RH 2024:15

Sökord Kränkningsersättning · Skadestånd

Två ingripande poliser har tillerkänts skadestånd i form av kränkningsersättning då gärningen som de utsatts för har gått utöver vad de utifrån en objektiv bedömning kan anses ha haft beredskap för.

Ångermanlands tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot K.P. och yrkade ansvar för grovt hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § andra stycket och 5 § brottsbalken med följande gärningsbeskrivning.

K.P. har angripit poliserna J.K och F.B. med hot om våld när J.K. och F.B., till följd av anmälningar från K.P:s granne och sambo, tog sig in i trapphuset på väg mot K.P:s bostad. Det hände den 16 november 2023 på - - - Härnösands kommun. K.P. gick mot poliserna med en aluminiumklubba (slagträ) höjd över axeln i ena handen och två knivar riktade mot poliserna i den andra, och hörsammade inte polisens uppmaningar att släppa vapnen utan fortsatte att röra sig mot dem. - Brottet bör bedömas som grovt eftersom det påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen enligt ovan. - K.P. begick gärningen med uppsåt.

Var och en av J.K. och F.B. begärde skadestånd med 20 000 kr jämte ränta för kränkning.

K.P. erkände brott men anförde att gärningen inte skulle bedömas som grovt brott. Han bestred J.K:s och F.B:s skadeståndsyrkanden.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Anita Enocksson) anförde i dom den 20 december 2023 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Tingsrättens bedömning

- - - Det är således utrett att K.P. har hotat J.K. och F. B. på det sätt som anges i gärningsbeskrivningen. - - - Trots att han vid gärningstillfället var berusad måste det ha stått klart för honom att J.K. och F.B. var poliser och han har därmed begått gärningen med uppsåt.

Frågan är då hur gärningen ska rubriceras. - - - Kniven har visserligen inte hållits mot J.K:s eller F.B:s kropp. Något utfall i form av ett häftigt angrepp med kniven eller slagträet mot dem har inte heller skett. K.P. har dock med höjt slagträ i ena handen och kniv i andra handen gått mot J.K. och F.B. Detta har han gjort från en trappavsats nerför en trappa i ett trångt trapphus. Vidare har K.P. fortsatt att gå mot J.K. och F.B. trots att J.K. drog sitt tjänstevapen och F.B. höll i OC-sprej samtidigt som J.K. flera gånger uppmanade honom att släppa kniven. - - - Sammanfattningsvis anser tingsrätten att hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen. Detta tillsammans med övriga omständigheter gör att gärningen ska rubriceras som grovt brott. K.P. ska alltså dömas för grovt hot mot tjänsteman i enlighet med åtalet.

Skadestånd

En polis måste i en ingripandesituation vara beredd på att mötas av visst våld, hot och ofredande samt ha en bättre mental beredskap inför detta än andra. Tingsrätten anser med anledning av vad som anförts ovan att J.K. och F.B. har rätt till kränkningsersättning. Kränkningsersättningen bestäms till skäliga 15 000 kr för dem var och en.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde K.P. för grovt hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § andra stycket och 5 § brottsbalken samt förpliktade honom att betala skadestånd till var och en av J.K. och F.B. med 15 000 kr jämte ränta.

Hovrätten för Nedre Norrland

K.P. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle rubricera gärningen som hot mot tjänsteman och bestämma påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan samt avslå J.K:s och F.B:s skadeståndsyrkanden.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättspresidenten Agneta Ögren, hovrättsrådet Sofia Hagström, referent, och tf. hovrättsassessorn Helena Kamp samt nämndemännen Valencia Igiraneza och Emilia Romboni) anförde i dom den 14 februari 2024 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Rubricering och påföljd

Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten i fråga om rubricering, val av påföljd och fängelsestraffets längd. Tingsrättens dom ska därmed fastställas i dessa delar.

Skadestånd

Rättsliga utgångspunkter

Av 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) framgår att brottsoffer har rätt till en särskild form av ideell ersättning, kränkningsersättning, vid vissa brott. En förutsättning för sådan ersättning är att brottet inneburit en allvarlig kränkning. Den 1 juli 2022 infördes ett nytt stycke i bestämmelsen som tar sikte på brott som begås mot någon som är i tjänst och som till följd av denna tjänst antas ha särskild mental beredskap att utsättas för brott. Av bestämmelsens andra stycke framgår numera att om den som utsätts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet, ska det vid bedömningen av om kränkningen är allvarlig särskilt beaktas om angreppet riktar sig mot den angripnes privata sfär eller är fysiskt. Av förarbetena framgår att syftet med ändringen bland annat varit att fler angrepp, som poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap utsätts för i tjänsten, ska ge rätt till skadestånd i form av kränkningsersättning (prop. 2021/22:198 s. 1 och 27).

Bedömningen av om den som utsatts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet påverkas inte enbart av vilken yrkesgrupp personen tillhör, utan också av vilken typ av angrepp det är fråga om, i vilken situation angreppet sker och i vilken utsträckning den angripne har skäl för ökad beredskap för angreppet. Därvid kan det exempelvis ha betydelse om angreppet sker i en ingripandesituation, vilken information den angripne har inför ingripandet och vilken utrustning han eller hon har tillgång till (a. prop. s. 53).

Bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen är inte avsedd att vara uttömmande utan även andra relevanta omständigheter kan beaktas vid bedömningen av kränkningens allvar (a. prop. s. 28 f. och 54). Sådana faktorer som enligt 5 kap. 6 § skadeståndslagen spelar roll för ersättningens storlek kan också påverka allvarlighetsbedömningen, exempelvis att angreppet varit ägnat att framkalla allvarlig rädsla för liv eller hälsa. I den utredning som föregick propositionen uttalas bl.a. följande. Allvarliga våldsbrott - - - bör enligt vår uppfattning regelmässigt anses utgöra en allvarlig kränkning även då de riktar sig mot någon som tjänstgör i en yrkesgrupp som har särskild beredskap för vissa angrepp. Detsamma gäller för allvarligare hot med t.ex. vapen eller något annat farligt föremål. Vid allvarliga hot kan det dock finnas anledning att i större omfattning låta graden av beredskap påverka allvarlighetsbedömningen. Här får t.ex. en person i en särskild insatsstyrka antas ha beredskap för vissa typer av hot som en vanlig ingripandepolis eller kriminalvårdare inte kan antas ha beredskap för. Då hotet manifesterar sig i att ett vapen avlossas eller att en person gör rena utfall med en kniv eller liknande bör det dock regelmässigt anses föreligga en allvarlig kränkning (SOU 2021:64 s. 219).

Hovrättens bedömning

F.B. och J.K. arbetar som ingripande poliser och de utsattes för den aktuella brottsligheten när de var i tjänst. För att de ska ha rätt till skadestånd krävs därför, i linje med vad som ovan redogjorts för, att de utsatts för en allvarlig kränkning som gått utöver vad de haft att räkna med som ingripande poliser i den nu aktuella situationen.

Som redovisats i tingsrättens dom fick F.B. och J.K i uppdrag att åka till K.P:s adress på grund av misstankar om ett pågående lägenhetsbråk. Innan de hann fram till adressen blev de stoppade av K.P:s sambo som i upprört tillstånd vinkade in dem från sidan av vägen. Från sambon fick F.B. och J.K. information om att K.P. mådde psykiskt dåligt, att han hade en kniv och att sambon kände stark oro för att han skulle skada sig själv.

Både F.B. och J.K. har redogjort för att de, utifrån den information de fått från K.P:s sambo, gjorde bedömningen att de behövde gå in i lägenhetshuset i syfte att hindra K.P. från att skada sig själv. Eftersom sambon lämnat lägenheten var de inte längre inställda på att det rörde sig om något lägenhetsbråk. Det som sedan hände - att K.P. kom emot dem i trapphuset med ett basebollträ höjt i ena handen och en kniv i midjehöjd, riktad framåt, i den andra samt att han fortsatte röra sig mot dem utan att släppa vapnen när han uppmanades att göra det - var inget de hade räknat med i den nu aktuella situationen.

Hovrätten konstaterar att F.B. och J.K. inte på något sätt bidragit till att provocera fram det agerande som K.P. utsatte dem för. Genom F.B:s och J.K:s uppgifter framgår vidare att de upplevt situationen som mycket hotfull. Att J.K. känt sig tvungen att skjuta verkanseld mot K.P., när han bara var några meter ifrån dem, är något som ytterligare belyser hur hotfull situationen tett sig för honom och F.B. Vid en sammantagen bedömning anser hovrätten att den gärning som F.B. och J.K. utsattes för, med hänsyn tagen både till deras yrkesroll som ingripande poliser och till vad de känt till om situationen inför ingripandet, går utöver vad de utifrån en objektiv bedömning får anses ha haft beredskap för.

Hovrätten instämmer således i tingsrättens bedömning att F.B. och J.K. har utsatts för en så allvarlig kränkning att de har rätt till kränkningsersättning. Vid denna bedömning ska ersättningens storlek inte påverkas av att de utsattes för angreppet i sin tjänsteutövning som poliser (se rättsfallet NJA 1994 s. 395). Det av tingsrätten fastställda beloppet om 15 000 kr är skäligt. Tingsrättens dom ska således fastställas även i denna del.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom - - -.

Nämndemannen Valencia Igiraneza var skiljaktig i fråga om skadeståndet och anförde följande. Med beaktande av den beredskap poliser får anses ha i ingripandesituationer och särskilt den information J.K. och F.B. hade fått i samband med det aktuella ingripandet utgör gärningen inte en så allvarlig kränkning att de har rätt till skadestånd.