Spillvattenledningen (NJA 2023 s. 550)
Sökord Servitut · Bygglov · Omgivningskravet
Inom ramen för ett bygglovsärende ska den sökta åtgärdens påverkan på en servitutsrätt beaktas endast i rena undantagsfall.
Miljö- och byggnadsnämnden i Sollentuna kommun beviljade bygglov för uppförande av enbostadshus och stödmurar på fastigheten T 14. Beslutet överklagades av bl.a. Sollentuna Energi och Miljö AB till Länsstyrelsen i Stockholms län, som avslog överklagandena.
Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen
Bl.a. Sollentuna Energi och Miljö AB (SEOM) överklagade länsstyrelsens beslut vid Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen. Bolaget yrkade att domstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, skulle upphäva Miljö- och byggnadsnämndens beslut.
SEOM anförde bl.a. följande.
Bolaget har en spillvattenledning diagonalt över T 14 vilken - vid uppförandet av en byggnad enligt bygglovet - skulle hamna under byggnaden. Ledningen korsar även flera andra fastigheter i området och är av avgörande betydelse för både fastigheter inom detaljplanen och inom angränsande detaljplaner. Det civilrättsliga förhållandet mellan SEOM och fastighetsägaren är reglerat genom avtalsservitut som tecknades på 1960-talet. Detaljplaneförhållandena för T 14 har inte förändrats sedan avtalstillfället.
Uppförandet av bostadsbyggnaden kommer att negativt påverka den samhällsviktiga näringsverksamhet som SEOM bedriver och det samhällsansvar som bolaget har enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Beslutet om bygglov innebär att SEOM:s tillgång till området begränsas/försvåras och att såväl Svenskt vattens allmänna bestämmelser för vatten och avlopp som Sollentuna kommuns tekniska handbok inte längre kan efterlevas. Det kan inte anses proportionerligt att en allmännyttig ledning ska behöva omläggas på ett flertal fastigheter och till en väldigt hög kostnad, om uppskattningsvis 15-20 miljoner kronor, för att en enskild fastighetsägare ska kunna maximera fastighetens byggrätt.
Byggnadens placering och utformning innebär en sådan betydande olägenhet för SEOM och den samhällsnödvändiga verksamhet som bolaget ansvarar för som avses i 2 kap. 9 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL.
Mark- och miljödomstolen (tingsfiskalen Erik Andersson och tekniska rådet Jonas T. Sandelius) anförde följande i dom den 8 april 2021.
DOMSKÄL
Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut med tillägg enligt nedan.
Mark- och miljödomstolen bedömer, likt underinstanserna, att de sökta åtgärderna är planenliga.
SEOM har gjort gällande att uppförandet av byggnaden kommer att få en negativ påverkan på den samhällsviktiga verksamhet som bolaget bedriver och att byggnaden därmed utgör en betydande olägenhet enligt 2 kap. 9 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL. SEOM har i denna del hänvisat till regeringens beslut den 13 mars 2003 i ärende nr M2002/2333/HS/P och Kammarrätten i Stockholms dom den 14 oktober 2013 i mål nr 3055-12.
Mark- och miljödomstolen gör i denna del följande överväganden.
Plan- och bygglagen är i huvudsak en lagstiftning med offentligrättslig karaktär. Förekomsten av servitut utgör i regel inte hinder mot att bygglov meddelas, eftersom detta är en civilrättslig fråga som prövas i annan ordning (se bl.a. under rubriken 3.5 i Blomberg m.fl., Plan- och bygglag, 2010:900, 2 kap. 9 §, Lexino lagkommentar, JUNO, 2020-12-31 samt Mark- och miljööverdomstolens domar den 6 november 2012 i mål nr P 5924-12 och den 12 december 2012 i mål nr P 7952-12). Ett beslut om bygglov innebär således inte ett ställningstagande till frågan om sökanden har uppfyllt alla de krav som kan finnas för att få bygga på en viss plats.
I aktuellt mål grundar sig SEOM:s tillgång till T 14 på ett avtalsservitut. I avtalet föreskrivs enligt bolaget en rätt för Sollentuna kommun, som äger SEOM, att dra fram och bibehålla ledningar på bl.a. den aktuella fastigheten. Vidare anges en rätt att utföra eventuella reparationer och omläggningar av ledningar samt en rätt till fritt och obehindrat tillträde till belastade fastigheter för utövande av tillsyn. Enligt SEOM medför den sökta åtgärden att bolagets tillgång till fastigheten begränsas i strid med servitutet och att deras verksamhet påverkas negativt.
Mark- och miljödomstolen anser, likt underinstanserna, att frågan om det aktuella servitutet som belastar T 14 hindrar att byggnationen uppförs i enlighet med bygglovet är en civilrättslig fråga som prövas i annan ordning. Bolaget har vidare anfört att den sökta åtgärden påverkar dess verksamhet negativt. Den påstått negativa påverkan skulle närmast utgöra en följd av att bolagets rättigheter enligt servitutet begränsas. Frågan huruvida hinder mot att uppföra byggnationen enligt bygglovet föreligger på denna grund sammanfaller således i princip med servitutsfrågan. Domstolen anser mot den bakgrunden att även detta utgör en civilrättslig fråga som prövas i annan ordning. Förhållandena skiljer sig i detta avseende från de rättsfall som SEOM har hänvisat till, där bygglov respektive förhandsbesked nekats bl.a. med hänvisning till att de sökta åtgärderna skulle påverka samhällsviktiga verksamheter som bedrevs på närliggande fastigheter. Domstolen anser således att varken servitutet eller det som SEOM anfört om byggnationens påverkan på bolagets verksamhet utgör hinder för bygglov.
Sammanfattningsvis instämmer mark- och miljödomstolen i länsstyrelsens bedömning. Domstolen anser således att det beviljade bygglovet uppfyller de krav som följer av 9 kap. 30 § PBL. Vad SEOM, - - - har fört fram i sina överklaganden föranleder ingen annan bedömning. Överklagandena ska därför avslås.
DOMSLUT
Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena.
Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen
Sollentuna Energi och Miljö AB överklagade i Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att beslutet om bygglov skulle upphävas.
P.A. (ägaren till T 14) och Miljö- och byggnadsnämnden i Sollentuna kommun motsatte sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.
Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsrådet Liselotte Rågmark, tekniska rådet Inger Holmqvist samt hovrättsråden Ulf Wickström och Henrik Jonsson, referent) anförde följande i dom den 26 april 2022.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Bakgrund
Under 1920-talet antogs en avstyckningsplan (A nr 54) för det aktuella området i Sollentuna kommun (dåvarande Sollentuna köping). Planen, som numera gäller som detaljplan, reglerar inte byggnaders storlek och utformning utan anger i huvudsak endast områdets indelning i fastigheter. Således anges de ursprungliga gränserna för fastigheten T 14 i avstyckningsplanen, men inte några bestämmelser rörande vilken bebyggelse som tillåts på fastigheten. Med den utformning fastigheten då hade sluttade den ganska kraftigt från en liten platå vid lokalgatan Ekorrvägen norrut ned mot vattnet i Edsviken. Ett enbostadshus har uppförts på platån.
År 1963 ingick kommunen ett servitutsavtal med fastighetsägaren till T 14. Med stöd av avtalet kunde kommunen dra fram och bibehålla en spillvattenledning på fastigheten. Avtalet gav också kommunen rätt att reparera eller omlägga ledningen vid behov. För att kunna utföra sådana åtgärder, och för tillsynen av ledningen, avtalades att kommunen skulle ha fritt och obehindrat tillträde till fastigheten. Ledningen kom att placeras i sluttningen mellan bostadshuset och Edsviken, tvärs över fastigheten. Servitutsavtalet gäller alltjämt. Ägare till ledningen och innehavare av servitutet är numera Sollentuna Energi.
Med syftet att bevara områdets karaktär som villastad och att skapa en för fastighetsägarna ändamålsenlig och tydlig reglering av markanvändningen beslutade kommunen år 2013 om en ändring genom tillägg (A nr 625) till avstyckningsplanen. Genom tillägget föreskrevs bestämmelser om kvartersmarkens närmare användning i fråga om exploateringsgrad och byggnaders placering.
År 2016 avstyckades den södra delen av fastigheten T 14 med det befintliga bostadshuset och fick beteckningen T 23. Stamfastigheten är numera betydligt mindre (ca 900 kvadratmeter) och den är inte bebyggd.
Ansökan om bygglov och Sollentuna Energis inställning
För fastigheten T 14 gäller således planbestämmelserna i 2013 års tillägg till detaljplan. P.A., som äger fastigheten, har med hänvisning till bestämmelserna och den byggrätt som dessa ger ansökt om bygglov för nybyggnad av ett enbostadshus och stödmurar. Enligt ritningarna ska huset följa sluttningen och anpassas efter fastighetsgränserna. Huset är tänkt att placeras ungefär mitt på fastigheten, i ett läge ovan Sollentuna Energis spillvattenledning. P.A. menar att byggnadens utformning med ett frilagt utrymme i form av en tunnelliknande konstruktion ovanför ledningen tillgodoser bolagets rätt enligt servitutsavtalet.
Sollentuna Energi har motsatt sig att bygglov ges och anfört att bolagets servitutsrättighet väsentligen kommer att inskränkas på grund av byggnadens placering. Bolaget menar att även om byggnaden anpassas på det sätt som P.A. har föreslagit så är det inte tillräckligt för att villkoren i avtalet ska anses uppfyllda.
Mark- och miljööverdomstolens bedömning
Allmänt om intresseavvägningen i bygglovsärenden
Vid en prövning av en ansökan om bygglov ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. Detta innebär att en avvägning måste göras mellan de intressen som berörs av ärendet. Det plan- och byggrättsliga regelverket är dock av offentligrättsligt slag och en byggnadsnämnd ska i princip endast pröva om åtgärden uppfyller regelverkets krav, vilket i förekommande fall inbegriper de bestämmelser som kommunen beslutat i en detaljplan.
Vissa grundläggande rättsliga förhållanden har därför vanligtvis högst begränsad betydelse för prövningen. Exempelvis ger ett beviljat bygglov på någon annans fastighet inte någon rätt för sökanden att uppföra byggnadsverket, om fastighetsägaren inte har godkänt åtgärden. Bygglovet påverkar således inte äganderätten till en fastighet. Inte heller kan ett bygglov inskränka privaträttsliga förpliktelser, t.ex. en rätt för en fastighetsägare att ta i anspråk och nyttja del av någon annans fastighet genom ett servitut.
Utgångspunkten är därför att sådana civilrättsliga förhållanden inte behöver beaktas.
Intresseavvägningen vid intrång i annans rätt
I vissa fall kan emellertid även sådana förhållanden ha betydelse vid prövningen av en bygglovsansökan. HD har nyligen uttalat att så kan vara fallet om det står klart att den åtgärd som ansökan avser inte kan genomföras utan att det sker intrång i någon annans rätt och det vid tiden för ansökan inte föreligger något samtycke till åtgärden. Några närmare överväganden i saken behöver dock inte göras. Domstolen slår fast att det skulle leda till en försvagning av skyddet för enskildas rättigheter om sådana förhållanden inte beaktades. Det allmänna har därutöver en skyldighet att se till att enskildas skydd för sin egendom upprätthålls i förhållande till andra enskilda. Att sökanden åberopar en byggrätt saknar betydelse i detta sammanhang. I rättsfallet prövades om bygglov kunde ges i efterhand för en åtgärd på en fastighet, trots att det stod klart att åtgärden hade skadat bostadshuset på grannfastigheten. HD bedömde att en sådan situation regelmässigt fick anses utgöra en betydande olägenhet i den mening som avses i 2 kap. 9 § plan- och bygglagen och att bygglov därför inte kunde beviljas. (Se HD:s dom den 28 december 2021 i mål nr T 1858-21 p. 13-18. ("Garagetaket i Söderbärke" NJA 2021 s. 1187 (red:s anm.).))
Av rättsfallet får anses följa att principen även ska tillämpas när det står klart att åtgärden kommer att göra intrång i en privaträttslig förpliktelse i form av en servitutsrätt. Eftersom ett servitut får sitt huvudsakliga innehåll genom det ändamål som det ska tillgodose (jfr 14 kap. 1 och 5 §§ JB) måste ändamålet klargöras för att det ska vara möjligt att bedöma om en åtgärd kommer att göra intrång. Ändamålet framgår i regel av servitutsupplåtelsens ordalydelse (jfr NJA 2018 s. 200 p. 12-15). Om det därvid står klart att åtgärden inte kan genomföras utan att ändamålet med servitutet går förlorat, så bör betydande olägenhet enligt 2 kap. 9 § plan- och bygglagen typiskt sett anses föreligga. Detsamma bör gälla om den användning av fastigheten som servitutet ska tillgodose i praktiken blir mycket svår att upprätthålla på grund av åtgärden.
Som ovan nämnts ska några närmare överväganden i saken inte göras vid bygglovsprövningen, utan det är endast i de fall det står klart att den ansökta åtgärden skulle medföra ett intrång i någon annans servitutsrätt som detta intresse ska beaktas i prövningen (jfr p. 15 i HD:s avgörande). Sådana överväganden som måste göras vid t.ex. en civilrättslig talan om intrång i en servitutsrättighet ska alltså inte göras i ett bygglovsärende.
Står det klart att åtgärden gör intrång i servitutsrättigheten?
Av ansökningshandlingarna framgår att ett tunnelliknande utrymme kommer att finnas under byggnaden över det område där spillvattenledningen är förlagd. P.A. har anfört att en sådan anpassning kommer göra det möjligt för Sollentuna Energi att komma åt spillvattenledningen för bl.a. underhåll och tillsyn och att tunneln kommer att ha sådana dimensioner att en mindre grävmaskin ska kunna användas för det ändamål som gäller för servitutet.
Bolaget menar att tillträdeskravet inte uppfylls genom tunnellösningen eftersom takhöjden inte säkerställer att de maskiner som behövs kan användas och att det skyddande jordlagret över ledningen inte kommer att bli tillräckligt djupt för att förhindra frysskador på ledningen. Bolaget har också framhållit att ledningen är av avgörande betydelse för de boende i området.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att uppförandet av en byggnad ovan servitutsområdet givetvis kommer att förändra förutsättningarna för bolaget att genomföra åtgärder och tillsyn. En konstruktion som inte tillgodoser bolagets rätt enligt servitutet skulle också äventyra det allmänna intresset av ett funktionellt system för vatten och avlopp. Byggnaden, och omgivande mark, måste därför utformas på ett sådant sätt att dessa intressen tillgodoses.
Enligt bygglovsritningarna ska byggnaden anpassas på ett sådant sätt att bolaget även framöver ska kunna få åtkomst till servitutsområdet och vid behov även använda grävmaskin för arbete med ledningen. Även om andra maskiner än de som tunnelutrymmet har dimensionerats för kan behöva användas kan utredningen inte sägas ge något tydligt stöd för påståendet att utformningen gör intrång i bolagets rätt enligt servitutet. Detsamma gäller bolagets påstående om att åtgärderna riskerar medföra frysskador på ledningarna.
Mot denna bakgrund anser Mark- och miljööverdomstolen att det i vart fall inte står klart att bolagets rätt enligt servitutsavtalet - eller det allmänna intresse som servitutet representerar - kommer att inskränkas i beaktansvärd omfattning genom att byggnaden uppförs i enlighet med de ritningar som P.A. har gett in. Sollentuna Energis rätt enligt servitutsavtalet behöver därför inte beaktas vid prövningen av bygglovet.
Sammanfattande bedömning
Vad Sollentuna Energi har anfört medför således inte hinder mot det sökta bygglovet. Sollentuna Energis överklagande ska därför avslås.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.
Högsta domstolen
Sollentuna Energi och Miljö Aktiebolag överklagade och yrkade att HD skulle upphäva Miljö- och byggnadsnämnden i Sollentuna kommuns beslut om bygglov.
P.A. och Miljö- och byggnadsnämnden i Sollentuna kommun motsatte sig att Mark- och miljööverdomstolens dom ändrades.
HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i de omständigheter som redovisades under rubriken "Bakgrund" i Mark- och miljööverdomstolens dom.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Heléne Åberg Benalal, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom i huvudsaklig överensstämmelse med HD:s dom.
HD (justitieråden Anders Eka, Stefan Johansson, Johan Danelius, Christine Lager, referent, och Margareta Brattström) meddelade den 15 juni 2023 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
1 Fastigheten T 14 i Sollentuna kommun omfattas av en detaljplan. Planen antogs ursprungligen på 1920-talet (A nr 54) med i huvudsak en reglering av områdets indelning i fastigheter. År 2013 gjordes ett tillägg till planen (A nr 625). Då tillkom bestämmelser om markens närmare användning i fråga om exploateringsgrad och byggnaders placering.
2 År 1963 ingick kommunen ett servitutsavtal med fastighetsägaren till T 14. Med stöd av avtalet kunde kommunen dra fram och bibehålla en spillvattenledning på fastigheten. Avtalet gav också kommunen rätt att vid behov reparera eller omlägga ledningen. För att kunna utföra sådana åtgärder, och för tillsynen av ledningen, innehöll avtalet även bestämmelser om att kommunen skulle ha fritt och obehindrat tillträde till fastigheten. Ledningen kom att placeras tvärs över fastigheten. Servitutsavtalet är alltjämt gällande. Ägare till ledningen och innehavare av servitutet är numera Sollentuna Energi.
3 Efter en avstyckning 2016 uppgår T 14 till ca 900 kvadratmeter och är obebyggd. Av detaljplanbestämmelserna följer att det finns en byggrätt om högst 180 kvadratmeter.
4 P.A., som äger fastigheten, ansökte om bygglov för nybyggnad av enbostadshus och uppförande av stödmurar på fastigheten. Enligt ritningarna ska bostadshuset uppföras ovanpå Sollentuna Energis spillvattenledning. Av ritningarna framgår att ett tunnelliknande utrymme kommer att finnas under byggnaden - över det område där spillvattenledningen ligger - för att möjliggöra tillträde till ledningen.
5 Sollentuna Energi motsatte sig att bygglov skulle ges. Enligt bolaget medförde byggnadens placering ovanpå ledningen att servitutsavtalet inte uppfylldes. Tunnelutrymmet var inte tillräckligt för att bolaget skulle få det tillträde till ledningen som servitutet gav rätt till. Erforderliga maskiner skulle inte kunna komma åt ledningen. Vidare innebar den sökta byggåtgärden ett försämrat skydd för ledningen, bl.a. risk för att den skulle frysa.
6 Miljö- och byggnadsnämnden, som bedömde att byggåtgärderna var planenliga, beviljade bygglov i enlighet med ansökan. Nämnden konstaterade att den gällande detaljplanen inte innehöll någon reglering om att området för servitutsrätten inte fick bebyggas. Spillvattenledningens centrala läge på fastigheten och fastighetens form medförde att det inte var möjligt att placera en byggnad där byggrätten utnyttjades fullt ut utan att byggnaden placerades ovanpå ledningen. Sammanfattningsvis angav nämnden att servitutsrätten var en fråga av civilrättslig art som inte skulle prövas inom ramen för bygglovet så länge som ansökan överensstämde med gällande detaljplan.
7 Länsstyrelsen, mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen har avslagit Sollentuna Energis överklaganden. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att det inte står klart att Sollentuna Energis rätt enligt servitutsavtalet - eller det allmänna intresse som servitutet representerar - kommer att inskränkas i beaktansvärd omfattning genom ett bygglov enligt bygglovsansökan.
8 Sollentuna Energi har i HD vidhållit att ett bygglov enligt ansökan medför en betydande olägenhet för omgivningen och att det därför föreligger hinder mot ett bygglov. Enligt bolaget gäller det dels eftersom servitutsrätten påverkas i så hög grad, dels på grund av att ett bygglov - oberoende av servitutsrätten - skulle medföra att bolaget inte kan fullgöra den samhällsnödvändiga offentligrättsliga verksamhet som bolaget ansvarar för.
Vad målet gäller
9 Den huvudsakliga frågan i målet är om det vid prövningen av en bygglovsansökan ska beaktas att den sökta åtgärden kan medföra intrång i någon annans servitutsrätt.
Allmänt om prövningen av bygglovsärenden
10 Vid en prövning av en bygglovsansökan ska det alltid göras en avvägning mellan de intressen, såväl allmänna som enskilda, som berörs av ärendet. (Se 2 kap. 1 § plan- och bygglagen, 2010:900, och "Garagetaket i Söderbärke" NJA 2021 s. 1187 p. 10.)
11 För att bygglov ska kunna ges för en fastighet som omfattas av en detaljplan krävs dels att åtgärden är förenlig med planen, dels att åtgärden är förenlig med bl.a. det omgivningskrav som plan- och bygglagen innehåller (se 9 kap. 30 § första stycket 1, 2 och 4 jämfört med 2 kap. 9 §).
12 Enligt omgivningskravet får inte lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk ske så att byggnadsverket kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt (se 2 kap. 9 §).
13 Den omgivningspåverkan som har bedömts och accepterats inom ramen för en tillämplig detaljplan ska som huvudregel inte omprövas i ett bygglovsärende. Det innebär bl.a. att en byggrätt som följer av en detaljplan begränsar tillämpningsområdet för omgivningskravet i ett bygglovsärende. När en detaljplan ger en viss byggrätt är därför huvudprincipen att en byggnads placering och utformning inte ska underkännas med hänvisning till omgivningskravet om det inte är möjligt att utnyttja byggrätten på ett annat sätt. (Jfr Jesper Blomberg och Johan Svensson, Plan- och bygglagen, 1 januari 2023, JUNO, Lexino, 2 kap. 9 § avsnitt 3.3 samt RÅ 1991 ref. 46 och "Garagetaket i Söderbärke" p. 11 och 18.)
Beaktande av annans rätt vid prövningen av ett bygglovsärende
14 Prövningen av en bygglovsansökan är av offentligrättsligt slag. Ett bygglov ger inte sökanden någon obetingad rätt att utföra den sökta åtgärden. I princip är det enbart en förklaring att det inte finns hinder mot åtgärden enligt vad byggnadsnämnden har att bevaka. (Se "Garagetaket i Söderbärke" p. 13.)
15 Mot denna bakgrund är utgångspunkten att civilrättsliga förhållanden inte ska prövas i ett bygglovsärende. Men som HD tidigare har konstaterat finns det inte något absolut hinder mot att sådana förhållanden beaktas vid byggnadsnämndens prövning. Så bör särskilt kunna ske när det - utan att byggnadsnämnden behöver göra några närmare övervägande i saken - står klart att den åtgärd som ansökan avser inte kan genomföras utan att det sker intrång i någon annans rätt. Om ett intrång inte beaktades i en sådan situation skulle det kunna bidra till en försvagning av skyddet för den enskildes rättigheter. (Se "Garagetaket i Söderbärke" p. 14-16.)
16 Det sagda får betydelse om det står klart att den åtgärd som ansökan avser kommer att leda till en fysisk skada på en grannfastighet och den fastighetens ägare förklarat att han eller hon inte är beredd att tåla skadan. I den situationen bör den förutsedda skadan regelmässigt kunna bedömas som en betydande olägenhet i plan- och bygglagens mening och därmed kunna beaktas i bygglovsärendet. Och det gäller även om ansökan avser en åtgärd som ligger inom ramen för sökandens byggrätt enligt gällande detaljplan. (Se "Garagetaket i Söderbärke" p. 17 och 18.)
17 Ett servitut ger ägaren av en fastighet - den härskande fastigheten - rätten att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk en annan fastighet - den tjänande fastigheten - eller byggnad eller annan anläggning som hör till den (se 14 kap. 1 § JB). I linje med HD:s bedömning i det angivna rättsfallet bör därför också en sådan rätt i rena undantagsfall kunna beaktas i ett bygglovsärende.
18 Ett servitut kan innefatta flera rättigheter för den härskande fastigheten och de kan från början tillgodose ändamål av olika stor betydelse för den fastigheten. Till det kommer att ett servitut många gånger kvarstår trots att det kan ha tillkommit skäl för att ändra eller upphäva det (jfr 14 kap. 14 § JB och 7 kap. 3-10 §§ FBL).
19 För att det ska komma i fråga att bedöma en sökt åtgärds påverkan på ett servitut som en sådan betydande olägenhet som ska beaktas i ett bygglovsärende räcker det därför inte med att det står klart att åtgärden i och för sig påverkar servitutsrätten, exempelvis försvårar utövandet av den i någon del.
20 Vad som måste stå klart är att åtgärden - utan att några närmare överväganden behöver göras vid bygglovsprövningen - medför att en rättighet som servitutet ger går helt eller så gott som helt förlorad, att rättigheten tillgodoser ett ändamål som är av väsentlig betydelse för den härskande fastigheten och att konsekvensen av åtgärden för den härskande fastigheten därför måste anses oacceptabel. Först då kan det bli fråga om en sådan undantagssituation som innebär att åtgärdens påverkan på servitutet kan bedömas som en sådan betydande olägenhet som ska beaktas i bygglovsärendet.
Bedömningen i detta fall
21 Det aktuella servitutsavtalet ger Sollentuna Energi rätt att bibehålla och vid behov reparera eller omlägga den aktuella ledningen. För att kunna utföra sådana åtgärder, och för tillsyn av ledningen, ska Sollentuna Energi enligt avtalet ha fritt och obehindrat tillträde till fastigheten.
22 När det gäller rätten enligt servitutet att bibehålla ledningen ger det som framkommit i ärendet inget tydligt stöd för att åtgärden kommer att medföra skador på ledningen. Vidare framgår av bygglovsritningarna att det ska skapas en tunnelliknande konstruktion som är avsedd att göra det möjligt för Sollentuna Energi att komma åt ledningen för tillsyn och för att utföra sådana åtgärder som servitutet ger rätt till.
23 Slutsatsen är att det - vid den prövning som ska göras inom ramen för bygglovsfrågan - inte står klart att den åtgärd som bygglovsansökan avser medför att några av de rättigheter som servitutsavtalet ger Sollentuna Energi helt eller så gott som helt går förlorade. Redan denna bedömning medför att den sökta åtgärdens påverkan på servitutet inte är att anse som en betydande olägenhet enligt 2 kap. 9 § plan- och bygglagen. Servitutet ska därmed inte beaktas i bygglovsärendet.
24 Inte heller det som Sollentuna Energi har anfört om att omgivningskravet, oberoende av servitutsrätten, hindrar bygglovet (se p. 8) utgör skäl för att underkänna bygglovsansökan.
25 Sollentuna Energis överklagande ska alltså avslås.
DOMSLUT
HD avslår överklagandet.
HD:s dom meddelad: den 15 juni 2023.
Mål nr: P 3311-22.
Lagrum: 2 kap. 9 § och 9 kap. 30 § plan- och bygglagen (2010:900) samt 14 kap. 1 § JB.
Rättsfall: "Garagetaket i Söderbärke" NJA 2021 s. 1187 och RÅ 1991 ref. 46.