IMDG-koden
Transportstyrelsens bemyndigande att meddela föreskrifter om transport av farligt gods omfattar föreskriftsrätt avseende fordonstransporter av sådant gods i en hamn.
Sökord Bemyndigande · Blankettstraffbud · Legalitetsprincipen · Transport av farligt gods
Helsingborgs tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Helsingborgs tingsrätt åtal mot C.O. och begärde att C.O. skulle dömas för brott mot lagen om transport av farligt gods, ringa brott, enligt 16 § andra stycket och tredje stycket lagen (2006:263) om transport av farligt gods med följande gärningsbeskrivning.
C.O. har av oaktsamhet transporterat och lämnat över farligt gods till annan för vidare transport, varvid den containertank med farligt gods som C.O. transporterade och överlämnade dels var försedd med en trasig storetikett, dels saknade märkningar med officiell transportbenämning. C.O. har härvid inte gjort vad som skäligen kunde krävas för att avhjälpa bristerna. Det hände den 28 februari 2023 i Västhamnen, Helsingborgs stad.
C.O. förnekade gärningen.
Tingsrätten (tingsfiskalen Elin Danielsson) anförde följande i dom den 30 november 2023.
Utredningen
Åklagaren har uppgett att den enda grunden för ansvar som görs gällande är 16 § andra och tredje styckena lagen (2006:263) om transport av farligt gods, och punkterna 5.3.1.1.1, 5.3.1.1.4, 5.3.1.2.1 och 5.3.2.0 i Transportstyrelsens föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt god (IMDG-koden) (i det följande benämnd endast ”TSFS 2022:52”) och att gärningen därför inte ska prövas mot några andra föreskrifter.
Tingsrättens bedömning
C.O. ska frikännas för brott mot lagen om transport av farligt gods, ringa brott
Inledning
I målet är inledningsvis följande utrett. Den 28 februari 2023 checkade C.O. in i Västhamnen i Helsingborg med lastbil med en tankcontainer. Tankcontainern hade innehållit giftig vätska (”toxic liquid”) men var vid det aktuella tillfället tömd men inte rengjord. En kustbevakningstjänsteman som var på plats i hamnen upptäckte då att en av storetiketterna på containern var sönderriven. Innan containern hann lossas togs lastbilen ut för kontroll. Vid den fortsatta kontrollen kunde det även konstateras att containern inte hade officiell transportbenämning, ett s.k. ”proper shipping name”, på sidorna av containern.
I målet är det alltså utrett att C.O. transporterat och lämnat över en containertank som tidigare innehållit giftig vätska utan att den därefter rengjorts. Det är även utrett att containertanken var försedd med en trasig storetikett samt saknade märkningar med officiell transportbenämning. Åklagaren har påstått att TSFS 2022:52 är tillämplig på den aktuella gärningen samt att C.O. begått gärningen av oaktsamhet. C.O. har motsatt sig att TSFS 2022:52 är tillämplig och gjort gällande att det i stället är Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR-S) som gäller för den aktuella transporten. C.O. har även bestridit att han varit oaktsam. Den första frågan som tingsrätten ska besvara är därför om TSFS 2022:52 är tillämplig på den aktuella transporten. Om tingsrätten kommer fram till att TSFS 2022:52 är tillämplig ska tingsrätten besvara frågan om C.O. varit oaktsam i förhållande till omständigheterna att containertanken hade en trasig storetikett och att containern saknade officiell transportbenämning.
Transportstyrelsens bemyndigande
Enligt 20 § andra stycket tredje punkten lagen (2006:263) om transport av farligt gods får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om märkning och etikettering. Genom bestämmelsen har riksdagen genom ett bemyndigande delegerat normgivningskompetens till regeringen samt gett regeringen rätt att subdelegera (”skicka vidare”) den kompetensen till en myndighet som regeringen bestämmer. Möjligheten till subdelegation har regeringen nyttjat genom att i 15 § förordningen (2006:311) om transport av farligt gods bemyndiga transportmyndigheterna att meddela ytterligare föreskrifter om och särskilda beslut på de områden och i den utsträckning som anges i 20 § andra stycket 1–12 och 17 lagen om transport av farligt gods, bl.a. beträffande märkning och etikettering (se punkten 3). Transportmyndigheterna definieras i 2 § förordningen om transport av farligt gods. Av bestämmelsen följer att de myndigheter som enligt förordningen har särskilda uppgifter kallas transportmyndigheter och att transportmyndigheten för transporter på land är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och att transportmyndigheten för sjötransporter och lufttransporter är Transportstyrelsen. För frågor som inte kan hänföras till ett visst transportslag följer det av bestämmelsen att MSB är transportmyndighet. Transportstyrelsen får alltså med stöd av dessa bestämmelser meddela föreskrifter beträffande märkning och etikettering av sjötransporter.
Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2022:52
Med stöd av bl.a. 15 § förordningen (2006:311) om transport av farligt gods har Transportstyrelsen meddelat föreskrifter i TSFS 2022:52, jfr ingressen till TSFS 2022:52. Enligt 1 § andra stycket TSFS 2022:52 ska föreskrifterna tillämpas från och med att det förpackade farliga godset som avses transporteras till sjöss har checkats in i en svensk hamnanläggning. Begreppet ”checka in” definieras i föreskrifterna som ”vid ankomst till hamnanläggning visa upp relevanta handlingar eller på annat sätt registrera uppgifter för det farliga gods som ska transporteras”, se 3 § TSFS 2022:52.
Som nämnts ovan har Transportstyrelsen bemyndigats att meddela föreskrifter avseende sjötransport. Den fråga som tingsrätten ska besvara är följaktligen om föreskrifter som tillämpas inom en hamnanläggning efter att ”incheckning” skett ingår i begreppet ”sjötransport”.
Innebörden av begreppet ”sjötransport”
Begreppet sjötransport definieras varken i lagen om transport av farligt gods eller förordningen om transport av farligt gods. Det finns inte heller några förtydligande uttalanden i förarbetena till lagen om transport av farligt gods.
Mot bakgrund av att det i aktuellt fall är fråga om påstående om brott ska tolkningen av begreppet ”sjötransport” göras med beaktande av legalitetsprincipen. Transport inom en hamnanläggning kan visserligen sägas utgöra en naturlig del av en sjötransport men det kan likväl hänföras till vägtransporter. Det framgår även direkt av 2 § förordningen om transport av farligt gods att det är MSB som är transportmyndighet för frågor som inte kan hänföras till ett visst transportslag. Eftersom transport inom en hamnanläggning kan hänföras till såväl sjötransporter som vägtransporter är det tingsrättens uppfattning att en sådan transport inte kan hänföras till ett visst transportslag. Det följer därför av 2 § förordningen om transport av farligt gods att MSB är att anse som transportmyndighet för transport inom en hamnanläggning.
Delar av TSFS 2022:52 ska inte tillämpas i aktuellt mål
Sammanfattningsvis kan följande konstateras. Transportstyrelsen har genom delegation bemyndigats att meddela föreskrifter avseende bl.a. märkning och etikettering för sjötransporter av farligt gods. Bemyndigandet kan inte anses omfatta möjligheten att meddela sådana föreskrifter i ett hamnområde. De delar av TSFS 2022:52 som avser transporter inom ett hamnområde har därför meddelats utan ett giltigt bemyndigande. Dessa delar av TSFS 2022:52 ska därför enligt 11 kap. 14 § RF inte tillämpas.
I målet är det utrett att C.O. ”checkat in” sitt gods på hamnanläggningen i Västhamnen i Helsingborg. Åklagaren har även förklarat att gärningspåståendet enbart ska prövas mot TSFS 2022:52. Eftersom tingsrätten har kommit fram till att TSFS 2022:52 inte är tillämplig på transporter inom hamnanläggningar, dvs. på den aktuella situationen, ska åtalet ogillas på den grunden. Det saknas därför anledning för tingsrätten att besvara frågan om C.O. har begått gärningen av oaktsamhet.
Domslut
Tingsrätten frikände C.O. från åtalet för brott mot lagen om transport av farligt gods, ringa brott.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Åklagaren överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle döma C.O. för brott mot lagen om transport av farligt gods, ringa brott, i enlighet med åtalet.
C.O. motsatte sig ändring.
Hovrätten (hovrättsrådet Katarina Rikte och tf. hovrättsassessorn Andreas Korths-Aspegren, referent) anförde följande i dom den 4 april 2024.
Hovrättens domskäl
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att det är utrett att C.O. transporterat och lämnat över en inte rengjord containertank som tidigare innehållit giftig vätska samt att containertanken var försedd med en trasig storetikett och saknade märkningar med officiell transportbenämning.
Hovrätten ställer sig även bakom tingsrättens redogörelse under rubrikerna ”Transportstyrelsens bemyndigande” och ”Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2022:52”. Som tingsrätten redogjort för framgår tydligt av 1 § andra stycket TSFS 2022:52 att föreskrifterna ska tillämpas från och med att det förpackade farliga godset som avses transporteras till sjöss har checkats in i en svensk hamnanläggning. Till skillnad från tingsrätten gör hovrätten bedömningen att transport av farligt gods inom en hamnanläggning, sedan det förpackade farliga godset som avses transporteras till sjöss har checkats in, är att hänföra till sjötransport. Transportstyrelsens bemyndigande att meddela föreskrifter avseende bl.a. märkning och etikettering för sjötransporter av farligt gods får därför anses omfatta möjligheten att meddela sådana föreskrifter i ett hamnområde. TSFS 2022:52 ska därför tillämpas i målet. Att även MSB har utfärdat föreskrifter inom hamnområden leder mot bakgrund av det förtydligande beträffande tillämpningsområdet som gjorts i 1 § andra stycket TSFS 2022:52 inte till någon annan bedömning.
C.O. är utbildad chaufför för transporter av farligt gods. Då det har ankommit på honom att inför incheckning i hamnen tillse att märkning och etikettering varit korrekt har han agerat oaktsamt i den mening som åklagaren gjort gällande. Han ska därför dömas för brott mot lagen om transport av farligt gods, ringa brott.
Påföljden ska bestämmas till penningböter.
Hovrättens domslut
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten dömer C.O. för brott mot lagen om transport av farligt gods, ringa brott, enligt 16 § andra och tredje styckena lagen (2006:263) om transport av farligt gods, och bestämmer påföljden till penningböter 2 000 kr.
Hovrättsrådet Martin Nilsson var skiljaktig och frikände C.O. från ansvar av följande skäl.
Som tingsrätten har redovisat får Transportstyrelsen med stöd av bestämmelsen i 15 § förordningen (2006:311) om transport av farligt gods meddela föreskrifter om bl.a. märkning och etikettering beträffande sjötransporter. Som tingsrätten vidare har konstaterat definieras begreppet sjötransport varken i lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller förordningen om transport av farligt gods.
Vid en bokstavstolkning av begreppet sjötransport kan transport i en hamn inte anses som sådan transport eftersom transporten sker på land. Viss vägledning om innebörden av begreppet kan fås i 10 § förordningen om transport av farligt gods. Beträffande tillsyn över att lagen om transport av farligt gods och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs föreskrivs där att Transportstyrelsen ska ha sådan tillsyn beträffande bland annat sjötransporter, att Polismyndigheten ska ha sådan tillsyn beträffande transporter på land utom järnvägstransporter och att Kustbevakningen ska ha sådan tillsyn beträffande gods i hamnars landområden som är avsett för vidare transport. I den bestämmelsen betraktas alltså hamnar inte som ett område där det sker sjötransporter.
Med detta tillägg till tingsrättens domskäl instämmer jag i tingsrättens bedömning att de aktuella delarna av TSFS 2022:52 inte ska tillämpas och att C.O. därför ska frikännas.
Högsta domstolen
C.O. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet.
Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Malin Falkmer, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Bakgrund
Punkterna 1–5 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s domskäl.
Vad målet i HD gäller
6Vad HD ska ta ställning till är om C.O. gjort sig skyldig till brott mot lagen om transport av farligt gods. I denna prövning ingår att pröva om Transportstyrelsens föreskrift TSFS 2022:52 kan tillämpas på en situation som rör transport med lastbil inom en hamnanläggning, mot bakgrund av att denna utfärdats med stöd av ett bemyndigande att utfärda föreskrifter som rör sjötransporter. I förlängningen blir det en fråga om vad som kan anses ingå i begreppet sjötransport.
Allmänt om legalitetsprincipen
7Den straffrättsliga legalitetsprincipen kommer till uttryck bland annat i 2 kap. 10 § första stycket RF, 1 kap. 1 § BrB samt artikel 7 i Europakonventionen. Den innebär primärt att ingen kan straffas för en gärning som inte var straffbelagd när gärningen begicks.
8Principen fungerar som en garanti för rättssäkerheten genom att den ställer krav på lagstiftningen som innebär att den enskilde ska kunna förutse att han eller hon kan bli föremål för ett straffrättsligt ingripande. I detta ligger ett s.k. obestämdhetsförbud som innebär att straffbestämmelser måste vara begripliga och i tillräcklig grad tydliga. (Se ”Dödsboets vapen” NJA 2019 s. 1041 p. 12 med däri gjord hänvisning.)
9Det finns inget hinder mot att låta en straffsanktionerad författningsföreskrift hämta sitt materiella innehåll från en teknisk eller liknande standard som utarbetats av ett privaträttsligt organ. Den omständigheten att det kan fordras efterforskning och överväganden om vad som gäller innebär inte per automatik att kravet på tydlighet och precision i en straffbestämmelse ska anses eftersatt. Detta gäller dock under förutsättning att kunskap om den aktuella standarden lätt kan inhämtas av den som berörs av föreskriften, att den standard som hänvisas till är tydligt definierad, inte kräver betalning för att komma åt och är på svenska. (Se ”Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter” NJA 2012 s. 105, p. 8, ”Laserpekaren II” NJA 2017 s. 157 p. 4–7 och ”Laserpekaren III” NJA 2019 s. 577 p. 19–21.)
10Av hänsyn till förutsebarheten och rättssäkerheten i övrigt sätter en straffbestämmelses ordalydelse gränser för vad som kan inordnas under bestämmelsen. HD har tidigare konstaterat att legalitetsprincipen inte medför ett hinder mot att en straffbestämmelse tolkas enligt vedertagna grundsatser. En sådan tolkning måste dock ske med försiktighet och kan endast i mycket begränsad utsträckning bygga på allmänna ändamålsskäl, om de inte kommer till uttryck i ordalydelsen. Det samma gäller när innebörden av straffbudet framgår av annan lagstiftning. (Jfr ”Det utbytta körkortet” NJA 2024 s. 208 p. 23 och 24, ”Ädelmetallerna” NJA 2018 s. 704 p. 23 och ”Dödsboets vapen” NJA 2019 s. 1041 p. 13.)
Allmänt om lagprövning
11Om en domstol finner att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst. Detta kallas ofta för lagprövning. (Se 11 kap. 14 § RF.)
12Reglerna om lagprövning tar sikte på två situationer; att en lagregel strider mot en grundlagsbestämmelse i materiellt hänseende eller att något formfel begåtts när en föreskrift beslutats. Ibland talas det även om kompetensprövning, vid sidan av materiell och formell lagprövning. Kompetensprövning kan exempelvis ske när en föreskrift av givet innehåll visserligen fick meddelas, men inte av just det organ som fattat beslutet om den eller åtminstone inte i den form av normgivning som använts. (Jfr ”Blankettstraffbudet och Skogsstyrelsens föreskrifter” NJA 2005 s. 33.)
13En lag- eller kompetensprövning kan dock aldrig få till följd att den granskade föreskriften förklaras ogiltig, bara att den inte tillämpas.
Den rättsliga regleringen på området
Lag (2006:263) om transport av farligt gods
Punkterna 14–18 motsvarar i huvudsak punkterna 5–7 i HD:s domskäl.
Förordning (2006:311) om transport av farligt gods
Punkterna 19–21 motsvarar i huvudsak punkterna 8 och 9 i HD:s domskäl.
Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2022:52) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden)
22Med stöd av den delegationskedja som ovan angivits har Transportstyrelsen utfärdat TSFS 2022:52. Föreskrifterna gäller transporter till sjöss av förpackat gods som utförts med svenska fartyg eller med utländska fartyg inom Sveriges sjöterritorium. Föreskrifterna ska tillämpas från och med att det förpackade farliga godset som avses transporteras till sjöss har checkats in i en svensk hamnanläggning. (Se 1 §.)
23Begreppet checka in definieras i föreskrifterna som ”vid ankomst till hamnanläggning visa upp relevanta handlingar eller på annat sätt registrera uppgifter för det farliga gods som ska transporteras” (se 3 §).
24Vid transport i enlighet med föreskrifterna ska de regler som bilagts föreskrifterna följas (se 4 §). Dessa regler består av den svenska översättningen av den så kallade IMDG-koden (Maritime Dangerous Goods Code).
Begreppet sjötransport
25Det kan konstateras att det saknas en allmängiltig definition av termen sjötransport. Begreppet definieras varken i lagen om transport av farligt gods eller den tillhörande förordningen. Det finns inte heller några förtydligande uttalanden i förarbetena till lagen om transport av farligt gods.
26Förklaringen till detta är att lagstiftaren ville ha en transportneutral definition i förarbetena. Samtidigt insåg lagstiftaren att en gemensam definition kunde skapa problem av avgränsningskaraktär, framför allt gällande avgörandet av när ett regelverk som en föreskrivande myndighet utfärdat för ett transportslag tar vid i förhållande till en annan myndighets regelverk för ett annat transportslag. Detta kan ge upphov till såväl praktiska oklarheter som i vissa fall en dubbelreglering. Dessa problem ansågs dock inte kunna lösas inom ramen för lagstiftningsarbetet, utan skulle lösas genom att transportmyndigheterna fick möjlighet att utfärda nödvändiga föreskrifter till förebyggande av problem på området. Ytterst konstaterades dock att gränsdragningen fick bli en fråga för domstolarna att avgöra. (Se prop. 2005/06:51 s. 33 f.)
27I IMDG-koden definieras transport som ”den specifika förflyttningen av en last från ursprung till destination”, men någon definition av begreppet sjötransport ges inte (se SOU 2004:87 s. 65 samt TSFS 2022:52).
28MSB har utfärdat ett stort antal föreskrifter om transport av farligt gods, däribland MSBFS 2024:10. Där regleras särskilt transporter av farligt gods inom eller mellan hamnområden. Med hamntransport avses i dessa bestämmelser transport av farligt gods som sker inom hamnområden eller mellan hamnområden som ligger i direkt anslutning till varandra och som utgör ett led i den godshantering som sker i hamnens regi för att förbereda transport från hamnområde. I kapitlet stadgas undantag från regler som avser transport till land och i stället får motsvarande bestämmelser för sjötransport av farligt gods, det vill säga IMDG-koden, tillämpas på hamntransporter. (Se MSBFS 2024:10, Bilaga S, kapitel 15, ADR-S, s. 1357.)
Bedömningen i detta fall
29Så som åtalet är utformat krävs att TSFS 2022:52 är tillämplig på transporten för att C.O. ska kunna dömas för brott mot lagen om transport av farligt gods. Denna föreskrift har meddelats med stöd av ett bemyndigande som tar sikte på sjötransporter. Det som först måste prövas blir därmed om TSFS 2022:52 överhuvudtaget kan tillämpas i målet.
30Det finns inget hinder mot att låta en straffsanktionerad författningsföreskrift hämta sitt materiella innehåll från en teknisk standard, även om detta kan leda till att den enskilda måste göra vissa efterforskningar för att ta reda på vad som är kriminaliserat (jfr p. 9).
31En bestämmelse som ligger till grund för ett straff måste dock fortfarande vara begriplig och i tillräcklig grad tydlig. Mot denna bakgrund sätter straffbestämmelsens ordalydelse gränser för vad som kan inordnas under bestämmelsen. En eventuell tolkning av en straffbestämmelses ordalydelse måste ske med försiktighet och kan endast i mycket begränsad utsträckning bygga på allmänna ändamålsskäl, om de inte kommer till uttryck i ordalydelsen. Samma sak gäller när innebörden av straffbudet framgår av annan lagstiftning. (Jfr p. 10.)
32Transportstyrelsen har genom sina föreskrifter straffbelagt avsaknad av märkning och etikettering vid transporter i hamnområden, trots att deras bemyndigande enligt lag och förordning är begränsat till att omfatta sjötransporter (jfr p. 12). Eftersom det är genom bemyndigandet som Transportstyrelsen har kunnat utfärda den föreskrift som läggs till grund för ett straffrättsligt förfarande bör tolkningen av ordalydelsen i bemyndigandet ske i enlighet med legalitetsprincipen.
33I nu aktuellt fall har det varit fråga om en transport på land, utförd av en lastbil. Även om transporten skett i en hamn, som är ett naturligt transitområde där ett flertal olika transportslag möts, kan det inte ses som förenligt med legalitetsprincipen att anse att en sådan transport utgör en sjötransport.
34Eftersom nu aktuell transport inte kan anses vara en sjötransport kan Transportstyrelsens föreskrift TSFS 2022:52 inte tillämpas (jfr p. 20). Vad Transportstyrelsen själv föreskrivit om föreskriftens tillämpningsområde saknar betydelse för den bedömningen.
35Så som åtalet är utformat krävs som sagt att TSFS 2022:52 kan tillämpas på transporten. Då så inte är fallet, och eftersom ingen annan grund för ansvar åberopats, ska åtalet ogillas.
Domslut
HD ändrar hovrättens dom i ansvarsdelen och frikänner C.O. från åtalet för brott mot lagen om transport av farligt gods, ringa brott, enligt 16 § 2 och 3 styckena lagen (2006:263) om transport av farligt gods.
HD:s dom
HD (justitieråden Stefan Johansson, Agneta Bäcklund, referent, Eric M. Runesson, Anders Perklev och Erik Sjöman) meddelade den 18 november 2025 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1C.O., som är chaufför med utbildning avseende transport av farligt gods, körde den 28 februari 2023 en lastbil med en tankcontainer i Västhamnen i Helsingborg. Tankcontainern, som hade innehållit en giftig vätska, var tömd men inte rengjord. Efter att han checkat in i hamnen kontrollerades lastbilen av en tjänsteman vid Kustbevakningen. Det visade sig att en av de s.k. storetiketterna på containern var trasig och att containern saknade officiell transportbenämning.
2C.O. åtalades för brott mot lagen (2006:263) om transport av farligt gods, ringa brott, med följande gärningsbeskrivning.
C.O. har av oaktsamhet transporterat och lämnat över farligt gods till annan för vidare transport, varvid den containertank med farligt gods som C.O. transporterade och överlämnade dels var försedd med en trasig storetikett, dels saknade märkningar med officiell transportbenämning. C.O. har härvid inte gjort vad som skäligen kunde krävas för att avhjälpa bristerna. Det hände den 28 februari 2023 i Västhamnen, Helsingborgs stad.
Som grund för ansvar åberopade åklagaren 16 § andra och tredje styckena lagen om transport av farligt gods och punkterna 5.3.1.1.1, 5.3.1.1.4, 5.3.1.2.1 och 5.3.2.0 i Transportstyrelsens föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden), TSFS 2022:52.
3Tingsrätten ogillade åtalet. Hovrätten har dömt C.O. enligt åtalet och bestämt påföljden till penningböter, 2 000 kr.
Frågorna i målet
4HD ska ta ställning till om C.O. har gjort sig skyldig till brott mot lagen om transport av farligt gods. Vid den prövningen aktualiseras frågan om Transportstyrelsens bemyndigande att meddela föreskrifter om transport av farligt gods omfattar föreskriftsrätt avseende fordonstransporter av sådant gods i en hamn. Om så är fallet ska prövas om C.O. agerat oaktsamt vid transporten.
Den rättsliga regleringen
Allmänt om lagen om transport av farligt gods
5Lagen om transport av farligt gods syftar till att förebygga, hindra och begränsa att transporter av farligt gods, eller obehörigt förfarande med godset, orsakar skador på liv, hälsa, miljö eller egendom. Med transport avses förflyttning med transportmedel samt sådan lastning, lossning, förvaring och annan hantering av godset som utgör ett led i förflyttningen. Lagen tillämpas även på förberedelse inför och utförande av transporter. (Jfr 1, 3 och 7 §§.)
6Den som transporterar farligt gods ska vidta de skyddsåtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra och begränsa att godset orsakar skador (se 2 § första stycket). Farligt gods får endast transporteras på de villkor och under de förutsättningar som anges i lagen och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (se 2 § andra stycket).
7Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot den allmänna aktsamhetsregeln i 2 § första stycket straffas med böter eller fängelse i högst ett år. Om ansvar inte kan dömas ut enligt den bestämmelsen kan straffansvar aktualiseras för uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser i övrigt av lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Påföljden kan då bestämmas till böter; vid ringa fall penningböter. (Se 16 §.)
Allmänt om förordningen (2006:311) om transport av farligt gods
8Av förordningen om transport av farligt gods framgår att vissa myndigheter kallas för transportmyndigheter och har särskilda uppgifter. För sjö- och lufttransporter är Transportstyrelsen transportmyndighet och för transporter på land är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ansvarig myndighet. Den sistnämnda myndigheten är transportmyndighet även för frågor som inte kan hänföras till ett visst transportslag. (Se 2 §.)
9Transportmyndigheterna ska tillsammans verka för att nationella och internationella säkerhetsföreskrifter för transport av farligt gods samordnas mellan transportslagen och se till att myndigheternas arbete inom området även i övrigt samordnas. Innan en transportmyndighet meddelar föreskrifter med stöd av lagen eller förordningen om transport av farligt gods ska samråd ske med berörda myndigheter. (Se 19 §.)
Bemyndiganden i lagen och förordningen
10Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om bland annat märkning och etikettering (se 20 § andra stycket 3 och tredje stycket lagen om transport av farligt gods).
11Transportmyndigheterna får meddela ytterligare föreskrifter om och särskilda beslut på de områden och i den utsträckning som anges i 20 § andra stycket 1–12 och 17 lagen om transport av farligt gods, samt på motsvarande områden meddela ytterligare föreskrifter om verkställighet av lagen och förordningen. Föreskrifter om avgifter enligt 20 § andra stycket 16 lagen om transport av farligt gods får meddelas av Transportstyrelsen för den verksamhet som styrelsen utövar utom när det gäller statsluftfart, och av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för den verksamhet som myndigheten utövar. (Se 15 § förordningen om transport av farligt gods.)
Föreskrifter om vissa transporter i hamnområden
12Transportstyrelsen har meddelat föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden), TSFS 2022:52. Föreskrifterna gäller, med vissa undantag som nu inte är aktuella, transporter till sjöss av förpackat gods som utförs med svenska fartyg, eller med utländska fartyg inom Sveriges sjöterritorium (se 1 §).
13Föreskrifterna ska enligt sin ordalydelse tillämpas från och med att det förpackade farliga godset som avses att transporteras till sjöss har checkats in i en svensk hamn. Med uttrycket checka in avses att vid ankomst till hamn tillhandahålla relevanta handlingar i syfte att registrera uppgifter om det farliga godset och att slutligen avskilja godset för vidare transport (jfr 3 §).
14Enligt föreskrifterna ska bestämmelserna i den svenska översättningen av IMDG-koden följas. Av dessa föreskrifter framgår bland annat att en lastbärare eller bulkcontainer som innehåller farligt gods eller rester av farligt gods ska ha väl synliga storetiketter. Vidare finns föreskrifter om etiketternas storlek och utformning i övrigt. De metoder som används för att fästa storetiketter ska vara sådana att informationen fortfarande kan avläsas på en lastbärare eller bulkcontainer som befunnit sig minst tre månader nedsänkt i havet. Vidare framgår att en officiell transportbenämning för godset varaktigt ska märkas på båda sidorna av en lastbärare eller bulkcontainer som innehåller farligt gods.
15Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har meddelat föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng. Regleringen finns i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR-S), MSBFS 2024:10.
16Föreskrifterna gäller även transport av farligt gods som sker inom hamnområden eller mellan hamnområden som ligger i direkt anslutning till varandra och som utgör ett led i den godshantering som sker i hamnens regi för att förbereda transport från hamnområde. Vid sådana transporter gäller att bestämmelserna om sjötransporter av farligt gods, IMDG-koden, ska tillämpas.
Tolkning av bemyndiganden
17Riksdagen har möjlighet att, när den bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, medge att regeringen överlåter åt en förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i ämnet. Sådana föreskrifter meddelade av en förvaltningsmyndighet kan också straffsanktioneras så länge fängelse inte ingår i straffskalan. (Jfr ”Blankettstraffbudet och Skogsstyrelsens föreskrifter” NJA 2005 s. 33.)
18När myndighetens föreskrifter är straffsanktionerade ska legalitetsprincipen beaktas även vid tolkningen av vilken föreskriftsrätt som har överlåtits till myndigheten med stöd av regeringens bemyndigande. Legalitetsprincipen utgör dock inte något hinder mot att den tolkningen görs enligt vedertagna grundsatser så att bemyndigandets rätta mening kan utrönas.
19Utgångspunkten för tolkningen blir därför ordalydelsen, men även andra tolkningsdata kan ges betydelse. Det kan exempelvis ha betydelse i vilket sammanhang som bestämmelsen finns och hur reglerna i övrigt har utformats.
Bedömningen i detta fall
Omfattar Transportstyrelsens bemyndigande även fordonstransporter av farligt gods i en hamn?
20Enligt bemyndigandets ordalydelse får transportmyndigheterna meddela ytterligare föreskrifter (se 15 § första stycket). I förordningen kallas både Transportstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för transportmyndigheter. Det görs i denna del av bemyndigandet ingen begränsning i respektive myndighets rätt att meddela föreskrifter. Ordalydelsen utesluter alltså inte att båda myndigheterna har rätt att meddela föreskrifter om bland annat märkning och etikettering vid transport av farlig gods i hamnområden.
21Av betydelse för tolkningen är också att en uppdelning av behörigheten uttryckligen har gjorts mellan transportmyndigheterna när det gäller möjligheten att meddela föreskrifter om avgifter (se 15 § andra stycket).
22Vidare framgår av förordningen att myndigheterna tillsammans ska verka för att säkerhetsföreskrifterna för transport av farligt gods samordnas mellan transportslagen. Samråd ska ske med berörda myndigheter innan en transportmyndighet meddelar föreskrifter. Transportmyndigheterna har också samordnat föreskrifterna om transporter inom hamnområden (se p. 14 och 16).
23Slutsatsen av det sagda är att bemyndigandet ska tolkas så att Transportstyrelsen har behörighet att meddela föreskrifter om fordonstransporter av farligt gods i en hamn. Detta gäller oavsett om transporten ska klassificeras som en sjötransport eller en transport på land.
Har C.O. agerat oaktsamt vid transporten?
24Av utredningen framgår att C.O. checkade in i Västhamnen i Helsingborg med en container som hade innehållit en giftig vätska och som inte var rengjord. En storetikett var trasig och containern saknade officiell transportbenämning.
25Av utredningen framgår inte att C.O. vid incheckningen insåg att det fanns en risk för att etiketten var trasig och att transportbenämningen saknades.
26För att oaktsamhet ska föreligga krävs då att det har funnits något som C.O. hade kunnat göra för att komma till insikt om bristerna och att han borde ha gjort detta.
27C.O. har uppgett att han kontrollerade storetiketten innan han påbörjade färden mot Västhamnen och att den kan ha blåst av under färden. Med hänsyn till de föreskrifter som gäller beträffande metoder för att fästa etiketter kan hans påstående lämnas utan avseende (jfr p. 14). Etiketten måste ha varit trasig redan innan han påbörjade färden. Hade han kontrollerat etiketten hade han uppmärksammat detta.
28C.O. har vidare anfört att han inte kände till föreskriften om officiell transportbenämning. Eftersom han hade genomgått en utbildning för transporter av farligt gods borde han dock ha känt till de föreskrifter som gällde. Det kan också noteras att bestämmelserna om sjötransporter av farligt gods, IMDG-koden, var tillämpliga enligt de föreskrifter som meddelats av såväl Transportstyrelsen som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Han borde ha kontrollerat att containern var försedd med en officiell transportbenämning.
Slutsats
29C.O. har av oaktsamhet transporterat farligt gods i strid med Transportstyrelsens föreskrifter. Föreskrifterna har stöd i det bemyndigande som regeringen meddelat i 15 § förordningen om transport av farligt gods. Det finns inte skäl att ändra den utdömda påföljden. Hovrättens domslut ska därmed fastställas.
Domslut
HD fastställer hovrättens domslut.
Lagrum
- 16 § lagen (2006:263) om transport av farligt gods