RH 2025:30
Sökord Hot mot tjänsteman · Vidareförmedlat hot · Uppsåt
Fråga om kravet på uppsåt när ett hot mot tjänsteman inte har framförts direkt till den hotade, utan till annan som sedan vidareförmedlat hotet.
Åklagaren åtalade A.E. för hot mot tjänsteman enligt följande gärningsbeskrivning.
A.E. har angripit socialsekreterarna S.C. och O.O. med hot om våld när de handlagt ett ärende avseende A.E:s barn. A.E. har skrivit till F.W. att han "kommer skjuta varenda en av dom snart", i samband med att de haft en konversation om socialtjänstens handläggning av hans ärende. Det hände den 3 september 2024. Hoten har framförts av F.W. till S.C. och O.O., vilket A.E. hade att förvänta sig. A.E. begick gärningen med uppsåt.
A.E. medgav att han skrivit det ifrågavarande meddelandet till F.W. men bestred ansvar på grund av bristande uppsåt samt då han inte hade anledning att förvänta sig att F.W. skulle vidarebefordra meddelandet till de båda målsägandena.
Tingsrätten (ordförande f.d. rådmannen Ola Högsborn) anförde i domden 13 mars 2025 följande.
I målet är utrett att A.E. skickat meddelandena till F.W., som i sin tur vidarebefordrat dem till de båda målsägandena, som var socialsekreterare och hade handlagt ett ärende rörande A.E:s och F.W:s dotter. Meddelandena får anses hotfulla och hotet har förstärkts av att A.E. uttryckt att han "inte skojar". Enligt tingsrättens uppfattning måste A.E. ha förstått att F.W. skulle komma att vidarebefordra de hotfulla meddelandena till de båda målsägandena. Att A.E. när han skickade meddelandena var i upprört tillstånd och att han efteråt måhända ångrat sitt agerande alternativt aldrig menat att fullfölja hoten är inte omständigheter som medför att det straffrättsliga uppsåtsbegreppet inte uppfyllts. Tingsrätten menar i stället att A.E. i gärningsögonblicket hade en sådan medvetenhet om sitt handlande att han inte kan undgå straffrättsligt ansvar. Den åtalade gärningen är alltså styrkt och ska bedömas som hot mot tjänsteman.
Tingsrätten dömde A.E. för hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § första stycket och 5 § brottsbalken och bestämde påföljden till 100 dagsböter.
A.E. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt samt hovrättsråden Ulrik Lönnmyr, referent, och Adam Rullman Hegenlid) anförde i dom den 10 juni 2025 följande.
Det är klarlagt att A.E. i en skriftlig konversation med F.W. rörande socialtjänstens handläggning av ett ärende gällande deras barn, uttryckt att han ”kommer skjuta varenda en av dom snart” och att budskapet förts vidare av F.W. till socialsekreterarna S.C. och O.O. Uttrycket, som alltså kommit de nämnda socialsekreterarna till del, är i objektiv mening att bedöma som ett hot om sådant våld som kan grunda ansvar för hot mot tjänsteman. Den avgörande frågan är om A.E. haft ett för straffansvar tillräckligt uppsåt.
För ansvar för hot mot tjänsteman krävs uppsåt på vanligt sätt i förhållande till att den angripne utövat myndighet. Däremot krävs avsiktsuppsåt till att förgripa sig på tjänstemannen och, i förekommande fall, till motivet att tvinga, hindra eller hämnas (se rättsfallet NJA 2021 s. 215). Det som nu har sagts om kravet på kvalificerat uppsåt får betydelse även då hotet förmedlats genom annan än gärningsmannen. Till skillnad mot vad som gäller beträffande uppsåt till olaga hot är det i sådana fall inte tillräckligt att det typiskt sett funnits en beaktansvärd risk för att det som har uttalats eller på annat sätt kommit till uttryck kommer att vidareförmedlas (jfr Högsta domstolens dom den 22 maj 2025 i mål B 5190-24, anm. NJA 2025 s. 530). För straffansvar krävs i stället att det i gärningsögonblicket funnits en avsikt att hotet skulle förmedlas vidare.
Av utredningen framgår att det ifrågavarande hotet uttryckts i en privat chattkonversation mellan A.E. och hans före detta sambo F.W. och skett på en mobilapplikation där chattmeddelanden i regel raderas automatiskt när konversationen avslutas. Utifrån konversationen är det visserligen tydligt att A.E. varit upprörd över socialtjänstens handläggning av ett ärende rörande deras dotter och det förhållandet att han anmodats att lämna urinprover för att påvisa drogfrihet. Det har emellertid inte framkommit något som antyder att han uppmanat F.W. att förmedla hotet vidare till S.C. och O.O. Det har också blivit klarlagt att F.W. inte haft något inplanerat möte med socialtjänsten när hon mottog meddelandet från A.E. Inte heller har det funnits något som hindrat A.E. att själv framföra hotet till S.C. och O.O. för det fall han avsett att det skulle komma till deras kännedom. Det är mot denna bakgrund inte bevisat att A.E. haft avsiktsuppsåt i förhållande till att hotet skulle komma att förmedlas vidare. Han ska därför frikännas från åtalet.
Med ändring av tingsrättens dom frikänner hovrätten A.E.