av utsläppen i utsläppspunkter från de angivna processdelarna hindrar inte bolaget från att ändra vilka utsläppspunkter som ska finnas i verksamheten, dvs. i vilken mån utsläpp från olika processdelar ska föras samman till gemensamma utsläppspunkter. Tillståndet reglerar inte heller var i verksamheten utsläppspunkter ska placeras. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att de krav på kontroll som fastställs i tillståndet inte påverkas av den närmare detaljutformningen av verksamheten.

Åtgärder för att minska damning, buller och diffusa utsläpp (villkor C3 och nytt villkor om bandgångar)

Naturvårdsverket har till stöd för sina yrkanden i denna del anfört i huvudsak följande. Även järnsvamp bör omfattas av villkor C3. Järnsvamp är inte i sig dammande, men det är vanligt att järnsvampen slås sönder vid lastning och lossning

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

och att fina partiklar bildas. Järnsvampen riskerar också att oxidera i högre utsträckning vid öppen hantering. Vad gäller yrkandet om täckta transporter så är det fråga om ett mycket stort verksamhetsområde med ett mycket stort antal transporter. Det är inte tillräckligt med ett allmänt krav att vidta skäliga åtgärder mot damning. Att täcka dammande transporter måste även anses vara bästa möjliga teknik. Transport av material inom verksamhetsområdet bör i stor utsträckning ske via bandgångar (inbyggda transportband). Det skulle leda till mindre förekomst av damm samt energieffektivare transporter och säkrare hantering. Buller från verksamheten kan dessutom minska. Naturvårdsverket kan inte avgöra om SSAB har faktisk och rättslig möjlighet att uppfylla ett sådant villkor, men noterar att bolaget redan i dag har bandgångar inom Luleå Hamns område. Användningen av bandgångar utgör bästa möjliga teknik och yrkandet är jämförbart med det som föreskrevs för Stegras verksamhet i Boden.

SSAB har anfört i huvudsak följande. Villkor C3 omfattar material som hanteras eller lagras på anläggningen och som potentiellt kan vara dammande. Om det uppkommer en finfraktion av järnsvampen, som inte i sig är särskilt dammande, ska den lagras och hanteras som villkoret föreskriver. Det har föreskrivits ett villkor om att skäliga åtgärder för att undvika störningar till följd av damning ska vidtas. Kravet på att alla interna transporter ska ske med täckta behållare skulle utgöra en orimligt opraktisk hantering då det är fråga om kortare transporter inom verksamhetsområdet. Om transporterna föranleder damning omfattas det av det allmänna kravet att vidta skäliga åtgärder för att undvika störningar. Bolaget saknar rådighet över Luleå Hamns område och saknar därför praktisk och rättslig möjlighet att efterkomma ett villkor om transporter på bandgångar. Skrotlagringen förväntas vidare ske i cirka tjugo olika industrihallar och det är inte möjligt att anpassa bandgångar till dessa. Yrkat villkor om bandgångar saknar vidare miljömässig nytta. Buller från flytt av skrot uppstår i huvudsak vid lastning och lossning. Med en bandgångslösning skulle skrotet behöva omlastas flera gånger vilket skulle ge upphov till ett ökat antal bullerhändelser.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mark- och miljödomstolen har funnit att ett villkor om att begränsa damning avseende järnsvamp inte är behövligt, eftersom järnsvamp inte har särskilt dammande egenskaper. Mark- och miljööverdomstolen, som noterar att villkoret omfattar finfraktionen av järnsvamp, instämmer i den bedömningen. Villkor C3 innefattar en allmän skyldighet för bolaget att vidta skäliga åtgärder för att undvika störningar i omgivningen till följd av damning. Om transporterna skulle föranleda störningar i omgivning på grund av damning omfattas det således av det allmänna kravet att vidta skäliga åtgärder för att undvika störningar. Mot bakgrund av detta saknas det skäl att ändra villkor C3 i enlighet med Naturvårdsverkets yrkande.

En grundläggande förutsättning för att ett villkor ska kunna meddelas är att tillståndshavaren har rättsliga och faktiska förutsättningar att klara de krav som villkoret innebär (se t.ex. MÖD 2009:46). Bolaget har avseende yrkat villkor om transporter på bandgångar mellan Malmporten och lagringslokaler anfört att bolaget saknar rådighet över hamnområdet som tillhör Luleå Hamn och att det därför skulle sakna möjlighet att efterfölja ett sådant villkor. Mot bakgrund av detta saknas det förutsättningar att besluta om ett slutligt villkor i enlighet med Naturvårdsverkets yrkande. Mark- och miljööverdomstolen anser emellertid att det finns skäl att utreda frågan om i vilken utsträckning transporter på bandgångar skulle få bullerreducerande effekter samt om det skulle finnas möjlighet för bolaget att i samråd med Luleå Hamn uppföra sådana bandgångar. Bolaget ska därför vidta en utredning i enlighet med den nya utredningsföreskriften C-U10 som framgår av domslutet.

Utsläpp av zink till luft (provisorisk föreskrift C-P3)

Naturvårdsverket har till stöd för sitt yrkande i denna del anfört i huvudsak följande. Mark- och miljödomstolen har i det överklagade avgörandet provisoriskt föreskrivit ett begränsningsvärde för utsläpp av zink till luft till 4 500 kg/år. Domstolen har angett att det inte är rimligt att begränsa inköp av skrot med syfte att minska utsläpp av zink till maximalt 2 500 kg/år enligt Naturvårdsverkets yrkande.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Naturvårdsverket delar mark- och miljödomstolens inställning att det är viktigt att tillmötesgå samhällets ambition att prioritera återvinning av material. Det ska i det sammanhanget framhållas att Naturvårdsverkets yrkande, i motsats till det mark- och miljödomstolen har antagit, ger goda förutsättningar för återvinning av såväl zink som andra metaller och därtill leder till större resurseffektivitet.

Zink är en viktig skyddsmetall för stål, vilket sker genom galvanisering. Det finns i ena rutten innebär att all råvara smälts i ljusbågsugnen. Järnet smälts medan zink oxideras och blandas med stoftet. Blandningen kräver sedan ytterligare upparbetning med stenkol som innebär höga utsläpp av koldioxid och stoft innehållande metaller innan zinkoxiden kan tas in i ett zinksmältverk. Den andra rutten innebär att man separerar järn från zink innan material tas in i ljusbågsugnen. Den vanligaste tekniken i dag är strippning. Efter strippning kan det renare järnskrotet smältas med mindre slagg- och stoftbildning som följd. Det zink som separerats kan tas in i zinksmältverket. Miljöpåverkan är större totalt sett över hela livscykeln vid användandet av zink som går via ljusbågsugn, dvs. den första rutten. Den innebär även att det blir en större miljöpåverkan från den enskilda anläggningen vid användandet av ljusbågsugn där zink ingår i smältan.

Mark- och miljödomstolen förutsatte att det är den första metoden som ska användas. Som påpekades av Naturvårdsverket redan i mark- och miljödomstolen ställer IS BATC krav på vilken råvara som används i processerna, bl.a. avseende zink. Naturvårdsverket påtalade även att det i SF BATC (smideshammare och gjuterier, antogs i december 2024) ställs ännu högre krav innebärande att förzinkat material i princip inte ska tas in i smältugnar. Mot den bakgrunden, samt att den lokala miljöpåverkan blir avsevärt mycket större om förzinkat material används är det miljömässigt motiverat att den råvara som tas in i ljusbågsugnen ska vara så fri från zink som möjligt.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Det bör även framhållas att den yrkade nivån i den provisoriska föreskriften motsvarar den nivå som föreskrevs i tillståndet för Stegras stålverk i Boden. I det fallet skärpte domstolen föreskriften i förhållande till bolagets yrkande.

SSAB har anfört i huvudsak följande. Zink som avges i den framtida processen kommer från smältning av skrot i ljusbågsugnarna. Zink hamnar i rökgaserna och renas till stor del i filteranläggningen. Ett mindre bidrag till zinkutsläppen kommer även från metallbeläggningslinjen i vidareförädlingen. De nivåer som uppskattats gällande utsläpp av zink ligger i linje med SSAB:s erfarenheter från de ljusbågsugnar bolaget har i USA, med justering av zinkhalten utifrån EU:s skrotklasser. Zinkutsläppen kommer att vara lägre ju större andel järnsvamp som går in som råmaterial. Under prövotiden kan det bli nödvändigt att använda större mängder skrot (inklusive zinkbehandlat skrot) än i den framtida verksamheten, beroende på hur tillgången till fossilfri järnsvamp ser ut (tillståndsprövningen av LKAB:s anläggning för produktion av fossilfri järnsvamp i Malmberget pågår). Mark- och miljödomstolens bedömning är riktig.

Möjligheten att återvinna skrot är en avgörande del i att öka cirkulariteten och resurshushållningen i samhället samt att minska utsläppen av koldioxid i stålbranschen, vilket också Naturvårdsverket lyfter fram. Det är därför viktigt att skapa förutsättningar för att kunna möjliggöra en effektiv återvinning av skrot.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Naturvårdsverkets argument för att begränsningsvärdet för zinkutsläpp bör sänkas är dels att utsläppen ger lokal miljöpåverkan, dels att avskiljning av zink från galvaniserat skrot innan skrotet smälts i ljusbågsugnarna kan minska den totala miljöpåverkan från zinkåtervinning.

SSAB har påpekat betydelsen för miljön av en effektiv metallåtervinning, men inte motsagt Naturvårdsverkets påstående om att det även med myndighetens yrkande finns goda förutsättningar för metallåtervinning. SSAB har inte bemött påståendet att

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

återvinning av zink från ljusbågsugnsstoftet medför en större klimatpåverkan än om järnet separeras från zink innan materialet tas in i ljusbågsugnen. SSAB har vidare inte beskrivit i vilken omfattning Naturvårdsverkets yrkande skulle försvåra för bolaget att få in skrotråvara i tillräcklig mängd för verksamheten eller vilka extrakostnader det skulle medföra.

Att en effektiv återvinning av skrot är positiv för miljön är inte ifrågasatt. Naturvårdsverkets argument, som till stora delar inte bemötts av bolaget, talar dock för att det är miljömässigt motiverat och skäligt att bestämma begränsningsvärdet för utsläpp av zink till en lägre nivå än vad mark- och miljödomstolen har gjort. Samtidigt saknas det utredning om vilka alternativa metoder för förbehandling av galvaniserat skrot som är industriellt tillgängliga och vilken miljöpåverkan som dessa metoder kan ge upphov till. I vilken omfattning galvaniserat skrot ska kunna användas som råvara kan inte antas påverka den närmare utformningen av anläggningen och ett framtida krav att undvika galvaniserat stål bör därmed inte bli dyrare eller svårare att efterleva än om kravet fastställs innan detaljprojekteringen av anläggningen. Mark- och miljööverdomstolen återkommer längre fram till utredningsföreskriften C-U2 och utredning kring kravställning på råvaror. Domstolen kan dock konstatera att det är lämpligt att denna utredning redovisas innan villkor för utsläpp till luft av zink bestäms slutligt. Sammantaget bedömer därför Mark- och miljööverdomstolen att begränsningsvärdet för utsläpp av zink ska kvarstå oförändrat under prövotiden. Naturvårdsverkets yrkande om sänkta utsläppsvärden för zink i prövotidsföreskriften C-P3 ska därför avslås.

Utredningsföreskrifterna avseende kväveoxider och övriga utsläpp till luft (utredningsföreskrift C-U1 och C-U2)

Naturvårdsverket har till stöd för sitt yrkande i denna del anfört i huvudsak följande. Det framgår inte tydligt av utredningsföreskrift C-U1 att en redovisning ska innehålla samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll. Även om bolaget avser

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

att redovisa detta är det en fördel att utredningsföreskriften är tydligt utformad, inte minst för SSAB, men även för prövningsmyndigheten och tillsynsmyndigheten.

Mot bakgrund av att bolaget inte har åtagit sig något om kravställning på råvaror är det nödvändigt att i utredningsföreskrift C-U2 ange att redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för kravställning på råvaror. Detta tar inte enbart sikte på zink, utan även andra metaller. Eftersom mark- och miljödomstolen har föreskrivit slutliga villkor för stoftutsläpp är råvarukontroll sannolikt den viktigaste parametern att utreda och det är därför viktigt att det tydligt framgår i utredningsföreskriften.

Naturskyddsföreningen har till stöd för sitt yrkande i denna del anfört i huvudsak följande. Vilka utsläppspunkter som ska ingå i utredningen enligt utredningsföreskrift C-U2 är inte en fråga av mindre betydelse och kan därför inte delegeras till tillsynsmyndigheten. Delegation e) i tillstånd C ska därför tas bort.

SSAB har anfört i huvudsak följande. Bolaget kommer att redovisa utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll inom ramen för utredningsföreskrift C-U1 och det saknas därför behov av ett förtydligande. Beträffande de yrkade ändringarna av utredningsföreskrift C-U2 kommer antal och placering av utsläppspunkter att fastställas i samband med detaljprojekteringen. Det behövs ett visst utrymme för flexibilitet när det gäller vilka utsläppspunkter som ska ingå i utredningen. Vidare är bolaget bundet av sitt åtagande att ställa krav på kvaliteter av skrot och andra råvaror vid inköp.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mark- och miljööverdomstolen delar Naturvårdsverkets uppfattning att det finns skäl att i utredningsföreskrift C-U1 förtydliga att redovisningen ska innehålla samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll. Detta överensstämmer också med hur C-U2 är utformad. Naturvårdsverkets övriga yrkade ändringar av utredningsföreskrift C-U1 är endast språkliga och det finns inte skäl att bifalla dessa.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Mark- och miljödomstolen har utformat C-U2 på så sätt att utredningen avseende andra utsläpp till luft ska innefatta, men inte begränsas till, vilka utsläpp som förekommer från stålverket fram till och med stränggjutningen. Naturvårdsverket har

Domstolen uppfattar dock att syftet med ändringen är att fler utsläppspunkter ska ingå i bolagets utredning. Eftersom utredningen inte är begränsad till enbart utsläpp som förekommer från de angivna processtegen, utan även kan innefatta utsläpp som förekommer från andra processteg, saknas det anledning att bifalla Naturvårdsverkets yrkade ändring i den delen. Yrkandet ska därför avslås.

I de provisoriska föreskrifterna C-P2 och C-P3 regleras hur kontrollen ska ske vid vissa angiva utsläppspunkter. Som Mark- och miljööverdomstolen redan tidigare konstaterat utgör dessa utsläppspunkter lämpligen en miniminivå när det gäller vilka punkter som ska ingå i utredningen C-U2. Mark- och miljööverdomstolen kan dock inte se att det är någon nackdel att bolaget i samråd med tillsynsmyndigheten beslutar vilka utsläppspunkter som ingår utredningen. Det saknas därför skäl att bifalla Naturvårdsverkets yrkande om att sista meningen i första stycket i C-U2 ska strykas. Av samma skäl ska delegationen som är kopplad till C-U2 inte tas bort.

Med hänsyn till den betydelse som råvarans innehåll av zink och andra metaller har för frågan om utsläpp, anser Mark- och miljööverdomstolen att det finns skäl att i C-U2 uttryckligen ange att redovisningen ska innehålla kravställning på råvaror, detta trots bolagets invändning att bolaget redan åtagit sig detta. Naturvårdsverkets yrkande i denna del ska därför bifallas.

Ny utredningsföreskrift om energiflöden och energiförluster

Naturvårdsverket har till stöd för sitt yrkande i denna del anfört i huvudsak följande. Energihushållningsfrågor är komplexa och kan påverka utsläpp och andra större frågor och bör därför hanteras av tillståndsmyndigheten, inte tillsynsmyndigheten. Energiförbrukningen från den planerade verksamheten kommer att vara mycket stor.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

Naturvårdsverket ser positivt på att SSAB kommer att uppföra en ljusbågsugn med hög prestanda men det är också den delen som leder till den märkbart största elförbrukningen. Verksamheten kommer även att ha flera andra processteg med stor energiförbrukning och potentiellt mycket stora restvärmeflöden. Vid uppförande av en stor ny anläggning som den aktuella kan inte allt förutsägas. Det är därför lämpligt att skjuta upp denna fråga under en prövotid.

SSAB har anfört i huvudsak följande. Bolaget ifrågasätter nyttan med att energihushållning ska utredas under en separat prövotid om fyra år från det att tillståndet tagits i anspråk, när det samtidigt är en del av den energihushållningsplan som SSAB enligt villkor C7 ska ge in till tillsynsmyndigheten. Bolaget omfattas därtill av lagen (2014:266) om energikartläggning i stora företag. Det följer av praxis att det är lämpligt att arbetet med förbättrad energihushållning för komplexa verksamheter, så som den nu planerade verksamheten, bedrivs successivt utifrån en energihushållningsplan. SSAB ifrågasätter vidare användandet av sådana nyckeltal som Naturvårdsverket anser ska tas fram. SSAB har tidigare deltagit i ett forskningsprojekt som bland annat belyser användandet av nyckeltal/indikatorer för energieffektivisering inom stålindustrin. Projektets slutsats är att traditionellt använda indikatorer för utvärdering av energieffektivisering inte är robusta nog att användas för uppföljning och styrning av en verksamhet annat än för helt separata processer. Sammantaget är regleringen av energihushållning enligt villkor C7 lämplig och tillräcklig. Om tillsynsmyndigheten inom ramen för energihushållningsplanen önskar att SSAB tar fram en redovisning i form av ett Sankeydiagram kommer SSAB att göra det.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Enligt 2 kap. 5 § miljöbalken ska alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd hushålla med råvaror och energi. Denna hushållningsprincip innebär att all verksamhet ska bedrivas och att alla åtgärder ska vidtas på ett sådant sätt att energi används så effektivt som möjligt och förbrukningen minimeras (se prop. 1997/98:45, del 2, s. 20).

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

I likhet med Naturvårdsverket anser Mark- och miljööverdomstolen att energihushållning är en central fråga med hänsyn till verksamhetens betydande energiförbrukning. Även mindre justeringar i de olika processtegen kan leda till stor miljönytta. Domstolen ifrågasätter inte SSAB:s ambitioner att verksamheten ska bedrivas energieffektivt och att teknikval gjorts med denna utgångspunkt. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar dock samtidigt att det, även med hänsyn till de teknikval som gjorts och de som kvarstår, sannolikt kommer att finnas möjlighet att åstadkomma ytterligare energibesparingar. Med hänsyn till verksamhetens stora energiförbrukning är det också rimligt att frågan om energihushållning inte enbart delegeras till tillsynsmyndigheten utan att tillståndsmyndigheten, utifrån bolagets utredning, ges möjlighet att överväga om det finns ytterligare åtgärder för bolaget att vidta i syfte att minska verksamhetens energiförluster. Det är därför lämpligt med en sådan utredningsföreskrift som Naturvårdsverket föreslagit. Mark- och miljööverdomstolen bedömer även att det finns möjlighet att anpassa nyckeltalen så att de blir användbara för att utreda energiflöden och möjligheter till energieffektivisering. Mot denna bakgrund ska Naturvårdsverkets yrkande bifallas.

I likhet med vad SSAB fört fram anser dock Mark- och miljööverdomstolen att redovisningen enligt villkor C7 och den nu föreslagna utredningsföreskriften kan innebära viss överlappning. Detta kan lämpligen omhändertas genom att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att medge att den energihushållningsplan som SSAB ska ge in enligt villkor C7 får ges in efter att den utredningen om energiflöden och möjligheten att minimera energiförluster har redovisats. Ett tillägg om det ska därför göras i villkor C7 i enlighet med vad som framgår av domslutet.

Kontrollprogram samråd och godkännande (villkor A4, A5, A6, A22, B4, B8 och C13 samt delegation c) och d) i tillstånd A)

Naturskyddsföreningen har till stöd för sitt yrkande i denna del anfört i huvudsak följande. Det är SSAB som ansvarar för sin egenkontroll. För att villkorsefterlevnaden ska kunna kontrolleras krävs både övergripande och specifika dokument. Dessa ska

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

upprättas löpande av bolaget, ges in till tillsynsmyndigheten och därefter finnas tillgängliga med löpande behövliga uppdateringar. Tillsynsmyndigheten ska inte ta fram dokumenten tillsammans med bolaget och inte godkänna dem. Det finns en risk att tillsynsmyndighetens kontroll försvåras om myndigheten varit medförfattare till dokumenten om egenkontroll eftersom det blir svårare att förelägga om åtgärder om man som myndighet aktivt föreslagit hur kontrollprogrammet ska utformas.

Naturskyddsföreningen ifrågasätter vidare att delegationerna i c) och d) i tillstånd A är av mindre betydelse och möjliga att delegera. Föreningen är vidare generellt kritisk till omfattande delegationsvillkor. Det är i föreningens intresse att verksamheter regleras genom överskådliga tillstånd där villkor och åtaganden är tydligt formulerade då det underlättar för föreningen att hålla sig uppdaterad om företagen i sin omgivning.

SSAB har anfört i huvudsak följande. Vad som ska avhandlas i kontrollprogrammet behöver inte anges specifikt. Det är möjligt att hantera eventuella frågor inom ramen för normal tillsyn och delegationsvillkoren.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Ansvaret för att verksamheten följer miljöbalkens bestämmelser och de för verksamheten meddelade villkoren åvilar verksamhetsutövaren (prop. 1997/98:45 del 2 s. 279). Den omständigheten att det anges att kontrollprogrammet ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten förändrar inte detta. Ett samråd mellan verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten ger möjlighet till en tidig dialog där myndigheten kan föra fram sina synpunkter. Även förarbetena till miljöbalken ger uttryck för att kontrollprogram kan upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten (a. prop. s. 280). När det sedan gäller frågan om tillsynsmyndigheten också ska godkänna kontrollprogrammet kan domstolen konstatera att i detta fall har varken tillsynsmyndigheten eller SSAB motsatt sig ett sådant godkännande (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 26 januari 2024 i mål nr M 2327-22). Ett godkännande av tillsynsmyndigheten innebär inte myndigheten är förhindrad att vid behov förelägga om komplettering av kontrollprogrammet med stöd av 26 kap. miljöbalken. Domstolen

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

delar inte Naturskyddsföreningens oro för att tillsynsmyndigheten inte skulle ingripa om det finns anledning till det. Naturskyddsföreningens yrkande i dessa delar ska därmed avslås.

Mark- och miljööverdomstolen kan vidare notera att i den av Naturskyddsföreningen yrkade lydelsen av villkor A4 finns den första meningen om krav på provtagning av länshållningsvatten från schakter inte med. Vidare har föreningen yrkat att den första -

på dessa ändringar och det har inte framkommit något som ger anledning till att stryka den första meningen i villkor A4 eller ändra lydelsen på den första meningen i villkor B8. Även i dessa delar ska Naturskyddsföreningens yrkande avslås.

Deponier (villkor A16 och C11)

Naturskyddsföreningen har till stöd för sitt yrkande om ändrad lydelse av villkor A16 anfört i huvudsak följande. Aronstorpsdeponin är en ny deponi som ska tas i drift i takt med att SSAB avslutar sina äldre deponier. Frågan om utsläpp av renat lakvatten från Aronstorpsdeponin har samband med den större frågan om inrättande av två nya utsläppspunkter. Det är viktigt att anläggningens utformning samt mottagande recipient specificeras i villkor A16.

Naturskyddsföreningen har till stöd för yrkandet att villkor C11 ska utgå anfört i huvudsak följande. Så länge grundtillståndet för SSAB:s befintliga verksamhet kvarstår ska ansvaret för den ekonomiska säkerheten kvarstå i grundtillståndet. De befintliga deponierna har använts av den befintliga verksamheten och avses avslutas i samband med att produktionen läggs om. Frågan om säkerhetens placering illustrerar på ett tydligt sätt att en samordnad prövning varit att föredra. Den ekonomiska säkerhet som föreskrivs under C bygger på att tillstånd C tas i anspråk. Det är oklart hur deponier inom nuvarande grundtillstånd och/eller tillstånd A ska kunna hanteras effektivt inom tillstånd C. Frågor om avslut av deponierna i nuvarande grundtillstånd

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

och tillstånd A ska vara lösta innan verksamheten övergår till att bedrivas enligt tillstånd C. Deponier kan avge lakvatten till omgivningen beroende på vilka avfallsfraktioner som deponeras.

SSAB har anfört i huvudsak följande. Det saknas behov av det förtydligande om Naturskyddsföreningen har yrkat avseende villkor A16. Det kan omöjligen missförstås vilken recipient som avses.

Det finns inte stöd för att ta bort villkor C11. Den enda deponi där det kommer att bedrivas deponering av avfall när tillstånd C har tagits i anspråk är på Aronstorpsdeponin. Övriga deponier är avslutade eller kommer att avslutas i enlighet med deponeringsförordningen. I tillstånd C föreskrivs att SSAB ska kvarstå med ekonomisk säkerhet för avslutningen av befintliga deponier som inte är avslutade. Trots att det tidigare tillståndet upphör kommer det att finnas en fortsatt skyldighet att behålla en ekonomisk säkerhet för dessa deponier.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Det framgår av SSAB:s ansökan, den tekniska beskrivningen och miljökonsekvensbeskrivningen, att lakvatten från Aronstorpsdeponin efter rening ska släppas ut vid NJA-kajen. Detta återges också i mark- och miljödomstolens deldom. Mot den bakgrunden bedömer domstolen att det inte behövs något förtydligande av villkoret i detta avseende. Naturskyddsföreningen har vidare yrkat att det av villkor A16 ska framgå att reningsanläggningen ska utföras enligt specifikation i den tekniska beskrivningen. I den tekniska beskrivningen anges dock endast exempel på reningsmetoder varför ett tillägg enligt Naturskyddsföreningens förslag inte skulle innebära någon ytterligare precisering av villkoret. Föreningens överklagande avseende villkor A16 ska därför avslås.

När det gäller deponierna finns en översiktlig beskrivning i mark- och miljödomstolens deldom om vad som gäller för befintliga deponier och den nya Aronstorpsdeponin. SSAB har även i Mark- och miljööverdomstolen anfört att deponering på befintliga

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

deponier kommer att ha upphört innan tillstånd C tas i anspråk och att avslutningen av dessa regleras av deponeringsförordningen. Mark- och miljööverdomstolen delar bolagets uppfattning att det finns behov av ett villkor om säkerhet för dessa ännu inte avslutade deponier. Naturskyddsföreningens yrkande om att villkoret ska utgå ska därmed avslås.

Grumling i vatten och Sevesoverksamhet (delegation a) i tillstånd B och villkor C6)

Naturskyddsföreningen har till stöd för sitt yrkande om att delegation a) i tillstånd B ska utgå anfört i huvudsak följande. Frågan om grumling i samband med utförande av arbeten i vatten är en tillåtlighetsfråga och kan därmed inte delegeras till tillsynsmyndigheten. Det ankommer på bolaget att föreslå vad som är bästa möjliga teknik för att förhindra grumling.

Naturskyddsföreningen har till stöd för sitt yrkande om ändring av villkor C6 anfört i huvudsak följande. Den integrerade säkerhetsprövningen har till syfte att säkerställa att frågan om bolagets skyldighet att hantera riskerna avseende allvarliga kemikalieolyckor (Seveso). Skyldigheten ska avspegla sig i villkorets utformning. Samma princip ska gälla även om Sevesoverksamhet övergår från att omfattas av den högre kravnivån till att omfattas av den lägre.

SSAB har anfört följande. Det saknas skäl att i villkor C6 ange när rondering ska ske. När verksamheten bedrivs enligt tillstånd C kommer anläggningen att ha gått från att vara en Sevesoanläggning på den högre nivån till den lägre nivån.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mark- och miljööverdomstolen delar inte Naturskyddsföreningens uppfattning att möjligheten för tillsynsmyndigheten att föreskriva om undantag om villkor om grumlande arbeten rör en tillåtlighetsfråga som inte kan delegeras. Föreningens yrkanden om att delegationen ska tas bort, ska därmed avslås.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

När det gäller villkor C6 bedömer domstolen att villkoret tillräckligt tydligt reglerar SSAB:s skyldighet att ha beredskap och förmåga att agera vid tillbud och olyckor. Villkoret innebär även en skyldighet för bolaget att samråda med tillsynsmyndigheten och den kommunala räddningstjänsten vilket betyder att dessa kan ge synpunkter på vilka åtgärder som behövs för att hindra eller begränsa allvarlig skada på människor och miljö. Därmed saknas skäl att ändra villkor C6 på det sätt som Naturskyddsföreningen yrkat och yrkandet ska avslås.

Sammanfattning Mark- och miljööverdomstolen finner att ansökt verksamhet är lämpligt lokaliserad enligt 2 kap. 6 § miljöbalken och att valet av elektriska ljusbågsugnar uppfyller kravet på bästa möjliga teknik i 2 kap. 3 § miljöbalken. Det finns skäl att, i enlighet med vad SSAB medgett, förordna att tillståndet vid dess ianspråktagande ersätter det nu gällande grundtillståndet med tillhörande ändringstillstånd. Det saknas förutsättningar att nu föreskriva ett slutligt villkor för buller utomhus, men det finns däremot skäl att föreskriva ett slutligt villkor för buller inomhus. Med hänsyn till verksamhetens delvis betydande utsläpp till luft ska kontrollen av verksamhetens luftutsläpp i fråga om stoft, metaller, kväveoxider och svaveldioxid inte helt delegeras till tillsynsmyndigheten utan även regleras i villkor och provisoriska föreskrifter. Utsläpp till luft av zink ska under en prövotid kvarstå på den nivå som mark- och miljödomstolen föreskrivit, men det ska tydliggöras att bolaget under en prövotid ska utreda möjligheten till kravställning på råvaror bl.a. i syfte att minska utsläppen av zink. Vidare ska bolaget utreda förutsättningarna för att transportera råvaror på bandgångar bl.a. för att minska buller och damning. Bolaget ska också, med hänsyn till den tillståndsgivna verksamhetens betydande energiförbrukning, utreda energiflödena och möjligheten att minimera energiförlusterna.

SVEA HOVRÄTT DOM M 991-25

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga D Överklagande senast den 18 december 2025

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik och Caroline Hedvall Klostermark, referent, tekniska rådet Torbjörn Johansson samt tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock. Föredragande har varit Sonja Rodhe.

Sid 1 (254) UMEÅ TINGSRÄTT DELDOM Mål nr M 3403-23 Mark- och miljödomstolen 2024-12-19 meddelad i Umeå

PARTER

Sökande SSAB EMEA AB,

Ombud: Advokaterna och & Advokatbyrå AB

SAKEN

Ansökan om nytt tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till framtida stålproduktion inom SSAB:s befintliga verksamhetsområde, tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till bortledande av ytvatten och anläggande av en ny intagningspunkt m.m. samt ett tidsbegränsat ändringstillstånd och tillstånd till temporär bortledning av grundvatten, allt inom Svartön i Luleå kommun Anläggnings-ID i miljöboken: 3332 Avrinningsområde: 8/9, Mellan Altersundet och Luleälven Koordinater (SWEREF99 TM): Den befintliga verksamheten N 7290430, E 831875 (masugnen) N 7289442, E 834355 (koksverket) Den omställda verksamheten N 7289890, E 834360 (stålverket) N 7290510, E 833200 (Aronstorpsdeponin)

DOMSLUT

Se sidan 2.

Sid 2 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

A. TIDSBEGRÄNSAT ÄNDRINGSTILLSTÅND ENLIGT 16 KAP. 2 A § MILJÖBALKEN OCH TILLSTÅND ENLIGT 11 KAP. MILJÖBALKEN TILL TEMPORÄR VATTENVERKSAMHET

Miljöbedömning Mark- och miljödomstolen bedömer att den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken. Miljöbedömningen kan därmed i enlighet med 6 kap. 43 § miljöbalken slutföras.

Tillstånd Mark- och miljödomstolen ändrar miljödomstolens vid Umeå tingsrätts dom den 26 november 2010 i mål nr M 2350-08 på så sätt att SSAB EMEA AB, under sju års tid från det att ändringstillståndet enligt denna deldom har tagits i anspråk, får tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken att inom ramen för redan befintligt tillstånd

- anlägga ett integrerat elektrostålverk med stränggjutning, varmvalsning och vidareförädling m.m. och därefter under maximalt två års tid årligen producera högst 1 200 000 ton prima varmvalsade band (som också får vidareförädlas) i den nya anläggningen inom ramen för redan tillståndsgiven produktion och - anlägga och driva en ny deponi för icke-farligt avfall (Aronstorpsdeponin) för deponering av högst 1 350 000 ton icke-farligt avfall per treårsperiod av de avfallsslag som anges i domsbilaga 1.

SSAB EMEA AB får även tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att bortleda grundvatten vid schaktarbeten under anläggningsskedet.

Sid 3 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Villkor För tillstånden gäller de slutliga villkor som meddelats i mark- och miljödomstolens deldom den 26 november 2010 samt mark- och miljödomstolens dom den 4 december 2020 i mål M 1409-19, se domsbilaga 2.

För verksamheten föreskriver mark- och miljödomstolen följande tillkommande villkor.

Allmänt villkor A1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska verksamheten utföras och bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget har angett i handlingarna eller i övrigt uppgett eller åtagit sig i målet.

Villkor för anläggningsskedet Buller A2. Bolaget ska under anläggningsskedet tillämpa Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från byggplatser (NFS 2004:15). Särskilt bullrande arbeten (t.ex. pålning och spontning) får i huvudsak utföras helgfri vardag kl. 07.00 19.00. Tillsynsmyndigheten får medge undantag för bullrande arbeten vid andra tidpunkter och för tillfälliga överskridanden av de riktvärden som följer av de allmänna råden.

Luft A3. Anläggningsarbetena ska utföras så att olägenheter till följd av damning förebyggs och begränsas. Om störningar ändå uppkommer ska åtgärder vidtas i syfte att minimera olägenheterna. Tillsynsmyndigheten får besluta om de ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått eller villkor som behövs i denna del.

Sid 4 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Länshållningsvatten A4. Länshållningsvatten från schakter ska provtas innan utsläpp eller infiltration sker. SSAB EMEA AB ska i samråd med tillsynsmyndigheten ta fram ett kontrollprogram där det framgår under vilka förutsättningar som sedimentation och/eller rening är påkallad. Kontrollprogrammet ska godkännas av tillsynsmyndigheten innan schaktarbeten som medför att länshållning får påbörjas.

Masshantering A5. Bolaget ska upprätta en masshanteringsplan som ska ges in till och godkännas av tillsynsmyndigheten.

Kontroll A6. För anläggningsskedet ska finnas ett övergripande kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. Kontrollprogrammet ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och ska ges in innan anläggningsarbetena påbörjas.

Villkor för övergångsperioden gällande den omställda verksamheten Utsläpp till luft A7. Utsläpp av stoft till luft efter stoftavskiljare/filter från den omställda verksamheten får vid stickprovsmätning högst uppgå till 3 mg/m (ntg) och vid 97 % av dygnen vid kontinuerlig mätning som dygnsmedelvärde högst uppgå till 3 mg/m (ntg).

Sid 5 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

A8. Utsläppen av kväveoxider till luft från fasta utsläppskällor från den omställda verksamheten får som begränsningsvärde inte överstiga 450 ton per år. Kontroll ska utföras genom mätning enligt kontrollprogram.

A9. Utsläppen av svaveldioxid till luft från fasta utsläppskällor från den omställda verksamheten får som begränsningsvärde inte överstiga 190 ton per år. Kontroll ska utföras genom mätning enligt kontrollprogram.

A10. Det totala årliga utsläppet till luft av nedanstående metaller från den omställda verksamheten får, som begränsningsvärde, inte överstiga följande mängder:

Metall Mängd (kg/år) Zink 4 500 Kadmium 20 Bly 350 Koppar 60 Krom 90 Mangan 900 Nickel 25 Vanadin 70

Utsläppspunkter och hur kontroll ska genomföras ska anges i kontrollprogram.

A11. Utsläppsnivån för kvicksilver från ljusbågsugn får efter rening inte överstiga 0,05 mg/m (ntg) som genomsnitt över provtagningsperioden (ickekontinuerlig mätning, stickprover under åtminstone en halvtimme). Halten utgör ett riktvärde.

A12. Utsläppsnivån för polyklorerade dibenzodioxiner/-furaner (PCDD/F) från ljusbågsugn får efter rening inte överstiga 0,1 ng I-TEQ/m (ntg) baserat på ett 6-8 timmars stickprov under stabilt tillstånd. Halten utgör ett riktvärde.

Sid 6 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

A13. Utsläppet till luft av total VOC (flyktiga organiska ämnen) från kallvalsningen och trimvalsningen i vidareförädlingssteget får efter rening, som årsmedelvärde och begränsningsvärde, inte överskrida 8 mg/m (ntg).

Utsläpp till vatten A14. Det nya dagvattensystemet ska utformas så att dagvatten hålls separat från annat vatten fram till och med rening. Dagvattensystemet ska utformas enligt följande principer: - Dagvatten ska samlas upp, renas och ledas söderut (Sandöfjärden och Yttre Lulefjärden), undantaget dagvatten från den nya ställverksytan som kommer att ledas norrut (Inre Hertsöfjärden). - Dagvattenanläggningarna ska utformas med funktionen att kunna samla upp, avleda, utjämna flödet, fördröja, sedimentera, infiltrera och därmed reducera dagvattnets innehåll av föroreningar. - Dagvattenanläggningarna ska dimensioneras för att minst kunna omhänderta ett 1-årsregn. - Avledningssystemet ska dimensioneras för minst ett 20-årsregn för att minimera risk för översvämning inom verksamhetsområdet. Anläggningarna ska ha möjlighet till bräddning vid större flöden. - Dagvattenanläggningarna ska vara avstängningsbara för att förhindra att förorenat släckvatten sprids vidare till recipienterna.

A15. Om halterna av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk från den omställda verksamheten överstiger nedan angivna riktvärden (som medelvärde för de tre senast gångna månaderna), ska bolaget utan dröjsmål vidta åtgärder för att överskridandet ska upphöra och inte upprepas samt underrätta tillsynsmyndigheten om överskridandet och om vidtagna eller planerade åtgärder. Bolaget ska innehålla nedan angivna totalmängder av

Sid 7 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk som begränsningsvärde.

Ämne Halt Enhet Totalmängd Totalt susp (TSS) 20 mg/l 21 900 kg/år Oljeindex (HOI) 2 mg/l 2 190 kg/år Kadmium 1 µg/l 1,1 kg/år Koppar 40 µg/l 44 kg/år Krom 0,03 mg/l 33 kg/år Kvicksilver 0,1 µg/l 0,1 kg/år Nickel 0,1 mg/l 110 kg/år Bly 5 µg/l 5,5 kg/år Zink 0,05 mg/l 55 kg/år

Kontroll av utgående vatten ska ske med flödesproportionell provtagning.

Ny deponi för icke-farligt avfall (Aronstorpsdeponin) A16. Lakvatten från Aronstorpsdeponin ska samlas upp i en lakvattendamm som ska vara försedd med en avstängningsventil vid utloppet. Efter dammen ska vattnet ledas vidare till rening innan det leds till recipient.

A17. Bolaget ska senast tre månader innan deponin anläggs redovisa till tillsynsmyndigheten vilka stabilitetshöjande åtgärder som kommer att vidtas i samband med deponins anläggande. Redovisningen ska utgå från de lokala geotekniska förhållandena under och vid deponin och ska säkerställa deponins långsiktiga stabilitet.

A18. Bolaget ska till tillsynsmyndigheten ge in en deponeringsplan avseende Aronstorpsdeponin senast ett år efter det att ändringstillståndet tagits i anspråk.

A19. Bolaget ska för Aronstorpsdeponin ställa säkerhet för att de skyldigheter som gäller för bolagets deponeringsverksamhet fullgörs avseende ett belopp om 24

Sid 8 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

miljoner kronor. En indexuppräkning av säkerhetsbeloppet ska göras vart tionde år och beräknas enligt konsumentprisindex (KPI) med basåret 2023. Säkerheten ska prövas av mark- och miljödomstolen och förvaras hos Länsstyrelsen i Norrbottens län. Säkerheten ska godkännas innan deponeringen påbörjas.

Olyckor A20. Bolaget ska ge in en uppdaterad säkerhetsrapport till tillsynsmyndigheten senast sex månader innan den omställda verksamheten tas i drift.

Legionella A21. Verksamheten ska bedrivas så att tillväxten av bakterien Legionella sp. minimeras i kylsystemet genom förebyggande åtgärder och hantering av risker. Bolaget ska ta prover för Legionella sp. minst fyra gånger per år för varje aktiv kylkrets, varav minst ett prov ska tas under sommarmånaderna (jun-aug).

Provtagningspunkter för respektive kylkrets och en riskhanteringsplan ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och dokumenteras i för verksamheten aktuellt kontrollprogram.

Vid positivt prov som överstiger 10 000 cfu/l Legionella sp. ska tillsynsmyndigheten underrättas skyndsamt och en översyn gällande risker och åtgärder vidtas. Uppföljande prover ska tas minst en gång i veckan för aktuell kylkrets till dess att tillsmyndigheten beslutar om annan frekvens (inklusive återgång till normal provtagningsfrekvens).

Vid positivt prov som överstiger 10 000 cfu/l Legionella sp. får tillsynsmyndigheten ställa krav på ytterligare provtagning av aktuell kylkrets samt

Sid 9 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

skäliga åtgärder i berörda delar av anläggningen i syfte att begränsa tillväxt och spridning av legionella till omgivningen.

Kontroll m.m. A22. Det ska finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan den nya verksamheten tas i drift.

A23. Bolaget ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när tillstånden har tagits i anspråk.

A24. Bolaget ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när produktionen har påbörjats i elektrostålverket samt när masugnar och koksverk har tagits ur drift.

Delegation Mark- och miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att besluta om de ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått eller villkor som behövs i följande avseenden:

För anläggningsskedet a) Tillfälliga undantag från bullervillkor under anläggningsskedet (villkor A2) b) Föreskrifter om försiktighetsmått eller villkor gällande damning i samband med anläggningsarbeten (villkor A3) c) Godkänna bolagets förslag till kontrollprogram för länshållningsvatten från schakter under anläggningsskedet (villkor A4) d) Godkänna bolagets förslag till masshanteringsplan och besluta om åtgärder inom ramen för planen (villkor A5)

Sid 10 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

e) Föreskrifter rörande kontroll av verksamheten (villkor A6)

För övergångsperioden gällande den omställda verksamheten f) Föreskrifter rörande kontroll av verksamheten (villkor A22)

Arbetstid, igångsättningstid och oförutsedd skada Tiden för igångsättning av den ansökta ändringen av den miljöfarliga verksamheten bestäms till tio år räknat från den dag denna dom har vunnit laga kraft.

Arbetstiden för vattenverksamheten bestäms till tio år räknat från den dag denna dom har vunnit laga kraft.

Tiden för framställande av anspråk med anledning av oförutsedd skada bestäms till fem år räknat från arbetstidens utgång.

Verkställighet och säkerhet Tillstånden får tas i anspråk även om deldomen inte har vunnit laga kraft. För de delar som avser vattenverksamhet får dock sådant ianspråktagande ske endast om SSAB EMEA AB hos Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sådan säkerhet som föreskrivs i 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken.

Sid 11 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

B. TILLSTÅND TILL VATTENVERKSAMHET ENLIGT 11 KAP. MILJÖBALKEN

Miljöbedömning Mark- och miljödomstolen bedömer att den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken. Miljöbedömningen kan därmed i enlighet med 6 kap. 43 § miljöbalken slutföras.

Tillstånd SSAB EMEA AB får tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till att inom fastigheterna och i Luleå kommun

- bortleda högst 11 000 m vatten per timme, som årsmedelvärde, från Lule älv samt för detta ändamål anlägga en ny intagspunkt och ledverk/skyddsanordning vid eller längs den s.k. NJA-kajen, - anlägga utloppsanläggning för vatten vid den s.k. Kolkajen, samt - anlägga ett utloppsrör och ledverk/skyddsanordning vid den östra NJAkajen,

och för dessa ändamål utföra erforderliga arbeten i vatten samt uppföra och förlägga för verksamheten erforderliga anläggningar och ledningar, vid behov renovera och/eller riva del av kaj, förlägga erosionsskydd samt utföra pålning, muddring och utfyllnad m.m. på de platser som anges i domsbilaga 3.

Villkor Allmänt villkor B1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska verksamheten utföras och bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget har angett i handlingarna eller i övrigt uppgett eller åtagit sig i målet.

Sid 12 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Villkor under arbetstiden Arbeten i vatten B2. Grumlande arbeten får inte utföras under perioden november april. Tillsynsmyndigheten får medge undantag från denna bestämmelse om detta kan ske utan påverkan av någon betydelse för lekperioden för fisk.

B3. Vid slagning av pålar i Lule älv ska arbetena inledas med begränsad

B4. För utförandet av arbeten i vatten ska finnas ett kontrollprogram. Kontrollprogrammet ska upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten innan tillståndet för vattenverksamhet tas i anspråk. Bolaget ska till tillsynsmyndigheten redovisa när arbetena i vatten planeras att påbörjas. Utförda arbeten ska redovisas till tillsynsmyndigheten när arbetena har avslutats.

Sjöfart B5. Bolaget ska tillse att riskreducerande åtgärder gällande sjötrafiken under anläggningstiden vidtas i tillräcklig omfattning. Åtgärderna och slutlig placering av vattenanläggningarna ska fastställas i dialog med Sjöfartsverket, lotsområde Luleå, senast tre månader innan arbeten i vatten påbörjas.

I syfte att minimera påverkan på sjötrafiken under anläggningstiden ska bolaget i samråd med Sjöfartsverket och Transportstyrelsen ombesörja erforderlig utmärkning i anslutning till arbetsområdet.

Senast sex veckor före anläggningsarbetet påbörjas ska detta meddelas till Sjöfartsverkets Ufs-redaktion (ufs@sjofartsverket.se) och Luleå lotsområde (lulea@sjofartsverket.se) så att information kan delges genom sjöfartens informationsvägar. Informationen ska innehålla uppgifter över område,

Sid 13 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

tidsplan, kontaktvägar samt eventuella andra uppgifter av betydelse för sjötrafiken.

B6. Bolaget ska när arbetena slutförts mäta in nya anläggningar i vattnet enligt tillämplig standard och rapportera detta till Sjöfartsverket för uppdatering av aktuella sjökort. Innan information med djupdata översänds ska kontakt tas med Sjöfartsverket via e-post ufs@sjofartsverket.se.

Villkor för återföring av vatten till Lule älv Utsläpp till vatten B7. Temperaturen på utgående vatten till Sandöfjärden under november- -oktober.

Överskridande får ske upp till två timmar per dygn vid högst fyra tillfällen per månad.

Kontroll m.m. B8. För utsläpp av kylvatten ska finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om föreskrivna villkor följs. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan bortledning av vatten påbörjas.

B9. Bolaget ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när tillståndet har tagits i anspråk.

Sid 14 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Delegation Mark- och miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att besluta om de ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått eller villkor som behövs i följande avseenden: a) Undantag om villkor om grumlande arbeten (villkor B2) b) Föreskrifter rörande kontroll av verksamheten (villkor B4 och B8)

Arbetstid, igångsättningstid och oförutsedd skada Arbetstiden för vattenverksamheten bestäms till tio år räknat från den dag denna dom har vunnit laga kraft.

Tiden för framställande av anspråk med anledning av oförutsedd skada bestäms till fem år räknat från arbetstidens utgång.

Verkställighet och säkerhet Tillståndet får tas i anspråk även om deldomen inte har vunnit laga kraft. För vattenverksamhet får dock sådant ianspråktagande ske endast om SSAB EMEA AB hos Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sådan säkerhet som föreskrivs i 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken.

Sid 15 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

C. TILLSTÅND TILL STÅLPRODUKTION M.M. ENLIGT 9 KAP. MILJÖBALKEN

Miljöbedömning Mark- och miljödomstolen bedömer att den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken. Miljöbedömningen kan därmed i enlighet med 6 kap. 43 § miljöbalken slutföras.

Tillstånd Mark- och miljödomstolen meddelar SSAB EMEA AB tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken för anläggningen i Luleå att

1bedriva stålproduktion i ett integrerat elektrostålverk med stränggjutning, varmvalsning och vidareförädling m.m. och därigenom årligen producera högst 2 500 000 ton prima varmvalsade band, - varav maximalt 1 300 000 ton årligen får betas och kallvalsas, - varav maximalt 1 300 000 ton årligen får glödgas och metallbeläggas, 2. deponera 1 350 000 ton icke-farligt avfall per treårsperiod av de avfallsslag som anges i domsbilaga 1 på den nya anlagda deponin (Aronstorpsdeponin) för icke-farligt avfall, 3. tillverka högst 3 000 ton vätgas per år, samt 4. uppföra och driva en lagringsanläggning för flytande metan (LNG/LBG ) för lagring av maximalt 75 ton LNG/LBG vid varje enskilt tillfälle,

Sid 16 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Villkor Allmänt villkor C1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska verksamheten utföras och bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget har angett i handlingarna eller i övrigt uppgett eller åtagit sig i målet.

Utsläpp till luft C2. Utsläpp av stoft till luft efter stoftavskiljare/filter får vid stickprovsmätning högst uppgå till 3 mg/m (ntg) och vid 97 % av dygnen vid kontinuerlig mätning som dygnsmedelvärde högst uppgå till 3 mg/m (ntg).

C3. Senast två år efter att tillståndet har tagits i anspråk ska lagring och hantering av finfraktionen från järnsvamp, slaggbildare, kol samt slagg (undantaget deponerat slagg samt materialtransporter) ske inbyggt med kanaliserade utsläpp. Undantag från kravet på kanaliserade utsläpp får ske efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

I övrigt ska skäliga åtgärder vidtas för att undvika störningar i omgivningen till följd av damning.

Lagring och hantering av kemikalier och avfall m.m. C4. Lagring av flytande kemikalier och flytande farligt avfall ska ske invallat och i för produkten beständigt och tätt material. Uppsamlingsvolymen inom invallning ska minst motsvara den största behållarens volym plus 10 procent av de övriga behållarnas volym.

Dubbelmantlade behållare eller annan lösning med likvärdigt skydd får användas i stället för invallning. Sådana behållare ska vara försedda med erforderliga larm- och överfyllnadsskydd och vara skyddade mot påkörning.

Sid 17 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

C5. Saneringsutrustning ska finnas tillgänglig på platser med ökad risk för spill i syfte att eventuellt spill inom verksamhetsområdet omgående ska kunna samlas upp och tas omhand.

Olyckor och driftstörningar C6. Verksamheten ska hålla eller bekosta beredskap med personal, system och utrustning dygnet runt, under årets alla dagar. Beredskapen ska ha förmåga att vidta åtgärder för att hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön. Bolaget ska samråda med tillsynsmyndigheten och kommunala räddningstjänsten för att säkerställa att verksamheten har en över tid relevant beredskap och förmåga att agera vid tillbud eller olyckor.

Energihushållning C7. Bolaget ska senast tre år efter att tillståndet tagits i anspråk ge in en energihushållningsplan till tillsynsmyndigheten. Av planen ska det framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra samt kostnaderna och energibesparingen för dessa. I redovisningen ska det ingå kostnadskalkyler omfattande åtminstone total investeringskostnad och återbetalningstid. Åtgärdsplanen ska därefter revideras fortlöpande och vart fjärde år, eller med annat intervall som tillsynsmyndigheten bestämmer, sändas till tillsynsmyndigheten.

Bolaget ska årligen i samband med ingivande av miljörapporten till tillsynsmyndigheten redovisa det gångna årets arbete med energihushållning, hur planen följts och vilka eventuella justeringar av planen som bolaget avser att göra under det kommande året.

Tillsynsmyndigheten får meddela villkor om vilka rimliga energihushållningsåtgärder, framtagna inom ramen för energihushållningsplanen, som ska genomföras och inom vilken tid.

Sid 18 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Deponier C8. Lakvatten från Aronstorpsdeponin ska samlas upp i lakvattendamm som ska vara försedd med avstängningsventil vid utloppet. Efter dammen ska vattnet ledas vidare till rening innan det leds till recipient.

C9. Det ska finnas en aktuell deponeringsplan för Aronstorpsdeponin som ska hållas uppdaterad.

C10. Bolaget ska för Aronstorpsdeponin kvarstå med ekonomisk säkerhet för att de skyldigheter som gäller för bolagets deponeringsverksamhet fullgörs avseende ett belopp om 24 miljoner kronor. En indexuppräkning av säkerhetsbeloppet ska göras vart tionde år och beräknas enligt konsumentprisindex (KPI) med basåret 2023. Säkerheten ska förvaras hos Länsstyrelsen i Norrbottens län.

C11. Bolaget ska, för befintliga deponier som inte är avslutade, kvarstå med en ekonomisk säkerhet om 79,5 miljoner kronor. Om avsatta medel väsentligt överstiger beräknade kostnader får tillsynsmyndigheten medge att säkerheten sänks.

Legionella C12. Verksamheten ska bedrivas så att tillväxten av bakterien Legionella sp. minimeras i kylsystemet genom förebyggande åtgärder och hantering av risker. Bolaget ska ta prover för Legionella sp. minst fyra gånger per år för varje aktiv kylkrets, varav minst ett prov ska tas under sommarmånaderna (jun-aug).

Provtagningspunkter för respektive kylkrets och en riskhanteringsplan ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och dokumenteras i för verksamheten aktuellt kontrollprogram.

Sid 19 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Vid positivt prov som överstiger 10 000 cfu/l Legionella sp. ska tillsynsmyndigheten underrättas skyndsamt och en översyn gällande risker och åtgärder vidtas. Uppföljande prover ska tas minst en gång i veckan för aktuell kylkrets till dess att tillsmyndigheten beslutar om annan frekvens (inklusive återgång till normal provtagningsfrekvens).

Vid positivt prov som överstiger 10 000 cfu/l Legionella sp. får tillsynsmyndigheten ställa krav på ytterligare provtagning av aktuell kylkrets samt skäliga åtgärder i berörda delar av anläggningen i syfte att begränsa tillväxt och spridning av legionella till omgivningen.

Kontroll C13. Det ska finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan verksamheten tas i drift. Kontrollprogrammet ska hållas uppdaterat.

C14. Bolaget ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när tillståndet har tagits i anspråk.

C15. Bolaget ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när produktionen har påbörjats i elektrostålverket samt när masugnar och koksverk har tagits ur drift.

Avveckling C16. Bolaget ska i god tid innan den tillstångsgivna verksamheten upphör till tillsynsmyndigheten redovisa en plan för avhjälpande av eventuella miljöskador och andra återställningsåtgärder. I planen ska anges hur mark, grundvatten, vattenområden, byggnader och anläggningar ska undersökas med

Sid 20 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

avseende på förekomst av föroreningsskador från verksamheten samt hur riskbedömning ska utföras. Undersökningar och eventuella åtgärder ska planeras och genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten.

Uppskjutna frågor Mark- och miljödomstolen skjuter upp frågorna om slutliga villkor avseende 1. Utsläpp till luft 2. Utsläpp av renat processvatten 3. Rening av lakvatten från Aronstorpsdeponin 4. Utsläpp av dagvatten 5. Buller

Bolaget ska i samråd med tillsynsmyndigheten genomföra utredningar i den omfattning och inom den tid som anges under respektive utredningsföreskrift.

Utredningsföreskrifter

C-U1. Bolaget ska utreda vilka utsläpp till luft av kväveoxider som sker från hela verksamheten och med fokus på ljusbågsugnarnas utsläpp.

Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av kväveoxidutsläpp och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Redovisningen samt förslag till slutliga villkor ska lämnas in till mark- och miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

C-U2. Bolaget ska utreda vilka utsläppsnivåer till luft som kan nås från verksamheten för nedanstående ämnen. Utredningen ska innefatta, men

Sid 21 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

inte begränsas till, vilka utsläpp som förekommer från stålverket fram till och med stränggjutningen av svaveldioxid, PM10, PM2.5, bly, barium, kadmium, koppar, krom, mangan, nickel, vanadin och zink. Av redovisningen ska det framgå antal smältningar, råvaror och stålkvalitet som har varit aktuella när mätningar genomförts. Vilka utsläppspunkter som ska ingå i utredningen ska beslutas i samråd med tillsynsmyndigheten.

Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Redovisningen samt förslag till slutliga villkor (med angivande av samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll) ska lämnas in till markoch miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

C-U3. Bolaget ska, i syfte att utreda verksamhetens utsläpp till luft av nedanstående ämnen, göra minst tolv kontinuerliga långtidsprovtagningar (ca 30 dagar) och 24 korttidsprovtagningar (ca 6 timmar) av bens(a)pyren, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten, indeno(1,2,3-cd)pyren, kvicksilver, HCB, PCDD/F och dioxinlika PCB:er (alla kongener samt beräkning av I-TEQ, WHO-TEQ från 2005 och eventuella nya WHO-TEQ) för ljusbågsugnarnas utsläppspunkter. Av redovisningen ska det framgå antal smältningar, råvaror och stålkvalitet som har varit aktuella när mätningar genomförts.

Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Sid 22 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Resultat av undersökningen samt förslag till slutliga villkor ska lämnas till mark- och miljödomstolen inom två år från det att tillståndet togs i anspråk.

C-U4. Bolaget ska utreda de totala utsläppen av VOC (flyktiga organiska föreningar) från kallvalsning och trimvalsning i vidareförädlingssteget. Av utredningen ska det framgå hur långt utsläppen kan begränsas och om ytterligare åtgärder är påkallade och möjliga.

Redovisningen ska innehålla förslag på eventuella åtgärder för att minska utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Resultat av utredningen samt förslag till slutliga villkor ska lämnas till markoch miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

C-U5. Utreda vilken vattenrening och vilka halter efter rening som kan uppnås med föreslagen reningsteknik från reningsverket. Av utredningen ska det framgå hur långt utsläppen kan begränsas med föreslagen reningsutrustning och om ytterligare åtgärder är påkallade och möjliga.

Redovisningen ska innehålla förslag på eventuella åtgärder för att minska utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska, om ytterligare krav kan anses påkallade, minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Resultat av utredningen samt förslag till slutliga villkor ska lämnas till markoch miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

Sid 23 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

C-U6. Utreda utsläppen till vatten från lakvattendammen och redovisa vilka halter efter rening som kan uppnås med föreslagen reningsteknik. Av utredningen ska det framgå hur långt utsläppen kan begränsas med föreslagen reningsutrustning och om ytterligare åtgärder är påkallade och möjliga.

Redovisningen ska innehålla förslag på eventuella åtgärder för att minska utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Resultat av utredningen samt förslag till slutliga villkor ska lämnas till markoch miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

C-U7. Utreda hur stor andel av dagvattnet som kan tas in och nyttjas i verksamheten och hur utsläpp av dagvatten kan minimeras. Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av dagvattenutsläppen och vilka förväntade nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning.

Redovisningen ska innehålla förslag på eventuella åtgärder för att minska utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Resultat av utredningen samt förslag till slutliga villkor ska lämnas till markoch miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

C-U8. Utreda möjligheterna att minska buller från verksamheten vid bostäder, med målsättningen att nå ner till de nivåer som anges i Naturvårdsverkets vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller (Naturvårdsverkets rapport 6538).

Sid 24 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Prövotidsredovisningen ska innehålla kostnader och effekter av möjliga och utförda åtgärder. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Utredningen ska innehålla förslag på slutliga villkor för buller utomhus och en tidplan för att utföra de kvarstående åtgärder som krävs för att klara de föreslagna villkoren. Utredningen ska ange hur föreslagna villkor ska kontrolleras. Utredningen ska ske i samråd med tillsynsmyndigheten.

Redovisning av utredningen ska ges in till mark- och miljödomstolen senast inom fyra år från den dag tillståndet har tagits i anspråk.

Provisoriska föreskrifter Till dess att slutliga villkor har fastställts ska nedanstående provisoriska föreskrifter gälla.

Utsläpp till luft C-P1. Utsläppen av kväveoxider till luft från fasta utsläppskällor får som riktvärde inte överstiga 450 ton per år. Kontroll ska utföras genom mätning enligt kontrollprogram.

C-P2. Utsläppen av svaveldioxid till luft från fasta utsläppskällor får som riktvärde inte överstiga 190 ton per år. Kontroll ska utföras genom mätning enligt kontrollprogram.

Sid 25 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

C-P3. Det totala årliga luftutsläppet av nedanstående metaller får, som begränsningsvärde, inte överstiga följande mängder:

Metall Mängd (kg/år) Zink 4 500 Kadmium 20 Bly 350 Koppar 60 Krom 90 Mangan 900 Nickel 25 Vanadin 70

Utsläppspunkter och hur kontroll ska genomföras ska anges i kontrollprogram.

C-P4. Utsläppsnivån för kvicksilver från ljusbågsugn får efter rening inte överstiga 0,05 mg/m (ntg) som genomsnitt över provtagningsperioden (ickekontinuerlig mätning, stickprover under åtminstone en halvtimme) eller 20 kg per år. Halt och mängd utgör ett riktvärde.

C-P5. Utsläppsnivån för polyklorerade dibenzodioxiner/-furaner (PCDD/F) från ljusbågsugn får efter rening inte överstiga 0,1 ng I-TEQ/m (ntg) baserat på ett 6-8 timmars stickprov under stabilt tillstånd eller 1,2 gram I-TEQ per år. Halt och mängd utgör ett riktvärde.

C-P6. Utsläppet till luft av total VOC från kallvalsningen och trimvalsningen i vidare-förädlingssteget får efter rening, som årsmedelvärde och riktvärde, inte överskrida 8 mg/m (ntg).

Sid 26 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utsläpp till vatten C-P7. Om halterna av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk överstiger nedan angivna riktvärden (som medelvärde för de tre senast gångna månaderna), ska bolaget utan dröjsmål vidta åtgärder för att överskridandet ska upphöra och inte upprepas samt underrätta tillsynsmyndigheten om överskridandet och om vidtagna eller planerade åtgärder. Bolaget ska innehålla nedan angivna totalmängder av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk som begränsningsvärde.

Ämne Halt Enhet Totalmängd Totalt susp (TSS) 20 mg/l 21 900 kg/år Oljeindex (HOI) 2 mg/l 2 190 kg/år Kadmium 1 µg/l 1,1 kg/år Koppar 40 µg/l 44 kg/år Krom 0,03 mg/l 33 kg/år Kvicksilver 0,1 µg/l 0,1 kg/år Nickel 0,1 mg/l 110 kg/år Bly 5 µg/l 5,5 kg/år Zink 0,05 mg/l 55 kg/år Kontroll av utgående vatten ska ske med flödesproportionell provtagning.

Buller C-P8. Buller från verksamheten får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än:

55 dB(A) dagtid (kl. 07-18) 50 dB(A) kvällstid (kl. 18-22) 45 dB(A) nattetid (kl. 22-07)

Den momentana ljudnivån nattetid får vid bostäder inte överstiga 55 dB(A).

De angivna begränsningsvärdena ska kontrolleras genom immissionsmätningar eller närfältsmätningar och beräkningar.

Sid 27 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Om ovanstående värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och snarast möjligt redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit och ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

Delegation Mark- och miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att föreskriva ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått eller villkor som behövs i följande avseenden:

a) Föreskrifter om åtgärder och försiktighetsmått som kan behövas vid ett eventuellt undantag från kravet på kanaliserade utsläpp (villkor C4) b) Föreskrifter om rimliga energihushållningsåtgärder framtagna inom ramen för energihushållningsplanen (villkor C8) c) Föreskrifter rörande kontroll av verksamheten (villkor C13) d) Föreskrifter rörande ytterligare provtagning samt skäliga åtgärder i syfte att begränsa tillväxt och spridning av legionella (villkor C14) e) Vilka utsläppspunkter som ska ingå i utredningen C-U2.

Igångsättningstid Tiden för igångsättning av den miljöfarliga verksamheten bestäms till tio år räknat från den dag denna dom vunnit har laga kraft.

Verkställighet och säkerhet Tillståndet får tas i anspråk även om deldomen inte har vunnit laga kraft.

Sid 28 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

D. ÖVRIGT GÄLLANDE AVSNITT A-C

Prövningsavgift Mark- och miljödomstolen ändrar inte vad som tidigare har bestämts om prövningsavgift i målet.

Övriga yrkanden Mark- och miljödomstolen avslår Naturskyddsföreningens samtliga yrkanden och lämnar de övriga yrkanden i målet som inte har behandlats ovan under avsnitt A-C utan bifall.

Sid 32 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND OCH TIDIGARE PRÖVNINGAR

SSAB EMEA AB, nedan bolaget eller SSAB, tillverkar stålprodukter m.m. i Luleå. Verksamheten är lokaliserad till ett industriområde (Svartöns och Börstskärets industriområde) på en halvö mellan Lule älv (Sandöfjärden) i söder och Inre Hertsöfjärden i norr, ca 4 km sydost om Luleå centrum. Svartöns och Börstskärets industriområde omges av bostadsområdena Svartöstaden, Örnäset och Hertsön samt, främst, fritidsbebyggelse på Sandön. Ståltillverkning har bedrivits på den aktuella platsen sedan 1940-talet. Verksamheten vid SSAB:s anläggningar bedrivs idag i fyra produktionsenheter; koksverket, masugnen, stålverket och stränggjutningen. Dessutom finns anläggningar för hantering av råvaror, ämnesbehandling, underhåll och hantering av restprodukter. Inom anläggningen finns även områden med deponier. Vid masugnen reduceras i dagsläget järnoxid i form av järnmalmspellets till järn med hjälp av koks och kolpulver.

SSAB:s nuvarande tillstånd meddelades den 26 november 2010 av dåvarande miljödomstolen i Umeå (mål M 2350-08). Domstolen sköt under en prövotid upp avgörandet av villkorsfrågor avseende utsläpp till luft, utsläpp till vatten, energieffektivisering samt karakterisering och behandling av lakvatten från vissa deponier. Vidare bestämde domstolen ett antal utredningsföreskrifter (U1-U7). Efter förordnade av sakkunniga för utarbetande av undersökningsprogram för fiskhälsa och karakterisering av utgående vatten till Inre Hertsöfjärden som ett led i prövotidsutredningen avseende utsläpp till vatten bestämde domstolen år 2014 att undersökning och karakterisering skulle ske i huvudsak enligt sakkunnigas förslag. Dessa utredningskrav ställdes i form av en ny utredningsföreskrift med beteckningen U8.

I deldom den 27 september 2019 avgjorde mark- och miljödomstolen följande i 2010 års deldom uppskjutna frågor. Utsläpp till luft av svavel, räknat som svaveldioxid, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor (U1),

Sid 33 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utsläpp till luft av stoft från råstålsenheten, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor (U2), utsläpp till luft av PAH och kväveoxider från nya ugnar i koksverket (U3), utsläpp till luft av stoft från koksverket, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor (U4) samt energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärme och energiöverskott i verksamheten (U6).

Domstolen konstaterade i deldomen att den uppskjutna fråga som därefter kvarstod i målet var frågan om villkor för utsläpp till vatten från bolagets anläggningar. Mark- och miljödomstolen förlängde sedan efter begäran från bolaget redovisningstiden till den 20 december 2020.

Mark- och miljödomstolen lämnade vidare i deldom den 4 december 2020 (mål M 1409-19) SSAB ändringstillstånd till ny hyttslambassäng. Även i det målet sköt domstolen upp avgörandet av frågan om villkor avseende utsläpp till vatten och domstolen ålade bolaget att genomföra kvarstående utredning (utredningsföreskrift U5) och redovisa den till domstolen senast den 20 december 2020. Domstolen ändrade vidare vissa provisoriska föreskrifter. Domstolen beslutade den 12 november 2021 att avskriva mål M 1409-19 från vidare handläggning och förordnade att den uppskjutna frågan i det målet skulle prövas i mål M 2350-08. I deldom den 22 juni 2022 i mål M 2350-08 förordnade mark- och miljödomstolen om ytterligare en utredningsföreskrift inför fastställande av slutliga villkor om utsläpp till vatten (utredningsföreskrift U9).

SSAB har i mål M 2350-08 inkommit med prövotidsredovisningar enligt utredningsföreskrift U5, U8 och U9 samt förslag till slutliga villkor. Prövotidsredovisningen har kungjorts och är för närvarande under handläggning.

Sid 34 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

GÄLLANDE TILLSTÅNDSBESTÄMMELSER OCH VILLKOR FÖR VERKSAMHETEN

Gällande tillståndsbestämmelser och villkor för verksamheten finns i domsbilaga 2.

BAKGRUND TILL ANSÖKAN

Bolaget har i korthet beskrivit bakgrunden till förevarande ansökan enligt följande.

År 2016 startade SSAB tillsammans med det statliga gruvbolaget LKAB och det statliga energibolaget Vattenfall ett samarbete kallat HYBRIT (Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology). Med hjälp av HYBRIT-teknologin kan kol ersättas med vätgas för att reducera syret i järnmalmen och tillverka råjärn i fast form, så kallad järnsvamp. I stället för koldioxid blir restprodukten vatten. Nödvändig vätgas avses produceras med fossilfri el i syfte att tillverka stål utan praktiskt taget några koldioxidutsläpp.

SSAB:s verksamhet i Luleå har för närvarande tillstånd att producera 2,5 miljoner ton prima stålämnen och 800 000 ton koks per år. Stålproduktionen är malmbaserad och sker genom en masugnsprocess med tillverkning av koks på plats genom ett koksverk. Som ett led i att övergå till en fossilfri stålproduktion avser bolaget att bygga ett integrerat elektrostålverk med eldrivna ljusbågsugnar, som även inkluderar valsverk och vidareförädling. När det nya elektrostålverket är uppfört och driftsatt, avser bolaget att stänga ned bl.a. koksverk, masugn och befintligt stålverk. Råvarorna järnmalm, kol och koks kommer att ersättas med i huvudsak järnsvamp och skrot.

Slutprodukten vid dagens verksamhet i Luleå är stålämnen som i huvudsak levereras till SSAB:s övriga anläggningar för valsning och vidareförädling. Bolagets avsikt med den nu sökta omställningen är att förlänga värdekedjan i Luleå och att slutprodukten i stället blir olika kvaliteter av valsade band. Den framtida slutprodukten

Sid 35 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

går därmed från 2,5 miljoner ton prima stålämnen till 2,5 miljoner ton prima varmvalsade band årligen med kortare tillverkningstid.

Bolaget har bedömt att de nya anläggningarna för produktionen av fossilfritt stål förväntas ta mellan 3 5 år att anlägga. Därefter krävs en viss intrimning av processutrustningen under ca 6 12 månader innan det nya elektrostålverket kan tas i full drift. Bolaget menar att en förutsättning för projektets genomförande är att SSAB kan fortsätta att leverera högkvalitativt stål till sina kunder under hela byggskedet och intrimningsperioden, och vill därför att den befintliga anläggningen ska kunna vara i drift till dess att det nya elektrostålverket är driftsatt och kvalitetssäkrat. Den parallella driften kommer enligt bolaget inte att överstiga den nu tillståndsgivna produktionsnivån om 2,5 miljoner ton prima stålämnen per år, vilket innebär att den befintliga verksamheten successivt trappas ned samtidigt som det integrerade elektrostålverket driftsätts. Utsläppsminskningen bedöms därför ske successivt.

Bolaget har mot den bakgrunden delat upp ansökan i tre delar:

- Yrkande I: Ansökan om ett tidsbegränsat ändringstillstånd samt temporär bortledning av grundvatten från schakter under byggtiden - Yrkande II: Ansökan om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för erforderlig vattenverksamhet - Yrkande III: Ansökan om nytt tillstånd

MÅLETS HANDLÄGGNING I MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN

Ansökan kom in till domstolen den 24 november 2023. Efter att sökanden kompletterat ansökan har mark- och miljödomstolen kungjort ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen. De yttranden som har inkommit redovisas sammanfattat i domen.

Sid 36 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Efter att yttranden har kommit in har bolaget dels kompletterat ansökan i vissa delar dels bemött yttrandena skriftligen. Viss ytterligare skriftväxling har skett i målet. Mark- och miljödomstolen har hållit huvudförhandling och syn på platsen i målet den 22 24 oktober 2024.

YRKANDEN M.M.

I. TIDSBEGRÄNSAT ÄNDRINGSTILLSTÅND ENLIGT 16 KAP. 2 A § MILJÖBALKEN OCH TILLSTÅND ENLIGT 11 KAP. MILJÖBALKEN TILL TEMPORÄR VATTENVERKSAMHET

SSAB har yrkat att mark- och miljödomstolen ska ändra miljödomstolens vid Umeå tingsrätt dom den 26 november 2010 i mål nr M 2350-08 så att bolaget, under sju års tid från det att ändringstillståndet tagits i anspråk, får rätt att inom ramen för redan befintligt tillstånd:

1anlägga ett integrerat elektrostålverk med stränggjutning, varmvalsning och vidareförädling m.m. och därefter under maximalt två års tid årligen producera högst 1 200 000 ton prima varmvalsade band (som också får vidareförädlas) i den nya anläggningen inom ramen för redan tillståndsgiven produktion,

2anlägga och driva en ny deponi för icke-farligt avfall (Aronstorpsdeponin) för deponering av högst 1 350 000 ton icke-farligt avfall per treårsperiod av de avfallsslag som anges i domsbilaga 2, samt

3bortleda grundvatten vid schaktarbeten under anläggningsskedet, på det sätt som anges i den tekniska beskrivningen och i ansökningshandlingarna i övrigt.

Sid 37 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

II. TILLSTÅND TILL VATTENVERKSAMHET ENLIGT 11 KAP. MILJÖBALKEN

SSAB har yrkat att mark- och miljödomstolen ska meddela tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till att inom fastigheterna och i Luleå kommun:

1bortleda högst 11 000 m vatten per timme, som årsmedelvärde, från Lule älv samt för detta ändamål anlägga en ny intagspunkt och ledverk/skyddsanordning vid eller längs den s.k. NJA-kajen,

2anlägga utloppsanläggning för vatten vid den s.k. Kolkajen, samt

3anlägga ett utloppsrör och ledverk/skyddsanordning vid den östra NJAkajen,

och för dessa ändamål utföra erforderliga arbeten i vatten samt uppföra och förlägga för verksamheten erforderliga anläggningar och ledningar, vid behov renovera och/eller riva del av kaj, förlägga erosionsskydd samt utföra pålning, muddring och utfyllnad m.m. på de platser som anges i domsbilaga 3,

på det sätt som anges i den tekniska beskrivningen och i ansökningshandlingarna i övrigt.

Sid 38 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

III. NYTT TILLSTÅND TILL FRAMTIDA STÅLPRODUKTION M.M. ENLIGT 9 KAP. MILJÖBALKEN

SSAB har yrkat att mark- och miljödomstolen ska meddela tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken för anläggningen i Luleå, innefattandes rätt att:

1bedriva stålproduktion i ett integrerat elektrostålverk med stränggjutning, varmvalsning och vidareförädling m.m. och därigenom årligen producera högst 2 500 000 ton prima varmvalsade band, varav maximalt 1 300 000 ton årligen får betas och kallvalsas, varav maximalt 1 300 000 ton årligen får glödgas och metallbeläggas,

2deponera 1 350 000 ton icke-farligt avfall per treårsperiod av de avfallsslag som anges i domsbilaga 2 på den nya anlagda deponin (Aronstorpsdeponin) för icke-farligt avfall,

3tillverka högst 3 000 ton vätgas per år, samt

4uppföra och driva en lagringsanläggning för flytande metan (LNG/LBG ) för lagring av maximalt 75 ton LNG/LBG vid varje enskilt tillfälle,

på det sätt som anges i den tekniska beskrivningen och i ansökningshandlingarna i övrigt.

Sid 39 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

SSAB har vidare hemställt om att mark- och miljödomstolen ska förordna att:

i. tiden för igångsättning av den ansökta ändringen av den miljöfarliga verksamheten (yrkande I) samt det nya tillståndet för framtida verksamhet (yrkande III) bestäms till tio (10) år räknat från det att tillståndsdomen vunnit laga kraft,

ii. arbetstiden för de i tillstånden angivna vattenverksamheterna (yrkande I och II) bestäms till tio (10) år räknat från det att tillståndsdomen vunnit laga kraft,

iii. tiden för framställande av anspråk med anledning av oförutsedd skada (i förhållande till yrkande I och II) ska bestämmas till fem (5) år räknat från arbetstidens utgång,

iv. prövningsavgiften enligt förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken ska (för yrkande I och II) fastställas till högst 400 000 kr,

v. den till ansökningarna fogade miljökonsekvensbeskrivningen godkänns, samt

vi. respektive tillstånd för verksamheten får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft (verkställighetsförordnande).

SSAB har även hemställt om att mark- och miljödomstolen förordnar att bolaget ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när respektive tillstånd har tagits i anspråk.

Sid 40 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

BOLAGETS VILLKORSFÖRSLAG

FÖRSLAG TILL VILLKOR ÄNDRINGSTILLSTÅND OCH TILLSTÅND TILL TEMPORÄR BORTLEDNING AV GRUNDVATTEN FRÅN SCHAKTER (YRKANDE I)

SSAB har föreslagit att det föreskrivs följande villkor för tillståndet.

Allmänt villkor 1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska den omställda verksamheten utföras och bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i målet.

Villkor för anläggningsskedet Buller 2. Bolaget ska under anläggningsskedet tillämpa Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från byggplatser (NFS 2004:15). Särskilt bullrande arbeten (t.ex. pålning och spontning) får i huvudsak utföras helgfri vardag kl. 07.00 19.00. Tillsynsmyndigheten får medge undantag för bullrande arbeten vid andra tidpunkter och för tillfälliga överskridanden av de riktvärden som följer av de allmänna råden.

Luft 3. Anläggningsarbetena ska utföras så att olägenheter till följd av damning förebyggs och begränsas. Om störningar ändå uppkommer ska åtgärder vidtas i syfte att minimera olägenheterna.

Länshållningsvatten 4. Länshållningsvatten från schakter ska provtas innan utsläpp eller infiltration sker. SSAB ska ta fram ett kontrollprogram där det framgår under vilka förutsättningar som sedimentation och/eller rening är påkallad.

Sid 41 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Kontrollprogrammet ska godkännas av tillsynsmyndigheten innan schaktarbeten som medför länshållning får påbörjas.

Kontroll 5. För anläggningsskedet ska finnas ett övergripande kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. Kontrollprogrammet ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och ska ges in innan anläggningsarbetena påbörjas.

Övergångsperioden gällande den omställda verksamheten (utöver villkor i befintliga tillstånd) Utsläpp till luft 6. Utsläpp av stoft till luft efter stoftavskiljare/filter från den omställda verksamheten får vid stickprovsmätning högst uppgå till 3 mg/m (ntg) och vid 97 % av dygnen vid kontinuerlig mätning som dygnsmedelvärde högst uppgå till 3 mg/m (ntg). Syraregenereringen ska endast kontrolleras manuellt.

7Utsläppen av kväveoxider till luft från fasta utsläppskällor från den omställda verksamheten får som begränsningsvärde inte överstiga 450 ton per år. Kontroll ska utföras genom mätning enligt kontrollprogram.

8Utsläppen av svaveldioxid till luft från fasta utsläppskällor från den omställda verksamheten får som begränsningsvärde inte överstiga 190 ton per år. Kontroll ska utföras genom mätning enligt kontrollprogram.

9Det totala årliga luftutsläppet av nedanstående metaller från den omställda verksamheten får, som begränsningsvärde, inte överstiga följande mängder:

Sid 42 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Metall Mängd (kg/år) Zink 4 500 Kadmium 20 Bly 350 Koppar 60 Krom 90 Mangan 900 Nickel 25 Vanadin 70

Utsläppspunkter och hur kontroll ska genomföras ska anges i kontrollprogram.

10Utsläppsnivån för kvicksilver från ljusbågsugn får efter rening inte överstiga 0,05 mg/m (ntg) som genomsnitt över provtagningsperioden (icke-kontinuerlig mätning, stickprover under åtminstone en halvtimme). Halten utgör ett riktvärde.

Utsläppsnivån för polyklorerade dibenzodioxiner/-furaner (PCDD/F) från ljusbågsugn får efter rening inte överstiga 0,1 ng I-TEQ/m (ntg) baserat på ett 6-8 timmars stickprov under stabilt tillstånd. Halten utgör ett riktvärde.

11Utsläppet till luft av total VOC från kallvalsningen och trimvalsningen i vidareförädlingssteget får efter rening, som årsmedelvärde och begränsningsvärde, inte överskrida 8 mg/m (ntg).

Utsläpp till vatten 12. Det nya dagvattensystemet ska utformas så att dagvatten hålls separat från annat vatten fram till och med rening. Dagvattensystemet ska utformas enligt följande principer: - Dagvatten ska samlas upp, renas och ledas söderut (Sandöfjärden och Yttre Lulefjärden), undantaget dagvatten från den nya ställverksytan som kommer att ledas norrut (Inre Hertsöfjärden).

Sid 43 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

- Dagvattenanläggningarna ska utformas med funktionen att kunna samla upp, avleda, utjämna flödet, fördröja, sedimentera, infiltrera och därmed reducera dagvattnets innehåll av föroreningar. - Dagvattenanläggningarna ska dimensioneras för att minst kunna omhänderta ett 1-årsregn. - Avledningssystemet ska dimensioneras för minst ett 20-årsregn för att minimera risk för översvämning inom verksamhetsområdet. Anläggningarna ska ha möjlighet till bräddning vid större flöden. - Dagvattenanläggningarna ska vara avstängningsbara för att förhindra att förorenat släckvatten sprids vidare till recipienterna.

Förslag i första hand gällande utsläpp av renat processvatten: 13. Om halterna av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk från den omställda verksamheten överstiger nedan angivna värden (som medelvärde för de tre senast gångna månaderna), ska bolaget utan dröjsmål vidta åtgärder för att överskridandet ska upphöra och inte upprepas samt underrätta tillsynsmyndigheten om överskridandet och om vidtagna eller planerade åtgärder.

Ämne Halt Enhet Totalt susp (TSS) 20 mg/l Oljeindex (HOI) 2 mg/l Kadmium 1 µg/l Koppar 40 µg/l Krom 0,03 mg/l Kvicksilver 0,1 µg/l Nickel 0,1 mg/l Bly 5 µg/l Zink 0,05 mg/l

Kontroll av utgående vatten ska ske med flödesproportionell provtagning och provtagningsfrekvensen ska vara minst två dygnsprover per vecka.

Sid 44 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Förslag i andra hand gällande utsläpp av renat processvatten: 13. Om halterna av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk från den omställda verksamheten överstiger nedan angivna riktvärden (som medelvärde för de tre senast gångna månaderna), ska bolaget utan dröjsmål vidta åtgärder för att överskridandet ska upphöra och inte upprepas samt underrätta tillsynsmyndigheten om överskridandet och om vidtagna eller planerade åtgärder. Bolaget ska innehålla nedan angivna totalmängder av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk som begränsningsvärde.

Ämne Halt Enhet Totalmängd

Kontroll av utgående vatten ska ske med flödesproportionell provtagning och provtagningsfrekvensen ska vara minst två dygnsprover per vecka.

Ny deponi för icke-farligt avfall (Aronstorpsdeponin) 14. Lakvatten från Aronstorpsdeponin ska samlas upp i en lakvattendamm som ska vara försedd med en avstängningsventil vid utloppet. Efter dammen ska vattnet ledas vidare till rening innan det leds till recipient.

15Bolaget ska senast tre månader innan deponin anläggs redovisa till tillsynsmyndigheten vilka stabilitetshöjande åtgärder som kommer att vidtas i samband med deponins anläggande. Redovisningen ska utgå från de lokala geotekniska förhållandena under och vid deponin och ska säkerställa deponins långsiktiga stabilitet.

Sid 45 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

16Bolaget ska till tillsynsmyndigheten ge in en deponeringsplan avseende Aronstorpsdeponin senast ett (1) år efter det att ändringstillståndet tagits i anspråk.

17Bolaget ska för Aronstorpsdeponin ställa säkerhet för att de skyldigheter som gäller för bolagets deponeringsverksamhet fullgörs avseende ett belopp om 24 miljoner kronor. En indexuppräkning av säkerhetsbeloppet ska göras vart tionde år och beräknas enligt Konsumentprisindex med basåret 2023. Säkerheten ska prövas av mark- och miljödomstolen och förvaras hos Länsstyrelsen i Norrbottens län. Säkerheten ska godkännas innan deponeringen påbörjas.

Olyckor 18. Bolaget ska ge in en uppdaterad säkerhetsrapport till tillsynsmyndigheten senast sex månader innan den omställda verksamheten tas i drift.

Kontroll 19. För övergångsperioden ska finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska tas fram och ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan den omställda verksamheten tas i drift.

Bemyndiganden SSAB har föreslagit att tillsynsmyndigheten ska bemyndigas att enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken besluta om de ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått eller villkor som behövs i följande avseenden: Tillfälliga undantag från bullervillkor under anläggningsskedet (villkor 2) Föreskrifter rörande kontroll av verksamheten (villkor 4, 5 och 19)

Sid 46 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

FÖRSLAG TILL VILLKOR TILLSTÅND FÖR VATTENVERKSAMHET FÖR DEN OMSTÄLLDA VERKSAMHETEN (YRKANDE II)

SSAB har föreslagit att det föreskrivs följande villkor för tillståndet.

Allmänt villkor 1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska verksamheten utföras och bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i målet.

Arbetstid Arbeten i vatten 2. Grumlande arbeten får inte utföras under perioden november april. Tillsynsmyndigheten får medge undantag från denna bestämmelse om detta kan ske utan påverkan av någon betydelse för lekperioden för fisk.

3Vid slagning av pålar i Lule älv ska arbetena inledas med begränsad slagenergi,

4För utförandet av arbeten i vatten ska finnas ett kontrollprogram. Kontrollprogrammet ska vara upprättat innan tillståndet för vattenverksamhet tas i anspråk. Bolaget ska till tillsynsmyndigheten redovisa när arbetena i vatten planeras att påbörjas. Utförda arbeten ska redovisas till tillsynsmyndigheten när arbetena har avslutats.

Sjöfart 5. Bolaget ska tillse att riskreducerande åtgärder gällande sjötrafiken under anläggningstiden vidtas i tillräcklig omfattning. Åtgärderna och slutlig placering av vattenanläggningarna ska fastställas i dialog med Sjöfartsverket, lotsområde Luleå, senast tre (3) månader innan arbeten i vatten påbörjas.

Sid 47 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

I syfte att minimera påverkan på sjötrafiken under anläggningstiden ska bolaget i samråd med Sjöfartsverket och Transportstyrelsen ombesörja erforderlig utmärkning i anslutning till arbetsområdet.

Senast sex (6) veckor före anläggningsarbetet påbörjas ska detta meddelas till Sjöfartsverkets Ufs-redaktion, ufs@sjofartsverket.se, och Luleå lotsområde, lulea@sjofartsverket.se, så att information kan delges genom sjöfartens informationsvägar. Informationen ska innehålla uppgifter över område, tidsplan, kontaktvägar samt eventuella andra uppgifter av betydelse för sjötrafiken.

6Bolaget ska när arbetena slutförts mäta in nya anläggningar i vattnet enligt tillämplig standard och rapportera detta till Sjöfartsverket för uppdatering av aktuella sjökort. Innan information med djupdata översänds ska kontakt tas med Sjöfartsverket via e-post ufs@sjofartsverket.se.

Villkor för återföring av vatten till Lule älv Utsläpp till vatten 7. under november- -oktober.

Överskridande får ske upp till två timmar per dygn vid högst fyra tillfällen per månad.

Kontroll 8. För utsläpp av kylvatten ska finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om föreskrivna villkor följs. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan bortledning av vatten påbörjas.

Sid 48 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Bemyndiganden SSAB har föreslagit att tillsynsmyndigheten ska bemyndigas att enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken besluta om de ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått eller villkor som behövs i följande avseenden: Föreskrifter rörande kontroll av verksamheten (villkor 4 och 8)

FÖRSLAG TILL VILLKOR TILLSTÅND FÖR OMSTÄLLD VERKSAMHET (YRKANDE III) SSAB har föreslagit att det föreskrivs följande villkor för tillståndet.

Allmänt villkor 1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska verksamheten utföras och bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i målet.

Driftskedet Buller Förstahandsyrkande: 2. Buller från verksamheten får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än:

55 dB(A) dagtid (kl. 07-18) 50 dB(A) kvällstid (kl. 18-22) 45 dB(A) nattetid (kl. 22-07)

Den momentana ljudnivån nattetid får vid bostäder inte överstiga 55 dB(A). Om ovanstående värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och snarast möjligt redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit och ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

Sid 49 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Andrahandsyrkande (kopplat till krav på prövotidsutredning): 2. Buller från verksamheten får inte, annat än vid enstaka tillfällen, och högst fem dygn per år, överstiga 30 dBA ekvivalentnivå eller 45 dBA maximal ljudnivå inomhus i bostäder, vård- och undervisningslokaler.

Buller från verksamheten får inte heller, annat än vid enstaka tillfällen, och högst fem dygn per år överstiga följande nivåer inomhus i bostäder, vård- och undervisningslokaler:

Tersband [Hz] 31,5 40 50 63 80 100 125 160 200 Ljudtrycksnivå 56 49 43 42 40 38 36 34 32

För vård- och undervisningslokaler gäller villkoret för de tidsperioder när lokalerna används.

Ljudnivåer inomhus kontrolleras i första hand med beräkning. Tillsynsmyndigheten kan besluta om annan metod för kontroll.

I det fall värdena ovan inte kan innehållas ska bolaget erbjuda fastighetsägaren bullerdämpande åtgärder.

Målet för åtgärderna ska vara att uppnå en ljudnivå inomhus som inte överskrider dessa värden. Vid bedömning av vilka åtgärder som ska vidtas ska hänsyn tas till om kostnaderna är rimliga med hänsyn till bostadens standard.

Åtgärderna ska utformas och utföras i samråd med fastighetsägaren. Tillsynsmyndigheten bemyndigas att vid oenighet mellan bolaget och fastighetsägaren bestämma vilka åtgärder som ska vidtas för respektive fastighet. Åtgärderna ska vidtas inom ett år efter det att förhållandena som motiverar åtgärderna inträtt. Vid förekommande tvistighet ska åtgärderna vara vidtagna inom ett år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.

Sid 50 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utsläpp till luft 3. Utsläpp av stoft till luft efter stoftavskiljare/filter från den omställda verksamheten får vid stickprovsmätning högst uppgå till 3 mg/m (ntg) och vid 97 % av dygnen vid kontinuerlig mätning som dygnsmedelvärde högst uppgå till 3 mg/m (ntg). Syraregenereringen ska endast kontrolleras manuellt.

4Senast två år efter att tillståndet har tagits i anspråk ska lagring och hantering av finfraktionen från järnsvamp, slaggbildare, kol samt slagg (undantaget deponerat slagg samt materialtransporter) ske inbyggt med kanaliserade utsläpp. Undantag från kravet på kanaliserade utsläpp får ske efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

I övrigt ska skäliga åtgärder vidtas för att undvika störningar i omgivningen till följd av damning.

Lagring och hantering av kemikalier och avfall m.m. 5. Lagring av flytande kemikalier och flytande farligt avfall ska ske invallat och i för produkten beständigt och tätt material. Uppsamlingsvolymen inom invallning ska minst motsvara den största behållarens volym plus 10 procent av de övriga behållarnas volym.

Dubbelmantlade behållare eller annan lösning med likvärdigt skydd får användas i stället för invallning. Sådana behållare ska vara försedda med erforderliga larm- och överfyllnadsskydd och vara skyddade mot påkörning.

6Saneringsutrustning ska finnas tillgänglig på platser med ökad risk för spill i syfte att eventuellt spill inom verksamhetsområdet omgående ska kunna samlas upp och tas omhand.

Sid 51 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Olyckor och driftstörningar 7. Verksamheten ska hålla eller bekosta beredskap med personal, system och utrustning dygnet runt, under årets alla dagar. Beredskapen ska ha förmåga att vidta åtgärder för att hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön. Bolaget ska samråda med tillsynsmyndigheten och kommunen för att säkerställa att verksamheten har en över tid relevant beredskap och förmåga att agera vid tillbud eller olyckor.

Energihushållning 8. Bolaget ska senast tre år efter att tillståndet tagits i anspråk ge in en energihushållningsplan till tillsynsmyndigheten. Av planen ska det framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra samt kostnaderna och energibesparingen för dessa. I redovisningen ska det ingå kostnadskalkyler omfattande åtminstone total investeringskostnad och återbetalningstid. Åtgärdsplanen ska därefter revideras fortlöpande och vart fjärde år, eller med annat intervall som tillsynsmyndigheten bestämmer, sändas till tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten får meddela villkor om vilka rimliga energihushållningsåtgärder, framtagna inom ramen för energihushållningsplanen, som ska genomföras och inom vilken tid.

Deponier 9. Lakvatten från Aronstorpsdeponin ska samlas upp i lakvattendamm som ska vara försedd med avstängningsventil vid utloppet. Efter dammen ska vattnet ledas vidare till rening innan det leds till recipient.

10Det ska finnas en aktuell deponeringsplan för Aronstorpsdeponin som ska hållas uppdaterad.

Sid 52 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

11Bolaget ska för Aronstorpsdeponin kvarstå med ekonomisk säkerhet för att de skyldigheter som gäller för bolagets deponeringsverksamhet fullgörs avseende ett belopp om 24 miljoner kronor. En indexuppräkning av säkerhetsbeloppet ska göras vart tionde år och beräknas enligt konsumentprisindex med basåret 2023.

12Bolaget ska, för befintliga deponier som inte är avslutade, kvarstå med en ekonomisk säkerhet om 79,5 miljoner kronor. Om avsatta medel väsentligt överstiger beräknade kostnader får tillsynsmyndigheten medge att säkerheten sänks.

Kontroll och avveckling 13. Det ska finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska hållas uppdaterat.

14Verksamheten ska bedrivas så att tillväxten av bakterien Legionella sp. minimeras i kylsystemet genom förebyggande åtgärder och hantering av risker. Bolaget ska ta prover för Legionella sp. minst fyra gånger per år för varje aktiv kylkrets, varav minst ett prov ska tas under sommarmånaderna (jun-aug).

Provtagningspunkter för respektive kylkrets och en riskhanteringsplan ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och dokumenteras i för verksamheten aktuellt kontrollprogram.

Vid positivt prov som överstiger 10 000 cfu/l Legionella sp. ska tillsynsmyndigheten underrättas skyndsamt och en översyn gällande risker och åtgärder vidtas. Uppföljande prover ska tas minst en gång i veckan för aktuell kylkrets till dess att tillsmyndigheten beslutar om annan frekvens (inklusive återgång till normal provtagningsfrekvens).

Sid 53 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Vid positivt prov som överstiger 10 000 cfu/l Legionella sp. får tillsynsmyndigheten ställa krav på ytterligare provtagning av aktuell kylkrets samt skäliga åtgärder i berörda delar av anläggningen i syfte att begränsa tillväxt och spridning av legionella till omgivningen.

15Bolaget ska i god tid innan den tillstångsgivna verksamheten upphör till tillsynsmyndigheten redovisa en plan för avhjälpande av eventuella miljöskador och andra återställningsåtgärder. I planen ska anges hur mark, grundvatten, vattenområden, byggnader och anläggningar ska undersökas med avseende på förekomst av föroreningsskador från verksamheten samt hur riskbedömning ska utföras. Undersökningar och eventuella åtgärder ska planeras och genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten.

Uppskjutna frågor m.m. Uppskjutna frågor Bolaget hemställer att mark- och miljödomstolen under en prövotid skjuter upp avgörandet av vilka slutliga villkor som ska gälla för: 1. Utsläpp till luft (U1-U4) 2. Utsläpp av renat processvatten (U5) 3. Rening av lakvatten från Aronstorpsdeponin (U6) 4. Utsläpp av dagvatten (U7) 5. [Buller (U8), andrahandsyrkande]

Sid 54 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utredningsföreskrifter Under utredningstiden ska SSAB, i samråd med tillsynsmyndigheten, utföra följande utredningar och undersökningar:

U1. Utreda vilka utsläpp till luft av kväveoxider som sker från hela verksamheten och med fokus på ljusbågsugnarnas utsläpp. Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av kväveoxidutsläpp och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning.

U2. Utreda vilka utsläppsnivåer till luft som kan nås från verksamheten för nedanstående ämnen. Utredningen ska innefatta, men inte begränsas till, vilka utsläpp som förekommer av svaveldioxid, PM10, PM2,5, bly, barium, kadmium, koppar, krom, mangan, nickel, vanadin och zink. Av redovisningen ska det framgå antal smältningar, råvaror och stålkvalitet som har varit aktuella när mätningar genomförts. Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning.

U3. SSAB ska, i syfte att utreda verksamhetens utsläpp till luft av nedan ämnen, göra minst tolv kontinuerliga långtidsprovtagningar (ca 30 dagar) och 24 korttidsprovtagningar (ca 6 timmar) av bens(a)pyren, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten, indeno(1,2,3- cd)pyren, kvicksilver, HCB, PCDD/F och dioxin-lika PCB:er (alla kongener ska redovisas med WHO-TEQ från 2005 och eventuella nya WHO-TEQ) för ljusbågsugnarnas utsläppspunkt/-er.

Av redovisningen ska det framgå antal smältningar, råvaror och stålkvalitet som har varit aktuella när mätningarna genomförts.

U4. Utreda de totala utsläppen av VOC från kallvalsning och trimvalsning i vidareförädlingssteget. Av utredningen ska det framgå hur långt utsläppen kan

Sid 55 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

begränsas med föreslagen reningsutrustning och om ytterligare åtgärder är påkallade och möjliga.

U5. Utreda vilken vattenrening och vilka halter efter rening som kan uppnås med föreslagen reningsteknik från reningsverk. Av utredningen ska det framgå hur långt utsläppen kan begränsas med föreslagen reningsutrustning och om ytterligare åtgärder är påkallade och möjliga.

U6. Utreda utsläppen till vatten från lakvattendammen och redovisa vilka halter efter rening som kan uppnås med föreslagen reningsteknik. Av utredningen ska det framgå hur långt utsläppen kan begränsas med föreslagen reningsutrustning och om ytterligare åtgärder är påkallade och möjliga.

U7. Utreda hur stor andel av dagvattnet som kan tas in och nyttjas i verksamheten och hur utsläpp av dagvatten kan minimeras. Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av dagvattenutsläppen och vilka förväntade nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning.

U8. Andrahandsyrkande: Utreda möjligheterna att minska buller från verksamheten vid bostäder, så att de underskrider de nivåer som anges i Naturvårdsverkets vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller (Naturvårdsverkets rapport 6538).

Prövotidsredovisningen ska innehålla kostnader och effekter av möjliga och utförda åtgärder. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Utredningen ska innehålla förslag på slutliga villkor för buller utomhus och en tidplan för att utföra de kvarstående åtgärder som krävs för att klara de

Sid 56 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

föreslagna villkoren. Utredningen ska ange hur föreslagna villkor ska kontrolleras. Utredningen ska ske i samråd med tillsynsmyndigheten.

Redovisning av utredningen ska ges in till mark- och miljödomstolen senast inom fyra år från den dag tillståndet togs i anspråk. En delredovisning ska ges in till domstolen inom två år från den dag tillståndet togs i anspråk.

Bolaget ska inom två år från det att tillståndet togs i anspråk redovisa resultaten av undersökningarna U1 U7 till mark- och miljödomstolen samt lämna förslag till eventuella åtgärder för att minska utsläppen samt förslag till slutliga villkor.

Utredningen ska minst innehålla uppgift om investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd. Bolaget ska meddela domstolen och tillsynsmyndigheten vilken dag tillståndet tas i tas i anspråk.

Provisoriska föreskrifter Under utredningstiden och fram till dess att annat beslutas ska följande provisoriska föreskrifter gälla.

Utsläpp till luft P1. Utsläppen av kväveoxider till luft från fasta utsläppskällor får som riktvärde inte överstiga 450 ton per år. Kontroll ska utföras genom mätning enligt kontrollprogram.

P2. Utsläppen av svaveldioxid till luft från fasta utsläppskällor får som riktvärde inte överstiga 190 ton per år. Kontroll ska utföras genom mätning enligt kontrollprogram.

P3. Det totala årliga luftutsläppet av nedanstående metaller får, som begränsningsvärde, inte överstiga följande mängder:

Sid 57 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Metall Mängd (kg/år) Zink 4 500 Kadmium 20 Bly 350 Koppar 60 Krom 90 Mangan 900 Nickel 25 Vanadin 70

Utsläppspunkter och hur kontroll ska genomföras ska anges i kontrollprogram.

P4. Utsläppsnivån för kvicksilver från ljusbågsugn får efter rening inte överstiga 0,05 mg/m (ntg) som genomsnitt över provtagningsperioden (icke-kontinuerlig mätning, stickprover under åtminstone en halvtimme) eller 20 kg per år. Halt och mängd utgör ett riktvärde.

Utsläppsnivån för polyklorerade dibenzodioxiner/-furaner (PCDD/F) från ljusbågsugn får efter rening inte överstiga 0,1 ng I-TEQ/m (ntg) baserat på ett 6-8 timmars stickprov under stabilt tillstånd eller 1,2 gram I-TEQ per år. Halt och mängd utgör ett riktvärde.

P5. Utsläppet till luft av total VOC från kallvalsningen och trimvalsningen i vidareförädlingssteget får efter rening, som årsmedelvärde och riktvärde, inte överskrida 8 mg/m (ntg).

Utsläpp till vatten P6. Om halterna av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk överstiger nedan angivna värden (som medelvärde för de tre senast gångna månaderna), ska bolaget utan dröjsmål vidta åtgärder för att överskridandet ska upphöra och inte upprepas samt underrätta tillsynsmyndigheten om överskridandet och om vidtagna eller planerade åtgärder.

Sid 58 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Ämne Halt Enhet Totalt susp (TSS) 20 mg/l Oljeindex (HOI) 2 mg/l Kadmium 1 µg/l Koppar 40 µg/l Krom 0,03 mg/l Kvicksilver 0,1 µg/l Nickel 0,1 mg/l Bly 5 µg/l Zink 0,05 mg/l

Kontroll av utgående vatten ska ske med flödesproportionell provtagning och provtagningsfrekvensen ska vara minst två dygnsprover per vecka.

Förslag i andra hand för det fall domstolen inte accepterar SSAB:s förslag: P6. Om halterna av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk överstiger nedan angivna riktvärden (som medelvärde för de tre senast gångna månaderna), ska bolaget utan dröjsmål vidta åtgärder för att överskridandet ska upphöra och inte upprepas samt underrätta tillsynsmyndigheten om överskridandet och om vidtagna eller planerade åtgärder. Bolaget ska innehålla nedan angivna totalmängder av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk som begränsningsvärde.

Ämne Halt Enhet Totalmängd

Kontroll av utgående vatten ska ske med flödesproportionell provtagning och provtagningsfrekvensen ska vara minst två dygnsprover per vecka.

Sid 59 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

[Buller] Andrahandsyrkande när det gäller hantering av buller, i första hand yrkas slutligt villkor: P7. Buller från verksamheten får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än:

55 dB(A) dagtid (kl. 07-18) 50 dB(A) kvällstid (kl. 18-22) 45 dB(A) nattetid (kl. 22-07)

Den momentana ljudnivån nattetid får vid bostäder inte överstiga 55 dB(A).

Om ovanstående värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och snarast möjligt redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit och ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

Bemyndiganden SSAB föreslår att tillsynsmyndigheten ska bemyndigas att enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken besluta om de ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått eller villkor som behövs i följande avseenden: Föreskrifter om åtgärder och försiktighetsmått som kan behövas vid ett eventuellt undantag från kravet på kanaliserade utsläpp (villkor 4) Föreskrifter om rimliga energihushållningsåtgärder framtagna inom ramen för energi-hushållningsplanen (villkor 8) Föreskrifter rörande kontroll av verksamheten (villkor 13) Föreskrifter rörande ytterligare provtagning samt skäliga åtgärder i syfte att begränsa tillväxt och spridning av legionella (villkor 14)

Sid 60 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

INSTÄLLNING TILL ANSÖKAN M.M.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (länsstyrelsen) har tillstyrkt att mark- och miljödomstolen meddelar tillstånd i enlighet med yrkandena.

Naturvårdsverket har inte haft någon erinran mot att tillstånd ges till sökt verksamhet om nödvändiga villkor föreskrivs.

Myndigheten för samhällsskydd- och beredskap (MSB) har inte haft någon erinran mot att tillstånd ges.

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har inledningsvis yrkat att ansökan ska avvisas, men har därefter frånfallit detta och yttrat sig i sak. HaV:s yttrande har begränsats till ansökan om nytt tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till framtida stålproduktion och de ytvattenfrågor där bolaget har inkommit med förslag till villkor, och har inkommit med ett alternativt förslag på provisorisk föreskrift P6.

Miljö- och byggnadsnämnden i Luleå kommun (nämnden), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Statens geotekniska institut (SGI), Räddningstjänsten Luleå och Vattenfall Eldistribution AB har yttrat sig men har inte avgett någon inställning till ansökan.

Luleå MiljöResurs AB (Lumire) har yttrat sig och avgett en positiv inställning till ansökan samt lämnat vissa synpunkter.

Svenska Kraftnät har inte haft några synpunkter på ansökan.

Trafikverket har yttrat sig och har slutligen inte haft några kvarvarande synpunkter på ansökan.

Sid 61 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Sjöfartsverket har avgett en positiv inställning till ansökan och har, efter bolagets bemötande, inte haft några ytterligare synpunkter.

Luleå Hamn AB har avgett en positiv inställning till ansökan.

Norrbottens ornitologiska förening har inte avgett någon inställning till ansökan, men har lämnat vissa synpunkter.

Vattenmyndigheten i Bottenviken och Boverket har avstått från att yttra sig.

Vidare har Naturskyddsföreningen Luleå yrkat i första hand att ansökan ska avvisas, alternativt avslås, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen inte är komplett och inte kan ligga till grund för prövningen, i andra hand att miljökonsekvensbeskrivningen inte kan godkännas då den innehåller stora brister och i tredje hand att bolaget föreläggs att komplettera miljökonsekvensbeskrivningen för att den ska kunna ligga till grund för en prövning.

Därutöver har ett antal privatpersoner yttrat sig och avgett sin inställning till ansökan samt i vissa fall egna yrkanden. Deras synpunkter m.m. sammanfattas nedan.

SYNPUNKTER PÅ BOLAGETS VILLKORSFÖRSLAG M.M.

LÄNSSTYRELSEN Länsstyrelsen har anslutit sig till de villkorsförslag som Naturvårdsverket har föreslagit, och har i kvarvarande delar godtagit bolagets förslag.

HAV HaV har, utifrån vad myndighetens yttrande har avgränsats till, yrkat att bolagets förslag till provisoriskt villkor P6 i stället ska ges följande lydelse:

Sid 62 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

P6. Halterna av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk får som månadsmedelvärde uppgå till högst:

Ämne Halt Enhet Totalt susp (TSS) 20 mg/l Oljeindex (HOI) 2 mg/l Kadmium 1 µg/l Koppar 40 µg/l Krom 0,03 mg/l Kvicksilver 0,1 µg/l Nickel 0,1 mg/l Bly 5 µg/l Zink 0,05 mg/l

Kontroll av utgående vatten ska ske med flödesproportionell provtagning och provtagningsfrekvensen ska vara minst 2 dygnsprover per vecka.

HaV har inte haft några synpunkter på lydelsen av utredningsföreskrifterna U5, U6 och U7.

NATURVÅRDSVERKET Naturvårdsverket har yrkat att ett tillstånd behöver förenas med nedanstående villkor (utöver och med ändring av bolagets förslag).

Buller Förstahandsyrkande avseende buller (NVIII2)

NVIII2. Buller från verksamheten fram till och med 48 månader efter att ljusbågsugnen tagits i drift

Buller från verksamheten får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än:

55 dB(A) dagtid (kl. 07.00 18.00) 50 dB(A) kvällstid (kl. 18.00 22.00) 45 dB(A) nattetid (kl. 22.00 07.00)

Den momentana ljudnivån nattetid får vid bostäder inte överstiga 55 dB(A).

Om ovanstående värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och snarast möjligt redovisa vilka skyddsåtgärder

Sid 63 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit och ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

Buller från verksamheten från och med 49 månader efter att ljusbågsugnen tagits i drift

Buller från verksamheten får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än:

50 dB(A) helgfri måndag fredag (kl. 06.00 18.00) 40 dB(A) nattetid (kl. 22.00 06.00) 45 dB(A) övrig tid

Den momentana ljudnivån vid bostäder får nattetid (kl. 22.00 06.00) inte överstiga 55 dB(A).

De angivna värdena ska kontrolleras genom mätning vid bullerkällorna (närfältsmätning) och beräkningar vid berörda bostäder. Kontroll ska ske senast 55 månader efter att ljusbågsugnen tagits i drift, eller så snart det har skett förändringar i verksamheten som kan medföra mer än obetydligt ökade bullernivåer och när tillsynsmyndigheten i övrigt anser att kontroll är befogad.

Andrahandsyrkande avseende buller (NVIII2)

NVIII2. Buller från verksamheten får inte, annat än vid enstaka tillfällen, och högst fem dygn per år, överstiga 30 dBA ekvivalentnivå eller 45 dBA maximal ljudnivå inomhus i bostäder, vård- och undervisningslokaler.

Buller från verksamheten får inte heller, annat än vid enstaka tillfällen, och högst fem dygn per år överstiga följande nivåer inomhus i bostäder, vård- och undervisningslokaler:

För vård- och undervisningslokaler gäller villkoret för de tidsperioder när lokalerna används.

Ljudnivåer inomhus kontrolleras i första hand med beräkning. Tillsynsmyndigheten kan besluta om annan metod för kontroll.

I det fall värdena ovan inte kan innehållas ska bolaget erbjuda fastighetsägaren bullerdämpande åtgärder.

Sid 64 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Målet för åtgärderna ska vara att uppnå en ljudnivå inomhus som inte överskrider dessa värden. Vid bedömning av vilka åtgärder som ska vidtas ska hänsyn tas till om kostnaderna är rimliga med hänsyn till bostadens standard.

Åtgärderna ska utformas och utföras i samråd med fastighetsägaren.

Tillsynsmyndigheten bemyndigas att vid oenighet mellan bolaget och fastighetsägaren bestämma vilka åtgärder som ska vidtas för respektive fastighet. Åtgärderna ska vidtas inom ett år efter det att förhållandena som motiverar åtgärderna inträtt. Vid förekommande tvistighet ska åtgärderna vara vidtagna inom ett år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.

Buller yrkande i andra hand om utredningsföreskrift (NVU8)

NVU8. Utreda möjligheterna att minska buller från verksamheten vid bostäder, så att de underskrider de nivåer som anges i Naturvårdsverkets vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller (Naturvårdsverkets rapport 6538).

Prövotidsredovisningen ska innehålla kostnader och effekter av möjliga och utförda åtgärder. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Utredningen ska innehålla förslag på slutliga villkor för buller utomhus och en tidplan för att utföra de kvarstående åtgärder som krävs för att klara de föreslagna villkoren. Utredningen ska ange hur föreslagna villkor ska kontrolleras. Utredningen ska ske i samråd med tillsynsmyndigheten.

Redovisning av utredningen ska ges in till mark- och miljödomstolen senast inom fyra år från den dag tillståndet togs i anspråk. En delredovisning ska ges in till domstolen inom två år från den dag tillståndet togs i anspråk.

Utsläpp till luft Utsläpp av stoft till luft (NVIII3)

NVIII3. Utsläpp av stoft till luft efter stoftavskiljare/filter får vid stickprovsmätning som dygnsmedelvärde högst uppgå till 3 mg/m (ntg) och vid 97 % av dygnen vid kontinuerlig mätning som dygnsmedelvärde högst uppgå till 3 mg/m (ntg).

Sid 65 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Kontroll av utsläppshalten från varje enskild utsläppspunkt ska utföras enligt bilaga. Kontroll ska därutöver alltid utföras vid förändringar i verksamheten som kan medföra ökade utsläppshalter av stoft.

Anmärkning från domstolen: Nedanstående motsvarar den bilaga som Naturvårdsverket hänvisar till ovan (aktbilaga 263).

Utsläpp till luft (NVP3)

NVP3. Naturvårdsverket är eniga med bolagets förslag, men undantag för utsläpp till luft av zink som bör sättas till max 2 500 kg per år.

Utsläpp till luft kväveoxider (NVU1)

NVU1. Bolaget ska klargöra vilka utsläpp till luft av kväveoxider som sker från hela verksamheten och med fokus på ljusbågsugnens utsläpp.

Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av kväveoxidutsläpp och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Redovisningen med förslag till villkor (med angivande av samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll) ska lämnas in till

Sid 66 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

mark- och miljödomstolen senast 36 månader efter att första ljusbågsugnen tagits i drift.

Utsläpp till luft övriga ämnen (NVU2)

NVU2. Bolaget ska utreda vilka utsläppsnivåer till luft som kan nås från verksamheten för nedanstående ämnen. Utredningen ska innefatta, men inte begränsas till, vilka utsläpp som förekommer av svaveldioxid, PM10, PM2,5, bly, barium, kadmium, koppar, krom, mangan, nickel, vanadin och zink.

Av redovisningen ska det framgå antal smältningar, råvaror och stålkvalitet som har varit aktuella när mätningar genomförts. Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Redovisningen med förslag till villkor (med angivande av samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll) ska lämnas in till mark- och miljödomstolen senast 48 månader efter att första ljusbågsugnen tagit i drift.

Hantering Inbyggnation (NVIII5a - bolagets III4)

NVIII5a Senast 48 månader efter att den första ljusbågsugnen tagits i drift ska lagring och hantering av järnsvamp, finfraktionen från järnsvamp, slaggbildare, kol samt slagg (undantaget deponerat slagg samt materialtransporter) ske i slutna utrymmen med kanaliserade utsläpp. Undantag från kravet på kanaliserade utsläpp får ske efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

Materialtransporter av järnsvamp, finfraktionen från järnsvamp, slaggbildare, kol samt slagg (undantaget flytande) med fordon ska ske med täckta behållare.

Inbyggnation (NVIII5b - bolagets III4)

NVIII5b Senast fem år efter att första ljusbågsugnen tagits i drift ska bandgångar finnas mellan Malmporten och lagringslokaler. Bandgångarna ska vara anpassade för råvaror som levereras med fartyg.

Sid 67 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Legionella (NVIII15 bolagets III14)

NVIII15 Naturvårdsverket har accepterat bolagets förslag.

Utsläpp till vatten Utsläpp till vatten (NVU5 bolagets U5 och U7)

NVU5. Bolaget ska utreda vilka utsläpp till vatten som sker från hela verksamheten. Bolaget ska utreda hur stor andel av dagvattnet som kan tas in i processen och hur utsläpp av dagvatten kan minimeras. Redovisningen ska omfatta vilka ytor som är hårdgjorda och deras permeabilitet och vilka ytterligare ytor som kan hårdgöras. Utredningen ska omfatta en analys av halt och mängd av relevanta ämnen i såväl inkommande som utgående vatten, samt en bedömning av verksamhetens totala belastning på recipient.

Bolaget ska föreslå villkor för totala utsläpp till vatten av relevanta ämnen i både halt och mängd. Redovisningen ska innehålla förslag på åtgärder för minskning av utsläppen och vilka nivåer som kan nås samt en kostnadsredovisning. Kostnadsredovisningen ska minst innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Redovisningen med förslag till villkor (med angivande av samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll) ska lämnas in till mark- och miljödomstolen senast 48 månader efter att första ljusbågsugnen tagits i drift.

Energi Energi (NVU7)

NVU7. Bolaget ska genom mätning, eller beräkning om mätning inte är möjligt, utreda energiflödena inom verksamheten och utreda möjligheten att minimera energiförlusterna. Nyckeltal kopplat till produktion ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och bolaget ska följa upp dessa under utredningstiden. Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra för att minska energiförlusterna och kostnaderna för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motiveringen till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Kostnadsredovisningen ska åtminstone innehålla investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd.

Utredningen ska redovisas till mark- och miljödomstolen, med förslag till åtgärdsvillkor och/eller åtaganden som leder till väsentligt minskade

Sid 68 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

energiförluster, senast 48 månader efter att första ljusbågsugnen tagits i drift. Prövotidsredovisningen ska innehålla ett sankeydiagram.

SJÖFARTSVERKET Sjöfartsverket har efter viss skriftväxling godtagit bolagets villkorsförslag 5 avseende yrkande III.

LULEÅ HAMN AB Luleå hamn AB har inledningsvis föreslagit att SSAB:s åtagande rörande processvattenutlopp bör formuleras i ett villkor, men bolaget har efter skriftväxling frånfallit begäran.

NÄMNDEN Nämnden har föreslagit att det ska föreskrivas ett villkor om att en masshanteringsplan ska tas fram för anläggningsskedet och redovisas till tillsynsmyndigheten.

Det antecknas att SSAB vid huvudförhandlingen i målet anfört att bolaget inte funnit skäl att ett sådant villkor bör föreskrivas, men att det överlämnas till rätten att bedöma om det behövs. Bolaget har också framhållit att det avser anmäla masshanteringen enligt 28 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd till tillsynsmyndigheten.

Nämnden har vidare föreslagit att det föreskrivs ett villkor som säkerställer att det vid avveckling av verksamhetsområden eller förändring av olika delar av processerna lämnas förslag på åtgärder och efterbehandling i direkt anslutning till sådana händelser.

Nämnden har även framhållit nyttan av villkor om återkommande samråd med tillsynsmyndighet, Luleå kommun, och närliggande verksamheter om åtgärder med anledning av förorenade områden.

PRIVATPERSONER De villkorsförslag som framförts av de privatpersoner som har yttrat sig framgår nedan under rubriken Inkomna yttranden och skriftväxling i målet m.m.

Sid 69 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

BOLAGETS ANSÖKAN OCH KOMPLETTERINGAR

SSAB har under målets handläggning justerat ett antal uppgifter som lämnats i den ursprungliga ansökan. Nedan lämnas en sammanfattande redogörelse över vad sökanden har angett i ansökan och i senare kompletteringar som inkommit till domstolen innan kungörelse av ansökan.

BOLAGETS ANSÖKAN SSAB är ett svenskt högspecialiserat stålföretag som är ledande på den globala marknaden för avancerade höghållfasta och seghärdade stål, tunnplåt, grovplåt och rörprodukter samt konstruktionslösningar. SSAB:s mål är att bli det första stålföretaget i världen att erbjuda fossilfritt stål på marknaden. Hela det nordiska produktionssystemet ska ställas om för att fokusera på fossilfri ståltillverkning som kommer att leda till avsevärda utsläppsminskningar till luft och vatten från SSAB:s nordiska anläggningar. SSAB har redan inlett denna omställningsprocess vid bolagets anläggning i Oxelösund, där ett nytt tillstånd togs i anspråk år 2023.

SSAB planerar nu att också ställa om sina anläggningar i Brahestad (Finland) och i Luleå. Den planerade omställningen i Luleå kommer att leda till en utsläppsminskning av koldioxid med cirka 2,8 3,8 miljoner ton på årsbasis. Detta motsvarar en minskning av koldioxidutsläppen från anläggningen med ca 90 procent jämfört med dagens verksamhet. Utsläppsminskningen motsvarar en minskning av Sveriges totala utsläpp av koldioxid med 6 8 procent på årsbasis. Den aktuella omställningen får sägas vara av avgörande betydelse för Sveriges möjlighet att uppnå uppsatta klimatmål.

Omställningen medför också väsentligt minskade övriga utsläpp till luft med bl.a. minskningar av svaveldioxid- och stoftutsläpp med ca 70 procent. Därtill minskar utsläppen till vatten radikalt och utsläppen av renat processvatten från verksamheten kommer att styras till en mindre känslig recipient än i dagsläget. Omställningen är av stor betydelse ur ett lokalt, regionalt och nationellt perspektiv. För SSAB:s del innebär det samtidigt mycket stora ekonomiska investeringar som på sikt kommer att säkerställa bolagets konkurrenskraft och stärka SSAB:s ställning som världsledande inom specialstål och innovationsteknik och även trygga arbetstillfällen i Luleå för en lång tid framöver. Sammantaget kan konstateras att samhällsnyttan av den ansökta verksamheten är mycket stor.

KORT OM PLANERAD OMSTÄLLNING I LULEÅ Stålproduktionen är idag malmbaserad och sker genom en masugnsprocess med tillverkning av koks på plats genom ett koksverk. Som ett led i att övergå till en fossilfri stålproduktion kommer ett helt nytt integrerat elektrostålverk med eldrivna ljusbågsugnar att uppföras, som även inkluderar valsverk och vidareförädling (se

Sid 70 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

figur nedan). När det nya elektrostålverket är uppfört och driftsatt, kommer bl.a. koksverk, masugn och befintligt stålverk att stängas ner. Råvarorna järnmalm, kol och koks ersätts med i huvudsak järnsvamp och skrot, vilka levereras in till anläggningen från extern part. Även internt fallande skrot kan användas.

Slutprodukten vid dagens verksamhet i Luleå är stålämnen som i huvudsak levereras till SSAB:s övriga anläggningar för valsning och vidareförädling. I och med omställningen kommer värdekedjan i Luleå att förlängas och slutprodukten blir i stället olika kvaliteter av valsade band. Utsläppen kommer att minska succesivt.

ANSÖKTA TILLSTÅND FÖR PROJEKTETS GENOMFÖRANDE Prövningsupplägg Den nuvarande ståltillverkningen ska avvecklas så snart som det integrerade elektrostålverket är uppfört och i drift. Utsläpp av renat processvatten kommer därefter inte att ske till Inre Hertsöfjärden. Den pågående prövningen om utsläpp till Inre Hertsöfjärden förlorar därmed sin betydelse när omställningen görs. Det saknas anledning att på nytt pröva den befintliga verksamheten som SSAB redan har tillstånd att bedriva och som bolaget har för avsikt att lägga ner. En omprövning av befintlig verksamhet skulle därtill riskera att allvarligt fördröja tillståndsprövningen av den framtida verksamheten.

Sid 71 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

För att kunna ställa om till produktion av fossilfritt stål behöver SSAB ett nytt tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken (yrkande III) som omfattar själva ståltillverkningen m.m. SSAB behöver därtill tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för att anlägga en ny intagspunkt för kyl- och processvatten (yrkande II), genom vilken den nya verksamheten kommer att försörjas. Även två nya utsläppspunkter behöver anläggas. För dessa ändamål behöver erforderliga arbeten i vatten genomföras.

Om SSAB endast skulle ansöka om tillstånd till dessa framtida verksamheter skulle den befintliga ståltillverkningen behöva upphöra i samband med att SSAB tar det nya tillståndet i anspråk (då ett nytt tillstånd ersätter det tidigare tillståndet). Detta skulle innebära att SSAB inte kan fortsätta att tillverka stål förrän det nya elektrostålverket är uppfört och i drift, och således att det skulle bli ett uppehåll i stålproduktionen under ca fem års tid. Ett sådant alternativ är inte genomförbart.

Ett annat alternativ för prövningen skulle ha varit att samtidigt söka tillstånd för den befintliga verksamheten, trots att den redan är tillståndsgiven och ska läggas ner. SSAB genomförde detta alternativ i Oxelösund, vilket ledde till en onödigt omfattande tillståndsprövning. Bedömningen är att en prövning av den verksamhet som ska läggas ner i Luleå skulle fördröja prövningen av den nya verksamheten avsevärt, utan någon som helst miljönytta. Ett tillstånd som reglerar verksamheter som är nedlagda blir också mycket svårläst och svårt att tillämpa.

Mot denna bakgrund föreslog SSAB redan under samrådet att uppförandet av den nya anläggningen och intrimningen av densamma skulle kunna prövas genom ett tidsbegränsat ändringstillstånd (yrkande I). Genom ett sådant tillstånd får SSAB möjlighet att genomföra anläggningsarbetena och driftsätta den omställda verksamheten utan att den befintliga verksamheten, som ska läggas ner, behöver påverkas eller prövas om på nytt. Genom ändringstillståndet kommer produktionen, liksom tidigare, att vara begränsad till den nuvarande tillståndsgivna nivån om 2,5 miljoner ton prima stålämnen årligen. Det är således inte frågan om någon produktionsökning under anläggningsskedet eller den korta intrimningsperioden. Ändringstillståndet ger däremot SSAB den nödvändiga möjligheten att trimma in alla delar av den nya anläggningen innan den nuvarande produktionskedjan tas ur bruk. Ändringstillståndet avser således endast i princip en rätt att inom en tidsbegränsad period få bygga den aktuella anläggningen och driftsätta den. Skälet till att SSAB har föreslagit att ändringstillståndet ska vara tidsbegränsat är för att tydligt signalera att bolagets avsikt är att ställa om den nuvarande stålproduktionen på platsen så snart som möjligt.

SSAB har yrkat enligt följande:

Ansökan om ett tidsbegränsat ändringstillstånd samt temporär bortledning av grundvatten från schakter under byggtiden (yrkande I) SSAB ansöker om ett ändringstillstånd till att få uppföra och driftsätta de anläggningar som krävs för att gå över mot fossilfri ståltillverkning, inklusive ny deponi

Sid 72 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

för icke-farligt avfall (Aronstorpsdeponin). Ändringen innebär att SSAB får uppföra de nya anläggningarna och, under en begränsad intrimningsperiod, får tillstånd att bedriva ståltillverkning i den nya anläggningen samtidigt som befintlig anläggning fortfarande är i drift. Parallell drift får ske under en begränsad tid om maximalt två år (övergångsperioden) samt inom ramen för redan tillståndsgiven produktionsnivå om 2,5 miljoner ton prima stålämnen per år, varav maximalt 1,2 miljoner ton av produktionen får varmvalsas i den nya anläggningen för vidareförädling internt eller externt. Den faktiska parallella driften (intrimningsperioden) uppskattas till 6 12 månader. Ändringstillståndet tidsbegränsas till sju år. Tillståndsansökan innefattar även rätt att temporärt bortleda inläckande grundvatten (länshållningsvatten) från schaktgropar inom byggarbetsplatsen. Ändringstillståndet blir en länk mellan den gamla tillståndsgivna verksamheten och den nya.

Skälen för ändringstillstånd är flera. Ett ändringstillstånd förenklar den praktiska hanteringen av SSAB:s omställning. Inom ramen för ändringstillståndet sker ingen produktionsökning, och det nya integrerade elektrostålverket med kringutrustning kommer att anläggas inom SSAB:s befintliga verksamhetsområde. Miljöstörningarna från ändringen blir begränsade, och när omställningen väl är genomförd bedöms verksamheten i huvudsak endast ge upphov till positiva miljökonsekvenser jämfört med nuläget. Även om ändringen avser fortsatt stålproduktion på samma plats är ändringen väl avgränsad från den befintliga verksamheten.

Ansökan om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken för erforderlig vattenverksamhet (yrkande II) Vatten till befintlig verksamhet tas in via intag vid Svartöstaden och koksverket, och släpps ut i Inre Hertsöfjärden. SSAB söker nu tillstånd till att få anlägga en ny intagspunkt för att förse det nya integrerade elektrostålverket med vatten. Intaget kommer att vara beläget vid eller längs den s.k. NJA-kajen, och i den omställda verksamheten släpps vattnet åter till Sandöfjärden genom att ett nytt utlopp anläggs. Även ett mindre utlopp för dagvatten samt renat lakvatten från Aronstorpsdeponin planeras i den östra delen av NJA-kajen. För ändamålen måste erforderliga arbeten i vatten utföras.

Ansökan om nytt tillstånd (yrkande III) Ansökan avser ett nytt tillstånd för att driva den omställda verksamheten och producera maximalt 2,5 miljoner ton prima varmvalsade band per år i ett integrerat elektrostålverk med valsverk och vidareförädling. Detta tillstånd ger inte rätt att fortsätta bedriva koksverk, masugn och befintligt stålverk, och tillståndet tas i anspråk när den nya anläggningen trimmats in och satts i produktion med stöd av ändringstillståndet.

Sid 73 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

BEFINTLIGA TILLSTÅNDSBESTÄMMELSER OCH VILLKOR FÖR PRÖVNING AV ÄNDRINGANSÖKAN Verksamheten i Luleå regleras idag av ett flertal tillstånd, som hänvisas till nedan. En redogörelse för gällande tillståndsbestämmelser och villkor för verksamheten framgår av bilaga till ansökan, jfr. 22 kap. 1 d § miljöbalken.

Miljödomstolen meddelade tillstånd för verksamheten enligt 9 kap. miljöbalken genom deldom den 26 november 2010 i mål nr M 2350-08. Bolaget fick tillstånd att producera 1 100 000 ton koks per år och 3 000 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder, samt övrig verksamhet såsom deponier m.m. som hör till ståltillverkningen. Prövotidsprövningen avseende slutliga villkor för utsläpp till vatten pågår.

- Mark- och miljööverdomstolen gjorde en justering i tillståndsmeningen genom dom 2011-10-04 i mål nr M 10664-10. - Mark- och miljödomstolen reglerade vissa frågor som rörde lakvattenhantering genom deldom 2016-08-15 i mål nr M 2350-08. - Mark- och miljödomstolen meddelade dom 2018-11-02 i mål nr M 96-17 med anledning av ansökan om återkallande av del av tillstånd (utökning) meddelat i deldom den 26 november 2010 i mål nr M 2350-08. Verksamheten begränsades efter SSAB:s återkallande till ursprungliga produktionen om 800 000 ton koks och 2 500 000 prima stålämnen. - Mark- och miljödomstolen meddelade slutliga villkor för utsläpp till luft och energi genom deldom 2019-09-27 i mål nr M 2350-08. - Mark- och miljödomstolen meddelade ändringstillstånd för behandling av restprodukter från den våta reningen av stoft från bolagets masugn (hyttslam) i en ny hyttslambassäng (nr 9) till en mängd av 180 000 m genom deldom 2020-12-04 i mål nr M 1409-19. - Mark- och miljööverdomstolen fastställde och ändrade slutliga villkor för luft genom dom 2021-12-15 i mål nr M 11260-19. - Mark- och miljödomstolen ändrade utredningsföreskriften för prövotiden gällande utsläpp till vatten genom deldom 2022-06-22 i mål nr M 2350-08.

Ingen av dessa domar påverkas av ansökan om ändringtillstånd. Under övergångsperioden (ändringstillståndet) kommer såväl befintlig som ny verksamhet att fortsätta bedrivas inom ramen för tidigare meddelade villkor, liksom de nya villkor som föreslås för ändringen.

Sid 74 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

PRÖVNINGSPLIKT, VERKSAMHETSKODER M.M. Den framtida verksamheten omfattas av i huvudsak följande bestämmelser i miljöprövningsförordningen (2013:251), se Tabell 1. Det bör noteras att även andra verksamhetskoder kan vara tillämpliga på verksamheten.

Verksamheten kommer inte att medföra risk för en betydande påverkan på miljön i något Natura 2000-område. Den ansökta verksamheten föranleder inte heller behov av någon annan prövning enligt 7 kap. miljöbalken såsom dispens från biotopskydd, dispens från naturreservatsföreskrifter eller annat områdesskydd. Den ansökta verksamheten kommer inte att påverka någon art på ett sådant sätt att det krävs dispens enligt artskyddsförordningen (2007:845).

Verksamheten är en industriutsläppsverksamhet och det har upprättats en statusrapport som har godkänts. Det saknas skäl att uppdatera statusrapporten. Verksamheten klassas idag som en s.k. Sevesoverksamhet, på den högre kravnivån, enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Säkerhetsrapport med handlingsprogram med en komplettering utgör underlag för ansökan. Den framtida verksamheten på platsen förväntas dock endast omfattas av den lägre kravnivån enligt Sevesobestämmelserna. För verksamheten har vidare upprättats en kostnads-nyttoanalys enligt 3 § lagen (2014:268) om vissa kostnads-nyttoanalyser på energiområdet, som har godkänts av energimyndigheten.

Sid 75 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Närmare om verksamhetskoder Naturvårdsverket har ställt krav på kompletteringar av ansökan rörande verksamhetskoder, vilket bolaget har bemött enligt följande.

Vad beträffar frågan om verksamhetskoder delar inte bolaget Naturvårdsverkets uppfattning att de olika verksamheterna måste speglas i tillståndsmeningen. Det viktiga med att specificera verksamhetskoder i prövningsskedet är att fastställa på vilken prövningsnivå som ansökan ska prövas här en A-verksamhet samt att redovisa relevanta BAT-slutsatser. Dessa uppgifter har tillförts ansökan. Uppgifter om hur verksamheten förhåller sig till angivna BAT-slutsatser ska varje år redovisas till tillsynsmyndigheten i miljörapporten, och vad beträffar verksamhetskoder kommer dessa att fastställas vid beslut om den årliga tillsynsavgiften enligt förordning (1998:940) om avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

Bolaget kommer att vara bundet att bedriva verksamheten i huvudsaklig överensstämmelse med hur denna har beskrivits i ansökningshandlingarna. Att en sådan avgränsning har varit tillräcklig i andra fall framgår bl.a. av bolagets nuvarande tillstånd som omfattar andra verksamheter (verksamhetskoder) än de som är angivna i tillståndsmeningen. Därtill sker löpande förändringar av verksamhetskoderna i miljöprövningsförordningen liksom justeringar av omfattningen av IEDverksamheter. Av detta skäl anser bolaget att det inte är lämpligt att anpassa tillståndsmeningen efter just nu rådande förordningsbestämmelser, utan detta bör i stället spegla driften av den faktiska verksamheten. Detta torde om något underlätta tillsynen.

ORIENTERING Anläggningens lokalisering och omgivningsförhållanden Den framtida verksamheten kommer att vara belägen inom SSAB:s befintliga verksamhetsområde på Svartön, ett par kilometer sydost om Luleå stad, se nedan. Den nya Aronstorpsdeponin kommer ligga i anslutning till redan befintliga deponier inom industriområdet.

Direkt öster om verksamhetsområdet bedriver LKAB verksamhet i form av hantering av järnmalm m.m. Direkt söder om SSAB:s verksamhetsområde ligger Luleå Hamn. Genom hela Svartön löper ett industrijärnvägsspår som trafikerar hamnen. Väster om verksamhetsområdet ligger bostadsområdet Svartöstaden. Ungefär en kilometer nordväst om verksamhetsområdet, på andra sidan Hertsöfjärden, finns bostadsområdena Örnäset och Lövskatan. Söder om verksamhetsområdet, på andra sidan Sandöfjärden, finns fritidsbebyggelse och fast bofasta på Sandön. Ungefär tre kilometer norr om verksamhetsområdet ligger bostadsområdet Hertsön. Ytorna för de framtida huvudprocessdelarna används idag av SSAB för materialbearbetning och som lagringsytor. Söder om platsen där den framtida verksamheten ska placeras, ligger det befintliga koksverket och på norra sidan hyttslambassänger och

Sid 76 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

deponiområde. Inom den sydvästra delen av Svartön ligger HYBRIT:s pilotanläggning för direktreduktion av järnmalm med vätgas.

Planeringsförutsättningar (planer, riksintressen m.m.) Enlig Luleå kommuns översiktsplan från 2021 ska verksamheter som kan vara särskilt störande framför allt placeras på bl.a. Svartön, där SSAB:s verksamhet är belägen. Inom Svartön finns idag flera detaljplaner, vilka medger markanvändning för industri av nu aktuellt slag. För delar av Svartöns industriområde, inklusive delar av SSAB:s verksamhetsområde, saknas dock detaljplan. För dessa områden pågår för närvarande en parallell detaljplaneprocess i syfte att bekräfta nuvarande och framtida markanvändning. SSAB:s nuvarande och framtida verksamhet är förenlig med gällande detaljplaner.

VERKSAMHETSBESKRIVNING Anläggningsskede (anläggande av nytt stålverk samt övergångsperiod yrkande I) Det nya integrerade elektrostålverket med kringanläggningar kommer att uppföras parallellt med att den nuvarande produktionen pågår. Anläggningsarbeten inom verksamhetsområdet omfattar bl.a. schaktarbeten och grundläggning för det nya

Sid 77 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

elektrostålverket, anläggandet av lager- och hanteringsytor liksom själva uppförandet av byggnaderna med kringutrustning. Ny processutrustning ska installeras. I samband med anläggandet av det nya integrerade elektrostålverket kan bortledning av inläckande grundvatten bli aktuellt. Uppbyggnaden av Aronstorpsdeponin kommer att påbörjas.

Vattenverksamhet (yrkande II) För att kunna försörja det nya stålverket med erforderligt kyl- och processvatten behöver ett nytt intag för vatten anläggas. Därtill behöver två nya utsläppspunkter anläggas.

Driftskede (framtida verksamhet, yrkande III) De huvudsakliga råvarorna i den framtida ståltillverkningen kommer att vara fossilfri järnsvamp och återvunnet skrot. Processen beskrivs översiktligt nedan.

I metallurgiprocessen (1), som bland annat innefattar två ljusbågsugnar, smälts råvarorna till en flytande smälta med hjälp av elektricitet. Det flytande stålet gjuts till stålämnen i stränggjutningen (2), och de varma ämnena valsas till band i ett integrerat varmvalsverk (2). De varmvalsade banden kan antingen levereras till kund eller vidareförädlas (3) i olika processlinjer för att tillföra stålet olika specifika egenskaper utifrån kundernas behov. Se Figur 3.

KOMPLETTERING AV ANSÖKAN FÖRE KUNGÖRELSE Närmare om vidareförädling Naturvårdsverket har under handläggningen anfört att ansökan bör kompletteras med uppgift om i vilken omfattning verksamheterna kommer att bedrivas i de delar som utgör vidareförädling, dvs. vilka mängder som kommer att genomgå betning, kallvalsning och varmförzinkning eller annat.

SSAB har i den delen anfört bl.a. följande.

Sid 78 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

SSAB:s omställda verksamhet kommer att innefatta följande vidareförädlingssteg: Satsvis betning Kopplad betning och kallvalsning Glödgning och metallbeläggning

Verksamheten omfattar däremot inte någon lackering. Samtliga vidareförädlingssteg beskrivs detaljerat i den tekniska beskrivningen och miljökonsekvenserna av vidareförädlingen har redovisats i miljökonsekvensbeskrivningen. I syfte att tillmötesgå Naturvårdsverkets synpunkter har yrkande I och III förtydligats och justerats (domstolens notering: slutligt yrkande anges ovan under Yrkanden m.m.). Mängderna som anges har beaktats i de underlagsutredningar som ligger till grund för miljökonsekvensbeskrivningen.

Närmare om reservkraftgeneratorer Naturvårdsverket har under handläggningen anfört att de noterat att ansökan inte omfattar något tillstånd till uppförande eller drift av reservkraftgeneratorer, trots att ansökningshandlingarna beskriver detta. Verket har även efterfrågat en närmare beskrivning av hur reservkraften kommer att användas och dess effekt.

SSAB har med anledning av detta lämnat en närmare redovisning över reservkraftgeneratorerna i kompletterande bilaga till ansökan och anfört bl.a. att reservkraftgeneratorerna inte är av en sådan omfattning att de är tillståndspliktiga, och generatorerna ska endast användas i händelse av elavbrott.

Närmare om Aronstorpsdeponin Mark- och miljödomstolen har efterfrågat hur yrkandet om att få anlägga och driva en deponi för icke-farligt avfall per treårsperiod ska tolkas. SSAB menar att treårsperioden ska inledas det kalenderår som deponeringen påbörjas. Detta skulle kunna innebära att deponin, relativt sett, kan fyllas i en snabbare takt under den första treårsperioden, om t perioden (då behov av att deponera schaktmassor i samband med byggnationen kan uppkomma), varför detta framstår som en lämplig reglering. Att låta treårsperioden börja löpa den specifika månaden som deponeringen inleds, kommer att medföra att det måste hållas en särredovisning av deponerade mängder som skiljer sig från uppgifterna i den normala miljöredovisningen som är baserad på kalenderår.

SSAB har frånfallit det initiala yrkandet att få fortsätta deponera avfall på den befintliga deponin för icke-farligt avfall när verksamheten har ställts om och det nya tillståndet tas i anspråk. Detta beror på att den befintliga deponin sannolikt kommer att vara utfylld vid denna tidpunkt, och det finns inte heller behov av att använda den i framtiden. Detta innebär att en mindre mängd avfall från den befintliga verksamheten kan komma att deponeras på den nya Aronstorpsdeponin i samband med

Sid 79 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

att den nuvarande verksamheten upphör och det nya tillståndet tas i anspråk. Aktuellt avfallsslag är redan upptaget på den lista över avfall som kan komma att deponeras på den nya deponin.

Generellt om deponier Mark- och miljödomstolen har förelagt SSAB att sammanfatta vilka tillstånd till befintliga deponier som finns idag och hur bolaget menar att dessa tillstånd ska hanteras i eller omfattas av förevarande prövning. SSAB har, som nämnts, återkallat yrkandet om att få fortsätta deponera avfall på befintlig deponi för icke-farligt avfall och har i övrigt svarat enligt följande.

Tillstånd för befintliga deponier är reglerade av grundtillståndet (mål M 2350-08). Deponierna är redan anlagda och mottagande av avfall på dessa deponier kommer att upphöra senast när det nya tillståndet för den omställda verksamheten tas i anspråk (yrkande III).

Ansökan om nytt tillstånd för den omställda verksamheten omfattar inte de deponier som inte längre kommer att vara föremål för ytterligare deponering. Det bör dock förordningen), och en ekonomisk säkerhet behöver därmed fortsätta gälla för skyldigheten att efterbehandla och kontrollera dessa tidigare deponier till dess att de har efterbehandlats (denna tid omfattar även 30 års kontroll eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer).

Det finns inga särskilda villkor som behöver föras över från befintligt tillstånd till det nya tillståndet, förutom skyldigheten att vidhålla en ekonomisk säkerhet för de skyldigheter som gäller för avslutningen enligt deponeringsförordningen. Bolaget har därför föreslagit två villkor med innebörden att bolaget ska vidhålla den ekonomiska säkerhet som ställts och som täcker samtliga förpliktelser för befintliga deponier, både de som ska avslutas och för den nya Aronstorpsdeponin. På SSAB:s initiativ har en ansökan om höjning av säkerheten för befintliga deponier ingetts till länsstyrelsen i december 2023. Ansökan om höjd säkerhet bör kunna utgöra underlag för att fastställa motsvarande villkor om höjd säkerhet i det nya tillståndet.

Rätten att deponera avfall på den nya Aronstorpsdeponin ska regleras av det nya tillståndet. Den nya deponin ska följa kraven i deponeringsförordningen och i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall. Utöver frågan om ekonomisk säkerhet för Aronstorpsdeponin föreslås tre villkor om krav på omhändertagande av lakvatten, om deponeringsplaner och om utredning av utsläpp från lakvattendamm.

SSAB hade initialt hemställt om att mark- och miljödomstolen i tillståndsdomen ska erinra om att domstolens tidigare meddelade beslut av den 26 november 2010 i mål

Sid 80 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

M 2350-08, gällande undantag och avsteg från kraven i 19 och 20 §§ i deponeringsförordnigen, ska fortsätta att gälla för befintlig deponi. Då avsikten inte längre är att fortsätta deponeringen på den befintliga deponin för icke-farligt avfall när det nya tillståndet tagits i anspråk (yrkande III), behöver en sådan erinran inte göras.

Närmare om Hybrits pilotanläggning Mark- och miljödomstolen har förelagt bolaget att ange vilket/vilka tillstånd som reglerar Hybrits pilotverksamhet idag och hur den verksamheten avses att omfattas av sökt tillstånd, dvs. i vilken del av yrkandena den verksamheten ingår.

Hybrits pilotanläggning uppfördes och togs i drift genom en anmälan enligt 1 kap. 11 § miljöprövningsförordningen (2013:251). Det är frågan om en verksamhet som sker i pilotskala, dvs. i mindre omfattning. Länsstyrelsen ansåg att ändringen inte skulle medföra någon påverkan av betydelse för människors hälsa eller miljön, se beslut och anmälan. Verksamheten ingår idag som en del av den tillståndsgivna verksamheten och kommer att fortsätta bedrivas på samma sätt och i samma omfattning som tidigare. Pilotanläggningen är fortsatt av betydelse för utvecklingen av en fossilfri ståltillverkning och pilotanläggningens miljöpåverkan är mycket begränsad. När ändringstillståndet tas i anspråk (yrkande I) påverkar detta inte den tidigare tillåtna verksamheten, där Hybrits pilotanläggning ingår. Bolaget ansöker om att fortsätta driften av den befintliga pilotanläggningen när det nya tillståndet tas i anspråk (yrkande III), vilket framgår av den tekniska beskrivningen. Pilotanläggningen förväntas vara i drift som längst till utgången av år 2035, men behovet av anläggningen kommer att utvärderas närmare över tid.

MILJÖKONSEKVENSER OCH REGLERING AV VERKSAMHETEN Inledning Enligt miljökonsekvensbeskrivningen som är framtagen för den planerade förändringen av stålproduktionen förväntas en positiv effekt för huvuddelen av de studerade miljökonsekvenserna jämfört med befintlig verksamhet. I de flesta avseenden blir utsläppen till luft och vatten väsentligt mindre. I förhållande till klimatpåverkan bedöms den omställda verksamheten medföra stora positiva konsekvenser i jämförelse med nuläge och nollalternativ, och att SSAB ställer om sin verksamhet har bedömts utgöra en viktig del i att kunna uppfylla Sveriges miljöoch klimatmål.

För buller kommer Naturvårdsverkets generella riktvärden att klaras för ett större antal bostäder än idag. Endast i förhållande till landskapsbilden bedöms en viss negativ konsekvens uppstå eftersom nya byggnader på Svartön tillkommer. Det bör dock noteras att Svartön har pekats ut som en lämplig lokalisering för denna typ av verksamhet i översiktsplanen, och enligt miljökonsekvensbeskrivningen finns goda möjligheter till gestaltningsåtgärder i samband med att anläggningen byggs.

Sid 81 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Miljökonsekvenserna av den ansökta verksamheten redovisas utförligt i miljökonsekvensbeskrivningen. Bolaget har genom ett frivilligt åtagande lämnat förslag på att omställningen ska genomföras inom ramen för en biologisk mångfaldsplan. Syftet med denna plan är att omställningen ska kunna utföras så att den stärker den biologiska mångfalden.

Motivering av föreslagna villkor Utifrån utförda miljöbedömningar och i nära samarbete med representanter för olika funktioner inom SSAB har förslag till villkor för respektive tillstånd formulerats i. Nedan motiveras dessa villkorsförslag.

Tillstånd I Ändringstillstånd och tillstånd till temporärt bortledande av grundvatten från schakter Villkor för anläggningsskedet Under anläggningsskedet kommer det att bli en ökad aktivitet inom verksamhetsområdet. Konstruktionsarbeten, schaktning, pålning och byggtrafik m.m. kommer att ge upphov till ett ökat buller. Genom föreslaget villkor 2 åtar sig SSAB att under anläggningsskedet tillämpa Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från byggarbetsplatser (NFS 2004:15). Enligt föreslaget villkor ska pålning och andra särskilt bullrande arbeten i huvudsak utföras under helgfria vardagar kl. 07 19. Som vid alla typer av större anläggningsarbeten kan det dock uppkomma behov av en viss flexibilitet vad gäller arbetenas genomförande. Av detta skäl föreslås i villkoret att tillsynsmyndigheten ska kunna medge tillfälliga undantag från villkoret.

Villkor 3 föreslås för att tydliggöra att SSAB ska arbeta aktivt med att minimera olägenheterna av eventuell damning under anläggningsskedet.

Vid anläggandet av det nya integrerade elektrostålverket kommer det bli aktuellt att länshålla schakter från inläckande grundvatten när arbeten behöver utföras under grundvattennivån. För att begränsa behovet av att bortleda inläckande grundvatten kommer arbeten att ske inom spont. Behovet av att länshålla blir temporärt och kommer att vara av begränsad omfattning.

Det är i dagsläget inte lämpligt eller möjligt att besluta om rening och/eller infiltration av länshållningsvatten behövs och om det finns behov av att avleda renat länshållningsvatten till recipient. Villkor 4 tar sikte på att hantera denna situation, och föreskriver att SSAB ska ta fram ett kontrollprogram där den närmare hanteringen av länshållningsvatten anges, vilket ska godkännas av tillsynsmyndigheten innan länshållning får påbörjas.

I villkor 5 stadgas att det ska finnas ett kontrollprogram för anläggningsskedet.

Sid 82 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Villkor för övergångsperioden för den omställda verksamheten Under övergångsperioden, det vill säga den tidsbegränsade period då det nya elektrostålverket driftsätts och trimmas in samtidigt som den befintliga verksamheten fortgår, föreslås att ett antal nya villkor ska föreskrivas. Villkoren motsvarar de villkor som provisoriskt föreslås för den framtida verksamheten, och gäller i tillägg till de villkor som redan finns föreskrivna för den befintliga verksamheten. Motiveringen av dessa villkor framgår nedan. Skillnaden i förhållande till de provisoriska föreskrifterna är att villkoren tillämpas som begränsningsvärden under övergångsperioden. Skälet till att villkoren kan sättas som begränsningsvärden under övergångsperioden är att denna period förväntas bli mycket kort, och när det nya integrerade elektrostålverket kommer upp i full produktion kommer det nya tillståndet för den omställda verksamheten att tas i anspråk.

I villkor 17 (slutligen bolagets förslag till villkor 18) föreskrivs att den befintliga säkerhetsrapporten ska uppdateras innan den omställda verksamheten tas i drift under övergångsperioden (så länge den befintliga verksamheten fortfarande pågår är verksamheten nämligen en Sevesoverksamhet på den högre kravnivån).

I villkor 18 (slutligen bolagets förslag till villkor 19) föreskrivs att det ska finnas ett kontrollprogram för övergångsperioden som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. Detta kontrollprogram kommer fortsätta att användas, och utvecklas, när tillståndet för den omställda verksamheten tas i drift.

Tillstånd II Tillstånd för vattenverksamhet för den omställda verksamheten Arbeten i vatten Arbeten för den nya intagspunkten kommer att göras i anslutning till NJA-kajen. Därtill kommer två nya utlopp att behöva anläggas; ett vid Kolkajen och ett öster om NJA-kajen. Arbetena förväntas vara begränsade och sker i anslutning till industriområdet på Svartön. För att minimera omgivningspåverkan föreslås dock ett antal villkor såsom att grumlande arbeten ska ske utanför perioden för lekande fisk, hinna simma iväg från den direkta ljudkällan, se villkor 2 3. Därtill föreslås att det ska finnas ett kontrollprogram för utförandet av arbeten i vatten och att arbetenas påbörjande respektive avslutande ska anmälas till tillsynsmyndigheten, se villkor 4.

Sjöfart Mot bakgrund av att området är trafikerat av sjöfart föreslås därtill att SSAB ska lämna erforderlig information om arbetena för att underlätta för sjöfarande, se villkor 5, samt att färdiga anläggningar i vattnet ska mätas in och rapporteras till Sjöfartsverket, se villkor 6 (villkoren 5 6 blev slutligen konsoliderade till bolagets förslag till villkor 5).

Sid 83 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utsläpp av vatten För produktionen av stål krävs kylvatten. I och med att SSAB bygger nya, moderna, anläggningar för ståltillverkningen på Svartön kommer även hanteringen av kylvatten att kunna optimeras. I stället för att, som idag, släppa vatten till Inre Hertsöfjärden kommer kylvatten att tas från Yttre Lulefjärden och släppas genom ett nytt utlopp innanför kolpiren i Sandöfjärden.

Genom villkor 7 regleras temperaturen på utgående vatten till Sandöfjärden. Hur recipienten påverkas av kylvattenutsläppet har noga utretts och modellerats. Utredningen visar att utsläppet sker i ett avgränsat hamnområde utan naturliga stränder. Temperaturpåverkan ute i fjärden blir begränsad (påverkansområdet är begränsat till ytskiktet och temperaturpåverkan är huvudsakligen lägre än 2 0C). Med föreslagna temperaturbegränsningar bedöms att påverkan på livet i vattenmiljön blir liten. I undantagsfall kan produktionen temporärt kräva högre temperaturer i utgående kylvatten. Förutsättningarna för detta regleras tydligt i villkor 7. Såsom utredningen visar påverkar eventuella tillfälliga överskridanden av temperaturen inte recipienten eller vattenmiljön.

Det föreslås att det för utsläppet av kylvatten ska finnas ett kontrollprogram, se villkor 8.

Närmare om placering av intagspunkt bolagets komplettering innan kungörelse Mark- och miljödomstolen har förelagt bolaget att redovisa alternativa placeringar för den nya intagspunkten för kylvatten i förhållande till de dragningar av Norrbotniabanan som diskuterats. Därutöver ska redovisningen kompletteras med uppgift om var farleden går samt seglingsdjup i förhållande till intagets installationshöjd.

SSAB har med anledning av detta redogjort för alternativa placeringar för den nya intagspunkten för vatten i förhållande till de dragningar av Norrbotniabanan som har diskuterats. Skälet till att intagspunktens närmare placering utreds är att det är beroende av Norrbotniabanans sträckning. Av kartan framgår även var farleden går. Vad beträffar seglingsdjupet i förhållande till intagets installationshöjd är detta för tidigt att uttala sig om innan intaget har detaljprojekterats. Skälen till att relativt stora intagsområden har angetts är emellertid bl.a. att intaget ska kunna anläggas på ett ändamålsenligt och säkert sätt utifrån rådande förutsättningar. Erforderligt avstånd till farleden kommer att finnas, och under anläggningsskedet kommer erforderlig hänsyn att tas till sjötrafiken.

Tillstånd III Tillstånd för omställd verksamhet Buller SSAB har föreslagit att motsvarande villkor som idag ska föreskrivas för verksamheten. Utförd bullerutredning visar att nuvarande villkorsnivåer klaras för

Sid 84 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

samtliga driftsfall. Därtill visar utförd bullerutredning att antalet bostäder med nivåer över Naturvårdsverkets generella riktvärden kommer att minska betydligt i den nya verksamheten jämfört med idag.

Utsläpp till luft (stoft) Genom villkor 3 föreskrivs att utsläpp av stoft till luft efter stoftavskiljare/filter inte får överstiga 3 mg/m (ntg) som dygnsmedelvärde, vilket är väl under BAT. Därtill föreskrivs att reningsutrustningens funktion ska övervakas kontinuerligt. SSAB bedömer att villkoret kan föreskrivas slutligt.

Utsläpp till vatten Vad beträffar verksamhetens utsläpp till vatten avser detta i huvudsak uppvärmt kylvatten. Villkor för detta har föreslagits inom ramen för yrkande II. Verksamheten ger därtill upphov till renat processvatten, renat lakvatten och renat dagvatten. De två förstnämnda utsläppen planeras att utredas vidare under en prövotid. Villkor för dagvatten bör dock kunna bestämmas slutligt genom att principerna för reningen fastställs i villkor.

Dagvattenhanteringen kommer att utvecklas markant vid den nya verksamheten, vilket generellt medför att föroreningsbelastningen från dagvatten minskar jämfört med nuläget. I villkor 4 föreslås att dagvatten ska tas omhand och renas enligt de principer som föreslås i den framtagna dagvattenutredningen .

Lagring av kemikalier och avfall samt olyckor och driftstörningar Den omställda verksamheten kommer inte att hantera en sådan mängd kemikalier att verksamheten kvarstår på den högre kravnivån enligt sevesolagen. För den framtida verksamheten försvinner tvärtom hanteringen av en lång rad farliga ämnen, och risknivån minskar markant i förhållande till nuläget. Detta utvecklas i utförd miljöriskbedömning samt i bilaga till säkerhetsrapporten. I villkor 5 6 regleras hanteringen av flytande kemikalier och avfall. Villkoren får betraktas som standardvillkor. I villkor 7 föreskrivs att SSAB ska hålla eller bekosta erforderlig beredskap på anläggningen dygnet runt, under årets alla dagar. Det ska finnas förmåga att vidta åtgärder för att hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön, och SSAB ska samråda med tillsynsmyndigheten och kommunen (den kommunala räddningstjänsten) för att säkerställa att verksamheten har en över tid relevant beredskap och förmåga att agera vid tillbud eller olyckor. Den närmare beredskapen kommer att anpassas efter den omställda verksamhetens specifika förutsättningar.

Sid 85 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Energihushållning I syfte att kunna producera fossilfritt stål planerar SSAB att använda fossilfri elenergi, och den nya verksamheten anpassas för att uppnå en god energihushållning. SSAB föreslår att det kontinuerliga arbetet med energihushållning ska bedrivas och redovisas inom ramen för en energihushållningsplan. Detta regleras i villkor 8, som får anses utgöra praxis för dylika typer av anläggningar. Av villkoret framgår att tillsynsmyndigheten får meddela villkor om vilka rimliga energihushållningsåtgärder, framtagna inom ramen för energihushållningsplanen, som ska genomföras och inom vilken tid.

Deponier Genom villkor 9 föreskrivs att lakvatten från såväl den befintliga deponin för ickefarligt avfall som från Aronstorpsdeponin ska samlas upp i lakvattendammar som ska vara försedda med avstängningsventil vid utloppet. Efter dammarna ska vattnet ledas vidare till rening innan det leds till recipient. Utsläpp av renat lakvatten har bedömts vara av liten betydelse. Uppgift om vilka närmare halter efter rening som kan uppnås med föreslagen reningsteknik föreslås dock att följas upp under en prövotid, se utredningsföreskrift nedan. I villkor 10 föreskrivs att det ska finnas aktuella deponeringsplaner för verksamhetens deponier som ska hållas uppdaterade. I villkor 11 12 föreskrivs att SSAB ska kvarstå med tidigare föreskrivna ekonomiska säkerheter för sina deponier.

Övrigt I villkor 13 14 (anm. villkor 14 blev slutligen bolagets förslag till villkor 15) föreslås sedvanliga villkor för kontroll och avveckling av verksamheten .

Utredningsvillkor och provisoriska föreskrifter För den framtida stålproduktionen finns goda erfarenheter att hämta från några av SSAB:s övriga produktionsanläggningar, bl.a. i Oxelösund. Trots att goda kunskaper redan finns och att modern reningsteknik föreslås är det dock nödvändigt att under en kortare prövotid utreda reningsteknikens verkningsgrad och verksamhetens utsläpp till vatten och luft.

Beträffande utsläpp till luft har SSAB föreslagit i stort sett identiska utredningsföreskrifter som för Oxelösund, med vissa anpassningar till den nu sökta verksamheten. Som provisoriska villkor föreslås gälla de totala mängder som framgår av

Sid 86 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

luftkvalitetsutredningen. De provisoriska villkoren har samma utformning som i flertalet andra prövningar.

Vad gäller processvatten, dvs. vatten som varit i kontakt med någon del av produktionen, är huvudprincipen att detta vatten genomgår lokala reningssteg och därefter cirkuleras i processen för fortsatt användning. I det recirkulerande vattnet kan dock salter och andra föroreningar anrikas, varför en mindre del av processvattnet behöver tappas av (och nytt vatten fylls på). Det avtappade vattnet leds vidare till ett centralt reningsverk där vattnet renas, innan utsläpp sker till recipient.

För utsläpp till vatten har under prövotiden relevanta nivåer satts med vägledning från bolagets anläggning i Borlänge, och med beaktande av relevanta BATslutsatser och recipientens känslighet. Under utredningstiden kommer SSAB att vidare utreda vilken vattenrening och vilka halter efter rening som kan uppnås med föreslagen reningsteknik från reningsverket. Omfattningen och inriktningen av de föreslagna utredningarna får sammanfattningsvis anses vara väl avvägda och formulerade, och motsvarar villkorsformuleringar i andra tillståndsprövningar. Föreslagna villkor har noga förankrats inom SSAB.

BEMÖTANDE AV REMISSVAR FRÅN MYNDIGHETER INFÖR KUNGÖRELSE MED JUSTERING AV FÖRESLAGNA VILLKOR Naturvårdsverket har pekat på att utsläppen till luft för krom, koppar och nickel förefaller vara lågt angivna jämfört med liknande anläggningar, och att dessa bör justeras om så är fallet. Verket har vidare anfört att siffrorna för mangan och zink är höga.

SSAB har efter Naturvårdsverkets påpekande granskat aktuella uppgifter på nytt och delar uppfattningen att villkorshalterna för krom och koppar är lågt angivna. Villkorsförslaget för det totala årliga utsläppet av koppar behöver justeras från 10 till 60 kg per år, och beträffande krom från 40 till 90 kg per år. SSAB bedömer att siffran för nickel respektive zink alltjämt är relevant. Utsläppen är fortfarande på en sådan låg nivå att de inte förändrar den tidigare genomförda miljöbedömningen. Vid förnyad genomgång har det konstaterats att siffran för mangan på grund av räknefel blivit för högt angiven, mängden mangan kan sänkas till 900 kg per år.

SSAB har också reviderat föreslagna villkor gällande utsläpp av renat processvatten. Halten för totalt suspenderande ämnen (TSS) sänks från 30 mg/l till 20 mg/l och halten för zink sänks från 0,1 mg/l till 0,05 mg/l.

Sid 87 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

MSB har i huvudsak anfört att vissa delar behöver integreras i säkerhetsrapporten, att SSAB bör bekräfta att fortlöpande tillsyn och underhåll även kommer att fortgå under övergångsperioden samt att handlingsprogram m.m. kommer att behöva revideras i och med den omställda stålproduktionen. Myndigheten har även efterfrågat vissa förtydliganden i förhållande till facklans flödesmätare, potentialen för sekundära skydd vid lossningsplatser m.m. samt i förhållande till föreslaget villkor 17.

SSAB har med anledning av detta anfört följande. SSAB kan inledningsvis bekräfta att säkerhetsrapporten kommer att uppdateras med relevanta uppgifter innan den omställda verksamheten tas i drift. Bolaget kan vidare bekräfta att även handlingsprogram, säkerhetsledningssystem, intern plan för räddningsinsatser samt information till allmänheten kommer att hållas uppdaterad och spegla den omställda verksamheten vid anläggningen, samt att erforderliga anmälningar kommer att göras när verksamheten inte längre omfattas av den högre kravnivån enligt Sevesolagstiftningen. Detta får anses följa av förordning (2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

För tydlighets skull bekräftar SSAB även att fortlöpande egenkontroll och underhåll av anläggningsdelar som avses avvecklas även kommer att ske under övergångsperioden. Under övergångsperioden kommer verksamheten omfattas av befintliga tillstånd och av de krav som följer av förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Detta innebär att SSAB har ansvar för den kontroll och de åtgärder som MSB nämner. Detta arbete kommer att ske fortlöpande under hela övergångsperioden, och anpassas i takt med att respektive anläggningsdel avvecklas.

Vad beträffar frågan om facklan på koksverket regleras denna av trycket på gasnätet, vilket är försett med larm som indikerar avvikelser. Facklan övervakas dygnet runt via kameror från kontrollrummet för gasbehandlingen. Facklan är försedd med gnisttändare som automatiskt aktiveras när toppventilen är öppen. Gränsläget för toppventilen har ett larm. Övervakningen är enligt SSAB:s uppfattning tillräcklig. Frågan om flödesmätarens utformning är dock endast kopplad till befintlig tillståndsgiven verksamhet och berörs inte av den ansökta ändringen (denna del av verksamheten kommer att avvecklas i och med den omställda stålproduktionen).

Avseende frågan om lastning och lossning av kemikalier kommer detta ske under övervakning, med möjlighet till nödstopp och på hårdgjorda ytor. Ytorna kommer att utformas med en lutning som leder från brunnarna och på ett sådant avstånd från dem att det går att förhindra föroreningsspridning. Mobil invallningsutrustning kommer finnas tillgängligt i händelse av läckage och spill.

Sid 88 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Vad gäller MSB:s fråga om villkorsförslag 7 rörande olyckor och driftstörningar (yrkande III) är detta i stort sett likalydande med dagens villkor med vissa språkliga justeringar föreslås för att bättre spegla den framtida verksamheten samt praxis.

SSAB har god kännedom om den befintliga anläggningen liksom den framtida verksamhet som ska bedrivas, och bolaget anser därav att ett slutligt villkor bör kunna föreskrivas rörande utformningen av anläggningens beredskap. Nuvarande villkorsförslag tillåter därtill att beredskapen anpassas efter tid för att spegla den aktuella verksamheten. Tillsynsmyndigheten kommer att ha möjlighet att bedriva tillsyn mot bolaget och dess skyldighet att fullgöra kraven i villkor 7 med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken. En delegation skapar en förväntning om att frågan behöver regleras ytterligare utöver de skyldigheter som redan åligger verksamheten, vilket inte är fallet här. Nuvarande villkorsförslag ger erforderligt utrymme att anpassa beredskapen efter rådande förutsättningar, samtidigt som tillsynsmyndigheten kommer att vara en central samrådspart i fråga om den relevanta beredskapen och förmågan att agera vid tillbud eller olyckor.

Naturvårdsverket har framfört vissa synpunkter rörande utsläppen till luft under övergångsperioden. Bl.a. har myndigheten framfört att utsläppen av svaveldioxid förväntas att öka, och att miljöbedömningarna inte tagit erforderlig hänsyn till detta.

SSAB konstaterar att det är en missuppfattning att utsläppen av exempelvis svaveldioxid skulle öka under övergångsperioden. Nuvarande tillstånd ska fortsatt reglera hela verksamheten under övergångsperioden och där föreskrivs att det totala utsläppet av svaveldioxid inte får överskrida 600 ton per år. Nu föreslaget villkor avser endast att reglera hur stor andel av utsläppen som får komma från den omställda verksamheten. De totala utsläppen får således inte öka under övergångsperioden (utan tvärtom kommer exempelvis utsläppen av svaveldioxid att minska). Bolaget överlämnar till domstolen att avgöra om ett sådant förtydligande behövs, eller om det räcker med det förtydligande som bolaget nu lämnar.

Vad gäller Naturvårdsverkets övriga frågor rörande utsläpp kan följande anföras.

Naturvårdsverket har önskat att SSAB närmare beskriver vad som ska gälla avseende utsläpp från verksamheten under övergångsperioden och hur de föreslagna villkorsnivåerna reglerar dessa utsläpp.

Som Naturvårdsverket anger, kommer utsläppen under övergångsperioden att regleras av befintliga villkor i gällande tillstånd tillsammans med föreslagna villkor i ändringstillståndet. SSAB vill tydliggöra att i de fall villkorsnivåer föreslås för totala utsläpp eller produktionsvolymer, så gäller detta inom ramen för vad som redan reglerats i grundtillståndet. Således ska tillkommande villkor inte adderas till befintliga villkor. Detta innebär att för utsläpp av svaveldioxid får maximalt 190 av de redan tillståndsgivna 600 ton/år komma från den nya verksamheten. På samma sätt får maximalt 1,2 miljoner ton av den tillståndsgivna produktionsvolymen om

Sid 89 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

2,5 miljoner ton per år produceras i den framtida anläggningen under övergångsperioden.

Naturvårdsverket har anfört att redovisade miljökonsekvenser och utsläpp för nollalternativet bör sammanfalla med de tillståndsgivna utsläppsmängderna för nuvarande verksamhet, vilket de i ansökan inte gör.

SSAB menar att miljökonsekvensbeskrivningen utgår, precis som Naturvårdsverket anger, från de konsekvenser som uppstår för produktionsscenarion enligt nuläge respektive nollalternativ, där nuläge motsvarar genomsnittlig produktionsvolym för perioden mellan år 2017-2021 och nollalternativ motsvarar full tillståndsgiven produktionsvolym. För nollalternativet utgår dock inte de utsläpp som utgör grunden för miljökonsekvensbedömningen från de tillståndsgivna utsläppsnivåerna, som Naturvårdsverket anger, utan från en uppräkning och bedömning av de uppmätta värdena vid genomsnittlig produktionstakt 2017-2021. De utsläppsnivåer som förväntas uppstå vid full tillståndsgiven produktionsvolym, nollalternativet, ligger alltså lägre än de befintliga villkorsnivåerna. Detta kan bero på att det finns viss marginal i villkoren. För utsläpp av just svaveldioxid, som Naturvårdsverket anger som exempel, regleras också utsläppsmängderna genom produktionsspecifika villkorsnivåer (exempelvis kg SO /ton ämne (CCP)).

Naturvårdsverket har angett att det är viktigt att miljöpåverkan som SSAB redovisar i luftkvalitetsutredningen utgår ifrån och överensstämmer med den verksamhet som framställs i den tekniska beskrivningen och ansökan i övrigt. Naturvårdsverket tolkar de föreslagna villkorsutformningarna som att SSAB, för svaveldioxid, föreslår en tillåtelse om att släppa ut 790 ton per år och att bolaget därför också bör bedöma konsekvenserna av detta scenario.

SSAB har tillagt. Såsom förklaras ovan, ska de angivna 190 ton i villkor 8 (yrkande I) inte adderas till gällande villkor i befintligt tillstånd, utan villkoret förklarar endast hur mycket som får släppas ut från den nya verksamheten, inom ramen för det befintliga tillståndet. De totala utsläppen under övergångsperioden regleras av de befintliga villkoren, alltså 600 ton/år för svaveldioxid. I enlighet med klargörandena ovan blir Naturvårdsverkets farhåga om högre utsläpp till luft till följd av utökade/adderade utsläppsnivåer inte aktuell. Ju snabbare SSAB kan påbörja omställningen, desto snabbare kan utsläppen till luft minskas.

I luftkvalitetsutredningen redovisas att övergångsperioden aldrig genererar högre halter än nollalternativet eller den framtida verksamheten. Därför är inga spridningsberäkningar gjorda för övergångsperioden, utan bedömningarna är utförda baserat på resultat från nollalternativet eller framtida verksamhet. Eftersom övergångsperioden kommer begränsas av nuvarande och sökta produktionsvolymsbegränsningar, kan relevanta slutsatser dras från luftkvalitetsutredningen. SSAB bedömer därför att miljöbedömningarna är utförda i enlighet med den verksamhet

Sid 90 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

som avses bedrivas under övergångsperioden och som framställs i den tekniska beskrivningen.

För den framtida verksamheten bedöms utsläppen av svaveldioxid och stoft minska med ca 70 % jämfört med nollalternativet. Till följd av att även en stor del av utsläppen vid Lulekraft försvinner, som idag uppstår genom förbränning av processgaser från SSABs masugnsverksamhet som ska avvecklas, kommer omfattande minskningar ske som ett resultat av omställningen även avseende NOx sett till de totala utsläppen. Eftersom kraftverket inte är en del av SSABs verksamhet eller aktuell ansökan, har dessa utsläppsminskningar dock inte tagits upp i redovisningen i miljökonsekvensbeskrivningen.

Naturvårdsverket har vidare efterfrågat ett klargörande om förväntade utsläpp till luft av krom, koppar, nickel, zink och mangan. Naturvårdsverket har anfört att värdena av krom och koppar förefaller vara lågt räknade, medan zink och mangan verkar höga.

SSAB har tillagt. Utsläppen av olika metaller vid framtida verksamhet är beroende av sammansättningen av ämnen i ingående råvaror. De råvaror som är avgörande för utsläppen är främst skrot och järnsvamp, men också de olika legeringarna som kommer användas. Utsläppet av metaller påverkas också till stor del av stoftutsläppen då metallerna till största del binds till partiklarna. För framtida verksamhet kommer stoftutsläppet kunna begränsas till mindre än 3 mg stoft/Nm , vilket är lägre än lägsta BAT-nivån.

Krom och koppar: Beräkningsunderlag har uppdaterats efter ansökans inlämnande baserat på fördjupade analyser av värden från SSAB:s egen ljusbågsugnsbaserade verksamhet samt med siffror från andra jämförbara skrotbaserade stålverk med anpassning för den framtida verksamhetens råmaterialmix och normaldrift. Efter uppdaterade beräkningar justeras villkorsförslagen från 40 till 90 kg krom per år samt från 10 till 60 kg koppar per år. En förnyad miljöbedömning har gjorts med anledning av de reviderade förväntade utsläppen och denna justering bedöms inte påverka den bedömning av utsläpp till luft som tidigare gjorts.

Nickel och zink: Angivna mängder för nickel och zink baseras på ljusbågsugnsbaserad verksamhet inom SSAB och bedöms vara relevanta. Jämförelse har också gjort med referensdata mot andra relevanta verksamheter inom Sverige. De i ansökan föreslagna halterna och tillhörande reglerande villkorsnivåer kvarstår. SSAB önskar dock förtydliga att den största delen av det zink som avges i den framtida processen kommer från smältning av skrot i ljusbågsugnarna. Zink hamnar i rökgaserna och renas till stor del i filteranläggningen. Ett mindre bidrag till zinkutsläppen kommer även från metallbeläggningslinjen i vidareförädlingen. De nivåer som uppskattats gällande utsläpp av zink ligger i linje med SSAB:s erfarenheter från de ljusbågsugnar bolaget har i USA, med justering av zinkhalten utifrån EU:s skrotklasser. Den del förzinkat skrot som kommer falla internt och återtas till

Sid 91 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

processen bedöms vara mycket liten och ej av avgörande betydelse för utsläpp av zink. Zinkutsläppen kommer att vara lägre ju större andel järnsvamp som går in som råmaterial.

Mangan: SSAB har konstaterat en felaktighet i beräkningarna och korrekta utsläppssiffror ska vara betydligt lägre än vad som redovisats. Förväntade värden för utsläpp av mangan ligger i storleksordningen 900 kg/år och villkorsförslagen justeras därmed från 2 800 till 900 kg/år. Utsläppen kommer minska ju högre andel järnsvamp som ingår som råmaterial. En förnyad bedömning har gjorts med anledning av de reviderade förväntade utsläppen och denna justering bedöms inte påverka den bedömning av utsläpp till luft som tidigare gjorts. Avgörande för utsläpp av metaller till luft i den framtida verksamheten är fördelningen mellan skrot och järnsvamp som ingående råvaror. Råvarufördelningen kommer avgöras av tillgång, pris och kvalitet. Externt skrot köps uppdelat i olika skrotklasser som har definierade analys-(sammansättning) och storleksintervall. Bedömningen enligt luftkvalitetsutredningen är att MKN klaras för samtliga ämnen oavsett råvarumix och att SSAB:s haltbidrag till de totala halterna generellt är litet.

Avslutningsvis vill SSAB betona att bolaget har god kunskap om skrotbaserad ståltillverkning i elektrostålverk utifrån de befintliga anläggningarna i USA och bolaget har höga ambitioner när det kommer till att hålla nere luftutsläppen från den framtida verksamheten i Luleå.

Naturvårdsverket har uppfattat bolagets förslag som att frågor om ansvar för efterbehandling av eventuella föroreningsskador från verksamhet som inte ska fortsätta kommer att regleras av bestämmelser om verksamhetsutövares ansvar för avhjälpande enligt 10 kap. miljöbalken efter att det nya tillståndet har tagits i anspråk.

SSAB bekräftar att det är riktigt uppfattat. Frågor om ansvar för efterbehandling/ avhjälpande är inte lämpliga att hantera inom ramen för tillståndsärendet för den omställda stålproduktionen.

Naturvårdsverket har noterat att villkorsförslag 14 inte innefattar vattenområden.

SSAB har anfört att bolaget inte har någon erinran mot föreslaget tillägg och justerar villkorsförslaget i enlighet härmed.

Sid 92 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

GENERELLA FÖRESKRIFTER SOM REGLERAR VERKSAMHETEN Verksamheten i drift Verksamheten regleras, förutom av de villkor som kommer att förskrivas för ett tillstånd, även av ett stort antal olika generella föreskrifter. Nedan redogörs för några av dessa föreskrifter.

Den aktuella anläggningen är en industriutsläppsverksamhet enligt industriutsläppsförordningen (2013:250). Som en följd av detta har SSAB sedan tidigare tagit fram och ingett en statusrapport. En genomgång av relevanta BAT-slutsatser för verksamheten visar att SSAB väl uppfyller dessa.

Då det i verksamheten kommer att hanteras farliga ämnen över en viss mängd ska verksamheten följa reglerna i sevesolagen. Syftet är att förebygga och begränsa konsekvenserna av allvarliga kemikalieolyckor. Eventuell säkerhetsrapport och handlingsprogram ska hållas uppdaterade.

Lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE) med följdföreskrifter måste iakttas i verksamheten. MSB har meddelat ett stort antal föreskrifter som innebär att det ställs krav på särskilda åtgärder och försiktighetsmått för att förhindra och begränsa konsekvenser av olyckor vid hantering av sådana varor som klassificeras som brandfarliga eller explosiva. SSAB har erforderliga tillstånd enligt LBE och kommer fullt ut att följa de föreskrifter som gäller för brandfarliga och explosiva varor.

Verksamhetens hantering av farligt gods kommer att omfattas av bestämmelserna om transport av farligt gods i lagen (2006:263) om transport av farligt gods med följdföreskrifter i förordningen (2006:311) om farligt gods samt MSB:s föreskrifter. Föreskrifterna innehåller bestämmelser och förutsättningar som ska vara uppfyllda vid transporter av farligt gods på väg och järnväg. Som mottagare av farligt gods uppställs krav på särskild utbildning och kontroll av gods och dess förpackning. Som avsändare uppställs krav på klassificering av godset, förpackningskrav och dess etiketter samt upprättande av transporthandlingar.

För verksamhetens hantering av kemikalier gäller kemikalielagstiftningen. Det innebär bl.a. att förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer med tillhörande föreskrifter är tillämplig. I förordningen uppställs bl.a. krav på registrering av produkter i produktregister samt uppgiftsskyldighet för den som tillverkar eller för in kemiska produkter i landet. Vidare gäller EU:s förordning (1907/2006/EG) om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier m.m. (REACH-förordningen) som innebär att samtliga kemiska produkter ska vara registrerade och att samtliga kemiska produkter kommer att vara utvärderade utifrån dess miljö- och hälsorisker samt förenade med begränsningar i användningen när den nya anläggningen tas i bruk. Kemiska produkter som har godkänts får bara användas inom det för produkten angivna användningsområdet.

Sid 93 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Därutöver finns det regler om märkning av kemiska produkter i EU:s förordning (1272/2008/EG) om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar m.m. (CLP-förordningen), som bl.a. innebär att alla kemiska varor ska vara klassificerade enligt CLP-förordningen innan de släpps ut på marknaden. Klassificering innebär att man med hjälp av fastställda kriterier ska ta reda på ett ämnes eller en blandnings farliga egenskaper med avseende på hälsofaror, miljöfaror och fysikaliska faror. Det finns också krav på att det ska finnas säkerhetsdatablad för kemiska produkter där information om produkten ges och där skyddsåtgärder för respektive produkt är angivna. Allt detta är sådant som bolaget kommer att följa och som får betydelse för den planerade verksamheten. Den aktuella verksamheten regleras även genom avfallsförordningen (2020:614), som bl.a. innehåller bestämmelser om hantering av avfall, anteckningsskyldighet och transport av avfall. I avfallsförordningen finns även särskilda regler för hantering av farligt avfall, samt för hantering av brännbart och organiskt avfall.

Deponeringen omfattas av förordning (2001:512) om deponering av avfall, samt av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall. I dessa bestämmelser läggs det fast utförliga regler för hur deponeringen ska utföras och vad som får deponeras. Inom verksamheten hanteras köldmedia vilket innebär att kraven enligt förordningen (2016:1128) om fluorerade växthusgaser är tillämplig.

I övrigt omfattas verksamheten av generella regler i miljöprövningsförordningen och förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt producentansvarsregler. Avslutningsvis omfattas verksamheten av arbetsmiljölagen (1977:1160) och föreskrifter som utfärdats av Arbetsmiljöverket.

Kontroll För verksamheten gäller förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll. SSAB har, och kommer fortsatt ha, villkorskrav på att ha kontrollprogram för verksamheten som avser bl.a. att uppfylla följande krav i förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll:

§ 4 Fördelning av det organisatoriska ansvaret § 5 Rutiner för kontroll av utrustning (gäller såväl behandlingsanläggningar som mät- och provtagningsutrustning) § 6 Undersökning och bedömning av risker § 7 Förteckning över kemiska produkter

Kontrollprogrammet utifrån den nya verksamheten kommer att revideras i samband med att tillståndet tas i anspråk och redovisas till tillsynsmyndigheten enligt föreslagna villkor. Förutom ovanstående kommer SSAB inom ramen för sitt miljöledningssystem att utforma interna rutiner för att uppfylla föreskrivna villkor samt krav enligt generella föreskrifter. Verksamhetens miljöledningssystem är certifierat

Sid 94 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

enligt ISO 14001. Verksamheten omfattas av EU:s förordning (166/2006/EG) om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar.

MILJÖBALKENS ALLMÄNNA HÄNSYNSREGLER M.M. Nedan redovisas hur de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken har och kommer att tillämpas. När det gäller den verksamhet som ska avvecklas och som redan har prövats mot miljöbalken saknas skäl att närmare redovisa hur hänsyns-reglerna tillämpas. Detta följer i stället av tidigare redovisningar och domstolarnas prövning.

Kunskapskravet (2 kap. 2 § miljöbalken) SSAB har mycket god kännedom och kunskap om den aktuella platsen liksom om omgivningen runt anläggningen. SSAB har också internationellt erkänd kunskap kring stålproduktion samt de miljöeffekter som verksamheten ger eller riskerar att ge upphov till. Den nya verksamheten bygger på HYBRIT-tekniken som har utvecklats av SSAB tillsammans med bolagets samarbetspartners, vilket visar på SSAB:s gedigna kunskap och ambition att alltid förbättra givna processer.

Under 2002 införde bolaget ett miljöledningssystem enligt den internationella standarden. Certifikatet har förnyats kontinuerligt till senast gällande standard och uppfyller för närvarande kraven enligt ISO 14001:2015. Miljöledningssystemet utgör en integrerad del i bolagets verksamhetssystem som även innefattar certifierade system för bl.a. kvalitet (ISO 9001), laboratorier (ISO 17025) samt säkerhet. I verksamhetssystemet finns föreskrifter, rutiner och arbetsinstruktioner som behövs för att styra verksamheten.

Ansvaret för miljö i verksamheten är delegerat ner på respektive chef och följer företagets linjeorganisation. Miljöutbildningar genomförs normalt löpande för chefer och personal med nyckelpositioner ute i anläggningarna. Bolaget arbetar systematiskt med miljöfrågor, bl.a. genom avdelningen Miljö, som finns vid anläggningen. Avdelningen hanterar bolagets övergripande yttre miljöfrågor, samt har kontakt med myndigheter i dessa ärenden. Regelbundna möten hålls med tillsynsmyndighet.

Miljö- och energirådet är en förbättringsgrupp för miljö och energi och har som uppdrag att samordna det övergripande miljö- och energiarbetet för SSAB i Luleå. I uppdraget ingår att följa upp villkor, mål och nyckeltal för miljö och energi, besluta om åtgärder samt följa upp dessa. Samordning av strategi- och måldelningsarbetet för miljö och energi ingår även i gruppens uppdrag.

Mot bakgrund av bl.a. ovan gör SSAB gällande att kunskapskravet uppfylls med god marginal.

Sid 95 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Försiktighetsprincipen samt principen om bästa möjliga teknik (2 kap. 3 § miljöbalken) SSAB har redovisat hur bolaget uppfyller samtliga de BAT-slutsatser som ska tillämpas på verksamheten. Utöver detta har bolaget föreslagit en rad villkor som kommer att begränsa verksamhetens omgivningspåverkan. Försiktighetsprincipen får också genomslag i SSAB:s verksamhet genom att bolaget har ett miljöledningssystem i verksamheten som skapar förutsättningar för ständig förbättring. Den nya anläggningen och dess processer är redan från start utformade för att minimera verksamhetens omgivningspåverkan.

Produktvalsprincipen (2 kap. 4 § miljöbalken) I SSAB:s kemikaliehanteringssystem listas och riskbedöms de kemiska produkter och kemiska riskkällor som förekommer på varje arbetsplats. Vid behov av en ny kemisk produkt görs en ansökan i systemet. Ansökan granskas av SSAB:s kemikalieadministratörer och bedöms innan beslut tas om en kemisk produkt får användas i verksamheten. Översyn av kemikalielistor och riskbedömningar sker kontinuerligt. Som stöd i kemikaliehanteringsprocessen finns interna rutiner. Ovan visar att produktvalsprincipen beaktas och vidare att SSAB har rutiner som följer upp att detta görs löpande.

Hushållnings- och kretsloppsprincipen (2 kap. 5 § miljöbalken) SSAB arbetar aktivt med resurshushållning, både avseende energiförbrukning, förbrukning av råvaror och i avfallshanteringen. Restprodukter säljs eller kan återanvändas. När det integrerade elektrostålverket är i drift kommer behovet av fasta bränslen att reduceras betydligt. Till ljusbågsugnen används endast en mindre andel fasta bränslen (kol eller motsvarande) för energitillskott och processoptimering. Sammantaget innebär den nu aktuella omställningen att det totala energibehovet vid anläggningen kan minskas med ca 70 procent, och andelen fossila energikällor kan begränsas från ca 95 procent till mycket låga andelstal. Ur hushållnings- och energisynpunkt är den nya anläggningen således helt i linje med angiven hänsynsregel.

Den förändrade energianvändningen för den omställda verksamheten innebär samtidigt att förbrukningen av elkraft kommer att öka. För att kunna tillverka fossilfritt stål är det av vikt att elektriciteten kommer från fossilfria energikällor, och målsättningen är således att endast sådana energikällor ska användas. Den nya verksamheten innebär vidare större möjligheter att kunna nyttja tidigare använt stål (i form av skrot) för förnyad stålproduktion utan försämrad kvalitet. Ur ett större perspektiv är det mycket angeläget att producerade stålprodukter kan komma till förnyad användning, i syfte att minska uttaget av ändliga resurser. Den aktuella omställningen kommer således kunna bidra till en tillverkningsindustri i framkant som än bättre beaktar hushållningsprincipen. Sammantaget är den ansökta verksamheten i linje med hushållnings- och kretsloppsprincipen.

Sid 96 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Val av plats (2 kap. 6 § miljöbalken) Verksamhetens lokalisering har tillståndsprövats vid ett flertal tillfällen. Den östra delen av verksamhetsområdet, där det nu ansökta integrerade elektrostålverket är tänkt att placeras, fylldes ut som ett led i det s.k. Stålverk 80-projektet. Att platsen är väl lämpad för fortsatt stålproduktion torde det inte råda några tvivel om. Att etablera en anläggning på annan plats skulle vare sig vara miljömässigt motiverat eller ekonomiskt rimligt. Den valda platsen uppfyller väl lokaliseringsregeln i 2 kap. 6 § miljöbalken och den nu ansökta verksamheten är helt i linje med gällande översiktsplan och gällande detaljplaner. Ytterligare detaljplaner är under framtagande vilka avser att bekräfta nuvarande och fortsatt markanvändning.

Miljökvalitetsnormer Utredningen visar att den planerade verksamheten inte kommer att medverka till att någon miljökvalitetsnorm för luft eller vatten inte uppnås.

SÄRSKILT BETRÄFFANDE VATTENVERKSAMHETEN (YRKANDE II) Rådighet Områdena där arbeten i vatten kommer att utföras avser fastigheterna , som ägs av SSAB, samt fastigheten , som ägs av Luleå kommun. SSAB har erhållit erforderlig rådighet för ansökta genom avtal. Vad beträffar åtgärden avseende tillfälligt bortledande av grundvatten under anläggningsskedet har SSAB erforderlig rådighet över detta i och med att SSAB äger den aktuella fastigheten där länshållning kan bli aktuellt (fastigheten ).

Sakägare och inverkan på enskilda fastigheter Vattenverksamheten (yrkande II) bedöms endast kunna komma att påverka SSAB:s fastighet samt fastigheten , som ägs av Luleå kommun (som har medgett verksamheten). I övrigt bedöms det inte uppkomma någon inverkan på enskilda fastigheter.

Närmare om sakägarkretsen m.m. bolagets komplettering innan kungörelse Mark- och miljödomstolen har pekat på att det av den tekniska beskrivningen framgår att en fördjupad grundvattenutredning pågår (med mätning av grundvattennivåer, provpumpningar och grundvattenmodellering) som kommer att ligga till grund för en mer precis bedömning av påverkansområde för de planerade schaktarbetena. Vidare anges att skyddsinfiltration kan genomföras för att förhindra skador. Domstolen har ställt frågan när den fördjupade grundvattenutredningen beräknas vara färdigställd och om den avses inges till domstolen, vilka anläggningar som kan tänkas påverkas av bortledningen av grundvatten, vem som äger dessa

Sid 97 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

anläggningar och var de ligger samt om bolaget bedömer att grundvattenutredningen kan påverka sakägarkretsen.

SSAB har tillagt. Det är oklart när SSAB kommer att få länsstyrelsens tillåtelse att utföra aktuella provpumpningsförsök. Försöken är av mycket begränsad omfattning och bedöms inte påverka omgivningen. SSAB bedömer att grundvattenutredningen kan vara färdigställd inom en månad efter att pumpningsförsöken har genomförts. Bolaget har för avsikt att inge denna utredning när den har kunnat färdigställas. I den tekniska beskrivningen och miljökonsekvensbeskrivningen har det redovisats ett teoretiskt beräknat påverkansområde, som kan uppstå till följd av bortledning av inläckande grundvatten från schaktgroparna under anläggningsskedet. Denna bedömning är, såsom framgår av den tekniska beskrivningen, konservativt beräknad. Provpumpningsförsöken kan komma att begränsa detta område, men inte öka det. När dessa försök inte har kunnat genomföras får SSAB utgå ifrån det större, teoretiskt beräknade, området.

Den enda externa fastighetsägaren inom påverkansområdet är Luleå kommun. Det järnvägsspår som går på SSAB:s fastighet tillhör Trafikverket, som äger spåret och har nyttjanderätt till spårområdet. Sakägarförteckningen har därför reviderats utifrån den uppgiften.

Några skador till följd av den temporära grundvattenbortledningen förväntas inte uppkomma. Försiktighetsmått kommer att vidtas, såsom spontning av schaktväggar, att schakterna inte är öppna samtidigt och att skyddsinfiltration kan ske intill stickspåret för att motverka eventuella sättningar, samtidigt som bortledningen av vatten sker under en begränsad tid. Det finns inte några andra anläggningar som skulle kunna skadas till följd av den temporära bortledningen av grundvatten. Några andra sakägare kan inte förutses och grundvattenutredningen kommer inte att öka påverkansområdet, utan möjligen begränsa det. Mot denna bakgrund finns det inte skäl att invänta utredningens genomförande. Grundvattenutredningen kommer att besvara frågan om det behöver ske skyddsinfiltration under pågående anläggningsarbeten. Det räcker att utredningen är klar före anläggningsarbetenas påbörjande.

Ersättning till sakägare Vattenverksamheten förväntas inte medföra någon skada på motstående intressen som kan ge rätt till ersättning enligt 31 kap. miljöbalken. Skulle verksamheten ändå visa sig medföra skador på fastigheter eller rättighetshavare, bör frågan om ersättning hanteras enligt reglerna om oförutsedd skada. Arbetena i schakter är temporära och kommer att ske innanför spont varför påverkansområdet för grundvattenavsänkning kommer att begränsas. Skyddsinfiltration kan bli aktuellt för att förhindra skadliga sättningar i området. Bortledningen av vatten från älven förväntas inte ge upphov till någon skada. Eftersom de planerade vattenverksamheterna inte bedöms medföra några skador i omgivningen bör tiden för anmälan av anspråk på oförutsedd skada bestämmas till minimitiden (fem år från arbetstidens utgång).

Sid 98 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Fiskeavgift Den ansökta vattenverksamheten bedöms inte skada fisket. Någon fiskeavgift ska inte utgå.

SAMRÅD Ansökan har föregåtts av ett omfattande samrådsförfarande enligt 6 kap. miljöbalken. Vad som framkommit vid samrådet har beaktats vid utformningen av verksamheten, vid upprättandet av miljökonsekvensbeskrivningen samt vid upprättandet av ansökan. Den aktuella verksamheten ska enligt 6 § miljöbedömningsförordningen (2017:966) alltid antas medföra en betydande miljöpåverkan, varför något undersökningssamråd inte har genomförts. Då samrådet avsett en verksamhet som omfattas av sevesobestämmelserna har samrådet även avsett hur allvarliga kemikalieolyckor till följd av verksamheten ska förebyggas och begränsas.

SKÄL FÖR VERKSTÄLLIGHETSFÖRORDNANDE Enligt praxis ska vid fråga om verkställighetsförordnande en avvägning göras mellan å ena sidan verksamhetsutövarens intresse av att snabbt komma i gång med verksamheten och å andra sidan de skador på miljön som kan uppstå om tillståndet omedelbart tas i anspråk och de möjligheter som finns att läka sådana skador om tillståndsbeslutet upphävs eller ändras. Det kan konstateras att ett verkställighetsförordnande inte skulle medföra irreversibla skador på miljön verksamheten kommer att bedrivas inom ett område detaljplanelagt för industriändamål där marken redan används för just stålproduktion. Omställningen kommer tvärtom att medföra minskade utsläpp till luft och vatten, samt kommer inte att medföra någon annan negativ påverkan av betydelse. Samtidigt finns ett stort behov av att påbörja anläggningsarbeten utifrån de skäl som har angetts ovan. Mot bakgrund härav föreligger skäl för verkställighetsförordnande för samtliga tillstånd.

ÖVRIGA KOMPLETTERINGAR FRÅN BOLAGET INFÖR KUNGÖRELSE AV ANSÖKAN Teknisk utformning och teknikval Domstolen har förelagt SSAB att sammanfatta vilka olika delar av sökt verksamhet som bolaget kommer att fastställa utformningen av, eller teknikvalet för, först efter ett avgörande i tillståndsfrågorna och hur dessa ställningstaganden påverkar bolagets åtagande enligt det föreslagna allmänna villkoret.

SSAB har tillagt. Underlaget för ansökan om tillstånd för den omställda verksamheten baserar sig i stor utsträckning på en omfattande teknisk förstudie som har pågått sedan februari 2021. Det pågår för närvarande ett löpande utvecklingsarbete

Sid 99 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

och teknisk projektering tillsammans med leverantörer av anläggningens olika delar. I detta arbete har olika leverantörer bland annat tillfrågats om hur långt rening av vatten och luft kan drivas, en diskussion som utgår ifrån gällande BAT-krav. De villkor som har föreslagits baseras därefter på vad leverantörerna kan utlova när det gäller reningsgrad och innebär att SSAB i ansökan har föreslagit villkor som är bättre än nuvarande BAT-krav där tekniken så medger.

aktuell, under förutsättning att det inte medför en annan eller större miljöpåverkan än vad som beskrivs i ansökningshandli angetts i villkorsförslagen minst ska uppfyllas oberoende av den slutliga tekniska utformningen. Det är dock inte möjligt att ange den exakta utformningen förrän senare i projekteringsfasen. Den teknik som väljs ska dock alltid klara det som har angetts i ansökningshandlingarna, vilket utgör en viktig del av den tekniska specifikation som leverantörerna av utrustning måste klara av. I vissa fall är det oklart hur långt tekniken kommer att kunna drivas och i dessa fall har bolaget föreslagit att slutliga villkor ska fastställas först efter en prövotid.

I stort är teknikvalen likartade oaktat val av leverantör av huvudprocessutrustning. Huvudleverantörerna av ljusbågsugnar har dock olika koncept gällande just matning av skrot till ljusbågsugnen. Här erbjuder olika leverantörer olika lösningar, vilket innebär att de två huvudkoncepten behöver hållas öppna för att SSAB ska kunna anpassa sin verksamhet på bästa möjliga sätt. Vid val av slutlig leverantör behöver flertalet aspekter beaktas såsom logistik, produktionsmässiga aspekter, arbetsmiljö m.m. Om SSAB i nuläget låser fast en specifik metod för matning av skrot, så skulle det vidare innebära att bolaget låser fast sig vid en specifik leverantör, vilket inte är önskvärt. Således behöver val av metod för skrotmatning fastställas först efter att detaljprojektering av anläggningen är fastställd. Såsom framgår av avsnitt 5.2 kommer dock skrotmatningen ske inbyggt oavsett matningsmetod, vilket varit (och är) en förutsättning för projekteringen. Skillnaden i miljöpåverkan mellan olika leverantörer förväntas bli obetydlig. Sammantaget är det många olika faktorer som måste beaktas och vägas in vid val av utformning och tekniska lösningar, vilket gör att det är mycket svårt att titta på och jämföra enskilda processdelars för- och nackdelar. SSAB har dock i över tre år bedrivit en teknisk studie och ägnat tusentals ingenjörstimmar åt att säkerställa en teknisk utformning som kombinerar hög automationsgrad, bästa möjliga energieffektivitet, maximalt utnyttjande av förnybar energi och lägsta möjliga miljö-och klimatpåverkan.

Rening av processvatten Mark- och miljödomstolen, Naturvårdsverket och HaV har ställt frågor om hur processvattnet ska renas. Det efterfrågas bland annat vilka alternativa reningsmetoder som utretts och effekten av dem.

Sid 100 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

I ansökans tekniska beskrivning har rening av processvatten redovisats. Nedan utvecklas denna redovisning ytterligare avseende vilka olika tekniker för processvattenrening som är aktuella.

Internt cirkulerande processvatten Processvatten är vatten som är i direktkontakt med material eller process och som behöver renas med avseende på metaller, olja och suspenderade ämnen. Processvattnet används huvudsakligen för direkt kylning av produkter och processer men även för att till exempel spola bort glödskal och renskölja band efter betning. Processvattnet renas och återcirkuleras vid de olika processtegen. Flödet är som störst i stränggjutning och varmvalsning. Huvudprincipen är att vatten från respektive processdel cirkulerar via lokala reningsanläggningar för att säkerställa att rent vatten återförs inom samma delprocess. Vid produktion av produkter med störst kylbehov, cirkuleras ca 40 000 m processvatten per timma i de interna systemen. För att hålla nere salthalterna i systemet, avblöds en mindre delström renat processvatten från respektive delström till reningsverk för ytterligare rening innan avledning till recipient. Totalt i det integrerade elektrostålverket med varmvalsning och vidareförädling avleds ca 125 m /h renat processvatten till recipient.

I den pågående dialog och projektering som sker med olika leverantörer av reningsutrustning, diskuteras möjligheten att nå ytterligare recirkuleringsgrad eller på annat sätt minska delströmmen renat processvatten som avleds till recipient. Diskussioner förs bland annat runt möjligheten att nyttja avblödningen för produktion av påfyllnadsvatten eller för slaggkylning. Alternativt kan vattnet förångas i ett så kallat Quench Tower, en metod som ger ett kondensat samt ett koncentrat som behöver tas omhand som avfall. Nackdelen med metoden är att den kräver energi för att vattnet ska kunna förångas.

Det fortsatta projekteringsarbetet syftar också till att se över möjligheten att nå ner till ännu lägre halter på det renade processvattnet till recipient. Detta är skälet till att SSAB föreslagit att frågan om slutliga villkor bör utredas under en prövotid. SSAB har mångårig erfarenhet av vattenrening från ståltillverkning inklusive valsning och/eller vidareförädling i Borlänge, Oxelösund och Hämeenlinna (Tavastehus). Den exakta utformningen av reningsanläggningar och reningsverk är inte klar, men de olika tekniker som utreds uppfyller högt ställda utsläppskrav (vilket framgår vid en jämförelse mellan föreslagna villkor och BAT-slutsatserna).

Övergripande system för rening av processvatten Nedan anges en schematisk bild av vattenreningssystemet för det integrerade elektrostålverket. Av bilden framgår att den omställda verksamheten i Luleå kommer att ha flera internt cirkulerande system med separata reningsanläggningar inom de olika anläggningsdelarna stränggjutning, varmvalsning och vidareförädling.

Sid 101 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utrustningsleverantörerna kommer att tillhandahålla strikta processgarantier och tillgänglighet vad gäller utsläpp och utgående flöden. Det samlade utsläppet av renat processvatten (från de olika processdelarna) till de två reningsverken kommer vara litet under normal drift, upp till 125 m /timme. Flödet kommer dock variera under året och beror av hur mycket renat processvatten som behöver släppas i samband med underhållsstopp eller upprampnings- och nedrampningssituationer (då behovet av att omhänderta och rena vatten typiskt sett kan vara större).

Recipientbedömningen har utgått från ett kontinuerligt utsläpp om 125 m /h och halter i vattnet enligt förslaget till provisorisk föreskrift. Detta är en konservativ bedömning av recipientpåverkan, eftersom flödet till recipient förväntas ligga under den nivån under större delar av året. Halterna i föreskriften förväntas inte heller tangeras under hela året utan variera i olika grad under denna maxnivå.

Cirkulation och rening av processvatten Stränggjutning, varmvalsning och kylsträcka I figuren nedan redovisas en schematisk bild av processvattenreningen från stränggjutning, varmvalsning och kylsträcka. Siffrorna i figurerna ska läsas tillsammans med den numrerade texten nedan.

Lokal reningsanläggning för stränggjutning och varmvalsning:

1Processvatten från stränggjutning och varmvalsning förs i separata strömmar till bassänger där glödskalet avskiljs med hydrocykloner eller gravitation, beroende på grovlek på glödskal. Samtidigt avskiljs olja. Glödskalet som avskilts, lyfts med skopor för avrinning och vidare hantering. Oljan som avskiljs skickas i väg till extern mottagare för destruktion.

Sid 102 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

2Det grovfiltrerade processvattnet som även genomgått oljerening, överförs till sedimenteringsbassänger. Här sedimenterar det finare glödskalet och ytterligare oljeavskiljning sker. I bassängerna lyfts det sedimenterade glödskalat med skopor i likhet med föregående steg för avrinning och vidare hantering. Oljan som avskiljs skickas i väg till extern mottagare för destruktion. 3. Det renade processvattnet flödar över till nästa bassäng. Härifrån pumpas vattnet vidare via ett batteri med sandfilter för ytterligare reningssteg innan det förs vidare via värmeväxlare till bassäng för renat processvatten. Efter dessa steg pumpas processvattnet tillbaka till processerna. En viss avblödning av renat processvatten leds till reningsverket (tank 8).

Sid 103 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Lokal reningsanläggning för kylsträcka:

4-6. I kylsträckan efter varmvalsning, används processvatten för att skapa egenskaper hos produkterna. Efter användning i kylsträckan leds processvattnet till en första bassäng. Från bassängen pumpas ett delflöde till ett batteri av sandfilter och ett delflöde går till nästa bassäng. Från bassängen (nr 5) pumpas vattnet via värmeväxlare till bassängen för renat processvatten. Här tillförs kemikalier vid behov för att upprätthålla kravet på vattnets kvalitet. Vattnet pumpas sedan tillbaka till processen. En viss avblödning av renat processvatten leds till reningsverket (tank 8).

Backspolning/slamavskiljning:

7Backspolning från filter (både från stängda och öppna kylsystem) samlas i en bassäng. Härifrån rinner det till en mixerbassäng där polyelektrolyt tillförs innan vattnet processas i en slamavskiljare/förtjockare och efterföljande filterpress. Vattnet återförs preliminärt till sedimenteringsbassängerna (nr 2). Reningsverk: 8. Dränering och avblödning från stängda och öppna kylsystem leds till reningsverket där det samlas i bassänger/tankar innan ytterligare reningssteg. 9. I reningsverket sker ytterligare reningssteg. Olja avskiljs genom oljeskimning där luftinjektion skapar oljehaltigt skum som samlas på ytan och skrapas bort. Sedan leds processvattnet till en filtreringsanläggning, exempelvis lamellseparator, ultrafiltrering eller omvänd osmos. 10. Det renade processvattnet samlas upp i en tank för slutkontroll innan det släpps till recipient.

Vidareförädling I Figur 6 redovisas en schematisk bild av processvattenreningen från vidareförädlingen. Här illustreras de lokala reningsanläggningarna med cirkulerande ljusblå pilar, medan reningsverket som hanterar avblödningen från de lokala reningsanläggningarna beskrivs närmare. Flödet i det här systemet är betydligt mindre än de flöden som cirkulerar i stränggjutnings- och varmvalsningsdelen. Siffrorna i figurerna ska läsas tillsammans med den numrerade texten nedan.

1Det basiska processvattnet som avblöder från kallvalsning (emulsion) och avfettning/bandrengöring, innehåller rester av olja och finare partiklar. Detta vatten leds till en bassäng där det homogeniseras. 2. Efter homogenisering förs det långsamt över i nästa bassäng där olja avskiljs med hjälp av uppvärmning, mixer och oljeskimmers.

Sid 104 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

3Överpumpning sker sedan till en reaktortank med flera sektioner. Först mixas vattnet samtidigt som det tillförs kemikalier för att sänka pH, för koagulering samt att bryta upp emulsionen. 4. Efter behandling i reaktortanken sker oljeavskiljning med oljeskimmer. Luftinjektion skapar oljehaltigt skum som samlas på ytan, vilket skrapas bort och samlas upp. Behandlat (surt) vatten förs vidare till nästa behandlingssteg (reaktortank, nr 6).

5Processvattnet som avblöder från rengöringssteget efter betning samlas i en tank där det först homogeniseras innan det förs över till en reaktortank där det blandas med det behandlade vatten som beskrivits ovan. 6. Fortsatt behandling av processvattnet sker i en reaktortank med flera sektioner. Kemikalier tillförs för att justera pH och oxidera organiska föreningar för att i nästa steg åter justera pH och fälla ut metaller som hydroxider. 7. Polyelektrolyt tillförs det behandlade vattnet innan det går via en klarningsprocess. Det slam som skapas går via en filterpress. Slammet samlas upp för

Sid 105 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

vidare hantering och vattnet går tillbaka in i reningsprocessen. Det renade vattnet från klarningsprocessen förs vidare till nästa reningssteg. 8. Ytterligare rening sker genom pH-kontroll och neutralisering innan slutreningssteget. 9. Sista steget i reningsverket är kolfiltrering/sandfiltrering. Backspolning av filter går till en tank och sedan via slamavskiljning (vattnet från slamavskiljning leds tillbaka i reningsprocessen). 10. Det renade processvattnet samlas upp i en tank för slutkontroll innan det släpps till recipient.

Övriga frågor kring processvatten Naturvårdsverket önskar förtydligande av om dubbelmantlade kylkretsar eller andra tekniker kommer att användas för att säkerställa att processvatten inte oavsiktligt kommer i kontakt med det sekundära kylvattnet. Beskrivningen av på vilket sätt bolaget avser att konstruera värmeväxlarna så att processvatten inte kontaminerar kylvatten behöver förtydligas i detta avseende.

Kylkretsarna kommer vara utformade med läckageövervakning i anläggningens styrsystem, som ger larm till SCADA10-systemet, som kommer att användas för att kontrollera, övervaka och analysera industriella enheter och processen. Vid slutligt val av utrustning säkerställs att uppställda tekniska krav och angivna miljökrav uppfylls. I samband med detta verifieras tillräcklig tätning, strukturernas hållbarhet, skydd och effektiv värmeöverföring. Dessutom underhålls utrustningen av fackmän enligt det intervall som krävs enligt tillverkarens instruktioner. SSAB har ett underhållssystem där rutiner för underhållet av all utrustning läggs in i systemet och där systemet ger aviseringar vid rätt tidpunkt. Kylkretsar kommer att ha beredskapsutrustning som möjliggör en snabb reaktion vid läckage så att olyckor eller utsläpp till miljön undviks och begränsas.

Naturvårdsverket vill att SSAB förtydligar på vilket sätt det säkerställs att utgående vatten uppfyller BAT-AEL i både BAT-slutsatserna för järn- och ståltillverkning (IS) och bearbetning av järnmetaller (FMP) avseende totala suspenderade ämnen. SSAB har för avsikt att upprätta ett kontrollprogram för villkorsuppföljning såväl som för uppföljning av BAT-AEL. I programmet kommer det framgå vid vilka kontrollpunkter provtagning kommer genomföras av utgående vatten och hur resultaten ska tolkas. SSAB kommer att följa båda BAT-slutsatserna.

Provtagning kommer även ske för det recirkulerande processvattnet i de lokala reningsanläggningarna för att säkerställa att reningen fungerar, att vattenkvalitetskraven för processen uppfylls och för rätt behandling/dosering av tillsatser i reningen. I och med detta erhålls god kontroll på respektive delflöde som avblöder till reningsverken. Det renade processvattnet samlas upp i en tank för slutkontroll innan det släpps till recipient.

Sid 106 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Naturvårdsverket pekar på att medlemsstaterna enligt industriutsläppsdirektivet ska säkerställa att ett tillstånd omfattar också annat än normala driftförhållanden, till exempel läckor, störningar, arbete med igångsättning och tillfälliga avbrott. Det svenska genomförandet innebär att detta regleras i tillståndet enligt miljöbalken. Om bolaget bedömer att det utifrån de allmänna hänsynsreglerna bör föreskrivas villkor i nivå med vad som också följer av BAT-AEL, måste det anges på vilket sätt annat än normala driftsförhållanden ska regleras. Naturvårdsverket vill i detta sammanhang också framhålla att det utifrån de allmänna hänsynsreglerna kan vara motiverat med strängare begränsningsvärden för normal drift än som följer av BAT- AEL.

Halterna för utgående vatten som tagits fram som en provisorisk föreskrift har utgått från relevanta BAT-nivåer, diskussioner med leverantörer av reningsutrustning samt utifrån erfarenhet av vilken rening som har uppnåtts i motsvarande reningsanläggningar som SSAB har erfarenhet av att driva. Föreslagna villkor uppfyller väl BATkraven och ligger för flera parametrar i det lägsta intervallet. De villkorsförslag som SSAB har lämnat täcker också, till skillnad från BAT-slutsatserna, även de onormala driftförhållandena. Mot denna bakgrund finns det inte skäl att särskilt reglera vad som ska gälla vid onormal drift. Såsom har redovisats i miljökonsekvensbeskrivningen och kompletteringar kommer utsläppet av renat processvatten att vara av begränsad omfattning, både när det gäller mängden processvatten och halter.

Totalt kommer SSABs utsläpp till vatten att minska väsentligt jämfört med idag. De ansökta förändringarna medför en stor positiv betydelse för möjligheterna att kunna uppfylla miljökvalitetsnormerna för vattenförekomsten Inre Hertsöfjärden. Utsläppen från den omställda verksamheten bedöms inte påverka möjligheten att uppnå miljökvalitetsnormer för vatten i Sandöfjärden.

Buller m.m. SSAB har emottagit kompletteringsönskemål kopplat till buller, som i detta avsnitt bemöts utifrån både lokaliseringsförutsättningar för olika processdelar, planerad drift och möjliga skyddsåtgärder inklusive kostnader. Några av frågorna i detta avsnitt rör också hantering av restprodukter, samt dess aspekter på buller och damning.

Lokalisering och layout Naturvårdsverket vill att SSAB redovisar möjliga alternativa lokaliseringar för skrothanteringen som innebär att riktvärden i Naturvårdsv industri- verket undrar även över varför lossning av skrot från järnväg inte sker i anslutning till stålverket.

Sid 107 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

I detta avsnitt redovisas de överväganden som har gjorts i samband med utformningen av anläggningen och lokaliseringen av skrothanteringen. Förutsättningarna att nå riktvärdena i Naturvårdsverkets vägledning har beskrivits i bullerutredningen och utvecklas nedan.

Utformning och placering av den planerade anläggningen inom SSAB:s befintliga industriområde är framtagen med hänsyn till ett antal olika faktorer, se miljökonsekvensbeskrivningen. En utgångspunkt är att det integrerade elektrostålverket är cirka 1500 meter långt och ska rymmas inom SSAB:s markytor. En annan utgångspunkt är att det finns en nära tillgång till en hamn. Anpassning har också skett till höjdrestriktioner med avseende på Luleå flygplats, som är av riksintresse för kommunikationer, liksom till Norrbotniabanans alternativa östra sträckning.

Ytterligare en central faktor för omställningens genomförande är att den befintliga verksamheten kommer att fortgå under byggnation och uppstart av det integrerade elektrostålverket, vilket innebär att anläggningarna för den omställda verksamheten inte kan placeras på plats där den befintliga verksamheten bedrivs. Vidare måste utformningen ta hänsyn till bland annat närboende och att materialflödet för den framtida verksamheten behöver anpassas utifrån områdets förutsättningar så att interna transporter kan minimeras och att antalet olika moment i logistiken kan begränsas. En effektiv produktion och ett effektivt flöde minskar bland annat risken för onödiga driftstopp och olyckor.

Sammantaget ser inte SSAB att det finns några bättre alternativ för utformningen av anläggningen än den som redovisats i ansökan. Det integrerade elektrostålverket är placerat längst österut inom SSAB:s verksamhetsområde och produktionsflödet går i västlig riktning. Med planerad flödesriktning ligger ljusbågsugnarna så nära Malmporten som möjligt, där majoriteten av skrotleveranserna kommer att komma in och utflödet av valsade band på rulle ligger närmre Victoriahamnen där utleverans planeras. Initialt, innan den nya hamnen inom projekt Malmporten har anlagts, kommer även skrotleveranserna ske vid kaj i Victoriahamnen.

En mindre andel skrot (ca 3% av den totala skrotleveransen) kommer levereras via järnväg och lossas på befintlig plats för skrotlossning, dvs där skrot redan idag lossas för den befintliga verksamheten. Järnsvampen, som också kommer in via järnväg, kommer att lossas vid planerad lossningsstation norr om stålverket. Den järnväg som går söder om elektrostålverket ligger utanför SSAB:s verksamhetsområde och där finns inte plats för en ny lossningsstation för skrot. Den mindre andel skrot som kommer via järnväg (runt 3 %) har därför av utrymmesskäl placerats längre från stålverket till förmån för de större volymerna järnsvamp (som kommer via järnväg) samt det skrot som kommer med båt.

Skrothantering Domstolen har förelagt SSAB att komma in med detaljerad beskrivning av hur mottagning, kontroll och hantering av skrot planeras, samt även hanteringen av

Sid 108 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

skrot ur bullersynpunkt. Vidare pekar domstolen på att val av metod för matning av skrot till ljusbågsugnen i hög grad kan påverka den framtida bullersituationen. Domstolen har förelagt SSAB att lämna en beskrivning av vilka överväganden som gjorts kring öppen/inbyggd skrotgård.

Naturvårdsverket anger att huvudalternativet för hantering av restprodukter och skrot bör vara att transport sker med bandmatare och att hanteringen sker inomhus.

En redovisning av de övergripande övervägandena för anläggningens planering och utformning har lämnats ovan. Lossning av skrot som kommer med båt sker i regi av hamnen och kommer initialt ske vid kaj i Victoriahamnen. När den nya hamnen har anlagts, projekt Malmporten, kommer skrotlossningen att flytta till det nya kajläget. SSAB behöver en lösning för skrothantering som kan möta upp lossningskapaciteten vid olika kajpositioner och kajplatser och som inte påverkar projekt Malmporten.

Såsom anges i den tekniska beskrivningen hämtar SSAB skrotet från hamnen och kör det med transportfordon till SSAB:s planerade ytor för skrotlagring inom verksamhetsområdet.

För att undvika sammanblandning av olika skrotkvaliteter lagras det mottagna skrotet på olika platser. För skrotkvaliteter som används i stor omfattning i produktionen, kommer lagringen att ske på flera olika fysiska platser. Detta behövs för att undvika flaskhalsar när skrotsorter ska plockas ihop inför transport till stålverket. För att klara logistiken med olika hamnlägen och olika lagringsplatser, i kombination med behovet av radioaktiv kontroll och vägning av inkommande skrot, är skrothantering med fordonstransporter en förutsättning. Att använda bandmatare är inte tekniskt möjligt i detta steg.

Den dagliga hanteringen av olika skrotkvaliteter kommer ske inom det så kallade dagliglagret. På dagliglagret kommer en kontinuerlig skrothantering att ske där olika skrotkvaliteter plockas ihop och transporteras till skrotkorg alternativt skrotfack placerade inne i stålverksbyggnaden. Hanteringen på dagliglagret kommer att ske inomhus, inne i flera stora industrihallar, för att minimera buller och damning till omgivningen. Vidare skyddar hallarna skrotet från snö, is och regn.

Väggar och tak i dessa hallar kommer att vara extra ljudisolerade (jämfört med normalfallet med ett lager PVC duk) för att dämpa buller. Öppningen på respektive hall kommer att placeras för att minimera ljudutbredningen mot bostäder. Konceptet med hantering i flera industrihallar ger således både bullerdämpning och väderskydd, samtidigt som det ger flexibilitet för att hantera flera skrotkvaliteter (där de vanligast förekommande skrotkvaliteterna kommer lagras i flera hallar för att undvika flaskhalsproblematik).

Sid 109 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Ett område fungerar som en skrotbuffert och kallas säkerhetslagret. Detta är en öppen yta, men som kommer att ha avskärmning av buller, t.ex. bullervall eller bullerskärm. I bullerutredningen redovisas detaljer kring skärmning. Säkerhetslagret kommer att användas i mindre omfattning än dagliglagret. Det normala flödet är att ta skrotet direkt från kaj, via våg och radioaktiv kontroll, till lagerplats på dagliglagret. Säkerhetslagret kan komma att användas för avlastning i flödet vid de tillfällen när produktionen huvudsakligen baseras på skrot (dvs när ingen eller liten andel järnsvamp används), alternativt när lagernivåerna på skrot är höga.

Såsom redovisats i den tekniska beskrivningen utreder SSAB två olika sätt att mata ljusbågsugnarna med skrot; satsvis korgmatning och kontinuerlig bandmatning. Oavsett metod så kommer skrotet transporteras från industrihallarna på dagliglagret till stålverksbyggnaden med fordon. Matning av ljusbågsugn sker inomhus i stålverksbyggnaden med stängda automatiska portar, varför själva matningen till ljusbågsugnen har begränsad effekt för anläggningens bullernivåer. Vid korgmatning, där en skrotkorg fylls med skrot som sedan töms ner i ljusbågsugnen, fylls korgarna med skrot inne i stålverksbyggnaden. Vid bandmatning, där skrot lastas på ett transportband som leder in till ljusbågsugnen, kommer skrotet först lastas till skrotfack inne i stålverksbyggnaden och därifrån kommer takkranar lasta skrotet från skrotfacket till bandet.

När ljusbågsugnen är fylld stängs locket och elen slås på. Varje smälta tar ca 45-60 minuter. Full produktionstakt innebär cirka en smälta per timme och ljusbågsugn. Eftersom produktionen går dygnet runt så behöver även skrothanteringen ske dygnet runt, oavsett skrotmatningsmetod.

Den mindre andel skrot (ca 3 % av den totala skrotleveransen) som kommer via järnväg lossas med en kran från tågvagnarna till ett transportfordon som sedan kör till området för skrotlagring. Denna hantering sker endast dagtid.

Hantering av restprodukter Naturvårdsverket har framfört att man saknar en beskrivning i bild och gestaltning av hur viss hantering av restprodukter kommer ske med utsug, då det för detta bör finnas byggnader och utsläppspunkter som inte framgår av bilderna i ansökan. Man önskar förtydligande av hur slagghantering och annan biprodukthantering kommer ske och om någon del kommer ske utomhus behöver kostnader redovisas för alternativet att hantera restprodukter inomhus.

De schematiska illustrationer som visas i ansökan illustrerar endast huvudprocesserna, dvs det integrerade elektrostålverket med valsverk och vidareförädling. Ingen gestaltning har gjorts för kringverksamheter såsom till exempel hantering av restprodukter. I den befintliga verksamheten på Svartön sker all slagghantering

Sid 110 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

utomhus. I den framtida verksamheten avser SSAB att bygga in slaggtippning och slaggkylning. Kostnaden för detta uppgår till ca 70 miljoner kr.

I bullerberäkningarna som redovisats i bullerutredningen har källdata för buller antagits från den befintliga slagghanteringen utomhus, då det inte finns någon detaljerad information om den bullerdämpande effekten av inbyggnaden i detta läge. Ljudbidraget från slagghanteringen är således konservativt beräknat. När slaggen från en smälta har samlats upp i slaggbyttan under ljusbågsugnen, hämtas den fulla slaggbyttan av en slaggtruck och ersätts med en tom slaggbytta. Detta sker i ett visst tidsfönster mellan ugnens smältor och regleras med ett signalsystem till truckföraren. Slaggtrucken kommer åt slaggbyttan via en port i ljusbågsugnsbyggnaden, som öppnas och stängs automatiskt.

Slaggtrucken transporterar sedan slaggbyttan till slaggkylningen. Av säkerhetsskäl planeras en särskild väg för slaggbyttransporter från ljusbågsugnarna till slaggkylningsanläggningen. Transport av het slagg med slaggbytta och slaggtruck är ett väl beprövat system. Bandmatning av flytande het slagg är inte en tekniskt lämplig lösning.

Vid slaggkylningen tippas slaggen inomhus på en bädd som är inbyggd under en huv med utsug för att minska utsläppen till luft. En viss luftkylning sker i det här steget och olika slaggtyper hanteras i separata flöden. Slaggen flyttas sedan med hjälp av hjullastare till olika containrar och även denna hantering sker inbyggt under huv. Containrarna transporteras vidare för vattenbegjutning av slaggen, där nedkylningen påskyndas. Vatten från slaggkylningen avdunstar till stor del och resterande vatten återcirkuleras. Eventuellt restvatten samlas upp och renas i reningsverket. Det kan även bli aktuellt att låta slaggen luftsvalna. Valet av kylning och kylhastighet görs för att optimera/förbättra slaggens produktegenskaper. Sammanfattningsvis kommer slagghanteringen ske inbyggt enligt den principiella utformningen i nedanstående figur.

Sid 111 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Den kylda slaggen transporteras i nästa steg vidare för upparbetning. Hur slaggen kommer att upparbetas kommer att skilja sig åt beroende på mottagare och användningsområde och utformningen av upparbetningsanläggningen kommer därför att utvecklas utifrån dessa förutsättningar. Risk för damning och buller kommer att ligga till grund för de skyddsåtgärder som kommer att vidtas, exempelvis behov av inbyggnad, bearbetning under huv, bevattning med mera. Detta är dock detaljer som är för tidiga att bestämma i detta läge.

Bullerdämpande åtgärder och kostnader för dessa Naturvårdsverket har ställt kompletterande frågor rörande kostnader för bullerdämpande åtgärder och möjligheterna till inbyggnation. Mark- och miljödomstolen har även efterfrågat en mer detaljerad beskrivning av skrothantering ur bullersynpunkt.

SSAB har tillagt bl.a. följande. Omställningen av SSAB:s stålproduktion som nu planeras är ett komplext projekt, som kräver att en rad olika överväganden och anpassningar görs. Inom ramen för projektet aktualiseras, utöver krav på miljöskydd bland annat frågor om effektiv produktionsplanering, logistik, utformning av upplagsytor, arbetsmiljö, risk, flöden av material, energiförsörjning m.m.

Stålproduktion har bedrivits på den aktuella platsen sedan 1940-talet. Verksamheten arbetar aktivt med bullerfrågor och med åtgärder för att minska verksamhetens uppkomst av buller till omgivningen. Historiskt har klagomål avseende buller vid normal drift varit sällsynt och har främst förekommit vid tillfällig fackling av överskottsgas (en åtgärd som nu försvinner i och med omställningen).

I samband med omställningen finns goda möjligheter att implementera buller-

bullerutredningen), vilka varit centrala vid planeringen av den nya anläggningen. En av de stora fördelarna ur bullersynpunkt är att den nya anläggningen flyttas österut på Svartön. Den omställda verksamhetens placering innebär i sig att Naturvårdsverkets riktvärden klaras för ett betydligt större antal bostäder jämfört med idag.

SSAB har, som framgår av tillståndsansökan, gjort ett mycket omfattande tekniskt utredningsarbete när det gäller lokalisering och planerad drift av den omställda verksamheten. Kopplat till buller kan bland annat nämnas att skrothantering har varit en prioriterad fråga för att minimera påverkan vid bostäder, både gällande placering och föreslagna skyddsåtgärder. Skrothantering inom aktuella placeringsrutor är gynnsamt placerade ur bullersynpunkt, då de ligger långt ifrån majoriteten av bostäder i närområdet. Den noggranna planeringen av verksamhetsytorna, i kombination med planerade skyddsåtgärder, är anledningen till att påverkan av både ekvivalent och maximal ljudnivå minskas vid majoriteten av bostäder jämfört med dagens drift.

Sid 112 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

För att klara ljudnivåerna enligt nuvarande tillstånd, vilka även föreslagits som villkor för det nya tillståndet, har en rad anpassningar och skyddsåtgärder behövt vidtas i planeringsskedet.

Dessa åtgärder, till en uppskattad kostnad om ca 765 miljoner kronor, är alltså skyddsåtgärder som SSAB redan åtagit sig att utföra och bekosta, för att minska bullret till omgivningen. Det bör noteras att åtgärderna inte är nödvändiga utifrån ett produktionsmässigt perspektiv, utan skyddsåtgärderna avses vidtas enkom för att minska SSAB:s omgivningspåverkan från den framtida anläggningen.

De redovisade kostnaderna för att nå 45 dB (dvs. nuvarande villkor och det som föreslås ska vara fortsatt gällande framgent) avser konstruktionsåtgärder som behövs utöver de standardlösningar som normalt skulle vara aktuella för denna typ av anläggning. De kostnader för inbyggd skrothantering på dagliglagret (industrihallarna) som redovisades i ansökan baserades på ett antagande om stålhallar med sandwichpanel. I det fortsatta arbetet har SSAB fått in prisuppgifter från leverantörer av PVC-hallar som bedöms ge motsvarande bullerdämpning till en lägre kostnad, inklusive markarbeten och fundament. Nya prisuppgifter medför att den uppskattade tilläggskostnaden för skyddsåtgärder som SSAB har åtagit sig för att nå 45 dB nattetid har justerats från 950 MSEK till 765 MSEK. Utöver detta har antagits en kostnad på ca 70 MSEK för den inbyggnad av slaggtippning och slaggkylning som redovisats för.

I samband med översynen av kostnaderna inom ramen för denna komplettering kan bolaget konstatera att dessa är rimligt angivna och åtgärderna har bedömts effektiva för att minska omgivningspåverkan från buller, om än att kostnaden för skyddsåtgärderna får betraktas som hög.

Övrigt gällande buller Naturvårdsverket anger att vägledningens värden ansetts rimliga att innehålla för andra jämförbara verksamheter och refererar till SSAB Oxelösund samt H2GS.

SSAB vill inledningsvis peka på att det är mycket svårt att dra paralleller ur bullerhänseende med andra anläggningar, såsom Naturvårdsverket vill låta göra. Alla anläggningar har olika förutsättningar när det gäller bullerfrågor och, såvitt SSAB känner till, finns inte något befintligt större stålverk i Sverige där riktvärdena enligt Naturvårdsverkets vägledning innehålls. I denna prövning har det föreslagits ett ekvivalent värde om 55 dB(A) dagtid, 50 dB(A) kvällstid och 45 dB(A) natt, med högsta momentana ljudnivå nattetid om 55 dB(A). I SSAB Oxelösunds tillstånd har det föreskrivits ett prövotidsvillkor som är högre än de föreslagna nivåerna i denna prövning; (55 dB(A) och 53 dB(A) under kvälls- och nattetid, med högsta momentana ljudnivå nattetid om 65 dB(A). Under prövotiden ska SSAB utreda möjligheterna att nå Naturvårdsverkets riktvärden.

Sid 113 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Det bör avslutningsvis noteras att antalet fastigheter som kan påverkas av buller minskar väsentligt med den nya utformningen där verksamheten drar sig längre ifrån bostäder. Ljudnivåerna är inte på en högre nivå än att inomhusnivåerna kommer att ligga väl under Folkhälsomyndighetens riktvärden för inomhusbuller. Omställning av verksamheten i Luleå bedöms, i enlighet med miljökonsekvensbeskrivningen, innebära små till måttlig positiva konsekvenser med avseende på buller jämfört med nollalternativet.

Dagvatten Hårdgöring av verksamhetsområdet Naturvårdsverket anser att det för dagvattenhanteringen behöver redovisas hur man avser att förhindra infiltration i mark för att förhindra läckage från förorenade områden. SSAB bör redovisa hur stor andel av marken (verksamhetsområdet) som kan hårdgöras, när det kan ske och vilka kostnader som är förknippade med detta. De miljötekniska markundersökningar som har genomförts, visar att det finns föroreningar i olika grader inom ytorna som SSAB vill nyttja för den omställda verksamheten. Haltvariationerna är stora och kan inte lokaliseras till något specifikt område med kända föroreningskällor.

Laktester som gjorts på jord/fyllnadsmassor, visar att utlakningen är mycket liten i förhållande till totalhalterna i materialet, det vill säga att föroreningarna är hårt bundna i marken. Det är förväntat eftersom förorenade/utfyllda massor har legat länge på platsen och har utsatts för regn och snösmältning under lång tid. De föroreningar som har varit löst bundna till materialet har till stor del lakat ut. Redan idag medför infiltration av regnvatten således endast en begränsad föroreningsspridning. Som exempel kan nämnas att den lakbara delen av vanadin, som förekommer i förhöjda halter inom hela SSABs verksamhetsområde och förknippas med den basiska slagg som använts för utfyllnad, har som medelvärde för nio prov beräknats till 1,7% av totalhalten vid L/S 10 och 0,6% av totalhalten vid L/S 2. Fördelningskoefficienten (Kd-värdet), som används för att beskriva förhållandet mellan en substans i mark och dess koncentration i vattnet som omger markpartiklarna, visar att den slagg som använts för utfyllnad, visserligen kan ha förhöjda totalhalter av metaller men att de lakar mindre jämfört med förorenad jord.

I samband med grundläggning av de nya byggnaderna, kommer marken schaktas ur ner till 3 25 meters djup. På ytor för skrot och biprodukter, skrapas det övre marklagret (ca 10 20 cm) bort innan krossmaterial eller hyttsten påförs och ytan hårdgörs. Innan dessa anläggningsarbeten inleds, utreds om marken är förorenad och förorenade massor omhändertas.

Ytliga föroreningar kommer därmed avlägsnas och hårdgöringen innebär att infiltration i marken minskar betydligt eller förhindras. Makadamdiken eller växt-

Sid 114 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

bäddar kommer inte att anläggas inom verksamhetsområdet innan föroreningssituationen är utredd och vid behov åtgärdad. Någon påverkan av betydelse genom infiltration i förorenad mark och diffus spridning är därför inte att förvänta.

SSAB:s val av dagvattenlösningar för den omställda verksamheten, utgår från en hög hårdgöringsgrad för ytor där skrot och biprodukthantering sker samt uppsamlingssystem för dagvatten. Utöver detta, kommer det nya elektrostålverket med efterföljande valsning mm ha en mycket stor takyta. Sammantaget innebär det att hårdgöringsgraden ökar betydligt från nuläget, dvs det är en mycket mindre del av ytan där regn- och smältvatten kommer att kunna infiltrera i marken jämfört med idag, vilket medför att den potentiella transporten av föroreningar från förorenade/ utfyllda massor minskar. Att hårdgöra ytan ytterligare, skulle innebära att än mer dagvatten behöver omhändertas, samtidigt som andra mål specificerade i t.ex. SSABs biologiska mångfaldsplan, inte skulle kunna genomföras. Den biologiska mångfaldsplanen syftar till att förstärka de ekologiska värdena och utgår från att det finns dammar, buskage och gräsytor på Svartön. Det är alltså inte en kostnadsfråga som styrt att SSAB valt att inte hårdgöra alla ytor, utan en åtgärd för att minska dagvattenbildningen och öka förutsättningarna för de ekologiska värdena.

Rening av dagvatten Naturvårdsverket konstaterar att i diagram över dagvattenflöden ser utsläpp från processvatten och dagvatten ut att vara jämnstora. Det talar för att åtgärder avseende dagvatten är viktiga för att begränsa verksamhetens utsläpp till vatten. Det kan vara ett kostnadseffektivt sätt att minska verksamhetens påverkan på recipienterna.

Som redovisas i Sankeydiagrammet i den tekniska beskrivningen i ansökan, stämmer det att de beräknade dagvattenflödena är i samma storleksordning som det renade processvattenutsläppet. Det ska tilläggas att dagvattenbildningen under vintermånaderna nästan är obefintlig men att den är något högre under snösmältningen. I dagvattenutredningen redovisas flera typer av dagvattenåtgärder. Dammarna som föreslås har dimensionerats för att hantera allt dagvatten som genereras inom SSAB:s omställda verksamhetsområde, det vill säga allt dagvatten omhändertas i dammar där rening sker främst genom fastläggning och sedimentation. Det är riktigt att dammarna är bättre på att rena partikulärt bundna föroreningar och att lösta föroreningar avskiljs i mindre grad genom sedimentation. Studier tyder dock på att dammar även renar viss mängd lösta föroreningar. Som referens, finns exempelvis en damm i Växjö som har stora grunda zoner med vegetation och en hög reningseffekt för lösta metaller (Cd 73 %, Cu 58 %, Pb 41 % och Zn 64 %). Andra studier tyder på mindre till ingen rening av lösta föroreningar i dammar.

Som ett komplement till dammar, har SSAB föreslagit andra dagvattenlösningar som är platseffektiva och flexibla. Växtbäddar läggs med fördel intill byggnader (som rabatter) för att direkt omhänderta takdagvattnet innan vidare bortledning. För

Sid 115 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

att öka bäddens bindningsförmåga av föroreningar, går det att addera organiskt material, t.ex. kompost, i det översta lagret. Generellt fångar bäddarna de flesta partikelbundna föroreningarna, upp till 80 90 % och avskiljer lösta ämnen som passerar filtermaterialet. De lösta ämnen som lättare avskiljs är zink och kadmium. Makadamdiken kan med fördel anläggas längs vägar (där man ändå behöver diken). Makadamdiken fungerar då både som transportleder och för att rena dagvattnet. Ett beräkningsfel av mindre betydelse har upptäckts i dagvattenutredningen som nu har rättats

Sopning och halkbekämpning Mark och miljödomstolen har pekat på att det i underlaget har angetts att problem med damning ska lösas medelst vattning och saltning. Domstolen har förelagt SSAB att beskriva om bolaget arbetar med eller avser arbeta med sopning/rengöring av hårda ytor som dammbekämpningsmetod.

Salt kommer inte att användas dammbekämpning, då det kan medföra högre andel lösta metaller i dagvattnet (SSAB kan inte hitta källan till detta i ansökningshandlingarna, men om det felaktigt angetts i underlagen ska detta ses som ett klargörande). Saltning för halkbekämpning kommer endast att ske i begränsad omfattning och som säkerhetshöjande åtgärd på utvalda transportvägar.

Sopning av ytor kommer att ske. Själva sopningen görs av en sopmaskin som suger upp sand, damm och skräp. SSAB använder nästan uteslutande våtsopning för att binda dammet vid sopning av körytor. Vattenmängderna är små och bidrar inte till dagvattenbildningen i någon mätbar omfattning. Såsom beskrivits i ansökningshandlingarna bl.a. kommer dammande moment i samband med biprodukthantering (slaggtömning och brytning) ske inbyggt med utsug och rening av frånluft.

Integrerade system för dagvatten Naturvårdsverket vill att bolaget förtydligar hur dagvatten och processvatten kan integreras. I dagvattenutredningen nämns att dagvatten kan tas in som processvatten. För att säkerställa så bra och kontrollerad rening som möjligt av dagvattnet anser Naturvårdsverket att det bör vara huvudalternativet för normala flöden. Eftersom dagvattendammar inte är en effektiv metod att rena lösta ämnen måste de kompletteras med annan rening. Det är inte klart vilka åtgärder som bolaget avser att vidta eftersom möjliga tekniker beskrivs i ansökan som exempel.

I dagvattenrapporten har SSAB nämnt att dagvatten i form av takvatten skulle kunna nyttjas som processvatten. Detta alternativ har dock avfärdats, då mängden takvatten är mycket begränsad. Någon detaljerad utredning har inte gjorts men för att dagvattnet skulle kunna renas och nyttjas, krävs både uppsamlingssystem och rening. Enligt SSAB:s uppfattning, innebär det en alltför stor investering för en försvinnande liten nytta (rena en liten mängd vatten med låga föroreningshalter i en

Sid 116 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

avancerad reningsprocess). I detaljprojekteringen kommer det dock att utredas om takvatten kan samlas upp i en tank och nyttjas som brandvatten eller för bevattning. Att integrera hela dagvattensystemet med reningsverken för processvatten, som ska avledas till recipient, skulle innebära att reningsanläggningar måste dimensioneras utifrån behovet när dagvatten bildas, dvs vid nederbörd och snösmältning. Dagvattnet skulle också späda processvattnet, vilket förvårar en effektiv rening av processvattnet.

Naturvårdsverket har ställt fråga om det kan vara aktuellt med skyddspumpning (exempelvis för att skydda Inre Hertsöfjärden). I så fall bör det förberedas en möjlighet att ta in vattnet till det/de centrala reningsverket/-n. Utformning och nödvändiga förberedelser för detta bör beskrivas.

Reningsverken för processvatten kommer att dimensioneras för det flöde som avblöds från processerna och inte anpassas för behovet av eventuell skyddspumpning. Alla vattenflöden från den omställda verksamheten (förutom ett mindre dagvattenflöde från ställverket) kommer att ledas söderut mot Luleälven och alltså inte belasta Inre Hertsöfjärden. SSAB kommer hålla en god beredskap för att hantera, sanera och omhänderta oavsiktliga utsläpp. Dessutom kommer dagvattenanläggningarna kunna stängas av för att förhindra spridning av föroreningar till recipient. Reningsverken kan inte och bör inte nyttjas vid skyddspumpning.

Recipientbedömning - vatten Mark- och miljödomstolen, Naturvårdsverket och HaV har ställt frågor kring recipientpåverkan, vilket av SSAB besvarats enligt nedan.

Bakgrundshalter Bedömningsgrunden för zink i kustvatten från Östersjön är 1,1 µg/l (HVMFS 2019:25), vilket är en mycket låg halt och i nivå med naturligt förekommande halter i kustvatten. Den i VISS angivna bakgrundshalten för zink i Sandöfjärden har justerats över åren, Värdet 0,55 µg/l kommer från en sammanställning som publicerades 2009 och bygger på insamling av äldre data från Östersjön men inga mätningar härrör från Bottenviken. På uppdrag av Naturvårdsverket genomförde därför SLU en omfattande undersökning av metallhalter i kustvatten från Bottenviken och Bottenhavet . Undersökningen var noggrant kvalitetssäkrad och relativt omfattande. SLU fastställer i rapporten från 2020 för zink en bakgrundshalt till 1,2 µg/l i Bottenviken. Värdet som anges är beräknat som medianhalt utifrån data i två kustvattenstationer utanför Råneå samt två utsjöstationer. Eftersom det är ett medianvärde är hälften av alla mätresultat högre än 1,2 pg/l trots att det är

Sid 117 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

bakgrundsstationer. Av dessa totalt 34 prov från fyra lokaler var endast ett prov lägre än 0,6 pg/l och övriga prov högre.

Vattenmyndigheten angav 2023-12-15 en ny bakgrundshalt i Sandöfjärden till 0,6 pg/l, dvs mycket nära det ursprungliga icke representativa värdet på 0,55 pg/l och bortser från SLU:s undersökning och rekommendation från 2020. Värdet 0,6 pg/l utgår från halter i Luleälven där lägsta förekommande halt valts. Denna princip skiljer sig från SLU:s framtagna bakgrundshalt som är ett medianvärde. Bakgrundshalter kan således vara betydligt högre än 0,6 pg/l.

Sandöfjärden är belägen nedströms Lulefjärden men vattenmassan består ändå huvudsakligen av brackvatten, i likhet med omgivande kustvattenförekomster så som t.ex Sörbrändöfjärden. Det blir därför inkonsekvent att använda data för ett inlandsvatten (Luleälven) för bakgrundshalter i ett kustvatten. Det framgår av SLU:s undersökning från 2020 att zinkhalten i öppet hav långt från eventuell lokal mänsklig påverkan (Bottenviken) genomgående är högre än 1 pg/l.

I flera andra kustvattenförekomster i Bottenviken, t.ex. Yttrefjärden i Piteå och den stora vattenförekomsten Repskärsfjärden utanför Kalix har bakgrundshalten satts till 0,93 pg/l.

Om Luleälven som är ett inlandsvatten är representativ för bakgrundshalter i kustvatten vore det konsekvent att även bedömningsgrunden väljs för inlandsvatten. För zink i inlandsvatten är bedömningsgrunden 5,5 pg/l för biotillgänglig fraktion och högre för löst halt, dvs markant högre än 1,1 pg/l som gäller för kustvatten.

Det finns sammanfattningsvis flera osäkerheter kring bakgrundshalt:

Värdet 0,6 pg/l är lägre än vad många andra data visar för Luleälven Luleälven är inte representativ för en kustvattenförekomst, och på vilket sätt zink i älven är representativt för Sandöfjärden kan därför ifrågasättas.

Bakgrundshalten zink i kustvattenförekomsten Yttre Lulefjärden, som är belägen direkt uppströms Sandöfjärden, är i VISS angiven till 1,33 pg/l. Flera andra kustvattenförekomster i regionen, såsom Yttrefjärden (Piteå) och den stora Repskärsfjärden (Kalix), har en bakgrundshalt på 0,93 pg/l. En omfattande undersökning av vattenprov från fyra bakgrundslokaler i regionen visar i stort sett genomgående halter högre än 0,6 pg/l.

Det framkommer i VISS att för Sandöfjärden avses bakgrundshalten fastställas för varje enskilt år, vilket innebär att det i praktiken blir omöjligt att göra en prognos för hur ett visst utsläpp förhåller sig till miljökvalitetsnormen. Det finns sammanfattningsvis en mycket stor osäkerhet kring frågan om bakgrundshalten på den aktuella platsen.

Sid 118 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Det påpekas i VISS att statusklassningen har låg tillförlitlighet på grund av för litet dataunderlag. Det är helt naturligt att halter av metaller i naturliga vatten varierar oregelbundet över tid och en osäkerhet man därför måste hantera. Från perioden 2018-2022 finns dock 20 mätvärden på zink i Sandöfjärden, vilket bedöms fullt tillräckligt.

I recipientutredningen (Bilaga B.3 till ansökan) användes bakgrundshalten 1,2 µg/l eftersom SLU hade föreslagit denna bakgrundshalt vilken var bättre motiverad och som skulle tillämpas för kustvatten i Bottenviken. För att illustrera betydelsen av vilken bakgrundshalt som tillämpas för zink presenteras i avsnitt 5.1 i denna bilaga en bedömning av recipientpåverkan vid det lägre värdet (0,55 µg/l).

Datum för justering i VISS Bakgrundshalt, µg/l Status för zink 2017-05-08 Angavs ej God 2019-05-15 0,93 Måttlig 2023-03-01 0,55 God 2023-12-15 0,6 Måttlig

Var ska miljökvalitetsnormen uppnås? De mål som miljökvalitetsnormen syftar till ska uppnås i övervakningsstationer som är representativa för vattenförekomsten (t.ex. HVMFS 2019:25). Enligt vattenmyndigheternas riktlinjer för statusklassning av miljögifter ska mätpunkten därför inte representera en alltför liten del av vattenförekomsten, och övervakningen bör också vara representativ för det påverkanstryck som växter och djur utsätts för. En övervakningsstation ska visa om växter eller djur riskerar att påverkas negativt .

De övervakningsstationer i Sandöfjärden som är utpekade i VISS framgår av Figur 8. Den gröna punkten är nuvarande övervakningsstation, L4, medan den röda användes i förvaltningscykel 1. Dessa övervakningsstationer är placerade för att kunna följa påverkan från Uddebo avloppsreningsverk, vilket är beläget drygt 2,5 km västerut (uppströms). Nuvarande placering av L4 har befunnits olämplig då Projekt Malmporten som inleds under 2024 kommer innebära grumlande arbeten under ca fyra år. Efter att de grumlande arbetena är avslutade kommer nuvarande placering av L4 vara precis invid kaj. Länsstyrelsen har därför redan 2016 beslutat om en ny permanent placering precis söder om farleden vilket illustreras som blå punkt, L4c i figuren.

Sid 119 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Den nya placeringen L4c uppfyller väl kraven på en övervakningsstation även för att följa påverkan från SSAB:s framtida utsläpp vid Kolkajen. Området kring L4c och längs kajen saknar dessutom större naturvärden. Bottenfaunan är dåligt utvecklad pga. rådande salthalt (Bilaga B.3.5 till ansökan), området saknar förutsättningar för makrofyter , vidare finns inte heller några utpekade lek- eller uppväxtområden för fisk (bilaga B.3.2 till ansökan). De växter och djur som skulle kunna beröras av utsläppen förekommer mer i de grunda områdena på Svartöns östra sida samt i Sandöfjärdens södra områden. Dessa områden är belägna längre från utsläppet och miljöbedömningen är således konservativ.

Därmed är det klarlagt att den nya av länsstyrelsen utpekade punkt L4c är en representativ övervakningsstation, samt att nuvarande station L4 inte är lämplig från det att anläggnings- och muddringsarbeten för Malmporten inleds och därefter.

För SSAB:s planerade utsläpp öster om NJA-kajen (Figur 3) finns ingen utpekad övervakningsstation och den närmaste stationen nedströms är L4c. Eftersom det planerade utloppet öster om NJA-kajen är beläget nära utloppet från Uddebo avloppsreningsverk bedöms L4c vara en representativ övervakningsstation även för SSAB:s planerade utsläpp. Punkten L4 inte kommer att uppfylla någon av de kriterier som gäller för att i framtiden utgöra en representativ övervakningsstation. Det är också svårt att förutse hur den planerade kajutbyggnaden inom projekt Malmporten påverkar inte bara möjligheten att faktiskt mäta i den punkten (som då ligger direkt vid kaj) utan också hur representativa tidigare mätningar i den punkten är när hamnen anläggs.

Påverkan på sediment De planerade utsläppen berör primärt Sandöfjärden samt den östligaste delen av Yttre Lulefjärden. Sekundärt berörs även Sörbrändöfjärden eftersom Sandöfjärden främst mynnar där. Utsläppen är dock i mycket hög grad utblandade innan de når Sörbrändöfjärden. Sandöfjärden och Yttre Lulefjärden kännetecknas av mycket hög vattenomsättning. Till följd därav utgörs bottnarna främst av sand och silt6. SGU:s maringeologiska kartor (omfattas numera av sekretess) styrker detta och visar även stora ytor med grus. Det är således inte ackumulationsförhållanden för finmaterial till vilket föroreningar kan vara bundna. Sedimentundersökningarna som genomfördes i Projekt Malmporten visade också generellt låga metallhalter.

Sid 120 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Miljöbedömning av samlad påverkan på Sandöfjärden Omställningen innebär en betydande minskning av utsläppen till vatten. De förväntade minskningarna kan exemplifieras med följande ämnen:

Total-kväve minskar ca 80 % Zink minskar ca 65 %

Omställningen innebär även betydligt bättre möjlighet än idag att kontrollera och följa upp enskilda utsläpp såsom renade processvatten, dagvatten och lakvatten till recipient.

Utsläppen planeras att släppas söder om Svartön där vattenomsättningen är minst 150 gånger högre än i nuvarande recipient Inre Hertsöfjärden. Detta i sig medför att risken för recipientpåverkan minskar markant. Förutsättningarna att uppnå miljökvalitetsnormer för vattenförekomsten Inre Hertsjöfjärden ökar väsentligt, samtidigt som det väsentligt minskade utsläppet inte bedöms få någon betydelse för möjligheten att uppnå miljökvalitetsnormerna för Sandöfjärden eller andra vattenförekomster.

Det bör särskilt beaktas att den genomförda bedömningen av miljöpåverkan i flera avseenden är konservativ, bl.a.:

Inom vattenförvaltningen avser bedömningsgrunder och gränsvärden för metaller löst fas. Bedömningen av verksamhetens recipientpåverkan är dock baserad på totala utsläpp, dvs löst och partikulär fas i utgående processvatten, dagvatten och lakvatten.

Planerade utsläpp av processvatten uppfyller tillämpliga BAT-krav och motsvarar i flera fall, bl.a. för zink, de lägsta BAT-nivåerna. Samtliga utsläpp avses att renas innan utsläpp till recipient. Utsläpp av föroreningar med processvatten utgår från föreslagna provisoriska föreskrifter. Utsläpp av lakvatten från den nya s.k. Aronstorpsdeponin utgår från förväntade totalhalter i orenat lakvatten, men lakvattnet kommer att renas innan det släpps till recipient. Utsläpp av dagvatten är konservativt skattat, bl.a. bedöms flödesbelastningen vara överskattad (Bilaga B.4 till ansökan) och beräkningarna utgår ifrån schablonhalter. Dessutom uppträder allmänt metaller i dagvatten till betydande del i partikulär form7, medan bedömningsgrunderna för ytvatten, som påverkan utvärderas mot, avser halt i löst fas.

Sid 121 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utsläpp av zink från Kolkajen Inledningsvis ska nämnas att SSAB i det fortsatta utredningsarbetet funnit att förslaget till provisorisk föreskrift för utsläpp av zink till vatten kan sänkas från föreslaget 0,1 mg/l till 0,05 mg/l. Fortsatta miljöbedömningar utgår från denna justering.

En samlad bedömning av utsläppen från Kolkajen och utloppet vid NJA beskrivs nedan. Oklarheten gällande bakgrundshalt av zink har redogjorts för ovan. I Figur 2

Sid 122 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

illustreras bedömningen med den nu (februari 2024) aktuella bakgrundshalten enligt VISS, dvs 0,6 µg/l. Medelhalten under år 2022 är såsom påpekades i bilaga B.3 till ansökan beräknad som medianvärde eftersom året innefattar ett avvikande högt värde som statistiskt sett är en outlier och som ska bortses ifrån. Detta följer Havsoch vattenmyndighetens vägledning för statusklassning av miljögifter (rapport 2016:26). Bedömningen med den lägre bakgrundshalten skiljer inte nämnvärt från vad som redovisades i bilaga B.3 till ansökan:

God status för zink råder under perioden 2018-2022. Statusklassningen i VISS sänktes i december 2023 till måttlig, beroende på ett enskilt prov under 2022 vilket påverkade årsmedelhalten. Det värdet bör enligt NIRAS uppfattning dock hanteras som en outlier, se ovan. Halttillskottet från den planerade verksamheten är försumbart. I den representativa övervakningspunkten L4c uppgår det till ca 0,5 % av bedömningsgrunden justerad för bakgrundshalt.

Samlade utsläpp från Kolkajen och NJA För att bedöma samlad påverkan från utsläppen vid NJA-kajen och vid Kolkajen har den samlade påverkan beräknats för L4c. Den tidigare redovisningen av recipientpåverkan från utsläppen vid Kolkajen beräknades som medelhalt i ytskiktet 0-3 m, bl.a. eftersom påverkan huvudsakligen var koncentrerad till de ytliga vattenlagren. Som redan nämnts sprids utsläppen från NJA-utloppet bredare och över ett större djupintervall i recipienten. Beräkningarna visar dock att den samlade utblandningen av dessa flöden vid L4c är lägre i 0-3 m än som medel över hela vattendjupet. Det

Sid 123 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

är således konservativt att utvärdera recipientpåverkan från NJA-utsläppen för 0- 3 m.

Det samlade halttillskottet är för samtliga ämnen lågt (Tabell 2) och kan jämföras med motsvarande bedömningsgrunder och gränsvärden för kustvatten (HVMFS 2019:25). Det framgår i Tabell 2 att tillskotten genomgående är lägre än 1 % och ofta betydligt lägre. Så små tillskott är helt försumbara jämfört med såväl analysosäkerheter som rådande haltvariationer över tid i recipienten. En genomsnittlig skillnad som är <1 % kan inte detekteras och inte heller på något sätt vara av relevans för de växter och djur som lever i havet.

De slutsatser som gäller för utsläppen vid Kolkajen (se bilaga B.3 till ansökan) gäller även för de samlade utsläppen från Kolkajen och NJA-utloppet:

-kväve och total-fosfor motsvarar i den representativa övervakningsstation L4c mindre än 0,3 % av respektive näringsämne, vilket inte innebär risk för att statusen skulle sänkas från hög till god. Inte heller vid Kolpiren, nära utloppet, är påverkan så stor att statusen skulle kunna sänkas. Sammantaget innebär utsläppen inte risk för föroreningsrelaterade negativa effekter på vattenlevande

Det faktum att beräkningarna i flera avseenden är konservativa (se inledning till detta kapitel) och att den verkliga påverkan därför är lägre stärker slutsatsen.

Kontroll Kontroll av skrot Mark- och miljödomstolen har förelagt SSAB att komma in med en mer detaljerad beskrivning av mottagning och kontroll av skrot.

Sid 124 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

SSAB har god kunskap och erfarenhet av skrotbaserad ståltillverkning i elektrostålverk utifrån bolagets befintliga anläggningar i USA. Redan idag hanteras också inkommande skrot i verksamheten i Luleå. En beskrivning av inkommande råvaror för den omställda verksamheten finns i den tekniska beskrivningen.

Externt skrot kan antingen komma som returskrot från SSAB:s egna kunder eller köpas in från den externa marknaden. Externt skrot som köps på marknaden är uppdelat i olika skrotklasser som har definierade analysintervall (sammansättning) enligt skrotbranschens produktspecifikationer. Omfattningen av de skrotkontroller som görs baseras på skrotets härkomst. Allt externt skrot kommer att kontrolleras för radioaktivt innehåll samt vägas i en fordonsvåg. Allt skrot, både internt och externt, kommer att inspekteras visuellt, via ögon eller kamerasystem, för att detektera förekomst av icke önskvärda föremål. Internt skrot kommer från SSAB:s egen tillverkning.

Utsläppspunkter och kontroll av utsläpp till luft Naturvårdsverket efterfrågar ett förtydligande över vilka utsläppspunkter till luft som kommer finnas för den nya verksamheten och hur utsläppen i dessa punkter ska kontrolleras. Naturvårdsverket efterfrågar också en bedömning av representativiteten som de föreslagna kontrollmetoderna medför.

Mark- och miljödomstolen har förelagt bolaget att tydliggöra vilka utsläppspunkter för utsläpp till luft som kommer att användas vid de olika etapperna för verksamheten, hur övergångarna mellan utsläppspunkterna kommer att se ut mellan de olika etapperna samt vilka villkor som föreslås ska gälla för de olika perioderna.

Då planering av den framtida verksamheten ännu pågår är det inte möjligt att fullt ut utredningen har därför konsekvensbedömningen utgått från en indelning av framtida verksamhet i tre delar som motsvarar gemensamma utsläppspunkter för samtliga ingående huvudprocessteg, med tillhörande utsläpp. Därutöver finns ett antal mindre utsläppspunkter kopplade till kringverksamheter och övriga anläggningsdelar. Utsläppen från huvudprocessen och kringverksamheter motsvarar de utsläpp från framtida verksamhet som utgör grunden i miljökonsekvensbedömningen.

Diffusa utsläpp från transporter eller hantering av material, såsom slagghantering, ingår inte i angivna utsläpp i ansökan med tillhörande provisoriska föreskrifter. Diffusa utsläpp av stoft och svaveldioxid från slagghanteringen bedöms bli betydligt lägre i den framtida verksamheten jämfört med nuläget och nollalternativet. Mängden slagg och även svavelhalten i slaggen minskar. Dessutom kommer de dammande delarna slaggtippning och slaggkylning ske inbyggt under huv med utsug, vilket är en tydlig och bra åtgärd för att minska diffusa utsläpp av stoft.

Sid 125 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Under anläggningsskedet för den nya verksamheten kommer endast utsläppspunkterna för den befintliga verksamheten vara aktiva. Utsläppen från dessa punkter regleras då av nuvarande tillstånd. Under övergångsperioden kommer utsläppspunkterna för både befintlig och framtida verksamhet vara aktiva. Utsläppen från dessa punkter regleras då av nuvarande tillstånd samt tillkommande villkor i yrkande I. Efter övergångsperiodens slut kommer endast utsläppspunkterna för framtida verksamhet vara aktiva och då regleras av de föreslagna provisoriska föreskrifterna.

För samtliga utsläppspunkter kommer mätning ske för att minst uppnå den noggrannhet som motsvarar mätningsförfaranden i relevanta BAT-slutsatser. I de fall BAT-slutsatser inte är relevanta för ett specifikt processutsläpp är inriktningen från SSAB generellt att kontinuerlig mätning är att föredra där så är skäligt, utifrån att det medför högre noggrannhet jämfört med stickprov eller kortare provtagningsperioder. Denna metod anammas även vid befintlig verksamhet. Vid kontinuerlig mätning genomförs idag kontrollmätningar av extern firma 1 2 gånger per år. För fastställande av utsläpp av metaller genom stoftutsläpp genomförs analyser av stoft, där representativa provmängder kan insamlas, 1 2 gånger per år.

För framtida verksamhet domineras samtliga utsläppsparametrar i huvudsak av utsläpp från metallurgiprocessen och specifikt ljusbågsugnarna, vilket framgår i luftkvalitetsutredningen. För att fastställa utsläppsmängder planeras kontinuerlig mätning för utsläpp av NOx och SO från ljusbågsugnarna. I enlighet med BATkrav planeras även för kontinuerlig övervakning av stoftutsläpp från ljusbågsugnarna. Detta innebär att kontinuerlig mätning genomförs vid utsläppspunkter som gemensamt medför en god representativitet av de totala utsläppen av SO , NOx och stoft från den framtida verksamheten. För övriga utsläppspunkter genomförs mätning enligt relevanta BAT-slutsatser. Metallanalyser av stoft, där representativa provmängder kan insamlas, kommer genomföras 1 2 gånger per år för att fastställa utsläpp av metaller. Egenkontrollprogram som upprättas kommer inlämnas för godkännande av tillsynsmyndighet.

Utsläppspunkter till vatten Utsläpp till vatten sker i huvudsak i två utsläppspunkter; Laxvikenutloppet (ca 70 % av flödet) och KV-utloppet (ca 30 % av flödet). Det finns även ett litet flöde via Aronstorpsviken (ca 0,2 % av totala flödet). Under anläggningsskedet för den nya verksamheten kommer endast utsläppspunkterna för den befintliga verksamheten vara aktiva. Utsläppen från dessa punkter regleras då av nuvarande tillstånd. Under övergångsperioden kommer utsläppspunkterna för både befintlig och framtida verksamhet vara aktiva. Utsläppen från dessa punkter regleras då av nuvarande tillstånd samt tillkommande villkor i yrkande I. Efter övergångsperiodens slut kommer endast utsläppspunkterna för framtida verksamhet vara aktiva och då regleras av de föreslagna provisoriska föreskrifterna i yrkande III.

Sid 126 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Elkraft Tillgången till el är en förutsättning för SSABs omställning. SSAB:s styrelse har fattat ett inriktningsbeslut om att hela det nordiska produktionssystemet ska ställas om mot fossilfri ståltillverkning. Omställningen av stålverket i Luleå kommer att leda till en utsläppsminskning av koldioxid med ca 2,8 miljoner ton per år, vilket motsvarar ca 6 7 % av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Omställningen kommer i övrigt leda till väsentligt minskade utsläpp till luft och vatten och innebära en mycket stor samhällsnytta.

För SSAB är tillgången till den el som krävs för den framtida, fossilfria stålproduktionen central och en förutsättning för att omställningen ska kunna ske. Bolaget har 2024 fått effekttilldelning för den omställda verksamheten i Luleå och pågående arbeten hos Svenska kraftnät och Vattenfall Eldistribution pågår för att bygga nödvändig elöverföring och infrastruktur.

Övriga vattenfrågor Nuvarande recipient Domstolen förelägger SSAB att ange bedömd påverkan på Inre Hertsöfjärden då utsläppspunkten ändras, utifrån hur föroreningssituationen ser ut idag.

Som framgår av ansökan, kommer utsläpp av vatten från SSABs verksamhet i framtiden ledas till Luleälven, som är mindre känslig recipient än Inre Hertsöfjärden. SSAB kommer dock även fortsättningsvis att förse LUKAB med kylvatten, vilket LUKAB efterfrågat i samrådet. Det innebär att SSAB kommer pumpa ca 7 500 m /h (som årsmedelvärde) från befintlig pumpstation vid Svartöstaden till Aronstorpsviken (del av Inre Hertsöfjärden) för att förse LUKAB med kylvatten. Detta innebär även att SSAB fortsatt kommer bidra till att vattenomsättningen i Inre Hertsöfjärden kan upprätthållas. Konsekvenserna av SSABs omställning bedöms vara positiva för Inre Hertsöfjärden, då utsläppen av förorenande ämnen kraftigt minskar när masugn och koksverk stängs ner, samtidigt som vattenomsättningen till stor del upprätthålls. Föroreningssituationen i Inre Hertsöfjärden finns redovisad i ansökan

SSAB åtar sig att inte upphöra med pumpningen från Luleälven förrän det står klart vilka behov av kylvatten som LUKAB:s verksamhet har i framtiden. SSAB har även för avsikt att ha en dialog med Luleå kommun om Inre Hertsöfjärdens framtida funktion och dämmet vid Gräsörenbron, som gör att vattennivån i Inre Hertsöfjärden bibehålls. En möjlighet är att kommunen eller staten övertar tillståndet för överledning och dämmet i enlighet med 11 kap. 20 §, men det är inte en fråga som omfattas av denna prövning.

Sid 127 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Påverkan på sediment Domstolen har efterfrågat om utloppet vid Kolkajen kan medföra bottenströmmar som skulle kunna erodera sedimenten och därmed sprida föroreningar.

Halten av föroreningar i sedimenten är låga och att botten inte utgörs av ackumulationsbotten för finmaterial till vilket föroreningar kan vara bundna. Det kan dock inte uteslutas att förhöjda bottenströmmar kan uppträda tidvis och att det av den anledningen kan finnas behov av att skydda utloppsanläggningen genom erosionsskyddande åtgärder. Bolagets yrkande II tar höjd för att kunna utföra och förlägga eventuella erosionsskydd. SSAB kommer utreda frågan i detalj i samband med projekteringen av anläggningen.

Restprodukter Domstolen önskar att SSAB kompletterar med karaktärisering och avfallsklassificering för de slagger som ska deponeras, samt önskar redogörelse för slaggens vittringsegenskaper.

Ljusbågsugnsslaggens egenskaper kommer bland annat bero på valet av slaggbildare, temperatur, andelen oreagerat material med mera. Eftersom SSAB inte har bestämt processen kring hur den flytande slaggen ska hanteras, är det heller inte möjligt att veta exakt vilka egenskaper som slaggen kommer ha. När slaggen vittrar kemiskt, reagerar fri kalk och i viss mån magnesium med vatten, vilket orsakar sönderfall av partiklar. Bedömning är att slaggen inte kommer att vara övermättad med kalk eller dolomit, vilket innebär att den blir mindre flyktig och att den dammar mindre än dagens LD-slagg. Vad gäller mekanisk vittring, kommer slaggen ha liknande egenskaper som ballast från naturligt bergmaterial. Damm kan genereras i dessa processer och kan kontrolleras på liknande sätt som damning från naturlig ballast.

Det utförs både förstudier och omfattande tester på kommande slagger och SSAB:s intention är alltid att ha avsättning för all producerad slagg. Om det finns behov av att deponera slaggen, kommer den karaktäriseras enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall. Allt avfall som deponeras kommer att klara gränsvärden avseende deponering på deponi för icke-farligt avfall. Hur avfallet har klassificerats, framgår av bilaga till ansökan, Teknisk beskrivning Aronstorpsdeponin.

Laktester som gjorts på ljusbågsugnsslagg (smältning av järnsvamp från Hybrits pilotanläggning), finns i underlaget. Användning av avfall för anläggningsändamål ingår inte i denna prövning utan kommer att anmälas eller tillståndsprövas i särskild ordning.

Sid 128 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

INKOMNA YTTRANDEN OCH SKRIFTVÄXLING I MÅLET M.M.

Nedan sammanfattas inkomna yttrande och synpunkter från motparter, remissinstanser och övriga berörda. Sammanfattningarna omfattar även tillkommande synpunkter efter bolagets bemötanden och kompletteringar och vad som har anförts vid huvudförhandlingen i relevanta delar.

LÄNSSTYRELSEN Länsstyrelsen som har tillstyrkt ansökan i alla delar har utöver synpunkter på föreslagna villkor tillagt bl.a. följande.

Artskydd I artskyddsutredningen framkommer att 2 3 häckande par av storspov bedöms finnas inom SSAB:s verksamhetsområde. Den ansökta verksamheten kommer att ta de områden i anspråk där storspovarna häckar, vilket kan innebära att artens lokala bevarandestatus påverkas negativt. Utöver vad SSAB har åtagit sig att genomföra för att gynna storspov anser länsstyrelsen att bolaget behöver tillskapa områden där storspoven kan häcka. Om så behövs ska dessa områdens funktion för storspov säkerställas, till exempel genom regelbunden slåtter av öppna marker vid en tidpunkt som är lämplig för arten.

Buller Länsstyrelsen har vid huvudförhandlingen, på fråga om det förekommer klagomål rörande buller från verksamheten i dagsläget, anfört att det förekommer men främst när det är oväntade eller plötsliga händelser såsom fackling.

Tydlighet i tillståndsmeningen Länsstyrelsen har vidare tillagt följande vid huvudförhandlingen. Länsstyrelsen vill att tills samt tidsmässiga aspekter på så sätt att det är bra om det anges från och med och till och med när det gäller år. När det gäller mätmetoder så anser länsstyrelsen att det är bra med miniminivåer i tillståndet, men att kontrollprogrammet tas fram i dialog vilket är kutym. Utöver det kan dialog föras vid tillsyn.

MSB Säkerhetsrapport med bilaga Sökanden har initialt avgränsat bilagan till säkerhetsrapporten till att beakta endast risker kopplat till allvarliga kemikalieolyckor med konsekvenser för människors liv och hälsa och hänvisade till att risker för miljön beskrivits i MKB med bilaga. MSB

Sid 129 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

påtalade att säkerhetsrapporten ska kunna läsas som ett fristående dokument och att nämnda delar ska integreras i säkerhetsrapporten vid den kommande uppdateringen. MSB konstaterar att sökanden i sitt bemötande delar myndighetens synpunkter och

ka integreras i säkerhetsrapporten vid den uppdatering av säkerhetsrapporten som följer av sökandens villkorsförslag.

MSB har även påtalat att det vid uppdateringen av säkerhetsrapporten ska göras tydligare att Hybrit-anläggningen utgör en del av den tillståndssökta verksamheten och har, efter bolagets bemötande, tillagt att MSB anser att sökanden har tydliggjort detta samt bekräftat att vid den kommande uppdateringen av säkerhetsrapporten kommer Hybrit-anläggningen således även avhandlas som en del av verksamheten.

MSB anser att sökanden för tydlighets skull ska göra åtagandet att fortlöpande tillsyn och underhåll av samtliga anläggningsdelar som avses avvecklas kommer att ske oförändrat under övergångsperioden.

I säkerhetsrapporten anges att asen inte går att avyttra helt, speciellt sommartid, så facklas den på koksverket. Facklan är försedd med flödesmätare Sökanden bör tydliggöra om det på något sätt påverkar risk och säkerhet att flödesmätaren inte är kopplad till larm.

Facklan vid koksverket Efter bolagets bemötande rörande facklan vid koksverket anser MSB att sökanden besvarat myndighetens fråga.

Handlingsprogram, säkerhetsledningssystem, plan för räddningsinsatser m.m. Sökandens villkorsförslag 17 för övergångsperioden gällande den omställda verksamheten lyder: -

MSB påminner om att även handlingsprogram, säkerhetsledningssystem, intern plan för räddningsinsatser samt information till allmänheten ska uppdateras att gälla för både den malmbaserade och den järn- och skrotbaserade ståltillverkningen inför övergångsperioden.

Sevesolagstiftningens lägre kravnivå Efter övergångsperioden när den malmbaserade stålproduktionen har avvecklats anges att verksamheten sannolikt inte längre kommer att omfattas av den högre kravnivån enligt Sevesolagstiftningen. Dock kommer verksamheten med enbart järn- och skrotbaserad stålproduktion att omfattas av Sevesolagstiftningen på dess lägre kravnivå. MSB informerar om att sökanden inför att detta sker ska revidera verksamhetens handlingsprogram till att gälla för den järn- och skrotbaserade ståltillverkningen. Detta handlingsprogram ska skickas in till länsstyrelsen i samband med att bolaget anmäler att verksamheten omfattas av den lägre kravnivån

Sid 130 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

i enlighet med Sevesolagstiftningen. Även informationen till allmänheten ska uppdateras att gälla den järn- och skrotbaserade stålproduktionen i samband med förändringen.

Miljöriskbedömning MSB har påtalat att sökanden bör tydliggöra om det finns avsikter att på något sätt förse de avsedda lastnings- och lossningsplatserna med något ytterligare sekundärt skydd, exempelvis invallning, för att minska konsekvenserna av ett utsläpp av miljöfarliga ämnen.

Efter bolagets bemötande avseende lastnings- och lossningsplatser av kemikalier konstateras att detta kommer ske under övervakning, med möjlighet till nödstopp och på hårdgjorda ytor. Ytorna kommer att utformas med en lutning som leder från brunnarna och på ett sådant avstånd från dem att det går att förhindra föroreningsspridning. Mobilinvallningsutrustning kommer finnas tillgängligt i händelse av läckage och spill. MSB anser att svaret utgör ett åtagande från sökandens sida.

Villkorsförslag Sökandens villkorsförslag 7 (yrkande III) rör den interna beredskapen vid olyckor och driftstörningar. I gällande tillstånd för verksamheten finns en delegering D4 som överlåter åt tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor rörande bemanning, utbildning m.m. beträffande den i villkor angivna räddningsstyrkan. MSB har under handläggningen begärt att bolaget ska redovisa varför ett sådant bemyndigande inte är aktuellt vid den nu aktuella tillståndsansökan. Efter bolagets bemötande har MSB ansett att sökanden tydliggjort varför ett förslag rörande ett sådant bemyndigande inte är aktuellt vid den nu aktuella tillståndsansökan.

MSB har även tillagt bl.a. följande angående bolagets villkorsförslag. I villkorsöversikten återfinns delegering D11 i vilken Miljödomstolen överlåter åt

fysisk skada uppkommer på känsliga installationer i syfte att motverka uppkomst av

tillstånd för verksamheten och kommer således att gälla under övergångsperioden.

Sådant bemyndigande saknas i förslag till villkor för den omställda verksamheten (yrkande III) och MSB önskar en motivering från SSAB varför ett sådant bemyndigande inte skulle vara aktuellt för den omställda verksamheten.

Avslutningsvis MSB har avslutningsvis tillagt bl.a. följande. MSB anser att sökanden bemött myndighetens frågeställning rörande en delegation kopplad till åtgärder för att förhindra att fysisk skada uppkommer på känsliga installationer i syfte att motverka uppkomst av en storskalig kemikalieolycka. MSB har inga ytterligare synpunkter att framföra i målet.

Sid 131 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

HAV HaV har under handläggningen gjort gällande att ansökan behöver kompletteras i olika avseenden för att kunna ligga till grund för en prövning i sak och att om komplettering inte sker ska ansökan avvisas.

Begärda kompletteringar De kompletteringar som myndigheten har begärt har avsett sammanfattningsvis följande.

- En redogörelse avseende det totala område i recipienten där de samlade utsläppen av processvatten, förorenat dagvatten och lakvatten överstiger PNEC-värden eller andra relevanta värden för de föroreningar som planeras att släppas ut från den sökta verksamheten. - En redogörelse avseende alternativa sätt för utformning av anläggningen som minskar behovet av att släppa ut processvatten, förorenat dagvatten och lakvatten till recipient. - En redogörelse avseende vad som utgör bästa möjliga teknik för rening av processvatten, förorenat dagvatten och lakvatten. - Vilka reningstekniker som har övervägts, dess reningsgrad och vilka kostnader reningsteknikerna skulle kunna innebära. - En detaljerad redogörelse för hur processvatten, förorenat dagvatten och lakvatten ska renas och vilka halter av föroreningar som det utgående vattnet kan tänkas innehålla. - Redogörelse av den sammanlagda halten av föroreningar från utsläppen vid NJA-kajen och Kolkajen av lakvatten, processvatten och dagvatten vid läget för den övervakningsstation som legat till grund för den senaste statusklassificeringen av vattenförekomsten Sandöfjärden (benämnd L4). Redogörelsen ska inbegripa samtliga föroreningar som släpps ut och utgå från de högsta halterna i vattenkolumnen. - Förslag på sådana villkor som medför att det inte sker någon förutsägbar höjning av zink, eller andra ämnen som statusklassificerats i den lägsta klassen, vid läget för den befintliga övervakningsstationen L4, oavsett läge i vattenkolumnen. - Förtydligande avseende förekomsten av ackumulationsbottnar i Sörbrändöfjärden. - Uppgifter om hur mycket länshållningsvatten som kommer att släppas ut, utsläppspunkt till recipient samt förväntade föroreningshalter. - Förslag till övervakning och kontroll av verksamhetens utsläpp till ytvatten.

Sid 132 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

HaV har i detta sammanhang tillagt bl.a. följande. Bolaget har endast mycket översiktligt redogjort för hur processvattnet, dagvattnet och lakvattnet avses renas och att det inte tagits ställning till vilken typ av reningsteknik som ska användas. De uppgifter som framkommit om reningen är inte tillräckliga för att kunna ligga till grund för en bedömning av om 2 kap. miljöbalken följs. Vidare kan konstateras att anläggningarna kommer att utformas utifrån gällande BAT-krav och att bolaget därmed inte har utgått från kravet på bästa möjliga teknik vid utformning av anläggningarna. Det framgår inte av ansökningshandlingarna om det är möjligt att utforma anläggningen på sådant sätt att utsläppen av vatten minimeras ytterligare eller utesluts i sin helhet. Det framgår inte heller mer än översiktligt vilka reningstekniker som övervägts, dess möjligheter att rena vattnet samt vilka kostnader som dessa reningstekniker innebär.

I ansökningshandlingarna saknas en bedömning av om det samlade utsläppet av föroreningar från den sökta verksamheten utgör en olägenhet för miljön. De utsläpphalter som har bedömts i recipientutredningen presenteras i Recipientutredningen. Det framgår dock inte med tydlighet hur eller om bolaget utifrån dessa halter har bedömt den sökta verksamhetens utsläpp utifrån kraven i 2 kap. 3 § miljöbalken. Bolaget gör endast en jämförelse av halterna mot aktuella BAT-krav. Fokus i ansökningshandlingarna är därefter på en bedömning av vilka halter som kan uppstå ute i Sandöfjärden i det geografiska läget som benämns L4c.

Eftersom en fullständig bedömning gentemot kraven i 2 kap. 3 § miljöbalken saknas, kan det därmed förstås som att bolaget har utgått från läget för L4c även vid sin bedömning av vad som utgör en olägenhet för miljön och vad som därmed ligger till grund för bedömningen av de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som bolaget övervägt inom ramen för försiktighetsprincipen och kravet på bästa möjliga teknik.

Som framgår av de transekter som redovisas i ansökningshandlingarna påverkas ett förhållandevis stort område i recipienten av förhöjda halter till följd av den sökta verksamhetens utsläpp. För att bedöma om detta motsvarar en olägenhet kan exempelvis en sådan redovisning inkludera en beskrivning av om det sker ett överskridande av PNEC-värden i utsläppspunkt. Om överskridandet sedan kvarstår vidare ut i recipienten behöver detta område begränsas med hjälp av förslag till skyddsåtgärder och försiktighetsmått i syfte att begränsa det område i recipienten där det föreligger en olägenhet.

Genom att bolaget utgår från läget för L4c i sin bedömning av olägenheten underskattas den påverkan som verksamheten kommer att få på miljön vilket har fått inverkan på föreslagna försiktighetsmått och skyddsåtgärder. HaV vill uppmärksamma att det utifrån det geografiska läget för bedömning av påverkan på miljö-

bästa möjliga teknik. Ett sådant angreppssätt kan leda till att den verkligt bästa

Sid 133 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

möjliga tekniken till rimlig kostnad inte tas fram och utreds. Metoden kan snarare leda till en minimering av insatsen.

Angående skyddsåtgärder vill HaV i sammanhanget nämna att H2 Green Steels stålverk i Boden är utformat på sådant sätt att processvatten och kylvatten återcirkuleras vilket innebär att det för den anläggningen inte blir något utsläpp av processvatten och kylvatten. Dagvatten från ytor med risk för förorening renas och återcirkuleras med processvattnet. Stålverket omfattas av ett tillstånd med villkor om att processavloppsvatten och dagvatten från ytor som kommer i kontakt med föroreningar ska renas och återanvändas i produktionsprocessen (se Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätts deldom den 1 juni 2023 i mål nr M 3358 21). Inom den aktuella branschen i fråga finns således teknik som från teknisk och ekonomisk synpunkt ansetts vara möjlig att införa för att minimera påverkan på ytvattenförekomster.

Gällande statusklassificering av vattenförekomsten Sandöfjärden Såvitt HaV förstår ifrågasätts den nuvarande statusklassificeringen av Sandöfjärden. Dels ifrågasätts att bedömningen inkluderar alla mätvärden för zink från ett visst år, dels att rätt bakgrundshalt för zink används i beräkningarna. Bolaget lyfter bl.a. att bedömningsgrunden för inlandsytvatten som utgår från biotillgänglig halt för zink kan vara relevant i sammanhanget. I det fall bolaget anser statusklassificeringarna som framgår av VISS är felaktiga och inte ska utgöra utgångspunkt för bedömningen bör ansökan kompletteras med uppgifter om hur detta ska hanteras, det vill säga, om bolaget anser att mark- och miljödomstolen ska inhämta yttrande enligt förfarandet i 22 kap. 13 § miljöbalken eller på annat sätt. I annat fall utgår HaV från att bolaget gör kompletteringarna utifrån de statusklassificeringar som föreligger för berörda vattenförekomster.

Bedömning av påverkan på miljökvalitetsnormerna och därtill hörande statusklassificering HaV har påtalat att bolaget utgått från fel geografiskt läge vid sin bedömning av påverkan på miljökvalitetsnormerna för ytvatten och därtill hörande statusklassificering. Av kompletteringen framgår att bolaget vidhåller att den övervakningsstation som legat till grund för statusklassificeringen inte ska vara utgångspunkt för bedömningen i frågan om otillåten försämring eller äventyrande av uppnåendet av miljökvalitetsnormerna för Sandöfjärden.

Bolaget anser istället att det framtida geografiska läget för kontroll av utsläpp från den uppströms liggande utsläppspunkten för Uddebo reningsverk ska vara utgångspunkt för bedömningen. Att läget syftar till att användas för kontroll av utsläpp från Uddebo reningsverk framgår bland annat av den komplettering som bolaget inkommit med. Det geografiska läget för uppföljning av utsläppen från Uddebo reningsverk har således ett helt annat syfte än att ligga till grund för en bedömning av den nu sökta verksamhetens påverkan på vattenförekomsten. Det har inte heller

Sid 134 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

legat till grund för den statusklassificering som gjorts för vattenförekomsten Sandöfjärden.

HaV vidhåller att det framtida geografiska läget, som benämns L4c, inte är en lämplig utgångspunkt för bedömningen. Försämringsförbudet ska bedömas i förhållande till den vattenkvalitet som vattenförekomsten har enligt klassificeringen. Det är inte möjligt att bortse från den övervakningsstation som legat till grund för statusklassificeringen för att istället utgå från ett geografiskt läge som är beläget längre bort från utsläppspunkten. Utöver den befintliga övervakningsstationens läge kan det vara nödvändigt att även utgå från den del av vattenförekomsten som utgör den känsligaste delen givet den ansökta verksamhetens tillskott av föroreningar. För miljögifter, exempelvis zink, är den känsligaste delen allmänt sett platsen med högst föroreningshalter.

Bolagets modellering visar att utsläppet från Kolkajen till stor del rör sig längs med kajkanten och att en väldigt liten andel av utsläppet ens når läget L4c. Utsläppspunkterna vid NJA-kajen och Kolkajen är dessutom placerade långt från L4c, cirka 3 000 meter respektive 1 000 meter. Läget för L4c är också placerat cirka 240 meter ut från kajen samt minst 300 meter längre bort från utsläppspunkten än vad den övervakningsstation som legat till grund för statusklassificeringen är och som benämns L4. Befintliga övervakningsstationers geografiska läge är framtaget utifrån det nuvarande påverkanstrycket på vattenförekomsten. Om läget inte är representativt för att kunna göra en tillförlitlig bedömning av omfattningen och konsekvenserna av påverkan från punktkällor kan det, om tillstånd ges, behövas ytterligare övervakningsstationer.

Sammanfattningsvis utgår ansökningshandlingarna således från ett geografiskt läge som inte legat till grund för statusklassificeringen, som är långt bort från utsläppspunkterna, och där strömningsförhållandena på platsen för bort och späder ut föroreningarna i annan riktning. Utifrån denna utgångspunkt är det inte är möjligt att bedöma omfattning och konsekvens av påverkan från punktkällan. Genom att förflytta utgångspunkten för bedömningen till detta läge blir bolagets bedömning och redovisning av faktisk påverkan på vattenförekomsten och miljökvalitetsnormerna missvisande och kan inte ligga till grund för prövningen av ansökan.

Bolaget har vidare utgått från medelvärden över djupet 0 3 meter vid sin bedömning. Något stöd för att använda ett sådant medelvärde vid klassificering av särskilda förorenande ämnen finns inte i HaVs föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25). För miljögifter gäller att bedömningsgrunder eller gränsvärden inte ska överskridas någonstans i vattenkolumnen. Med hjälp av en hydrodynamisk modell kan data hämtas ut på det djup som motsvarar det högsta tillskottet av föroreningar. För utsläppet vid Kolkajen är det i ytan. Genom att utgå från ett medelvärde har bolagets bedömningar ytterligare underskattat påverkan på vattenförekomsten. HaV vill i sammanhanget också framhålla att den av myndigheten efterfrågade kompletteringen som gällde att

Sid 135 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

övervakningsstationen L4 skulle markeras i vertikala transekterna, inte har redovisats av bolaget för utsläppet från Kolkajen, utan bara för utsläppet från NJAkajen. Det går därmed inte mer än översiktligt bedöma hur utsläppet sprids i djupled vid L4.

Sammantaget har bolaget valt en geografisk utgångspunkt och använt medelvärden på ett sätt som blir missvisande för att visa på verksamhetens påverkan på miljökvalitetsnormerna för ytvatten. Ansökan behöver därför kompletteras med en redogörelse av den sammanlagda halten av föroreningar från utsläppen vid NJAkajen och Kolkajen av lakvatten, processvatten och dagvatten vid läget för den övervakningsstation som legat till grund för den senaste statusklassificeringen av vattenförekomsten Sandöfjärden (benämnd L4).

Förslag på villkor för att verksamheten inte ska medföra en otillåten försämring För Sandöfjärden är det särskilda förorenande ämnet zink klassificerat till måttlig status, dvs. den lägsta klassen. Vid sådana förhållanden ska en verksamhet anses leda till en otillåten försämring om den innebär en förutsägbar höjning av koncentrationen av ämnet varvid de värden som uppmätts vid varje övervakningspunkt ska beaktas vart och ett för sig. Vad som utgör en förutsägbar höjning av koncentrationen har inte specificerats närmare i praxis. Enligt HaV innebär begreppet att höjningen bör kunna mätas eller predikteras i någon för vattenförekomsten representativ övervakningsstation. Bolaget har beräknat att det blir en höjning av halten zink vid det läge som bolaget utgått från i sina bedömningar, dvs. längre bort från utsläppspunkt än vad som ska utgöra utgångspunkt för bedömningen. Ytterligare skyddsåtgärder och försiktighetsmått behöver då vidtas för att verksamheten ska anses vara tillåtlig. Ansökan behöver därför kompletteras med förslag på sådana villkor som medför att det inte blir någon förutsägbar höjning av zink, eller andra ämnen som statusklassificerats i den lägsta klassen, vid läget för den befintliga övervakningsstationen L4.

Sedimentpåverkan HaV anser att det är otydligt i kompletteringen av ansökan om det även saknas ackumulationsbottnar i Sörbrändöfjärden eller om det endast saknas i Sandöfjärden. Ansökan behöver därför kompletteras med förtydligande avseende detta.

Länshållningsvatten Det framgår inte hur mycket länshållningsvatten som kommer att bildas och hur mycket av detta som kan komma att avledas till recipient från arbeten i schakt. Det framgår inte heller var länshållningsvatten kommer att släppas ut eller vilka halter som kommer föranleda att vattnet renas. Ansökan behöver därmed kompletteras med detta.

Sid 136 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Förslag till övervakning och kontroll av verksamheten saknas I ansökan saknas en beskrivning av hur övervakning och kontroll av verksamhetens utsläpp till vatten planeras att ske för den sökta verksamheten. Ansökan behöver därmed kompletteras med förslag till övervakning och kontroll av verksamhetens utsläpp till vatten.

HaV:s yttrande över bolagets kompletteringar efter kungörelse HaV har tillagt följande efter genomgång av bolagets kompletteringar efter kungörelse.

Det saknas en detaljerad redogörelse för hur processvatten, förorenat dagvatten och lakvatten avses renas, särskilt vilka halter av föroreningar som det utgående processvattnet kan tänkas innehålla vid tillämpning av reningstekniken. Det som anges i kompletteringen är reningsgrad för reningsteknikerna samt utgående halter enligt den sökta verksamhetens förslag till provisoriska utsläppsvillkor.

Vidare har bolaget i sin redogörelse och beräkning avseende den sammanlagda halten av föroreningar från samtliga utsläppspunkter utgått från ett processvattenflöde om 25 m /h trots att bolaget vidhåller ett yrkande om ett processvattenflöde om 125 m /h. Den kompletterande recipientbedömningen utgår alltså från ett flöde och en reningsteknik som bolaget inte avser att använda.

Den sammanlagda halten av föroreningar från samtliga utsläppspunkter givet det yrkade processvattenflödet om 125 m /h, vid läget för övervakningsstation L4, saknas fortfarande i ansökan. Myndigheten noterar dessutom att beräkningarna inte utgår från de värden som legat till grund för gällande statusklassificering av Sandöfjärden.

HaV:s yttrande efter bolagets bemötande m.m. Havs- och vattenmyndigheten har efter bolagets bemötande och kompletteringar tillagt i huvudsak följande.

HaV vidhåller att utgångspunkten för bedömningen av den sökta verksamhetens påverkan på miljökvalitetsnormerna ska vara den aktuella statusklassificering som redovisas i VISS. Om bolaget anser att statusklassificeringarna är felaktiga bör ansökan kompletteras med uppgifter om hur detta ska hanteras. I annat fall utgår HaV från att frågan om tillstånd avgörs utifrån de statusklassificeringar som föreligger för berörda vattenförekomster.

HaV har i tidigare yttranden också anfört varför det geografiska läget benämnt L4c inte kan vara utgångspunkt för bedömningen av nu ansökta utsläpp till Sandöfjärden. Dessa ståndpunkter kvarstår.

Sid 137 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Nytt tillstånd (bolagets yrkande III) HaV har granskat ansökan och bolagets senaste kompletteringar vari bl.a. uppgifter om framtida halter i L4 har lagts till för den sökta verksamheten (125 m /h) samt justerats på grund av en dubbelräkning av utsläppet av dagvatten. Med denna komplettering innehåller ansökan de uppgifter om den sökta verksamhetens påverkan på miljökvalitetsnormerna som har efterfrågats. Uppgifterna ändrar förutsättningarna för HaV:s bedömning av verksamhetens tillåtlighet. HaV har, baserat på den senaste kompletteringen, inte någon erinran mot att mark- och miljödomstolen avgör om nytt tillstånd kan ges för den sökta verksamheten.

HaV ser inget hinder mot att skjuta upp avgörandet av vilka slutliga villkor som ska gälla för utsläpp av processvatten och att prövotiden sätts till två år. Nedan följer HaVs synpunkter på den provisoriska föreskriften och de utredningsföreskrifter som bolaget föreslår för den sökta verksamheten (III) och som avser utsläpp till ytvatten.

Provisoriska föreskrifter Den av bolaget föreslagna provisoriska föreskriften för utsläpp till vatten (P6) är formulerad som ett riktvärde vilket inte är i enlighet med gällande praxis även om det gäller en provisorisk föreskrift. I vissa fall kan det dock, enligt praxis och förarbeten, finnas skäl att utforma provisoriska föreskrifter som riktvärden trots att begränsningsvärden ska vara utgångspunkten.

Enligt bolagets beskrivning ska den föreslagna lösningen för rening av processvattnet bestå av beprövade och stabila reningsmetoder. Det rör sig följaktligen inte om en obeprövad teknik som skulle kunna vara skäl för villkor uttryckta som riktvärden. De till reningsverken ingående halterna av metaller i processvattnet redovisas inte i ansökan, men bolaget har anfört att reningsgraden i den föreslagna reningen överstiger 95 %. Bolaget anger också att provtagning av metaller och övriga ämnen i processvattnet planeras att ske 1 2 gånger per vecka. Det finns således goda möjligheter för justering av reningsanläggningen för att kunna innehålla halterna i form av begränsningsvärden.

Utsläpp av zink behöver begränsas. Om riktvärden föreskrivs under prövotiden riskerar utsläppet periodvis vara högre än föreslagna halter. Riktvärden är därmed inte tillräckligt i förhållande till bestämmelsen i 5 kap. 4 § miljöbalken. Sammantaget innebär det anförda att HaV anser att det inte finns stöd för att föreskriva en provisorisk föreskrift i form av ett riktvärde. Det är inte tillräckligt att utgående vatten underskrider halterna utifrån månadsmedelvärden som baseras på de tre senaste månaderna. Skäl finns därför att i stället föreskriva begränsningsvärden enbart som månadsmedelvärde. Det finns skäl att i den provisoriska föreskriften P6 ange hur och med vilken frekvens som kontrollen ska genomföras.

HaVs yrkar därför att P6 ska ges den lydelse som framgår ovan under rubriken Synpunkter på bolagets villkorsförslag m.m. och som innebär att halterna av

Sid 138 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk får uppgå till en viss halt som månadsmedelvärde.

Utredningsföreskrifter HaV har inga synpunkter på lydelsen av utredningsföreskrifterna U5, U6 och U7. Givet att zink har klassificerats till måttlig status för Sandöfjärden, och att god status ska nås, kan möjligheten för tillkommande utsläpp i Sandöfjärden i framtiden anses vara mycket begränsat. Utsläppen till recipienterna i närområdet kan komma att öka på sikt när nya verksamheter etableras och för att kommande verksamheter inte ska vara omöjliga att etablera så krävs att utsläppen från varje utsläppskälla begränsas så långt som möjligt. De prövotidsutredningar som föreslås behöver därmed utföras med målet att ytterligare minska den sökta verksamhetens utsläpp till recipient utifrån den föroreningssituation som föreligger i Sandöfjärden. HaV noterar att det sökta utsläppet inkluderar prioriterade ämnen så som kadmium, bly, kvicksilver och nickel. Kadmium och kadmiumföreningar samt kvicksilver och kvicksilverföreningar tillhör kategorin prioriterade farliga ämnen. För dessa ämnen gäller enligt prioämnesdirektivet och vattendirektivet att utsläpp och spill ska upphöra eller stegvis elimineras. HaV anser att detta ska beaktas inom ramen för utredningarna som bolaget har att utföra.

Sammanfattning Med beaktande av de kompletteringar som bolaget inkommit med, och givet de föreslagna utredningsföreskrifterna samt förutsatt att den provisoriska föreskriften vad gäller utsläpp av processvatten formuleras som ett begränsningsvärde ser HaV inte i dagsläget skäl att ställa krav på ytterligare begränsningar så vitt gäller utsläpp till Sandöfjärden.

HaV har avslutningsvis tillagt bl.a. följande.

Havs- och vattenmyndighetens yrkade formulering av den provisoriska föreskriften P6 utgörs av ett månadsmedelvärde där kontroll av utgående vatten ska göras genom minst två dygnsprover per vecka. Genom denna lydelse finns ett mer än tillräckligt handlingsutrymme för bolaget. De grunder som tidigare anförts anfördes är alltjämt gällande och vidhålls.

Bolagets tillkommande andrahandsyrkande för P6 utgörs av ett villkor med begränsningsvärden i form av veckomedelvärden. Det anges att villkoret ska anses vara uppfyllt om angivna värden innehålls under 42 veckor per kalenderår för respektive ämne. Det innebär att verksamhetens utsläpp lämnas oreglerad upp till tio veckor i sträck per kalenderår. HaV anser att det inte är förenligt med praxis att utsläpp till vatten lämnas oreglerat under sådan lång tidsperiod utan avgränsning med total mängd. Bolagets andrahandsyrkande kan inte heller anses lämpligt, se tidigare grunder från HaV. Det gäller i synnerhet vad som anförts om förhållandena i recipienten Sandöfjärden och att bolaget anfört att den föreslagna lösningen för

Sid 139 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

rening av processvattnet ska bestå av beprövade och stabila reningsmetoder. HaV bestrider därmed även bolagets andrahandsyrkande.

HaV har vidare tillagt bl.a. följande. Bolaget har under handläggningen justerat sitt andrahandsyrkande till att om halterna av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk överstiger angivna riktvärden (som medelvärde för de tre senast gångna månaderna) ska bolaget utan dröjsmål vidta åtgärder för att överskridandet ska upphöra och inte upprepas samt underrätta tillsynsmyndigheten om överskridandet och vidtagna eller planerade åtgärder. Det föreslagna villkoret omfattar därtill begränsningsvärden avseende totala utsläppsmängder per år.

HaV anser dock alltjämt att det inte är lämpligt att föreskriva riktvärden även med beaktande av bolagets förslag på en begränsning avseende totala utsläppsmängder per år. HaV baserar sitt ställningstagande på vad som myndigheten tidigare har anfört om förhållandena i recipienten Sandöfjärden och det som bolaget anfört om att den föreslagna lösningen för rening av processvattnet ska bestå av beprövade och stabila reningsmetoder. Det saknas grund för ett riktvärde som dessutom av bolaget föreslås beräknas för de tre senast gångna månaderna. Vidare noteras att den föreslagna lydelsen av den del av villkoret som utgör ett riktvärde inte är formulerad som att halterna ska följas utan istället endast anger vad som ska göras för det fall att ett överskridande sker. En formulering som fastslår vad som ska göras för det fall att halterna överskrids är i och för sig lämplig. Det bör dock framhållas att inte heller ett riktvärde får överskridas och någon tydlig reglering av denna skyldighet saknas i bolagets förslag. HaV bestrider på dessa grunder bolagets andrahandsyrkande även efter tillkommande justering.

NATURVÅRDSVERKET Naturvårdsverkets synpunkter har begränsats till de frågor som myndigheten yttrat sig över. I övriga frågor avstår Naturvårdsverket från att ta ställning.

Begäran om ändringstillstånd (yrkande I) och nytt tillstånd (yrkande III) Naturvårdsverket har inget att erinra emot att SSAB beviljas dels ett tidsbegränsat ändringstillstånd, dels ett nytt tillstånd för omställning av bolagets verksamhet i Luleå. Verket delar bedömningen att omställningen av verksamheten skulle leda till minskade utsläpp av växthusgaser och andra föroreningar. Verket konstaterar också att produktionslinjerna enligt SSAB:s ansökan får vara i parallell drift i högst två år och att både produktionsvolymer och totala utsläpp inte får överstiga befintliga nivåer.

Naturvårdsverket noterar att ansökan om nytt tillstånd omfattar rätt att deponera glödskal. Samtidigt anges att glödskal som uppkommer i verksamheten i huvudsak kommer att säljas till externa kunder. SSAB har åtagit sig att särdeponera glödskalet för att det ska vara möjligt att ta ut det på sikt, när det finns avsättning. Eftersom

Sid 140 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

glödskal är en ren produkt med flera avsättningsområden är det inte lämpligt eller förenligt med god hushållning att denna restprodukt deponeras. Det är bättre att förvaring sker i tält eller byggnad tills avsättning är möjlig eftersom blandning med andra restprodukter och avfall på så sätt kan minimeras och därmed ökar möjligheterna till återvinning. Sådan lagring är möjlig i upp till tre år.

Generella synpunkter Det måste klart framgå av beslutsmeningen vad tillståndet omfattar. Det betyder att tillåtna mängder för exempelvis produktion eller lagring bör anges för alla verksamheter som omfattas av prövningskoder i MPF. Miljöprövningsdelegationer anger ibland både prövningskod och bestämmelse i miljöprövningsförordningen, vilket är hjälpsamt men inte nödvändigt eftersom det hanteras i miljörapportsportalen.

Naturvårdsverket har justerat yrkandena så att tidpunkterna knyts till idrifttagandet av den första ljusbågsugnen. Det är olämpligt att koppla formuleringen av villkor och föreskrifter i tillståndet till drift av båda ljusbågsugnarna eftersom det kan hända saker som gör att den andra ljusbågsugnen inte tas i bruk förrän långt efter den första. Det skulle i så fall fördröja tidpunkten för när villkor ska gälla och utredningar redovisas.

Naturvårdsverket har stor förståelse för att SSAB:s beslut om vilken utrustning som ska upphandlas vid vilken tidpunkt innebär komplicerade överväganden. Olika leverantörer presenterar olika lösningar och teknikval som kan vara fördelaktiga utifrån vad verksamheten ska producera. Samtidigt är det viktigt att prövningsmyndigheten, inte bolaget, avgör vilken skyddsnivå som ska gälla. Upphandling av utrustning, i synnerhet reningsutrustning, som sker innan en lagakraftvunnen dom innebär en risk för SSAB eftersom prövningsmyndigheten kan komma att ha en annan uppfattning än bolaget i fråga om vilken skyddsnivå som är rimlig.

Föreskrivna villkor måste vara precisa, tydliga och möjliga att kontrollera. Naturvårdsverket anser därför att villkor som reglerar utsläpp till luft och vatten måste ange en miniminivå för hur provtagning ska ske, i tid och rum. Det är viktigt för att det ska vara möjligt att fastställa om en överträdelse har skett. En sådan föreskrift hindrar givetvis inte bolaget från att göra ytterligare mätningar inom ramen för verksamhetens egenkontroll.

Slagg (relevant avseende buller och vatten) Nedan uppgivna förhållanden bör beaktas vid prövningen avseende buller, dagvatten och processvattenhantering. Slagg från till exempel masugn, LDkonverter, ljusbågsugn och skänk har alla delvis liknande egenskaper. Det stämmer som SSAB har framfört att ingående ämnen vanligen är hårt bundna i slagger. Det beror på att slagger är basiska. Om slaggen utsätts för regn och surt nedfall avtar

Sid 141 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

dock basiciteten över tid och slaggen börjar laka metaller. Därför är det relevant att beakta mängderna av metaller som slaggen innehåller.

Ett forskningsprojekt pågår i USA avseende ljusbågsugnsslagg där man med fältprovtagning har visat att slagg som används för exempelvis parkeringsytor sedan slutet av 1900-talet numera är potentiellt hälsovådliga och läcker metaller. Kontrollerade labbförsök bekräftade även att slaggen börjar laka metaller över tid. Förhållandena vid olika stålverk har stor betydelse, även där nästan samma produkter produceras. En möjlig förklaring till detta kan vara att stålverken använt delvis olika råvaror. Det kan också ha betydelse när det är en mindre påverkan i kvoten mellan ingående ämnen i slaggen (slaggbildare och föroreningar) och som då kan ge stor effekt på slaggens egenskaper i fråga om lakning. Variationen vid ett enskilt stålverk kan också vara stor över tid, exempelvis utifrån hur utsatt slaggen är för regn.

Samtidigt har nyligen bildad slagg flera egenskaper som gör den bra för vattenrening. Flera både teoretiska och praktiska studier finns publicerade. Exempelvis används slagg globalt för kemisk bindning, både för att binda katjoner och anjoner. Vidare finns forskningsförsök i labbskala som antyder att rätt utformat kan det vara möjligt nå dricksvattenkvalitet. Vattenrening har också i en svensk kontext visat sig möjlig med tillämpning i full skala. Vattnet måste dock övervakas noga eftersom effekten avtar med tiden (jämför stycket avseende forskningsprojekt i USA ovan). Ett annat möjligt användningsområde för slagg är i cementproduktion. Detta eftersom slagg innehåller höga till mycket höga halter av kalcium. Kalciumet kan utnyttjas direkt eller indirekt; dels som komplement i vanlig betong, dels som ersättning för cement i vissa recept. Slagg kan även användas för tillverkning av mineralull. Tillståndsprövning pågår av två verksamheter i Sverige som kommer att använda slagg som råvara i tillverkning av mineralull.

Villkor och utsläppspunkter SSAB har förtydligat att under övergångsperioden föreslås att befintliga villkor om totala utsläpp fortsatt ska reglera hela verksamheten och att de för ändringstillståndet föreslagna villkoren avser att reglera endast hur stor andel av utsläppen som får komma från de nya verksamhetsdelarna. För att säkerställa detta och möjliggöra en ändamålsenlig tillsyn under övergångsperioden bör SSAB redovisa ett förslag till uppdaterat kontrollprogram där de nya verksamhetsdelarnas utsläppspunkter framgår. SSAB:s redovisning av de nya verksamhetsdelarnas utformning behöver omfatta vilka utsläppspunkter som förekommer och att det inte är tillräcksteg.

Även om den slutliga placeringen och utformningen av utsläppspunkterna kan behöva bestämmas i ett senare skede av projektets genomförande, behöver SSAB ange vilka utsläppspunkterna är, vilken reningsteknik man avser att tillämpa och på vilket sätt man bedömer att utsläppen kan kontrolleras. Det är annars inte möjligt att bedöma om bolagets förslag till villkor och provisoriska föreskrifter för halt och

Sid 142 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

mängd är rimliga eller om strängare begränsningar bör gälla utifrån de allmänna hänsynsreglerna.

SSAB har förtydligat att när det i ansökan anges att en alternativ teknik eller justerad utformning kan bli aktuell, under förutsättning att det inte medför en annan eller större miljöpåverkan än vad som beskriv i ansökningshandlingarna, avses att de utsläppskrav som har angetts i villkorsförslagen minst ska uppfyllas oberoende av den tekniska utformningen. Naturvårdsverket vill därför framhålla att prövningen inte utgår ifrån nivåer som verksamhetsutövaren föreslår oberoende av teknik. Utgångspunkten är vilka försiktighetsmått och begränsningar som är möjliga med tillämpning av bästa möjliga teknik och att verksamhetens påverkan på människors hälsa och miljön ska begränsas så långt det är möjligt och rimligt med hänsyn till kostnaderna och nyttan av åtgärderna.

Buller (NVIII2, första och andra hand) Naturvårdsverket anser att den omställda verksamheten bör klara att innehålla de begränsningar av buller som framgår av Naturvårdsverkets Vägledning om industrioch annat verksamhetsbuller. Verket har tidigt påtalat att val av lokalisering och grundläggande teknik har stor betydelse för möjligheterna att reducera buller från verksamheten. Det är ur det perspektivet bra att ljusbågsugnen kommer att placeras längst ut på halvön. Samtidigt framgår att SSAB planerar att hantera slagg med slaggtruck och att merparten av skrothanteringen kommer att ske med truck.

Naturvårdsverket bedömer inte att hantering av slagg och skrot med truck kan sägas vara förenlig med vad som idag utgör bästa möjliga teknik. Om flytande slagg i stället flyttas med traverser eller andra fjärrstyrda transportsätt som är tystare minskar behovet av bullerskyddande åtgärder. Skrot kan, rätt sorterat, flyttas med bandmatare till olika fack inomhus. Sådana fack kan vara betydligt högre än vad som är möjligt om truckar ska ta sig fram. Det skulle medföra att en mindre yta behöver tas i anspråk än om truckar används. Detta eftersom skrotet läggs i en konformad hög när skrothanteringen sker med truck medan ett fack som matas med bandmatare möjliggör att höjden kan nyttjas i större utsträckning. Matning av skrot med fjärrstyrda bandmatare har också fördelar ur ett arbetsmiljöperspektiv. Därtill kan radiologisk mätning i princip ske för varje bit skrot. Traverser kan sedan användas för att få till rätt stålrecept.

SSAB påpekar att det är svårt att dra paralleller ur bullerhänseende med andra anläggningar. Verket delar bedömningen att det inte lämpligt med alltför generella jämförelser med tillstånd som gäller för andra stålverk. Flera anläggningar är gamla och det är möjligt att lokaliseringen av enskilda verksamhetsdelar, med hänsyn till buller, inte skulle ha bedömts vara lämplig om prövning skett idag. De har i många fall inte en villkorsreglering som överensstämmer med Naturvårdsverkets vägledning avseende industribuller. Flera verksamheter har också vidtagit omfattande åtgärder för att reducera buller inom ramen för det löpande förbättringsarbetet.

Sid 143 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Verksamheten som SSAB planerar för innebär i princip att ett nytt stålverk ska uppföras. Naturvårdsverket bedömer därför att tillståndsprövningen av H2 Green Steel AB:s (H2GS) planerade nya stålverk i Boden kan vara en relevant jämförelse eftersom den nyligen har slutförts. H2GS har bullerisolerat och noga planerat flöden och tekniker som gör att bullervärdena i Naturvårdsverkets vägledning avseende industribuller kan innehållas.

Eftersom SSAB i sammanhanget framhåller att omställningen av verksamheten bedöms innebära positiva konsekvenser med avseende på buller jämfört med nollalternativet, vill Naturvårdsverket också nämna att utgångspunkten för prövningen är verksamheten ska bedrivas med användande av bästa möjliga teknik.

Förstahandsyrkandet De vidhåller att den omställda verksamheten bör klara att innehålla de begränsningar av buller som framgår av Naturvårdsverkets Vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller. Genom ett systematiskt arbete under projektering och noggrann kravställning vid inköp bedömer vi att bullernivåerna kan sänkas. Det är också möjligt att bygga relativt lätta konstruktioner som är isolerade (därmed bullerdämpande), t.ex. inbyggnation av skrothantering och liknande hantering. Bolaget har vidare goda möjligheter att bygga tunga betongkonstruktioner (därmed bullerdämpande) kostnadseffektivt med låg klimatpåverkan genom användning av slagg. Se vidare under rubriken slagg ovan. Det är också möjligt att begränsa nyttjandet av vissa ytor under vissa tider, så att de inte används nattetid. Det framgår inte av bolagets redovisning att detta alternativ har övervägts. SSAB bör närmare redovisa på vilket sätt och vid vilka tider som ytorna kommer att användas så att domstolen kan villkorsreglera användningen vid behov. Detta var delvis så man hanterade frågan i Oxelösund. Redovisningen bör omfatta kartskisser och bullerberäkningar för olika alternativ. Det bör också tydligt anges vid vilka tider på dygnet som ytorna behöver nyttjas och varför, så att domstolen vid behov kan begränsa genomförandet av vissa arbetsmoment nattetid. Ett annat alternativ är att domstolen föreskriver ett villkor för buller som ger bolaget möjligheten att tillämpa fler alterantiv av lösningar.

Andrahandsyrkandet Naturvårdsverket kan dock i andra hand acceptera att frågan utreds. Det förutsätter dock att bolaget kravställer leverantörer så att begränsningarna i Naturvårdsverkets Vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller kan innehållas. Kostnader för att innehålla begränsningarna i efterhand kan bli avsevärt högre än att bygga för att innehålla dem från början. Vidare bör även i sådant fall ett villkor avseende inomhusbuller föreskrivas (NVIII2 andrahandsyrkande), i enlighet med vad som gäller för SSAB Oxelösund. Ett sådant villkor bör också gälla under övergångsperioden så att ombyggnad hos eventuellt berörda kan påbörjas omgående. Detta villkor bedömer dock Naturvårdsverket inte behövs om Naturvårdsverkets Vägledning om

Sid 144 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

industri- och annat verksamhetsbuller innehålls på sikt. Naturvårdsverket överlåter till domstolen att föreskriva lämplig provisorisk föreskrift avseende utomhusbuller.

Utsläpp till vatten (NVU5) Naturvårdsverket bedömer att frågan om villkor för utsläpp till vatten av vissa ämnen bör skjutas upp under en prövotid och anser att detta bör omfatta också frågan om utsläpp som sker genom dagvatten. Under prövotiden bör SSAB utreda hur stor andel av dagvattnet som kan tas in i processen och på vilket sätt utsläpp av dagvatten kan minimeras. Bolagets förslag till villkor (III4) avseende utsläpp till vatten bör inte föreskrivas innan sådan utredning och redovisning är genomförd.

Naturvårdsverket vill framhålla att bedömningen av vad som är bästa tillgängliga teknik för hantering av dagvatten har förändrats sedan publiceringen av IS BREF12 år 2012. Betydelsen av hur dagvatten hanteras har fått ökad uppmärksamhet eftersom det liksom traditionellt processvatten innehåller föroreningar från verksamheten. Det avspeglas exempelvis i utkastet till kommande SF BREF13 där kraven på hantering av dagvatten är desamma som för traditionellt processvatten. Kraven för dagvatten i SF BREF gäller inte endast skrothanteringsytor, utan också annat vatten som kan vara påverkat. Verket ser inte att förhållandena i ett stålverk i detta avseende skiljer sig från dem i ett stålgjuteri. Både stålverk och stålgjuterier kan exempelvis använda ljusbågsugnar och hantera skrot. För att klara kraven i kommande SF BREF kommer det sannolikt att behövas rening som går längre än en damm. Växtbäddar eller filter är alternativ, eller en kombination med biofilter. Även om enskilda dammar finns som fungerar för lösta ämnen är det inte en tillförlitlig rening.

Det viktigaste är att begränsa mängden vatten som lämnar verksamheten eftersom det är det säkraste sättet att begränsa den totala belastningen på recipienten. Därefter får andra åtgärder vidtas såsom ytterligare reningssteg, till exempel genom separat dagvattenrening. Naturvårdsverket bedömer därför att villkoret III4 inte bör föreskrivas och att åtgärderna som SSAB föreslår i stället bör vidtas som en del i uppfyllandet av det allmänna villkoret. Ett ändamålsenligt villkor som reglerar hur dagvattnet ska hanteras kan sedan föreskrivas i samband med att utredningen NVU5 redovisas. SSAB bör inom ramen för utredningen redovisa förutsättningarna att minska belastningen på recipient genom att ta in dagvatten (inklusive smältvatten) i processen i stället för att rena det separat. Därefter kan det avgöras om bolagets förslag till hantering av dagvatten överensstämmer med bästa möjliga teknik.

Bolagets redovisning är, även efter kompletteringar, inte transparent med vad olika reningstekniker kan nå, vilka vattenvolymer som kan recirkuleras med olika tekniker och olika kombinationer av dessa. Bortvalda tekniker ska redovisas för att myndigheter ska kunna bedöma vad som är lämpligt och att domstolen ska kunna föreskriva lämplig reglering. Beräkning ska inte göras utifrån vad recipient klarar för att precis klara en gräns avseende MKN och sedan välja billigaste teknik för att klara denna gräns. Bolaget har åtagit sig att använda en del av dagvattnet vid

Sid 145 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

slaggkylning och även att fortsätta utreda frågan om mer dagvatten går att återta i verksamheten.

Naturvårdsverket har tagit del av bolagets anmälan till länsstyrelsen avseende ändring av restprodukthanteringen. I anmälan anger bolaget att marken är hårdgjord och samtidigt att en begränsad mängd dagvatten bildas då ytorna är genomsläppliga. Det bör dock framgå även vilka delar som är hårdgjorda. Såvitt framgår tolkas

detta även bör innehålla permeabiliteten, det vill säga vilket ytskikt som finns för olika delar. Syftet är dels att kunna bedöma uppfyllandet av kraven enligt industriutsläppsdirektivet att inte förorena mark, dels att påverkan på recipient inte riskerar att ske genom diffusa utsläpp. Även här bör domstolen beakta vad som framförts under rörande slagg. Naturvårdsverket vidhåller att det är av stor vikt att utredningen även innehåller halt och mängd av ämnen i vattnet som tas in processen.

Naturvårdsverket vidhåller förslag om utredning (NVU5) och anser att det är olämpligt att särskilja processvattenutredning och dagvattenutredning så som bolaget yrkar. En särskiljning av process- och dagvattenutredning riskerar att suboptimera åtgärder och de mest kostnadseffektiva åtgärderna kan därmed falla mellan de två utredningarna. Två separata utredningar kan också förhindra en lämplig framtida reglering, exempelvis vilka vattenflöden som ska ingå i ett samlat villkor. Det är den samlade belastningen och inte nödvändigtvis en särreglering av varje enskild utsläppspunkt som är lämplig. En uppdelning i flera liknande utredningar strider mot miljöbalkens intentioner om att miljöeffekterna ska bedömas i ett sammanhang. Skillnaden mellan miljöbalken och bestämmelser under miljöbalken som genomför industriutsläppsdirektivet bör också framhållas. Naturvårdsverket sammantaget att en utredningsföreskrift avseende vatten ska föreskrivas. Det finns dock inget som hindrar att en utredning förlängs senare med en mindre del om det anses lämpligt.

Hantering med inbyggnad (NVIII5a) och bandgångar (NVIII5b) Naturvårdsverket bedömer att en viktig skyddsåtgärd för att minska miljöpåverkan i form av buller och utsläpp till luft är att så långt det är möjligt bygga in ytor för skrot- och annan materialhantering. Transport av material inom området bör också i stor utsträckning ske via bandgångar (inbyggda transportband) och inte med arbetsfordon. Verket konstaterar att stora delar av den omställda verksamheten kommer att bedrivas i inbyggnad eller under tak, men att bolaget planerar att ha merparten av transporterna mellan dessa utomhus. Även med automatiska portar eller luftslussar sprids föroreningar och utsug får sämre effekt. Det framgår även att magnetseparering, krossning och siktning kan ske utan skyddsåtgärder, beroende på vad bolaget anser vara lämpligt. Eftersom omställningen i princip innebär uppförande av en ny anläggning och det finns mark att tillgå bör SSAB ha haft möjlighet att planera och utforma verksamheten så att dammande materialhantering sker i inbyggnad. Tillståndet bör förenas med ett villkor om att lagring och hantering ska ske i slutna utrymmen med kanaliserade utsläpp senast 48 månader efter att

Sid 146 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

ljusbågsugnen har tagits i drift (NVIII5a). Naturvårdsverkets förslag är jämförbart med villkor om inbyggnad som gäller för H2GS, anpassat för SSAB.

Användning av bandgångar har flera fördelar och bör därför utgöra ett förstahandsval när det är möjligt. Eftersom avståndet från malmporten till stålverket är begränsat bedömer vi att det bör vara både möjligt och rimligt att använda bandgångar och anser att tillståndet ska förenas med ett villkor om detta.

Naturvårdsverket anser inte att formuleringen om slutna utrymmen bör ersättas med inbyggda . Det senare är ett mindre precist begrepp och kan tolkas som att väggar inte behöver vara slutna eller att det exempelvis kan finnas stora portöppningar utan sluss. Hantering inom slutna utrymmen bör innebära krav på luftslussar eller annan lösning som minskar diffus damning. Ett alternativ till att föreskriva att utrymmen ska vara slutna skulle kunna vara att hantering ska ske inomhus eller att utrymmen ska vara inkapslade. Naturvårdsverket förordar dock begreppet slutna eftersom det tydligt omfattar även transportband och eftersom denna formulering används i tillstånd till jämförbara verksamheter. SSAB använder begreppet slutna för att beskriva viss hantering av kol i dagens verksamhet.

SSAB föreslår att undantag ska gälla från kravet om inbyggnad eller slutna utrymmen för slagg och materialtransporter. Naturvårdsverket anser att interna transporter bör ske med täckta behållare och yrkar därför att materialtransporter med fordon av järnsvamp, finfraktionen från järnsvamp, slaggbildare, kol samt slagg (undantaget flytande) ska ske med täckta behållare. Det kan exempelvis ske på täckta flak. SSAB har åtagit sig att hantera järnsvamp i silos, men Naturvårdsverket bedömer att det bör framgå av ett villkor eftersom denna hantering har flera miljövinster samt för att underlätta tillsynen.

Naturvårdsverket har förståelse för att viss lagring kan behövas utomhus när exempelvis ett större lämpligt parti behöver tas emot, men för ett nytt modernt skrothanteringssystem är total inomhushantering i en eller flera större hallar att föredra eftersom det ger ett bättre miljöskydd. Hanteringen som SSAB beskriver, med skrotgårdar och lastning av truckar, är det normala för äldre stålverk eller där skrothanteringen är mer utmanande. Naturvårdsverket föreslår inte att krav om autonoma system och system med djup inlärning ska föreskrivas, men ett nytt stålverk måste uppfylla höga miljökrav. Bandgångar säkerställer att skrot hanteras försiktigt eftersom bandet förstörs om skrot släpps från för hög höjd. Därigenom minskar buller och diffus damning. Naturvårdsverkets yrkande förutsätter troligen minst två olika typer av transportband; dels för skrot, dels för kol/kalk beroende på om och vilka varor som anländer med fartyg. Domstolen bör beakta att bandgångarna inte behöver vara fasta utan kan flyttas till rätt position vid anlöp av fartyg. Ett alternativ är att SSAB åtar sig att använda autonom avlastning/lastning eller halvautonoma system som förhindrar olämplig hantering. Vidare är det viktigt att inkapslad avlastning sker av exempelvis slaggbildare och kol.

Sid 147 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Legionella Naturvårdsverket har slutligen godtagit bolagets villkorsförslag avseende Legionella.

Villkor om utsläpp av stoft (NVIII3) Naturvårdsverket bedömer att SSAB:s förslag till villkor avseende stoft kan godtas med följande justeringar. Vid stålverket bör kontinuerlig mätning av utsläppen ske. För att bolaget inte ska riskera att överskrida villkoret vid ett haveri eller vid exempelvis uppstart med nya filter föreslår vi ett tillägg som anger att vid 97 % av dygnen vid kontinuerlig mätning som dygnsmedelvärde högst uppgå till 3 mg/m (ntg). Med detta tillägg bedöms att bolagets förslag till begränsningsvärde kan godtas även om det inte reglerar mängden stoft som får släppas ut. Naturvårdsverkets förslag innebär en indirekt reglering av mängd och av alla driftförhållanden.

Notera dock att Naturvårdsverket föreslår att frågan om vilka begränsningsvärden som ska gälla för utsläpp till luft av flera ämnen som ofta är bundna till stoft ska skjutas upp under en prövotid och att utredning ska ske av dessa utsläpp enligt NVU2.

Naturvårdsverket anser att bolagets förslag gällande övervakning av utrustningens funktion bör utgå eftersom det ingår i verksamhetens egenkontroll. Det är dessutom

Sid 148 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

inte tydligt vad som menas med övervakas i förhållande till krav som annars gäller utifrån egenkontrollen.

Naturvårdsverket har vid huvudförhandlingen tillagt bl.a. följande. En domsbilaga är nödvändig. Villkoret tillsammans med domsbilaga svarar på frågorna vilket halt som gäller enligt villkoret, vilken provtagningsfrekvens som gäller och hur verksamhetens påverkan ska bedömas. Domsbilagan påverkar också tillsynen eftersom prövning flyttas till tillsynsmyndigheten om detta inte regleras och är även nödvändig för att möjliggöra en effektiv tillsyn. Naturvårdsförslagets förslag till domsbilaga finns i ab 263, en av domstolen redigerad bild av denna återges i Figur 11.

Uppskjutna frågor och utredningsföreskrifter Om avgörandet av någon fråga behöver skjutas upp måste det framgå tydligt av domen vilken fråga som är uppskjuten. Det är också viktigt att det av var och en av utredningsföreskrifterna framgår vad som ska utredas, vad utredningen förväntas leda till och när resultatet ska redovisas. Det föreslås att denna information anges i var och en av föreskrifterna, även om det för några uppgifter betyder att informationen upprepas. I fråga om kostnadsredovisningarna är det viktigt att de minst omfattar investeringskostnad, driftkostnad och teknisk livslängd. Detta eftersom informationen behövs för att bedöma i vilken utsträckning det är rimligt med hänsyn till nyttan av utredda åtgärder att föreskriva villkor med begräsningar och försiktighetsmått. Enligt SSAB:s förslag ska dessa uppgifter redovisas bara om ytterligare krav kan anses påkallade. Denna begränsning bör inte tas med i utredningsföreskrifterna efter som det är domstolen som ska avgöra vilka ytterligare krav som kan vara påkallade, bland annat mot bakgrund av uppgifterna i kostnadsredovisningen.

NVU1 SSAB föreslår att en utredning ska utföras av utsläppen av kväveoxider från verksamhetens förbränningsprocesser. Naturvårdsverket konstaterar att en betydande andel av verksamhetens utsläpp kommer att ske från ljusbågsugnen. Dessutom är mängderna som SSAB har redovisat för utsläpp av kväveoxid jämförelsevis höga i förhållande till vad andra verksamheter släpper ut. Sättet på vilket ljusbågsugnen drivs och underhålls kommer alltså att få stor betydelse för utsläppen av kväveoxid. Detta talar för att utsläppen från ljusbågsungen bör inkluderas i utredningen av verksamhetens utsläpp av kväveoxider till luft.

NVU2 De ämnen som SSAB föreslår ska omfattas av utredningen överensstämmer i huvudsak med dem som regleras i IS BREF och Naturvårdsverket anser att de bör ingå i utredningen. Det finns dock även andra ämnen som kan vara viktiga att utreda beroende på produktion. Naturvårdsverket noterar att ämnet barium utmärker sig i laktesterna som SSAB har redovisat. Det talar för att förekomsten i stoft också

Sid 149 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

är hög. Därför bedömer vi att barium bör ingå i utredningen av verksamhetens utsläpp till luft.

NVU5 Se ovan.

NVU7 Naturvårdsverket konstaterar att energiåtgången kommer att vara stor och bedömer att även med de åtgärder som bolaget nu planerar för kan det framkomma att möjlighet finns till andra åtgärder för minimering av energiförluster som synliggörs först under uppförandet. Nödvändigheten och rimligheten av sådana åtgärder bör i så fall bedömas av domstolen och i förekommande fall föreskrivas i tillståndet och inte av tillsynsmyndigheten inom ramen för energihushållningsplanen. Hanteringen av kylvatten har betydelse för verksamhetens energieffektivitet. Naturvårdsverket anser att SSAB bör möjliggöra framtida återvinning av kylvattnet genom att konstruktionen anpassas för detta. Uppvärmning av vägar och annan verksamhet (egen eller andras) som inte kräver hög temperatur kan vara möjligt i framtiden. Exempelvis kan utredningen visa på åtgärder som är kostnadseffektiva. Det förekommer hos flera stora verksamheter att man med små medel förbereder för liknande tillvaratagande.

Vid huvudförhandlingen har Naturvårdsverket tillagt bl.a. följande. SSAB kommer att vara i paritet med de största energiförbrukarna idag; aluminiumsmältverk och två mekaniska massabruk. Det är stor variation mellan olika stålverk, vilket gör att man kan behöva se över frågan om energi senare i processen.

Provisoriska föreskrifter Naturvårdsverket godtar bolagets förslag till begränsningsvärden för utsläpp av till luft av metaller i de provisoriska föreskrifterna avseende alla parametrar utom zink. Naturvårdsverket godtar att dioxinlika-PCB:er inte regleras i en provisorisk föreskrift, detta då inga andra stålverk har en sådan begränsning i dag.

Naturvårdsverket frånfaller tidigare yrkande, NVP7, avseende utsläppsbegränsning av vattenvolym. Dels har bolaget accepterat ytterligare dagvattenåtervinning, dels har bolaget visat att belastningen, främst avseende zink, är lägre än vad som ursprungligen angavs. Som anges ovan avseende dagvatten och processvatten finns det dock fortsatt brister i underlaget. Naturvårdsverket överlämnar den frågan till domstolen att bedöma.

Begränsningsvärdet för utsläpp av zink bör sänkas till i vart fall 2 500 kg (NVP3). Motsvarande mängd i förhållande till produktionsmängd har föreskrivits i tillståndet för H2 Green Steel AB. Naturvårdsverket bedömer att SSAB har faktiska möjligheter att minska utsläppen av zink, till exempel genom att sortera skrotet rätt och att inte återta eget fallande eller återtaget förzinkat skrot direkt till ljusbågsugnen.

Sid 150 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Förzinkat material kan förbehandlas så att zinken avlägsnas, varpå det rena skrotet tas in i stålverket. Noggrann kravställning bör också ske vid inköp av skrot, i linje med vad som anges i IS BREF.

Det kan också noteras att i kommande SF BREF38 (smidesverkstäder och gjuterier) ställs höga krav avseende förzinkat skrot. Det anges exempelvis i fråga om s.k.

innebär att det i praktiken bara kan vara fråga om marginella mängder. Samma luftreningstekniker beskrivs i SF BREF som i IS BREF. Både stålverk som har ljusbågsugnar och andra verksamheter som har ljusbågsugnar har bidragit med underlagsdata i framtagandet av SF BREF. Begränsningsvärdet om 2 500 kg motsvarar vad SSAB släppte ut år 2019 och år 2020. SSAB:s yrkande om 4 500 kg innebär nästan en fördubbling. Naturvårdsverket konstaterar vidare att utsläppen av zink har minskat under de senaste åren, vilket innebär att SSAB:s förslag till utsläppsvillkor är fem gånger högre jämfört med år 2023.

En inte obetydlig andel av luftutsläppen hamnar i närområdet i dagvatten och recipienterna. I ett scenario där fem procent av bolagets yrkade utsläpp för luft faller ned i Lule älv är tillskottet lika stort som bolagets yrkade direkta utsläpp till samma recipient. Naturvårdsverket känner inte till hur stor depositionen är, men vill med detta räkneexempel visa på vikten av att minska utsläppen till luft och att detta kan ha stor betydelse för recipienterna.

Verket vidhåller att bolaget bör redovisa en lista med utsläppspunkter och förslag på provtagningsfrekvens. Det är kunskap som SSAB bör ha om den planerade verksamheten och inte ett orimligt krav givet vad prövningen gäller.

NÄMNDEN Nämnden har avstått från att lämna synpunkter på det föreslagna upplägget om ett tidsbegränsat ändringstillstånd under bygg - och övergångsperiod, föreslagna villkor m.m. för vattenverksamheten och den framtida stålproduktionen.

Nämnden har föreslagit att det föreskrivs ett villkor om att en masshanteringsplan för anläggningsskedet ska tas fram och redovisas till tillsynsmyndigheten. Samråd om masshantering bör ske med andra verksamhetsutövare på Svartön, och med Luleå kommun, för att möjliggöra eventuella samordningsvinster.

SSAB har lång verksamhetstid på Svartöns industriområde och verksamheten upptar en stor del av landområdet på Svartön med påverkan på grund- och ytvatten. Även andra miljöfarliga verksamheter finns där med risk för kumulativa effekter på grund- och ytvatten. En miljöfarlig verksamhet som pågått och bedöms pågå under lång tid behöver i rimlig omfattning löpande och systematiskt under driftsfasen hantera förorenade områden kopplade till verksamheten för att ge utrymme för

Sid 151 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

den fortsatta miljöpåverkan som beskrivs i ansökan genom utsläpp till luft, mark och vatten. I och med att befintlig verksamhet med nuvarande processer i stort kommer att upphöra föreslår nämnden att det föreskrivs ett villkor som säkerställer att det vid avveckling av verksamhetsområden eller förändring av olika delar av processerna lämnas förslag på åtgärder och efterbehandling i direkt anslutning till sådana händelser.

Nämnden bedömer således att det är av stor vikt att det finns ett aktivt arbete med att hantera dessa frågor löpande och systematiskt under verksamhetstiden. Med anledning av kumulativa effekter och närhet till andra miljöfarliga verksamheter ser nämnden också nytta av villkor om återkommande samråd med tillsynsmyndighet, Luleå kommun, och närliggande verksamheter om åtgärder med anledning av förorenade områden. I övrigt har nämnden inget att tillföra i ärendet.

SGU Även om det inte finns någon skyddsvärd grundvattenförekomst inom området och all närbelägen vattenförsörjning är ombesörjd via kommunala system är det viktigt att uppmärksamma att det ändå sker ett ständigt grundvattenflöde ut till omgivande ytvattenförekomster. Grundvattenfrågan är central för ärendet.

Temporär bortledning av grundvatten under byggskedet Ansökan omfattar temporär bortledning av grundvatten under byggskedet och kommer att omfatta en fördjupad grundvattenutredning som kanske kan finnas med som underlag för vidare bedömningar av grundvattenbalans för hela området som ett underlag för åtgärder i ett längre perspektiv (se nedan).

Aronstorpsdeponin samt hantering av förorenade schaktmassor SGU noterar att det valda området för deponin omfattas av geotekniska undersökningar som visar att lera utgör dominerande ytjordart. Denna underlagras av siltiga och sandiga jordlager. Sulfidhaltiga lerjordlager kan förekomma. Ytjord är delvis täckt med fyllning av varierande typ. Markytan, som tidigare legat under vatten, har fyllts upp efterhand och är i dagsläget i stort sett torrlagd.

SGU ser att stort fokus lagts på deponins uppbyggnad men saknar ett tydligt resonemang om påverkan på grundvattnet under deponin. En ny deponi på en tidigare förorenad plats kan komma att innebära försvårande av en framtida sanering av området. Dessutom kan själva massorna i deponin förorsaka s.k. pressvatten och att förorenat grundvatten under deponin mobiliseras på ett nytt sätt. Man kan därför överväga att vidta saneringsåtgärder i rimlig omfattning innan nyetablering sker. SGU ser inte att ansökan redovisar kontroll eller åtgärder för att utreda eller omhänderta sådan eventuell miljöpåverkan på ett tillfredställande sätt.

Sid 152 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Släckvatten och dagvattenhantering SGU vill lyfta att det är viktigt att utgå från och minimera risken för att släckvattnet ska nå grundvattnet. SGU uppskattar att det sägs att fluorfritt skum ska användas för att utesluta risken för spridning av PFAS. Krav på fluorfritt skum ska givetvis gälla inom hela anläggningen. Hanteringen av släckvatten hänger ihop med områdets dag till grundvattnets kvalitet och nivå måste tas vid planering av den framtida hanteringen av dag dagvattenanläggningar som kan påverka dess reningseffekt. SGU menar att det omvända fallet också är lika viktigt att uppmärksamma, att inte dagvatten och eventuellt släckvatten riskerar att läcka från dagvattenanläggningarna till grundvatten.

Eventuell kontroll över områdets grundvattenbalans Sökanden borde lägga fokus på att kontrollera grundvattenläckaget ut från området och den grundvattenmodell som upprättas borde kunna användas för utredning av flödesvägar. Inom området borde kunna etableras grundvattendränering och behandling av förorenat vatten för att minimera oönskat läckage av grundvatten. Sådan uppsamling och rening av påverkat grundvatten bör kunna jämföras med det system som planeras vid den temporära bortledning av grundvatten under byggskedet, som ansökan omfattar, med den skillnaden att det borde kunna gälla under betydligt längre tid. Det tydligaste behovet av sådan kontroll och reningsåtgärd torde kunna gälla vid Aronstorpsdeponin, men motsvarande åtgärder borde vara möjliga även inom andra starkt påverkade delområden.

SGU har efter bolagets kompletteringar tillagt bl.a. följande.

SGU har framfört synpunkten att hänsyn till grundvatten bedöms som särskilt viktig då det sker ett ständigt grundvattenflöde och därmed utläckage av mer eller mindre förorenat grundvatten ut till omgivande ytvattenförekomster. SGU noterar att bolaget lyfter fram frågor kring kontroll av grundvattenläckage och att kontrollen av förekomsten av förorenat grundvatten kommer att fortsätta inom ramen för verksamhetens egenkontroll. Bolaget meddelar att det finns anledning att förnya utredningen och kontroll inom ramen för bolagets egenkontroll när den nya anläggningen är på plats.

Bolaget har bemött SGU:s frågor angående den nya deponin, kallad Aronstorpsdeponin. Det framgår att området är utfyllt av naturliga icke-förorenade massor samt med hyttsten på ett sätt som tillsynsmyndigheten har haft insyn i och accepterat. SGU ser därmed ingen anledning att ifrågasätta platsen och välkomnar att området ingår i den framtida egenkontrollen.

SGU lyfte även frågan om dagvattenhantering och släckvattenhantering vid en eventuell brand. Detta har fått bra utrymme i ansökan och i bolagets bemötande av SGU:s frågor.

Sid 153 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

SGI SGI har yttrat sig över geotekniska säkerhetsfrågor såsom ras, skred och erosion samt geoteknisk omgivningspåverkan och deponi.

SGI anser att ansökningshandlingarna behöver kompletteras så att de geotekniska förutsättningarna, genomförbarheten och stabiliteten, både i permanentskedet och i byggskedet för arbeten som rör vattenverksamhet klargörs. SGI noterar att det pågår en fördjupad grundvattenutredning vilket är positivt.

Deponikonstruktion och drift Väljer SSAB att avvika från kraven på ett 0,5 m tjockt dräneringsskikt i enlighet med § 22 i deponeringsförordningen (2001:512) måste SSAB innan konstruktionen påbörjas visa att det är säkerställt att den alternativa utformningen klarar påfrestningarna från avfallet och har tillräcklig dräneringskapacitet, inte enbart tillräckligt hög permeabilitet, och inte sätts igen av finkornigt material. SSAB måste ansöka om avsteg eller undantag från kraven i 22 § då och visa att det kan ske utan risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (24 §).

Att deponin avser motsvara kraven på en FA-deponi kan reducera påverkan på miljön, vilket är positivt. Om SSAB trots allt att avser motta farligt avfall måste detta tydligt anges i ansökningshandlingarna och tas hänsyn till i miljökonsekvensbeskrivningen.

Det är positivt att avfall eller återvunna massor används i deponi- och sluttäckningskonstruktioner. Det ska dock ske utan oacceptabla risker. Om schaktmassor eller restprodukter från produktionen, schaktning på verksamhetsområdet eller från tredje part utanför verksamhetsområdet används i kommande konstruktion av deponin eller sluttäckningen måste det genom en ändamålsenlig mottagningskontroll vara säkerställt att dessa inte innehåller föroreningar (särskilt PFAS-ämnen) eller invasiva arter. Om massorna utgör avfall måste SSAB ha ansökt om och ha beviljats tillstånd för återvinning av avfall för anläggningsändamål.

SGI ställer sig kritisk till att som torv skulle användas. I övrigt gäller vad som står ovan om schaktmassor även eller i ännu högre grad för material som används i vegetationsskiktet. SGI konstaterar att halter av metaller i redovisade laktestresultat är relativt låga, med undantag för aluminium och barium. Resultaten verkar baseras på endast ett test som härstammar från ett avfallsprov, vars ursprung inte är tydligt beskrivet. SSAB måste försäkra att testresultaten är representativa och konservativa när dem används för bedömning av kvaliteten av utgående lakvatten och då inkludera parametrarna aluminium och barium.

SSAB anger vidare att pH-värdet i deponerat avfall (här nämns även schaktmassor) är högt och anför argumentet att det leder till lågt innehåll av lättlösliga metaller. En

Sid 154 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

rad metaller, beroende på i vilken form dessa föreligger, uppvisar en ökande löslighet vid alkaliska förhållanden jämfört med neutrala, tvärtemot vad SSAB påstår. SGI efterfrågar ett förtydligande varför lakhalterna som använts för bedömningen av lakvatten och belastningsberäkningen kan anses vara konservativa.

SSAB anger att sedimentation i lakvattendammar skulle ytterligare reducera metallhalter i lakvatten. Det är oklart om partikelhalter i lakvatten samt andel partikelbundna metaller för att underbygga de bedömda lakvattenhalterna som anges som årsmedelvärden har undersökts. Efter en inledande geoteknisk utredning av det planerade deponiområdet har SSAB konstaterat att den geotekniska stabiliteten inte är tillräcklig och måste förbättras. SSAB anger att kompletterande geotekniska utredningar ska utföras, och ett detaljprogram för stabilitetshöjande åtgärder tas fram innan deponin projekteras. SGI påpekar att det då måste tas hänsyn till deponins planerade botten- och sidokonstruktion, den planerade lakvattendammen samt avfallets och den kommande sluttäckningens stabilitet, utöver de lokala geotekniska förhållandena under och vid deponin.

SGI rekommenderar att geotekniska undersökningar och bedömningar bifogas ansökan. SGI uppmärksammar att det vid sluttäckningen av deponin måste vara säkerställt att lak- och dagvatten hålls separerat och att sluttäckningens tätskikt inte slutar innanför eller i lakvattendräneringen.

Från underlaget framgår inte tydligt på vilken höjd över havet den lägsta delen av deponikonstruktionen kommer att ligga. SGI efterfrågar ett förtydligande att kommunens klimatanpassningsåtgärder som hänvisas till i MKB även uppfylls av deponikonstruktionen och att deponin m.m. skyddas från översvämningar.

Ekonomisk säkerhet SGI har i princip inget att invända mot priserna som har använts för beräkning av sluttäckningskostnaderna, men påpekar att särskilt när det gäller anläggandet av skyddsskiktet kan kostnader för sluttäckningen variera betydligt, synnerligen beroende på om återvunna massor som utgör avfall kan användas. Skulle merparten av material vara jungfruliga massor som anskaffas externt och/eller det föreligger massunderskott lokalt eller regionalt kan sluttäckningskostnaderna bli högre än beräknat. Mot bakgrund av det förefaller det angeläget att verksamhetsutövaren ansöker om återvinning av avfall för anläggningsändamål enligt miljöprövningsförordningen och siktar på an använda återvunna massor som är avfall i sluttäckningsarbeten. Reduktionen av den ekonomiska säkerheten med hänvisning till att alltid minst 50% av ytan ska vara sluttäckt även under driftsfasen förutsätter att detta (kan) villkoras i tillståndet.

Föreslagna villkor SGI efterfrågar provisoriska villkor för utsläpp av lakvatten till recipient, alternativt ett förtydligande om antingen villkor P6 gäller för utsläpp av lakvatten eller en

Sid 155 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

bedömning av att utsläpp av lakvatten utan haltvillkor kan ske utan att miljökvaliteten i recipienten påverkas negativt.

SGI har efter bolagets kompletteringar tillagt bl.a. följande.

Angående geotekniska förutsättningar avseende ansökt vattenverksamhet kvarstår SGI:s synpunkter och SGI vidhåller att stabilitet och genomförbarhet behöver klargöras i ansökan. SGI anser att det behöver belysas i ansökan om vattenverksamheten medför geotekniska säkerhetsrisker och om det i så fall finns behov av begränsningar eller skyddsåtgärder.

Angående framtida deponering av icke-farligt avfall: Gällande utlakning av avfallet som kommer att deponeras påpekar SGI vikten av att utreda halter i lakvatten och lakvattenbehandlingens effektivitet med avseende på ämnen som kan påverka recipientens kvalitet under en prövotid, eftersom lakbarheten av avfallet i dagsläget är okänd. Det är avfallets egenskaper som styr lakbarheten, inte som sökanden anger eventuell adsorption till jordpartiklar (även om detta kan ha påverkan på halter som uppmätts i utgående lakvatten). Vid de pH-värden som sökanden anger kan lösligheten av till exempel bly vara markant. SGI vill påpeka att det inte finns generella gränsvärden för utlakning av icke-farligt avfall som ska deponeras, utan de som anges i 30 § Naturvårdsverkets föreskrifter för mottagning av avfall till deponi (NFS 2004:10) avser samdeponering av icke-reaktivt farligt avfall med ickefarligt avfall.

Angående Geoteknik Aronstorpsdeponin: Den geotekniska utredningen som föregick ansökan har bifogats (PM Geoteknik Arontorpsdeponin). I utredningen bedöms att föreslagen deponi är möjlig att anlägga, men kräver stabilitetshöjande åtgärder för att kunna utföras med en tillfredställande stabilitet. SGI:s tidigare synpunkter kvarstår. SGI anser att stabilitet och genomförbarhet behöver klargöras i ansökan. Åtgärder för att kontrollera stabilitetshöjande åtgärder behöver ingå i ett kontrollprogram.

SGI har avslutningsvis tillagt bl.a. följande. Tillkommande underlag har gåtts igenom och deras tidigare frågeställningar är bemötta. De har inga ytterligare synpunkter.

TRAFIKVERKET

och har tillagt följande. Trafikverket anser att föreslagna skadeförebyggande åtgärder och slutsatser är tillräckliga. Trafikverket önskar dock att i fortsatt arbete få delta i en dialog och beredas möjlighet för synpunkter kopplat till arbetet med kontrollprogram och skadeförebyggande

Sid 156 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

åtgärder. Detta utifrån risken för sättningar som kan påverka järnvägen till följd av grundvattensänkningar.

SJÖFARTSVERKET Sjöfartsverket ser positivt på att SSAB:s erhåller ett nytt verksamhetstillstånd men har följande synpunkter med anledning av den planerade vattenverksamheten och placeringen av in- och utlopp i relation till sjöfarten.

Förslag på ledningarnas placering är fortsatt översiktlig men kan konstateras ligga i anslutning till den passerande farleden 763 vilken är del av Luleå hamn. Farleden och hamnen är allmän och klassade som riksintresse för kommunikationer. Farleden är även lotsled med passerande regelbunden tung handelssjöfart. Vidare planeras i farleden och hamnen åtgärder i form av muddring och byggnation av nya kajer m.m. inom ramen för det tillståndsgivna projektet Malmporten, som ska genomföras i samverkan mellan Luleå hamn AB och Sjöfartsverket.

Värt att notera i gällande dom så förutom muddring inom angiven farledsyta krävs även en marginal för uttag av slänter upp till 50 m utanför farledskanten. Därför är det viktigt att nu sökt yta för vattenverksamhet är sådan att den har tillräcklig marginal till redan tillståndsgiven vattenverksamhet samt att ledningarnas placering och vattenströmmar från utloppsledningarna inte påverkar djupförhållanden, fartygstrafiken och hamnverksamhet negativt. Vidare bör SSAB:s arbeten antingen utförs efter att Sjöfartsverkets muddringsarbeten slutförts i enlighet med gällande dom för projekt Malmporten eller att SSAB:s arbeten i och i anslutning till verkets arbetsområde utförs på ett sådant sätt att det inte påverkar Sjöfartsverkets entreprenad och miljötillstånd negativt i form av till exempel grumling, buller eller hinder i arbetsområdet.

I Projekt Malmporten ingår även ny utmärkning för sjöfarten. Bl.a. har det tillkommit en fyr i anslutning till föreslagen utsläppspunkt vid Nja-kajen (F74). Även här är det viktigt att fyrkonstruktionen inte påverkas negativt av utsläppets placering eller erosion av vattenströmmar.

Planerade ledverk beskrivs endast översiktligt i ansökan. De är viktigt att de placeras på ett tillräckligt avstånd från farleden för att inte påverka fartygstrafiken negativt.

I MKB finns ett stycke om eventuell dimbildning vintertid på grund av utsläpp av varmt kylvatten. Det är viktigt att sökanden säkerställer att dimma inte bildas så att sikten för fartygstrafiken försämras.

Sammantaget anser Sjöfartsverket att SSAB:s vattenverksamhet ska vara förenlig med tillståndet för projekt Malmporten samt att placeringen för de planerade in- och

Sid 157 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

utloppsledningarnas samt tillhörande ledvärk ska vara sådan de inte påverkar fartygstrafiken negativt.

Förslag till villkor Sjöfartsverket har synpunkter på utformningen av villkor 5, se ovan under rubriken Inställning till föreslagna villkor m.m.

Sjöfartsverket anser att villkor för sjösäkerhetshöjande åtgärder bör vara separat och utformas för att säkerställa att säkerhöjande åtgärder vidtas i tillräcklig omfattning och i dialog med Sjöfartsverket. Sådana åtgärder kan vara avlysning av vattenområde, att arbetsområdet och/eller siltgardiner märks ut med tillfällig utmärkning för sjöfarten och att t.ex. arbetspråmar förses med bländfri belysning nattetid och ev. ais-transponder. Utmärkning för sjöfarten (SSA) vid anläggningsfasen behöver tillstånd från Transportstyrelsen. Tidsangivelsen är nödvändig för att ge tid för ev. ansökningar om avlysning och SSA.

Sjöfartsverket har efter bolagets kompletteringar tillagt bl.a. följande.

Sjöfartsverket har uppfattat SSAB:s bemötande på så sätt att SSAB åtar sig att dels samråda med Sjöfartsverket och Luleå hamn kring placering och utformning av vattenanläggningar innan dessa fastställs, dels kommer att tillse att dessa inte påverkar hamnen eller sjötrafiken negativt. Att så sker anses nödvändigt. Sjöfartsverket ser därför gärna att detta i ett eventuellt bifall konkretiseras som villkor, alternativt som åtaganden från SSAB, om rätten finner det tillämpligt. I övrigt har Sjöfartsverket inga synpunkter med anledning av de kompletterande handlingarna.

Övrigt I dialogen kring detaljprojektering gällande placering och utformning av utloppsledningar för kylvatten så finner Sjöfartsverket det önskvärt att diskutera eventuella möjligheter att använda varmvattnet i isreducerande syfte för att under vintertid underlätta fartygs manövrering till kaj.

Sjöfartsverket har avslutningsvis tillagt bl.a. följande. Bolagets sista bemötande med åtagande och reviderade, konsoliderade villkor är tillfyllest och Sjöfartsverket har inga ytterligare synpunkter.

RÄDDNINGSTJÄNSTEN LULEÅ Bedömning av släckvattenhantering SSAB skriver att vatten som går mot recipient ska kunna stängas av, vilket är bra. Räddningstjänsten efterfrågar mer information samt redovisning av hur denna avstängning ska genomföras samt vem som ska genomföra den vid en inträffad

Sid 158 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

händelse. Det är viktigt att information om hur avstängningen fungerar samt även vart brunnar är placerade och hur ledningsnätet är draget framgår i en insatsplan. Vidare anges att en sugbil kan suga upp släckvatten. Hur snabbt kan sugbilen vara på plats och arbetet med att omhänderta släckvatten påbörjas? I släckvattenutredningen anges en relativt begränsad mängd utrustning för att samla in släckvatten, vilket kräver att sugningen påbörjas fort för att inte en brunns närområde svämmar över.

Rutiner för omhändertagande av släckvatten I släckvattenutredningen framgår det inte huruvida brunnar inomhus går vidare till avloppsrening på området eller externt. Hur mycket vatten eller kemikalier/ förorenat släckvatten som kan tas emot där utan förvarning? Det framgår heller inte hur brunnar stängs inomhus, görs det genom elektronisk styrning från tablå eller fysiskt på plats vid brunnen. Brunnar inomhus kan vara svåra att stänga manuellt vid en brand. Därav är det av vikt att veta vem som tar emot det förorenade vattnet som följer med i avloppsledningar och dylikt. Att kunna stänga av och markera inkommande vatten till fastigheter kan också vara av vikt vid insatser för att minska en potentiellt mycket stor vattenmängd som släpps ut vid exempelvis brand i byggnad på grund av avbrunna ledningar eller motsvarande.

Insatskort Det nämns att det fanns ritningar över topografi och placering av dagvattenbrunnar. Det är av vikt att ha en plan/ritning eller motsvarande över dagvattensystemet som även visar hur rörledningar med mera sitter ihop och är dragna för att kunna förutse hur och vart vätskor rinner ut, vart sugbilen lämpligen kan suga och liknande. Något som kommer att vara av vikt även vid utsläpp som inte omfattar släckvatten på området exempelvis vid maskin- eller fordonshaverier.

Slutsatser Det är resurskrävande att omhänderta släckvatten samtidigt som en insats startas upp och bedrivs. Vid en händelse på området är det rimligt att anta att SSAB:s personal är upptagna med någon form av släck/räddningsarbete. Räcker det att täcka för de brunnar som är i närområdet och hoppas att vattnet rinner fram till dessa och att brunnens närområde sedan rymmer så mycket vattenmängd att tankbilar sedan hinner hämta och tömma samtidigt som släckvattnet håller sig i sin reservoar ?

Invallning av släckvatten på ytor som däremot inte rymmer så stora mängder är svårt och det kräver övning alternativt att utrustning behöver kompletteras för att kunna inrymma en stor släckvattenmängd på en plan yta. Därför kan utrustning komma att behöva kompletteras med exempelvis invallningsutrustning eller skärmar för översvämning eller motsvarande. Detta kan med fördel göras i samråd med räddningstjänsten. Vid en inträffad olycka som omfattar behov av livräddning eller snabba åtgärder för att förhindra exempelvis brandspridning är det ett högt krav att i uppstartskedet samtidigt hantera släckvatten. Det är viktigt att beredskapen/

Sid 159 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

förmågan för hantering av släckvatten är tillräcklig både under övergångsskedet och när nya verksamheten är i drift.

Bilaga till säkerhetsrapport Antagonistiska hot: SSAB tar upp att bedömning av antagonistiska hot som kan orsaka storskaliga kemikalieolyckor har varit låga. I och med det förändrade världsläget kan detta ändras snabbt och bör beaktas.

Brandskyddsåtgärder: SSAB har identifierat flera olika riskreducerande åtgärder kopplat till verksamheten, det är viktigt att beakta dessa redan i projekteringsstadiet för att minimera riskbilden. Brandskyddsåtgärderna bör även redovisas i olycksfjärilarna, som skadebegränsande åtgärder, där de idag bara anges intern beredskap.

Slutsatser SSAB beskriver under identifierade olycksscenarion att deras skadebegränsande barriärer är intern beredskap med personal samt resurser som kan hantera konsekvenserna av olycksscenariot. Vidare anges att utformningen av den framtida beredskapen kommer att anpassas efter verksamhetens behov. Räddningstjänsten önskar vara delaktiga i bedömningen och planeringen av den framtida beredskapen. Det är viktigt att mängd- och flödeskapaciteter för brandvattenförsörjningen anpassas efter den nya anläggningen. Räddningstjänsten samverkar gärna med SSAB i denna fråga.

Intern plan för räddningsinsatser SSAB har en intern plan för räddningsinsats som gäller för den verksamhet som bedrivs idag. Räddningstjänsten vill ta del av SSAB:s interna plan för räddningsinsats när en sådan tagits fram för den tid när båda verksamheterna pågår samtidigt samt när nya stålverket är i drift och det gamla avvecklats. Räddningstjänsten uppmanar även SSAB att ta fram insatskort/insatsplaner enligt Brandskyddsföreningens rekommendation Insatsplan 2019 (SBF) för att kunna hantera de olycksscenarier som de identifierat. Detta görs med fördel i samverkan med räddningstjänsten. Räddningstjänsten anser att en insatsplanering med kartmaterial (insatsmaterial enligt SBF-rekommendation), egna insatskort för olika risker samt en gemensam planering och samverkan kring händelsetyper upprättas i samråd med räddningstjänsten.

LULEÅ HAMN AB Luleå hamn AB utvecklar för närvarande riksintresset enligt bl.a. lagakraftvunnen tillståndsdom för Projekt Malmporten. Bolaget är positivt inställda till ansökan som sådan och till SSAB:s viktiga bidrag i den gröna omställningen. Luleå hamn ingår i transeuropeiska transportnätet (TEN-T) och är av EU-kommissionen utsedd till en

Sid 160 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

av Sveriges s.k. Corehamnar. Det innebär att Luleå hamn är en av de viktigaste hamnarna för svenskt näringsliv. Luleå hamn och Projekt Malmporten utgör ett riksintresse för hamn och kommunikationer enligt 3 kap. 8 § miljöbalken. Luleå hamn är även av betydelse för Försvarsmaktens verksamhet och dess betydelse väntas öka efter Sveriges inträde i NATO.

Placering av utlopp för kylvatten Projekt Malmporten är tillståndsprövat enligt miljöbalken. Luleå hamn AB:s tillstånd omfattar anläggande och drift av ny djuphamn vid Luleå hamn. Anläggandet innebär bl.a. landbyggnad och anläggande av ny djupkaj med tillhörande infrastruktur där muddermassor kommer att återanvändas från muddringsåtgärder från farlederna.

Med anledning av detta vill Luleå hamn AB framföra följande. Utloppet är placerat inom SSAB:s fastighet ( ) men inom område för medgivet miljö-tillstånd rörande landbyggnad för Projekt Malmporten. Området i fråga avses helt eller delvis att byggas ut genom landbyggnad. Vidare planeras kajlinjen utanför planerat utlopp att byggas ihop med befintliga kajer längs södra sidan av Svartön.

Luleå hamn AB utgår från att SSAB hittar tekniska lösningar för utloppet med hänsyn till hamnens nuvarande och framtida verksamhet när det blir aktuellt för landfyllnad alternativt kajbyggnation enligt ovan beskrivet.

Luleå hamn AB har efter bolagets bemötande tillagt bl.a. följande.

SSAB har förklarat att SSAB och Luleå hamn AB har en nära och tät dialog rörande planerade förändringar på Svartön, att denna dialog även innefattat det planerade utloppets placering och att SSAB kommer att tillse att utloppet inte påverkar vare sig hamnens nuvarande eller framtida verksamhet. Luleå hamn AB välkomnar detta.

Bolaget har under handläggningen av målet föreslagit att SSAB:s åtagande formuleras i villkor om att SSAB ska genom dialog och åtgärder tillse att processvattenutloppet vid Kolkajen inte påverkar vare sig Luleå Hamns nuvarande eller framtida verksamhet. Luleå hamn AB har dock senare frånfallit denna begäran.

LUMIRE Lumire ser positivt på den omställning av stålproduktionen som ansökan omfattar. Lumire har inlett ett samarbete med SSAB och andra aktörer inom Luleå Industripark avseende gemensamma lösningar för tekniskt vatten i området. Det finns stora fördelar och god samhällsnytta med att samordna vatteninfrastrukturen. Det är önskvärt att SSAB om möjligt tar till vara denna möjlighet. Ur resurs- och vattenkvalitetssynpunkt uppmuntras också lösningar där brandvatten kan lösas på annat

Sid 161 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

sätt än genom kommunalt dricksvatten och där restvärmen från kylvatten nyttiggörs. Lumire har VA-huvudledningar som löper genom hela Svartön och över till Hertsöfältet som är samhällsviktiga och en förutsättning för fungerande vatten och avlopp i Luleå. Vattenintag och vattenutlopp ska enligt den tekniska beskrivningen placeras vid NJA-kajen. Det kommer att vara relativt stora ledningar som ska förläggas från NJA-kajen fram till SSAB:s nya anläggning. Dessa ledningar kommer att behöva löpa parallellt och även korsa Lumires huvudledningar i området, vilket kan innebära svårigheter utrymmesmässigt och även vid genomförandet. Liknande svårigheter förekommer också vid planerat utlopp söder om befintligt koksverk där stora ledningar ska korsa både befintliga ledningsnät, järnväg och väg. Möjligheterna att undvika besvärliga ledningskorsningar är större vid gemensamma lösningar för tekniskt vatten. Det är ytterst viktigt med god samverkan och dialog för att säkerställa god planering och att alla intressen i området kan tillgodoses.

VATTENFALL ELDISTRIBUTION AB Vattenfall Eldistribution AB har anfört att bolaget har kontinuerlig dialog med SSAB gällande elnätet till verksamheten och har inget övrigt att tillägga i ärendet.

NORRBOTTENS ORNITOLOGISKA FÖRENING Föreningen har granskat underlaget främst ur fågelsynpunkt och har framfört följande synpunkter.

Inre delarna av Hertsöfjärden är en sedan länge känd rastlokal för fåglar främst under vår och höst. Framför allt är det sångsvanar, grågäss, skäggdoppingar, storskrakar, salskrakar, måsfåglar och under senare år storskarvar som nyttjar de isfria delarna av fjärden. Även havsörn och fiskgjuse ses regelbundet.

De yttre delarna av fjärden öster om Gräsörenbron har vid lågvatten fina vadarstränder som nyttjas av vadare vid födosök. Även de omgivande strandskogarna utanför avgränsningsområdet har en myckenhet av död ved som gynnar födosökande hackspettarter. Dessa strandskogar är klassade med höga naturvärden och bör lämnas opåverkade. Både mindre hackspett och den ytterst sällsynta vitryggiga hackspetten observeras till och från i området.

Det är viktigt att miljökonsekvensbeskrivningen belyser vilka effekter på näringstillgång och fågelliv som den utökade utsläppsvolymen av kylvatten kommer att få. Idag går allt kylvatten ut i Inre Hertsöfjärden men ev. kan annan/ytterligare recipient behövas om effekterna på vattenkvaliteten blir sådana att fågellivet missgynnas.

Vägbanken vid Gräsörenbron är en populär lokal för att skåda fågel. Om planerad trafiklösning med eventuell infart till verksamhetsområden via denna väg kommer

Sid 162 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

till stånd vill vi förvissa oss om att allmänheten även i framtiden får tillträde till Gräsörenbanken. En parkering bör anläggas vid banken så att fågelskådningen kan ske på ett säkert sätt. Föreningen har avslutningsvis anfört att den inte har något att tillägga mot bakgrund av att länsstyrelsen har tagit upp förekomsten av häckning av storspov.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN LULEÅ Grunderna för föreningens yrkanden är:

Förorenad jord och grundvatten Det område som berörs av schaktning är idag kraftigt förorenat. Vid byggandet av det nya stålverket kommer det att behövas grävas bort stora mängder grovt förorenad jord och bortledning av förorenat grundvatten. De ifrågasätter hur förorenad jord och grundvatten kommer att hanteras och omhändertas och vilka skyddsåtgärder som ska vidtas.

Säkerhetshantering Den sökta ändringen har oklarheter och brister kring säkerhet. Det är inte tillräckligt beskrivet för att bedöma vilka riskerna och konsekvenserna är och om skyddsåtgärderna är tillräckliga för människor som bor och vistas i angränsande områden.

Vatten Bolaget måste redogöra följande för utsläpp till vatten; både process, - kyl och dagvatten. Ett gällande nollalternativ ska finnas i syfte att möjliggöra en bedömning av effekterna av sökt verksamhets samtliga driftfaser. Bolaget måste redogöra för utsläpp av alla relevanta ämnen för den sökta verksamheten. Man måste redogöra för alla utsläppsämnen i verksamhetens alla driftfaser. Den ska innehålla sammanställning och beskrivning av halter och totala mängder från alla utsläppspunkter. Särskilt viktiga är zink, ammonikkväve, kvicksilver, benso(a)pyren, fluoranten och antracen i syfte att möjliggöra en tillåtlighetsbedömning enligt 5 kap. 4 § miljöbalken. Man måste beskriva vilka reningstekniker och skyddsåtgärder som man tänkt använda och vilken effekt dessa kan få. Om någon reningsteknik eller skyddsåtgärd anses vara oskälig ska det motiveras, enligt 2 kap. 7 § miljöbalken samt kraven i 2 kap. 1-3 §§ miljöbalken, 5 kap. 4 §miljöbalken och 6 kap. 35 § p. 6 miljöbalken.

Man behöver också beskriva vilka reningstekniker för zink och PAH man är berett att vidta för att miljökvalitetsnormerna god ekologisk status och god kemisk ytvattenstatus i Inre Hertsöfjärden, Sandöfjärden och Sörbrändöfjärden. Bolaget måste klargöra om orsaken till förslaget att, utsläpp av det mycket förorenade lakvattnet från nuvarande stålverk (hyttslam), ska ledas om från Inre Hertsöfjärden till Sandöfjärden och Yttre Lulefjärden. Vilka reningstekniker avser man att

Sid 163 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

använda och hur detta kommer att följas upp och mätas? Hur ska man rena Inre Hertsöfjärden? Bolaget vill bara pröva det nya stålverket men om man leder om utsläppen från det gamla stålverket ska detta villkoras. Man måste också täppa till

Idag finns det föroreningar av bl.a. kvicksilver och cyanid i Laxviken, detta måste bolaget inkludera i miljökonsekvensbeskrivningen. Det saknas fortfarande ett miljötillstånd för vatten sen 2010. När det gäller vattenfrågor gäller EU:s vattendirektiv, vilket har implementerats i svensk rätt. Miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande.

Avfall Det går inte att avgöra om avfallsdeponin har ett tillräckligt skydd för människor och miljö då den inte är geotekniskt stabil. Detta måste klargöras.

Buller Det finns inga uppgifter redovisade hur det ökade bullret kommer att påverkas av sökt verksamhet, direkt, indirekt, kumulativ och på kort och lång sikt. Bolaget måste redogöra för det ökade buller som blir, 3dB en fördubbling av ljudtrycket, när två parallella verksamheter kommer att vara igång samtidigt. Vilka bostadsområden/öar kommer att påverkas och hur?

Artskydd Det saknas en redogörelse hur den skyddade arten Vitryggig hackspett påverkas av bolagets sökta verksamhet, direkt, indirekt och kumulativt, på kort och lång sikt.

Slutdatum Bolaget har inte angett ett slutdatum för när den gamla stålproduktionen ska avvecklas. Nu söker man både för ny verksamhet som ska pågå tillsammans med befintlig verksamhet under obestämd tid.

Prövningsram Föreningen ifrågasätter prövningsramen som bolaget har valt. Exempelvis så kommer bolaget att leda om hyttslamvatten från masugnen till Sandöfjärden. Detta vatten är kraftigt förorenat och behöver villkorsregleras. Men masugnen är inte föremål för prövning.

Sid 164 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

NÄRBOENDE Ett antal fastighetsägare i området har yttrat sig i målet och framfört synpunkter, vilka sammanfattas nedan.

med flera Fastighetsägarna har beskrivit fastigheterna samt dagens markanvändning. De har utöver det framfört följande synpunkter på ansökan.

Det finns brister i samrådsförfarandet. Många uppger att de inte blivit kontaktade av SSAB överhuvudtaget, vissa har bara fått ett brevutskick. Inga referensgrupper har skapats för oss fastboende trots att bullerutredningen identifierat att boende på sandön får en förhöjd bullernivå. Ingen kontakt har tagits från SSAB:s håll för att säkerställa att vi tagit del av denna viktiga information.

I bullerutredningen saknas analys av kommande verksamheter från andra aktörer. Analys måste göras kring kumulativt buller. I bullerutredningen räknas kumulativa effekter utifrån Luleå hamns tillstånd från 2010, något som de ifrågasätter. Det finns en bullerutredning som Luleå hamn har genomfört under 2023 denna visar på högre bullervärden än deras befintliga tillstånd. Dessutom visar bullermätningar och egenkontroller från Luleå hamn att deras befintliga tillstånd idag överskrider tillåtna värden. SSAB:s förändring av sin verksamhet är dessutom en stor anledning till att Luleå hamn tvingas söka nytt tillstånd bland annat den stora mängd skrot som SSAB avser att skeppa in till Luleå. Det finns dessutom ett trovärdighetsproblem kring detta dessa överskridanden av bullernivåer har pågått under flera år. De ifrågasätter vilka handlingsplaner och åtgärder som vidtagits för att komma tillrätta med detta samt hur kan de ska kunna lita på att det nya tillståndet följs.

Byggtiden beräknas till åtminstone 5 år för alla de projekt som skall genomföras i deras närområde. De menar att detta är en unik situation då alla dessa projekt är enorma satsningar i sig. Det blir en ohållbar situation att bo 500 m 1000 m från denna gigantiska byggarbetsplats utan naturliga barriärer som stoppar upp bullret då samtliga fastigheter ligger vid vattnet. Omfattande pålningsarbeten kommer att pågå och stora metallkonstruktioner ska uppföras samt en hel del befintliga konstruktioner ska rivas. Mudderverk kommer att arbeta rakt utanför deras sovrumsfönster.

Blivande naturreservat på Sandön finns ej med i utredningen trots att stora markområden på Sandön avsatts till naturreservat eftersom dessa anses som speciellt skyddsvärda och av stor vikt för friluftslivet i skärgården. Kommunen har också planer på reservatsbildning på Altappen nära befintlig farled och har i sin plan för skärgården gjort dessa prioriteringar för att allmänheten ska kunna nyttja dessa områden. De efterfrågar en utredning på hur dessa naturreservat påverkas av den förändrade verksamheten.

Sid 165 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

De känner oro för att icke identifierande bullerkällor kan finnas och att med ett så stort industriområde där mycket tung trafik och tunga fordon arbetar finns en risk att oförutsedda bullerkällor tillkommer. De ifrågasätter även huruvida man tagit hänsyn till buller som uppstår i fartygen exempelvis vid lossning/lastning där man ofta ställer ner lastmaskiner i fartygens lastutrymmen för att få upp det sista av lasten något som av erfarenhet av de boende skapar en hel del oljud. När man läser Naturvårdsverkets riktlinjer så framgår det tydligt att vid hantering av stålskrot skall samtliga ljudnivåer sänkas med 5db och de ifrågasätter varför man inte har tagit hänsyn till detta i den bullerutredningen som gjorts.

För fastboende har det varit mycket svårt med alla olika aktörer och samråd som nu avser att förändra sin verksamhet och även med de nyetableringar som sker. Det blir helt enkelt för mycket information att ta in och skapa sig en uppfattning om. De efterfrågar en utredning kring påverkan av den unika kulturmiljön kring Sandö by, laxfiske och jordbruk. De ser mer än gärna att mark- och Miljödomstolen kommer på syn i samband med domstolsförhandlingen för att få en uppfattning om den unika miljön i Sandö by.

Hälsopåverkan: Ökad bullernivå kan leda till sömnstörningar, stress och andra hälsoproblem för de boende i närområdet, vilket kan få allvarliga konsekvenser för vår livskvalitet och hälsa. Påverkan på livsmiljön: Den föreslagna förändringen kommer att förstöra den lugna och fridfulla miljön som vi tidigare haft i området, vilket påverkar vår livskvalitet och vårt välbefinnande negativt. Ekonomi: Värdet på vår fastighet påverkas givetvis negativt av detta. I och med att dessa planer har möjligheten att sälja dessa fastigheter i princip omöjliggjorts i ett slag. De sitter nu i en ohållbar sits där vi är bakbundna av dessa processer.

SSAB måste presentera en plan för hur vi fastboende antingen kan bo kvar i våra hem och bibehålla en dräglig tillvaro eller komma med något annat förslag på hur detta skall lösas innan så är gjort ligger tyvärr en död hand över vår framtid då vi inte vet vad som kommer att hända med våra hem och liv då flera av oss boende har verksamheter som är knutna till Sandön.

Sammanfattningsvis vill de att domstolen beaktar deras invändningar och ta hänsyn till de negativa konsekvenserna av den föreslagna förändringen. De är övertygade om att det är av yttersta vikt att bevara en hälsosam och trygg miljö för alla som påverkas av SSAB:s verksamhet.

har anfört att de äger en stuga på Bockholmen yttersta udde med utsikt mot vatten i tre lägen och där han och hans släktningar har tillbringat sina somrar sedan 1950. Han påpekar att stugans läge drastiskt har förändrats under åren, från en naturskön småbåtsplats med café i Uddebo till dagens starka utvidgning av

Sid 166 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

industriområdet. Han konstaterar att lukt och damm är vanligt förekommande redan nu samt att förekomsten av fiskar, grodor, paddor och ödlor minskat drastiskt.

Han menar att slam har samlats i Bockholmsviken sedan 60-talet på grund av muddringar och att den ökad hantering av avloppsvatten, dagvatten och barlasttömningar inte kommer att ytterligare påverka vattenmiljön. Om bullret framförs att det kommer att öka flera gånger om samt att bullret från hamnen inte stoppas av Sandöfjärdens vattenyta.

Genom att stugans läge har förändrats från en skärgårdsidyll till en del i ett industriområde har stugans värde sjunkit och kommer att sjunka ytterligare.

och och äger en fastighet på Sandön och har anfört att den ansökta verksamheten kommer att medföra buller som påverkar deras hälsa och livskvalitet och också värdet av deras fastighet. De har enligt nedan framfört synpunkter på bullerutredningen, att bolagets förslag till bullervillkor avviker från Naturvårdsverkets riktvärden avseende bland annat intermittent buller från skrothantering samt samrådets utförande.

Om buller och påverkan på hälsa och fastighetsvärde Den ansökta verksamheten innefattar bland annat nybyggnation av ljusbågsugn och hantering av mycket stora mängder stålskrot som ska skeppas in i Luleå hamn. De kommer även att påverkas stort av övriga föreslagna förändringar av SSAB:s verksamhet, där man flyttar stora delar av sin produktion väldigt nära deras fastighet och där det inte finns några barriärer som stoppar bullret. Det är i princip omöjligt att placera hinder för buller vid vattenmiljöer där ljudet sprids på ett annat sätt än på land. Deras fastighet ligger vid stranden på andra sidan Svartösundet, precis mitt emot Luleå hamnkontor i Strömören, i närområdet för den planerade nya ljusbågsugnen samt skrothanteringsområdet. Det är ett relativt nybyggt fritidshus med året runt standard där syftet varit att bosätta sig där permanent. De anser nu att den möjligheten tagits från oss.

Sammantaget kommer de föreslagna förändringarna att få omfattande och mycket negativa konsekvenser för dem och deras omgivning och kan allvarligt påverka deras liv vad gäller hälsa och livskvalitet. De föreslagna förändringarna kommer definitivt också att påverka värdet på deras fastigheter till det negativa. Värdet på deras fastighet med tillhörande byggnader påverkas mycket negativt av de nya förändringarna. Det kommer inte att gå att sälja fastigheten nu eller framöver beroende på de höga bullernivåerna och förändrade verksamheten. Ökad bullernivå leder till dessutom till sömnstörningar och stress vilket får allvarliga konsekvenser.

Sid 167 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Bullerutredningen utgår från Luleå hamns befintliga tillstånd Den bullerutredning som SSAB har gjort utgår från Luleå hamns befintliga tillstånd. Luleå hamn håller på att förbereda en ansökan för nytt tillstånd. Den bullerutredning som utfördes under hösten 2023 visar att Naturvårdsverkets riktlinjer ej kommer att uppnås. Luleå hamn har konstaterat att trots alla realistiska bullerdämpande åtgärder kommer de ej ned till tillåtna bullernivåer och det enda kvarvarande alternativet är frivillig inlösen av de fastigheter på Sandön som berörs. Inget sådant initiativ har framförts från SSAB:s sida. Det finns oklarheter i bullerutredningen som bör ses över.

Luleå hamns förändrade verksamhet är till stor del ett resultat av SSAB:s planer att bygga den nya ljusbågsugnen. Enligt Naturvårdsverkets riktlinjer, som SSAB och Luleå hamn deklarerat att de avser att följa, framgår det tydligt att vid hantering av stålskrot skall samtliga ljudnivåer sänkas med 5 dB. De undrar varför hänsyn inte har tagits till detta i bullerutredningen.

Om samrådet De har inte blivit inbjudna till samrådsmöte och har inte haft möjlighet att påverka situationen utifrån behov och intressen. De har inte blivit kontaktade av SSAB på något sätt när det gäller de föreslagna förändringarna och de negativa konsekvenser det innebär för dem som fastighetsägare i Svartösundet. De har inte blivit inbjudna till samråd. Fastighetsägare har inte heller fått ta del av den utförda bullerutredningen som tydligt visar att fastigheter på Sandön kommer att påverkas negativt av den föreslagna förändringen.

Någon uppföljning har inte gjorts för den påverkan som de som fastighetsägare utsätts för i samband med de föreslagna förändringarna, utökad verksamhet och förhöjda bullernivåerna. Möjligheten att utnyttja fastigheten som fritidsboende och rekreationsplats blir betydligt svårare eller omöjligt för deras familj med de föreslagna förändringarna på grund av buller och utökad trafik i farleden av enorma fartyg i betydligt större mängd än tidigare.

De vill därmed att mark- och miljödomstolen beaktar deras invändningar och tar hänsyn till de negativa konsekvenser som de förslagna förändringarna innebär för fastighetsägare på Sandön. De godkänner inte de föreslagna förändringarna och anser att informationsflödet har uteblivit samt att samråd inte gått till som det ska. De anser vidare att hänsyn inte tagits till de konsekvenser som de föreslagna förändringarna innebär för dem som fastighetsägare och den negativa påverkan på fastighetens värde som föreligger i och med de föreslagna förändringarna. De godkänner inte några förhöjda bullernivåer eftersom det inte ligger i linje med Naturvårdsverkets riktlinjer samt pga. att de höga bullernivåerna kommer att ha skadliga hälsoeffekter. De vill även att SSAB tar ansvar för det sänkta fastighetsvärdet, ökade bullernivåerna, den ökade verksamhetens påverkan på dem som fastighetsägare i närmiljön samt ger möjlighet till frivillig inlösen.

Sid 168 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Yttrande efter bolagets bemötande och har efter bolagets bemötande i huvudsak tillagt följande.

Den frid de har känt med stugan har betytt mycket för dem som individer, men också som familj. En frid som de förstått kommer att tas ifrån dem i form av det buller som SSAB kommer att generera med sin förändrade verksamhet. De kommer direkt att bli påverkade av flytten av SSAB:s stålproduktion till en plats i rak linje mitt emot deras fastighet. Till detta produktionsbuller kommer allt det slammer som den enorma mängden hanterat skrot direkt vid kaj kommer att orsaka, ett skrot som är en väsentlig beståndsdel i skiftet till koldioxidfri tillverkning. De önskar inte att ställa sig i vägen för den gröna omställning som samhällets olika delar genomgår, där SSAB är en betydande aktör. Men de vill inte betala för företagets omvandling från en verksamhet som bedrivs med gårdagens teknik till framtidens, en omvandling som dessutom är essentiell för dess överlevnad på sikt.

SSAB säger sig använda sig av Folkhälsomyndighetens riktvärden för buller inomhus, detta som om den närmaste omgivningen på Sandön skulle vara klassat som ett bostadsområde. Detta antagande är helt fel, det är klassat som ett sommarstugeområde där andra förutsättningar råder. Som stugägare är syftet med deras vistelse en rekreation och den företas företrädelsevis utomhus. Med det buller som kommer att genereras så är det inte längre tal om att kunna vistas utomhus på det sätt som de kunnat göra hittills. SSAB hänvisar till att fler bullerkällor kommer att adderas till varandra, ett kumulativt buller, av vilka man i dagsläget säger sig inte kunna bedöma värdet av. Det kommer inte att bli lätt att vistas i stugan längre då det kommer att bli rent obehagligt. De vill att SSAB erbjuder frivillig inlösen. De protesterar mot att bullerfrågan fortfarande är olöst både vad gäller uppbyggnadsfas och fortsatt drift. Följande exempel på problem ges.

Föreslaget bullervillkor för anläggningsskedet De protesterar mot att SSAB ska tillåtas generera buller motsvarande NFS 2004:15. Det är för höga nivåer för ett intilliggande fritidsområde. De bullernivåerna måste sänkas radikalt för att de som har fastigheter på ön ska kunna använda dessa för rekreativa ändamål.

Föreslaget bullervillkor för driftskedet (villkor 5) De är starkt kritiska mot de höga bullernivåer som anges i villkorsförslaget och menar att bullernivåerna måste anpassas radikalt eftersom det är ett stort antal fastighetsägare på andra sidan älven som kommer att störas. De kommer ha svårt att använda sin fastighet för rekreation. SSAB önskar dessutom att facklingen ska undantas och ges möjlighet att generera ytterligare 5 dB, vilket är väldigt mycket över redan för höga nivåer. Det måste finnas tekniska lösningar som medger fackling till betydligt lägre ljudnivåer än nuvarande och kommande facklingsanläggning. De ställer sig frågande till att fackling ska tillåtas ske vid dygnets alla

Sid 169 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

timmar och veckans alla dagar och anser att detta måste regleras för att minska olägenheten med buller.

Ytterligare undantag (t ex hantering av LD-slagg, nyttjande av toppventiler m.m.) från de höga nivåerna finns uppräknade under punkten, vilket de menar är illavarslande. De vänder sig starkt mot det omänskligt höga bullret som SSAB önskar tillåtas generera, och att de ska tillåtas undantag från de redan för höga nivåer de söker för. Vad gäller facklingen menar de att SSAB kan samla in den processgas som för tillfället inte kan nyttjas genom befintligt gasnät och antingen lagra den till senare leverans eller själva generera nytta i form av exempelvis genererad elektricitet. Kan elektriciteten inte nyttjas, kan den sparas i någon form av lager.

Föreslagen Delegering D2 samt bemyndiganden De kräver att den tillsynsmyndighet som domstolen uppdrar att föreskriva villkor, noga tar hänsyn till den olägenhet som det uppkomna bullret orsakar för boende på Sandön och att villkoren utformas till de boendes fördel och minskar obehaget.

är fast boende på Sandön (fastigheten ) och har i huvudsak yttrat sig om samrådsförfarandet, bullernivåer och verksamhetens påverkan på fastighetsvärden enligt följande.

Hon har inte fått information om de stora förändringar/försämringar som SSAB:s kommande bygg- och verksamhetsbuller kommer att innebära för hus/stugor på Sandön. Bullernivåerna lär vara höga och det är svårt att sätta sig in i hur högt bullret kommer att bli. Deras fastigheter kommer att sjunka i värde. Bullret ligger på höga nivåer idag, högre än gränsvärdena som tillåts, och det är ofta gränsvärdena överskrids.

med flera , som har uppgett att hon företräder ett större antal fastighetsägare och boende på Sandön, har yttrat sig enligt följande.

Fastighetsägare på Sandön kommer att direkt bli påverkade av den förslagna förändringen av verksamheten. Deras fastigheter ligger på andra sidan Svartösundet och Luleå hamn, inom området för den planerade nya ljudbågsugn samt skrothanteringsområdet. Detta kommer sammantaget att få omfattande och mycket negativa konsekvenser för dem och deras omgivning och kan allvarligt påverka deras liv vad gäller hälsa och livskvalitet. Detta kommer definitivt också att påverka värdet på deras fastigheter.

Sid 170 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Den bullerutredning som SSAB har gjort utgår från Luleå hamns befintliga tillstånd. Luleå hamn håller på att förbereda en ansökan för nytt tillstånd. De för en dialog med dem eftersom deras bullerutredning som utfördes under hösten 2023 visar att Naturvårdsverkets riktlinjer ej kommer att uppnås. Luleå hamn har konstaterat att trots alla realistiska bullerdämpande åtgärder kommer de ej ned till tillåtna bullernivåer och det enda kvarvarande alternativet är frivillig inlösen av de fastigheter på Sandön som berörs. Inget sådant initiativ har framförts från SSAB:s sida. Luleå hamns förändrade verksamhet är till stor del ett resultat av SSAB:s planer att bygga den nya ljusbågsugnen. Enligt Naturvårdsverkets riktlinjer som SSAB och Luleå hamn deklarerat att de avser att följa, framgår det tydligt att vid hantering av stålskrot skall samtliga ljudnivåer sänkas med 5 dB. Hänsyn har inte tagits till detta. De har inte blivit kontaktade av SSAB på något sätt gällande denna fråga.

Negativa hälso- och övriga effekter pga. etableringen är följande.

Ökad bullernivå leder till sömnstörningar, stress och andra livsviktiga funktioner, vilket får allvarliga konsekvenser för hälsan och medförande allvarliga bullerskador. Den föreslagna förändringen kommer att förstöra de naturreservat som omger områdena på Sandön. Samrådsmötena har varit knapphändiga och de har inte haft möjlighet att påverka utifrån berörda fastighetsägares behov och intressen. Konsekvensanalyser saknas helt och hur denna utbyggnad påverkar alla omgivande områden, alla fritidshusägare och permanent boende på ön. Ingen hänsyn har överhuvudtaget inte tagits om hur etableringen påverkar de boende på ön. Skyddade naturområden och naturreservat synes man inte har tagits hänsyn till. Hänsyn har överhuvudtaget inte tagits till värdeminskning på deras fastigheter på ön, som nu är osäljbara.

De kräver att hänsyn tas och yrkar på konkreta förslag till ersättningar till undvikande av de olägenheter som pågående och planerade nybyggnationer kommer att medföra för berörda fastighetsägare på Sandön. De vill att mark- och miljödomstolen beaktar deras invändningar och tar hänsyn till de negativa konsekvenser som de förslagna förändringarna innebär.

Sid 171 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

har anfört följande.

Vid ett samrådsmöte med Luleå Hamn 1 juli 2024 inför aktualisering av inlösen av deras fastighet med flera fastigheter på Sandön uttalade Luleå kommuns representant att på grund av framtida buller från verksamheten kan fastigheterna inte bebos. Inlösenfrågan är en viktig prioriteringsfråga för Luleå Hamn för att därigenom bli av med fastigheter med överklaganderätt och därmed vinna dyrbar tid, i en tid med förseningar.

Den verksamhet som kommer att bedrivas i deras närhet är inte förenlig med den grundlagsskyddade äganderätten och dess innehåll och vad som inbegrips med och följer av äganderätt. Äganderätten skyddas också av internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa. Frågan om vilken bullernivå som kan vara förenlig med äganderätt och boenderätt kvarstår.

och och , fast boende på Sandön (fastigheten ) har yttrat sig enligt följande.

De har inte fått möjlighet att ta del av några medborgarsamtal eller samråd. De har inte heller fått någon information om dessa eller annat runt ansökan om detta tillstånd.

Enligt den bullerutredning som är gjord så kommer det ha avsevärd påverkan på deras boendemiljö samt utomhusmiljö. Vidare anser de att bullerutredningen är mycket bristfällig. Värdet på deras fastighet kommer att sjunka drastiskt om detta tillstånd går igenom, både rent ekonomiskt och psykosocialt. De ser inte att SSABs ansökta verksamhet är genomförbar om livet på norra sidan av Sandön ska kunna fortsätta då ett tillstånd gravt skulle försämra deras boende- och utomhusmiljö. Det kommer vara störningar dygnet runt, årets alla dagar. Nästa generation kommer kanske inte att kunna ta över, vilket är en stor sorg.

med flera har som svar på bolagets bemötande yttrat sig enligt följande, för egen och andra fastighetsägare på Sandöns räkning.

Deras farhågor är att den ökade bullernivån kan komma att påverka deras utomhusmiljö och eventuellt även boendemiljön inomhus. Redan i dagsläget vaknar/störs dotter av verksamheten när hon ska sova och de bor på Sandögårdarna i huset som är längst bort från verksamhetsområdet. De befarar att en ytterligare ökad bullernivå riskerar att leda till sömnstörningar, stress och andra hälsoproblem för

Sid 172 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

boende i närområdet, vilket kan få allvarliga konsekvenser för deras livskvalitet och hälsa. Enligt Naturvårdsverkets riktlinjer framgår det tydligt att vid hantering av stålskrot ska samtliga ljudnivåer sänkas med 5 dB. SSAB har inte bemött deras fråga om varför man inte har tagit hänsyn till detta i den bullerutredning som gjorts.

Naturvårdsverket skriver att vissa ljudkaraktärer är särskilt störningsframkallande. I de fall verksamhetens buller karakteriseras av ofta återkommande impulser som vid nitningsarbete, lossning av metallskrot och liknande eller innehåller ljud med tydligt hörbara tonkomponenter bör värdena sänkas med 5 dBA. Villkor för nuvarande tillstånd tillåter dessutom redan 5 dB över Naturvårdsverkets riktlinjer under samtliga delar av dygnet, vilket betyder att bullernivåerna i och med den ökade hanteringen av metallskrot kommer att hamna 10 dB över Naturvårdsverkets riktlinjer. SSAB har fortfarande inte gjort någon bedömning av hur detta kommer att påverka de boende.

Den föreslagna förändringen kommer att förstöra den lugna och fridfulla miljön som de tidigare haft i området, vilket påverkar deras livskvalitet och välbefinnande negativt. SSAB framhåller förvisso att riktvärden för bullernivån inomhus kommer att kunna hållas med god marginal men de tillbringar en stor del av vardagen utomhus och saknar därför en ljudutbredningskarta som visar den kumulativa ljudutbredningen dagtid.

I dagsläget har de erfarenhet av att ljudet färdas mycket långt vid viss väderlek. Exempelvis kan industribuller höras väldigt högt på ängarna som ligger längst bort från verksamheten men även mitt i skogen. Det är omöjligt att veta hur bullret kommer att påverka dem på sikt, särskilt eftersom det rör sig om hantering av stålskrot samt att även tillstånd för ytterligare verksamheter planeras som inte finns med i de kumulativa bullerberäkningarna.

De yrkar därför att domstolen i tillståndet ställer villkor om framtagande av ett kontrollprogram för att kontrollera buller för boende på Sandön samt att det vid upplevda problem för de boende ska det tas fram en åtgärdsplan i samarbete med tillståndsmyndigheten. SSAB ska därefter bekosta eventuella bullerdämpande åtgärder som behövs. Värdet på deras fastigheter kommer även att påverkas negativt av de ökade bullernivåerna vilket de anser att bolaget bör kompensera för.

Kulturmiljön Sandöbyns byggnader med omgivande ängsmarker har unika kulturvärden och finns med i Norrbottens bevarandeprogram för odlingslandskapet där Sandöbyn är klassad som klass 1, dvs. den högsta bevarandeklassen. Värdena är beroende av fortsatt hävd av odlingslandskapet, vilket förutsätter att de även i framtiden kan fortsätta verka och bo där. Det saknas beskrivning av kulturvärdena i MKB:n samt en bedömning av risken för påverkan på dessa.

Sid 173 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Naturreservat Blivande naturreservat på Sandön finns ej med i MKB:n trots att stora markområden på Sandön blivit inlösta för att avsättas till naturreservat eftersom dessa anses som speciellt skyddsvärda och av stor vikt för friluftslivet i skärgården. Det är mark som skötts om varsamt i generationer vilket är anledningen till att de ser ut som de gör idag. Den pågående reservatsbildningen är ej med i MKB:n trots att den ligger i direkt anslutning till verksamheten. SSAB hänvisar till att det inte finns gränser samt reservatsföreskrifter hos kommunen. På Sandön är det statliga reservat och de blivande reservatsgränserna finns därför på länsstyrelsens hemsida.

, och ( ), , och ( ), , , och ( ), och ( ), och ( ), ( ), och , ( ) har utöver detta beskrivit sina boendesituationer och nyttjandet av respektive fastighet.

Vid huvudförhandlingen har tillagt bl.a. följande. De är bekymrade av bullret och vill att villkoren ska sänkas med 5 dB. Det önskar ett kontrollprogram. Man bör mäta buller och inte bara beräkna. Det är positivt att utreda bullret närmare, som Naturvårdsverket har föreslagit.

BOLAGETS BEMÖTANDE

SSAB har anfört bl.a. följande till bemötande av inkomna yttranden efter kungörelse. Sammanfattningen är uppdelad i huvudsak ämnesvis. I vissa fall hänvisas till fördjupat underlag i domstolens aktbilagor, vilka inte redogörs för i domen.

NATUR- OCH KULTURMILJÖ SAMT ARTSKYDDSFRÅGOR Om Norrbottens ornitologiska förenings synpunkter konstaterar bolaget att de delar av bl.a. Inre Hertsöfjärden/öster om Gräsörenbron som föreningen hänvisar till inte kommer att påverkas av den planerade verksamheten. Utsläppet av kylvatten bedöms inte påverka fågellivet negativt. Planerad verksamhet kommer inte att försämra möjligheterna till fågelskådning i området. I fråga anläggandet av en ny infartsväg in till Svartön hänvisas till Luleå kommun.

Länsstyrelsen har anfört att storspovens lokala bevarandestatus kan påverkas negativt av att områden tas i anspråk där storspov häckar och att det behöver tillskapas områden där storspoven kan häcka. SSAB har i detta avseende tillagt följande. Artskyddsutredningen för fåglar visar att den lokala bevarandestatusen för

Sid 174 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

storspov inte påverkas negativt av den ansökta verksamheten. Artskyddsutredningen avgränsar Luleå kommun som den lokala populationen och Norrbottens län/kustland som den regionala populationen för respektive art. Inom dessa avgränsningar måste det finnas samlad tillgång på livsmiljöer för fortplantning/ häckning, vila och födosök som en grundläggande förutsättning för att upprätthålla respektive arts population. Den ansökta verksamheten bedöms inte påverka storspovens bevarandestatus negativt på någon geografisk nivå, varken lokal eller regional. SSAB planerar också att genomföra åtgärder för att stärka arternas bevarandestatus genom ett frivilligt åtagande om att arbeta med en biologisk mångfaldsplan. Några ytterligare åtgärder är inte påkallade.

SSAB har avseende synpunkter på bedömning av kulturvärden anfört följande. Sandön omfattas inte av hushållningsbestämmelser eller områdesskydd enligt miljöbalken och är redan i dag påverkad av verksamheter i hamnområdet. Sjöfarten och industrimiljön är väletablerade inslag i landskapsbilden norr om Sandön. Det är inte fråga om att ersätta en orörd skärgårdsmiljö med ett industriområde. Angående naturreservat så har det skett en inventering och bedömning av verksamhetens påverkan i relation till beslutade naturreservat. Eftersom reservatsbildningarna på Sandön ännu inte var beslutade ingick inte dessa. De är fortfarande inte beslutade, men det förutses inte någon ökad negativ påverkan i dessa områden till följd av planerad omställning.

RISK OCH SÄKERHET Räddningstjänsten har lämnat synpunkter m.m. rörande i huvudsak hanteringen av släckvatten, säkerhetsrapporten och den interna planen för räddningsinsatser. SSAB kan bekräfta att avstängning är möjlig för att förhindra att släckvatten når recipient. Avstängningen utgör en beredskapsåtgärd som även kommer framgå av det insatskort som SSAB avser att ta fram specifikt för släckvatten i samråd med räddningstjänsten. Insatskortet informerar bl.a. om riskområden samt syftar till att utgöra ett hjälpmedel för styrledaren vid en olycka. Av kortet bör även framgå vem som ansvarar för avstängningen. SSAB tar med sig de övriga upplysningar som räddningstjänsten har lämnat kring den närmare utformningen av insatskortet i det fortsatta beredskapsarbetet.

Rörande frågan om sugbil och risken för översvämning i brunnar så avser SSAB att likt idag upprätta ett jouravtal med ackrediterad extern leverantör för transport och omhändertagande av släckvatten med hjälp av sugbil. SSAB kommer att anpassa sin beredskap och utrustning för att tillfälligt kunna omhänderta släckvatten till dess att sugbil är på plats. I beredskapsplanen ingår att se till att översiktskartan över brunnar är uppdaterad. Avseende frågan om brunnar inomhus kommer dessa att kunna stängas av elektroniskt, men med manuell backup om strömmen går. Avloppet kommer även att sektioneras så att det går att stänga av sektionsvis. Golvvattnet går till anläggningens centrala vattenreningsverk. Brunnar utomhus kommer att förses med GPS-taggning för att de ska kunna återfinnas vintertid. SSAB kommer även att beakta räddningstjänstens förslag och synpunkter rörande

Sid 175 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

att ha en plan/ritning över dagvattensystemet i arbetet med den framtida beredskapen.

Avslutningsvis delar SSAB räddningstjänstens analys rörande de praktiska svårigheterna med att omhänderta släckvatten samtidigt som en räddningsinsats startas upp och bedrivs. Av dessa skäl kommer SSAB, i enlighet med vad räddningstjänsten också föreslår, tillse att beredskapen och förmågan för hantering av släckvatten kommer att vara tillräcklig under verksamhetens samtliga skeden. SSAB delar räddningstjänstens uppfattning att det rådande världsläget gör att bedömningen av risken för antagonistiska hot behöver uppdateras löpande. SSAB kommer att hålla säkerhetsrapporten uppdaterad i denna del. Även olycksfjärilarna kommer att uppdateras med skadebegränsande barriärer i enlighet med räddningstjänstens önskemål. Att bolaget ska ge in en uppdaterad säkerhetsrapport till tillsynsmyndigheten senast sex månader innan den omställda verksamheten tas i drift framgår av villkorsförslag, även att SSAB avser v att samråda och samverka med räddningstjänsten i frågor som rör verksamhetens beredskap. SSAB överlämnar till domstolen att avgöra om det explicit behöver anges att samråd ska ske med den kommunala räddningstjänsten (eller om det, som villkoret nu är formulerat, räcker kan bekräfta att relevanta riskreducerande åtgärder har beaktats och kommer fortsatt att beaktas i projekteringen av verksamheten.

Även MSB har lämnat vissa synpunkter. SSAB noterar MSB:s konkreta medskick avseende uppdateringen av riskdokument. Bolaget delar även MSB:s synpunkt att det verksamheten. SSAB kan bekräfta att lastning och lossning av kemikalier sker på hårdgjorda ytor under övervakning, med möjlighet till nödstopp. Ytorna kommer att utformas för att förhindra föroreningsspridning. Mobil invallning och övrig saneringsutrustning kommer att finnas tillgänglig i händelse av läckage och spill.

Bolaget har noterat att MSB efter dessa besked inte haft någon erinran mot att tillstånd ges men har efterfrågat en motivering till avsaknaden av delegation för den omställda verksamheten kopplad till åtgärder för att förhindra att fysisk skada uppkommer på känsliga installationer i syfte att motverka uppkomst av en storskalig kemikalieolycka. SSAB har tillagt följande i den frågan. Den omställda verksamheten kommer inte att hantera en sådan mängd kemikalier att verksamheten tillhör den högre kravnivån enligt Sevesolagen. I den framtida verksamheten upphör hanteringen av ett antal farliga ämnen och risknivån minskar markant i förhållande till nuläget. För samtliga känsliga installationer som skulle kunna orsaka en allvarlig kemikalieolycka finns angivet i ansökningshandlingarna vilka skyddsåtgärder m.m. som kommer att vidtas, varför behovet av en delegation saknas.

Sid 176 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

GEOTEKNISKA FRÅGOR KOPPLAT TILL VATTENVERKSAMHET SAMT DEPONIFRÅGOR Fördjupad grundvattenutredning och grundvattenbalans

Angående SGU:s synpunkter har SSAB anfört bl.a. följande. En temporär grundvattenbortledning krävs för att grundläggning ska kunna ske i torrhet samt att det sannolikt kommer att krävas rening av det uppumpade vattnet. SSAB:s arbete med att ta fram en fördjupad grundvattenutredning pågår. Utredningen kommer att ligga till grund för en mer precis bedömning av påverkansområdet för de planerade schaktarbetena med temporär grundvattenbortledning. Utredningen kan däremot inte ligga till grund för en bedömning av grundvattenbalans och flödesvägar för hela industriområdet, eftersom den är begränsad till att bedöma påverkan till följd av bortledningen i samband med de planerade schaktarbetena. SSAB tar emellertid med sig de synpunkter SGU har lämnat angående kontroll av grundvattenläckage samt kan bekräfta att bolaget redan idag kontrollerar och kommer fortsätta att kontrollera förekomsten av förorenat grundvatten i egenkontrollen. Bolaget har även gjort en grundvattenmodell utifrån dåvarande grundvattenförhållanden. Det finns anledning att förnya utredningen när den nya anläggningen har uppförts.

I oktober 2024 inkom bolaget med utförd grundvattenutredning och anförde bl.a. följande. Genomförda provpumpningsförsök och modelleringar bekräftar tidigare beräkningsresultat, men visar samtidigt att det teoretiska påverkansområdet kan bli något större än vad som tidigare beräknats. En mindre del av fastigheten , som ägs av LKAB, hamnar inom det teoretiska påverkans-området. Den temporära avsänkningen ligger inom den normala variationen av grundvattennivåerna och det bör därför inte uppkomma någon marksättning med anledning av planerade arbeten. Det finns inte heller någon byggnad eller anlägg-ning inom detta område som skulle kunna skadas till följd av en sättning. Det är SSAB:s bedömning att den temporära vattenverksamheten inte kan medföra skador på mark eller vatten, på byggnader eller anläggningar som finns på LKAB:s fastighet eller på fastighetens användningssätt. Det bör noteras att det vid modell-ering av påverkansområdet inte har beaktats att tekniska skyddsåtgärder kommer att vidtas. Det faktiska påverkansområdet kommer därför att bli betydligt mindre än det teoretiska.

Det antecknas att LKAB därefter lämnat besked om att bolaget inte anser sig berört på ett sådant sätt att de vill yttra sig i målet.

Aronstorpsdeponin SGU har efterfrågat ett resonemang kring påverkan på grundvattnet under den nya deponin med hänvisning till att deponin anläggs på en förorenad plats. SSAB har förtydligat att någon förorenande verksamhet inte har bedrivits inom det område till vilket SGU hänvisar. Platsen för den nya deponin utgjorde tidigare ett vattenområde, men vallades in på 70-talet, och det är först på senare år som området har

Sid 177 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

fyllts ut. Utfyllnaden anmäldes till länsstyrelsen under 2015 och arbetet påbörjades kort därefter. Utfyllnaden har genomförts i enlighet med anmälan med naturliga icke-förorenade massor samt med hyttsten, som använts på ett rekommenderat sätt (dvs. över grundvattennivån). Kännedomen om förhållandena inom området är således god, och det bedöms inte finnas några framtida behov av en sanering av området.

Släck- och dagvattenhantering SSAB kan inledningsvis bekräfta att bolaget inte avser att använda släckskum som innehåller PFAS eller fluor. SSAB delar SGU:s bedömning att det är viktigt att minimera risken för att släckvatten når grundvattnet, och bolaget kommer därför att ta fram ett insatskort rörande hanteringen av släckvatten, där även dagvatten beaktas. För att undvika att eventuellt släckvatten riskerar att läcka från dagvattenanläggningarna till grundvatten kommer flödet till dagvattensystemet kunna begränsas vid en olycka. SSAB kommer att säkerställa att dagvattensystemet kan stängas av, och beskrivningar kommer att framgå av relevant insatskort.

Geotekniska förutsättningar och risker Vad avser SGI:s synpunkter har SSAB anfört följande. När det gäller de geotekniska förutsättningarna anser SSAB att det saknas tillräckligt underlag och förutsättningar för att klargöra genomförbarheten och stabiliteten för arbeten som rör vattenverksamhet. SSAB kommer dock att utreda de geotekniska förutsättningarna avseende som en del av projekteringen.

Vad gäller Aronstorpsdeponin så har de synpunkter som har framförts av SGI bemötts utförligt i aktbilaga 157. SSAB önskar även särskilt lyfta följande. SSAB avser konstruera deponin utifrån de krav som uppställs på en deponi för farligt avfall. Ansökan omfattar emellertid endast deponering av icke farligt avfall. SSAB kan även bekräfta att bolaget kommer att säkerställa att användningen av avfall eller återvunna massor i deponi- och sluttäckningskonstruktionen kan ske utan oacceptabla risker för människors hälsa och miljön. Innan sluttäckning sker kommer även en sluttäckningsplan att tas fram med beskrivning av material och metoder för sluttäckningsarbetet samt lämnas till tillsynsmyndigheten för godkännande.

SSAB har tidigare låtit utföra en geoteknisk utredning som kan användas för att bedöma de geotekniska förutsättningarna vid anläggandet av nu planerad deponi. Utredningen visar att stabilitetshöjande åtgärder erfordras. Utförda beräkningar visar att en tillfredsställande stabilitet erhålls genom en stödbensurgrävning i anslutning till släntfot för den blivande deponin, alternativt genom djupförstärkning av de lösa jordlagren med hjälp av KC-pelare. För att säkerställa att deponin anläggs med tillfredsställande stabilitet kommer det inför projekteringen att utföras kompletterande geotekniska utredningar. SSAB bedömer sammantaget att ytterligare fördjupade geotekniska undersökningar inte behöver redovisas i detta skede. SSAB kan även bekräfta att lak- och dagvatten vid sluttäckning av deponin kommer

Sid 178 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

att hållas separat och att sluttäckningens tätskikt inte slutar innanför eller i lakvattendräneringen. Av föreslaget villkor framgår hur lakvattnet från deponin ska samlas upp och renas innan det släpps ut till recipient. Vilka halter som kan uppnås efter rening föreslås utredas under en prövotid. Oaktat vald rening bedöms utsläppet av lakvattnet vara av mindre betydelse, och utsläppens samlade påverkan på vattenkvaliteten som låg. SSAB har därför inte föreslagit några särskilda provisoriska villkor avseende lakvattnet.

SGI har anfört att det i ansökan bl.a. behöver klargöras om ansökt vattenverksamhet medför geotekniska säkerhetsrisker, och om det finns behov av skyddsåtgärder. SSAB har tillagt. Den exakta placeringen av vattenintag är ännu inte är slutligt fastställd inom det område som har markerats som potentiell placering i ansökan. Vid bestämmande av slutlig plats måste hänsyn bl.a. tas till Norrbotniabanans eventuella framtida placering. Arbetena i vatten kommer vara av begränsad omfattning, men behovet av skyddsåtgärder kan fastställas först när den exakta placeringen är fastställd. Det kan till exempel bli aktuellt att anlägga ett erosionsskydd i samband med arbeten, något som SSAB tagit höjd för i yrkande II.

När det gäller geotekniska risker och förutsättningar för temporär bortledning av grundvatten från schakter under anläggningsskedet utvecklas detta i aktbilaga 219. Frågan om de geotekniska förutsättningarna för ansökt vattenverksamhet (vattenanläggningar) utvecklas i aktbilaga 220. Sammanfattningsvis är riskerna ur stabilitetssynpunkt begränsade och stabiliteten kommer att kunna säkerställas på sätt som redovisas i nämnda aktbilagor.

SGI har påpekat vikten av att utreda halter i lakvatten och lakvattenbehandlingens effektivitet under en prövotid. SSAB kan bekräfta att detta kommer att utredas under en prövotid, jfr. föreslaget utredningsvillkor U6 (yrkande III). SGI har vidare anfört att frågor rörande stabilitet och genomförbarhet i förhållande till Aronstorpsdeponin behöver klargöras i ansökan. SSAB har tillagt. Det har utförts utredning för att bedöma de geotekniska förutsättningarna vid anläggandet av den planerade Aronstorpsdeponin, se aktbilaga 158. SGI:s frågor kommenteras ytterligare i aktbilaga 221. Sammanfattningsvis visar utredningen att tillfredsställande stabilitet uppnås genom exempelvis en stödbensurgrävning i anslutning till släntfot för den blivande deponin, alternativt genom djupförstärkning av de lösa jordlagren med hjälp av KC-pelare. Denna typ av åtgärder kommer att vidtas innan deponin anläggs. För att säkerställa att nödvändiga åtgärder genomförs föreslår SSAB ett villkor kopplat till detta.

VATTENUTTAG OCH RESTVÄRME M.M. SSAB kan bekräfta att bolaget utreder möjligheterna att ta brandvatten från den egna pumpstationen och att nyttiggöra restvärme från kylvatten. SSAB har även för avsikt att medverka i den utredning som Lumire initierat för ett gemensamt vattenuttag för tekniskt vatten. Därtill kommer SSAB att samverka med Lumire för att lösa eventuella ledningskorsningar på bästa möjliga vis.

Sid 179 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

MASSHANTERING SSAB har åtagit sig att ta fram en masshanteringsplan, och bedömer inte att det finns skäl att precisera åtagandet i ett särskilt villkor. I planen kommer bland annat framgå hur stor andel jord som kommer att behöva skiftas ut samt hur massorna ska hanteras och klassificeras. Vidare instämmer SSAB med nämnden att det är viktigt att det finns ett aktivt arbete med att hantera frågor avseende förorenade områden, men vidhåller att frågor om ansvar för efterbehandling m.m. från verksamhet som inte ska fortsätta lämpligen regleras av bestämmelser om verksamhetsutövares ansvar för avhjälpande enligt 10 kap. miljöbalken.

VATTEN UTSLÄPP OCH RENING Med anledning av myndighetens och domstolens önskemål har SSAB låtit AFRY ta fram en redogörelse som beskriver alternativa reningstekniker och dess effekt för processvatten, dagvatten och lakvatten, inklusive estimerade kostnader, aktbilaga 160. Bilagan redovisar även vad som utgör bästa möjliga teknik för rening av processvatten, förorenat dagvatten och lakvatten samt vilka reningstekniker som övervägts inom ramen för aktuell ansökan. Eftersom hantering och rening av processvatten utgör en integrerad del av ståltillverkningsprocessen har SSAB parallellt inhämtat teknisk information angående processvattenrening från potentiella leverantörer av processutrustning för den framtida verksamheten. Mot bakgrund av denna information har SSAB valt att komplettera AFRY:s rapport med ytterligare redogörelse för rening av processvatten, inklusive en kostnadsnyttoanalys av olika alternativ för processvattenrening, se aktbilaga 161.

I förhållande till rening av processvatten kan nämnas att den teknik som föreslagits har bedömts utgöra bästa möjliga teknik bl.a. då den ger en hög reningsgrad och kräver begränsat underhåll och energi. Tekniken innebär att utgående processvattenflöde uppgår till ca 125 m /h. Med en alternativ teknik, med ytterligare rening samt indunstning, kan vattnet i än större utsträckning återcirkuleras och de utgående flödena begränsas till mellan 0 25 m /h.

Den alternativa tekniken är dock mer krävande ur ett livscykel-/hållbarhetsperspektiv, eftersom indunstningsprocessen förutsätter användning av en större mängd kemikalier och energi. Om denna teknik tillämpas kommer dock utsläppet till vatten att kunna begränsas ytterligare, utöver vad som följer av ansökan. SSAB delar AFRY:s uppfattning att detta dock inte utgör bästa möjliga teknik med hänsyn till de negativa aspekterna som reningstekniken medför, i relation till miljönyttan.

Den alternativa reningstekniken med ett processvattenutsläpp på 25 m /h har ändå legat till grund för tillkommande bedömningar om påverkan på recipienten, vilka redovisas i en särskild rapport, se aktbilaga 159. Slutsatserna visar att ett lägre processvattenflöde än 125 m /h inte motiveras av miljöskäl, eller med hänsyn till påverkan på miljökvalitetsnormerna.

Sid 180 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Något om utsläppens miljöpåverkan och vattenkvaliteten i recipienten Begäran om ytterligare uppgifter angående påverkan på recipienten hanteras i första hand i aktbilaga 159. SSAB önskar dock göra några sammanfattande förtydliganden i förhållande till hur bedömningen av verksamhetens påverkan på recipienten bör göras.

För det första måste statusbedömningen göras mot statusen i en relevant övervakningspunkt. I denna del vidhåller bolaget att det är L4c som utgör en sådan relevant övervakningspunkt, inte L4. Bedömningen måste rimligen göras mot den övervakningspunkt som faktiskt ska användas när utsläppet väl påbörjas och när ansökan prövas i sak. De grumlande arbetena i projekt Malmporten har påbörjats under sommaren 2024. Därefter kommer övervakningspunkten L4 att upphöra, och i stället flyttas till det nya läget L4c, längre ut i vattenförekomsten (jfr. Länsstyrelsen i Norrbottens beslut den 25 november 2016 i ärende 502-14082-2016). En jämförelse mot statusen i punkten L4 visar en teoretisk påverkan i en övervakningspunkt som varken är aktuell eller relevant. För att tillmötesgå inkomna synpunkter och mark- och miljödomstolens föreläggande redovisas dock utsläppens påverkan även i L4 i aktbilaga 159.

Bedömningarna måste vidare genomföras på ett statistiskt korrekt och ekologiskt relevant sätt. För att detta ska kunna ske måste bakgrundshalt och nuvarande status spegla de verkliga förhållandena i recipienten och de tillkommande halterna måste beräknas utifrån vad som är representativt för den föroreningsexponering som växter och djur kan utsättas för på lång sikt. SSAB anser att bolagets redovisade recipientbedömningar uppfyller detta, bl.a. eftersom bedömningarna utgått ifrån medelhalter i vattenkolumnen (1 3 meter) och bakgrundshalter som motsvarar faktiska nivåer. För att tillmötesgå inkomna synpunkter och mark- och miljödomstolens föreläggande har bedömningarna i aktbilaga 159 också utgått ifrån maxhalter i vattenkolumnens översta skikt 0 2 decimeter och bakgrundshalter där avvikande värden inte hanterats i enlighet med HaV:s vägledning 2016:26. Dessa bedömningar ger dock en felaktig och missvisande bild av påverkan på den aktuella recipienten.

Recipientbedömningen i bilaga till ansökan visar att föroreningspåverkan generellt är liten, att påverkansområdet är begränsat och att utsläppen inte förväntas överskrida några bedömningsgrunder eller gränsvärden vid den representativa övervakningspunkten; situationen kommer att förbättras avsevärt jämfört med nuläget. Sedan ansökan gavs in har den föreslagna provisoriska föreskriften för zink i processvattnet dessutom justerats från 0,1 till 0,05 mg/l, vilket ytterligare förbättrat förutsättningarna. Verksamhetens totala utsläpp av zink kommer, med denna justering beaktad, att minska med ca 640 kg per år (en minskning motsvarande ca 75 procent) jämfört med befintlig verksamhet. Bara till följd av en bättre och mer sammanhållen dagvattenhantering minskar utsläppet av zink till Sandöfjärden med ca 50 kg per år jämfört med nuläget. Med korrekta bedömningsgrunder finns förutsättningar att ta ställning till vad som utgör bästa möjliga teknik.

Sid 181 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

För att minska utsläppen ytterligare skulle bolaget kunna tillämpa den alternativa teknik som ger processvattenflöden på 0 25 m /h. Med beaktande av de tillkommande bedömningar och resultat som redovisas i aktbilaga 159 är det dock bolagets uppfattning att denna teknik inte är miljömässigt motiverad. Verksamheten uppfyller redan de krav som följer av 2 kap. miljöbalken och 5 kap. 4 § miljöbalken. Utsläppen kommer att vara så begränsade att bidraget från verksamheten inte riskerar att påverka möjligheten att nå miljökvalitetsnormen i någon vattenförekomst (vare sig försämra eller äventyra), samtidigt som de planerade förändringarna ger ökade förutsättningar att uppfylla miljökvalitetsnormen i Inre Hertsöfjärden.

Länshållningsvatten HaV har efterfrågat uppgifter om hur mycket länshållningsvatten som kommer att släppas ut, utsläppspunkt till recipient samt förväntade föroreningshalter.

SSAB har tillagt att i början av april 2024, efter godkännande från länsstyrelsen, inlett ett provpumpningsförsök för att ge underlag till kommande utredning om hur grundvatten lämpligen hanteras under byggtiden. Utredningen kommer att redogöra för den befintliga grundvattensituationen inom det område som ska schaktas och bedöma behov av och kapaciteten för rening av uppumpat vatten under byggskedet.

Frågor om övervakning och kontroll HaV har anfört att ansökan bör kompletteras med förslag till övervakning och kontroll av verksamhetens utsläpp till vatten.

SSAB har tillagt att bolaget idag kontrollerar verksamhetens utsläpp till vatten genom bland annat kontinuerlig mätning eller veckovis provtagning i in- och utlopp och från enskilda reningsanläggningar, beroende på ämne och parameter. Det är sannolikt att utsläppen från den omställda verksamheten kommer att kontrolleras på motsvarande sätt. Det är inte lämpligt att redan nu presentera ett detaljerat kontrollprogram eller att i villkor i detalj reglera hur övervakning och kontroll av verksamheten ska ske, då metoderna och frekvensen av exempelvis provtagningar snabbt kan behöva ändras (utan att detta ska behöva orsaka att ett villkorsbrott begås). Det kan vidare konstateras att kontrollen av tillståndsgivna verksamheter endast undantagsvis regleras genom tillståndsvillkor och att betydelsen av att det bör vara möjligt att vid behov revidera ett kontrollprogram har framhållits i praxis. De av SSAB föreslagna villkoren om kontroll avseende verksamhetens utsläpp av vatten framstår sammantaget som ändamålsenliga, och SSAB vidhåller att föreslagna villkor utgör en lämplig reglering av frågan.

SSAB har dock gjort en sammanställning över respektive utsläppspunkt, se Tabell 4.

Sid 182 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

ska kontrolleras och som behöver anpassas till de villkor som fastställs. Analysomfattningen och frekvensen kommer att revideras i samband med att ett nytt kontrollprogram fastställs för den omställda verksamheten.

Bolaget har även senare inlaga tillagt följande. HaV har anfört att det saknas en detaljerad redogörelse för hur processvatten, lakvatten och förorenat dagvatten ska renas, samt vilka halter det utgående processvattnet kan innehålla. Vidare har HaV efterlyst vad den sammanlagda halten av föroreningar blir med samtliga utsläppspunkter vid läget för nuvarande övervakningsstation L4 och med ett processvattenflöde om 125 m /h.

I aktbilaga 180 redovisas en kompletterande recipientbedömning i enlighet med vad HaV har efterfrågat. Av den kompletterande recipientbedömningen framgår att det tidigare har skett en dubbelräkning av dagvattnets påverkan. Detta korrigeras nu. Den framtida verksamhetens bidrag till halten av zink blir maximalt 0,1 µg/l vid L4 och ett utsläpp av processvatten om 125 m /h. Vid ett utsläpp om 25 m /h är haltbidraget maximalt 0,02 µg/l. För L4c är motsvarande haltbidrag maximalt 0,009 µg/l (125 m3/h) respektive 0,004 µg/l (25 m /h). Den planerade verksamhetens utsläpp av zink kommer sammantaget att minska med minst ca 70 procent i förhållande till dagens utsläpp.

Sid 183 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Sammanfattningsvis visar genomförda recipientbedömningar att framtida utsläpp (oberoende av processvattenflöde) är av försumbar betydelse för vattenförekomstens status, oavsett var eller hur statusen mäts och oavsett vilken bakgrundshalt som ska tillämpas vid bestämmande av nuvarande status.

Den planerade omställningen medför en väsentlig förbättring av vattenmiljön. Ansökt verksamhet kan därmed inte anses ge upphov till en försämring eller ett äventyrande av vattenmiljön enligt 5 kap. 4 § miljöbalken, och det gäller oaktat om flödet av renat processvatten är 125 eller 25 m /h, oavsett mätpunkt och provtagningsdjup eller tillämpad bakgrundshalt. Om domstolen ändå anser att renat processvatten behöver begränsas till 25 m /h finns möjliga tekniker för detta och ett sådant krav är således möjligt att föreskriva.

Bolaget har mycket utförligt redovisat föreslagna reningstekniker för processvatten, dagvatten och lakvatten. Bolaget har även redovisat alternativa reningstekniker och för- och nackdelar med respektive teknik. Maximalt tillåtna utsläppshalter följer av föreslaget prövotidsvillkor, och bygger på vad teknikerna minst förväntas klara. Då det är fråga om en helt ny anläggning som ska uppföras är det dock svårt att på förhand ange exakt hur långt reningen kan drivas, men den måste minst klara de villkorsvärden som redan har föreslagits. Under prövotiden finns det förutsättningar att utvärdera om utsläppen kan minska ytterligare.

SSAB har vidare tillagt följande angående utsläpp till vatten. HaV har angett att SSAB:s senaste komplettering innehåller de uppgifter om den sökta verksamhetens påverkan på miljökvalitetsnormerna som har efterfrågats av HaV och att det ändrar förutsättningarna för HaV:s bedömning av verksamhetens tillåtlighet. HaV menar dock att den provisoriska föreskriften bör utformas som ett begränsningsvärde och månadsmedelvärde. Det bör även anges hur och med vilken frekvens som provtagning ska ske. HaV ser i dagsläget inte skäl att ställa krav på ytterligare begränsningar så vitt gäller utsläpp till Sandöfjärden.

SSAB har med anledning av detta vidhållit föreslaget villkor för övergångsperioden. Verksamheten kommer att bedrivas i begränsad omfattning och under en begränsad period då variationer i halter kan förväntas vara större än för en anläggning i kontinuerlig drift. När det gäller förslag till provisorisk föreskrift under prövotiden vidhåller SSAB sitt ursprungliga förslag, men föreslår om domstolen inte accepterar detta en justering av villkoret enligt nedan.

HaV har föreslagit dels att den provisoriska föreskriften ska regleras som ett begränsningsvärde, dels att halter ska mätas mot en halt angiven som månads-

föreslagit (ett riktvärde i form av ett medelvärde för de tre senast gångna månaderna). Om halter ska föreskrivas som begränsningsvärden måste en större marginal kunna tillåtas. I rättsfallet, som HaV hänvisar till, angav Mark- och miljööverdom-

Sid 184 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

nödvändiga flexibilitet som behövdes, vilket inte HaV:s förslag ger vid handen. Ett begränsningsvärde bör, då det är direkt straffsanktionerat, lämna visst utrymme för störningar eller oanade händelser i processen, jfr. MÖD 2012:21 samt MÖD 2019:10. Det gäller särskilt under en prövotid.

SSAB har föreslagit, för det fall domstolen inte accepterar det ursprungliga förslaget, en provisorisk föreskrift (P6 i yrkande III) som kompletteras med begränsningsvärden som veckomedelhalter (jfr. bl.a. villkor 8 och 9 i mark- och miljödomstolens vid Umeå tingsrätts deldom 2013-05-07 i mål nr M 1012-09 och villkor 9 i mark- och miljödomstolens vid Nacka tingsrätt deldom 2020-12-16 i mål nr M 6621-19). Bolaget har därefter justerat sitt förslag till villkor i andra hand gällande reglering av renade processvattenutsläpp. Den föreslagna totalmängden i förslaget följer av maximalt processvattenutsläpp enligt föreslagen villkorshalt (se om förslaget under rubriken Bolagets villkorsförslag ovan).

Synpunkter avseende utsläpp till vatten Naturvårdsverket har begärt att den föreslagna utredningen avseende utsläpp till vatten ska kompletteras och har föreslagit ett eget utredningsvillkor i detta avseende.

SSAB har tillagt bl.a. följande. SSAB uppfattar att Naturvårdsverkets synpunkter riktar in sig på vad den fortsatta prövotidsutredningen bör beakta. SSAB delar Naturvårdsverkets uppfattning att de frågor och aspekter som lyfts fram är aktuella att belysa i prövotidsutredningen. Naturvårdsverket anser att det är av vikt att inte särskilja processvattenutredningen och dagvattenutredningen såsom SSAB har föreslagit genom kraven i U5 respektive U7. SSAB ser inte någon fördel med att slå ihop utredningskravet för dagvatten och processvatten till ett samlat utredningskrav. Verkets förslag riskerar att i stället leda till ökad otydlighet om vad som ska utredas. De olika utredningarna ska redovisas vid samma tidpunkt, och det finns därmed goda förutsättningar för att kunna göra en samlad prövning av verksamhetens totala miljöpåverkan. Med Naturvårdsverkets resonemang skulle alla olika utredningsvillkor behöva formuleras som ett villkor.

Dagvatten Naturvårdsverket har anfört att bolagets förslag till villkor om dagvatten inte bör föreskrivas, utan att frågan bör utredas under en prövotid. Naturvårdsverket har med anledning härav föreslagit ett nytt utredningsvillkor (NVU5).

SSAB har tillagt. Bolaget har ingen erinran mot föreslaget utredningsvillkor för dagvatten, men anser att ett särskilt villkor om detta bör föreskrivas (då bolagets föreslagna utredningsföreskrift U5 är tänkt att behandla processvatten). Med anledning härav föreslås mindre justeringar av utredningsvillkoret, se ovan under rubrik om bolagets villkorsförslag. Mark- och miljödomstolen har bedömt att SSAB:s nuvarande villkorsförslag är för otydligt, på så sätt att det råder viss

Sid 185 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

oklarhet vad som menas med hänvisningen

För att tydliggöra vad som avses med villkorsförslaget har SSAB nedan sammanfattat huvudpunkterna ur dagvattenutredningen. Bolagets villkorsförslag 12 (yrkande I) ska förstås som att följande principer ska följas och upprätthållas:

Dagvatten från den omställda verksamheten ska samlas upp, renas och ledas söderut (Sandöfjärden och Yttre Lulefjärden), undantaget dagvatten från den nya ställverksytan som kommer att ledas norrut (Inre Hertsöfjärden). Dagvattenanläggningarna ska utformas med funktionen att kunna samla upp, avleda, utjämna flödet, fördröja, sedimentera, infiltrera och därmed reducera dagvattnets innehåll av föroreningar. Dagvattenanläggningarna kommer exempelvis utgöras av våtdamm, torrdamm, diken och växtbäddar eller andra anläggningar med motsvarande effekt.

Dagvattenanläggningarna ska dimensioneras för att minst kunna omhänderta ett 1-årsregn. Avledningssystemet ska dimensioneras för minst ett 20-årsregn för att minimera risk för översvämning inom verksamhetsområdet. Anläggningarna ska ha möjlighet till bräddning vid större flöden.

Det ska finnas möjlighet att stänga av dagvattenanläggningarna för att förhindra att förorenat släckvatten sprids vidare till recipienterna.

I tillägg till ovan ska dagvattensystemet utformas för att möjliggöra att dagvatten ska kunna användas för slaggkylning, där så är möjligt och lämpligt. Därutöver kommer dagvattenhanteringen, förutom dess tekniska funktion, att utformas med målsättningen att tillföra estetiska, sociala och miljömässiga värden, såsom grönska, rekreation och biologisk mångfald.

Återcirkulering av dagvatten Mark- och miljödomstolen har förelagt SSAB att närmare motivera varför en återcirkulering av dagvatten inte föreslås för verksamheten och, om möjligt, lämna förslag på ett sådant alternativ. SSAB utvecklar i aktbilaga 190 ett svar på domstolens frågor, där bolaget även åtar sig att utforma dagvattensystemet för att möjliggöra slaggkylning även med dagvatten.

Provisoriskt villkor för utsläpp av renat processvatten Naturvårdsverket har anfört att utsläpp av renat processvatten bör begränsas under prövotiden, och har föreslagit ett nytt provisoriskt villkor (NVP7).

SSAB tillagt att bolaget har noggrant utrett förutsättningarna för att begränsa utsläppen av processvatten ytterligare. Slutsatsen är att det är tekniskt möjligt att,

Sid 186 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

genom ytterligare rening samt indunstning, i högre grad återcirkulera och begränsa utsläppet av renat processvatten från tidigare angivna 125 m /h till 0 25 m /h som årsmedelvärde. Resultatet är baserat på ingående dialoger med leverantörer av processutrustning för den framtida verksamheten. Tekniken, som bygger på indunstning, förutsätter dock en högre kemikalie- och energiförbrukning. Avgörande för vilken teknik som ska betraktas som bästa möjliga är således om det finns särskilda skäl att kräva lägre utsläppsflöden utifrån förhållandena i recipienten. Föroreningspåverkan från den ansökta verksamheten är dock generellt liten, påverkansområdet är begränsat och utsläppen förväntas inte överskrida några bedömningsgrunder eller gränsvärden vid den representativa övervakningspunkten. Ett lägre flöde skulle medföra en relativt liten miljönytta, som inte kan anses motivera den ökade kemikalie- och energiförbrukning som tekniken innebär.

Mot bakgrund av detta och underlaget i ansökan är det SSAB:s uppfattning att den teknik som föreslagits utgör bästa möjliga teknik för rening av processvattnet. Det är därmed varken nödvändigt eller lämpligt att föreskriva en begränsning av utsläppsvolym som ett provisoriskt villkor under verksamhetens uppstartsskede, då det förutsätter en teknik som inte anses utgöra bästa möjliga.

SSAB har noterat att Naturvårdsverket därefter frånfallit verkets tidigare yrkande (NVP7) avseende en begränsning av vattenvolym.

DEPONERING AV GLÖDSKAL Angående Naturvårdsverkets fråga om deponering av glödskal så är det är korrekt uppfattat att SSAB i första hand kommer att sälja glödskal som uppkommer i verksamheten. SSAB har därför inget emot Naturvårdsverkets förslag att, i stället för att särdeponera glödskalet, förvara detta på annan plats i avvaktan på avsättning. Glödskal ska således strykas från avfallslistan.

UTSLÄPP TILL LUFT Naturvårdsverket har anfört att verket vidhåller att en lista med utsläppspunkter till luft behöver anges.

SSAB vill inledningsvis klargöra följande. Underlaget för SSAB:s ansökan om tillstånd för den omställda verksamheten baseras i stor utsträckning på en omfattande teknisk förstudie som har pågått sedan februari 2021. Projektet är nu (våren 2024) i en intensiv fas där bolaget, tillsammans med flera olika leverantörer av utrustning, genomför en närmare teknisk projektering av anläggningen och dess olika delar. SSAB kan konstatera att de slutliga förslagen till tekniska lösningar delvis skiljer sig åt mellan olika leverantörer. Såsom SSAB redogjort för är det därför, innan slutlig leverantör av processutrustning m.m. har upphandlats, inte möjligt att fullt ut och med säkerhet kunna ange vilka utsläppspunkter (skorstenar) som kommer att finnas vid anläggningen.

Sid 187 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

SSAB har dock i möjligaste mån försökt att på ett principiellt och preliminärt plan utveckla den specifikation av utsläppspunkter som bolaget angett. Utsläppspunkterna presenteras samlat i aktbilaga 163 tillsammans med planerad reningsteknik samt förslag till kontroll. (Domstolen har lagt in en förenklad sammanfattning i Tabell 5). SSAB vill dock tydliggöra att de nu redovisade utsläppspunkterna är baserade på lösningar som diskuterats med ett antal leverantörer, och att de slutliga utsläppspunkterna därmed kan komma att ändras. Oavsett vald leverantör kommer den teknik som väljs att klara de föreslagna villkoren för verksamheten.

beskrivs i den tekniska beskrivningen, utgår från den ansökta verksamheten, vilket innebär att några sådana utsläppspunkter inte redovisas i aktbilaga 163.

Det är SSAB:s förhoppning att den närmare designen av anläggningen ska stå klar under hösten 2024. Efter denna tidpunkt kommer SSAB med större säkerhet kunna redogöra för mer exakta utsläppspunkter till luft för respektive processteg. Inför att det nya elektrostålverket tas i drift kommer SSAB i kontrollprogrammet att redovisa en karta med fastställda utsläppspunkter till luft, en beskrivning av hur kontrollen ska ske i respektive punkt samt med vilken periodicitet kontroll ska ske.

SSAB har tillagt. Naturvårdsverket har godtagit SSAB:s villkorsförslag avseende stoft med viss justering (NVIII3). SSAB accepterar Naturvårdsverkets justering att det ska vara stickprovmätning, men det blir i så fall inte mot ett dygnsmedelvärde utan mot en angiven halt. Vidare accepterar bolaget att innehålla dygnsmedelvärden om högst 3 mg/m3 (ntg) vid 97 procent av dygnen vid kontinuerlig mätning i de fall där det sker en sådan kontinuerlig mätning. När det gäller syraregenerering kommer detta endast att följas upp genom en manuell kontrollmätning, varför detta föreslås läggas till i villkoret. SSAB hemställer således att villkor 6 (yrkande I) respektive villkor 3 (yrkande III) får den lydelse som framgår ovan under rubriken om bolagets slutliga villkorsförslag.

SSAB delar inte Naturvårdsverkets uppfattning att just kontrollen av luftutsläppen ska fastställas i en bilaga till tillståndet. När det är motiverat med ändrade intervall eller förändrad typ av mätning skulle det kräva en ändring av tillståndet eller möjligen en villkorsändring. Det är inte en lämplig ordning.

Sid 188 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Sid 189 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Naturvårdsverket har föreslagit samma utredningsvillkor för luft som tidigare (NVU1 och NVU2), med justeringen att startpunkten för prövotidsutredningen (tre respektive fyra år) knyts till den tidpunkt då den första ljusbågsugnen tagits i drift. Länsstyrelsen har anslutit sig till Naturvårdsverkets villkorsförslag gällande utsläpp till luft.

SSAB har i huvudsak accepterat Naturvårdsverkets utformning av utredningsvillkoren för luft, men bolagets förslag har en annan redaktionell utformning, där kravet på redovisad tidpunkt och krav på utredningens innehåll redovisas samlat för de olika utredningsvillkoren. SSAB vidhåller sitt förslag samt sin uppfattning om att tidpunkten för när prövotidsutredning ska redovisas bör knytas till när tillståndet tas i anspråk i stället för tidpunkten för ljusbågsugnens drifttagande. Skälet till detta är att tidpunkten för ljusbågsugnens drifttagande inte utgör en tydlig startpunkt. Det kommer först vara en period med kall drifttagning när det inte sker någon stålsmältning, varefter ett varmt drifttagande successivt sker där tester utförs för att smälta skrot/järnsvamp. Under det varma drifttagandet så smälter man en charge, varefter man utvärderar prestandan, korrigerar och sedan testar en ny charge igen. Det finns alltså ingen driftstabilitet under varmdrifttagningen (ugnen kan stå still i flera dygn innan nästa smältning). Denna period med varmdrifttagning förväntas uppgå till ca tre månader. Om man ska utgå ifrån drifttagning måste det tydliggöras att drifttagande avser den tid när testperioden, dvs. varmdrifttagningen är över och ljusbågsugnen är i drift.

Det blir således tydligare att ange att prövotiderna ska utgå från den tidpunkt när tillståndet har tagits i anspråk. SSAB:s förslag innebär inte heller en längre prövotid än vad Naturvårdsverket föreslår, snarare tvärtom. Bolaget har yrkat om ett tidsbegränsat ändringstillstånd (yrkande I) där bolaget (enligt punkten 1) under maximalt två års tid får producera varmvalsade band i den nya anläggningen. Därefter måste det nya tillståndet tas i anspråk. Den faktiska parallella driften beräknas dock snarare bli 6 12 månader, vilket innebär att prövotiden med all sannolikhet blir kortare med SSAB:s förslag. Prövotiden blir med SSAB:s förslag tillräckligt lång för att kunna ge ett relevant underlag för fastställande av slutliga villkor, samtidigt som det blir en tydligare tidpunkt att förhålla sig till för såväl SSAB, tillsynsmyndighet och prövningsmyndighet.

Naturvårdsverket har godtagit bolagets förslag till begränsningsvärden för utsläpp till luft, men har föreslagit en provisorisk föreskrift för zink om 2 500 kg/år.

SSAB har tillagt att bolaget motsätter sig Naturvårdsverkets förslag om sänkning, men föreslår att villkoret formuleras som ett begränsningsvärde (prövotidsföreskrift P3 yrkande III). Det är inte relevant att göra en jämförelse med utsläppen från SSAB:s nuvarande verksamhet under åren 2019 och 2020, eftersom den framtida anläggningen kommer att hantera mer skrot än under dessa år. SSAB:s provisoriska villkor framstår som ändamålsenligt med hänvisning till den begränsade utredningsperioden samt utifrån resultaten från genomförd luftutredning.

Sid 190 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

U1, U2 och P4 Naturvårdsverket har föreslagit en justerad utformning av bolagets föreslagna utredningsvillkor U1 (utsläpp till luft av kväveoxider) respektive U2 (utsläpp till luft av andra angivna ämnen). Därtill har Naturvårdsverket anfört att den provisoriska föreskriften P4 behöver omfatta en reglering av utsläppt mängd, samt att villkoret bör inkludera dioxinlika PCB:er. SSAB har ingen erinran mot de justeringar av utredningsvillkor U1 och U2 som Naturvårdsverket föreslår (NVU1 och NVU2), med justeringen att utredningarna ska redovisas inom två år från det att tillståndet tas i drift (för att kunna redovisas samlat med övriga utredningar till luft).

Vad gäller den provisoriska föreskriften P4 kan SSAB acceptera att utsläppet av kvicksilver och PCDD/F även regleras genom en begränsning i mängd. SSAB föreslår att det under prövotiden föreskrivs en begränsning för kvicksilver om 20 kg per år som riktvärde. För polyklorerade dibenzodioxiner/-furaner (PCDD/F) föreslås en mängdbegränsning om 1,2 gram (I-TEQ) per år som riktvärde. Under prövotiden kommer eventuella utsläpp av dioxinlika PCB:er att följas upp, jfr. utredningsvillkor U3. Något behov av provisorisk föreskrift bedöms dock inte föreligga (och det bedöms i detta läge även svårt att ansätta ett lämpligt värde). Bolaget kommer under utredningstiden att följa BAT i denna del (se bl.a. BAT IS 89).

BULLER OCH DAMNING M.M. Frågeställningar och inledning Naturvårdsverket har föreslagit ett justerat bullervillkor med innebörden att Naturvårdsverkets vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller ska klaras 48 månader (4 år) efter att ljusbågsugnarna har tagit i drift, liksom att villkor om inbyggnad och bandgångar ska föreskrivas med syftet att ytterligare begränsa verksamhetens buller. Mark- och miljödomstolen har vidare önskat kompletteringar vad gäller möjligheten att ytterligare reducera buller från verksamheten, med en redovisning av uppgifter om möjliga bullerdämpande åtgärder med avseende på förväntad effekt och kostnad, liksom en tydlig grafisk presentation av de bedömda kumulativa bullereffekterna i bullerutredningen.

SSAB har besvarat dessa frågor och synpunkter samlat nedan. Inledningsvis vill SSAB dock kort redogöra för den ansökta verksamhetens betydelse i förhållande till buller. Såsom SSAB anfört har frågan om buller varit central inför och under planeringen av SSAB:s nya elektrostålverk på Svartön. Med föreslagna åtgärder och placering av det nya elektrostålverket kommer nuvarande villkor att klaras för samtliga driftsfall (och samtliga bostäder), och utförda bullerberäkningar visar att Naturvårdsverkets riktvärden kommer att klaras för ett större antal bostäder än vad som är fallet idag. Folkhälsomyndighetens riktvärden, för både ekvivalent och maximal ljudnivå inomhus, kommer att innehållas med god marginal för samtliga bostäder. För det stora antalet bostäder kommer den omställda verksamheten att leda till en förbättrad bullersituation.

Sid 191 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Den framtida verksamheten bedöms innebära små till måttliga positiva konsekvenser för närboende med avseende på buller. Bedömningen grundar sig i att den ekvivalenta ljudnivån kommer minska för ett stort antal bostäder jämfört med nuläget och nollalternativet, även om ett mindre antal bostäder kommer att få en ökad bullernivå jämfört med idag. Att ett stort antal bostäder kommer att få en förbättrad bullersituation beror huvudsakligen på att den nya anläggningen flyttas österut på Svartön, dvs. längre bort från bostadsområdena Svartöstan och Malmudden, men också att anläggningen planeras med ett stort antal bullerreducerande åtgärder. SSAB har hittills åtagit sig att utföra bullerreducerande åtgärder till en kostnad om ca 835 miljoner kr, vilka utförs i syfte att begränsa verksamhetens buller till omgivningen.

För de bostäder som kan få en något ökad bullernivå dock inom ramen för de villkor som redan gäller för verksamheten idag handlar det om ökningar i storleksordningen 0 dB(A) till som mest 5 dB(A), där de flesta av dessa bostäder får en bedömd ökning om 2 3 dB(A). Ökningar i spannet 2 3 dB(A) brukar beskrivas som en knappt hörbar förändring. Därtill bör tilläggas att ljudnivån kommer variera mycket under året. Från de högsta ljudnivåer som kan nå bostäder vid medvind (vilket har antagits för samtliga scenarion i bullerutredningen), till lägre ljudnivåer som erhålls vid andra vindriktningar och förhållanden. De värden som anges visar åer. SSAB är därtill av uppfattningen att bullernivåerna kommer att kunna begränsas ytterligare när den närmare detaljprojekteringen av anläggningen är genomförd. SSAB har redogjort för vilka tillkommande/andra åtgärder som skulle krävas för att ytterligare sänka bullret vid de mest utsatta bostäderna. Bolaget vill dock lyfta de utmanande planeringsförutsättningarna som gör sig gällande på Svartön, och som skiljer sig avsevärt från exempelvis H2GS:s anläggning utanför Boden.

Planeringsförutsättningar på Svartön Det är många aktörer involverade i den gröna industriomställningen på Svartön och Hertsöfältet i Luleå. Dels finns befintliga aktörer såsom SSAB, LKAB, Luleå Hamn, LuleKraft och Luleå kommuns avloppsreningsverk (Uddebo avloppsreningsverk), dels planeras för nya verksamheter och industrier, däribland Talga,

projekt pågår flertalet stora offentliga investeringar i infrastruktur så som projekt Malmporten (djuphamn och farled), Norrbotniabanan (järnväg), Östra länken (vatten och avlopp), Trafikverkets arbete med Luleå malmbangård och Luleå kommuns vägförstärkningar i området samt tillkommande investeringar i fjärrvärme och elnät som försörjning till nya och gamla verksamheter på och omkring Svartön.

Inom ramen för den gröna omställningen är möjlighet till effektiva sjötransporter avgörande. Luleå Hamn, som är en allmän hamn belägen på Svartöns södra sida, hanterar och kommer att hantera gods för en rad samhällsviktiga industrier i Norrland, däribland SSAB:s verksamhet. Av den totalt hanterade godsvolymen i hamnen beräknas SSAB:s framtida verksamhet stå för ca 10 15 procent av godsvolymen

Sid 192 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

över kaj, och ca en femtedel av fartygsanlöpen. Resterande godshantering/anlöp är alltså hänförligt till andra verksamheter.

För att kunna säkra logistiken och möjliggöra för säkra transporter från och till hamnen (bland annat med tåg) behöver de begränsade ytorna på Svartön planeras noga. Ytorna på Svartön används idag bland annat för infrastrukturkorridorer och vägar/järnvägar för kommunens och Trafikverkets behov, vilka delvis omringar och skär av SSAB:s verksamhetsområde. Detta innebär att SSAB:s verksamhet inte kan utformas utan beaktande av behovet för andra aktörer och nödvändig infrastruktur på Svartön, såsom exempelvis Luleå hamn.

Hantering med inbyggnad och bandgångar m.m. Naturvårdsverket har anfört att tillståndet bör förenas med villkor om att lagring och hantering av järnmalmspellets, finfraktionen från järnsvamp, slaggbildare, kol samt slagg (deponerat slagg undantaget) ska ske i slutna utrymmen med kanaliserade utsläpp. Naturvårdsverket har vidare yrkat att det fem år efter att ljusbågsugnen tagits i drift ska finnas bandgångar mellan Malmporten och lagringslokaler.

SSAB kan acceptera Naturvårdsverkets föreslagna villkor NVIII5a, med vissa justeringar. Däribland kommer järnmalmspellets inte att hanteras i den omställda verksamheten, varför detta bör utgå från villkoret. Det bör även noteras att den vätgasreducerade järnsvampen baserad på LKAB:s järnmalm (Hybrit-tekniken) är mycket stabil, vilket innebär att det förväntas bli mycket små mängder finfraktion från järnsvamp att hantera. Därtill kommer mängden kol att minska från ca 1,3 miljoner ton per år till ca 70 000 ton årligen. Slaggtippning och slaggkylning kommer att ske inbyggt med utsug, medan transport av slagg kommer ske i öppna dumprar. Anläggningen för upparbetning av slagg kommer att utformas utifrån mottagare och användningsområde för produkten, och skyddsåtgärder kommer att vidtas utifrån risken för buller och damning. SSAB föreslår att det nya villkoret utformas enligt vad som framgår ovan under rubrik för bolagets villkorsförslag.

Vad beträffar Naturvårdsverkets förslag om bandgångar är detta något som SSAB inte bedömer realistiskt, och inte heller lämpligt, att genomföra. Förslaget innebär att en sträcka om ca 700-1 800 meter skulle behöva förses med bandgångar anpassade till råvaror som levereras med fartyg, dvs. i huvudsak skrot. Skrotlagringen planeras att ske i runt 20 olika industrihallar, varför det ur logistisk synpunkt förefaller mycket svårt att bygga ut bandgångar till dessa platser, i synnerhet när behovet av flexibilitet på Svartön är mycket stort.

Enligt SSAB bedöms bandgångar inte heller bidra till att minska bullret, då det är själva lastningen/lossningen som ger upphov till det dominerande bullerbidaget, och inte transporten av skrotet mellan hamnen och SSAB:s verksamhetsområde. Att låta hamnen lossa skrotet från fartygen direkt i SSAB:s dumper är den lösning som kräver minst antal lossningar och ingen mellanlagring på mark i hamnen. Dessutom

Sid 193 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

möjliggör dumperlösningen att man kan lasta rätt kvalitet till rätt hög på skrotgården utan att behöva omlasta vid bandets slutstation. För att minimera såväl buller (men även damning) är det av större betydelse att minska antalet lossningar, än att minimera bullret från själva transporten.

Även om bandgångar teoretiskt kan användas för transport av skrot bedöms det inte praktiskt genomförbart att bygga på Svartön. SSAB kommer inte ha ett dedikerat kajläge i hamnen (vilket är en förutsättning för en bandgångslösning), och bolaget har inte rådighet över hamnens mark för etablering av bandgångar. Det bedöms i dagsläget inte heller möjligt för SSAB att få tillgång till hamnens mark för installation av fasta anläggningar, i synnerhet när SSAB:s inkommande gods till hamnen endast utgör en mindre del av hamnens verksamhet. Bandgångar av de dimensioner som skulle krävas innebär vidare en omfattande installation placerad på robusta pelare med solida fundament, vilket i ljuset av de begränsningar i materialhanteringen som bandgångar skulle innebära inte kan anses vara vare sig ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart.

Förutom att en bandlösning är begränsande vid val av skrotkvalitet riskerar driftstörningar bli mer vanligt förekommande, bland annat eftersom vassa skrotbitar lätt skär sönder bandet. Detta riskerar att leda till produktionsstopp, något som SSAB har erfarenhet av från bland annat verksamheten i Oxelösund, där det gjorts försök med att mata masugnen med internt skrot på transportband. Mot bakgrund av vad som anförts ovan motsätter sig SSAB bestämt Naturvårdsverkets villkorsförslag om installation av bandgångar.

Vad gäller frågan om hantering av slagg med truck, och om detta utgör bästa möjliga teknik, vill SSAB förtydliga att inom själva elektrostålverket flyttas skänkar med den flytande stålsmältan inte med truckar utan med travers. Slaggen separeras därefter från stålsmältan genom att hällas av i slaggbyttor som transporteras med slaggtruck till slaggkylningen. Från slaggkylningen till slagghanteringen (en sträcka på mellan ca 700 2 200 meter beroende på slutlig layout), transporteras den fasta slaggen med dumper. Att använda traverser för att förflytta slagg utanför själva stålverksbyggnaden är inte rimligt eller logistiskt möjligt av utrymmesskäl samt behovet av flexibilitet inom verksamhetsområdet. Slagghantering sker därmed enligt principen om bästa möjliga teknik.

SSAB har i senare yttrande tillagt. SSAB delar Naturvårdsverkets uppfattning att det är önskvärt att använda slagg som en produkt för olika användningsområden. SSAB delar också Naturvårdsverkets uppfattning att den specifika slaggens egenskaper på kort och lång sikt måste vara klarlagda för att en sådan användning ska vara möjlig. Det ligger i bolagets intresse att återvinna slaggen i stället för att deponera den. Det finns dock inga färdiga lösningar för att nyttja slagg i konstruktionen av stålverket. Däremot är hyttsten (masugnsslagg) och LD-sten (LDslagg) registrerade biprodukter som kan användas vid byggnation. Användningen av slagg kan vara intressant att beakta under fortsatt projektering och prövotid. Det

Sid 194 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

kommer dock inte att finns någon ljusbågsugnsslagg att använda för konstruktionen av byggnader. Det kan även vara aktuellt att utreda om slaggen kan vara lämplig för rening av dagvatten inom ramen för utredningsvillkor U7, även om det har varit frågan om annan typ av slagg i de försök som Naturvårdsverket hänvisar till.

Vad gäller band kan tilläggas att det också finns rättsliga hinder att ställa krav på detta, eftersom det skulle innebära att SSAB åläggs anlägga bandgångar på annans mark (inom hamnens område). Bandgångarna ger dessutom en begränsad och oklar miljönytta eftersom det inte är själva transporten av materialet som ger upphov till störningar i omgivningen utan pålastningen. SSAB anser även att Naturvårdsverkets krav på att alla interna transporter ska ske med täckta behållare är orimligt med hänsyn till att transporter i samhället i övrigt, både på väg och järnväg, sker öppet av dessa material och att det nu är frågan om kortare transporter inom industriområdet. SSAB har föreslagit ett villkor om att bolaget ska vidta skäliga åtgärder för att undvika störningar i omgivningen till följd av damning. Inom ramen för detta kan SSAB åta sig att bolagets egna fordon är täckta när ett särskilt dammande material transporteras, såsom kol, eller att dessa material transporteras i behållare, om det skulle visa sig att störningar i form av damning uppstår.

SSAB:s möjlighet att begränsa buller ytterligare Mark- och miljödomstolen har efterfrågat en komplettering avseende möjligheten att ytterligare reducera buller från verksamheten.

SSAB har presenterat vilka bullerdämpande åtgärder som kommer att genomföras för att begränsa bullret till nuvarande nivåer om 45 dB(A) nattetid. I bullerutredningen redovisas även beräkningsresultat där ljuddämpning antas på ett antal bullerkällor för att nå 40 dBA vid närmsta bostad för tidsperioden natt (kl. 22-07). Såsom mark- och miljödomstolen påtalat i sitt föreläggande saknas en kartbild av hur angivna åtgärder för att nå 40 dB(A) påverkar ljudutbredningen. Detta redovisas i figuren nedan (Figur 12), som illustrerar hur gränsen för 40 dB(A) flyttas, beroende på vilka bullerdämpande åtgärder som vidtas. Det bör noteras att den bullerdämpande åtgärden att bygga in slaggtippning och slaggkylning inte beaktats i figuren nedan, då det fortfarande är oklart hur stor den bullerdämpande effekten är.

Såsom framgår ovan ger de ytterligare bullerreducerande åtgärderna störst effekt öster och norr om SSAB:s verksamhetsområde. Resultatet i figuren visar att ljudutbredningskurvan 40 dB(A), med åtgärder för att nå 45 dB(A), dvs. grön linje, sträcker sig marginellt längre på land vid bostäder på Sandön jämfört med om ljuddämpning för att nå 40 dB(A) antas, dvs. blå linje. För vissa delar av Sandön är det väldigt små skillnader i ljudutbredning, särskilt i nordvästra delen av Sandön. SSAB bedömer det möjligt att i det fortsatta projekteringsarbetet reducera ljudnivån utifrån grön linje ytterligare, även om exakta åtgärder och dess effekt inte kan anges med säkerhet i nuläget. Antagligen kommer ekvivalent ljudnivå 40 dB(A) att ligga ungefär mellan grön och blå linje i figuren.

Sid 195 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Kostnaden för att nå sådan ljuddämpning som redovisas i blå linje ovan innebär en tilläggskostnad om nästan två miljarder kronor (1 900 000 000 kr) jämfört med grundkostnaden för en anläggning där särskilda bullerkrav inte ställs. I förhållande till nivån 45 dB(A) (grön linje ovan) innebär det en merkostnad om drygt en miljard kronor. Såsom SSAB tidigare anfört anser SSAB att dessa åtgärder inte är rimliga att implementera i förhållande till nyttan, särskilt då bolaget redan åtagit sig att genomföra bullerdämpande åtgärder till en kostnad om 835 miljoner kr.

Enskilda åtgärder ger en relativt liten ljuddämpande effekt vid bostäder (2-3 dB(A) brukar beskrivas som en knappt hörbar förändring). Det bör noteras att det krävs att alla föreslagna åtgärder genomförs för att den beräknade ekvivalenta ljudnivån ska motsvara resultatet i figuren (blå linje) dvs. 40 dB(A) nattetid vid närmsta bostad.

Det bör noteras att den vidare projekteringen kan visa att andra bullerreducerande åtgärder ger bättre effekt. Om en åtgärd visar sig ge större ljuddämpande effekt, kan behovet av ytterligare åtgärder minska. Det är även viktigt att beakta att åtgärderna är beroende av den faktiska ljudnivån från bullerkällorna. I enlighet med försiktighetsprincipen har konservativa antaganden gjorts i bullerutredningen, vilket innebär att den faktiska ljudnivån vid inmätning eller enligt specifikation från slutlig leverantör sannolikt kan komma att bli lägre. Detta innebär att behovet av ljuddämpning

Sid 196 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

kan komma att minska, eller att beskriven åtgärd inte ger motsvarande ljuddämpande effekt. Av denna anledning anser SSAB att det är mycket viktigt att i detta skede inte låsa fast några specifika åtgärder eller möjliga ljuddämpningar (utöver de åtgärder som SSAB redan åtagit sig).

SSAB anser att bolagets föreslagna åtgärder och villkor utgör en tillräcklig reglering av verksamheten utifrån ett bullerperspektiv. För det fall domstolen anser att frågan inte kan avgöras slutligt i detta skede har SSAB ingen erinran mot att utreda möjliga bullerreducerande åtgärder vidare under en prövotid. Ett utredningsvillkor skulle i sådana fall lämpligen kunna utformas på motsvarande sätt som det utredningsvillkor som föreskrivits för bolagets anläggning i Oxelösund (se utredningsvillkor U6 i mark- och miljödomstolens vid Nacka tingsrätt dom den 16 december 2020 i mål nr M 6621-19). Under prövotiden kan nu föreslaget villkor 2 (yrkande III) i så fall lämpligen föreskrivas som ett provisoriskt villkor.

SSAB har senare tillagt följande angående buller. Naturvårdsverket har vidhållit sitt förstahandsyrkande (NVIII2) när det gäller buller (med viss justering).

Bolaget har tillagt att det bedömer att det är möjligt att i det fortsatta projekteringsarbetet reducera verksamhetens buller ytterligare, även om exakta åtgärder och dess effekt inte kan anges med säkerhet i nuläget. Av detta skäl bör frågan utredas under en prövotid, om inte SSAB:s förslag till slutligt villkor kan godtas. Det går i dagsläget inte att säga om bullret från verksamheten rent praktiskt går att begränsa till exakt den tidpunkt som Naturvårdsverket föreslår, även om detta är önskvärt.

Vad beträffar frågan om vilka ytor som kommer att användas och under vilka tider har bolaget redan nu, utifrån genomförda bullerutredningar, planerat användningen av flera av ytorna med beaktande av buller. Det framstår inte som lämpligt att redan i detta skede begränsa användningen av vissa ytor ytterligare, utan det blir en fråga som i så fall får utredas under en prövotid.

Naturvårdsverkets andrahandsyrkande överensstämmer med det alternativa villkorsförslag som SSAB har presenterat för den framtida verksamheten (yrkande III), med ett tillägg i form av ett slutligt villkor om inomhusbuller. Om domstolen anser att det är nödvändigt accepterar SSAB villkorsförslaget om inomhusbuller som överensstämmer med Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13). Folkhälsomyndighetens nivåer för inomhusbuller är satta på en nivå så att det inte ska uppkomma negativa hälsoeffekter för människor.

m.fl. vill att bullernivåerna ska sänkas med 5 dB i förhållande till Naturvårdsverkets riktlinjer. Undertecknade saknar även en ljudutbredningskarta som visar den kumulativa ljudutbredningen dagtid. m.fl. pekar även på att ljudet kan färdas mycket långt vid viss väderlek. Wikström m.fl. yrkar vidare att domstolen ska ta fram ett villkor om kontrollprogram för att kontrollera

Sid 197 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

buller för de boende på Sandön och vid upplevda problem för de boende ska det tas fram en åtgärdsplan i samarbete med tillståndsmyndigheten.

SSAB har tillagt. Frågan om det finns risk att skrothanteringen ger upphov till ofta återkommande impulser har bedömts i bullerutredningen. Bedömningen är att det är liten risk att verksamheten skulle ge upphov till sådana ofta återkommande impulser som motiverar en sänkning med 5 dB(A), så som beskrivs i Naturvårdsverkets vägledning. Här kan även noteras att skrothanteringen, till skillnad från idag, till stora delar kommer att ske inomhus eller avskärmat mot Sandön, vilket minskar både buller från skrothanteringen och risken för ofta återkommande impulser.

Bolaget har åtagit sig att genomföra en lång rad åtgärder, och under prövotiden har bolaget föreslagit ett bullervillkor som är detsamma som dagens villkor från anläggningen. När det gäller olika väderlekars inverkan utgår den beräkningsmetod som har använts, för beräkning av buller, från väderförhållanden som motsvarar en dag då buller från verksamheten sprider sig långt. Beräkningsmodellen simulerar det som kan sägas motsvara ett värsta, sällan förekommande, ljudutbredningsfall. Det innebär att bullernivån normalt förväntas bli lägre än de nivåer som har redovisats.

Kumulativa effekter har beskrivits detaljerat både i bullerutredningen och i kompletteringar. Det framtida beräknade bullret från SSAB:s verksamhet dagtid framgår av bullerutredningen och nivåerna är något högre än under tidsperiod natt, dock klart under villkorsvärdet 55 dBA i nuvarande villkor. De bedömningar av kumulativa effekter som gjorts är utförda för tidsperiod natt, vilket är den tidsperiod som normalt är dimensionerande för externt industribuller då det har det lägsta riktvärdet i Naturvårdsverkets vägledning. De närliggande befintliga/tillståndsgivna verksamheterna bullrar inte heller mer dagtid än nattetid, enligt det underlag som bedömningen baseras på. Om SSAB kommer att medföra ett buller om högst 49 dBA på Sandön dagtid (högst bullernivå dagtid fås i punkten IP 14 enligt bullerutredningen) blir den kumulativa effekten därvid, tillsammans med närliggande befintliga/tillståndsgivna verksamheter, som högst 51 dBA dagtid. Det kumulativa bullret dagtid förväntas således med marginal innehålla nuvarande villkor (55 dB(A)) och ligga i paritet med Naturvårdsverkets riktvärde (50 dB(A)).

SSAB kan bekräfta att frågan om buller kommer att ingå i kontrollprogrammet.

och har anfört att buller under anläggningsskedet inte bör tillåtas med de nivåer som följer av NFS 2004:15, och att ett ökat buller från fackling samt hantering av LD-slagg inte bör accepteras.

SSAB har tillagt. Fackling eller störande hantering av LD-slagg kommer inte att vara en del av den omställda verksamheten, utan upphör när den nuvarande stålproduktionen ersatts av den nya. I den framtida verksamheten kommer det inte att finnas några moment där högre bullervärden tillåts, såsom är fallet idag.

Sid 198 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Det buller som kan uppkomma under anläggningsskedet kommer att variera över tid och där vissa anläggningsmoment kan generera mindre respektive mer ljud. I Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från byggplatser (NFS 2004:15) redovisas riktvärden för buller under bygg-och anläggningsskede, samt ett sätt att arbeta med bullerfrågor. Dessa allmänna råd tillämpas generellt för bygg- och anläggningsarbeten och det saknas skäl att inte tillämpa dessa även i detta fall.

och har krävt att SSAB löser in deras fastighet om inte bolaget går deras invändningar till mötes. refererar till ett sam-rådsmöte med Luleå Hamn den 1 juli 2024 där frågan om inlösen av fastigheter på Sandön diskuterades. Enligt är sådan verksamhet som kommer att bedrivas i deras närhet inte förenlig med den grundlagsskyddade äganderätten och dess innehåll och vad som inbegrips med och följer av äganderätten.

SSAB har tillagt. Det buller som SSAB kommer att generera i framtiden kommer inte att vara på den nivå att inlösen av fastigheter är aktuellt. Bedömningen är att den samlade omgivningspåverkan från SSAB:s verksamhet kommer att minska väsentligt i förhållande till den verksamhet som bedrivs idag. Frågan om inlösen av fastigheter kan inte prövas i en tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet, och bolaget har inte deltagit i de diskussioner som förts mellan fastighetsägare och Luleå Hamn.

LEGIONELLA Naturvårdsverket har föreslagit ett kompletterande villkor i syfte att minimera risken för tillväxt av legionella.

SSAB har efterhand accepterat Naturvårdsverkets villkorsförslag rörande legionella med de justeringar som anges nedan. SSAB har även accepterat även bemyndigandet, med de ändringar som redovisas nedan. Bemyndigandet bör till del vara en del av villkoret. Åtgärder för att förhindra tillväxt av legionella kommer att vidtas.

Mot bakgrund av ovan föreslås att ett nytt villkor 14 (yrkande III) införs, se ovan under rubriken villkorsförslag. Villkoret föreslås gälla för det nya tillståndet (yrkande III) men kan, om så bedöms lämpligt, även föreskrivas för ändringstillståndet (yrkande I). Skälet till att villkoret knyts till kylkrets i stället för kyltorn är att en kylkrets kan omfatta flera kyltorn. Det saknas skäl att alltid kräva att kontroll sker av respektive kyltorn.

ENERGI Naturvårdsverket har föreslagit att frågan om energihushållning bör utredas under en prövotid, och att det inte är tillfyllest att frågor om energibesparing endast avgörs av tillsynsmyndigheten inom ramen för energihushållningsplanen.

Sid 199 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

SSAB ifrågasätter nyttan med att frågan om energihushållning dels ska utredas under en prövotid, dels inom ramen för energihushållningsplanen. Bolaget omfattas därtill av reglerna i lagen (2014:266) om energikartläggning i stora företag. Såsom följer av praxis framstår det som lämpligt att arbetet med förbättrad energihushållning för komplexa verksamheter, såsom SSAB:s nu planerade verksamhet, bedrivs successivt utifrån en energihushållningsplan (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 31 augusti 2020 i mål nr M 2578-19). Bolaget har svårt att se vad en prövotid om 48 månader ytterligare skulle tillföra i frågan. Naturvårdsverket lyfter dock att verket anser att nyckeltal kopplat till produktionen ska tas fram inom ramen för prövotiden. SSAB har, tillsammans med Jernkontoret, tidigare deltagit i ett forskningsprojekt som bland annat belyser användandet av nyckeltal/indikatorer för energieffektivisering inom stålindustrin. Slutsatsen av nämnda forskningsprojekt är att traditionellt använda indikatorer för utvärdering av energieffektivisering (såsom exempelvis energi per ton produktslag) inte är robusta nog att användas för uppföljning och styrning av en verksamhet annat än för helt separata processer. Slutsatsen av rapporten är att sådana indikatorer därför inte bör utgöra underlag för lagstiftning eller tillståndsprövning. Mot bakgrund härav ifrågasätter SSAB även innehållet i den föreslagna utredningsföreskriften.

Sammantaget får den av SSAB föreslagna regleringen av frågan om energihushållning betraktas som lämplig och tillfyllest, och den föreslagna hanteringen följer även vad som beslutats för bolagets anläggning i Oxelösund (jfr. mark- och miljödomstolen i Nacka tingsrätts dom den 16 december 2020 i mål nr M 6621-19). Om tillsynsmyndigheten inom ramen för energihushållningsplanen önskar att SSAB tar fram en redovisning i form av ett Sankey-diagram kan SSAB givetvis tillhandahålla detta.

Naturvårdsverket har därefter vidhållit att frågan om villkor avseende energieffektivisering ska skjutas upp under en prövotid, och SSAB har vidhållit sin uppfattning enligt ovan.

HÄNSYN TILL JÄRNVÄG Trafikverket har framfört vikten av att säkra nödvändiga avstånd till befintlig statlig järnväg. SSAB kan bekräfta att hänsyn tagits till järnvägen, och att tillräckliga avstånd kan säkras.

HÄNSYN TILL SJÖFART SSAB kan bekräfta att samråd kring vattenanläggningarnas närmare utformning och placering kommer att ske med Sjöfartsverket enligt verkets önskemål. Detta ska ses som ett åtagande från SSAB:s sida och följer även i stora delar av föreslagna villkor. Sjöfartsverket vill även ha ett tydligare villkor, vilket SSAB har godtagit.

Sid 200 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Slutligen ställer sig SSAB positiv till Sjöfartsverkets förslag att diskutera eventuella möjligheter att använda varmvattnet i isreducerande syfte för att underlätta fartygens manövrering till kaj.

HÄNSYN TILL LULEÅ HAMN OCH MALMPORTEN SSAB har tillagt angående Luleå Hamn AB:s synpunkter att bolagen har en nära och tät dialog rörande planerade förändringar på Svartön. Denna dialog har även innefattat det planerade utloppets placering. SSAB kommer att tillse att utloppet inte påverkar vare sig hamnens nuvarande eller framtida verksamhet. Bolagen har intensifierat dialogen kring det planerade vattenutloppet. Parterna har i en civilrättslig överenskommelse enats om ett arbetssätt avseende utvecklingen vid Svartön. Avtalet innebär att parterna är överens om att det inte finns något behov av att reglera frågan eller förhållandet i ett villkor.

PÅVERKAN PÅ NÄRBOENDE Då flertalet av de inkomna synpunkterna rör liknande frågor har SSAB valt att lämna ämnesvisa svar till Sandöborna nedan.

Generellt om den ansökta verksamhetens påverkan på Sandön Flera boende på Sandön har uttryckt en oro för hur den gröna omställningen som pågår i Luleå kan komma att påverka boende och fritidshusägare på Sandön. SSAB vill med anledning härav lämna ett riktat och samlat svar avseende bedömda miljöeffekter på människors hälsa och miljön, specifikt för Sandön.

Den omställda verksamheten bedöms innebära stora positiva konsekvenser på nationell nivå, vad avser avsevärda minskningar av koldioxidutsläpp. Även lokalt förväntas betydande positiva miljöeffekter i form av bland annat minskningar av utsläpp till luft av svaveldioxid och stoft med ca 70 procent. De lokala utsläppen av kväveoxider kommer att minska markant till följd av att förbränningen av SSAB:s processgaser (masugnsgas och koksgas) vid LuleKrafts kraftvärmeverk kommer upphöra när masugn och koksverk avvecklas (även om dessa minskningar av NOxutsläppen inte redovisats inom ramen för SSAB:s tillståndsansökan). Därtill kommer diffus damning från befintlig verksamhet med tillhörande upplag av kol och koks att försvinna helt, vilket innebär en stor förbättring för närmiljön. Det är troligt att närboende, såsom boende på Sandön, kommer att märka av den förbättrade luftmiljön, särskilt beträffande damning och lukt. Största delen av den framtida verksamheten, som kommer att vara betydligt mer modern än nuvarande verksamhet, kommer att bedrivas inomhus.

I tillägg till minskade luftutsläpp kommer de huvudsakliga utsläppen till vatten från nuvarande processer att upphöra, med positiva lokala konsekvenser för vattenmiljön i stort. Därtill kommer majoriteten av de farliga ämnen som hanteras inom verksamheten idag inte att förekomma i den framtida verksamheten, vilket innebär att risker

Sid 201 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

kopplade till människors hälsa och miljön blir betydligt bättre än idag (även i förhållande till boende på Sandön).

som hänvisar till, kommer att försvinna. Även störningar i form av lukt från koksverket, vilket också nämns i yttrande, kommer att upphöra. Sammantaget kommer den omställda verksamheten att innebära positiva effekter på närmiljön i Luleå, och syftet med den gröna omställning som nu pågår är bland annat att tillförsäkra en bättre miljö för såväl nuvarande som framtida generationer.

Buller m.m. Flera boende på Sandön har uttryckt en oro i förhållande till buller. SSAB har lämnat ett utvecklat svar rörande buller ovan, till vilket hänvisning sker. I syfte att tydliggöra hur buller från SSAB:s verksamhet, tillsammans med kringliggande verksamheter, specifikt kan komma att påverka boende och fritidshusägare på Sandön har SSAB valt att lämna ett kompletterande svar i denna del. Detta svar presenteras samlat i aktbilaga 164.

Flera boende på Sandön har framfört synpunkter och frågor angående hur den planerade verksamheten kommer att påverka naturmiljön samt möjligheten att nyttja närområdet som bland annat rekreationsplats, liksom hur den aktuella verksamheten kan komma att påverka värdet på respektive fastighet.

När det gäller naturmiljö, kulturmiljö och friluftsliv är Sandön redan i dag påverkat av verksamheter i framför allt hamnområdet (Luleå hamn) och på Svartön, som funnit på platsen sedan 1940-talet. Påverkan är framför allt visuell, men störningar kan också förekomma i form av buller. Denna typ av störningar kommer att bestå. Industrierna på Svartön bland annat koksverk, Uddebo avloppsreningsverk samt Luleå hamn syns tydligt från Sandön och dagens masugn är ett landmärke sett från olika platser kring vattenrummet, bland annat från Sandöns norra sida. Svartöns södra strand har sedan 1960-talet byggts ut med stora industriella anläggningar. Den planerade omställningen av SSAB:s verksamhet utgör en del av detta, men bedöms inte tillföra någon ny typ av uttryck för Svartön utan bedöms fogas in i den industriella miljön som finns idag. Någon fysisk påverkan på Sandön är inte aktuell. Möjligheten till rekreation och friluftsliv på Sandön bedöms mot bakgrund härav inte påverkas nämnvärt.

har angett att det talas om inlösen av fastigheter. Någon sådan dialog har SSAB inte varit delaktig i (det noteras att den person till vilken hänvisar inte är anställd vid SSAB).

och m.fl. samt och m.fl. har lyft frågor och synpunkter rörande den planerade verksamhetens påverkan på

Sid 202 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

befintliga och framtida naturreservatsbildningar. SSAB får med anledning härav framföra följande.

I samband med framtagandet av miljökonsekvensbeskrivningen undersökte SSAB frågan om befintliga, men även pågående och ej beslutade, naturreservatsbildningar i Luleå kommun. Bland annat var bolaget i kontakt med en naturvårdshandläggare på kommunen för att efterhöra status på de planerade naturreservaten Altappen, Sandöklubben och Sandöudden samt Kallax-heden. Det konstaterades vid denna tidpunkt att varken avgränsningar eller förslag till föreskrifter var klara för de planerade reservaten. Vid förnyad kontakt med kommunen i maj 2024 bekräftades att statusen för de planerade reservaten var densamma. SSAB har svårt att närmare uttala sig om möjliga reservatsbildningar i Luleå kommun innan vidare uppgifter härom är kända.

Om information och samråd med boende på Sandön Boende på Sandön har framhållit att de inte har fått någon information från SSAB:s sida rörande de planerade förändringarna på Svartön. och och har vidare anfört att samrådet varit bristfälligt.

I syfte att bemöta inkomna synpunkter från de boende har bolaget anfört bl.a. följande. Samrådskretsen för enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten har avgränsats i huvudsak med hänsyn till aspekterna buller, utsläpp till luft och risk. Den 18 november 2022 bjöds runt 5 000 hushåll i Luleå in till samråd genom riktade åtgärder (brevutskick) genom Postnords försorg. Ett kompletterande brevutskick gjordes den 20 december 2022 för att nå de ca 100 fastighetsägare som inte träffats av det tidigare utskicket.

Utöver brevutskick annonserades inbjudan till samråd i tidningarna Norrländska Socialdemokraten (NSD), Norrbottens-Kuriren (NK), Luleå Extra och Luleå Gratistidning. Annonsering i de tre förstnämnda tidningarna gjordes den 17 november 2022 och i Luleå Gratistidning nästkommande vecka, den 23 november 2022. Det annonserades även ytterligare en gång i tidningarna NSD och NK den 12 januari 2023 för att påminna om samrådet och det förestående samrådsmötet. Samtliga annonser fanns även digitalt tillgängliga på tidningarnas respektive hemsida. Ett samrådsmöte med enskilda och allmänheten arrangerades den 17 januari 2023 i form av ett öppet hus på Vetenskapens hus i Luleå. Drygt 100 personer, däribland boende på Sandön, närvarade på mötet där det bland annat fanns möjlighet att lämna synpunkter och ställa frågor. På samrådsmötet gavs även möjlighet att lämna skriftliga synpunkter i en brevlåda på plats. En bild från samrådsmötet visas nedan, Under hela samrådstiden, från den 17 november 2022 till den 31 januari 2023, pågick samtidigt en samrådsutställning på Vetenskapens hus i Luleå. På utställningen presenterades information om den planerade omställningen och om samrådet, och under hela utställningstiden fanns möjlighet att lämna eventuella skriftliga samrådssynpunkter i en brevlåda på plats. Utställningen

Sid 203 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

var öppen under Vetenskapens hus publika öppettider och var även bemannad av representanter från SSAB på måndagar mellan kl. 15-17.

Under hela samrådstiden har det varit möjligt att kontakta SSAB via telefon och mail. Sam-rådssynpunkter har kunnat lämnas såväl skriftligen som muntligen och samrådsunderlaget har funnits tillgängligt digitalt för nedladdning på SSAB:s hemsida, men även fysiskt tillgängligt i SSAB:s vaktkur och underlaget har även kunnat skickas fysiskt på begäran. Även efter den formella samrådstidens slut har information och kontaktuppgifter till företrädare för SSAB funnits att tillgå på SSAB:s hemsida för omställningen i Luleå.8 SSAB har mottagit flera samtal från boende, bland annat från Sandön, på det nummer som funnits tillgängligt via projekthem-sidan. Det kan konstateras att samtliga boende på Sandön som yttrat sig i målet har inbjudits till samråd genom riktade åtgärder (brevutskick). För att ytterligare säkerställa att information om samrådet nådde fram till Sandöborna kontaktade SSAB administratören för Facebookatt denna kanal används frekvent av boende på ön för att kommunicera med varandra och för att dela information. Samrådet annonserades därför även i denna kanal, via sidans administratör.

Det är SSAB:s bestämda uppfattning att det formella samrådet utförts på ett väl avvägt och korrekt sätt, och att boende på Sandön, bland annat genom riktade brevutskick, har fått information om det aktuella projektet och det förestående samrådet.

Övrig information rörande projektet Flera boende på Sandön, däribland , och samt har anfört att informationen kring SSAB:s planerade omställning har varit bristfällig.

SSAB beklagar att boende och fritidshusägare på Sandön uppfattar att man inte fått tillräckligt med information om SSAB:s omställningsprojekt i Luleå. SSAB har bland annat, utöver den formella samrådsprocessen, deltagit i flera evenemang, debatter och medborgardialoger som riktats till allmänheten. SSAB delar således inte bilden av att information om projektet har saknats helt. Samtidigt har flera närboende onekligen uppfattat att informationen, trots ovan ansträngningar från bolagets sida, inte varit tillräcklig.

SSAB har en kontinuerlig och långtgående dialog med närboende runt anläggningen. Bolaget har sedan flera år tillbaka bjudit in till regelbunden närboendedialog och skickar årligen (och/eller vid större händelser/störningar) ut informationsblad till bland annat närboende. Inom ramen för den nuvarande verksamheten har boende i Svartöstan, Lövskatan och Degerögatan inkluderats i den direkta närboendedialogen. I och med omställningen, som också innebär att verksamheten flyttas österut på Svartön, kommer även fastboende och stugägare på norra Sandön att inkluderas i dessa utskick.

Sid 204 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

LÄNSSTYRELSEN Länsstyrelsen har initialt anfört att myndigheten inte kan avge inställning i målet p.g.a. bristande underlag. Bolaget har, utöver övriga kompletteringar, sammanfattat svar på länsstyrelsens synpunkter i aktbilaga 154.

NATURSKYDDSFÖRENINGENS YTTRANDE Bolaget har motsatt sig de sent framställda yrkandena och har hänvisat till ingivna handlingar och underlag i målet. Bolaget har vidare framhållit att det är anmärkningsvärt att föreningen nästan två veckor efter avslutad huvudförhandling inkommer med ett yttrande om att ansökan ska avvisas eller avslås, baserade på direkt felaktiga uppgifter och där det förefaller som att Naturskyddsföreningen överhuvudtaget inte läst ansökningshandlingarna.

Sid 205 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

DOMSKÄL

PRÖVNINGENS OMFATTNING OCH AVGRÄNSNING

Tillstånd till aktuell verksamhet har som framgått ovan meddelats år 2010, med därpå följande prövningar av vissa uppskjutna frågor samt meddelat ändringstillstånd. Fortfarande kvarstår prövning av frågor om utsläpp till vatten kopplat till det tidigare tillståndet (uppskjutna frågorna U5, U8 och U9) som handläggs i annat mål.

Den ansökan som mark- och miljödomstolen ska pröva i målet innefattar flera delar. Ansökans främsta syfte är att ställa om SSAB:s stålproduktion i Luleå från befintlig tillverkning av stålämnen i en malmbaserad masugnsprocess med kokstillverkning på plats, till en fossilfri produktion i ett nytt integrerat elektrostålverk med eldrivna ljusbågsugnar och råvaror i form av i huvudsak järnsvamp och skrot. Den omställda produktionen inkluderar valsverk och vidareförädling vilket är produktionsdelar som inte finns i den nuvarande verksamheten.

Ansökan omfattar tre olika delar enligt följande.

Yrkande I Tidsbegränsat ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 a § miljöbalken och tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till temporär vattenverksamhet Yrkande II Tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken för den omställda verksamheten Yrkande III Nytt tillstånd till framtida stålproduktion m.m. enligt 9 kap. miljöbalken

Sid 206 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Bolaget planerar att bygga upp och driftsätta den nya produktionslinjen parallellt med fortsatt drift av den befintliga verksamheten under en övergångsperiod. Först när det nya elektrostålverket är uppfört och driftsatt, kommer den tidigare verksamheten omfattande bl.a. koksverk, masugn och befintligt stålverk att stängas ner.

avser verksamheten i det nya elektrostålverket, inklusive valsverk och vidareförädling m.m. Vad som benämns den omställda verksamheten kommer således under en period att bedrivas samtidigt som den befintliga verksamheten. Först när den befintliga verksamheten stängs ned kan dock produktionen sägas vara fullt

Mark- och miljödomstolen prövar först frågorna om tillåtlighet av sökt verksamhet och om tillstånd kan ges enligt bolagets yrkanden.

TILLSTÅND OCH TILLÅTLIGHET

Miljöbedömning Inledningsvis kan konstateras att ingen av de myndigheter som har yttrat sig i målet har, efter bolagets kompletteringar av ansökan, motsatt sig att tillstånd meddelas. Däremot har flera närboende på Sandön haft invändningar, främst i fråga om bullerpåverkan och utredningens robusthet i det avseendet. Vidare har Naturskyddsföreningen, som inte yttrat sig efter kungörelse och inte deltagit på huvudförhandlingen, först efter huvudförhandlingen avslutats inkommit med ett skriftligt yttrande och yrkat att ansökan, p.g.a. brister i miljökonsekvensbeskrivningen, ska avvisas eller avslås, alternativt att miljökonsekvensbeskrivningen inte kan godkännas eller i vart fall behöver kompletteras. Skälen för Naturskyddsföreningens yrkanden har redogjorts för ovan.

Vissa av de närboende har framfört önskemål om dialog kring inlösen av sina fastigheter med anledning av befarade störningar från verksamheten. Mark- och

Sid 207 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

miljödomstolen konstaterar att frågor om fastighetsinlösen inte hanteras inom ramen för detta mål. Däremot kommer domstolen att pröva om de störningar som de närboende kan utsättas för utgör hinder mot att bifalla ansökan.

Mark- och miljödomstolen har gått igenom underlaget i målet samt har begärt kompletteringar och klargöranden i den mån det har behövts. Bolaget har inkommit med tillfredställande svar på domstolens samt övriga aktörers frågeställningar i målet. Huvudförhandling med syn på verksamhetsområdet har även bidragit till beslutsunderlaget. Vissa av de närboende har utöver detta önskat att domstolen ska besöka Sandön. Domstolen har dock inte funnit skäl att hålla syn på annan plats än verksamhetsområdet, vilket har bedömts tillräckligt med beaktande av att det skriftliga underlaget för påverkan för de närboende är gediget. Domstolen bedömer sammantaget att den miljökonsekvensbeskrivning som har getts in i målet, med gjorda kompletteringar och uppdateringar, uppfyller de i 6 kap. miljöbalken uppställda kraven och utgör tillräckligt underlag för prövningen i målet så att den specifika miljöbedömningen kan slutföras. Miljökonsekvensbeskrivningen kan därför godkännas och kan därmed tillsammans med övrigt underlag i målet läggas till grund för prövningen av samtliga yrkanden. Naturskyddsföreningens yrkanden lämnas därför utan bifall.

Inga invändningar har riktats mot lämpligheten av att meddela ett tidsbegränsat ändringstillstånd enligt yrkande I. De skäl som bolaget har angett för att ändringstillstånd bör meddelas är tillräckliga. Även domstolen finner att det finns förutsättningar för att meddela ändringstillstånd. Mot bakgrund av de villkor m.m. som domstolen finner skäl att föreskriva vilket redogörs för närmare nedan kan tillstånd till verksamheten därmed ges på sätt som framgår av domslutet. Vid tillåtlighetsbedömningen aktualiseras dock ett antal frågeställningar som behöver närmare överväganden. Mark- och miljödomstolen redogör för dessa frågor samt domstolens bedömningar i det följande.

Sid 208 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Rådighet och planer Enligt mark- och miljödomstolen bedöms bolaget ha den rådighet som är nödvändig för att ansöka om och bedriva vattenverksamhet på avsedda sätt. Det framgår vidare av underlaget i målet att de områden som är avsedda att tas i anspråk för de planerade verksamheterna inte strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligt 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken. Det finns därmed inga planer för området som kan anses stå i strid med den sökta verksamheten.

Riksintressen Enligt mark- och miljödomstolens bedömning står den sökta verksamheten inte i konflikt med några riksintressen och är därför tillåtlig även ur den aspekten.

Industriutsläppsförordningen och Sevesolagen Den omställda produktionen av stål med följdverksamheter (valsning, ytbehandling m.m.) omfattas av bestämmelserna i Industriutsläppsförordningen (2013:250). Även deponeringen av icke-farligt avfall och vätgasproduktionen omfattas av förordningen. En statusrapport är ingiven och bolaget har i ansökan redovisat hur man kommer att efterleva och väl uppfylla de branchspecifika BAT-slutsatserna för järnoch ståltillverkning (IS, 2012), bearbetning av järnmetaller (FMP, 2022) och ytbehandling med organiska lösningsmedel (STS, 2020) samt berörda branchgemensamma BREF-dokument.

Mark- och miljödomstolen bedömer att bestämmelserna i industriutsläppsförordningen inte utgör något hinder mot tillåtligheten.

Mark- och miljödomstolen har att i tillåtlighetsbedömningen beakta eventuella faror för tredje man. Domstolen kan konstatera att verksamheten idag är klassad enligt den högre kravnivån enligt Sevesolagstiftningen, men att den efter fullt omställd produktion kommer att klassas enligt den lägre kravnivån mot bakgrund av att den

Sid 209 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

samlade riskbilden minskar betydligt. Mot bakgrund av bolagets åtaganden avseende bland annat kemikaliehantering samt förebyggande och skadebegränsande åtgärder, samt de villkor domstolen föreskriver för nu aktuella tillstånd, finner mark- och miljödomstolen att inte heller tillämplig Sevesolagstiftning utgör något hinder för tillåtligheten.

Rennäring Ingen sameby har yttrat sig i målet eller deltagit vid huvudförhandlingen. Sametinget deltog inte vid huvudförhandlingen och inte heller någon annan myndighet har vid huvudförhandlingen eller i skriftväxlingen haft synpunkter angående påverkan på rennäringen. Mark- och miljödomstolen finner sammantaget att verksamheten inte påtagligt försvårar rennäringens bedrivande i området och den strider alltså inte mot 3 kap. miljöbalken.

Restprodukter m.m. Mark- och miljödomstolen gör bedömningen att bolagets planerade hantering av restprodukter eller avfall inte utgör något hinder för tillåtligheten.

Utsläpp, miljökvalitetsnormer samt övrig påverkan på miljö och hälsa m.m. Mark- och miljödomstolen gör mot bakgrund av underlaget med åtaganden, skyddsåtgärder m.m. bedömningen att miljökvalitetsnormerna för vatten i berörda förekomster samt motsvarande normer för utomhusluft inte medför något hinder mot tillåtlighet.

När det gäller risk för damning under anläggningsskedet har bolaget redogjort för vilka åtgärder som avses vidtas och föreslagit ett villkor för byggtiden, vilket bedöms godtagbart ur tillåtlighetssynpunkt.

När det gäller övrig påverkan på hälsa och miljö så bedöms underlaget vara

Sid 210 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

godtagbart och något hinder mot tillåtlighet föreligger inte. När det gäller bl.a. frågan om buller kommer domstolen att återkomma med en fördjupad prövning i kommande avsnitt i domskälen. Vidare har bolaget även visat att de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 2 5 §§ miljöbalken är uppfyllda.

Sammanfattande bedömning för tillstånd och tillåtlighet Vid en samlad bedömning av förväntande miljöeffekter som har framkommit genom miljökonsekvensbeskrivningen och under handläggningen av målet i övrigt har mark- och miljödomstolen funnit att den specifika miljöbedömningen kan slutföras. Domstolen bedömer att verksamheten är förenlig med de allmänna hänsynsreglerna och hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken. Utredningen i målet visar att det saknas anledning att anta att verksamheten kommer påverka statusen eller äventyra uppsatta miljökvalitetsnormer. Verksamheten är vidare förenlig med reglerna om områdesskydd i 7 kap. miljöbalken och förbuden i artskyddsförordningen utgör inte hinder för tillåtligheten. Inte heller i övrigt har framkommit några omständigheter som utgör hinder mot tillåtlighet. Mark- och miljödomstolen finner således att den ansökta verksamheten, med de skyddsåtgärder i form av villkor som redogörs för nedan och med de skyddsåtgärder bolaget åtagit sig, är tillåtlig och att tillstånd i enlighet med vad som framgår av domslutet kan meddelas.

I domslutet motsvaras bolagets yrkanden I-III av benämningarna A-C enligt följande.

A. Tidsbegränsat ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 a § miljöbalken och tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till temporär vattenverksamhet B. Tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken C. Tillstånd till stålproduktion m.m. enligt 9 kap. miljöbalken

Sid 211 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

VILLKOR M.M.

Miljö- och omgivningspåverkan från ett stålverk av nu aktuellt slag och på aktuell plats omfattar främst frågor om utsläpp till luft, utsläpp till vatten, buller, energi, risk och säkerhet, hantering av restprodukter, kontrollprogram för verksamheten samt övrig påverkan.

Bolaget har i ansökan lämnat ett antal förslag till villkor och uppskjutna frågor m.m. Förslagen har i vissa delar justerats och kompletterats under handläggningen, och även under huvudförhandlingen, efter synpunkter från domstolen och från motparter m.fl. I vissa delar skiljer sig bolagets förslag från de villkor som övriga aktörer i målet har förordat.

Domstolen inleder med att sammanfattat redogöra för vilka slutliga villkor som bolaget har föreslagit kopplat till respektive tillståndsyrkande (yrkande I, II och III) samt vilka bemyndiganden som har föreslagits. Domstolen anger därefter löpande vilka förslag till slutliga villkor, samt bemyndiganden, som saknar invändningar och bedöms kunna föreskrivas.

Sedan redogör domstolen sammanfattat för de förslag till uppskjutna frågor, utredningsföreskrifter och provisoriska föreskrifter som bolaget har lämnat kopplat till yrkande III.

Mark- och miljödomstolen motiverar därefter de villkor m.m. som domstolen finner anledning att formulera på ett annat sätt än vad sökanden har föreslagit samt eventuella andra förhållanden som föranleder kommentarer från domstolens sida. I den delen sker bedömningen samlat för varje sakfråga.

Slutligt bestämda numreringar och beteckningar nedan avser, om inget annat anges, de i domslutet föreskrivna villkoren m.m., och kan därför avvika från bolagets eller motparternas förslag till numreringar och beteckningar. Domstolen har i vissa fall

Sid 212 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

justerat villkorens ordalydelse utan annan avsikt än att göra förtydliganden. Domstolen har vidare gett villkoren beteckningarna A, B och C samt därefter löpande numrering för var och ett av tillstånden.

Yrkande I - Tidsbegränsat ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 a § miljöbalken och tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till temporär vattenverksamhet Bolaget har föreslagit 19 slutliga villkor som, förutom ett allmänt villkor, behandlar - Villkor för anläggningsskedet (buller, luft, länshållningsvatten och kontroll) - Villkor för övergångsperioden gällande den omställda verksamheten, utöver villkor i befintliga tillstånd (utsläpp till luft, utsläpp till vatten, villkor för ny deponi, olyckor och kontroll)

Till fyra av dessa villkor har bolaget föreslagit vissa bemyndiganden rörande buller under anläggningsskedet samt kontroll av verksamheten.

Inga erinringar har lämnats mot bolagets villkorsförslag nr 1-6 och 18-19 eller mot de bemyndiganden som kopplas till villkoren 2, 4, 5 och 19.

Inte heller mark- och miljödomstolen har något att erinra mot dessa förslag till villkor och bemyndiganden, med undantag för - villkorsförslag 3 rörande luft (damning) under anläggningsskedet, - villkorsförslag 4 rörande länshållningsvatten och framtagande av kontrollprogram under anläggningsskedet, - villkorsförslag 6 rörande utsläpp av stoft till luft för övergångsperioden gällande den omställda verksamheten, - villkorsförslag 13 rörande halterna av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk från den omställda verksamheten och

Bolagets villkorsförslag 1-2, 5 och 7-12, och 14-16 och 18-19 med tillhörande bemyndiganden bör därför föreskrivas. I domslutet anges dessa villkor med

Sid 213 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

numreringen A1-A2, A6 och A8-A14 och A16-A18 samt A20 och A22. Villkorsförslaget 10 har delats upp i två villkor, A11 avseende kvicksilver och A12 avseende PCFF/F.

Yrkande II - Tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken för den omställda verksamheten Bolaget har föreslagit åtta slutliga villkor som förutom ett allmänt villkor behandlar - Villkor för arbetstiden (arbeten i vatten och sjöfart) - Villkor för återföring av vatten till Lule älv (utsläpp till vatten och kontroll)

Till två av dessa villkor har bolaget föreslagit vissa bemyndiganden rörande kontroll av verksamheten.

Inga erinringar har lämnats mot bolagets villkorsförslag nr 1-8 eller mot de bemyndiganden som kopplas till villkoren 4 och 8.

Inte heller mark- och miljödomstolen har något att erinra mot dessa förslag till villkor och bemyndiganden, med undantag för villkorsförslag 4 angående kontrollprogram för arbeten i vatten.

Bolagets villkorsförslag 1-3 och 5-8 med tillhörande bemyndiganden bör därför föreskrivas. I domslutet anges dessa villkor med numreringen B1-B3 och B5-B8.

Yrkande III - Nytt tillstånd till framtida stålproduktion m.m. enligt 9 kap. miljöbalken Bolaget har föreslagit 15 slutliga villkor som förutom ett allmänt villkor behandlar driftskedet (buller, utsläpp till luft, lagring och hantering av kemikalier och avfall m.m., olyckor och driftstörningar, energihushållning, deponier samt kontroll och avveckling).

Sid 214 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Till fyra av dessa villkorsförslag (4, 8, 13 och 14) har bolaget föreslagit vissa bemyndiganden rörande försiktighetsmått, energihushållning, kontroll av verksamheten och legionella.

Inga erinringar har lämnats mot bolagets villkorsförslag nr 1, 5 6, 9 15 eller mot de bemyndiganden som kopplas till villkoren 13 och 14.

Inte heller mark- och miljödomstolen har något att erinra mot dessa förslag till villkor och bemyndiganden, förutom vad gäller - villkorsförslag 2 avseende buller i driftskedet (första- och andrahandsförslag), - villkorsförslag 3 4 avseende utsläpp till luft, - villkorsförslag 7 avseende olyckor och driftstörningar, - villkorsförslag 8 avseende energihushållning, - villkorsförslag 11 avseende ekonomisk säkerhet för Aronstorpsdeponin samt - villkorsförslag 13 avseende kontrollprogram

Bolagets villkorsförslag 1, 5, 6, 9, 10, 12, 14 och 15 med tillhörande bemyndiganden bör därför föreskrivas. I domslutet anges dessa villkor med numreringen C1, C4, C5, C8, C9, C11, C12, och C16.

INFORMATION OM IANSPRÅKTAGANDE

Bolaget har även hemställt om att domstolen ska förordna om att bolaget ska informera tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när respektive tillstånd har tagits i anspråk. Sådana villkor bör föreskrivas. Eftersom ändringstillståndet är tidsbegränsat ska bolaget också underrätta tillsynsmyndigheten och mark- och miljödomstolen när produktionen har påbörjats i elektrostålverket samt när masugnar och koksverk har tagits ur drift. Se villkoren A23-A24 och C14-15 i domslutet.

Sid 215 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

UPPSKJUTNA FRÅGOR, UTREDNINGSFÖRESKRIFTER OCH PROVISORISKA FÖRESKRIFTER (YRKANDE III)

Bolaget har vidare hemställt om att mark- och miljödomstolen kopplat till yrkande III under en prövotid ska skjuta upp avgörandet av vilka slutliga villkor som ska gälla för följande frågor (beteckningar på av bolaget föreslagna utredningsföreskrifter anges inom parentes):

1Utsläpp till luft (U1-U4) 2. Utsläpp av renat processvatten (U5) 3. Rening av lakvatten från Aronstorpsdeponin (U6) 4. Utsläpp av dagvatten (U7) 5. Buller, andrahandsyrkande (U8)

Vidare har bolaget föreslagit att det under utredningstiden och fram till dess att annat beslutas ska gälla provisoriska föreskrifter för

- Utsläpp till luft (villkorsförslag P1-P5) - Utsläpp till vatten (villkorsförslag P6 två alternativ) - Buller, förslag i andra hand (villkorsförslag P7)

Domstolen kommer att behandla dessa förslag, samt eventuella invändningar eller andra förslag som framförts från myndigheter m.fl. samlat för varje sakfråga nedan.

Domstolen har i domslutet benämnt de uppskjutna frågorna för C-U och därefter löpande numrering, samt de provisoriska föreskrifterna för C-P och därefter löpande numrering.

Sid 216 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolens bedömning Mark- och miljödomstolen motiverar nedan de villkor m.m. som domstolen finner anledning att formulera på ett annat sätt än vad sökanden har föreslagit samt eventuella andra förhållanden kopplat till villkor, bemyndiganden, uppskjutna frågor, utredningsföreskrifter och provisoriska föreskrifter som föranleder närmare bedömningar från domstolens sida. Bedömningen sker samlat för varje sakfråga.

Buller Bolaget har föreslagit villkor om buller för anläggningsskedet avseende yrkande I (ändringstillståndet, villkorsförslag 2), som utgår från Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från byggplatser (NFS 2004:15), samt en delegation kopplad till det villkorsförslaget. Bolaget uppger i miljökonsekvensbeskrivningen att utförda bullerberäkningar visar att anläggningsarbetena bedöms vara möjliga för alla tidsperioder för de flesta av arbetsområdena, utan risk för överskridande av Naturvårdsverkets riktvärden. Som tidigare nämnts, har inga erinringar lämnats mot bolagets villkorsförslag i detta avseende. Mark- och miljödomstolen föreskriver ett villkor enligt bolagets yrkande.

När det gäller yrkande III, tillstånd till den omställda verksamheten, har bolaget föreslagit ett villkor om buller för driftskedet (villkorsförslag 2 utomhus vid bostäder) samt ett andrahandsyrkande för buller (alternativt villkorsförslag 2 inomhus i bostäder m.m.), kopplat till ett krav på att frågan om slutliga villkor för buller skjuts upp under en prövotid (med förslag till utredningsföreskrift nr U8).

Synpunkter på bolagets villkorsförslag har kommit från Naturvårdsverket som anser att den omställda verksamheten bör innehålla de begränsningar (riktvärden) som framgår av Naturvårdsverkets vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller. Naturvårdsverkets yrkande innebär att begränsningen ska klaras 48 månader efter att den första ljusbågsugnen tagits i drift. Fram till dess yrkar Naturvårdsverket att

Sid 217 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

ett villkor av riktvärdeskaraktär med nivåer motsvarande bolagets förstahandsyrkande ska gälla. Naturvårdsverket har i andra hand yrkat att villkor om inomhusbuller som överensstämmer med Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) ska föreskrivas.

Närboende, framförallt på Sandön, har uttryckt oro över de planerade förändringarna och att bullerstörningar kan komma att öka på grund av den ökade skrothanteringen i kombination med kumulativt buller från i första hand hamnverksamheten. Med hänvisning till Naturvårdsverkets vägledning om industri- och annat verksamhetsbuller anser de att villkorsvärden ska sänkas med 5 dB(A) eftersom verksamhetens buller i och med omfattande skrothantering, på sätt som anges i Naturvårdsverkets vägledning, bedöms vara särskilt störningsframkallande. Närboende anser också att närfältsmätningar och beräkningar bör kompletteras med immissionsmätningar.

Bullersituationen Av bolagets utredning framgår att den fullt omställda verksamheten innebär att bullerimmissionen minskar i områden (exempelvis Svartöstaden) som idag påverkas av buller från SSAB:s befintliga verksamheter i den västra delen av industriområdet. Dessa verksamheter kommer att avvecklas. Bullerpåverkan bedöms öka något i vissa områden (främst Sandön) dels på grund av tillkommande verksamhet i den östra delen av Svartön (ökad skrothantering, trafik och anläggningar kopplade till den omställda verksamheten), dels kumulativa effekter med buller från i första hand hamnverksamheten. Sammantaget bedöms att verksamheten vid hamnen, främst Viktoriakajen, kommer innebära att lossning och lastning av skrot kommer att öka. I framtiden planeras lossning/lastning av skrot att lokaliseras också till ett nytt kajläge (Skvampens djuphamn). Skvampens djuphamn är lokaliserad med något längre avstånd till flertalet bostäder/fritidshus på Sandön i jämförelse med Viktoriakajen. Hamnverksamheten bedrivs av Luleå Hamn AB inom ramen för ett tillstånd enligt miljöbalken. Det framgår också av handlingarna att Luleå Hamn AB

Sid 218 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

avser att utöka verksamheten och för närvarande ansöker om nytt tillstånd enligt miljöbalken hos Miljöprövningsdelegationen i Norrbottens län.

Beräkningar ljudutbredning från SSAB samt kumulativt buller Beräkningar visar att den omställda verksamheten i sig, med föreslagna skyddsåtgärder, inte kommer att medföra ekvivalent ljudnivå nattetid över 45 dB(A) vid närmaste bostads-/fritidshus. Den momentana ljudnivån nattetid beräknas bli <55 dB(A). I sammanhanget framhåller bolaget att de antaganden som legat till grund för beräkningarna är konservativa, vilket enligt bolaget innebär att den faktiska ljudnivån kommer att bli lägre än de värden som framgår av beräkningarna. Utförda bullerberäkningar visar också att Naturvårdsverkets riktvärden kommer att underskridas för ett större antal bostäder än vad som är fallet idag.

Kumulativt buller i omgivningen har bedömts. Utredningen, baserad på ekvivalenta ljudnivåer från respektive verksamhet, visar att det under driftskedet kan bli en additiv kumulativ effekt om +5 dB(A) tillsammans med i första hand Luleå Hamn för delar av Sandön. Beräkningen gäller SSAB:s omställda verksamhet tillsammans med samtliga pågående och tillståndsgivna verksamheter som kan komma att ge ett kumulativt bullerbidrag till omgivningen. I de kumulativa bullerberäkningarna har inte LKAB:s planerade verksamhet inom projekt ReeMAP liksom Luleå Hamn AB:s planerade utökade verksamhet i hamnen beaktats. Bolaget hänvisar i denna del till att dessa aktörer i sin tillståndsprocess har att beakta de kumulativa effekterna tillsammans med SSAB:s framtida verksamhet.

För samtliga bostäder och fritidshus, även på Sandön, innehålls Folkhälsomyndighetens riktvärden för buller inomhus med god marginal.

Bullerskyddsåtgärder SSAB har åtagit sig att genomföra bullerskyddsåtgärder för driftskedet av den omställda verksamheten. Åtagandet innebär inbyggnad och skärmning av områden

Sid 219 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

med skrothantering, inbyggnad med automatiska portar vid skrotintag till elektrostålverket samt kravställning på byggnader med bullrande verksamhet, exempelvis elektrostålverk och valsverk. Slaggtippning och slaggkylning kommer att ske inomhus i den framtida anläggningen, vilket minskar både buller och damning jämfört med dagens verksamhet där detta sker utomhus. Sammantaget beräknas kostnaden för skyddsåtgärderna uppgå till 835 MSEK.

Naturvårdsverket anser att SSAB också bör minska buller från transporter genom att ersätta truck- och lastbilstransporter av skrot och slagg med fjärrstyrda transportsätt och användning av traverser och bandmatare.

Mark- och miljödomstolens bedömning Mark- och miljödomstolen bedömer att skrothantering (lastning på fordon och i skrotkorgar, sortering och hantering på upplagsplatser m.m.) utgör den från störningssynpunkt mest känsliga verksamheten. Verksamheten vid elektrostålverket med ljusbågsugnar och stora filteranläggningar samt trafik kan komma att bidra till förhöjd ekvivalent ljudnivå i omgivningen.

När det gäller Naturvårdsverkets och närboendes yrkanden med koppling till verkets vägledning om industri- och verksamhetsbuller, inklusive rekommendationen i denna att sänka riktvärden i de fall verksamhetens buller karaktäriseras av ofta förekommande impulsljud, exempelvis lastning av metallskrot, gör domstolen följande bedömning. Naturvårdsverkets vägledning med riktvärden är avsedda att användas som utgångspunkt och vägledning för den bedömning som ska göras i varje enskilt fall. Det innebär att de begränsningsvärden som föreskrivs kan vara både högre eller lägre än de riktvärden som anges i vägledningen. Vid bedömning av möjligheten att, såsom närboende har framfört, sänka begränsningsvärdet vid förekomst av intermittent buller från verksamhetens skrothantering konstaterar domstolen att bolaget i stor utsträckning har tagit hänsyn till bullerfrågorna och i synnerhet buller från skrothantering. Bolaget har åtagit sig att

Sid 220 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

genomföra omfattande bullerskyddsåtgärder med syfte att begränsa ljudutbredning från områden med skrothantering. Frågor om ljudkaraktär och bullerkällor, verksamhetens omfattning samt bullerskyddsåtgärder är omständigheter som ska bedömas i det enskilda fallet och utgöra grund för vilka villkor och begränsningsvärden som ska föreskrivas.

Mot bakgrund av ovanstående ser mark- och miljödomstolen positivt på de inbyggnads/skärmningsåtgärder och bullerskyddsåtgärder i övrigt som bolaget åtagit sig i ansökan. Såvitt kan bedömas i dagsläget anser domstolen att de föreslagna åtgärderna är tillräckliga och rimliga med syfte att begränsa bullerstörningar från den omställda verksamheten, men att det ändå finns behov av att utreda frågan om ytterligare skyddsåtgärder (se närmare nedan angående buller som uppskjuten fråga).

När det gäller Naturvårdsverkets yrkande om traverstransporter och bandgångar anser mark- och miljödomstolen att dessa åtgärder skulle försvåra driftsförutsättningarna och möjligheten att på ett effektivt sätt sortera och lagra olika skrotkvalitéer. Bandgångar bedöms inte heller bidra till att minska bulleremissionen på sätt som motiverar sådan installation. Mark- och miljödomstolen delar i den delen bolagets bedömning att det är lastning/lossning av skrot som ger upphov till det dominerande ljudbidraget, inte transporten av skrot mellan exempelvis hamnen och SSAB:s verksamhetsområde.

Villkor Utredningsföreskrifter Med utgångspunkt från bolagets bullerutredning med beräkningar och förslag till skyddsåtgärder finner mark- och miljödomstolen att bolagets yrkade villkorsvärden är rimliga. Eftersom den omställda verksamheten inte har uppförts är det dock lämpligt, i enlighet med bolagets andrahandssyrkande och såsom framgår av domslutet, att under en prövotid skjuta upp frågan om vilka slutliga bullervillkor som ska föreskrivas. Det är först när verksamheten har tagits i drift som det blir

Sid 221 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

möjligt att med utgångspunkt från närfältsmätningar utvärdera och identifiera verksamhetens faktiska bullerbidrag. Det blir också möjligt att utvärdera vilka bullerkällor som är dominerande och som därmed märkbart påverkar bullerimmissionen vid närliggande bostads- och fritidshus. Med utgångspunkt från dessa beräkningar och kommande utvärdering blir det då möjligt att utreda behov och möjlighet till ytterligare bullerbegränsande åtgärder.

Utgångspunkten i utredningen ska vara att utreda tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga åtgärder för att begränsa bullerstörningar från verksamheten. En målsättning ska vara att utreda möjligheten att nå ner till de riktvärden som anges i Naturvårdsverkets vägledning för industri- och verksamhetsbuller (se närmare i domslutet C- U8). Som provisoriskt villkor ska gälla C-P8.

I fråga om möjligheten att begränsa bullerstörningar i samband med lossning och lastning av skrot vid hamnen förutsätter domstolen att SSAB i det avseendet samarbetar med hamnverksamheten.

När det gäller fråga om behov av villkor för inomhusbuller enligt Naturvårdsverkets andrahandsyrkande gör mark- och miljödomstolen följande bedömning.

Bolaget har genom sin utredning visat att ljudnivåerna inomhus för de mest utsatta bostad- och fritidsfastigheterna, med god marginal kommer att underskrida de riktvärden som anges i Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13). Det gäller både ekvivalent och maximal ljudnivå samt lågfrekvent ljud. Mark- och miljödomstolen anser att bolaget, med de förutsättningar som redovisats, har visat att det inte finns risk för påverkan eller negativa effekter inomhus på grund av bolagets verksamhet. Det finns därmed inte skäl att föreskriva något villkor i det avseendet.

Sid 222 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Kontrollfrågor Bolaget har framhållit att kontroll av bullervillkor/provisorisk föreskrift bör göras med närfältsmätningar och beräkningar. Närboende anser att beräkningar vid behov även bör kompletteras med manuella immissionsmätningar.

Mark- och miljödomstolen anser att närfältsmätningar vid punktkällor/ industriområden och beräkning av ljudutbredning är en vedertagen och ändamålsenlig metod för att bestämma ljudnivå i omgivningen. I vissa fall kan det dock finnas behov att komplettera beräkningsmetoden med manuella mätningar. Detta i synnerhet i fall, såsom vid bolagets verksamhet, när buller består av intermittent ljud med varierande ljudstyrka och i hög grad kan medverka till fluktuerande momentan ljudnivå. Av detta skäl bedöms det rimligt att tillmötesgå närboendes önskemål om att vid behov genomföra manuella mätningar vid närliggande bostads- /fritidsfastigheter.

Mark- och miljödomstolen anser dock att kontrollfrågor i första hand ska bestämmas genom bestämmelser i det kontrollprogram som ska upprättas inom ramen för villkor C13. Det saknas därför skäl att i särskild föreskrift i bullervillkor eller provisorisk föreskrift bestämma metod och frekvens för hur dessa ska kontrolleras. Se vidare under rubriken Kontroll m.m.

Utsläpp till luft Utsläpp till luft allmänt SSAB:s omställning från befintlig verksamhet baserad på masugnsteknik till ny produktionslinje med integrerat elektrostålverk beräknas, enligt bolaget, innebära omfattande miljöförbättringar, bl.a. minskade utsläpp till luft, framför allt från de processrelaterade utsläppskällorna. Bolaget har beskrivit att när verksamheten är fullt omställd kommer samtliga utsläpp av kväveoxider, partiklar och svaveldioxid från koksverk, masugnar och befintligt stålverk att upphöra. Den nya anläggningen gör det även möjligt att använda modern reningsteknik för att minimera utsläppen

Sid 223 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

framgent. En för bolaget viktig faktor har varit att minska verksamhetens koldioxidutsläpp.

Under den tid det nya elektrostålverket byggs upp och sedermera tas i drift kommer utsläpp till luft att ske både från den befintliga verksamheten och från det nya elektrostålverket. I ansökan och i domen har denna tid benämnts övergångsperioden.

Avseende ändringstillståndet söker bolaget tillstånd till att producera högst 1 200 000 ton prima varmvalsade band i den nya anläggningen, allt inom ramen för de 2 500 000 ton prima stålämnen som bolaget idag har tillstånd till. Ungefär hälften av produktionsutrymmet i det befintliga tillståndet får därmed upptas av produktionen i det nya stålverket, med bibehållna villkor avseende utsläpp till luft för den befintliga verksamheten och tillkommande villkor för den nya verksamheten. Övergångsperioden är dock, enligt bolagets yrkande, begränsad till maximalt två år efter att produktion inletts i det nya stålverket. Betydelsen och konsekvenserna av detta återkommer domstolen till nedan.

Utsläpp till luft damning under anläggningsskedet Bolaget har avseende yrkande I (ändringstillståndet, villkorsförslag 3) föreslagit ett villkor avseende damning under anläggningsskedet. Under huvudförhandlingen har bolaget hänvisat till att eventuella damningsproblem kan hanteras inom ramen för egenkontrollen och tillsynsmyndighetens generella möjlighet till att vidta åtgärder enligt 26 kap. 9 § miljöbalken. Bolaget har överlämnat till domstolen att bedöma om det därutöver finns behov av en delegation till tillsynsmyndigheten att kunna föreskriva ytterligare försiktighetsmått m.m. Ingen motpart har lämnat några erinringar mot bolagets villkorsförslag i detta avseende.

Som framgått kommer anläggningsarbetena avseende den nya verksamheten att ske parallellt med produktion inom ramen för det befintliga tillståndet. Damning i

Sid 224 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

samband med anläggnings- och byggnadsarbeten kommer därmed att ske samtidigt som olägenheter p.g.a. damning kan förekomma vid den befintliga verksamheten.

Mark- och miljödomstolen gör bedömningen, liksom bolaget och motparterna, att tillkommande damning i samband med anläggningsarbetena ska förebyggas och begränsas. Det är lämpligt att föreskriva ett villkor enligt bolagets förslag (villkor A3 i domslutet). Domstolen anser vidare att det är lämpligt att med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken föreskriva en delegation till tillsynsmyndigheten att besluta om de ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått eller villkor som behövs avseende damning under anläggningsskedet.

Utsläpp till luft stoft efter stoftavskiljare/filter Befintlig verksamhet Utsläpp av stoft till luft för den befintliga verksamheten regleras idag genom villkor för råjärn (villkor 11), råstål (villkor 17, 18 och 19) samt koksverket (villkor 21). Domstolen konstaterar att stoftutsläppet från den befintliga verksamheten därmed är reglerad med årsutsläpp, haltvillkor och specifika utsläppsvillkor (utsläppt mängd stoft per producerad mängd).

Den omställda verksamheten (yrkande III, villkorsförslag 3 och 13) Det totala processrelaterade utsläppet av stoft (PM10) till luft i den omställda verksamheten beräknas av bolaget bli ca 80 ton/år, vilket är en väsentlig minskning i jämförelse med den befintliga verksamheten vars totala stoftutsläpp som varit 220 ton/år som medelvärde under åren 2017-2021. Bolaget har, kopplat till yrkande III, avseende utsläpp av stoft efter stoftavskiljare/filter föreslagit ett villkor (villkorsförslag 3) med begränsningsvärde 3 mg/m (ntg). På fråga från domstolen har bolaget bekräftat att villkorsförslaget gäller samtliga utsläpp av stoft till luft efter stoftavskiljare/filter (exempelvis textila spärrfilter, elektrostatfilter, våtskrubberanläggningar) från den omställda verksamheten. Ingen part har motsatt sig begränsningsvärdets nivå som också ligger väl under BAT-AEL enligt

Sid 225 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

tillämpliga BAT-slutsatser. Efter bolagets förtydligande har domstolen inget att invända mot bolagets förslag avseende begränsningsvärdets nivå, som avser varje utsläppspunkt för sig, och föreskriver därmed ett villkor i enlighet med detta (villkor C2 i domslutet).

Vad som främst har diskuterats avseende detta villkor är om det av villkoret ska framgå hur villkorsefterlevnaden (kontrollen) ska utföras. Naturvårdsverket har senast vid huvudförhandlingen yrkat att villkoret ska innehålla en beskrivning av hur kontrollen av utsläppshalten från varje enskild utsläppspunkt ska utföras med hänvisning till en bilaga till domen med angivande av mätmetod och mätfrekvens för respektive processdel. Länsstyrelsen har anslutit sig till Naturvårdsverkets yrkande.

Bolaget har motsatt sig Naturvårdsverkets förslag eftersom upplägget, vid behov av ändrade mätintervall eller förändrad typ av mätning, skulle kräva en ändring av tillståndet eller möjligen en villkorsändring. Bolaget har dock i villkorsförslaget lagt till att syraregenereringen endast ska kontrolleras manuellt eftersom, såsom domstolen uppfattar det, kontinuerlig (automatiserad) mätning inte är möjlig i den korrosiva miljön. Vidare har bolaget framhållit att Naturvårdsverkets förslag innehåller felaktigheter.

Bolaget har vid bemötande av Naturvårdsverkets yttrande redovisat utsläppspunkter till luft i det nya integrerade stålverket och hur dessa avses kontrolleras. Bolaget har vidare uppgett att det, avseende luft, utgår från mätmetoder enligt BAT och att mätmetod, mätfrekvens och metod för utvärdering kommer att framgå av det kontrollprogram som ska tas fram. Om domstolen anser att det finns ett behov av en domsbilaga enligt Naturvårdsverkets förslag, så bör det enligt bolaget i vart fall föreskrivas delegation till tillsynsmyndigheten med möjlighet till ändringar i kontrollen.

Sid 226 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen håller med bolaget om att det i tillstånd enligt miljöbalken, som gäller obegränsad tid, inte är lämpligt att i detalj föreskriva hur kontroll av utsläpp och villkor ska utföras. Kunskapen om reningsanläggningarnas funktion kommer att öka över tid, framförallt med tanke på att anläggningarna ännu inte är byggda, samtidigt som det det under tillståndstiden med stor sannolikhet kommer att ske ytterligare teknikutveckling inom området med avseende på reningsteknik och mätmetoder samt förändringar av styrande lagstiftning. Vad bolaget har anfört avseende mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod och därmed åtagit sig enligt det allmänna villkoret framgår bland annat av aktbilaga 163.

Av villkorsförslag 13 (kopplat till yrkande III) framgår vidare att det ska finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs och att det i kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. Kontrollprogrammet ska hållas uppdaterat. Domstolen anser att villkorsförslaget är bra, men att det bör tilläggas att kontrollprogrammet ska upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten domslutet). Domstolens uppfattning är att föreskrifterna om utsläppskontroll i 22 kap. 25 § miljöbalken därmed är uppfyllda.

Vad som av bolaget tillagts till villkorsförslaget avseende mätmetod (manuell) för syraregenereringen ser domstolen, i enlighet med ovanstående resonemang, ska vara en fråga för det kontrollprogram som ska upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten. Villkoret avseende utsläpp till stoft ska därför föreskrivas enligt bolagets yrkande, dock att den avslutande beskrivningen av mätmetod för kontroll av syraregenere

verksamheten, vilket är enda verksamhet som då kommer att bedrivas (se slutlig lydelse av villkor C2 i domslutet).

Sid 227 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Övergångsperioden (yrkande I, villkorsförslag 6) Villkorsförslaget avseende utsläpp av stoft till luft från den omställda verksamheten har inte ifrågasatts (villkorsförslag 6 kopplat till yrkande I). Domstolen konstaterar att under den tidsperiod om maximalt två år som ändringstillståndet ger bolaget rätt att bedriva den nya verksamheten parallellt med den befintliga kommer bolaget ha rätt att släppa ut stoft både från den befintliga verksamheten och den nya. Utsläppet av stoft från den befintliga verksamheten lyder dock under villkor som begränsar stoftutsläppet i relation till producerade enheter koks, råjärn och råstål. Det finns vidare begränsningar i ändringstillståndet när det gäller tillåten producerad mängd i den nya verksamheten och även när det gäller tillåten maximal samlad produktion. Stoftutsläppet från det nya integrerade stålverket med vidareförädling kommer dessutom bli betydligt lägre i jämförelse med den befintliga verksamheten.

Sammantaget konstaterar domstolen att den av bolaget föreslagna villkorsskrivningen avseende utsläpp av stoft till luft från den befintliga verksamheten tillsammans med den omställda verksamheten inte bedöms leda till ett större utsläpp av stoft än från dagens verksamhet, även under övergångsperioden. Vad avser begränsningsnivå anser domstolen därmed att bolagets villkorsförslag är lämpligt utformat.

Vad gäller den av bolaget föreslagna skrivningen gällande manuell kontroll av syraregenereringen anser domstolen att den ska utgå i enlighet med tidigare resonemang kopplat till yrkande III. Villkoret för ändringstillståndet ska av tydlighetsskäl innehålla uppgift om att villkoret avser det integrerade elektrostålverket. Villkoret avseende utsläpp av stoft till luft föreskrivs därför med lydelse enligt villkor A7 i domslutet.

Sid 228 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utsläpp till luft kväveoxider Kväveoxider har försurande effekt på mark och miljö och bidrar till bildandet av marknära ozon. Utsläpp av kväveoxider till luft kan därmed påverka möjligheten att uppnå Sveriges miljömål avseende försurning.

Befintlig verksamhet Villkoren avseende kväveoxider i den befintliga verksamheten beslutades av markoch miljödomstolen i deldom den 27 november 2019 efter prövotidsförfarande (mål M 2350-08) och begränsar koncentrationen (räknat som NO ) i rökgaser från koksbatteriet till 500 mg/m (ntg) som månadsmedelvärde. Det totala utsläppet av kväveoxider (NOx) till luft från den befintliga verksamheten med koksverk och masugn har som medelvärde under åren 2017-2021 (nuläge) varit 369 ton/år. Det beskrivna nollalternativet som utgörs av den befintliga verksamhetens maximalt tillåtna utsläppsmängd är 456 ton/år.

Övergångsperioden (yrkande I, villkorsförslag 7) Som tidigare redovisats har domstolen avseende yrkande I (ändringstillståndet, villkorsförslag 7) fastställt det av bolaget föreslagna villkoret om utsläpp av kväveoxider till luft från fasta utsläppskällor från den omställda verksamheten med ett begränsningsvärde om 450 ton per år under övergångsperioden (villkor A8 i domslutet). Ingen motpart har lämnat erinringar mot detta villkorsförslag.

Den omställda verksamheten (yrkande III, föreslaget utredningsvillkor U1 och provisoriskt villkor P1) I den framtida omställda verksamheten kommer utsläppet av kväveoxider, NOx, att vara i samma storleksordning som, och möjligen något större än, från den befintliga verksamheten. Kväveoxiderna bildas då framför allt i ljusbågsugnen. Den framtida verksamhetens utsläpp av kväveoxider beräknas vid full produktion uppgå till 447 ton/år fördelat på 444 ton från metallurgin och 3 ton från vidareförädlingen. Bolaget

Sid 229 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

har genomfört spridningsberäkningar vilka visar att miljökvalitetsnormen avseende NO kommer att klaras, dock riskerar dygns- och medeltimhalterna av NO att öka strax intill verksamhetsområdet vid framtida verksamhet beroende på att utsläppen endast kommer att ske genom en utsläppspunkt till skillnad från dagens verksamhet med flera utsläppspunkter.

Bolaget har föreslagit att frågan om villkor för utsläpp av kväveoxider i den omställda verksamheten avseende yrkande III ska skjutas upp under en prövotid och att det för denna ska ska gälla en utredningsföreskrift (förslag U1 i yrkande III) och en provisorisk föreskrift (förslag P1 i yrkande III). Ingen motpart har motsatt sig ett sådant upplägg. Mark- och miljödomstolen anser också att förslaget är lämpligt.

I den provisoriska föreskriften P1 avseende kväveoxider föreslås samma begränsningsvärde (450 ton/år) som under övergångsperioden (jfr. villkor A8 i domslutet). Ingen motpart har haft erinringar mot denna nivå. Domstolen anser också att föreslagen utsläppsnivå under prövotiden är lämplig och föreskriver provisorisk föreskrift enligt bolagets förslag (se domslutet provisorisk föreskrift C-P1).

Gällande utredningsföreskriften U1 har Naturvårdsverket haft synpunkter på ordvalet i det inledande stycket av bolagets förslag. Naturvårdsverket vill att det ska

till villkor ska lämnas in till mark- och miljödomstolen senast 36 månader efter att första ljusbågsugnen tagits i drift. Som bakgrund till detta har Naturvårdsverket framhållit att verksamhetens utsläpp av kväveoxider är jämförelsevis höga i förhållande till utsläpp från andra verksamheter samt att en betydande andel av utsläppen kommer att ske från ljusbågsugnen. Naturvårdsverket menar att sättet som ljusbågsugnen drivs och underhålls kommer att få stor betydelse för utsläppen av kväveoxid. Länsstyrelsen har anslutit sig till Naturvårdsverkets yrkande i denna del.

Sid 230 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Naturvårdsverket har även för samtliga föreslagna utredningsföreskrifter begärt att texten ska förtydligas på så sätt att vad redovisningen ska innehålla och när ska framgå direkt av ordalydelsen under varje utredningsföreskrift.

Domstolen bedömer att den av bolaget slutligt föreslagna formuleringen av U1, tillsammans med vad bolaget har föreslagit för övriga utredningsföreskrifter, på ett tillräckligt sätt möter upp Naturvårdsverkets synpunkter vad gäller precisering av

som domstolen i detta sammanhang bedömer vara ett lämpligare uttryck än

Avseende tid inom vilken utredningen ska redovisas har bolaget för samtliga förslag på utredningsvillkor yrkat att detta ska ske inom två år från det att det nya tillståndet (yrkande III) har tagits i anspråk. Bolaget har vad gäller Naturvårdsverkets förslag invänt att det inledningsvis kommer att ske tester under olika förhållanden som inte kan jämställas med egentliga driftsförhållanden, vilket gör att det blir svårt att ange en sådan tidpunkt som verket har föreslagit. Bolaget har även klargjort att varmdrifttagandet av ljusbågsugnen utgör driftstart.

Domstolen finner att utredningsvillkoret lämpligen bör utgå från den tidpunkt när det nya tillståndet tas i anspråk, eftersom villkoret är kopplat till just detta tillstånd och det därmed underlättar uppföljningen. Eftersom den tid under vilken ljusbågsugnarna kan vara i produktiv drift under ändringstillståndet är begränsad till två år betyder det att skillnaden i utredningstid mellan Naturvårdsverkets förslag och bolagets förslag är begränsad.

Utredningsföreskriften U1 kan därmed fastställas i huvudsak enligt bolagets föreslagna lydelse, och utredningarna ska redovisas till mark- och miljödomstolen inom två år från det att tillståndet tagits i anspråk. Vad redovisningen ska innehålla och när den ska lämnas in till domstolen bör dock framgå direkt av utredningsföreskriften istället för samlat för samtliga föreskrifter (i domslutet C-U1).

Sid 231 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utsläpp till luft svaveldioxid Befintlig verksamhet Villkoren avseende svaveldioxid i den befintliga verksamheten begränsar utsläppet till luft av svavel räknat som svaveldioxid (exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor) till 0,30 kg per ton producerade prima ämnen, dock högst 850 ton per år. Från januari 2025 är begränsningsvärdena 0,21 kg per ton, dock högst 600 ton per år. För den befintliga verksamheten finns även ett villkor (villkor 9) avseende utsläpp av svavelväte (H S) i renad koksgas från koksverket som inte får överstiga 0,5 g/m (ntg). Utsläppet av svaveldioxid från den befintliga verksamheten med koksverk och masugn har som medelvärde för åren 2017-2021 varit 425 ton/år.

Övergångsperioden (yrkande I, föreslaget villkor 8) Som tidigare redovisats har domstolen avseende yrkande I föreslaget villkor 8 fastställt det av bolaget föreslagna villkoret om utsläpp av svaveldioxid till luft från fasta utsläppskällor från den omställda verksamheten med ett begränsningsvärde om 190 ton per år (villkor A9 i domslutet).

Den omställda verksamheten (yrkande III, utredningsföreskriften U2 och provisoriskt villkor P2) I den omställda verksamheten (yrkande III) beräknas utsläppet av svaveldioxid från fasta utsläppskällor att minska med ca 70%, enligt miljökonsekvensbeskrivningen från 541 ton/år (nollalternativet) till 182 ton/år. I princip all svaveldioxid i den omställda verksamheten kommer från smältning av råvaror (skrot och järnsvamp) i ljusbågsugnarna.

Sid 232 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Bolaget har föreslagit att utsläppet av svaveldioxid i den omställda verksamheten ska utredas under en prövotid och att det för detta ska gälla dels en utredningsföreskrift (bolagets förslag U2), dels en provisorisk föreskrift (bolagets förslag P2).

Utredningsföreskriften U2 (förutom svaveldioxid även metaller m.m.) Förslaget till U2 omfattar, förutom svaveldioxid, även metaller (bly, barium, kadmium, koppar, krom, mangan, nickel, vanadin och zink) samt partiklar/stoft (PM10 och PM2,5). Av förslaget framgår att utredningen inte är begränsad till nämnda ämnen utan kan utökas. Ingen part har haft synpunkter på de ämnen och övriga parametrar som ingår i förslaget.

Naturvårdsverket har avseende utredningsföreskriften U2 yrkat att det förslag till slutligt villkor som bolaget ska redovisa tillsammans med utredningen ska omfatta samtliga utsläppspunkter och förslag till efterlevandekontroll, samt att redovisningen ska lämnas in till mark- och miljödomstolen senast 48 månader efter att första ljusbågsugnen tagit i drift istället för, som bolaget föreslagit, två år från det att tillståndet tagits i anspråk.

Domstolen finner inledningsvis, liksom tidigare redogjorts för, att redovisningstiden i utredningsvillkoret lämpligen ska utgå från den tidpunkt när det nya tillståndet tas i anspråk eftersom villkoret är kopplat till detta tillstånd och villkorsuppföljningen därmed underlättas. Domstolen anser därtill att redovisningsperioderna för de olika utredningsföreskrifterna bör samordnas så att de slutliga villkoren, om möjligt, kan behandlas inom ramen för samma prövning. Eftersom den tid som ljusbågsugnarna kan vara i produktiv drift inom ramen för ändringstillståndet är begränsad till två år, bedömer domstolen att skillnaden i utredningstid mellan Naturvårdsverkets förslag och bolagets förslag är begränsad, och redovisningstiden ska föreskrivas i enlighet med bolagets förslag.

Sid 233 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Domstolen bedömer att utredningen kan komma att visa på skillnader i både potentiell reningsgrad och utsläppsmängd för ingående ämnen i utsläppspunkterna. Mot den bakgrunden anser domstolen att bolagets kommande förslag till slutligt villkor ska omfatta samtliga utsläppspunkter. Vid prövningen, och för en framtida kontrollplan, är det också värdefullt med mer detaljerade uppgifter avseende möjliga och tillämpbara metoder för efterlevandekontroll. Mot denna bakgrund finner domstolen det lämpligt att föreskriften i denna del anges i enlighet med Naturvårdsverkets förslag.

Domstolen föreskriver därför att utredningsföreskriften U2 ska lyda i huvudsak enligt med bolagets förslag med den skillnaden att kommande förslag till slutligt villkor ska anges för samtliga utsläppspunkter samt även innehålla förslag till efterlevandekontroll. Det bör även förtydligas att föreskriften U2 avser utsläppen från stålverkets utsläpp fram till och med stränggjutning. Bolaget ska även i samråd med tillsynsmyndigheten bestämma vilka utsläppspunkter som ska omfattas av utredningen. Vad redovisningen ska innehålla och när den ska lämnas in till domstolen bör dock framgå direkt av utredningsföreskriften (se C-U2 i domslutet).

Den provisoriska föreskriften P2 Bolagets förslag till provisorisk föreskrift P2 avseende den omställda verksamheten har samma begränsningsvärde som föreslagits och fastställts för övergångsperioden, dvs. 190 ton per år. Ingen motpart har invänt mot detta begränsningsvärde. Markoch miljödomstolen bedömer också att villkoret är lämpligt och den provisoriska föreskriften P2 ska därför föreskrivas i enlighet med bolagets förslag (i domslutet C-P2).

Sid 234 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Utsläpp till luft metaller (exklusive kvicksilver) Befintlig verksamhet I den befintliga verksamheten finns inget villkor avseende utsläpp av metaller till luft. Sådant utsläpp begränsas indirekt genom de föreskrivna villkoren avseende utsläpp av stoft från stoftfilteranläggningar (villkor 4), koksverket (villkor 10), råjärnsenheten (villkor 10 och 11) och råstålsenheten (villkor 17, 18 och 19). Som tidigare nämnts regleras utsläppet av stoft från den befintliga verksamheten med årsutsläpp, haltvillkor och specifika utsläppsvillkor (utsläppt mängd stoft per producerad mängd).

Utsläppet av metaller till luft från den befintliga verksamheten (medelvärde för åren 2017-2021) anges i ansökan enligt följande: zink 1855 kg/år, kadmium kg/år, bly 169 kg/år, koppar 56 kg/år, krom 89 kg/år, mangan 1724 kg/år, nickel 82 kg/år, vanadin 218 kg/år, arsenik 9 kg/år och kvicksilver 3 kg/år. I miljökvalitetsnormer för luftkvalitet anges haltgränsvärden för arsenik, kadmium, nickel och bly. Övergångsperioden (yrkande I, föreslaget villkor 9) Som tidigare redovisats har domstolen avseende yrkande I villkorsförslag 9 fastställt det av bolaget föreslagna villkoret om utsläpp av metaller till luft från fasta utsläppskällor från den omställda verksamheten (villkor A10 i domslutet) med begränsningsvärden för zink (4500 kg/år), kadmium (20 kg/år), bly (350 kg/år), koppar (60 kg/år), krom (90 kg/år), mangan (900 kg/år), nickel (25 kg/år) och vanadin (70 kg/år). Ingen motpart har lämnat erinringar mot dessa villkorsförslag.

Bolaget har uppgett att utsläppet av metaller till luft i den omställda verksamheten är beroende av vilken skrotråvara som används vid tillverkningen. Förväntad ökning respektive minskning av metallutsläppen jämfört med nollalternativet beror således främst på variationer i skrotsammansättning och andra ingående råvaror men även i hög grad på möjligheten att begränsa stoftutsläppen. För övergångsperioden med samtidig drift i både det befintliga och det nya stålverket

Sid 235 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

har bolaget uppgett att metallutsläppen till luft kommer att vara lägre eller i nivå med både nollalternativet och den framtida verksamheten. Halterna i utomhusluft under övergångsperioden bedöms enligt bolaget vara i nivå med beräknade halter som redovisas för nollalternativet och den framtida verksamheten. Utsläppen kommer inte att medverka till att miljökvalitetsnormen för luftkvalitet med avseende på metaller riskerar att överskridas.

Mot bakgrund av vad bolaget uppgett avseende utsläpp av metaller till luft under övergångsperioden samt att miljökvalitetsnormen i denna del bedöms klaras, ser domstolen inget skäl att skärpa villkoret avseende utsläpp av metaller från den omställda verksamheten, även om de villkorade mängderna är förhållandevis väl tilltagna sett till att produktionen inom både den befintliga och den omställda verksamheten är reducerad under övergångsperioden.

Den omställda verksamheten (yrkande III, utredningsföreskriften U2 och provisoriskt villkor P3) Bolaget har i denna del föreslagit att frågan om utsläpp av metaller till luft ska skjutas upp under prövotid. Bolaget föreslår ett utredningsvillkor (U2) och en provisorisk föreskrift (P3). Ingen motpart har motsatt sig ett sådant upplägg och mark- och miljödomstolen ser inget skäl att frångå detta.

Domstolen har tidigare, se ovan under avsnittet avseende svaveldioxid, föreskrivit ett utredningsvillkor C-U2 som förutom utsläpp av svaveldioxid även, i enlighet med bolagets förslag till utredningsvillkor, omfattar utsläpp av metaller för samtliga utsläppspunkter med förslag till slutliga villkor och efterlevandekontroll. Utredningen enligt detta villkor ska redovisas inom två år efter bolaget tagit tillståndet enligt yrkande III i anspråk.

Bolagets förslag till provisorisk föreskrift har samma begränsningsvärden som villkor 9 i ändringstillståndet avseende den nya omställda verksamheten under

Sid 236 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

övergångsperioden (yrkande I). Naturvårdsverket har godtagit förslaget med undantag av begränsningsvärdet för zink (bolagets förslag 4500 kg/år) som verket menar bör sättas till max 2 500 kg/år. Naturvårdsverket hänvisar till att utsläppet av zink ska begränsas och regleras i förhållande till produktionsmängd, på sätt som har föreskrivits i tillståndet för H2 Green Steel AB (mark- och miljödomstolen i Umeås deldom den 1 juni 2023 i mål M 3358-21). Naturvårdsverket anser också att SSAB har faktiska möjligheter att minska utsläppen av zink genom att tillämpa noggrann kravställning vid inköp av skrot i linje med IS BREF, sortera skrotet rätt och att inte återta eget fallande eller återtaget förzinkat skrot direkt till ljusbågsugnen. Naturvårdsverket hänvisar till att en inte obetydlig andel av luftutsläppen hamnar i närområdet, i dagvatten och vattenrecipienten. Länsstyrelsen har anslutit sig till Naturvårdsverkets yrkande i denna del.

Bolaget har i bemötande uppgett att utsläppet av metaller till luft i den framtida verksamheten är beroende av vilken skrotråvara som används vid tillverkningen och att förväntad ökning respektive minskning av metallutsläppen jämfört med nollalternativet således främst beror på förändringar av ingående råvaror men även minskat utsläpp av stoft. Bolagets ambition är att andelen skrot i smältan på sikt ska uppgå till storleksordningen 50 %.

Domstolen gör följande bedömning avseende det provisoriska villkoret P3 och möjligheten att begränsa utsläpp av zink.

Begränsningsvärdena för samtliga angivna metaller, förutom zink, har inte ifrågasatts av någon part. Även domstolen anser att dessa är lämpliga och ska föreskrivas.

Utsläpp av zink (och även andra metaller) till luften härrör från legeringar, tillsatser och föroreningar i inkommande stålskrot. En stor del av det stål som finns i

Sid 237 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

samhället innehåller zink, t ex som korrosionsskydd i fordonsindustrin och infrastrukturanläggningar. Att begränsa inköp av skrot på sätt som Naturvårdsverket föreslår med syfte att minska utsläpp av zink till luften är inte rimligt. Det är viktigt att tillmötesgå samhällets ambition att prioritera återvinning av material, inte minst metaller. Skrotåtervinning är en från miljösynpunkt viktig del i detta. I jämförelse med metallutvinning från jungfruliga råvaror (malm) innebär omsmältning av skrot omfattande besparing av resurser och en jämförelsevis minskad miljöbelastning. Det innebär, enligt domstolens bedömning, att även skrot som innehåller zink bör ingå i kretsloppet och återvinnas i metallindustrin.

Zink (oxider) avgår som stoft i samband med nedsmältning i ljusbågsugnen och samlas upp i stålverkets gasreningsanläggingar. Domstolen förutsätter att det zinkrika stoftet som samlas upp kan återvinnas/upparbetas externt till zinkmetall. Zinkhalten i stoft och mängden emitterat stoft från filteranläggningarna bestämmer luftutsläppens storlek.

Domstolens uppfattning är att det provisoriska villkoret i denna del åtminstone inte ska hindra bolaget att utforma och anpassa den nya verksamheten efter de skrotkvaliteter som finns tillgängliga på marknaden. Genom att skjuta upp frågan om utsläpp av metaller till luft, i kombination med bolagets förslag till utredningsföreskrift, finns det möjligheter att senare, i ett slutligt villkor, anpassa ett begränsningsvärde till både den uppbyggda produktionen och på marknaden tillgängliga cirkulära råvaror (skrot). Den provisoriska föreskriften ska därför utformas i enlighet med bolagets förslag (villkor C-P3 i domslutet).

Utsläpp till luft kvicksilver och PCDD/F från ljusbågsugn Bolaget har föreslagit villkor 10 (yrkande I) avseende utsläppsnivå för kvicksilver respektive polyklorerade dibenzodioxiner/-furaner (PCDD/F) från ljusbågsugnen under övergångsperioden. Ingen part har motsatt sig förslaget eller haft synpunkter på utformningen av detta villkor. Mark- och miljödomstolen har, som tidigare

Sid 238 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

redovisat, föreskrivit villkor enligt bolagets förslag uppdelat på ett villkor avseende kvicksilver och ett villkor avseende PCDD-F (villkor A11 respektive A12 i domslutet).

För den omställda verksamheten enligt yrkande III har bolaget föreslagit en utredningsföreskrift U3 (där kvicksilver och PCDD/F ingår som del) samt en provisorisk föreskrift P4 avseende kvicksilver och PCDD/F. Ingen part har haft synpunkter på varken ett sådant upplägg eller utformning av de föreslagna föreskrifterna.

Utredningsföreskriften (U3 i yrkande III) Domstolen konstaterar att den föreslagna utredningsföreskriften, förutom kvicksilver och PCDD/F, även omfattar utredning av utsläpp av fyra polycykliska aromatiska kolväten (PAH) samt hexaklorbensen (HCB). Domstolen anser det lämpligt att även dessa ämnen utreds inom ramen för villkoret. Vad gäller PCDD/F och dioxinlika PCB är det domstolens uppfattning att dessa även ska redovisas med beräkning enligt I-TEQ som komplement till redovisning enligt WHO-TEQ. Detta underlättar en utvärdering eftersom I-TEQ är det som ska utvärderas enligt tillämplig BAT-slutsats. U3 ska därför föreskrivas med detta tillägg (se domslutet C-U3). Vad redovisningen ska innehålla och när den ska lämnas in till domstolen bör dock, som för övriga uppskjutna frågor, framgå direkt av utredningsföreskriften.

Provisoriskt villkor (P4 i yrkande III) Bolagets förslag till provisorisk föreskrift avseende kvicksilver och PCDD/F från ljusbågsugnarna motsvarar det villkor som föreslagits och som domstolen också föreskrivit för övergångsperioden, med den skillnaden att det provisoriska villkoret förutom begränsningsvärden avseende halt även föreslås innehålla begränsningsvärden för årlig utsläppt mängd kvicksilver (20 kg/år) respektive PCDD/F (1,2 gram I-TEQ). Domstolen föreskriver prövotidsvillkor avseende kvicksilver respektive

Sid 239 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

PCDD/F med lydelse enligt bolagets förslag, dock uppdelat på två villkor (C-P4 avseende kvicksilver och C-P5 avseende PCDD/F).

Utsläpp till luft total VOC från kallvalsning och trimvalsning Bolaget har föreslagit villkor (villkorsförslag 11 i yrkande I) avseende utsläppsnivå för total VOC från kallvalsningen och trimvalsningen i förädlingssteget under övergångsperioden. Ingen part har motsatt sig ett sådant villkor eller haft synpunkter på utformningen och mark- och miljödomstolen har också föreskrivit detta enligt bolagets förslag (se domslutet villkor A13).

För den omställda verksamheten enligt yrkande III har bolaget föreslagit en utredningsföreskrift U4 samt en prövotidsföreskrift P5. Ingen part har haft synpunkter på vare sig ett sådant upplägg eller utformningen av de föreslagna föreskrifterna.

Även domstolen instämmer i att ett sådant upplägg är lämpligt och har heller inga synpunkter på de föreslagna villkorens lydelse varför dessa ska föreskrivas i enlighet med bolagets förslag (se domslutet C-U4 och C-P6). Vad gäller C-U4 har domstolen gjort textanpassningar som för övriga utredningsföreskrifter.

Utsläpp till luft damning från lagring, hantering Bolaget har beskrivit hur det avser att reducera damning från upplag och hantering av råvaror och avfall, och har föreslagit ett villkor för detta gällande den omställda verksamheten (villkorsförslag 4 kopplat till yrkande III). Förslaget innebär att lagring och hantering av järnsvamp, slaggbildare, kol och slagg (undantaget deponerad slagg samt materialtransporter) ska ske inbyggt med kanaliserade utsläpp senast två år efter att tillståndet tagits i anspråk.

Naturvårdsverket har yrkat att villkoret ska vara tvådelat och i den första delen (NVIII5a) ska omfatta all lagring och hantering av järnsvamp (inte bara finfrak-

Sid 240 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

tionen som i bolagets förslag), att hantering/lagring ska ske i slutna utrymmen (inte enbart inbyggda som i bolagets förslag) samt att materialtransporter av aktuella material, undantaget flytande, ska ske med täckta transporter när det sker med fordon. Denna första del ska enligt Naturvårdsverket gälla senast 48 månader efter att den första ljusbågsugnen har tagits i drift. I en andra del (NVIII5b) har Naturvårdsverket yrkat att det senast fem år efter att första ljusbågsugnen tagits i drift ska finnas bandgångar mellan Malmporten (en av Luleå hamns kajer) och lagringslokalerna samt att bandgångarna ska vara anpassade för råvaror som levereras med fartyg. Länsstyrelsen har anslutit sig till Naturvårdsverkets yrkanden i dessa delar.

Bolaget har anfört bl.a. att järnsvampen inte dammar om den inte är finkornig. Med den inbyggda lösningen avser bolaget hantering och lagring i en byggnad med väggar och stängda portar. Vad gäller transporter har bolaget åtagit sig att ha täckta transporter när dessa utförs med bolagets egna fordon. Bolaget menar vidare, om tidsaspekten, att två år efter att tillståndet har tagits i anspråk är en lämpligare utgångspunkt än den Naturvårdsverket har föreslagit. I fråga om bandgångar har bolaget anfört att det inte kan styra över till vilken plats de fartyg som anlöper hamnen anvisas, eftersom det är Luleå Hamn AB som ansvarar för detta. Inte heller har bolaget möjlighet att anlägga bandgångar på annas mark. Det är därför inte möjligt att bygga bandgångar enligt Naturvårdsverkets förslag. En lämpligare ordning menar bolaget är att dessa transporter utförs med täckta fordon.

Domstolen finner att åtgärder för att begränsa damning ska ske när det är befogat. Ett villkor avseende sådana fraktioner som inte har särskilt dammande egenskaper är därför inte behövligt. Villkoret ska därför endast omfatta finfraktion från järnsvamp i enlighet med bolagets förslag. I fråga om lagring och hantering är det

beskrivning, avses inkludera hantering bakom heltäckande väggar med dörrar/portar. När det gäller tidsfristen instämmer domstolen med bolaget att det är

Sid 241 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

lämpligare att föreskriva denna i förhållande till när tillståndet tagits i anspråk (se villkor C3 i domslutet).

Utöver detta bör en delegation lämnas till tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om åtgärder och försiktighetsmått som kan behövas vid ett eventuellt undantag från kravet på kanaliserade utsläpp (delegation C-a i domslutet).

Utsläpp till vatten Vattenhanteringen i den omställda verksamheten Stålproduktion behöver god tillgång av vatten med hög omsättning. Bolaget avser för detta syfte anlägga ett nytt vattenintag vid eller längs den s.k. NJA-kajen för att ta in kyl- och processvatten till verksamheten. Bolaget avser vidare att anlägga två nya utlopp söderut mot Sandöfjärden och Yttre Lulefjärden, ett utlopp för renat dagvatten öster om NJA-kajen och ett utlopp för kylvatten, renat processvatten, dagvatten och lakvatten vid Kolkajen.

Det huvudsakliga vattenflödet från verksamheten utgörs av rent kylvatten som återförs till recipienten med högre temperatur. Processvattnet återvinns i ett internt processvattenflöde och endast en mindre andel (ca 1 %) avleds genom avblödning till Lule älv efter rening. Dagvatten från verksamhetsområdet kommer att samlas upp, renas och avledas till recipent söderut (Sandöfjärden/Yttre Lulefjärden). Dagvatten från ställverksområdet leds norrut till Inre Hertsöfjärden.

Bolaget avser anlägga dagvattenanläggningar (framförallt dammar) som syftar till att utjämna flödet och genom sedimentation reducera dagvattnets innehåll av föroreningar. Vidare utformas systemen för att möjliggöra återcirkulering i verksamheten, genom t.ex. bevattning och slaggkylning. Den inbyggda hanteringen och det samlade omhändertagandet av dagvatten menar bolaget kommer att innebära en stor förbättring jämfört med den befintliga verksamheten. Dagvattenhanteringen från ytor där befintlig verksamhet avvecklas kommer att avvecklas i särskild ordning.

Sid 242 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

För lakvatten från Aronstorpsdeponin anläggs en ny lakvattenbassäng och reningsanläggning för denna. Lakvatten från befintliga deponier leds till en befintlig lakvattendamm med nya reningsanläggningar. Renat lakvatten släpps ut vid NJAkajen (Aronstorpsdeponin och hyttslamsdeponier) respektive Kolkajen (befintlig IFA-deponi).

Till skillnad från den befintliga verksamheten innebär detta att de utgående vattenflödena från den omställda verksamheten kommer att vara riktade söderut med undantag för dagvatten från ställverksområdet.

Vad som, gällande utsläpp till vatten, främst har diskuterats under målets handläggning är bedömningen av status avseende utsläpp till berörda vattenförekomster. Havs- och vattenmyndigheten har bland annat begärt kompletteringar från bolaget med beräkningar av utspädning. Vidare har diskuterats betydelsen av den flytt av kontrollpunkt (L4) som länsstyrelsen har beslutat ska flyttas längre ut i älven till nytt läge (L4c). Bolaget har också beskrivit att uttaget av kylvatten från Lule älv till den befintliga verksamheten med avledning norrut mot Inre Hertsöfjärden kommer att kvarstå även efter att den befintliga verksamheten stängts ned, då Luleå Kraft AB har fortsatt behov av kylning. Den vattenomsättning som det flödet bidrar med kommer därför att bestå. Motparterna har låtit meddela att de är nöjda med de svar bolaget har lämnat i dessa avseenden.

Övergångsperioden (yrkande I) Bolaget har för övergångsperioden föreslagit villkor avseende principer för utformning av dagvattensystemet (villkor 12 avseende yrkande I), villkor avseende halter av metaller och övriga ämnen i utgående vatten från reningsverk från den omställda verksamheten (villkor 13 avseende yrkande I) och villkor avseende lakvatten från Aronstorpsdeponin (villkor 14 avseende yrkande I). Som domstolen tidigare redovisat har ingen motpart haft erinringar mot förslagen. Domstolen har

Sid 243 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

också föreskrivit villkor enligt förslagen 12 och 14 (se domslutet villkoren A14 och A16). Domstolen återkommer i bedömningen nedan till villkor 13.

Vattenverksamheten (yrkande II) Bolaget har inom ramen för yrkande 1 avseende vattenverksamheten för den omställda verksamheten bland annat föreslagit villkor avseende återföring av vatten till recipient och kontroll av detta (villkor 7 och 8 avseende yrkande I). Som domstolen tidigare redovisat har ingen motpart haft erinringar mot förslagen och domstolen har också föreskrivit dessa (se domslutet villkoren B7 och B8).

Den omställda verksamheten (yrkande III) Bolaget har för den omställda verksamheten enligt yrkande III föreslagit att domstolen under en prövotid skjuter upp avgörandet av vilka slutliga villkor som ska gälla för utsläpp av renat processvatten, rening av lakvatten från Aronstorpsdeponin samt utsläpp av dagvatten. Bolaget har vidare föreslagit utredningsföreskrifter avseende reningsverket för processvatten (U5), rening av lakvatten i lakvattendammen (U6) samt minimering och återvinning av dagvatten (U7). Utöver det har bolaget lämnat förslag till prövotidsvillkor i första och andra hand avseende utsläpp av vatten från reningsverket (P6).

Ingen motpart har haft erinringar mot att avgörandet om slutliga villkor för utsläpp till vatten skjuts upp under en prövotid. Domstolen anser också att det är ett lämpligt förfarande. Ingen motpart har heller haft synpunkter på den av bolaget föreslagna utredningsföreskriften U6 för lakvatten. Domstolen föreskriver därför föreskriften i enlighet med bolagets förslag (se domslutet C-U6).

Utredningsföreskrifterna U5 och U7 Bolagets förslag innebär att utredningsföreskriften U5 omfattar utredning av vilka halter som kan uppnås med föreslagen reningsteknik från processvattenreningsverket. Av utredningen ska framgå hur långt utsläppen kan begränsas med

Sid 244 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

föreslagen reningsutrustning och om ytterligare åtgärder är påkallade och möjliga. Enligt förslaget till utredningsföreskrift U7 ska bolaget utreda hur utsläppet av dagvatten kan minimeras genom bland annat återcirkulation i verksamheten. Havsoch vattenmyndigheten har inte haft några invändningar mot förslagen. Naturvårdsverket har haft önskemål om att de båda utredningsföreskrifterna ska slås ihop och omfatta samtliga utsläpp till vatten från hela verksamheten, samt att förslaget till villkor ska omfatta samtliga utsläppspunkter med förslag till efterlevandekontroll. Vidare har Naturvårdsverket menat att dagvattenutredningen ska vara mer långtgående än bolagets förslag och redovisa bland annat ytors permeabilitet och möjlighet att hårdgöra ytterligare ytor. Utredningen ska enligt Naturvårdsverkets förslag omfatta analys av halt och mängd av relevanta ämnen i såväl inkommande som utgående vatten tillsammans med en bedömning av verksamhetens totala belastning på recipient. Länsstyrelsen har anslutit till Naturvårdsverkets yrkande i denna del.

Prövotidsföreskriften (P6) Bolaget har föreslagit att ett prövotidsvillkor (P6) ska gälla för utsläpp till vatten från reningsverket och har för detta lämnat alternativ i första och andra hand. För dessa redovisas halter för totalt suspenderade ämnen (TSS), oljeindex (HOI) samt metaller (kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, bly och zink). Båda alternativen innehåller samma halter för dessa ämnen medan de skiljer sig åt i fråga om hur de villkorade värdena ska utvärderas. Andrahandsalternativet innehåller, efter viss revidering, dessutom förslag på totalmängder för de aktuella ämnena.

Ingen motpart har haft synpunkter på de av bolaget förslagna ingående ämnena eller haltnivåer av dessa eller hur provtagning ska ske (flödesproportionell provtagning och provtagningsfrekvens minst två dygnsprover per vecka). Havs- och vattenmyndigheten har däremot haft invändningar om hur utvärdering ska ske. Enligt bolagets förslag i första hand ska utvärdering ske mot medelvärdet för de tre senast

Sid 245 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

gångna månaderna. Havs- och vattenmyndighetens villkorsförslag baseras på utvärdering mot månadsmedelvärde.

Havs- och vattenmyndighetens invändningar mot bolagets förstahandsförslag och det initiala andrahandsförslaget har, förenklat, baserats på att verksamhetens utsläpp lämnas oreglerad i allt för stor utsträckning. Myndigheten menar att det inte är förenligt med praxis om det inte sker en avgränsning i fråga om total mängd.

Bolagets har därefter justerat andrahandsvillkoret med angivande av ett begränsningsvärde för total mängd av respektive ämnen kombinerat med utvärdering mot månadsmedelvärde för de tre senaste gångna månaderna som riktvärde. Havs- och vattenmyndigheten har som svar på bolagets justerade andrahandsvillkor uttryckt att det inte är lämpligt att föreskriva riktvärden även med beaktande av den begränsning avseende totala utsläppsmängder som bolaget föreslagit. Ställningstagandet baseras bland annat på förhållandena i recipienten Sandöfjärden och att det saknas grund för ett riktvärde som också beräknas på de tre senast gångna månaderna. Havs- och vattenmyndigheten påpekar vidare att villkoret bör formuleras så att det tydligare framgår att inte heller ett riktvärde får överskridas och inte enbart som i förslaget vad som ska göras för det fall ett överskridande sker.

Mark- och miljödomstolens bedömning Bolaget har beskrivit de övergripande principerna för all vattenhantering inom ramen för den omställda verksamheten med hanteringen uppdelad i kylvatten, processvatten, dagvatten och lakvatten.

Kylvatten tas ut från älven och leds tillbaka till älven med förhöjd temperatur och utan påverkan på den kemiska sammansättningen. Det har avseende yrkande II föreskrivits ett slutligt villkor för detta vatten. För dagvatten har bolaget redovisat en hög ambition och strukturerat arbetssätt med väl beskrivna och vedertagna

Sid 246 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

reningsmetoder i anpassade anläggningar och med avledning i huvudsak till Luleälven. Vad gäller lakvatten, med de särskilda förutsättningar som gäller för detta, har bolaget föreslagit ett separat utredningsvillkor som föreskrivits ovan. Slutligen har bolaget beskrivit hur reningen av processvatten sker i ett centralt reningsverk för den omställda verksamheten.

Domstolen konstaterar att bolaget på ett tydligt sätt har beskrivit samtliga huvudsakliga vattenflöden i verksamheten samt hur man avser att hantera dessa. Naturvårdsverkets yrkade omfattning enligt NVU5 har en vällovlig ambition att skaffa sig ytterligare kunskap om berörda vattenflöden men bedöms av domstolen alltför långtgående då bolaget redan har visat att det redan har god kännedom om de olika vattnens förutsättningar samt föreslagit reningstekniker baserat på detta. För att under prövotiden kunna ta fram ett underlag för att kunna besluta om slutliga villkor för utsläpp till vatten bör utredningarna genomföras med målsättningen att bestämma den möjliga reningseffekt som kan nås med föreslagna reningsmetoder och reningstekniker. Domstolen konstaterar också att bolaget åtagit sig att utforma dagvattensystemet för att möjliggöra slaggkylning även med dagvatten. Prövotidsföreskrifterna U5 och U7 ska därför föreskrivas enligt bolagets förslag (se villkoren C-U5 och C-U7 i domslutet).

Avseende förslaget till provisorisk föreskrift gör domstolen följande överväganden.

Bolagets andrahandsförslag avseende prövotidsföreskriften P6 där utvärdering för respektive ämne sker mot månadsmedelvärde baserat på de tre senaste månaderna kombinerat med ett begränsningsvärde avseende årlig mängd är lämpligt att föreskriva. Förslaget ger bolaget en viss möjlighet att under prövotiden vid behov justera reningsverkets funktion, samtidigt som det finns en övre begränsning för det totala utsläppet av för recipienten relevanta ämnen. Vad gäller bolagets förslag att provtagningsfrekvensen ska framgå av villkoret är det domstolens uppfattning (se avsnittet Kontroll) att frågor avseende mätmetoder och provtagningsfrekvens i

Sid 247 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

huvudsak ska beslutas inom ramen för det kontrollprogram som ska upprättas enligt föreskrivet villkor C13. Det provisoriska villkoret ska därför föreskrivas enligt bolagets andrahandsyrkande men där uppgift om provtagningsfrekvens stryks (se provisorisk föreskrift C-P7 i domslutet).

Bolagets förslag till villkor 13 avseende ändringstillståndet (yrkande I) är identiskt med det för den omställda verksamheten (yrkande III). Som tidigare nämnts har ingen motpart haft synpunkter på villkoret i den delen. Domstolen väljer att föreskriva villkor 13 avseende yrkande I i enlighet med vad som föreskrivits för prövotidsvillkoret P6 avseende yrkande III (se domslutet villkor A15). I detta fall hänvisas till kontrollvillkoret i villkor A22.

Deponi Bolaget har yrkat tillstånd att få anlägga och driva en ny deponi för icke-farligt avfall (Aronstorpsdeponin), se yrkande I. Avsikten är att deponera högst 1 350 000 ton icke-farligt avfall per treårsperiod av vissa angivna avfallsslag. Bolaget har vidare föreslagit ett antal villkor avseende Aronstorpsdeponin kopplat till yrkande I (villkorsförslag 14-17) och kopplat till yrkande III (villkorsförslag 9-12). För yrkande III har bolaget även föreslagit att frågan om rening av lakvatten från Aronstorpsdeponin skjuts upp under en prövotid, bl.a. för att bedöma hur långt utsläppen kan begränsas med föreslagen reningsutrustning och om ytterligare åtgärder är påkallade och möjliga (se närmare förslag på utredningsvillkor U6).

SSAB har, efter frågor från flera parter, klargjort att bolaget inte avser ta emot farligt avfall i aktuell deponi, även om bolaget tänker bygga deponin så att den motsvarar kraven på att ta emot farligt avfall. Domstolen konstaterar att det inte finns något som hindrar att deponin byggs på ett sådant sätt.

SGU har under handläggningen väckt frågor kring påverkan på grundvattnet under deponin och eventuella behov av saneringsåtgärder inför anläggandet. Efter att

Sid 248 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

bolaget bemött frågorna har det framkommit att området är utfyllt av naturliga ickeförorenade massor samt med hyttsten på ett sätt som tillsynsmyndigheten har haft insyn i och accepterat. SGU har därefter inte haft några synpunkter angående detta. SGI har ställt frågor kring geotekniska säkerhetsfrågor avseende stabilitet och genomförbarhet (bl.a. risk för ras, skred och erosion) samt geoteknisk omgivningspåverkan, frågor om lakvattenbehandlingen m.m. Efter att bolaget ingett tillkommande underlag har SGI meddelat att deras tidigare frågeställningar har blivit bemötta.

Mark- och miljödomstolen finner att de frågor som har väckts under handläggningen har besvarats på ett tillräckligt sätt och att bolagets villkorsförslag samt förslag kring utredningar rörande rening av lakvatten är tillräckliga och kan, som nämnts ovan, föreskrivas. Mot bakgrund av de avfallsslag som bolaget avser deponera saknas skäl att därutöver nu föreskriva ytterligare villkor avseende halter av olika ämnen i lakvattnet. Domstolen utgår från att deponin drivs på ett sådant sätt att de deponerade avfallsslagens lakegenskaper inte förändras i negativ bemärkelse, genom exempelvis blandning i deponin, fram till dess att frågan om rening av lakvatten har utretts.

Vad gäller den ekonomiska säkerheten har domstolen, liksom SGI, inget att invända mot de priser som har använts för beräkning av sluttäckningskostnaderna. SGI har dock även påtalat att när det gäller anläggandet av skyddsskiktet kan kostnader för sluttäckningen variera beroende på om återvunna massor som utgör avfall kan användas eller om det krävs nya massor, och att reduktionen av den ekonomiska säkerheten med hänvisning till att alltid minst 50% av ytan ska vara sluttäckt även under driftsfasen förutsätter att detta villkoras i tillståndet.

Domstolen finner att ett sådant villkor som SGI synes förespråka blir svårt för bolaget att efterleva och att den föreslagna säkerheten om 24 miljoner kronor kan godtas (villkoren A19 och C10 i domslutet).

Sid 249 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Masshantering m.m. Nämnden har föreslagit att det föreskrivs ett villkor om att en masshanteringsplan för anläggningsskedet ska tas fram och redovisas till tillsynsmyndigheten, att det föreskrivs ett villkor som säkerställer att det vid avveckling av verksamhetsområden eller förändring av olika delar av processerna lämnas förslag på åtgärder och efterbehandling i direkt anslutning till sådana händelser samt ett villkor om återkommande samråd med tillsynsmyndighet, Luleå kommun, och närliggande verksamheter om åtgärder med anledning av förorenade områden.

När det gäller nämndens förslag till ytterligare villkor finner domstolen att bolaget avser vidta de efterfrågade åtgärderna i sitt systematiska arbete och att skäl saknas för ytterligare reglering, men att det finns fog för ett villkor som tydligt reglerar masshanteringen under anläggningsskedet. Ett sådant tillkommande villkor ska därför föreskrivas i enlighet med vad som framgår av domslutet (villkor A5). Vidare bör en delegation föreskrivas till tillsynsmyndigheten att godkänna masshanteringsplanen och besluta om lämpliga åtgärder inom ramen för den (delegation A-d i domslutet).

Olyckor och driftstörningar När det gäller olyckor och driftstörningar har bolaget föreslagit villkor 7 kopplat till yrkande III. Efter synpunkter från kommunala nämnden finner domstolen att villkoret kan fastställas, men med det förtydligandet att det i villkoret ska anges att bolaget ska samråda med tillsynsmyndigheten och istället för kommunen den kommunala räddningstjänsten (i domslutet villkor C6).

För ändringstillståndet (villkorsförslag 18 kopplat till yrkande I) har inga erinringar framställts, och domstolen har, som nämnts ovan, fastställt villkoret enligt förslaget (i domslutet villkor A20).

Sid 250 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Energihushållning Bolaget har föreslagit bl.a. att det senast tre år efter att tillståndet tagits i anspråk ska ge in en energihushållningsplan till tillsynsmyndigheten (villkorsförslag 8 kopplat till yrkande III). Naturvårdsverket har yrkat att energihushållningsfrågan ska utredas under en prövotid (Naturvårdsverkets förslag NVU7), bl.a. för att utreda möjligheten att minimera energiförlusterna i verksamheten. Naturvårdsverket har bl.a. anfört att energiåtgången kommer att vara stor och verket bedömer att även med de åtgärder som bolaget nu planerar kan det framkomma att möjlighet finns till andra åtgärder för minimering av energiförluster som synliggörs först under uppförandet. Nödvändigheten och rimligheten av sådana åtgärder bör i så fall bedömas av domstolen och i förekommande fall föreskrivas i tillståndet och inte av tillsynsmyndigheten inom ramen för energihushållningsplanen.

Mark- och miljödomstolen finner att det förslag bolaget har lämnat rörande energihushållningsplan samt tillhörande delegation (jfr. Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 10 juni 2022 i mål M 11593-20) är tillräckligt mot bakgrund av de teknikval som nu har skett och den möjlighet att arbeta kontinuerligt med energihushållningsfrågorna som detta medger. Bolagets villkorsförslag 8 (i domslutet villkor C7) ska därför fastställas med det tillägget att bolaget, årligen i samband med ingivande av miljörapporten till tillsynsmyndigheten, ska redovisa det gångna årets arbete med energihushållning, hur planen följts och vilka eventuella justeringar av planen som bolaget avser att göra under det kommande året.

Legionella Bolaget har föreslagit ett villkor rörande förebyggande och riskhantering rörande bakterien Legionella sp. (villkorsförslag 14 kopplat till yrkande III). Domstolen har fastställt detta villkor enligt vad som framgår ovan (villkor C12). Utöver detta finner domstolen att det är lämpligt att detta villkor även bör gälla under övergångsperioden, dvs. kopplat till ändringstillståndet i yrkande I. Ett sådant villkor ska därför föreskrivas (villkor A21 i domslutet).

Sid 251 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Kontroll m.m. Bolaget har föreslagit tre villkor avseende kontroll och avveckling (villkorsförslag 13 och 15 kopplat till yrkande III). Domstolen har fastställt dessa villkor enligt vad som framgår ovan, med endast viss justering rörande villkorsförslag 13 att kontrollprogrammet ska upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten.

Kontrollfrågor återkommer i flera avseenden under målets handläggning. Bolaget har i flera förslag till utsläppsvillkor och provisoriska föreskrifter preciserat exempelvis mätmetoder och mätfrekvens för olika parametrar och störningar. Naturvårdsverket har yrkat att kontroll av luftutsläpp ska fastställas enligt en detaljerad domsbilaga. Utöver detta är parterna överens om att flera specifika villkor avseende kontroll ska föreskrivas. Av dessa villkorsförslag framgår att det generellt för verksamheten ska finnas kontrollprogram som anger bl.a. mätmetoder, mätfrekvens, utvärderingsmetoder m.m.

Att i tillståndet dels reglera kontrollen i enskilda utsläppsvillkor eller domsbilagor dels föreskriva generella villkor om kontrollprogram med delegering till tillsynsmyndigheten riskerar enligt mark- och miljödomstolens uppfattning, för de flesta fall, att medverka till onödig dubbelregelering som ökar den administrativa bördan vid hantering av kontrollfrågorna.

Syftet med kontrollen är bl.a. att följa upp villkorsefterlevnad, utsläppsförhållanden och även belastning på miljö och hälsa i olika avseenden. Mätmetoder och analysmetoder utvecklas och förbättras över tid. Till viss del regleras kontrollfrågorna genom bindande BAT-slutsatser. Det finns också svenska och europeiska standarder som är styrande för vilka mät- och analysmetoder som ska tillämpas. Även branschpraxis (och även, såsom exempel, Naturvårdsverkets förslag till domsbilaga) kan vara vägledande reglering i detta avseende. Det kan finnas olika skäl att löpande se över provtagningsfrekvens och kontrollmetoder. Av dessa

Sid 252 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

anledningar anser mark- och miljödomstolen att huvudregeln bör vara att kontrollen ska bestämmas genom villkor om kontrollprogram med delegation till tillsynsmyndigheten att besluta om och löpande uppdatera kontrollprogrammet. Detta innebär att kontrollprogrammet kan ses över och ändras vid behov. I vissa undantagsfall kan det finnas skäl att kontrollfrågor regleras specifikt i villkor med angivande av t.ex. mätteknik. Detta gäller när mätmetoder kräver omfattande installationer (kontrollrum, plattformar i byggnader och skorstenar) eller i fall där kostnaden för genomförande av mätningar är särskilt betungande. Som exempel kan nämnas installation av kontinuerlig mätning av kväveoxider i elektrostålverket och mätning av utsläpp av dioxiner och dibensofuraner.

Sammantaget föreskriver domstolen särskilda kontrollvillkor enligt bolagets förslag. Domsbilaga enligt Naturvårdsverkets förslag föreskrivs inte. I vissa villkor i övrigt och provisoriska föreskrifter föreskrivs specifika bestämmelser om kontroll enligt vad som framgår av domslutet.

IGÅNGSSÄTTNINGSTID (YRKANDE I OCH III) Bolaget har föreslagit att igångsättningstiden för den ansökta ändringen av den miljöfarliga verksamheten (enligt yrkande I) och för det nya tillståndet för framtida verksamhet (yrkande III) bestäms till tio år från det att tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft.

Ingen invändning har framställts mot detta och mark- och miljödomstolen finner att föreslagna tider är lämpliga. Med stöd av 22 kap. 25 § andra stycket miljöbalken ska därför förordnas att den miljöfarliga verksamheten ska ha satts igång senast tio år från det att tillståndet vunnit laga kraft.

ARBETSTID (YRKANDE I OCH II) Bolaget har föreslagit att arbetstiden för vattenverksamheten bestäms till tio år från det att tillståndsdomen har vunnit laga kraft. Ingen invändning har framställts mot detta och mark- och miljödomstolen finner att föreslagen tid är lämplig. Med stöd

Sid 253 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

av 22 kap. 25 § andra stycket miljöbalken ska därför förordnas att arbeten avseende vattenverksamhet ska vara utförda inom tio år från att domen vunnit laga kraft.

OFÖRUTSEDDA SKADOR (YRKANDE I OCH II) Bolaget har föreslagit att tiden för anmälan av ersättningsanspråk med anledning av oförutsedd skada ska bestämmas till fem år från utgången av arbetstiden. Ingen invändning har framställts mot detta och mark- och miljödomstolen finner att den föreslagna tiden är lämplig. Mark- och miljödomstolen förskriver därför att tiden för oförutsedd skada bestäms till fem år från arbetstidens utgång.

VERKSTÄLLIGHET (YRKANDE I, II OCH III) Bolaget har begärt att tillståndet ska få tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft. Bolaget har motiverat sin begäran med att ett sådant verkställighetsförordnande inte skulle medföra irreversibla skador på miljön då verksamheten kommer att bedrivas inom ett område detaljplanelagt för industriändåmål där marken redan använts för stålproduktion, samt att omställningen kommer att medföra minskade utsläpp till luft och vatten och inte heller kommer att medföra någon annan negativ påverkan av betydelse.

Inga invändningar har framförts mot yrkandet om verkställighetsförordnande.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att verksamheten redan har bedrivits på platsen sedan 1940-talet. De arbeten som det tidsbegränsade ändringstillståndet och tillståndet till temporär vattenverksamhet (enligt yrkande I), tillståndet avseende vattenverksamhet (enligt yrkande II) och det nya tillståndet till framtida stålproduktion (enligt yrkande III) medför, och den skada dessa kan innebära, är inte oåterkalleliga och goda möjligheter finns att läka skador om tillståndsbeslutet skulle upphävas eller ändras. De motiv i övrigt som framförts är enligt domstolens uppfattning därtill tillräckliga för att begärt tillståndet ska få tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

Sid 254 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 3403-23 Mark- och miljödomstolen

Enligt 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken ska som villkor föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som för en vattenverksamhet kan komma att utgå om domstolens dom ändras. Som villkor för verkställighetsförordnande ska med hänsyn till det anförda föreskrivas att bolaget ska ställa säkerhet på sätt som framgår av domslutet.

PRÖVNINGSAVGIFT Mark- och miljödomstolen har bestämt att sökanden skulle betala en prövningsavgift om 400 000 kr enligt förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Mark- och miljödomstolen finner inte skäl att ändra tidigare beslut om prövningsavgift. Avgiften ska därför slutligt bestämmas till samma belopp.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 4 (MMD-01) Överklagande senast den 9 januari 2025.

Katarina Brodin I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Katarina Brodin och tekniska råden Lars-Gunnar Sjölund och Gustaf Sjölund samt de särskilda ledamöterna Lars Löfgren och Eva Ekholm Stenberg.

Redogörelse för tillståndsbestämmelser och villkor som gäller för befintlig verksamhet enligt gällande tillstånd

Den som vill överklaga Mark- och miljööverdomstolens avgörande ska göra det genom att skriva till Högsta domstolen. Överklagandet ska innehålla uppgifter om Överklagandet ska dock skickas eller lämnas 1. klagandens namn, adress, e-postadress till Mark- och miljööverdomstolen. och telefonnummer,

2det avgörande som överklagas (domstolens namn och avdelning samt Överklagandet ska ha kommit in till Markdag för avgörandet och målnummer), och miljööverdomstolen senast den dag som anges i slutet av Mark- och miljö- 3. den ändring i avgörandet som klaganden överdomstolens avgörande. begär,

4de skäl som klaganden vill ange för att Beslut om häktning, restriktioner enligt avgörandet ska ändras, 24 kap. 5 a § rättegångsbalken eller reseförbud får överklagas utan tidsbegränsning. 5. de skäl som klaganden vill ange för att prövningstillstånd ska meddelas, samt Om överklagandet har kommit in i rätt tid, 6. de bevis som klaganden åberopar och skickar Mark- och miljööverdomstolen vad som ska bevisas med varje bevis. överklagandet och alla handlingar i målet vidare till Högsta domstolen.

Om målet överklagas kan Högsta domstolen använda förenklad delgivning vid Det krävs prövningstillstånd för att Högsta utskick av handlingar i målet, under domstolen ska pröva ett överklagande. förutsättning att mottagaren där eller i Högsta domstolen får meddela prövningsnågon tidigare instans har fått information tillstånd endast om om sådan delgivning. 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller om För information om rättegången i Högsta 2. det finns synnerliga skäl till sådan domstolen, se www.hogstadomstolen.se prövning, så som att det finns grund för resning, att domvilla förekommit eller att målets utgång i Mark- och miljööverdomstolen uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.