RÅ 2009 not 202

Kammarrätten i Jönköping

Not 202. Överklagande av Jordbruksverket i mål ang. undantag från artskyddsförordningens förbud mot förvaring och transport av vissa fågelarter. - C.H. ansökte hos Jordbruksverket om undantag från bestämmelserna i artskyddsförordningen (1998:179) om förbud mot förvaring och transport av ett antal fåglar av ordningen Passeriformes (tättingar). Jordbruksverket avslog C.H:s ansökan i beslut den 20 januari 2005. Sedan C.H. överklagat beslutet biföll Länsrätten i Jönköpings län genom dom den 1 februari 2006 hans överklagande och visade målet åter till Jordbruksverket. Verket överklagade länsrättens dom hos Kammarrätten i Jönköping som avslog överklagandet i dom den 16 januari 2008. - Jordbruksverket överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens och länsrättens domar på grund av domvilla. Till stöd för sin talan anförde verket bl.a. följande. I 43 § artskyddsförordningen anges att bestämmelser om överklagande hos miljödomstol finns i 19 kap. 1 § miljöbalken. Enligt tredje stycket i sistnämnda paragraf överklagas statliga myndigheters beslut i särskilda fall hos miljödomstol enligt 20 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Varken kammarrätten eller länsrätten har således varit behörig att döma i målet. - C.H. bestred bifall till överklagandet och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa kammarrättens dom. Han yrkade vidare att Regeringsrätten skulle förplikta Jordbruksverket att betala ersättning för de kostnader han haft för juridiskt biträde i Regeringsrätten. För det fall Regeringsrätten undanröjde underinstansernas domar yrkade han att Regeringsrätten skulle förplikta Jordbruksverket att betala ersättning för kostnaderna för juridiskt biträde i länsrätten, kammarrätten och Regeringsrätten. Till stöd för sin talan anförde C.H. bl.a. följande. Bestämmelsen i 20 kap. 2 § andra stycket miljöbalken är irrelevant då Jordbruksverkets beslut att tillämpa artskyddsförordningen i sig är felaktigt. Det är verkets beslut att tillämpa artskyddsförordningen som varit föremål för prövning i målet och inte något beslut som hänför sig till en föreskrift i förordningen. Prövningen har avsett frågan om hinder mot fri rörlighet föreligger, varför länsrätten och kammarrätten har varit behöriga att döma i målet. Domvilla föreligger således inte. För det fall Regeringsrätten finner att artskyddsförordningen är tillämplig ska i vart fall Jordbruksverkets överklagande avvisas då det grundas på omständigheter som hade kunnat åberopas tidigare i målet. Jordbruksverket har gett en felaktig fullföljdshänvisning som han inte haft någon anledning att ifrågasätta. Detta ska inte drabba en enskild. Ett undanröjande av underinstansernas domar till nackdel för den enskilde skulle äventyra tilltron till rättssäkerheten och rättsväsendet. Det finns inga skäl att anta att målets utgång i sakfrågan skulle bli en annan vid prövning i miljödomstol. - Då Jordbruksverket förfarit vårdslöst föreligger enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) och 18 kap. 6 § rättegångsbalken skyldighet för verket att ersätta honom för hans kostnader för juridiskt biträde.