NJA 2025 s. 575

Sökord Våldtäkt · Särskilt utsatt situation · Allvarligt missbruk av beroendeställning

Ansvar för våldtäkt. Tillämpning av de bestämmelser som innebär att frivillighet är utesluten på grund av att gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att en person befinner sig i en särskilt utsatt situation eller allvarligt missbrukar en beroendeställning.

Allmän åklagare väckte åtal vid Nyköpings tingsrätt mot T.J. för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket första meningen och fjärde meningen 2 och 3 BrB och 6 kap. 1 § första stycket första meningen och tredje meningen 2 och 3 BrB i dess lydelse före den 1 augusti 2022. Åklagaren anförde följande i gärningsbeskrivningen.

T.J. har vid ett stort antal tillfällen mellan den 1 maj 2022 och den 29 maj 2023 genomfört sexuella handlingar med målsäganden som inte deltog frivilligt. De sexuella handlingarna har för tiden från och med den 1 maj 2022 till och med den 31 juli 2022 bestått av samlag och andra sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförliga med samlag. För tiden från och med den 1 augusti 2022 till och med den 29 maj 2023 har de sexuella handlingarna bestått av vaginala, orala och anala samlag.

T.J. förmådde målsäganden att delta genom att allvarligt missbruka målsägandens beroendeställning till honom.

Beroendeställningen bestod av att T.J. var personal på målsägandens LSS-boende. T.J. utnyttjade också otillbörligt att målsäganden på grund av sjukdom, funktionsnedsättning och/eller psykisk störning befann sig i en särskilt utsatt situation.

Det hände – – – mellan den 1 maj 2022 och den 29 maj 2023.

I andra hand yrkade åklagaren ansvar för oaktsam våldtäkt med följande gärningsbeskrivning.

T.J. har i vart fall varit oaktsam beträffande omständigheten att målsäganden inte deltog frivilligt i de sexuella handlingarna.

Målsäganden yrkade att T.J. skulle betala skadestånd med 1 050 000 kr. Beloppet avsåg kränkning samt sveda och värk. Ränta enligt 6 § räntelagen yrkades på beloppet från den 29 maj 2023.

T.J. vidgick att han haft vaginala och orala samlag med målsäganden, men förnekade att de haft anala sådana. Han motsatte sig att dömas för våldtäkt och gjorde därvid gällande att målsäganden vare sig befunnit sig i en beroendeställning till honom eller i en särskilt utsatt situation. Om tingsrätten skulle finna att hon befunnit sig i en beroendeställning och/eller i en särskilt utsatt situation gjorde han gällande att han i vart fall inte allvarligt hade missbrukat beroendeställningen eller otillbörligt utnyttjat den särskilt utsatta situationen. Under alla omständigheter gjorde han gällande att han saknat uppsåt och inte heller varit oaktsam i förhållande till samtliga nu angivna förhållanden.

T.J. motsatte sig att betala skadestånd till målsäganden och vitsordade inte något belopp såsom i och för sig skäligt, men däremot sättet att beräkna ränta.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Maria Böös) anförde följande i dom den 5 juli 2024.

Målsäganden bor sedan en längre tid tillbaka på ett s.k. LSS-boende, avsett för personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism. Förutom dessa diagnoser har målsäganden även diagnoserna ADHD, borderline och PTSD.

Under den period som omfattas av åtalet samt en tid dessförinnan arbetade T.J. som vårdare på målsägandens LSS-boende. Under större delen av perioden arbetade han nätter och hade då till uppgift att vaka över målsäganden medan hon sov och hjälpa henne när hon hade nattlig ångest. En mindre del av perioden tog han hand om målsäganden endast på dagtid. De gjorde då olika typer av aktiviteter tillsammans, även utanför boendet. En kort period arbetade han hos målsäganden både dagtid och nattetid. Han arbetade inte hos någon annan av de boende.

Under våren 2022 inledde T.J. och målsäganden en relation, där de regelbundet hade samlag med varandra. Relationen avslutades i slutet av maj 2023, när T.J. hamnade på sjukhus.

T.J. har hörts. På åklagarens begäran har uppspelning skett av videoförhör med målsäganden inför utredande myndighet från den 3 juli 2023, den 11 juli 2023 och den 16 januari 2024. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med H.L., K.W., S.M., K.S. och J.S. Åklagaren, målsäganden och T.J. har åberopat skriftlig bevisning. Målsäganden har biträtt åtalet.

Målsäganden har uppgett i huvudsak följande. Förhör nr 1: Hon kallar T.J. för [X]. Han började arbeta som nattpersonal där hon bor och hjälpte henne med hennes svårigheter, som att tvätta och laga mat. Hon är inte så duktig på datum, men han hade inte arbetat där så länge innan de blev ett par. Det hela började när hon låg i soffan medan de tittade på tecknat. Hon låg och slumrade när han plötsligt kysste henne. Hon var inte beredd på detta. Han sade ”När man har känslor går det inte att styra dem”. Hon visste att han hade en fru, men han sade att det var dött mellan dem sedan ett år tillbaka. Från hennes sida växte känslorna fram efter kyssen. T.J. utstrålade att han var snäll. Han var där för henne och hon kände sig trygg.

T.J. kallade henne för [Y]. Han sade att han skulle komma till boendet och ta hand om henne, så att hon fick sömn. Han visade sin kärlek till henne på så många sätt, gjorde armband till henne och skrev fina sms. Hon talade om för honom att hon inte ville vara fysisk med honom förrän han bevisat för henne att han och hans fru inte längre delade säng. Han visade henne då via facetime att han och hans fru sov i två olika sovrum. Det visade sig senare att det han visat för henne inte var hans och hustruns hem, utan hans svärmors bostad där han och hustrun bodde under en period.

Hon och T.J. älskade varandra som personer. De skulle bygga en framtid tillsammans. Hon inser nu att han ville ha kakan och samtidigt äta den. Han ville ha kvar sin fina båt och sin familj samtidigt som han fick kärlek av henne. Det var hans idé att hon skulle gå till S.M. och säga att hon ville att denna skulle plocka bort de andra personerna som arbetade med henne. Han berättade att han hade sagt till S.M. att det var bäst för målsäganden att bara han tog hand om henne. Hon och han hade sex. Han gjorde inte något som hon inte ville. De använde inte något skydd. Han var hennes framtidsman och hon tänkte att om det blev barn så blev det. Hon blev med barn med honom i juli 2022 och gjorde då en abort. Det var han som ville att hon skulle göra aborten. Själv hade hon blivit glad över graviditeten. Han sade till henne att de inte kunde ha en framtid tillsammans om hon skulle behålla barnet. Han övertygade henne också om att hon skulle sterilisera sig, vilket hon gjorde. T.J. sade till henne att de måste vara rädda om det de hade och att ingen fick veta om deras förhållande förrän han var en fri man. Därför sade hon till S.M. att det var hennes tidigare pojkvän A. som var far till barnet. T.J. sade att det var viktigt att ingen fick veta att presenterna hon fått var från honom och att hon skulle säga att de var från A., vilket hon gjorde.

Hon och T.J. pratade om att de skulle flytta till Eskilstuna och de tittade på lägenheter tillsammans. Hon ställde ultimatum till honom att han skulle börja söka efter en egen lägenhet inom sex veckor. Han sade att han skulle göra det och tala om för sin fru att han ville skilja sig. Inom dessa sex veckor sade han att han hade berättat för sin fru att han ville skiljas. Han ringde till henne och var jätteledsen. Han sade också till henne att han hade skaffat en egen lägenhet – – –, som han skulle få nycklarna till i juni 2023. Sedan skickade han en bild till henne med ett par nycklar i handen, för att bevisa att han hade fått nycklar till lägenheten. Hon skrev svar till honom att hon var världens lyckligaste kvinna, dum som hon var. Hon fick senare veta att det inte hade funnits någon lägenhet.

Hon hade varit hos sin syster på Gotland och T.J. skulle hämta henne i Nynäshamn när hon kom därifrån, men han hade försvunnit då. Han sade senare att han var sjuk samt att han hade svimmat och tappat mobilen i vattnet. Han skrev till henne att han var på sjukhus och att han inte ville att hon skulle söka upp honom eller ringa till honom. Hon blev så förtvivlad när han försvann att hon behövde bli inlagd på psyket. När hon blivit utskriven därifrån skrev hon ett brev till honom. Hon ville inte tro på det hon hörde om honom och skyddade honom i det längsta. Det känns som att hon har blivit så lurad av honom. Det finns ingen framtid för henne nu. Hon vet inte vad hon har gjort för fel för att han gjort så mot henne.

Under deras förhållande hade hon och T.J. sex kanske fyra gånger i veckan. Det skedde alltid i hennes sovrum. När de hade sex ville han inte att hon skulle röra sig. De hade sex i missionärsställningen. Hon gjorde oftast som han sade, men hon var med på det. Hon vet inte riktigt vad analt och oralt samlag betyder. De hade samlag även bakifrån. Hon stod då på alla fyra och han stoppade in sin snopp där bak på henne. Hon vet inte vad det heter när man gör så.

Förhör nummer 2: Vissa ord förstod hon inte vid det första förhöret, men fick dem förklarade efteråt av T.J. När hon sade till T.J. att det gjorde ont när han stoppade in snoppen i rumpan på henne skaffade han glidmedel. Han sade det skulle bli bättre om de använde detta. Hon ville göra saker för att han skulle bli nöjd. Egentligen vill hon inte ha sex i rumpan. T.J. vill att hon skulle skicka ”naughty” bilder till honom, t.ex. videos på ett par som hade sex med varandra. Han sade att man kunde söka fram sådana filmer på nätet och visade henne hur hon skulle göra.

Han skickade bilder på sin snopp till henne och hon skickade bilder på sina bröst. Han ville inte att brösten skulle vara helt avklädda. Han ville ha det här med fantasi och inte allt för avklädda bilder på henne. Han tog hennes hand och ledde henne till sovrummet. Han ville inte att hon skulle sära på benen, utan att han skulle göra det åt henne. Han gillade inte att hon gjorde egna saker under sex. Han talade om att han hade en fantasi om att väcka henne genom att stoppa in snoppen i henne. Han sade till henne vad han ville höra henne säga. Han ville att hon skulle skriva till honom vad hon ville att han skulle göra med henne. Hon har inte så mycket sådana fantasier, så hon tittade på vad andra hade skrivit om sådant. Hon ville göra det för honom för att hon älskade honom. Han ville att hon skulle stå på ett ställe på sin trappa och vänta på honom när han kom dit. På det stället hade han satt röda tejpbitar som ett kryss.

Hon och hennes tidigare pojkvän A. har inte haft sex på hennes boende. De hade en sexuell relation, men han blev som kompis till slut. Hon mår skit nu och känner sig äcklig. Saker hon tyckte var fint blev hon lurad till av T.J. Hon skrev ett brev om vad som hänt henne efter att hennes förvaltare varit hos henne.

Förhör nummer 3: Hon har förstått nu att det T.J. gjorde mot henne inte var rätt. Hon har ångest och mår illa väldigt mycket. Hon klarar inte av när någon rör hennes mun nu, beroende på vad han gjorde därinne. Han har fått henne att göra saker hon inte ville, för att hon trodde det skulle vara så. Han visste att hon inte var så erfaren. Hon litade jättemycket på honom. Han hjälpte ju henne och hon var rädd att förlora honom. Den typ av sex hon kände till innan hon inledde förhållandet med T.J. var missionären.

Han visade henne hur de skulle göra. Han stoppade in sin penis i hennes mun. Hon höll på att spy. Han sade att hon skulle få igång hans penis så. Han kallade den för mister King. När hon sade att det gör ont gjorde han hårdare. Hon skulle smörja mister King med glidmedel eller så gjorde han det själv. Han kunde smörja henne där bak med glidmedlet också. Sedan stoppade han in den.

Hon sade ”[X] sluta jag vill inte”, men han kunde svara att det går över snart. Hon vaknade av att han lade sig bredvid henne och försökte dra ner hennes pyjamasbyxor. När hon sade att hon inte ville lade han handen för hennes mun och tryckte in den. Hon sade till när hon inte ville, men han höll fast henne. Hon har haft märken på sina höfter efter att han hållit fast henne hårt där. Vid ett tillfälle bet hon honom i handen när han höll för hennes mun. Hon minns det som att han sade ”Vad gör du” då. Han ville inte att de skulle skydda sig när de hade sex och sade att det inte blev samma sak då.

Från början handlade det inte om kärlek utan om trygghet från hennes sida. Det hon hade velat göra var att ligga tätt intill honom, så att hon fick känna sig trygg när hon skulle sova. Han var väldigt dominant och hårdhänt i sovrummet.

Utanför sovrummet var han [X] som hjälpte henne och var snäll.

T.J. har uppgett i huvudsak följande. Under större delen av sitt liv har han arbetat som snickare. Efter att han fått problem med sin rygg var han arbetsledare inom byggbranschen. Han var på väg att gå in i väggen på det arbetet och sökte därför arbete på ett LSS-boende. Han har inte någon utbildning inom sådan verksamhet som bedrivs på denna typ av boende. De som skulle börja arbeta där fick en interaktiv grundutbildning. Han har läst det material gällande målsäganden och hennes behov som åklagaren har visat upp, men eftersom han har dyslexi valde han ut de relevanta delarna och skummade igenom resten.

Hans arbetsuppgifter på boendet var till en början att arbeta natt hos målsäganden. Varannan vecka arbetade han två nätter och varannan fyra nätter. Målsäganden hade väldigt svårt att komma till ro och sova. Man var i samma rum som hon när hon sov. Man fanns där och ibland ville hon hålla en i handen. Han visste att målsäganden hade autism och ADHD, men inte att hon hade PTSD och borderline. När de lagade mat tillsammans gjorde hon sallad, dukade och packade in i diskmaskinen. Det klarade hon. Hon ville ta hand om handling själv, men personalen var tvungna att följa med henne för att boendet hade ett konto på Ica. Inne hos sig städade målsäganden själv och även hos kaninerna. Hon hade hand om beställningar på boendet. Han upplever att målsäganden är mera kapabel än hon framställdes på boendet. Han tror att hon skulle ha klarat av att bo ensam.

Målsäganden har omsatt mycket personal på boendet. Det var många hon inte tyckte höll måttet. Hon är bestämd med hur hon vill ha det. Till en början när han arbetade på hennes boende var det andra i personalen som skulle vara med henne de nätter han inte arbetade, men sedan var det bara han som arbetade med henne på nätterna. Ett tag arbetade han bara på dagarna med henne och under en period både på dagar och nätter. Det stämmer inte som målsäganden sagt att det var han som ville att hon bara skulle ha honom hos sig på nätterna.

Han och målsäganden fann varandra ganska snabbt, eftersom de hade liknande intressen. I början av 2022 blev de ett par. Det var under ett nattpass målsäganden gick upp ur sin säng och lade sig intill honom på den madrass på golvet där han låg. Hon snuddade vid hans läppar, som en puss. De satte sig upp och reflekterade över vad som hänt. Sedan somnade de om. Det stämmer inte som målsäganden sagt att det var han som först kysste henne. Han tror att hon säger på detta sätt för att hon är väldigt besviken på att det blev som det blev i slutet på deras förhållande och att hon vill att han ska bli dömd.

I början ville målsäganden inte inleda någon fysisk relation med honom. Hon ville att han först skulle visa att han inte längre hade någon sexuell relation med sin fru. Han minns inte att han skulle ha visat henne några sovrum via facetime. Som han kommer ihåg det räckte det med att han sade till henne att han inte längre hade sex med sin fru. Målsäganden var lika drivande som han när de skulle ha sex. Hon sade att hon ville ha honom och han sade detsamma till henne. Hans ansvar på arbetet och det förhållandet att han fortfarande var gift fick stå tillbaka för att de var kära i varandra. De hade sex ungefär en gång i veckan, utom under den period på cirka två veckor då han var sjukskriven på grund av att han hade opererat sin rygg.

Det målsäganden berättat om krysset han tejpat på hennes trappa var ett skämt mellan dem. Hon är väldigt kort, så om hon stod högre upp i trappan blev det lagom för dem att kramas när han kom hem till henne. Det han såg var en kärleksfull och charmig kvinna. Det växte fram känslor mellan dem. De hade en ömsesidig kärleksrelation, som han uppfattade var mellan två jämställda parter. Han skulle inte ha kunnat få henne att göra saker hon inte ville med honom. Deras sexuella relation var ömsint. Det förekom inte något våld eller tvång. De hade ingen analsex. Det har hon hittat på. Han har aldrig haft analsex och tycker att det verkar äckligt. Inte heller har han skickat några porrlänkar till henne. Oralsex var det hon som tog initiativ till. Han är inte van vid sådant. Ingen av dem har kallat hans penis för ”The King”. Däremot kallade hon den ”Mister Right”.

Det stämmer inte att han skulle ha köpt glidmedel eller att han och målsäganden skulle ha använt sådant när de hade sex. Han har aldrig sett den glidmedelstub polisen tog i beslag från målsägandens rum, men det kan ha varit han som satt upp korgen på väggen där denna låg. Om han skulle ha köpt glidmedel skulle han inte ha lagt kvar detta i målsägandens rum, så att övrig personal kunnat se det. Det var inte han som initierade målsägandens abort, utan hon själv. Däremot stöttade han henne i detta. Han tror att det var S.M. som följde med henne till läkaren första gången och han vid nästa tillfälle. Inte heller var det han som tog initiativet till att målsäganden skulle sterilisera sig. Både han och målsäganden ansåg att personalen på boendet inte skulle få veta om deras relation. Övrig personal skulle inte tycka det var så bra att de två var tillsammans. Det var inte hans idé att hon skulle påstå att hon blivit med barn med A. eller fått presenterna han gett henne av denne, utan hennes egen.

Relationen avslutades efter att han hamnat på sjukhus, på grund av att han beslutat sig för att ta sitt liv. Han kände vid detta tillfälle att han inte dög någonstans. Han kom sig inte för att lämna sin fru och lyckades inte heller få relationen med henne att fungera. Det stämmer att han skickade en bild på nycklar till målsäganden och sade att det var nycklarna till den lägenhet där han skulle flytta in. Tanken med detta var att målsäganden skulle ha ett minne av att han älskade henne när han tog sitt liv. Hon trodde att han skulle bo i den lägenhet de hade pratat om, men det fanns ingen lägenhet. Däremot hade han och målsäganden planer på att de skulle flytta någon annanstans och bo tillsammans. Tanken var då att han ensam skulle hjälpa henne med hennes svårigheter. Hon klarade mycket själv också. De hade inte kommit så långt som till hur de skulle lösa det förhållandet att han skulle behöva vara på arbetet under dagarna när hon bodde med honom. Det är inte relationen i sig som fått målsäganden att må dåligt, utan det faktum att den avslutats. Han ville vara med henne och avslutet blev inte bra, men han mådde så dåligt psykiskt att han inte kunde bättre.

Det stämmer att han först i det tredje förhöret som hölls med honom erkände att han och målsäganden hade haft en sexuell relation. I början var han överrumplad av att man pratade om våldtäkt. Han kände att han inte hade våldtagit henne.

H.L. har uppgett i huvudsak följande. Hon är legitimerad psykolog, specialist i neuropsykologi och doktor i neurovetenskap. Uppdraget att avge ett sakkunnig­utlåtande fick hon av målsägandebiträdet. Det material hon har tagit del av är det som anges i utlåtandet. Det förekommer att hon träffar personen det gäller när hon avger utlåtanden som dessa, men hon har inte bedömt det vara nödvändigt i detta fall. Målsäganden har det man inom psykiatrin kallar en lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Detta innebär att personen presterar bland de lägsta två procenten bland befolkningen i de tester denna gör.

Målsägandens resultat på testerna innebär att hon fungerar som en nio- till tolvåring vad gäller förmågan till kognition samt på ett emotionellt och socialt plan. Oavsett vem som utför den typen av test som gjorts på målsäganden bör man komma fram till samma resultat. Det är inte en individuell prövning utifrån testpersonens uppfattning, utan en noggrant beräknad mätning. Intelligens förändras inte över tid för en och samma person. En person med målsägandens intellektuella funktionsnedsättning saknar inte förmåga att planera framåt, men har nedsatt sådan jämfört med ett genomsnitt av jämnåriga. Mellan personer med intellektuell funktionsnedsättning på en viss nivå finns det inte så stora skillnader vad de klarar av. När det gäller personer med autism som har normal intellektuell förmåga, s.k. högfungerande autism, kan det däremot variera vilken förmåga man har att klara av olika saker.

Autism innebär bl.a. att man kommunicerar det man känner på ett avvikande sätt. För en person med ADHD är förmågorna till konsekvenstänkande samt att kunna planera och tänka framåt försämrade. Om en person med intellektuell funktionsnedsättning är i beroendeställning till någon, såsom en förälder, har personen försämrade möjligheter att värja sig jämfört med normalintelligenta personer. Autism gör att man lätt tror på vad andra säger och har svårt att förstå var gränsen går mellan vad som är acceptabelt eller inte i relationer mellan personer. Var och en av de diagnoser målsäganden har gör att man har en viss sårbarhet, men tillsammans ökar dessa sårbarheten. I den mentala ålder hon befinner sig har man inte möjlighet att värna om sin integritet och se vad ens rättigheter är. Hon är i dessa avseenden att betrakta som ett barn.

K.W. har uppgett i huvudsak följande. Hon är vuxenpsykiatriker och har arbetet inom vuxenpsykiatri sedan 80-talet. Hon har även arbetat med barnpsykiatri. Hon har känt målsäganden sedan 1999. Första gången målsäganden utreddes neuropsykiatriskt var hon ansvarig överläkare i Södertälje. Hon var med när målsäganden utreddes och när denna fick sina diagnoser. Målsäganden har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning, autism, ADHD samt grava sömnsvårigheter. Hon har varit målsägandens läkare i omgångar. Det var hon som initierade att denna skulle flytta från egen lägenhet till ett LSS-boende. Målsäganden är i stort behov av den typen av omhändertagande som finns där. Hon klarade inte av att bo ensam. Målsäganden har svårt med personal och att bygga upp ett förtroende för dem.

Målsäganden hade blivit missförstådd både av barn- och vuxenpsykiatrin. Efter att hon fick sina diagnoser fick hon mera anpassad förståelse och mer individuellt inriktad terapi. Målsäganden hade mycket självskadebeteende när hon började träffa henne. Varje gång hon träffade målsäganden hade denna skurit sig. Innan de gjorde utredningen där målsäganden fick sina diagnoser förstod hon inte att denna inte kunde klockan. När målsäganden skar sig straffade hon sig själv för att hon kommit för sent till ett möte. Målsäganden har bott på sitt nuvarande LSS-boende i över tio år. Hon har utvecklat sina färdigheter sedan hon kom till boendet, men behöver fortfarande mycket stöd och hjälp. Har man autism eller ett intellektuellt funktionshinder har man svårt att automatisera och generalisera det man lärt sig. Om målsäganden skulle byta miljö kan hon behöva lära sig de praktiska vardagliga saker hon har lärt sig på boendet från början igen.

Målsäganden har alltid försökt gå in och hjälpa andra, t.ex. sina föräldrar. Hon har en verbal förmåga, men hon förstår inte alltid de ord hon använder. När hon stöttat sina föräldrar har vården inte alltid förstått att hon har egna svårigheter. Det är viktigt för målsäganden att ha trygghet och kontinuitet. Hon har svårt att bygga upp och behålla sociala relationer. Hon missförstår och tolkar vad andra menar felaktigt. Hon har svårt att förstå abstrakta resonemang. Målsäganden har sömnsvårigheter och är mer sårbar nattetid än under andra tider på dygnet. I den situationen är hon beroende av personalen på boendet.

Verksamhetschefen på målsägandens boende har berättat för henne vad som hänt målsäganden där, men inte mera ingående. Målsäganden har hamnat i en situation där hon blivit utnyttjad. Hon är liten mentalt och bor på ett LSS-boende. Hon har inte behövt psykiatri under alla åren på boendet, utom nu efter denna händelse. Senast hon behandlade målsäganden var i midsommarveckan. Målsäganden ligger normalt sett på en mental ålder av nio till tio år, men nu har hon regredierat ytterligare.

S.M. har uppgett i huvudsak följande. Hon har arbetat som verksamhetschef på målsägandens LSS-boende sedan 1999. Man måste ha autism och intellektuell funktionsnedsättning för att få en plats där.

Målsäganden placerades efter ett tag i en separat lägenhet på boendet, eftersom hon har svårt att vistas med andra boende. När det händer oväntade saker som att någon annan boende blir utåtagerande har hon svårt att hantera detta. När man arbetar med målsäganden går det inte att göra det i hennes egen lägenhet. Hon har svårt när man rör saker i denna, så de har arbetat med henne i en annan lägenhet.

Det var K.W. som föreslog att hon skulle träffa målsäganden och bedöma om denna kunde få bo på LSS-boendet. Målsäganden bodde då i ett rum med madrass på golvet och ett kök hon inte kunde använda. Hon åkte hem till sin mamma och åt. Hon träffade målsäganden och bestämde att de skulle ta in henne på boendet. Målsäganden har omfattande svårigheter och lever i en familj som också har olika svårigheter. Hon klarar saker själv, men behöver stöd. Man måste vägleda henne. Från början var det nio personer anställda att arbeta med målsäganden. Det visade sig dock att hon inte klarade av att relatera till så många personer. Hon kan hantera ungefär tre relationer åt gången. Övriga personer blir funktioner för henne. Målsäganden är noggrann med att hålla i sär olika delar av sitt liv. Hennes familj är en egen box, som de på boendet inte kan arbeta mot. De hon relaterar till på boendet är för närvarande henne själv och K.S.

Målsäganden har en förmåga att projicera sin ångest kraftfullt. Det klarar inte alla i personalen av. Personalen upplever att man kommer i konflikt med henne och vill argumentera med henne. Det går inte, för hon förstår inte. I situationer då målsäganden fungerar väl uppfattar hon henne generellt som en åtta/nioåring. På boendet gillar målsäganden att hoppa studsmatta och vara med kaninerna. När hon åker iväg på uppdrag hennes familj har gett henne kan hon spela en helt annan roll. Det kan då vara svårt att ta till sig att det man ser och möts av inte svarar mot vad målsäganden verkligen klarar. När hennes syster hade cancer gick hon till sjukhuset sminkad och välklädd. Hon satt då i behandlingskonferens med onkologer. Hon tror inte att de genomskådade att hon inte förstod, men efteråt kom målsäganden och frågade henne vad allt hon skrivit ner betydde.

Hon har ifrågasatt om målsäganden ska ta på sig att sköta saker åt familjen. Målsäganden har då svarat att om man är ogift och inte har barn förväntas man hjälpa sina familjemedlemmar. Hon blev därför utsedd av familjen till gudmor för sin numera avlidna systers barn. Som gudmor har målsäganden försökt ha kontroll i skolan för dessa barns räkning. Målsäganden fick i uppdrag av familjen att hjälpa sin avlidna systers dotter med läxorna. Hon tog på sig detta, men förstod inte vad som skulle göras. Målsäganden skickade skoluppgifterna till henne och ville ha hjälp med hur dessa skulle utföras, vilket hon fick. Målsäganden har flera andra personer som hjälper henne på samma sätt. När hon skriver sms ber hon ofta om hjälp att få dem grammatiskt riktiga.

Hon har sagt till målsäganden och dennas familj att det är bättre att en annan av hennes systrar, som är lärare, hjälper till med barnens skolgång och så har det blivit nu. Hon är inte säker på att målsägandens familj accepterar att denna har de svårigheter hon har. Målsäganden säger att hon inte ens får ha glasögon, för då tycker hennes familj att man är en andra klassens människa. Hon vill vara normal, men vet inte vad det är egentligen. Hennes bild av att vara normal är ungefär att man är gift, har barn och att man åker på semester.

Målsäganden klarar inte av vardagssysslor på egen hand. Till exempel kan hon köra tvättmaskinen, men har inte kunnat lära sig att sortera tvätt. Hon kan koka ris, men behöver en videofilm som boendet gjort att gå efter. Diskmaskin måste vara en hon kan hantera manualen på. Hon förstår inte tider och klarar inte av att förhålla sig till sådana. Den dagliga verksamhet målsäganden har består av att hon får beställningsblanketter för hushållspapper, schampo etc. som andra har fyllt i och räknar ihop antalet varor av varje sort som ska köpas in till boendet. Resultatet lämnas till boendets kontorist. Målsäganden tycker att det är ett bra jobb och sköter detta. De har provat att hon skulle jobba utanför boendet bl.a. på ÖOB, men det har inte fungerat för henne.

K.W. har hållit en handledning på boendet den 15 mars 2022, där hon är helt säker på att T.J. var med. Där informerade K.W. om målsägandens svårigheter och att hon varit utsatt för övergrepp tidigare. Det dokument T.J. fått gällande målsägandens behov skulle läsas och de har gått igenom detta på arbetsplatsträffar. Nästan alla i personalen har dessutom samtal inför varje arbetspass. Han fick information om att man måste stå stadigt när man tar hand om målsäganden. Man kan inte argumentera med henne, utan måste möta henne på hennes nivå.

Målsäganden upplever sig ofta fel bemött av anställda på boendet och brukar då skrika att personen ska sluta där. Hon kan inte minnas någon gång där målsäganden skrikit att T.J. skulle sluta. Hon lade märke till att det var ovanligt att hon inte reagerade så på honom. När T.J. anställdes på boende berättade han att han hade erfarenhet av funktionsnedsättningar från en av sina döttrar och från sin syster. Hon bedömer att han hade insikt i målsägandens svårigheter. Han ifrågasatte inte att hon behövde stöd i sin vardag, eftersom han gjorde mycket åt henne. Inte heller ifrågasatte han öppet målsägandens diagnoser eller det förhållandet att hon bodde på ett LSS-boende. Däremot var hon och T.J. oense ifråga om målsäganden medvetet kunde manipulera andra. Han trodde att hon kunde det, men det kan hon inte. Det stämmer som hon sagt i polisförhör att han inte riktigt trodde på målsägandens svårigheter och att han tyckte att hon kunde mer än hon visade.

I mars 2022 började målsäganden prata om att hon skulle flytta från boendet. Målsäganden började också ta avstånd från henne, vilket hon på ett sätt tyckte var bra. Meningen var ju att målsäganden skulle bli så självständig som möjligt. Tanken var från början att T.J. och två andra män skulle arbeta hos målsäganden på nätterna, men eftersom målsäganden visade stort motstånd mot de två andra männen blev det så att endast han arbetade med natt hos henne. Målsägandens ångestattacker brukar börja vid kl. 18–19 på kvällen och nattpersonalen kommer till henne vid kl. 21:30 eller kl. 23. Hon kände inte till målsägandens relation med T.J. förrän målsäganden berättade för henne om denna. Det var efter att målsäganden varit inlagd på psykiatrisk klinik i juni 2023. Målsäganden visade bilder på nycklar som han hade skickat till henne och berättade att han hade sagt att de gick till en lägenhet – – –. Hon tycker det är konstigt att målsäganden kunde den adressen, när hon inte kan adressen till boendet. Målsäganden sade att hon och T.J. älskade varandra och skulle leva tillsammans. Hon berättade inte vem av dem som hade tagit initiativ till den sexuella relationen mellan dem.

Målsäganden berättade också att det var T.J. hon blivit gravid med föregående sommar, då hon gjort en abort. I juli 2022 hade hon sagt att hon hade träffat sin tidigare pojkvän A. på ett studentfirande i Stockholm och att hon då hade blivit med barn. När hon följde med målsäganden till sjukhuset inför aborten bedömdes denna vara gravid i vecka 4, vilket hon inte fick ihop med att studenten varit den 10 juni. Om målsäganden blivit gravid då borde hon ha varit i vecka 6–7.

När målsäganden skulle göra abort fungerade det inte första gången. Hon följde med målsäganden till sjukhuset vid detta tillfälle. Målsäganden frågade då om man kan sterilisera sig direkt när man gjort en abort. Barnmorskan sade att det måste man vänta ett par veckor med. När målsäganden sedan skulle åka in till sjukhuset igen för en skrapning skulle T.J. följa med henne, vilket hon tyckte var jättekonstigt. Det tog fem år innan hon som kvinna ens fick följa med målsäganden och handla underkläder. Nu ville hon ha med sig en man för att fullfölja en abort. Hon har förstått det som att man inte pratar om sexuella relationer i målsägandens familj. Målsäganden har berättat att det enda hon hört sin mamma säga om sådant var inför hennes systers bröllop då mamman sade ”Vad din man än vill göra ska du ställa upp på det, annars blir du ensam”.

T.J. blev sjuk den 3 juni 2023 när han skulle ha hämtat målsäganden i Nynäshamn. Det var hon som berättade för målsäganden att han var sjuk och inte skulle kunna hämta henne. Den 2 juni 2023 hade hon blivit uppringd av hans fru, som frågat om han var på arbetet. Morgonen därpå fick hon ett sms från frun om att han var funnen, att han skulle vara borta mycket och att han skulle vara sjukskriven. Hans fru ringde något senare till henne och berättade att han var inlagd på psykiatrisk klinik. När hon talade om för målsäganden att han inte skulle komma tillbaka och jobba sade denna ”Är det sant?”. Sedan gick hon ut och slog igen dörren efter sig. När hon en stund senare gick till målsägandens lägenhet var denna inte där. Målsäganden hade cyklat till järnvägsstationen och satt där. Hon sade att hon skulle ta tåget till Stockholm – – –. Målsäganden blev samma dag inlagd på akutpsyk. Det var hon som gjorde polisanmälan. Det skedde samma dag som målsäganden berättade för henne vad som hänt mellan henne och T.J. Hon kan inte utesluta att T.J. och målsäganden hade genuina känslor för varandra.

Målsäganden säger själv att hon fått klart för sig att det som hänt inte varit ok.

Hon levde väldigt länge i sorg över att T.J. gjort så mot henne. Hon tror inte att målsäganden skulle kunna hitta på de sexuella händelser hon berättat om, för det är inte sådant hon har begrepp om. Efter polisförhören var målsäganden upprörd över att ha fått säga och höra ord hon tycker är äckliga. Målsäganden har sagt att hon ska sätta dit T.J. Så har hon uttryckt sig om många personer, men hon vill att han ska dömas för detta. Hon trodde att de två skulle bo i en lägenhet i Eskilstuna och att han skulle ta hand om henne. När det inte blev så känner hon sig lurad av honom.

K.S. har uppgett i huvudsak följande. Hon arbetar som boendestöd och har arbetet inom psykiatrin i 20 år. Hon har varit målsägandens sociala kontaktperson i 20 år. Det är ungefär som att vara en betald kompis. Deras upplägg varierar beroende på målsägandens mående. För närvarande ses de var tredje månad. Tidigare sågs de kanske en gång i månaden. Hon ringer och skickar sms till målsäganden fler gånger i veckan. Målsäganden är noga att hålla henne utanför personalen på boendet. När hon träffar henne är det ungefär som att umgås med en tonåring. Målsäganden har berättat för henne att hon haft en relation med man som heter T.J. och var hennes nattpersonal, som tagit slut.

Som social kontaktperson får man inte veta vilka diagnoser personen man arbetar med har, men hon ser målsägandens svårigheter. Målsäganden har svårt att skapa relationer med andra människor och saknar konsekvenstänk. När målsäganden lovat att hjälpa någon med något, t.ex. sin mamma, att fylla i någon blankett, har hon i sin tur vänt sig till henne och frågat hur hon skulle göra. Sådana situationer har inträffat ofta. Målsäganden har berättat för henne att relationen med T.J. inleddes med att hon vaknade mitt i natten av att hon fick en kyss av honom. Hon har talat om att hon sade nej och det gjorde ont vid något tillfälle, varefter han skaffade glidmedel och sade att det skulle vara så. Målsäganden har berättat att relationen pågick under en längre tid och att det fanns en lägenhet som hon trodde att hon skulle bo i. Målsäganden har även berättat att hon blivit med barn, gjort abort och steriliserat sig på uppmaning av honom.

Målsäganden har ett önskemål om att ha en man och familj. Hon uppfattade det som T.J. sagt till målsäganden att de skulle klara av hennes svårigheter tillsammans och att hon inte skulle behöva bo på boendet längre. Målsäganden har mått väldigt dåligt psykiskt efter händelsen och har även fått fysiska symptom. Hon har inte förstått sammanhanget. Det är möjligt att det varit en genuin förälskelse mellan målsäganden och T.J.

J.S. har uppgett i huvudsak följande. Han har varit målsägandens förvaltare sedan 2012. De har en regelbunden kontakt, men i perioder är kontakten mera frekvent. De försöker ses någon gång i månaden. I det vardagliga är det många andra som hjälper målsäganden. Han hjälper henne bl.a. med att bevaka hennes bostadsbidrag, betala räkningar och se till att hennes pengar räcker. När hennes hemkommun är på besök bevakar han hennes intressen. Han upplever att målsäganden inte vill att han ska veta så mycket om hennes familj och ha kontakt med dem. Han vet att familjen brukar be henne om hjälp, för ibland ringer hon till honom om hjälp med det familjen bett henne göra. Det har bl.a. rört sig om en ansökan hon skulle göra till sina föräldrar. Då sade han ifrån att hans uppgift är att hjälpa henne, inte hennes föräldrar.

Han känner till vad målsäganden har för problematik grundad på diagnoserna, men arbetar inte med henne till vardags. Målsäganden har svårt att planera, se konsekvenser och hur olika förhållanden påverkar en situation. Hon har svårt att sätta saker i ett sammanhang. Han har förstått att det har funnits en person målsäganden haft sällskap med för några år sedan. Han tror att denne bor på Gotland.

Under sommaren 2023 berättade målsäganden för honom att det fanns en annan relation som hade pågått under ganska lång tid. Det var något som var jobbigt för henne när den upphörde. Hon har en uppfattning om hur sådana saker ska vara, men vet inte hur de bör vara. Hon sade att hon hade haft relationen frivilligt, men att han hade gjort henne illa. Hon berättade om en situation där hon hade velat sluta ha sex för att det hade gjort ont och att hon hade sagt till honom att sluta för att hon inte ville. Hon sade att han hade lagt handen över hennes mun när hon låtit för att hon haft ont. Målsäganden talade om för honom att T.J. hade sagt till henne att han inte skulle få arbeta kvar på boendet om personalen fick veta om deras relation.

Han förstod att målsäganden trodde att om hon hade påbörjat att ha sex måste hon slutföra det. Han förklarade för henne att man har rätt att avsluta sex när man själv vill. Målsäganden hade svårt att prata om hur det hade varit med T.J. Han uppmuntrade henne att skriva ner det hon ville få sagt om detta, vilket hon gjorde. Målsäganden mår inte bra idag. – – –.

I fråga om den del av åtalet som avser tidsperioden mellan den 1 maj 2022 och den 31 juli 2022 ska 6 kap. 1 § BrB i sin lydelse före den 1 augusti 2022 tillämpas. Enligt den lagstiftning som då gällde skulle bestämmelsen om våldtäkt omfatta när någon, med en person som inte deltog frivilligt, genomförde ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag. Med samlag avsågs endast vaginala samlag. Andra sexuella handlingar, exempelvis orala eller anala samlag, kunde i stället omfattas av det alternativa rekvisitet ”sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag”. Straffskalan enligt denna lydelse av bestämmelsen omfattade fängelse i lägst två år och högst sex år.

Genom 2022 års ändring av våldtäktsbestämmelsen omformulerades samlagsbegreppet så att det numera omfattar såväl vaginala samlag som anala och orala samlag. Denna utvidgning av samlagsbegreppet innebär att anala och orala samlag med automatik – utan att det görs någon prövning av kränkningens allvar – omfattas av bestämmelsen. Våldtäkt enligt nuvarande lydelse av 6 kap. 1 § BrB innebär att den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag döms för våldtäkt. Straffskalan är numera ändrad till fängelse i lägst tre år och högst sex år.

Enligt såväl den angivna tidigare lydelsen som nuvarande lydelse av 6 kap. 1 § BrB kan en person aldrig anses delta frivilligt om

1 gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation, eller

2 gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen.

Den första av dessa punkter kan förklaras så att ett uttryckt val att delta i en sexuell handling är inte frivilligt om personen i fråga inte är kapabel att ge uttryck för sin egen vilja på grund av att han eller hon befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Karakteristiskt för en sådan situation är att offret saknar eller i vart fall har klart begränsade möjligheter att freda sin sexuella integritet. Det krävs således inte att offret helt saknar förmåga att värja sig eller kontrollera sitt handlande. För straffbarhet krävs att gärningsmannen ska ha uppnått sitt syfte genom att utnyttja den andres tillstånd. Detta innebär enligt förarbetena – – – att det ska finnas ett orsakssamband mellan tillståndet hos den mot vilken gärningen riktat sig och dennes deltagande. Man kan säga att det, för att det ska vara fråga om ett utnyttjande, krävs att den särskilt utsatta situationen varit en förutsättning för genomförandet av den sexuella handlingen. Av kravet på att utnyttjandet ska vara otillbörligt följer att även den som t.ex. är psykiskt störd har rätt till ett sexualliv och ska kunna ha samlag utan att partnern gör sig skyldig till brott.

För att en beroendeställning enligt punkt 2 ovan ska föreligga krävs ett avhängighetsförhållande mellan gärningsmannen och den mot vilken brottet förövas. Förutsättningen för ansvar är att denna beroendeställning allvarligt missbrukas. I kravet på att missbruket ska ha varit allvarligt ligger att den mot vilken gärningen förövas ska stå under ett tryck som är av allvarlig betydelse för honom eller henne. Det krävs att det är gärningsmannen som är aktiv i den meningen att han måste ha förmått offret att företa eller tåla en sexuell handling. Även om något slag av påverkan krävs, betyder ”förmå” inte att den som har begått gärningen behöver övervinna ett motstånd från den andres sida. Det innebär i sin tur att beroendeställningen måste ha varit sådan att den har varit avgörande för eller åtminstone starkt har påverkat den svagare personens handlande.

Genom T.J:s och målsägandens berättelser är styrkt att han vid ett stort antal tillfällen mellan den 1 maj 2022 och den 29 maj 2023 har haft vaginala och orala samlag med målsäganden.

T.J. har förnekat att han skulle ha haft anala samlag med målsäganden. Målsäganden har i samtliga tre polisförhör berättat om att hon och T.J. även har haft anala samlag, även om hon vid det första förhöret inte verkat känna till begreppet som sådant. Hon har beskrivit hur dessa samlag har gått till på ett sätt som tingsrätten uppfattar som trovärdigt. Målsäganden har berättat att när hon sade till T.J. att det gjorde ont när han stoppade in sin penis i hennes rumpa skaffade han glidmedel och sade att det skulle bli bättre om de använde detta. Polisen har hittat en tub med glidmedel i målsägandens rum, men som försvaret har påpekat har T.J:s fingeravtryck inte påträffats på denna. Inte heller på något annat sätt har glidmedelstuben kunnat härledas till honom. Han har uppgett att han aldrig har sett denna och att han inte vet var den kommer ifrån.

K.S. har berättat att målsäganden talat om för henne att hon vid något tillfälle sagt nej till T.J. och att det gjort ont, varefter han skaffat glidmedel och sagt att det skulle vara så. Av K.S:s berättelse framgår dock inte att målsäganden skulle ha sagt något till henne om vilken typ av samlag det varit som gjort ont. Såvitt kommit fram av övriga vittnesförhör har målsäganden inte närmare beskrivit för någon av dessa personer vilken typ av samlag hon och T.J. haft. I avsaknad av egentlig stödbevisning för målsägandens uppgifter om anala samlag anser tingsrätten, mot T.J:s förnekande, inte ställt utom rimligt tvivel att sådana har förekommit mellan dem.

Åklagaren har inte påstått att målsäganden rent faktiskt inte skulle ha gett samtycke till de sexuella handlingar som förekommit mellan henne och T.J. Det åklagaren gjort gällande är att målsäganden inte kan anses ha deltagit frivilligt på grund av att T.J. otillbörligt utnyttjat att hon på grund av sjukdom, funktionsnedsättning och/eller psykisk sjukdom har befunnit sig i en särskilt utsatt situation samt då han förmått henne att delta genom att allvarligt missbruka att hon stått i beroendeställning till honom.

T.J. har bestritt att målsäganden skulle ha befunnit sig i en särskilt utsatt situation eller i beroendeställning till honom. Om tingsrätten skulle finna att hon befunnit sig i en beroendeställning och/eller i en särskilt utsatt situation har han gjort gällande att han i vart fall inte allvarligt har missbrukat beroendeställningen eller otillbörligt utnyttjat den särskilt utsatta situationen.

H.L. är legitimerad psykolog, specialist i neuropsykologi och doktor i neurovetenskap. Hon har inte träffat målsäganden, utan avgett sitt sakkunnigutlåtande baserat på skriftligt material. – – –

H.L. har uppgett att målsägandens resultat på de tester hon gjort innebär att hon fungerar som en nio- till tolvåring vad gäller förmågan till kognition samt på ett emotionellt och socialt plan. Hon har förklarat att intelligens inte förändras över tid för en och samma person. Enligt henne saknar en person med målsägandens intellektuella funktionsnedsättning inte förmåga att planera framåt, men har nedsatt sådan jämfört med ett genomsnitt av jämnåriga. Hon har förklarat att autism innebär bl.a. att man kommunicerar det man känner på ett avvikande sätt. Vidare har hon förklarat att autism gör att man lätt tror på vad andra säger och har svårt att förstå var gränsen går mellan vad som är acceptabelt eller inte i relationer mellan människor.

H.L. har beskrivit att för en person med ADHD är förmågorna till konsekvenstänkande samt att kunna planera och tänka framåt försämrade. Enligt henne innebär var och en av de diagnoser målsäganden har att personen har en viss ökad sårbarhet, men att dessa diagnoser tillsammans ytterligare förstärker sårbarheten. Hon har uppgett att i den mentala ålder där målsäganden befinner sig har man inte möjlighet att värna om sin integritet och se vad ens rättigheter är samt att målsäganden i dessa avseenden är att betrakta som ett barn.

K.W. är psykiatriker och har varit ansvarig läkare för målsäganden i omgångar sedan 1999. Hon har uppgett att målsäganden har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning, autism, ADHD och grava sömnsvårigheter. Enligt henne har målsäganden en mental ålder av nio till tio år. Hon har förklarat att målsäganden är i stort behov av det omhändertagande som finns på det LSS-boende där hon är bosatt och att hon inte har klarat av att bo ensam. Vidare har hon uppgett att målsäganden har svårt med personal och att bygga upp ett förtroende för dem. Hon har uppgett att målsäganden är särskilt sårbar nattetid, då hon är mera beroende av personalen på boendet än annars.

S.M. är verksamhetschef på målsägandens LSS-boende. Hon har uppgett att i situationer då målsäganden fungerar väl uppfattar hon henne generellt som en åtta-/nioåring samt att målsäganden på boendet gillar att hoppa studsmatta och vara med kaninerna. Enligt henne klarar målsäganden inte att utföra vardagssysslor på egen hand, men kan utföra vissa sådana som att laga mat och tvätta om hon får stöd. Hon kan t.ex. köra en tvättmaskin, men har inte kunnat lära sig att sortera tvätt. Hon kan koka ris, men behöver då gå efter en videofilm som boendet gjort.

K.S. är social kontaktperson till målsäganden. Hon har uppgett att man som sådan inte får veta vilka diagnoser personen man arbetar med har, men att hon ser målsägandens svårigheter. Enligt henne har målsäganden svårt att skapa relationer med andra människor och saknar konsekvenstänk.

J.S. har varit målsägandens förvaltare sedan 2012. Han har uppgett att målsäganden har svårt att planera, se konsekvenser och hur olika förhållanden påverkar en situation. Han har berättat att han, efter att han fått kännedom om att målsäganden haft en sexuell relation med T.J., förstod att hon trodde att om hon hade påbörjat att ha sex måste hon slutföra det. Han har uppgett att han då förklarade för henne att man har rätt att avsluta sex när man själv vill.

Efter att ha tagit del av nu redovisade vittnesutsagor och den skriftliga bevisning åklagaren lagt fram i målet anser tingsrätten att det inte råder något tvivel om att målsägandens intellektuella funktionsnedsättning i kombination med hennes övriga diagnoser samt det förhållandena att hon bott på ett s.k. LSS-boende och haft T.J. som enda nattpersonal innebär att hon när han inlett en sexuell relation med henne och under denna relation har befunnit sig i en sådan särskilt utsatt situation som avses i 6 kap. 1 § BrB.

Frågan är då om T.J. otillbörligt har utnyttjat det förhållandet att målsäganden befunnit sig i en särskilt utsatt situation. För att denna fråga ska kunna besvaras måste tingsrätten först pröva i vilken mån han haft uppsåt till de faktiska förhållanden som utgjort målsägandens särskilt utsatta situation. Det krävs inte att han själv har klassificerat målsägandens tillstånd som att hon befann sig i en särskilt utsatt situation. Det är tillräckligt att han har haft uppsåt i förhållande till förekomsten av de omständigheter och sakförhållanden som domstolen har att göra en bedömning av.

T.J. har tagit anställning på ett LSS-boende avsett för personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism. När han anställdes på boendet fick han ta del av ovannämnd powerpoint-presentation avseende information och bemötande av målsäganden, upprättad av leg. psykolog K.V. och specialpedagog F.L.C. Även om han uppgett att han läst denna noggrant endast i de delar han ansett vara relevanta menar tingsrätten att det inte kan ha undgått honom att det i presentationen står att målsäganden har en intellektuell funktionsnedsättning som innebär att hon befinner sig på ett barns nivå, att hon har autism och ADHD.

S.M. har uppgett att målsägandens psykiatriker K.W. den 15 mars 2022 har hållit en handledning gällande målsäganden på LSS-boendet, där hon är helt säker på att T.J. varit med. Hon har berättat att K.W. då informerat om målsägandens svårigheter och att hon varit utsatt för övergrepp tidigare. Enligt henne har den powerpoint-presentation T.J. fått gällande målsägandens behov även gåtts igenom på arbetsplatsträffar.

T.J. har en bakgrund som snickare, utan utbildning inom psykiatri, psykologi, beteendevetenskap eller dylikt. Även om han gett uttryck för uppfattningen att målsäganden klarar av betydligt mera än olika professionella bedömare verkar vara eniga om kan han, som vuxen, normalbegåvad person, omöjligen ha undgått att förstå av den information han har fått i sitt arbete att hon har funktionsnedsättningar av intellektuell och neuropsykiatrisk art. Målsäganden är åldersmässigt en vuxen kvinna och inte någon ungdom. Enligt tingsrättens mening kan man redan genom att se och lyssna på henne i de polisförhör som spelats upp under huvudförhandlingen tydligt märka att hon inte befinner sig på samma intellektuella nivå som de flesta andra jämnåriga. Att T.J. inte verkar vilja kännas vid omfattningen av hennes funktionsnedsättning menar tingsrätten inte innebär att han inte har insett detta förhållande.

Tingsrätten anser inte att T.J:s uppgift om att relationen med målsäganden inletts med att hon gett honom en lätt puss på munnen har blivit motbevisad. Även om det gått till på detta sätt menar tingsrätten att det förhållandet att han därefter valt att inleda en sexuell relation med henne innebär att han otillbörligt har utnyttjat den särskilt utsatta situation hon befunnit sig i. Som anställd personal på hennes boende borde han ha avvisat närmanden från hennes sida och om detta inte fungerat tagit upp situationen med sin chef och sett till att han inte arbetat ensam med henne. Redan på grund av nu angivna förhållanden ska han dömas för våldtäkt mot målsäganden vid ett stort antal, i tiden icke preciserade, tillfällen under i åtalet avsedd period.

Målsäganden hade så svår problematik med sin sömn och med nattlig ångest att en anställd i personalen på LSS-boendet skulle vara hos henne när hon skulle somna och stanna kvar där hela tiden medan hon sov. Den anställda skulle vara ett stöd för målsäganden nattetid och hjälpa henne att känna sig trygg. Som tidigare har angetts var T.J. under en stor del av relationen med målsäganden den enda i personalen som arbetade nätter hos henne.

S.M. har uppgett att tanken från början var att T.J. och två andra män skulle arbeta hos målsäganden på nätterna, men eftersom målsägande visade stort motstånd mot de två andra männen blev det så att endast han arbetade natt hos henne. T.J. har förklarat att nattjänsten hos målsäganden gick ut på att en från personalen skulle vara i hennes rum medan hon sov, lugna henne så att hon kom till ro och om hon vaknade med ångest på natten. Målsäganden har beskrivit situationen som att T.J. var där för henne och att hon kände sig trygg. Som tingsrätten ser det har målsäganden både före och under deras sexuella relation befunnit sig i en stark beroendeställning till T.J.

Såväl T.J. som målsäganden har uppgett att de hade pratat om att de i framtiden skulle flytta ihop och att han då skulle ta hand om henne. Med tanke på målsägandens funktionsnedsättningar är det inte orimligt att tro på hennes uppgift att hon faktiskt trodde att det skulle kunna bli så. Hon har uppgett att hon såg honom som sin framtida man och att det då ingick att de hade ett sexuellt förhållande samt att hon ville göra honom nöjd. Till skillnad från målsäganden har T.J. varit fullt kapabel att förstå att det fanns goda skäl till att hon bodde på ett LSS-boende samt att han, om de bodde tillsammans i en lägenhet, inte skulle kunna ta hand om henne på dagtid när han var på arbetet och inte heller passa på henne nattetid på det sätt hon har behov av. Dessutom levde han under hela deras förhållande tillsammans med sin fru och gör det fortfarande. Enligt tingsrättens mening har han förespeglat målsäganden att de två skulle ha en framtid tillsammans på ett sätt som han måste ha insett inte skulle komma att bli fallet.

Oavsett om T.J:s och målsägandens relation byggt på ömsesidig kärlek eller inte menar tingsrätten att situationen med honom som hennes nattpersonal och trygghet, där han gett henne uppfattningen att de i framtiden skulle bli bo tillsammans och han då skulle ta hand om henne, starkt har påverkat hennes beslut att ha en sexuell relation med honom. Av T.J:s egna uppgifter menar tingsrätten framgår att han haft uppsåt till de faktiska förhållanden som utgjort målsägandens beroendeställning till honom. På grund av nu angivna förhållanden anser tingsrätten att han har förmått målsäganden att delta i samlagen genom att allvarligt missbruka hennes beroendeställning till honom. Även på denna grund ska han dömas för våldtäkt mot målsäganden vid ett stort antal, icke preciserade, tillfällen under den i åtalet angivna perioden.

T.J. är tidigare ostraffad. Han ska nu dömas för våldtäkt vid ett stort antal tillfällen. Brotten är begångna under cirka ett års tid.

Vid bedömningen av straffvärdet ska enligt 29 kap. 1 § BrB beaktas den skada, kränkning eller fara gärningen har inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv den tilltalade har haft. Därvid ska särskilt beaktas om gärningen har inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person.

Vid sidan av den allmänna bestämmelsen i 29 kap. 1 § BrB anges i 2 § ett antal försvårande omständigheter som, utöver de som gäller för det specifika brottet, ska beaktas av domstolen när den bestämmer straffvärdet. Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska särskilt beaktas bl.a. om den tilltalade har utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig, utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende.

Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten. Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten, men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år. Om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år får fängelsestraffet inte heller överstiga det svåraste straffet med mer än två år. (Se 26 kap. 2 §.) Grunden för regleringen är alltså att det vid flerfaldig brottslighet ska ske en gemensam straffmätning med tillgång till en förhöjd straffskala. Såväl enligt tidigare lydelse av 6 kap. 1 § BrB som nuvarande lydelse får för ett fall av våldtäkt av normalgraden dömas ut fängelse i högst sex år.

När det är fråga om flera fall av våldtäkt av normalgraden får enligt 26 kap. 2 § BrB det gemensamma straffet som ska dömas ut alltså inte överstiga fängelse i åtta år.

Bestämmandet av straffvärdet brukar vid flerfaldig brottslighet ske genom att det allvarligaste brottet bildar utgångspunkt för bedömningen. Till straffvärdet för detta brott läggs sedan en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten efter brottens allvar. Därefter kontrolleras att det samlade straffvärdet inte framstår som oproportionerligt i förhållande till den typ av brottslighet som är aktuell. Straffet för den samlade brottsligheten bör också avspegla dess allvar i förhållande till annan brottslighet. Förhållandena kan variera, bl.a. beroende på vilka brott som är aktuella och vilket samband som finns mellan dem.

Vid seriebrottslighet – där det föreligger ett tydligt samband mellan brotten – kan också särskilda överväganden göra sig gällande. Systematik och planering kan i vissa fall ges betydelse på så sätt att reduktionen av den samlade brottslighetens straffvärde blir något mindre än annars, vilket kan ske inom ramen för den allmänna efterkontroll som alltid ska göras. Särskilda överväganden kan behöva göras också när det är fråga om ett mycket stort antal allvarliga brott med ett någorlunda likartat straffvärde.

I fråga om de våldtäkter T.J. har begått mellan den 1 maj 2022 och den 31 juli 2022 gäller 6 kap. 1 § BrB i sin tidigare lydelse, vilket innebär att straffskalan börjar på fängelse två år. För de våldtäkter han begått därefter börjar straffskalan på fängelse tre år. Till den lägsta straffvärdenivån inom dessa två straffskalor hör situationer såsom där målsäganden och den tilltalade är relativt jämbördiga parter, där målsäganden rent faktiskt inte deltagit frivilligt i samlaget och den tilltalade insett att det fanns en risk att så varit fallet samt förhållit sig likgiltig till denna risk.

I detta fall döms T.J. för att ha begått våldtäkter där han otillbörligt har utnyttjat att målsäganden befunnit sig i en särskilt utsatt situation och förmått henne att delta genom att allvarligt missbruka hennes beroendeställning i förhållande till honom. Enligt tingsrättens mening hamnar straffvärdet för var och en av dessa våldtäkter en bit ovanför det lägsta straffvärdet för våldtäkt. Tingsrätten anser dock att det finns våldtäktsgärningar som, utan att bedömas som grova, har ett högre straffvärde än de T.J. har gjort sig skyldig till. Mot bakgrund av nu fört resonemang bedömer tingsrätten att de gärningarna T.J. ska dömas för har ett sammanlagt straffvärde motsvarande fängelse sex år. Med beaktande av att han har förlorat sitt arbete på grund av de brott han nu ska dömas för anser tingsrätten dock att det finns skäl att reduceras straffvärdet till fem års fängelse. Med ett så högt straffvärde kan någon annan påföljd än fängelse inte komma ifråga. T.J. ska alltså dömas till fem års fängelse.

T.J. har dömts för våldtäkt mot målsäganden och ska åläggas att ersätta henne för den sammantagna kränkning gärningarna har inneburit för henne. Ersättningen för kränkning ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet. Om en person döms för upprepade brottsliga handlingar av likartat slag ska en helhetsbedömning av den samlade kränkningen göras (NJA 2018 s. 1083).

Enligt förarbetena (prop. 2000/01:68 s. 52 och 74, jfr även SOU 1992:84 s. 276) ska övergrepp som upprepas eller sker under en längre tidsrymd typiskt sett anses innebära en svårare kränkning av den personliga integriteten än om motsvarande övergrepp sker vid endast ett tillfälle. Vid bedömningen av kränkningsersättningens storlek ska enligt 5 kap. 6 § skadeståndslagen särskilt beaktas bl.a. om handlingen riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet (punkten tre) eller inneburit missbruk av ett beroende- eller förtroendeförhållande (punkten fyra). Bestämmelsen i 5 kap. 6 § skadeståndslagen ändrades den 1 juli 2022 i syfte att påtagligt höja ersättningsnivåerna vid kränkning. Av förarbetena framgår att avsikten är att ersättningsnivåerna som utgångspunkt ska dubbleras (prop. 2021/22:198 s. 24).

HD har i ett avgörande den 13 april 2023 (se NJA 2023 s. 362) slagit fast att ersättningsnivån i avsaknad av övergångsbestämmelser, som var fallet vid denna lagändring, ska bestämmas utifrån de regler som gällde före ikraftträdandet av den nya bestämmelsen. Ersättningen för en kränkning som inträffat före lagändringens ikraftträdande ska alltså bestämmas utifrån den ersättningsnivå som enligt vedertagen praxis gällde vid domstillfället för sådana äldre ersättningsfall.

Enligt brottsoffermyndighetens referatsamling, som av domstolar brukar användas som utgångspunkt vid bestämmande av skadestånd för kränkning, var schablonersättningen för kränkning vid våldtäkt mot vuxna som begåtts före den 1 juli 2022 100 000 kr och för våldtäkt som begåtts därefter 200 000 kr. Om försvårande omständigheter ansetts föreligga i förhållande till normalfallen har högre skadestånd tillerkänts målsäganden.

T.J. har dömts för våldtäkt vid ett stort antal tillfällen under cirka ett års tid, där han otillbörligt utnyttjat att målsäganden befunnit sig i en särskilt utsatt situation och förmått henne att delta genom att allvarligt missbruka hennes beroendeställning i förhållande till honom. Tingsrätten finner skäligt att målsäganden tillerkänns ersättning för kränkning med 700 000 kr.

Målsäganden har vidare rätt till ersättning för sveda och värk, vilken i detta fall avser psykiskt lidande. Normalt krävs utredning som styrker anspråket. När det gäller den typ av brottslighet som det är fråga om i målet tillämpas dock en schabloniserad ersättning för sveda och värk. Vid ett fall av våldtäkt utgår normalt 15 000 kr i ersättning. Vid upprepade fall uppgår ersättningen normalt till 30 000 kr, vilket är det belopp tingsrätten anser att målsäganden ska tillerkännas.

T.J. ska alltså åläggas att betala skadestånd till målsäganden med sammanlagt 730 000 kr samt av henne begärd ränta på beloppet.

Tingsrätten dömde T.J. för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket första meningen och fjärde meningen 2 och 3 BrB och 6 kap. 1 § första stycket första meningen och tredje meningen 2 och 3 BrB i dess lydelse före den 1 augusti 2022 till fängelse 5 år.

T.J. förpliktades att betala skadestånd till målsäganden med 730 000 kr. Beloppet avsåg kränkning samt sveda och värk. T.J. skulle också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 29 maj 2023.

Tingsrätten förordnade vidare om häktning, sekretess och avgift till brottsofferfonden.

Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle döma T.J. till ett längre fängelsestraff än vad tingsrätten hade bestämt. Åklagaren tillade att han godtog tingsrättens bedömning av skuldfrågan. Vidare vidhöll åklagaren i hovrätten sitt ansvarsyrkande i andra hand om oaktsam våldtäkt.

Målsäganden överklagade och yrkade att hovrätten skulle helt bifalla hennes skadeståndsyrkande vid tingsrätten.

Även T.J. överklagade. Han yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet och avslå målsägandens skadeståndsyrkande. Under alla förhållanden yrkade han att hovrätten skulle lindra påföljden och sätta ned skadeståndet.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Sara Lindqvist och Freddy Larsson, tf. hovrätts­assessorn Simon Mellin, referent, samt två nämndemän) anförde följande i dom den 11 september 2024.

Utredningen är i huvudsak densamma som i tingsrätten.

Tingsrätten har – – – i sin dom redogjort för de rättsliga utgångspunkterna för bedömningen. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens redogörelse.

Tingsrätten har i sin dom utförligt redogjort för den utredning som har lagts fram och hur tingsrätten har värderat denna. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömningar att det är styrkt att T.J. vid ett stort antal tillfällen mellan den 1 maj 2022 och den 29 maj 2023 har genomfört vaginala och orala samlag med målsäganden.

Åklagaren har gjort gällande att målsäganden inte kan anses ha deltagit frivilligt i de sexuella handlingarna eftersom T.J. dels förmått henne att delta i de sexuella handlingarna genom att allvarligt missbruka att hon stått i beroendeställning till honom, dels otillbörligt utnyttjat att målsäganden på grund av sjukdom, funktionsnedsättning och/eller psykisk störning befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Åklagaren har, som även tingsrätten redogjort för, inte påstått att målsäganden rent faktiskt inte har gett samtycke till de sexuella handlingarna.

Hovrätten prövar inledningsvis frågan om målsäganden har befunnit sig i beroendeställning till T.J. och om han har förmått henne att delta i de sexuella handlingarna genom att allvarligt missbruka detta förhållande. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att målsäganden i och för sig har stått i beroendeställning till T.J. på det sätt som avses i den aktuella bestämmelsen.

Vad gäller frågan om T.J. har förmått målsäganden att delta i de sexuella handlingarna genom att allvarligt missbruka detta förhållande gör hovrätten följande överväganden. Som tingsrätten har redogjort för krävs såvitt avser denna fråga att åklagaren kan visa att målsäganden stått under ett tryck som varit av allvarlig betydelse för henne och att T.J. varit aktiv i den meningen att han förmått henne att företa eller tåla en sexuell handling. Åklagaren har, som ovan angetts, inte gjort gällande att målsäganden vid respektive tillfälle rent faktiskt inte har samtyckt till de sexuella handlingarna. Utredningen ger inte heller – även med beaktande av vad målsäganden berättat i sitt tredje förhör – tillräckligt stöd för en sådan slutsats. Det har inte framkommit att T.J. hotat med att förändra sitt sätt att arbeta eller motsvarande i syfte att förmå målsäganden att ha samlag med honom. Målsäganden har berättat att hon ställt krav på T.J. under den aktuella tiden, bl.a. att han skulle ordna en lägenhet åt dem inom viss tid och att hon inte ville vara fysisk med honom förrän han bevisade för henne att han och hans fru inte längre delade säng. Av utredningen framgår även att målsäganden har haft visst inflytande över vilken personal som arbetat med henne.

Mot denna bakgrund gör hovrätten sammantaget bedömningen att det inte är bevisat att målsäganden har stått under ett tryck av allvarlig betydelse eller att beroendeställningen i sig har varit avgörande för eller starkt påverkat målsägandens val att ha samlag med T.J. Det är alltså inte styrkt att T.J. har förmått målsäganden att delta i de sexuella handlingarna genom att allvarligt missbruka att målsäganden stått i beroendeställning till honom.

Hovrätten övergår till att pröva frågan om T.J. otillbörligt har utnyttjat att målsäganden på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller psykisk störning befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Målsäganden har, som tingsrätten konstaterat, en lindrig intellektuell funktionsnedsättning, autism, ADHD och sömnstörningar. Det råder utifrån utredningen som lagts fram ingen tvekan om att målsäganden har betydande svårigheter i flera olika avseenden och att hon har behov av det stöd som ges på ett LSS-boende. För att T.J. ska kunna dömas för våldtäkt under åberopande av den nu aktuella grunden krävs dock, som tingsrätten redogjort för, att åklagaren kan visa att målsägandens tillstånd varit sådant att hon saknat eller i vart fall haft klart begränsade möjligheter just när det gäller att freda sin sexualitet. Även den som befinner sig i en utsatt situation – exempelvis på grund av en funktionsnedsättning eller sjukdom – kan ha en verklig önskan om kroppslig närhet, inkluderande sexuella handlingar, och det utgör därför inte alltid ett otillbörligt utnyttjande att genomföra en sexuell handling med personen.

Den utredning om målsägandens tillstånd och hennes olika svårigheter som har lagts fram är till stor del generell och således utan att specifikt bedöma målsägandens möjligheter att freda sin sexualitet vid de påstådda brottstillfällena. Av H.L:s utlåtande framgår i och för sig att målsägandens diagnoser ger en gravt reducerad förmåga att värna om sig själv, sin integritet och sina rättigheter och att personer med sådana diagnoser utsätts för sexuella övergrepp i signifikant högre utsträckning än normalbegåvade personer. H.L. har dock aldrig träffat målsäganden, utan hennes bedömningar grundas på vad som i allmänhet gäller för en person med målsägandens diagnoser. Enligt hovrättens uppfattning framstår vissa av slutsatserna i utlåtandet, sett i ljuset av vad som i övrigt framkommit i målet, som alltför långtgående. Exempelvis framstår hennes uppgift om att målsäganden inte har haft möjlighet att välja att delta i eller avstå från att delta i sexuella handlingar som tveksam sett i ljuset av att målsäganden under parternas relation, trots sina svårigheter, faktiskt har uppvisat förmåga att både ställa krav på T.J. och freda sin sexuella integritet.

Mot denna bakgrund och med beaktande av det höga beviskrav som gäller i brottmål gör hovrätten sammantaget bedömningen att utredningen inte är tillräcklig för att det ska vara bevisat att målsäganden har saknat eller haft klart begränsade möjligheter när det gäller att freda sin sexuella integritet. Det är alltså inte styrkt att T.J. otillbörligt har utnyttjat att målsäganden på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller psykisk störning befunnit sig i en särskilt utsatt situation. T.J. ska därför frikännas från åtalet för våldtäkt.

Eftersom hovrätten funnit att annat inte är bevisat än att målsäganden har deltagit frivilligt i de sexuella handlingarna kan det inte heller komma i fråga att fälla T.J. till ansvar för oaktsam våldtäkt, som åklagaren gjort gällande i andra hand.

Vid denna utgång ska målsägandens skadeståndsyrkande avslås och T.J. befrias från skyldigheten att betala en avgift till brottsofferfonden.

Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med det sagda.

1 Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt.

a) Hovrätten frikänner T.J. från åtalet för våldtäkt och avslår [målsägandens] skadeståndsyrkande.

b) Hovrätten befriar T.J. från skyldigheten att betala en avgift till brottsofferfonden.

Hovrätten förordnade om sekretess.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma T.J. för våldtäkt till fängelse i minst sex år eller, i andra hand, för oaktsam våldtäkt.

Målsäganden överklagade och yrkade att HD skulle förplikta T.J. att betala skadestånd till henne med 1 000 000 kr avseende kränkning och 50 000 kr avseende sveda och värk med ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 maj 2023.

T.J. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Petter Asp, Cecilia Renfors, referent, och Christine Lager) meddelade den 28 maj 2025 följande dom.

1 Målsäganden, som är 45 år, har en intellektuell funktionsnedsättning och autism. Hon har också diagnoserna ADHD, borderline och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Hon har allvarliga sömnstörningar som yttrar sig i bland annat mardrömmar och panikångest.

2 Målsäganden bor sedan en längre tid på ett LSS-boende, vilket är en anpassad boendeform för personer med funktionsnedsättningar. Hon är ensam hyresgäst på boendet.

3 T.J. var anställd på boendet under tiden juli 2021–september 2023. Hans enda arbetsuppgift var att hjälpa och stödja målsäganden. Han hade inte någon utbildning för eller erfarenhet av arbete inom vård eller omsorg. T.J. var sjukskriven eller av annat skäl frånvarande från arbetet under större delen av 2023.

4 Under en stor del av den tid han arbetade på boendet hade han till uppgift att vaka över målsäganden medan hon sov och hjälpa henne när hon hade nattlig ångest. En mindre del av tiden arbetade han dagtid och han gjorde då olika aktiviteter med målsäganden. En viss period arbetade han både dagtid och nattetid. Från och med våren 2022 och fram till slutet av maj 2023 hade T.J. och målsäganden en relation som bland annat innebar att de regelbundet hade samlag med varandra.

5 T.J. åtalades för våldtäkt, alternativt oaktsam våldtäkt, med – efter en justering vid huvudförhandlingen i HD – följande gärningsbeskrivning.

T.J. har vid ett stort antal tillfällen mellan den 1 maj 2022 och den 29 maj 2023 genomfört sexuella handlingar med målsäganden som inte deltog frivilligt. De sexuella handlingarna har för tiden från och med den 1 maj 2022 till och med den 31 juli 2022 bestått av samlag och andra sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförliga med samlag. För tiden från och med den 1 augusti 2022 till och med den 29 maj 2023 har de sexuella handlingarna bestått av vaginala, orala och anala samlag.

T.J. förmådde målsäganden att delta genom att allvarligt missbruka målsägandens beroendeställning till honom. Beroendeställningen bestod av att T.J. var personal på målsägandens LSS-boende. T.J. utnyttjade också otillbörligt att målsäganden på grund av sjukdom, funktionsnedsättning och/eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befann sig i en särskilt utsatt situation.

Det hände på [boendet] mellan den 1 maj 2022 och 29 maj 2023.

T.J. har i vart fall varit oaktsam beträffande omständigheten att målsäganden inte deltog frivilligt i de sexuella handlingarna.

6 Målsäganden yrkade att T.J. skulle betala skadestånd med 1 000 000 kr avseende kränkning och 50 000 kr för sveda och värk.

7 T.J. bestred ansvar för brott, bland annat på grund av bristande uppsåt, och bestred skadeståndsskyldighet.

8 Tingsrätten fann det styrkt att T.J. haft vaginala och orala samlag med målsäganden vid ett stort antal tillfällen mellan den 1 maj 2022 och den 29 maj 2023. Enligt tingsrätten befann sig målsäganden i en särskilt utsatt situation med hänsyn till sin intellektuella funktionsnedsättning i kombination med övriga diagnoser och till att hon bodde på ett LSS-boende med T.J. som enda nattpersonal. T.J. hade enligt tingsrätten utnyttjat detta på ett otillbörligt sätt när han valt att inleda en sexuell relation med henne. Tingsrätten ansåg att målsäganden dessutom hade befunnit sig i en stark beroendeställning till T.J. och att han hade förmått henne att delta i samlagen genom att allvarligt missbruka denna ställning.

9 Tingsrätten dömde T.J. för våldtäkt till fängelse i fem år och beslutade att han skulle betala skadestånd till målsäganden med 730 000 kr, varav 700 000 kr för kränkning och 30 000 kr för sveda och värk.

10 Hovrätten har frikänt T.J. och avslagit yrkandet om skadestånd. Målsäganden ansågs i och för sig ha stått i en beroendeställning till T.J. men det var enligt hovrätten inte bevisat att detta varit avgörande eller starkt påverkande när målsäganden valt att ha samlag med honom. Det var enligt hovrätten inte heller bevisat att målsäganden hade saknat eller haft klart begränsade möjligheter att freda sin sexuella integritet. Hon kunde därför inte anses ha befunnit sig i en särskilt utsatt situation.

11 Målet rör frågor om ansvar för våldtäkt och gäller särskilt tillämpningen av de bestämmelser som innebär att frivillighet är utesluten på grund av att gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att en person befinner sig i en särskilt utsatt situation eller allvarligt missbrukar en beroendeställning.

12 För våldtäkt döms den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. Detsamma gäller den som förmår en person som inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan handling. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. (Se 6 kap. 1 § första stycket BrB[1].)

13 I första stycket anges i tre punkter situationer då en person aldrig kan anses delta frivilligt. Så är fallet om deltagandet är en följd av våld eller hot (första punkten), om gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen befinner sig i en särskilt utsatt situation (andra punkten) eller om personen förmås att delta genom allvarligt missbruk av beroendeställning (tredje punkten).

14 Ett deltagande är aldrig frivilligt om gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation (se 6 kap. 1 § första stycket 2 BrB).

15 Att en person befunnit sig i en ”särskilt utsatt situation” karaktäriseras av att personen haft klart begränsade möjligheter att freda sin sexuella integritet. Omständigheterna kan vara hänförliga till såväl offrets person som yttre omständigheter. Det krävs inte att personen helt saknat förmåga att värja sig eller kontrollera sitt handlande och situationen kan vara skapad av flera omständigheter sammantagna. Bedömningen ska grundas på situationen i dess helhet. (Se prop. 2012/13:111 s. 30.)

16 Begreppet ”särskilt utsatt situation” infördes i våldtäktsbestämmelsen 2013 och ersatte då uttrycket ”hjälplöst tillstånd”. Att en person befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd präglades enligt förarbetena av att personen inte haft någon möjlighet att värja sig eller kontrollera sitt handlande. Det innebar dock inte något krav på fysisk oförmåga eller en förlust av kroppskontroll; även att personen på grund av omständigheterna psykiskt upplevde en oförmåga att värja sig kunde konstituera ett hjälplöst tillstånd. (Se prop. 2004/05:45 s. 50.)

17 Skälet till att ett nytt begrepp infördes var att det i praxis ställts höga krav på vad som kunde utgöra ett hjälplöst tillstånd, framför allt när det gällde berusade och drogpåverkade personer. Men även beträffande personer med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar ansågs att begreppet hade fått ett alltför snävt tillämpningsområde. Begreppet särskilt utsatt situation är alltså ett vidare begrepp än hjälplöst tillstånd. Avsikten med utvidgningen av straffansvaret var att våldtäktsbestämmelsen skulle omfatta situationer när någon utnyttjar att en annan person som utan att befinna sig i ett hjälplöst tillstånd ändå befinner sig i ett särskilt utsatt läge. (Jfr prop. 2012/13:111 s. 26 och 28 ff.)

18 I bestämmelsen räknas ett antal omständigheter upp som kan ligga till grund för att någon befinner sig i en särskilt utsatt situation. Uttrycket ”psykisk störning” ersatte det tidigare uttrycket ”psykiskt sjuk eller psykiskt utvecklingsstörd” i samband med ändringar av tvångsvårdslagstiftningens terminologi. Det innefattar bland annat det som numera benämns intellektuell funktionsnedsättning. (Se prop. 1991/92:35 s. 24.)

19 Det förhållandet att bestämmelsen nämner flera olika omständigheter som kan ligga till grund för en särskilt utsatt situation, liksom det förhållandet att den hänvisar till omständigheterna i övrigt, innebär att den relevanta situationen kan skapas av flera olika faktorer sammantagna (jfr prop. 2012/13:111 s. 30 och 112). Det finns inget hinder mot att, vid den helhetsbedömning som ska göras, beakta även sådana omständigheter som kan vara av betydelse enligt andra delar av 6 kap. 1 §. Vid helhetsbedömningen kan alltså som en av flera omständigheter beaktas om det har förelegat en sådan beroendeställning som avses i 6 kap. 1 § första stycket 3.

20 Det är inte nödvändigt att den som begått gärningen har övervunnit ett motstånd från den andres sida för att gärningen ska vara straffbar. Det är inte heller nödvändigt att det är gärningsmannen som tagit initiativet till den sexuella handlingen. (Jfr prop. 1991/92:35 s. 23 f.)

21 Däremot förutsätts för straffansvar att gärningsmannen har uppnått sitt syfte genom att otillbörligt utnyttja den andra personens särskilt utsatta situation.

22 I förarbetena anges att kravet på utnyttjande innebär att det ska finnas ett orsakssamband mellan tillståndet hos den andre och hans eller hennes deltagande i den sexuella handlingen (se prop. 2012/13:111 s. 113 och prop. 2017/18:177 s. 82 f.). Uttalandet om orsakssamband går tillbaka på förarbetena till brottet frihetskränkande otukt (senare benämnt sexuellt utnyttjande) som straffbelade genomförandet av sexuella handlingar med någon genom att utnyttja att denne befann sig i vanmakt eller hjälplöst tillstånd (se NJA II 1962 s. 175).

23 Efter att lagtexten utvidgats till att omfatta fler och mer komplexa situationer än tidigare kan kravet på orsakssamband inte ges en mer långtgående innebörd än att det ska finnas någon form av koppling mellan den särskilt utsatta situationen och genomförandet av den sexuella handlingen.

24 En viktig avgränsning av det straffbara området ligger i kravet på att det ska ha varit fråga om ett otillbörligt utnyttjande. När det gäller psykiskt sjuka eller psykiskt funktionsnedsatta personer skulle ett alltför långtgående straffansvar motverka deras rätt till ett sexualliv på villkor som så långt möjligt motsvarar vad som gäller för andra. Vid en bedömning av om en gärning ska anses straffbar måste därför beaktas såväl intresset av att skydda personer med intellektuella funktionsnedsättningar mot sexuella övergrepp som rätten för dessa personer att kunna ha en sexuell samvaro med andra. Det innebär att det ytterst måste göras en normativ bedömning av om gärningen verkligen är straffvärd (jfr Nils Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2 uppl. 2015, s. 120).

25 Otillbörlighetskravet har i förarbetena uttryckts på det sättet att straffansvar inte ska träffa sådana fall där de sexuella handlingarna inte kan sägas innebära ett angrepp på den andres sexuella integritet. Bedömningen av om ett visst utnyttjande varit otillbörligt ska göras objektivt, dvs. utan att beakta om personerna själva har ansett att agerandet har varit otillbörligt. (Jfr prop. 2012/13:111 s. 113 samt prop. 2017/18:177 s. 82.)

26 Enligt 6 kap. 1 § första stycket 3 är ett deltagande i en sexuell handling aldrig frivilligt om gärningsmannen förmår den andra personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i en beroendeställning till gärningsmannen.

27 Beroendeställningen kan ha sin grund i att någon är intagen tvångsvis i fängelse, psykiatriskt sjukhus eller institution för missbruksvård men också i ekonomiska mellanhavanden eller i ett anställningsförhållande. Andra exempel är förhållandet mellan lärare och elever och situationer i övrigt där ungdomar står i ett beroendeförhållande till en vuxen. Att det finns inslag av frivillighet eller valfrihet utesluter inte straffansvar. (Se NJA II 1962 s. 174, prop. 1983/84:105 s. 25 f. och NJA 2015 s. 536 p. 12.)

28 I kravet på att gärningsmannen ska förmå den andra personen till deltagandet i den sexuella handlingen ligger att det krävs någon form av påverkan. Det krävs dock inte att den som begår gärningen behöver övervinna någon form av motstånd från den andres sida. Redan subtila påtryckningar kan vara tillräckligt. Rekvisitet förmå finns också i första stycket andra meningen. I anslutning till att den meningen infördes uttalades att rekvisitet innebär ett krav på ett aktivt agerande från gärningsmannens sida som är inriktat på ett visst resultat. (Se prop. 2017/18:177 s. 83 och prop. 2021/22:231 s. 27, jfr också NJA 1988 s. 279.)

29 För straffbarhet krävs vidare att gärningsmannen allvarligt missbrukar att den andra personen befinner sig i en beroendeställning. Gärningen ska framstå som ett maktövergrepp mot en svagare person och beroendeställningen ska ha varit sådan att den har varit avgörande för eller åtminstone starkt har påverkat den andra personens handlande. Den mot vilken gärningen förövats ska ha stått under ett tryck som varit av allvarlig betydelse för honom eller henne. (Se NJA II 1962 s. 174 och NJA 2015 s. 536 p. 13.)

30 Straffskalan för våldtäkt är fängelse i lägst tre och högst sex år. Före den 1 augusti 2022 var straffminimum för brottet fängelse i två år. Höjningen motiverades med att det tidigare minimistraffet inte återspeglade att våldtäktsbrottet innebär en mycket allvarlig kränkning av en annan persons sexuella integritet. (Se prop. 2021/22:231 s. 50.)

31 Om brottet är mindre grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Före den 1 augusti 2022 var straffminimum fängelse i fjorton dagar.

32 Bestämmelsen om mindre grovt brott är avsedd att tillämpas restriktivt och träffa fall där omständigheterna klart avviker från vad som normalt är fallet vid denna brottstyp (se prop. 2004/05:45 s. 138). Bestämmelsen kan bli tillämplig bland annat i fall som i och för sig är straffbara men som samtidigt ligger nära gränsen för en psykiskt sjuk människas rätt till ett eget sexualliv (se a. prop. s. 53 och 138). Motsvarande bör gälla i fråga om den som har en intellektuell funktionsnedsättning (jfr p. 18).

33 I samband med 2018 års reform uttalade regeringen att regeln kan komma att aktualiseras i fler fall än tidigare eftersom vissa gärningar som tidigare utgjorde sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning och grovt sådant brott nu skulle bedömas enligt bestämmelsen om våldtäkt. Det ansågs rimligt med en något större differentiering än tidigare vid bedömningen av gärningarnas straffvärde. Avsikten var dock att tillämpningen av den mindre stränga straffskalan alltjämt skulle vara restriktiv. (Se prop. 2017/18:177 s. 83 f.)

34 I anslutning till 2022 års ändring anfördes att straffvärdebedömningen vid den mindre grova graden av våldtäkt normalt görs på det sättet att domstolen tar ställning till i vilken utsträckning straffvärdet understiger minimistraffet för våldtäkt. (Se prop. 2021/22:231 s. 50.)

35 I åtalet görs gällande att T.J. förmådde målsäganden att delta i de sexuella handlingarna genom att allvarligt missbruka hennes beroendeställning till honom och att han också otillbörligt utnyttjade att hon befann sig i en särskilt utsatt situation.

36 Med hänsyn till hur åtalet har utformats prövar HD inledningsvis om frivillighet varit utesluten med tillämpning av 6 kap. 1 § första stycket 3 BrB, dvs. om målsäganden stått i en beroendeställning till T.J. och om han i så fall har förmått henne till de sexuella handlingarna genom att allvarligt missbruka det förhållandet. Därefter prövas, om det finns anledning till det, om frivillighet varit utesluten med tillämpning av första stycket 2, dvs. om hon befunnit sig i en särskilt utsatt situation och om T.J. otillbörligt utnyttjat detta.

37 Det finns emellertid skäl att dessförinnan redovisa vad som framgår av utredningen avseende målsägandens diagnoser och neuropsykologiska status samt avseende den relation T.J. och målsäganden haft och de sexuella handlingar som förekommit.

38 De utredningar som gjorts beträffande målsäganden visar att hon har en intellektuell funktionsnedsättning som innebär att hon i flera avseenden ligger på ett barns nivå. Hennes intellektuella förmågor anses motsvara en mental ålder på 9–12 år. Av de framlagda utredningarna och de förhör som hållits med personer som känt målsäganden länge framgår att hon har svårt för socialt samspel och att sätta sig in i hur andra tänker samt att hon är mycket rutinbunden. Hon beskrivs också ha svårt att byta perspektiv och att bedöma konsekvenser av ett handlande. Vidare framgår att hon har en ojämn funktionsförmåga; hon kan t.ex. fungera bra på konkret nivå men har svårt med abstrakt tänkande. Hon har en verbal förmåga som kan ge intryck av att hon förstår mer än vad hon faktiskt gör. Bland annat kan hon i vissa situationer uppträda så att omgivningen inte märker hennes funktionsnedsättning.

39 Målsäganden bor sedan mer än tio år på ett LSS-boende. Boendet består av flera byggnader, men hon är ensam hyresgäst där. Det fungerar inte för henne att bo tillsammans med andra. Målsäganden har ett stort behov av personal som ger henne stöd och hjälp i vardagen. Hon har ett särskilt stort behov av hjälp nattetid på grund av allvarliga sömnstörningar med mardrömmar och panikångest. Hon har haft ett självskadebeteende.

40 När det gäller målsägandens sociala situation i övrigt framgår att hon står nära flera av sina syskon och syskonbarn samt sin mamma. De bor dock i andra delar av landet. Hon har även vissa sociala kontakter i övrigt och hon har haft en pojkvän.

41 Vidare framgår att det har varit en mycket hög personalomsättning på målsägandens boende. Målsäganden har svårt att bygga upp ett förtroende för personal och det uppstår lätt konflikter. När målsäganden inte kommer överens med en person kan den personen inte arbeta på boendet.

42 Det är utrett att T.J. och målsäganden hade en relation som inleddes våren 2022 och pågick fram till slutet av maj 2023. Det har inte gjorts gällande annat än att det var fråga om en kärleksrelation. Som villkor för sexuell samvaro med T.J., som var gift, krävde målsäganden att han skulle bevisa att han inte längre delade säng med sin fru.

43 Den sexuella samvaron innefattade vaginala och orala samlag. Det har i HD inte gjorts gällande att det förekommit anala samlag. Uppgifterna från T.J. och målsäganden om hur ofta de hade samlag går isär något. T.J. har uppgett att det var ungefär en gång i veckan, möjligen något oftare i början, medan målsäganden har uppgett att det var flera gånger i veckan.

44 Det har inte påståtts annat än att målsäganden accepterat att delta i samlagen och att de i den meningen har skett med samtycke från hennes sida. Annat är inte heller visat.

45 Relationen mellan T.J. och målsäganden var okänd för övrig personal på boendet fram till sommaren 2023. Målsäganden berättade då om relationen i anslutning till att hon fick reda på att T.J. inte skulle komma tillbaka till arbetet på hennes boende.

46 T.J. har i sitt arbete haft som uppgift att hjälpa och stödja målsäganden. Det framgår av utredningen att T.J., när han började arbeta på boendet, fungerade mycket väl med henne. För omgivningen har det varit tydligt att hon kände ett starkt förtroende för honom. Målsäganden har själv beskrivit att han utgjorde ett stort stöd och en trygghet för henne. Det har också framgått att det efter hand endast var T.J. som arbetade hos henne nattetid.

47 Med hänsyn till målsägandens diagnoser och intellektuella funktionsnedsättning, de svårigheter hon har i sin dagliga livsföring och den viktiga roll som T.J. i sin anställning hade för att hjälpa och stödja henne redan innan den sexuella relationen påbörjades måste hon anses ha stått i en beroendeställning till honom.

48 För att frivillighet ska vara utesluten med tillämpning av 6 kap. 1 § första stycket 3 krävs att T.J:s agerande har inneburit ett allvarligt missbruk av målsägandens beroendeställning. För straffansvar krävs att handlandet framstår som ett maktövergrepp mot en svagare person. Beroendeställningen ska ha varit sådan att den har varit avgörande för eller åtminstone starkt har påverkat hennes handlande. Vidare ska T.J. ha förmått målsäganden till deltagande i de sexuella handlingarna genom någon form av påverkan; det ska ha förekommit ett aktivt agerande från hans sida som varit inriktat på ett visst resultat. (Se p. 28 och 29.)

49 Den bevisning som har lagts fram ger visserligen stöd för att den beroendeställning målsäganden har befunnit sig i har påverkat hennes handlande. Utredningen visar emellertid inte att T.J. direkt eller indirekt förmått målsäganden att delta i de sexuella handlingarna eller att han på det sätt som krävs för straffansvar allvarligt har missbrukat hennes beroendeställning till honom. Det innebär att åtalet inte ska bifallas med stöd av 6 kap. 1 § första stycket 3.

50 De diagnoser och den intellektuella funktionsnedsättning som målsäganden har innebär att hon har en psykisk störning i den mening som avses i 6 kap. 1 § första stycket 2. Det som framkommit om hennes tillstånd innebär att hon har en nedsatt förmåga att värna om sin sexuella integritet. Hennes funktionsnedsättningar kan dock inte anses vara av det slaget att de innebär att hon alltid är i en särskilt utsatt situation. Hon har alltså, trots sina funktionsnedsättningar, möjlighet att själv bestämma om sexuell samvaro med andra. Vid bedömningen av om målsäganden har befunnit sig i en särskilt utsatt situation i samband med de sexuella handlingarna med T.J. ska emellertid beaktas att de ägt rum på hennes LSS-boende där hon bott ensam och, inte minst nattetid på grund av sina svåra mardrömmar och ångestattacker, har varit i en tydlig beroendeställning till personalen på boendet. Det får mot den bakgrunden anses klart att målsäganden – i vart fall när hon med sitt hjälpbehov har varit utlämnad till personalen på boendet – har befunnit sig i en sådan särskilt utsatt situation som avses i bestämmelsen.

51 För straffansvar är emellertid inte tillräckligt att målsäganden har befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Det krävs också att T.J. otillbörligt har utnyttjat den situationen. Utrymmet för att en sexuell samvaro inte ska innefatta ett otillbörligt utnyttjande måste emellertid ses som mycket begränsat i den särskilt utsatta situation som målsäganden befunnit sig i, dvs. när hon med sitt hjälpbehov har varit utlämnad till personalen på boendet.

52 Utgångspunkten för bedömningen av om det har förekommit ett otillbörligt utnyttjande är målsägandens diagnoser och intellektuella funktionsnedsättning, som innebär att hon inte har samma möjligheter som andra att sätta gränser för sitt deltagande i sexuella handlingar. T.J:s uppgift som anställd har varit att ge henne stöd och hjälp och han blev efterhand i praktiken den enda personen som arbetade med henne. Han hade fått stor betydelse för henne och hennes tillvaro redan innan den sexuella relationen inleddes. De sexuella handlingarna har ägt rum på boendet och skett i ett sammanhang där målsäganden haft ett stort behov av stöd och hjälp från T.J. Han har också sagt till henne att de måste hålla relationen hemlig, vilket inneburit att hon inte har talat med någon om den. Dessa omständigheter leder till slutsatsen att det funnits en koppling mellan hennes särskilt utsatta situation och hennes deltagande i de sexuella handlingarna och att T.J. vid genomförandet av handlingarna – även om de ägt rum inom ramen för en kärleksrelation – otillbörligt har utnyttjat hennes särskilt utsatta situation.

53 För att uppsåt ska föreligga krävs inte att T.J. själv dragit slutsatsen att målsäganden har befunnit sig i en särskilt utsatt situation eller att han otillbörligt har utnyttjat denna. Däremot krävs att han har haft uppsåt till de faktiska omständigheter som läggs till grund för bedömningen att dessa rekvisit är uppfyllda. I den delen kan konstateras att T.J. har informerats om målsägandens tillstånd och måste ha förstått hennes begränsningar. Han har också haft insikt om vilken roll han i sin anställning haft för henne. Det står mot den bakgrunden klart att han har haft erforderligt uppsåt.

54 Vid bedömningen av hur gärningarna ska rubriceras bör beaktas att det inte är visat annat än att de sexuella handlingarna har skett inom ramen för en kärleksrelation. Det är heller inte visat annat än att målsäganden – inom de ramar som sätts av den särskilt utsatta situationen – har accepterat att delta i samlagen, även om hon inte har deltagit frivilligt på ett sätt som utesluter straffansvar.

55 Mot den bakgrunden bör gärningarna bedömas som mindre grova våldtäkter (jfr p. 32 och 33).

56 T.J. ska dömas för ett antal mindre grova våldtäkter enligt 6 kap. 1 § andra stycket under perioden 1 maj 2022–29 maj 2023. Det är utrett att T.J. och målsäganden hade samlag ungefär en gång per vecka.

57 Som framgått har gärningarna begåtts inom ramen för en kärleksrelation och målsäganden har – även om frivillighet i den mening som avses i paragrafen inte föreligger – accepterat att delta i de sexuella handlingarna. Samtidigt står det klart att det varit fråga om en relation mellan T.J., en intellektuellt fullt fungerande vuxen man, och en person med en starkt reducerad intellektuell funktionsnivå (se p. 38); en person som T.J. inom ramen för sin anställning också har haft i uppgift att stödja och hjälpa.

58 Vid en sammanvägd bedömning får straffvärdet anses motsvara fängelse i två år och sex månader. Med hänsyn till att T.J. har förlorat sitt arbete bör en reducering ske och T.J. dömas till fängelse i två år.

59 Målsäganden har yrkat att T.J. ska betala skadestånd till henne med 50 000 kr för sveda och värk och med 1 000 000 kr för kränkning.

60 Skadestånd för sveda och värk omfattar ersättning för fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (se 2 kap. 1 § och 5 kap. 1 § första stycket 3 skadeståndslagen). Det finns inte skäl att bestämma ersättningen för sveda och värk till något annat belopp än det som tingsrätten kommit fram till.

61 Skadestånd med anledning av kränkning bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet (se 2 kap. 3 § första stycket och 5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen). Sedan den 1 juli 2022 gäller uttryckligen att ersättningen ska bestämmas på ett sätt som även innebär att den kränkte får upprättelse för angreppet. Ändringen innebär en påtaglig höjning av ersättningsnivåerna, normalt en fördubbling. De nya nivåerna ska tillämpas på kränkning som skett efter den 1 juli 2022. (Jfr ”Kränkningen före lagändringen” NJA 2023 s. 362 och 5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen; för bestämmelsen i dess lydelse före den 1 juli 2022, se SFS 2001:732.)

62 I 5 kap. 6 § andra stycket anges ett antal omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen enligt första stycket, däribland om handlingen riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet (3) och om handlingen inneburit missbruk av ett beroende- eller förtroendeförhållande (4). Punkten 4 ändrades den 1 juli 2022 på så sätt att det särskilt ska beaktas om handlingen riktat sig mot någon som den skadeståndsskyldige har eller tidigare har haft ett nära förhållande till.

63 De gärningar som berättigar målsäganden till ersättning för kränkning har begåtts såväl före som efter lagändringarna den 1 juli 2022. Detta bör beaktas vid bestämmande av ersättningen för kränkning.

64 Utgångspunkten för bedömningen är att T.J. döms för våldtäkt, mindre grovt brott. I likhet med den bedömning som gjorts avseende gärningarnas allvar och straffvärde ska beaktas att det inte är visat annat än att de sexuella handlingarna skett inom ramen för en kärleksrelation. Det har emellertid varit fråga om handlingar mellan en intellektuellt fullt fungerande vuxen man och en person med en starkt reducerad intellektuell funktionsnivå och det har varit fråga om ett stort antal gärningar under en längre tidsperiod. Detta verkar i höjande riktning. Ersättningen för kränkning bör, med hänsyn till att den större delen av gärningarna skett efter lagändringen, skäligen bestämmas till 400 000 kr.

65 T.J. har genomfört vaginala och orala samlag med målsäganden genom att otillbörligt utnyttja att hon på grund av sin intellektuella funktionsnedsättning, sina diagnoser och omständigheterna i övrigt befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Han ska därför dömas för våldtäkt. Våldtäkterna ska bedömas som mindre grova brott (se 6 kap. 1 § andra stycket BrB).

66 Påföljden ska bestämmas till fängelse i två år.

67 T.J. ska betala skadestånd till målsäganden med 30 000 kr för sveda och värk samt med 400 000 kr för kränkning.

68 Hovrättens domslut ska ändras i enlighet med detta.

Hovrättens dom ändras på så sätt att HD

• dömer T.J. för våldtäkt, mindre grovt brott, enligt 6 kap. 1 § andra stycket BrB och samma bestämmelse i dess lydelse före den 1 augusti 2022,

• bestämmer påföljden till fängelse två år,

• förpliktar T.J. att betala skadestånd till [målsäganden] med 430 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 maj 2023 och

• förpliktar T.J. att betala en avgift på 1 000 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

HD förordnade om sekretess.

Justitieråden Eric M. Runesson och Anders Perklev var skiljaktiga beträffande frågan om ansvar och ansåg att åtalet skulle ogillas. De anförde följande.

1 Av 6 kap. 1 § första stycket BrB följer att en person när vissa omständigheter föreligger aldrig kan anses delta frivilligt i en sexuell handling. Det gäller bland annat om

• gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation (andra punkten i bestämmelsen), eller

• gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen (tredje punkten i bestämmelsen).

2 I bestämmelsens andra punkt nämns flera olika omständigheter som kan ligga till grund för att en särskilt utsatt situation föreligger; situationen kan skapas av flera olika sådana omständigheter sammantagna (jfr prop. 2012/13:111 s. 30 och 112). Hänvisningen till omständigheterna i övrigt innebär också att uppräkningen inte är avsedd att vara uttömmande.

3 Situationen att en person befinner sig i en beroendeställning till gärningsmannen är särskilt reglerad i bestämmelsens tredje punkt. För straffbarhet krävs där att gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att en beroendeställning föreligger. Det innebär ett högre krav för straffbarhet jämfört med den andra punkten, där det är tillräckligt att gärningsmannen otillbörligt utnyttjar situationen. En beroendeställning till gärningsmannen avser också ett förhållande som till sin karaktär skiljer sig från inverkan av de kroppsliga eller psykiska tillstånd som anges i den andra punkten.

4 Det nu anförda talar för att en persons beroendeställning till gärningsmannen inte också bör inverka på bedömningen av om personen befinner sig i en särskilt utsatt situation. En sådan tillämpning skulle innebära att ett utnyttjande av beroendeställningen kommer att prövas mot ett lägre krav för straffbarhet än enligt tredje punkten, vilket framstår som mindre väl förenligt med straffbestämmelsens struktur och ordalydelse.

Bedömningen i detta fall

5 Vi delar majoritetens uppfattning att målsäganden måste anses ha stått i en beroendeställning till T.J. (se p. 47 i majoritetens domskäl). Såsom majoriteten också kommit fram till visar utredningen emellertid inte att T.J. direkt eller indirekt förmått målsäganden att delta i de sexuella handlingarna eller att han på det sätt som krävs för straffansvar allvarligt har missbrukat hennes beroendeställning till honom. Det innebär att åtalet inte ska bifallas med stöd av 6 kap. 1 § första stycket 3 (se p. 49 i majoritetens domskäl).

6 När det sedan gäller bedömningen av om målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation anser vi liksom majoriteten att hon, trots sina funktionsnedsättningar, har möjlighet att själv bestämma om sexuell samvaro med andra (se p. 50 i majoritetens domskäl). Målsägandens funktionsnedsättningar utgör alltså inte en omständighet som är tillräcklig för att anse att hon, utan att något ytterligare förhållande tillkommer, kan anses befinna sig i en särskilt utsatt situation. Frågan blir då om det förelegat något sådant tillkommande förhållande när hon vistades på boendet.

7 Målsäganden har till följd av sina funktionsnedsättningar ett stort hjälpbehov. När hon var på boendet tillgodosågs hjälpbehovet huvudsakligen av T.J. Det innebär, som redan konstaterats, att målsäganden stod i en beroendeställning till honom. Detta förhållande utgör emellertid inte en sådan omständighet som kan läggas till grund för bedömningen av om målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation i den andra punktens mening. Förhållandet ska i stället prövas enligt 6 kap. 1 § första stycket 3 (se p. 4 och 5).

8 Såsom majoriteten framhåller har annat inte gjorts gällande än att den sexuella samvaron ägde rum inom ramen för en kärleksrelation (se p. 42 i majoritetens domskäl). Av utredningen framgår att målsäganden under den tid som T.J. arbetade på boendet utvecklade starka känslor för honom, vilket naturligen medförde en sårbarhet hos henne. Inte heller detta förhållande utgör emellertid en omständighet som enligt 6 kap. 1 § första stycket 2 kan läggas till grund för att målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation i straffbestämmelsens mening.

9 Vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet kan det inte anses visat att målsäganden när vart och ett av samlagen ägde rum befann sig i en sådan särskilt utsatt situation som avses i bestämmelsen. Åtalet ska därför ogillas.

10 Överröstade i frågan om ansvar är vi ense med majoriteten i övriga frågor i målet (jfr 29 kap. 2 och 4 §§ RB).

[1] Paragrafen hade en något annan lydelse före den 1 augusti 2022 bland annat såvitt avser begreppet samlag, se SFS 2018:618. Beträffande den ändrade straffskalan, se p. 30 och 31.