RH 2024:7
Sökord Häktning · Villkorad häktning · Specialitetsprincipen
Åklagaren har begärt den misstänkte villkorligt häktad för brottsmisstankar som ligger i tiden före ett tidigare godkännande om överlämnande från annat EU-land. Fråga om det finns legala förutsättningar för att besluta om villkorlig häktning avseende brottsmisstankarna som ligger i tiden före det tidigare lämnade godkännandet om överlämning.
Göteborgs tingsrätt
Åklagaren yrkade, såvitt nu är av intresse, att L.F. skulle förklaras villkorligt häktad för brottsmisstankar avseende grovt narkotikabrott och förberedelse till grovt narkotikabrott, allt i Spanien.
L.F. förnekade brott och bestred att det fanns sannolika skäl för misstankarna eller att det förelåg skäl för häktning. L.F. motsatte sig åklagaren häktningsyrkande och uppgav att det saknades stöd i lag för häktning.
Tingsrätten (rådmannen Gunilla Åkerman) anförde i beslut den 8 maj 2024 bl.a. följande.
SKÄL
L.F. är på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott den 3 april 2020 till den 5 juni 2020 samt för förberedelse till grovt narkotikabrott den 12 maj 2020 till den 11 juni 2020, allt i Spanien.
Ett utvidgat överlämnande från Spanien förutsätter ett nationellt häktningsbeslut.
Skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för L.F. eller för något annat motstående intresse.
L.F. är för närvarande häktad efter en dom meddelad av Svea Hovrätt den 2 maj 2024 i mål - - -. I målet dömdes L.F. för grovt narkotikabrott och påföljden bestämdes till fängelse sex år. Domen har ännu inte vunnit laga kraft. L.F. har tidigare överlämnats från Spanien till Sverige för lagföring avseende misstankarna i det målet. De gärningar som nu aktuella yrkanden om häktning avser är begångna i tiden före överlämnandet och avser andra misstankar än de som han utlämnats för.
När det gäller frågan om det finns förutsättningar för villkorad häktning av L.F. gör tingsrätten följande överväganden.
Av artikel 27.2 i rådets rambeslut av den av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess ändrade lydelse genom rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, framgår att en överlämnad person inte får åtalas, dömas eller på annat sätt berövas sin frihet för något annat brott som är begånget före överlämnandet än det brott för vilket personen överlämnades (specialitetsprincipen). Innebörden av specialitetsprincipen är att sedan en person överlämnats till Sverige är det inte möjligt att vidta sådana åtgärder mot personen för brottslighet som inte omfattas av det utländska överlämnandebeslutet, såvida brottet inte är begånget efter beslutet om överlämnande. För att en åtgärd ska kunna vidtas mot en misstänkt som skyddas av specialitetsprincipen krävs - om inte någon undantagssituation enligt rambeslutet artikel 27.3 a)-f) föreligger - att den verkställande rättsliga myndigheten som överlämnat den misstänkte ger sitt samtycke (artikel 27.3 g i rambeslutet).
Av artikel 27.4 i rambeslutet framgår att en ansökan om utvidgat överlämnande ska överlämnas till den verkställande rättsliga myndigheten, tillsammans med de uppgifter som anges i artikel 8.1 i rambeslutet (och som reglerar vilka uppgifter som ska anges vid en europeisk arresteringsorder). Av hänvisningen till artikel 8.1 följer bland annat att ansökan ska innehålla uppgift om förekomsten av en arresteringsorder eller något annat rättsligt beslut med samma rättsverkan. EU-domstolen har i en dom meddelad den 1 juni 2016 i mål C-241/15 i fråga om en ursprunglig arresteringsorder slagit fast att artikel 8.1 ska tolkas på det sättet att om en europeisk arresteringsorder inte innehåller uppgift om den nationella arresteringsordern ska den europeiska arresteringsordern inte verkställas i den andra medlemsstaten.
Regler om handläggningen av en begäran om utvidgat överlämnande finns för svenska myndigheters vidkommande i 17 § förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Enligt bestämmelsens andra stycke ska en begäran innehålla de uppgifter som avses i 6 § i förordningen. Av hänvisningen följer bland annat att begäran ska innehålla uppgift om ett häktningsbeslut eller motsvarande verkställbart beslut. Svea Hovrätt har i ett beslut den 28 mars 2024 i mål Ö 4011-24 gjort bedömningen att förordningens reglering ska tolkas i överensstämmelse med rambeslutet.
Åklagaren har gjort gällande att kravet enligt artikel 8.1 inte endast gäller vid det ursprungliga förfarandet vid en europeisk arresteringsorder utan även vid en ansökan om utvidgat överlämnande, och att det för svenska förhållanden innebär att en ansökan om utvidgat överlämnande måste innehålla uppgift om att den person som ansökan avser häktats även för den tillkommande brottsligheten.
Som framkommit har L.F. inte lämnat ett sådant samtycke som medger undantag från specialitetsprincipen och något tillstånd till utvidgat överlämnande har enligt åklagaren inte kunnat inhämtas från spanska myndigheter.
Ett undantag från specialitetsprincipen kan dock enligt artikel 27.3 c) i rambeslutet göras bland annat om ett straffrättsligt förfarande inte föranleder tillämpning av en åtgärd som innebär att den personliga friheten inskränks.
Hovrätten för Västra Sverige har i ett beslut den 5 februari 2021 i mål Ö 1486-21 gjort bedömningen att det inte har förelegat något hinder mot att meddela ett beslut om villkorad häktning i ett fall som det nu aktuella eftersom det inte medfört ett direkt frihetsberövande. Enligt hovrättens bedömning kunde beslutet därmed inte anses vara en sådan frihetsberövande åtgärd eller inskränkning i den misstänktes personliga frihet som innebar att specialitetsprincipen överträddes. Specialitetsprincipen utgjorde enligt hovrätten inte något hinder för ett beslut om villkorad häktning.
Högsta domstolen har i ett beslut meddelat den 13 februari 2024 i mål Ö 885-24 (anm. "Villkorad häktning" NJA 2024 s. 81) gjort bedömningen att det inte fanns förutsättningar att i det fallet besluta om villkorad häktning innan åtal hade väckts i målet. Det målet gällde dock nationella förhållanden.
Efter Högsta domstolens avgörande har Svea Hovrätt i två avgöranden, den 19 mars 2024 i mål Ö 3629-24 och den 28 mars 2024 i mål Ö 4011-24, gjort bedömningen att det inte har funnits förutsättningar att meddela beslut om villkorad häktning i fall som det nu aktuella. I det sistnämnda beslutet anförde hovrätten dels att ett beslut om häktning enligt 30 kap. 12 § första stycket 3 rättegångsbalken gäller omedelbart, dels att häktning och andra tvångsmedel förutsätter stöd i lag och hänvisat till 2 kap. 8 och 20 §§ regeringsformen och artikel 5 i Europakonventionen. Vidare anförde hovrätten bland annat att särskild försiktighet måste iakttas när det gäller att besluta om häktning på ett sätt som inte synes ha förutsetts i svensk lag och förordning och som dessutom kräver att domstolen för att hantera den normkonflikt som uppstår mellan specialitetsprincipen och rättegångsbalkens reglering. Mot den bakgrunden fann Svea Hovrätt att det inte fanns förutsättningar att besluta om häktning för tillkommande brottslighet på sätt som skett. Hovrätten upphävde tingsrättens beslut i den del som det avsåg villkorad häktning.
Misstanken avser grovt narkotikabrott och förberedelse till grovt narkotikabrott i Spanien och det är fråga om grov brottslighet i organiserad form. Mot L.F:s intresse ska ställas det allmännas intresse av att kunna lagföra honom för ytterligare brott som han är misstänkt för. Sammantaget bedömer tingsrätten att det sistnämnda intresset i ett fall som det nu aktuella får anses väga tungt och att specialitetsprincipen i detta fall inte utgör något hinder mot att besluta om en villkorad häktning.
Som tingsrätten redovisat inledningsvis är L.F. på sannolika skäl misstänkt för de brott som åklagaren begärt honom villkorligt häktad för. Till det kommer att vad åklagaren anfört om att ett villkorat häktningsbeslut är en förutsättning för att kunna begära tillstånd till ett utvidgat överlämnande av L.F. från Spanien. Ytterligare skäl för häktning kan för närvarande inte anses föreligga. En villkorad häktning framstår även som proportionerlig.
BESLUT
L.F. häktas. Beslutet om häktning får dock inte verkställas förrän Spanien har lämnat tillstånd till utvidgat överlämnande för brott som omfattas av beslutet om häktning. När åklagaren finner att det inte längre föreligger något rättsligt hinder mot verkställande av ett frihetsberövande grundat på nu aktuella gärningar ska åklagaren omedelbart anmäla det till tingsrätten. Tingsrätten kommer då att på nytt pröva frågan om häktning vid förhandling.
Hovrätten för Västra Sverige
L.F. yrkade att hovrätten skulle häva beslutet om att han skulle vara villkorligt häktad.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.
Hovrätten (hovrättsråden Roy Johansson, Patrik Tilly och Robert Lind) anförde bl.a. följande i beslut den 15 maj 2024.
SKÄL
Tingsrätten har utförligt redogjort för innehållet i såväl europarättslig som nationell rätt och relevanta domstolsavgöranden som aktualiseras i frågan om utvidgat överlämnande. Såvitt avser Högsta domstolens beslut från den 13 februari 2024 i mål nr Ö 885-24 (anm. "Villkorad häktning" NJA 2024 s. 81) noteras, såsom tingsrätten anmärkt, att beslutet rörde nationell lagstiftning. Hovrätten vill dock understryka att vad Högsta domstolen uttalade om att det finns särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen av bestämmelser som inskränker eller begränsar den enskildes rättighetsskydd enligt grundlagen även är tillämpligt i nu aktuellt fall.
L.F. har inte lämnat sådant samtycke som medger undantag från specialitetsprincipen. Tillstånd till utvidgat överlämnande har ännu inte kunnat inhämtas av åklagaren. Ett beslut som skulle innebära att L.F. omedelbart skulle häktas för brottslighet som inte omfattas av det tidigare överlämnandet från Spanien skulle därför strida mot specialitetsprincipen.
Även med beaktande av vad Högsta domstolen anfört i beslutet den 13 februari 2024 i mål nr Ö 885-24 anser hovrätten att ovan nämnda situation ska särskiljas från när åklagaren, som i nu aktuellt mål, framställer ett yrkande om villkorad häktning med innebörden att häktningen inte får verkställas förrän tillstånd till utvidgat överlämnande har lämnats från de spanska myndigheterna avseende den nu aktuella brottsligheten. Ett beslut om villkorad häktning medför inte ett direkt frihetsberövande. Ett sådant beslut kan därför inte anses vara en sådan frihetsberövande åtgärd eller sådan inskränkning av L.F:s personliga frihet som innebär att specialitetsprincipen överträds. Specialitetsprincipen utgör därför inte ett hinder för att besluta om att L.F. ska förklaras villkorligt häktad för de brott som åklagaren har gjort gällande.
Hovrätten har härefter att ta ställning till om L.F. på sannolika skäl är misstänkt för de brott som åklagaren angett i framställan om häktning och om särskilda häktningsskäl föreligger. I detta avseende konstateras att tingsrätten i sitt beslut, så som det är formulerat, angett att det särskilda häktningsskälet är att ett utvidgat överlämnande från Spanien förutsätter ett nationellt häktningsbeslut. Hovrätten anser att en fullständig prövning av de häktningsskäl som åklagaren angett i framställan om häktning ska göras.
Vid prövningen av om det föreligger sannolika skäl för de brott som åklagaren gjort gällande gör hovrätten följande överväganden. Mot bakgrund av de uppgifter som angetts i häktningspromemorian är L.F. på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott under tiden från och med den 3 april 2020 till och med den 5 juni 2020 och för förberedelse till grovt narkotikabrott under tiden från och med den 12 maj 2020 till och med den 11 juni 2020, allt i Spanien. Det finns risk för att L.F. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, undanröjer bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning och fortsätter sin brottsliga verksamhet. Därtill är det för brottet grovt narkotikabrott inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader och det är inte uppenbart att skäl till häktning saknas. Beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för L.F. eller för något annat motstående intresse.
När rätten beslutar om häktning ska den, enligt 24 kap. 18 § rättegångsbalken, sätta ut den tid, inom vilken åtal ska väckas. Utifrån vad som presenterats i målet anser hovrätten att åtalstiden bör bestämmas till fyra veckor från dagen för hovrättens beslut.
BESLUT
L.F. ska vara villkorligt häktad. Beslutet om häktning får inte verkställas förrän Spanien har lämnat tillstånd till ett utvidgat överlämnande för de brott som det villkorliga häktningsbeslutet avser.
Åtal ska vara väckt vid Göteborgs tingsrätt senast den 12 juni 2024 klockan 11.00, detta under förutsättning att åklagaren har erhållit tillstånd till ett utvidgat överlämnande från Spanien.
Hovrätten påminner åklagaren om att hon så snart hon har erhållit svar på begäran om utvidgat överlämnande från Spanien ska anmäla detta till Göteborgs tingsrätt som då har att på nytt ta ställning till frågan om häktning.