ÖF 16692-24

Sid 1 (4)

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr

2025-10-15 ÖF 16692-24 060201 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, beslut i dom 2024-11-22 i mål nr F 2312-24, se bilaga A PARTER Klagande

Ombud:

Motpart

Ombud:

SAKEN Rättegångskostnader ___________________ MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

1fastställer mark- och miljödomstolens rättegångskostnadsbeslut (punkten 2 i domslutet) med det tillägget att beloppet avser ombudsarvode.

Sid 2

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖF 16692-24

2ska betala ersättning för rättegångskostnader i med 27 000 kr, avseende ombudsarvode, och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för detta beslut till dess betalning sker. ___________________

Sid 3

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖF 16692-24

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har yrkat att ska ändra punkten 2 i mark- och miljödomstolens domslut på så sätt att ersättningen för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen ska sättas ned till 100 000 kr eller till annat skäligt belopp.

har anfört i huvudsak följande. yrkade ersättning för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen är oskäligt hög. Den kostnadsräkning som utgör grund för yrkandet är inte tillräckligt utförlig när det gäller vilka arbetsmoment kostnaderna avser, när varje arbetsmoment har påbörjats samt vilket arvode per timme som har debiterats. ombud har lagt ner mer än dubbelt så mycket tid än ombud i målet vid mark- och miljödomstolen, vilket inte har varit skäligen påkallat. Begärt belopp är inte heller skäligt i förhållande till tvistens värde. Det bestrids att genom sin processföring i mark- och miljödomstolen har åsamkat ökade rättegångskostnader.

har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens beslut och anfört i huvudsak följande. Den yrkade ersättningen för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen är skälig med hänsyn till målets beskaffenhet, processföring och den omtvistade frågans betydelse för . Kostnaden har varit skäligen påkallad för att tillvarata rätt. Det genomsnittliga timarvodet framgår av kostnadsräkningens uppgifter om arbetsmoment, tidsåtgång och fakturerat arvode. Mark- och miljödomstolen har i sin prövning av sakfrågorna i målet haft goda förutsättningar att bedöma skäligheten i det yrkade beloppet.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

Sid 4

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖF 16692-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Vid bedömningen av skäligheten av kostnad för ombudsarvode ska hänsyn tas till bland annat målets beskaffenhet och omfattning, med vilken omsorg och skicklighet som arbetet har utförts samt tvisteföremålets värde och den betydelse som målets utgång i övrigt har haft för parten. Som utgångspunkt har den domstol vid vilken rättegångskostnader har uppkommit bäst förutsättningar att bedöma skäligheten av det yrkade beloppet, även om det i vissa mål kan vara svårare att avgöra den närmare omfattningen av det arbete som målet krävt för ett ombud. Det gäller särskilt i mer omfattande mål som har pågått under längre tid. (NJA 1997 s. 854.)

bedömer att den yrkade ersättningen inte kan anses oskäligt hög med hänsyn till målets beskaffenhet och omfattning. Tvisten har haft förhållandevis stor betydelse för . Kostnadsräkningen är tillräckligt tydlig för att utläsa vilka arbetsmoment som kostnaden hänför sig till samt tidsåtgång. Mark- och miljööverdomstolen finner mot denna bakgrund inte skäl att göra någon annan bedömning än mark- och miljödomstolen. kostnad för ombudsarvode i mark- och miljödomstolen har således varit skäligen påkallad för att tillvarata hans rätt. överklagande ska därför avslås.

Vid denna utgång ska ersätta för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen. Det yrkade beloppet är skäligt och ska utgå.

Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Karin Wistrand, Åsa Hanna, referent, och Maria L. McMurray samt tekniska rådet Carina Nordström.

Föredragande har varit Fanny Vesterberg.

Sid 1 (16)

NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr F 2312-24

Mark- och miljödomstolen 2024-11-22 meddelad i Nacka

PARTER Klagande

Ombud:

Motpart

Ombud: och

ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 21 februari 2024 i ärende nr AB22113, se bilaga 1 SAKEN Fastighetsbestämning berörande och i Norrtälje kommun _____________ DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet. ska betala 273 625 kronor (inklusive moms) till som ersättning för hans rättegångskostnad. På beloppet ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. _____________

Sid 2

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND och ansökte tillsammans om fastighetsbestämning berörande och i Norrtälje kommun. Lantmäteriet (LM) beslutade därefter den 21 februari 2024 att gränsen mellan fastigheterna går rakt mellan punkterna 4407-4408-4409, se figur 1. Vidare beslutade LM bl.a. om fördelning av förrättningskostnaderna samt avslutade förrättningen.

har nu överklagat LM:s beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M. M. ( ) har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska ändra LM:s beslut så att gränsen mellan och fastställs så att hela bryggan på är belägen inom vatten tillhörigt fastigheten.

I andra hand har han yrkat att mark- och miljödomstolen ska ändra LM:s beslut på så vis så att gränsen i vattnet fastställts till att utgå från den nya gränspunkten 4407 och följa samma riktning som den gamla sjöboden på , se figur 2.

Sid 3

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

( ) har motsatt sig att LM:s beslut ändras.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen. har anfört att yrkande om rättegångskostnader är oskäligt.

UTVECKLING AV TALAN Parterna har till stöd för sin talan i huvudsak anfört följande.

Brister i LM:s utredning och handläggning Vid gränsdragningen har LM utgått från ett järnrör som finns beläget sydväst om bryggan. Järnröret har uppkommit efter att fastigheterna bildades, och utgör ingen säker punkt för gränsen mellan fastigheterna. Gränsdragningen kan därför ifrågasättas. Vidare framkommer det, vid en jämförelse av förrättningshandlingarna från 1964 och 1983 att det föreligger en differens mellan både x och y koordinaterna för

Sid 4

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

gränsmarkeringarna 008/24 och 009/9. De felaktiga koordinaterna har resulterat i en differens på 10 centimeter avseende gränsen mellan punkten 008/24 och 009/9. LM har inte uppmärksammat dessa differenser. De får dock betydelse för myndighetens beräkningar, då det är från gränsmarkeringarna som LM utgått ifrån vid gränsdragningen i vattenområdet.

har under processen efterfrågat material från LM, bland annat avseende olika mätningar, men inte fått tillgång till detta. De ritningar som LM:s kartsystem tagit fram visades upp först vid sammanträdet.

Genom bryggan föreligger hävd

På samtliga kartor från det första laga skiftet, och från därefter genomförda förrättningar är bryggan på inritad och dess placering och vinkel ut från land är tydlig. Det finns fotografi redan från 1898, som visar bryggans placering i förhållande till den gamla sjöboden på . Sammantaget framgår att dess placering och riktning varit densamma från 1800-talet fram tills idag. Andra tydliga markeringar i vattnet som visar fastighetsgränsen föreligger inte. Fastighetsgränsen har alltså hävdats i annan sträckning än den skulle haft enligt lag i över 20 år.

Av bland annat flygfotot från 2023 framstår det som att bryggan är betydligt längre än vad den egentligen är, eftersom det vid fototillfället låg en flytande pråm på platsen. Vid en noggrann analys av flygfotot från 1972 framgår även att bryggan är längre än vad den framstår som vid en första anblick, på grund av de skymmande tecknen övertolkats av LM. Oavsett har riktningen varit densamma.

Hävden har under minst tjugo år varit oklandrad

Endast vagt uttalade invändningar räcker inte för att anse att hävdetiden ska anses vara bruten (se prop. 1970:20 s. 312). Innan frågan om fastighetsgränsbestämning inleddes hos LM har ägarna till aldrig framfört något bestämt anspråk mot den hävdade fastighetsgränsen. Vissa invändningar mot bryggan har kommit i anslutning till renoveringen av bryggan, som skett de senaste 3 5 åren. Under åren

Sid 5

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

har bryggan blivit större i takt med samhällsutvecklingen med bland annat större båtar. Riktningen på bryggan är dock fortsatt densamma. Det har vidare utförts muddring öster om bryggan, för att båtar fortsatt ska kunna anläggas, samt för åtkomst av slipen. Att strandlinje och vattenområde i stor utsträckning redan är belastat av servitutet till ska inte drabba negativt.

Överenskommelse från innan 1972 om ändrad gränsdragning finns

En överenskommelse om ändrad gränsdragning behöver inte vara uttrycklig (se prop. 1970:20 s. 311). Det räcker att det framgår av omständigheterna att överenskommelse föreligger. Bevisning angående uppkomsten av hävden bör godtas även genom utredning som endast indirekt kan påvisas att fråga är om en genom överenskommelse vidtagen gränsjustering. I likhet med Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 14 januari 1983 där gränshävd ansågs föreligga till följd av att det sedan 1920talet funnits ett staket, och senare en häck, som avvek från den i lagen bestämda gränssträckningen, i kombination med att det var fråga om två bostadstomter som varit föremål för intensivt brukande får det anses osannolikt att hävden grundas på något annat än överenskommelse mellan ägarna på ömse sidor.

Det har under åren funnits en eller flera överenskommelser som grundar sig på laga skifteskartan för Tjockö by 1854 1856, där gränserna genom röda linjer dragits på så vis att hela bryggan låg inom gränsen för . Gränsdragningen bygger på en uppfattning om att bryggorna i Söderviken ligger inom respektive fastighets vattenområde. Ser man till hur fiskeområdena som fördelades ut genom laga skifte 1941 1947 framgår också att dessa är något förskjutna i förhållande till fastighetsgränserna på markområdet, så att bryggorna hamnar inom respektive fastighets fiskeområde. Det visar tydligt på hur alla i byn agerat och byggt bryggor i viken. Bryggans placering och vinkling har varit densamma sedan mitten på 1800-talet, i enlighet med en sådan överenskommelse. Tidigare och nuvarande fastighetsägare behöver inte ha haft vetskap om gränsens korrekta läge, varken på land eller i vattnet, för att en överenskommelse ska anses föreligga.

Sid 6

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

Vid bildandet av år 1964 framfördes inga invändningar. Detta talar för att den hävdade gränsjusteringen grundas på en överenskommelse som träffats före jordabalkens ikraftträdande 1972. Detta bekräftas också av uppgifter från , om att den tidi

haft någon form av rättighet enligt avtal som uppkommit genom konkludent handlande, för att ha en brygga ut från stranden som går in framför .

Bryggan har dessutom brukats intensivt under en stor del av denna period genom varutransporter till butikerna och restaurangerna i skärgården, utan invändning. Bryggan hindrar inte ägarna av från att nyttja sin brygga eller strandlinjen eller stenkajen på fastigheten.

Bryggans betydelse

Slutligen ska även anföras att bryggans placering har en mycket stor betydelse för Roslagsskärgården då bryggan används för att transportera varor till ö-butiken och ö-krogen på Tjockö, restaurangerna på Fejan och Lidö samt till Arholma Nord. Att så är fallet bekräftas av ett yttrande från Tjockö Butik och Krog AB. Om bryggan skulle tvingas flytta, blir det tidigare muddringsarbetet onödigt, och en ny muddring behöver göras för att transporterna ska fortsätta, vilket är både kostsamt och eventuellt skadligt för miljön. Den slip som idag finns och används på riskerar dessutom att förlora sin användning, då en flytt av bryggan medför svårigheter att nyttja den. Med anledning av bland annat detta är det oskäligt att låta riva bryggan.

Yrkade rättegångskostnader är inte skäliga

Det går inte att utläsa om det är advokat eller biträdande jurist som utfört arbetet. Tidsåtgången är mer än dubbelt så hög som tidsåtgången för klagandens ombud, vilket eventuellt beror på dubbelarbete i ärendet, samt att motpartsombudet ingav ett spontanyttrande tre dagar innan sammanträdet. Spontanyttrandet medförde merar-

Sid 7

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

bete för klagandeombudet, och omfattande kontakter med domstolen inför sammanträdet. Denna merkostnad får motparten ensam stå för. Avslutningsvis är det vanligtvis klaganden som har att lägga ned tid i ärendet och bemöta samt bevisa att LM:s beslut är felaktigt. Motparten har grundat sin inställning i att LM:s utredning och beslut är korrekt, varför tidsåtgången är oskäligt hög.

Den lagenliga gränsen i vattenområdet är korrekt fastställd

Av LM:s protokoll framgår att LM bedömt att järnröret inte utgör någon tillförlitlig utgångspunkt för bestämmandet av gränsens sträckning. LM:s mätingenjör har därför besökt området i syfte att identifiera andra gränsmarkeringar från laga skiftet. Det framgår att mätingenjören vid sitt besök lyckats identifiera flera råstenar från laga skiftet. Utifrån dessa gränsmarkeringar har kartan från laga skiftet sedan passats in i LM:s kartsystem, varvid punkten där landgränsen mötte vattnet vid laga skiftet lokaliseras. Vattengränsen har sedan bestämts utifrån reglerna i 1 kap. 5 § JB och med hjälp av LM:s kartprogram. Slutligen framgår det av protokollet att LM, i samband med att gränsen stakats ut på plats, inhämtat parternas synpunkter, varvid inte framställt några invändningar mot gränsens preliminära sträckning. Sammanfattningsvis är det uppenbart att LM inte har bestämt vattengränsens korrekta sträckning utifrån det aktuella järnröret, utan myndigheten har vidtagit en rad utredningsåtgärder och indirekt bestämt vattengränsen utifrån andra identifierande gränsmarkeringar. LM:s utredning framstår sammantaget som robust på ett sätt som gör att det saknas anledning att ifrågasätta tillförlitligheten av gränsdragningsbeslutet.

Bevisbördan och beviskrav vid gränshävd

Det är den som hävdar en gräns som måste bevisa att förutsättningarna för att gränsen ska ha ändrats genom gränshävd är uppfyllda, bl. a. att det finns en överenskommelse om att gränsen ska ha en annan sträckning än den som följer av lag (se till exempel s dom den 19 december 2016 i mål nr F 5004-16). Denna princip gäller oavsett om en överenskommelse påstås komma till

Sid 8

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

uttryck genom anteckningar på en lagaskifteskarta eller på något annat sätt. Det måste då också tydligt framgå att den påstådda överenskommelsen syftar till att bekräfta gränsens avvikelse från den rätta gränsen och inte att det är fråga om en bekräftelse av gränsens rätta läge. Det hovrättsavgörande som hänvisar till i sitt överklagande är inte relevant. Av praxis från mark- och miljööverdomstolen framgår att det är ett strängt beviskrav (se MÖD 2011:14, Mark- och miljööverdomstolens dom den 17 januari 2013 i mål nr F 56-12, Mark- och miljööverdomstolens dom den 22 april 2013 i mål nr F 11070-23 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 19 december 2016 i mål F 5004-16). I många fall har det inte ansetts tillräckligt att en fastighetsdel under lång tid tagits i anspråk av en angränsande fastighetsägare genom någon form av byggnation.

Hävd föreligger inte genom bryggan

Det bestrids att bryggan ska ha legat på samma plats och i allt väsentligt haft samma utformning sedan 1890.

Beaktat livslängden på en brygga i skärgårdsmiljö är det uppenbart att den nuvarande bryggan inte härstammar från 1800-talet, och av flygfotona i LM:s förrättningsakt framgår tydligt att bryggorna genom åren varierat i fråga om läge, vinkel och storlek. I sammanhanget får understrykas att ingen av de tidigare bryggorna på varit tillnärmelsevis lika stor som den befintliga anläggningen samt att utbyggnader av bryggan i allt väsentligt skett under 2000-talet.

har under sin tid som ägare av i flera omgångar byggt ut och breddat den aktuella bryggan, på ett sätt som gör att den numera bland annat tål trafik av fyrhjulingar och kan användas för omfattande varutransporter. Vid bryggan har i dagsläget förtöjt bland annat en större pråm för transporter av byggmaterial, ett före detta militärfartyg som nyttjas för varutransporter, ytterligare en stor öppen transportbåt samt sin dotters privata båt. Mot den bakgrunden är det uppenbart att den brygga som nu finns på platsen har en helt annan utformning än den brygga som fanns 1898.

Sid 9

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

Det ska i sammanhanget framhållas att byggt ut bryggan så sent som under LM:s handläggning av ärendet. Utbyggnaden ägde då rum trots att påtalat att ytterligare utbyggnad bör anstå till dess att gränsdragnings rågan är avgjord.

Klander har framförts

Det bestrids att bryggans läge ska ha godtagits på det sättet som påstår. Genom åren har familj, vid upprepade tillfällen, invänt mot successiva utbyggnad av bryggan. Detta med hänvisning till att frågan om fastighetsgränsens sträckning varit oklar samt risken för att bryggan/ båtarna tar i anspråk delar av . Att gränsdragningsfrågan har upplevts som oklar var också själva anledningen till att parterna gemensamt ansökta om fastighetsbestämning hos LM.

När det gäller betydelsen av tidigare upprättade förrättningskartor har LM konstaterat att byggnationer i normalfallet inte är inmätta på sådana kartor. I det här fallet har det också slagits fast att den övriga bebyggelse som har utmärkts på kartorna inte stämmer med dess verkliga läge. Förrättningskartorna utgör därför inte något tillförlitligt underlag för att dra slutsatser kring bryggans historiska utformning och läge.

Mot denna bakgrund har LM även genomfört en utredning av bryggans placering utifrån historiska flygfoton. Baserat på dessa flygfoton är det tydligt att de olika bryggor som genom åren anlagts på varierat i fråga om både utformning och placering. Det står också klart att bryggan så sent som 1972 dvs. samma år som nuvarande jordabalk trädde i kraft i sin helhet var placerad på fastigheten och alltså inte tog i anspråk någon del av . Sammanfattningsvis står det klart att bryggans belägenhet varierat över tid och att den så sent som år 1972 låg på rätt sida av fastighetsgränsen. Vidare kan det konstateras att successivt genomfört omfattande utbyggnader av bryggan, samtidigt som familj vid upprepade tillfällen påtalat att gränsdragningsfrågan varit oklar samt påpekat risken för att bryggan tar i anspråk del av

Sid 10

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

Under dessa förhållanden har gränsen inte oklandrat hävdats på det sätt som avses i 18 § JP.

Det saknas en överenskommelse om ändrad gränsdragning

bestrider att det skulle ha uppstått en bindande överenskommelse om att ändra den lagliga gränsen i vattenområdet.

I det här fallet har och tillsammans ansökt om fastighetsbestämning därför att vattengränsens sträckning under lång tid har varit oklar. Lantmäteriet har därefter bestämt gränsens sträckning utifrån 1 kap. 5 § jordabalken, varvid sträckningen har beräknats med hjälp av myndighetens kartprogram, utifrån strandlinjens läge vid laga skiftet. Det har med andra ord behövts både en myndighetsinsats och avancerade hjälpmedel för att kunna fastställa den lagenliga gränsen i vattenområdet.

Under dessa förhållanden framstår det som osannolikt att tidigare eller nuvarande fastighetsägare skulle ha haft en sådan kunskap om gränsens rätta sträckning att det varit möjligt att träffa en bindande överenskommelse om att ändra gränsen.

Den gränshävd som gjort gällande i målet påstås vara grundad på en överenskommelse om att tillämpa fastighetsgränser i det aktuella vattenområdet i enlighet med de röda linjer som finns utmålade i lagaskifteskartan. Överenskommelsen ska ha kommit till stånd genom att berörda fastighetsägare godtagit och genom åren tillämpat vattengränserna i enlighet med dessa illustrationer. De omständigheter som åberopat utgör inte tillräcklig bevisning för en överenskommelse om ändrad gränssträckning.

LM har i det överklagade beslutet konstaterat att dessa röda linjer inte ger uttryck för några gränsmarkeringar. Det saknas skäl att ifrågasätta myndighetens bedömning i denna del. Under handläggningen har LM gjort en utförlig genomgång av för-rättningsakter hänförliga till bland annat laga skifte av fisket och av (numera ). Lantmäteriet kunde då konstatera att utredning genom-

Sid 11

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

förts i anslutning till tidigare förrättningar inom byn samt att det vid dessa utredningar slagits fast att vatten och grund tillhört respektive fastighet utanför deras gränser, i enlighet med den bestämmelse som numera motsvaras av 1 kap. 5 § JB.

På motsvarande sätt genomförde LM också en genomgång av förrättningsakterna från avstyckningarna av och , dvs. och respektive fastigheter. LM kunde då konstatera att det i akterna uttryckligen angetts att det, till de avstyckade områdena följde vattenområde utanför stranden i enlighet med 12 kap. 4 § JB, alltså motsvarande nuvarande 1 kap. 5 § JB.

Sammanfattningsvis har de utredningar som genomförts vid tidigare förrättningar slagit fast att gränsens sträckning i vattenområdet ska bestämmas med ledning av nuvarande 1 kap. 5 § JB. Det har också varit utgångspunkten när fastighet avstyckades. Såvitt framkommit har den dåvarande ägaren av fastigheten inte heller framställt några invändningar om att det skulle ha funnits en överenskommelse rörande gränsens sträckning som påverkat gränsens läge i vattenområdet.

Hur illustrationerna i lagaskifteskartan förhåller sig till den lagenligt fastställda gränsen i vattenområdet framgår av den bild från LM:s kartsystem som finns redovisad i förrättningsakten. På bilden framgår att den lagenligt fastställda gränsen har en snävare vinkel mot strandlinjen på än den vattengräns som finns illustrerad i rött på lagaskifteskartan.

Beaktat detta förhållande skulle en tillämpning av den i lagaskifteskartan illustrerade gränsen (i stället för den korrekta gränsen) leda till att ett ännu större vattenområde i anslutning till brygga blev hänförligt till . I förlängningen skulle en sådan tillämpning resultera i slutsatsen att en större del av den befintliga brygganläggningen ligger på fel sida gränsen, än vad som skulle bli fallet med en korrekt gränstillämpning. Utifrån bild- och kartmaterialet i förrättningsakten är det också tydligt att bryggan, varken historiskt eller i modern tid, varit placerad i enlighet med den i lagaskifteskartan illustrerade gränsen möjligen bortsett från en period på 1970-talet, när bryggan uppenbarligen också låg på rätt sida av den lagligt fastställda gränsen.

Sid 12

NACKA TINGSRÄTT DOM F 2312-24

Mark- och miljödomstolen

Även för det fall det skulle föreligga en överenskommelse om att tillämpa vattengränsen i enlighet med illustrationen i lagaskifteskartan vilket alltjämt bestrids är det mot angiven bakgrund uppenbart att det inte är denna, i så fall överenskomna, gräns som har hävdats av (eller föregående fastighetsägare) genom bryggornas placering på . Detta eftersom bryggorna alltså delvis legat och alltjämt ligger på vattenområde tillhörande oavsett om det är den lagligt fastställda, eller den illustrerade gränsen som tillämpas.

Den hävd som gjorts gällande i målet gäller således en annan gränssträckning än den som den påstådda överenskommelsen tar sikte på. Rekvisiten för gränshävd är därmed inte uppfyllda, hur rätten än ställer sig till påståenden om gränsöverenskommelse, hävdperiod och förekomst av klander.

Det saknas förutsättning för en skälighetsbedömning Som LM konstaterat saknas det förutsättningar för att avgöra gränsdragningsfrågan utifrån en allmän skälighetsbedömning. Vad har anfört i frågan om bryggans betydelse för att genomföra transporter m.m. liksom den bevisning som åberopats i denna del kan därför lämnas utan avseende i målet.

UTREDNING Utöver vad som finns i LM:s akt har parterna gett in ytterligare skriftliga handlingar. Parterna har åberopat en stor del av materialet i målet som skriftlig bevisning. På begäran av har parts- och vittnesförhör hållits med och .