Disqovenas fordran (NJA 2025 s. 609)

Sökord Förmånsrätt · Företagsrekonstruktion · Förlikningsavtal · Superförmånsrätt

Förutsättningar för förmånsrätt för fordringar som grundar sig på avtal som en rekonstruktionsgäldenär träffat under en företagsrekonstruktion (jfr 10 § första stycket 5 förmånsrättslagen).

Disqovena AB hyrde en lokal av Hotel Management Sverige AB. Hyresavtalet sades upp av Hotel Management och Disqovena flyttade från lokalen. Disqovena krävde ersättning av Hotel Management enligt reglerna om indirekt besittningsskydd i jordabalken. Parterna träffade en förlikning som innebar att Hotel Management skulle betala ett visst belopp till Disqovena. Vid tidpunkten för förlikningsavtalet genomgick Hotel Management företagsrekonstruktion och rekonstruktören samtyckte till förlikningen. Såväl Hotel Management som Disqovena försattes därefter i konkurs.

Disqovenas konkursbo bevakade sin fordran om 6 770 146 kr enligt förlikningsavtalet i Hotel Managements konkurs och gjorde gällande förmånsrätt enligt 10 § första stycket 4 förmånsrättslagen (1970:979) i dess lydelse före den 1 augusti 2022. Konkursförvaltaren anmärkte mot bevakningen och hävdade att fordran inte var förenad med sådan förmånsrätt eftersom den grundade sig på det tidigare hyresavtalet, vilket ingåtts före rekonstruktionen.

Tingsrätten (rådmannen Jonas Härkönen) anförde i beslut den 15 januari 2024 följande.

Parterna är ense om att Disqovena har rätt att i konkursen bevaka kapitalbeloppet som sådant och att förlikningsavtalet slöts under pågående rekonstruktion med rekonstruktörens samtycke. Frågan är om fordran ska få bevakas med allmän förmånsrätt enligt 10 § fjärde punkten förmånsrättslagen, i dess lydelse före den 1 augusti 2022.

I 10 § fjärde punkten förmånsrättslagen, i dess lydelse före den 1 augusti 2022, stadgas att allmän förmånsrätt följer med fordran som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke har träffat under en företagsrekonstruktion.

I förarbetena till 10 § förmånsrättslagen anförs att det, för att en företagsrekonstruktion ska nå framgång, krävs att det finns förutsättningar att genomföra nödvändiga förändringar i företaget. Det måste då finnas förutsättningar för att nya avtal ska kunna träffas. Det kan bland annat behövas nya krediter och vissa ingångna avtal kan behöva omförhandlas. (Se prop. 1995/96:5 s. 131 ff.) I förarbetena diskuterades även vilka fordringar som skulle omfattas av förmånsrätten. För att undvika problem vid bedömningen av fordrans uppkomst blev regeringens slutsats att förmånsrätten i princip skulle gälla enbart fordringar som grundas på avtal som gäldenären träffat under rekonstruktionen. (Se prop. 1995/96:5 s. 132 ff.) I NJA 2014 s. 389 har HD, i enlighet med förarbetsuttalandena, konstaterat att förmånsrätt föreligger om fordran grundar sig på ett avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke har ingåtts under rekonstruktionen, oavsett när fordran tjänats in eller när den kan göras gällande.

Disqovenas fordran avser ett tidigare tvistigt skadestånd härrörande från ett hyresavtal mellan parterna som sedermera sagts upp. Genom förlikningsavtalet som träffades under Hotel Management Sverige AB:s rekonstruktion sattes Disqovenas fordran ned med anledning av en motfordran som Hotel Management framställt. Genom detta skulle parternas mellanhavanden med anledning av hyresavtalet anses slutligt reglerade.

Det är först genom förlikningsavtalet som Hotel Managements fordran slutligt har fastställts. Visserligen kan fordran i sig anses ha nära koppling till hyresavtalet i och med att parternas krav gentemot varandra grundar sig på det tidigare hyresförhållandet. Det var emellertid lagstiftarens avsikt att undvika problem vid bedömningen av fordrans uppkomst varför en lagteknisk lösning valdes där tidpunkten för avtalets träffande skulle vara avgörande vid bedömningen. (Se prop. 1995/96:5 s. 132 ff.) En stark koppling till parternas tidigare hyresavtal är därmed inte tillräckligt för att anse att fordran grundar sig på det avtalet. En sådan slutsats vinner vidare stöd av att det i förarbetena till 10 § förmånsrättslagen anges att syftet med förmånsrätten är, bland annat, att vissa ingångna avtal ska kunna omförhandlas och att det omförhandlade avtalet då omfattas av förmånsrätt. (Se prop. 1995/96:5 s. 132) Disqovenas fordran grundar sig därmed på förlikningsavtalet.

Det kan vidare konstateras att förlikningsavtalet ingicks under Hotel Managements företagsrekonstruktion med rekonstruktörens samtycke.

På grund av det sagda ska Disqovenas bevakningsrätt i Hotel Managements konkurs vara förenad med förmånsrätt i enlighet med 10 § fjärde punkten förmånsrättslagen, i dess lydelse före 1 augusti 2022.

Tingsrätten fastställer att den av Disqovena AB bevakade fordran ska vara förenad med allmän förmånsrätt i enlighet med 10 § fjärde punkten förmånsrättslagen (1970:979) i dess lydelse före den 1 augusti 2022.

Konkursförvaltaren i Hotel Management Sverige AB:s konkurs överklagade i Svea hovrätt och yrkade att tillstånd till målets prövning i hovrätten skulle meddelas.

Hovrätten (f.d. hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Anders Norin, referent, och tf. hovrättsassessorn Johannes Forssberg) anförde i beslut den 14 februari 2024 följande.

Hovrätten ger inte prövningstillstånd. Tingsrättens avgörande står därför fast.

Konkursförvaltaren i Hotel Management Sverige AB:s konkurs överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Disqovena AB:s konkursbo motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Med stöd av 54 kap. 12 a § RB beslutade HD att pröva frågan om Disqovenas konkursbos fordran omfattades av förmånsrätt enligt 10 § första stycket 4 förmånsrättslagen i dess lydelse före den 1 augusti 2022. I avvaktan på den prövningen förklarades frågan om meddelande av prövningstillstånd i hovrätten vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Erik Isoz, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–6 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s skäl.

Frågan i HD

Punkten 7 motsvarar i huvudsak punkten 5 i HD:s skäl.

Allmänt om den s.k. superförmånsrätten

Punkterna 8–10 motsvarar i huvudsak punkterna 6 och 7 i HD:s skäl.

Bedömningen av vilken förpliktelse fordran grundar sig på

Punkterna 11 och 12 motsvarar i huvudsak punkterna 8 och 9 i HD:s skäl.

13 I den juridiska litteraturen har dock hävdats att en fordran inte bör grundas på det nya avtal som träffas under rekonstruktionen, om de reella verkningarna av det nya avtalet motsvarar vad som gällde enligt befintliga förpliktelser. Det har anförts att förmånsrätten förutsätter att det nya avtalet medför att gäldenärens motpart i nämnvärd grad ådrar sig andra eller mera omfattande förpliktelser. (Se Mikael Möller, Insolvensrättsliga utlåtanden, 2016, s. 540 f.; jfr även Lars Eric Gustafsson och Hans Renman, Ackord, 2018, s. 113 i not 66.)

14 Ändamålen bakom regelverket vid företagsrekonstruktion ger stöd för att en fordran som har sitt ursprung i tidigare uppkomna förpliktelser och vars infriande vid den s.k. kritiska tidpunkten[1] vid företagsrekonstruktion var beroende av gäldenärens betalningsförmåga bör omfattas av förmånsrätt endast om det nya avtalet innebär nya ekonomiska risker för gäldenärens motpart.

15 Regelverket bygger på grundtanken att borgenärer vars fordringar har uppkommit före den kritiska tidpunkten i princip ska behandlas lika i den meningen att var och en av dem påverkas av rekonstruktionsgäldenärens bristande betalningsförmåga i förhållande till sin fordringsrisk vid den kritiska tidpunkten (likhetsprincipen). Om däremot gäldenären därefter tillgodogör sig en prestation som borgenären hade kunnat hålla inne, t.ex. en ny arbetsinsats, ska prestationen ersättas fullt ut av gäldenären. (”Rörvik Timber” NJA 2014 s. 537 p. 6 och ”Emmabodas resningsansökan” NJA 2023 s. 989 p. 19.)

16 Även syftet med regleringen i 10 § första stycket 5 förmånsrättslagen talar för att en fordran enligt ett nytt avtal inte bör omfattas av förmånsrätt, om det nya avtalet inte innebär någon ny ekonomisk risk för borgenären i förhållande till vad som redan gällde enligt tidigare förpliktelser (jfr p. 10).

17 Slutsatsen är att ett nytt avtal som träffas under rekonstruktionen med rekonstruktörens samtycke inte behöver innebära att en ny förpliktelse uppkommit som ersatt den tidigare. Innehållet i det nya avtalet bör vara avgörande för om detta avtal har medfört en sådan effekt. Utgångspunkten för bedömningen är alltså de materiella skillnader som inträtt genom det nya avtalet. (Jfr ”Nyombygg” NJA 2012 s. 441 p. 7, ”Det preskriberade medansvaret” NJA 2019 s. 941 p. 22 och ”Hökerums lånefordran” NJA 2024 s. 578 p. 25.)

18 Om ett nytt avtal enbart bekräftar en tidigare uppkommen förpliktelse, så som t.ex. kan vara fallet vid en förlikning, har någon ny förpliktelse inte uppkommit. Samma sak gäller om ett nytt avtal endast preciserar hur en befintlig förpliktelse ska regleras. En ändring som endast avser villkoren för betalning medför alltså normalt sett inte att en ny förpliktelse har uppkommit. (Jfr ”Nyombygg” p. 8 och ”Det preskriberade medansvaret” p. 23.)

19 Om det nya avtalet däremot innebär nya eller förändrade åtaganden för rekonstruktionsgäldenärens motpart, kan detta leda till att en ny förpliktelse har uppkommit. Det avgörande är hur väsentliga de materiella skillnaderna är, varvid det är av betydelse vilken ekonomisk riskökning de har inneburit. (Jfr ”Det preskriberade medansvaret” p. 24.)

Bedömningen i detta fall

20 Förlikningsavtalet utgör en slutlig reglering av det tidigare hyresförhållandet. Avtalet innebär endast ett ömsesidigt erkännande av befintliga förpliktelser och en precisering av hur dessa ska regleras. Det medför inte någon ny eller ökad ekonomisk risk för Disqovena, och vid tidpunkten för ansökan om företagsrekonstruktion var infriandet av Disqovenas fordran beroende av Hotel Managements betalningsförmåga. Någon ny förpliktelse har därför inte uppkommit till följd av förlikningen. Disqovenas konkursbos fordran grundas därmed inte på förlikningsavtalet.

21 Slutsatsen är att konkursboets fordran inte omfattas av den bevakade förmånsrätten. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska besvaras så.

22 Med hänsyn till hur frågan besvaras finns det skäl att meddela prövningstillstånd i hovrätten.

HD:s avgörande

Se HD:s beslut.

HD (justitieråden Anders Eka, Petter Asp, referent, Cecilia Renfors, Christine Lager och Margareta Brattström) meddelade den 3 juni 2025 följande beslut.

1 Disqovena hyrde en lokal av Hotel Management. Hyresavtalet sades upp av Hotel Management och Disqovena flyttade från lokalen. Disqovena gjorde gällande att bolaget hade rätt till ersättning av Hotel Management enligt reglerna om indirekt besittningsskydd i jordabalken. Hotel Management bestred betalningsskyldighet.

2 En förlikning träffades den 22 december 2020 som innebar att Hotel Management skulle betala ett visst belopp till Disqovena. Vid tidpunkten för förlikningsavtalet genomgick Hotel Management företagsrekonstruktion och rekonstruktören samtyckte till förlikningen. Såväl Hotel Management som Disqovena har därefter försatts i konkurs.

3 Disqovenas konkursbo bevakade sin fordran enligt förlikningsavtalet i Hotel Managements konkurs och gjorde gällande förmånsrätt enligt 10 § första stycket 4 förmånsrättslagen (1970:979) i dess lydelse före den 1 augusti 2022. Konkursförvaltaren anmärkte mot bevakningen och hävdade att fordran inte var förenad med sådan förmånsrätt eftersom den grundade sig på det tidigare hyresavtalet, vilket ingåtts före rekonstruktionen.

4 Tingsrätten ogillade konkursförvaltarens anmärkning och fastställde att fordran omfattas av sådan förmånsrätt. Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.

5 HD har med stöd av 54 kap. 12 a § RB beslutat att pröva frågan om Disqovenas konkursbos fordran omfattas av förmånsrätt enligt 10 § första stycket 4 förmånsrättslagen i dess lydelse före den 1 augusti 2022.[2] I avvaktan på den prövningen har frågan om meddelande av prövningstillstånd i hovrätten förklarats vilande.

6 Enligt 10 § första stycket 4 förmånsrättslagen i dess lydelse före den 1 augusti 2022 omfattas fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruktion av allmän förmånsrätt.

7 Syftet med bestämmelsen är att underlätta genomförandet av en företagsrekonstruktion. För att en sådan ska kunna lyckas måste det finnas förutsättningar för rekonstruktionsgäldenären att ingå nya avtal som behövs för att verksamheten ska kunna drivas vidare. Få skulle vara beredda att ta den risk som det innebär att ingå avtal med gäldenären, om fordringar som grundar sig på sådana avtal skulle vara oprioriterade vid en konkurs. Förmånsrätten i den aktuella bestämmelsen är således avsedd att underlätta rekonstruktionen genom att ge avtalsparter en säkerhet som kompenserar för de risker som de utsätter sig för genom att under rekonstruktionen ingå avtal med rekonstruktionsgäldenären. (Jfr prop. 1995/96:5 s. 131 f.)

8 För att en fordran ska omfattas av den nu aktuella förmånsrätten krävs det alltså att fordran grundas på avtal som träffas under rekonstruktionen. Syftet med att knyta förmånsrätten till avtal under rekonstruktionen har bland annat varit att undvika att det ska vara av avgörande betydelse när en viss fordran har uppkommit (se a. prop. s. 133 f.).

9 I förarbetena uttalas att förmånsrätten kan omfatta också fordringar som i viss mening har sitt ursprung i tiden före rekonstruktionen. Som exempel anges att rekonstruktören träffar ett nytt anställningsavtal med en tidigare anställd eller ett nytt avtal om leveranser med ett företag som tidigare har levererat till rekonstruktionsgäldenären. Även omförhandlade avtal kan enligt förarbetena omfattas av förmånsrätt enligt bestämmelsen. Det anges också att det avgörande är om det har träffats ett nytt avtal under rekonstruktionen. (Se a. prop. s. 132 och 227.)

10 Det som anges i förarbetena kan inte tas till intäkt för att en fordran alltid omfattas av förmånsrätten enbart av det skälet att den har en koppling till ett avtal som har träffats under rekonstruktionen. Också en sådan fordran kan ha sitt ursprung i tiden före rekonstruktionen. Det måste prövas om fordran inte bara kan kopplas till det nya avtalet utan även om den, på det sätt som förutsätts i bestämmelsen, har sin grund i avtalet.

11 Vid prövningen bör beaktas såväl ändamålet med regleringen (jfr p. 7) som de grundläggande principerna bakom det insolvensrättsliga regelverket. Dessa innebär bland annat att borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före den kritiska tidpunkten – som numera är tidpunkten för beslutet om företagsrekonstruktion – i regel ska behandlas lika i den meningen att var och en av dem ska påverkas av rekonstruktionsgäldenärens bristande betalningsförmåga i förhållande till sin fordringsrisk vid den kritiska tidpunkten (jfr exempelvis ”Rörvik Timber” NJA 2014 s. 537 p. 6 och ”Emmabodas resningsansökan” NJA 2023 s. 989 p. 19).

12 En fordran kan inte omfattas av förmånsrätten om inte det avtal som ingåtts under rekonstruktionen på något sätt medför att borgenären utsätter sig för en ny ekonomisk risk i förhållande till vad som gällde tidigare. Annorlunda uttryckt kan en fordran vars infriande redan vid den kritiska tidpunkten var beroende av gäldenärens betalningsförmåga inte omfattas av förmånsrätt enbart av det skälet att den har en koppling till ett avtal under rekonstruktionen.

13 Förlikningsavtalet utgör en överenskommelse som har sin bakgrund i det tidigare hyresförhållandet. Avtalet innebär att Hotel Management erkänner sig betalningsskyldigt på grund av uppsägningen av det tidigare hyresavtalet och det medför inte i något avseende en ny ekonomisk risk för Disqovena. Bolaget var redan vid den för företagsrekonstruktionen kritiska tidpunkten beroende av Hotel Managements betalningsförmåga för att få sin fordran betald.

14 Slutsatsen är att Disqovenas konkursbos fordran inte – i den mening som avses i 10 § första stycket 4 förmånsrättslagen i dess lydelse före den 1 augusti 2022 – grundar sig på förlikningsavtalet och den omfattas därför inte av den bevakade förmånsrätten. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska besvaras i enlighet med det sagda.

15 Med hänsyn till hur frågan besvaras finns det skäl att meddela prövningstillstånd i hovrätten.

HD förklarar att Disqovena AB:s konkursbos fordran enligt förlikningsavtalet den 22 december 2020 inte omfattas av förmånsrätt enligt 10 § första stycket 4 förmånsrättslagen (1970:979) i dess lydelse före den 1 augusti 2022.

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

[1] Ansökan om företagsrekonstruktion utgjorde den kritiska tidpunkten enligt den numera upphävda lagen om företagsrekonstruktion, SFS 1996:764 (jfr 3 kap. 3 §). Enligt den nuvarande lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion utgör beslutet om företagsrekonstruktion den kritiska tidpunkten (jfr 4 kap. 3 §).

[2] En likalydande reglering finns numera i 10 § första stycket 5 förmånsrättslagen. Att bestämmelsen har flyttats från en punkt till en annan saknar betydelse för de frågor som behandlas i avgörandet. Detsamma gäller övriga ändringar som 2022 gjordes i paragrafen.