Internetförtalet

Tingsrätten (ordförande lagmannen Anders Dereborg) anförde följande i dom den 30 maj 2022.

Bakgrund

Åtalet rör vissa uttalanden som C.A. påstås ha gjort i en intervju på en Youtubekanal. Kanalen drivs av N.H. som också är den som har publicerat intervjun. I sändningen intervjuas C.A. av N.H. som vid tillfället befann sig på Filippinerna.

Bakgrunden till intervjun är en vårdnadstvist om ett barn och vissa allvarliga anklagelser mot barnets pappa. Vårdnadstvisten och anklagelserna har tagits upp i en dokumentärserie på Sveriges Television (SVT) benämnd ”Att rädda ett barn”.

Uttalandena i intervjun avser pappan i den aktuella vårdnadstvisten och dokumentärserien.

Yrkanden och inställning

Åklagaren har yrkat att N.H. respektive C.A. ska dömas för grovt förtal (5 kap. 2 § BrB) enligt följande gärningsbeskrivningar.

Åtalet mot N.H.

N.H. har den 11 juni 2020 på okänd plats på Filipinerna eller på annan okänd plats i världen via sin Youtubekanal ”Strävan efter sanningen” på svenska och för en svensk publik i Sverige publicerat en intervju med C.A. i vilken A.Z. utmålats som brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt genom att peka ut honom som barnvåldtäktsman, pedofil, att han begått sexuella övergrepp mot sin son samt att han är en grym, elak och sadistisk människa. Uppgifterna var sådana att de kunde förväntas utsätta A.Z. för andras missaktning.

Brottet har fullbordats och således begåtts via internet i Sverige.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom innehållet i intervjun avsett mycket allvarlig brottslighet och då intervjun fått mycket stor spridning.

N.H. begick gärningen med uppsåt.

Åtalet mot C.A.

C.A. har någon gång under tiden den 20 maj 2020–den 11 juni 2020 under en intervju med N.H. för dennes Youtubekanal ”Strävan efter sanningen” med kunskap och insikt om att intervjun skulle publiceras och således spridas för en svensk publik i Sverige på Youtubekanalen utmålat A.Z. som brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt genom att peka ut honom som barnvåldtäktsman, pedofil, att han begått sexuella övergrepp mot sin son samt att han är en grym, elak och sadistisk människa. Uppgifterna var sådana att de kunde förväntas utsätta A.Z. för andras missaktning.

Brottet har fullbordats och således begåtts via internet i Sverige.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom innehållet i intervjun avsett mycket allvarlig brottslighet och då intervjun fått mycket stor spridning.

C.A. begick gärningen med uppsåt.

Målsäganden A.Z. har yrkat att N.H. och C.A. solidariskt till honom ska betala skadestånd avseende kränkning genom brott med 15 000 kr samt ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 juni 2021.

N.H. har förnekat gärningen. Han har bestritt skadeståndsyrkandet med hänsyn till sin inställning i skuldfrågan. Han har dock godtagit sättet att beräkna ränta som skäligt i och för sig.

C.A. har förnekat gärningen. Han har bestritt skadeståndsyrkandet med hänsyn till sin inställning i skuldfrågan. Han har dock godtagit sättet att beräkna ränta som skäligt i och för sig.

Utredningen

Åtalet rör uttalanden som C.A. ska ha gjort när N.H. intervjuade honom i sin Youtubekanal benämnd ”Strävan efter sanningen”.

Åklagaren har åberopat uppspelning av hela sändningen med intervjun som har namnet ”Anna-fallet & Det globala pedofilnätverket”. Sändningen är 54 minuter lång.

De båda åtalade N.H. och C.A. har hörts. På åklagarens begäran har även målsäganden A.Z. hörts.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat promemorior om Youtubekanalen och antal visningar på Youtube. Åklagaren har också åberopat en promemoria gällande straffbarhet för förtal på Filippinerna.

N.H. har som skriftlig bevisning åberopat en sammanställning av videoklipp från SVT:s dokumentär ”Att rädda ett barn” samt ett informationshäfte om förtalsbrott på Filippinerna.

Domskäl

Svensk domstols behörighet

Behörighetsfrågan i målet

De åtalade har genom försvararna ifrågasatt om svensk domstol är behörig att pröva åtalen. Det är upplyst i målet att N.H:s intervju med C.A. – där de påstått förtalsgrundande uppgifterna lämnades – skedde på distans och att N.H. vid tillfället befann sig på Filippinerna. Det är också upplyst att N.H. inte befann sig i Sverige när han publicerade intervjun på sin Youtubekanal.

Enligt vad åklagaren har gjort gällande ska de båda åtalade gärningarna ändå anses begångna i Sverige. Åklagaren har här hänvisat till att gärningarna har fullbordats i Sverige genom spridning av uppgifterna. Om rätten skulle anse att båda eller någon av gärningarna är begångna utomlands har åklagaren i stället gjort gällande att gärningarna ska anses begångna på Filippinerna. Åklagaren har då hänvisat till att s.k. dubbel straffbarhet för gärningarna föreligger, dvs. att gärningarna är straffbara såväl i Sverige som på Filippinerna, och att svensk domstol därför är behörig.

Vad gäller val av domstol i Sverige har åklagaren hänvisat till att en av de åtalade har hemvist i Attunda tingsrätts domkrets.

Brottsbalkens regler om svensk domstols behörighet

Reglerna om svensk domstols behörighet finns i 2 kap. BrB. Reglerna omarbetades nyligen och ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2022. Reglerna är till sitt sakliga innehåll i stort sett oförändrade. De nya reglerna får anses vara processuella bestämmelser och ska därför tillämpas direkt från ikraftträdandet den 1 januari i år (se prop. 2020/21:204 s. 139).

Enligt 2 kap. 1 § första stycket BrB är svensk domstol behörig att döma över brott som begåtts i Sverige. Enligt bestämmelsens andra stycke ska ett brott anses ha begåtts i Sverige om gärningsmannen handlade här. Vidare föreskrivs att om det för straffansvar krävs att gärningen medfört en viss effekt anses brottet ha begåtts i Sverige även i de fall effekten inträdde här. Dessutom regleras i bestämmelsens tredje stycke vad som ska gälla om det är ovisst var ett brott har begåtts. Brottet ska då anses ha begåtts i Sverige, om det finns skälig anledning att anta att så är fallet.

Det sagda innebär att de svenska lokaliseringsreglerna bygger på den s.k. ubikvitetsprincipen. Principen innebär att det är tillräckligt att någon del av brottet begåtts i Sverige för att svensk domstol ska vara behörig.

Förtalsbestämmelsen

Den brottsliga gärningen i förtalsbestämmelsen (5 kap. 1 § BrB) är att utpeka någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Den brottsliga handlingen består alltså av att en person lämnar en nedsättande uppgift om en annan person till en tredje person. Förtalsansvar förutsätter visserligen inte att uppgiftslämnaren riktat sig till tredje person. Det är tillräckligt att en tredje person uppfattar uttalandet. Brottet är fullbordat så snart uppgiften har kommit till tredje persons kännedom (se Brottsbalken, En kommentar, Bäcklund m.fl. kommentaren till 5:1, JUNO version 19).

Hur den aktuella situationen bör bedömas

Att en tredje person uppfattar den förtalsgrundande uppgiften är alltså ett viktigt moment i förtalsbrottet. Brottet är inte fullbordat förrän så sker. Om en förtalsgrundande uppgift i huvudsak riktar sig till personer i Sverige och förtalsbrottet fullbordas genom att personer i Sverige får kännedom om uppgiften bör gärningen, enligt tingsrättens bedömning, också kunna anses vara begången här. Ett sådant synsätt ligger också i linje med regleringen att effektbrott ska kunna lagföras i Sverige, om effekten inträffar här.

I detta fall gäller åtalet uppgifter som ska ha sagts och spridits vidare från en intervju på en Youtubekanal där intervjuaren befann sig utomlands. Var den intervjuade befann sig är inte helt klarlagt men sannolikt befann han sig i sin bostadsort i Sverige. Under intervjun anger han nämligen en ort i domkretsen och nämner att han bor ”här”.

Åtalet mot N.H. avser att han för en svensk publik i Sverige publicerat den aktuella intervjun med C.A:s uppgifter. Åtalet mot C.A. avser att han har lämnat förtalsgrundande uppgifter med kunskap och insikt om att dessa skulle publiceras och spridas för en svensk publik i Sverige.

Intervjun skedde på svenska och hela programmet framstår enligt tingsrättens mening som riktat till Sverige i påannonsering och inramning. Hela intervjun relaterar dessutom till en dokumentär som nyligen hade sänts i Sverige på SVT och rönt uppmärksamhet inom landet. Publiceringen av intervjun skedde endast några dagar efter att det sista avsnittet i dokumentären sänts i Sverige. För den som ser intervjun är det vidare tydligt att såväl intervjuaren som den intervjuade måste vara medvetna om att intervjun ska göras tillgänglig på internet inför en publik som finns i Sverige. Under intervjun sker referenser till Sverige och dokumentären på SVT. Att det är i just Sverige som majoriteten av visningarna av intervjun har skett framstår dessutom som klart mot bakgrund av de nämnda förhållandena.

I den mån förtalsgrundande uppgifter kan anses ha lämnats i samband med intervjun har således både intervjuaren och den intervjuade varit väl medvetna om att uppgifterna främst skulle spridas till en publik i Sverige. För ansvar för förtal krävs som nämnts att tredje person får kännedom om de uppgifter som skulle kunna vara förtalsgrundande. I detta fall är det av omständigheterna uppenbart att tredje person måste ha fått sådan kännedom i Sverige.

Mot denna bakgrund anser tingsrätten att de gärningar som omfattas av åtalen till viss del måste anses begångna i Sverige. Svensk domstol är därför behörig att pröva åtalen enligt 2 kap. 1 § första stycket BrB. Just Attunda tingsrätt är behörig att pröva målen eftersom en av de åtalade har sin hemvist i domkretsen (19 kap. 1 och 3 §§ BrB).

Skuldfrågorna

Förtalsbrottet

Av 5 kap. 1 § första stycket BrB framgår att den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, döms för förtal till böter. I bestämmelsens andra stycke finns dock en regel om ansvarsfrihet i vissa fall. Om den som pekade ut den andre var skyldig att uttala sig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgiften, ska det inte dömas till ansvar om han eller hon visar att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den.

För grovt förtal döms till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada (5 kap. 2 § BrB).

Förtalsbrott kan alltså vara begånget oberoende av om beskyllningen är sann eller inte. Trots att ordet förtal rent språkligt kan uppfattas som att den lämnade uppgiften är osann eller ogrundad, används beteckningen även för de fall där frågan om sanningshalt inte har någon betydelse.

Har N.H. och C.A. lämnat förtalsgrundande uppgifter?

Inledningsvis kan konstateras att det under åren 2016–2018 gjordes oros- och polisanmälningar mot målsäganden gällande misstankar om sexuella övergrepp mot sonen. Utredningarna har lagts ned och åklagaren har upplyst om att utredningarna var nedlagda när den i målet aktuella intervjun ägde rum.

Den intervju i vilken åklagaren anser att de förtalsgrundande uppgifterna har lämnats pågick under 54 minuter. Tidigt i sändningen klargörs att intervjun ska handla om ”Fallet Anna” och att det finns en koppling till den SVT-dokumentär där målsäganden medverkar. Ett genomgående tema i intervjun är pedofilnätverk med systematiska sexuella övergrepp mot barn samt att det kan finnas sådana kopplingar till det aktuella fallet.

Intervjun handlar under lång tid om C.A:s kontakter med mamman i den aktuella vårdnadstvisten, hennes misstankar om övergrepp på sonen från pappans sida och om hur hon försöker skydda barnet. Den handlar också om socialtjänst, polis och de rättsliga prövningar som har ägt rum. Ett genomgående tema är att pappan är en misstänkt sexualförbrytare mot sin son och att han skyddas av starka och korrumperade krafter i samhället.

Det kan konstateras att målsäganden visserligen inte nämns vid namn under intervjun. Målsäganden pekas dock tydligt ut på andra sätt. Redan inledningsvis är målsäganden med på film där olika delar från SVT-dokumentären är inklippt. Filmklipp från dokumentären med målsäganden återkommer också senare i intervjun och kommenteras av båda. Dessutom beskriver C.A. målsägandens boende och verksamheter samt använder ett öknamn (Kriminello) som tydligt relaterar till dennes verkliga namn (Antonello). Det råder enligt tingsrättens bedömning ingen som helst tvekan om att målsäganden blir tydligt utpekad som person i intervjun.

Frågan är då om det lämnas uppgifter om målsäganden på sätt som anges i gärningsbeskrivningen.

Intervjun pågår under lång tid utan att någon av den typ av yttranden som återges i gärningsbeskrivningen kommer. Sådana yttranden kommer först ca 25 minuter in i intervjun och pågår främst under kommande 10 minuter. Dessa yttranden måste enligt tingsrättens mening ses i det sammanhang som intervjun behandlar, dvs. att målsäganden påstås vara en misstänkt sexualförbrytare och att han skyddas av starka och korrumperade krafter i samhället.

Efter drygt 25 minuter av intervjun frågar N.H. om målsäganden – som i SVT-dokumentären hävdar sin oskuld och anser sonen kidnappad av modern – är genuin. En sekvens med målsäganden från dokumentären spelas upp i samband med detta. C.A. kommenterar då saken med att det är löjligt och att han ser igenom målsägandens skådespeleri.

Därefter följer ett flertal uttalanden från C.A. där målsäganden kan sägas pekas ut som barnvåldtäktsman, pedofil, att han begått sexuella övergrepp mot sin son samt att han är en grym, elak och en sadistisk människa. C.A. anger bland annat uttryckligen att målsäganden enligt vittnesmål är en grym, sadistisk och elak människa. Han omnämner målsäganden bland annat som en person som begått sexualbrott mot sin son, att det finns en maktstruktur där pedofiler dras till varandra, att målsäganden troligen är en del av ett nätverk av pedofiler (”en pedofilmaffia”). Han omnämner målsäganden även som ”pappa pedofil”. Avslutningsvis talar C.A. om barnvåldtäkter med en tydlig referens till det aktuella fallet och målsäganden.

En sak som särskilt invänts från C.A. är att han i intervjun tydligt anger att det endast är fråga om misstankar mot målsäganden. Det är i och för sig riktigt att han oftast före eller efter beskrivningarna av målsäganden anger att det är misstankar eller att han tror att det är så. Under intervjun argumenterar dock C.A. samtidigt ingående om den struktur med sexövergrepp mot barn som han bedömer att målsäganden är en del av. På detta sätt förmedlar C.A. en tydlig bild av målsäganden som sexförbrytare mot sin son. Något utrymme för att så inte skulle kunna vara fallet lämnas knappast.

Enligt tingsrättens mening är de uppgifter som C.A. lämnat om målsäganden sådana att målsäganden blir utpekad som brottslig och klandervärd. Uppgifterna är tydligt ägnade att utsätta målsäganden för andras missaktning. Visserligen är uppgiften om att målsäganden skulle vara elak inte tillräckligt bestämd för att ensamt vara förtalsgrundande. Rena värdeomdömen kan nämligen inte utgöra förtal (se Brottsbalken, En kommentar, Bäcklund m.fl. kommentaren till 5:1, JUNO version 19). I detta sammanhang har uttalandet dock fungerat som en förstärkning av de typiskt sett karaktärskränkande uppgifterna om målsäganden.

En annan sak som invänts från de åtalade är att alla uppgifter i intervjun på ett eller annat sätt redan hade nämnts i SVT-dokumentären. De har också invänt att målsäganden frivilligt medverkade i SVT-dokumentären där mamman till barnet och andra personer framförde anklagelserna mot honom. Att så är fallet har också framgått av de utdrag från dokumentären som rätten fått ta del av.

Endast en ihopklippt del av SVT-dokumentären har visats för rätten och tingsrätten kan inte bedöma hela dokumentären. Intervjun bör i stället bedömas utifrån sig själv. De uppgifter som C.A. lämnar i intervjun har – enligt tingsrättens mening – i huvudsak inte karaktär av referat utan mer av konkreta anklagelser och personliga ställningstaganden där målsäganden på ett tydligt sätt målas in i ett mönster kring sexuella övergrepp mot barn. Att uppgifterna har spridits i annat sammanhang är vidare inget som innebär att uppgifterna bör frånkännas förtalsgrundande innebörd.

Tingsrättens slutsats är därför att C.A. i intervjun lämnat uppgifter av det slag som anges i åtalet mot honom och att dessa uppgifter i och för sig är förtalsgrundande.

Redan på det sätt intervjun påannonseras av intervjuaren N.H. är det tydligt att C.A. måste ha haft kunskap och insikt om att intervjun skulle publiceras och spridas för en svensk publik. Genom bland annat N.H:s egna uppgifter är det klarlagt att han på Filippinerna eller på någon annan plats i Asien har publicerat intervjun på sin Youtubekanal ”Strävan efter sanningen”. Eftersom han i egenskap av intervjuare var med under hela intervjun och påverkade denna har han givetvis också haft insikt i de förtalsgrundande uppgifterna.

Genom C.A:s uppgifter vid intervjun och N.H:s publicering av densamma har de båda åtalade alltså lämnat uppgifter som pekar ut målsäganden som brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt på det sätt som anges i stämningsansökan. Uppgifterna var också sådana att de var ägnade och kunde förväntas utsätta målsäganden för andras missaktning.

Har N.H. och C.A. varit skyldiga att uttala sig eller var det med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgifterna?

Det har inte framkommit något som ens antyder att N.H. eller C.A. skulle ha haft någon skyldighet att lämna de aktuella uppgifterna. De har heller inte hävdat att de har haft sådan skyldighet. Den fråga som tingsrätten ska ta ställning till blir alltså om det likväl – med hänsyn till omständigheterna – har varit försvarligt att lämna uppgifterna på det sätt som har gjorts.

Försvarlighetsbedömningen innebär att domstolen måste göra en intresseavvägning mellan å ena sidan yttrandefriheten och å andra sidan skyddet mot kränkande uttalanden. I förarbetena till förtalsbestämmelsen betonas att det måste finnas utrymme för den politiska debatten liksom en vidsträckt möjlighet att ventilera samhälleliga, kulturella och vetenskapliga frågor, även om det medför att enskilda personer i viss mån angrips (se prop. 1962:10 s. B 144.)

Vid försvarlighetsbedömningen saknas i princip betydelse om den lämnade uppgiften är sann. För att inte påverkas av vetskapen om uppgiftens sanningshalt ska domstolen vid prövningen därför utgå från att uppgiften är sann (se NJA 2014 s. 808 p. 15 och där angivna rättsfall). Omständigheter av särskild betydelse för bedömningen är exempelvis hur allvarliga uppgifterna är, till vem och i vilken situation uppgifterna lämnats samt syftet med uppgiftslämnandet. Ju allvarligare uppgifterna är desto mer krävs för att uppgiftslämnandet ska anses försvarligt (se Brottsbalken, En kommentar, Bäcklund m.fl. kommentaren till 5:1, JUNO version 19).

Både N.H. och C.A. har gjort gällande att intervjun aldrig avsett att kränka målsäganden genom att peka ut honom som pedofil eller på andra sätt klandervärd i sitt levnadssätt. N.H. har förklarat att intervjun syftat till att lyfta C.A:s syn på de frågor som berörs i SVT-dokumentären. C.A. har beskrivit sin medverkan i intervjun som en motåtgärd åt den vinklade bild som SVT målat upp i dokumentären. De har härmed gjort gällande att uppgifterna lämnats inom ramen för den fria och samhälleliga debatten. De har i linje med detta även betonat att deras uttalanden endast refererat till uppgifter och åsikter som lämnats av andra i SVT-dokumentären.

Tingsrätten kan här konstatera att de åtalade – mot bakgrund av dokumentärseriens innehåll och publicitet – har haft ett stort utrymme att utifrån ett allmänintresse offentligt diskutera de frågor som berörs i dokumentären. Målsäganden har vidare själv medverkat i dokumentären och varit öppen med de anklagelser som riktats mot honom. Han får därför i större utsträckning än andra personer finna sig i att vara föremål för kritisk granskning och negativa uppgifter.

Intervjun består också huvudsakligen av uppgifter som offentligt måste få framföras i en öppen debatt kring en uppmärksammad dokumentärserie. Det gäller även uppgifter som lämnas om målsäganden.

Under en begränsad del av intervjun görs dock de uttalanden som tingsrätten tidigare har bedömt som förtalsgrundande i sig. Dessa uppgifter avser allvarlig sexualbrottslighet mot barn. Uppgifterna har lämnats i ett sammanhang där såväl N.H. som C.A. drar paralleller till ett korrumperat och organiserat pedofilnätverk. Som tidigare nämnts använder C.A. uttryck som ”pappa pedofil”. Han uttalar även att ”det är solklart att pojken har blivit våldtagen”. C.A. uppmanar vidare N.H. att i en filmsekvens iaktta hur målsäganden genom sin egocentriska och överlägsna självsyn avslöjar sig själv som pedofil.

Enligt tingsrättens mening får därför uppgifterna i intervjun karaktär av konkreta anklagelser och personliga ställningstaganden om målsägandens påstådda brottslighet och där målsägandens karaktär på ett tydligt sätt målas in i ett mönster och en särskild struktur. Uppgifterna i sig är tydligt ägnade att utsätta målsäganden för andras missaktning. Enligt tingsrättens bedömning lämnas uppgifterna därför på ett sätt och i ett sammanhang som inte kan anses vara befogat utifrån allmänintresset.

De åtalade har som sagt hänvisat till att alla uppgifter i intervjun också nämns i SVT-dokumentären och att målsäganden frivilligt medverkat där. Tingsrätten kan dock inte bedöma SVT-dokumentären i sin helhet. Klart är i alla fall att C.A. i intervjun resonerar kring målsäganden på ett sätt som inte bara innebär referat från vad andra har sagt. Att andra spridit snarlika uppgifter i annat sammanhang är heller inget som i sig innebär att det blir försvarligt att i ett nytt sammanhang fritt sprida likartade uppgifter vidare.

Intervjun har av N.H. lagts ut på Youtube i uppenbart syfte att spridas till många människor, vilket C.A. var medveten om när han lämnade uppgifterna vid intervjun.

Mot denna bakgrund gör tingsrätten bedömningen att det inte varit försvarligt att lämna uppgifterna i fråga.

Ska N.H. och C.A. dömas för grovt förtal?

Tingsrättens slutsats är alltså att N.H. och C.A. på det sätt som åklagaren angett i respektive gärningsbeskrivning har lämnat uppgifter om att målsäganden är brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt och att det med hänsyn till omständigheterna inte varit försvarligt. De har båda varit medvetna om de förtalsgrundande uppgifterna och deras karaktär. De har båda även varit medvetna om och medverkat till spridningen av uppgifterna i Sverige. De har således handlat med uppsåt även om det primära syftet inte varit att kränka målsäganden eller utsätta honom för andras missaktning.

N.H. och C.A. har således var för sig gjort sig skyldiga till förtalsbrott. Frågan är då hur deras förtalsbrott ska rubriceras.

Enligt 5 kap. 2 § BrB kan ett förtalsbrott bedömas som grovt. Vid bedömningen om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada.

De anklagelser som riktats mot målsäganden avser mycket allvarlig brottslighet. I samband med publiceringen hade N.H:s Youtubekanal över 1 000 prenumeranter och ett par veckor efter intervjun hade intervjun visats 8 624 gånger. Detta framgår av en promemoria åklagaren åberopat. Visserligen går det inte att av denna utredning dra säkra slutsatser om hur många unika personer som faktiskt sett intervjun och tagit del av de aktuella uppgifterna. Utredningen är ändå tillräcklig för att kunna konstatera en omfattande spridning av uppgifterna i sig.

Med hänsyn till dessa förhållanden får gärningarna typiskt sett anses ha varit ägnade att medföra allvarlig skada. Tingsrätten anser därför att både N.H. och C.A. ska dömas för grovt förtal.

Påföljdsfrågan

För brottet grovt förtal föreskrivs i 5 kap. 2 § BrB böter eller fängelse i högst två år. Åklagaren har yrkat på villkorlig dom i förening med dagsböter.

Mot bakgrund av de mycket allvarliga anklagelserna som lämnats och den spridning av uppgifterna som skett ligger straffvärdet på fängelsenivå. Påföljden kan därför inte stanna vid böter. Någon anledning att göra skillnad i straffvärde mellan de båda åtalades gärningar finns inte. Både N.H. och C.A. lever såvitt framkommit under ordnade förhållanden. Det finns inget som tyder på att de skulle vara i behov av några särskilda insatser från frivårdsmyndighetens sida. Det finns ingen tidigare brottslighet att redovisa.

Tingsrätten delar därför åklagarens uppfattning och anser att N.H. och C.A. ska dömas till villkorlig dom i förening med dagsböter.

Skadeståndsfrågan

Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen ska den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär.

Målsäganden har yrkat att N.H. och C.A. solidariskt till honom ska betala skadestånd avseende kränkning med 15 000 kr.

De förtalsbrott som N.H. och C.A. har begått är visserligen separata eftersom de på olika sätt har lämnat uppgifterna och bidragit till spridningen. Brotten avser dock samma uppgifter som har nått tredje person samtidigt. De ska därför svara solidariskt för ett eventuellt skadestånd för kränkning.

Grovt förtal är ett brott som typiskt sätt innebär ett angrepp på målsägandens ära. I detta fall är det mycket allvarliga och stigmatiserande anklagelser som lämnats genom förtalsbrotten. Samtidigt har de fått stor spridning och varit ägnade att väcka allmän uppmärksamhet. Tingsrätten anser därför att yrkat belopp är skäligt och att skadeståndsyrkandet ska bifallas.

Domslut

Tingsrätten dömde var och en av C.A. och N.H. för grovt förtal enligt 5 kap. 2 § BrB till villkorlig dom och 40 dagsböter.

C.A. och N.H. förpliktades att solidariskt betala skadestånd till A.Z. med 15 000 kr jämte ränta.

Hovrätten (f.d. lagmannen Robert Schött, hovrättsrådet Hanna Carysdotter, tf. hovrättsassessorn Linus Ekström, referent, och två nämndemän) anförde följande i dom den 14 juni 2024.

Hovrättens domskäl

Utredningen i hovrätten är i huvudsak densamma som i tingsrätten. I hovrätten har N.H. även åberopat uppspelning av SVT-dokumentären ”Att rädda ett barn” i dess helhet.

Tingsrätten har på ett utförligt sätt redogjort för utredningen i målet och hur tingsrätten har värderat den. Även med beaktande av det som tagits upp i hovrätten gör hovrätten inga andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort i frågorna om de åtalade gärningarna har begåtts i Sverige, skuld och brottsrubricering. Tingsrättens dom i dessa delar ska alltså inte ändras.

Även avseende skadeståndet instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning, med tillägget att A.Z. inte kan anses ha medverkat till gärningen på sådant sätt att han inte har rätt till skadestånd. Tingsrättens dom i denna del ska därför inte ändras.

Beträffande påföljden instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att straffvärdet för respektive gärning ligger på fängelsenivå och att påföljden ska bestämmas till villkorlig dom. I fråga om den villkorliga domen ska förenas med dagsböter gör hovrätten följande bedömning. Det har nu gått fyra år sedan gärningarna begicks och två år sedan tingsrätten meddelade dom i målet. Under målets handläggning i hovrätten har det, utan parternas förskyllan, även uppstått ett längre uppehåll i handläggningen om över ett år. Mot denna bakgrund anser hovrätten att den villkorliga domen inte ska förenas med dagsböter. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrätten dom beträffande både N.H. och C.A. på så sätt att den villkorliga domen inte skulle vara förenad med dagsböter.