Satellitsändningen (NJA 2023 s. 416)
Hänvisat till av
Sökord Upphovsrätt · Televisionsutsändning · Signalrätt · Satellitsändning · Upphovsrättsbrott
Vid tillämpning av 12 § internationella upphovsrättsförordningen har en televisionsutsändning via satellit ansetts gjord i det land där överföringen av de programbärande signalerna initierades.
Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen
Allmän åklagare väckte åtal mot H.A.-H. och A.A.-H., i egenskap av företrädare för Advanced TV Network Sweden AB ("ATN"), för bl.a. brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (åtalspunkt 1) och brott mot upphovsrättslagen (åtalspunkt 2). Målsägande i dessa delar var beIN Media Group LLC (beIN). I gärningsbeskrivningarna angavs bl.a. följande.
Åtalspunkt 1
H.A.-H. och A.A.-H. har, mellan den 1 juli 2014 och den 23 augusti 2016, i bl.a. Malmö, tillsammans och i samförstånd med varandra och andra, uppsåtligen yrkesmässigt i förvärvssyfte tillverkat, installerat, innehaft, bytt ut och underhållit avkodningsutrustning i syfte att göra beIN:s televisionsutsändningar riktade till allmänheten tillgängliga i tolkningsbar form utan deras godkännande. - - - beIN:s televisionsutsändningar har varit föremål för villkorad tillgång och har tillhandahållits mot betalning.
Åtalspunkt 2
H.A.-H. och A.A.-H. har, mellan den 1 juli 2014 och den 23 augusti 2016, i bl.a. Malmö, tillsammans och i samförstånd med varandra och andra, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet olovligen återutsänt beIN:s televisionsutsändningar. - - - Härigenom har H.A.-H. och A.A.-H. gjort intrång i beIN:s rätt till televisionsutsändningarna.
H.A.-H. och A.A.-H. förnekade gärningarna.
H.A.-H. åtalades även för vissa andra gärningar.
beIN förde skadeståndstalan mot H.A.-H. och A.A.-H.
Patent- och marknadsdomstolen (rådmännen Alexander Ramsay och Peter Adamsson samt nämnd) anförde i dom den 29 juni 2018 bl.a. följande.
BAKGRUND
Advanced TV Network Sweden AB (ATN) var ett bolag med säte i Malmö vars affärsverksamhet bestod av mottagning, avkodning, paketering och återutsändningar av televisionsutsändningar till en egen kundkrets mot betalning. - - -. ATN tillhandahöll över 2 000, i huvudsak arabiska och turkiska, tv-kanaler. Bolagets kunder återfanns i flera olika delar av världen.
Under tiden som ATN:s verksamhet pågick kontaktades bolaget av företrädare för ett antal rättighetshavare som påstod att bolaget gjorde intrång i deras rättigheter till televisionsutsändningar. - - -. I maj 2016 gjorde sport- och underhållningskoncernen beIN Media Group LLC (beIN) en anmälan avseende brott mot lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) och lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (avkodningslagen). Enligt anmälan avkodade och distribuerade ATN beIN:s kanaler utan tillstånd.
DOMSKÄL
Skuld
Brott mot 48 § upphovsrättslagen - rättsliga utgångspunkter
Rätten enligt 48 § upphovsrättslagen
Radio- och tv-företag har enligt 48 § upphovsrättslagen en uteslutande rätt att förfoga över sina ljudradio- eller televisionsutsändningar på vissa i paragrafen angivna sätt. Rätten avser utsändningen, dvs. de programbärande signalerna, och ger ingen rätt till innehållet den förmedlar. Rätten benämns vanligtvis "signalrätt".
För att rätten enligt 48 § upphovsrättslagen ska aktualiseras måste det vidare vara fråga om en "utsändning". Med utsändning avses en sändning av ett radio- och tv-företag, vilken är riktad till allmänheten och är avsedd att kunna tas emot av densamma med allmänt tillgänglig mottagarutrustning (jfr 3 kap. 1 § 7 radio- och tv-lagen och Olsson och Rosén, Upphovsrättslagen - En kommentar, fjärde uppl., s. 402 f.). Begreppen radio- och televisionsutsändning måste vidare enligt domstolen ges ett teknikneutralt innehåll. För detta talar såväl avsaknaden av begränsningar i lagtexten till vissa tekniska lösningar och att den upphovsrättsliga regleringen i stort utformas teknikneutralt (se prop. 2009/10:115 s. 176 och där gjorda hänvisningar).
Tillämpningen av 48 § upphovsrättslagen på tv-sändningar från andra länder av bolag som inte har sitt säte i Sverige
Av 61 § första stycket upphovsrättslagen följer att 48 § i lagen tillämpas på ljudradio- och televisionsutsändningar som sker i Sverige. Vidare anges att 48 § även tillämpas på ljudradio- och televisionsföretag som har sitt säte i Sverige. Inte någon av dessa förutsättningar föreligger i det nu aktuella målet.
För utsändningar som inte sker i Sverige och där tv-företaget inte har sitt säte här kan dock 48 § upphovsrättslagen bli tillämplig enligt vad som föreskrivs i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193). Förordningen, som har beslutats av regeringen med stöd av 62 § upphovsrättslagen, innehåller föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpning i förhållande till personer och bolag med anknytning till länder som tillträtt någon av ett antal internationella konventioner. Sammanfattningsvis kan sägas att internationella upphovsrättsförordningen närmare reglerar när upphovsrättsligt skydd ska ges i Sverige för verk och prestationer från andra länder och den tidpunkt från vilken detta skydd gäller.
De för detta mål relevanta bestämmelserna i den internationella upphovsrättsförordningen är de som föranletts av att Sverige anslutit sig till den internationella konventionen den 26 oktober 1961 om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram och radioföretag (Romkonventionen), den europeiska överenskommelsen den 22 juni 1960 om skydd för televisionsutsändningar, tilläggsprotokoll den 22 januari 1965 och den 21 mars 1983 (den europeiska televisionsöverenskommelsen) och avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (det s.k. TRIPs-avtalet). Det sistnämnda avtalet antogs av World Trade Organisation (WTO) i samband med att organisationen bildades 1994. Avtalet har ratificerats av Sverige och trädde i kraft 1996.
Romkonventionen
Enligt 12 § första stycket internationella upphovsrättsförordningen ska 48 § upphovsrättslagen tillämpas på ljudradio- och televisionsutsändningar som har gjorts i ett annat land än Sverige, vilket är anslutet till Romkonventionen, och utsändningar av radio- och televisionsföretag som har sitt säte i ett konventionsland. Televisionsutsändningar enligt 12 § första stycket internationella upphovsrättsförordningen får enligt domstolen även anses innefatta satellitsändningar av programbärande signaler (jfr prop. 1985/86:146 s. 30 och prop. 1994/95:58 s. 45 f.). De två anknytningsmomenten för att skydd ska ges i Sverige är inte kumulativa utan det är tillräckligt att ett av dem föreligger för att 48 § upphovsrättslagen ska bli tillämplig och skydd ges i Sverige för en utsändning. För skydd i Sverige krävs vidare enligt 14 § internationella upphovsrättsförordningen att skyddstiden i det land där utsändningen gjordes inte löpt ut om anknytningsmomentet är landet för utsändningen. Är anknytningen det sändande bolagets säte blir det enligt samma bestämmelse istället avgörande att skyddstiden för sändningen inte löpt ut i det landet.
Till följd av 12 § andra stycket internationella upphovsrättsförordningen ges inte skydd enligt 48 § första stycket 3 och 5 upphovsrättslagen, dvs. för spridning och överföring till allmänheten av en upptagning på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer (den s.k. on-demandrätten).
Den europeiska televisionsöverenskommelsen
I 15 § första stycket internationella upphovsrättsförordningen anges att 48 § upphovsrättslagen ska tillämpas på televisionssändningar som görs i ett annat land än Sverige och som är anslutet till den europeiska televisionsöverenskommelsen. Bestämmelserna i 48 § upphovsrättslagen ska även tillämpas på utsändningar av televisionsföretag som har sitt säte i ett sådant land. På samma sätt som angavs ovan vad avser Romkonventionen anser domstolen att televis-ionssändningar för denna konventions vidkommande inte endast avser sändningar via en markstation utan även sändningar av programbärande signaler via en satellit.
Skyddet för spridning av exemplar av en upptagning till allmänheten i 48 § första stycket 3 upphovsrättslagen är emellertid undantaget, vilket framgår av 15 § andra stycket i den internationella upphovsrättsförordningen. I tredje stycket i samma paragraf anges vidare att skydd inte ges om skyddstiden har gått ut i det land där utsändningen gjordes eller, om anknytningsmomentet är tv-företagets säte, skyddstiden i det landet har gått ut.
Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet)
Bestämmelser om tillämpningen av 48 § upphovsrättslagen på radio- och tv-utsändningar som sker i länder anslutna till WTO finns i 20 § internationella upphovsrättsförordningen.
Av 20 § internationella upphovsrättsförordningen följer att 48 § ska tillämpas på utsändningar av radio- och televisionsföretag som har sitt säte i ett land som är medlem i WTO. Det görs dock betydande inskränkningar i det skydd som föreskrivs i 48 § upphovsrättslagen. Således ges endast skydd för (i) upptagning av utsändningar på anordningar genom vilka de kan återges, (ii) trådlös återutsändning av utsändningar, (iii) återgivning för allmänheten av televisionsutsändningar på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift, (iv) exemplarframställning av upptagningar av utsändningen och (v) spridning till allmänheten av ljudupptagningar genom uthyrning.
Målsägandenas rätt enligt 48 § upphovsrättslagen
Åtalspunkterna 2, - - - omfattar åtal för brott mot upphovsrättslagen. Åklagaren har gjort gällande att H.A.-H., A.A.-H. och - - - gjort intrång i vissa av de rättigheter som tillkommer målsägandena enligt 48 § första stycket upphovsrättslagen.
Inget av de bolag som är målsägande i egenskap av rättighetsinnehavare är från ett land inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller har sitt säte inom ett sådant land. Inte heller har televisionsutsändningarna som omfattas av åtalet skett i Sverige. Bestämmelserna i 48 § upphovsrättslagen kan alltså inte bli tillämpliga till följd av 61 § första stycket upphovsrättslagen eller 1 § andra stycket internationella upphovsrättsförordningen.
Mot bakgrund av vad som sagts ovan krävs därför, för att målsägandenas televisionsutsändningar helt eller delvis ska omfattas av skyddet enligt 48 § upphovsrättslagen, anknytningsmoment enligt andra internationella överenskommelser som behandlas i den internationella upphovsrättsförordningen.
Åtalspunkt 2 - beIN
I åtalspunkt 2 gör åklagaren gällande att upphovsrättsintrånget skett genom återutsändning av vissa av beIN:s televisionsutsändningar. Det förfogande som enligt gärningsbeskrivningen ska ha skett är således återutsändning.
Enligt 48 § första stycket 4 har ett radio- och tv-företag en uteslutande rätt att förfoga över en ljudradio- eller televisionsutsändning genom återutsändning, vilken kan ske på trådbunden eller trådlös väg. Förutsatt att skydd ges för beIN:s sändningar i Sverige faller således åtgärden att återutsända dem på trådlös eller trådbunden väg under den ensamrätt som tillförsäkras radio- och tv-företag enligt 48 § upphovsrättslagen (se Olsson och Rosén, Upphovsrättslagen - En kommentar, fjärde uppl., s. 405).
Av utredningen i målet framgår att beIN producerar sina program i Doha, Qatar. Produktionen innebär bl.a. att bolaget köper in rättigheter att visa olika sportevenemang, lägger till egna kommentarer på relevant språk samt egenproducerar innehåll som sänds i de pauser som förekommer i de olika sportevenemangen.
Från produktionsanläggningen sänds signalerna via internet till beIN France i Paris. Denna signal kan inte mottas av allmänheten utan överförs via fiberkabel till en enda mottagare, dvs. beIN France i Frankrike. I det skedet sker således inte någon televisionsutsändning eftersom signalen överhuvudtaget inte når allmänheten. Från beIN France sker sedan en utsändning av televisionsprogrammen via satelliterna Eutelsat 25B och Eutelsat 7 West A för att därmed nå allmänheten som finns inom satellitens mottagningsområde. Till satelliterna skickas signalerna via upplänkningsstationer i Storbritannien och Spanien. Det sker därmed enligt domstolen en televisionsutsändning i vart fall från båda dessa länder.
Romkonventionen har ratificerats av Storbritannien och Spanien. Den trädde för Storbritanniens del i kraft den 18 maj 1964 och för Spaniens del den 14 november 1991. De av beIN:s televisionsutsändningar som omfattas av åtalspunkt 2 får därför anses ha gjorts i ett land vilket är anslutet till Romkonventionen och det kan hållas för visst att skyddstiden för utsändningarna inte har löpt ut (se artikel 14 i Romkonventionen). Eftersom utsändningen har gjorts i länder som är anslutna till Romkonventionen är 48 § upphovsrättslagen - med undantag för 48 § första stycket 3 och 5 - tillämplig, vilket följer av 12 § första stycket internationella upphovsrättsförordningen. Det står vidare enligt domstolen helt klart att beIN utgör ett tv-företag i den mening som avses i 48 § upphovsrättslagen.
Sammantaget anser domstolen att det i enlighet med vad som redovisas ovan finns övertygande utredning som gör att det är ställt utom allt rimligt tvivel att ATN återutsänt de aktuella beIN-kanalerna till kunder under hela den aktuella brottstiden.
Det är alltså utrett och styrkt utom rimligt tvivel att den aktuella återutsändningen skett yrkesmässigt och i mycket stor omfattning. Återutsändningen är i objektiv mening ett förfogande som omfattas av beIN:s ensamrätt enligt 48 § första stycket 4 upphovsrättslagen.
Slutsats
Domstolen finner således att H.A.-H. och A.A.-H., under den aktuella brottstiden, tillsammans och i samförstånd med varandra och andra uppsåtligen gjort sig skyldiga till gärningarna beskrivna under åtalspunkt 1 och 2. Gärningarna ska rubriceras så som åklagaren påstått.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde H.A.-H. och A.A.-H. för brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning och brott mot upphovsrättslagen. H.A.-H. dömdes även för viss annan brottslighet. Påföljden bestämdes för honom till fängelse i två år och sex månader och för A.A.-H. till fängelse i ett år. De förpliktades att solidariskt med varandra och andra betala skadestånd till beIN.
Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen
A.A.-H. och H.A.-H. överklagade i Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen. Båda yrkade att domstolen skulle i första hand ogilla åtalen och det enskilda anspråket och i andra hand lindra straffet och sätta ned skadeståndsbeloppet.
beIN överklagade domen i skadeståndsdelen.
Part motsatte sig respektive motparts ändringsyrkanden.
Patent- och marknadsöverdomstolen (hovrättsråden Ulrika Ihrfelt och Magnus Ulriksson, referent, tf. hovrättsassessorn Bror Aili samt två nämndemän) anförde i dom den 7 februari 2022 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Prövningsordningen
Enligt 48 § upphovsrättslagen har tv-företag en uteslutande rätt att förfoga över sina tv-utsändningar på vissa i paragrafen angivna sätt. Som Patent- och marknadsdomstolen redogjort för avser denna rätt de programbärande signalerna som sådana och inte innehållet i utsändningen. Rätten kallas därför vanligtvis för signalrätt.
För att bestämmelserna om signalrätt i upphovsrättslagen ska vara direkt tillämpliga krävs att det finns någon form av anknytning till Sverige. Antingen måste tv-utsändningen äga rum här i landet eller så måste tv-företaget ha sitt säte här (61 § upphovsrättslagen). Enligt 62 § samma lag får emellertid regeringen under vissa förutsättningar meddela föreskrifter om lagens tillämplighet med avseende på andra länder.
Som framgått ovan har inget av målsägandebolagen säte i Sverige. beIN har säte i Qatar - - -. De tv-utsändningar som påstås ha varit föremål för intrång har inte heller skett från Sverige.
Patent- och marknadsöverdomstolen finner därför, i likhet med underinstansen, lämpligt att först pröva om den svenska upphovsrättslagen med ovanstående utgångspunkt är tillämplig i målet. Om så bedöms vara fallet kommer domstolen att gå vidare i prövningen av åtalen för upphovsrättsbrott. Domstolen prövar sedan åtalen för brott mot avkodningslagen - - -.
Upphovsrättsligt skydd i Sverige för målsägandebolagens tv-utsändningar
Rättsliga utgångspunkter
H.A.-H. och A.A.-H. - - - har invänt att eftersom målsägandebolagens tv-utsändningar har skett via satellit, eller på ett sätt som kan likställas med satellit, så är upphovsrättslagen inte tillämplig till följd av sändarlandsprincipen och grunderna för Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (satellit- och kabeldirektivet).
Frågan är således i vad mån satellit- och kabeldirektivet har betydelse för bedömningen av om aktuella tv-utsändningar omfattas av ensamrätt enligt 48 § upphovsrättslagen.
Enligt ordalydelsen i 61 a § upphovsrättslagen, som för svensk del genomför direktivet, reglerar bestämmelsen den rättsliga lokaliseringen av det förfogande som sker när upphovsrättsligt skyddade verk eller andra prestationer sänds ut till allmänheten över satellit. I skälen i direktivet och motiven till 61 a § klargörs också att avsikten med regleringen var att ange i vilket land som tv-utsändningen ska klareras i förhållande till rättighetshavarna i fråga om innehållet i tv-utsändningen (se prop. 1994/95:58). Ett tv-företag måste enligt upphovsrätten se till att det har rätt att förfoga över de verk, exempelvis filmer och musikaliska alster, som förekommer i sändningen till allmänheten och denna rättighetsklarering ska ske i det land som följer av den nyss nämnda bestämmelsen. Direktivet och 61 a § är således inte av omedelbar relevans för frågan om 48 § upphovsrättslagen är tillämplig på en satellitsändning från ett annat land än Sverige.
Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer dock att den sändarlandsprincip som kommer till uttryck såväl i satellit- och kabeldirektivets bestämmelser som i exempelvis 1 kap. 3 § och 16 kap. 15 § radio- och tv-lagen (2010:696) ändå kan få betydelse för tolkningen av de regler som avgör om upphovsrättslagen är tillämplig i förevarande fall, se vidare härom nedan.
Av bestämmelsen i 62 § upphovsrättslagen följer att den svenska upphovsrättslagen i vissa fall kan vara tillämplig på tv-utsändningar som inte sker i Sverige eller av företag som saknar säte här. Riksdagen har i den bestämmelsen (första stycket) gett regeringen möjlighet att bl.a. under förutsättning av ömsesidighet meddela föreskrifter om lagens tilllämplighet med avseende på andra länder. Sådana föreskrifter har meddelats i den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193) där lagen har gjorts tillämplig i förhållande till länder som anslutit sig till vissa konventioner. De i detta mål aktuella konventionerna är Romkonventionen, TRIPs-avtalet och den europeiska televisionsöverenskommelsen.
Romkonventionen trädde i kraft för - - - Qatar i september 2017. - - -.
TRIPs-avtalet tillträddes genom medlemskap i WTO av - - - Qatar i januari 1996 - - -.
Den europeiska televisionsöverenskommelsen har inte tillträtts av något av de angivna länderna men kan vara tilllämplig om tv-utsändning bedöms ha skett från ett land eller av ett företag med säte i ett land anslutet till överenskommelsen (se 15 § internationella upphovsrättsförordningen). Enligt åklagarna och beIN har de tv-utsändningar som är aktuella under åtalspunkten 2 skett i sådana länder.
Det finns ytterligare en internationell överenskommelse på området, den s.k. satellitkonventionen, men den har inte tillträtts av Sverige (se Olsson och Rosén, Upphovsrättslagstiftningen En kommentar, fjärde uppl., s. 606 angående denna konvention).
Patent- och marknadsdomstolen har - - - i sin dom redogjort för vilka anknytningsmoment i förhållande till respektive konvention som enligt den internationella upphovsrättsförordningen kan leda till att upphovsrättslagens bestämmelser om signalrätt är tillämpliga på en tv-utsändning som saknar egen anknytning till Sverige. Beträffande Romkonventionen gäller att tv-utsändningen ska ha skett antingen från ett konventionsland eller av ett företag med säte i ett sådant land (se 12 § internationella upphovsrättsförordningen). Vad gäller TRIPs-avtalet ska tv-utsändningen ha skett av ett företag med säte i ett konventionsland (se 20 § internationella upphovsrättsförordningen). I enlighet med vad Patent- och marknadsdomstolen också redogjort för är den signalrätt som kan följa av TRIPs-avtalet dessutom begränsad i flera avseenden.
beIN har skydd enligt TRIPs-avtalet på grund av företagets säte i Qatar och även enligt Romkonventionen om tv-utsändningen sker från ett land anslutet till den konventionen.
Av ovanstående redogörelse framgår att det är av betydelse för en eventuell signalrätt för beIN och - - - i Sverige att tv-utsändningarna har skett från länder som är anslutna till Romkonventionen eller den europeiska televisionsöverenskommelsen. För beIN:s vidkommande gäller dock, på grund av bolagets säte, i allt fall det begränsade skyddet enligt TRIPs-avtalet. Varifrån tv-utsändningarna har skett har således betydelse för bedömningen av de åtalade gärningarna. Patent- och marknadsöverdomstolen övergår nu till att pröva denna fråga.
beIN (åtalspunkten 2)
- - -. Patent- och marknadsdomstolen bedömde på där angivna skäl att tv-utsändningarna hade skett i vart fall från Storbritannien och Spanien och att skydd därför föreligger enligt Romkonventionen. Denna slutsats kan dock ifrågasättas mot bakgrund av den innebörd som begreppet sändning har enligt EU-rätten.
Så som angetts ovan har bestämmelsen i 61 a § upphovsrättslagen införts till följd av satellit- och kabeldirektivet. Även i övrigt har upphovsrättslagen harmoniserats med EU-rätten, bl.a. enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (infosocdirektivet). Begrepp i lagen ska därför så långt möjligt ges en enhetlig innebörd inom EU och vid osäkerhet finns möjlighet att ställa en fråga om tolkningen till EU-domstolen. Denna bedömning gör sig också gällande vid tolkningen av begrepp i den svenska internationella upphovsrättsförordningen eftersom bestämmelser i denna kan, som framgått ovan, medföra att upphovsrättslagen blir tillämplig även utanför det område som framgår direkt av lagen. Begreppet utsändning i internationella upphovsrättsförordningen ska därför tolkas i enlighet med vad som framgår av EU-rätten. Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer att begreppet utsändning i svensk rätt motsvarar det EU-rättsliga begreppet sändning.
Bestämmelserna i infosocdirektivet har varit föremål för en ganska omfattande praxisbildning från EU-domstolen men även tolkningen av bestämmelserna i satellit- och kabeldirektivet har prövats av EU-domstolen, bl.a. i dom den 13 oktober 2011 i de förenade målen C-431/09 och C-432/09, Airfield och Canal Digitaal, EU:C:2011:648, nedan benämnd Airfield-domen.
Airfield är ett belgiskt företag som tillhandahöll tv-program i paket via satellit och frågan i målet var om Airfield och dess tekniska leverantör Canal Digitaal var skyldiga att inhämta tillstånd från rättighetshavarna till de verk som förekom i sändningarna. Airfield hade ingått avtal med sändarföretag vilkas kanaler ingick i satellitpaketen och hävdade att det var tillräckligt eftersom sändarföretagen i sin tur hade inhämtat nödvändigt tillstånd från rättighetshavarna.
I målet uppkom fråga om tolkningen av artikel 1.2 i satellit- och kabeldirektivet som reglerar i vilket land en överföring till allmänheten ska anses ske. EU-domstolen tog bl.a. ställning till frågan om vad som vid tillämpning av direktivet ska anses utgöra en enda överföring till allmänheten via satellit.
EU-domstolen konstaterade inledningsvis att de i målet aktuella satellitsändningarna kunde ske antingen direkt eller indirekt av sändarföretaget till satelliten. Vid indirekt sändning skickades signalen först via marksändning till Canal Digitaal som komprimerade och krypterade signalen för vidaresändning via bredband till upplänkningsstationen, som var belägen i Nederländerna (se domen p. 18). Vid direkt sändning skickade sändarföretagen sina signaler själva från ursprungslandet till satelliten (se domen p. 26). EU-domstolen fann därefter att satellit- och kabeldirektivet var tillämpligt i de aktuella situationerna och att begrepp i direktivet skulle tolkas i ljuset av andra direktiv på immaterialrättens område, bl.a. infosocdirektivet (se domen p. 44 med vidare hänvisning till tidigare praxis).
EU-domstolen övergick sedan till att pröva innebörden av bestämmelserna i direktivets artikel 1.2, vilka alltså motsvarar vad som anges i 61 a § upphovsrättslagen med undantag för att den svenska lagstiftaren valt att använda begreppet "den upphovsrättsligt relevanta åtgärden" i stället för "överföring till allmänheten". I domen konstaterar domstolen att Airfield och Canal Digitaal, beträffande indirekta sändningar av tv-program, vidtog åtgärder beträffande de programbärande signaler som sändarföretagen sände men att ingreppen endast bestod i att bolagen tog emot signalerna från sändarföretagen, att de eventuellt avkodade signalerna, krypterade dem på nytt och sände dem vidare till den ifrågavarande satelliten (se domen p. 60). Vidare angav domstolen att dessa ingrepp ingick i de sedvanliga tekniska åtgärder som vidtogs för att förbereda signalerna för att föras in i upplänken till satelliten. Ingreppen skulle därför, enligt domstolen, anses utgöra ett normalt tekniskt förfarande som rör de programbärande signalerna och kunde, i enlighet med skäl 14 i direktivet, därför inte anses medföra något avbrott i den ifrågavarande överföringskedjan (se domen p. 61).
Slutsatsen av detta blev senare i domen att både indirekta och direkta sändningar av tv-program uppfyllde samtliga villkor som föreskrivs i artikel 1.2 i satellit- och kabeldirektivet. I båda fallen skulle sändningarna därför anses utgöra en enda överföring till allmänheten via satellit och skulle således anses vara odelbar (se domen p. 69). EU-domstolen kom sedan fram till att det av andra skäl ålåg leverantörer av satellit-tv-paket att inhämta nödvändiga tillstånd från rättighetsinnehavarna men den frågan är inte av betydelse för prövningen av om beIN har skydd för sina tv-signaler enligt den svenska upphovsrättslagen.
Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen ska EU-domstolens uttalanden om vad som utgör en odelad överföring till allmänheten vara vägledande även i frågan om en utsändning sker från ett sådant land som enligt internationella upphovsrättsförordningen omfattas av tillämpningsområdet för 48 § upphovsrättslagen. Det framstår som logiskt, rimligt och systemenligt att en tv-utsändning i fråga om signalrätt lokaliseras till samma plats som där överföringen till allmänheten sker genom utsändningen.
Frågan är då vad som framgår av den åberopade utredningen i målet beträffande beIN:s signaler. Denna består främst av skriftliga utlåtanden från beIN:s jurist C.A. och från konsultföretaget Globalneighbourhood Ltd. C.A. har också hörts.
Av C.A:s utlåtande och vittnesutsaga framgår följande. beIN tar emot det licensierade programinnehållet från rättighetshavaren och vad gäller sportevenemang är det en s.k. clean feed, dvs. sändningen innehåller - utöver själva bildupptagningen - endast vissa grundläggande uppgifter såsom namn på deltagande lag och resultatet. beIN:s produktionsanläggning lägger sedan på företagets varumärke och ljud med kommentarer på det relevanta språket. Under pauser fylls sändningen med innehåll som producerats av beIN, bl.a från dess egen studio och med reklam. beIN har sitt huvudkontor i Doha, Qatar, och där sker också produktionen av kanalerna. På beIN:s område finns studioanläggningar och företaget har där ca 1 000 anställda. För sändning inom det s.k. MENA-området (Mellanöstern och Nordafrika) skickas sändningen via fiberkabel till beIN i Frankrike och sedan vidare till Storbritannien och Spanien för upplänkning till satelliter. Därefter kan abonnenter på marken ta emot signalerna. Sändningen är krypterad från Qatar och någon bearbetning av signalen sker inte i Frankrike.
De uppgifter som lämnats av C.A. framgår också av det skriftliga utlåtandet från Globalneighbourhood Ltd med tillägg att program på franska och spanska kan produceras i Frankrike respektive Spanien och att de arabiskspråkiga programmen skickas till en satellit vars signaler endast kan tas emot i Mellanöstern och Nordafrika.
Av den nu angivna utredningen framgår att de beIN-kanaler som är aktuella produceras i Qatar och därifrån av beIN, under dess kontroll och ansvar, skickas vidare i en oavbruten överföringskedja till satelliten och sedan ner till jorden för mottagning av allmänheten. Med stöd av uttalandena ovan i Airfield-domen bedömer alltså Patent- och marknadsöverdomstolen att varken upplänkningarna i Spanien och Storbritannien eller signalens väg dit bryter överföringskedjan. Överföringen till allmänheten sker följaktligen i Qatar.
Frågan om beIN innehar signalrätt i Sverige ska således avgöras utifrån att utsändningen sker i Qatar, där beIN i sin tur gör förfoganden med avseende på programinnehållet. Qatar hade vid den tid som är aktuell i målet inte tillträtt Romkonventionen. Däremot var Qatar medlem av WTO och omfattades därmed av TRIPs-avtalet. Den konventionen ger dock enligt 20 § internationella upphovsrättsförordningen endast ensamrätt till, såvitt nu är aktuellt, upptagning av utsändningar på anordningar genom vilka de kan återges, exemplarframställningar av upptagningar av utsändningar och trådlös återutsändning av utsändningar. Varken åklagarna eller beIN har gjort gällande något sådant förfarande enligt åtalspunkt 2. De återutsändningar som påstås ha skett av beIN:s tv-utsändningar har skett via IPTV-nät vilket inte är trådlös utsändning (se SOU 2005:62 del 2 s. 215).
Slutsatsen av det anförda är att beIN saknar signalrätt för sina tv-utsändningar i Sverige avseende sådan trådbunden återutsändning som åklagarna och beIN gjort gällande.
Sammanfattning
Till följd av de ovanstående bedömningarna angående det upphovsrättsliga skyddet för målsägandebolagen ska åtalen för upphovsrättsbrott enligt åtalspunkterna 2 - - - ogillas.
DOMSLUT
Beträffande A.A.-H. ogillades åtalet helt.
Beträffande H.A.-H. ogillades åtalet för brott mot upphovsrättslagen. H.A.-H. dömdes för brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning och för vissa andra brott till villkorlig dom.
beIN:s skadeståndsanspråk ogillades.
Högsta domstolen
Riksåklagaren och beIN Media Group LLC ("beIN") överklagade hovrättens dom.
Riksåklagaren yrkade att A.A.-H. och H.A.-H. skulle dömas för brott mot lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (åtalspunkt 1) och brott mot lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (åtalspunkt 2) och att påföljden för var och en skulle bestämmas till fängelse.
beIN yrkade i första hand att HD skulle upphäva Patent- och marknadsöverdomstolens dom såvitt avsåg ogillandet av åtalspunkterna 1 och 2, beIN:s skadeståndsanspråk och beIN:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader samt återförvisa dessa delar av målet till domstolen för fortsatt behandling. I andra hand yrkade beIN att HD skulle döma A.A.-H. och H.A.-H. för brott enligt åtalspunkterna 1 och 2, bifalla beIN:s skadeståndsanspråk och förplikta dem att betala ersättning till beIN för rättegångskostnader.
A.A.-H. och H.A.-H. motsatte sig att Patent- och marknadsöverdomstolens dom ändrades.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan om beIN:s televisionsutsändningar under den i målet aktuella tidsperioden var skyddade enligt 48 § upphovsrättslagen. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Emelie Hansell, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Punkterna 1-10 motsvarar punkterna 2-8 i HD:s domskäl.
HD:s prövningstillstånd
Punkten 11 motsvarar punkten 1 i HD:s domskäl.
Upphovsrättslagen
Radio- och tv-företags rättigheter
Punkterna 12-14 motsvarar punkterna 10 och 11 i HD:s domskäl.
Brott mot upphovsrättslagen
Punkten 15 motsvarar punkten 9 i HD:s domskäl.
Upphovsrättslagens tillämpningsområde
16 I 8 kap. 60-61 §§ regleras upphovsrättslagens tillämpningsområde i fråga om verk och närstående rättigheter med svensk anknytning.
17 Frågan om vilket radio- och tv-företag som ska anses ansvarigt för en sändning gentemot rättighetshavarna dvs. var sändningarna ska klareras, hängde i Sverige tidigare samman med var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden sker. Genom direktiv 93/83/EEG (Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel.) införlivades emellertid speciella bestämmelser i upphovsrättslagen för att slå fast var den upphovsrättsligt relevanta handlingen ska anses äga rum vid gränsöverskridande satellitsändningar. (Se prop. 1994/95:58 s. 46.)
18 Avsikten med bestämmelserna var enligt direktivet att osäkerhet beträffande vilka rättigheter som ska förvärvas, vilken hindrar gränsöverskridande satellitsändningar, skulle elimineras genom att överföring till allmänheten via satellit definierades. På samma gång skulle denna definition specificera var sändningen äger rum enligt den s.k. ursprungslandsprincipen, i syfte att undvika en samtidig tillämpning av flera nationella lagar på en enda sändning. (Jfr beaktandesats 14 och 18 till direktivet.)
19 Denna princip, som närmare föreskrivs i artikel 1 punkten 2 i direktivet, har kommit till uttryck i 61 a § upphovsrättslagen. Av första stycket följer att när verk eller andra prestationer som skyddas enligt denna lag sänds ut till allmänheten över satellit, ska den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där sändarföretaget under sin kontroll och på sitt ansvar för in prestationerna i en oavbruten överföring till satelliten och därifrån till marken.
20 Enligt andra stycket gäller inte detta om införandet äger rum i ett land som inte ingår i EES och som inte heller tillhandahåller den skyddsnivå som föreskrivs i kapitel 2 i direktivet.
21 Av tredje stycket följer att om i fall som avses i andra stycket, uppsändningen till satelliten äger rum i ett EES-land, ska den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där uppsändningen äger rum. Om uppsändningen till satelliten inte äger rum i ett EES-land men det radio- eller televisionsföretag som har beslutat om utsändningen har sitt säte i ett EES-land, ska den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det landet.
22 Om inte någon av förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda får rättstillämpningen avgöra var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden äger rum (se prop. 1994/95:58 s. 46).
23 Även i 61 b § upphovsrättslagen finns bestämmelser om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske enligt ursprungslandsprincipen i vissa fall av radio- och tv-företags tillgängliggörande av program i en tjänst via internet. Bestämmelsen genomför artikel 3 i direktiv (EU) 2019/789 (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/789 av den 17 april 2019 om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa av sändarföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av radio- och tv-program och om ändring av rådets direktiv 93/83/EEG.), som bygger vidare på direktiv 93/83/EG och harmoniserar upphovsrätten ytterligare inom EU. I förarbetena uttalades att bestämmelserna inte påverkar lagligheten i sig av en viss åtgärd (se prop. 2020/21:153 s. 17 och 37 samt beaktandesats 9 till direktiv (EU) 2019/789).
24 Beträffande straffrättsliga förfaranden eller påföljder i fråga om immaterialrättsintrång får EU anses ha överlämnat till medlemsstaterna att i deras interna rättsordning närmare reglera utformningen av dessa (jfr bl.a. artikel 2 i direktiv 2004/48/EG (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av immaterialrättigheter.)).
Internationella upphovsrättsförordningen
Tillämpningen av 48 § upphovsrättslagen genom Romkonventionen
Punkterna 25 och 26 motsvarar punkterna 13 och 14 i HD:s domskäl.
27 Enligt artikel 2 punkten 1 c) i Romkonventionen avses med nationell behandling den behandling som den fördragsslutande stat, inom vars territorium skydd begärs, i sin lagstiftning tillämpar på radioföretag, vilka har sitt säte inom dess territorium, för radioutsändningar som företas från sändare inom dess territorium.
28 Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens (WIPO) förklaringar till Romkonventionen är dokument som upprättats av WIPO. De saknar bindande rättsverkningar men ger upplysningar om ursprunget, målsättningen, beskaffenheten och räckvidden av bestämmelserna i den konventionen.
29 I en sådan förklaring har angetts att i stället för att ange ursprungslandsprincipen i fråga om skyddet som konventionen omfattar, har detta specificerats i artikel 6. Enligt punkten 1 ska en fördragsslutande stat tillerkänna radio- och tv-företag nationell behandling om företaget har sitt säte i annan fördragsslutande stat (punkten a) eller om radioutsändningen företogs från sändare belägen i annan fördragsslutande stat (punkten b). (Se Guide to the Copyright and Related Rights Treaties Administered by WIPO, World Intellectual Property Organization, 2003, s. 136.)
30 Av artikel 13 följer de minimirättigheter som tillkommer ett sändningsföretag och som tillförsäkrar dessa en uteslutande rätt att tillåta eller förbjuda bl.a. återutsändning av deras utsändningar (punkten a). Bestämmelsen har förklarats ta sikte på det fall en återsändning sker samtidigt som utsändningen (se "Neighboring Rights", Guide to the Rome Convention and the Phonograms Convention, WIPO, 1999, s. 53).
Innebörden av begreppet televisionsutsändning i Romkonventionen
31 Enligt artikel 3 f) i Romkonventionen avses med "radioutsändning" en utsändning genom radiovågor av ljud eller av bilder och ljud för mottagning av allmänheten.
32 Ordalydelsen av begreppet ger uttryck för att varken satellitsändningar eller kabelsändningar omfattas.
33 Begreppet har i WIPO:s förklaringar ansetts avse såväl sändning av radio som tv. Hänvisningen till radiovågor har vidare ansetts begränsa definitionen; endast Hertzvågor och andra trådlösa vågor omfattas, vilket innebär att bl.a. sändning via kabel inte omfattas, men det hindrar inte konventionsstaterna från att ge ett visst skydd nationellt - det är endast konventionen som brister i detta avseende. (Se "Neighboring Rights", Guide to the Rome Convention and the Phonograms Convention, a.a., s. 24. Se även Guide to the Copyright and Related Rights Treaties Administered by WIPO, a.a., s. 142 och 153.)
34 Tolkningen av begreppet "televisionsutsändning" ska ske i ljuset av att Romkonventionen kom till under tid då satellitsändningar var en ny företeelse och att viss hänsyn till teknikutvecklingen bör tas för att konventionen inte ska bli verkningslös. Stöd för ett sådant synsätt finns även mot bakgrund av det nyss anförda (se p. 33) om att konventionsstaterna kan ge ett visst skydd nationellt utöver det som anges i artikel 3 f).
35 Att andra trådlösa vågor än Hertzvågor omfattas talar för att satellitsändningar omfattas. Det stämmer även överens med den, inom den internationella upphovsrätten, generella definitionen av "radio- och televisionsutsändning " som anses omfatta trådlös överföring, som både täcker marksändningar och satellitsändningar (jfr Guide to the Copyright and Related Rights Treaties Administered by WIPO, a.a., s. 270 och Introduction to intellectual property law theory and practice, World Intellectual Property Organization, Kluwer Law International, 1997, s. 161. Se också Megumi Ogawa, Protection of Broadcasters’ Rights, Brill, 2006, s. 21 f.).
36 Inom doktrinen får den dominerande uppfattningen anses vara att Romkonventionen omfattar satellitsändningar så länge signalerna är avsedda att mottas av allmänheten (se bl.a. BIRPI, Working Group on Copyright Problems of Satellite Communications, United International Bureaux for the Protection of Intellectual Property, Final report, Geneva, 1968, punkterna 6-10, Annika Lokrantz Bernitz, Telesatelliterna och upphovsrätten, NIR 1969, s. 318 f., Megumi Ogawa, a.a., s. 67 f., Peter Schonning och Jorgen Blomqvist, International ophavsret, Jurist- og Okonomforbundets Forlag, 2011, s. 269, Carlos Maria Correa, Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights, Oxford university press, 2020, Second edition, 2020, s. 147 och Wilhelm Nordemann m.fl., International Copyright and Neighboring Rights Law, VCH, 1990, s. 269 f.).
37 Vid bedömningen av om definitionen i artikel 3 f) ska ges en vidare innebörd än vad som framgår av ordalydelsen, bör hänsyn kunna tas till önskvärdheten av att ge immaterialrättsligt skydd för de betydande investeringar som görs i produktionen av radio- och tv-program för att säkerställa kvalitet och mångfald. Ett annat skäl till att ge ett sådant skydd är att det skulle vara svårt för sändningsföretagen att få sändningsrättigheter till attraktiva evenemang om de inte i lag skulle ha en rätt att kontrollera utnyttjandet av sändningarna, men även de intellektuella insatser som görs för att framställa ett attraktivt programutbud. (Jfr Henry Olsson och Jan Rosén, Upphovsrättslagstiftningen, En kommentar, JUNO, 2019, version 4A, kommentaren till 48 § upphovsrättslagen.)
38 I artikel 2 f) i WPPT (WIPO-fördraget om framföranden av fonogram från 2002.) anges uttryckligen att satellitsändningar omfattas av begreppet "radio- och televisionsutsändning". Begreppet har i praktiken ansetts vara detsamma som definitionen i artikel 3 f) i Romkonventionen (se Guide to the Copyright and Related Rights Treaties Administered by WIPO, a.a., s. 233, 236 och 275).
39 Satellitkonventionen (Convention relating to the Distribution of Programme-Carrying Signals Transmitted by Satellite.) tillkom 1974. Även om inte Sverige är anslutet till konventionen, kan det konstateras att den endast reglerar en viss typ att satellitsändningar via, s.k. point-to-point-satellit eller kommunikationssatelliter (ofta kallade satelliter i fast trafik) (jfr artikel 3). Sådana satelliter var ursprungligen reserverade för slutna sändningar mellan olika markstationer och inte avsedda för allmänheten. Numera förekommer det emellertid att en sändning sker genom kommunikationssatellit på sådan frekvens att signalerna, utan några mellankommande åtgärder från annan, kan tas emot av allmänheten med hjälp av mottagare som finns på marken. (Se t.ex. prop. 1994/95:58 s. 45.)
40 Satellitkonventionen reglerar inte s.k. direktsändande satelliter, som kan kommunicera signaler för direkt mottagning av allmänheten (se Guide to the Copyright and Related Rights Treaties Administered by WIPO, a.a., s. 284).
41 Denna skillnad mellan satelliter görs emellertid inte på senare tid i den internationella upphovsrätten eller i svensk rätt, under förutsättning att sändningen syftar till att nå allmänheten (jfr bl.a. artikel 2 f) WPPT och artikel 1 i direktiv 93/83/EG respektive prop. 1994/95:58 s. 46).
42 Uttalandena i WIPO:s förklaringar om att artikel 3 även omfattar trådlösa ljudvågor (se p. 33), talar för - tillsammans med uttryckets ordalydelse - att en "sändare" som anges i artikel 6 i Romkonventionen avser en sändare som ingår i en satellits signalöverföringskedja från marken till satelliten, en s.k. upplänk.
43 Sammantaget får begreppet "televisionsutsändning" i 12 § internationella upphovsrättsförordningen anses omfatta satellitsändningar så länge signalerna syftar till att tas emot av allmänheten.
Bedömningen av frågan i prövningstillståndet
44 I detta fall har de programbärande signalerna skickats av beIN i Qatar via fiberkabel till beIN i Frankrike. Detta skede i signalernas överföringsprocess omfattas inte av uttrycket "televisionsutsändning" i artikel 3 f) i Romkonventionen (se p. 33). Signalerna har sedan skickats, via upplänkar i Spanien och Frankrike, till satelliter som i sin tur skickat signalerna ned till abonnenter på marken. Signalernas sändning mellan upplänkarna och satelliterna å ena sidan och mellan satelliterna och mottagarna på marken å andra sidan, har således syftat till att tas emot av allmänheten.
45 Televisionsutsändningarna i detta fall ska därför anses ha skett från Spanien respektive Storbritannien, som, liksom Sverige, är och var anslutna till Romkonventionen under den tidsperiod som beIN:s televisionsutsändningar ägde rum (jfr 20 § i Romkonventionen).
46 Den fråga som ställs i prövningstillståndet ska alltså besvaras på följande sätt. beIN:s televisionsutsändningar under den i målet aktuella tidsperioden var skyddade enligt 48 § upphovsrättslagen (jfr 12 § första stycket 1 internationella upphovsrättsförordningen).
47 Med hänsyn till hur frågan i prövningstillståndet besvaras, ska prövningstillstånd meddelas i målet såvitt avser påföljd och skadestånd beträffande A.A.-H. och H.A.-H. samt deras ersättningsskyldighet för kostnaderna för försvararen och målsägandeombudet i Patent- och marknadsöverdomstolen och Patent- och marknadsdomstolen. Det finns inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.
48 Prövningen av nämnda frågor bör ske i Patent- och marknadsöverdomstolen. Målet i dessa delar bör därför återförvisas dit för fortsatt behandling.
DOMSLUT
HD meddelar prövningstillstånd såvitt avser påföljd, skadestånd och ersättningsskyldighet för rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen och Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsöverdomstolens dom i övrigt står fast.
HD undanröjer Patent- och marknadsöverdomstolens dom såvitt avser påföljd, skadestånd och ersättningsskyldighet samt återförvisar målet i de delarna till domstolen för fortsatt behandling.
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Dag Mattsson, Johan Danelius, referent, och Jonas Malmberg) meddelade den 12 maj 2023 följande dom.
DOMSKÄL
HD:s prövningstillstånd
1 HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om beIN:s televisionsutsändningar under den i målet aktuella tidsperioden var skyddade enligt 48 § upphovsrättslagen.
Bakgrund
2 beIN producerade televisionsprogram i Qatar. Bolaget köpte in rättigheter att visa olika sportevenemang, lade till egna kommentarer på relevant språk samt egenproducerade innehåll som sändes i de pauser som förekom i de olika sportevenemangen. Programsignalerna skickades via fiberkabel från beIN i Qatar till beIN i Frankrike. Signalerna skickades sedan vidare till Storbritannien och Spanien för s.k. upplänkning till satelliter, för att sedan tas emot av abonnenter på marken.
3 Advanced TV Network Sweden AB ("ATN"), med säte i Malmö, bedrev affärsverksamhet som bestod av mottagning, avkodning, paketering och återutsändningar av televisionsutsändningar mot betalning.
4 A.A.-H. och H.A.-H. åtalades, i egenskap av företrädare för ATN, för bl.a. brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (åtalspunkt 1) och brott mot upphovsrättslagen (åtalspunkt 2). Enligt åtalspunkten 2 hade A.A.-H. och H.A.-H. mellan den 1 juli 2014 och den 23 augusti 2016, tillsammans och i samförstånd med varandra och andra, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet olovligen återutsänt beIN:s televisionsutsändningar. Härigenom hade de gjort intrång i beIN:s rätt till televisionsutsändningarna.
5 Patent- och marknadsdomstolen dömde båda de tilltalade för brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning och brott mot upphovsrättslagen. H.A.-H. dömdes även för viss annan brottslighet. Påföljden bestämdes för honom till fängelse i två år och sex månader och för A.A.-H. till fängelse i ett år. De förpliktades att solidariskt med varandra och andra betala skadestånd till beIN med 194 794 000 kr jämte ränta. Vidare förpliktades de att betala ersättning för beIN:s rättegångskostnader.
6 Enligt Patent- och marknadsdomstolen hade beIN skydd för sina televisionsutsändningar enligt upphovsrättslagen med hänsyn till att utsändningarna fick anses ha gjorts i länder, Spanien och Storbritannien, som var anslutna till Romkonventionen (Den internationella konventionen den 26 oktober 1961 om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram och radioföretag.).
7 Patent- och marknadsöverdomstolen har ogillat åtalet för brott mot upphovsrättslagen. Beträffande A.A.-H. har domstolen även ogillat åtalet för brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning. H.A.-H. har däremot dömts för det brottet och för vissa andra brott. Påföljden för honom har bestämts till villkorlig dom. Domstolen har ogillat beIN:s skadeståndsanspråk och befriat båda tilltalade från skyldigheten att betala ersättning för beIN:s rättegångskostnader.
8 Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen har beIN saknat skydd för sina televisionsutsändningar, eftersom dessa skett från Qatar, som under den i målet aktuella tidsperioden inte hade tillträtt Romkonventionen. Inte heller i övrigt har det enligt domstolen funnits något stöd för att utsändningarna varit skyddade enligt upphovsrättslagen.
Brott mot upphovsrättslagen
9 Av 53 § första stycket och 57 § upphovsrättslagen följer att intrång i upphovsrätten och i närstående rättigheter straffas, om gärningen sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, med böter eller fängelse i högst två år.
Skyddet för televisionsutsändningar
Televisionsföretags rättigheter
10 I 5 kap. upphovsrättslagen behandlas vissa till upphovsrätten närstående rättigheter. I 48 § regleras televisionsföretags rättigheter till sina utsändningar. Här föreskrivs att ett sådant företag har en uteslutande rätt att förfoga över en televisionsutsändning genom att bl.a. tillåta återutsändning (första stycket 4).
11 Rätten gäller utsändningen av de programbärande signalerna, s.k. signalrätt, och inte programinnehållet. Begreppet "utsändning" är avsett att vara teknikneutralt. (Jfr prop. 1960 nr 17 s. 256 och 259, prop. 2004/05:110 s. 69 f. och prop. 2009/10:115 s. 176.)
Upphovsrättslagens tillämpningsområde på televisionsutsändningar
12 I 61 § regleras upphovsrättslagens tillämpningsområde i fråga om närstående rättigheter med svensk anknytning. Såvitt gäller televisionsutsändningar är lagen som utgångspunkt tillämplig på sådana utsändningar som äger rum i Sverige. Lagen är även tillämplig om televisionsföretaget har sitt säte i Sverige.
13 Enligt 62 § får regeringen, under vissa förutsättningar, meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende på andra länder. Sådana föreskrifter har meddelats i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).
14 I 12 § internationella upphovsrättsförordningen anges att 48 § upphovsrättslagen och bestämmelser som anknyter till den paragrafen ska tillämpas på ljudradio- och televisionsutsändningar som har gjorts i ett annat land än Sverige, om det landet är anslutet till Romkonventionen (första stycket 1), och på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte i ett konventionsland (första stycket 2).
15 Bestämmelserna i 12 § går tillbaka på artikel 6 i Romkonventionen. Enligt den artikeln ska en fördragsslutande stat tillerkänna radioföretag nationell behandling om företaget har sitt säte i annan fördragsslutande stat (punkten 1 a) eller om utsändningen företogs från sändare belägen i annan fördragsslutande stat (punkten 1 b).
16 Romkonventionen syftar till att mellan konventionsländer skydda de ofta betydande investeringar som görs vid utsändningen av bl.a. tv-program. Detta åstadkoms genom att ett land som åtagit sig att följa konventionens regler är skyldigt att ge skydd åt utsändningar från andra konventionsländer. Konventionen ska ge ett ömsesidigt skydd där radio- och televisionsföretag som omfattas av den svenska upphovsrättslagen ska skyddas i andra konventionsländer mot att företag som omfattas av andra konventionsländers upphovsrättsliga lagstiftning ska få skydd i Sverige. (Se t.ex. prop. 1962 nr 151 s. 13.)
17 Konventionen, som antogs 1961, behandlar trådlösa ljudradio- och televisionsutsändningar till allmänheten. När konventionen utarbetades förekom inte några sådana sändningar via satellit. Trots detta får det anses att sändning via satellit omfattas av regleringen (jfr bl.a. BIRPI, Working Group on Copyright Problems of Satellite Communications, United International Bureaux for the Protection of Intellectual Property, Final report, Geneva, 1968, punkterna 6-10 och Annika Lokrantz Bernitz, Telesatelliterna och upphovsrätten, NIR 1969 s. 318 f.).
SatCab-direktivet
18 I 61 a § upphovsrättslagen finns särskilda bestämmelser som gäller när verk eller andra prestationer som skyddas enligt lagen sänds ut till allmänheten över satellit. Bestämmelsen, som har sin bakgrund i EU:s s.k. SatCab-direktiv (Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel.) , anger som utgångspunkt att den upphovsrättsligt relevanta åtgärden i en sådan situation anses ske i det land där sändarföretaget under sin kontroll och på sitt ansvar för in prestationerna i en oavbruten överföring till satelliten och därifrån till marken.
19 Huvudregeln i 61 a § gäller inte om åtgärden äger rum i ett land som inte ingår i EES och som inte heller tillhandahåller den skyddsnivå som föreskrivs i SatCab-direktivet. Om uppsändningen till satelliten i ett sådant fall äger rum i ett EES-land, ska den upphovsrättsligt relevanta åtgärden i stället anses ske i det landet.
20 Syftet med 61 a § och det bakomliggande direktivet är att peka ut i vilket land som sändarföretaget ska ha sändningsrättigheter till det verk eller den prestation som utsändningen avser (se prop. 1994/95:58 s. 46 f., jfr även artiklarna 2 och 3 samt beaktandesatserna 14 och 15 i direktivet). Bestämmelserna tar alltså sikte på frågan om var licensieringen av det skyddade verket eller den skyddade prestationen ska ske. Som framgår av lagtexten förutsätter en tillämpning av 61 a § att det rör sig om en enligt upphovsrättslagen skyddad rättighet. Paragrafen har alltså inte någon omedelbar betydelse för bedömningen av om utsändningen som sådan är skyddad av den lagen.
Satellitsändningar i flera led
21 Vid tillämpningen av de aktuella bestämmelserna i Romkonventionen och internationella upphovrättsförordningen har det betydelse varifrån utsändningen har gjorts. Denna bedömning kan vara svår när sändningen innefattar flera tekniska led i olika länder. Det kan vid satellitsändningar - som i detta fall - handla om att de programbärande signalerna skickas från ett land till ett annat för att där via upplänkning skickas till en satellit som i sin tur skickar signalerna vidare till mottagare på marken i ytterligare ett land.
22 Romkonventionen reglerar inte uttryckligen satellitsändningar (se p. 17) och innehåller inte några särskilda bestämmelser om var en sändning i flera led ska anses ha skett. Några sådana bestämmelser finns inte heller i internationella upphovsrättsförordningen. I närliggande sammanhang har det ansetts att sedvanliga tekniska mellanled i en satellitsändning inte ska ses som avbrott i överföringskedjan utan att samtliga led i en sådan kedja ska anses utgöra en enda överföring till allmänheten via satellit (jfr p. 18 i det föregående och EU-domstolens dom den 13 oktober 2011 i de förenade målen C-431/09 och C-432/09, Airfield och Canal Digitaal, EU:C:2011:648).
23 Att använda detta synsätt även vid tillämpningen av bestämmelserna i Romkonventionen och internationella upphovrättsförordningen får anses vara förenligt med bestämmelsernas ordalydelse. Vid en utsändning som innefattar flera mellankommande tekniska led ligger det nära till hands att se det som att utsändningen "företogs" (i Romkonventionens mening) och "har gjorts" (i internationella upphovsrättsförordningens mening) i det land där signalerna ursprungligen genererades. Att överföringskedjan kan innefatta led som var för sig inte omfattas av Romkonventionens reglering, t.ex. därför att signalerna i något led inte överförs trådlöst, utesluter inte en sådan läsning av bestämmelserna.
24 En sådan tillämpning ligger också i linje med de rättspolitiska skälen bakom det särskilda skyddet för televisionsföretag. De betydande investeringar som sådana företag gör skulle inte vara möjliga om inte ett rättsligt skydd fanns mot andras obehöriga utnyttjanden av utsändningarna (jfr Henry Olsson och Jan Rosén, Upphovsrättslagstiftningen, En kommentar, JUNO 2019, version 4A, kommentaren till 48 § upphovsrättslagen). Typiskt sett kan det antas att investeringarna i första hand har gjorts i det land där utsändningen initieras. Att i stället utgå från platsen för upplänkningen till satelliten eller andra sedvanliga tekniska mellanled skulle därmed inte tillgodose detta skyddsintresse i samma utsträckning.
25 Sammantaget talar övervägande skäl för att en satellitsändning som innefattar flera tekniska led vid tillämpningen av 12 § internationella upphovrättsförordningen normalt ska anses ha gjorts i det land där överföringen av de programbärande signalerna initierades.
Bedömningen av frågan i prövningstillståndet
26 beIN har inte sitt säte i Sverige eller i något annat land som vid den aktuella tiden var anslutet till Romkonventionen. Frågan är därmed om sändningen har gjorts i ett konventionsland (se 12 § internationella upphovsrättsförordningen).
27 De programbärande signalerna har skickats av beIN i Qatar via fiberkabel till beIN i Frankrike för att sedan, via upplänkar i Spanien och Storbritannien, skickas till satelliter som i sin tur har skickat signalerna ned till marken för mot-tagning av abonnenter. Vid tillämpningen av internationella upphovsrättsförordningen ska samtliga led i denna överföringskedja anses utgöra en enda överföring till allmänheten via satellit. Utsändningarna ska således anses ha gjorts i Qatar där överföringen av de programbärande signalerna initierades (jfr p. 25). Någon utsändning har däremot inte gjorts i Frankrike, Spanien eller Storbritannien, där det - såvitt framkommit - endast har förekommit sedvanliga tekniska mellanled.
28 Under den aktuella tidsperioden var Qatar inte anslutet till Romkonventionen och 12 § internationella upphovsrättsförordningen är därför inte tillämplig. Inte heller i övrigt finns det stöd för att utsändningarna skulle vara skyddade enligt 48 § upphovsrättslagen. Det har för bedömningen av den frågan inte någon betydelse vilken skyddsnivå som Qatar tillhandahöll under den aktuella tidsperioden (jfr p. 18-20).
29 Slutsatsen är att beIN:s televisionsutsändningar inte var skyddade enligt 48 § upphovsrättslagen under den i målet aktuella tiden. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska besvaras så.
30 Med hänsyn till hur frågan besvaras, finns det inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Patent- och marknadsöverdomstolens domslut ska därmed stå fast.
DOMSLUT
HD förklarar att beIN Media Group LLC:s televisionsutsändningar under den i målet aktuella tidsperioden inte var skyddade enligt 48 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Patent- och marknadsöverdomstolens domslut står därför fast.
HD:s dom meddelad: den 12 maj 2023.
Mål nr: B 1513-22.
Lagrum: 48, 53, 57 och 61 a §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt 12 § internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).
Rättsfall: EU-domstolens dom den 13 oktober 2011 i de förenade målen C-431/09 och C-432/09, Airfield och Canal Digitaal, EU:C:2011:648.