Well Dressed (NJA 2023 s. 1093)

Sökord Varulager · Styrelseledamot · Nettoförsäljningsvärde · Kontrollbalansräkning · Eget kapital · Beviskrav · Bevisbörda · Medansvar · Värdering

Tillämpning av bestämmelserna om medansvar i aktiebolagslagen. Särskilt fråga om värdering av varulager i en kontrollbalans­räkning. Även frågor om bevisbörda och beviskrav.

Copenhagen Jade A/S och Branting Wear Group AB förde talan vid Helsingborgs tingsrätt mot H.P. och M.P.W. på det sätt som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Jonas Lindgren) anförde följande i dom den 22 december 2021.

Well Dressed Helsingborg AB (härefter Well Dressed) försattes i konkurs den 31 augusti 2018. H.P. och M.P.W. hade då varit styrelseledamöter i bolaget sedan den 12 augusti 2016. Verksamheten bestod av butiksförsäljning av kvalitetskläder. Vid konkursen uppgick tillgångarna i konkursboet till 209 056 kr och skulderna till 1 817 468 kr och det förelåg således en brist på 1 608 412 kr. Bolaget hade ett registrerat aktiekapital om 100 000 kr. En kontrollbalansräkning upprättades i augusti 2018.

Copenhagen Jade A/S (härefter Jade) och Branting Wear Group AB (härefter Branting) levererade kläder till Well Dressed i januari respektive februari 2018. Well Dressed betalade inte för leveranserna och fordringarna täcktes inte heller fullt ut av utdelning i konkursen. Jade och Branting har nu – var och en för sig – yrkat att H.P. och M.P.W. i egenskap av styrelseledamöter ska betala för de varupartier som levererats till Well Dressed. Enligt Jade och Branting svarar styrelseledamöterna solidariskt med Well Dressed för de aktuella skulderna enligt medansvarsreglerna i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen. Medansvaret grundas på att nämnda ledamöter har underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning trots att det sedan mars 2017 funnits anledning att anta att bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade kapitalet (kritisk kapitalbrist).

H.P. och M.P.W. har vidgått att Jade har en fordran på Well Dressed om 24 140 danska kr och att Branting har en fordran om 33 605 kr, men har bestridit medansvar för Well Dresseds förpliktelser. Skälen för bestridandena är att kritisk kapitalbrist inte har förelegat vid aktuell tidpunkt, eftersom bolagets varulager haft ett övervärde. Övervärdet medförde att det faktiska kapitalet beräknat enligt uppräkningen i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen var mycket högre än det i årsredovisningen synliga kapitalet.

En central fråga i målet är hur nettoförsäljningsvärdet av Well Dresseds dåvarande varulager ska beräknas.

Jade och Branting har gjort gällande dels att försäljningspriset ska motsvara inköpspriset med tillägg av ett prispåslag som Well Dressed i genomsnitt gjort på försålda varor tidigare år, vilket är högst 15 %, samt dels att försäljningskostnaderna ska omfatta samtliga kostnader för försäljning av lagret, dvs. lokalhyra, löner till anställda, marknadsföringskostnader samt upparbetade kostnader från tidigare förlustår.

H.P. och M.P.W. har gjort gällande att försäljningspriset ska motsvara det förväntade, normala och rekommenderade försäljningspriset, vilket motsvarar inköpspriset med ett påslag om 200–300 %. Avdrag ska göras för direkta försäljningskostnader så som varurabatter, provisioner och bonus. Well Dressed har inte haft några sådana direkta kostnader. I andra hand har svarandena gjort gällande att i vart fall Branting känt till kapitalbristen och därför inte har rätt till betalning.

Jade har yrkat att H.P. och M.P.W. förpliktas att till bolaget utge 24 140 danska kr eller motsvarande belopp i svenska kr enligt den valutakurs som gäller vid betalningstillfället, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 mars 2018.

Branting har yrkat att H.P. och M.P.W. förpliktas att till bolaget utge 33 605 kr jämte i första hand 24 % årlig ränta från den 21 mars 2018 (fakturans förfallodag), eller i andra hand ränta enligt 6 § räntelagen från den 31 mars 2018 (30 dagar från fakturadatum).

H.P. och M.P.W. har bestridit käromålen. De har vitsordat dels storleken på de yrkade kapitalbeloppen dels sättet för Jades beräkning av ränta, dels Brantings beräkning av ränta enligt andrahandsyrkandet; allt så som skäliga i och för sig.

Jade har levererat kläder till Well Dressed och har utställt en faktura på det yrkade beloppet. Fakturan har fakturanummer 961 med fakturadatum 25 januari 2018 och har inte betalts. Yrkad dröjsmålsränta följer av lag.

Branting har levererat kläder till Well Dressed den 27 februari 2018 och har utställt en faktura på 51 568 kr med fakturanummer 4404 och fakturadatum 1 mars 2018. En del av fakturan har betalts och det yrkade beloppet motsvarar det återstående, obetalda beloppet. Då betalning uteblev ansökte Branting om ett betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten som meddelade utslag den 31 maj 2018. Genom utslaget förpliktades Well Dressed att betala årlig ränta om 24 %. Räntan har också avtalats genom att dröjsmålsräntan angivits på fakturor och inkassokrav med upplupen dröjsmålsränta om 24 % som har betalts av Well Dressed. Om 24 % dröjsmålsränta inte anses avtalad belöper dröjsmålsränta enligt lag.

Kritisk kapitalbrist har förelegat när fordringarna till Jade och Branting uppstod. Kritisk kapitalbrist har förelegat från mars 2017 till dess att Well Dressed försattes i konkurs i augusti 2018. Styrelseledamöterna har därmed varit medansvariga för Well Dresseds förpliktelser när Jades och Brantings fordringar uppstod i januari respektive februari 2018. Vid ingången av räkenskapsåret 2017 uppgick det egna kapitalet till 90 264 kr enligt årsredovisningen. Genom Well Dresseds huvudbok kan det ackumulerade resultatet vid varje månadsslut räknas ut. En sådan beräkning utvisar att förlusten från och med utgången av mars månad till december 2017 var så stor att det egna kapitalet var helt förbrukat. – – – Kritisk kapitalbrist har således förelegat även i januari och februari 2018.

Well Dresseds lager har inte haft ett övervärde som kompenserade den synliga kapitalbristen. Lagrets värde ska beräknas som försäljningsvärdet med avdrag för direkta försäljningskostnader. Försäljningsvärdet ska beräknas utifrån vad lagret kan tänkas säljas för i den ordinarie verksamheten, med avdrag för förutsebar inkurans. Eftersom Well Dresseds verksamhet uteslutande bestod av att försälja sitt varulager, har alla bolagets kostnader varit hänförliga till kategorin ”direkta försäljningskostnader”.

Well Dressed har i genomsnitt haft ett försäljningsvärde motsvarande inköpspriset plus 15 % 2016 respektive 5 % 2017. – – – Denna procentsats räknas ut genom att avdrag för kostnaden för de sålda varorna dras av från nettoomsättningen i årsredovisningen. I årsredovisningen för Well Dressed, som har upprättats enligt BFNAR:s allmänna råd, anges kostnaderna för de sålda varorna under rubriken rörelsekostnader och benämns handelsvaror. Dessa kostnader beräknas genom att årets varuinköp adderas till förändringen av varulagret (s. 9 i BFNAR 2016:1). Kostnaden för sålda handelsvaror beräknas således genom att årets inköp adderas till det ingående värdet på varulager. Från detta belopp dras värdet på det utgående varulagret av. På så vis erhålles kostnaden för de varor som sålts under räkenskapsåret. Som tidigare angivits har det genomsnittliga försäljningspriset för de varor som sålts av Well Dressed varit långt från 100 % högre än inköpspriset. Det saknar betydelse om några enstaka varor såldes med dubbelt prispåslag, eftersom det avgörande är vilket påslag som lagret i sin helhet kunde säljas för. Det förväntade försäljningspriset kan därmed inte ha överstigit 15 %.

Ett påslag om 100 % motsvarar inte i närheten av vad Well Dressed kunde sälja sina varor för i den ordinarie verksamheten.

Vid årsskiftet 2017/2018 var det bokförda varulagret upptaget till 1 420 389 kr, vilket med en uppräkning om 100 % – som H.P. och M.P.W. gjort gällande ska användas – ger ett försäljningsvärde om 2 840 778 kr. Under 2017 omsatte Well Dressed 2 024 572 kr, vilket innebär att det skulle ta ett år och 3 månader för bolaget att sälja varulagret som fanns vid årsskiftet i den löpande verksamheten. Well Dressed sålde varor inom en säsong i branschen och varorna blev därför inkuranta efter mindre än sex månader. Det är en omöjlighet att Well Dressed skulle kunna sälja varorna ur varulagret under en så lång tidsperiod till ordinarie pris.

Samtliga kostnader i Well Dressed har varit att betrakta som direkta och nödvändiga försäljningskostnader, då bolagets verksamhet uteslutande bestod av att sälja sitt lager med färdiga varor. Det hade inte gått att sälja Well Dresseds varulager utan personalkostnader, lokalkostnader och marknadsföringskostnader. Dessa utgör därför försäljningskostnader som ska dras av vid beräkningen av lagrets nettoförsäljningsvärde. Well Dresseds verksamhet hade gått med förlust varje år förutom 2015, då vinsten enbart var 15 000 kr. Detta innebär att varje såld vara tidigare år haft högre försäljningskostnader än försäljningspris, vilket på motsvarande sätt skulle gälla för varorna i Well Dresseds lager. Nettoförsäljningsvärdet av varulagret har därmed inte haft ett övervärde jämfört med det värde som lagret upptagits till i årsredovisningen. Att beräkningen av nettoförsäljningsvärdet ska göras på detta sätt stöds också av rättsutlåtande av professor Erik Nerep. – – –

H.P. och M.P.W. har påstått att Branting inte kan göra medansvaret gällande då bolaget hade vetskap om Well Dresseds ekonomiska svårigheter. H.P. och M.P.W. har bestridit att det löpte en ansvarsperiod för styrelsen i Well Dressed. Det torde därmed vara helt uteslutet att Branting skulle kunna känna till något som enligt H.P. och M.P.W. inte ens existerade. H.P. och M.P.W. kan inte påstå att det inte var kritisk kapitalbrist och åberopa bevisning för det och samtidigt göra gällande att Branting skulle känna till att det var kapitalbrist. Branting hade inte någon som helst kunskap om Well Dresseds ekonomiska situation eller att det hade inträtt en ansvarsperiod för styrelsen. Det är inte tillräckligt att borgenären misstänkte att gäldenären hade betalningssvårigheter (NJA 2014 s. 948).

De inkassokrav som H.P. och M.P.W. har hänvisat till avser mindre belopp som betalats för sent under sommaren 2017, sannolikt under semestertid. De två kraven överstiger inte 4 000 kr tillsammans och det går inte att dra någon som helst slutsats kring Well Dresseds ekonomiska ställning av dem.

Kritisk kapitalbrist har inte förelegat

H.P. och M.P.W. upprättade en kontrollbalansräkning i augusti 2018 och skäl att anta kritisk kapitalbrist uppstod under sommaren 2018. Enligt konkursförvaltaren, som har en lagstadgad skyldighet att ange vid vilken tidpunkt kritisk kapitalbrist kan antas ha förelegat, har kritisk kapitalbrist förelegat i juni 2018. Konkursförvaltaren har inte angett någon annan tidpunkt för skyldigheten att upprätta kontrollbalansräkning. – – –

Well Dresseds årsredovisning för 2017 utvisade en synlig kapitalbrist. Styrelsens bedömning av om kritisk kapitalbrist föreligger ska dock inte göras utifrån synlig kapitalbrist i årsredovisningen, utan utifrån lagrets nettoförsäljningsvärde i enlighet med 25 kap. 14 § aktiebolagslagen. Nettoförsäljningsvärdet är ett annat värde än vad lagret i årsredovisningen upptagits till. Vid början av 2017 var lagret upptaget till 901 166 kr. Inköp av varor har skett kontinuerligt och vid årets slut ökat med 519 223 kr, vilket är det värde Branting och Jade har utgått ifrån när de påstår att kritisk kapitalbrist har förelegat sedan mars 2017. – – –

Årsredovisningen för 2017, som är undertecknad i juni 2018, anger ett negativt eget kapital om 382 075 kr. Lagret hade dock under 2017 och i början av 2018 (då Jades och Brantings fordringar uppstod) ett övervärde som kompenserade för det synliga negativa kapitalet. För att kritisk kapitalbrist (50 000 kr) inte skulle föreligga behövde lagret ha ett övervärde som kompenserade bristen som angetts i årsredovisningen. I årsredovisningen för 2017 var varulagret upptaget till 1 420 389 kr, men nettoförsäljningspris beräknat enligt nettoförsäljningsvärdet i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen motsvarade ca 3 820 846–4 261 167 kr. Lagret hade alltså ett övervärde på ca 2,4–2,8 miljoner kr, vilket gott och väl kompenserade för att det egna kapitalet i årsredovisningen var negativt. Det har således under 2017 inte funnits anledning för styrelsen att anta att någon kritisk kapitalbrist har förelegat. Det är först när förluster inträffat under 2018 och inventering skett som det funnits skäl att anta att den kritiska gränsen uppnåtts. Inventeringen har skett i maj 2018. Det har således först i anslutning därtill funnits anledning att anta att övervärdet inte längre varit tillräckligt.

Branting och Jade har gjort gällande att Well Dressed vid värderingen av sina tillgångar, dvs. varulagret, ska värdera försäljningsvärdet efter vad tidigare varor i genomsnitt sålts för och ska avräkna alla kostnader för verksamhetens bedrivande. Detta är inte korrekt. Vid bedömningen av om kritisk kapitalbrist föreligger ska lagret värderas enligt fortlevnadsprincipen. Nettoförsäljningsvärdet ska beräknas utifrån förväntat försäljningspris med avdrag för direkta försäljningskostnader. Kostnader för verksamhetens bedrivande ska inte avräknas, utan endast direkta försäljningskostnader.

Vid bedömningen av försäljningsvärdet ska lagret värderas utifrån beräknat försäljningspris. Lagret i Well Dressed bestod av kvalitetskläder där rekommenderat pris låg på 2–3 gånger inköpsvärdet. Av faktura från Coster Copenhagen framgår att rekommenderat pris låg på 1 099 kr för en vara som köpts in för 408 kr, dvs. 2,69 gånger inköpspriset eller 269 % av inköpsvärdet – motsvarande ett påslag om 169 %. Av Branting Wear Group AB:s faktura framgår att inköpspriset för ”Lotta long silk copy” var 499 kr. Bolaget hade ett försäljningspris på 1 498 kr, dvs. 3 gånger inköpsvärdet, motsvarande ett påslag om över 200 %. – – –

I kontrollbalansräkningen i augusti 2018 var lagret värderat till dubbla anskaffningsvärdet, vilket är en försiktigare värdering än vad aktiebolagslagen faktiskt tillåter vid beräkningen av det egna kapitalet. Kontrollen visade att det egna kapitalet i augusti 2018 hade förbrukats och att bristen uppgick till drygt 62 000 kr. I den kontrollbalansräkningen hade styrelsen kunnat utgå från att försäljningspriset för varulagret var 300 % istället för 200 %, men trots den försiktiga värderingen var bristen inte större än 62 000 kr. Detta talar mot att faktisk kapitalbrist skulle ha förelegat tidigare än augusti 2018 och att styrelsen haft anledning att anta att den kritiska gränsen uppnåtts tidigare.

Brantings och Jades antagande att det egna kapitalet varit förbrukat i mars 2017 är därför inte korrekt. Den huvudbok som de hänvisat till tar inte hänsyn till lagrets övervärde eller de periodiseringar som sker i bokslutsarbetet. Lagret som köpts in avser kollektioner som kommer att vara i mode i framtiden, med minst ett halvårs framförhållning, och ofta mer. Någon inkurans är det således inte tal om på nyinköpta varor under året. Bara den ökning av lagret som enligt huvudboken har skett under 2017 med ett anskaffningsvärde på drygt en halv miljon kr, har alltså motsvarat mellan 1 miljon kr och 1,5 miljoner kr i nettoförsäljningsvärde.

Vid beräkningen av nettoförsäljningsvärdet enligt årsredovisningslagen ska avdrag göras för direkta försäljningskostnader 4 kap. 9 § 3–4 st. Av förarbetena framgår att försäljningsvärdet är det pris som rörelsen uppnår vid normal försäljning i den löpande verksamheten (prop. 1975:104 s. 221). När det gäller beräknad försäljningskostnad avses endast kostnader som direkt kan hänföras till försäljningstransaktionen, såsom varu­rabatter, bonus och provisioner. Några sådana direkta kostnader finns inte för det aktuella lagret av kläder. Normal lön till anställda, lagringskostnader och ränta under lagrings- och kredittid är inte kostnader som är direkt hänförliga till försäljningstransaktionen (se p. 12.15 i BFNAR 2016:16).

Som en kommentar till Brantings och Jades påstående kan följande framföras. FAR har som vägledning gett ut rekommendationen RedR 2 Kontrollbalansräkning. Uppfattningen som Branting och Jade hävdar, kan ha sin grund i en missuppfattning som återfinns i enstaka uttalanden i doktrin – i sin tur troligtvis hämtat från äldre versioner av FARs RedR 2. Äldre versioner har nämligen utgått från förarbetena till 1976 års bokföringslag, där det angavs att det i försäljningskostnaderna borde inräknas skälig andel av rörelsens administrationskostnader. I den aktuella FAR RedR 2 framgår emellertid att endast direkta försäljningskostnader ska räknas in när nettoförsäljningsvärdet beräknas. Om indirekta försäljningskostnader, såsom hyra, lön till anställda osv. skulle avräknas försäljningsvärdet, skulle det strida mot fortlevnadsprincipen och antagandet om fortsatt drift.

BFN har inte gett ut några särskilda regler om kontrollbalansräkning, men termen försäljningskostnader berörs i reglerna om årsredovisning. Termen har t.ex. förklarats i BFNAR 2017:3, bilaga 1:

”med försäljningskostnad i 4 kap 9 § tredje stycket årsredovisningslagen (1995:1554) avses de kostnader som direkt kan hänföras till försäljningstransaktionen.”

Och i BFNV 2000:3, bilaga 2:

”Med försäljningskostnad avses den med försäljningen förbundna försäljningskostnaden (särkostnad), tex. varurabatter, bonus, provisioner. Med särkostnad anses en kostnad som i en given valsituation är förenad med och särskiljbar för ett visst handlingsalternativ. Lagringskostnader och ränta under lagringstid och kredittid behöver inte dras av.”

H.P. och M.P.W. har haft hjälp med ekonomin i Well Dressed av redovisningskonsult på O. Redovisning AB och denne har haft till uppdrag att tillse att alla regler följts. De har haft regelbundna avstämningar med redovisningskonsulten. I förevarande fall har styrelsen agerat i enlighet med ekonomikonsultens rekommendationer och upprättat en kontrollbalansräkning i augusti 2018 i anslutning till att det funnits anledning att anta att det egna kapitalet understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet. Någon försummelse har alltså inte legat H.P. och M.P.W. till last och de har därför inte något medansvar för Well Dresseds skulder.

För det fall att medansvar för styrelseledamöterna anses ha inträtt vid tiden för Brantings fordrans uppkomst, har Branting inte rätt att göra medansvaret gällande.

H.P. och M.P.W. påbörjade verksamheten i Well Dressed den 1 augusti 2016. Bolaget upplevde att det var svårt att få igång omsättningen men fick från Branting hela tiden rekommendationen att köpa in nytt material från Branting. Bolaget fick svårt att betala inköpen i tid och talade då med Brantings företrädare som gjorde upp en betalningsplan för delbetalning och rekommenderade bolaget att fortsätta köpa in nya varor från Branting. Branting, som bättre kände till branschen, förklarade för Well Dressed att det bara handlade om att investera i nya varor så skulle försäljningen komma igång. Vissa betalningar klarade inte Well Dressed av att betala ens med avbetalningsplanen och dessa reglerades då genom Svea Inkasso.

HD fastslog i NJA 2014 s 948 att en borgenär som har vetskap om att ett bolag befinner sig i en prekär ekonomisk situation och att en medansvarsperiod löper men som ändå väljer att ingå en förbindelse med bolaget, inte kan anses behöva något skydd mot den ekonomiska risk som förbindelsen innebär. I förevarande fall gör Branting gällande en fordran som har uppkommit under februari månad 2018. Branting har då haft vetskap om att Well Dressed har haft betalningsproblem åtminstone sedan januari 2017 och har ändå uppmuntrat bolaget att köpa in fler produkter från Branting. För det fall att tingsrätten skulle anse att medansvarsperioden skulle ha börjat löpa vid fordringens uppkomst görs i andra hand gällande att Brantings vetskap om Well Dresseds ekonomiska svårigheter är ett hinder för att göra medansvaret gällande.

Frågan i målet gäller H.P:s och M.P.W:s ansvar som styrelseledamöter i aktiebolaget Well Dressed, som försattes i konkurs i augusti 2018.

Det är ostridigt att kontrollbalansräkning upprättades under sommaren 2018 och att Jade och Branting har fordringar på Well Dressed som uppstått under januari respektive februari 2018. Det registrerade aktiekapitalet var 100 000 kr.

Enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) är styrelsen skyldig att genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning när det finns skäl att anta att bolagets egna kapital, beräknat enligt 14 § samma kapitel, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet (kritisk kapitalbrist). Om styrelsen underlåter att upprätta en kontrollbalansräkning svarar styrelseledamöterna solidariskt med bolaget för de förpliktelser som uppkommit under den tid som underlåtenheten bestått, 25 kap. 18 § aktiebolagslagen. En förutsättning för styrelsens medansvar är att bolagets egna kapital, beräknat enligt 25 kap. 14 §, faktiskt understigit hälften av bolagets registrerade aktiekapital och att denna kapitalbrist inte varit omedelbart övergående. Vidare gäller inte medansvaret för en styrelseledamot som visar att hen inte varit försumlig.

Den utlösande faktorn för styrelseledamöters medansvar är alltså att aktiebolaget haft kritisk kapitalbrist och styrelseledamöternas ansvarsperiod varar under den tid som underlåtenheten att upprätta en kontrollbalansräkning består.

För att en styrelseledamot ska hållas medansvarig när en kontrollbalansräkning inte har upprättats, krävs för det första att det objektivt kan konstateras att kritisk kapitalbrist har förelegat. För det andra krävs att det funnits skäl att anta att bolagets egna kapital understeg den kritiska gränsen. Bevisbördan för objektiv kritisk kapitalbrist ligger på den borgenär som gör gällande ett medansvar, men beviskravet ställs något lägre än vad som annars gäller i tvistemål. Om borgenären lyckas styrka kritisk kapitalbrist övergår bevisbördan till styrelseledamoten att visa att det inte funnits skäl att anta kritisk kapitalbrist (NJA 2009 s. 210, NJA 1988 s. 620 och NJA 1993 s. 484).

För att kunna bedöma om kritisk kapitalbrist har förelegat måste det fastställas hur det egna kapitalet ska beräknas, vilket regleras i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen. Däri anges – såvitt nu är av intresse – att beräkningen av det egna kapitalet ska göras utifrån tillämplig lag om årsredovisning med den justeringen att tillgångar får värderas till nettoförsäljningsvärdet.

Tillgångar ska normalt sett bokföras till anskaffningsvärdet om detta är lägre än nettoförsäljningsvärdet, 4 kap. 9 § årsredovisningslagen (lägsta värdets princip). Vid prövningen av skyldigheten att upprätta en kontrollbalansräkning får lagret istället värderas till ett högre värde – nettoförsäljningsvärdet – trots att lagret värderats till anskaffningsvärdet i årsredovisningarna. Enligt 4 kap. 9 § årsredovisningslagen utgörs netto­försäljningsvärdet av det beräknade försäljningsvärdet med avdrag för förutsebara försäljningskostnader (se även prop. 2000/01:150 s. 93).

I 2 kap. 2 § årsredovisningslagen föreskrivs att årsredovisningen ska upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed. Ansvaret för att utforma god redovisningssed tillkommer Bokföringsnämnden, 8 kap. 1 § bokföringslagen (1999:1078). Bokföringsnämnden har, såvitt nu är aktuellt, gett ut allmänna råd om årsredovisning i mindre företag, BFNAR 2016:10. Bokföringsnämnden har i avsnitt 12.14 definierat försäljningsvärde som det pris som varan kan säljas för enligt villkor som är normala i verksamheten. Priset ska fastställas utifrån de förhållanden som råder på balansdagen och hänsyn ska tas till inkurans. På motsvarande sätt definieras försäljningskostnader i avsnitt 12.15 som de kostnader som direkt kan hänföras till försäljningstransaktionen.

Bokföringsnämnden har i vägledning till de allmänna råden 2016:10 utvecklat definitionerna genom bl.a. följande kommentarer.

”Inkurans innebär att varornas värde har minskat t.ex. till följd av att varorna har skadats, blivit omoderna eller är övertaliga. Försäljningsvärdet på inkuranta varor beräknas till det nedsatta försäljningspriset som varorna bedöms kunna säljas för. Är varorna övertaliga är det ofta svårt att beräkna försäljningspriset. Underlaget för beräkningen måste vara tillförlitligt och kan t.ex. grundas på försäljnings- och lagerstatistik och försäljningsplaner”

”Vid beräkningen av nettoförsäljningsvärdet ska försäljningsvärdet reduceras med beräknad försäljningskostnad. Det är endast sådana kostnader som är direkt hänförliga till försäljningen som ska reducera försäljningsvärdet enligt punkt 12.15. Det kan t.ex. röra sig om varurabatter, bonus och provisioner. Kostnader som inte är direkt hänförliga till försäljningstransaktionen, t.ex. normal lön till anställda, lagringskostnader och ränta under lagrings- och kredittid, ska däremot inte reducera nettoförsäljningsvärdet.”

Som tingsrätten redan har konstaterat är det Jade och Branting som har bevisbördan för att Well Dressed vid förpliktelsernas uppkomst hade kritisk kapitalbrist. Till stöd för sitt påstående har Jade och Branting åberopat bland annat huvudbok för 2017 och årsredovisningar för 2016 och 2017 samt ett rättsutlåtande av professor Erik Nerep; upprättat i oktober 2012 med anledning av en helt annan tvist.

Denna bevisning talar för att Well Dresseds ekonomiska historia – sett några enstaka år tillbaka i tiden – inte varit särskilt ljus och att det funnits anledning för ansvariga fysiska personer att allvarligt överväga bolagets överlevnadspotential. Det som framkommit är emellertid inte tillräckligt för att den redovisningsprincip (”going koncern” eller fortlevnadsprincipen), som gäller för värderingen av tillgångar vid upprättandet av en kontrollbalansräkning, ska frångås eller i något avseende justeras.

Av årsredovisningen för 2017 framgår att varulagret vid årsskiftet 2017/2018 var upptaget till ett anskaffningsvärde om 1 420 389 kr. Därur kan också utläsas att det egna kapitalet, vid ingången av år 2017, uppgick till 90 264 kr och att det, vid utgången av året, uppgick till minus (-) 382 075 kr.

I detta sammanhang noteras att det av utredningen framgår, vilket inte heller ifrågasatts, att Well Dressed per den siste maj 2018 låtit utföra en lagerinventering, varvid lagervärdet – värderat till försäljningspris exklusive mervärdesskatt (försäljningsvärdet) – angavs till 1 945 612 kr; att jämföra med bokfört värde om 972 806 kr. Vidare framgår att nämnda försäljningsvärde sedermera legat till grund för kontrollbalansräkning 2018-08-31, av vilken kan utläsas ett negativt eget kapital om (-) 62 052 kr.

I nämnda kontrollbalansräkning har sålunda utgåtts från ett lagervärde motsvarande dubbla anskaffningsvärdet. Om denna värderingsmodell skulle äga tillämpning även på det bokförda lagervärdet vid årsskiftet 2017/2018; oaktat eventuella kostnader som ska dras av, finns det anledning att anta att det inte torde ha förelegat någon kritisk kapitalbrist vid den tidpunkten.

Frågan är alltså om den uppskrivning av lagret som skett kan anses stå i strid med de redovisnings-/värderingsprinciper som redogjorts för närmare ovan.

Jade och Branting har påstått att högst 15 % påslag varit normala villkor i verksamheten, vilket har beräknats utifrån Well Dresseds försäljningshistorik år 2016 och 2017. Detta sätt att se på saken är visserligen matematiskt tilltalande men det ligger inte helt i linje med – vilket också antytts ovan – att värderingen ska ske enligt fortlevnadsprincipen. Bolagen har i detta sammanhang också betonat att klädbranschen är säsongsbetonad och att inköpta varor blev inkuranta inom kort tid. Någon bevisning till stöd för dessa påståenden, eller andra branschbetingelser, har dock inte presenterats i målet.

Well Dressed har å sin sida påstått att varulagret bestod av kvalitetskläder och att det från grossistled angetts ett rekommenderat pris som är två till tre gånger högre än inköpspriset. Dessa påstående vinner stöd av den skriftliga bevisning som åberopats i målet.

Såhär långt finner tingsrätten sålunda att det Well Dressed påstått i fråga om varornas försäljningsvärde, dvs. dubbla anskaffningsvärdet, inte motbevisats utan den nu aktuella prissättningen får anses motsvara vad som är normalt i bolagets verksamhet.

Från försäljningsvärdet ska avdrag göras från inkurans, vilket innebär att hänsyn ska tas till att delar av varulagret kan behöva säljas till reducerat pris p.g.a. att varor skadats, blivit omoderna eller är övertaliga. Inkurans innebär inte – enligt tingsrättens uppfattning – att det ska tas hänsyn till att verksamheten tidigare år haft svårt att sälja sina varor till ordinarie pris, utan endast att hänsyn ska tas till att en del av ett varulager kan bli skadat eller omodernt. Inkuransen för varulagret ska alltså inte värderas högre för att Well Dressed tidigare år gått med förlust. I målet har inte heller framkommit annat än att varulagret vid årsskiftet 2017/2018 bestod av moderna klädkollektioner. Det har sålunda inte framkommit i målet att det funnits någon inkurans att avräkna från försäljningsvärdet.

Från försäljningsvärdet ska också direkta försäljningskostnader dras av. Av Bokföringsnämndens vägledning, som lagstiftaren anförtrott uppdraget att utveckla god redovisningssed och som tingsrätten därför utgår från vid sin bedömning, framgår att det som ska dras av är kostnader för varurabatter, bonusar och provisioner. Kostnader som inte är direkt hänförliga till försäljningstransaktionen, t.ex. lokalhyra, normal lön till anställda, lagringskostnader och ränta under lagrings- och kredittid, ska däremot inte dras av. I detta sammanhang bör också tilläggas att eventuella oklarheter i innehållet i god redovisningssed ska tolkas till förmån för styrelsen, eftersom personligt ansvar för styrelseledamöter är så ingripande att det bara kan aktualiseras när styrelsen tydligt avvikit från handlingsreglerna i aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 37 f.). Mot bakgrund av detta finner tingsrätten att det inte visats föreligga några kostnader att avräkna från försäljningsvärdet.

Av det ovan framförda följer sålunda att nettoförsäljningsvärdet av Well Dresseds varulager vid årsskiftet 2017/2018 uppgick till 2 840 778 kr (1 420 389 kr x 2), vilket i sin tur leder till slutsatsen att det vid den tidpunkten inte visats föreligga någon kritisk kapitalbrist. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till vad som i övrigt framkommit finner tingsrätten att det inte heller visats att det förelåg kritisk kapitalbrist vid tiden januari–februari 2018. Käromålen ska sålunda ogillas.

Branting Wear Group AB:s och Copenhagen Jade A/S:s respektive talan lämnas utan bifall.

Branting Wear Group AB och Copenhagen Jade A/S överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Var och en av dem yrkade att hovrätten skulle bifalla dess vid tingsrätten förda talan.

H.P. och M.P.W. motsatte sig ändring av tingsrättens dom. De vitsordade de yrkade kapitalbeloppen, Jade Copenhagens sätt att beräkna ränta och Brantings sätt att beräkna ränta enligt bolagets andrahandsyrkande vid tingsrätten, såsom skäliga i och för sig.

Hovrätten (hovrättsråden Nathalie Dahlén och Sofia Olsson samt tf. hovrättsassessorn Oskar Ottosson, referent) anförde följande i dom den 3 november 2022.

Hovrätten ansluter sig till det tingsrätten angett under rubriken Bakgrund – – – i den överklagade domen.

Parterna har i hovrätten i huvudsak åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på samma sätt som vid tingsrätten – – –. Branting och Copenhagen Jade har gjort gällande att även om varorna i Well Dressed Helsingborg AB:s (Well Dressed) varulager hade kunnat värderas till ett nettoförsäljningsvärde 20 procent högre än det bokförda värdet hade Well Dressed ändå uppnått kritisk kapitalbrist i augusti 2017, och att det tillståndet därefter aldrig upphörde. H.P. och M.P.W. har förtydligat att de inte gjort gällande att Branting känt till att medansvarsperiod löpt i bolaget, bara att de haft sådan insyn i Well Dresseds ekonomiska situation att de inte har rätt att göra medansvaret gällande mot dem.

Hovrätten har tagit del av väsentligen samma skriftliga bevisning som tingsrätten. Parterna har inte åberopat någon muntlig bevisning.

Av 25 kap. 18 § första stycket p. 1 aktiebolagslagen (2005:551) framgår att om styrelsen underlåtit att i enlighet med 13 § upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning enligt 14 §, svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består.

HD har i rättsfallet NJA 2009 s. 210 slagit fast att prövningen av frågan om en styrelseledamot har ådragit sig personligt betalningsansvar ska prövas i två led. Det första ledet tar sikte på frågan om det föreligger objektiva förutsättningar för personligt betalningsansvar. Det innebär dels en prövning av om bolagets eget kapital faktiskt understeg den kritiska gränsen, dels att styrelsen underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning trots att det har funnits skäl att anta att bolagets eget kapital understeg den kritiska gränsen. HD har i detta hänseende angett att det för skyldigheten att upprätta en kontrollbalansräkning är tillräckligt att någon i styrelsekretsen insett eller bort inse risken för kapitalbrist. För att en enskild styrelseledamot ska vara betalningsansvarig krävs emellertid därutöver att denne varit försumlig. Det andra ledet av prövningen tar sikte på den frågan.

HD har i ovan angivet rättsfall funnit att det ankommer på den som gör gällande personligt betalningsansvar att visa att de objektiva förutsättningarna för sådant ansvar föreligger. Detta innebär att det är den som påstår att viss styrelseledamot är personligt betalningsansvarig som har att visa att det vid viss given tidpunkt fanns skäl för styrelsen att anta att bolagets eget kapital understeg den kritiska gränsen. För att bevisbördan för att det fanns skäl att anta en kapitalbrist ska anses vara fullgjord är det i praktiken ofta tillräckligt att borgenären visar att det förelegat en faktisk kapitalbrist. Har borgenären visat att dessa förutsättningar föreligger ankommer det därefter enligt HD på den som anspråket riktas mot att visa att han eller hon inte har varit försumlig.

Huvudfrågan i målet är mot denna bakgrund om Branting och Copenhagen Jade bevisat att bolagets eget kapital, beräknat enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen, understigit den kritiska gränsen innan de i målet aktuella fordringarna uppkom och om det funnits skäl att anta att så var fallet. Om de ovan nämnda förutsättningarna förelegat faller det på H.P. och M.P.W. att bevisa att de inte har varit försumliga när de inte tillsett att kontrollbalansräkning upprättats i tid.

Om hovrätten finner att en medansvarsperiod löpt när de i målet aktuella fordringarna uppkommit ska hovrätten ta ställning till dels Brantings förstahandsyrkande avseende ränteberäkningen, dels om Branting får göra medansvar gällande mot H.P. och M.P.W. Parterna är överens om att fortlevnadsprincipen ska tillämpas vid upprättande av kontrollbalansräkningen.

Branting och Copenhagen Jade har inte bevisat att kritisk kapitalbrist uppstod i Well Dressed före fordringarnas uppkomst

Enligt 25 kap. 13 § första stycket p. 1 aktiebolagslagen ska styrelsen genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Enligt 14 § första stycket p. 2 får tillgångar redovisas till nettoförsäljningsvärdet. Syftet med bestämmelserna i 14 § är att dolda övervärden ska kunna beaktas, så att livskraftiga bolag inte tvingas gå i likvidation (se Andersson m.fl. Aktiebolagslagen [14 juni 2022, JUNO], kommentaren till 25 kap. 14 § under rubriken 6. Justeringar tillgångsvärden med hänsyn till förekommande övervärden).

H.P. och M.P.W. har gjort gällande att det innebär att varulagret får värderas 100 procent högre än det bokförda värdet, och att det inte finns några direkta försäljningskostnader som ska dras av. Vid en sådan värdering står det av utredningen klart att kritisk kapitalbrist inte hade uppkommit vid tiden för fordringarnas uppkomst.

Branting och Copenhagen Jade har i stället anfört att Well Dresseds varulagers nettoförsäljningsvärde inte överstigit det bokförda värdet dels eftersom bolaget, med utgångspunkt i tidigare års försäljning, inte kunde räkna med ett påslag överstigande 20 procent, dels eftersom alla kostnader i bolaget var att betrakta som direkta försäljningskostnader och därmed ska dras av vid beräkningen av varulagrets nettoförsäljningsvärde.

Den avgörande frågan i målet är således hur nettoförsäljningsvärdet av Well Dresseds varulager ska beräknas.

I 2 kap. 2 § årsredovisningslagen föreskrivs att årsredovisningen ska upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed. Enligt 4 kap. 9 § tredje stycket årsredovisningslagen (1995:1554) avses med nettoförsäljningsvärde försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad.

Bokföringsnämnden har i det allmänna rådet i avsnitt 12.14 BFNAR 2016:10 definierat försäljningsvärde som det pris som varan kan säljas för enligt villkor som är normala i verksamheten. Priset ska fastställas utifrån de förhållanden som råder på balansdagen och hänsyn ska tas till inkurans. Av Bokföringsnämndens kommentar till det allmänna rådet framgår att priset ska fastställas utifrån de förhållanden som råder på balansdagen.

Försäljningsvärdet får uppskattas under vissa förutsättningar men värderingen ska i sådana fall bygga på en bedömning av vad en försäljning kan inbringa med utgångspunkt i rådande marknadsförutsättningar; värderingen får inte vara fiktiv eller utgå från framtidsförhoppningar. (Se Lindskog, Kapitalbrist i aktiebolag [5 december 2018, JUNO], Kommentarer till 25:13–20 ABL, avsnitt 4.3.1.)

I målet har Well Dressed tillämpat en värdering av varulagrets nettoförsäljningsvärde enligt 25 kap. 14 § första stycket p. 2 aktiebolagslagen, där försäljningsvärdet har räknats upp med 100 procent. Som framgår av de årsredovisningar Branting och Copenhagen Jade har lagt fram har Well Dressed under år 2016 haft ett försäljningsvärde motsvarande inköpspriset med ett påslag om 17 procent och under 2017 med ett påslag om 4 procent. Den bevisning Well Dressed lagt fram i denna del tyder emellertid på att ordinarie försäljningspris av vissa av bolagets varor till och med varit två till tre gånger anskaffningsvärdet. Well Dressed har även visat att så höga ordinarie försäljningspriser avseende en enstaka produkt har varit i överensstämmelse med rekommenderat försäljningspris från Branting. Well Dressed har vidare anfört att ett bolag under uppstartsfasen kan behöva realisera varor och liknande för att bygga upp en kundkrets samt att det nuvarande och dåvarande lagret kan skilja sig på ett sådant sätt att det inte går att dra några slutsatser kring sammansättningen av varulagret under ett senare skede. Slutligen har Well Dressed gjort gällande att det skulle stå i strid med fortlevnadsprincipen att värdera försäljningsvärdet av varulagret till anskaffningsvärdet med ett påslag om 20 procent.

Årsredovisningarna och det utdrag ur huvudboken Branting och Copenhagen Jade har åberopat i målet ger visserligen stöd för att Well Dressed under verksamhetsåren 2016 och 2017 inte har kunnat sälja sitt varulager till det försäljningspris H.P. och M.P.W. har påstått. Vidare ska, som framgått ovan, värderingen av ett varulagers nettoförsäljningsvärde göras med hänsyn till rådande marknadssituation. Någon ytterligare utredning, utöver vad som framgått av årsredovisningar och utdrag ur Well Dresseds huvudbok, har dock inte åberopats som utvisar att det inte är förenligt med god redovisningssed att värdera varulagret som Well Dressed gjort. Mot den bakgrunden, och på av tingsrätten i övrigt angivna skäl, ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning att kritisk kapitalbrist inte visats vid någon av de tidpunkter Branting och Copenhagen Jade påstått. Tingsrättens dom ska således fastställas.

Hovrätten fastställer tingsrättens dom utan några ändringar.

Branting Wear Group AB och Copenhagen Jade A/S överklagade och yrkade att HD skulle bifalla den talan som de var och en hade fört mot H.P. och M.P.W.

H.P. och M.PW. motsatte sig ändring av hovrättens dom.

HD inhämtade yttranden från Bokföringsnämnden och från organisationen FAR.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotte Hellner Kirstein, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Punkterna 1–12 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–11 i HD:s domskäl.

Punkterna 13, 14 och 15 överensstämmer i huvudsak med punkterna 17, 23 resp. 28 i HD:s domskäl.

Punkterna 16–18 överensstämmer i huvudsak med punkterna 13–16 i HD:s domskäl.

Justeringar med hänsyn till förekommande övervärden

19 För att undvika att i och för sig livsdugliga bolag tvingas till åtgärder för avveckling av verksamheten är det enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen till­- åtet med vissa avsteg från de principer som gäller enligt årsredovisningslagen vid beräkningen av det egna kapitalets storlek i en kontrollbalansräkning. En möjlig justering är att tillgångar får redovisas till nettoförsäljningsvärdet (punkten 2). (Se prop. 2000/01:150 s. 39 och 93 f.)

20 Enligt 4 kap. 9 § årsredovisningslagen gäller att omsättningstillgångar i ett bolag, som varulager, ska bokföras till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet. Med nettoförsäljningsvärde avses försäljningsvärde efter avdrag för beräknad försäljningskostnad (tredje stycket). Vid prövningen av styrelsens skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen får dock tillgångarna alltså, enligt 14 §, tas upp till nettoförsäljningsvärdet även om det är högre än anskaffningsvärdet. På så sätt kan förekommande övervärden i bolaget beaktas (se prop. a.a.).

Närmare om beräkning av nettoförsäljningsvärde …

… enligt årsredovisningslagen

21 Enligt Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2016:10 om årsredovisning i mindre företag (K 2), som är de relevanta i målet, avses med försäljningsvärde i 4 kap. 9 § tredje stycket årsredovisningslagen det pris som varan kan säljas för enligt villkor som är normala i verksamheten. Priset ska fastställas utifrån de förhållanden som råder på balansdagen. Hänsyn ska tas till inkurans. Med försäljningskostnad avses de kostnader som direkt kan hänföras till försäljningstransaktionen. (Se p. 12.14 och 12.15.)

22 Utifrån dessa råd och vad som anges i vägledningen till dem (s. 205 f.) har Bokföringsnämnden i sitt yttrande till HD uttalat följande.

23 Att fortlevnadsprincipen är tillämplig innebär att försäljningsvärdet vid värdering av varulager till nettoförsäljningsvärde ska bestämmas med utgångspunkt i det pris som företaget beräknar att varan ska kunna säljas till vid normal försäljning i den löpande verksamheten. Förekommer varor i lagret som är inkuranta, dvs. sådana vars värde minskat t.ex. till följd av att de skadats eller blivit omoderna, beräknas försäljningsvärdet till det nedsatta pris som dessa bedöms kunna säljas för. Hänsyn ska också tas till inkurans på grund av att varorna kan vara övertaliga i förhållande till vad som kan säljas i bolagets löpande verksamhet. När försäljningsvärdet bestäms ska hänsyn tas till de särskilda marknadsförhållanden som kan tänkas gälla för de varor som är i fråga. Det innebär bl.a. att när det rör sig om kläder kan försäljningspriset påverkas utifrån säsong och modegrad.

24 Underlaget för beräkningen av försäljningsvärdet måste vara tillförlitligt och bygga på realistiska antaganden och förväntningar avseende det pris som varorna beräknas kunna säljas för. Bedömningen kan exempelvis grundas på försäljnings- och lagerstatistik och försäljningsplaner. Vid bedömningen ska företaget beakta de förhållanden och förutsättningar som kan gälla i den specifika bransch som företaget verkar i. Utgångspunkten är att bedömningen ska göras vara för vara eller varugrupp för varugrupp. Det kan i och för sig finnas utrymme att göra en mera schablonmässig värdering. Den måste emellertid i så fall ske på ett sådant sätt att den kan antas ge ungefär samma värde som en individuell bedömning skulle leda till. Det förhållandet att vissa varor tidigare kunnat försäljas till ett visst högre värde kan därför inte utan vidare tas till intäkt för att lagret i sin helhet kan försäljas till ett högre värde.

25 Vid beräkning av nettoförsäljningsvärdet ska bara sådana kostnader som är direkt hänförliga till försäljningen (särkostnader) dras av från försäljningsvärdet. Särkostnaderna ska ha uppstått som en direkt konsekvens av en försäljningstransaktion. Det kan exempelvis vara fråga om företagets fraktkostnader vid en specifik transaktion. Andra exempel är varurabatter, bonus och provisioner. Kostnader som inte är direkt hänförliga till försäljningstransaktionen ska däremot inte reducera nettoförsäljningsvärdet. Fasta eller gemensamma kostnader för företaget är inte särkostnader. Exempelvis ska lön till anställda, lagringskostnader, reklam och ränta under lagrings- och kredittid inte minska försäljningsvärdet.

… enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen

26 Begreppet nettoförsäljningsvärde bör i regel anses ha motsvarande innehåll enligt aktiebolagslagen som enligt årsredovisningslagen. Mycket talar för att detta. Varken av lagtext eller förarbeten framgår att bestämmandet av nettoförsäljningsvärdet enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen bör ske utifrån andra principer än de som gäller enligt 4 kap. 9 § årsredovisningslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 39 och 93). I motiven har framhållits vikten av att reglerna i 14 § ska vara tydliga och enkla att tillämpa med hänsyn till att den påföljd som är knuten till en försummelse att upprätta en kontrollbalansräkning, dvs. personligt betalningsansvar, är så ingripande. Av det skälet är de möjligheter till avsteg som bestämmelsen ger uttömmande. (Se prop. a.a. s. 38.)

27 Vidare kan konstateras att FAR:s nu gällande rekommendationer för redovisning i en kontrollbalansräkning enligt aktiebolagslagen av tillgångar till nettoförsäljningsvärde i huvudsak överensstämmer med vad som framgår av Bokföringsnämndens råd enligt ovan (se RedR 2 p. 6.1). Även i den juridiska litteraturen verkar råda enighet om att nettoförsäljningsvärde enligt aktiebolagslagen och årsredovisningslagen ska bestämmas på i princip samma sätt (se t.ex. Sebastian Lindroos-Moll, Värdering vid upprättande av kontrollbalansräkning, Karlstads universitet, 2020, s. 264 f., 319 f. och 372 f. samt Stefan Lindskog, Kapitalbrist i aktiebolag, kommentarer till kap. 25:13–20 ABL, 3 uppl., 2023, s. 63 f.) Som utgångspunkt är således detta vad som bör gälla.

Bevisfrågor m.m.

28 En borgenär har bevisbördan för att det förelåg objektiva förutsättningar för styrelseledamotens personliga betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen (p. 14 ovan). I det får anses ligga att det ankommer på borgenären att bevisa att en kontrollbalansräkning hade utvisat en faktisk kritisk kapitalbrist trots styrelseledamotens invändningar om att det förelåg övervärden i bolaget som innebar att så inte var fallet (jfr Lindskog a.a. s. 40 f. och 48 f.). Ett lägre beviskrav än det normala i tvistemål bör gälla även i det avseendet med hänsyn till att styrelseledamoten i allmänhet har lättare att lägga fram utredning i saken. (Jfr p. 14 ovan. Se Lindroos-Moll a.a. s. 95 f.)

29 Att bedöma nettoförsäljningsvärdet för tillgångar som varulager kan vara relativt svårt. Samtidigt kan en felaktig värdering få långtgående konsekvenser genom att bolaget tvingas i likvidation och styrelseledamöterna åläggs personligt ansvar för dess förpliktelser. Därmed bör finnas utrymme för domstolen att vid sin prövning även kunna acceptera förhållandevis höga värderingar som ligger inom ett rimligt spann. (Se Lindroos-Moll a.a. s. 322 och 374.)

Bedömningen i detta fall

30 Well Dressed hade ett registrerat aktiekapital om 100 000 kr. Av årsredovisningen för 2017 framgår att det egna kapitalet vid ingången av året uppgick till drygt 90 264 kr och att det vid utgången av samma år, dvs. vid årsskiftet 2017/2018 uppgick till minus 382 075 kr. Varulagret var upptaget till ett anskaffningsvärde om 1 420 389 kr.

31 H.P. och M.P.W. har gjort gällande att försäljningsvärdet för varulagret motsvarade det dubbla anskaffningsvärdet, vilket också utgjorde nettoförsäljningsvärdet eftersom några direkta försäljningskostnader inte fanns. Om denna värdering skulle accepteras leder det till slutsatsen att det inte vid någon tidpunkt före uppkomsten av de aktuella fordringarna i januari och februari 2018 förelegat en faktisk kritisk kapitalbrist som medfört en skyldighet för styrelseledamöterna att upprätta en kontrollbalansräkning. Parterna är ense om att så är fallet och även om att värderingen ska ske enligt fortlevnadsprincipen.

32 Av bevisningen framgår att det ordinarie rekommenderade försäljningspriset för klädesplagg som Well Dressed tillhandahöll var två till tre gånger anskaffningsvärdet. I kontrollbalansräkningen från augusti 2018, som grundades på en lagerinventering som skett i maj, angavs lagervärdet till motsvarande det dubbla anskaffningsvärdet. Årsredovisningarna för 2016 och 2017 samt utdrag ur huvudboken som åberopats av Branting och Jade ger visserligen visst stöd för deras påstående om att det faktiska försäljningspriset var lägre. Någon annan utredning har dock inte lagts fram som påvisar att värderingen av varulagret till det dubbla anskaffningspriset inte kan anses ha motsvarat en normal försäljning i den löpande verksamheten. Därmed får den värderingen godtas även om den kan framstå som något hög. Det har inte framkommit att det funnits anledning att göra en avräkning från försäljningsvärdet på grund av inkurans och inte heller att det funnits några sådana direkta försäljningskostnader att dra av som får beaktas vid beräkning av nettoförsäljningsvärdet.

33 Av det anförda följer att Branting och Jade inte har förmått bevisa att det förelegat en faktisk kritisk kapitalbrist i Well Dressed som innebär att H.P. och M.P.W. kan hållas medansvariga för de aktuella skulderna. Hovrättens domslut ska således fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.

HD (justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, Malin Bonthron, Johan Danelius, referent, och Anders Perklev) meddelade den 28 december 2023 följande dom.

1 Målet handlar om medansvar för styrelseledamöter enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen (2005:551). En central fråga gäller hur nettoförsäljningsvärdet av ett varulager ska bestämmas vid beräkning av bolagets eget kapital i en kontrollbalansräkning. I målet aktualiseras också frågor om bevisbörda och beviskrav.

2 H.P. och M.P.W. var styrelseledamöter i Well Dressed Helsingborg AB sedan augusti 2016. Verksamheten bestod i försäljning av kvalitetskläder. Bolaget försattes i konkurs den 31 augusti 2018. En kontrollbalansräkning hade upprättats några veckor tidigare.

3 Branting Wear Group AB och Copenhagen Jade A/S hade levererat kläder till Well Dressed under januari och februari 2018 men inte fått betalt. Fakturorna för de levererade kläderna förföll till betalning i mars 2018. Fordringarna täcktes inte fullt ut i konkursen. Bolagen väckte därför var för sig talan mot H.P. och M.P.W. Branting yrkade att de skulle förpliktas att betala 33 605 kr jämte ränta. Jade yrkade att de skulle förpliktas att betala 24 140 danska kronor jämte ränta eller motsvarande belopp i svenska kronor.

4 Bolagen gjorde sammanfattningsvis gällande följande. Styrelsen i Well Dressed borde ha upprättat en kontrollbalansräkning redan våren 2017, eftersom det vid den tiden fanns skäl att anta att bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet (jfr 25 kap. 13 § aktiebolagslagen). Någon kontrollbalansräkning upprättades emellertid inte i tid, varför H.P. och M.P.W. är personligt betalningsansvariga för Well Dresseds förpliktelser mot bolagen (jfr 25 kap. 18 §).

5 H.P. och M.P.W. invände sammanfattningsvis följande. Det förelåg inte någon kritisk kapitalbrist före uppkomsten av de aktuella fordringarna. Varulagrets nettoförsäljningsvärde var sådant att Well Dresseds eget kapital inte skulle ha understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet, om en kontrollbalansräkning hade upprättats. I vart fall var de inte försumliga. Branting hade dessutom sådan vetskap om den ekonomiska situationen i Well Dressed att medansvar inte heller av det skälet kan göras gällande.

6 Tingsrätten ogillade käromålen, eftersom Branting och Jade inte ansågs ha visat att det hade förelegat kritisk kapitalbrist i Well Dressed. Bedömningen utgick från vad H.P. och M.P.W. hade gjort gällande om varulagrets nettoförsäljningsvärde.

7 Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

8 I 25 kap. 13–17 §§ aktiebolagslagen finns bestämmelser som ålägger styrelsen i ett aktiebolag att agera på ett visst sätt när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om styrelsen underlåter att vidta de åtgärder som lagen anger, kan det enligt 18 § leda till att styrelsens ledamöter får ansvara solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består, medansvarsperioden.

9 Det övergripande syftet med bestämmelserna är att skydda bolagets borgenärer. En aspekt av det är bestämmelsernas handlingsdirigerande funktion; det personliga betalningsansvaret skapar incitament för styrelsens ledamöter att följa det handlingsmönster som lagen föreskriver till undvikande av att bolaget fortsätter att driva sin verksamhet utan tillräckligt kapital. En annan aspekt är att enskilda borgenärers möjligheter att få betalt för sina fordringar faktiskt ökar genom att de kan rikta sina krav inte bara mot bolaget utan även mot styrelsens ledamöter. (Se t.ex. ”Medansvar för rättegångskostnader” NJA 2020 s. 526 p. 10.)

10 Medansvar för styrelseledamöter kan komma i fråga om styrelsen har underlåtit att genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning när det har funnits skäl att anta att bolagets eget kapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet. En styrelseledamot kan dock i en sådan situation undgå ansvar genom att visa att han eller hon inte har varit försumlig. (Se 25 kap. 13 och 18 §§ aktiebolagslagen.)

11 Prövningen av ansvarsfrågan ska göras i två led. Först ska det prövas om det finns objektiva förutsättningar för medansvar. En sådan förutsättning är att bolagets eget kapital faktiskt understeg den kritiska gränsen (jfr 25 kap. 18 § fjärde stycket). En annan är att det har funnits skäl för styrelsen att anta att så var fallet. Det andra ledet i prövningen tar sikte på frågan om styrelseledamotens eventuella försumlighet. (Jfr t.ex. ”CMF Consulting” NJA 2009 s. 210.)

12 Medansvaret gäller som utgångspunkt inte i förhållande till en borgenär som med vetskap om att bolaget har befunnit sig i en prekär ekonomisk situation väljer att ingå en förbindelse med bolaget i tyst förlitan på styrelseledamöternas medansvar (se ”Ekonomigruppen” NJA 2014 s. 948).

13 I 25 kap. 14 § regleras kontrollbalansräkningens innehåll. Där anges att den ska upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning. Det betyder att den som utgångspunkt ska upprättas enligt samma regelverk som gäller för bolagets ordinarie redovisning. För aktiebolag i allmänhet innebär det att årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas.

14 Hänvisningen till årsredovisningsreglerna innebär också att kontrollbalansräkningen ska upprättas i enlighet med god redovisningssed (se 2 kap. 2 § årsredovisningslagen). Vad som är god redovisningssed framgår bl.a. av de allmänna råd och vägledningar som Bokföringsnämnden tar fram.

15 Den ordinarie redovisningen i ett bolag ska upprättas utifrån den s.k. fortlevnadsprincipen. Den innebär att det förutsätts att bolaget ska fortsätta att bedriva sin verksamhet (se 2 kap. 4 § första stycket 1 årsredovisningslagen). I regel ska den principen tillämpas också vid upprättandet av en kontrollbalansräkning. Normalt leder det till att tillgångarna tas upp till högre värden än vad som skulle ha blivit fallet om man i stället hade utgått från att bolaget ska avvecklas. (Se prop. 2000/01:150 s. 38 och 92 f. samt ”Trancom” NJA 1993 s. 484.)

16 Kontrollbalansräkningens funktion är att skilja ut bolag som inte har ekonomiska förutsättningar att fortsätta sin verksamhet från andra bolag. För att undvika att i och för sig livsdugliga bolag tvingas till åtgärder för avveckling av verksamheten är det enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen tillåtet med vissa avsteg från de principer som gäller enligt årsredovisningslagen vid beräkningen av det egna kapitalets storlek. Dessa justeringar kan leda till att kontrollbalansräkningen utvisar ett större eget kapital än vad som annars skulle ha varit fallet.

17 Styrelsens skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning på grund av misstanke om kapitalbrist gäller bara om det finns skäl att anta att kontrollbalansräkningen skulle utvisa att det föreligger en kritisk kapitalbrist i bolaget. Någon sådan behöver alltså inte upprättas i lägen där det synliga egna kapitalet enligt den ordinarie redovisningen (som årsredovisningen) visserligen visar på en kapitalbrist men det står klart att det finns övervärden i bolaget av de slag som får beaktas enligt 25 kap. 14 §.

18 En av de justeringar som får göras i en kontrollbalansräkning är att tillgångar får redovisas till nettoförsäljningsvärdet. I den ordinarie redovisningen gäller annars enligt 4 kap. 9 § årsredovisningslagen att omsättningstillgångar i ett bolag ska bokföras till det lägsta värdet av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet.

19 Med nettoförsäljningsvärde avses enligt den nyss nämnda paragrafen försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Det finns inte anledning att ge begreppet nettoförsäljningsvärde någon annan innebörd vid tillämpningen av 25 kap. 14 § aktiebolagslagen än den innebörd som begreppet har i andra redovisningsrättsliga sammanhang.

20 I Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2016:10 om årsredovisning i mindre företag (K 2) avses med försäljningsvärde det pris som varan kan säljas för enligt villkor som är normala i verksamheten. Värdet ska fastställas utifrån de förhållanden som råder på balansdagen. Hänsyn ska tas till inkurans, dvs. värdeminskning exempelvis på grund av att varor har skadats eller blivit omoderna eller övertaliga. Om det är fråga om värdering av en mängd varor är utgångspunkten att värdet ska bestämmas vara för vara eller varugrupp för varugrupp. (Jfr Bokföringsnämndens vägledning till K2-reglerna, kommentaren till punkterna 12.3 och 12.14.)

21 När försäljningsvärdet bestäms ska hänsyn tas till de särskilda marknadsförhållanden som kan tänkas gälla för varorna. Underlaget ska bygga på realistiska antaganden och förväntningar avseende det pris som varorna beräknas kunna säljas för. Bedömningen kan exempelvis grundas på försäljnings- och lagerstatistik och på försäljningsplaner (jfr Bokföringsnämndens vägledning, kommentaren till punkt 12.14).

22 Från försäljningsvärdet får avdrag göras för sådana kostnader som direkt kan hänföras till försäljningstransaktionen. Det ska vara fråga om kostnader som uppstår som en direkt konsekvens av en försäljningstransaktion, t.ex. fraktkostnader, varurabatter, bonus och provisioner. Fasta eller gemensamma kostnader för företaget utgör inte sådana särkostnader som ska beaktas vid beräkning av nettoförsäljningsvärde. Lön till anställda, lagringskostnader och reklamkostnader är exempel på sådana kostnader som normalt inte ska minska försäljningsvärdet. (Jfr Bokföringsnämndens vägledning, kommentaren till punkt 12.15.)

23 Den som gör gällande personligt betalningsansvar för styrelseledamöterna har bevisbördan för att det finns objektiva förutsättningar för sådant ansvar. Det innebär bl.a. att det som utgångspunkt ankommer på borgenären att bevisa att det rent faktiskt förelåg en kritisk kapitalbrist. Borgenären har dock en viss bevislättnad i förhållande till det beviskrav som normalt gäller i tvistemål. (Se prop. 2000/01:150 s. 48 f. och 100 samt ”Heléns Rör” NJA 1988 s. 620, ”Trancom” och ”CMF Consulting”.)

24 Bedömningen av om det har förelegat en kritisk kapitalbrist vid en viss tidpunkt ska göras utifrån vad en kontrollbalansräkning, upprättad i enlighet med 25 kap. 14 § aktiebolagslagen och god redovisningssed, skulle ha utvisat om bolagets eget kapital vid den tidpunkten. Om det råder oenighet om vilka belopp som rätteligen skulle ha kunnat tas upp i en sådan kontrollbalansräkning, är varje omtvistad post i princip ett eget bevistema. Som utgångspunkt gäller då att borgenären har bevisbördan för vad han eller hon gör gällande men att han eller hon åtnjuter en viss bevislättnad (se föregående punkt). Vilka krav som närmare ska ställas på bevisningens styrka i förhållande till ett visst bevistema kan variera, främst beroende på vilka möjligheter respektive part har att säkra bevisning. (Jfr Stefan Lindskog, Kapitalbrist i aktiebolag, kommentarer till kap. 25:13–20 ABL, 3 uppl. 2023, s. 40 f. och 49 f. samt Lars Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 2 uppl. 2022, s. 180 ff.)

25 Att bedömningen av den faktiska kapitalbristen ska göras utifrån vad en korrekt upprättad kontrollbalansräkning skulle ha utvisat innebär att domstolen kan behöva ta ställning i rena värderingsfrågor. Borgenärens bevisbörda innebär då att han eller hon har att bevisa de omständigheter som ska vara underlag för domstolens bedömning av värderingsfrågan. Själva värderingen är däremot inte en bevisfråga utan en bedömningsfråga för domstolen (jfr ”Sjukhuscaféet” NJA 2017 s. 261 p. 15).

26 Om olika värderingar står mot varandra, har domstolen således att göra en bedömning av dessa utifrån de faktiska omständigheter som är bevisade i målet. Det ligger i sakens natur att det vid en sådan bedömning sällan går att slå fast att ett värde är riktigt och att alla andra värden är felaktiga. Mot den bakgrunden, och med hänsyn till den ingripande karaktär som bestämmelserna om tvångslikvidation och personligt betalningsansvar har, bör domstolen, t.ex. när det gäller bedömningen av omsättningstillgångars nettoförsäljningsvärde, kunna acceptera värden inom ett relativt brett spann. Värderingen måste dock vara förankrad i verkliga förhållanden och kunna försvaras utifrån vedertagna värderingsprinciper. Spekulativa och alltför optimistiska antaganden om framtida försäljningspriser kan inte godtas. (Jfr Lindskog, a.a. s. 67 och Sebastian Lindroos-Moll, Värdering vid upprättande av kontrollbalansräkning, ak. avh. 2020, s. 321 f. och 374.)

27 Utöver att bevisa att det har förelegat en faktisk kapitalbrist ankommer det i princip på borgenären att bevisa att det fanns skäl för styrelseledamöterna att anta att så var fallet. För att den bevisbördan ska vara fullgjord är det i praktiken ofta tillräckligt att borgenären bevisar att det har förelegat en faktisk kapitalbrist (jfr ”CMF Consulting”).

28 Om borgenären har fullgjort sin bevisbörda, har styrelseledamoten att bevisa de omständigheter som i förekommande fall åberopas till stöd för att han eller hon inte har varit försumlig. Även i det avseendet kan en viss bevislättnad komma i fråga. (Se ”Trollhotellen” NJA 2012 s. 858 p. 20–22 och ”PI Finans” NJA 2014 s. 892 p. 13.)

29 Det ligger på Branting och Jade att bevisa att de objektiva förutsättningarna för personligt betalningsansvar är uppfyllda. Det innebär bl.a. att de har bevisbördan, men med en viss bevislättnad, för att det hade uppkommit en kritisk kapitalbrist i Well Dressed i tiden före uppkomsten av deras fordringar. Avgörande för den bedömningen är till vilket värde som varulagret rätteligen hade kunnat tas upp i en kontrollbalansräkning.

30 Branting och Jade har gjort gällande följande. Varulagret hade i en kontrollbalansräkning rätteligen inte kunnat tas upp till ett högre försäljningsvärde än 20 procent över anskaffningsvärdet. Med en sådan värdering av lagret förelåg det en kritisk kapitalbrist i Well Dressed från och med augusti 2017 och denna kapitalbrist bestod sedan till dess att bolaget försattes i konkurs. Vid beräkningen av nettoförsäljningsvärdet skulle det dessutom ha gjorts avdrag för kostnader i verksamheten. Eftersom Well Dresseds verksamhet uteslutande bestod i att sälja varor i butik, var alla kostnader i verksamheten nödvändiga för försäljningen. Med beaktande av dessa kostnader skulle det ha krävts ett ännu större påslag på anskaffningsvärdet för att en kontrollbalansräkning inte skulle ha utvisat en kritisk kapitalbrist.

31 H.P. och M.P.W. har invänt att försäljningsvärdet för varulagret uppgick till det dubbla anskaffningsvärdet, vilket enligt dem också utgjorde nettoförsäljningsvärdet eftersom några direkta försäljningskostnader inte fanns. Om denna värdering accepteras, leder det till slutsatsen att det inte före uppkomsten av de aktuella fordringarna förelåg en kritisk kapitalbrist. Något personligt betalningsansvar kan då inte komma i fråga.

32 Utredningen ger inte stöd för att det i Well Dresseds verksamhet förekom några särkostnader av sådant slag som direkt kunde hänföras till försäljning av varorna i lagret. Det förhållandet att bolagets verksamhet uteslutande bestod i försäljning ger inte anledning att se annorlunda på den saken. Vid bedömningen av nettoförsäljningsvärdet ska det alltså inte tas hänsyn till några sådana kostnader.

33 När det sedan gäller vilket påslag i förhållande till anskaffningsvärdet som hade kunnat göras vid en värdering av varulagret i en kontrollbalansräkning har Branting och Jade åberopat årsredovisningarna för 2016 och 2017 samt utdrag ur huvudboken. Av dessa handlingar framgår att Well Dressed under dessa år inte lyckades omsätta sitt varulager med några större påslag. Skillnaden mellan nettoomsättningen och kostnaderna för handelsvaror låg enligt årsredovisningarna på 17 respektive 4 procent. Det förhållandet att Well Dressed under en längre tid hade haft svårigheter med att få tillräcklig lönsamhet i verksamheten talar med viss styrka för att det fanns anledning till försiktighet när det gällde antaganden om framtida försäljning.

34 Mot detta har H.P. och M.P.W. främst anfört att det ordinarie rekommenderade försäljningspriset för klädesplagg som Well Dressed tillhandahöll låg väsentligt över anskaffningsvärdet. Den bevisning som de har åberopat illustrerar att det beträffande enskilda varor förekom rekommenderade priser på två till tre gånger anskaffningsvärdet. Någon försäljningsstatistik eller liknande som visar i vilken omfattning varor faktiskt såldes till rekommenderade priser har de emellertid inte presenterat. Inte heller har de gett in dokumentation från någon lagerinventering eller någon annan sammanställning, uppdelad på varor eller varugrupper, över lagrets innehåll och uppskattade värde.

35 Det kan alltså konstateras att Branting och Jade har konkret stöd för sin ståndpunkt beträffande varulagrets försäljningsvärde medan det som H.P. och M.P.W. har hänfört sig till utgör ett betydligt osäkrare underlag för bedömningen av detta värde. H.P. och M.P.W. har inte lämnat någon nöjaktig förklaring till varför det vid den aktuella tiden skulle ha funnits skäl att räkna med väsentligt högre påslag framöver än vad som hade varit fallet under föregående år.

36 Bedömningen av om det förelåg en kritisk kapitalbrist i Well Dressed bör med hänsyn till det anförda ta sin utgångspunkt i att varulagret, såsom Branting och Jade har gjort gällande, i en kontrollbalansräkning inte rätteligen hade kunnat tas upp till ett högre belopp än omkring 20 procent över anskaffningsvärdet.

37 Med denna utgångspunkt blir slutsatsen av utredningen i målet att det – som Branting och Jade har gjort gällande – uppkom en kritisk kapitalbrist i Well Dressed i augusti 2017.

38 Med hänsyn till att H.P. och M.P.W. hade full insyn i Well Dresseds ekonomiska förhållanden står det klart att det då fanns skäl för dem att anta att det förelåg en kritisk kapitalbrist.

39 Det nyss sagda innebär att det under hösten 2017 uppkom en skyldighet för styrelsen i Well Dressed att upprätta en kontrollbalansräkning. Så hade inte skett när Brantings och Jades fordringar uppkom i början av 2018. Vid denna tid löpte det således en medansvarsperiod för styrelseledamöterna.

40 H.P. och M.P.W. har inte visat att de inte har varit försumliga.

41 Utredningen i målet ger inte stöd för att Branting skulle ha haft sådan insikt om den ekonomiska situationen i Well Dressed att Branting på den grunden skulle sakna rätt att göra gällande personligt betalningsansvar gentemot H.P. och M.P.W. (jfr p. 12).

42 Det anförda leder till slutsatsen att H.P. och M.P.W. är solidariskt betalningsansvariga enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen för Well Dresseds skulder till Branting och Jade.

43 När det gäller det kapitalbelopp som H.P. och M.P.W. ska utge till Jade ska, i enlighet med vad som har yrkats och vitsordats, ränta utgå enligt räntelagen. I avsaknad av närmare stöd för Brantings påstående om en avtalad räntesats ska detsamma gälla i fråga om ränta på det kapitalbelopp som H.P. och M.P.W. åläggs att betala till det bolaget.

Med ändring av hovrättens dom i själva saken förpliktar HD H.P. och M.P.W. att solidariskt betala

• till Branting Wear Group AB 33 605 kr och ränta enligt 6 § räntelagen från den 31 mars 2018, samt

• till Copenhagen Jade A/S 24 140 danska kronor (DKK), eller motsvarande belopp i svenska kronor enligt den valutakurs som gäller vid tidpunkten för betalning, och ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 mars 2018.