Möbeltransporterna
Ett möbelföretags hemtransporter har ansetts omfattas av undantaget från skyldigheten att föra tidbok om dygnsvila.
Sökord Vägtransport · Dygnsvila · Tidbok · Vilotid
Vänersborgs tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Vänersborgs tingsrätt åtal mot J.C. för brott mot 12 § andra stycket förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet.
Åklagaren angav följande gärningsbeskrivning.
J.C. var företrädare för transportföretaget Möbelcenter […]. J.C. har inte sett till att anställd förare hade en tidbok. Genom detta åsidosatte han sin skyldighet som arbetsgivare. Det hände den 31 mars 2023 på väg 2028 vid Båberg träffen, Vänersborgs kommun.
J.C. begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.
Tingsrätten (ordförande tingsnotarien Mimmi Johansson) anförde i dom den 22 december 2023 följande.
Inställning m.m.
J.C. har vidgått omständigheterna men förnekat att han gjort sig skyldig till brott med hänsyn till att det inte har förelegat någon skyldighet för honom att tillhandahålla en tidbok.
Utredning
Åklagaren har som bevisning åberopat anmälan, VTR-utdrag, fotografier, registerutdrag avseende bolaget Möbelcenter, utdrag över bolagets styrelse samt förhör med J.A. J.C. har hörts över åtalet.
J.C. har i huvudsak berättat följande. Det stämmer att det inte har förts någon vilotidsbok. Av företagets verksamhetsbeskrivning framgår att de säljer möbler, heminredning och bedriver därmed förenlig verksamhet. Företaget erbjuder hemtransport, vilket sköts av deras lagerfunktion. De har inte anställt någon som chaufför utan alla är lagerarbetare men det är bra om de har körkort. På lagret är det sju personer anställda varav fyra primärt är de som kör ut möbler. De är då två som åker, de byts av och delar på körningarna. Det är i snitt tre till sex adresser både på förmiddagen och eftermiddagen. Körtiden är max tre timmar på en dag delat på två man.
Det går inte att köpa en transporttjänst av dem om det inte är deras egna möbler som ska köpas. Transporten är en tilläggstjänst som kunden betalar för och en transport kostar ungefär 600 kr. Prissättningen beror på den service kunden vill ha. De flesta är bekväma av sig och vill ha uppackning och montering också. Tiden hemma hos kunderna är betydligt längre än körtiden till kunden.
Kunderna bor i närområdet – – –. Det är inte lönsamt för dem att köra längre bort än så.
De omsätter ungefär 90 miljoner per år, inklusive moms, och av det beloppet är ungefär 1 till 1,3 miljoner transportavgifter. Transporterna är både intäktsmässigt och kostnadsmässigt av underordnad betydelse för verksamheten. Det är betydligt fler som hämtar sina varor själv. Lagret har samma öppettider som butiken och är öppet året om, måndag till söndag. Transport erbjuds bara måndag till fredag mellan kl. 08 och kl. 16.
Mio har totalt 74 butiker och det är en huvudorganisation som håller koll på alla butiker. Samtliga butiker förhåller sig till det här undantaget. Han har även gjort egna efterforskningar hos dagligvaruhandlare som kör ut matvaror och blomsterhandlare. De som han har pratat med anser också att de faller in under undantaget.
Skäl
Förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet (fortsättningsvis VVF)
Enligt 12 § andra stycket VVF åläggs en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 5, 8, 9 eller 10 § eller mot föreskrift som har meddelats av Transportstyrelsen med stöd av bemyndigande i denna förordning, att betala penningböter.
Enligt 11 § första stycket VVF får Transportstyrelsen meddela föreskrifter om eller i enskilda fall besluta om undantag från förordningen. Undantag får förenas med särskilda villkor. Sådant undantag framgår av 17 § Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2015:17) om personlig tidbok. Av undantaget framgår följande. Utan hinder av 5 § VVF behöver förare som i förvärvsverksamhet utför vägtransporter av gods, inte föra personlig tidbok om transporterna har en underordnad betydelse i förvärvsverksamheten. Motsvarande anteckningar behöver i sådant fall inte heller upprättas av förarens arbetsgivare. Undantaget gäller endast under förutsättning att den sammanlagda körtiden under varje tjugofyratimmarsperiod aldrig överstiger fyra timmar och trettio minuter.
Tingsrättens bedömning i det här fallet
I målet är det ostridigt att J.C. inte har tillhandahållit någon tidbok och han är som utgångspunkt skyldig att förse sina anställda med tidbok i den mån de kör transporter. J.C. har dock invänt att hans verksamhet omfattas av undantaget i 17 § TSFS 2015:17 och det är således den frågan som tingsrätten har att ta ställning till. För att undantaget ska vara tillämpligt krävs för det första att transporterna har en underordnad betydelse i Möbelcenters förvärvsverksamhet. Det är sedan, om tingsrätten anser att undantaget kan tillämpas, som tidsgränsen i 17 § andra stycket TSFS 2015:17 blir aktuell.
Av utredningen i målet framgår att transporter är en del av den löpande verksamheten i företaget och att det förekommer körningar varje vardag. Vid bedömningen av om transporterna har haft en underordnad betydelse fäster tingsrätten framför allt vikt vid följande omständigheter. Möbelcenter är inget transportföretag utan säljer främst möbler och heminredning och kan inte likställas med exempelvis en flyttfirma eller en budfirma. Till detta hör att leverans är en tilläggstjänst som kunden köper till och det går inte att köpa transport av företaget om kunden inte först har köpt en vara från butiken. De anställdas huvudsakliga arbetsuppgift är heller inte att transportera gods utan det är några få som utför transporter och även deras arbetsuppgifter varierar. J.A. har vidare berättat att han inte spenderar mer än 10 till 20 minuter i bilen per kund och att övrig tid främst går åt till montering av varorna hemma hos en kund. Enligt tingsrättens mening spenderas en förhållandevis liten tid av arbetsdagen till faktisk körning. Tingsrätten fäster även vikt vid att J.C. uppgett att transporter utanför närområdet inte är lönsamt för företaget och att kunderna i sådana fall kan vända sig till en annan butik. Därtill framgår att ungefär 1 till 1,3 procent av verksamhetens omsättning avser transportavgifter, vilket får anses som en förhållandevis låg andel av företagets totala omsättning.
Enligt tingsrättens sammantagna bedömning har transporterna en underordnad betydelse i Möbelcenters förvärvsverksamhet och faller således in under undantaget i 17 § TSFS 2015:17. Vidare är det inte heller visat att körningarna är av sådan omfattning att undantaget inte skulle vara tillämpligt enligt andra stycket. Eftersom tingsrätten bedömer att undantaget är tillämpligt i detta fall har det inte förelegat någon skyldighet för J.C. att förse sina anställda med en tidbok. J.C. ska därmed frikännas från åtalet.
Domslut
J.C. frikändes från åtalet.
Hovrätten för Västra Sverige
Hovrätten för Västra
Åklagaren överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle bifalla åtalet.
J.C. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Eva Lönqvist, hovrättsrådet Åse Sundström samt tf. hovrättsassessorn Victoria Nilsson) anförde i dom den 25 mars 2024 följande.
Hovrättens domskäl
Hovrätten har tagit del av samma bevisning som tingsrätten. Förhören som hölls där har spelats upp. J.C. har som ny bevisning åberopat ett registerutdrag.
Vid vägtransporter inom landet av gods i förvärvsverksamhet ska förare fortlöpande göra anteckningar i en tidbok om tiden för dygnsvilan. Arbetsgivaren ska tillhandahålla föraren en tidbok. (Se 1, 2, 5 och 9 §§ förordningen om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet.) Av Transportstyrelsens föreskrifter framgår att tidbok inte behöver föras om transporterna har en underordnad betydelse i förvärvsverksamheten och den sammanlagda körningen under varje tjugofyratimmarsperiod aldrig överstiger fyra timmar och trettio minuter (17 § TSFS 2015:17).
Enligt huvudregeln i den ovan nämnda förordningen skulle J.C. ha tillhandahållit föraren en tidbok. Det har han inte gjort. Frågan är om den aktuella transporten kan anses ha varit av sådan underordnad betydelse i den förvärvsverksamhet som J.C. bedriver, att tidbok inte behövdes.
Den huvudsakliga verksamheten i företaget utgörs av försäljning av möbler och heminredning. Som en naturlig del i verksamheten ingår även daglig transport av möbler hem till kunder. Transportservicen tillhandhålls inom ramen för företaget, med användande av egna bilar och personal. Den möbeltransport företaget utför kan inte anses utgöra en underordnad del av verksamheten. J.C. var alltså skyldig att tillhandahålla föraren en tidbok. De åtgärder han vidtog för att kontrollera om tidbok behövdes, kan enligt hovrätten inte befria honom från ansvar. J.C. ska alltså dömas för brott mot förordningen om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet. Påföljden ska bestämmas till penningböter.
Hovrättens domslut
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömer J.C. för brott enligt 9 § och 12 § andra stycket förordningen om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet, den 31 mars 2023, samt bestämmer påföljden till penningböter 1 800 kr.
Högsta domstolen
J.C. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna honom.
Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Linn Brewer, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Bakgrund
Punkterna 1–5 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s domskäl.
6HD har låtit parterna yttra sig över om vilotidsförordningen är tillämplig på transporterna i målet. J.C. har bland annat anfört att företaget inte är något transportföretag enligt dess vedertagna betydelse och att bolaget inte erbjuder några transporttjänster till allmänheten. Riksåklagaren har hänvisat till definitionen för yrkesmässigt bedrivande av godstransporter på väg i rådets förordning nr 1071/20091 och bland annat anfört att det framgår av 1 kap. 3 § yrkestrafiklagen (2012:210) att förordningen och lagen även ska tillämpas på företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg med lätta lastbilar eller personbilar med en högsta tillåten vikt av 3,5 ton.
Vad målet gäller
Punkten 7 motsvarar i huvudsak punkten 5 i HD:s domskäl.
Den rättsliga regleringen
Vilotidsförordningen
8Vilotidsförordningen gäller, i nu relevant avseende, sådana vägtransporter av gods som utförs i förvärvsverksamhet inom landet med sådana i Sverige registrerade fordon som används för godstransporter, dock inte posttransporter, om bilens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, inte överstiger 3,5 ton (1 och 2 §§).
9Vilotidsförordningen infördes i samband med Sveriges inträde i EU och omfattar godstransporter av s.k. lätta fordon, som inte omfattas av rådets förordning nr 561/2006.2
10Enligt vilotidsförordningen är en förare skyldig att fortlöpande göra anteckningar i en tidbok om tiden för dygnsvilan. Är föraren anställd ska motsvarande anteckningar även upprättas hos arbetsgivaren (5 §). Förare och arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheten att föra tidbok ska enligt 12 § dömas till penningböter.
11Formuläret till tidboken fastställs av Transportstyrelsen (6 §) och framgår av en bilaga till myndighetens föreskrifter om personlig tidbok. Tidboken benämns ”personlig tidbok för yrkesförare”.
Yrkesförare
12Vilotidsförordningen är en nationell reglering och innehåller som framgått regler om dygnsvila för förare som utför godstransporter med lätta fordon. För godstransporter som sker med tyngre fordon, s.k. tunga fordon, finns gemensamma EU-regler och kompletterande nationella bestämmelser.
13För att få utföra godstransporter med tunga fordon krävs ett särskilt yrkeskompetensbevis enligt lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens. Från lagen undantas bland annat förare av fordon som inte används för kommersiell godstransport. Förare som utför sådana transporter som ställer krav på särskild yrkesförarkompetens är alltså att betrakta som yrkesförare. Motsvarande bestämmelser om yrkesförarkompetens saknas för förare av lätta fordon.
14I yrkestrafiklagen finns bland annat bestämmelser om de villkor som ska uppfyllas av den som bedriver eller har för avsikt att bedriva yrkesmässig trafik (1 kap. 1 §). Godstransporter som bedrivs yrkesmässigt omfattas av lagens tillämpningsområde; såväl lätta som tunga fordon (jfr 1 kap. 3 §).
15För en definition över bland annat ”yrkesmässigt bedrivande av godstransporter på väg” hänvisar yrkestrafiklagen till rådets förordning nr 1071/2009, där uttrycket definieras som “verksamhet som bedrivs av ett företag som med motorfordon eller fordonskombinationer transporterar gods för annans räkning”.
16Av förarbetena till införlivandet av annan EU-lagstiftning på transportområdet framgår att innebörden av att transporterna utförs för annans räkning är att de sker för annan än transportföretaget och att den som enbart ägnar sig åt att transportera gods inom ett företags egen verksamhet inte bedriver yrkesmässig trafik (jfr prop. 2021/22:166 s. 99). En sådan innebörd av uttrycket yrkesmässig trafik får också anses motsvara allmänt språkbruk.
17När ett företag kör hem egna varor till sina kunder och transporterna utförs av den egna personalen, är det alltså inte fråga om yrkesmässigt bedrivande av godstransporter. Förare som endast utför sådana transporter med lätta fordon kan inte heller betraktas som yrkesförare.
18Utformningen av den personliga tidboken – som utgör en del av Transportstyrelsens föreskrifter och är benämnd ”personlig tidbok för yrkesförare” – är svår att tolka på annat sätt än att den är avsedd för sådana förare. En tolkning av tillämpningsområdet med den innebörden är dock snävare än vad vilotidsförordningens språkliga utformning ger uttryck för.
Det avsedda tillämpningsområdet för vilotidsförordningen
19Vilotidsförordningen har utfärdats med stöd av bemyndigande i 18 § arbetstidslagen (1982:673). Särskilda föreskrifter om arbetstidens förläggning vid vägtransport syftar till att motverka den fara för trafiksäkerheten som ligger i förares uttröttning (se prop. 1976/77:149 s. 316).
20Innan Sveriges inträde i EU reglerades vilotider för förare av nationella vägtransporter i huvudsak genom kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid vägtransport, m.m. Vilotidsförordningen ersatte kungörelsen för sådana nationella transporter som inte omfattas av EU-lagstiftningen och begreppsbildningen i regleringarna är i huvudsak densamma.
21Av kommentaren till vilotidsförordningen framgår att författarna hämtat mycket av innehållet från förarbetena till kungörelsen. Av nämnda förarbeten framgår att regleringen inte endast var avsedd att gälla trafik i vilken bil och förare tillhandahålls allmänheten för person- eller godsbefordran mot ersättning. Reglerna skulle också omfatta företag som bedriver förvärvsverksamhet i vilken personer eller gods befordras på väg med motordrivet fordon. I sammanhanget framhålls att tillämpningsområdet var avsett att vara vidsträckt, i den meningen att många företag skulle omfattas, men begränsas till sådana företag som bedriver förvärvsverksamhet i vilken ingår befordran av personer eller gods. Det övergripande syftet var att fånga in det område av trafiken inom vilket förarna kan antas mer än på andra att löpa risk för att bli uttröttade. (Jfr prop. 1967:52 s. 43 f. och Trafik – rättsfall, kommentarer, 1998, s. 455).
22Utifrån förarbetena framstår det som att avsikten har varit att vilotidsreglerna även skulle omfatta sådana godstransporter som sker inom ramen för ett företags egen verksamhet.
23Av kommentarerna till regleringen framgår dock att regelverket kommit att tolkas mer restriktivt än vad som varit avsett. Ett exempel på det är att det framgår att bestämmelserna främst omfattar taxi- och budbilstrafik (se Trafik – rättsfall, kommentarer, 1994, s. 466 och Trafik – rättsfall, kommentarer, 1998, s. 452). Vidare anges – syftande på vilotidsförordningen – att det kan noteras att det finns nationella bestämmelser med vilotidsregler för yrkesmässig vägtransport av personer och gods med sådana lätta fordon som inte omfattas av rådets förordning nr 561/2006 (jfr Ceder m.fl., Trafikkommentarer, 2024, 12 u., s. 901).
24Som framgått föreskrivs i vilotidsförordningen att det är Transportstyrelsen som fastställer formulär till den personliga tidboken. Myndighetens föreskrifter, i vilken formuläret ingår, utgör en del av regelverket. Utformningen av tidboken, sedd för sig, är svår att tolka på annat sätt än att den är avsedd för yrkesförare. Det talar också för att regleringen har kommit att tolkas snävare än avsett.
25Utformningen av den personliga tidboken i förening med hur regleringen i övrigt har kommit att uppfattas, bidrar till en otydlighet i fråga om vilka förare vilotidsreglerna är avsedda för. Frågan är om den straffrättsliga legalitetsprincipen medger att vilotidsförordningen tillämpas på det sätt som förarbetena ger uttryck för.
Legalitetsprincipen
26Den straffrättsliga legalitetsprincipen kommer till uttryck i bl.a. 2 kap. 10 § RF, 1 kap. 1 § BrB och artikel 7 i Europakonventionen. Legalitetsprincipen fungerar som en garanti för rättssäkerheten genom att den ställer krav på lagstiftningen som innebär att den enskilde ska kunna förutse om straff kan följa på ett visst handlande.
27Att det kan krävas efterforskningar från den enskildes sida om vad som är straffbart innebär inte att en straffbestämmelse ska underkännas med hänvisning till legalitetsprincipen. Om regelverket är svårbegripligt eller oklart kan det dock motivera en frikännande dom (jfr ”Vargskinnen” NJA 2016 s. 680 p. 13 och 14).
28Som framgått kan den enskilde som tar del av den personliga tidboken få uppfattningen att den endast är avsedd för yrkesförare. Enligt det normala betydelseområdet måste hemkörning inom ett företags egen verksamhet, med sådana lätta fordon som regleringen tar sikte på, falla utanför det begreppet. Det kan då bli svårt för den som inte är yrkesförare – eller är arbetsgivare åt sådan förare – att bedöma om den omfattas av skyldigheten att föra tidbok. En sådan ordning kan inte anses förenlig med den förutsebarhet som legalitetsprincipen uppställer krav på.
29Även om motiven till vilotidsreglerna ger relativt tydlig vägledning i fråga om tillämpningsområdet, avhjälper det inte den otydlighet som regelverket – som formuläret till den personliga tidboken är en del av – ger upphov till.
30Slutsatsen blir att ansvar för överträdelse av vilotidsförordningen inte kan komma i fråga för sådana godstransporter som utförs av andra än yrkesförare.
Bedömningen i detta fall
31Det sagda innebär att det skulle strida mot legalitetsprincipen att fälla J.C. till ansvar. Han ska därför frikännas.
Domslut
HD ändrar hovrättens dom och frikänner J.C. från åtalet för brott mot förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet.
HD:s dom
HD (justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, Cecilia Renfors, referent, JohanDanelius och Katrin Hollunger Wågnert) meddelade den 6 november 2025 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1J.C. är företrädare för ett aktiebolag som säljer möbler och heminredning. Företaget erbjuder också hemtransport till butikens kunder. Det är en tilläggstjänst som utöver transporten kan omfatta montering av levererade möbler.
2J.C. åtalades för brott mot förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet (vilotidsförordningen) enligt följande gärningsbeskrivning.
J.C. var företrädare för transportföretaget Möbelcenter [...]. J.C. har inte sett till att anställd förare hade en tidbok. Genom detta åsidosatte han sin skyldighet som arbetsgivare. Det hände den 31 mars 2023 på väg 2028 vid Båberg träffen, Vänersborgs kommun.
J.C. begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.
3Tingsrätten bedömde att transporterna hade en underordnad betydelse i förvärvsverksamheten och därmed omfattades av ett undantag från kravet på tidbok. J.C. frikändes därför.
4Hovrätten har ansett att transporterna inte utgjorde en underordnad del av verksamheten och dömt J.C. till penningböter för brott mot vilotidsförordningen.
Vad målet gäller
5Transportstyrelsen har meddelat föreskrifter om undantag från skyldigheten att föra tidbok om dygnsvila enligt vilotidsförordningen. Målet gäller frågan om ett möbelföretags hemtransporter omfattas av detta undantag.
Vilotidsförordningen
Bakgrund
6Vilotidsförordningen har utfärdats med stöd av ett bemyndigande i 18 § arbetstidslagen (1982:673) och innehåller bestämmelser om förares dygnsvila och om skyldigheten att anteckna tiden för dygnsvilan. Bestämmelserna ersätter arbetstidslagens bestämmelser om bland annat dygnsvila. Regleringen av arbetstiden inom vägtransportområdet motiveras av såväl arbetsmiljöskäl som behovet av att motverka den fara för trafiksäkerheten som ligger i förares uttröttning (se prop. 1976/77:149 s. 316).
7Förordningen infördes i samband med Sveriges inträde i EU och reglerar nationella godstransporter med s.k. lätta fordon. Den ersatte kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid vägtransport, m.m. såvitt avser nationella transporter som inte omfattas av EU:s regelverk. Kungörelsen ersatte i sin tur bestämmelser om vilotid m.m. i vägtrafikförordningen (1951:648). Innehållet i den nu gällande förordningen är i fråga om nationella transporter i stora delar detsamma som i de tidigare författningarna.
Vilotidsförordningens tillämpningsområde
8I 1 § anges att förordningen gäller vägtransporter av gods som utförs i förvärvsverksamhet inom landet med sådana i Sverige registrerade fordon som anges i 2 §. Genom 2 § 1 görs den preciseringen att förordningen gäller för transporter med bil som används för godstransporter (dock inte posttransporter) om bilens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, inte överstiger 3,5 ton.
9Några förarbeten finns inte till förordningen. När det gäller den tidigare – och i stora delar motsvarande – regleringen i vägtrafikförordningen diskuterades det närmare tillämpningsområdet avseende vilotid vid vägtransporter i samband med en ändring av förordningen. En fråga som behandlades var om reglerna enbart skulle gälla sådan trafik som utgjorde yrkesmässig trafik i den dåvarande yrkestrafiklagens mening eller om även den s.k. firmatrafiken, dvs. annan i materiell mening yrkesmässig trafik än den som avsågs i yrkestrafiklagen, skulle omfattas. Slutsatsen blev att all förvärvsmässigt bedriven trafik för befordran av personer eller gods skulle omfattas. Verksamhet i vilken befordringen av gods eller personer var ovidkommande skulle dock falla utanför tillämpningsområdet, exempelvis när en handelsresande tar med sig varuprover eller när en reparatör tar med sig maskindelar som behövs för reparationsarbetet. (Se prop. 1967:52 s. 35 f. och s. 43 f.)
10Bestämmande för reglernas tillämpning var, enligt de uttalanden som då gjordes, om det var fråga om trafik i förvärvsverksamhet. Trafik som var yrkesmässig i yrkestrafiklagens mening ansågs vanligen vara att hänföra till förvärvsverksamhet. Syftet med trafiken var avgörande för om den skedde i förvärvsverksamhet, medan omfattningen var avgörande för om trafiken skulle anses yrkesmässig. (Se a. prop. s. 44.)
11Med tanke på att regleringen i grunden är densamma bör dessa uttalanden anses ha aktualitet även med den nu gällande regleringen. Avgörande för om vilotidsförordningen är tillämplig på en vägtransport av gods är följaktligen om transporten sker i förvärvsverksamhet inom landet, inte om den kan anses vara yrkesmässig i yrkestrafiklagens mening. Därutöver ska det vara fråga om transport med bil som används för godstransporter och som inte har en högre totalvikt än 3,5 ton. Verksamhet där transporten av gods är ovidkommande, vilket är fallet med exempelvis hantverkare, faller utanför tillämpningsområdet.
Skyldigheten att föra tidbok
12Vid transporter som omfattas av förordningen är föraren skyldig att fortlöpande göra anteckningar i en tidbok om tiden för dygnsvilan. Är föraren anställd ska motsvarande anteckningar även upprättas hos arbetsgivaren. (Se 5 § vilotidsförordningen.)
13Transportstyrelsen fastställer formulär till tidboken (se 6 § andra stycket).
14Arbetsgivaren ska utan kostnad tillhandahålla varje förare en tidbok och se till att de föreskrivna anteckningarna görs (se 9 §).
Straffansvar för arbetsgivare
15En arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot skyldigheten enligt bland annat 9 § döms till penningböter (se 12 § andra stycket).
Bemyndigande
16Transportstyrelsen har bemyndigande att meddela föreskrifter om förordningen eller i enskilda fall besluta om undantag från den (se 11 §).
Transportstyrelsens föreskrifter
17I Transportstyrelsens föreskrifter om personlig tidbok (TSFS 2015:17) anges vad som närmare gäller om bland annat förares och arbetsgivares skyldigheter såvitt avser tidboken. Vidare anges att tidboken (”Personlig tidbok för yrkesförare”) ska utformas enligt en bilaga till föreskrifterna.
18I 17 § första stycket anges att förare som i förvärvsverksamhet utför vägtransporter av gods inte behöver föra tidbok om transporterna har en underordnad betydelse i förvärvsverksamheten och att motsvarande anteckningar i sådant fall inte behöver upprättas av arbetsgivaren. Även om det inte uttryckligen anges kan arbetsgivaren inte heller vara skyldig att tillhandahålla en tidbok när undantaget är tillämpligt.
19Prövningen av om undantaget är tillämpligt avseende en viss verksamhet ska enligt bestämmelsen i första stycket alltså ta sikte på om transporterna har underordnad betydelse i förvärvsverksamheten. Bedömningen bör göras med beaktande av att kravet på att iaktta reglerna om dygnsvila och att föra tidbok är motiverat av både arbetsmiljö- och trafiksäkerhetsskäl.
20En första förutsättning för att undantaget gäller är att transportverksamheten inte utgör huvudverksamheten i det aktuella företaget. För att transporterna ska anses ha underordnad betydelse krävs att omfattningen av dessa utgör en mindre del av den totala förvärvsverksamheten. Det blir då aktuellt att bland annat bedöma hur stor del av den totala omsättningen som avser transporterna, liksom hur stor del av hela personalstyrkans arbetstid som avser den delen av verksamheten. Vidare bör beaktas hur transportverksamheten i praktiken är organiserad i förhållande till verksamheten i övrigt. Omfattningen i reella tal av den del av verksamheten som avser transporter kan också få betydelse, även om en mer omfattande sådan transportverksamhet i många fall kan antas falla utanför tillämpningsområdet för undantaget på grund av den begränsning som följer av andra stycket (se p. 22).
21En helhetsbedömning av samtliga faktorer bör göras där de ändamål som ligger bakom kravet på dygnsvila och förandet av tidbok beaktas.
22I 17 § andra stycket anges att undantaget endast gäller under förutsättning att den sammanlagda körtiden under varje tjugofyratimmarsperiod aldrig överstiger fyra timmar och trettio minuter. Bestämmelsen i andra stycket får ses som en begränsning av undantaget i första stycket; ett tak gäller för omfattningen av transporter som kan undantas från skyldigheten att föra tidbok. Uttrycket ”den sammanlagda körtiden” måste uppfattas på så sätt att det avser varje förares körtid och att det inkluderar annat arbete som utförs under transporten (jfr a. prop. s. 44 f. angående det där använda begreppet arbetstid).
Bedömningen i detta fall
Ansvarsfrågan
23För att J.C. ska kunna fällas till ansvar med stöd av straffbestämmelsen i 12 § andra stycket vilotidsförordningen krävs att han – uppsåtligen eller av oaktsamhet – har brutit mot skyldigheten i 9 § att som företrädare för arbetsgivaren tillhandahålla anställd förare en tidbok.
24En sådan skyldighet gäller vid vägtransporter av gods som utförs i förvärvsverksamhet inom landet med i Sverige registrerade bilar som används för godstransporter med en totalvikt som inte överstiger 3,5 ton. De transporter som har utförts av bolaget omfattas av den skyldigheten (se p. 11), om inte undantaget i 17 § Transportstyrelsens föreskrifter om personlig tidbok är tillämpligt (se p. 18–21).
25Frågan blir då om transporterna ska anses ha en underordnad betydelse i förvärvsverksamheten.
26Av utredningen framgår att hemtransport erbjuds kunder som köpt möbler och att transporterna utförs av bolagets lagerpersonal. Av bolagets 29 anställda arbetar sju personer på lagret. Bolaget har två bilar för transporterna och de personer som ska arbeta med utkörning åker ut två och två. Båda bilarna är dock inte ute alla dagar. I genomsnitt görs mellan tre och sex utkörningar på förmiddagen och lika många på eftermiddagen. De flesta kunder vill även ha hjälp med inbärning och montering. Det går normalt åt mer tid inne hos kunden än i bilen. Den tid som ägnas åt själva bilkörningen under en dag är aldrig längre än en och en halv timme för var och en av de som utför transporterna. Transporterna svarar för mindre än 1,5 procent av bolagets årsomsättning, vilken uppgår till närmare 90 miljoner kr.
27Vid den helhetsbedömning som ska göras framstår det som klart att transporterna har en underordnad betydelse i förvärvsverksamheten (se p. 20 och 21). Det innebär – om inte 17 § andra stycket blir tillämpligt – att förarna inte har behövt föra tidbok och att arbetsgivaren inte heller har behövt tillhandahålla en tidbok.
28Det har inte gjorts gällande i målet att omständigheterna är sådana att 17 § andra stycket är tillämpligt.
29Det sagda innebär att J.C. ska frikännas.
Domslut
HD ändrar hovrättens dom och frikänner J.C. från åtalet för brott mot förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet.
Fotnoter
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG. ↩
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85. ↩
Lagrum
- 12 § förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet
- 17 § Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2015:17) om personlig tidbok