Sprängstensskadorna (NJA 2025 s. 739)

Sökord Miljöskadestånd · Allmän förmögenhetsskada · Ren förmögenhetsskada · Sakskada · Sprängstensskada · Tredjemansskada

Skadestånd med anledning av sprängstensskador.

Wallhamn AB förde talan vid Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen mot C:s Bergssprängning AB och L:s Åkeri AB så som framgår av mark- och miljödomstolens dom.

Mark- och miljödomstolen (chefsrådmännen Christina Olsen Lundh och Patrick Baerselman) anförde följande i dom den 12 maj 2022.

Den 28 oktober 2020 genomförde C:s Bergssprängning AB (C.) en sprängning inom fastigheten Tjörn H 3:5 på H 11, Kållekärr.

Fastigheten ägs av C.L. och F.L. som anlitat L:s Åkeri AB (L.) för anläggande av en infart på fastigheten. L. anlitade C. som underentreprenör för att utföra arbete med planering, projektering och utförande av sprängningsarbeten. C. anlitade i sin tur underentreprenören Sprängarpojkarna AB. Sprängningen medförde att sprängsten landade inom Wallhamn AB:s (Wallhamn) verksamhetsområde och orsakade skador på 84 bilar som stod uppställda inom verksamhetsområdet. Bilarna var tillhöriga flera olika bilägare.

Wallhamn har yrkat

– att C. och L. ska förpliktigas att solidariskt till Wallhamn utge 431 034 kr samt

– ränta på kapitalbeloppet, från dag för delgivning av denna stämningsansökan till dess full betalning sker.

C. och L. har bestritt käromålet. Varken C. eller L. har kunnat vitsorda något kapitalbelopp som skäligt i och för sig.

C. och L. har vitsordat sättet att beräkna ränta.

Den 28 oktober 2020 genomfördes en sprängning inom fastigheten H 3:5 på adressen H 11, – – – Kållekärr.

Sprängningen medförde att sprängsten landade inom Wallhamns verksamhetsområde. Inom det drabbade området fanns vid tillfället 748 bilar uppställda som Wallhamn förvarade för sina kunders räkning.

Genom sprängningen har Wallhamn drabbats av omfattande ekonomisk skada i form av kostnader för intern skadeutredning och städning av parkeringsytor på uppställningsplatsen. Kostnaderna är adekvata följder av sprängningen.

Rätt till skadestånd föreligger enligt 32 kap. 4 § MB.

Den inträffade händelsen har inneburit en sakskada på Wallhamns fastighet i form av nedskräpning. Kostnaderna för städning av parkeringsytor utgör en adekvat följd av sakskadan på Wallhamns fastighet.

Wallhamn gör i första hand gällande att kostnader som är hänförliga till undersökning av bilarna är en adekvat följd av sakskadan på Wallhamns fastighet. Undersökning av lös egendom som förvaras på fastigheten är en adekvat åtgärd till följd av sprängningen.

För det fall rätten skulle finna att undersökningskostnaderna inte är en följd av sakskadan på Wallhamns fastighet, utan en följd av risken för skador på bilarna, gör Wallhamn i andra hand gällande att Wallhamn vid sprängningstillfället stod risken för skador på bilarna. Därmed är Wallhamn direkt skadelidande.

I tredje hand, för det fall rätten finner att undersökningskostnaderna är en s.k. tredjemansskada, dvs. en följd av sakskadorna på bilarna, gör Wallhamn gällande att kostnaderna ändå är ersättningsgilla, eftersom Wallhamn har haft en skyldighet att undersöka bilarna.

I fjärde hand, för det fall rätten skulle finna att Wallhamn saknar skyldighet att undersöka bilarna, anser Wallhamn att kostnaderna ändå är ersättningsgilla, eftersom Wallhamn i det fallet skulle ha rätt att kräva ersättning från bilägarna avseende kostnaderna. Enligt Svarandena skulle därmed bilägarna i sin tur ha rätt att kräva ersättning från Svarandena. Under alla omständigheter har Wallhamn rätt att kräva ersättning direkt från skadevållaren i stället för att kräva ersättning från bilägarna.

Adekvat kausalitet föreligger mellan utförd sprängning och yrkad ersättning först och främst eftersom skadan är en direkt och förutsebar konsekvens av den vårdslösa sprängningen.

Wallhamn har haft en avtalsmässig skyldighet alternativt en skyldighet till följd av förvaringsuppdraget eller en lagstadgad skyldighet att undersöka bilarna och dokumentera eventuella skador.

Därtill har Wallhamn ett presumtionsansvar för skador som inträffar när förvarad egendom är i Wallhamns försorg. Adekvat kausalitet föreligger även av dessa anledningar.

C. ansvarar enligt 32 kap. 7 § MB. L. ansvarar enligt 32 kap. 7 § MB. Ansvaret är strikt och förutsätter därmed inte vårdslöshet eller uppsåt från de skadevållandes sida, se 32 kap. 1 § MB. Svarandena svarar solidariskt för skadeståndet enligt 32 kap. 8 § MB.

För det fall domstolen skulle finna att underlag för internt uppburna kostnader inte utgör tillräckligt underlag för att visa den faktiska skadan åberopar Wallhamn tillämpning av bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § RB. Wallhamn har haft svårt att närmare specificera varje enskild del av kostnadsposterna. Under alla förhållanden utgör yrkat belopp skälig ersättning för den skada som Wallhamn drabbats av.

Kostnaden för undersökning av bilarna utgör en tredjemansskada. Kostnaden för undersökning av bilarna är en följd av skadorna på bilarna, inte en följd av skadan på fastigheten. Mot den bakgrunden utgör kostnaden för undersökning av bilarna en tredjemansskada som inte är ersättningsgill.

Kostnaderna för att undersöka kundernas bilar är inte en nödvändig följd av sakskadorna som drabbade bilägarna.

Kostnaderna för att undersöka kundernas bilar är inte en adekvat följd av sakskadorna som drabbade bilägarna.

Kostnaderna för städning av den egna fastigheten är inte styrkta.

Kostnaderna för administration och utredning av egen personal med anledning av ett skadefall är inte ersättningsgilla som skadestånd. Det handlar om egen personal som har arbetat på ordinarie arbetstid.

Ansvar för sprängningen enligt 32 kap. 7 § MB vitsordas.

Kostnaderna för att undersöka kundernas bilar är en icke ersättningsbar tredjemansskada. Det är bilägarna själva som borde ha undersökt sina bilar.

Kostnaderna för att undersöka kundernas bilar är inte en nödvändig följd av sakskadorna som drabbade bilägarna.

Kostnaderna för att undersöka kundernas bilar är inte en adekvat följd av sakskadorna som drabbade bilägarna.

Kostnaderna för städning av den egna fastigheten är inte styrkta.

Kostnaderna för administration och utredning av egen personal med anledning av ett skadefall är inte ersättningsgilla som skadestånd. Det handlar om egen personal som har arbetat på ordinarie arbetstid.

Wallhamn bedriver hamnverksamhet inom det aktuella området, bl.a. på fastigheten Tjörn V 3:11, innefattande uppställning av importerade bilar samt bilar som är under transit inom verksamhetsområdet. Wallhamn är den tredje största fordonshamnen i Sverige. Stora delar av hamnens ytor utgörs av uppställningsyta för bilar. Wallhamn är en integrerad del av en leveranskedja. Wallhamn förvarar tusentals bilar inom den drabbade fastigheten, på uppdrag av olika bilproducenter. Bilarna är helt nyproducerade med avsikten att säljas på den svenska marknaden. Bilarna som står uppställda ägs inte av Wallhamn, utan av Bolagets kunder. Bilar fraktas till Wallhamn från hela världen, inspekteras, granskas och är sedan redo för leverans.

En sprängning genomfördes på den intilliggande fastigheten H 3:5, den 28 oktober 2020. Sprängningen medförde att sprängsten landade inom Wallhamns verksamhetsområde, inom en yta som uppgår till 75 000 m2. Spridningen av sprängsten över området var stor. Inom det området befanns 748 stycken bilar uppställda vid sprängningstillfället.

Det är oerhört viktigt att bilarna är helt oskadda innan de transporteras vidare till diverse återförsäljare och slutkunder runt om i landet. Wallhamn är gentemot bilägarna skyldigt att hålla samtliga ytor helt rena från småsten och grus för att undvika stenskott på bilarna. Det gjorde att det var lätt att se vilket område som drabbats av sprängsten. Sprängsten hittades ända ut i kanten av området.

Hamnverksamheten medför ett redovisningsansvar gentemot Wallhamns kunder som innebär att Wallhamn har en skyldighet gentemot bilägarna att rapportera skador som uppkommer när bilarna är i Wallhamns vård. Vid en sådan händelse som nu inträffat – skada orsakad av tredjemans sprängningsarbete – har Wallhamn varit tvunget att inventera skadans omfattning avseende de bilar som Wallhamn förvarat. Skade­inventeringen har varit nödvändig för att kunna redovisa skadan för Bolagets kunder. Därmed har Wallhamn lidit en skada som Bolaget inte har fått ersatt på annat sätt.

Efter den inträffade händelsen påbörjades ett internt skadeutredningsarbete av Wallhamns egen personal, i syfte att kartlägga omfattningen av skadorna på de bilar som stod uppställda inom området där sprängsten landat. Typiska skador till följd av att sprängsten regnar ned på bilar är framför allt skador på lack och vindrutor. Sådana skador är i många fall ytterst små och kräver därför bra ljus och synhjälpmedel för att ens upptäckas. Skador på andra delar av bilen, såsom fälgar och underrede, kan emellertid inte heller uteslutas vid en händelse likt den inträffade. Dessa är ännu svårare att upptäcka, och för att kontrollera att bilens underrede inte har drabbats av skada är det nödvändigt att först hissa upp bilen.

Även de minsta skadorna måste upptäckas, dokumenteras och om möjligt åtgärdas. I annat fall kan bilarna inte längre säljas som nya. Därtill kan en liten spricka i underrede, på lacken eller vindruta utvecklas till en större skada vilket ytterligare förstärker vikten av en noggrann skadeutredning.

Ett omfattande städarbete genomfördes parallellt med utförandet av skadeutredning. Städningen har utförts av Wallhamns egen personal, delvis med användning av en sopmaskin och pågick under två dagar (28–29 oktober 2020). Det skedde med nödvändighet parallellt eftersom bilarna inte kunde flyttas över område med småsten på grund av risken för stenskott och då städning var tvunget att ske med stor försiktighet i närheten av uppställda bilar. Transport och undersökning av bilarna utgör skadebegränsande åtgärder. Om skadorna upptäckts hos återförsäljare eller slutkund hade tidskrävande reparationer av skador som med stor sannolikhet förvärrats i takt med deras ålder behövt vidtas. Alternativt hade tidskrävande och kostsamma transporter av nya, felfria ersättningsbilar krävts om skadorna vore av sådan omfattning att det inte vore ekonomiskt motiverat att reparera bilen i stället för att ersätta den med en ny bil. Rådande ledtider för nybilsleveranser var vid tiden för sprängningen (och är fortsatt) långa. Vidare hade den kedja av krav som uppstått, rent processekonomiskt, varit sämre för alla inblandade.

Utredningen genomfördes enligt följande.

(i) Successiv förflyttning av samtliga 748 bilar från parkeringen till verkstadshall för genomförande av skadeutredning. Genomförande av besiktning av samtliga bilars lackerade ytor samt glasrutor.

(ii) Sortering och förflyttning av skadade bilar, samt genomförande av grundligare skadebesiktning av de 86 stycken bilar som konstaterats vara skadade.

(iii) Dokumentation (text och foto) av identifierade skador samt upprättande av skaderapport.

(iv) Återförflyttning av bilarna till parkeringen (efter att området städats) samt genomförande av digital registrering av respektive bils p-plats.

Tidsåtgången var ca 0,8 h per bil. Timkostnaden för personalen var 660 kr. 0,8 multiplicerat med 660 multiplicerat med 748 (bilar) ger 394 944 (kr) vilket är det yrkade beloppet för undersökningskostnaden.

Wallhamns åtgärder för att transportera och undersöka bilarna utgör extraordinära åtgärder som aldrig hade behövt vidtas om inte sprängsten hade spridits över det drabbade området. Åtgärderna är varken rutinmässiga eller av ringa omfattning.

Wallhamns utförande av åtgärderna har varit det mest effektiva tillvägagångssättet av de alternativ som stod till buds omedelbart efter skadetillfället. Genom att Wallhamn utförde åtgärderna i egen regi har bilarna sluppit transporteras till olika undersökningsplatser utanför det område inom vilket de befann sig när sprängningen inträffade. Det finns få aktörer som har kapacitet nog att ta emot 748 bilar för undersökning på en och samma gång. Åtgärderna hade därför sannolikt utförts av ett flertal olika externa aktörer med högre undersökningskostnader som följd.

Även om det inte hör till vanligheterna att det uppstår ett omedelbart behov att undersöka 748 bilar samtidigt, besitter Wallhamn sådana resurser som har krävts för att vidta undersökningsåtgärder av motsvarande dignitet, i form av bl.a. rätt kompetens, utrymmen och verktyg för undersökning, samt skadehanteringssystem specifikt avsedda för bilar. På så vis har onödiga transportkostnader och högre undersökningskostnader kunnat undvikas genom att Wallhamn utförde åtgärderna. Externa aktörer får inte flytta bilar och att flytta bilarna var absolut nödvändigt för att kunna städa området. Den kostnadsökning som ett alternativt tillvägagångssätt skulle ha medfört hade i slutändan drabbat Svarandena. Wallhamns åtgärder är mot den bakgrunden skadebegränsande i förhållande till Svarandena, vilket beaktades i samband med att åtgärderna utfördes.

Efter genomförandet av den interna skadeutredningen har Wallhamn kontaktat samtliga ägarbolag av de bilar som skadats, som därefter beslutat hur respektive bilägarbolags bilar ska repareras. De 84 bilar som konstaterades skadade fördelas på respektive bilägare enligt nedan.

(i) Ford, 56 bilar.

(ii) Kia och Isuzu, 19 bilar.

(iii) Hyundai, 6 bilar.

(iv) Jeep och Fiat, 3 bilar.

Wallhamn har vid ett flertal tillfällen tillskrivit de skadevållande och sökt ersättning för sin skada. Inget av svarandebolagen hördes av eller tog någon form av kontakt med Wallhamn i samband med eller efter att sprängningen ägde rum.

Städningen har utförts av Wallhamns egen personal, delvis med användning av en sopmaskin, parallellt med att bilar förflyttades för undersökning.

Wallhamn har låtit inhämta en offert från [ett bolag] för att påvisa skäligheten i det yrkade beloppet avseende ersättning för städkost­nader. Som framgår av offerten hade städningsåtgärderna försvårats och fördyrats om bilarna stod kvar på sina respektive parkeringsplatser. Då hade städkostnaderna uppgått till 116 250 kronor. Således har Wallhamn, genom att utföra städningsåtgärderna parallellt med att bilarna förflyttades till platsen för undersökning, agerat i skadebegränsande syfte.

Vad gäller kostnadsförslaget för situationen då bilarna inte finns kvar på platsen (38 h x 1 000 kr = 11 000 kr) noteras att kostnader för att förflytta bilarna inte ingår.

Sådan förflyttning hade givetvis fördyrat offerten avsevärt.

Wallhamns yrkade belopp utgör under alla omständigheter skälig ersättning för de vidtagna åtgärderna.

Genom sprängningen spreds sten över Wallhamns fastighet. Att stenen spreds innebar en reell risk för att bilar som Wallhamn förvarade för kunders räkning skadats. Därigenom uppstod ett omedelbart behov av att undersöka den lösa egendomen som en följd av Wallhamns vårdplikt, affärsförhållande respektive avtal.

Det förelåg en skyldighet för Wallhamn att vidta undersökningsåtgärderna inom ramen för förvaringsuppdraget.

Skadan hänförlig till undersökningskostnader avseende bilarna är att betrakta som en skada som uppstått till följd av sakskadan på Wallhamns fastighet; alltså en följdskada till Wallhamns sakskada. När sprängningen inträffade uppstod ett konkret och direkt behov av att utreda skadeverkningarna av sprängningen. Behovet har uppstått för Wallhamn i egenskap av fastighetsägare till den fastighet som drabbats av sprängningen. Behovet innefattade dels åtgärder för att utreda eventuella skador på de bilar som stod uppställda i det drabbade området, dels att utreda huruvida fastigheten som sådan tagit skada av sprängstenen.

Vad gäller de uppställda bilarna förelåg vid tiden direkt efter sprängningen endast en misstanke om att diverse bilägare, tillika Wallhamns kunder, kunde ha drabbats av sakskador. Med hänsyn dels till sprängningens omfattning, dels till de ofta rent fysiskt små och svårupptäckta skadorna, har det – för att ens kunna konstatera en sakskada – varit helt nödvändigt med ett utredningsarbete av ifrågavarande slag.

Det kan samtidigt sägas att skadan i form av nedskräpning av Wallhamns fastighet kunde konstateras ganska omgående. Det ligger därför närmare till hands att betrakta skadan på Wallhamns fastighet som den primära sakskadan, och som den sakskada som har föranlett undersökningskostnaderna. Detta innebär att Wallhamn är direkt, eller omedelbart, skadelidande. Undersökningen är en följdskada till Wallhamns sakskada.

Att Wallhamn som fastighetsägare behöver undersöka huruvida egendom som förvaras på fastigheten också har tagit skada är en beräknelig följd av den vårdslösa sprängningen. Svarandena har varit medvetna om att Wallhamn förvarar ett stort antal bilar i anslutning till platsen där sprängningen vidtogs. Svarandena måste vidare ha varit väl införstådda med att tämligen omfattande undersökningar skulle bli nödvändiga till följd av den vårdslösa sprängningen. Med andra ord är kostnaden för att undersöka eventuella skadeverkningar knappast en kostnad som för Svarandenas del kan ha framstått som oväntad eller oförutsedd. Åtgärderna, och därmed kostnaderna, är i stället beräkneliga och typiska följder av det skadegörande beteendet.

Rätt till ersättning föreligger även om skadan är att betrakta som en följd av bilägarnas sakskador.

Även om skadan vore att betrakta som indirekt föreligger skäl att tillerkänna Wallhamn ersättning för sin skada. Avtalsförhållandet med bilägarna samt den vård-, omsorgs- och redovisningsplikt som gäller enligt allmänna rättsgrundsatser för uppdragstagare av ifrågavarande slag medför att Wallhamn har ett konkret och närliggande intresse i den skadade egendomen på obligationsrättslig grund.

Wallhamn hade en avtalsmässig skyldighet att vidta undersökningsåtgärderna. Wallhamns avtalsmässiga skyldigheter i förhållande till bilägarna bygger på långvariga affärsrelationer vars skriftliga avtal ofta är relativt kortfattade. Vad som utgör avtalsinnehåll i ett enskilt fall går således inte alltid att urskilja enbart utifrån klausuler i de skriftliga avtalen. Ansvaret att undersöka bilarna följde därtill redan av uppdragets natur.

Bilägarnas uppfattning var och är att det åligger Wallhamn att utreda skadeverkningarna. Parterna var till synes rörande överens om att det ingick i Wallhamns uppdrag att utreda och dokumentera skadeverkningarna. Wallhamn var alltså gentemot bilägarna skyldigt att undersöka bilarna utan särskild ersättning. Det parterna diskuterade vid tillfället var om Wallhamn var ersättningsskyldig för själva skadorna. Vidare är en skyldighet som kan utläsas av dispositiv rätt för liknande uppdragsförhållanden – exempelvis vårdplikten – även den att betrakta som avtalsmässig. Kommissionslagen är analogivis tillämplig och föreskriver bland annat en skyldighet att vårda egendom väl. Också av handelsbalken följer att den som förvarar gods för annans räkning är skyldig att vårda den som sin egen.

Förvaringsuppdraget innebär inte att Wallhamn uteslutande har ett presumtionsansvar för skador på bilarna. Uppdraget medför även andra former av ansvar, så som vårdansvar, redovisningsansvar, informationsplikt och lojalitetsplikt.

Vad gäller presumtionsansvaret får emellertid följande framföras.

Om Wallhamn inte hade vidtagit undersökningsåtgärderna hade det blivit svårt, för att inte säga omöjligt, för Wallhamn att bevisa att skada uppstått till följd av sprängningen och inte till följd av någon annan omständighet som skulle kunna bero på försummelse på Wallhamns sida. Om en skada hade förblivit odokumenterad och sedermera upptäckt exempelvis vid en PDI[1] så hade Wallhamn saknat bevisning som vore nödvändig för att göra sannolikt att skadan berodde på sprängningen. Genom att besiktiga och dokumentera eventuella skador på bilarna direkt efter sprängningen har dessa bevissvårigheter kunnat undvikas. Undersökningsåtgärderna har vidare varit nödvändiga för att ens veta vilka skador som Wallhamn har haft att bevisa sin oskuld i förhållande till; skadorna är i många fall små och svåra att upptäcka.

För det fall domstolen skulle komma fram till att det föreligger ett presumtionsansvar är yrkat skadestånd för undersökningskostnader ersättningsgillt även på den grunden att Wallhamn varit tvunget att undersöka bilarna i syfte att bevisa sin oskuld i förhållande till presumtionsansvaret.

Vid tidpunkten för sprängningen var det Wallhamn som på grund av förvaringsuppdraget stod risken för skada på bilarna. Därmed är Wallhamn direkt skadelidande även i förhållande till en sakskada bestående i en risk för att bilarna skadas. Det fanns en reell risk för att Wallhamn skulle hållas ansvarigt för skadan. Det var nödvändigt för Wallhamn att undersöka och dokumentera skador för att kunna freda sig mot skadeståndsanspråk.

Anledningen till att inga skadeståndsanspråk har riktats mot Wallhamn på grund av sprängningarna är att Wallhamn agerade proaktivt och i enlighet med de skyldigheter som åvilar Wallhamn till följd av förvaringsuppdraget. Om det inte vore för att Wallhamn undersökte bilarna och dokumenterade skador i syfte att koppla dessa till den vårdslösa sprängningen hade Wallhamn fortsatt stått risken för eventuella skador. Wallhamn stod gentemot bilägarna risken för skadorna vid tillfället för sprängningen.

Även om någon skyldighet för Wallhamn, genom avtal eller genom allmänna rättsgrundsatser, att utföra åtgärderna för uppdragsavtal inte skulle föreligga, finns skäl att tillerkänna Wallhamn ersättning. Om Wallhamn hade riktat ett ersättningskrav mot sina kunder, dvs. de skade­lidande bilägarna, så hade givetvis kunderna i sin tur – med framgång – krävt Svarandena på motsvarande belopp. Wallhamn värnar om de långvariga relationer man har med sina kunder. Wallhamn har i denna situation rätt att i stället kräva ersättning direkt från Svarandena i egenskap av skadevållare.

Wallhamns kostnader fördelas enligt följande.

1 394 944 kr avseende skadeutredning. Kostnaderna innefattar förflyttning och intern skadeundersökning av de 748 bilar som stod uppställda på parkeringsytor dit sprängningstenen spreds. En genomsnittlig tidsåtgång per undersökt bil, innefattande transport och dokumentation, uppgår till 0,8 timmar à 660 kr.

2 36 090 kr avseende kostnader för städning av det område där sprängsten landat.

Det ska härtill noteras att de insatser som krävdes av Wallhamn till följd av sprängningen kunde ha skapat nytta för bolaget på annat håll i dess verksamhet. Den operation som påkallades av sprängningen har utgjort ett intrång i Wallhamns verksamhet som i sin tur har medfört inkomstförluster för Wallhamn. Wallhamns krav uppgår dock endast till de faktiska kostnader som Wallhamn har haft till följd av Svarandenas agerande, och därmed inte till kostnader hänförliga till inkomstförlust och stillestånd som i och för sig har orsakats av sprängningen.

Kostnaden för att städa är en direkt följd av sprängningen. Om ens möjligt hade det blivit betydligt dyrare att anlita extern aktör.

Wallhamns yrkade belopp utgör under alla omständigheter skälig ersättning för de vidtagna åtgärderna.

Det är ostridigt att C. har strikt ansvar. C. har betalt skadestånd till fordonsägarna. Wallhamn har inte rätt till skadestånd. Den ekonomiska förlusten till följd av sakskada gäller endast den som är direkt drabbad. Kostnaden för att undersöka skadade bilar som tillhör andra (det vill säga dem som är drabbade) är en tredjemansskada.

Tredjemansskada är som huvudregel inte ersättningsgill i svensk rätt. Undantag finns när tredje man har en relation till den skadade egendomen som liknar äganderätt, t.ex. en nyttjanderätt. Wallhamns kostnader för att undersöka kundernas bilar är inte en nödvändig följd av sakskadorna som drabbade bilägarna.

Wallhamn har inte varit skyldigt att undersöka bilarna för att bolaget hade ett redovisningsansvar för bilarna. Det är ostridigt att bilarna fanns i Wallhamns besittning men det finns ingen allmän princip om att den som har hand om andras bilar har ett redovisningsansvar för bilarna i den meningen att den som har hand om bilarna måste bekosta undersökningar av skador på bilarna. Finns det inget särskilt avtalat har den som har hand om annans egendom när egendomen skadas ett presumtionsansvar. Presumtionsansvar innebär ett ansvar med omvänd bevisbörda.

Presumtionsansvar kan man till skillnad från redovisningsansvar exculpera sig från. Och skulle bilägarna ha krävt skadestånd av Wallhamn p.g.a. presumtionsansvar för kostnader med anledning av skador på bilarna hade Wallhamn kunnat exculpera sig.

Wallhamn har inte någon skuld i att bilarna fick sakskador. Därför var inte Wallhamn skyldigt att undersöka bilarna och kostnaden för att undersöka bilarna är därmed inte en kostnad som med nödvändighet uppkommit för Wallhamn som en följd av sakskadorna på bilarna. Wallhamn har inte skadat bilarna och heller inte mottagit något krav till följd av skada.

Wallhamn står inte någon risk för bilarna. Huvudregeln enligt svensk rätt är att den som äger bilen står risken. Ett undantag här är t.ex. köprättsliga regler om riskens övergång. Det finns inte någon regel som säger att Wallhamn står risken och därmed riskerar skadeståndsskyldighet gentemot bilägarna. Undersökningen är inte en adekvat följd. Om Wallhamn har åtagit sig att undersöka bilarna utan ersättning så är det en så långsökt följd att det inte är en adekvat följd av sprängningsarbetet.

Skadestånd för kostnad till följd av sakskada omfattar bara kostnad som med nödvändighet uppkommit till följd av sakskadan för den som kräver skadestånd för kostnaden. Det är givetvis också bara kostnad som med nödvändighet uppkommit till följd av en sakskada som är en adekvat följd av sakskadan.

Om Wallhamn avtalat med bilägarna om att Wallhamn ska undersöka skadorna utan kostnad för bilägarna, är detta ett åtagande av Wallhamn som sträcker sig utöver vad Wallhamn enligt gällande rätt skulle vara skyldigt till.

Har Wallhamn åtagit sig ett så långtgående ansvar mot bilägarna är kostnaderna för att infria det åtagandet en så långsökt följd av skadorna på bilarna att kostnaderna inte kan anses vara en adekvat följd av skadorna på bilarna.

Wallhamn har inte åberopat någon bevisning för att styrka sin kostnad utan bara påstått att undersökningen av bilarna tagit 0,8 timmar (48 minuter) per bil till en kostnad på 660 kr per timme och att städningen av den egna fastigheten kostat 36 090 kr.

Kostnader för att städa en egen fastighet är förvisso inte en tredjemansskada men Wallhamn har inte redovisat några merkostnader för att bedriva verksamheten, ingen övertid etc. Allt arbete har utförts av ordinarie personal under ordinarie arbetstid vilket innebär att det inte föreligger någon ersättningsgill skada.

Wallhamns påstådda kostnader är inte styrkta med något underlag. Bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § RB är tillämplig när full bevisning inte kan uppnås. I det här fallet saknas bevisning trots att Wallhamn kunnat prestera full bevisning för kostnader – om de haft några.

L. ansluter sig till vad C. anfört och lägger för egen del till följande.

L. vitsordar att ungefär hälften av ett område om 81 000 m2 drab­bats av skada. Vad gäller själva nedskräpningen vitsordas att det utgör en sakskada för Wallhamn. Emellertid saknas underlag som styrker kostnaderna för såväl undersökning som städning.

Om domstolen finner att 35 kap. 5 § RB ska tillämpas ska det framhållas att bestämmelsen inte innebär att part är befriad från att förete den bevisning som skäligen kan krävas. Wallhamn har redovisat en schabloniserad tid per bil som ger 600 timmars arbete vilket motsvarar 15 veckors heltid för en person. Det saknas uppgifter om hur många personer som var involverade liksom om hur mycket tid varje person lagt ned.

Det är i och för sig ostridigt att C. och L. enligt 32 kap. MB ansvarar för skada som sprängningen orsakat. Det är också ostridigt att sprängningen orsakade skada på vissa av de bilar som stod på Wallhamns fastighet när sprängningen skedde och att Wallhamn inte ägde dessa bilar. Frågorna i denna del av målet är om Wallhamn har rätt till ersättning för kostnader för undersökning av bilar som stod på fastigheten när sprängningen skedde samt om Wallhamn har visat att kostnaderna uppgått till yrkat belopp.

Vidare är det ostridigt att sprängningen orsakade skada på Wallhamns fastighet i form av att sprängsten och grus skräpade ned fastigheten och att denna skada är en sakskada som drabbat Wallhamn. Frågorna i denna del av målet är om Wallhamns kostnader för att åtgärda skadan är ersättningsgilla samt om Wallhamn har visat att kostnaderna uppgått till yrkat belopp.

Wallhamns yrkande i denna del avser ersättning för kostnader för att utreda om bilar som stod på Wallhamns fastighet när sprängningen skedde hade skadats av sprängningen. Wallhamn ägde inte de bilar som omfattas av yrkandet. Wallhamn har inte drabbats av sak- eller person­skada till följd av skador på bilarna. Skadan som Wallhamn yrkar ersättning för är en allmän förmögenhetsskada. Det sagda innebär att skadan som Wallhamn yrkar ersättning för – oavsett att vissa av de undersökta bilarna inte skadades vid sprängningen – rättsligt sett är en sådan förmögenhetsförlust som konstituerar en tredjemansskada, dvs. en förmögenhetsförlust för tredje man till följd av att person- eller sakskada direkt/primärt drabbat någon annan.

Huvudregeln i svensk rätt är att den som har vållat en person- eller sakskada inte är skyldig att ersätta den förmögenhetsförlust som tredje man kan lida till följd av skadan (tredjemansskada), utan bara de för­­luster som drabbar den person som har lidit den primära person- eller egendomsskadan. När den primära skadan är, såsom är fallet här, en sakskada har undantag från huvudregeln i viss utsträckning gjorts för innehavare av begränsade sakrätter till egendom som skadas. Wallhamn har emellertid inte ens påstått att Wallhamn haft någon sådan rätt i de undersökta bilarna. När det gäller undantag i övrigt, dvs. för intressen som inte har sakrättsligt skydd, råder stor osäkerhet. De rättsfall som finns handlar om skadeståndsskyldighet på grund av brott på elektriska kablar (NJA 1966 s. 210, NJA 1972 s. 598 och NJA 1988 s. 62), och de slutsatser som kan dras av dem är begränsade. Sammanfattningsvis skulle kunna sägas att intressen hos tredje man som inte är sakrättsligt skyddade ersätts endast i rena undantagsfall. (Om det hittills sagda, se exempelvis Jan Hellner och Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt [version 11, JUNO], avsnitt 21.3 samt NJA 2009 s. 16 och domskälen i NJA 2004 s. 609).

Mark- och miljödomstolen anser inte att det som Wallhamn fört fram om att Wallhamn haft skyldigheter att undersöka och dokumentera eventuella skador på bilarna på grund av avtal, till följd av lag på grund av förvaringsuppdraget (vårdplikt) samt presumtionsansvar utgör ett sådant undantagsfall från huvudregeln att tredjemansskador inte är ersättningsgilla. Inte heller anser domstolen att det som Wallhamn fört fram om att Wallhamn ändå har rätt till ersättning för undersökningskostnaderna direkt från C. och L. eftersom Wallhamn skulle ha rätt att kräva ersättning för kostnaderna från bilägarna, kan leda till att C. och L. blir ersättningsskyldiga gentemot Wallhamn.

För tydlighets skull bör sägas att mark- och miljödomstolens rättsliga kvalificering av de faktiska omständigheterna i målet till en tredjemansskada också indirekt innebär att domstolen prövat Wallhamns första- och andrahandsgrunder och kommit fram till att grunderna inte kan leda till rättslig framgång i målet.

Wallhamns talan i denna del ska alltså lämnas utan bifall. Vid denna utgång saknas det anledning för mark- och miljödomstolen att gå vidare och pröva om Wallhamn har visat påstådd kostnad.

En förutsättning för Wallhamns talan i denna del är att Wallhamn har visat att kostnaderna uppgår till yrkat belopp. Wallhamn har i denna fråga gjort gällande att mark- och miljödomstolen ska tillämpa bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § RB eftersom Wallhamn haft svårt att specificera varje enskild del av kostnadsposterna. Wallhamn har inte närmare presenterat i vad dessa svårigheter bestått.

Enligt 35 kap. 5 § RB får rätten, om det är fråga om en inträffad skada och full bevisning inte alls eller endast med svårighet kan föras, uppskatta skadan till skäligt belopp. En sådan uppskattning får också göras om bevisningen kan antas medföra kostnader och olägenheter som inte står i rimligt förhållande till skadans storlek och det yrkade skadeståndet avser ett mindre belopp.

Bestämmelsen är inte avsedd att innebära att den som yrkar skadestånd befrias från skyldigheten att förebringa den utredning som skäligen kan åstadkommas. Med ”mindre belopp” avses belopp upp till cirka ett halvt basbelopp. (Se NJA 2005 s. 180.)

Den enda utredning som Wallhamn har presenterat i frågan hur Wallhamn har beräknat skadan om 36 090 kr är T.W:s allmänt hållna uppgift – – – att det rört sig om arbete två dygn och arbete till en timkostnad om 660 kr. Även bortsett från den osäkerhet som ligger i att uppgiften avsett både utredningskostnaderna och städkostnaderna kan Wallhamn vid sådant förhållande inte anses ha presenterat den utredning som Wallhamn skäligen kunnat ha åstadkommit. Mark- och miljödomstolen kommer därför fram till att bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § RB inte är tillämplig samt – i förlängningen av detta – att Wallhamn inte har visat påstådd kostnad. Wallhamns talan i denna del ska därför lämnas utan bifall. Vid denna utgång saknas det anledning för mark- och miljödomstolen att pröva om kostnaderna är ersättningsgilla.

1 Mark- och miljödomstolen lämnar Wallhamn AB:s talan utan bifall.

Wallhamn AB överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att domstolen skulle bifalla bolagets yrkanden vid mark- och miljödomstolen.

C. Consulting AB (tidigare firma C:s Bergssprängning AB) och L:s Åkeri AB motsatte sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Parterna åberopade samma omständigheter och utvecklade sin talan på i huvudsak samma sätt som vid mark- och miljödomstolen.

Parterna åberopade samma bevisning som vid mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljööverdomstolen(hovrättsråden Karin Wistrand, Johan Svensson,Åsa Hanna och Henrik Jonsson, referent) anförde följande i dom den 15 januari 2024.

Wallhamn bedriver hamnverksamhet bland annat på fastigheten V 3:11 i Tjörns kommun. Verksamheten går i huvudsak ut på att ta emot fartyg som fraktar nyproducerade personbilar, ansvara för att bilarna lossas från fartygen och att tillfälligt förvara dem på de asfalterade uppställningsytor som finns inom verksamhetsområdet samt anordna att bilarna kan transporteras vidare till beställarna. Antalet bilar som tas emot och som står uppställda är omfattande och verksamheten pågår fortlöpande som en del av en global leveranskedja för nyproducerade bilar. Syftet är att bilarna ska säljas på den svenska marknaden. Bilarna ägs inte av Wallhamn.

Under oktober månad 2020 utförde L. anläggningsarbeten på grannfastigheten H 3:5 och för sprängarbeten anlitades C. Till följd av en sprängning den 28 oktober har sprängsten kastats över till Wallhamns verksamhetsområde. Efter att anställda hos Wallhamn sökt av området samma dag konstaterades att sprängsten slagit ned över en yta där sammanlagt 748 bilar stod uppställda. Wallhamns personal har undersökt samtliga uppställda bilar och konstaterat att 84 av dem skadats av sprängstenen. Wallhamn har dokumenterat skadorna och underrättat bilägarna. Wallhamn har vidare städat området. Det är ostridigt att ägarna till de 84 bilar som träffats av sprängsten drabbats av sakskada till följd av sprängningen.

Wallhamn har åberopat att sprängningen har orsakat skada i bolagets verksamhet i form av dels kostnader som uppkommit genom att bolaget behövde undersöka samtliga uppställda bilar, dokumentera eventuella skador och rapportera till bilägarna, dels kostnader för städning av verksamhetsområdet. L. och C. har mot detta sammanfattningsvis invänt att de skador som Wallhamns lidit är icke ersättningsgilla tredjemansskador eftersom de är att betrakta som en följd av skadorna på bilarna, vilka inte ägdes av Wallhamn.

Skadestånd enligt 32 kap. MB betalas för personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning. En ren förmögenhetsskada som inte orsakats genom brott ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse. Ersättningsskyldigheten omfattar bland annat skador som uppkommer genom markföroreningar, buller, skakning eller annan liknande störning, liksom genom sprängsten om skadan orsakas av ett sprängningsarbete. (Se 32 kap. 1, 3 och 4 §§ MB.)

Till ren förmögenhetsskada räknas inte indirekta skador som är en följd av att någon annan har lidit en skada. Detta som en konsekvens av den allmänna principen att s.k. tredjemansskador inte ersätts. (Jämför t.ex. prop. 1972:5 s. 158 och s. 159.)

Frågan är således om Wallhamn har lidit skada som en direkt följd av sprängningen, eller om det – som L. och C. har anfört – endast är fråga om indirekt skada som en följd av att bilägarna lidit sakskada.

När det gäller Wallhamns verksamhet framgår av de avtalsklausuler som Wallhamn har åberopat att bolaget ansvarar för de bilar som bolaget tar emot till dess att bilarna har lämnat verksamhetsområdet. Där anges vidare att om en bil som är i Wallhamns vård skadas så ska detta dokumenteras och rapporteras till den som äger bilen. Att klausulerna har denna innebörd har bekräftats av Wallhamns vd T.W. Han har också förklarat att bolaget med hänsyn till det kontinuerliga inflödet av bilar behövde vidta åtgärderna med stor skyndsamhet och att bolaget måste hålla uppställningsytorna fria från föremål som kan ge upphov till t.ex. lack- eller glasskador. Samtliga parter är därtill överens om att Wallhamn har ett presumtionsansvar för bilarna, dvs. bolaget är ersättningsskyldigt för en skada på en bil om bolaget inte kan visa att det inte varit försumligt. C. och L. har inte lagt fram någon utredning eller pekat på några konkreta förhållanden som ger anledning att ifrågasätta de uppgifter om Wallhamns verksamhet som T.W. har lämnat och som i övrigt får stöd av de handlingar som Wallhamn har åberopat.

Till grund för den fortsatta bedömningen lägger därmed Mark- och miljööverdomstolen att Wallhamns verksamhet innebär att bolaget hade ansvaret för de bilar som vid tiden för sprängningen var i bolagets vård. Det är fråga om ansvar för nyproducerade bilar och något alternativ till att undersöka de 748 uppställda bilarna, som kunde ha träffats av sprängsten, samt dokumentera faktiska skador på dem kan inte anses ha förelegat. Att uppställningsytorna måste hållas fria från sten och grus och därmed måste städas om sprängsten sprids på dem är också tydligt. L. och C. har för övrigt inte preciserat i vilket avseende Wallhamn skulle kunnat agera annorlunda i den uppkomna situationen. Att skador måste utredas och dokumenteras liksom uppställningsytor städas är alltså en klart påräknelig följd av att sprängsten sprids över ett område där sådan verksamhet som Wallhamns bedrivs. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar därmed att Wallhamn, i sin verksamhet, har lidit direkt skada till följd av sprängningen. Sprängsten har spritts över Wallhamns uppställningsområde i en sådan omfattning att det krävts noggrann städning för att kunna använda området i verksamheten. I den delen är det fråga om en sakskada (se NJA 2004 s. 566). Kostnader för att undersöka och dokumentera skador på de uppställda bilarna är att betrakta som en ren förmögenhetsskada. Eftersom skadan inte kan anses obetydlig är den ersättningsgill.

Genom främst förhöret med T.W. och offerten från Myggenäs Gård AB får Wallhamn anses ha visat storleken på skadorna och att det varit mest kostnadseffektivt och ändamålsenligt att bolaget använt sin egen personal för utredningsåtgärderna och städningen.

Mark- och miljödomstolens dom ska mot denna bakgrund ändras i huvudsaken och Wallhamns yrkanden bifallas. Wallhamn har yrkat ränta från dag för delgivning av stämningsansökan. C. delgavs stämningsansökan den 24 maj 2021 och L. den 1 juni 2021. Ränta ska enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning således betalas från den 1 juni 2021.

1 Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på följande sätt.

a) Mark- och miljööverdomstolen ändrar punkten 1 i domslutet och förpliktar C. Consulting AB och L:s Åkeri AB att solidariskt till Wallhamn AB betala 431 034 kr och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 1 juni 2021 till dess betalning sker.

b) – – –

C. Consulting AB och L:s Åkeri AB överklagade. De yrkade att HD skulle ändra Mark- och miljööverdomstolens dom och fastställa mark- och miljödomstolens dom.

Wallhamn AB motsatte sig ändring.

Med utgångspunkt i Mark- och miljööverdomstolens bedömning av storleken på Wallhamns kostnader för utredningsåtgärder och städning, meddelade HD prövningstillstånd i fråga om C:s och L:s skadeståndsansvar enligt 32 kap. 4 § MB för sprängstensskador.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Lina Zettergren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1 I oktober 2020 utförde L. anläggningsarbeten på bolagets fastighet på Tjörn och anlitade C. för utförande av ett sprängarbete. Sprängningen resulterade i att sprängsten och grus kastades in över grannfastigheten där Wallhamn bedriver verksamhet.

2 Wallhamn bedriver där en större fordonshamn med ansvar för lossning och lastning, förvaring, servicetjänster och anordnande av vidaretransport för ett stort antal nyproducerade personbilar och andra fordon. Fordonen ägs i sin tur av andra, i huvudsak återförsäljare och generalagenter, med vilka Wallhamn har avtal. På det drabbade verksamhetsområdet stod vid tiden för sprängarbetet 748 bilar uppställda under bar himmel. Efter sprängningen undersökte Wallhamns personal bilarna och dokumenterade skador i olika grad på 84 av dessa. Bilägarna underrättades och verksamhetsområdet städades.

3 Wallhamn väckte talan om skadestånd enligt 32 kap. 1 § och 4 § MB mot C. och L. för ersättning av kostnaderna för skadeutredning och städning. Det är ostridigt mellan parterna att ägarna till de skadade bilarna drabbats av sakskada och att C. och L. har betalat dem ersättning. Vidare är det ostridigt att Wallhamns kostnader för städning av verksamhetsområdet utgör en sakskada.

4 Mark- och miljödomstolen lämnade Wallhamns talan utan bifall. Domstolen bedömde att kostnaderna för skadeutredning utgjorde en förmögenhetsskada och en tredjemansskada som inte är ersättningsgill. Inga av de undantag som gjorts i rättstillämpningen för skador där tredje man haft begränsade sakrätter till, eller på annat sätt haft ett närliggande intresse i den skadade egendomen, bedömdes aktuella. Wallhamns förvaringsuppdrag och en eventuell regressrätt utgjorde inte ett sådant undantagsfall. Vad avser städkostnaderna bedömde domstolen att Wallhamn inte uppfyllt beviskravet avseende yrkad kostnad.

5 Mark- och miljööverdomstolen har ändrat mark- och miljödomstolens dom och bifallit Wallhamns talan. Enligt domstolen är frågan i målet om Wallhamn har lidit en skada som en direkt följd av sprängningen eller om det är fråga om en indirekt skada till följd av att bilägarna har lidit sakskada.

6 Mark- och miljööverdomstolen har funnit att Wallhamn, i enlighet med avtalen med bilägarna, ansvarade för bilarna under förvaringstiden. Avtalen innefattade en skyldighet att dokumentera eventuella skador och rapportera till bilägarna inom ramen för ett presumtionsansvar. Det innebar även en ersättningsskyldighet för uppkomna skador om Wallhamn inte visade att bolaget inte hade varit försumligt. På grund av detta har domstolen funnit att Wallhamn lidit en direkt skada till följd av sprängningen. Att skador måste utredas och dokumenteras liksom uppställningsytor städas har bedömts vara en klart påräknelig följd av att sprängsten sprids över ett område där sådan verksamhet som Wallhamns bedrivs. Städkostnaderna har bedömts utgöra en sakskada. Storleken på beloppen av skadorna har ansetts visat.

Frågan i målet

7 Frågan för HD:s prövning är om kostnader för Wallhamn att undersöka samtliga bilar, dokumentera skador och rapportera till bilägarna respektive kostnader för städning av verksamhetsområdet, är ersättningsgilla. Det är ostridigt i målet att C. och L. har haft strikt ansvar för sprängningen och är solidariskt betalningsansvariga för ett eventuellt skadestånd.

8 HD har, med utgångspunkt i Mark- och miljööverdomstolens bedömning av storleken på Wallhamns kostnader för utredningsåtgärder och städning, meddelat prövningstillstånd i fråga om C:s och L:s skadeståndsansvar enligt 32 kap. 4 § MB för sprängstensskador.

Sprängstensskador 32 kap. 4 § MB

9 I 32 kap. 4 § MB regleras skadeståndsskyldighet för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål orsakade av sprängningsarbete eller av annan verksamhet som medför särskild fara för explosion. Bestämmelsen är en särreglering i relation till andra miljöskador eller liknande störningar (jfr 32 kap. 3 § och se prop. 1985/86:83 s. 48 samt ”Borrningen i Kumla” NJA 2022 s. 303 p. 7–9). Störningar i form av sprängningar torde heller sällan eller aldrig betraktas som orts- eller allmänvanliga (1 § tredje stycket, se o. a. prop. s. 41 och NJA 1992 s. 896 samt NJA 1999 s. 385).

10 En huvudtanke bakom den miljörättsliga regleringen är att den som orsakar skador i miljön ska svara för dem, enligt principen att förorenaren ska betala (se 2 kap. 8 § MB och artikel 191.2 i EUF-fördraget, principen har bland annat uttryckts i EU-domstolens avgöranden C-293/97 Standley m.fl., EU:C:1999:215, och C-188/07 Commune de Mesquer, EU:C:2008:359). Vidare är de allmänna hänsynregler som framgår av 2 kap. MB av vikt vid tillämpning av de miljörättsliga skadeståndsbestämmelserna, såsom försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 §.

11 Med hänsyn till detta och på grund av den farlighet explosioner typiskt sett innebär, är det miljörättsliga skadeståndsansvaret för sprängarbeten strikt. Det krävs inte att den som orsakat skada har agerat uppsåtligen eller varit vårdslös. Såväl fastighetsägare som verksamhetsutövare omfattas av ansvaret och kan bli solidariskt betalningsansvariga för skadestånd. Syftet är bland annat att det bidrar till att den som bedriver miljöfarlig verksamhet ska välja att vidta skadeförebyggande åtgärder. Därtill är sprängarbeten omgärdade av säkerhetsföreskrifter. (Se 32 kap. 1 §, 4 §, 6–8 §§ jämte 2 kap. 3 § och prop. 1985/86:83 s. 48 f. och 56 f.)

12 Skadestånd enligt miljöbalken ska betalas för personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning (se 32 kap. 1 §). Ren förmögenhetsskada, som inte orsakats av brott, ersätts under förutsättning att den är av någon betydelse. Det avser inte rent bagatellartade ekonomiska skador och en skada av någon betydelse ska ersättas i sin helhet. (Jfr 32 kap. 1 § MB och 1 kap. 2 § skadeståndslagen. Se prop. 1985/86:83 s. 40.)

13 Enligt skadeståndsrättsliga principer utgör inte indirekta skador som är en följd av att någon annan har lidit en skada, rena förmögenhetsskador. Undantag har dock gjorts i rättstillämpningen där tredje man har sakrättsligt skydd eller på annat sätt bedömts ha ett konkret och närliggande intresse i den skadade egendomen (jfr NJA 1966 s. 210, NJA 1972 s. 598 och NJA 1988 s. 62).

14 Begreppet sprängstensskador har i förarbeten och rättstillämpning tolkats snävt och begränsats till i princip direkta person- eller sakskador orsakade av fallande sprängsten eller andra föremål från detonationen. Orsakssambandet är ofta relativt enkelt att fastställa (se prop. 1985/86:83 s. 49, Bengtsson, Miljöskadestånd och grannansvar, Norstedts Juridik 2023, s. 33 ff. samt NJA 1958 s. 695 och NJA 1966 s. 248). Även skador till följd av tryckvåg från explosion har ansetts omfattas (se ”Trossings fabrik” NJA 2007 s. 663).

15 Det utesluter inte att sprängarbeten även kan orsaka rena förmögenhetsskador. Det kan exempelvis tänkas att grannar lider ekonomiska förluster på grund av pågående sprängningsarbete i form av inställd verksamhet eller säkerhetsåtgärder för att skydda sig mot risken för sprängsten (se prop.1985/86:83 s. 22 f. och s. 48, Bengtsson m.fl. Miljöbalken, en kommentar, Norstedts Juridik 2024, 32 kap. 4 § och Bengtsson Festskrift till Ulf K. Nordensson, s. 32–34. Jfr o. a. ”Trossings fabrik”).

Bedömningen i detta fall

16 Det är ostridigt så att C. och L. har strikt ansvar för det sprängarbete som orsakat sakskador på 84 av 748 uppställda bilar liksom skada i form av nedskräpning av Wallhamns verksamhetsområde.

17 Städkostnaderna är vitsordade som ersättningsgilla sakskador. Med grund i Mark- och miljööverdomstolens bedömning uppgår kostnaderna till det yrkade beloppet jämte ränta.

18 Vad avser kostnaderna för skadeutredning har Wallhamn visat att dessa föranletts av att sprängsten och grus från sprängningen fallit över delar av bolagets verksamhetsområde och där uppställda bilar. Kostnaderna har avsett bolagets eget arbete med att omgående kartlägga skadeverkningarna av sprängningen och det oavsett om sakskador konstaterats på bilarna eller hur många bilar som skadats. Wallhamn har genom avtalsförhållande med bilägarna haft ansvar och vårdplikt för samtliga bilar och burit skaderisken för dessa under förvaringstiden. Wallhamn har därigenom, och i relation till bilägarna och skadevållaren, haft ett självständigt och befogat intresse i att utröna konsekvenserna av sprängningen i bolagets verksamhet. Wallhamn är därför att se som direkt skadelidande.

19 Det har i och för sig funnits ett visst samband med de redan ersatta sakskadorna på de 84 skadade bilarna på så vis att utredningen närmare fastställt skadebilden och identifierat kretsen av drabbade bilägare. Dessa omständigheter och det faktum att bilarna ägts av andra förtar inte Wallhamns rätt till skadestånd i egenskap av direkt skadelidande och att utredningskostnaderna är att se som en ren förmögenhetsskada.

20 HD delar Mark- och miljööverdomstolens bedömning att Wallhamn har orsakats en ren förmögenhetsskada som inte är obetydlig till följd av sprängningen och som ska ersättas med stöd av 32 kap. 1 § jämte 4 § MB. Mark- och miljööverdomstolens domslut ska därför fastställas.

21 – – –

Domslut

HD fastställer Mark- och miljööverdomstolens domslut.

HD (justitieråden Stefan Johansson, Dag Mattsson, Stefan Reimer, Jonas Malmberg och Katrin Hollunger Wågnert, referent) meddelade den 2 juli 2025 följande dom.

1 I oktober 2020 utförde L. anläggningsarbeten på en fastighet på Tjörn och anlitade C. för sprängningsarbete. Sprängningen resulterade i att sten och grus spreds över grannfastigheten där Wallhamn bedriver hamnverksamhet.

2 Wallhamns verksamhet består i bl.a. lossning, lastning, förvaring och anordnande av vidaretransport av nyproducerade personbilar och andra fordon. Fordonen ägs av andra, i huvudsak återförsäljare och generalagenter, med vilka Wallhamn har avtal.

3 På det område som träffades av sten och grus stod 748 bilar uppställda under bar himmel. Wallhamns personal flyttade samtliga bilar från området samt tvättade och undersökte dem. Det visade sig att 84 bilar hade skadats. Bilägarna underrättades och området städades.

4 Wallhamn väckte talan om skadestånd enligt 32 kap. 1 och 4 §§ MB mot C. och L. och yrkade ersättning för kostnaderna avseende skadeutredning och städning.

5 Mark- och miljödomstolen lämnade Wallhamns talan utan bifall. Domstolen bedömde att kostnaderna för skadeutredning inte hade någon koppling till att Wallhamn drabbats av en person- eller sakskada. Skadan utgjorde därmed enligt domstolen en tredjemansskada. Domstolen konstaterade att det inte fanns skäl att göra undantag från huvudregeln om att tredjemansskador inte är ersättningsgilla. Kostnaderna för städning ansågs inte styrkta.

6 Mark- och miljööverdomstolen har ändrat mark- och miljödomstolens dom och bifallit Wallhamns talan. Kostnaderna för skadeutredningen bedömdes utgöra en ren förmögenhetsskada som är ersättningsgill då den inte är obetydlig (se 32 kap. 1 § andra stycket MB). Städkostnaderna bedömdes utgöra en sakskada och beloppet ansågs styrkt.

7 HD har, med utgångspunkt i Mark- och miljööverdomstolens bedömning av storleken på Wallhamns kostnader för utredningsåtgärder och städning, meddelat prövningstillstånd i fråga om C:s och L:s skadeståndsansvar enligt 32 kap. 4 § MB för sprängstensskador.

8 Frågan i målet är om de kostnader Wallhamn haft för att dels undersöka bilarna och dokumentera skadorna, dels städa området är ersättningsgilla. I centrum för den bedömningen står frågan vilken typ av skada det är som Wallhamn åsamkats.

9 Enligt 32 kap. 4 § MB ska skadestånd betalas för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål som orsakats av ett sprängningsarbete. Ansvaret är strikt och förutsätter således inte uppsåt eller oaktsamhet.

10 Skadeståndet omfattar personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamheten på en fastighet har orsakat i sin omgivning. Ren förmögenhetsskada som inte orsakats genom brott ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse. (Se 1 §.)

11 Skadeståndsskyldigheten omfattar bl.a. den fastighetsägare som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och den som i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten (se 6 § första stycket och 7 §).

12 Begreppen personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada i miljöbalken har samma betydelse som i skadeståndslagen.

13 Med ren förmögenhetsskada avses ekonomisk skada som uppkommer utan att någon lider person- eller sakskada (se 1 kap. 2 § skadeståndslagen). Av definitionen framgår alltså att det inte är fråga om en ren förmögenhetsskada om den ekonomiska skadan uppkommer i samband med att något fysiskt föremål skadats. Den ekonomiska skadan ses i sådana fall som en följd av sakskadan.

14 Med sakskada avses i första hand en genom fysiska medel direkt tillfogad skada på fysiska föremål. Det är ibland svårt att dra en gräns mellan vad som är att anse som en sakskada eller som sådan nedskräpning eller nedsmutsning som inte är ersättningsgill som sakskada utan snarare som ren förmögenhetsskada. Förutom fysisk påverkan av egendomen är också de insatser som krävts för att återställa den av betydelse. Har inga eller endast obetydliga återställningsinsatser behövts kan någon sakskada inte anses ha uppkommit. (Se ”Tingstadstunneln” NJA 2004 s. 566.)

15 Vid bedömningen kan hänsyn tas till om egendomen försämrats genom att dess funktion eller möjligheten att nyttja den förlorats eller blivit nedsatt i inte obetydlig grad. (Se ”Flänsämnena” NJA 1996 s. 68, jfr även Håkan Andersson, Ersättningsproblem i skadeståndsrätten, Skadeståndsrättsliga utvecklingslinjer, Bok III, s. 76 ff. och Birger Nydrén, Till frågan om sakskada, Uppsatser om skadeståndsansvar och ansvarsförsäkring, 2012, s. 179–230, på s. 198.)

16 Ersättning för sakskada omfattar ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning, men också annan kostnad till följd av skadan (se 5 kap. 7 § 1 och 2 skadeståndslagen). Det senare brukar benämnas allmän förmögenhetsskada och kan avse utgifter för transport av det skadade föremålet, kostnad för besiktning och värdering av detta samt utgifter som har varit nödvändiga för att begränsa skadeverkningarna (se prop. 1972:5 s. 580).

17 Vilka kostnader som är ersättningsgilla kan vara beroende av hur den skadelidande använder egendomen (jfr Håkan Andersson, a.a., s. 54 ff.). Den skadevållandes ansvar begränsas dock av att det ska föreligga adekvat kausalitet mellan den skadegörande handlingen och skadan. Skadan ska ha framstått som en beräknelig och i viss mån typisk följd av det skadegörande beteendet.

18 Svensk rätts principiella utgångspunkt är att den som har vållat en person- eller sakskada inte är skyldig att ersätta den förmögenhetsförlust som tredje man kan lida till följd av skadan. Från principen görs emellertid vissa undantag. Särskilda omständigheter kan t.ex. i fråga om en tredjemansskada i samband med en sakskada motivera rätt till ersättning. Tredje mannens relation till den skadade egendomen är därvid central. (Se bl.a. a. prop. s. 159 samt ”Pappan och bilen” NJA 2004 s. 609 och ”Vattenskadan i Gustavsberg” NJA 2009 s. 16.)

19 Det är ostridigt att det till följd av sprängningen fallit ner sten och grus både på marken och på bilarna som var uppställda där, att det uppstått skador på ett antal av bilarna samt att Wallhamn haft kostnader för att utreda skador på bilarna och städa det drabbade området.

20 Sprängningen orsakade bolaget inte obetydliga kostnader för röjning och städning av området samt medförde att bolaget under en tid inte kunde använda detta för avsett ändamål. Wallhamn har därigenom drabbats av sakskada.

21 Med hänsyn till den verksamhet som Wallhamn bedriver på fastigheten får Wallhamns kostnader för att undersöka och utreda skador på bilarna anses ha uppkommit i anledning av den sakskada som sprängningen orsakat bolaget (se 5 kap. 7 § 2 skadeståndslagen). Frågan blir därmed om undersökningskostnaderna är en sådan beräknelig och i viss mån typisk följd av sprängningen att den är ersättningsgill.

22 Av utredningen framgår att Wallhamn hade ansvar för de bilar som stod uppställda på det drabbade området. Om en bil skadades hade Wallhamn att se till att skadan dokumenterades och rapporterades till bilägarna. Wallhamn var skyldigt att ersätta skador på bilarna om bolaget inte kunde visa att det inte varit försumligt.

23 Wallhamn använder sin fastighet för terminalverksamhet bestående i förvaring av fordon i väntan på vidare transport. Att spridning av sprängsten på fastigheten skulle kunna leda till att Wallhamn behövde utreda hur det påverkat de fordon som förvarades på fastigheten framstår som en fullt rimlig följd som kunnat förutses av skadevållaren. Detsamma gäller kostnaden för städning.

24 Sammanfattningsvis kan konstateras att Wallhamn drabbats av sakskada på grund av den sprängning som skett på grannfastigheten, att bolagets kostnader för såväl städning av fastigheten som undersökning av bilarna har uppkommit till följd av denna sakskada samt att kostnaderna är ersättningsgilla enligt 32 kap. 4 § MB. Mark- och miljööverdomstolens domslut ska därmed fastställas.

25 – – –

HD fastställer Mark- och miljööverdomstolens domslut.

Justitierådet Jonas Malmberg tillade för egen del.

Jag kan godta bedömningen att undersökningskostnaderna kan ses som en följd av skadan på Wallhamns egendom (fastigheten), men menar att det ligger närmare till hands att se kostnaderna som en följd av skada på bilarna, vilka är annans egendom. Hur man ser på den saken är dock inte avgörande för utgången i målet.

Sprängningen har medfört att sten och grus föll ner på de bilar som stod på det aktuella området. Det var fråga om helt nya bilar som skulle levereras till bilförsäljare. Ett antal bilar fick skador som behövde repareras innan de kunde levereras. Inte heller övriga bilar har kunnat levereras innan de undersökts och sprängningen har på så sätt medfört inte obetydliga kostnader för att dessa ska kunna användas för avsett ändamål. Även de bilar som inte behövde repareras får därmed anses ha varit föremål för sakskada.

Undersökningskostnaderna bör därför i första hand ses som skadestånd med anledning av sakskadan på bilarna och eftersom bilarna inte ägdes av Wallhamn är bolaget att betrakta som tredje man i förhållande till skadan.

Wallhamn har genom avtal med bilägarna åtagit sig att förvara bilarna. Av utredningen framgår att Wallhamn hade ansvar för de bilar som stod uppställda på det drabbade området. Om en bil skadades hade Wallhamn att se till att skadan dokumenterades och rapporterades till bilägarna. Wallhamn var skyldigt att ersätta skador på bilarna om bolaget inte kunde visa att det inte varit försumligt. Till detta kan läggas att kostnaden för undersökningen av bilarna hade varit ersättningsgill om den drabbat bilägarna. Att tillerkänna Wallhamn ersättning för denna kostnad – som bolaget alltså till följd av avtal med bilägarna svarade för – leder inte till en ersättningsskyldighet som är alltför långtgående eller svår att överblicka. Sammantaget föreligger sådana särskilda omständigheter att Wallhamn, trots att bolaget inte ägde bilarna, kan ha rätt till ersättning för undersökningskostnaderna även om kostnaderna ses som en följd av skadan på bilarna.

[1] PDI står för Pre-Delivery Inspection och utförs av Wallhamn innan bilarna lämnar Wallhamns försorg för att transporteras vidare i leveranskedjan.