P 6436-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Samhällsbyggnadsnämnden i Åre kommuns beslut den 14 september 2023 (SBN § 95, dnr PLAN.2022.40/214, punkt 3) att anta ändringarna av detaljplanerna 2321-P05/17 (Ändring av detaljplan för störtloppets målområde med tunnel för E14) och 2321- P16/2 (Ändring av detaljplan för utbyggnad av Nationalarenan) på fastigheterna A och B m.fl. i Åre kommun. ___________________

Sid 3

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

BAKGRUND

Syftet med ändringarna av båda detaljplanerna är att möjliggöra utveckling av befintligt skidområde genom byggnation av en ny expresslift. Planområdena utökas inte men får genom planändringarna delvis nya bestämmelser. För den ena detaljplanen tillkommer nya fastighetsindelningsbestämmelser som reglerar rätt till servitut för skidlift ovan mark och rätt till vägtrummor som belastar M.S.s fastigheter C och D .

T.v. bild från planbeskrivningen som visar de två gällande detaljplanerna, t.h. bild från framtagen skötselplan som visar den planerade expressliftens hela sträckning.

Mark- och miljödomstolen har upphävt beslutet att anta ändringarna av detaljplanerna på den grunden att servitutsupplåtelsen avseende skidlift kommer i konflikt med egendomsskyddet i regeringsformen.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Åre kommun och Skistar Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa Samhällsbyggnadsnämnden i Åre kommuns beslut den 14 september 2023 att anta ändringarna av detaljplanerna (för A och B ).

Sid 4

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

M.S. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kommunen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med bl.a. följande tillägg.

Besöksnäringen beskrivs i översiktsplanen som kommunens basnäring och som ett starkt allmänt intresse. Det område som omfattas av detaljplanerna omnämns i översiktsplanen som ett område där det finns särskilt bra förutsättningar för att utveckla besöksnäringen i större skala.

Bedömningen av allmänna och enskilda intressen ska göras utifrån 2 kap. 1 och 2 §§ plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Mark- och miljödomstolen har inte gjort en proportionalitetsprövning utifrån PBL, utan med utgångspunkt i fastighetsbildningslagens (1970:988), FBL, bestämmelser. Det saknas lagstöd i PBL för en sådan proportionalitetsbedömning. Den prövningen ska i stället göras som en del av den kommande lantmäteriförrättningen.

Ett angeläget allmänt intresse måste till slut i viss mån bli föremål för politisk värdering (se prop. 1993/94:117 s. 47 f.). De avvägningar som görs i översiktsplanen väger synnerligen tungt när det gäller att bedöma det allmänna intresset vid planläggning (se prop. 2009/10:170 s. 413). I mark- och miljödomstolens dom förs dock inget resonemang kring vad som står i översiktsplanen rörande utvecklingen av området.

Det föreligger ett angeläget allmänt intresse av anläggningar av det slag som detaljplanerna möjliggör och verksamheten är en förutsättning för kommunens utveckling. Vidare föreligger ett allmänt intresse av en välfungerande fastighetsindelning så att fastigheten fullt ut kan utnyttjas som en skidanläggning till förmån för kommunens basnäring.

Sid 5

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

M.S.s enskilda intresse är mycket svagt. Det är en obetydlig del av hennes fastighet som berörs. Vidare ska enligt 4 kap. 36 § PBL enbart den pågående markanvändningen beaktas. Den del av fastigheten som berörs är sedan tidigare planlagd som allmän plats och har inte kunnat nyttjas för t.ex. byggnation. Servitutet påverkar inte heller M.S.s fastighet på något sätt utan fastigheten är och förblir varaktigt lämpad för sitt ändamål. Det hindrar inte hennes möjlighet att fortsatt bedriva verksamhet på fastigheten och medför inte heller att hennes äganderätt till marken inom servitutsområdet påverkas i förhållande till vad som gällde tidigare. Sammantaget föreligger en rimlig balans mellan nyttan av ändringen av detaljplanen och de små konsekvenser som ändringen får för M.S. .

Nämnden har tagit fram flera utredningar under planprocessen. M.S. redogör inte konkret för på vilket sätt dessa skulle vara felaktiga. Aktuell skidlift kommer att anläggas i ett befintligt område avsett för skidåkning. Det finns inget skäl för att detaljplanerna skulle antagits av kommunfullmäktige. Detaljplanerna följer översiktsplanen inom ett område som sedan tidigare använts för skidåkning och inga principiella ställningstaganden behöver göras.

Bolaget har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med bl.a. följande tillägg.

Det samhällsintresse som bolaget företräder i Åre är oerhört starkt och bolaget är en av samhällets största arbetsgivare. Turistnäringen är vidare ett riksintresse och den är utpekad av regeringen som en av Sveriges fem basnäringar. När det gäller den jämförelse som mark- och miljödomstolen gör mellan gruvnäringen och friluftsverksamhet kan konstateras att det allmänna intresse som skidåkningen och turistnäringen i Åre representerar är av större beständighet och samhällelig betydelse än gruvnäringen.

Expressliften skulle medföra en betydande förbättring av möjligheten att utnyttja hela Åres skidsystem. Den skulle också medföra en betydande värdeökning av omkringliggande fastigheter, inklusive M.S.s fastighet. Det saknas därmed stöd för mark- och miljödomstolens utgångspunkt att servitutet skulle utgöra en belastning att

Sid 6

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

väga mot övriga samhällsintressen. Detaljplanen medför en förbättring även för M.S. och kan därmed inte ses som ett ingrepp i äganderätten som medför en konflikt med egendomsskyddet i regeringsformen.

Liftens placering har varit föremål för omfattande överväganden från bolagets och kommunens sida. Övervägandena omfattar omständigheter som väder och vind, skidåkarflödena i systemet, möjliga passager, undvikande av miljö- och omgivningspåverkan, resursförbrukning, påverkan på skidverksamheten och tävlings- och träningsverksamhet. Den sträckning som har valts är den som klarar vindförutsättningarna bäst, medför minst påverkan på miljö och omgivning samt möjliggör både fortsatt tävlings- och träningsverksamhet samt säker skidverksamhet i övrigt. Det är inte möjligt att flytta liftstolparna till direkt i nedfarten eftersom det skulle medföra säkerhetsrisker. Det finns ingen annan möjlig placering av en lift som är vädersäkrad och som väsentligt kan öka möjligheten att nyttja skidsystemet i sin helhet. Påståendet om att bolagets vd skulle ha vidgått att en alternativ placering vore möjlig tillbakavisas. Inspelningen som getts in av M.S. avser ett enskilt möte mellan hennes ombud och bolagets vd, i syfte att nå en överenskommelse i frågan. Någon överenskommelse nåddes dock aldrig.

Det finns inget kvarstående värde i den del av M.S.s fastighet som skulle ianspråktas i luften för liftlina och -korgar. Marken är redan fullt ianspråktagen för annat ändamål än sådant som endast gagnar fastigheten eftersom den berörda delen utgör allmän platsmark och redan är ianspråktagen för gemensam väg. Liften påverkar inte överhuvudtaget möjligheten att fortsatt nyttja fastigheten.

Den samlade effekten av planläggningen måste beaktas. Detaljplanen tillgodoser även ett antal omständigheter som huvudsakligen ligger i M.S.s intresse. Den befintliga vägens sträckning skulle göras planenlig och detaljplanen medför också lösningar som i dag inte finns för att bättre hantera sådant som dagvatten och risk för skred. Ingen företrädare för något allmänt intresse har haft någon kvarvarande synpunkt på den antagna planen.

Sid 7

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

Detaljplanen rör inte frågor som kan aktualisera behovet av en miljökonsekvensbedömning.

M.S. har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med bl.a. följande tillägg.

Bolaget har börjat sin planering med att konstatera att det är en fördel för bolaget att placera expressliften över en del av hennes mark och har sedan agerat därefter. Bolaget har avverkat skog för att möjliggöra liftgatan och har redan köpt expressliften. Det finns flera alternativa placeringar för liften, vilket även bolagets vd har bekräftat. Om liften placeras på den östra sidan av nedfarten kränks ingen annan fastighetsägares äganderätt. Friluftslivet i Åre blir inte heller mindre attraktivt och det går fortfarande att hålla internationella tävlingar. Runt Åreskutan finns ett oändligt antal alternativa placeringar som är väderskyddade. Alternativen har emellertid inte utretts, trots att det finns en sådan skyldighet.

Detaljplanen kränker hennes äganderätt. Påverkan är såväl direkt som indirekt då planen allvarligt påverkar även användning av intilliggande mark. Det handlar om bullerstörningar och skaderisker av olika slag för personer och egendom, såsom risken för ras, skred och att liftstolpar kan välta och knäckas. En kränkning av mark kan ske på, under eller ovan jord. Det strider mot jordabalken att hänga något över annans mark och det strider mot principen att innehavet av en fastighet innebär äganderätt till allt inom fastighetens gränser från jordens mitt upp till rymden. Även om en del av marken är gatumark får ingen enskild part hänga något över den. Det finns inget sådant undantag i skyddet för äganderätten. Vidare är inte allt som berörs av aktuell expresslift och skyddszonen runt denna gatumark.

Det kan inte vara förenligt med egendomsskyddet att bortse från risker på det sätt som kommunen gjort. Följden blir att aktuella miljöproblem kommer att belasta hennes mark, när de i stället borde hanteras inom ramen för bolagets. Den nära placeringen ökar dessutom risken för upprepade översvämningar och ras eller skred, vilket är skadligt för hennes mark, inbegripet den väg som ligger nära och delvis under den

Sid 8

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

planerade placeringen av liften. Den bullerpåverkan som liften skulle få påverkar också hennes möjlighet att använda sin mark för boende.

Ingrepp i enskild egendom får inte ske utan att det sker i det allmännas intresse och då utifrån de villkor som finns i lag. Ingrepp i enskilds egendom får endast ske i enlighet med expropriationslagen. Kommunens planmonopol innebär inte att kommunen får kränka skyddet för hennes egendom. Skyddet för äganderätten är absolut i frågor mellan enskilda parter.

Bolagets två fastigheter utgör en väl fungerande fastighetsindelning och har god plats för expressliften. Det finns inget objektivt skäl för att ändra fastighetsindelningen. Den uteblivna miljökonsekvensbeskrivningen leder till att den fastighetsrättsliga prövningen inte kan ske fullödigt.

Kommunen har i undersökningen om betydande miljöpåverkan och detaljplan bortsett från de riskfaktorer som kommunen särskilt varnat för i översiktsplanen. Att inte genomföra en miljökonsekvensbeskrivning står i strid med det handlingsutrymme som kommunen bestämt sig för i sin översiktsplan. Ett av de allvarligaste formella felen utredningen är att underdriva de stora riskerna för ras, skred, slamströmmar och översvämningar runt hotell Lundsgården och att helt bortse från katastrofala 1 000årsflöden.

Delegation av antagande av en detaljplan får enbart ske om det rör en plan som inte är av större vikt. Kommunen och bolaget har anfört att detaljplanen avser ett angeläget allmänt intresse, ett riksintresse, stora allmänna intressen, nationella intressen och internationella intressen. Vidare har anförts att aktuell placering av expressliften är den enda möjliga och att den därmed skulle vara avgörande för att alla dessa extremt viktiga intressen inte ska äventyras. Ett delegationsförbud får inte kringgås på det sätt som har skett genom att å ena sidan mena att placeringen är synnerligen viktig, men samtidigt delegera beslutet då det inte gäller en fråga av större vikt.

Bolaget och M.S. har gett in och åberopat viss utredning i Mark- och miljööverdomstolen.

Sid 9

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

gör inte någon annan bedömning än mark- och miljödomstolen i frågan om en miljökonsekvensbeskrivning borde ha upprättats och om nämnden varit behörig att anta detaljplanen.

Enligt 4 kap. 18 § PBL får kommunen i en detaljplan, om det behövs för genomförandet av en ändamålsenlig indelning i fastigheter eller för att annars underlätta detaljplanens genomförande, bestämma om bl.a. de servitut som ska bildas, ändras eller upphävas. En detaljplanebestämmelse om t.ex. servitut ska enligt bestämmelsen vara förenlig med 3 kap. 1 § och 5 kap. 4 § första stycket FBL.

instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att de servitutsåtgärder avseende vägtrummor och skidlift som föreslagits som fastighetsindelningsbestämmelser i den ena detaljplanen uppfyller villkoren för lämplig fastighetsbildning enligt 3 kap. 1 § och 5 kap. 4 § FBL.

Den huvudsakliga frågan i målet är om servitutsåtgärderna, som M.S. gjort gällande, strider mot egendomsskyddet enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. gör i den frågan följande överväganden.

Enligt 2 kap. 1 § PBL ska vid prövningen av frågor enligt lagen hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. Vid införandet av bestämmelsen beaktades att Europakonventionen och den proportionalitetsprincip som är en del av konventionen kommit att ingå i svensk rätt. Bestämmelsen har därför utformats så att det inte ska råda något tvivel om att konventionen gäller och ger uttryck för att det alltid ska finnas en rimlig balans mellan nyttan av ett beslut och de konsekvenser som beslutet får för motstående enskilda och allmänna intressen (se prop. 2009/10:170 s. 160). Proportionalitetsprincipen utgör således ett centralt moment i avvägningen och de krav som Europakonventionen ställer i fråga om proportionalitet utgör en integrerad del av prövningen. Kravet på skydd för enskilda intressen kan ställas högre, men inte lägre,

Sid 10

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

även vad som följer av Europakonventionen. (Se prop. 2009/10:170 s. 160 och NJA 2016 s. 868 ”Förhandsbeskedet i Värmdö”, p. 18.)

Vid detaljplaneläggningen är den enskildes intressen i stor utsträckning redan bevakade genom de utförliga regler som gäller i fråga om förfarandet vid antagandet av planen och lagens anvisningar för hur olika intressen ska beaktas. Den allmänna bestämmelsen i 2 kap. 1 § utgör dock en egen rättsregel och kan i förekommande fall komplettera dessa mer konkreta bestämmelser. (Se NJA 2023 s. 642 ”Åkers Runö”, p. 10.) En sådan mer konkret bestämmelse som är relevant för intresseavvägningen i det här fallet är 4 kap. 36 § PBL. Av paragrafen framgår att en detaljplan ska vara utformad med skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Det intresse som ska beaktas inom ramen för denna bestämmelses tillämpning är alltså i första hand den pågående markanvändningen (se NJA 2023 s. 642 ”Åkers Runö”, punkt 12).

Den del av M.S.s fastighet som skulle belastas av servitutsåtgärderna är i dag allmän plats (lokalgata). Den pågående markanvändningen är i det här fallet därmed inte knuten till något tydligt enskilt intresse även om kommunen i detta fall inte är huvudman för allmän plats i detaljplanen. Beslutet att anta detaljplanen står således inte i strid med 4 kap. 36 § PBL.

T.v. Gällande detaljplan med pågående markanvändning allmän plats (lokalgata) för området som berörs av servitut för skidlift. T.h bild med fastigheterna C (blå) och D från lantmäteriets Min karta. För huvuddelen av fastigheten C gäller markanvändning för hotell eller fritidslägenheter (K ) som inte ändras.

Sid 11

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

För att bedöma om det intrång i egendomsskyddet som M.S. gjort gällande är proportionerligt är det emellertid inte tillräckligt med en prövning enligt 4 kap. 36 § PBL.

Det står klart att servituten enligt föreslagna fastighetsindelningsbestämmelser skulle belasta M.S.s fastigheter och därmed innebära ett intrång i hennes egendomsskydd. Vad bolaget har anfört om att servituten på ett objektivt plan skulle utgöra en förbättring för henne saknar härvid betydelse. Det saknar vidare betydelse att servituten inte bildas genom detaljplaneläggningen, utan att deras bildande också förutsätter en lantmäteriförrättning. Sammantaget innebär detta alltså att M.S. behöver tåla fastighetsindelningsbestämmelserna om servitut på hennes fastigheter endast om det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

T.v. del av plankartan som visar servitutsområde för expresslift ( a ) och vägtrummor ( a ) i förhållande till allmän plats (lokalgata och natur) som till berör klagandes fastigheter C och D samt A (som ägs av bolaget). T.h. del av den illustration som hör till berört planområde.

För att proportionalitetsprincipen ska få fullt genomslag behöver prövningen i det här fallet därför göras enligt den allmänna, kompletterande bestämmelsen i 2 kap. 1 § PBL och enligt 2 kap. 15 § regeringsformen. Av den sistnämnda bestämmelsen följer att ingen kan tvingas tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Sid 12

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

Proportionalitetsbedömningen omfattar en prövning i tre led: Prövningen avser om det aktuella ingreppet är ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet (ändamålsenlighet), om ingreppet är nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet eller om det finns likvärdiga, mindre ingripande alternativ (nödvändighet) och slutligen om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening). (Se t.ex. rättsfallet ”Parkfastigheten” NJA 2018 s. 753 p. 22 och 23.)

Av samma skäl som mark- och miljödomstolen anser att servitutsåtgärden avseende ” rätt att behålla, underhålla och förnya vägtrummor ” krävs för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse och att det alltså är ett proportionerligt intrång i M.S.s egendomsskydd.

När det gäller servitutsåtgärden avseende ” rätt att anlägga, underhålla och förnya skidlift ovan mark ” gör följande bedömning.

Liksom mark- och miljödomstolen konstaterat innebär endast det faktum att expressliften kommer att ägas av en enskild aktör inte att den per automatik skulle sakna allmänt intresse. Av förarbetena till 2 kap. 15 § regeringsformen framgår att det finns ett visst utrymme att begränsa en ägares möjligheter att fritt använda sin egendom till förmån för en enskild, dock endast när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Ett sådant intresse kan vara att kunna ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv. Vad som är ett angeläget allmänt intresse måste till slut i viss mån bli föremål för en politisk värdering där hänsyn då även måste tas till vad som är godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle. (Se prop. 1993/94:117 s. 48.)

Planområdet ligger i ett område som ingår i ett riksintresse för friluftslivet enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och riksintresse för rörligt friluftsliv enligt 4 kap. 2 § miljöbalken (Åreskutan). I den gällande detaljplanen är merparten av planområdet planlagt som skidområde. I översiktsplanen har kommunen pekat ut besöksnäringen som sin basnäring och det framgår att det aktuella området har särskilt bra förutsättningar för att utveckla besöksnäringen i större skala. Även stora arrangemang och event kopplade

Sid 13

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

till besöksnäringen pekas ut som mycket viktiga för näringslivets och kommunens tillväxt. Kommunen har anfört att besöksnäringen är beroende av anläggningar av det slag som berörda planer möjliggör och att dessa behövs för att kommunen ska kunna utvecklas. Det kan således konstateras att skidåkning har en särställning i området och är av central betydelse för Åre kommun och att det kommer till tydligt uttryck i kommunens översiktsplan. Vid en sammanvägd bedömning anser Mark- och miljööverdomstolen därför att expressliftens uppförande på angiven plats har ett sådant nära samband med kommunens möjligheter att fortsätta utvecklas som skidort och även får anses förbättra allmänhetens tillgång till ett rörligt friluftsliv att den är att bedöma som ett angeläget allmänt intresse. Åtgärden är således ändamålsenlig.

Vad gäller frågan om åtgärden är nödvändig, har kommunen och bolaget redogjort för varför placeringen av liften måste ske på det sätt som föreslås i detaljplanen. Kommunen har bl.a. tagit hänsyn till terrängförhållandena norr om planområdet som begränsar möjligheterna till liftens placering. Bolaget har angett att den sträckning som valts är den som klarar vindförutsättningarna bäst och medför minst påverkan på miljö och omgivning samt möjliggör säker skidåkning. Enligt de intyg som bolaget gett in från Svenska skidförbundet och FIS ( International Ski and Snowboard Federation ) är det också viktigt av bl.a. säkerhetsskäl att behålla det nuvarande skidområdets bredd vid infarten till målområdet i anslutning till den alpina nationalarenan vid tävling. Det har inte framkommit någon anledning för att ifrågasätta dessa skäl. Att placera skidliften enligt detaljplanen bedöms därför vara nödvändigt för att kunna tillgodose de ovan beskrivna ändamålen med servitutsåtgärden. Vad bolagets VD uppgett i möte med M.S.s ombud föranleder inte någon annan bedömning.

Frågan är då hur M.S.s intresse av att intrång i egendomsskyddet inte sker ska vägas mot den grad av allmänt intresse som finns för servitutsåtgärden, dvs. om intrånget är proportionerligt i strikt mening. M.S.s intresse ligger främst i det starka intresse som alltid finns av att inte utsättas för tvångsförfoganden avseende egendom. Marken är emellertid redan i den gällande detaljplanen planlagd som allmän plats (lokalgata) och ligger i omedelbar närhet till befintlig nedfart med målområde. Servitutet för skidlift sträcker sig ovan mark över en mycket begränsad del av hennes

Sid 14

SVEA HOVRÄTT DOM P 6436-24

fastigheter och det kan inte förutses annat än att hon kommer att kunna använda sina fastigheter på samma sätt som tidigare. Utifrån mer praktiska överväganden kan hennes intresse av det område som servitutet omfattar därför inte anses vara särskilt starkt. Det allmänna intresset av att kunna fortsätta utveckla besöksnäringen i kommunen och att utöka allmänhetens tillgång till skidsystemet får mot den bakgrunden anses väga tyngre än den begränsning som det innebär för M.S.s egendomsskydd.

finner sammantaget att fastighetsindelningsbestämmelserna i detaljplanen inte kommer i konflikt med M.S.s egendomsskydd. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och nämndens beslut fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, tekniska rådet Ewa Andrén Holst, hovrättsrådet Elisabeth Hartley, referent, och tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock.

Föredragande har varit Sofia Gunnarsson.

Bilaga A

Sid 1 (28)

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18 meddelad i Östersund

PARTER Klagande M.S.

Ombud: T.S. Motparter 1. Samhällsbyggnadsnämnden i Åre kommun Ombud: C.A. 2. SkiStar AB Ombud: T.U. ÖVERKLAGAT BESLUT Samhällsbyggnadsnämnden i Åre kommuns beslut den 14 september 2023 i ärende nr PLAN.2022.40/214, SBN § 95, se bilaga 1 SAKEN Detaljplan för byggnation av ny expresslift på fastigheterna A och B , Åre kommun _____________

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen upphäver Samhällsbyggnadsnämnden i Åre kommuns beslut den 14 september 2023 i ärende nr PLAN.2022.40/214, SBN § 95, att anta detaljplan för A och B . _____________

Sid 2

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

BAKGRUND Samhällsbyggnadsnämnden i Åre kommun (nämnden) beslutade den 14 september 2023 att anta ändring av två detaljplaner för byggnation av ny expresslift på fastigheterna A och B (dnr PLAN.2022.40/214, SBN § 95). Syftet med ändringen av detaljplanerna är att möjliggöra utveckling av skidområdet genom tillförande av en ny expresslift. Planändringarna berör gällande detaljplaner 2321-P05/17 samt 2321-P16/2.

M.S. (klaganden) har överklagat beslutet till mark- och miljödomstolen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län (länsstyrelsen) har den 5 oktober 2023 vid en prövning enligt 11 kap. 10 § plan- och bygglagen (2010:900, PBL) beslutat att inte överpröva kommunens beslut att anta detaljplanen.

Mark- och miljödomstolen har den 4 april 2024 hållit sammanträde och syn i målet.

YRKANDEN M.M. M.S. har i första hand yrkat att beslutet upphävs i dess helhet och i andra hand att det upphävs till viss del eller ändras på annat sätt som befinns lämpligt i enlighet med de grunder och övriga omständigheter som framställs och åberopas gällnade bl.a. intrång och byggande för nära C och D . Därvid ska särskilt de inskränkningar som planerats för dessa fastigheter föranleda justeringar för det fall planen inte i sin helhet upphävs. Hon har även yrkat att domstolen håller sammanträde i målet.

Nämnden och SkiStar AB (SkiStar) anser att överklagandet ska avslås.

UTVECKLING AV TALAN M.S. anför bl.a. följande till stöd för talan.

Sid 3

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

Delegationsfrågan Eftersom SkiStars planerade expresslift är av större vikt för kommunen ska beslutet tas av kommunfullmäktige. Aktuell detaljplan innebär en för orten Åre stor och betydelsefull byggnation. Tidigare har översvämningar inträffat på grund av underlåtenhet från kommunens sida att kräva av SkiStar att planera för att undvika problem med erosion, översvämning och ras, vilket i sin tur lett till enorma skador i samhället och visar att planeringsmisstag kan orsaka att byggnader kan raseras och att livsfarliga olyckor kan ske. Som Statens Geologiska Institut (SGI) varnat för kan de planeringsmisstag som skett gällande nu aktuell detaljplan medföra att liftstolpar knäcks och att även andra omfattande olyckor sker. Allt detta beror t.ex. av att detaljplanen utgår ifrån att stolparna, som bär expressliften, inte ska placeras på berg utan på gravitationsfundament. Därmed borgar planen för stora risker som inte är tillåtna och som SGI för sin del menar bygger på felaktiga/otillräckliga utredningar. SGI utpekar flera allvarliga förbiseenden som medför att detaljplanen inte kan genomföras som den är beskaffad enligt nämndens beslut. Detaljplanen är därmed av större vikt och/eller av principiell beskaffenhet med tanke på de risker och faror för personer som vistas i närheten. SGI varnar för att den undermåliga planeringen kan leda till att aktuella liftstolpar knäcks och faller ned där människor bor eller rör sig. Såväl avvikelserna från SGI:s synpunkter som det förhållandet att stora skaderisker synes föreligga, som inte beaktats av nämnden i det arbete som föregått aktuellt antagandebeslut, innebär att det aktuella beslutet ska undanröjas därför att det borde ha handlagts av kommunfullmäktige (jfr MÖD 2012:31).

Äganderättens och likabehandlingsprincipens okränkbarhet enligt föreliggande tvingande regler Kommunen har inte respekterat gällande överställda regler om skyddet för äganderätten och likabehandlingsprincipen. Det är uppenbart att de största felen i aktuell detaljplan är att kommunen kränkt klagandens äganderätt av C och D . Det viktiga och avgörande i detta sammanhang är att ingen får negativt särbehandlas gentemot en annan när båda parter är enskilda rättssubjekt. Att SkiStar är ett börsnoterat företag får inte leda till positiv särbehandling bara för att klaganden är en fysisk person. Och det allra viktigaste är att det aktuella projektet

Sid 4

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

gäller enbart ett enskilt intresse och inte - som Åre kommun indirekt försöker få det till - något allmänt intresse. Utifrån det faktum att verksamheten som bedrivs av SkiStar sker med vinstintresse medför det att något allmänt intresse inte kan anses vara för handen på ett sätt som påverkar skyddet för äganderätten. De delar som enligt detaljplanen innebär att SkiStar utan klagandens medgivande skulle ha rätt att förvärva eller på annat sätt nyttja dennes mark är därmed strängt förbjudna. Det är fråga om mycket allvarliga kränkningar av klagandens äganderätt som därmed medför att aktuell detaljplan helt måste undanröjas. Klaganden hänvisar härvid till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med tillhörande tilläggsprotokoll (EKMR) och Lissabonföredragets rättighetsstadga.

Säkerhetsaspekter som de beaktats i detaljplanearbetet Kraven i PBL innebär att miljöbalken i flera viktiga avseende obligatoriskt ska beaktas. Enligt 4 kap 34 § PBL ska, eftersom det är fråga om en skidlift som delvis anläggs utanför hittills föreliggande anläggning, redovisningen följa 6 kap. 11-12, 16, 35 § 1-7, 36, 37 och 43 §§ miljöbalken.

Undersökning om betydande miljöpåverkan Det som i miljöbalken anges som en nödvändig miljökonsekvensbeskrivning (MKB) avfärdas genom det som kommunen framlagt och som benämnes ” Undersökning om betydande miljöpåverkan ” . Här har kommunen bl.a. konstaterat att flera allvarliga miljökonsekvenser föranleds av expressliftens anläggande. Kommunen har dock mot sitt eget konstaterande och i strid med att byggnationsområdet utvidgats, ändå bortsett från de krav som följer av miljöbalken.

Särskilt värt att notera är att det anges att det finns risk att projektet innebär instabilitet i mark- eller de geologiska grundförhållandena: risk för ras, skred etc. och att det finns risk att projektet innebär förändrade sedimentationsförhållanden i vattendrag, sjö. Det som här noterats har sedan till stor del förbisetts och lett till att det som enligt undersökningen skulle utredas ytterligare sedan aldrig utretts. Kommunen har på detta sätt tydligt åsidosatt de krav som miljöbalken ställer och

Sid 5

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

som entydigt brutits enligt redogörelsen av paragrafer ovan. Vidare noterar kommunen risk för förändring av grundvatten- och ytvattenkvaliten samt att planförslaget innebär att miljökvalitetsnormer för vattenförekomster riskerar att överskridas.

Utredningen åberopar en regel i 2 kap 4 c § plan- och byggförordningen (2011:338, PBF) som dock enbart är tillämplig om skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande anläggningar antingen anläggs inom ett område som redan har tagits i anspråk för ett sådant byggnadsverk eller ändras. Felet med kommunens resonemang är att anläggandet inte sker inom ett område som redan har tagits i anspråk. Det som detaljplanen medför är att ny mark tillhörig C och D tas i anspråk trots att dessa fastigheter inte redan tillhör det aktuella skidområdet. Därför är aktuell undantagsbestämmelse inte tillämplig. Utredningen ger stöd för att en MKB skulle ha genomförts. Den miljöpåverkan som anläggandet av expressliften medför är synnerligen besvärande för C och D . Slutsatsen i utredningen är således gravt felaktigt. Denna slutsats i utredningen om betydande miljöpåverkan är således, oavsett övriga felaktiga förfaranden, tillräcklig för att aktuell detaljplan ska underkännas.

Lokaliseringsfrågan Klaganden har vid flera tillfällen begärt att detaljplaneförslaget ska innehålla en exakt lokalisering av den planerade expressliften vilket dock kommunen vägrat. På olika kartor har distansen till huvudhuset på C ritats in på olika sätt och med olika mått. Att de aktuella kartorna inte helt överensstämmer med Lantmäteriets kartor medför att de aktuella felen som detaljplanen bygger på förstärks och med uteblivna lokaliseringsuppgifter synes avse att öka problemen för och planerade intrång på C och D . Alla uppgifter i en detaljplan ska vara korrekta. När uppgifter skiljer sig åt mellan en detaljplan och Lantmäteriets uppgifter är det givetvis Lantmäteriets uppgifter som har företräde.

Sid 6

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

Dagvattenutredningen Dagvattenutredningens antaganden om att befintliga trummor har tillräcklig kapacitet att avleda dagvatten från utbredningsområdet även efter genomförandet av planerad exploatering medför - särskilt i perspektiv av tidigare översvämningar - att flödesberäkningarna är för optimistiska. En sådan optimism är särskilt allvarlig och för fastigheterna C och D synnerligen allvarlig. Dessa fastigheter har även på senare år drabbats av översvämning som dränkt källaren i huvudhuset. Framförallt trumma 6 har visat sig kunna brädda och medföra översvämning på C och D . Denna trumma är placerad nära liftstolpe 3. Detta att trumma 6 ger en risk för ras för liftstolpe 3 har inte tillräckligt beaktats. Inte heller har något föreslagits som åtgärd för att undvika en sådan bräddning eller att skador uppstår på C . Även bräddning av trumma 7 kan ge allvarliga skador på C . Klaganden menar således att - för det fall aktuella avverkningar sker och liften anläggs på planerat sätt - det innebär stor risk för skador på C och D genom bräddning av trumma 6. De branta backarna och de lösa jordlagren medför bortspolningsrisk som kan ge katastrofala effekter för de byggnader och annat i terrängen som ligger nedströms de avverkningar som sker och skett för aktuell expresslift. För att åtgärderna ska vara lagenligt planerade krävs således en mer realistisk bedömning.

Markradarundersökning SGI har noggrant varnat för hur på det planerade sättet löst förankrade stolpar kan orsaka skada och direkt katastrof. Orsaken till detta är det som beläggs i markradarundersökningen och som visar att underlaget för de aktuella gravitationsfundamenten är mellan tio och 20 meter av jord. Morän eller andra jordarter medför vid översvämning och stora flöden att – precis som SGI varnar för – stolparnas fundament kan orsaka att stolparna raseras och till och med kan knäckas. Detaljplanen har inte beaktat detta. Konklusionen i undersökningen bekräftar SGI:s synpunkter om att ytterligare väsentligt mer noggranna utredningar måste vidtas.

Sid 7

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

Samrådsredogörelse Länsstyrelsen menar att frågor som berör byggnadsverkens lämplighet och människors hälsa måste lösas på ett tillfredsställande sätt i enlighet med vad som anges nedan innan ett antagande sker av detaljplanen. Detta har inte skett. Länsstyrelsens uttalanden om rinnvägar visar på att MKB inte kan underlåtas även av faktiska och ytterst påtagliga skäl. Länsstyrelsen hänvisar vidare till SGI:s omfattande synpunkter. Lantmäteriet har vidare lämnat synpunkter om att viktiga uppgifter förbigåtts så att planen inte kunnat närmare bedömas.

Granskningsutlåtande Kommunen har i granskningsutlåtandet vidhållit de fel och lagstridiga bedömningar/beslut som tagits tidigare i förfarandet. Därmed är allt som ovan angivits fortvarande aktuellt och skäl till undanröjande av detaljplanen. Klaganden fortsätter med att särskilt kommentera det som granskats vad gäller länsstyrelsen, SGI och Lantmäteriet. Kommunen bortser från länsstyrelsens synpunkter angående risker för ras, skred och slamströmmar samt SGI:s yttrande och vill i strid med gällande lagar och regler att detta beaktas i bygglovsskedet.

SGI har flera mycket allvarliga synpunkter som medför att risk för ras, skred, erosion och geotekniska problem föreligger som därmed utgör allvarliga lagbrott och som inte hanterats korrekt enligt gällande lagar för en detaljplans upprättande. I sitt senaste yttrande (den 14 april 2023, diarienummer 5.1-2210-0993) har speciellt det förhållandet kommenterats, att SGI saknar bilder och dimensioneringsunderlag för befintliga sedimentationsdammar i Lundsgårdsbäcken. Det krävs för att kunna bedöma om de har den funktionalitet som beräkningarna förutsätter, att det bör utredas och säkerställas att även alternativa rinnvägar vid höga flöden är erosionsskyddade, att vägtrumman under E14 klarar ett 50-årsflöde, att det saknas åtgärder för att förhindra översvämning nedströms och bortspolning av trumman, att det saknas beräkningar och underlag som visar att lokalstabiliteten mot Lundsgårdsbäcken i läge för liftstolparna är betryggande, att en höjning av stabiliteten mot Lundsgårdsbäcken föreslås utföras med en kulvertering av bäcken, att det saknas en utredning och beskrivning av konsekvenser i händelse av en

Sid 8

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

igensatt kulvert (på grund av jordmassor, träd, grenar som transporteras av en slamström), att grundläggning och stabilitet för fundamenten till liftstolparna bör säkerställas i detaljplanen och att en skötselplan upprättas för samtliga åtgärder inklusive erosionsskydd. Sammanfattningsvis har kommunen undvikit att i flera viktiga och helt avgörande avseenden för detaljplanens lagenlighet följa de regler som är till för att undvika allvarliga olyckor. Det gäller allt från bestämmelser om sedimentsfällor och erosionstrappor till stabilitetsberäkningar som är till för att skydda personer som vistas nära den planerade expressliften.

I de delar detaljplanen kränker kraven för skydd av äganderätten är Lantmäteriets synpunkter inte med gällande lagstiftning överensstämmande. Fastighetsbildningslagens regler är utifrån detaljplanens utformning och syften inte i enlighet med aktuella numera entydigt gällande överställda regler. Därför ska även av detta skäl detaljplanen undanröjas. Att fastighetsindelningsbestämmelsen för skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande anläggningar skulle belasta även C och D är helt i strid med överställda regler i regeringsformen, Europakonventionen och Rättighetsstadgan. Detaljplanen bygger helt på en negativ särbehandling av ägaren av C och D i förhållande till SkiStar och utgör därmed allvarliga kränkningar av skyddet för äganderätten. Detta gäller även för servitut avseende skidlift, vägtrummor, gemensamhetsanläggningar och andra dylika frågor.

11Privatperson 11 I övrigt hänvisas till och åberopas de synpunkter från klaganden som anförts i skrivelserna av den 11 april och den 29 juni 2023.

Avslutning Ett av de viktigaste felen i aktuellt planarbete är att en MKB med upprättande av möjliga alternativ och beaktande av alternativa lösningar helt förbigåtts. Detta ger ingen rätt att kränka klagandens äganderätt, särskilt som även SkiStar är ett enskilt rättssubjekt precis som klaganden.

M.S. framför även synpunkter på bl.a. buller, trafiksäkerhet etc.

Sid 9

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

Nämnden har beretts tillfälle till yttrande över överklagandet, och särskilt frågan om detaljplaneläggningen skett för ett allmänt eller enskilt intresse. Nämnden har därvid bl.a. anfört följande.

Avvägning mellan allmänna och enskilda intressen Planområdet omfattas av riksintresse för friluftsliv FZ6 Åreskutan med bl.a. intresseaspekterna utförsåkning och turåkning. Detaljplanen är antagen i enlighet med tidigare värdebeskrivning för riksintresset, SNV 1989-03-20 dnr 200-1663-82, men överensstämmer också med den nya värdebeskrivningen (2023-09-05).

I värdebeskrivningen från 1989 beskrivs området med utsökta förutsättningar för utförsåkning, Sveriges alpina centrum och stort antal vandringsleder. Utomordentligt goda kommunikationer och stora P-platser i direkt anslutning till kalfjället. Värdeområdet för riksintresset är lättåtkomligt naturområde med utmärkta förutsättningar för skidsport och vandring. Den uppdaterade värdebeskrivningen från 2023 beskriver att området som helhet under vintertid har särskilt goda förutsättningar för alpin skidåkning, snowboard, längd-, tur- och topptursskidåkning samt skoteråkning längs leder. Värdebeskrivningen pekar ut riksintresse Åreskutan som ett av Sveriges mest tillgängliga, attraktiva och välbesökta alpina centrum. Lättåtkomligt, tillrättalagt och i delar förhållandevis orört fjällområde med utmärkta möjligheter till såväl högkvalitativa friluftsupplevelser som- aktiviteter, året runt, i tilltalande och omväxlande natur- och kulturmiljöer. Åtgärder som behövs för att bevara områdets värden är bl.a. underhåll och skötsel av befintliga och eventuella nytillkommande anläggningar för friluftsaktiviteter och/eller upplevelser. Möjligheter att utveckla områdets värden är utveckling av infrastruktur för friluftsaktiviteter och/eller upplevelser och samhällsutveckling som går i linje med såväl värnandet av riksintressets friluftsvärden som gällande hållbarhetsmål, miljömål, friluftsmål m.m.

Kommunen har i planarbetet gjort bedömningen att det finns en rimlig balans mellan nyttan av planändringen och de konsekvenser som beslutet får för motstående enskilda intressen, detta i enlighet med den s.k.

Sid 10

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

proportionalitetsprincipen. Kommunens bedömning är således inte att SkiStar som företag är ett allmänt intresse utan att åtgärden som föreslås, expressliften, gynnar ett utpekat riksintresse och främjar besöksnäringen som allmänt intresse i Åre. Avvägningen mellan alpin skidåkning, som ingår i riksintresset för friluftsliv och främjar besöksnäringen såsom allmänt intresse, har bedömts väga tyngre än det enskilda intresset för C .

Efter lämplighetsprövning av marken och lokalisering gör kommunen bedömningen att föreslagen placering av liften i det redan ianspråktagna skidsystemet medför en god hushållning av mark samtidigt som ett allmänt intresse genom besöksnäringen också främjas.

Att skidåkning via skidsystemet kräver ekonomiska resurser och inte är tillgänglig för de som inte betalat för aktiviteten är en social aspekt som bör lyftas i sammanhanget. Besöksnäringen, som är Åres största areella näring bidrar dock till att främja och tillgängliggöra riksintresset för friluftsliv. Det allmänna intresset är inte SkiStar som företag eller exploateringen av den enskilda liften i ett vinstintresse, utan utvecklingen av kommunens besöksnäring genom en utveckling av det alpina centrumet som Åre utgör. Expressliften kan bidra till en förbättrad tillgänglighet av friluftslivet på Åreskutan och utveckling av liftinfrastrukturen. Detta går i linje med riksintressets värdebeskrivning och möjligheter till utveckling. Kommunens bedömning är att expressliften främjar riksintresse för friluftsliv och även det rörliga friluftslivet.

Alternativ placering/lokaliseringsfrågan Kommunen har i bedömningen av lokalisering tagit hänsyn till den avverkning som genomförts norr om planområdet och som begränsar möjligheterna till liftens placering. Liftgatan som fortsätter norr om planområdet är redan avverkad och utgör en begränsning i frågan om alternativa placeringar. Placeringen av liftstolpar och dalstation inom detaljplanen begränsas också av den liftgata som är avverkad. En bredare avverkning i ett redan utsatt område är inte heller lämplig att utföra ur

Sid 11

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

avrinnings- och stabilitetsperspektiv och bedöms medföra mer påverkan än den nu föreslagna placeringen.

SkiStar har beretts tillfälle till yttrande över överklagandet, och särskilt frågan om detaljplaneläggningen skett för ett allmänt eller enskilt intresse. SkiStar har därvid anfört i huvudsak följande. SkiStar delar i allt vad kommunen anfört under planprocess och i målet. SkiStar noterar därtill att den sakägare som besvärar sig över planen berörs i ytterligt begränsad omfattning av den planlagda verksamheten. Det rör sig om ett område i luften för vajer och liftkorg på en del av fastigheten som är avsatt för naturändamål. Det ringa enskilda intresse som berörs kan inte föranleda någon annan bedömning än den kommunen gjort avseende möjligheten att anta detaljplan. SkiStar noterar därtill att den nu överklagade planen i allt väsentligt motsvarar sedan tidigare gällande plan för området med en viss förskjutning i västlig riktning för liftområde. Vidare att de synpunkter klaganden anför i överklagandet till den absolut övervägande delen rör allmänna intressen som länsstyrelsen har att bevaka. SkiStar noterar då även att länsstyrelsen inte haft någon invändning mot planen i dess slutliga utformning. Skäl att komma till annan slutsats saknas. Vad SGI anfört i fråga om stabilitet m.m. har inte heller föranlett någon slutlig invändning från vare sig SGI eller länsstyrelsen och SkiStar noterar att de omständigheter som berör stabilitet kan och ska hanteras i bygglov. Något hinder mot planläggning finns inte heller i denna del och det bör vidare inte vara vare sig lämpligt eller möjligt att reglera en sådan fråga i detaljplan. Möjligheten finns att uppföra avsedda anläggningar på ett även i detta avseende säkert sätt och det är för planläggning tillräckligt.

M.S. har beretts tillfälle till yttrande över nämndens och SkiStars yttranden, och därvid anfört i huvudsak samma omständigheter som i överklagandet.

SkiStar har gett in ett ortofoto till domstolen och anfört att placeringen av liften är vald även med utgångspunkt i att en mer östlig placering skulle omöjliggöra tävlingsverksamheten på såväl nationell som internationell nivå.

Sid 12

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

DOMSKÄL Klagorätt M.S. anses berörd av beslutet såsom ägare till två fastigheter inom planområdet. Vidare har hon före utgången av granskningstiden framfört synpunkter som inte har blivit tillgodosedda. Hon har därför rätt att överklaga.

Allmänna utgångspunkter för mark- och miljödomstolens prövning Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten, se 1 kap. 2 § PBL. Det är alltså kommunen som, inom vida ramar, avgör hur bebyggelsemiljön ska utformas i kommunen.

Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta en detaljplan ska, enligt 13 kap. 17 § PBL, endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna. Finner den överprövande myndigheten att detaljplanen strider mot någon rättsregel ska beslutet att anta detaljplanen upphävas i sin helhet om inte kommunen medgett att viss del upphävs eller ändras på annat sätt. Någon möjlighet att pröva alternativa utformningar av detaljplanen finns inte. Ändringar som har ringa betydelse får göras utan kommunens medgivande.

Domstolens prövning stannar i många fall vid en bedömning av om beslutet att anta en detaljplan ligger inom ramen för det handlingsutrymme som reglerna i PBL ger kommunen. Hänsyn ska tas till både allmänna och enskilda intressen (se 2 kap. 1 § PBL). Vid en avvägning mellan dessa intressen ska skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande (se 4 kap. 36 § PBL). De avvägningar som kommunen har gjort mellan olika samhällsintressen blir, om kommunen har hållit sig inom sitt handlingsutrymme, inte föremål för överprövning (se MÖD 2014:12).

Det är framförallt om en kommun i sin bedömning gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda intressen eller motstående enskilda och allmänna intressen eller om kommunen förfarit formellt felaktigt vid handläggningen av

Sid 13

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

planärendet som ett upphävande av detaljplanebeslutet blir aktuellt (se prop. 2009/10:215 s. 88 samt MÖD 2014:12). Prövningen avser inte om kommunen valt den bästa lösningen för att uppnå målsättningen med planarbetet utan endast om den valda lösningen uppfyller lagens krav.

Vissa allmänna intressen, såsom miljökvalitetsnormer, upphävande av strandskydd, riksintressen, hälso- och säkerhetsfrågor samt frågor om risken för olyckor bevakas i första hand av länsstyrelsen under planprocessen, i myndighetens funktion som regional planmyndighet, och genom länsstyrelsens möjlighet till överprövning av kommunens beslut att anta detaljplanen (se 11 kap. 10 och 11 §§ PBL). Länsstyrelsen förväntas ha tillgång till den särskilda sakkunskap som behövs för bedömningen och det saknas därför i många fall skäl för mark- och miljödomstolen att frångå länsstyrelsens bedömning. Det finns dock inget som hindrar domstolen från att göra en annan bedömning (se t.ex. MÖD 2014:12 och MÖD 2016:13).

Kommunstyrelsen tog beslut om positivt planbesked den 4 maj 2022 (dnr PLAN.2022.7) (planbeskrivningen s. 8). Det är således detta datum som utgör planstart och styr vilka bestämmelser och lydelser av bestämmelser som blir tillämpliga.

Formella invändningar Betydande miljöpåverkan M.S. har invänt att detaljplanen inte föregåtts av tillräcklig utredning och att en MKB borde ha upprättats bl.a. på grund av att skidlift nämns i 4 kap. 34 § PBL. Hon har även gjort gällande att kommunen har tillämpat 2 kap. 4 c § PBF felaktigt vid bedömningen av huruvida planförslaget bedöms medföra betydande miljöpåverkan.

Av såväl miljöbalken som PBL följer att kommunen ska undersöka om en plan kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (se 6 kap. 5 § miljöbalken och 5 kap. 11 § PBL). Undersökningen ska ske på det sätt som anges i 6 kap. 6 § miljöbalken och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den bestämmelsen,

Sid 14

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

dvs. i 5 § miljöbedömningsförordningen (2017:966). Av 4 kap. 34 § PBL följer att en mer omfattande beskrivning av miljökonsekvenserna ska göras i det fall planen kan antas innebära en betydande miljöpåverkan när den tas i anspråk för vissa förtecknade verksamheter eller åtgärder i enlighet med vad som sägs i 2 kap. 5 § PBF. Som en följd härav ska undersökningen av om planen medför en betydande miljöpåverkan göras utifrån de kriterier som framgår av 10 § 1-3 och 11-13 §§ miljöbedömningsförordningen. Vid bedömningen ska samråd med länsstyrelsen ske och slutsatsen ska redovisas i ett särskilt beslut (se 6 kap. 7 § miljöbalken och 5 kap. 11 a § PBL). Om en betydande miljöpåverkan kan antas, ska redovisningen i planbeskrivningen beträffande miljökonsekvenserna ha det innehåll som följer av 6 kap. 11 – 12 och 16 §§ miljöbalken. Om en betydande miljöpåverkan kan antas på grund av att planområdet får tas i anspråk för en av de i 4 kap. 34 § PBL förtecknade verksamheterna ska redovisningen också uppfylla kraven i 6 kap. 35 § 1-7, 36, 37 och 43 §§ miljöbalken (se 4 kap. 34 § PBL). Även i de fall en MKB inte har upprättats bör kommunens ställningstagande när det gäller planens miljöpåverkan redovisas som en del av planens konsekvenser (se prop. 2009/10:170 s. 215). Ett bristfälligt beslutsunderlag kan vara skäl för att ett beslut att anta en detaljplan inte kan godtas (se t.ex. s dom den 19 maj 2019 i mål nr P 4498-18).

Mark- och miljödomstolen konstaterar att kommunen genomfört en undersökning i frågan om huruvida ett genomförande av detaljplanen kan antas medföra en sådan betydande miljöpåverkan att en miljöbedömning med tillhörande MKB behöver göras. Kommunen har kommit fram till att en miljöbedömning inte behöver göras. Av dokumentet ”Undersökning om betydande miljöpåverkan” framgår bl.a. följande.

Sid 15

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

Av planbeskrivningen s. 10 framgår vidare bl.a. att de risker som identifierades under undersökningen om betydande miljöpåverkan berör påverkan på natura 2000område, risk för ras och skred, förändringar på ytvattenkvalitet och sedimentationsförhållanden samt risk för att miljökvalitetsnormer för vattenförekomst överskrids. Vidare framgår att kommunen utifrån undersökningen gjort bedömningen att riskerna kan elimineras eller minskas till acceptabla nivåer genom åtgärder som säkerställs i detaljplanen.

Mark- och miljödomstolen gör följande överväganden.

Undantaget i 2 kap. 4 c § PBF gäller om det ska anläggas ytterligare en skidbacke, skidlift eller linbana eller om ett sådant byggnadsverk ska ändras inom ett område som redan har tagits i anspråk för sådana byggnadsverk. En förutsättning är dock bl.a. att det nya eller ändrade byggnadsverket är av begränsad omfattning i förhållande till de byggnadsverk som sedan tidigare finns på platsen (se första punkten i bestämmelsen). Om bestämmelsen inte är tillämplig ska det istället göras en individuell bedömning av om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte (jfr Fm 2021:3 s. 13). Domstolen konstaterar att kommunen - trots att den funnit att bestämmelsen är tillämplig - ändå gjort en bedömning av om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Domstolen utreder därför inte M.S.s invändning angående bestämmelsens tillämplighet närmare.

Mark- och miljödomstolen prövar nu om den undersökning som gjorts är tillfyllest. Domstolen noterar inledningsvis att det av utredningen i målet framgår att undersökningen om planens genomförande kan medföra betydande miljöpåverkan har gjorts utifrån de kriterier som finns i bilaga 2 och 4 till miljöbedömningsförordningen (planbeskrivningen s. 10). Det kan utifrån denna skrivning ifrågasättas om kommunen vid sin undersökning av betydande miljöpåverkan tillämpat förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar (se 2 kap. 5 § PBF i dess ursprungliga, nu ej gällande, lydelse [2011:338]). Om så är fallet har kommunen tillämpat fel bestämmelser vid

Sid 16

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

undersökningen, vilket utgör en brist i handläggningen. Bestämmelserna i den tidigare förordningen överensstämmer emellertid i materiellt hänseende i allt väsentligt med nu gällande bestämmelser. Såvitt domstolen har uppfattat har det i målet inte heller ifrågasatts att kommunen uppfyllt sina skyldigheter i denna del. Domstolen finner vidare att kommunens utredningar vad gäller detaljplanens miljöpåverkan är tillräckliga. Mark- och miljödomstolen bedömer såldes, mot bakgrund av den utredning som finns i målet, att de krav som ställs på kommunen i fråga om undersökning m.m. vad gäller bedömningen av om genomförandet av detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, får anses ha uppfyllts.

Frågan är då om kommunen haft fog för sin bedömning. Bedömningen av om detaljplanen kan antas medföra betydande miljöpåverkan får relateras till den markanvändning som medges idag (jfr s dom den 19 juni 2013 i mål nr P 3495-13). Som framgått ovan är syftet med detaljplaneändringen att möjliggöra utveckling av skidområdet genom tillförande av en ny expresslift. Detta syfte stämmer vidare överens med gällande detaljplan, dvs. att möjliggöra för friluftsområde med skidbackar och skidliftar (planbeskrivningen s. 4 och 8). Planområdet utgörs till största del av befintligt skidområde vid Störtloppet och VM8:an (planbeskrivningen s. 5). Området är redan ianspråktaget för befintlig markanvändning (planbeskrivningen s. 35). Detaljplanen innebär enligt domstolen inte så stora förändringar att den kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Kommunen har vidare, som framgått ovan, bedömt att identifierade risker går att hantera i samband med genomförandet av planen. Det kan noteras att länsstyrelsen beslutat att inte överpröva kommunens beslut att anta detaljplanen. Domstolen gör alltså ingen annan bedömning än kommunen och länsstyrelsen. Det finns därför inte skäl att upphäva planen på den grunden att någon MKB inte har upprättats (jfr s dom den 10 mars 2017 i mål nr P 6599-16).

Delegation M.S. har anfört att det inte varit möjligt att delegera antagandet av detaljplanen till kommunstyrelsen eftersom detaljplanen är av principiell

Sid 17

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

beskaffenhet och av större vikt. Hon har härvid i huvudsak gjort gällande att planförslaget medför allvarliga risker i förhållande till människors hälsa och säkerhet.

En detaljplan ska enligt 5 kap. 27 § PBL antas av kommunfullmäktige men kan efter delegation av fullmäktige antas av kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden om planen inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

Uttrycket plan som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt omfattar sådana planförslag som ska handläggas enligt det förfarande som regleras i 5 kap. 7 § PBL (utökat planförfarande), dvs. planförslag som inte är förenliga med översiktsplanen eller länsstyrelsens granskningsyttrande över denna, är av betydande intresse för allmänheten eller i övrigt av stor betydelse, eller kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (se prop. 2016/17:151 s. 96). Delegationsmöjligheterna enligt 5 kap. 27 § PBL sammanfaller alltså med de kriterier som gäller för när utökat planförfarande ska tillämpas (se prop. 2016/17:151 s. 42). Med uttrycket ”av betydande intresse för allmänheten” avses sådana planförslag som kan antas angå en större krets människor som inte redan kommer att underrättas om planförslaget i egenskap av sakägare eller boende i eller i anslutning till planområdet. Med uttrycket ”av stor betydelse” avses sådana planer som omfattar större områden, planer som reglerar många motstridiga intressen, särskilt känsliga miljöer eller som är av principiellt intresse. Även sådana planer som kan komma att medföra allvarliga risker i förhållande till människors hälsa och säkerhet hänföras till denna kategori. Vid bedömningen av om planen är av stor betydelse bör i första hand beaktas om planen kan antas vara av stor betydelse för andra än berörda sakägare, t.ex. bostadsrättshavare och hyresgäster, inom eller i närheten av planområdet. Den omständigheten att planförslaget kan ha stor betydelse för en enskild sakägare innebär inte nödvändigtvis att planförslaget har stor betydelse från allmän synpunkt på så sätt som avses i paragrafen (se prop. 2013/14:126 s. 293-294).

Sid 18

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

Mark- och miljödomstolen gör följande överväganden. Aktuell plan har hanterats med standardförfarande (planbeskrivningen s. 3), och bör i enlighet med förarbetena därmed kunna delegeras. Domstolen har vidare, som framgått ovan, funnit att detaljplanen inte kan antas medför en betydande miljöpåverkan samt att det inte finns skäl att ifrågasätta att identifierade risker går att hantera i samband med genomförandet av planen. Inte heller i övrigt bedöms detaljplanen vara av sådant slag att ett utökat planförfarande krävts. Domstolen bedömer därmed att detaljplanen inte kan anses vara av sådan principiell beskaffenhet eller i övrigt av sådan större vikt som avses i 5 kap. 27 § PBL. Nämnden har således haft rätt att anta detaljplanen. Det saknas därmed skäl att upphäva detaljplanen på denna grund.

Mark- och miljödomstolens bedömning i sak Fastighetsrättsliga frågor Av planbeskrivningen framgår bl.a. följande. Servitut ska bildas enligt fastighetsindelningsbestämmelse, avseende rätt att anlägga, underhålla och förnya skidlift ovan mark till förmån för B som belastar C och A . Servitut ska även bildas enligt fastighetsindelningsbestämmelse, avseende rätt att behålla, underhålla och förnya vägtrummor till förmån för B som belastar C , D m.fl.

M.S. har, såsom det får förstås, anfört att de i planen föreslagna servitutsåtgärderna avseende vägtrummor och skidlift strider mot bl.a. egendomsskyddet enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Enligt domstolen måste frågan om proportionalitet prövas redan då fastighetsindelningsbestämmelserna och detaljplanen antas. Detaljplanen måste kunna genomföras och genomförandet kan endast säkerställas om det står klart att ianspråktagandet av enskildas mark uppfyller kravet på proportionalitet. Proportionalitetsprövningen har också stöd i PBL:s bestämmelser (se 2 kap. 1 § och 4 kap. 36 § andra stycket PBL). En prövning bör dock först ske avseende om åtgärderna uppfyller villkoren i fastighetsbildningslagen (1970:988, FBL) (jfr MÖD 2022:1).

Sid 19

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

Enligt 4 kap. 18 § PBL får kommunen i en detaljplan, om det behövs för genomförandet av en ändamålsenlig indelning i fastigheter eller för att annars underlätta detaljplanens genomförande, bl.a. bestämma de servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som ska bildas, ändras eller upphävas. En detaljplanebestämmelse om servitut eller liknande särskilda rättigheter ska vara förenlig med 3 kap. 1 § och 5 kap. 4 § första stycket FBL.

Enligt 3 kap. 1 § FBL ska fastighetsbildning ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar blir varaktigt lämpad för sitt ändamål.

Enligt 5 kap. 4 § första stycket FBL får fastighetsreglering ske under förutsättning att en lämpligare fastighetsindelning eller annars en mer ändamålsenlig markanvändning vinnes samt att fördelarna av detta överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför (båtnadsvillkoret).

Kommunen har funnit att servitutsupplåtelserna uppfyller villkoren för lämplig fastighetsbildning enligt 3 kap. 1 § och 5 kap. 4. § FBL. Det har enligt domstolen inte framkommit annat än att servitutsupplåtelserna är i överensstämmelse med dessa bestämmelser.

Av 2 kap. 15 § regeringsformen framgår att vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas att avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Ovan bestämmelse fick i allt väsentligt sin nuvarande utformning i samband med inkorporeringen av Europakonventionen. Då infördes bl.a. kravet på att tvångsförfoganden ska tillgodose angelägna allmänna intressen. I förarbetena anges vidare att den närmare innebörden av uttrycket angelägna allmänna intressen inte är möjligt att i detalj beskriva. Det är emellertid sådana ingrepp som är motiverade

Sid 20

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

med hänsyn till intresset av att kunna tillgodose allmänhetens berättigade krav på en god miljö och möjligheterna att kunna bevara och skydda områden som är av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt som i första hand åsyftas, liksom intresset av att kunna ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv. Även samhällets behov av mark för anläggande av vägar och andra kommunikationsleder m.m. måste givetvis kunna tillgodoses. Vad som är ett angeläget allmänt intresse måste till slut i viss mån bli föremål för en politisk värdering där hänsyn då även måste tas till vad som är godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle (se prop. 1993/94:117 s. 47 f.).

Av NJA 2018 s. 753 framgår att vid tvångsvisa åtgärder måste utöver en prövning enligt FBL dessutom göras en fristående proportionalitetsavvägning i tre led mellan allmänna och enskilda intressen. De två första leden – ändamålsenlighet och nödvändighet – beaktas i allt väsentligt vid en prövning enligt FBL. Regeringsformens regler om egendomsskydd – dvs. om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening) – tillgodoses däremot inte fullt ut (se NJA 2018 s. 753). Även om frågan i det aktuella målet rör bildande av servitut, snarare än marköverföring, så bedömer mark- och miljödomstolen att en proportionalitetsavvägning ska göras i detta fall. Enligt domstolens mening är utredningen i målet tillräcklig för en fullständig proportionalitetsprövning.

I NJA 2013 s. 350 motiverade Högsta domstolen att tvångsförvärv av enskild egendom till förmån för ett privat gruvföretag kunde godtas, bl.a. eftersom ”gruvdrift har sådan betydelse för landets ekonomi att ett ianspråktagande av mark för sådan verksamhet utan tvivel är i det allmännas intresse även om verksamhetsutövaren är ett enskilt företag”.

Servitutsåtgärden avseende ”rätt att behålla, underhålla och förnya vägtrummor” Servitutet skulle belasta M.S.s fastigheter C och D . Nämnden har bl.a. angett att utan rättighetsområdena för befintliga vägtrummor saknar B tillgång till och möjlighet att sköta anläggningarna med risk för att

Sid 21

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

de sätts igen. Vägtrummorna är en del av en större anläggning för dagvatten och är viktiga för dagvattenhanteringen i sin helhet för området (planbeskrivningen s. 39 f.). En ändamålsenlig och lämplig hantering av dagvatten är enligt domstolens bedömning ett angeläget allmänt intresse. I synnerhet i ett område inom vilket det under vissa tider finns risk för problem med erosion, översvämning och ras, vilket i sin tur kan leda till stora skador i samhället. Servitutsåtgärden uppfyller med hänsyn till detta de två första leden i proportionalitetsprövningen.

När det gäller egendomsskyddet är det givetvis så att M.S. har ett starkt intresse av att hennes mark inte blir föremål för tvångsförfoganden. Vägtrummorna är dock befintliga. Det har i målet inte visats att de befintliga vägtrummorna på något sätt inskränker M.S.s möjlighet att använda fastigheterna. Mark- och miljödomstolen anser med hänsyn till detta att de fördelar som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som åtgärden kan förorsaka henne. Mot denna bakgrund är servitutsåtgärden proportionerlig i strikt mening. Sammantaget innebär detta att den inte hamnar i konflikt med egendomsskyddet i regeringsformen.

Servitutsåtgärden rätt att anlägga, underhålla och förnya skidlift ovan mark Servitutet skulle belasta M.S.s fastighet C och Skistars fastighet A . På bilden nedan är inritat med rött den del av C som berörs. Nämnden har bl.a. angett att det enligt utredningar inte är möjligt att bygga expressliften i ett annat läge på grund av platsens förhållanden. Om B inte får tillgång till området kan fastigheten inte nyttjas fullt ut som skidanläggning. Den befintliga liften i området (VM8:an), är mycket väderutsatt i perioder under säsongen och då inte möjlig att använda. Den nya expressliften byggs i väderskyddad terräng och ska kompensera för detta. Ett servitut för skidlift säkerställer att B kan användas som en modern skidanläggning. Servitutet medför en positiv värdeförändring och bidrar till en förbättring av B , som blir än mer varaktigt lämpad för sitt ändamål. C och A är varaktigt lämpade för sina ändamål och förbli så även efter detaljplanens genomförande trots rättighetsområdets intrång (planbeskrivningen s.

Sid 22

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

39). SkiStar har i yttrande till domstolen bl.a. anfört att placeringen av liften är vald även med utgångspunkt i att en mer östlig placering skulle omöjliggöra tävlingsverksamheten på såväl nationell som internationell nivå.

Enligt mark- och miljödomstolens mening framstår det som tveksamt om det i detta fall alls kan sägas föreligga ett sådant angeläget allmänt intresse som kan motivera ett ingrepp i egendomsskyddet. SkiStars verksamhet är, i förhållande till näringsverksamhet såsom gruvdrift, inte av sådan nationalekonomisk betydelse att den generellt kan sägas vara ett allmänt intresse. Endast det faktum att expressliften skulle komma att ägas av en enskild aktör innebär emellertid inte att den per automatik saknar allmänna intressen. En välfungerande fastighetsindelning utgör visserligen ett angeläget allmänt intresse (jfr s avgörande den 1 april 2019 i mål nr F 11186-17). A och C är dock, såsom nämnden anfört, lämpliga för sina respektive ändamål enligt FBL redan innan servitutsupplåtelsen. Domstolen finner att även B – som därtill består av flera skiften än det nu berörda – är lämplig för sitt ändamål även

Sid 23

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

utan det aktuella servitutet. Att servitutsupplåtelsen i och för sig skulle innebära en förbättring av B utgör vidare inte något sådant angeläget allmänt intresse som är en första förutsättning för att en tvångsvis servitutsupplåtelse ska få äga rum. Det framstår också i viss mån som oklart varför den nya liften inte skulle kunna placeras utanför M.S.s fastighet.

Domstolen bedömer att det ändamål som skulle kunna motivera ingreppet är att kunna ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv. Planområdet utgörs av mark som typiskt sett är intressant för allmänheten (bl.a. då fastigheten ligger i ett område som ingår i riksintresse för friluftslivet enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och riksintresse för rörligt friluftsliv enligt 4 kap. 2 § miljöbalken). I detta fall rör det sig emellertid om en expansion av befintligt liftsystem på Åreskutan, som enligt nu aktuell värdebeskrivning för området är ett av Sveriges mest tillgängliga, attraktiva och välbesökta alpina centrum bl.a. med väl utbyggda skidanläggningar. Det kan därmed argumenteras för att allmänhetens intresse av tillgång till friluftsliv redan är tillgodosett genom den befintliga infrastrukturen på Åreskutan. Det måste därför ifrågasättas om intresset av att, medelst expressliften, ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv här utgör ett sådant angeläget allmänt intresse att det kan motivera en inskränkning i egendomsskyddet. Under alla förhållanden måste i så fall detta intresse, enligt domstolens bedömning, betraktas som förhållandevis svagt. En tvångsvis servitutsupplåtelse kommer redan mot denna bakgrund i konflikt med egendomsskyddet. Till detta ska även ställas M.S.s starka intresse av att inte utsättas för tvångsförfoganden avseende sin egendom. Att äganderätten till marken inom servitutsområdet inte utsläcks och att C i allt väsentligt kan nyttjas som tidigare – även om servitutsrätt formellt belastar en liten del av den – föranleder ingen annan bedömning. Inte heller att området redan i dag är avsatt för allmänt ändamål (gatumark) påverkar här bedömningen.

Servitutsupplåtelsen avseende skidlift kommer alltså i konflikt med egendomsskyddet i regeringsformen. Då M.S. inte samtycker till denna servitutsupplåtelse föreligger det hinder mot detaljplanens genomförande. Av detta

Sid 24

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

skäl ska beslutet att anta detaljplanen upphävas. Vid denna slutsats saknas anledning för domstolen att pröva M.S.s andrahandsyrkande eller övriga invändningar mot planen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 10 maj 2024.

Marit Åkerblom Nils Persson _____________ I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Marit Åkerblom, ordförande, och tekniska rådet Nils Persson (skiljaktig). Föredragande har varit beredningsjuristen Tove Larsson.

Sid 25

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

SKILJAKTIG MENING I MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN

Tekniska rådet Nils Persson är skiljaktig och vill att överklagandet ska avslås samt anför att domskälen från sid 21, under rubriken ” Servitutsåtgärden rätt att anlägga, underhålla och förnya skidlift ovan mark ” borde ha utformats enligt följande.

Av NJA 2018 s. 753, punkt 22 i domen, framgår att det måste göras en prövning i det enskilda fallet av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogande och den enskildes egendomsintresse och under punkt 24 och 25 fastslås att det vid en fastighetsbildningsfråga måste göras en från fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, fristående proportionalitetsavvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Under punkt 25 står det att den enskildes intresse av att intrång i egendomsskyddet inte sker ska då vägas mot den grad av allmänt intresse som kan finnas för åtgärden. Under punkt 23 anges hur prövningen ska göras varvid följande framgår (vilket även angetts ovan).

”Proportionalitetsprincipen omfattar en prövning i tre led (se t.ex. RÅ 1999 ref. 76 avsnitt 5.5). Prövningen avser om det aktuella ingreppet är ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet (ändamålsenlighet), om ingreppet är nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet eller om det finns likvärdiga, mindre ingripande alternativ (nödvändighet) och slutligen om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening).”

Det fastslås alltså att den fördel som det allmänna vinner ska stå i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening).

Servitutet skulle belasta M.S.s fastighet C och Skistars fastighet A . På bilden nedan är inritat med rött den del av C som berörs. Nämnden har bl.a. angett att det enligt utredningar inte är möjligt att bygga expressliften i ett annat läge på grund av platsens förhållanden. SkiStar har i yttrande till domstolen bl.a. anfört att placeringen av liften är vald även med utgångspunkt i att en mer östlig placering skulle omöjliggöra tävlingsverksamheten på såväl nationell som internationell nivå. Om B inte får tillgång till

Sid 26

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

servitutsområdet kan fastigheten inte nyttjas fullt ut som skidanläggning eftersom den befintliga liften i området (VM8:an), är mycket väderutsatt i perioder under säsongen och då inte möjlig att använda. Den nya expressliften byggs i väderskyddad terräng och ska kompensera för detta. Servitutet medför en positiv värdeförändring och bidrar till en klar förbättring av B . Såvitt framkommit kan den förbättringen inte uppnås på annat sätt. Inrättandet av servitutet får därför anses uppfylla förbättringsvillkoret i 5 kap 5 § första stycket FBL. Det har inte heller framkommit annat än att servitutet också i övrigt skulle vara i överensstämmelse med bestämmelserna i 3 och 5 kap FBL.

Endast det faktum att den tilltänkta expressliften ägs av en enskild aktör innebär inte att den per automatik saknar allmänna intressen. Mark- och miljödomstolen kan konstatera att det finns ett allmänt intresse av en rationell och funktionell fastighetsindelning samt att fastighetsindelningen blir bättre och mer ändamålsenlig. Att en fastighet för friluftsändamål med skidbackar och skidliftar är funktionsduglig och har de liftanordningar som kan anses nödvändiga för fastighetens funktion,

Sid 27

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

vilket därmed gör fastigheten lämplig för sitt ändamål, kan således i sig utgöra ett angeläget allmänt intresse. I förarbetena till 2 kap. 15 § regeringsformen anges att den närmare innebörden av uttrycket angelägna allmänna intressen inte är möjligt att i detalj beskriva. Det anges att det kan vara sådana ingrepp som är motiverade med hänsyn till bl.a. att kunna tillgodose intresset av att kunna ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv. Det anges också i förarbetena att vad som är ett angeläget allmänt intresse måste till slut i viss mån bli föremål för en politisk värdering. B ligger i ett område som ingår i riksintresse för friluftslivet enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och riksintresse för rörligt friluftsliv enligt 4 kap. 2 § miljöbalken (Åreskutan). Servitutsåtgärderna kan enligt mark- och miljödomstolen bedömas tillgodose det angelägna allmänna intresset av att kunna ge allmänheten tillgång till mark för rekreation, i synnerhet då Åreskutan som sagt omfattas av riksintresse för friluftsliv. Åre kommun har genom antagande av detaljplanen gjort den politiska bedömningen att servitutet utgör ett angeläget allmänt intresse. Kraven på ändamålsenlighet och nödvändighet- som i stort sett beaktas redan genom att en fastighetsbildningsåtgärd prövas enligt FBL:s bestämmelser – får i detta fall anses vara uppfyllt.

M.S.s intresse av att hennes fastighet C inte ska belastas med servitut för liftändamål ligger främst i det starka intresset av att inte utsättas för tvångsförfoganden avseende hennes egendom. Äganderätten till marken inom servitutsområdet utsläcks emellertid inte och fastigheten kan nyttjas som tidigare – även om servitutsrätt formellt belastar en liten del av den. Servitutet för skidlift ovan mark innebär att vajer och liftkorg skulle sträcka sig över en mycket begränsad del av fastigheten. M.S.s intresse av området som sådant utifrån mer praktiska överväganden kan inte sägas vara särskilt starkt eftersom området som skulle belastas av servitutet är avsatt för allmänt ändamål i form av gatumark. C är varaktig lämpad för sitt ändamål och förblir så även efter detaljplanens genomförande trots rättighetsområdets intrång. Mark- och miljödomstolen anser med hänsyn till detta att de fördelar som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som åtgärden kan förorsaka M.S. . En servitutsåtgärd med rätt att anlägga, underhålla och förnya skidlift ovan mark

Sid 28

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM P 3240-23

Mark- och miljödomstolen 2024-04-18

enligt detaljplanens bedöms inte vara ett oproportionerligt intrång i M.S.s egendomsskydd och servitutsåtgärden är proportionerlig i strikt mening.

Sammanfattningsvis kommer ingen av de båda servitutsåtgärderna i konflikt med egendomsskyddet i regeringsformen. M.S.s förstahandsyrkande ska därför avslås.

M.S. har i andra hand yrkat att detaljplanen upphävs till viss del eller ändras på annat sätt som befinns lämpligt i enlighet med de grunder och övriga omständigheter som framställts och åberopats av henne. Som framgått ovan ska den överprövande myndigheten upphäva beslutet att anta detaljplanen i sin helhet om man finner att detaljplanen strider mot någon rättsregel. Detta om inte kommunen medgett att viss del upphävs eller ändras på annat sätt. Någon möjlighet att pröva alternativa utformningar av detaljplanen finns inte. Ändringar som har ringa betydelse får göras utan kommunens medgivande.

Det andrahandsyrkande som M.S. framfört innebär ingen ändring som har ringa betydelse och kommunen har inte heller medgett att viss del upphävs eller ändras på annat sätt. Några förutsättningar att få gehör för andrahandsyrkandet finns därmed inte vilket innebär att överklagandet ska avslås i sin helhet.