Författningsändringar med anledning av VIS-förordningen

Författningsändringar med anledning av VIS-förordningen

Justitiedepartementet

2009 Ds försätts A5.indd 2 2009-02-12 11:24:36

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003. – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.

Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/

Tryckt av Edita Sverige AB Stockholm 2009

ISBN 978-91-38-23162-3 ISSN 0284-6012

2009 Ds försätts A5.indd 3 2009-02-12 11:24:36

Innehåll

5.3 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 5.4 Förslaget till förordning om ändring i förordningen

6 Bilaga – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om

Sammanfattning

Allmänt om VIS-förordningen

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) fastställer ändamål, funktioner och ansvarsfördelningen för VIS. Den fastställer också villkoren och förfaranden för utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna för att underlätta prövningen av viseringsansökningar och beslut som fattas i anslutning till dessa.

EG-rättsliga utgångspunkter

VIS-förordningen är en EG-förordning. Sådana förordningar blir automatiskt en del av medlemsstaternas nationella rättssystem och gäller enligt sin lydelse på samma sätt som nationella lagar. Enligt EG-rättsliga principer får medlemsstaterna inte vidta några implementeringsåtgärder när det gäller EG-förordningar. En förordnings bestämmelser får inte heller som huvudregel återges i nationell lagstiftning. Om det finns nationella författningsbestämmelser som motsvarar eller strider mot en EGförordnings bestämmelser måste de nationella bestämmelserna utmönstras. Bestämmelser i en EG-förordning får dock återges i nationell lagstiftning när det är nödvändigt för att den nationella lagstiftningen ska bli begriplig och sammanhållen. En EG-förordning

Sammanfattning

kan också i olika avseenden ge upphov till kompletterande nationella föreskrifter. De bedömningar av behovet av svenska författningsändringar som görs i denna promemoria har sin utgångspunkt i dessa EGrättsliga principer.

Nationell lagring av uppgifter från VIS

VIS-förordningen innehåller bestämmelser om lagring av uppgifter från VIS i nationella informationssystem. Detta får endast göras om det är nödvändigt i ett enskilt fall i enlighet med ändamålet med VIS och i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser, inbegripet de som gäller uppgiftsskydd. Uppgifterna får dessutom inte lagras under längre tid än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet. Detta ska dock inte påverka medlemsstaternas rätt att lagra uppgifter som de har fört in i VIS i sina nationella informationssystem. Förutsättningarna för behandlingen i ett enskilt fall av uppgifter som en annan medlemsstat har registrerat i VIS, regleras uttömmande i VIS-förordningen. Någon anledning eller ens EGrättslig möjlighet att meddela kompletterande nationella bestämmelser i detta avseende finns därför inte. Med undantag för biometriska uppgifter i form av fingeravtryck och fotografier, finns i utlänningsdataförordningen entydiga och klara bestämmelser om behandling av den typ av personuppgifter som det här är frågan om. Någon anledning att reglera behandlingen av de aktuella personuppgifterna på annat sätt än vad som i övrigt gäller för sådana uppgifter har inte framkommit. När det gäller fingeravtryck och fotografier ska dessa uppgifter – med hänsyn till deras integritetskänsliga karaktär – särregleras i utlänningsdataförordningen. Uppgifterna får föras in i ett register, det nationella VIS-registret. De uppgifter som – utöver fingeravtryck och fotografier – får ingå i registret är uppgifter om den registrerades namn, kön, födelsetid, medborgarskap och annan identifieringsuppgift. Användningen av registret ska be-

Sammanfattning

gränsas till att i tillämpliga delar motsvara de ändamål för vilka myndigheterna kan använda uppgifterna i centrala VIS. I övrigt ska huvudsakligen samma regler gälla för detta register som för det s.k. fingeravtrycksregistret, som regleras i 9-11 §§ utlänningsdataförordningen.

Skadestånd

VIS-förordningen innehåller bestämmelser om skadestånd. Bestämmelserna innebär att varje person eller medlemsstat som har lidit skada till följd av en otillåten behandling eller av något annat handlande som är oförenligt med bestämmelserna i VIS-förordningen som huvudregel har rätt till ersättning av den medlemsstat som är ansvarig för skadan. Sådana skadeståndsanspråk mot en medlemsstat ska regleras av den svarande medlemsstatens nationella bestämmelser. Det följer direkt av VIS-förordningens bestämmelser att de nationella bestämmelserna ska tillämpas när det gäller de aktuella skadeståndsanspråken. Eftersom skadeståndsbestämmelsen i personuppgiftslagen enligt sin ordalydelse endast gäller vid behandling av personuppgifter i strid mot bestämmelserna i den lagen, bör det emellertid i utlänningsdataförordningen tas in en bestämmelse som hänvisar till personuppgiftslagens bestämmelse om skadestånd. I hänvisningen anges även att personuppgiftslagens bestämmelse på området gäller i den mån inte något annat följer av VIS-förordningens bestämmelser.

Korrigering och radering av personuppgifter

Enligt VIS-förordningen får var och en begära att oriktiga uppgifter om honom eller henne korrigeras och att uppgifter som har registrerats på olagligt sätt raderas. Denna korrigering eller radering ska utföras utan dröjsmål av den ansvariga medlemsstaten i enlighet med dess lagar och andra författningar.

Sammanfattning

Det följer direkt av VIS-förordningens bestämmelser att korrigering och radering av personuppgifter ska utföras i enlighet med nationella bestämmelser. Eftersom personuppgiftslagens bestämmelse om rättelse enligt sin ordalydelse endast gäller vid behandling av personuppgifter i strid mot bestämmelserna i personuppgiftslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, bör det emellertid i utlänningsdataförordningen tas in en bestämmelse som hänvisar till personuppgiftslagens bestämmelse om rättelse. I hänvisningen anges även att personuppgiftslagens bestämmelser på området gäller i den mån inte något annat följer av VIS-förordningens bestämmelser.

Rättsmedel

I VIS-förordningen föreskrivs att i varje medlemsstat ska var och en ha rätt att väcka talan vid eller inge klagomål till de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som har vägrat en person rätt till åtkomst, korrigering eller radering av uppgifter. Det är viktigt att det svenska regelverket på området utformas så enhetligt som möjligt. Liknande regler bör alltså – om möjligt – gälla oavsett om det rör sig om överklagande eller väckande av talan med anledning av beslut som tagits med stöd av nationell rätt eller med stöd av en EG-förordning. Något skäl att i detta sammanhang göra avsteg från denna princip har inte framkommit. I stället framstår de nationella bestämmelserna på området som lämpliga. Det bör därför i utlänningsdataförordningen tas in en bestämmelse som hänvisar till förordningens allmänna bestämmelse om överklagande. I hänvisningen anges även att utlänningsdataförordningens bestämmelser på området gäller i den mån inte något annat följer av VIS-förordningens bestämmelser.

Sammanfattning

Nationella myndigheter

VIS-förordningen innehåller några bestämmelser om utseende av nationella myndigheter med vissa ansvarsområden. Varje medlemsstat ska enligt förordningen utse en nationell myndighet som ger de behöriga myndigheterna åtkomst till VIS, en nationell myndighet som ska fungera som registeransvarig och ha centralt ansvar för medlemsstatens behandling av uppgifter i VIS samt en nationell tillsynsmyndighet. Sverige har inte ännu formellt utsett de myndigheter som ska ha de aktuella uppgifterna. Migrationsverket bör emellertid utses till att vara den myndighet som ger övriga behöriga svenska myndigheter åtkomst till VIS. Migrationsverket bör även fungera som registeransvarig och ha centralt ansvar för Sveriges behandling av uppgifter i VIS. Datainspektionen bör vidare utses till nationell tillsynsmyndighet. Att Migrationsverket och Datainspektionen får dessa uppgift föranleder kompletteringar av respektive myndighets instruktion.

Register över uppgiftsbehandling i VIS m.m.

Varje medlemsstat ska föra register över all uppgiftsbehandling i VIS och över de personer som ansvarar för att föra in eller använda uppgifterna. Registret får endast användas för att övervaka uppgiftsskyddet med avseende på om behandlingen är tillåten och för att säkerställa uppgifternas säkerhet. VIS-förordningens bestämmelser om innehållet i registret är uttömmande och behöver därför inte kompletteras med nationella bestämmelser. Det framgår emellertid inte av bestämmelserna vilken nationell myndighet som ska föra registret. Eftersom Migrationsverket kommer att vara registeransvarig och ha centralt ansvar för Sveriges behandling av uppgifter i VIS samt även är den centrala myndigheten som kommer att ge övriga behöriga nationella myndigheter åtkomst till VIS, bör Migrations-

Sammanfattning

verket föra detta register. En komplettering av verkets instruktion görs därför även i detta avseende. Utöver Migrationsverket kommer ett antal myndigheter att behandla uppgifter i VIS med stöd av VIS-förordningen. Dessa myndigheter måste lämna uppgifter till verket om den aktuella uppgiftsbehandlingen och om den personal som ansvarar för uppgiftsbehandlingen. Eftersom denna uppgiftsbehandling inte finns reglerad i VIS-förordningen förs bestämmelser om uppgiftsskyldighet in i utlänningsförordningen.

Konsekvenser och genomförande

Förslagen i promemorian kan inte antas ge några större konsekvenser, vare sig av ekonomiskt eller annat slag. Enligt den nuvarande planeringen (februari 2009) ska VIS vara klart för driftsättning den 21 december 2009. Detta innebär att medlemsstaterna kan börja tillämpa VIS-förordningen den dagen. Författningsförslagen bör därför träda i kraft senast den 1 december 2009.

Författningsförslag

1 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlänningsoch medborgarskapslagstiftningen dels att 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i förordningen ska införas fyra nya paragrafer, 11 a, 11 b , 11 c och 17 §§, samt närmast före 11 a § och 17 § två nya rubriker av följande lydelse.

Denna förordning gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid automatiserad behandling av personuppgifter i Migrationsverkets, Rikspolisstyrelsens och polismyndigheternas samt utlandsmyndigheternas verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen. Med verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen enligt första stycket avses 1. verksamhet som gäller utlänningars vistelse i och avlägsnande från landet,

Författningsförslag

2. verksamhet som gäller utlänningars rätt att arbeta i landet, 3. mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar, 4. verksamhet som rör bistånd och stöd till utlänningar som enligt lag eller annan författning handläggs av Migrationsverket, 5. verksamhet som avser förvärv, förlust eller bibehållande av svenskt medborgarskap, 6. verksamhet som gäller ersättning för och bosättning av utlänningar som enligt lag eller annan författning handläggs av Migrationsverket. Bestämmelser om behandling av personuppgifter med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse 1 (VIS-förordningen) finns i 17 § i denna förordning. En registrerad har inte rätt att motsätta sig behandling av personuppgifter enligt denna förordning.

Nationella VIS-registret

11 a § Migrationsverket får föra ett register över fingeravtryck och fotografier som svenska myndigheter tar med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 00/200X av den … om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna

1 EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

Författningsförslag

angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat i samband med införandet av biometri samt bestämmelser om organiseringen av mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar 2 (nationella VIS-registret). Ett sådant register får föras med hjälp av automatisk databehandling. Registret får endast användas vid – prövning av ansökningar om visering, – kontroll av viseringsinnehavarens identitet eller viseringens äkthet, – kontroll av om villkoren för inresa till, vistelse i eller bosättning i Sverige eller någon annan medlemsstat är uppfyllda och – prövning av ansökningar om uppehållstillstånd där skäl som avses i 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen åberopas.

11 b § Det nationella VIS-registret får endast innehålla fingeravtryck och fotografier samt uppgifter om den registrerades namn, kön, födelsetid, medbor-

2 EUT L

17

Författningsförslag

garskap eller annan identifieringsuppgift. Uppgifter ur registret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om det följer av lag eller förordning.

11 c § En uppgift i det nationella VIS-registret ska gallras fem år efter det att uppgiften registrerades, dock senast när den registrerade blir svensk medborgare.

Behandling av personuppgifter med stöd av VIS-förordningen

17 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd och rättelse tillämpas vid behandling av personuppgifter enligt VIS-förordningen i den mån inte något annat följer av VIS-förordningen. Bestämmelsen i 16 § i denna förordning gäller vid överklagande som avses i artikel 40 i VIS-förordningen i den mån inte något annat följer av VISförordningen. –––––––––––––––––––––– Denna förordning träder i kraft den 1 december 2009.

18

Författningsförslag

2 Förslag till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningsförordningen (2006:97) att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 7 kap. 21 §, och närmast före 7 kap. 21 § en ny rubrik av följande lydelse.

7 kap.

Information enligt artikel 34 i VIS-förordningen

21 § De myndigheter som behandlar uppgifter i informationssystemet för viseringar (VIS) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse 3 (VIS-förordningen) ska till Migrationsverket lämna de uppgifter som framgår av artikel 34 i VIS-förordningen.

–––––––––––––––––––––– Denna förordning träder i kraft den 1 december 2009.

3 EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

19

Författningsförslag

3 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:975) med instruktion för Datainspektionen

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:975) med instruktion för Datainspektionen att 4 § ska ha följande lydelse.

Myndigheten är nationell tillsynsmyndighet enligt

– artikel 23 i konventionen om upprättande av europeisk po-

talet av den 14 juni 1985 talet av den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen), och (Schengenkonventionen), – artikel 17 i konventionen – artikel 17 i konventionen om användning av informa- om användning av informationsteknologi för tulländamål tionsteknologi för tulländamål (TIS-konventionen). (TIS-konventionen) och – artikel 41 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare 4 vistelse . –––––––––––––––––––––– Denna förordning träder i kraft den 1 december 2009.

4 EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

20

Författningsförslag

4 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket att 3 § ska ha följande lydelse.

1. vara kontaktmyndighet i frågor som rör databasen för identifiering av fingeravtryck, Eurodac, 2. vara kontaktmyndighet för informationsutbyte om nationella åtgärder på asyl- och invandringsområdet enligt rådets beslut 2006/688/EG av den 5 oktober 2006 om upprättande av ett system för ömsesidigt informationsutbyte om medlemsstaternas åtgärder rörande asyl och invandring, 3. vara kontaktmyndighet för ersättningsanspråk i samband med ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning och utvisning enligt rådets beslut 2004/191/EG av den 23 februari 2004 om fastställande av kriterier och närmare föreskrifter för ersättning för finansiella obalanser som uppstår till följd av tillämpningen av direktiv 2001/40/EG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land, 4. vara ansvarig och attesterande myndighet gentemot Europeiska gemenskapernas kommission i frågor som rör den europeiska flyktingfond som inrättats enligt rådets beslut 2004/904/EG av den 2 december 2004 om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2005-2010 samt rådets beslut 573/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008-2013, 5. vara ansvarig och attesterande myndighet gentemot Europeiska gemenskapernas kommission i frågor som rör den

21

Författningsförslag

europeiska återvändandefond som inrättats enligt rådets beslut 575/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska återvändandefonden för perioden 2008-2013, 6. vara kontaktmyndighet i frågor som rör massflyktssituationer enligt 21 kap. utlänningslagen (2005:716), 7. vara kontaktmyndighet 7. vara kontaktmyndighet för informationsutbyte om för informationsutbyte om varaktigt bosatta tredjelands- varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare enligt 5 a kap. ut- medborgare enligt 5 a kap. utlänningslagen (2005:716) samt länningslagen (2005:716), 8. vara kontaktpunkt i det 8. vara kontaktpunkt i det europeiska migrationsnätverk- europeiska migrationsnätverket som inrättats enligt rådets et som inrättats enligt rådets beslut 2008/381/EG av den 14 beslut 2008/381/EG av den 14 maj 2008 om inrättande av ett maj 2008 om inrättande av ett europeiskt migrationsnätverk europeiskt migrationsnätverk och i den egenskapen fullgöra och i den egenskapen fullgöra de uppgifter som enligt beslut- de uppgifter som enligt beslutet ska fullgöras av en kontakt- et ska fullgöras av en kontaktpunkt . punkt, 9. vara registeransvarig och ha centralt ansvar för Sveriges behandling av uppgifter i informationssystemet för viseringar (VIS) enligt artikel 41 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om vi- 5 seringar för kortare vistelse (VIS-förordningen), 10. föra register över all upp-

5 EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

22

Författningsförslag

giftsbehandling i VIS med stöd av VIS-förordningen samt över de personer som är behöriga att föra in och använda uppgifterna enligt artikel 34 i VIS-förordningen och 11. vara den myndighet som ger övriga behöriga svenska myndigheter åtkomst till VIS enligt artikel 28 i VIS-förordningen.

–––––––––––––––––––––– Denna förordning träder i kraft den 1 december 2009.

23

1 Inledning

Rådet antog den 19 februari 2004 slutsatser om utveckling av ett informationssystem för viseringar. Den 8 juni 2004 beslutade rådet att inrätta informationssystemet för viseringar (VIS) som ett system för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna och den 28 december samma år presenterade kommissionen ett förslag till förordning om VIS och utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om viseringar för kortare vistelser (VIS-förordningen). Europaparlamentet och rådet har nu gemensamt antagit Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse. VIS-förordningen kompletteras av ett tredjepelarbeslut – rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. VIS-förordningen kommer också att kompletteras av en förordning om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och konsulat i samband med införandet av biometri m.m. Denna kompletterande rättsakt är nödvändig för att medlemsstaterna ska få en rättslig grund för upptagandet av biometriska uppgifter. Förordningen ska antas av Europaparlamentet och rådet gemensamt, men någon slutlig överenskommelse har ännu inte träffats.

25

Inledning

Enligt nuvarande planering (februari 2009) ska VIS vara klart för driftsättning den 21 december 2009, vilket innebär att medlemsstaterna kan börja tillämpa förordningen tidigast den dagen. Denna promemoria innehåller förslag till de författningsändringar som behövs med anledning av VIS-förordningen. När det gäller den s.k. broklausulen i artikel 3 som tillåter att brottsbekämpande myndigheter och Europol använder uppgifter från VIS för att förhindra, upptäcka eller utredda terroristbrott och andra grova brott hänvisar denna artikel till det tidigare nämnda rådsbeslutet (2008/633/RIF). Detta rådsbeslut bereds i särskild ordning inom Regeringskansliet och författningsändringar med anledning av broklausulen kommer därför inte att behandlas i denna promemoria.

26

2 VIS-förordningens innehåll

Detta kapitel ger en översiktlig beskrivning av bestämmelserna i VIS-förordningen. VIS-förordningen fastställer ändamål, funktioner och ansvarsfördelning för VIS. Den fastställer också villkoren och förfaranden för utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna för att underlätta prövningen av viseringsansökningar och beslut som fattas i anslutning till dessa. VIS-förordningen innehåller allmänna bestämmelser om syfte, tillämpningsområde och mål, definitioner, vilka uppgiftskategorier som ska registreras i VIS, vilka som ska ha tillgång till VIS samt allmänna principer som ska tillämpas vid användningen av VIS. Förordningen innehåller vidare en s.k. broklausul, som reglerar brottsbekämpande myndigheters och Europols tillgång till uppgifter i VIS för att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott och andra grova brott. I VIS-förordningen finns också närmare bestämmelser om viseringsmyndigheternas registrering och användning av uppgifterna i VIS, andra myndigheters åtkomst till dessa uppgifter samt om lagring och ändring av uppgifterna. Förordningen reglerar även drift och ansvar samt rättigheter och skyldigheter med avseende på uppgiftsskydd. I kapitlet redogörs också översiktligt för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat (CCI:n) i samband införandet av biometri m.m. samt för förslaget om en gemenskapskodex om viseringar. Avsikten med den först nämnda förordningen är bl.a.

27

VIS-förordningens innehåll

att ge medlemsstaterna en rättslig grund när det gäller att kräva obligatoriska biometriska uppgifter från personer som ansöker om visering. Bestämmelserna i denna förordning är i ett senare skede tänkta att inarbetas i och anpassas till strukturen i den kommande gemenskapskodexen för viseringar.

2.1 Allmänna bestämmelser

VIS-förordningens första artiklar innehåller bestämmelser om förordningens syfte, tillämpningsområde och mål, definitioner av olika beteckningar, kategorier av uppgifter som ska registreras i VIS, vissa regler om tillgången till VIS och allmänna principer. Kapitlet innehållet också en s.k. broklausul som tillåter att uppgifter i VIS används för frågor inom ramen för tredje pelaren (polissamarbete och straffrättsligt samarbete).

2.1.1 Syfte, tillämpningsområde och mål

Artikel 1 i VIS-förordningen anger ändamålet, funktionen och ansvarsfördelningen för VIS. I förordningen fastställs också villkor och förfaranden för utbyte mellan medlemsstaterna av uppgifter om ansökningar om viseringar för kortare vistelse och beslut som fattats om dessa ansökningar i syfte att underlätta prövningen av sådana ansökningar och beslut om dessa. I artikel 2 anges de övergripande målen med VIS. Avsikten är att VIS ska förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken, det konsulära samarbetet och samrådet mellan centrala viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om viseringsansökningar och de beslut som fattas med anledning av dessa ansökningar. Syftet med detta är att – underlätta förfarandet för viseringsansökan, – förebygga kringgående av kriterierna för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan,

28

VIS-förordningens innehåll

– underlätta kampen mot bedrägerier, – underlätta kontrollen vid gränsövergångar vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium, – vara till hjälp vid identifiering av personer som inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium, – underlätta tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 343/2003 (Dublin II-förordningen) och – bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet.

2.1.2 Åtkomst till uppgifter för att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (broklausulen)

I artikel 3 finns den s.k. broklausulen, som reglerar brottsbekämpande myndigheters och Europols tillgång till uppgifter från VIS för att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott och andra grova brott. Av medlemsstaterna utsedda myndigheter får i särskilda fall och efter en motiverad skriftlig eller elektronisk begäran inhämta de uppgifter som viseringsmyndigheterna har registrerat i VIS, då det finns rimliga skäl att anse att en sökning i VIS väsentligt skulle bidra till att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott och andra grova brott. Europol får inhämta uppgifter i VIS inom gränserna för sitt uppdrag och när så är nödvändigt för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Sökningen ska utföras genom centrala åtkomstpunkter som ska ha ansvar för att se till att de villkor för åtkomst och de förfaranden som fastställs i rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott följs fullt ut.

29

VIS-förordningens innehåll

2.1.3 Definitioner

I artikel 4 definieras en rad beteckningar. Med visering avses i förordningen visering för kortare vistelse, transitvisering, visering för flygplatstransitering och visering vars giltighet begränsas till en parts territorium. Begreppet omfattar också nationell visering för längre vistelse med samma giltighet som en enhetlig visering för kortare vistelse. Viseringsmyndigheter är de myndigheter som i varje medlemsstat är ansvariga för att behandla och fatta beslut om viseringsansökningar eller för beslut om huruvida viseringar ska ogiltigförklaras, återkallas eller förlängas, inbegripet de centrala viseringsmyndigheterna och de myndigheter som ansvarar för att utfärda viseringar vid gränsen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 415/2003 av den 27 februari 2003 om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit. Ansvarig medlemsstat är den medlemsstat som har fört in de aktuella uppgifterna i VIS. Med alfanumeriska uppgifter avses uppgifter som återges med bokstäver, siffror, särskilda tecken, mellanslag och skiljetecken. I förordningen görs skillnad på verifiering och identifiering av personer. Med verifiering avses förfarandet att jämföra en grupp av uppgifter med en annan grupp av uppgifter (one to one check). Identifiering sker när en persons identitet fastställs genom databassökning mot flera grupper av uppgifter (one to many check). Även viseringsmärke, ansökningsformulär, sökande, gruppmedlemmar och resehandling definieras i bestämmelsen.

2.1.4 Uppgiftskategorier

I artikel 5 föreskrivs vilka uppgiftskategorier som ska registreras i VIS. Det rör sig om alfanumeriska uppgifter om den sökande och om begärda, utfärdade, vägrade, ogiltigförklarade, återkallade eller förlängda viseringar. Det är också fotografier, fingeravtryck och länkar till andra ansökningar.

30

VIS-förordningens innehåll

2.1.5 Åtkomst till VIS

I artikel 6 föreskrivs vilka som ska ha tillgång till VIS för att föra in, ändra, radera och inhämta uppgifter. Enbart personal vid viseringsmyndigheterna ska ha åtkomst till VIS för att föra in, ändra eller radera uppgifter. När det gäller åtkomst till VIS för att inhämta uppgifter ska denna helt vara förbehållen personal vid de myndigheter som är behöriga för vissa ändamål. Dessa ändamål är prövning av viseringsansökningar, samråd och framställningar om handlingar mellan centrala viseringsmyndigheter, rapportering och statistik, kontroll av viseringar, viseringsinnehavarens identitet och om villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda samt prövning av asylansökningar och fastställande av vem som ansvarar för att pröva en sådan ansökan. Uppgifterna ska dock vara nödvändiga för utförandet av uppgifterna i enlighet med ändamålen och stå i proportion med de åsyftade målen. Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter vilkas personal ska ha befogenhet att föra in, ändra, radera eller inhämta uppgifter i VIS och översända en förteckning över dessa myndigheter och i vilket syfte varje myndighet får behandla uppgifterna, till kommissionen.

2.1.6 Allmänna principer

I artikel 7 anges två allmänna principer för myndigheter som använder VIS; en proportionalitetsprincip och ett förbud mot diskriminering. Användningen av VIS ska nämligen vara nödvändig, lämplig och stå i proportion till utförandet av arbetsuppgifterna. Vidare ska sökande och viseringsinnehavare inte diskrimineras på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Deras mänskliga värdighet och integritet ska också respekteras fullt ut.

31

VIS-förordningens innehåll

2.2 Viseringsmyndigheternas registrering och användning av uppgifterna i VIS

Artiklarna 8–14 innehåller föreskrifter om viseringsmyndigheternas registrering av uppgifter. Artikel 8 anger vilka procedurer som ska följas vid registrering av uppgifter i samband med en ansökan. Artikel 9 innehåller grundläggande föreskrifter om vilka uppgifter som ska registreras när ansökan lämnas. Artiklarna 10– 14 behandlar vilka kompletterande uppgifter som ska lämnas i olika situationer. Det rör sig om kompletterande uppgifter för utfärdade viseringar (artikel 10), när prövningen av ansökan avbryts (artikel 11), vid avslag på ansökan (artikel 12), vid ogiltigförklaring eller återkallelse av visering eller förkortning av dess giltighetstid (artikel 13) och vid förlängning av visering (artikel 14). Artiklarna 15–17 innehåller bestämmelser om hur viseringsmyndigheterna ska använda uppgifterna i VIS. Enligt artikel 15 ska viseringsmyndigheterna använda uppgifterna i VIS för att kunna pröva viseringsansökningar och fatta beslut med anledning av sådana ansökningar. Uppgifterna i VIS ska vidare enligt artikel 16 användas för samråd och framställningar om handlingar mellan centrala viseringsmyndigheter. Denna samrådsmekanism ska enligt artikel 46 ersätta Schengens rådfrågningssystem. Viseringsmyndigheterna ska också enligt artikel 17 ha åtkomst till vissa uppgifter för rapporterings- och statistikändamål.

2.3 Andra myndigheters åtkomst till uppgifterna i VIS

Artiklarna 18–22 innehåller bestämmelser om hur vissa andra myndigheter än viseringsmyndigheterna får använda uppgifter i VIS. De myndigheter som ansvarar för kontrollen vid de yttre gränserna och för kontrollen inom medlemsstaternas territorium om villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlems-

32

VIS-förordningens innehåll

staternas territorium är uppfyllda, ska enligt artiklarna 18–20 kunna göra sökningar för att kunna kontrollera en persons identitet, om viseringen är äkta och om villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning inom medlemsstaternas territorium är uppfyllda. I artikel 21 behandlas vidare asylmyndigheters användning av uppgifter i VIS för att fastställa vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av en asylansökan. Dessa myndigheter ska dessutom enligt artikel 22 ha rätt att använda uppgifter i VIS för att pröva en asylansökan. I bestämmelserna preciseras under vilka förutsättningar olika slags uppgifter får användas.

2.4 Lagring och ändring av uppgifter

I artiklarna 23–25 behandlas lagring respektive ändring av uppgifter. Varje ansökningsakt ska enligt artikel 23 som huvudregel lagras i VIS i fem år. Lagringsperioden börjar löpa vid olika tidpunkter beroende på om visering har utfärdats, förlängts, dragits tillbaka, lagts ner, avbrutits, avslagits, ogiltigförklarats, förkortats eller återkallats. När visering har utfärdats börjar lagringsperioden löpa samma dag som viseringen upphör att gälla. Efter utgången av lagringsperioden ska VIS automatiskt radera ansökningsakten och länkarna till denna. I artikel 24 behandlas ändring av uppgifter. Endast den ansvariga medlemsstaten ska ha rätt att ändra uppgifter som den har översänt till VIS genom att rätta eller radera uppgifterna. Om en medlemsstat anser sig ha stöd för att uppgifter som behandlas i VIS är oriktiga eller att uppgifter har behandlats i VIS i strid med VIS-förordningen, ska den omedelbart meddela den ansvariga medlemsstaten. Den ansvariga medlemsstaten ska sedan kontrollera de berörda uppgifterna och – om nödvändigt – omedelbart rätta eller radera dem.

33

VIS-förordningens innehåll

Om en sökande har blivit medborgare i en av medlemsstaterna före utgången av lagringsperioden, ska enligt artikel 25 den medlemsstat som upprättade ansökningsakten och de länkade uppgifterna omedelbart radera dessa akter och länkar ur VIS. Den medlemsstat i vilken en sökande har erhållit medborgarskap ska utan dröjsmål informera den eller de ansvariga medlemsstaterna. Om avslag på en viseringsansökan har upphävts av en domstol eller överklagandeinstans ska den medlemsstat som avslog ansökan – så snart beslutet att upphäva avslaget har vunnit laga kraft – radera de uppgifter som lagts in i VIS med anledning av avslaget.

2.5 Drift och ansvar

Artiklarna 26–36 behandlar olika frågor som är kopplade till driften och ansvaret för VIS. Det finns bestämmelser om den operativa förvaltningen (artikel 26), var det centrala VIS och dess reservsystem ska vara placerat (artikel 27) och förhållandet mellan det centrala och de nationella systemen (artikel 28). Det finns också bestämmelser om ansvaret för användningen av uppgifter från VIS (artikel 29), lagring av sådana uppgifter i nationella informationssystem (artikel 30), överföring av uppgifter till tredjeländer och internationella organisationer (artikel 31), datasäkerhet (artikel 32), skyldighet att föra vissa slags register (artikel 34) och om egenkontroll (artikel 35). Det finns även föreskrifter om skadestånd (artikel 33) och sanktioner (artikel 36).

2.5.1 Operativ förvaltning

Bestämmelser om operativ förvaltning finns i artikel 26. En förvaltningsmyndighet ska efter en övergångsperiod ha ansvar för den operativa förvaltningen av det centrala VIS och de nationella gränssnitten. Förvaltningsmyndigheten ska i samarbete med medlemsstaterna se till att bästa tillgängliga teknik alltid an-

34

VIS-förordningens innehåll

vänds för det centrala VIS och de nationella gränssnitten. I detta sammanhang görs dock ett förbehåll för en kostnads-nyttoanalys. I samband med kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala VIS och de nationella gränssnitten ska förvaltningsmyndigheten också ha ansvar för övervakning, säkerhet och samordningen av förbindelserna mellan medlemsstaterna och leverantören. Kommissionen ska ha ansvar för alla andra uppgifter i samband med kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala VIS och de nationella gränssnitten, bl.a. uppgifter som gäller genomförandet av budgeten. Under en övergångsperiod innan förvaltningsmyndigheten får ansvaret, ska kommissionen dessutom ha ansvaret för den operativa förvaltningen. Denna uppgift och uppgifter som gäller genomförande av budgeten får kommissionen dock delegera till offentligrättsliga organ på nationell nivå, i två olika medlemsstater. Den operativa förvaltningen av VIS ska bestå av alla de uppgifter som krävs för att VIS ska kunna fungera dygnet runt alla dagar i veckan i enlighet med VIS-förordningen. Förvaltningsmyndigheten ska tillämpa lämpliga regler avseende tystnadsplikt eller motsvarande sekretesskrav som omfattar all personal som arbetar med VIS-uppgifter. Denna skyldighet ska gälla även efter det att personerna lämnar sin tjänst eller anställning eller efter det att deras verksamhet har upphört.

2.5.2 Plats för det centrala VIS

Den ordinarie centrala delen av VIS står för teknisk tillsyn och administration. Denna del ska enligt artikel 27 ligga i Strasbourg i Frankrike. En reserv för det centrala VIS ska ligga i Sankt Johann im Pongau i Österrike. Reservsystemet ska garantera att alla funktioner i den ordinarie delen av det centrala VIS kan upprätthållas om det ordinarie systemet skulle sluta fungera.

35

VIS-förordningens innehåll

2.5.3 Förhållandet till de nationella systemen

VIS ska enligt artikel 28 vara anslutet till de nationella systemen i varje medlemsstat via de nationella gränssnitten. Varje medlemsstat ska utse en nationell myndighet som ger de behöriga myndigheterna åtkomst till VIS och ansluta denna myndighet till det nationella gränssnittet. Varje medlemsstat ska följa automatiserade förfaranden för behandlingen av uppgifter och ansvara för – utvecklingen av det nationella systemet och dess anpassning till VIS, – organisation, förvaltning, drift och underhåll av sitt nationella system, – hantering av och föreskrifter för hur personal vid nationella myndigheter ska ges åtkomst till VIS och upprättande och regelbunden uppdatering av en förteckning över personalen och dess uppgifter samt – kostnaderna för de nationella systemen och för att ansluta dessa system till det nationella gränssnittet, inklusive investeringar och driftkostnader för kommunikationsstrukturen mellan det nationella gränssnittet och det nationella systemet. Personal vid myndigheter som har rätt till åtkomst till VIS ska innan de tillåts behandla uppgifter som lagras i VIS ges lämplig utbildning om regler för datasäkerhet och uppgiftsskydd och ska informeras om alla tillämpliga straffbara gärningar och påföljder.

2.5.4 Ansvaret för användningen av uppgifter

Artikel 29 innehåller föreskrifter om ansvaret för användningen av VIS-uppgifter. Varje medlemsstat ska se till att uppgifterna behandlas på ett lagligt sätt och särskilt att endast bemyndigad personal har tillgång till uppgifter som behandlats i VIS för utförande av arbetsuppgifter i enlighet med VIS-förordningen. De ska särskilt se till

36

VIS-förordningens innehåll

att uppgifterna samlas in på ett lagligt sätt, överförs på lagligt sätt till VIS samt är korrekta och uppdaterade när de överförs till VIS. Förvaltningsmyndigheten ska se till att VIS drivs i enlighet med VIS-förordningen och dess tillämpningsföreskrifter.

2.5.5 Lagring av uppgifter från VIS i nationella informationssystem

Artikel 30 innehåller bestämmelser om lagring av uppgifter från VIS i nationella informationssystem. Sådan lagring får som huvudregel endast ske om det är nödvändigt i ett enskilt fall i enlighet med ändamålet med VIS och i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser. Uppgifterna får inte lagras under längre tid än vad som är nödvändigt för det enskilda fallet. Vad som föreskrivits som huvudregel påverkar emellertid inte medlemsstaternas rätt att lagra uppgifter som de har fört in i VIS i sina nationella informationssystem. All användning som inte är förenlig med dessa bestämmelser ska betraktas som missbruk enligt varje medlemsstats nationella lagstiftning.

2.5.6 Överföring av uppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer

Uppgifter som har behandlats i VIS i enlighet med VIS-förordningen får enligt artikel 31 inte överföras eller göras tillgängliga för ett tredjeland eller för en internationell organisation. Vissa uppgifter får dock under vissa förutsättningar överföras eller göras tillgängliga om det i enskilda fall är nödvändigt för att bevisa tredjelandsmedborgares identitet. Sådan överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer får emellertid inte påverka rättigheterna för flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om ”non-refoulement”.

37

VIS-förordningens innehåll

2.5.7 Datasäkerhet

Artikel 32 innehåller föreskrifter om datasäkerhet. Den ansvariga medlemsstaten ska garantera datasäkerheten före och under överföringen till det nationella gränssnittet. Varje medlemsstat ska garantera datasäkerheten för de uppgifter som den mottar från VIS och vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå detta. Det rör sig om att anta en dataskyddsplan, fysiskt skydda uppgifter, kontroller vid ingången till anläggningar och av datamedier, lagrade personuppgifter, uppgiftsinmatning, åtkomst, kommunikation, registrering och transport samt att se till att alla myndigheter med rätt till åtkomst till VIS skapar personalprofiler och vidtar egenrevision. Förvaltningsmyndigheten ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå samma mål, inbegripet anta en dataskyddsplan.

2.5.8 Skadestånd

Artikel 33 reglerar skadeståndsskyldighet. Varje person eller medlemsstat som har lidit skada till följd av en otillåten behandling eller av något annat handlande som är oförenligt med bestämmelserna i VIS-förordningen har rätt till ersättning av den medlemsstat som är ansvarig för skadan. Denna stat ska dock helt eller delvis befrias från detta ansvar i den utsträckning som den bevisar att den inte är ansvarig för den händelse som orsakade skadan. Om en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt VIS-förordningen orsakar skada på VIS, ska den medlemsstaten anses ansvarig för skadan, om inte och i den mån som förvaltningsmyndigheten eller en annan medlemsstat har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skadan eller för att begränsa dess verkningar.

38

VIS-förordningens innehåll

Skadeståndsanspråk mot en medlemsstat för skador som beskrivits ovan ska regleras av den svarande medlemsstatens nationella bestämmelser.

2.5.9 Register över uppgiftsbehandling i VIS m.m.

Varje medlemsstat och förvaltningsmyndigheten ska enligt artikel 34 föra register över all uppgiftsbehandling i VIS och de personer som ansvarar för införandet eller användandet av uppgifterna. Registret får uteslutande användas för att övervaka uppgiftsskyddet med avseende på om behandlingen är tillåten och för att säkerställa uppgifternas säkerhet. Registret ska på lämpligt sätt skyddas mot obehörig tillgång och ska raderas efter ett år från det att lagringsperioden har löpt ut om registret inte behövs för ett övervakningsförfarande som redan pågår.

2.5.10 Egenkontroll

Medlemsstaterna ska enligt artikel 35 se till att varje myndighet som har tillgång till VIS-uppgifter vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att följa VIS-förordningen och vid behov samarbetar med den nationella tillsynsmyndigheten.

2.5.11 Sanktioner

Artikel 36 reglerar sanktioner vid överträdelse av VISförordningens bestämmelser. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, däribland administrativa och/eller straffrättsliga sanktioner enligt nationell lagstiftning, utdöms om uppgifter som har lagts in i VIS används på ett otillbörligt sätt.

39

VIS-förordningens innehåll

2.6 Rättigheter och övervakning med avseende på uppgiftsskydd

Artiklarna 37–44 reglerar rättigheter och övervakning med avseende på uppgiftsskydd. Det finns bestämmelser om sökandens och garanters rätt till information (artikel 37), var och ens rätt till åtkomst, korrigering och radering (artikel 38) samt om rättsmedel (artikel 40). Medlemsstaternas samarbete för att säkerställa rätten till uppgiftsskydd regleras också (artikel 39). Detsamma gäller den nationella tillsynsmyndighetens och Europeiska datatillsynsmannens övervakning (artiklarna 41 respektive 42) och samarbetet dem emellan (artikel 43) samt uppgiftsskyddet under övergångsperioden (artikel 44).

2.6.1 Rätt till information

Sökande och garanter har enligt artikel 37 rätt att få viss information av den ansvariga medlemsstaten. Det rör sig om information om – identiteten på den registeransvarige, – ändamålen med uppgiftsbehandlingen i VIS, – kategorier av uppgiftsmottagare, – lagringstiden för uppgifterna, – den omständigheten att insamling av uppgifterna är en förutsättning för prövning av ansökan samt – den omständigheten att berörda personer har rätt att få åtkomst till uppgifter som rör dem och att begära att oriktiga uppgifter om dem korrigeras eller att olagligen behandlade uppgifter om dem raderas, inklusive rätt att få information om förfarandena för utövande av dessa rättigheter och kontaktuppgifter till de nationella tillsynsmyndigheter som ska vara behörig att pröva frågor om skydd av personuppgifter.

40

VIS-förordningens innehåll

2.6.2 Rätt till åtkomst, korrigering och radering

Var och en ska enligt artikel 38 ha rätt att få del av uppgifter om honom eller henne i VIS och om vilken medlemsstat som överförde uppgifterna till VIS. Var och en får vidare begära att oriktiga uppgifter om honom eller henne korrigeras och att uppgifter som har registrerats på otillåtet sätt raderas. Korrigering och radering ska utföras utan dröjsmål av den ansvariga medlemsstaten, i enlighet med dess lagar och andra författningar.

2.6.3 Samarbete för att säkerställa rätt till uppgiftsskydd

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska enligt artikel 39 samarbeta aktivt för att garantera rätten till uppgiftsskydd. I var och en av medlemsstaterna ska den nationella tillsynsmyndigheten på begäran bistå och råda berörda personer om hur de kan utöva sin rätt att korrigera eller radera uppgifter som rör dem. Den nationella tillsynsmyndigheten i den ansvariga medlemsstat som överförde uppgifterna och de nationella tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat som har tagit emot begäran ska samarbeta för detta ändamål.

2.6.4 Rättsmedel

Enligt artikel 40 ska var och en ha rätt att väcka talan vid eller inge klagomål till de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som har vägrat den aktuella personen rätt enligt VIS-förordningen till åtkomst, korrigering eller radering av uppgifter.

41

VIS-förordningens innehåll

2.6.5 Övervakning från tillsynsmyndigheter m.m.

Enligt artikel 41 ska den eller de myndigheter som utses i varje medlemsstat och har de befogenheter som nationella tillsynsmyndigheter ska ha, på ett oberoende sätt övervaka lagligheten i medlemsstatens behandling av personuppgifter. Varje medlemsstat ska vidare utse den myndighet som ska fungera som registeransvarig för behandlingen av personuppgifter i VIS och som ska ha centralt ansvar för medlemsstatens behandling av uppgifter. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om namnet på denna myndighet. Europeiska datatillsynsmannen ska enligt artikel 42 kontrollera att förvaltningsmyndighetens behandling av personuppgifter utförs enligt VIS-förordningen. De nationella tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen ska vidare enligt artikel 43 aktivt samarbeta inom sina ansvarsområden och säkerställa en samordnad tillsyn av VIS och de nationella systemen. Slutligen finns föreskrifter om uppgiftsskydd om kommissionen skulle delegera sitt ansvar till ett annat eller andra organ under övergångstiden. Kommissionen ska enligt artikel 44 i ett sådant fall se till att Europeiska datatillsynsmannen har rätt och möjlighet att fullt ut utföra sina uppgifter.

2.7 Slutbestämmelser

Det centrala VIS, det nationella gränssnittet i varje medlemsstat och kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala VIS och de nationella gränssnitten ska enligt artikel 45.1 genomföras av kommissionen så snart som möjligt efter ikraftträdandet av VISförordningen. Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 47 meddela kommissionen när de har vidtagit nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärder för att överföra uppgifter till det centrala VIS via det nationella gränssnittet.

42

VIS-förordningens innehåll

Kommissionen ska enligt artikel 48.1 fastställa den tidpunkt då VIS ska tas i drift när – åtgärder som är nödvändiga för det tekniska genomförandet av det centrala VIS, de nationella gränssnitten och kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala systemet och de nationella gränssnitten har antagits, – kommissionen har förklarat att ett övergripande test av VIS har slutförts på ett tillfredsställande sätt samt att – medlemsstaterna – efter validering av de tekniska åtgärderna – har meddelat kommissionen att de har vidtagit nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärder för att samla in och överföra de uppgifter som ska registreras i VIS till VIS för alla ansökningar i den första region där VIS ska börja tillämpas. Enligt nuvarande planering (februari 2009) ska VIS vara klart för driftsättning den 21 december 2009. Om denna tidsplan håller, kan medlemsstaterna börja tillämpa förordningen tidigast den dagen. I alla andra regioner ska kommissionen enligt artikel 48.3 fastställa den tidpunkt då överföringen av uppgifter blir obligatorisk när medlemsstaterna har meddelat kommissionen att de har vidtagit nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärder för att samla in och överföra uppgifterna för alla ansökningar i regionen. Före denna tidpunkt får varje medlemsstat starta driften i dessa regioner så snart den har meddelat kommissionen att den har vidtagit de nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärderna för att samla in och överföra åtminstone alfanumeriska uppgifter och fotografier. Ingen medlemsstat får enligt artikel 48.6 inhämta uppgifter som andra medlemsstater har överfört till VIS innan den själv eller en annan medlemsstat som företräder denna medlemsstat börjar föra in uppgifter. Kommissionen ska i enlighet med artikel 49 biträdas av den s.k. SISVIS-kommittén. VIS verksamhet ska kontinuerligt övervakas och utvärderas i enlighet med bestämmelserna om detta i artikel 50.

43

VIS-förordningens innehåll

VIS-förordningen träder enligt artikel 51 i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Förordningen offentliggjordes den 13 augusti 2008 och trädde således i kraft den 2 september 2008. Förordningen ska tillämpas från och med dagen för driftsstart. Vissa artiklar (artiklarna 26, 27, 32, 45, 48.1, 48.2, 48.4 och 49) ska emellertid tillämpas från och med den tjugonde dagen efter offentliggörande av förordningen, dvs. den 2 september 2008.

2.8 Ändringar av CCI:n i samband med införandet av biometri m.m.

Kommissionen har den 31 maj 2006 lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat i samband med införandet av biometri samt bestämmelser om organiseringen av mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar (KOM (2006) 269 slutlig). Beslutet fattas med kvalificerad majoritet i rådet och Europaparlamentet är medbeslutande. Rådet och Europaparlamentet har emellertid inte ännu lyckats komma överens på alla punkter. Avsikten med förslaget är att skapa en rättslig grund när det gäller att kräva obligatoriska biometriska uppgifter – ansiktsfotografi och fingeravtryck av tio fingrar – från personer som ansöker om visering. Förslaget definierar även ett antal organisationsformer som medlemsstaterna kan välja bland då dessa organiserar viseringsverksamheten med avseende på genomförandet av VIS. Den föreslagna förordningen är nödvändig för att kunna fastställa den rättsliga ramen för att VIS till fullo ska kunna genomföras. VIS-förordningen är den grundläggande rättsakten i denna rättsliga ram, men den föreslagna förordningen behövs som en kompletterande rättsakt för inläsningen och registreringen av

44

VIS-förordningens innehåll

biometriska kännetecken från personer som ansöker om visering.

2.9 Förslag om en gemenskapskodex om viseringar

Kommissionen har den 19 juli 2006 lämnat ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av en gemenskapskodex om viseringar (KOM (2006) 403 slutlig). Kodexen ska ha till uppgift att – samla alla rättsakter som rör beslut i viseringsärenden i en enda viseringskodex, – utveckla vissa delar av den nu gällande lagstiftningen för att ta hänsyn till den senaste tidens utveckling och nya aspekter av viseringsförfarandet samt för att fylla ut befintliga luckor, – öka öppenheten och den rättsliga förutsebarheten genom att klargöra den rättsliga statusen för bestämmelserna i CCI:n och dess bilagor; detta kan ske genom att man lyfter ut bestämmelser som är överflödiga eller av praktisk, operativ natur ur rättsakten, – stärka rättssäkerheten genom att införa bestämmelser om obligatorisk motivering av beslut om avslag på viseringsansökningar och rätt att överklaga samt – förstärka likabehandlingen av viseringssökande genom att klargöra vissa frågor och därigenom få till stånd en mer harmoniserad tillämpning av lagstiftningen. Bestämmelserna i den förslagna förordningen om ändring av CCI:n i samband med införandet av biometri m.m. är tänkta att inarbetas i och anpassas till strukturen i gemenskapskodexen om viseringar. Den först nämnda förordningen kommer därefter att upphävas. Anledningen till denna konstruktion är att VIS-förordningen har trätt i kraft före gemenskapskodexen om viseringar och också kommer att börja tillämpas före denna.

45

3 Överväganden och förslag

Genom Sveriges anslutning till EU har EG-rätten blivit en integrerad del av den svenska rättsordningen. I artikel 249 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättande av Europeiska gemenskapen (Romfördraget) definieras en EG-förordning på följande sätt.

En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat.

En förordning blir alltså automatiskt en del av medlemsstaternas nationella rättssystem och gäller enligt sin lydelse på samma sätt som nationella lagar. När en förordning träder i kraft utesluter den tillämpning av nationell lagstiftning som är oförenlig med förordningen. Detta gäller även om den nationella lagstiftningen är av senare datum. En EG-förordning har således företräde framför nationell rätt (se bl.a. Mats Melin och Göran Schäder, EU:s konstitution, Maktfördelning mellan den europeiska unionen, medlemsstaterna och medborgarna, 5 uppl., 2001, s. 38f och 45ff med där angivna hänvisningar till EG-domstolens domar). Medlemsstaterna får inte vidta nationella implementeringsåtgärder. En förordnings bestämmelser får enligt EG-domstolens praxis inte heller som huvudregel återges i nationell lagstiftning, eftersom detta skulle kunna dölja att de rättigheter som har sitt ursprung i förordningen är av gemenskapsrättslig natur. Om det finns nationella författningsbestämmelser som motsvarar eller strider mot en EG-förordnings bestämmelser måste de nationella bestämmelserna utmönstras.

47

Överväganden och förslag

Bestämmelser i en EG-förordning får dock återges i nationell lagstiftning när det är nödvändigt för att den nationella lagstiftningen ska bli begriplig och sammanhållen. En EG-förordning kan även i olika avseenden ge upphov till kompletterande nationella föreskrifter. Förordningen kan uttryckligen innehålla förpliktelser för medlemsstaterna att besluta om utfyllande bestämmelser. En EG-förordning kan också ge anledning att utfärda straffsanktioner för överträdelse av bestämmelser i förordningen. Vidare kan en EG-förordning ge utrymme för medlemsstaterna att besluta om kompletterande regler i övrigt (jfr. prop. 1994/95:19 s. 524f). Med utgångspunkt i dessa EG-rättsliga principer görs i detta kapitel en bedömning av vilka svenska författningsändringar som behöver göras med anledning av bestämmelserna i VIS-förordningen. Som tidigare angetts kommer emellertid inte författningsändringar med anledning av den s.k. broklausulen om brottsbekämpande myndigheters tillgång till uppgifter från VIS för att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott och andra grova brott att behandlas i detta sammanhang.

3.1 VIS-förordningens tillämpningsområde

Bedömning: VIS-förordningens bestämmelser om förordningens tillämpningsområde föranleder inga författningsändringar.

Av artikel 1 i VIS-förordningen framgår att VIS-förordningen avser viseringar för kortare vistelse. I artikel 4 definieras begreppet visering som visering för kortare vistelse, transitvisering, visering för flygplatstransitering, visering vars giltighet begränsas till en parts territorium och nationell visering för längre vistelse med samma giltighet som en enhetlig visering. Beträffande samtliga dessa begrepp hänvisas till definitionerna i Schengenkonventionen. Uppräkningen i artikeln är uttömmande.

48

Överväganden och förslag

I svensk rätt finns – utöver föreskrifterna i Schengenkonventionen och CCI:n – bestämmelser i utlänningslagen och utlänningsförordningen som motsvarar de uppräknade viseringarna. Någon ändring av dessa bestämmelser är i detta sammanhang inte nödvändig.

3.2 Förutsättningar för åtkomst till uppgifter från VIS samt förfarandet vid registrering och användning av uppgifterna

Bedömning: VIS-förordningens bestämmelser om förutsättningar för åtkomst till uppgifter från VIS samt förfarandet vid registrering och användning av uppgifterna föranleder inga författningsändringar.

VIS-förordningens bestämmelser

Artikel 5 i VIS-förordningen reglerar uttömmande vilka uppgiftskategorier som ska registreras i VIS, medan artiklarna 8–14 innehåller närmare bestämmelser om registreringen av uppgifter i olika situationer. I artikel 6 finns en uppräkning av den typ av myndigheter som ska ha åtkomst till VIS. Av bestämmelsen framgår vidare att varje medlemsstat ska utse de nationella myndigheterna som sålunda ska ha befogenhet att föra in, ändra, radera eller inhämta uppgifter från VIS samt översända en förteckning över dessa myndigheter till kommissionen. Artiklarna 15–22 reglerar vilka ändamål som olika myndigheter får använda uppgifter för och vilken slags uppgifter som får användas i olika fall. I artikel 7 finns två allmänna principer för myndigheter som använder VIS; en proportionalitetsprincip och ett förbud mot

49

Överväganden och förslag

diskriminering. I artiklarna 23–25 behandlas lagring respektive ändring av uppgifter i VIS.

Nationella myndigheter

De svenska myndigheter som ska ha rätt till åtkomst till VIS har ännu inte formellt utsetts i Sverige. I VIS-förordningen finns emellertid definitioner eller förklaringar av vilken slags myndigheter som avses med olika uttryck. Begreppet viseringsmyndigheter definieras i artikel 4.3 i VISförordningen som de myndigheter som i varje medlemsstat är ansvariga för att behandla och fatta beslut om viseringsansökningar eller för beslut om viseringar ska ogiltigförklaras, återkallas eller förlängas, inbegripet de centrala viseringsmyndigheterna och de myndigheter som ansvarar för att utfärda viseringar vid gränsen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 415/2003 av den 27 februari 2003 om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit. De aktuella svenska myndigheterna är enligt 3 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) Migrationsverket och Regeringskansliet samt – när det gäller nödfalls- och sjömansviseringar enligt den ovan nämnda EG-förordningen – enligt 3 kap. 11 § andra stycket och 12 § tredje stycket utlänningsförordningen (2006:97) polismyndigheten vid gränsen. Även de svenska beskickningar och konsulat som av Migrationsverket med stöd av 3 kap. 12 § första och andra stycket utlänningsförordningen getts rätt att besluta i ärenden om viseringar är att betrakta som viseringsmyndigheter. Detsamma bör även enligt 3 kap. 11 § utlänningsförordningen gälla Sveriges exportråds kontor i Taiwan. Svenska myndigheter som ansvarar för kontrollen vid de yttre gränserna i enlighet med kodexen om Schengengränserna är enligt 9 kap. 1 § utlänningslagen Polisen, Kustbevakningen, Tullverket och Migrationsverket. Samma myndigheter – med undantag för Tullverket – ansvarar även enligt 9 kap. 9 § utlänningslagen för

50

Överväganden och förslag

kontrollen inom medlemsstaten av att villkoren för inresa, vistelse och bosättning är uppfyllda . Den i första hand aktuella asylmyndigheten i Sverige är enligt 4 kap. 6 § utlänningslagen Migrationsverket. Migrationsverkets beslut i dessa frågor får enligt 14 kap. 3 § utlänningslagen överklagas till migrationsdomstol, vars beslut i sin tur enligt 16 kap. 9 § utlänningslagen får överklagas till Migrationsöverdomstolen. Även migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen bör därför i detta sammanhang räknas som asylmyndigheter.

Behövs ytterligare nationella bestämmelser?

VIS-förordningen anger inte uttryckligen vilka nationella myndigheter som ska ha rätt till åtkomst till VIS utan överlämnar till medlemsstaterna att utse dessa myndigheter. Förordningen pekar emellertid tydligt ut vilka slags myndigheter det rör sig om. Det är därför inte nödvändigt att i respektive myndighets instruktion eller annan författning som reglerar myndighetens verksamhet, särskilt ange myndighetens rätt till åtkomst till VIS. Vad gäller övriga bestämmelser kan konstateras att dessa saknar motsvarighet i svensk rätt. Det finns därför inte några svenska bestämmelser som behöver utmönstras. VIS-förordningens bestämmelser behöver inte heller återges för att den svenska lagstiftningen ska bli begriplig och sammanhållen. Någon anledning eller ens EG-rättslig möjlighet att meddela kompletterande nationella bestämmelser finns inte.

51

Överväganden och förslag

3.3 Operativ förvaltning m.m.

Bedömning: VIS-förordningens bestämmelser om operativ förvaltning och var det centrala VIS och dess reservsystem ska vara beläget föranleder inga författningsändringar.

Artikel 26 innehåller bestämmelser om operativ förvaltning. Eftersom bestämmelsen enbart reglerar förvaltningsmyndighetens och kommissionens samt – efter eventuell delegation – andra offentligrättsliga organs ansvar för denna förvaltning, saknas redan av detta skäl anledning att meddela nationella bestämmelser. Detsamma gäller artikel 27, som reglerar var det centrala VIS och dess reservsystem ska vara beläget.

3.4 VIS förhållande till de nationella systemen

Förslag och bedömning: I förordningen med instruktion för Migrationsverket införs en bestämmelse om att verket är den nationella myndighet som ger övriga svenska behöriga myndigheter åtkomst till VIS. I övrigt föranleder VIS-förordningens bestämmelser om VIS förhållande till de nationella systemen inga författningsändringar.

I artikel 28 finns bestämmelser om förhållandet mellan VIS och de nationella systemen. Varje medlemsstat ska utse en nationell myndighet som ger de behöriga myndigheterna åtkomst till VIS och ansluta denna myndighet till det nationella gränssnittet. Varje medlemsstat ska vidare följa automatiserade förfaranden för behandlingen av uppgifter och ansvara för utvecklingen av det nationella systemet och dess anpassning till VIS samt ha ansvar för organisation, förvaltning, drift och underhåll av sitt nationella system. Medlemsstaterna är också ansvariga för hantering av och föreskrifter för hur personal vid nationella myndigheter ges åtkomst till VIS samt för upprättande och regelbunden uppdate-

52

Överväganden och förslag

ring av en förteckning över personalen och dess uppgifter. Varje medlemsstat ska slutligen stå för kostnaderna för de nationella systemen och för att ansluta dessa system till det nationella gränssnittet, inklusive investeringar och driftskostnader för kommunikationsstrukturen mellan det nationella gränssnittet och det nationella systemet. Den myndighet som kommer att ge behöriga svenska myndigheter åtkomst till VIS har ännu inte formellt utsetts. Aktuell myndighet bör emellertid vara Migrationsverket. Att Migrationsverket får denna uppgift bör framgå av dess instruktion. En komplettering av denna instruktion bör därför göras. Vad gäller artikelns bestämmelser i övrigt saknar dessa motsvarighet i svensk rätt. Det finns inte heller någon anledning att meddela kompletterande svenska bestämmelser på lag- eller förordningsnivå. När det gäller föreskrifter för hur personal vid nationella myndigheter ges åtkomst till VIS samt för upprättande och regelbunden uppdatering av en förteckning över personalen och dess uppgifter kan det däremot bli aktuellt för berörda myndigheter att meddela närmare föreskrifter. Detta bör rymmas inom ramen för myndigheternas allmänna uppgifter såvitt framgår av respektive myndighets instruktion eller annan författning som reglerar myndighetens verksamhet på området.

3.5 Registeransvar

Förslag: I förordningen med instruktion för Migrationsverket införs en bestämmelse om att verket är registeransvarig och har centralt ansvar för Sveriges behandling av uppgifter i VIS.

I artikel 41.4 föreskrivs att varje medlemsstat ska utse den myndighet som ska fungera som registeransvarig och som ska ha centralt ansvar för denna medlemsstats behandling av uppgifter samt underrätta kommissionen om namnet på denna myndighet.

53

Överväganden och förslag

Den myndighet som ska vara registeransvarig i Sverige har ännu inte formellt utsetts. Den aktuella myndigheten bör emellertid vara Migrationsverket. Att verket får denna uppgift bör framgå av dess instruktion, som alltså bör kompletteras i detta hänseende.

3.6 Register över uppgiftsbehandling i VIS m.m.

Förslag:

– I förordningen med instruktion för Migrationsverket införs en bestämmelse om att verket ska föra register över all uppgiftsbehandling i VIS samt över de personer som är behöriga att föra in och använda uppgifterna i VIS. – I utlänningsförordningen införs en skyldighet för de myndigheter som behandlar uppgifter i VIS med stöd av VIS-förordningen att lämna information till detta register.

Varje medlemsstat och förvaltningsmyndigheten ska enligt artikel 34 föra register över all uppgiftsbehandling i VIS och över de personer som ansvarar för att föra in eller använda uppgifterna. Registret får enbart användas för att övervaka uppgiftsskyddet med avseende på om behandlingen är tillåten och för att säkerställa uppgifternas säkerhet. Registret ska på lämpligt sätt skyddas mot obehörig tillgång och ska raderas efter ett år från det att lagringsperioden har löpt ut om registret inte behövs för ett övervakningsförfarande som redan pågår. VIS-förordningens bestämmelser om själva innehållet i registret är uttömmande och behöver därför inte kompletteras med nationella bestämmelser. Det framgår emellertid inte av bestämmelserna vilken nationell myndighet som ska föra registret utan detta överlämnas till medlemsstaterna att besluta om. Eftersom Migrationsverket kommer att vara registeransvarig och ha centralt ansvar för Sveriges behandling av uppgifter i VIS samt även är den centrala myndighet som kommer att ge övriga behöriga

54

Överväganden och förslag

nationella myndigheter åtkomst till VIS, bör Migrationsverket föra detta register. Detta bör framgå att verkets instruktion, som därför bör kompletteras i detta hänseende. Utöver Migrationsverket kommer ett antal myndigheter att behandla uppgifter i VIS med stöd av VIS-förordningen. Dessa myndigheter måste lämna uppgifter till verket om den aktuella uppgiftsbehandlingen och om den personal som ansvarar för uppgiftsbehandlingen för att verket ska kunna uppfylla VIS-förordningens krav i detta avseende. En sådan uppgiftsskyldighet finns emellertid inte reglerad i VIS-förordningen. Eftersom sekretess enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) inte hindrar att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning, bör en nationell bestämmelse om uppgiftsskyldighet skapas. Denna bestämmelse bör införas i utlänningsförordningen.

3.7 Nationell lagring av uppgifter från VIS

Förslag:

– De uppgifter som svenska myndigheter registrerar i VIS får även lagras nationellt. – Biometriska uppgifter i form av fingeravtryck och fotografier får, tillsammans med vissa identifieringsuppgifter, lagras i ett register – det nationella VIS-registret. – Bestämmelserna om det nationella VIS-registret förs in i utlänningsdataförordningen.

VIS-förordningens bestämmelser

I artikel 30 i VIS-förordningen behandlas lagring av uppgifter från VIS i nationella informationssystem. Detta får endast göras om det är nödvändig i ett enskilt fall i enlighet med ändamålet med VIS och i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser, inbegripet de som gäller uppgiftsskydd. Uppgifterna får dessut-

55

Överväganden och förslag

om inte lagras under längre tid än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet. Detta ska dock inte påverka medlemsstaternas rätt att lagra uppgifter som de har fört in i VIS i sina nationella informationssystem. All användning av uppgifter som inte är förenlig med bestämmelsen ska betraktas som missbruk enligt varje medlemsstats nationella lagstiftning.

Nationella bestämmelser

Utöver personuppgiftslagens (1998:204) generella bestämmelser finns bestämmelser om vilka register som får föras och vilka personuppgifter som får behandlas i förordningen (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlänningsoch medborgarskapslagstiftningen (utlänningsdataförordningen). Enligt 3 § får verksamhetsregister – automatiserade register i ärenden som handläggs av aktuell myndighet – föras. I ett sådant register behandlas myndighetens handläggning av ärenden i enlighet med vad som föreskrivs i lag eller annan författning, fullgörande av underrättelseskyldighet som följer av lag eller annan författning, tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten samt framställning av statistik. Enligt 4 § får vissa personuppgifter – i den mån det är nödvändigt för det ändamål för vilket behandlingen utförs – behandlas i ett verksamhetsregister. När det gäller identitetsuppgifter rör det sig om namn, person- och samordningsnummer, födelsetid, kön, vårdnadshavare, civilstånd och andra identifieringsuppgifter, uppgifter om nuvarande och tidigare medborgarskap, tidigare adress och boende i utlandet, adress och boende i Sverige samt uppgifter om resedokument och identitetshandlingar. Beträffande handläggning av ärenden gäller det bl.a. uppgifter som rör utlänningens resa och ankomst till Sverige samt uppgifter om anhöriga och kontakt- eller referenspersoner i Sverige samt deras relation till utlänningen om uppgifterna är nödvändiga för bedömningen av rätten att vistas i landet. När det slutligen gäller

56

Överväganden och förslag

uppgifter om beslut avses bl.a. beslut i frågor om uppehålls- och arbetstillstånd, återreseförbud och visering. När det gäller känsliga personuppgifter, dvs. personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv, finns särskilda bestämmelser. Enligt 5 § får sådana uppgifter behandlas endast om de är oundgängligen nödvändiga för handläggning av ärenden eller fullgörande av underrättelseskyldighet. Sådana uppgifter får inte heller enligt 7 § användas som sökbegrepp. I utlänningsdataförordningen finns också – i 9–11 §§ – bestämmelser om Migrationsverkets fingeravtrycksregister. Detta register omfattar fingeravtryck och fotografier som är tagna i de fall en utlänning, som har fyllt 14 år, inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige eller ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt eller om det finns grund att besluta om förvar av utlänningen. Registret får endast användas vid prövningar av ansökningar om uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt samt i ärenden om avvisning och utvisning.

Behövs ytterligare nationella bestämmelser?

Medlemsstaterna har enligt VIS-förordningen rätt att lagra dels uppgifter som den aktuella staten själv har fört in i VIS, dels uppgifter som någon annan stat har fört in i VIS om det är nödvändigt i ett enskilt fall i enlighet med ändamålet med VIS och i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser. När det gäller behandling i ett enskilt fall av uppgifter som en annan medlemsstat har registrerat i VIS, regleras förutsättningarna för detta uttömmande i VIS-förordningen. Bestämmelserna saknar motsvarighet i svensk rätt och det finns således inga svenska bestämmelser att utmönstra. Det finns inte heller något behov att återge VIS-förordningens bestämmelse för att den svenska lagstiftningen ska bli begriplig och sammanhållen. Det finns

57

Överväganden och förslag

inte någon anledning eller ens EG-rättslig möjlighet att meddela kompletterande nationella bestämmelser. Beträffande de uppgifter som svenska myndigheter registrerar i VIS kan konstateras att en nationell behandling av de aktuella uppgifterna skulle medföra en ökad effektivitet i handläggningen av ärenden eftersom en mer begränsad sökning kan förväntas ta betydligt kortare tid i anspråk än en sökning i VIS. Med hänsyn till de registrerades personliga integritet bör emellertid behandling av personuppgifter, framför allt biometriska uppgifter i form av fotografier och fingeravtryck, endast ske om intresset av detta uppväger de registrerades eventuella men av en sådan behandling. Under förutsättning att det rör sig om uppgifter som svenska myndigheter enligt VIS-förordningen har rätt att ta del av för samma ändamål, framstår intresset av en nationell behandling av personuppgifterna som klart större än det eventuella men som en nationell behandling kan tänkas innebära. Med undantag för biometriska uppgifter i form av fingeravtryck och fotografier, finns i utlänningsdataförordningen entydiga och klara bestämmelser om behandling av den typ av personuppgifter som det här är frågan om. Någon anledning att reglera behandlingen av de aktuella personuppgifterna på annat sätt än vad som i övrigt gäller för sådana uppgifter har inte framkommit. När det gäller de biometriska uppgifterna kan konstateras att uppgifterna möjligen skulle kunna ingå i vad som i 4 § utlänningsdataförordningen kallas ”andra identifieringsuppgifter”. Begreppet är emellertid otydligt och det har inte framkommit något som klart talar för att bestämmelsen ska tolkas så. Hur det än förhåller sig med den saken talar uppgifternas integritetskänsliga karaktär för en särskild reglering av dem. En sådan särreglering bör normalt ske i lag. Utlänningsdataförordning är emellertid av tillfällig karaktär även om dess giltighet har blivit ganska lång. Förordningen är också tänkt att framöver ersättas av en lag. Mot denna bakgrund och då de aktuella uppgifterna har ett sådant sakligt samband med vad som behandlas i utlänningsdataförordningen, bör bestämmelser som reglerar behandlingen av de

58

Överväganden och förslag

biometriska uppgifterna ändå kunna införas i utlänningsdataförordningen. Med hänsyn till de biometriska uppgifternas integritetskänsliga karaktär och den struktur som i övrigt gäller i utlänningsdataförordningen framstår det inte som lämpligt att dessa uppgifter förs in i Migrationsverkets centrala databas Centrala utlänningsdatabasen (CUD) utan någon tydlig struktur. I stället bör uppgifterna föras in i ett register. De aktuella uppgifterna kan svårligen föras in i något befintligt register. I stället måste ett nytt register inrättas. Som beteckning på detta register föreslås det nationella VIS-registret. De uppgifter som – utöver fotografier och fingeravtryck – bör få ingå i registret är uppgifter om den registrerades namn, kön, födelsetid, medborgarskap och annan identifieringsuppgift. Användningen av registret bör vidare begränsas till att i tillämpliga delar motsvara de ändamål för vilka myndigheterna kan använda uppgifterna i VIS. I övrigt bör huvudsakligen samma regler gälla för detta register som för Migrationsverkets s.k. fingeravtrycksregister. Beträffande gallringstiden bör denna dock som huvudregel vara fem år för att bättre stämma överens med vad som gäller för motsvarande uppgifter i det centrala VIS. I fråga om sekretess är det främst den så kallade utlänningssekretessen i 7 kap. 14 § sekretesslagen (1980:100) som är tillämplig på de aktuella personuppgifterna. Något skäl att behandla de aktuella uppgifterna på annat sätt än vad som i övrigt gäller personuppgifter på detta område har inte framkommit. Det finns därför inget behov av författningsändringar i denna del.

59

Överväganden och förslag

3.8 Skydd av personuppgifter m.m.

Bedömning: VIS-förordningens bestämmelser om ansvar för användning av uppgifter från VIS och begränsning av denna rätt, datasäkerhet och egenkontroll föranleder inga författningsändringar.

3.8.1 Ansvar för användning av uppgifter

Artikel 29 reglerar medlemsstaternas och förvaltningsmyndighetens ansvar för användning av VIS-uppgifter. När det gäller medlemsstaterna ska dessa se till att uppgifterna behandlas på ett lagligt sätt, särskilt att endast bemyndigad personal har tillgång till uppgifter som behandlats i VIS för utförande av arbetsuppgifter i enlighet med VIS-förordningen. De ska särskilt se till att uppgifterna samlas in på ett lagligt sätt, överförs på lagligt sätt till VIS samt är korrekta och uppdaterade när de överförs till VIS. Personuppgiftslagen innehåller grundläggande skyddsbestämmelser som bl.a. innebär att en personuppgiftsansvarig ska se till att personuppgifter behandlas endast om det är lagligt, att uppgifterna alltid behandlas på ett korrekt sätt, att uppgifter endast samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och att de inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det syfte för vilket de samlades in. Dessa bestämmelser bedöms vara tillräckliga för att svensk rätt ska leva upp till de krav VIS-förordningen ställer beträffande användningen av uppgifter från VIS. Något skäl till författningsändringar finns därför inte.

60

Överväganden och förslag

3.8.2 Begränsning av rätt att använda uppgifter som har inhämtats från VIS

Genom artikel 31 begränsas rätten att använda uppgifter som behandlas i VIS eftersom den – med vissa undantag – förbjuder att uppgifter överförs eller görs tillgängliga för tredjeländer eller för internationella organisationer. Det finns av naturliga skäl inga svenska författningsbestämmelser som reglerar begränsningen av rätt att använda uppgifter som har inhämtats från VIS. Det finns därför inte heller några bestämmelser som behöver utmönstras. VIS-förordningens bestämmelser behöver inte heller återges för att den svenska lagstiftningen ska bli begriplig och sammanhållen. Eftersom VISförordningens bestämmelser uttömmande reglerar vad som gäller på området finns det inte någon anledning att meddela kompletterande nationella bestämmelser.

3.8.3 Datasäkerhet

Enligt artikel 32 ska den ansvariga medlemsstaten garantera datasäkerheten före och under överföringen till det nationella gränssnittet. Varje medlemsstat ska garantera datasäkerheten för de uppgifter som den mottar från VIS och vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå detta. Det rör sig om att anta en dataskyddsplan, fysiskt skydda uppgifter, kontroller vid ingången till anläggningar och av datamedier, lagrade personuppgifter, uppgiftsinmatning, åtkomst, kommunikation, registrering och transport samt att se till att alla myndigheter med rätt till åtkomst av VIS skapar personalprofiler och vidtar egenrevision. Förvaltningsmyndigheten ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå samma mål, inbegripet anta en dataskyddsplan. Bestämmelsen överensstämmer i allt väsentligt med artikel 118 i Schengenkonventionen som reglerar datasäkerhet för uppgifter inom ramen för Schengens informationssystem (SIS). När Schengenkonventionen genomfördes i svensk rätt, gjordes be-

61

Överväganden och förslag

dömningen att Sverige genom de allmänna skyddsreglerna i personuppgiftslagen, och de möjligheter som finns för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela kompletterande bestämmelser i förordning eller myndighetsföreskrifter, uppfyller de säkerhetskrav konventionen uppställde (jfr prop. 1999/2000:64 s. 147 f., bet. 1999/2000:JuU17, rskr. 1999/2000:215). När det gäller motsvarande bestämmelser i det rådsbeslut som kommer att ersätta Schengenkonventionen har regeringen gjort den preliminära bedömningen att det inte krävs några författningsändringar (prop. 2006/07:33 s. 11 f., bet. 2006/07:JuU3, rskr. 2006/07:95). Mot denna bakgrund görs bedömningen att Sverige uppfyller även de krav på datasäkerhet som VIS-förordningen ställer. Några författningsändringar är därför inte aktuella.

3.8.4 Egenkontroll

Artikel 35 innehåller en allmänt hållen bestämmelse om egenkontroll. Något skäl att komplettera denna bestämmelse med mer specificerade nationella bestämmelser finns inte.

3.9 Skadestånd

Förslag: I utlänningsdataförordningen ska det införas en bestämmelse som hänvisar till personuppgiftslagens bestämmelse om skadestånd. I den nya bestämmelsen ska det anges att personuppgiftslagens bestämmelse om skadestånd gäller i den mån inte något annat följer av VIS-förordningens bestämmelser.

VIS-förordningens bestämmelser

Artikel 33 i VIS-förordningen innehåller bestämmelser om skadestånd. Enligt artikeln har varje person eller medlemsstat som

62

Överväganden och förslag

har lidit skada till följd av en otillåten behandling eller av något annat handlande som är oförenligt med bestämmelserna i VISförordningen rätt till ersättning av den medlemsstat som är ansvarig för skadan. Denna stat ska emellertid helt eller delvis befrias från detta ansvar i den utsträckning som den bevisar att den inte är ansvarig för den händelse som orsakade skadan. Om en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt VIS-förordningen orsakar skada på VIS, ska den medlemsstaten anses ansvarig för skadan, om inte och i den mån som förvaltningsmyndigheten eller en annan medlemsstat har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skadan eller för att begränsa dess verkningar. Avslutningsvis föreskrivs det i bestämmelsen att skadeståndsanspråk mot en medlemsstat för de ovan beskrivna skadorna ska regleras av den svarande medlemsstatens nationella bestämmelser.

Nationella bestämmelser

I 48 § personuppgiftslagen finns allmänna bestämmelser om skadestånd. Där föreskrivs att den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för den skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med personuppgiftslagen har orsakat. Med skada avses i detta sammanhang personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada. Det föreskrivs vidare att ersättningsskyldigheten – i den utsträckning det är skäligt – kan jämkas om den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom eller henne. Några särbestämmelser om skadestånd som gäller det aktuella verksamhetsområdet finns inte. I stället hänvisas det i 15 § utlänningsdataförordningen till personuppgiftslagens bestämmelser om skadestånd. I den utsträckning en ersättningsfråga inte berörs i personuppgiftslagen – t.ex. i fråga om hur ersättningen för en skada ska beräknas – tillämpas de allmänna reglerna i skadeståndslagen.

63

Överväganden och förslag

Behövs ytterligare nationella bestämmelser?

Det följer direkt av VIS-förordningen att de nationella bestämmelserna om skadestånd är tillämpliga när det gäller skadeståndsanspråk mot en medlemsstat för de i artikel 33 beskrivna skadorna. Eftersom skadeståndsbestämmelsen i personuppgiftslagen enligt sin ordalydelse endast gäller vid behandling av personuppgifter i strid mot bestämmelserna i den lagen, bör det emellertid intas en bestämmelse i utlänningsdataförordningen som hänvisar till personuppgiftslagens bestämmelse om skadestånd. I hänvisningen bör anges att personuppgiftslagens bestämmelse på området gäller i den mån inte något annat följer av VIS-förordningens bestämmelser. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att personuppgiftslagens bestämmelse endast avser skadestånd till den registrerade, medan VIS-förordningens krets av skadeståndsberättigade är betydligt vidare och omfattar bl.a. varje person och medlemsstat. Att allmänna skadeståndsrättsliga regler i skadeståndslagen tillämpas om en ersättningsfråga inte berörs i personuppgiftslagen, behöver inte uttryckligen anges.

3.10 Sanktioner

Bedömning: VIS-förordningens bestämmelser om sanktioner föranleder inga författningsändringar.

Artikel 36 i VIS-förordningen reglerar sanktioner vid överträdelse av förordningens bestämmelser. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, däribland administrativa och/eller straffrättsliga sanktioner enligt nationell lagstiftning, utdöms om uppgifter som har lagts in i VIS används på ett otillbörligt sätt. När det gäller administrativa sanktioner finns bestämmelser om vite i 44–46 §§ personuppgiftslagen. Bestämmelserna innebär att tillsynsmyndigheten, dvs. Datainspektionen, kan förelägga vi-

64

Överväganden och förslag

te i en rad olika situationer. Regeringen har emellertid i flera propositioner valt att inte ge tillsynsmyndigheten möjlighet att förelägga en statlig myndighet vite med motiveringen att regler om vite inte bör tillämpas mellan statliga myndigheter (prop. 2004/05:164 s. 54 och 2006/07:46 s. 105). Detta innebär att personuppgiftslagens vitesbestämmelser inte bör kunna tillämpas på den aktuella personuppgiftsbehandlingen, eftersom denna kommer att utföras av statliga myndigheter. Personuppgiftslagen innehåller även en straffbestämmelse, i 49 §. Redan av bestämmelsens lydelse framstår det som tveksamt om denna skulle kunna tillämpas på det specificerade sätt som krävs enligt VIS-förordningen. Till detta kommer att det av förarbetsuttalanden framgår att det inte bör bli aktuellt att tillämpa denna bestämmelse om någon myndighet är personuppgiftsansvarig för behandlingen (prop. 1997/98:97 s. 109). Straffansvar kan dock komma i fråga enligt andra bestämmelser. Den som använder VIS-uppgifter på ett sätt som strider mot bestämmelserna i VIS-förordningen kan t.ex. göra sig skyldig till tjänstefel (20 kap. 1 § brottsbalken). Vidare kan en person som olovligen bereder sig tillträde till VIS dömas för dataintrång ( 4 kap . 9 c § brottsbalken). Ansvar för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken) kan också aktualiseras. Det finns alltså tillämpliga straffbestämmelser. Svensk rätt bör därför anses uppfylla VIS-förordningens krav på sanktioner. Detta överensstämmer med den bedömning som regeringen har gjort i motsvarande fråga i den s.k. godkännandepropositionen med anledning av rådsbeslutet om brottsbekämpande myndigheters åtkomst till VIS (prop. 2007/08:132 s. 17, bet. 2007/08:JuU27, rskr. 2007/08:250).

65

Överväganden och förslag

3.11 Enskildas rättigheter

Förslag:

– Det ska införas en bestämmelse i utlänningsdataförordningen som hänvisar till personuppgiftslagens bestämmelse om rättelse av personuppgifter. I den nya bestämmelsen ska det anges att personuppgiftslagens bestämmelse om rättelse gäller i den mån inte något annat följer av VIS-förordningens bestämmelser. – I utlänningsdataförordningen ska det vidare införas en bestämmelse som hänvisar till förordningens allmänna bestämmelse om överklagande. I den nya bestämmelsen ska det anges att utlänningsdataförordningens bestämmelse om överklagande gäller i den mån inte något annat följer av VIS-förordningens bestämmelser.

3.11.1 Information och åtkomst till personuppgifter

Artikel 37 behandlar sökandes och garanters rätt att få information av den ansvariga medlemsstaten, medan artikel 38.1 behandlar enskilds rätt att få ut uppgifter om sig själv. Bestämmelserna saknar motsvarighet i svensk rätt och det finns därför inte några svenska bestämmelser att utmönstra. VISförordningens bestämmelser behöver inte heller återges för att den svenska lagstiftningen ska bli begriplig och sammanhållen. Eftersom bestämmelserna i VIS-förordningen uttömmande reglerar de aktuella frågorna saknas anledning att meddela kompletterande nationella bestämmelser.

66

Överväganden och förslag

3.11.2 Korrigering och radering av personuppgifter

VIS-förordningens bestämmelser

Artikel 38.2 reglerar korrigering och radering av uppgifter. Enligt bestämmelsen får var och en begära att oriktiga uppgifter om honom eller henne korrigeras och att uppgifter som har registrerats på olagligt sätt raderas. Denna korrigering eller radering ska utföras utan dröjsmål av den ansvariga medlemsstaten i enlighet med dess författningar.

Nationella bestämmelser

I svensk rätt finns allmänna bestämmelser om rättelse, blockering och utplåning av personuppgifter i 28 § personuppgiftslagen. Där föreskrivs att den personuppgiftsansvarige är skyldig att – på begäran av den registrerade – snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den lagen. I lagtexten anges inte vilken av de alternativa metoderna rättelse, blockering och utplånande som ska väljas i olika situationer. Av detta följer att det i princip är den som ska göra korrigeringen, dvs. den registeransvarige, som själv får välja vilken av metoderna som ska tillämpas i det enskilda fallet (prop. 1997/98:44 s. 87). Det föreskrivs vidare att den personuppgiftsansvarige ska underrätta tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut om åtgärden, om den registrerade begär det eller då mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade skulle kunna undvikas genom en underrättelse. Någon underrättelse behöver emellertid inte lämnas, om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats. Några särbestämmelser om korrigering eller radering av personuppgifter beträffande det aktuella verksamhetsområdet finns

67

Överväganden och förslag

inte. I stället hänvisas det i 15 § utlänningsdataförordningen till personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse.

Behövs ytterligare nationella bestämmelser?

Det följer direkt av VIS-förordningens bestämmelser att korrigering och radering av personuppgifter ska utföras i enlighet med nationella bestämmelser. Eftersom personuppgiftslagens bestämmelse om rättelse enligt sin ordalydelse endast gäller vid behandling som skett i strid mot personuppgiftslagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den lagen, bör det emellertid intas en bestämmelse i utlänningsdataförordningen som hänvisar till personuppgiftslagens bestämmelser. I hänvisningen bör anges att personuppgiftslagens bestämmelser på området gäller i den mån inte något annat följer av VIS-förordningens bestämmelser.

3.11.3 Rättsmedel

VIS-förordningens bestämmelser

Enligt artikel 40.1 i VIS-förordningen ska i varje medlemsstat var och en ha rätt att väcka talan vid eller inge klagomål till de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som vägrat en person rätt till åtkomst, korrigering eller radering av uppgifter.

Nationella bestämmelser

I utlänningsdataförordningen finns en bestämmelse – 16 § – enligt vilken Migrationsverkets, Rikspolisstyrelsens eller en polismyndighets beslut om att inte meddela rättelse eller om att inte lämna information som ska lämnas efter ansökan får överklagas. I 52 och 53 §§ personuppgiftslagen finns också bestämmelser om överklagande i dessa frågor. Enligt 52 § får en myndighets

68

Överväganden och förslag

beslut om bl.a. rättelse och underrättelse om detta till tredje man överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut av riksdagen, regeringen eller riksdagens ombudsmän. I 53 § andra stycket föreskrivs vidare att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Behövs ytterligare nationella bestämmelser?

Det är viktigt att det svenska regelverket på området utformas så enhetligt som möjligt. Liknande regler bör alltså – om möjligt – gälla oavsett om det rör sig om överklagande eller väckande av talan med anledning av beslut som tagits med stöd av nationell rätt eller med stöd av en EG-förordning. Något skäl att i detta sammanhang göra avsteg från denna princip har inte framkommit. I stället framstår de nationella bestämmelserna på området som lämpliga. Således bör den som vägrats rätt till åtkomst, korrigering eller radering av uppgifter med stöd av VIS-förordningen ha rätt att överklaga dessa beslut på samma sätt som i övrigt gäller liknande beslut som fattats med stöd av nationell rätt. Författningstekniskt bör detta ske genom att det i utlänningsdataförordningen hänvisas till vad som i övrigt gäller i den förordningen i fråga om överklagande. I hänvisningen bör anges att utlänningsdataförordningens bestämmelser på området gäller i den mån inte något annat följer av VIS-förordningens bestämmelser.

69

Överväganden och förslag

3.12 Tillsynsmyndigheternas uppgifter

Förslag och bedömning: I förordningen med instruktion för Datainspektionen införs en bestämmelse som anger att Datainspektionen är nationell tillsynsmyndighet enligt artikel 41 i VISförordningen. I övrigt föranleder bestämmelserna om tillsynsmyndigheternas uppgifter inga författningsändringar.

3.12.1 Övervakning

I artiklarna 41 och 42 behandlas den nationella tillsynsmyndighetens respektive den Europeiska datatillsynsmannens övervakning av lagligheten i behandlingen av personuppgifter. I artikel 41.1 föreskrivs att den eller de myndigheter som utses i varje medlemsstat och som har de befogenheter som avses i artikel 28 i direktiv 95/46/EG, det s.k. dataskyddsdirektivet, på ett oberoende sätt ska övervaka lagligheten i den berörda medlemsstatens behandling av personuppgifter. Dessa myndigheter kallas i VISförordningen den nationella tillsynsmyndigheten. Artikel 43 rör samarbetet mellan Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna och artikel 44 reglerar uppgiftsskyddet under övergångsperioden innan förvaltningsmyndigheten ersätter kommissionen. Den myndighet som ska fungera som nationell tillsynsmyndighet har ännu inte formellt utsetts i Sverige. Det bör emellertid vara Datainspektionen. Att Datainspektionen sålunda utses till nationell tillsynsmyndighet bör framgå av dess instruktion, som alltså bör kompletteras i detta hänseende. Vad gäller bestämmelserna i övrigt saknar de motsvarighet i svensk rätt och det finns således inga svenska bestämmelser att utmönstra. Det finns inte heller någon anledning att återge VISförordningens föreskrifter eller meddela kompletterande svenska bestämmelser.

70

Överväganden och förslag

3.12.2 Samarbete för att säkerställa rätten till uppgiftsskydd

Artikel 39 reglerar samarbetet mellan medlemsstaterna för att säkerställa rätten till uppgiftsskydd. Medlemsstaterna ska enligt bestämmelsen samarbeta aktivt för att genomföra bl.a. rätten till korrigering av oriktiga uppgifter och radering av olagligt registrerade uppgifter. I varje medlemsstat ska den nationella tillsynsmyndigheten på begäran bistå och råda berörda personer om hur de kan utöva denna rätt. Den nationella tillsynsmyndigheten i den ansvariga medlemsstat som överförde uppgifterna och de nationella tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där ansökan ingavs ska samarbeta för detta ändamål. Bestämmelserna saknar motsvarighet i svensk rätt och det finns alltså inte några svenska bestämmelser som måste utmönstras. Det finns inte heller någon anledning att meddela kompletterande svenska bestämmelser på lag- eller förordningsnivå. När det gäller den nationella tillsynsmyndighetens skyldighet att bistå och råda personer i vissa situationer kan det bli aktuellt för tillsynsmyndigheten att meddela närmare föreskrifter.

3.13 Slutbestämmelser

Bedömning: VIS-förordningens slutbestämmelser föranleder inga författningsändringar.

I VIS-förordningens slutbestämmelser regleras genomförandet av det centrala VIS, det nationella gränssnittet i varje medlemsstat och kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala VIS och de nationella gränssnitten (artikel 45), tidpunkten för införlivande av de tekniska funktionerna som finns i Schengens rådfrågningssystem (artikel 46), medlemsstaternas underrättelser om att de har vidtagit nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärder för den första överföringen av uppgifter till det centrala VIS (artikel 47) samt fastställandet av den tidpunkt då VIS ska tas i drift

71

Överväganden och förslag

och när medlemsstaterna får börja inhämta uppgifter från systemet (artikel 48). Det finns vidare föreskrifter om att kommissionen ska biträdas av den s.k. SISVIS-kommittén (artikel 49), om kontinuerlig övervakning och utvärdering av VIS verksamhet (artikel 50) samt ikraftträdande och tillämplighet av förordningen (artikel 51). Bestämmelserna saknar motsvarighet i svensk rätt och det finns alltså inga svenska bestämmelser att utmönstra. Det finns inte heller någon anledning att återge VIS-förordningens föreskrifter eller meddela kompletterande svenska bestämmelser.

72

4 Konsekvenser och genomförande

4.1 Konsekvenser

Bedömning: Förslagen i denna promemoria kan inte antas få några större konsekvenser. De kostnader som kan uppstå med anledning av bestämmelserna i VIS-förordningen bedöms kunna rymmas inom anslag på berörda utgiftsområden.

Förslagen i promemorian avser dels förslag om nationell lagring av uppgifter från VIS, dels författningsändringar i form av förtydligande av hur vissa bestämmelser i VIS-förordningen ska tillämpas och vilka svenska myndigheter som ska ha olika slags uppgifter enligt VIS-förordningen. När det gäller de bestämmelser som förtydligar tillämpningen av VIS-förordningen medför dessa i sig inte några konsekvenser, vare sig av ekonomiskt eller annat slag. Detsamma gäller de bestämmelser som tar sikte på att klargöra vilka svenska myndigheter som ska ha olika uppgifter enligt VIS-förordningen. Beträffande den nationella lagringen av uppgifter är avsikten bakom denna lagring att underlätta och effektivisera Migrationsverkets och de övriga aktuella myndigheternas arbete. Några merkostnader bör således inte uppkomma utan det bör snarare bli tal om en mindre besparing. Några andra konsekvenser bör inte heller uppkomma En annan sak är att en rad konsekvenser är avsedda att ske i enlighet med VIS-förordningens syften samt att kostnader kan

73

Konsekvenser och genomförande

uppstå med anledning av bestämmelserna i VIS-förordningen. Här avses exempelvis att Migrationsverket och Datainspektionen kommer att få nya uppgifter med anledning av VIS-förordningen och att vissa myndigheter kan behöva utrustning för att få tillgång till VIS. Vidare kan domstolarna komma att få ett antal överklaganden som avser myndighets beslut om att inte meddela rättelse eller lämna viss information och brottmål som rör tjänstefel, dataintrång och brott mot tystnadsplikt. Dessutom kan skadestånd komma att betalas ut. De kostnader som kan uppstå med anledning av bestämmelserna i VIS-förordningen bedöms kunna rymmas inom anslag på berörda utgiftsområden.

4.2 Ikraftträdande

Förslag: Författningsförslagen bör träda i kraft senast den 1 december 2009.

Enligt artikel 48 ska kommissionen när vissa förutsättningar är uppfyllda fastställa den tidpunkt då VIS ska tas i drift. Enligt den nuvarande planeringen (februari 2009) ska VIS vara klart för driftsättning den 21 december 2009. Om denna tidsplan håller, kan medlemsstaterna alltså börja tillämpa VIS-förordningen den dagen. Författningsförslagen bör därför träda i kraft senast den 1 december 2009.

74

5 Författningskommentar

5.1 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen

1 § I bestämmelsen läggs ett tredje stycke till. I detta hänvisas till 17 § när det gäller behandling av personuppgifter med stöd av VISförordningen.

11 a § I paragrafen, som är ny, anges att Migrationsverket får föra det nationella VIS-registret. Det anges vidare vilka ändamål som registret får användas för. Eftersom det nationella VIS-registret skapas främst av effektivitetsskäl – en begränsad sökning där förväntas ta betydligt kortare tid i anspråk än en sökning i det centrala VIS – motsvarar ändamålen i tillämpliga delar de ändamål för vilka myndigheterna kan använda uppgifterna i det centrala VIS.

75

Författningskommentar

11 b §

Även denna paragraf är ny . I första stycket sker en uppräkning av de uppgifter som det nationella VIS-registret får innehålla. Det rör sig om fingeravtryck och fotografier samt uppgifter om den registrerades namn, kön, födelsetid, medborgarskap eller annan identifieringsuppgift. I andra stycket anges att uppgifter ur registret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om det följer av lag eller förordning. Huvudregeln är alltså att ett sådant utlämnande inte får ske.

11 c §

I denna paragraf, som också är ny , finns gallringsbestämmelser för det nationella VIS-registret. Enligt bestämmelsen ska en uppgift i detta register gallras fem år efter det att uppgiften registrerades, dock senast när den registrerade blir svensk medborgare. Gallringstiden fem år är vald för att i möjligaste mån överensstämma med vad som gäller motsvarande uppgifter i det centrala VIS.

17 §

Paragrafen är ny. I paragrafens första stycke anges att bestämmelserna i personuppgiftslagen om skadestånd och rättelse vid behandling av personuppgifter tillämpas vid behandling av personuppgifter enligt VISförordningen i den mån inte något annat följer av VISförordningen. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att personuppgiftslagens bestämmelse endast avser skadestånd till den registrerade, medan VIS-förordningens krets av skadeståndsberättigade är betydligt vidare och omfattar bl.a. varje person och medlemsstat. I den utsträckning en ersättningsfråga inte

76

Författningskommentar

berörs i personuppgiftslagen tillämpas – i enlighet med vad som gäller i övrigt enligt svensk skadeståndsrätt – de allmänna reglerna i skadeståndslagen I paragrafens andra stycke anges att bestämmelsen om överklagande i utlänningsdataförordningen gäller även vid överklagande som avses i artikel 40 i VIS-förordningen i den mån inte något annat följer av VIS-förordningen.

5.2 Förslaget till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)

7 kap.

21 §

Bestämmelsen, som är ny , innehåller en skyldighet för de myndigheter som behandlar uppgifter i VIS med stöd av VISförordningen att lämna vissa uppgifter till Migrationsverket. Det rör sig om uppgifter om uppgiftsbehandling och om de personer som är behöriga att föra in och använda uppgifterna. Bestämmelsen kompletterar den nya bestämmelsen i 3 § punkten 13 förordningen med instruktion för Migrationsverket enligt vilken Migrationsverket ska föra register över de aktuella uppgifterna, se avsnitt 5.4.

77

Författningskommentar

5.3 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2007:975) med instruktion för Datainspektionen

4 §

Paragrafen innehåller en uppräkning av de konventionsbestämmelser enligt vilka Datainspektionen är nationell tillsynsmyndighet. Till denna uppräkning läggs artikel 41 i VIS-förordningen.

5.4 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket

3 §

Bestämmelsen innehållet en uppräkning av vissa av Migrationsverkets uppgifter såsom kontaktmyndighet enligt olika rådsbeslut m.m. Till uppräkning läggs tre nya punkter. I dessa anges att Migrationsverket kommer att fungera som registeransvarig och ha centralt ansvar för Sveriges behandling av uppgifterna i VIS (punkten 9), föra register över all uppgiftsbehandling i VIS med stöd av VIS-förordningen samt över de personer som är behöriga att föra in och använda uppgifterna regleras också här (punkten 10) och vara den nationella myndighet som ger övriga behöriga svenska myndigheter åtkomst till VIS ( punkten 11). Bestämmelsen i punkten 10 kompletteras av en ny bestämmelse om uppgiftsskyldighet i 7 kap. 21 § utlänningsförordningen, se avsnitt 5.2.

78

6 Bilaga

L 218/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 767/2008

av den 9 juli 2008

om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR lagstiftningsförslag från kommissionen, bör det inrättas en ANTAGIT DENNA FÖRORDNING permanent förvaltningsmyndighet med ansvar för dessa uppgifter. Övergångsperioden bör inte överstiga fem år från den dag då denna förordning träder i kraft. med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.2 b ii och artikel 66,

med beaktande av kommissionens förslag, (5) VIS bör ha som syfte att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken, det konsulära samarbetet i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 1 ), och och samrådet mellan centrala viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om viseringsansökningar och om beslut som fattas om sådana ansökningar, i syfte att underlätta förfarandena för av följande skäl: viseringsansökan och förebygga ” visashopping ” , att underlätta kampen mot bedrägerier och att underlätta kontrollerna vid gränsövergångar vid de yttre gränserna och inom (1) Rådets slutsatser av den 20 september 2001, och medlemsstaternas territorium. VIS bör även vara till hjälp slutsatserna från Europeiska rådet i Laeken i december vid identifiering av personer som inte eller inte längre 2001, i Sevilla i juni 2002, i Thessaloniki i juni 2003 och i uppfyller villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på Bryssel i mars 2004 har legat till grund för ett initiativ av medlemsstaternas territorium samt underlätta tillämpcentral betydelse för Europeiska unionens politik för att ningen av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att nämligen inrättandet av informationssystemet för viser- avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva ingar (VIS). en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat ( 3 ) och bidra till att förebygga hot mot den inre säkerheten i någon av medlemsstaterna. (2) Genom rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) ( 2 ) skapades VIS som ett system för utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna.

(6) Denna förordning bygger på regelverket för den gemensamma viseringspolitiken. Vilka uppgifter som ska behand- (3) Det är nu nödvändigt att fastställa ändamål, funktioner och las i VIS bör fastställas på grundval av de uppgifter som ansvarsfördelning för VIS och att fastställa villkor och tillhandahålls i det gemensamma formulär för viseringsförfaranden för utbytet av uppgifter mellan medlemssta- ansökningar som infördes genom rådets beslut 2002/354/ terna för att underlätta prövningen av viseringsansökningar EG av den 25 april 2002 om anpassning av del III och och beslut som fattas i anslutning till dessa, med hänsyn till upprättande av bilaga 16 till de gemensamma konsulära de riktlinjer för utvecklingen av VIS som rådet antog den anvisningarna ( 4 ), och uppgifterna på det viseringsmärke 19 februari 2004 och att ge kommissionen mandat att som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den inrätta VIS. 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar ( 5 ).

(4) Under en övergångsperiod bör kommissionen ha ansvaret för den operativa förvaltningen av det centrala VIS, de nationella gränssnitten och vissa aspekter av infrastrukturen för kommunikation mellan det centrala VIS och de nationella gränssnitten. (7) VIS bör vara anslutet till medlemsstaternas nationella system för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att behandla uppgifter om vise- På lång sikt och efter en konsekvensbedömning, som ringsansökningar och om utfärdade, vägrade, ogiltiginnehåller en grundlig analys av alternativ som beaktar förklarade, återkallade eller förlängda viseringar. ekonomiska, operativa och organisatoriska perspektiv samt ( 3 ) EUT L 50, 25.2.2003, s. 1. ( 1 ) Europaparlamentets yttrande av den 7 juni 2007 (EUT C 125 E, ( 4 ) EGT L 123, 9.5.2002, s. 50. 22.5.2008, s. 118) och rådets beslut av den 23 juni 2008. ( 5 ) EGT L 164, 14.7.1995, s. 1. Förordningen senast ändrad genom ( 2 ) EUT L 213, 15.6.2004, s. 5. förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

79

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/61

(8) Villkor och förfaranden för att föra in, ändra, radera och sökandes ärliga avsikter och dokumentation rörande inhämta uppgifter i VIS bör vara utformade med hänsyn till olagliga invandrare som vid något tillfälle kan ha ansökt de förfaranden som föreskrivs i de gemensamma konsulära om visering. En kortare period skulle inte räcka till för dessa anvisningarna angående viseringar till diplomatiska ändamål. Uppgifterna bör raderas efter en period på fem år, beskickningar och karriärkonsulat ( 1 ) ( ” de gemensamma om det inte finns skäl att radera dem tidigare. konsulära anvisningarna ” ).

(9) De tekniska funktionerna i nätverket för hänvändelse till de (15) Det bör fastställas exakta bestämmelser om ansvaret för centrala viseringsmyndigheterna som föreskrivs i arti- inrättandet och driften av VIS och medlemsstaternas ansvar kel 17.2 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet för de nationella systemen och de nationella myndigheterav den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, nas åtkomst till uppgifterna. Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna ( 2 ) ( ” Schengenkonventionen ” ) bör integreras i VIS. (16) Det bör fastställas bestämmelser om medlemsstaternas ansvar när det gäller skada på grund av överträdelse av denna förordning. Kommissionens ansvar för sådan skada (10) För att säkerställa en tillförlitlig kontroll och identifiering av regleras i artikel 288 andra stycket i fördraget. viseringssökande är det nödvändigt att behandla biometriska uppgifter i VIS.

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den (11) Det är nödvändigt att fastställa vilka myndigheter i 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med medlemsstaterna som är behöriga och vilkas vederbörligen avseende på behandling av personuppgifter och om det fria bemyndigade anställda i enlighet med denna förordning får, flödet av sådana uppgifter ( 3 ) är tillämplig på medlemsi den omfattning som krävs för att de ska kunna utföra sina staternas behandling av personuppgifter enligt denna arbetsuppgifter, föra in, ändra, radera eller inhämta upp- förordning. Vissa punkter bör dock klargöras när det gäller gifter för de specifika ändamål som är tillåtna inom ramen ansvaret för behandlingen av uppgifter, skyddet av de för VIS. registrerade personernas rättigheter och tillsynen över uppgiftsskyddet.

(12) All behandling av uppgifter i VIS bör stå i proportion till de syften som eftersträvas och vara nödvändig för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina arbetsupp- (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 gifter. De behöriga myndigheterna bör, när de använder av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då VIS, säkerställa att den mänskliga värdigheten och integri- gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen beteten hos de personer vilkas uppgifter inhämtas respekteras, handlar personuppgifter och om den fria rörligheten för och bör inte utsätta någon för diskriminering på grund av sådana uppgifter ( 4 ) är tillämplig på gemenskapsinstitutiokön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, nernas och gemenskapsorganens verksamhet när de utför funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. sina uppgifter som ansvariga för driften av VIS. Vissa punkter bör dock klargöras när det gäller ansvaret för behandlingen av uppgifter och tillsynen över uppgiftsskyddet. (13) Denna förordning bör kompletteras med ett separat rättsligt instrument om åtkomst till sökning i VIS för myndigheter som ansvarar för inre säkerhet, vilket antas enligt avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen. (19) De nationella tillsynsmyndigheter som har inrättats i enlighet med artikel 28 i direktiv 95/46/EG bör övervaka att medlemsstaternas behandling av personuppgifter är (14) Personuppgifter i VIS bör inte lagras längre än vad som är laglig, medan den europeiska datatillsynsmannen, som nödvändigt för ändamålet med VIS. Det är lämpligt att inrättades genom förordning (EG) nr 45/2001, bör överbevara uppgifterna under högst fem år, för att göra det vaka gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens möjligt att ta hänsyn till uppgifter om tidigare ansökningar arbete när det gäller behandlingen av personuppgifter, mot vid prövningen av viseringsansökningar, inbegripet den bakgrund av gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens begränsade arbetsuppgifter när det gäller själva ( 1 ) EUT C 326, 22.12.2005, s. 1. Anvisningarna senast ändrade genom personuppgifterna. rådets beslut 2006/684/EG (EUT L 280, 12.10.2006, s. 29). ( 2 ) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. Konventionen senast ändrad genom ( 3 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 (EUT (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). L 381, 28.12.2006, s. 4). ( 4 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

80

Bilaga

L 218/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

(20) Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsyns- område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/ EG ( 3 ) om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet. myndigheterna bör samarbeta aktivt.

(21) En effektiv övervakning av tillämpningen av denna förordning kräver regelbunden utvärdering.

(28) En överenskommelse bör träffas för att möjliggöra att (22) Medlemsstaterna bör föreskriva sanktioner för överträdelser Islands och Norges företrädare kan delta i arbetet i de av bestämmelserna i denna förordning och säkerställa att kommittéer som biträder kommissionen vid utövandet av dessa tillämpas. dess genomförandebefogenheter. En sådan överenskommelse har övervägts i avtalet i form av skriftväxling mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om de kommittéer som bistår Euro- (23) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna peiska kommissionen i utövandet av dess verkställande förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/ befogenheter ( 4 ) som fogats till det avtal som avses i skäl 27. 468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 1 ).

(24) Denna förordning står i överensstämmelse med de grund- (29) Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i läggande rättigheter och principer som erkänns framför allt Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i Europeiska unionens stadga om de grundläggande i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj rättigheterna. 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket ( 5 ) och rådets senare beslut 2004/ (25) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att inrätta 926/EG av den 22 december 2004 om att vissa ett gemensamt informationssystem för viseringar och skapa bestämmelser i Schengenregelverket skall börja tillämpas gemensamma skyldigheter, villkor och förfaranden för på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirutbyte av viseringsdata mellan medlemsstaterna, inte i land ( 6 ). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och av denna förordning, som inte är bindande för eller de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verk- tillämplig i Förenade kungariket. ningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(30) Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med (26) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks Schengenregelverket ( 7 ). Irland deltar därför inte i antaganställning deltar Danmark inte i antagandet av denna det av denna förordning, som inte är bindande för eller förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i tillämplig i Irland. Danmark. Eftersom denna förordning bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, bör Danmark, i enlighet med artikel 5 i det protokollet, inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit denna förordning besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning. (31) När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schwei- (27) När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i ziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpenlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och ningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en Republiken Island och Konungariket Norge om dessa utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket, vilka staters associering till genomförandet, tillämpningen och omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut utvecklingen av Schengenregelverket ( 2 ), en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket, vilka omfattas av det ( 3 ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31. ( 4 ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 53. ( 1 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/ ( 5 ) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43. 512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). ( 6 ) EUT L 395, 31.12.2004, s. 70. ( 2 ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36. ( 7 ) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

81

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/63

1999/437/EG jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/ d) underlätta kontrollen vid gränsövergångar vid de yttre 860/EG ( 1 ). gränserna och inom medlemsstaternas territorium,

(32) En överenskommelse bör träffas för att möjliggöra att Schweiz företrädare kan delta i arbetet i de kommittéer som biträder kommissionen vid utövandet av dess genom- e) vara till hjälp vid identifiering av personer som inte eller förandebefogenheter. En sådan överenskommelse har över- inte längre uppfyller villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium, vägts i den skriftväxling mellan gemenskapen och Schweiz som fogats till det avtal som avses i skäl 31.

(33) Denna förordning utgör en rättsakt som grundas på f) underlätta tillämpningen av förordning (EG) nr 343/2003, Schengenregelverket eller på annat sätt har samband med detta i enlighet med artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt och artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.

g) bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. inre säkerhet.

KAPITEL I Artikel 3

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 Tillgång till uppgifter för att förhindra, upptäcka och utreda

terroristbrott och andra grova brott Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning anges ändamålet, funktionen och ansvars- 1. Medlemsstaternas utsedda myndigheter får i särskilda fall fördelningen för informationssystemet för viseringar (VIS), som och efter en motiverad skriftlig eller elektronisk begäran inhämta inrättades genom artikel 1 i beslut 2004/512/EG. I förordningen de uppgifter i VIS som avses i artiklarna 9 – 14 om det finns fastställs villkor och förfaranden för utbyte mellan medlems- rimliga skäl att anse att en sökning i VIS väsentligt skulle bidra staterna av uppgifter om ansökningar om viseringar för kortare till att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott och andra vistelse och beslut som fattats om dessa ansökningar, inbegripet grova brott. Europol får inhämta uppgifter i VIS inom gränserna beslut om huruvida viseringen ska ogiltigförklaras, återkallas eller för sitt uppdrag och när så är nödvändigt för att kunna fullgöra förlängas, i syfte att underlätta prövningen av sådana ansök- sina arbetsuppgifter. ningar och beslut om dessa.

Artikel 2 2. Den sökning som avses i punkt 1 ska utföras genom en eller flera centrala åtkomstpunkter som ska ha ansvar för att se till att Mål de villkor för åtkomst och de förfaranden som fastställs i rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till VIS ska ha till syfte att förbättra genomförandet av den informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för gemensamma viseringspolitiken, det konsulära samarbetet och medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte samrådet mellan centrala viseringsmyndigheter genom att att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om brott ( 2 ) följs fullt ut. Medlemsstaterna får utse fler än en central viseringsansökningar och de beslut som fattas härom, i syfte att åtkomstpunkt för att avspegla sin organisatoriska eller administrativa struktur vid uppfyllandet av sina konstitutionella eller rättsliga skyldigheter. I ett brådskande undantagsfall får den eller a) underlätta förfarandet för viseringsansökan, de centrala åtkomstpunkterna ta emot en skriftlig, elektronisk eller muntlig begäran och först i efterhand kontrollera om alla villkoren för åtkomst är uppfyllda, inbegripet huruvida det rört b) förebygga kringgående av kriterierna för att avgöra vilken sig om ett brådskande undantagsfall. Kontrollen i efterhand ska medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan, äga rum utan oskälig fördröjning efter det att begäran har behandlats.

c) underlätta kampen mot bedrägerier,

( 1 ) Beslut 2004/860/EG av den 25 oktober 2004 om undertecknande 3. Uppgifter som erhållits från VIS med stöd av det beslut som på Europeiska gemenskapens vägnar och provisorisk tillämpning av avses i punkt 2 får inte överföras eller göras tillgängliga för ett vissa bestämmelser av avtalet mellan Europeiska unionen, Euro- tredjeland eller en internationell organisation. I ett brådskande peiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 370, 17.12.2004, s. 78). ( 2 ) Se sidan 129 i detta nummer av EUT.

82

Bilaga

L 218/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

undantagsfall får sådana uppgifter dock överföras till eller göras viseringar ska ogiltigförklaras, återkallas eller förlängas, tillgängliga för ett tredjeland eller en internationell organisation, inbegripet de centrala viseringsmyndigheterna och de uteslutande i syfte att förhindra och upptäcka terroristbrott och myndigheter som ansvarar för att utfärda viseringar vid andra grova brott och på de villkor som anges i det beslutet. gränsen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 415/2003 Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt se till att av den 27 februari 2003 om utfärdandet av viseringar vid register förs över sådana överföringar och på begäran ställa dem gränsen, inbegripet till sjömän i transit ( 1 ), till förfogande för nationella dataskyddsmyndigheter. Överföringen av uppgifter från den medlemsstat som förde in uppgifterna i VIS ska omfattas av den medlemsstatens nationella 4. ansökningsformulär : det enhetliga ansökningsformuläret för rätt. viseringar i bilaga 16 till de gemensamma konsulära anvisningarna,

4. Denna förordning påverkar inte skyldigheter enligt tillämplig nationell rätt för de myndigheter som avses i artikel 6 att till de 5. sökande : en person som omfattas av viseringskravet i rådets ansvariga myndigheterna överföra information om brottslig förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om verksamhet som de upptäckt vid utförandet av sina arbetsupp- fastställande av förteckningen över tredje länder vars gifter, i syfte att förhindra, utreda och lagföra de härmed medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar sammanhängande brotten. de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav ( 2 ) och som har lämnat in en viseringsansökan,

Artikel 4 6. gruppmedlemmar : sökande som av rättsliga skäl är ålagda att resa in och lämna medlemsstaternas territorium tillsam- Definitioner mans,

I denna förordning avses med 7. resehandling : pass eller motsvarande handling som ger den sökande rätt att passera de yttre gränserna och i vilken en visering kan föras in, 1. visering:

8. ansvarig medlemsstat : den medlemsstat som har fört in a) visering för kortare vistelse enligt definitionen i arti- uppgifterna i VIS, kel 11.1 a i Schengenkonventionen,

9. verifiering : förfarandet att jämföra en grupp av uppgifter med en annan för att fastställa om en påstådd identitet är b) transitvisering enligt definitionen i artikel 11.1 b i den riktiga ( ” one-to-one-check ” ), Schengenkonventionen,

10. identifiering : förfarandet att fastställa en persons identitet c) visering för flygplatstransitering enligt definitionen i del I genom databassökning mot flera grupper av uppgifter punkt 2.1.1 i de gemensamma konsulära anvis- ( ” one-to-many-check ” ), ningarna,

11. alfanumeriska uppgifter : uppgifter som återges med bokstäver, siffror, särskilda tecken, mellanslag och skiljetecken. d) visering vars giltighet begränsas till en parts territorium enligt definitionen i artikel 11.2 och artiklarna 14 och 16 i Schengenkonventionen, Artikel 5

Uppgiftskategorier

e) nationell visering för längre vistelse med samma giltighet som en enhetlig visering för kortare vistelse enligt definitionen i artikel 18 i Schengenkonventionen, 1. Endast följande kategorier av uppgifter ska registreras i VIS:

a) Alfanumeriska uppgifter om den sökande och om begärda, 2. viseringsmärke : den enhetliga viseringsform som fastställs i utfärdade, vägrade, ogiltigförklarade, återkallade eller förförordning (EG) nr 1683/95, längda viseringar enligt artikel 9.1 – 9.4 och artiklarna 10 – 14.

3. viseringsmyndigheter : de myndigheter som i varje medlems- ( 1 ) EUT L 64, 7.3.2003, s. 1. stat är ansvariga för att behandla och fatta beslut om ( 2 ) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom viseringsansökningar eller för beslut om huruvida förordning (EG) nr 1932/2006 (EUT L 405, 30.12.2006, s. 23).

83

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/65

b) Fotografier enligt artikel 9.5. grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning och att sökandens eller viseringsinnehavarens mänskliga värdighet och integritet c) Fingeravtryck enligt artikel 9.6. respekteras fullt ut.

d) Länkar till andra ansökningar som avses i artikel 8.3 och KAPITEL II 8.4.

VISERINGSMYNDIGHETERNAS INFÖRANDE OCH ANVÄNDNING AV UPPGIFTER

2. De meddelanden som översänds via infrastrukturen i VIS, och som avses i artikel 16, artikel 24.2 och artikel 25.2, ska inte registreras i VIS, vilket dock inte hindrar registrering av sådan Artikel 8 uppgiftsbehandling som avses i artikel 34.

Förfaranden för införande av uppgifter i samband med en ansökan

Artikel 6

1. Vid mottagandet av en ansökan ska viseringsmyndigheten Åtkomst till systemet för att föra in, ändra, radera och utan dröjsmål upprätta en ansökningsakt genom att i VIS föra in inhämta uppgifter de uppgifter som avses i artikel 9, om det krävs att sökanden ska lämna dessa uppgifter. 1. Åtkomst till VIS för att föra in, ändra eller radera de uppgifter som avses i artikel 5.1 i enlighet med denna förordning ska uteslutande vara förbehållet vederbörligen bemyndigad 2. I samband med att ansökningsakten upprättas ska viseringspersonal vid viseringsmyndigheterna. myndigheten i enlighet med artikel 15 kontrollera i VIS huruvida någon tidigare ansökan från den enskilde sökanden har registrerats i VIS av någon av medlemsstaterna. 2. Åtkomst till VIS för att inhämta uppgifter ska uteslutande vara förbehållet den vederbörligen bemyndigade personal vid myndigheterna i varje medlemsstat som är behörig för de 3. Om en tidigare ansökan finns registrerad ska viseringsändamål som anges i artiklarna 15 – 22, med den begränsningen myndigheten länka varje ny ansökningsakt till den tidigare akten att uppgifterna ska vara nödvändiga för utförandet av deras för den sökanden. uppgifter i enlighet med dessa ändamål och stå i proportion till de åsyftade målen. 4. Om sökanden reser i grupp eller tillsammans med sin maka eller make och/eller sina barn, ska viseringsmyndigheten 3. Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter vilkas upprätta en ansökningsakt för var och en av dessa sökande vederbörligen bemyndigade personal ska ha befogenhet att föra och länka ansökningsakterna för de personer som reser tillsamin, ändra, radera eller inhämta uppgifter i VIS. Varje medlemsstat mans till varandra. ska utan dröjsmål översända en förteckning över dessa myndigheter till kommissionen, inbegripet dem som avses i artikel 41.4, samt meddela alla eventuella ändringar av förteckningen. I 5. Om vissa uppgifter inte måste lämnas av rättsliga skäl eller förteckningen ska det anges i vilket syfte varje myndighet får om de faktiskt inte kan lämnas ska det eller de särskilda behandla uppgifter i VIS. datafälten markeras som ” icke tillämpligt ” . När det gäller fingeravtryck ska systemet enligt artikel 17 tillåta att man skiljer mellan fall där fingeravtryck inte måste lämnas av rättsliga skäl Inom tre månader efter det att VIS har tagits i drift enligt och fall där de faktiskt inte kan lämnas. Denna funktion upphör artikel 48.1 ska kommissionen offentliggöra en konsoliderad att gälla efter fyra år, såvida det inte bekräftas genom ett beslut förteckning i Europeiska unionens officiella tidning . Om förteck- från kommissionen på grundval av den utvärdering som avses i ningen ändras ska kommissionen en gång om året offentliggöra artikel 50.4. en uppdaterad konsoliderad förteckning.

Artikel 9 Artikel 7

Uppgifter som ska registreras när ansökan lämnas Allmänna principer

Viseringsmyndigheten ska registrera följande uppgifter i ansök- 1. Alla behöriga myndigheter som beviljas åtkomst till VIS i ningsakten: enlighet med denna förordning ska se till att användningen av VIS är nödvändig, lämplig och står i proportion till utförandet av de behöriga myndigheternas arbetsuppgifter. 1. Ansökans nummer.

2. Alla behöriga myndigheter ska vid användningen av VIS se 2. Uppgifter om handläggningsstatus som visar att visering till att sökande och viseringsinnehavare inte diskrimineras på har begärts.

84

Bilaga

L 218/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

3. Vilken myndighet som har tagit emot ansökan, inbegripet 6. Sökandens fingeravtryck, i enlighet med relevanta bestämvar myndigheten är belägen, samt huruvida myndigheten i melser i de gemensamma konsulära anvisningarna. fråga har tagit emot ansökan som företrädare för en annan medlemsstat. Artikel 10

4. Följande uppgifter som ska hämtas från ansökningsformuläret: Kompletterande uppgifter för utfärdade viseringar

1. Om beslut har fattats om att utfärda en visering, ska den a) Efternamn, efternamn vid födseln (tidigare efterviseringsmyndighet som utfärdade viseringen lägga till följande namn), förnamn, kön, födelsedatum, födelseort och uppgifter i ansökningsakten: födelseland.

b) Nuvarande medborgarskap och medborgarskap vid a) Uppgifter om handläggningsstatus som visar att visering födelsen. har utfärdats.

c) Resehandlingens typ och nummer, utfärdande myn- b) Vilken myndighet som utfärdade viseringen och var dighet samt dag för utfärdande och sista giltighetsdag. myndigheten är belägen, samt huruvida myndigheten i fråga har utfärdat viseringen på en annan medlemsstats vägnar. d) Ort och datum för ansökan.

e) Typ av visering som ansökan gäller. c) Ort och datum för beslutet om att utfärda viseringen.

f) Uppgifter om den person som har bjudit in och/eller d) Typ av visering. åtagit sig att stå för sökandens levnadsomkostnader under vistelsen, närmare bestämt följande: e) Viseringsmärkets nummer.

i) Om det rör sig om en fysisk person: efternamn, förnamn och adress. f) Det territorium inom vilket viseringsinnehavaren har rätt att resa, i enlighet med relevanta bestämmelser i de ii) Om det rör sig om ett företag eller en annan gemensamma konsulära anvisningarna. organisation: företagets/organisationens firma eller namn och adress samt efternamnet och förnamnet på företagets/organisationens kon- g) Datum för inledandet och utgången av viseringens giltigtaktperson. hetstid.

g) Huvuddestination och den planerade vistelsens var- h) Antalet tillåtna inresor på det territorium som viseringen aktighet. gäller.

h) Syftet med resan. i) Vistelsens längd, i överensstämmelse med vad viseringen medger. i) Planerad ankomst- och avresedag.

j) I tillämpliga fall uppgifter som visar att viseringen har j) Planerad gräns för första inresa eller transitväg. utfärdats på ett separat blad i enlighet med rådets förordning (EG) nr 333/2002 av den 18 februari 2002 om fastställande av en enhetlig modell för blad för k) Bosättning. påförande av visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer som innehar resehandlingar som inte erkänns av den medlemsstat som utfärdar bladet ( 1 ). l) Aktuell sysselsättning och arbetsgivare; för studerande: skolans namn. 2. Om en ansökan dras tillbaka eller inte fullföljs av sökanden innan ett beslut har fattats om huruvida en visering ska utfärdas, m) Om det rör sig om en minderårig: faderns och ska den viseringsmyndighet vid vilken ansökan ingavs uppge att moderns efternamn och förnamn. ansökan av dessa skäl har avskrivits och ange vilket datum detta skedde. 5. Ett fotografi av sökanden, i enlighet med förordning (EG) nr 1683/95. ( 1 ) EGT L 53, 23.2.2002, s. 4.

85

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/67

Artikel 11 att återvända till ursprungs- eller transiteringslandet.

Kompletterande uppgifter när prövningen av ansökan

avbryts f) Sökanden är en person som registrerats på en spärrlista i Schengens informationssystem SIS och/eller i det nationella Vid omständigheter då den viseringsmyndighet som företräder registret i syfte att vägras inresa. en annan medlemsstat är tvungen att avbryta prövningen av en ansökan ska den lägga till följande uppgifter i ansökningsakten:

g) Sökanden anses utgöra ett hot mot någon av medlems- 1. Uppgifter om handläggningsstatus som visar att pröv- staternas allmänna ordning, inre säkerhet, internationella ningen av ansökan har avbrutits. förbindelser eller folkhälsa, i den mening som avses i artikel 2.19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en 2. Vilken myndighet som har avbrutit prövningen av ansökan, gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex inbegripet var myndigheten är belägen. om Schengengränserna) ( 1 ).

3. Ort och datum för beslutet att avbryta prövningen. Artikel 13

4. Vilken medlemsstat som är behörig att pröva ansökan.

Kompletterande uppgifter vid ogiltigförklarad eller återkallad visering eller visering med förkortad giltighetstid

Artikel 12

Kompletterande uppgifter vid avslag på en 1. Om ett beslut har fattats om att ogiltigförklara eller återkalla viseringsansökan visering eller att förkorta dess giltighetstid ska den viseringsmyndighet som har fattat beslutet lägga till följande uppgifter i ansökningsakten: 1. Om ett beslut har fattats om att avslå en viseringsansökan ska den viseringsmyndighet som fattade beslutet att avslå viseringsansökan lägga till följande uppgifter i ansökningsakten: a) Uppgifter om handläggningsstatus som visar att viseringen har ogiltigförklarats eller återkallats, eller att dess giltighetsa) Uppgifter om handläggningsstatus som visar att viserings- tid har förkortats. ansökan har avslagits.

b) Vilken myndighet som har avslagit viseringsansökan, b) Vilken myndighet som har ogiltigförklarat eller återkallat inbegripet var myndigheten är belägen. viseringen eller förkortat dess giltighetstid, inbegripet var myndigheten är belägen.

c) Ort och datum för beslutet att avslå viseringsansökan.

c) Ort och datum för beslutet. 2. Ansökningsakten ska även innehålla uppgifter om grunderna för avslaget på viseringsansökan, som ska utgöras av någon eller några av följande: d) Viseringens nya giltighetstid, i tillämpliga fall.

a) Sökanden saknar giltiga resehandlingar.

e) Viseringsmärkets nummer om den förkortade giltighetsb) Sökandens resehandling är en efterbildning/förfalskning. tiden bekräftas med ett nytt viseringsmärke.

c) Sökanden kan inte styrka ändamålet och villkoren för vistelsen, särskilt om det i sökandens fall föreligger en 2. Ansökningsakten ska även innehålla uppgifter om grunspecifik risk för olaglig invandring, i enlighet med del V i de derna för ogiltigförklaringen, återkallandet av viseringen eller gemensamma konsulära anvisningarna. förkortningen av giltighetstiden, som ska utgöras av följande:

d) Sökanden har redan vistats tre månader under en sexmånadersperiod på medlemsstaternas territorium. a) Vid ogiltigförklaring eller återkallande, någon av de grunder som anges i artikel 12.2.

e) Sökanden har inte tillräckliga försörjningsmedel i förhål- ( 1 ) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning lande till tiden för vistelsen och slaget av vistelse eller medel (EG) nr 296/2008 (EUT L 97, 9.4.2008, s. 60).

86

Bilaga

L 218/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

b) Vid beslut om att förkorta viseringens giltighetstid, en eller eller giltighetstiden förlängas eller förkortas i enlighet med båda av följande grunder: relevanta bestämmelser.

i) Viseringsinnehavaren ska utvisas. 2. För de ändamål som anges i punkt 1 ska den behöriga viseringsmyndigheten ges åtkomst för att kunna göra sökningar ii) Sökanden saknar tillräckliga försörjningsmedel för på någon eller några av följande uppgifter: den ursprungligen planerade vistelsetiden. a) Ansökans nummer. Artikel 14

Kompletterande uppgifter vid förlängning av visering b) De uppgifter som avses i artikel 9.4 a.

1. Om ett beslut har fattats om att förlänga viseringen ska den c) De uppgifter i resehandlingen som avses i artikel 9.4 c. viseringsmyndighet som förlängde viseringen lägga till följande uppgifter i ansökningsakten: d) Efternamn och förnamn samt adress avseende den fysiska a) Uppgifter om handläggningsstatus som visar att viseringen person, eller firma eller namn samt adress avseende det har förlängts. företag/den andra organisation, som avses i artikel 9.4 f.

b) Vilken myndighet som har förlängt viseringen, inbegripet e) Fingeravtryck. var myndigheten är belägen.

f) Viseringsmärkets nummer och datum för eventuella c) Ort och datum för beslutet. tidigare utfärdade viseringar.

d) Viseringsmärkets nummer, om förlängningen av viseringen 3. Om en sökning på grundval av en eller flera av de uppgifter bekräftas genom en ny visering. som förtecknas i punkt 2 visar att det finns uppgifter om sökanden i VIS, ska den behöriga viseringsmyndigheten ges e) Datum för inledandet och utgången av den förlängda åtkomst till ansökningsakten eller ansökningsakterna och länkad giltighetstiden. ansökningsakt eller länkade ansökningsakter i enlighet med artikel 8.3 och 8.4, dock endast för de ändamål som avses i punkt 1. f) Förlängningen av den tillåtna vistelsetiden.

Artikel 16 g) Det territorium inom vilket viseringsinnehavaren har rätt att resa i enlighet med relevanta bestämmelser i de gemensamma konsulära anvisningarna. Användning av VIS för samråd och framställningar om

handlingar

h) Vilken typ av visering som har förlängts. 1. Vid samråd om ansökningar mellan centrala viseringsmyndigheter i enlighet med artikel 17.2 i Schengenkonventio- 2. Ansökningsakten ska även innehålla uppgifter om grun- nen, ska begäran om samråd och svaren på denna begäran derna för förlängningen av viseringen, som ska utgöras av någon översändas i enlighet med punkt 2 i denna artikel. eller några av följande:

2. Den medlemsstat som ansvarar för prövningen av en a) Force majeure. ansökan ska översända begäran om samråd tillsammans med ansökningsnumret till VIS, med uppgift om den eller de medlemsstater som förfrågan riktar sig till. b) Humanitära skäl.

c) Väsentliga yrkesskäl. VIS ska översända begäran till den eller de angivna medlemsstaterna.

d) Väsentliga personliga skäl. Den eller de medlemsstater som förfrågan riktar sig till ska översända sitt svar till VIS, som ska vidarebefordra svaret till den Artikel 15 medlemsstat som gjort förfrågan.

Användning av VIS för prövning av ansökningar

3. Det förfarande som anges i punkt 2 kan också användas för 1. Den behöriga viseringsmyndigheten ska söka i VIS för att överföring av uppgifter om utfärdandet av viseringar med pröva ansökningar och fatta beslut om sådana ansökningar samt begränsad territoriell giltighet och andra meddelanden med besluta om huruvida viseringar ska ogiltigförklaras, återkallas anknytning till konsulärt samarbete, liksom för överföring av

87

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/69

begäran till behörig viseringsmyndighet om överlämnande av 13. I vilka fall de uppgifter som avses i artikel 9.6 inte har kopior av resehandlingar och andra handlingar som ligger till krävts av rättsliga skäl i enlighet med artikel 8.5 andra grund för ansökan och för överlämnandet av elektroniska kopior meningen. av dessa handlingar. De behöriga viseringsmyndigheterna ska besvara begäran utan dröjsmål.

14. I vilka fall en person som faktiskt inte kunnat lämna de uppgifter som avses i artikel 9.6 har fått avslag på sin 4. Personuppgifter som översänds enligt denna artikel ska ansökan i enlighet med artikel 8.5 andra meningen. endast användas för samråd mellan centrala viseringsmyndigheter i medlemsstaterna och konsulärt samarbete.

KAPITEL III Artikel 17

ANDRA MYNDIGHETERS ÅTKOMST TILL UPPGIFTER

Användning av uppgifter för rapportering och statistik

Artikel 18 De behöriga viseringsmyndigheterna ska kunna inhämta följande uppgifter, dock endast för rapporterings- och statistikändamål utan att göra det möjligt att identifiera enskilda sökande: Åtkomst till uppgifter för kontroll vid yttre

gränsövergångar

1. Uppgifter om handläggningsstatus. 1. De behöriga myndigheter som ansvarar för kontrollen vid de yttre gränserna i enlighet med kodexen om Schengengränserna 2. Den behöriga viseringsmyndigheten, inbegripet var myn- ska, om inte annat följer av punkterna 2 och 3, kunna göra digheten är belägen. sökningar på grundval av viseringsmärkets nummer i kombination med verifiering av viseringsinnehavarens fingeravtryck, dock endast för att kunna kontrollera viseringsinnehavarens identitet och/eller viseringens äkthet och/eller om villkoren för inresa till 3. Sökandens nuvarande medborgarskap. medlemsstaternas territorium enligt artikel 5 i kodexen om Schengengränserna är uppfyllda.

4. Första gräns som passeras vid inresan.

2. Under en period av högst tre år efter det att VIS tagits i drift får sökningen göras på grundval av enbart viseringsmärkets 5. Ort och datum för ansökan eller beslutet om viseringen. nummer. Ett år efter driftsstarten får treårsperioden minskas när det gäller luftgränser i enlighet med förfarandet i artikel 49.3.

6. Typ av visering som har begärts eller utfärdats.

3. För viseringsinnehavare vilkas fingeravtryck inte kan 7. Typ av resehandling. användas ska sökningen göras på grundval av enbart viseringsmärkets nummer.

8. Grunderna för alla beslut rörande viseringen eller viseringsansökan. 4. Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i punkt 1 visar att det finns uppgifter om viseringsinnehavaren i VIS, ska den behöriga gränskontrollmyndigheten kunna inhämta 9. Vilken behörig viseringsmyndighet som har avslagit viser- följande uppgifter i ansökningsakten samt länkade ansökningsingsansökan och datum för avslaget, inbegripet var akter i enlighet med artikel 8.4, dock endast för de ändamål som myndigheten är belägen. avses i punkt 1:

10. I vilka fall samma sökande har ansökt om visering vid mer a) Uppgifter om handläggningsstatus och uppgifter i ansökän en viseringsmyndighet, med uppgift om dessa viserings- ningsformuläret som avses i artikel 9.2 och 9.4. myndigheter, var de är belägna och datum för avslagen.

11. Ändamålet med resan. b) Fotografier.

12. I vilka fall de uppgifter som avses i artikel 9.6 faktiskt inte c) Uppgifter om utfärdade, ogiltigförklarade och återkallade har kunnat lämnas i enlighet med artikel 8.5 andra viseringar eller viseringar vilkas giltighetstid har förlängts meningen. eller förkortats enligt artiklarna 10, 13 och 14.

88

Bilaga

L 218/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

5. Under omständigheter då verifieringen av viseringsinneha- gränserna eller inom medlemsstaternas territorium, av huruvida varen eller viseringen inte lyckas, eller om det råder oklarhet om villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsviseringsinnehavarens identitet eller viseringens och/eller rese- staternas territorium är uppfyllda, ska kunna göra sökningar på handlingens äkthet, ska vederbörligen bemyndigad personal vid grundval av personens fingeravtryck, dock endast för att kunna dessa behöriga myndigheter ha åtkomst till uppgifter i enlighet identifiera varje person som inte eller inte längre uppfyller med artikel 20.1 och 20.2. villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium.

Artikel 19 Om personens fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte lyckas, ska Åtkomst till uppgifter för verifiering inom sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i medlemsstaternas territorium artikel 9.4 a och/eller 9.4 c. Denna sökning får göras i kombination med de uppgifter som avses i artikel 9.4 b. 1. De behöriga myndigheter som ansvarar för kontrollen inom medlemsstaternas territorium av huruvida villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium är 2. Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i uppfyllda, ska kunna göra sökningar på grundval av viserings- punkt 1 visar att det finns uppgifter om sökanden i VIS, ska den märkets nummer i kombination med verifiering av viserings- behöriga myndigheten kunna inhämta följande uppgifter i innehavarens fingeravtryck, eller viseringsmärkets nummer, dock ansökningsakten samt länkade ansökningsakter i enlighet med endast för att kunna kontrollera viseringsinnehavarens identitet artikel 8.3 och 8.4, dock endast för de ändamål som avses i och/eller viseringens äkthet och/eller om villkoren för inresa till, punkt 1: vistelse eller bosättning på medlemsstatens territorium är uppfyllda.

a) Ansökans nummer, uppgifter om handläggningsstatus och den myndighet som har tagit emot ansökan. För viseringsinnehavare vilkas fingeravtryck inte kan användas ska sökningen göras på grundval av enbart viseringsmärkets nummer. b) De uppgifter i ansökningsformuläret som avses i artikel 9.4.

2. Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i punkt 1 visar att det finns uppgifter om sökanden i VIS, ska den c) Fotografier. behöriga myndigheten kunna inhämta följande uppgifter i ansökningsakten samt länkade ansökningsakter i enlighet med artikel 8.4, dock endast för de ändamål som avses i punkt 1: d) Eventuella uppgifter om utfärdade, avslagna, ogiltigförklarade och återkallade viseringar eller viseringar vilkas giltighetstid har förlängts eller förkortats eller om ansöka) Uppgifter om handläggningsstatus och uppgifter i ansök- ningar varvid prövning har avbrutits enligt artiningsformuläret som avses i artikel 9.2 och 9.4. klarna 10 – 14.

b) Fotografier. 3. Om personen innehar en visering ska de behöriga myndigheternas sökning i VIS i första hand ske i enlighet med artikel 18 eller artikel 19. c) Uppgifter om utfärdade, ogiltigförklarade och återkallade viseringar eller viseringar vilkas giltighetstid har förlängts eller förkortats enligt artiklarna 10, 13 och 14. Artikel 21

Åtkomst till uppgifter för att fastställa ansvar för att pröva

3. Under omständigheter då verifieringen av viseringsinneha- en asylansökan varen eller viseringen inte är framgångsrik, eller om det råder oklarhet om viseringsinnehavarens identitet, eller viseringens och/eller resehandlingens äkthet, ska vederbörligen bemyndigad 1. De behöriga asylmyndigheterna ska kunna göra sökningar personal vid dessa behöriga myndigheter ha åtkomst till de på grundval av asylsökandens fingeravtryck, dock endast för att uppgifter som avses i artikel 20.1 och 20.2. fastställa vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av en asylansökan i enlighet med artiklarna 9 och 21 i förordning (EG) nr 343/2003. Artikel 20

Åtkomst till uppgifter för identifiering Om personens fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte lyckas, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i 1. De behöriga myndigheter som ansvarar för kontroller vid artikel 9.4 a och/eller 9.4 c. Sökningen får göras i kombination yttre gränsövergångar, i enlighet med kodexen om Schengen- med de uppgifter som avses i artikel 9.4 b.

89

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/71

2. Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i följande uppgifter i ansökningsakten och de länkade ansökpunkt 1 visar att det i VIS finns uppgifter om en utfärdad visering ningsakterna för sökanden enligt artikel 8.3, i fråga om uppgifter vars giltighetstid löper ut högst sex månader innan asylansökan om make och barn som enligt artikel 8.4 förtecknas i led e, dock lämnades in och/eller en visering vars giltighetstid har förlängts endast för de ändamål som avses i punkt 1: så att den löper ut högst sex månader innan asylansökan lämnades in, ska den behöriga asylmyndigheten kunna inhämta följande uppgifter i ansökningsakten, i fråga om uppgifter om a) Ansökans nummer. make och barn som enligt artikel 8.4 förtecknas i led g, dock endast för de ändamål som avses i punkt 1: b) De uppgifter i ansökningsformuläret som avses i artikel 9.4 a, b och c. a) Ansökans nummer och vilken myndighet som har utfärdat eller förlängt viseringen samt huruvida myndigheten utfärdat viseringen på en annan medlemsstats vägnar. c) Fotografier.

b) De uppgifter i ansökningsformuläret som avses i artikel 9.4 d) Uppgifter om utfärdade, ogiltigförklarade och återkallade a och b. viseringar eller viseringar vilkas giltighetstid har förlängts eller förkortats enligt artiklarna 10, 13 och 14.

c) Typ av visering. e) De uppgifter i länkade ansökningsakter för make och barn som avses i artikel 9.4 a och b.

d) Viseringens giltighetstid. 3. Sökningar i VIS enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel ska endast utföras av de utsedda nationella myndigheter som avses i e) Den planerade vistelsens varaktighet. artikel 21.6 i förordning (EG) nr 343/2003.

f) Fotografier. KAPITEL IV

LAGRING OCH ÄNDRING AV UPPGIFTER

g) De uppgifter i länkade ansökningsakter för make och barn som avses i artikel 9.4 a – b. Artikel 23

Lagringsperiod för uppgifter

3. Sökningar i VIS enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel ska endast utföras av de utsedda nationella myndigheter som avses i artikel 21.6 i förordning (EG) nr 343/2003. 1. Varje ansökningsakt ska lagras i VIS i högst fem år, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna om radering i artiklarna 24 och 25 eller bestämmelserna om registrering av uppgifter i artikel 34. Artikel 22

Åtkomst till uppgifter för att pröva asylansökan Denna period börjar löpa

1. De behöriga asylmyndigheterna ska i enlighet med artikel 21 a) samma dag som viseringen upphör att gälla, om visering i förordning (EG) nr 343/2003 kunna göra sökningar på har utfärdats, grundval av asylsökandens fingeravtryck, dock endast för prövning av en asylansökan. b) samma dag som viseringen upphör att gälla enligt den nya sista giltighetsdag som fastställts om viseringen har Om asylsökandens fingeravtryck inte kan användas eller om förlängts, sökningen på grundval av fingeravtrycken inte kan genomföras, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i artikel 9.4 a och/eller 9.4 c. Sökningen får göras i kombination c) samma dag som ansökningsakten upprättades i VIS, om med de uppgifter som avses i artikel 9.4 b. ansökan har dragits tillbaka, lagts ner eller avbrutits,

2. Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i d) samma dag som viseringsmyndighetens beslut, om en punkt 1 visar att det i VIS finns uppgifter om en utfärdad visering har avslagits, ogiltigförklarats, förkortats eller visering, ska den behöriga asylmyndigheten kunna inhämta återkallats.

90

Bilaga

L 218/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

2. Efter utgången av den period som avses i punkt 1 ska VIS allmänna budget, ha ansvar för den operativa förvaltningen av automatiskt radera ansökningsakten samt länkarna till denna det centrala VIS och de nationella gränssnitten. Förvaltningsenligt artikel 8.3 och 8.4. myndigheten ska i samarbete med medlemsstaterna se till att bästa tillgängliga teknik, med förbehåll för en kostnads-nyttoanalys, alltid används för det centrala VIS och de nationella Artikel 24 gränssnitten.

Ändring av uppgifter 2. Förvaltningsmyndigheten ska även ha ansvar för följande uppgifter i samband med kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala VIS och de nationella gränssnitten: 1. Endast den ansvariga medlemsstaten ska ha rätt att ändra uppgifter som den har översänt till VIS genom att rätta eller radera sådana uppgifter. a) Övervakning.

2. Om en medlemsstat har anser sig ha stöd för att uppgifter b) Säkerhet. som behandlats i VIS är oriktiga eller att uppgifter har behandlats i VIS i strid med denna förordning, ska den omedelbart informera den ansvariga medlemsstaten. Ett sådant meddelande c) Samordningen av förbindelserna mellan medlemsstaterna får översändas via VIS. och leverantören.

3. Den ansvariga medlemsstaten ska kontrollera de berörda 3. Kommissionen ska ha ansvar för alla andra uppgifter i uppgifterna och om nödvändigt omedelbart rätta eller radera samband med kommunikationsinfrastrukturen mellan det cendem. trala VIS och de nationella gränssnitten, särskilt

Artikel 25 a) uppgifter som gäller genomförandet av budgeten,

Radering av uppgifter i förtid b) förvärv och förnyande,

1. Om en sökande har erhållit medborgarskap i en medlemsstat före utgången av den period som avses i artikel 23.1, ska den c) avtalsfrågor. medlemsstat som upprättade de aktuella ansökningsakterna och länkarna omedelbart radera de ansökningsakter och länkar som avses i artikel 8.3 och 8.4 rörande honom eller henne ur VIS. 4. Under en övergångsperiod innan förvaltningsmyndigheten övertar ansvaret, ska kommissionen ha ansvar för den operativa förvaltningen av VIS. I enlighet med rådets förordning (EG, 2. Varje medlemsstat i vilken en sökande har erhållit Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförmedborgarskap ska utan dröjsmål informera den eller de ordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget ( 1 ) får ansvariga medlemsstaterna. Ett sådant meddelande får över- kommissionen anförtro denna förvaltning och uppgifter som sändas via VIS. gäller genomförandet av budgeten till offentligrättsliga organ på nationell nivå, i två olika medlemsstater.

3. Om avslag på ansökan om visering har upphävts av en 5. Varje offentligrättsligt organ på nationell nivå enligt punkt 4 domstol eller överklagandeinstans ska den medlemsstat som ska uppfylla följande urvalskriterier: avslog ansökan radera de uppgifter som avses i artikel 12 utan dröjsmål så snart beslutet att upphäva avslaget har vunnit laga kraft. a) Det ska visa att det har stor erfarenhet av att hantera ett omfattande informationssystem.

KAPITEL V b) Det ska ha betydande sakkunskap om tjänste- och säker- DRIFT OCH ANSVAR hetskrav i ett storskaligt informationssystem.

Artikel 26 c) Det ska ha tillräckligt med personal som är erfaren och som har lämplig yrkesmässig sakkunskap och lämpliga språkkunskaper för att arbeta i en sådan internationell samar- Operativ förvaltning betsmiljö som krävs av VIS.

1. Efter en övergångsperiod ska en förvaltningsmyndighet ( 1 ) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom ( ” förvaltningsmyndigheten ” ), finansierad via Europeiska unionens förordning (EG) nr 1525/2007 (EUT L 343, 27.12.2007, s. 9).

91

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/73

d) Det ska ha en säker och särskilt anpassad anläggnings- Artikel 28 infrastruktur, som särskilt kan backa upp och garantera en kontinuerlig drift av storskaliga IT-system.

Förhållandet till de nationella systemen

1. VIS ska vara anslutet till de nationella systemen i varje e) Dess administrativa miljö måste medge att uppgifterna medlemsstat via de nationella gränssnitten. utförs på ett korrekt sätt och intressekonflikter undviks.

2. Varje medlemsstat ska utse en nationell myndighet som ska ge de behöriga myndigheter som avses i artikel 6.1 och 6.2 6. Kommissionen ska, innan delegering i enlighet med punkt 4 åtkomst till VIS, och ansluta denna myndighet till det nationella sker och med regelbundna mellanrum därefter, informera gränssnittet. Europaparlamentet och rådet om villkoren för delegeringen, den exakta omfattningen av delegeringen och de organ som uppgifterna delegeras till. 3. Varje medlemsstat ska följa automatiserade förfaranden för behandlingen av uppgifter.

7. Om kommissionen delegerar sitt ansvar under övergångsperioden enligt punkt 4, ska den se till att delegeringen inte 4. Varje medlemsstat ska ansvara för överskrider de gränser som fastställs i det institutionella systemet enligt fördraget. Den ska särskilt säkerställa att delegeringen inte inverkar negativt på någon av de kontrollmekanismer som följer a) utvecklingen av det nationella systemet och dess anpassning av gemenskapsrätten, oavsett om de utgörs av domstolen, till VIS i enlighet med artikel 2.2 i beslut 2004/512/EG, revisionsrätten eller Europeiska datatillsynsmannen.

b) organisation, förvaltning, drift och underhåll av sitt 8. Den operativa förvaltningen av VIS ska bestå av alla de nationella system, uppgifter som krävs för att VIS ska kunna fungera dygnet runt alla dagar i veckan i enlighet med denna förordning, särskilt det underhåll och den tekniska utveckling som krävs för att se till att c) hantering av och föreskrifter för hur vederbörligen systemet fungerar med en tillfredsställande operationell kvalitet, bemyndigad personal vid behöriga nationella myndigheter särskilt med hänsyn till den tid som krävs när konsulat gör ska ges åtkomst till VIS i enlighet med denna förordning sökningar i den centrala databasen, som bör vara så kort som och upprättande och regelbunden uppdatering av en möjligt. förteckning över personalen och dess uppgifter,

d) kostnaderna för de nationella systemen och kostnaderna för 9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 i att ansluta dessa system till det nationella gränssnittet, tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna inbegripet investeringar och driftskostnader för kommunienligt förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 ( 1 ) ska kationsinfrastrukturen mellan det nationella gränssnittet förvaltningsmyndigheten tillämpa lämpliga regler avseende och det nationella systemet. tystnadsplikt eller motsvarande sekretesskrav som omfattar all personal som arbetar med VIS-uppgifter. Denna skyldighet ska gälla även efter det att personerna lämnar sin tjänst eller anställning eller efter det att deras verksamhet har upphört. 5. Personalen vid myndigheter som har rätt till VIS-åtkomst ska innan de tillåts behandla uppgifter som lagras i VIS ges lämplig utbildning om regler för datasäkerhet och uppgiftsskydd och ska informeras om alla tillämpliga straffbara gärningar och påföljder. Artikel 27

Artikel 29

Plats för det centrala informationssystemet för viseringar Ansvaret för användningen av uppgifter

Den ordinarie delen av det centrala VIS, som står för teknisk tillsyn och administration ska vara belägen i Strasbourg 1. Varje medlemsstat ska se till att uppgifterna behandlas på ett (Frankrike) och en reserv för det centrala VIS, varigenom alla lagligt sätt och särskilt att endast vederbörligen bemyndigad funktioner i den ordinarie delen av det centrala VIS säkerställs personal har åtkomst till uppgifter som behandlats i VIS för om detta system skulle sluta fungera, ska ligga i Sankt Johann im utförande av arbetsuppgifter i enlighet med denna förordning. Pongau (Österrike). Den ansvariga medlemsstaten ska särskilt se till att

( 1 ) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 337/2007 (EUT L 90, 30.3.2007, s. 1). a) uppgifterna samlas in på lagligt sätt,

92

Bilaga

L 218/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

b) uppgifterna överförs på lagenligt sätt till VIS, tredjeland eller en internationell organisation som finns upptagen på förteckningen i bilagan om det i enskilda fall är nödvändigt för att bevisa tredjelandsmedborgares identitet, c) uppgifterna är korrekta och uppdaterade när de överförs till inbegripet för återsändande, och endast om följande villkor är VIS. uppfyllda:

2. Förvaltningsmyndigheten ska se till att VIS drivs i enlighet a) Kommissionen har antagit ett beslut om tillfredsställande med denna förordning och dess tillämpningsföreskrifter enligt skydd av personuppgifter i det aktuella tredjelandet i artikel 45.2. Förvaltningsmyndigheten ska särskilt enlighet med artikel 25.6 i direktiv 95/46/EG, det finns ett gällande återtagandeavtal mellan gemenskapen och det aktuella tredjelandet eller bestämmelserna i artikel 26.1 d i a) vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa säkerheten för direktiv 95/46/EG är tillämpliga. det centrala VIS och kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala VIS och de nationella gränssnitten, utan att detta påverkar det ansvar som åligger varje medlemsstat, b) Tredjelandet eller den internationella organisationen accepterar att enbart använda uppgifterna för det ändamål som de inhämtades. b) se till att endast vederbörligen bemyndigad personal har åtkomst till uppgifter som behandlas i VIS för utförande av förvaltningsmyndighetens arbetsuppgifter i enlighet med c) Uppgifterna överförs eller ställs till förfogande i enlighet denna förordning. med de relevanta bestämmelserna i gemenskapsrätten, särskilt återtagandeavtalen, och den nationella rätten i den medlemsstat som överförde eller ställde uppgifterna till 3. Förvaltningsmyndigheten ska underrätta Europaparlamen- förfogande, inbegripet de rättsliga bestämmelserna om tet, rådet och kommissionen om de åtgärder som den vidtar i datasäkerhet och uppgiftsskydd. enlighet med punkt 2.

Artikel 30 d) Den eller de medlemsstater som har infört uppgifterna i VIS har gett sitt medgivande.

Lagring av uppgifter från VIS i nationella informationssystem

3. Sådan överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer ska inte påverka rättigheterna för 1. Uppgifter från VIS får endast lagras i nationella informa- flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, tionssystem om det är nödvändigt i ett enskilt fall i enlighet med särskilt när det gäller principen om ” non-refoulement ” . ändamålet med VIS och i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser, inbegripet de som gäller uppgiftsskydd; de får inte lagras under längre tid än vad som är nödvändigt för det enskilda fallet. Artikel 32

2. Punkt 1 ska inte påverka medlemsstaternas rätt att lagra Datasäkerhet uppgifter som de har fört in i VIS i sina nationella informationssystem. 1. Den ansvariga medlemsstaten ska säkerställa datasäkerheten före och under överföringen till det nationella gränssnittet. Varje medlemsstat ska garantera datasäkerheten för de uppgifter som 3. All användning av uppgifter som inte är förenlig med den mottar från VIS. punkterna 1 och 2 ska betraktas som missbruk enligt varje medlemsstats nationella lagstiftning.

2. Varje medlemsstat ska med avseende på sitt nationella Artikel 31 system vidta de åtgärder som är nödvändiga, inbegripet anta en dataskyddsplan, för att

Överföring av uppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer

a) fysiskt skydda uppgifter, inbegripet genom att utarbeta 1. Uppgifter som behandlats i VIS i enlighet med denna beredskapsplaner för att skydda kritisk infrastruktur, förordning får inte överföras eller göras tillgängliga för ett tredjeland eller för en internationell organisation. b) hindra obehöriga från tillträde till nationella anläggningar vid vilka medlemsstaten utför operationer i överensstäm- 2. Genom avvikelse från punkt 1 får de uppgifter som avses i melse med ändamålet med VIS (kontroll vid ingången till artikel 9.4 a, b, c, k och m överföras eller göras tillgängliga för ett anläggningen),

93

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/75

c) hindra obehöriga från att läsa, kopiera, ändra eller avlägsna oförenligt med bestämmelserna i denna förordning har rätt till datamedier (kontroll av datamedier), ersättning av den medlemsstat som är ansvarig för den uppkomna skadan. Den medlemsstaten ska helt eller delvis befrias från detta ansvar i den utsträckning den bevisar att den d) hindra obehörigt införande av uppgifter i registret och inte är ansvarig för den händelse som orsakade skadan. hindra obehöriga från att skaffa sig kännedom om, ändra eller radera lagrade personuppgifter (kontroll av lagrade personuppgifter), 2. Om en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning orsakar skada på VIS, ska e) hindra obehörig behandling av uppgifter i VIS och att den medlemsstaten anses ansvarig för denna skada, såvida inte uppgifter som behandlats i VIS obehörigt ändras eller och i den mån som förvaltningsmyndigheten eller en annan raderas (kontroll av uppgiftsinmatningen), medlemsstat har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skadan eller för att begränsa dess verkningar.

f) se till att personer som är behöriga att använda VIS endast med hjälp av individuella och unika användaridentiteter och skyddade åtkomstmetoder har åtkomst till endast de 3. Skadeståndsanspråk mot en medlemsstat för skador som uppgifter som ingår i deras befogenheter (åtkomstkontroll), avses i punkterna 1 och 2 ska regleras av svarandemedlemsstatens nationella bestämmelser.

g) se till att alla myndigheter med rätt till åtkomst av VIS skapar profiler som beskriver uppgifter och ansvar för personer som har befogenhet att få åtkomst till, lägga in, Artikel 34 uppdatera, radera och söka uppgifter och på begäran utan dröjsmål ger de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 41 åtkomst till dessa profiler (personalprofiler),

Register

h) se till att det finns möjlighet att verifiera och fastställa till vilka organ personuppgifter får överföras via datakommu- 1. Varje medlemsstat och förvaltningsmyndigheten ska föra nikation (kommunikationskontroll), register över all uppgiftsbehandling i VIS. Av registret ska framgå varför uppgifterna konsulterats i enlighet med de ändamål som anges i artikel 6.1 och i artiklarna 15 – 22, datum och tidpunkt i) se till att det finns möjlighet att verifiera och fastställa vilka för detta, den typ av uppgifter som har överförts enligt uppgifter som har registrerats i VIS, när detta har gjorts, av artiklarna 9 – 14, den typ av uppgifter som konsulterats enligt vem, och i vilket syfte (kontroll av uppgiftsregistreringen), artiklarna 15.2, 17, 18.1 – 18.3, 19.1, 20.1, 21.1 och 22.1 och namnet på den myndighet som fört in eller använt uppgifter. Dessutom ska varje medlemsstat föra register över de personer som är vederbörligen behöriga att föra in eller använda j) hindra obehörig läsning, kopiering, ändring och radering av uppgifterna. personuppgifter i samband med såväl överföring av personuppgifter till eller från VIS som transport av datamedier, särskilt med hjälp av lämplig krypteringsteknik (kontroll av transport), 2. Registret får enbart användas för att övervaka uppgiftsskyddet med avseende på om behandlingen är tillåten och för att säkerställa uppgifternas säkerhet. Registret ska på lämpligt sätt k) övervaka att de säkerhetsåtgärder som avses i denna punkt skyddas mot obehörig åtkomst och ska raderas efter ett år från är verkningsfulla och vidta erforderliga organisatoriska det att den lagringsperiod som avses i artikel 23.1 har löpt ut, åtgärder i fråga om inre övervakning för att säkerställa att om registret inte behövs för ett övervakningsförfarande som denna förordning efterlevs (egenrevision). redan pågår.

3. Förvaltningsmyndigheten ska med avseende på driften av VIS vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå de mål som anges i punkt 2, inbegripet anta en dataskyddsplan. Artikel 35

Artikel 33 Egenkontroll

Skadeståndsskyldighet

Medlemsstaterna ska se till att varje myndighet som har åtkomst till VIS-uppgifter vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att 1. Varje person eller medlemsstat som har lidit skada till följd följa denna förordning och vid behov samarbetar med den av en otillåten behandling eller av något annat handlande som är nationella tillsynsmyndigheten.

94

Bilaga

L 218/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

Artikel 36 När dessa personer inte undertecknar ett sådant formulär, ska denna information lämnas i enlighet med artikel 11 i direktiv 95/ 46/EG.

Sanktioner

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, Artikel 38 inbegripet administrativa och/eller straffrättsliga sanktioner enligt nationell lagstiftning, utdöms om uppgifter som har lagts in i VIS används på ett otillbörligt sätt. Rätt till åtkomst, korrigering och radering

KAPITEL VI 1. Utan att det påverkar skyldigheten att tillhandahålla annan information i enlighet med artikel 12 a i direktiv 95/46/EG, ska var och en ha rätt att få del av uppgifter om honom eller henne i RÄTTIGHETER OCH ÖVERVAKNING MED AVSEENDE PÅ VIS och om vilken medlemsstat som överförde uppgifterna till UPPGIFTSSKYDD VIS. Sådan åtkomst till uppgifter får endast beviljas av en medlemsstat. Varje medlemsstat ska registrera en begäran om Artikel 37 sådan åtkomst.

Rätt till information

2. Var och en får begära att oriktiga uppgifter om honom eller 1. Sökandena och personer som avses i artikel 9.4 f ska erhålla henne korrigeras och att uppgifter som registrerats på olagligt följande information av den ansvariga medlemsstaten: sätt raderas. Korrigering och radering ska utföras utan dröjsmål av den ansvariga medlemsstaten, i enlighet med dess lagar och andra författningar. a) Identiteten på den registeransvarige som avses i artikel 41.4, inbegripet dennes kontaktuppgifter.

3. Om begäran enligt punkt 2 görs till en annan medlemsstat än den ansvariga, ska myndigheterna i den medlemsstat som b) Ändamålen med uppgiftsbehandlingen i VIS. tagit emot begäran inom 14 dagar kontakta myndigheterna i den ansvariga medlemsstaten. Den ansvariga medlemsstaten ska inom en månad kontrollera om uppgifterna är korrekta och c) Kategorier av uppgiftsmottagare, inbegripet de myndigheter om det var tillåtet att behandla dem i VIS. som avses i artikel 3.

d) Lagringstiden för uppgifterna. 4. Om det framkommer att uppgifter som registrerats i VIS är oriktiga eller har registrerats på ett olagligt sätt, ska den ansvariga medlemsstaten korrigera eller radera uppgifterna i enlighet med e) Den omständigheten att insamling av uppgifterna är en artikel 24.3. Den ansvariga medlemsstaten ska omedelbart lämna förutsättning för prövning av ansökan. skriftlig bekräftelse till den berörda personen på att den har vidtagit åtgärder för att korrigera eller radera uppgifterna om honom eller henne.

f) Den omständigheten att berörda personer har rätt att få åtkomst till uppgifter som rör dem och att begära att oriktiga uppgifter om dem korrigeras eller att olagligen 5. Om den ansvariga medlemsstaten inte instämmer i att behandlade uppgifter om dem raderas, inbegripet rätten att uppgifter i VIS är inkorrekta eller har registrerats på ett olagligt få information om förfarandena för utövande av dessa sätt ska den ansvariga medlemsstaten omedelbart lämna en rättigheter och kontaktuppgifter till de nationella till- skriftlig förklaring till den berörda personen om varför den inte synsmyndigheter som avses i artikel 41.1 och som ska är beredd att korrigera eller radera uppgifter som rör honom eller vara behörig att pröva frågor om skydd av personuppgifter. henne.

2. Den information som avses i punkt 1 ska tillhandahållas sökanden skriftligt i samband med att uppgifterna i ansöknings- 6. Den ansvariga medlemsstaten ska också tillhandahålla formuläret lämnas och det fotografi och de fingeravtryck som berörda personer information som förklarar vilka åtgärder de avses i artikel 9.4, 9.5 och 9.6 samlas in. kan vidta om de inte godtar den givna förklaringen. Detta ska omfatta information om hur det går till att väcka talan vid eller inge klagomål till behöriga myndigheter eller domstolar i den 3. Den information som avses i punkt 1 ska lämnas till de medlemsstaten och vilket bistånd, inbegripet från de nationella personer som avses i artikel 9.4 f i de formulär som ska tillsynsmyndigheter som avses i artikel 41.1, som finns undertecknas av dessa personer och som visar att inbjudan finns tillgängligt i enlighet med den medlemsstatens lagar och andra och att uppehälle och inkvartering garanteras. författningar.

95

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/77

Artikel 39 behandling av uppgifter. Varje medlemsstat ska meddela kommissionen uppgifter om denna myndighet.

Samarbete för att säkerställa rätten till uppgiftsskydd

1. Medlemsstaterna ska samarbeta aktivt för att genomföra de 5. Varje medlemsstat ska tillhandahålla all information som rättigheter som föreskrivs i artikel 38.2, 38.3 och 38.4. begärs av de nationella tillsynsmyndigheterna och ska särskilt förse dem med information om verksamhet som bedrivs i enlighet med artikel 28 och artikel 29.1, samt ge dem åtkomst till de förteckningar som avses i 28.4 c och sina register enligt 2. I var och en av medlemsstaterna ska den nationella tillsynsmyndigheten på begäran bistå och råda berörda personer artikel 34 och vid varje tidpunkt bevilja dem tillträde till sina lokaler. om hur de kan utöva sin rätt att korrigera eller radera uppgifter som rör dem i enlighet med artikel 28.4 i direktiv 95/46/EG.

Artikel 42 3. Den nationella tillsynsmyndigheten i den ansvariga medlemsstat som överförde uppgifterna och de nationella tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där ansökan ingavs ska

Europeiska datatillsynsmannens övervakning

samarbeta för detta ändamål.

1. Europeiska datatillsynsmannen ska kontrollera att förvalt- Artikel 40 ningsmyndighetens behandling av personuppgifter utförs i enlighet med denna förordning. De uppgifter och befogenheter Rättsmedel som avses i artiklarna 46 och 47 i förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas på motsvarande sätt.

1. I varje medlemsstat ska var och en ha rätt att väcka talan vid eller inge klagomål till de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som har vägrat vederbörande 2. Europeiska datatillsynsmannen ska se till att en granskning sådan rätt att få åtkomst till eller rätt att korrigera eller radera av förvaltningsmyndighetens behandling av personuppgifter uppgifter som föreskrivs i artikel 38.1 och 38.2. genomförs minst vart fjärde år i enlighet med relevanta internationella revisionsstandarder. Granskningsrapporten ska översändas till Europaparlamentet, rådet, förvaltningsmyndig- 2. Det bistånd från nationella tillsynsmyndigheter som avses i heten, kommissionen och till de nationella tillsynsmyndigheartikel 39.2 ska finnas tillgängligt under hela förfarandet. terna. Förvaltningsmyndigheten ska ges tillfälle att yttra sig innan rapporten antas.

Artikel 41

3. Förvaltningsmyndigheten ska tillhandahålla de upplysningar Den nationella tillsynsmyndighetens övervakning som begärs av Europeiska datatillsynsmannen, ge honom eller henne åtkomst till alla dokument och till de register som avses i artikel 34.1 samt åtkomst till alla sina lokaler, när som helst. 1. Den eller de myndigheter som utses i varje medlemsstat, och som har de befogenheter som avses i artikel 28 i direktiv 95/46/ EG ( ” den nationella tillsynsmyndigheten ” ), ska på ett oberoende sätt övervaka lagligheten i den berörda medlemsstatens behand- Artikel 43 ling av personuppgifter enligt artikel 5.1, inbegripet överföringen av dem till och från VIS.

Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och Europeiska datatillsynsmannen

2. Den nationella tillsynsmyndigheten ska se till att en granskning av behandlingen av uppgifter i det nationella systemet genomförs minst vart fjärde år i enlighet med 1. De nationella tillsynsmyndigheterna och Europeiska datainternationella revisionsstandarder. tillsynsmannen ska inom ramen för sina respektive befogenheter aktivt samarbeta inom sina ansvarsområden och säkerställa en samordnad tillsyn av VIS och de nationella systemen. 3. Medlemsstaterna ska se till att deras nationella tillsynsmyndighet har de resurser som krävs för att fullgöra de uppgifter som den åläggs enligt denna förordning. 2. De ska inom ramen för sina respektive befogenheter utbyta relevant information, bistå varandra vid granskningar och 4. När det gäller behandlingen av personuppgifter i VIS ska inspektioner, utreda svårigheter med tolkningen eller tillämpvarje medlemsstat utse den myndighet som ska fungera som ningen av denna förordning, undersöka problem i samband med registeransvarig i enlighet med artikel 2 d i direktiv 95/46/EG utövandet av oberoende tillsyn eller den registrerades rättigheter, och som ska ha centralt ansvar för denna medlemsstats utarbeta harmoniserade förslag till gemensamma lösningar på

96

Bilaga

L 218/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

eventuella problem samt i förekommande fall främja medveten- c) ändring, radering och radering i förtid av uppgifter i heten om rättigheterna i fråga om uppgiftsskydd. enlighet med artiklarna 23 – 25,

3. De nationella tillsynsmyndigheterna och Europeiska data- d) förande av och åtkomst till registren i enlighet med tillsynsmannen ska i detta syfte sammanträda minst två gånger artikel 34, om året. Europeiska datatillsynsmannen ska stå för kostnader och service i samband med dessa möten. En arbetsordning ska antas vid det första mötet. Ytterligare arbetsmetoder ska, efter e) den samrådsmekanism och de förfaranden som avses i behov, utvecklas gemensamt. artikel 16.

4. En gemensam verksamhetsrapport ska överlämnas till Artikel 46 Europaparlamentet, rådet, kommissionen och förvaltningsmyndigheten vartannat år. Rapporten ska innehålla ett kapitel om varje medlemsstat som utarbetats av denna medlemsstats Införlivande av de tekniska funktioner som finns i nationella tillsynsmyndighet. Schengens rådfrågningssystem

Den samrådsmekanism som avses i artikel 16 ska ersätta Artikel 44 Schengens rådfrågningssystem från och med den tidpunkt som fastställs i enlighet med förfarandet i artikel 49.3, när alla de Uppgiftsskydd under övergångsperioden medlemsstater som använder Schengens rådfrågningssystem vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning har meddelat de rättsliga och tekniska åtgärderna för användningen av VIS vid Om kommissionen delegerar sitt ansvar till ett annat eller andra samråd om viseringsansökningar mellan centrala nationella organ under övergångsperioden i enlighet med artikel 26.4 i viseringsmyndigheter i enlighet med artikel 17.2 i Schengendenna förordning, ska den se till att Europeiska datatill- konventionen. synsmannen har rätt och möjlighet att fullt ut utföra sina uppgifter, inbegripet möjligheten att genomföra kontroller på plats eller att utöva andra befogenheter som tilldelats Europeiska datatillsynsmannen enligt artikel 47 i förordning (EG) nr 45/ Artikel 47 2001.

Första överföring

KAPITEL VII Medlemsstaterna ska meddela kommissionen när de har vidtagit nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärder för att överföra de SLUTBESTÄMMELSER uppgifter som avses i artikel 5.1 till det centrala VIS via det nationella gränssnittet. Artikel 45

Artikel 48

Genomförande av kommissionen

Driftsstart

1. Det centrala VIS, det nationella gränssnittet i varje medlemsstat och kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala VIS och de nationella gränssnitten ska genomföras av kommissionen 1. Kommissionen ska fastställa den tidpunkt då VIS ska tas i så snart som möjligt efter ikraftträdandet av denna förordning, drift när inbegripet funktionerna för att behandla de biometriska uppgifter som avses i artikel 5.1 c. a) de åtgärder som avses i artikel 45.2 har antagits,

2. De åtgärder som är nödvändiga för det tekniska genomförandet av det centrala VIS, de nationella gränssnitten och b) kommissionen har förklarat att ett övergripande test av VIS kommunikationsinfrastrukturen mellan det centrala VIS och de har slutförts på ett tillfredsställande sätt, vilket ska utföras nationella gränssnitten ska antas i enlighet med förfarandet i av kommissionen tillsammans med medlemsstaterna, artikel 49.2, särskilt avseende

c) medlemsstaterna, efter validering av de tekniska åtgärderna, a) införande av uppgifter och länkning av sökningar i enlighet har meddelat kommissionen att de har vidtagit nödvändiga med artikel 8, tekniska och rättsliga åtgärder för att samla in och överföra de uppgifter som avses i artikel 5.1 till VIS för alla ansökningar i den första region som fastställts i enlighet b) åtkomst till uppgifter i enlighet med artikel 15 och med punkt 4, inbegripet åtgärder för insamling och/eller artiklarna 17 – 22, överföring för en annan medlemsstats räkning.

97

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/79

2. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om resul- Artikel 50 taten av det test som genomförts i enlighet med punkt 1 b.

Övervakning och utvärdering

3. I alla andra regioner ska kommissionen fastställa den tidpunkt då överföringen av uppgifterna i artikel 5.1 blir obligatorisk när medlemsstaterna har meddelat kommissionen att de har vidtagit de nödvändiga tekniska och rättsliga 1. Förvaltningsmyndigheten ska se till att det finns förfaranden åtgärderna för att samla in och överföra de uppgifter som avses för att övervaka VIS verksamhet i förhållande till målen vad gäller i artikel 5.1 till VIS för alla ansökningar i den berörda regionen, produktivitet, kostnadseffektivitet, säkerhet och tjänsternas inbegripet åtgärder för insamling och/eller överföring av upp- kvalitet. gifter för en annan medlemsstats räkning. Före denna tidpunkt får varje medlemsstat starta driften i dessa regioner så snart den har meddelat kommissionen att den har vidtagit de nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärderna för att samla in och överföra 2. Förvaltningsmyndigheten ska ha åtkomst till den informaåtminstone de uppgifter som avses i artikel 5.1 a och 5.1 b till VIS. tion om uppgiftsbehandling i VIS som behövs för det tekniska underhållet.

4. De regioner som avses i punkterna 1 och 3 ska fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 49.3. Kriterierna för att fastställa dessa regioner ska vara risk för olaglig 3. Två år efter det att VIS har tagits i drift och därefter invandring, hot mot medlemsstaternas inre säkerhet och vartannat år, ska förvaltningsmyndigheten rapportera till Europamöjlighet att samla in biometriska uppgifter från alla platser i parlamentet, rådet och kommissionen om hur VIS har fungerat i regionen. tekniskt hänseende, inbegripet ur säkerhetssynpunkt.

5. Kommissionen ska offentliggöra tidpunkterna för driftsstarten i varje region i Europeiska unionens officiella tidning . 4. Tre år efter det att VIS har tagits i drift och därefter vart fjärde år ska kommissionen utarbeta en övergripande utvärdering av VIS. Denna övergripande utvärdering ska innehålla en 6. Ingen medlemsstat får inhämta uppgifter som andra granskning av uppnådda resultat i relation till målen och en medlemsstater har överfört till VIS innan den själv eller en bedömning av huruvida de förutsättningar som ligger till grund annan medlemsstat som företräder denna medlemsstat börjar för systemet fortfarande är giltiga, tillämpningen av denna föra in uppgifter i enlighet med punkterna 1 och 3. förordning när det gäller VIS, VIS-databasens säkerhet, tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 31 och eventuella konsekvenser för framtida verksamhet. Kommissionen ska Artikel 49 överlämna utvärderingen till Europaparlamentet och rådet.

Kommitté

5. Före slutet av de perioder som avses i artikel 18.2 ska 1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättas kommissionen lägga fram en rapport om de tekniska framsteg genom artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning som gjorts när det gäller användningen av fingeravtryck vid de (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, yttre gränserna och dess inverkan på tidsåtgången för sökningar drift och användning av andra generationen av Schengens på grundval av viseringsmärkets nummer i kombination med informationssystem (SIS II) ( 1 ). verifiering av viseringsinnehavarens fingeravtryck, inbegripet om den förväntade tidsåtgången för en sådan sökning medför en orimligt lång väntetid vid gränsövergångarna. Kommissionen ska 2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i överlämna utvärderingen till Europaparlamentet och rådet. beslut 1999/468/EG tillämpas. Europaparlamentet eller rådet får på grundval av denna utvärdering uppmana kommissionen att vid behov lägga fram förslag till lämpliga ändringar av den här förordningen. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara två månader.

6. Medlemsstaterna ska ge förvaltningsmyndigheten och kom- 3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i missionen den information som de behöver för att kunna beslut 1999/468/EG tillämpas. utarbeta de rapporter som avses i punkterna 3, 4 och 5.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara två månader. 7. Förvaltningsmyndigheten ska ge kommissionen den information som den behöver för den övergripande utvärdering som ( 1 ) EUT L 381, 28.12.2006, s. 4. avses i punkt 4.

98

Bilaga

L 218/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

8. Under övergångsperioden innan förvaltningsmyndigheten 2. Förordningen ska tillämpas från och med den dag som avses inleder sin verksamhet ska kommissionen ansvara för utarbe- i artikel 48.1. tande och framläggande av de rapporter som avses i punkt 3. 3. Artiklarna 26, 27, 32, 45, 48.1, 48.2, 48.4 och 49 ska Artikel 51 tillämpas från och med den 2 september 2008.

Ikraftträdande och tillämplighet

4. Under den övergångsperiod som avses i artikel 26.4 ska 1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det hänvisningar till förvaltningsmyndigheten i denna förordning att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . anses som hänvisningar till kommissionen.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Strasbourg den 9 juli 2008. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar H.-G. PÖTTERING J.-P. JOUYET Ordförande Ordförande

99

Bilaga

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/81

BILAGA

Förteckning över internationella organisationer som avses i artikel 31.2

1. FN-organisationer (exempelvis UNHCR) 2. Internationella organisationen för migration (IOM) 3. Internationella rödakorskommittén

100

Departementsserien 2009

Kronologisk förteckning

1. Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning. Fö. 2. Skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Jo. 3. Fordonsbesiktning. N. 4. Översyn av vissa mediemyndigheter – en effektivare administration. Ku. 5. Författningsändringar med anledning av VISförordningen. Ju.

2009 Ds register.indd 1 2009-02-12 11:25:29

Departementsserien 2009

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Författningsändringar med anledning av VISförordningen. [5]

Försvarsdepartementet

Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning. [1]

Jordbruksdepartementet

Skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. [2]

Näringsdepartementet

Fordonsbesiktning. [3]

Kulturdepartementet

Översyn av vissa mediemyndigheter – en effektivare administration. [4]

2009 Ds register.indd 2 2009-02-12 11:25:29