Märkning av textilprodukter

Beteckning: Ds 2013:29
Typ: Ds

Hänvisat till av

Förarbeten

Justitiedepartementet

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02) – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/

Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2013

ISBN 978-91-38-23944-5 ISSN 0284-6012

Promemorians huvudsakliga innehåll

Promemorian innehåller förslag till en lag om märkning av textilprodukter och en kompletterande förordning. Förslagen syftar till att anpassa svensk rätt till Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 september 2011 om märkning av textilprodukter. EU-förordningen, som ersätter tre tidigare EUdirektiv om textilmärkning med i allt väsentligt samma sakliga innehåll, tillämpas från den 8 maj 2012. Det följer av EU-förordningen att textilprodukter får tillhandahållas på marknaden endast på vissa villkor. Syftet är att harmonisera benämningarna på textilfibrer samt etikettering och märkning av textilprodukter. Härigenom ska den inre marknaden fungera bättre och konsumenterna ges korrekt information. Den nya lagen kompletterar EU-förordningen och anger att marknadskontrollen i fråga om textilprodukter, dvs. tillsynen över att EU-förordningen om textilprodukter följs, ska utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Denna marknadskontrollmyndighet ska bl.a. få meddela de förelägganden och förbud som behövs för att regelverket ska följas. Den föreslagna lagen innehåller också en bestämmelse om ersättning för provtagning och varuprover i vissa fall samt bestämmelser om tystnadsplikt och överklagande. I den nya förordningen utses Konsumentverket till marknadskontrollmyndighet. Lagen och förordningen föreslås träda i kraft den 1 november 2013. Äldre författningar om märkning av textilier ska samtidigt upphöra att gälla.

Promemorians huvudsakliga innehåll

Förslagen innebär i allt väsentligt inte någon saklig förändring av regelverket.

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om märkning av textilprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG . Förordningen innehåller krav som ska vara uppfyllda för att en textilprodukt ska få tillhandahållas på marknaden.

Definitioner

2 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 1007/2011.

EUT L 272, 18.10.2011, s. 1 (Celex 32011R1007).

7 Författningsförslag

Marknadskontroll

Marknadskontrollmyndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva marknadskontroll enligt förordning (EU) nr 1007/2011 och denna lag. Bestämmelser om marknadskontroll finns även i artiklarna 15–29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 .

Förelägganden och förbud

4 § Marknadskontrollmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att förordning (EU) nr 1007/2011 och denna lag ska följas.

5 § Ett föreläggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut om åtgärd enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Omedelbar verkställbarhet

6 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att beslut enligt 4 § och enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 ska gälla omedelbart.

EUT L 218, 13.8.2008, s. 30 (Celex 32008R0765).

8 Författningsförslag

Ekonomisk ersättning

7 § En ekonomisk aktör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontroll visar sig att en lämnad uppgift om innehållet av textila fibrer i något väsentligt avseende är oriktig. Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en ekonomisk aktör för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det.

Tystnadsplikt

8 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta om någons affärs- eller driftsförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.

Sanktioner enligt marknadsföringslagen

9 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot förordning (EU) nr 1007/2011 kan medföra marknadsstörningsavgift enligt 29– 36 §§ marknadsföringslagen (2008:486).

10 § En marknadsstörningsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har meddelats vid vite enligt denna lag.

Överklagande

11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Författningsförslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2013, då lagen (1992:1231) om märkning av textilier ska upphöra att gälla. 2. Äldre föreskrifter gäller dock till och med den 9 november 2014 i fråga om textilprodukter som har släppts ut på marknaden före den 8 maj 2012. 3. Förelägganden och förbud som har meddelats enligt äldre föreskrifter ska fortfarande gälla.

Författningsförslag

1.2 Förslag till förordning om märkning av textilprodukter

Regeringen föreskriver följande.

1 § Konsumentverket utövar marknadskontroll enligt förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG och enligt lagen (2013:000) om märkning av textilprodukter.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 2013, då förordningen (1993:969) om märkning av textilier ska upphöra att gälla. 2. Äldre föreskrifter gäller dock till och med den 9 november 2014 i fråga om textilprodukter som har släppts ut på marknaden före den 8 maj 2012.

EUT L 272, 18.10.2011, s. 1 (Celex 32011R1007).

11

2 Ärendet

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG trädde i kraft den 7 november 2011 och tillämpas från den 8 maj 2012. 1 Förordningen finns i bilaga 1 . Sedan den 1 januari 2010 gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter. Förordningen innehåller bestämmelser om ackreditering, marknadskontroll, kontroll av produkter från tredjeländer och CE-märkning. Förordningen ska i vissa fall tillämpas vad gäller textilprodukter och finns i bilaga 2 . Mot denna bakgrund finns det ett behov av att se över det svenska regelverket för att säkerställa dels att det inte överlappar EU-förordningarna, dels att kompletterande regler införs i de fall EU-förordningen om märkning av textilprodukter ger medlemsstaterna beslutanderätt eller där det finns behov av nationella föreskrifter.

1 EUT L 272, 18.10.2011, s. 1 (Celex 32011R1007). EUT L 218, 13.8.2008, s. 30 (Celex 32008R0765).

13

3 Gällande ordning

3.1 Lagen om märkning av textilier

Lagen (1992:1231) om märkning av textilier trädde i kraft i samband med att avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) trädde i kraft, den 1 januari 1994. Därmed anpassades svensk rätt till tre EG-direktiv

och två EGrekommendationer

om benämningar på textila fibrer och märkning av textilprodukter samt om metoder för kvantitativ analys av fiberblandningar. Lagen tillämpas på textilier som tillhandahålls i näringsverksamhet. Med textilier avses varor som helt eller delvis består av textila fibrer (1 §). Med stöd av lagen får regeringen meddela föreskrifter om att textilier ska vara märkta med en uppgift om innehållet av textila

1 Rådets direktiv 71/307/EEG av den 26 juli 1971 rörande tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om benämningar på textilier (EGT L 185, 16.8.1971, s. 16, Celex 31971L0307), rådets direktiv 72/276/EEG av den 17 juli 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa metoder för kvantitativ analys av binära textilfiberblandningar (EGT L 173, 31.7.1972, s. 1, Celex 31972L0276) och rådets direktiv 73/44/EEG av den 26 februari 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kvantitativ analys av ternära fiberblandningar (EGT L 83, 30.3.1973, s. 1, Celex 31973L0044). 2 Kommissionens rekommendation 87/142/EEG av den 6 februari 1987 om vissa metoder för avlägsnandet av fiberfrämmande material före kvantitativ analys av fiberblandningar (EGT L 57, 27.2.1987, s. 52, Celex 31987H0142) och kommissionens rekommendation 87/185/EEG av den 6 februari 1987 om kvantitativa analysmetoder för identifiering av akryl- och modakrylfibrer, klorfibrer och trivynfibrer (EGT L 75, 17.3.1987, s. 28, Celex 31987H0185). Prop. 1992/93:33, bet. 1992/93:LU12, rskr. 1992/93:48.

15 Gällande ordning

fibrer eller att de på något annat sätt ska vara försedda med en sådan uppgift. Närmare föreskrifter om detta får meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer (2 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om hur textila fibrer får benämnas och beskrivas samt vilka metoder för kvantitativ analys av textila fiberblandningar som ska användas vid provning och kontroll (3 §). Den myndighet som regeringen bestämmer ska se till att de föreskrifter följs som har meddelats med stöd av lagen. Denna tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att se till att föreskrifterna följs (4 §). Regeringen får meddela föreskrifter om att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning och undersökning av textilier. Regeringen får även meddela föreskrifter om att en näringsidkare är skyldig att lämna sådana upplysningar, handlingar, varuprov eller liknande som behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna se till att meddelade föreskrifter har följts (5 §). Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (6 §).

3.2 Förordningen om märkning av textilier

Förordningen (1993:696) om märkning av textilier gäller sådana textilier som avses i 1 § lagen om märkning av textilier (2 §). Textilierna ska genom märkning eller på annat sätt vara försedda med en uppgift om innehållet av textila fibrer. Konsumentverket får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten inbegripet undantag från den (4 §). Konsumentverket får även meddela föreskrifter om hur textila fibrer får benämnas och beskrivas (5 §).

16 Gällande ordning

Konsumentverket är tillsynsmyndighet och ska se till att föreskrifterna om textilmärkning följs (6 §). En näringsidkare som tillhandahåller textilier är skyldig att på begäran lämna Konsumentverket sådana upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för tillsynen (7 §). En näringsidkare som tillhandahåller textilier är dessutom skyldig att ersätta Konsumentverkets kostnader för provtagning och undersökning av textilier, om det vid kontroll visar sig att en lämnad uppgift i något väsentligt avseende är oriktig (8 §). Om Konsumentverket meddelar ett föreläggande eller förbud med stöd av lagen om märkning av textilier, får det förenas med vite (9 §). Den som med uppsåt eller oaktsamhet bryter mot föreskrifterna om märkning eller mot föreskrifter om uppgiftsskyldigheten ska dömas till böter (10 §). I vissa fall ska det inte dömas till ansvar.

3.3 Konsumentverkets föreskrifter om benämningar på textilier

Konsumentverket har meddelat föreskrifter om hur textilier ska benämnas (KOVFS 2010:1). Föreskrifterna reglerar uppgiftsskyldigheten avseende innehållet av textila fibrer och hur textila fibrer får benämnas och beskrivas samt vilka metoder för kvantitativ analys av textila fibersammansättningar som ska användas vid provning och kontroll. Det är genom dessa föreskrifter som det materiella innehållet i EU-reglerna om benämning på och märkning av textila produkter har införlivats med svensk rätt. Textilprodukter får marknadsföras endast när de uppfyller kraven i föreskrifterna (1 §). I bilagor till föreskrifterna finns bl.a. förteckningar över textilfibrer. Föreskrifterna är anpassade till de ändringar av EU-reglerna om benämningar på och märkning av textila produkter som har skett sedan lagen om märkning av textilier trädde i kraft. De tre

Gällande ordning

s.k. textildirektiven 4 gällde till den 8 maj 2012. Konsumentverket har upphävt sina föreskrifter om benämning av textilier per den dagen. I fråga om textilprodukter som släppts ut på marknaden före den 8 maj 2012 ska dock de upphävda föreskrifterna fortsätta att gälla till och med den 9 november 2014.

3.4 En EU-förordning om märkning av textilprodukter

Genom EU-förordningen om märkning av textilprodukter slås de tre textildirektiven samman. Det är främst redaktionella skäl som ligger bakom förändringen; de tre direktiven är mycket tekniska till sitt innehåll och har på grund av senare ändringar blivit svåröverskådliga. För att undvika att medlemsstaterna måste införliva tekniska ändringar, med den administrativa belastning detta innebär, och för att göra det möjligt att snabbare anta nya benämningar på textilfibrer som börjar tillämpas samtidigt i hela unionen, har en förordning bedömts vara den bästa regleringsformen (jfr skäl 1 och 2). Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för fastställandet av tekniska kriterier och förfaranderegler för beslut om att tillåta avvikelser för fiberinnehåll samt om ändringar av vissa av bilagorna för att beakta den tekniska utvecklingen och för att införa nya benämningar på textilfibrer (artikel 21). Nedan följer en redogörelse för de viktigaste bestämmelserna i EU-förordningen.

4 Rådets direktiv 73/44/EEG av den 26 februari 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kvantitativ analys av ternära fiberblandningar (EGT L 83, 30.3.1973, s. 1, Celex 31973L0044), Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG av den 16 december 1996 om vissa metoder för kvantitativ analys av binära textilfiberblandningar (EGT L 32, 3.2.1997, s. 1, Celex 31996L0073) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/121/EG av den 14 januari 2009 om benämningar på textilier (EUT L 19, 23.1.2009, s. 29, Celex 32008L0121).

Gällande ordning

3.4.1 Syfte, tillämpningsområde och definitioner

EU-förordningen om märkning av textilprodukter reglerar vissa aspekter av etikettering och märkning av textilier, i synnerhet benämningar på textilfibrer (skäl 5). Syftet med förordningen är att den inre marknaden ska fungera bättre och att förbättra informationen till konsumenterna (artikel 1). Ett grundläggande krav är att textilprodukter får tillhandahållas på marknaden endast om de är etiketterade, märkta eller åtföljda av s.k. handelsdokument i enlighet med förordningen (artikel 4). EU-förordningen ska tillämpas på textilprodukter som tillhandahålls inom EU (artikel 2.1). Med textilprodukt avses en produkt i obearbetat, halvbearbetat, bearbetat, halvförädlat, halvkonfektionerat eller konfektionerat tillstånd som uteslutande består av textilfibrer, oavsett vilket förfarande som använts för deras blandning eller sammansättning (artikel 3.1 a). Följande produkter ska behandlas på samma sätt som textilprodukter (artikel 2.2): a) Produkter som består av minst 80 viktprocent textilfibrer. b) Möbel-, paraply- och markistyg som består av minst 80 viktprocent textila inslag. c) Textila inslag i i) det övre skiktet i flerlagrade golvbeläggningar, ii) madrassbeläggningar, iii) beläggningar på campingartiklar, förutsatt att dessa textila inslag utgör minst 80 viktprocent av dessa beläggningar. d) Textilier som ingår i andra produkter som en väsentlig del i de fall deras sammansättning deklareras. EU-förordningen gäller dock inte textilprodukter som levereras till personer som arbetar i hemmet eller till fristående företag som utför arbete med tillhandahållet material utan att detta överlåts mot betalning (artikel 2.3). Förordningen gäller inte heller skräddarsydda textilprodukter som tillverkas av skräddare som är egenföretagare (artikel 2.4).

Gällande ordning

3.4.2 Benämningar på textilfibrer samt krav på märkning

I EU-förordningen om märkning av textilprodukter finns regler om benämningar på textilfibrer och därtill hörande krav på etikettering och märkning. I bilaga I till förordningen finns en förteckning över benämningar på textilfibrer som ska användas (artikel 5.1). En tillverkare eller en person som handlar på en tillverkares vägnar får ansöka hos kommissionen om att få en ny benämning på en textilfiber införd i förteckningen (artikel 6). Endast textilprodukter som uteslutande består av ett fiberslag får etiketteras eller märkas som ”100 %”, ”ren” eller ”hel-” (artikel 7.1). Textilprodukter får etiketteras eller märkas med beteckningen ”ny ull” om den uteslutande består av en ullfiber som aldrig tidigare ingått i en färdig vara (artikel 8.1). Textilprodukter som består av flera fiberslag ska etiketteras och märkas med namn på och viktprocent för samtliga ingående fiberslag i fallande ordning (artikel 9.1). Om produkten innehåller två eller flera textila inslag med olika textilfiberinnehåll, ska den vara försedd med en etikett eller märkning som anger textilfiberinnehållet i varje inslag (artikel 11.1). Förekomsten av icke-textila delar av animaliskt ursprung i textilprodukter ska anges genom att frasen ”Innehåller icketextila delar av animaliskt ursprung” återges på etiketten eller märkningen (artikel 12). Kravet saknar motsvarighet i de tre textildirektiven. Textilprodukter ska när de tillhandahålls på marknaden förses med etikett eller märkning som anger deras fibersammansättning. Etiketten och märkningen ska vara hållbar, lätt att läsa, synlig och åtkomlig samt, när en etikett används, ordentligt fastsatt (artikel 14.1). När produkterna levereras till ekonomiska aktörer inom leveranskedjan får etiketterna och märkningen ersättas av eller kompletteras med åtföljande handelsdokument (artikel 14.2).

Gällande ordning

Tillverkare som släpper ut en textilprodukt på marknaden ska se till att etiketten eller märkningen tillhandahålls och att informationen på den är korrekt. Om tillverkaren inte är etablerad i EU, åvilar denna skyldighet importören (artikel 15.1). En distributör ska likställas med tillverkare, om distributören släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke, själv sätter fast etiketten eller ändrar innehållet på etiketten (artikel 15.2). Distributörer som tillhandahåller en textilprodukt på marknaden ska se till att produkten är försedd med lämplig etikett eller märkning i enlighet med EU-förordningen (artikel 15.3). Tillverkare, importörer och distributörer ska se till att den information som ges när textilprodukterna tillhandahålls på marknaden inte kan förväxlas med de benämningar på textilfiber och beskrivningar av fibersammansättningar som finns i bilaga I till förordningen (artikel 15.4). Beskrivningen av textilfibersammansättningen ska vara lätt att läsa, synlig och klar samt anges med tryck som är enhetligt i fråga om storlek, stil och typsnitt i kataloger och annan reklam samt på förpackningar, etiketter och märkning. Denna information ska vara klart synlig för konsumenten före köpet, även när köpet sker på elektronisk väg (artikel 16.1). Varumärken eller firmanamn får anges omedelbart före eller efter beskrivningen av textilfibersammansättningen. Om ett varumärke eller firmanamn innehåller en av de benämningar på textilfiber som förtecknas i bilaga I till EU-förordningen eller en benämning som lätt kan förväxlas med en sådan benämning, ska emellertid varumärket eller namnet anges omedelbart före eller efter beskrivningen av textilfibersammansättningen (artikel 16.2). Etiketten eller märkningen ska tillhandahållas på det eller de officiella språken i den medlemsstat på vars territorium textilprodukten tillhandahålls konsumenten, om inte annat gäller i medlemsstaten (artikel 16.3).

Gällande ordning

3.4.3 Marknadskontroll

Marknadskontrollen av de produkter som omfattas av EUförordningen om märkning av textilprodukter ska ske i enlighet 3 med EU-förordningen om marknadskontroll och EU-direktivet om produktsäkerhet 4 (skäl 14). Marknadskontrollmyndigheterna ska kontrollera att textilprodukternas fibersammansättning överensstämmer med den information som lämnas (artikel 18). Kontrollen ska göras i enlighet med metoder som anges i bilaga VIII till EUförordningen (artikel 19.1).

3.4.4 Ikraftträdande

EU-förordningen om märkning av textilprodukter tillämpas från och med den 8 maj 2012 (artikel 28). Textildirektiven upphör att gälla vid samma tidpunkt (artikel 27). Textilprodukter som överensstämmer med 2008 års textildirektiv och som släppts ut på marknaden före den 8 maj 2012 får dock fortsätta att tillhandahållas på marknaden till och med den 9 november 2014 (artikel 26). EU-förordningen är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater (artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30, Celex 32008R0765). 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4, Celex 32001L0095).

4 Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

4.1 En ny lag och en ny förordning om märkning av textilprodukter

Förslag: Den hittillsvarande lagen om märkning av textilier ersätts med en ny lag om märkning av textilprodukter. Den hittillsvarande förordningen i ämnet ersätts också.

Skälen för förslaget: Märkning av textilprodukter, som tidigare har reglerats i EU-direktiv som har genomförts i svensk rätt genom lagen om märkning av textilier, förordningen om märkning av textilier och Konsumentverkets föreskrifter om benämningar på textilier, regleras numera i EU-förordningen om märkning av textilprodukter. Det svenska regelverket bör därför ses över och kompletterande nationella regler bör införas i de fall EU-förordningen ger medlemsstaterna beslutanderätt eller där det finns behov av nationella föreskrifter. Den kompletterande regleringen samlas lämpligen i en ny lag om märkning av textilprodukter samt en därtill hörande förordning. EU-förordningen om märkning av textilprodukter är direkt tillämplig. I lagen bör det, som en upplysning till läsaren, anges vad EU-förordningen går ut på, dvs. att förordningens krav på

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

textilprodukter ska vara uppfyllda för att produkterna ska få tillhandahållas på marknaden.

4.2 Marknadskontroll

4.2.1 Ett nytt regelverk för tillsynen

Förslag: Begreppet tillsyn ersätts av begreppet marknadskontroll. Närmare bestämmelser om marknadskontroll finns i EU-förordningen om marknadskontroll. De hittillsvarande bestämmelser som överlappar EUförordningen om marknadskontroll tas bort.

Skälen för förslaget: EU-förordningen om marknadskontroll ska tillämpas från och med den 1 januari 2010 på produkter som omfattas av harmoniserad EU-lagstiftning (artikel 15.1). Marknadskontroll är den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av myndigheterna för att se till att produkter överensstämmer med de krav som fastställs i gemenskapslagstiftningen och inte hotar hälsan, säkerheten eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset (artikel 2.17). I EU-förordningen om marknadskontroll anges vilka befogenheter som den s.k. marknadskontrollmyndigheten har. Vissa bestämmelser är direkt tillämpliga för myndigheten (artiklarna 19 och 27–29). Vissa andra bestämmelser kräver nationell lagstiftning för att kunna tillämpas. Marknadskontrollmyndigheten ska göra lämpliga kontroller i tillräcklig omfattning genom granskning av dokument och, där så är lämpligt, fysisk undersökning av ett ändamålsenligt urval av produkter (artikel 19 i EU-förordningen om marknadskontroll). Myndigheten har vidare befogenhet att kräva att en s.k. ekonomisk aktör tillhandahåller den dokumentation och information som behövs för marknadskontrollen, kräva tillträde

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

till de ekonomiska aktörernas lokaler samt ta provexemplar av produkterna. Enligt EU-förordningen om märkning av textilprodukter ska marknadskontrollmyndigheten kontrollera att textilprodukternas fibersammansättning överensstämmer med den information som lämnas. Kontrollen ska ske i enlighet med EU-förordningen om marknadskontroll. Begreppet tillsyn i lagen bör följaktligen ersättas av begreppet marknadskontroll. En upplysning som informerar om att det finns bestämmelser om marknadskontroll i EU-förordningen om marknadskontroll bör införas. De hittillsvarande bestämmelser som överlappar EU-förordningen om marknadskontroll bör tas bort (jfr t.ex. 5 § 2 lagen om märkning av textilier med bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om tillsyn och 7 § förordningen om märkning av textilier om Konsumentverkets rätt till upplysningar m.m.). I följande avsnitt behandlas några frågor som är nödvändiga att reglera genom kompletterande bestämmelser.

4.2.2 Konsumentverket ska vara marknadskontrollmyndighet

Förslag: Marknadskontrollen ska utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Konsumentverket utses till marknadskontrollmyndighet.

Skälen för förslaget: För att uppfylla de krav som ställs i EUrätten ska Sverige utse en myndighet som ska utföra marknadskontrollen av textilprodukter. Konsumentverket, som i dag är tillsynsmyndighet, bedöms ha relevant kompetens att även fortsättningsvis ansvara för att övervaka att regelverket om märkning av textilprodukter följs. Konsumentverket föreslås därför utöva marknadskontroll enligt det nya regelverket om

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

märkning av textilprodukter. Detta bör lämpligen bestämmas i förordning. EU-förordningen om märkning av textilprodukter är direkt tillämplig. Det saknas därför utrymme för att, som hittills, bemyndiga Konsumentverket att meddela föreskrifter om hur textilier ska märkas, hur textila fibrer får benämnas och beskrivas och vilka analysmetoder som ska användas vid provning och kontroll.

4.2.3 Förelägganden och förbud i samband med marknadskontroll

Förslag: Konsumentverket får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU-förordningen om märkning av textilprodukter och lagen om märkning av textilprodukter ska följas. Ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite. Detsamma gäller ett beslut om åtgärd enligt EU-förordningen om marknadskontroll. Konsumentverket får bestämma att förelägganden, förbud och beslut ska gälla omedelbart.

Skälen för förslagen

Allmänna krav på marknadskontrollen

Konsumentverket ska kontrollera att textilprodukternas fibersammansättning överensstämmer med den information som lämnas. Verket ska ges de befogenheter som behövs för att utföra kontrollen. Vissa befogenheter tillerkänns Konsumentverket redan genom EU-förordningen om marknadskontroll (se avsnitt 4.2.1). Förordningen är dock inte uttömmande i detta avseende. I vissa fall krävs kompletterande lagstiftning för att

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

reglera Konsumentverkets befogenheter. Dessa fall behandlas nedan.

Förelägganden och förbud

Syftet med marknadskontrollen är att säkerställa att en vara som inte uppfyller EU-lagstiftningen dras tillbaka, förbjuds eller hindras från att tillhandahållas (artikel 16.2). Därutöver ska medlemsstaterna på lämpligt sätt kontrollera att det vidtas rättelse (artikel 18.2). Konsumentverket ska ges de befogenheter och resurser som krävs för att verket ska kunna utföra sina uppgifter (artikel 18.3). Om Konsumentverket anser att en textilprodukt inte är etiketterad, märkt eller åtföljd av handelsdokument i enlighet med vad som krävs i EU-förordningen om märkning av textilprodukter, får verket besluta om s.k. begränsande åtgärder. En sådan åtgärd kan vara att förelägga en tillverkare att dra tillbaka en textilprodukt från marknaden (artikel 21 i EUförordningen om marknadskontroll). Det ställs inte något krav i EU-rätten på att Konsumentverket ska ges just dessa befogenheter, som verket har enligt den hittillsvarande lagen. Av allt att döma utgör de användbara instrument. Det föreslås därför att Konsumentverket även fortsättningsvis ska kunna besluta om begränsande åtgärder.

Vite

Konsumentverket får, enligt det hittillsvarande regelverket för märkning av textilier, förena förelägganden och förbud med vite. Detta bör gälla även framöver. För att Konsumentverkets befogenhet att meddela förelägganden, förbud och besluta åtgärder enligt EU-förordningen om marknadskontroll ska kunna tillämpas i praktiken och få genomslag bör myndighetens beslut om sådana åtgärder kunna förenas med vite, om det inte

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

av särskilda skäl är obehövligt. Det kan t.ex. röra Konsumentverkets tillträde till lokaler (se avsnitt 4.2.1). För viten i allmänhet gäller lagen (1985:2006) om viten.

Omedelbart verkställbara beslut

Om Konsumentverket konstaterat att det finns förutsättningar för ett föreläggande eller förbud, finns det ofta ett behov av att beslutet om åtgärden genast blir gällande. Detsamma gäller de beslut enligt EU-förordningen om marknadskontroll genom vilka Konsumentverket förelägger t.ex. en importör att lämna tillträde till lokaler och att lämna upplysningar, handlingar, varuprover eller liknande. Det kan sålunda vara angeläget att handläggningen inte förhalas genom att behandlingen av ett överklagande inväntas. Mot denna bakgrund bör det enligt den nya lagen vara möjligt för Konsumentverket att bestämma att dess beslut enligt såväl lagen som EU-förordningen om marknadskontroll ska gälla omedelbart. Den allmänna möjligheten att få inhibition enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) minimerar risken att en ekonomisk aktör drabbas av skada på grund av ett felaktigt beslut.

4.2.4 Ersättning för kostnader

Förslag: En ekonomisk aktör ska ersätta Konsumentverkets kostnader, om det vid kontroll visar sig att en lämnad uppgift om innehållet av textila fibrer i något väsentligt avseende är oriktig. Aktören ska å andra sidan få ersättning för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det.

Skälen för förslagen: En näringsidkare som tillhandahåller textilier är skyldig att kostnadsfritt lämna Konsumentverket de

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

varuprov och liknande som behövs för tillsynen. Näringsidkaren är dessutom skyldig att betala Konsumentverkets kostnader för provtagning och undersökning av textilier, om det vid kontroll visar sig att en lämnad uppgift om innehållet av textila fibrer i något väsentligt avseende är oriktig (5 § i 1992 års lag om märkning av textilier). Det är lämpligt att motsvarande ordning gäller för näringsidkarens skyldigheter enligt lagen om märkning av textilprodukter. Enligt lagstiftningen om produktsäkerhet har näringsidkaren rätt till ersättning från tillsynsmyndigheten för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det (34 § första stycket produktsäkerhetslagen [2004:451]). Ett skäl för ersättning kan vara att det krävts prov av en dyrbar vara eller att fler provexemplar har begärts in än som anses normalt (prop. 1988/89:23 s. 115). Även enligt lagen (2011:579) om leksakers säkerhet ska en ekonomisk aktör få ersättning från marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det. Ett särskilt skäl kan vara att myndigheten inte kunnat visa att leksaken inte uppfyller säkerhetskraven (jfr prop. 2010/11:65 s. 81). I 1992 års lag om märkning av textilier saknar näringsidkaren motsvarande rätt till ersättning. En sådan rätt för ekonomiska aktörer bör införas i den nya lagen om märkning av textilprodukter. En ekonomisk aktör bör ha rätt till ersättning om särskilda skäl föreligger.

4.2.5 Tystnadsplikt och sekretess

Förslag: Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt lagen om märkning av textilprodukter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta om någons affärs- eller driftsförhållanden.

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

Bedömning: Några kompletterande regler om offentlighet och sekretess behövs inte.

Skälen för förslaget och bedömningen

Tystnadsplikt

Det är förbjudet för myndigheter att röja eller utnyttja en sekretessbelagd uppgift (2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Förbudet gäller också för en person som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, på grund av tjänsteplikt eller på annan liknande grund. Det förekommer att uppgifter som kommer fram vid marknadskontroll av produkter hanteras av en vidare krets personer än som omfattas av offentlighets- och sekretesslagen. Exempelvis kan Konsumentverket behöva konsultera teknisk expertis i frågor som rör fibersammansättningen i en textilprodukt. Ofta lär anlitade personer få en sådan anknytning till Konsumentverket att sekretess gäller. Emellertid kan det inte uteslutas att det i verksamheten deltar personer som inte har denna anknytning. Det bör därför införas en tystnadsplikt för den som i annan verksamhet än det allmännas befattat sig med uppgifter i ett ärende om märkning av textilprodukter (jfr 35 § produktsäkerhetslagen).

Sekretess hos Konsumentverket

I offentlighets- och sekretesslagen finns inte någon sekretessbestämmelse som särskilt tar sikte på den typ av tillsynsverksamhet som Konsumentverket ska bedriva i egenskap av marknadskontrollmyndighet.

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn över näringslivet (30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen). Sekretessen gäller för uppgift om enskilds affärs- eller driftsförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller i statliga myndigheters verksamhet som rör bl.a. tillsyn över näringslivet i den utsträckning som anges i bilagan till förordningen (9 § första stycket offentlighets- och sekretessförordningen [2009:641]). Omfattningen av sekretessen hos nu berörda myndigheter anges på olika sätt. För tillsyn hos Konsumentverket och Konsumentombudsmannen gäller sekretess, om inte intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att uppgifter bör lämnas ut (bilagan punkt 15). Denna bestämmelse är således inte begränsad till någon särskild tillsynsverksamhet hos myndigheten. Någon lagändring eller förordningsändring behövs inte med anledning av EU-förordningen om märkning av textilprodukter.

4.3 Sanktioner

Förslag: En åtgärd för att marknadsföra textilier som strider mot EU-förordningen om märkning av textilprodukter kan medföra en marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen. Marknadsstörningsavgift får, i samband med tillsynen över märkning av textilprodukter, inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har meddelats vid vite. Straffsanktionen för överträdelser av regelverket tas bort.

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

Skälen för förslagen: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot reglerna om märkning och om hur textila fibrer får benämnas och beskrivas ska dömas till böter (10 och 11 §§ i 1993 års förordning om märkning av textilier). I ringa fall ska inte dömas till ansvar. Det ska inte heller dömas till ansvar om gärningen 1. är belagd med straff i brottsbalken, 2. kan föranleda marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen (2008:486), eller 3. omfattas av ett vitesföreläggande enligt marknadsföringslagen eller förordningen. Allmänt åtal för brott får väckas bara efter medgivande av Konsumentverket (12 § i 1993 års förordning om märkning av textilier). Vilseledande affärsmetoder, bl.a. tillhandahållandet av oriktig information som får konsumenter att fatta ett annat affärsbeslut än vad som annars skulle ha varit fallet, är otillåtna enligt EUdirektivet om otillbörliga affärsmetoder 1 . Förbudet är tillämpligt i fråga om märkning av textilprodukter (skäl 19 EU-förordningen om märkning av textilprodukter). Direktivet om otillbörliga affärsmetoder är genomfört i Sverige huvudsakligen genom marknadsföringslagen (2008:486). Marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed (5 §). Åtgärder som strider mot annan lagstiftning, t.ex. en EU-förordning, anses strida mot god marknadsföringssed. Vilseledande marknadsföring är förbjuden (10 §). En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annans näringsverksamhet, bl.a. när det gäller framställningar som rör

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22, Celex 32005L0029).

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

produktens förekomst, art, mängd, kvalitet och andra utmärkande egenskaper. En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fortsätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd (23 § marknadsföringslagen). Ett förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt (16 §). En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot t.ex. marknadsföringslagens regler om vilseledande marknadsföring (29 §). En marknadsstörningsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett åläggande som har meddelats vid vite (30 §). Marknadsstörningsavgiften ska fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor (31 § första stycket). Det finns sålunda i marknadsföringslagen ett regelverk för sanktioner som är tillämpligt när en ekonomisk aktör inte iakttar sina skyldigheter i fråga om märkningen av textilprodukter vid själva marknadsföringen. Enligt vad som föreslås ovan ska vidare Konsumentverket ha möjlighet att meddela förelägganden och förbud vid vite, även i fall då marknadsföringslagen inte är tillämplig. Det får anses att dessa sanktioner är tillräckliga för att säkerställa att lagen och förordningen efterlevs. En straffsanktion krävs inte heller med hänsyn till överträdelsens allvar. Den hittillsvarande straffsanktionen, som såvitt känt heller aldrig har kommit till användning, bör därför tas bort. I lagen om märkning av textilprodukter bör det i stället anges att en marknadsföringsåtgärd som strider mot kraven i EUförordningen om märkning av textilprodukter kan medföra marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen. Någon marknadsstörningsavgift bör dock, i likhet med vad som gäller enligt marknadsföringslagen, inte kunna åläggas i fall då förbud eller föreläggande meddelats vid vite.

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

4.4 Överklagande

Förslag: Marknadskontrollmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Skälen för förslagen: Enligt lagen om märkning av textilier får Konsumentverkets beslut i enskilda fall enligt lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol (6 §). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut som får överklagas gäller frågor som regleras i föreskrifter som har meddelats med stöd av ett bemyndigande i lagen, t.ex. beslut om att en näringsidkare ska betala kostnaden för en textilanalys. I och med att EU-förordningen om märkning av textilprodukter började tillämpas den 8 maj 2012 regleras vissa frågor om åtgärder för marknadskontroll i EU-förordningen om marknadskontroll. Det gäller t.ex. en begäran från Konsumentverket om att få tillträde till en ekonomisk aktörs lokaler. Det är lämpligt att samma möjligheter till överklagande ska gälla även fortsättningsvis. Även Konsumentverkets beslut med stöd av EU-förordningen om marknadskontroll, t.ex. ett föreläggande att en ekonomisk aktör ska tillhandahålla viss information, ska kunna överklagas. Detta bör, i enlighet med förvaltningslagens (1986:223) allmänna regler om överklagande, gälla även andra åtgärder som Konsumentverket vidtar enligt förordningen, i den mån dessa innebär åligganden för ekonomiska aktörer. Detsamma bör gälla beslut om ekonomisk ersättning. Behörig domstol att behandla överklaganden av Konsumentverkets beslut är allmän förvaltningsdomstol. Av 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar följer att ett beslut ska överklagas till den förvaltningsrätt inom

Ett kompletterande regelverk för märkning av textilprodukter

vars domkrets ärendet först prövats. Eftersom Konsumentverket ligger i Karlstad ska beslut överklagas till Förvaltningsrätten i Karlstad. Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten. Det finns inte några skäl att frångå denna ordning.

5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag: Lagen om märkning av textilprodukter och därtill hörande förordning ska träda i kraft den 1 november 2013, då den hittillsvarande lagen och förordningen ska upphöra att gälla. I fråga om textilprodukter som släppts ut på marknaden före den 8 maj 2012 ska dock äldre bestämmelser gälla till och med den 9 november 2014. Förelägganden och förbud som har meddelats enligt äldre föreskrifter ska fortfarande gälla.

Skälen för förslagen: EU-förordningen om märkning av textilprodukter tillämpas från och med den 8 maj 2012. De tre textildirektiven upphörde att gälla med verkan från samma tidpunkt. Lagen om märkning av textilprodukter bör träda i kraft så snart som möjligt. Men hänsyn till den tid som de återstående leden i lagstiftningsprocessen kan väntas ta, föreslås att så sker den 1 november 2013. Vid samma tidpunkt bör lagen (1992:1231) om märkning av textilier upphöra att gälla. För tydlighets skull bör det anges att förelägganden och förbud som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser även gäller efter det att dessa har upphävts. Enligt EU-förordningen om märkning av textilprodukter får textilprodukter som överensstämmer med 2008 års textildirektiv och som släppts ut på marknaden före den 8 maj 2012 fortsätta att tillhandahållas på marknaden till och med den 9 november

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2014, även om produkterna inte skulle uppfylla kraven enligt EU-förordningen. Detta innebär att de bestämmelser som genomför de äldre direktiven bör fortsätta att gälla med avseende på de textilprodukter som släpptes ut på marknaden före den 8 maj 2012. Efter den 9 november 2014 ska dock den nya EUförordningen om märkning av textilprodukter tillämpas även på sådana tidigare utsläppta produkter. Därmed bör också lämpligen den nya lagen och förordningen om märkning av textilprodukter tillämpas fullt ut från den tidpunkten. Det föreslås ovan att straffbestämmelsen i den hittillsvarande 10 § förordningen (1993:696) om märkning av textilier inte ska ersättas av någon motsvarande straffbestämmelse i förordningen om märkning av textilier. Av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken framgår att straff ska bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, ska den lagen tillämpas, om den leder till frihet från straff eller lindrigare straff. Dessa allmänna straffrättsliga principer bör även gälla i fråga om straff för brott mot reglerna om märkning av textilier. Detta innebär att straff enligt den hittillsvarande förordningen bortfaller vid ikraftträdandet.

6 Konsekvenser

Bedömning: Förslagen medför inte några ökade kostnader för företagen. Förslagen bedöms inte heller medföra några ökade kostnader för statliga myndigheter, förvaltningsdomstolar, kommuner eller landsting.

Skälen för bedömningen: EU-förordningen om märkning av textilprodukter innehåller den reglering som tidigare fanns i de tre s.k. textildirektiven. Den innehåller därutöver en mekanism för att nya benämningar på textilfibrer ska kunna antas snabbare och enklare. Förslagen i denna promemoria syftar till att anpassa regelverket till den nya regleringen. I vissa fall krävs kompletterande regler. I andra fall bör hittillsvarande bestämmelser utmönstras, i den mån de reglerar samma sak som EUförordningen. Även det förhållandet att EU-förordningen om marknadskontroll ska tillämpas vid tillsynen över märkningen av textilprodukter kräver vissa anpassningar. Sammantaget innebär förslagen i princip inte några förändringar av regelverket i materiellt hänseende. Kraven på märkning av textilprodukter förändras inte. Ändringarna bedöms således inte medföra några ökade kostnader för företag som följer det nu gällande regelverkets krav på märkning av textilprodukter. Förslaget bedöms inte heller medföra några ökade kostnader för statliga myndigheter, förvaltningsdomstolar, kommuner eller landsting.

7 Författningskommentar

Förslag till lag om märkning av textilprodukter

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG. Förordningen innehåller krav som ska vara uppfyllda för att en textilprodukt ska få tillhandahållas på marknaden.

I paragrafen anges att lagen kompletterar EU-förordningen om märkning av textilprodukter. Upplysningsvis anges det även att EU-förordningen innehåller krav som måste vara uppfyllda för att textilprodukter ska få tillhandahållas inom EU. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Definitioner

2 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 1007/2011.

Författningskommentar

I paragrafen anges att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i EU-förordningen om märkning av textilprodukter. I artikel 3 i EU-förordningen om märkning av textilprodukter definieras textilprodukt och märkning. I lagen används också några termer, bl.a. ”ekonomisk aktör”, som återfinns i EUförordningen men vars betydelse anges i EU-förordningen om marknadskontroll. Dessa termer har samma betydelse i lagen.

Marknadskontroll

Marknadskontrollmyndighet

I paragrafen, som ansluter till artikel 18 och skäl 14 i EUförordningen om märkning av textilprodukter, anges att en myndighet ska utöva marknadskontroll enligt bl.a. EU-rätten. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1 och 4.2.2. ”Marknadskontroll” är enligt artikel 2.17 i EU-förordningen om marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av en myndighet för att se till att produkter som har släppts ut på marknaden överensstämmer med krav som härrör från harmoniserad EU-rätt och inte hotar hälsan, säkerheten eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset. Enligt första stycket bemyndigas regeringen att bestämma vilken eller vilka myndigheter som ska utöva marknadskontroll avseende textilprodukter.

Författningskommentar

Andra stycket innehåller en upplysning om att det finns en allmän reglering av marknadskontroll i EU-förordningen om marknadskontroll, artiklarna 15–29.

Förelägganden och förbud

4 § Marknadskontrollmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att förordning (EU) nr 1007/2011 och denna lag ska följas.

I paragrafen ges marknadskontrollmyndigheten rätt att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att EU-förordningen om märkning av textilprodukter och den föreslagna lagen ska följas. Paragrafen motsvarar 4 § andra stycket i den hittillsvarande lagen (1992:1231) om märkning av textilier. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.3. Ett föreläggande enligt paragrafen kan t.ex. utformas som ett förbud att tillhandahålla en viss textilprodukt på marknaden om den inte uppfyller etiketterings- och märkningskraven enligt EU-förordningen om märkning av textilprodukter eller som ett föreläggande att åtgärda bristande etikettering eller märkning så att de uppfyller kraven i EU-förordningen. En överträdelse av EU-förordningen om märkning av textilprodukter utgör ofta samtidigt en överträdelse av marknadsföringslagen (2008:486). Även den lagen innehåller bestämmelser om förelägganden och förbud (se t.ex. 23 §). I sådana fall ska förevarande lag tillämpas framför marknadsföringslagen (jfr även 4 och 6 §§ i förevarande lag).

5 § Ett föreläggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut om åtgärd enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

I paragrafen anges att ett föreläggande eller förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Paragrafen

Författningskommentar

motsvarar 9 § i den hittillsvarande förordningen (1993:969 ) om

märkning av textilier. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.3. Med stöd av paragrafen är det möjligt att koppla ett vite till åtgärder som marknadskontrollmyndigheten vidtar med stöd av artikel 19 i EU-förordningen om marknadskontroll. En sådan åtgärd kan vara att begära tillträde till en ekonomisk aktörs lokaler eller att begära provexemplar av en produkt. Bestämmelsen ger marknadskontrollmyndigheten möjlighet att i det enskilda fallet avstå från att förelägga vite, t.ex. när det står klart att en ekonomisk aktör kommer att följa det som föreläggs denne.

Omedelbar verkställbarhet

6 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att beslut enligt 4 § och enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 ska gälla omedelbart.

I paragrafen anges att marknadskontrollmyndigheten får bestämma att dess beslut enligt angivna bestämmelser i lagen och i EUförordningen om marknadskontroll ska gälla omedelbart. Paragrafen saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen (1992:1231) om märkning av textilier. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.3. Om marknadskontrollmyndigheten konstaterar att det finns förutsättningar för ett föreläggande eller förbud, är det i regel ändamålsenligt att beslutet gäller omedelbart. Verkställigheten av ett beslut bör inte kunna förhalas i avvaktan på prövningen av ett överklagande. Detsamma gäller marknadskontrollmyndighetens beslut enligt artikel 19 i EU-förordningen om marknadskontroll, som ger myndigheten befogenhet att t.ex. ålägga en ekonomisk aktör att lämna vissa upplysningar och handlingar som behövs för marknadskontrollen.

Författningskommentar

Ekonomisk ersättning

I paragrafen finns bestämmelser om ersättning för kostnader. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.4. Enligt första stycket är en ekonomisk aktör skyldig att ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontroll visar sig att lämnad uppgift om innehållet av textila fibrer i något väsentligt avseende är oriktig. Bestämmelsen motsvarar 8 § i den hittillsvarande förordningen (1993:969) om märkning av textilier. Med ”ekonomisk aktör” avses tillverkaren, importören, tillverkarens representant och distributören av en textilprodukt (artikel 2.7 i EU-förordningen om marknadskontroll). Enligt andra stycket kan en ekonomisk aktör ha rätt till ersättning från marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande om det finns särskilda skäl för det. Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i 1992 års lag och 1993 års förordning, har utformats med 34 § första stycket produktsäkerhetslagen (2004:451) som förebild. Särskilda skäl för ersättning kan vara t.ex. att det krävs ett prov av en dyrbar produkt eller att fler provexemplar har infordrats än som kan anses normalt (jfr prop. 1988/89:23 s. 115 och prop. 2003/04:121 s. 145).

Tystnadsplikt

Författningskommentar

I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.

I paragrafen finns bestämmelser om tystnadsplikt för den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll i fråga om någons affärs- eller driftsförhållanden. Bestämmelsen saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen (1992:1231) om märkning av textilier. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.5. Det kan förekomma att uppgifter i ett ärende om marknadskontroll hanteras av personer utanför det allmännas verksamhet som inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen. I vissa fall kan sålunda Konsumentverket behöva anlita teknisk expertis verksamma vid externa laboratorier. Tystnadsplikten innebär enligt första stycket att sådana personer inte får avslöja eller utnyttja vad de har fått veta om någons affärs- eller driftsförhållanden. Att bryta mot tystnadsplikten kan leda till böter eller fängelse i högst ett år (20 kap. 3 § brottsbalken). Av andra stycket framgår att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i fråga om den verksamhet som Konsumentverket bedriver, och inte tystnadsplikt enligt första stycket. För verkets tillsyn gäller sålunda sekretess, om inte intresset av allmän kännedom om ett förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att uppgifter bör lämnas ut. Se vidare 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen, 9 § första stycket offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) samt bilagan punkten 15 till nämnda förordning.

Sanktioner enligt marknadsföringslagen

9 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot förordning (EU) nr 1007/2011 kan medföra marknadsstörningsavgift enligt 29–36 §§ marknadsföringslagen (2008:486).

Författningskommentar

I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringslagens tillämpning vid överträdelse av EU-förordningen om märkning av textilprodukter. Övervägandena finns i avsnitt 4.3. Märkning av en textilprodukt som inte motsvarar produktens egentliga fibersammansättning, och därigenom strider mot EUförordningen om märkning av textilprodukter, strider även mot förbudet mot vilseledande marknadsföring i 10 § marknadsföringslagen (2008:486). Sådan vilseledande marknadsföring är vidare att anse som otillbörlig enlig 8 § samma lag, om den felaktiga märkningen påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat beslut. I förevarande paragraf klargörs att en ekonomisk aktör som vidtagit en marknadsföringsåtgärd under dessa förutsättningar får åläggas att betala en marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen. Med marknadsföringsåtgärd avses enligt 3 § marknadsföringslagen bl.a. reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av produkter. I övriga fall av överträdelse av EU-förordningen om märkning av textilprodukter, dvs. när överträdelsen inte utgör någon marknadsföringsåtgärd, får någon marknadsstörningsavgift inte dömas ut. Konsumentverket får i stället använda de sanktioner som anges i denna lag (se 4–6 §§).

10 § En marknadsstörningsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har meddelats vid vite enligt denna lag.

Enligt paragrafen får marknadsstörningsavgift inte åläggas i fall då ett förbud eller föreläggande meddelats vid vite. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

Överklagande

11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Författningskommentar

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut. Beslutens överklagbarhet följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer och förvaltningslagens (1986:223) allmänna regler om överklagande. Paragrafen motsvarar 6 § lagen (1992:1231) om märkning av textilier. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. I första stycket anges att marknadskontrollmyndighetens beslut i enskilda fall enligt lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Överklagande kan ske av marknadskontrollmyndighetens beslut som grundar sig på befogenheter som anges i lagen. Överklagande kan även ske av marknadskontrollmyndighetens beslut som grundar sig på befogenheter som anges i EU-förordningen om marknadskontroll och som innebär åligganden för ekonomiska aktörer, t.ex. ett beslut om att aktören ska tillhandahålla ett provexemplar. Sådana besluts överklagbarhet följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer och förvaltningslagens (1986:223) allmänna regler om överklagande. Av 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar följer att ett beslut ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats. I andra stycket ställs krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Författningskommentar

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 5. Enligt punkten 1 ska den nya lagen träda i kraft den 1 november 2013. Den ersätter då lagen (1992:1231) om märkning av textilier. I punkten 2 anges att äldre föreskrifter ska gälla för vissa textilprodukter till och med den 9 november 2014. De textilprodukter som omfattas är sådana som har släppts ut på marknaden före den 8 maj 2012. Den hittillsvarande lagen om märkning av textilier ska således tillämpas fram till och med den 9 november 2014 vad gäller textilprodukter som släpptes ut på marknaden innan EU-förordningen om märkning av textilprodukter trädde i kraft den 8 maj 2012. Detta avspeglar övergångsregleringen i EU-förordningen. Från och med den 10 november 2014 gäller lagen, i likhet med EU-förordningen, i fråga om samtliga textilprodukter som har släppts ut på marknaden. Av punkten 3 följer att förelägganden och förbud som har meddelats enligt äldre föreskrifter ska gälla även efter det att den nya lagen har trätt i kraft och den hittillsvarande upphört att gälla.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/1

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1007/2011

av den 27 september 2011

om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ändrats flera gånger. Med anledning av nya ändringar bör ANTAGIT DENNA FÖRORDNING dessa rättsakter av tydlighetsskäl ersättas av en enda rätts akt.

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 114, (2) Unionens rättsakter om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersam mansättningen i textilprodukter är mycket tekniska till sitt innehåll, med detaljerade bestämmelser som med med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, jämna mellanrum måste anpassas. För att undvika att medlemsstaterna måste införliva tekniska ändringar med nationell lagstiftning, och därigenom minska den ad ministrativa belastningen på de nationella myndigheterna, och för att göra det möjligt att snabbare anta nya benäm med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit ningar på textilfibrer som börjar tillämpas samtidigt i téns yttrande ( 1 ), hela unionen framstår en förordning som den bästa re gleringsformen för en förenkling av lagstiftningen.

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och

(3) För att undanröja potentiella hinder för en väl fungerande inre marknad orsakade av skiljaktiga bestämmelser i medlemsstaterna när det gäller benämningar på textil av följande skäl: fibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter, är det nödvän digt att harmonisera benämningarna på textilfibrer och de beskrivningar på etiketter, märkningar och i doku (1) Rådets direktiv 73/44/EEG av den 26 februari 1973 om ment som åtföljer textilprodukter på olika nivåer i pro tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kvan duktionen, beredningen och distributionen. titativ analys av ternära fiberblandningar ( 3 ), Europaparla mentets och rådets direktiv 96/73/EG av den 16 december 1996 om vissa metoder för kvantitativ analys av binära textilfiberblandningar ( 4 ) och Europapar (4) De etiketterings- och märkningskrav som föreskrivs i lamentets och rådets direktiv 2008/121/EG av den denna förordning bör inte gälla i fall där textilprodukter 14 januari 2009 om benämningar på textilier ( 5 ) har läggs ut på entreprenad till personer som arbetar i hem met eller till fristående företag som framställer produkter ( 1 ) EUT C 255, 22.9.2010, s. 37. av tillhandahållet material utan att detta överlåts mot ( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 maj 2010 (EUT C 161 E, betalning eller där skräddarsydda textilprodukter tillver 31.5.2011, s. 179) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av kas av skräddare som är egenföretagare. Dessa undantag den 6 december 2010 (EUT C 50 E, 17.2.2011, s. 1). Europaparla bör emellertid begränsas till transaktioner mellan perso mentets ståndpunkt av den 11 maj 2011 (ännu ej offentliggjord i ner som arbetar i hemmet eller fristående företag och de EUT) och rådets beslut av den 19 juli 2011. ( 3 ) EGT L 83, 30.3.1973, s. 1. personer som lägger ut arbete på entreprenad hos dem, ( 4 ) EGT L 32, 3.2.1997, s. 1. och mellan skräddare som är egenföretagare och kon ( 5 ) EUT L 19, 23.1.2009, s. 29. sumenter.

Bilaga 1

L 272/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

(5) Denna förordning innehåller harmoniserade bestämmel (12) Textilprodukter som endast behöver ha gemensam märk ser om vissa aspekter av etikettering och märkning av ning och sådana som säljs som metervara eller i avklippta textilier, i synnerhet benämningar på textilfibrer. Annan längder bör tillhandahållas på marknaden på ett sådant etikettering och märkning kan förekomma, om den inte sätt att konsumenten kan få fullständig information om avser samma tillämpningsområde som denna förordning vad som står på ytterförpackningen eller på rullen. och om den är förenlig med fördragen.

(6) Regler bör fastställas som gör det möjligt för tillverkarna (13) Användningen av benämningar på textilfibrer, eller be att ansöka om att få en ny benämning på fiber införd i skrivningar av fibersammansättningar, som åtnjuter sär bilagorna till denna förordning. skild prestige bland användare och konsumenter bör un derkastas vissa villkor. För att användare och konsumen ter ska få information bör benämningarna på textil fibrerna dessutom vara relaterade till fibrernas egenska (7) Bestämmelser bör också fastställas för vissa produkter per. som inte är tillverkade av enbart textilmaterial, men där ett textilt inslag ingår som en väsentlig del eller där den ekonomiska aktören av varan särskilt framhäver det tex tila inslaget.

(14) Marknadskontrollen i medlemsstaterna av de produkter som omfattas av denna förordning ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) (8) Det är lämpligt att fastställa bestämmelser för etikettering nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackredite eller märkning av vissa textilprodukter som innehåller ring och marknadskontroll i samband med saluföring av icke-textila delar av animaliskt ursprung. Denna förord produkter ( 1 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv ning bör i synnerhet fastställa kraven för att ange före 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän pro komsten av icke-textila delar av animaliskt ursprung vid duktsäkerhet ( 2 ). etikettering och märkning av textilprodukter som inne håller sådana delar, så att konsumenterna kan fatta väl underbyggda beslut. Etiketten eller märkningen får inte vara vilseledande.

(15) Det är nödvändigt att fastställa metoder för provtagning och analys av textilprodukter för att undvika att de me toder som används ifrågasätts. De metoder som används (9) Avvikelsen i fråga om ”främmande fibrer” som inte ska vid officiella provningar i medlemsstaterna för att be anges på etiketterna och märkningen bör tillämpas på stämma fibersammansättningen i textilprodukter som be både oblandade produkter och blandningar. står av binära och ternära fiberblandningar bör vara en hetliga vad beträffar både förbehandlingen av provet och den kvantitativa analysen. För att förenkla denna förord ning och anpassa dess enhetliga metoder till den tekniska (10) Etikettering eller märkning av fibersammansättningen bör utvecklingen bör dock metoderna omvandlas till harmo vara obligatorisk, så att alla konsumenter i unionen får niserade standarder. Kommissionen bör i detta syfte leda korrekt och enhetlig information. Denna förordning bör övergången från det nuvarande systemet, som är baserat dock inte hindra ekonomiska aktörer från att dessutom på de metoder som beskrivs i denna förordning, till ett ange förekomsten av små mängder fibrer som kräver harmoniserat standardbaserat system. Genom att enhet särskild uppmärksamhet för att textilproduktens ur liga metoder för analys av textilprodukter som består av sprungliga kvalitet ska bevaras. I de fall där det är tek binära och ternära fiberblandningar används kommer niskt svårt att vid tillverkningstillfället ange en textilpro den fria rörligheten för dessa produkter att underlättas dukts fibersammansättning bör det vara möjligt att på och därmed kommer den inre marknaden att fungera etiketten och märkningen ange endast de fibrer som är bättre. kända vid tiden för tillverkningen, förutsatt att de svarar för en viss procentandel av den färdiga produkten.

(16) I fråga om binära textilfiberblandningar för vilka det inte (11) För att undvika skillnader i praxis mellan medlemssta finns någon enhetlig analysmetod på unionsnivå bör det terna är det nödvändigt att i detalj fastställa metoderna laboratorium som ansvarar för provningen få bestämma för etikettering och märkning av vissa textilprodukter sammansättningen av sådana blandningar och ange re som består av två eller flera komponenter, och även sultatet, använd metod och dess tillförlitlighet. ange de komponenter i textilprodukter som man kan bortse från när det gäller etikettering, märkning och ana ( 1 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30. lys. ( 2 ) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/3

(17) Denna förordning bör fastställa den godtagna avvikelsen (22) Det är lämpligt att inrätta ett förfarande för införande av för varje fibers torrvikt vid analysbestämningen av fiber en ny benämning på textilfiber i bilagorna till denna innehållet i textilprodukter och bör ange två olika god förordning. Den här förordningen bör därför innehålla tagna toleransvärden för beräkning av sammansättningen krav avseende ansökningar från tillverkare eller andra av kardade eller kammade fibrer som innehåller ull och/ personer som agerar på deras vägnar om införande av eller djurhår. Eftersom det inte alltid går att avgöra om nya benämningar på textilfiber i de bilagorna. en produkt är kardad eller kammad, och motstridiga resultat följaktligen kan erhållas när man tillämpar avvi kelserna vid kontroller av likformigheten av textilproduk ter i unionen, bör de laboratorier som gör sådana kont roller ha rätt att tillämpa ett enda godtaget toleransvärde (23) Det är nödvändigt att tillverkare, eller andra personer i tveksamma fall. som handlar på deras vägnar, som önskar få en benäm ning på en ny textilfiber införd i bilagorna till denna förordning i den tekniska dokumentation som ska åtfölja ansökan inkluderar tillgängliga vetenskapliga fakta om eventuella allergiska reaktioner eller andra negativa kon (18) Regler bör fastställas för produkter som är undantagna sekvenser för människors hälsa till följd av den nya tex från de allmänna etiketterings- och märkningskrav som tilfibern, inbegripet resultat av tester som gjorts i detta föreskrivs i den här förordningen, särskilt i fråga om syfte i enlighet med relevant unionslagstiftning. engångsartiklar eller produkter för vilka enbart gemen sam etikettering krävs.

(24) Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör de legeras till kommissionen med avseende på antagandet av (19) Vilseledande affärsmetoder, bland annat genom tillhanda tekniska kriterier och förfaranderegler för tillstånd till hållande av oriktig information som får konsumenter att större avvikelser, ändring av bilagorna II, IV, V, VI, VII, fatta ett annat affärsbeslut än vad som annars skulle ha VIII och IX för att anpassa dem till den tekniska utveck varit fallet, är otillåtna enligt Europaparlamentets och lingen samt ändring av bilaga I för att införa nya benäm rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om ningar på textilfibrer i förteckningen i den bilagan. Det är otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare av särskild betydelse att kommissionen genomför lämp gentemot konsumenter på den inre marknaden ( 1 ) och liga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskydds att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. lagstiftningen ( 2 ).

(25) Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig (20) För att skydda konsumenterna krävs det insynsvänliga utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de där och konsekventa handelsbestämmelser, bland annat om för, på grund av dess omfattning, bättre kan uppnås på ursprungsmärkning. Användningen av denna märkning unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med bör ge konsumenterna möjlighet att få fullständig infor subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europe mation om ursprunget för de varor som de köper, så att iska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i de skyddas mot bedrägliga, felaktiga eller vilseledande samma artikel går denna förordning inte utöver vad som påståenden om ursprung. är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(21) Den europeiska textilsektorn är utsatt för förfalskningar, (26) För att undanröja sådana potentiella hinder för en väl som orsakar problem när det gäller konsumentskyddet fungerande inre marknad som orsakas av olika bestäm och konsumentupplysningen. Medlemsstaterna bör ägna melser eller praxis i medlemsstaterna, och för att hålla särskild uppmärksamhet åt genomförandet av övergri jämna steg med utvecklingen inom elektronisk handel pande unionslagstiftning och åtgärder rörande förfalskade och kunna möta framtida utmaningar på marknaden textilprodukter, till exempel rådets förordning (EG) för textilprodukter, bör harmoniseringen och standardi nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheter seringen av andra aspekter av märkningen av textilier ses nas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i över. Kommissionen uppmanas i detta syfte att över vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateri nya märkningskrav som skulle kunna införas på unions ella rättigheter ( 3 ). nivå för att underlätta den fria rörligheten för textilpro dukter på den inre marknaden och uppnå en hög kon ( 1 ) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. sumentskyddsnivå i hela unionen. Rapporten bör i syn ( 2 ) EUT L 364, 9.12.2004, s. 1. nerhet behandla konsumenternas syn på hur mycket in ( 3 ) EUT L 196, 2.8.2003, s. 7. formation som bör anges på etiketten på textilprodukter,

Bilaga 1

L 272/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

och undersöka vilka sätt, utöver märkning, som kan an textilprodukter genom kvantitativ analys av binära och ternära vändas för att ge konsumenterna ytterligare information. textilfiberblandningar, för att få den inre marknaden att fungera Rapporten bör utarbetas på grundval av ett omfattande bättre och ge konsumenterna korrekt information. samråd med berörda parter, bland annat konsumenter, och bör beakta befintliga närbesläktade europeiska och internationella standarder. Rapporten bör i synnerhet be handla räckvidden och särdragen för eventuella harmoni Artikel 2 serade bestämmelser om angivande av ursprungsland, med beaktande av tidigare resultat av den utveckling Tillämpningsområde som skett vad gäller eventuella övergripande bestämmel 1. Denna förordning ska tillämpas på textilprodukter när de ser om angivande av ursprungsland, det mervärde som tillhandahålls på unionsmarknaden och på de produkter som det skulle innebära för konsumenterna om det ställdes avses i punkt 2. krav på märkning rörande textilprodukternas skötsel, storlek, farliga ämnen, brandfarlighet och miljöprestanda, användning av språkoberoende symboler eller koder för angivande av de textilfibrer som en textilprodukt inne 2. Med avseende på tillämpningen av denna förordning ska håller, för att underlätta för konsumenterna att lätt förstå följande produkter behandlas på samma sätt som textilproduk dess sammansättning och, i synnerhet, i vilken omfatt ter: ning den består av naturfibrer eller syntetiska fibrer, och slutligen social märkning och elektronisk märkning samt angivande av ett identifieringsnummer på etiketten för att man, särskilt via internet, på begäran ska kunna få ytter ligare information om produkten och tillverkaren. Rap a) Produkter som består av minst 80 viktprocent textilfibrer. porten bör vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.

b) Möbel-, paraply- och markistyg som består av minst 80 viktprocent textila inslag.

(27) Kommissionen bör genomföra en studie för att bedöma huruvida det finns ett orsakssammanhang mellan all c) Textila inslag i ergiska reaktioner och de kemiska substanser eller bland ningar som används i textilprodukter. På grundval av denna studie bör kommissionen vid behov lägga fram lagstiftningsförslag inom ramen för den befintliga unionslagstiftningen. i) det övre skiktet i flerlagrade golvbeläggningar,

ii) madrassbeläggningar,

(28) Direktiven 73/44/EEG, 96/73/EG och 2008/121/EG bör upphävas. iii) beläggningar på campingartiklar,

förutsatt att dessa textila inslag utgör minst 80 viktprocent av dessa beläggningar. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

d) Textilier som ingår i andra produkter som en väsentlig del i de fall deras sammansättning deklareras.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

3. Denna förordning ska inte gälla textilprodukter som läggs Artikel 1 ut på entreprenad till personer som arbetar i hemmet eller till Syfte fristående företag som utför arbete med tillhandahållet material utan att detta överlåts mot betalning. Denna förordning innehåller regler för användning av benäm ningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märk ning av fibersammansättningen i textilprodukter, regler för eti kettering och märkning av icke-textila delar av animaliskt ur 4. Denna förordning ska inte gälla skräddarsydda textilpro sprung och regler för fastställande av fibersammansättningen i dukter som tillverkas av skräddare som är egenföretagare.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/5

Artikel 3 j) engångsartiklar: en textilprodukt avsedd för engångsbruk eller för en begränsad tid, och vars normala användning inte är Definitioner avsedd för senare användning för samma eller liknande än 1. I denna förordning gäller följande definitioner: damål.

a) textilprodukt: produkt i obearbetat, halvbearbetat, bearbetat, halvförädlat, förädlat, halvkonfektionerat eller konfektionerat k) godtagen tolerans: det värde för fuktupptagning som ska an tillstånd som uteslutande består av textilfibrer, oavsett vilket vändas vid beräkning av procentandelen fiberkomponenter förfarande som använts för deras blandning eller samman baserat på ren torrvikt justerad med hänsyn till konventio sättning. nella faktorer.

b) textilfiber: 2. I denna förordning ska definitionerna av tillhandahållande i) en enhet materia som kännetecknas av sin flexibilitet och på marknaden, utsläppande på marknaden, tillverkare, importör, finhet samt höggradiga längd i förhållande till den max distributör, ekonomisk aktör, harmoniserad standard, marknads imala tjockleken vilket gör den lämpad för textil använd kontroll och marknadskonstrollmyndighet i artikel 2 i förord ning, eller ning (EG) nr 765/2008 gälla.

ii) en elastisk remsa eller ett elastiskt rör, vars uppskattade bredd inte överstiger 5 mm, inklusive remsor som skärs Artikel 4 till av bredare remsor eller folier, framställda av substan ser som används för tillverkningen av de fibrer som för Allmänna krav när det gäller tillhandahållande på tecknas i tabell 2 i bilaga I och som lämpar sig för textil marknaden av textilprodukter användning. Textilprodukter får tillhandahållas på marknaden endast om de är etiketterade, märkta eller åtföljs av handelsdokument i enlig het med denna förordning. c) uppskattad bredd: bredden på remsan eller röret när den/det viks, stryks ut, pressas ihop eller vrids eller, när bredden varierar, genomsnittsbredden.

KAPITEL 2

d) textilt inslag: del av en textilprodukt med ett identifierbart BENÄMNINGAR PÅ TEXTILFIBRER OCH DÄRTILL HÖRANDE fiberinnehåll. ETIKETTERINGS- OCH MÄRKNINGSKRAV

Artikel 5

Benämningar på textilfibrer

e) främmande fibrer: fibrer som inte är angivna på etiketten eller märkningen. 1. Endast de benämningar på textilfibrer som förtecknas i bilaga I ska användas på etiketter och märkningar för att be skriva fibersammansättningar i textilprodukter.

f) foder: ett separat inslag som vid tillverkningen anbringas i klädesplagg och andra produkter och som består av ett eller flera lager textilmaterial som är fästade längs en eller flera kanter. 2. Benämningarna som förtecknas i bilaga I får användas enbart för textilfibrer som till sin karaktär motsvarar beskriv ningen i den bilagan.

g) etikettering: fästande av erforderlig information på textilpro dukten genom att en etikett anbringas.

Benämningarna får inte användas på andra fibrer, vare sig fri h) märkning: redovisning av erforderlig information direkt på stående, som ordstam eller som adjektiv. textilprodukten genom söm, brodyr, tryck, prägling eller annan teknik för anbringande.

Termen silke ska inte användas för att beteckna att en fiber till i) gemensam märkning: användning av en enda etikett för flera sin form eller sitt särskilda utförande är ett ändlöst filamentgarn textilprodukter eller textila inslag. av textilfibrer.

Bilaga 1

L 272/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Artikel 6 b) Denna ull svarar för minst 25 % av blandningens hela vikt.

Ansökningar om nya benämningar på textilfibrer

En tillverkare eller en person som handlar på en tillverkares vägnar får ansöka hos kommissionen om att få en ny benäm ning på en textilfiber införd i förteckningen i bilaga I. c) Ullen, i fråga om grovkardad blandning, är blandad med endast en annan fiber.

Ansökan ska innehålla teknisk dokumentation som samman ställts i enlighet med bilaga II.

En sådan blandnings hela procentuella sammansättning ska anges. Artikel 7

Rena textilprodukter

1. Endast textilprodukter som uteslutande består av ett fiber slag får etiketteras eller märkas som ”100 %”, ”ren” (pure) eller ”hel-”. 3. De främmande fibrerna i de produkter som avses i punk terna 1 och 2, inklusive ullprodukter som genomgått en kard ningsprocess, får uppgå till högst 0,3 viktprocent, ska vara mo tiverade av att de tekniskt inte går att undvika vid god tillverk Dessa eller liknande beskrivningar får inte användas för andra ningspraxis och ska inte blandas in rutinmässigt. textilprodukter.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.3 får en textilprodukt som innehåller högst 2 viktprocent främmande Artikel 9 fibrer behandlas som om den uteslutande bestod av ett och Textilprodukter som består av flera fiberslag samma fiberslag förutsatt att denna kvantitet är motiverad av att den tekniskt inte går att undvika vid god tillverkningspraxis 1. En textilprodukt ska etiketteras eller märkas med namnet och inte blandas in rutinmässigt. på och viktprocent för samtliga ingående fiberslag i fallande ordning.

En textilprodukt som har genomgått en kardningsprocess får även behandlas som om den uteslutande bestod av ett och samma fiberslag om den innehåller högst 5 viktprocent främ mande fibrer, förutsatt att denna kvantitet är motiverad av att 2. Genom undantag från punkt 1 och utan att det påverkar den tekniskt inte går att undvika vid god tillverkningspraxis och tillämpningen av artikel 7.2 får ett fiberslag som utgör högst inte blandas in rutinmässigt. 5 % av textilproduktens totalvikt, eller fiberslag som tillsammans utgör högst 15 % av textilproduktens totalvikt, betecknas som ”övriga fibrer”, omedelbart föregånget eller följt av deras totala viktprocent, om de inte med lätthet kan fastställas vid tillverk Artikel 8 ningstillfället.

Produkter av ny ull

1. En textilprodukt får etiketteras eller märkas med en av benämningarna i bilaga III om den uteslutande består av en ullfiber som aldrig tidigare ingått i en färdigvara och som tidi 3. Produkter med varp av ren bomull och väft av rent lin, gare inte genomgått någon annan än den för framställningen där andelen lin är minst 40 % av totalvikten av den obehand erforderliga spinn- och/eller filtningsprocessen eller någon fi lade väven, får betecknas som ”halvlinne” som måste åtföljas av berskadande behandling eller användning. innehållsspecifikationen ”varp av ren bomull – väft av rent lin”.

2. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel får beteck ningarna i bilaga III även användas på den i textilfiberbland ningen ingående ullen, om samtliga följande villkor är uppfyllda: 4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 får beteckningen ”blandade fibrer” eller ”ospecificerad textilsamman sättning” användas på etiketten eller märkningen för textilpro dukter vars sammansättning är svår att fastställa vid tillverk a) All ull som ingår i blandningen uppfyller kraven i punkt 1. ningstillfället.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/7

5. Genom undantag från punkt 1 får de fiberslag som ännu icke-textila delar av animaliskt ursprung” återges på etiketten inte tas upp i bilaga I betecknas som ”övriga fibrer”, omedelbart eller märkningen av produkter som innehåller sådana delar när föregånget eller följt av deras totala viktprocent. helst de tillhandahålls på marknaden.

Artikel 10 2. Etiketten eller märkningen får inte vara vilseledande och Dekorativa fibrer och fibrer med antistatisk effekt ska vara sådan att den lätt kan förstås av konsumenten.

1. Synliga, urskiljbara fibrer av rent dekorativ karaktär, som inte utgör mer än 7 % av den färdiga produktens vikt, behöver inte beaktas i deklarationer av fibersammansättningar som fö reskrivs i artiklarna 7 och 9. Artikel 13

Etikettering och märkning på textilprodukter som förtecknas i bilaga IV

2. Metalliska fibrer och andra fibrer som har blandats in för att uppnå en antistatisk effekt och som inte överstiger 2 % av Fibersammansättningen på textilprodukter som förtecknas i bi den färdiga produktens vikt behöver inte beaktas i de deklara laga IV ska anges i enlighet med de bestämmelser om etikette tioner av fibersammansättningar som föreskrivs i artiklarna 7 ring och märkning som anges i den bilagan. och 9.

Artikel 14 3. Vad gäller de produkter som avses i artikel 9.4, ska de procentandelar som föreskrivs i punkterna 1 och 2 i denna Etiketter och märkningar artikel beräknas efter vikten på varpen och vikten på väften var för sig. 1. Textilprodukter ska förses med etikett eller märkning som en upplysning om deras fibersammansättning när de tillhanda hålls på marknaden.

Artikel 11

Textilprodukter som består av flera inslag

Etiketten och märkningen på textilprodukter ska vara hållbar, 1. Alla textilprodukter som innehåller två eller flera textila lätt att läsa, synlig och åtkomlig samt, när en etikett används, inslag med olika textilfiberinnehåll ska vara försedda med en ordentligt fastsatt. etikett eller märkning som anger textilfiberinnehållet i varje inslag.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får etiket 2. Den etikett eller märkning som avses i punkt 1 ska inte terna och märkningarna ersättas av eller kompletteras med åt vara obligatorisk för textila inslag när följande två villkor är följande handelsdokument när produkterna levereras till ekono uppfyllda, nämligen miska aktörer inom leveranskedjan, eller om de levereras efter beställning från en upphandlande myndighet enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid a) dessa inslag är inte huvudfoder, offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjäns ter ( 1 ).

b) de svarar för mindre än 30 % av textilproduktens hela vikt.

3. De benämningar på textilfiber och beskrivningar av fiber sammansättningar som avses i artiklarna 5, 7, 8 och 9 ska 3. Om två eller flera textilprodukter har samma fiberinnehåll tydligt anges i de åtföljande handelsdokument som avses i och normalt bildar en enhet får de förses med bara en etikett punkt 2 i den här artikeln. eller märkning.

Artikel 12 Förkortningar får inte användas annat än i form av en mekani serad processkod eller om de definieras i internationella stan Textilprodukter som innehåller icke-textila delar av darder, förutsatt att förkortningarna förklaras i samma handels animaliskt ursprung dokument.

1. Förekomsten av icke-textila delar av animaliskt ursprung i textilprodukter ska anges genom att frasen ”Innehåller ( 1 ) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.

Bilaga 1

L 272/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Artikel 15 namn anges omedelbart före eller efter de beskrivningar av textilfibersammansättning som avses i artiklarna 5, 7, 8 och 9.

Skyldighet att tillhandahålla etikett eller märkning

1. Tillverkare som släpper ut en textilprodukt på marknaden ska se till att etiketten eller märkningen tillhandahålls och att informationen på den är korrekt. Om tillverkaren inte är eta Övrig information ska alltid anges separat. blerad i unionen ska importören se till att etiketten eller märk ningen tillhandahålls och att informationen på den är korrekt.

3. Etiketten eller märkningen ska tillhandahållas på det eller de officiella språken i den medlemsstat på vars territorium tex tilprodukterna tillhandahålls konsumenten, om inte andra be 2. I denna förordning ska en distributör anses vara tillver stämmelser gäller i medlemsstaten. kare, om distributören släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke, själv anbringar etiketten eller ändrar innehållet på etiketten. När det gäller spolar, trådrullar, garnhärvor, nystan eller andra sömnads-, lagnings- och brodergarner i små kvantiteter ska första stycket tillämpas på den gemensamma märkning som avses i artikel 17.3. När dessa produkter säljs var för sig, får 3. Distributörer som tillhandahåller en textilprodukt på de ha en etikett eller märkning som ska tillhandahållas på något marknaden ska se till att textilprodukterna är försedda med av unionens institutioners officiella språk, förutsatt att de även lämplig etikett eller märkning i enlighet med denna förordning. är försedda med en gemensam etikett.

Artikel 17

4. De ekonomiska aktörer som avses i punkterna 1, 2 och 3 Undantag ska se till att den information som ges när textilprodukter till handahålls på marknaden inte kan förväxlas med de benäm 1. De regler som fastställs i artiklarna 11, 14, 15 och 16 ska ningar på textilfiber och beskrivningar av fibersammansätt omfattas av undantagen i punkterna 2, 3 och 4 i den här ningar som fastställs i denna förordning. artikeln.

2. Benämningar på textilfibrer eller fibersammansättning be höver inte anges på etiketterna och märkningen för de produk Artikel 16 ter som förtecknas i bilaga V.

Användningen av benämningar på textilfiber och beskrivningar av textilfibersammansättningar

1. När en textilprodukt tillhandahålls på marknaden ska de Om ett varumärke eller firmanamn, fristående, som ordstam beskrivningar av textilfibersammansättning som avses i artik eller som adjektiv, innehåller en av benämningarna i bilaga I larna 5, 7, 8 och 9 anges så att de är lätta att läsa, synliga eller en benämning som lätt kan förväxlas med denna, ska och klara och anges med tryck som är enhetligt i fråga om emellertid artiklarna 11, 14, 15 och 16 tillämpas. storlek, stil och typsnitt i kataloger och annan reklam samt på förpackningar, etiketter och märkning. Denna information ska vara klart synlig för konsumenten före köpet, även när köpet sker på elektronisk väg. 3. Om de textilprodukter som förtecknas i bilaga VI är av samma typ och fibersammansättning får de tillhandahållas på marknaden med gemensam etikett.

2. Varumärken eller firmanamn får anges omedelbart före eller efter de beskrivningar av textilfibersammansättning som 4. Fibersammansättningen av textilprodukter som säljs som avses i artiklarna 5, 7, 8 och 9. metervara får anges på den tyglängd eller rulle som tillhanda hålls på marknaden.

Om ett varumärke eller firmanamn, fristående, som ordstam 5. De textilprodukter som avses i punkterna 3 och 4 ska eller som adjektiv, innehåller en av de benämningarna på tex tillhandahållas på marknaden på ett sådant sätt att produkternas tilfiber som förtecknas i bilaga I eller en benämning som lätt fibersammansättning är känd för alla köpare i leveranskedjan, kan förväxlas med denna, ska emellertid detta varumärke eller inbegripet konsumenten.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/9

KAPITEL 3 b) 5 % av för textilprodukter som har genomgått en kardnings process, förutsatt att denna kvantitet är motiverad av att den MARKNADSKONTROLL tekniskt inte går att undvika vid god tillverkningspraxis och Artikel 18 inte blandas in rutinmässigt.

Marknadskontroller

Marknadskontrollmyndigheterna ska kontrollera att textilpro dukternas fibersammansättning överensstämmer med den infor mation som lämnas om produkternas fibersammansättning i 3. En avvikelse på 3 % vid tillverkningen ska tillåtas mellan enlighet med denna förordning. den deklarerade fibersammansättning som ska anges i enlighet med artikel 9 och de procentandelar som erhålls vid en analys som görs i enlighet med artikel 19, i förhållande till totalvikten fibrer angiven på etiketten eller märkningen. Denna avvikelse ska också gälla för följande: Artikel 19

Bestämning av fibersammansättning

1. När textilprodukters fibersammansättning ska bestämmas, ska de kontroller som avses i artikel 18 göras i enlighet med de a) Fibrer som i enlighet med artikel 9 får betecknas som ”övriga metoder som anges i bilaga VIII eller de harmoniserade stan fibrer”. darder som kommer att införas i den bilagan.

b) Den procentandel ull som avses i artikel 8.2 b. 2. Vid bestämning av fibersammansättningar enligt artiklarna 7, 8 och 9 ska de delar som förtecknas i bilaga VII inte beaktas.

Vid analysen ska dessa avvikelser beräknas separat. Den totalvikt man ska ta hänsyn till vid beräkningen av avvikelsen enligt 3. Fibersammansättningen enligt artiklarna 7, 8 och 9 ska denna punkt ska vara totalvikten för fibrerna i den färdiga bestämmas genom att man på varje fibers torrvikt tillämpar produkten minus vikten på alla främmande fibrer som påträffas den överenskomna toleransen, angiven i bilaga IX, sedan man när man tillämpar avvikelserna i punkt 2 i denna artikel. först avlägsnat de delar som anges i bilaga VII.

4. En kumulativ tillämpning av de avvikelser som avses 4. De laboratorier som är ansvariga för provning av tex punkterna 2 och 3 ska endast tillåtas om någon främmande tilblandningar för vilka det inte finns någon enhetlig analys fiber, som påträffas vid en analys där man utgår från avvikelsen metod på unionsnivå ska bestämma fibersammansättningen i enligt punkt 2, visar sig vara av samma kemiska typ som en sådana blandningar och i analysrapporten ange resultatet, an eller flera av de fibrer som anges på etiketten eller märkningen. vänd metod och dess tillförlitlighet.

Artikel 20 5. För särskilda textilprodukter där tillverkningsprocessen kräver större avvikelser än vad som anges i punkterna 2 och Avvikelser 3, får kommissionen tillåta större avvikelser.

1. När fibersammansättningen av textilprodukter ska faststäl las ska de avvikelser som anges i punkterna 2, 3 och 4 gälla.

Innan en textilprodukt släpps ut på marknaden ska tillverkaren lämna in en ansökan om tillstånd från kommissionen med 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.3 är det angivande av tillräckliga skäl och bevis för de exceptionella inte nödvändigt att ange förekomst av främmande fibrer i fiber omständigheterna vid tillverkningen. Tillstånd får endast beviljas sammansättningen i enlighet med artikel 9, om procentandelen i exceptionella fall och om tillverkaren lämnat tillräcklig moti av dessa fibrer understiger följande värden, nämligen vering.

a) 2 % av textilproduktens totalvikt, förutsatt att denna kvan Om det är lämpligt ska kommissionen genom delegerade akter i titet är motiverad av att den tekniskt inte går att undvika vid enlighet med artikel 22 anta tekniska kriterier och förfarande god tillverkningspraxis och inte blandas in rutinmässigt, eller regler för tillämpningen av denna punkt.

Bilaga 1

L 272/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

KAPITEL 4 inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet SLUTBESTÄMMELSER och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kom Artikel 21 missionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller Delegerade akter rådets initiativ.

1. Kommissionen ska ge befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22 för fastställande av tekniska kriterier och förfaranderegler för tillämpningen av artikel 20.5, ändringar Artikel 23 av bilagorna II, IV, V, VI, VII, VIII och IX för att beakta den tekniska utvecklingen, och ändringar av bilaga I för att i enlighet Rapportering med artikel 6 införa nya benämningar på textilfibrer i förteck ningen i den bilagan. Senast den 8 november 2014 ska kommissionen till Europapar lamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning, med tonvikt på ansökningar och antaganden av nya benämningar på textilfibrer, och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag. 2. När kommissionen antar sådana delegerade akter ska den agera i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 24

Översyn

Artikel 22 1. Senast den 30 september 2013 ska kommissionen över lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om eventu Delegeringens utövande ella nya märkningskrav som ska införas på unionsnivå i syfte att 1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio ge konsumenterna tillförlitlig, relevant, begriplig och jämförbar nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. information om textilprodukternas egenskaper.

2. Rapporten ska grundas på samråd med berörda parter och 2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i ska beakta befintliga närbesläktade europeiska och internatio artiklarna 20.5 och 21 ska ges till kommissionen för en period nella standarder. av fem år från och med den 7 november 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen 3. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med pe och behandla bland annat följande frågor: rioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av varje period. a) Ett system för ursprungsmärkning för att ge konsumenterna korrekt information om ursprungsland och ytterligare infor mation som säkerställer fullständig spårbarhet för textilpro dukter, med beaktande av tidigare resultat av den utveckling 3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 20.5 som skett vad gäller eventuella övergripande bestämmelser och 21 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller om angivande av ursprungsland. rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det b) Ett harmoniserat system för skötselmärkning. påverkar inte giltigheten av de delegerade akter som redan har trätt i kraft.

c) Ett unionsomfattande enhetligt system för storleksmärkning av relevanta textilprodukter.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. d) Angivande av allergiframkallande ämnen.

5. En delegerad akt som antas i enlighet med artiklarna 20.5 e) Elektronisk märkning och annan ny teknik, samt användning och 21 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet av språkoberoende symboler eller koder för identifiering av eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten fibrer.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/11

Artikel 25 Artikel 27

Studie om farliga ämnen Upphävande

Senast den 30 september 2013 ska kommissionen ha genom Direktiven 73/44/EEG, 96/73/EG och 2008/121/EG ska upp fört en studie för att bedöma huruvida det finns ett orsaks höra att gälla med verkan från och med den 8 maj 2012. sammanhang mellan allergiska reaktioner och de kemiska sub stanser eller blandningar som används i textilprodukter. På grundval av denna studie ska kommissionen vid behov lägga Hänvisningar till de upphävda direktiven ska betraktas som fram lagstiftningsförslag inom ramen för den befintliga unions hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet lagstiftningen. med jämförelsetabellerna i bilaga X.

Artikel 28 Artikel 26

Ikraftträdande Övergångsbestämmelse

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att Textilprodukter som överensstämmer med direktiv den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . 2008/121/EG och släpps ut på marknaden före den 8 maj 2012 får fortsätta att tillhandahållas på marknaden till och med den 9 november 2014. Den ska tillämpas från och med 8 maj 2012.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 27 september 2011.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar J. BUZEK M. DOWGIELEWICZ Ordförande Ordförande

Bilaga 1

L 272/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

BILAGA I

Förteckning över benämningar på textilfibrer

(som avses i artikel 5) Tabell 1 Nummer Benämning Beskrivning 1 Ull Fibrer från får- eller lammfällar ( Ovis aries ) eller en blandning av fibrer från får- eller lammfällar samt håren från de djur som räknas upp i nr 2 2 Alpacka, lama, kamel, Hår från följande djur: alpacka, lama, kamel, kashmirget, angoraget, kashmir, mohair, angora, angorakanin, vicuna, jak, guanaco, kashgoraget, bäver, utter vicuna, jak, guanaco, kashgora, bäver och utter, följt eller icke följt av ordet ”ull” eller ”hår” 3 Djur- eller hästhår, med eller Hår från olika djur som inte nämns i nr 1 eller 2 utan angivande av djurslag (t.ex. nöthår, vanligt gethår, hästhår) 4 Silke Fiber som uteslutande utvunnits ur kokongen från silkesavsöndrande insekter 5 Bomull Fiber från bomullsplantans frökapslar ( Gossypium ) 6 Kapock Fiber från insidan av kapockfrukten ( Ceiba pentandra ) 7 Lin Bastfiber från stjälken på lin ( Linum usitatissimum ) 8 Äkta hampa Bastfiber från stjälken på hampa ( Cannabis sativa ) 9 Jute Bastfiber från stjälken på Corchorus olitorius och Corchorus capsularis . I denna förordning ska bastfibrer från stjälken på följande arter behandlas på samma sätt som jute: Hibiscus cannabinus , Hibiscus sabdariffa , Abutilon avicennae , Urena lobata , Urena sinuata 10 Manillahampa (Abaca) Fiber från skyddsbladet på Musa textilis 11 Alfa Fiber från bladen på Stipa tenacissima 12 Kokosfiber Fiber från Cocos nuciferas frukt 13 Ginst Bastfiber från stjälken på Cytisus scopatrius och/eller Spartium junceum 14 Rami Bastfiber från stjälken på Boehmeria nivea och Boehmeria tenacissima 15 Sisal Fiber från bladen på Agave sisalana 16 Sunn Fiber av bast från Crotalaria juncea 17 Henequen Fiber av bast från Agave fourcroydes 18 Maguey Fiber av bast från Agave cantala

Tabell 2 Nummer Benämning Beskrivning 19 Acetat Cellulosaacetatfiber i vilken mindre än 92 % men minst 74 % av hydroxylgrupperna är acetylerade 20 Alginat Fiber från metalliska salter i alginsyra

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/13

Nummer Benämning Beskrivning

21 Kupro Regenererad cellulosafiber framtagen med hjälp av kuprammoniumprocessen

22 Modal Fiber av regenererad cellulosa som erhålls genom en ändrad viskosprocess och som har hög hållfasthet och en hög våtmodul. Hållfastheten (B C ) i konditionerat provningstillstånd och den dragkraft (B M ) som krävs för att åstadkomma en förlängning om 5 % i vått tillstånd är följande: p ﬃﬃﬃ B C (cN) ≥ 1,3 T þ 2 T p ﬃﬃﬃ B M (cN) ≥ 0,5 T där T är den genomsnittliga linjära densiteten i decitex

23 Protein Fiber från naturliga proteinsubstanser som regenererats och stabiliserats på kemisk väg

24 Triacetat Cellulosaacetatfiber i vilken minst 92 % av hydroxylgrupperna är acetylerade

25 Viskos Regenererad cellulosafiber framtagen med hjälp av viskosprocessen för fintrådig och diskontinuerlig fiber

26 Akryl Fiber bildad av linjära makromolekyler som omfattar minst 85 viktprocent i kedjan i det akrylonitriliska mönstret

27 Klorfiber Fiber bildad av linjära makromolekyler som i kedjan har mer än 50 viktprocent av klorerad vinyl eller klorerade vinylidenmonometriska enheter

28 Fluorfiber Fiber bildad av linjära makromolekyler, gjorda av fluorkarbonalifatiska monomerer

29 Modakryl Fiber bildad av linjära makromolekyler som i kedjan har mer än 50 och mindre än 85 viktprocent av det akrylonitriliska mönstret

30 Polyamid eller nylon Fiber bildad av syntetiska linjära makromolekyler som i kedjan har återkommande amidbindningar, av vilka minst 85 % är bundna till alifatiska eller cykloalifatiska enheter

31 Aramid Fiber bildad av syntetiska linjära makromolekyler bestående av aromatiska grupper som binds samman med amid- eller imidbindningar, av vilka minst 85 % binds direkt till två aromatiska ringar och där imidbindningarna, om sådana finns, till antalet inte får överskrida antalet amidbindningar

32 Polyimid Fiber bildad av syntetiska linjära makromolekyler som i kedjan har återkommande imidenheter

33 Lyocell Fiber av regenererad cellulosa som fås genom upplösning och en spinnprocess i organiskt lösningsmedel (en blandning av organiska ämnen och vatten) utan att derivat bildas

34 Polylaktid Fiber bildad av linjära makromolekyler som i kedjan har minst 85 viktprocent mjölksyraestergrupper framställd av naturligt socker och som har en smälttemperatur på minst 135 °C

35 Polyester Fiber bildad av linjära makromolekyler som omfattar minst 85 viktprocent i kedjan av en ester av en diol- och tereftalisk syra

36 Polyeten Fiber bildad av icke-substituerade alifatiska mättade hydrokarboniska linjära makromolekyler

37 Polypropylen Fiber bildad av en alifatisk mättad hydrokarbonlinjär makromolekyl där en kolatom av två har en metylsidokedja i isotaktisk disposition och utan vidare substitution

38 Polykarbamid Fiber bildad av linjära makromolekyler som i kedjan har den återkommande ureylen (NH-CO-NH) funktionella gruppen

39 Polyuretan Fiber bildad av linjära makromolekyler bestående av kedjor med den återkommande uretanfunktionsgruppen

Bilaga 1

L 272/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Nummer Benämning Beskrivning

40 Vinylal Fiber bildad av linjära makromolekyler vars kedja utgörs av polyvinylalkohol med olika nivåer av acetalisation

41 Trivinyl Fiber bildad av akrylonitril terpolymer, en klorerad vinylmonomer och en tredje vinylmonomer av vilken ingen utgör så mycket som 50 % av den totala vikten

42 Elastodien Elastisk fiber som består av naturlig eller syntetisk polyisopren eller som består av en eller flera diener, polymerade med eller utan en eller flera vinylmonomerer och som, när den sträcks till tre gånger sin ursprungliga längd och när den sedan släpps, snabbt i stort sett återtar sin ursprungliga längd

43 Elastan Elastisk fiber som består av minst 85 viktprocent segmenterad polyuretan och som, när den sträcks till tre gånger sin ursprungliga längd och när den sedan släpps, snabbt i stort sett återtar sin ursprungliga längd

44 Glasfiber Fiber gjord av glas

45 Elastomultiester Fiber som bildas genom interaktion mellan två eller fler kemiskt åtskilda linjära makromolekyler i två eller fler separata faser (med högst 85 viktprocent) som innehåller estergrupper som dominerande funktionell enhet (minst 85 %) och som, efter lämplig behandling då den sträcks till en och en halv gånger sin ursprungliga längd och när den sedan släpps fri snabbt i stort sett återtar sin ursprungliga längd

46 Elastolefin Fiber som till minst 95 viktprocent består av delvis tvärbundna makromolekyler uppbyggda av eten och minst en annan alken och som, då den sträcks till en och en halv gånger sin ursprungliga längd och sedan släpps fri, snabbt i stort sett återtar sin ursprungliga längd

47 Melamin Fiber som till minst 85 viktprocent bildas av tvärbundna makromolekyler uppbyggda av melaminderivat

48 Beteckning som motsvarar Fibrer från diverse eller nya material som inte är medtagna på ovanstående material som fibrerna består lista av, t.ex. metall (metallisk, metalliserad), asbest, papper, följt eller inte följt av ordet ”tråd” eller ”fiber”

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/15

BILAGA II

Minimikrav för teknisk dokumentation som ska inkluderas i ansökan om en ny benämning av en textilfiber

(som avses i artikel 6) Teknisk dokumentation som ska åtfölja en ansökan om att införa en ny benämning på en textilfiber i bilaga I, i enlighet med artikel 6, ska innehålla minst följande information: 1. Den föreslagna benämningen för textilfibern: Den föreslagna benämningen ska ha ett samband med den kemiska sammansättningen och när så är lämpligt ge information om fiberns egenskaper. Den föreslagna benämningen får inte vara skyddad av några immateriella rättig heter eller knuten till tillverkaren. 2. Den föreslagna definitionen av textilfibern: De egenskaper som anges i definitionen av den nya textilfibern, t.ex. elasticitet, ska gå att kontrollera med provnings metoder som ska åtfölja den tekniska dokumentationen tillsammans med analysresultaten. 3. Identifikation av textilfibern: kemisk formel, skillnader gentemot befintliga textilfibrer och i tillämpliga fall detaljerade uppgifter såsom smältpunkt, densitet, brytningsindex, brännbarhetsegenskaper och FTIR-spektrum. 4. Förslag på godtagbar tolerans för användning vid beräkningen av fibersammansättningen. 5. Tillräckligt utvecklade identifierings- och kvantifieringsmetoder, inklusive experimentella data: Sökanden ska utvärdera möjligheten av att använda de metoder som förtecknas i bilaga VIII eller de harmoniserade standarder som ska införas i den bilagan för att analysera de mest sannolika kommersiella blandningarna av den nya textilfibern med andra textilfibrer och ska föreslå minst en av dessa metoder. För de metoder eller harmoniserade standarder där textilfibern kan betraktas som en olöslig komponent ska sökanden utvärdera korrektionsfaktorer för den nya textilfiberns vikt. Alla experimentella data ska bifogas ansökan. Om de metoder som anges i denna förordning inte är lämpliga, ska sökanden motivera detta och föreslå en annan metod. Ansökan ska innehålla alla experimentella data för den föreslagna metoden. Dokumentationen ska innehålla data om metodens tillförlitlighet, stabilitet och repeterbarhet. 6. Tillgängliga vetenskapliga fakta om eventuella allergiska reaktioner eller andra negativa konsekvenser för människors hälsa till följd av den nya textilfibern, inbegripet resultat av tester som gjorts i detta syfte i enlighet med relevant unionslagstiftning. 7. Ytterligare information till stöd för ansökan: produktionsprocess, relevans för konsumenten. Tillverkaren eller annan person som handlar för dennes räkning ska tillhandahålla representativa prover på den nya rena fibern och de berörda fiberblandningarna för validering av de föreslagna identifierings- och kvantifieringsmetoderna. Kommissionen får begära kompletterande prover på de berörda fiberblandningarna av tillverkaren eller den person som handlar för dennes räkning.

Bilaga 1

L 272/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

BILAGA III

Beteckningar som avses i artikel 8.1

— På bulgariska: необработена вълна — På spanska: lana virgen eller lana de esquilado — På tjeckiska: střižní vlna — På danska: ren, ny uld — På tyska: Schurwolle — På estniska: uus vill — På grekiska: παρθένο μαλλί — På engelska: fleece wool eller virgin wool — På franska: laine vierge eller laine de tonte — På iriska: olann lomra — På italienska: lana vergine eller lana di tosa — På lettiska: pirmlietojuma vilna eller cirptā vilna — På litauiska: natūralioji vilna — På ungerska: élőgyapjú — På maltesiska: suf verġni — På nederländska: scheerwol — På polska: żywa wełna — På portugisiska: lã virgem — På rumänska: lână virgină — På slovakiska: strižná vlna — På slovenska: runska volna — På finska: uusi villa — På svenska: ny ull .

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/17

BILAGA IV

Särskilda bestämmelser för etikettering och märkning av vissa textilprodukter

(som avses i artikel 13)

Produkter Bestämmelser om etikettering och märkning

1. Följande korsettartiklar: Fibersammansättningen ska anges på etiketten och märkningen genom en materialbeskrivning av hela produkten eller för de delar som räknas upp, antingen i sin helhet eller separat:

a) Bysthållare Kupornas och bakstyckets ytas inre och yttre tyg.

b) Korsetter och gördlar Framstycket, bakstycket och sidostyckenas delar.

c) Korseletter Kupornas ytas inre och yttre tyg, fram- och bakstyckenas styva delar och sidostyckena.

2. Korsettartiklar som inte räknas upp Fibersammansättningen ska anges genom en materialbeskrivning av hela pro ovan. dukten eller av dess olika delar, antingen i sin helhet eller separat. Sådan märkning ska inte vara obligatorisk för delar som svarar för mindre än 10 % av produktens totalvikt.

3. Alla korsettartiklar Den separata etiketteringen och märkningen av olika delar av korsettartiklar ska vara sådan att konsumenten lätt kan förstå vilken produktdel informatio nen på etiketten eller märkningen avser.

4. Etsningstryckta textilier Fibersammansättningen ska redovisas för produkten i dess helhet och får anges genom separata materialbeskrivningar dels av bastyget, dels av de etsnings tryckta delarna. Dessa beståndsdelar ska namnges.

5. Broderade textilier Fibersammansättningen ska redovisas för produkten i dess helhet och kan anges genom separata materialbeskrivningar av bottentyget, respektive broder garnet. Dessa komponenter ska namnges. Sådan etikettering eller märkning är endast obligatorisk för de broderade delar som täcker minst 10 % av pro duktytan.

6. Garner som består av en kärna Fibersammansättningen ska redovisas för produkten i dess helhet och får anges omspunnen med olika fibrer och genom separata materialbeskrivningar av den inre delen och höljet. Dessa som på detta sätt tillhandahålls beståndsdelar ska namnges. konsumenten på marknaden

7. Sammet och plysch eller textilier Fibersammansättningen ska anges för produkten i dess helhet. När produkten som liknar sammet eller plysch består av en tydlig baksida och en framsida av olika fibrer, får sammansätt ningen anges separat för dessa båda beståndsdelar. Dessa beståndsdelar ska namnges.

8. Golvbeläggningar och mattor, vars Fibersammansättningen behöver endast anges för ovansidan. Ovansidan ska undersida och ovansida består av namnges. olika sorters fibrer

Bilaga 1

L 272/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

BILAGA V

Textilprodukter för vilka etikettering eller märkning inte är obligatorisk

(som avses i artikel 17.2) 1. Ärmhållare 2. Klockarmband av textila material 3. Etiketter och emblem 4. Vadderade grytlappar av textila material 5. Kaffehuvar 6. Tehuvar 7. Ärmskydd 8. Muffar, ej av plysch 9. Konstgjorda blommor 10. Nåldynor 11. Målad kanvasduk 12. Tyg som tjänar som underlag samt förstyvningar 13. Gamla, omgjorda textilprodukter där detta särskilt anges 14. Damasker 15. Emballage, inte nytt och sålt som sådant 16. Textila inslag i lädervaror och sadelmakeri 17. Reseffekter av textila material 18. Färdiga och icke färdiga handbroderade väggprydnader och material för framställning av dessa, inklusive brodergarn som säljs separat från stramaljen och som saluförs enbart för att användas till sådana väggprydnader 19. Blixtlås 20. Knappar och spännen, överklädda med textila material 21. Bokomslag i textila material 22. Leksaker 23. Textila delar av fotbeklädnader 24. Smådukar som har flera beståndsdelar och en yta som inte överstiger 500 cm 2 25. Grytlappar och ugnsvantar 26. Äggvärmare 27. Sminkväskor

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/19

28. Tobakspungar av tyg 29. Tygfodral för glasögon, cigaretter och cigarrer, tändare och kammar 30. Fodral för mobiltelefoner och bärbara mediaspelare med en yta som inte överstiger 160 cm 2 31. Skyddsartiklar för sport med undantag för handskar 32. Necessärer 33. Skoputsningsfodral 34. Begravningsprodukter 35. Engångsartiklar med undantag för vadd av cellulosamaterial 36. Textilprodukter som omfattas av reglerna i den europeiska farmakopén och för vilka det finns en hänvisning till dessa regler, bandage av icke-engångstyp för medicinskt och ortopediskt bruk samt ortopediska textilprodukter i allmänhet 37. Textilprodukter, inklusive tågvirke, rep och snören (om inte annat följer av nr 12 i bilaga VI), som normalt är avsedda a) att användas som delar av utrustningen vid tillverkning och beredning av varor, b) att införlivas med maskiner, med installationer (t.ex. för uppvärmning, luftkonditionering eller belysning), med hushållsapparater och andra liknande apparater, med fordon och andra transportmedel eller för att driva, un derhålla och utrusta dessa, med undantag för presenningar och motorfordonstillbehör av textilt material som säljs separat från fordonet 38. Textilprodukter för skydds- och säkerhetsändamål som t.ex. säkerhetsbälten, fallskärmar, flytvästar, fallskärmar för nödsituationer, brandbekämpningsapparater, skottsäkra västar och särskilda skyddskläder (t.ex. för skydd mot eld, kemiska substanser eller andra säkerhetsrisker) 39. Uppblåsbara tält o.d. (t.ex. sporthallar, utställnings- eller lagerlokaler), förutsatt att information om prestanda och teknisk specifikation för dessa produkter lämnas 40. Segel 41. Klädesplagg för djur 42. Flaggor och standar

Bilaga 1

L 272/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

BILAGA VI

Textilprodukter för vilka en gemensam etikett är tillräcklig

(som avses i artikel 17.3) 1. Skurtrasor 2. Dammtrasor 3. Kantband och garneringar 4. Garneringsband, spetskragar o.d. 5. Skärp 6. Hängslen 7. Strumpeband 8. Sko- och kängsnören 9. Band 10. Resårband 11. Nya förpackningar, sålda som sådana 12. Paketsnören och tvinnat garn för jordbruksändamål, snören, tågvirke och rep förutom de som omfattas av nummer 37 i bilaga V (*) 13. Bordstabletter 14. Näsdukar 15. Nät för hårknutar och hår 16. Slipsar och flugor för barn 17. Haklappar, tvättvantar och tvättlappar 18. Sömnads-, stopp- och brodergarner som säljs i små kvantiteter (1 gram eller mindre) i detaljhandeln 19. Band för gardiner, rullgardiner och jalusier

(*) För de produkter som omfattas av detta nummer och som säljs i tillskurna längder ska den gemensamma märkningen vara den som gäller för rullen i dess helhet. Tågvirke och rep som faller under denna punkt innefattar sådant som används inom bergsklättring och vattensport.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/21

BILAGA VII

Delar som inte ska beaktas vid bestämning av fibersammansättningen

(som avses i artikel 19.2)

Produkter Delar som är undantagna a) Alla textilprodukter i) Icke-textila delar, stadkanter, etiketter och märkningar, kantband och gar neringar som inte är en väsentlig del av produkten, knappar och spännen överklädda med textilt material, tillbehör, dekorationer, band som inte är elastiska, elastisk tråd och resårband anbringade på speciella och avgränsade ställen på produkten samt synliga, urskiljbara och rent dekorativa och fibrer med antistatisk effekt som är underkastade bestämmelserna i artikel 10. ii) Fettsubstanser, bindemedel, förtyngningsmedel och andra appretyrmedel, impregneringsmedel, hjälpmedel vid infärgning och tryckning samt andra medel för behandling av textilprodukter. b) Golvbelägg-ningar och mattor Alla delar bortsett från slitytan. c) Möbeltyger Binde- och fyllnadsvarp och väft som inte ingår i slitytan. d) Draperier och gardiner Binde- och fyllnadsvarp och väft som inte ingår i tygets rätsida. e) Sockar Ytterligare elastiska garner som används i muddar och förstyvningar och för stärkningar av tå och häl f) Strumpbyxor Ytterligare elastiska garner som används i linningar och förstyvningar och förstärkningar av tå och häl g) Andra textilprodukter än de som Förstyvningar eller tyg som tjänar som underlag, mellanlägg och förstärkning, nämns i b–f mellanfoder och canvasstoffering, sytråd och förbindelsetråd, om de inte er sätter varpen och/eller väften i tyget, vadderingar som inte fyller någon isole rande funktion och, om inte annat följer av artikel 11.2, foder. För denna bestämmelse gäller att i) materialet i textilprodukter som tjänar som underlag för rätsidan, särskilt i filtar och dubbelvävda tyger, i baksidan på sammet och plysch och besläk tade produkter, inte ska betraktas som underlag som ska avlägsnas, ii) ”förstyvningar och förstärkningar” är de garner eller tyger som anbringas på speciella och avgränsade ställen på textilprodukter för att förstärka dem eller göra dem styva eller tjocka.

Bilaga 1

L 272/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

BILAGA VIII

Metoder för kvantitativ analys av binära och ternära textilfiberblandningar

(som avses i artikel 19.1) KAPITEL 1 I. Framtagning av analysprov och provexemplar för bestämning av fibersammansättningen i textilprodukter 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Detta kapitel innehåller förfaranden för framtagandet av analysprov av lämplig storlek för förbehandling avseende kvantitativ analys (dvs. högst 100 g) från laboratorieprov samt för urval av provexemplar från de analysprov som har förbehandlats för att avlägsna fiberfrämmande ämnen ( 1 ).

2. DEFINITIONER 2.1 parti: den materialmängd som ska bedömas på grundval av en serie provningsresultat. Det kan till exempel omfatta allt material i en tygleverans: allt tyg som är vävt vid en särskild bom; en garnleverans, en bal eller en grupp balar av råfiber.

2.2 laboratorieprov: del av parti som kan antas vara representativt för hela partiet och som finns tillgängligt i laboratoriet. Det ska ha en storlek och beskaffenhet som är tillräcklig för att utjämna variationer i partiet och för att underlätta hanteringen i laboratoriet ( 2 ).

2.3 analysprov: den del av laboratorieprovet som är föremål för förbehandling för att avlägsna fiberfrämmande ämnen och från vilket provexemplar tas. Analysproven ska ha en storlek och beskaffenhet som är tillräcklig för att utjämna varia tioner i laboratorieprovet ( 3 ).

2.4 provexemplar: den del av materialet som behövs för ett enskilt provningsresultat och som valts ut från analysprovet.

3. PRINCIP Analysprov ska tas på sådant sätt att det är representativt för laboratorieprovet.

Provexemplar ska tas från analysprovet på sådant sätt att vart och ett är representativt för analysprovet.

4. PROVTAGNING AV LÖSA FIBRER 4.1 Oorienterat fibermaterial Analysprovet erhålls genom att man slumpvis tar knippen från laboratorieprovet. Blanda noga hela analysprovet med hjälp av en laboratoriekarda ( 4 ). Låt floret eller blandningen, även lösa fibrer och de fibrer som fastnat på utrust ningen som använts vid blandningen, genomgå en förbehandling. Välj sedan ut provexemplar i proportion till respektive massa från floret eller fiberblandningen, från de lösa fibrerna och från fibrerna som fastnat på utrust ningen.

Om kardfloret inte har förändrats under förbehandlingen väljs provexemplaren ut på det sätt som beskrivs i punkt 4.2. Om kardfloret har förändrats under förbehandlingen väljs varje provexemplar ut genom att man slumpvis avlägsnar minst 16 små knippen av lämplig och ungefär samma storlek som sedan kombineras.

4.2 Orienterat fibermaterial (kardflor, fiberband, förgarn) Ur slumpvis valda delar av laboratorieprovet tas minst tio tvärsnitt, vardera ca 1 g. Låt detta analysprov genomgå förbehandling. Sätt ihop tvärsnitten igen genom att placera dem sida vid sida. Ett provexemplar erhålls genom att ett tvärsnitt tas ut av de tio samlade längderna. ( 1 ) I vissa fall är det nödvändigt att förbehandla det enskilda provexemplaret. ( 2 ) För färdigtillverkade och bearbetade varor, se punkt 7. ( 3 ) Se punkt 1. ( 4 ) Laboratoriekardan kan ersättas med en fiberblandare, eller också kan fibrerna blandas enligt delnings- och kasseringsmetoden.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/23

5. PROVTAGNING AV GARN 5.1 Garn i förpackning eller härvor Ta prov från samtliga förpackningar i laboratorieprovet.

Ta ut lämpliga, lika långa, löpande längder från varje förpackning antingen genom upphaspling av härvor med samma antal trådar ( 1 ) eller på annat sätt. Förena längderna antingen till en härva eller en fibersträng så att ett analysprov erhålls och se till att längderna från varje förpackning i härvan eller fibersträngen är lika långa.

Förbehandla analysprovet.

Från analysprovet tas provexemplar genom att en bunt trådar med samma längd skärs ut från härvan eller fiber strängen varvid man ser till att bunten innehåller samtliga trådar i provet.

Om garnets ”tex” är t och antalet förpackningar som tagits ur laboratorieprovet är n, blir längden på garnet från varje förpackning 106/nt cm för att erhålla ett analysprov om 10 g.

Om nt är stort, det vill säga över 2 000, kan man göra en tyngre härva som skärs av på två ställen så att en fibersträng med lämplig massa bildas. Ändarna på en fibersträng ska knytas ordentligt före förbehandlingen och provexemplar ska tas på visst avstånd från ändarna.

5.2 Garn i varp Ta analysprov genom att från slutet på varpen klippa av en minst 20 cm lång längd, innehållande samtliga trådar i varpen utom stadkantstrådarna. Bind ihop trådbunten i ena ändan. Om provet är för stort för förbehandling delas det i två eller flera delar. Varje del knyts ihop före förbehandlingen och förbehandlas var för sig. Delarna läggs sedan ihop igen. Från analysprovet tas ett provexemplar ut genom att en lämplig längd innehållande alla trådarna skärs ut från den ände som inte är hopbunden. För varp med n trådar med längdvikten t ”tex” blir längden på ett provex emplar med massan 1 g 10 5 /nt cm.

6. PROVTAGNING AV TYGER 6.1 Ur ett laboratorieprov bestående av ett enda stycke av tyget: Klipp en diagonal remsa från hörn till hörn. Avlägsna stadkanterna. Denna remsa ska utgöra analysprov. För ett analysprov med massan x g krävs en remsa med ytan x10 4 /G cm 2 där G är remsans vikt i g/m 2 .

Förbehandla remsan och skär den sedan i hela sin längd i fyra lika stora bitar, som läggs ovanpå varandra. Provexemplar ska tas genom att man skär genom alla lagren, så att varje provexemplar innehåller ett lika långt stycke från varje lager.

Om tyget har ett invävt mönster ska analysprovet vara brett nog, mätt parallellt med varpen, för att innehålla minst en mönsterrapport. Om detta villkor uppfylls och remsan då är för stor för att behandlas i ett stycke klipps hela remsan i lika stora bitar som förbehandlas separat och sedan läggs ovanpå varandra innan provexemplaret tas ut varvid man ser till att identiska mönsterinslag inte sammanfaller.

6.2 Ur laboratorieprov bestående av flera stycken Behandla varje stycke enligt 6.1 och ange resultaten för varje stycke separat.

7. PROVTAGNING AV FÄRDIGTILLVERKADE OCH BEARBETADE PRODUKTER Laboratorieprovet består vanligtvis av en komplett färdigtillverkad eller bearbetad produkt eller en representativ del av en sådan.

I de fall då alla delarna av produkten inte har samma sammansättning bestäms de olika delarnas procentandel för att kontrollera överensstämmelse med artikel 11.

Ta ut ett analysprov som är representativt för den del av den färdigtillverkade eller bearbetade produkten vars sammansättning måste framgå av märkningen. Om produkten har flera märkningar tas de analysprov ut som är representativa för varje del med en viss märkning.

Om den produkt vars sammansättning ska bestämmas inte är enhetlig kan det bli nödvändigt att ta analysprov från varje del av produkten och att bestämma de relativa proportionerna för de olika delarna i relation till hela produkten. ( 1 ) Om förpackningarna kan monteras i en lämplig ram kan flera avhasplas samtidigt.

Bilaga 1

L 272/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Därefter beräknas procentandelarna med beaktande av de relativa proportionerna av de provade delarna.

Förbehandla analysproven.

Ta sedan ut provexemplar som är representativa för de förbehandlade analysproven.

II. Introduktion till metoder för kvantitativ analys av textilfiberblandningar

Metoderna för kvantitativ analys av fiberblandningar baseras på två grundprocesser: manuell och kemisk separation av fibrer.

När så är möjligt ska den manuella separationsmetoden användas, eftersom den i allmänhet ger exaktare resultat än den kemiska metoden. Den manuella metoden kan användas för alla textilier där de ingående fibrerna inte bildar en intim blandning, t.ex. för garner med flera ingående komponenter som vardera består av endast en fibertyp, eller för tyger där fibern i varpen och väften inte är densamma, eller för trikåväv som kan repas upp och som tillverkats av olika typer av garn.

Metoderna för kemisk kvantitativ analys av textilfiberblandningar är i allmänhet baserade på selektiv upplösning av de enskilda komponenterna. När en komponent lösts ut, vägs återstoden och mängden upplöst material beräknas sedan på basis av viktförlusten. Allmänna anvisningar för analysmetoderna, oavsett fibersammansättning, ges i bilagans första del. Den delen ska därför användas tillsammans med den för varje särskild fiberblandning detaljerade beskrivningen av metoderna i bilagan. När analysmetoder som inte är baserade på selektiv upplösning används, ges en fullständig beskrivning i aktuellt avsnitt.

Fiberblandningar under tillverkningsprocessen och, i mindre utsträckning färdiga textilvaror kan innehålla fiberfräm mande ämnen, t.ex. fetter, vaxer eller appreturer eller vattenlösliga ämnen, som antingen är naturligt förekommande eller har tillsatts för att underlätta tillverkningen. Fiberfrämmande ämnen måste avlägsnas före analysen. Av denna anledning finns också en metod medtagen för avlägsnandet av oljor, fetter, vaxer och vattenlösliga ämnen.

Textilier kan dessutom innehålla hartser eller andra ämnen för att ge produkten vissa speciella egenskaper. Sådana ämnen, inklusive i vissa fall färgämnen, kan hindra reagensens inverkan på den komponent som ska lösas ut och/eller kan helt eller delvis försvinna med reagensen. Denna typ av tillsatta ämnen kan också förorsaka fel och ska därför avlägsnas innan provet analyseras. Om det är omöjligt att avlägsna dessa ämnen är metoderna för kvantitativ kemisk analys enligt denna bilaga inte längre tillämpliga.

Färgämnen i färgade tyger anses vara i tyget ingående beståndsdelar och avlägsnas inte.

Analyserna utförs på basis av torrvikten, och ett sätt att bestämma torrvikten beskrivs.

Resultatet erhålls genom att man på varje fibers torrvikt tillämpar de godtagna toleranser som anges i bilaga IX.

Innan en analys påbörjas måste alla i blandningen ingående fiberslag identifieras. Med vissa metoder kan den olösliga komponenten i en blandning delvis ha upplösts i reagensen som använts för att lösa upp den lösliga komponenten.

När så är möjligt har sådana reagenser valts som har liten eller ingen effekt på olösliga fibrer. Om det är känt att viktförlust inträffar under analysen ska resultatet korrigeras. Korrektionsfaktorer för detta ändamål finns angivna. Dessa faktorer har bestämts genom försök vid flera laboratorier genom att fibrer som rengjorts genom förbehandling har behandlats med den för metoden lämpliga reagensen.

Dessa korrektionsfaktorer är endast tillämpliga på opåverkade fibrer, varför andra korrektionsfaktorer kan behövas om fibermaterialet har påverkats före eller under behandlingen. De angivna metoderna gäller för enstaka bestäm ningar.

Minst två bestämningar ska göras på separata provexemplar, både vid manuell och kemisk separation.

Som bekräftelse, såvida det inte är tekniskt omöjligt, rekommenderas användning av alternativa metoder, varigenom den komponent som skulle bli återstoden enligt standardmetoden löses ut först.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/25

KAPITEL 2

METODER FÖR KVANTITATIV ANALYS AV VISSA BINÄRA TEXTILFIBERBLANDNINGAR

I. Gemensamma anvisningar för metoderna för kvantitativ kemisk analys av fiberblandningar I.1 TILLÄMPNINGSOMRÅDE Tillämpningsområdet för varje metod anger på vilka fibrer metoden är tillämpbar. I.2 PRINCIP Efter identifiering av komponenterna i en blandning avlägsnas det fiberfrämmande materialet med hjälp av lämplig förbehandling och därefter en av komponenterna, vanligen genom selektiv upplösning ( 1 ). Sedan vägs den olösta återstoden och andelen löslig komponent beräknas på viktförlusten. Utom när detta möter tekniska svårigheter bör man först avlägsna det fiberslag som överväger. Det fiberslag som ingår i mindre del bildar återstod. I.3 MATERIAL OCH UTRUSTNING I.3.1 Utrustning I.3.1.1 Filterdeglar och vägglas som är stora nog att hålla sådana deglar eller annan utrustning som ger motsvarande resultat. I.3.1.2 Filterkolv. I.3.1.3 Exsickator med fuktindikerande blågel. I.3.1.4 Ventilerad ugn för torkning av provkroppar i 105 °C ± 3 °C. I.3.1.5 Analysvåg med en noggrannhet av 0,0002 g. I.3.1.6 Soxhlet extraktionsutrustning eller annan utrustning som ger motsvarande resultat. I.3.2 Reagenser I.3.2.1 Petroleumeter, redestillerad, kokintervall 40–60 °C. I.3.2.2 Övriga reagenser anges i avsnittet för aktuell metod. I.3.2.3 Destillerat eller avjoniserat vatten. I.3.2.4 Aceton. I.3.2.5 Ortofosforsyra. I.3.2.6 Urea. I.3.2.7 Natriumbikarbonat. Samtliga reagenser ska vara kemiskt rena. I.4 KONDITIONERINGS- OCH PROVNINGSATMOSFÄR Eftersom det är torrvikter som bestäms är det onödigt att konditionera provmaterialet eller att utföra analyser i konditionerad atmosfär. I.5 ANALYSPROV Ta ut ett analysprov som är representativt för laboratorieprovet och tillräckligt stort för att räcka till erforderligt antal provkroppar, vardera om minst 1 g. I.6 FÖRBEHANDLING AV ANALYSPROV ( 2 ) När det ingår ett ämne som inte ska medtas vid procentberäkningen (se artikel 19) bör detta avlägsnas före behandlingen med en lämplig metod som inte påverkar några av de övriga fibrerna. I detta syfte avlägsnas fiberfrämmande ämnen som kan extraheras med petroleumeter och vatten genom att analysprovet behandlas en timme i en Soxhlet extraktionsutrustning med petroleumeter med en minsta hastighet av sex cykler per timme. Låt petroleumetern avdunsta från provmaterialet som sedan extraheras genom direkt behandling som innebär att analysprovet blötläggs i vatten i rumstemperatur i 1 timme och sedan blötläggs i vatten i 65 °C ± 5 °C i ytterligare 1 timme, medan man rör om då och då. Badförhållandet vätska: analysprov ska vara 100:1. Avlägsna överflödigt vatten från provkroppen genom urkramning, avsugning eller centrifugering och låt det lufttorka. ( 1 ) Metod nr 12 är ett undantag. Den grundar sig på bestämning av förekomsten av ett ingående ämne i en av de två komponenterna. ( 2 ) Se kapitel 1.1.

Bilaga 1

L 272/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

När det gäller elastolefin eller fiberblandningar som innehåller elastolefin och andra fibrer (ull, djurhår, silke, bomull, lin, äkta hampa, jute, manillahampa, alfa, kokos, ginst, rami, sisal, kupro, modal, protein, viskos, akryl, polyamid eller nylon, polyester och elastomultiester) måste det ovannämnda förfarandet anpassas något, genom att petroleumetern ersätts med aceton.

När det gäller fiberblandningar som innehåller elastolefin och acetat ska följande förfarande användas som förbehandling. Extrahera analysprovet i tio minuter i 80 °C med en lösning som innehåller 25 g/l av 50-procentig ortofosforsyra och 50 g/l av urea. Badförhållandet vätska: analysprov ska vara 100:1. Skölj analysprovet i vatten, låt rinna av, skölj i en 0,1-procentig natriumbikarbonatlösning och skölj sedan omsorgsfullt i vatten.

Om fiberfrämmande ämnen inte kan extraheras med petroleumeter och vatten ska de avlägsnas genom att den ovan beskrivna vattenmetoden ersätts med annan lämplig metod som inte väsentligt förändrar någon av fiber komponenterna. Vad gäller vissa oblekta vegetabiliska fibrer (t.ex. jute och kokos) bör det dock noteras att normal förbehandling med petroleumeter och vatten inte avlägsnar alla naturligt förekommande fiberfrämmande ämnen. Trots detta görs ingen ytterligare förbehandling, såvida provet inte innehåller appretur som är olöslig i både petroleumeter och vatten.

Analysrapporterna ska innehålla fullständiga upplysningar om de förbehandlingsmetoder som använts.

I.7 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

I.7.1 Allmänna anvisningar

I.7.1.1 Torkning

Torka i minst 4 timmar, dock högst 16 timmar, vid 105 °C ± 3 °C i en ventilerad ugn med ugnsluckan stängd hela tiden. Om torkperioden är kortare än 14 timmar måste man väga provexemplaret för att kontrollera att massan har blivit konstant. Massan kan anses ha blivit konstant om variationen är under 0,05 % efter ytterligare 60 minuters torkning.

Undvik att hantera deglar och vägglas, provkroppar eller återstoder med bara händer vid torkning, kylning och vägning.

Torka provkropparna i ett vägglas med locket liggande bredvid i ugnen. Vid torktidens slut tillsluts vägglaset innan det tas ut ur ugnen och snabbt placeras i exsickatorn.

Torka filterdegeln i ett vägglas med locket liggande bredvid i ugnen. Vid torktidens slut tillsluts vägglaset innan det tas ut ur ugnen och snabbt placeras i exsickatorn.

När annan utrustning än filterdeglar används ska torkningen i ugnen ske på sådant sätt att fibrernas torrvikt kan bestämmas utan förlust.

I.7.1.2 Kylning

Kyl tills fullständig avkylning av vägglasen har uppnåtts, dock minst 2 timmar och med exsickatorn placerad bredvid vågen.

I.7.1.3 Vägning

Efter kylning vägs vägglaset inom 2 minuter efter att det har avlägsnats ur exsickatorn. Väg med en noggrannhet av 0,0002 g.

I.7.2 Tillvägagångssätt

Ta ut en provkropp som väger minst 1 g från ett förbehandlat analysprov. Skär garn eller tyg i ca 10 mm längder och skilj dem åt så mycket det går. Torka provkroppen i ett vägglas, låt den svalna i exsickator och väg den. Flytta över provexemplaret i aktuellt kärl enligt tillämpligt avsnitt av relevant unionsmetod och väg därefter åter vägglaset omgående. Provexemplarets torrvikt erhålls som mellanskillnad. Slutför analysen enligt tillämpligt avsnitt av relevant metod. Undersök återstoden i mikroskop, eller på annat lämpligt sätt, för att kontrollera att det fiberslag som skulle avlägsnas verkligen har lösts ut.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/27

I.8 BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Den olösta komponentens massa uttrycks i procent av den totala blandningens massa. Den procentuella andelen löslig komponent erhålls som mellanskillnad. Resultatet beräknas på ren torrvikt som justerats med hänsyn till a) godtagna toleranser och b) nödvändiga korrektionsfaktorer för att den massaförlust som uppstår under förbehandlingen och analysen ska beaktas. Beräkningarna ska utföras med användande av formeln i I.8.2. I.8.1 Beräkning av den procentuella andelen olöslig komponent på basis av ren torrvikt utan beaktande av förlust av fibermassa under förbehandlingen 100 rd P 1 % ¼ m

där P 1 % är den procentuella andelen ren, torr olöslig komponent, m är provexemplarets torrvikt efter förbehandling, r är återstodens torrvikt, d är korrektionsfaktorn för viktförlust hos den olösliga komponenten i reagensen under analysen. Lämpliga värden för d ges i relevant avsnitt under varje metod. Dessa värden för d är naturligtvis de normalvärden som gäller för kemiskt opåverkade fibrer. I.8.2 Beräkning av den procentuella andelen olöslig komponent baserad på ren torrvikt justerad med hänsyn till godtagna toleranser och i tillämpliga fall korrektionsfaktorer för massaförlust under förbehandlingen 8 9 > ð a 1 þ b 1 Þ > 100 P 1 > : 1 þ > ; 100 P 1 A % ¼ 8 9 8 9 P 1 > > 1 a 1 þ b 1 > > 100 – P > > 1 a 2 þ b 2 > > : þ 100 ; þ ð 1 Þ : þ 100 ;

där P 1A % är den procentuella andelen olöslig komponent justerad med hänsyn till godtagna toleranser och viktför lust under förbehandlingen, P 1 är den procentuella andelen ren, torr, olöslig komponent som beräknats enligt formeln i I.8.1, a 1 är den godtagna toleransen för den olösliga komponenten (se bilaga IX), a 2 är den godtagna toleransen för den utlösta komponenten (se bilaga IX), b 1 är den procentuella förlusten av den olösliga komponenten som erhålls genom förbehandling, b 2 är den procentuella förlusten av den utlösta komponenten som erhålls genom förbehandling. Den procentuella andelen av den andra komponenten är P 2A % = 100 – P 1A %. Där en särskild förbehandling har använts, ska värdena för b 1 och b 2 om möjligt bestämmas genom att var och en av de enskilda fiberslagen förbehandlas enligt tillämpad analysmetod. Rena fibrer är fibrer som är fria från fiberfrämmande ämnen, förutom ämnen som de normalt innehåller (antingen naturligt förekommande eller genom tillverkningsprocessen), i det tillstånd (oblekta, blekta) de befinner sig i hos det material som ska analy seras. Om det inte finns några rena separata fiberbeståndsdelar, som använts vid tillverkningen av det material som ska analyseras, ska man använda sig av de genomsnittsvärden för b 1 och b 2 som erhållits vid de provningar som utförts på sådana rena fibrer som liknar dem som finns i den blandning som ska undersökas. Om den normala förbehandlingen genomförs genom extraktion med petroleumeter och vatten kan man i all mänhet bortse från korrektionsfaktorn b 1 och b 2 utom i fråga om oblekt bomull, oblekt lin och oblekt hampa, där förlusten på grund av förbehandlingen är konventionellt fastslagen till 4 % och i fråga om polypropylen till 1 %. Vad beträffar andra fibrer har man konventionellt fastslagit att man kan bortse från förluster på grund av förbehandlingen vid beräkningen.

Bilaga 1

L 272/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

II. Metod för kvantitativ analys genom manuell separation II.1 TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är tillämplig på alla typer av textilfibrer förutsatt att de inte bildar en intim blandning och att det är möjligt att skilja dem åt för hand. II.2 PRINCIP Efter identifiering av komponenterna i textilvaran avlägsnas det fiberfrämmande materialet genom lämplig för behandling och sedan separeras fibrerna för hand, torkas och vägs varpå varje fibers andel i blandningen beräknas. II.3 UTRUSTNING II.3.1 Vägglas eller annan utrustning som ger motsvarande resultat. II.3.2 Exsickator med fuktindikerande blågel. II.3.3 Ventilerad ugn för torkning av provkroppar i 105 °C ± 3 °C. II.3.4 Analysvåg med en noggrannhet av 0,0002 g. II.3.5 Soxhlet extraktionsutrustning eller annan utrustning som ger motsvarande resultat. II.3.6 Nål. II.3.7 Torsionsprovare eller liknande utrustning. II.4 REAGENSER II.4.1 Petroleumeter, redestillerad, kokintervall 40 °C till 60 °C. II.4.2 Destillerat eller avjoniserat vatten. II.4.3 Aceton. II.4.4 Ortofosforsyra. II.4.5 Urea. II.4.6 Natriumbikarbonat. Samtliga reagenser ska vara kemiskt rena. II.5 KONDITIONERINGS- OCH PROVNINGSATMOSFÄR Se punkt I.4. II.6 ANALYSPROV Se punkt I.5. II.7 FÖRBEHANDLING AV ANALYSPROV Se punkt I.6. II.8 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT II.8.1 Analys av garn Ta ut ett provexemplar som väger minst 1 g från ett förbehandlat analysprov. Om garnet är mycket fint kan analysen göras på en längd som är minst 30 m lång oavsett massa. Klipp garnet i lagom stora bitar och skilj fibertyperna åt med en nål och om så krävs med en torsionsprovare. De fibertyper som erhålls på detta sätt placeras i förvägda vägglas och torkas vid 105 °C ± 3 °C tills man får en konstant massa enligt beskrivningen i I.7.1 och I.7.2. II.8.2 Analys av tyg Ta ut ett provexemplar som väger minst 1 g från ett förbehandlat analysprov. Inga stadkanter får ingå och kanterna ska vara noggrant putsade för att undvika fransning. Fibrerna ska löpa parallellt med väft- eller varp trådarna eller, i trikåväv, parallellt med längsgående eller tvärgående maskrader. Skilj de olika fibertyperna åt, samla ihop dem i förvägda vägglas och förfar i enlighet med II.8.1.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/29

II.9 BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Varje fiberkomponents massa uttrycks i procent av blandningens totala massa. Resultatet beräknas på ren torrvikt som justerats med hänsyn till a) godtagna toleranser och b) erforderliga korrektionsfaktorer för den massaförlust som uppstår under förbehandlingen. II.9.1 Beräkning av den procentuella andelen olöslig komponent på basis av ren torrvikt utan beaktande av förlust av fibermassa under förbehandlingen. P 100 m 1 100 1 % ¼ m 1 þ m 2 ¼ m 2 1 þ m 1 P 1 % är den procentuella andelen av den första rena, torra komponenten, m 1 är den första komponentens torrvikt, m 2 är den andra komponentens torrvikt. II.9.2 För beräkning av den procentuella andelen av varje komponent som justerats med hänsyn till godtagna toleranser och i tillämpliga fall korrektionsfaktorer för massaförlust under förbehandlingen, se I.8.2. III.1 METODERNAS PRECISION Precisionen som anges i de olika metoderna avser reproducerbarheten. Reproducerbarheten syftar på tillförlitligheten, dvs. den inbördes överensstämmelsen mellan experimentellt fram tagna värden, erhållna vid olika laboratorier eller vid olika tillfällen, vid användning av samma analysmetod på provexemplar från en identiskt överensstämmande blandning. Reproducerbarheten anges av konfidensintervallet för resultaten vid 95 % konfidensnivå. Förutsatt att metoden har tillämpats på en identiskt överensstämmande blandning, kommer skillnaden mellan två resultat i en serie analyser, gjorda vid olika laboratorier, därför att överskrida konfidensintervallet endast i 5 fall av 100. III.2 PROVNINGSRAPPORT III.2.1 Ange att analysen har utförts i enlighet med denna metod. III.2.2 Redovisa alla detaljer som rör en särskild förbehandling (se I.6). III.2.3 Redovisa de enskilda resultaten och det aritmetiska medelvärdet, samtliga med noggrannheten 0,1. IV. Specialmetoder

Sammanfattande tabell

Tillämpning Metod Reagens/Beskrivning Löslig komponent Olöslig komponent 1. Acetat Vissa andra fibrer Aceton 2. Vissa proteinfibrer Vissa andra fibrer Hypoklorit 3. Viskos, kupro eller vissa typer Vissa andra fibrer Myrsyra och zinkklorid av modal 4. Polyamid eller nylon Vissa andra fibrer Myrsyra, 80 % m/m 5. Acetat Vissa andra fibrer Bensylalkohol 6. Triacetat eller polylaktid Vissa andra fibrer Diklormetan 7. Vissa cellulosafibrer Vissa andra fibrer Svavelsyra, 75 % m/m 8. Akrylfibrer, vissa modakrylfibrer Vissa andra fibrer Dimetylformamid eller vissa klorfibrer 9. Vissa klorfibrer Vissa andra fibrer Koldisulfid/aceton, 55,5/44,5 % v/v 10. Acetat Vissa andra fibrer Isättika

Bilaga 1

L 272/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Tillämpning Metod Reagens/Beskrivning Löslig komponent Olöslig komponent 11. Silke Vissa andra fibrer Svavelsyra, 75 % m/m 12. Jute Vissa djurfibrer Kväveinne-hållsmetoden 13. Polypropylen Vissa andra fibrer Xylen 14. Vissa andra fibrer Klorfibrer (homopolymerer av Koncentrerad svavelsyra vinylklorid), elastolefin eller melamin 15. Klorfibrer, vissa modakrylfibrer, Vissa andra fibrer Cyklohexanon vissa elastanfibrer, acetatfibrer, triacetatfibrer 16. Melamin Bomull eller aramid Het myrsyra, 90 % m/m

METOD nr 1

ACETAT OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Acetonmetoden) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. acetat (19) med 2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), lin (7), äkta hampa (8), jute (9), manillahampa (10), alfa (11), kokos (12), ginst (13), rami (14), sisal (15), kupro (21), modal (22), protein (23), viskos (25), akryl (26), polyamid eller nylon (30), polyester (35), elastomultiester (45), elastolefin (46) och melamin (47). Metoden får under inga förhållanden användas för acetatfibrer som har avacetylerats på ytan. 2. PRINCIP Acetatfibrerna löses ut med aceton från en känd torrvikt av blandningen. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen acetat erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml 3.2 Reagens Aceton 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml aceton per gram provexemplar till provexemplaret i Erlenmeyerkolven. Kolven ska ha en minsta kapacitet på 200 ml. Skaka kolven och låt den stå 30 minuter i rumstemperatur. Rör om då och då. Häll därefter vätskan genom den vägda filterdegeln. Upprepa behandlingen ytterligare två gånger (totalt tre gånger) men nu endast under 15 minuter, så att den totala behandlingstiden med aceton blir en timme. Häll över återstoden i filterdegeln. Skölj ur återstoden i filterdegeln med aceton och avvattna genom avsugning. Fyll filterdegeln med aceton och låt den avvattnas under självtryck. Avvattna slutligen genom avsugning, torka, låt degeln svalna och väg den med innehåll.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/31

5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för melamin, där d är 1,01.

6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå.

METOD nr 2

VISSA PROTEINFIBRER OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av hypoklorit) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av

1. vissa proteinfibrer: ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), protein (23) med

2. bomull (5), kupro (21), modal (22), viskos (25), akryl (26), klorfibrer (27), polyamid eller nylon (30), polyester (35), polypropylen (37), elastan (43), glasfiber (44), elastomultiester (45), elastolefin (46) och melamin (47). Om olika proteinfibrer förekommer ger metoden den totala mängden men inte de enskilda kvantiteterna.

2. PRINCIP Proteinfibrerna i en känd torrvikt av blandningen löses ut med en hypokloritlösning. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen torr proteinfiber erhålls som mellanskillnad.

För beredning av hypokloritlösningen kan antingen litiumhypoklorit eller natriumhypoklorit användas. Litiumhypoklorit rekommenderas när endast ett mindre antal analyser ska utföras eller för analyser som utförs med ganska långa intervaller. Anledningen till detta är att den procentuella andelen hypoklorit i litiumhypoklorit i fast form – till skillnad mot natriumhypoklorit – är praktiskt taget konstant. Om den procentuella andelen hypoklorit är känd behöver hypoklorithalten inte kontrolleras jodometriskt för varje analys, eftersom en konstant vägd del av litiumhypoklorit kan utnyttjas.

3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 250 ml. b) Termostatreglerad behållare, inställbar till 20 ± 2 °C.

3.2 Reagenser a) Hypokloritreagens i) Litiumhypokloritlösning Denna består av en nytillredd lösning som innehåller 35 ± 2 g/l aktivt klor (ca 1 M) till vilken tillsätts 5 ± 0,5 g/l i förväg upplöst natriumhydroxid. Upplös 100 g litiumhypoklorit som innehåller 35 % aktivt klor (eller 115 g som innehåller 30 % aktivt klor) i ca 700 ml destillerat vatten, tillsätt 5 g natriumhydroxid upplöst i ca 200 ml destillerat vatten och fyll på till 1 liter med destillerat vatten. Den nytillredda lösningen behöver inte kontrolleras jodometriskt.

ii) Natriumhypokloritlösning Denna består av en nytillredd lösning som innehåller 35 ± 2 g/l aktivt klor (ca 1 M) till vilken tillsätts 5 ± 0,5 g/l i förväg upplöst natriumhydroxid.

Kontrollera lösningens innehåll av aktivt klor jodometriskt före varje analys. b) Ättiksyra, utspädd lösning. 5 ml isättika späds med vatten till 1 liter.

Bilaga 1

L 272/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Blanda ca 1 g av provexemplaret med ca 100 ml hypokloritlösning (litium- eller natriumhypoklorit) i 250 ml-kolven och skaka kraftigt så att provexemplaret blöts ordentligt. Håll sedan flaskan varm vid en temperatur av 20 °C i en termostatreglerad behållare i 40 minuter och skaka kraftigt hela tiden eller åtminstone med jämna mellanrum. Eftersom utlösningen av ull försiggår exotermiskt måste re aktionsvärmen med denna metod fördelas och avlägsnas. Annars kan betydande fel uppstå på grund av den begynnande utlösningen av de olösliga fibrerna. Filtrera innehållet i kolven 40 minuter genom en vägd filterdegel och för över allt återstående fibermaterial till filterdegeln genom att skölja kolven med en liten mängd hypokloritreagens. Avvattna degeln genom avsugning och skölj återstoden med i tur och ordning vatten, utspädd ättiksyra och till sist vatten. Avvattna genom avsugning efter varje sköljning. Låt varje sköljvätska självrinna innan avsugning sker. Avvattna slutligen genom avsugning, torka, låt degeln svalna och väg den med innehåll. 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för bomull, viskos, modal och melamin där d är 1,01 och för oblekt bomull där d är 1,03. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 3

VISKOS, KUPRO ELLER VISSA TYPER AV MODAL OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av myrsyra och zinkklorid) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. viskos (25) eller kupro (21), inklusive vissa typer av modalfiber (22), med 2. bomull (5), elastolefin (46) och melamin (47). Om modal ingår ska en förberedande provning göras för att kontrollera om detta fiberslag löses av reagensen. Metoden är inte tillämplig på blandningar där bomullen har utsatts för omfattande kemisk nedbrytning, inte heller då komponenten av viskos eller kupro bara delvis upplöses på grund av förekomst av vissa färgämnen eller appreturer som inte helt kan avlägsnas. 2. PRINCIP Viskos-, kupro- eller modalfibrerna ska lösas ut från en känd torrvikt av blandningen med en reagens sammansatt av myrsyra och zinkklorid. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess korrigerade vikt anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen viskos, kupro eller modal erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolvar med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. b) Utrustning för att hålla kolvarna vid en temperatur av 40 °C ± 2 °C. 3.2 Reagenser a) Lösning innehållande 20 g smält vattenfri zinkklorid och 68 g vattenfri myrsyra som späds med vatten tills massan blir 100 g (dvs. 20 viktdelar smält vattenfri zinkklorid till 80 viktdelar 85 % m/m myrsyra).

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/33

Anmärkning: I detta sammanhang hänvisas till punkt I.3.2.2, som föreskriver att samtliga reagenser ska vara kemiskt rena. Dessutom är det av största vikt att endast använda smält vattenfri zinkklorid.

b) Ammoniakhydroxidlösning: Späd 20 ml koncentrerad ammoniak (relativ densitet vid 20 °C: 0,880) med vatten till 1 liter. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Placera provexemplaret omedelbart i kolven som förvärmts till 40 °C. Tillsätt 100 ml myrsyra/zinkkloridreagens, som förvärmts till 40 °C, per gram provmaterial. Sätt i proppen och skaka kolven kraftigt. Håll kolven med innehåll vid konstant 40 °C i två och en halv timme och skaka kolven en gång i timmen.

Filtrera innehållet i kolven genom den vägda filterdegeln. För att allt fibermaterial ska överföras till filterdegeln sköljs kolven ur med reagenslösningen. Skölj med ytterligare 20 ml reagenslösning som förvärmts till 40 °C. Skölj återstoden i degeln grundligt med 40-gradigt vatten. Skölj det återstående fibermaterialet med ca 100 ml kall ammoniaklösning (punkt 3.2 b) och se till att fibermaterialet är fullständigt nedsänkt i lösningen i 10 minuter ( 1 ). Skölj därefter grundligt med kallt vatten.

Låt varje sköljvätska självrinna innan avsugning sker. Avvattna slutligen den återstående vätskan genom avsugning, torka, låt degeln svalna och väg den med innehåll.

5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,02 för bomull, 1,01 för melamin och 1,00 för elastolefin.

6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 2 vid 95 % konfidensnivå.

METOD nr 4

POLYAMID ELLER NYLON OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av 80 % myrsyra) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av

1. polyamid eller nylon (30) med

2. ull (1), djurhår (2 och 3), bomull (5), kupro (21), modal (22), viskos (25), akryl (26), klorfiber (27), polyester (35), polypropylen (37), glasfiber (44), elastomultiester (45), elastolefin (46) och melamin (47). Som nämnts ovan är metoden också tillämplig på blandningar med ull, men om ullinnehållet överstiger 25 % ska metod nr 2 användas (utlösning av ull i en alkalisk natrium- eller litiumhypokloritlösning).

2. PRINCIP Polyamid- eller nylonfibern löses ut med myrsyra från en känd torrvikt av blandningen. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen polyamid eller nylon erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) ( 1 ) För att säkerställa att det återstående fibermaterialet är fullständigt nedsänkt i ammoniaklösningen i 10 minuter kan t.ex. filterdegeln förses med en kran med hjälp av vilken tillförseln av ammoniaklösning kan regleras.

Bilaga 1

L 272/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

3.1 Utrustning Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. 3.2 Reagenser a) Myrsyra (80 % m/m, relativ densitet vid 20 °C: 1,186). Späd 880 ml 90 % m/m myrsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,204) med vatten till 1 liter. Alternativt kan 780 ml 98–100 % myrsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,220) med vatten till 1 liter. Lösningens koncentration är inte kritisk inom intervallet 77–83 % m/m myrsyra. b) Ammoniak, utspädd lösning: Späd 80 ml koncentrerad ammoniak (relativ densitet vid 20 °C: 0,880) med vatten till 1 liter. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml myrsyra per gram provmaterial till provexemplaret i kolven som ska ha en minsta kapacitet på 200 ml. Sätt i proppen, skaka kolven så att allt provmaterial blir genomblött. Låt kolven stå 15 minuter i rumstemperatur. Skaka då och då. Filtrera innehållet i kolven genom den vägda filterdegeln. För att allt fibermaterial ska överföras till filterdegeln sköljs kolven ur med lite myrsyra. Avvattna genom avsugning och skölj återstoden med i tur och ordning myrsyra, hett vatten, utspädd ammoniak och slutligen kallt vatten. Avvattna filterdegeln genom avsugning efter varje sköljning. Låt varje sköljvätska självrinna innan avsugning sker. Avvattna slutligen genom avsugning, torka, låt degeln svalna och väg den med innehåll. 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för melamin, där d är 1,01. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 5

ACETAT OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av bensylalkohol) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. acetat (19) med 2. triacetat (24), elastolefin (46) och melamin (47). 2. PRINCIP Acetatfibrerna löses ut från en känd torrvikt av blandningen med bensylalkohol vid 52 °C ± 2 °C. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen acetat erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. b) Mekanisk skakapparat. c) Termostat eller annan utrustning lämplig för att hålla kolven vid en temperatur av 52 °C ± 2 °C. 3.2 Reagenser a) Bensylalkohol. b) Etanol.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/35

4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml bensylalkohol per gram provmaterial till provexemplaret i kolven. Sätt i proppen och sätt fast kolven i skakapparaten så att den sänks ner i vattenbadet, som ska hålla 52 °C ± 2 °C. Skaka flaskan i 20 minuter vid denna temperatur. (I stället för att använda en mekanisk skakmaskin kan man skaka kolven kraftigt manuellt.) Häll vätskan genom den vägda filterdegeln. Tillsätt ytterligare en dos bensylalkohol till kolven och skaka som förut vid 52 °C ± 2 °C i 20 minuter. Häll vätskan genom filterdegeln och upprepa hela proceduren en tredje gång. För slutligen över vätskan och fibermaterialet till filterdegeln. För att allt fibermaterial ska överföras till filterdegeln sköljs kolven med en extra omgång bensylalkohol vid 52 °C ± 2 °C. Avvattna filterdegeln grundligt. För över fibermaterialet till en kolv och skölj med etanol och skaka manuellt. Häll innehållet genom filterdegeln. Upprepa denna sköljning två eller tre gånger. Överför sedan fibermaterialet till filterdegeln och avvattna grundligt. Torka, låt degeln svalna och väg den med innehåll. 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för melamin, där d är 1,01. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 6

TRIACETAT ELLER POLYLAKTID OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av diklormetan) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. triacetat (24) eller polylaktid (34) med 2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), kupro (21), modal (22), viskos (25), akryl (26), polyamid eller nylon (30), polyester (35), glasfiber (44), elastomultiester (45) elastolefin (46) och melamin (47). Anmärkning: Triacetatfibrer som delvis hydrolyserats genom efterbehandling kan inte utlösas helt i reagensen. I dessa fall är metoden inte tillämplig. 2. PRINCIP Triacetatfibrerna eller polylaktidfibrerna löses ut från en känd torrvikt av blandningen med diklormetan. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen triacetat eller polylaktid erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. 3.2 Reagens Diklormetan. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt:

Bilaga 1

L 272/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Tillsätt 100 ml diklormetan per gram provexemplar till provexemplaret i kolven, som har en kapacitet på 200 ml. Sätt i proppen och skaka kolven så att provexemplaret blir genomblött. Låt kolven stå i 30 minuter i rums temperatur och skaka kolven var tionde minut. Häll vätskan genom den vägda filterdegeln. Tillsätt 60 ml diklor metan till fibermaterialet i kolven, skaka manuellt och filtrera över innehållet i kolven genom filterdegeln. För att allt fibermaterial ska kunna överföras till filterdegeln sköljs kolven med ytterligare diklormetan. Avvattna degeln genom avsugning för att avlägsna överflödig vätska. Fyll åter filterdegeln med diklormetan och låt självrinna. Avvattna slutligen genom avsugning. Behandla sedan återstoden med kokande vatten för att avlägsna allt lösningsmedel. Avvattna genom avsugning, torka, låt degeln svalna och väg den med innehåll. 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för polyester, elastomultiester, elastolefin och melamin, där d är 1,01. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 7

VISSA CELLULOSAFIBRER OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av 75 % m/m svavelsyra) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. bomull (5), lin (7), äkta hampa (8), rami (14), kupro (21), modal (22), viskos (25) med 2. polyester (35), elastomultiester (45) och elastolefin (46). 2. PRINCIP Cellulosafibrerna löses ut från en känd torrvikt av blandningen med 75 % m/m svavelsyra. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen cellulosafiber erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 500 ml. b) Termostat eller annan utrustning för att hålla kolven vid en temperatur av 50 °C ± 5 °C. 3.2 Reagenser a) Svavelsyra, 75 % ± 2 % m/m Tillsätt försiktigt under kylning 700 ml svavelsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,84) till 350 ml destillerat vatten. När lösningen svalnat till rumstemperatur späds den med vatten till 1 liter. b) Ammoniak, utspädd lösning. Späd 80 ml ammoniak (relativ densitet vid 20 °C: 0,880) med vatten till 1 liter. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 200 ml 75 % svavelsyra per gram provmaterial till provexemplaret i kolven, som ska ha en minsta kapacitet på 500 ml. Sätt i glasproppen och skaka kolven försiktigt så att provmaterialet blir genomblött.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/37

Låt kolven stå en timme i 50 °C ± 5 °C och skaka den regelbundet ungefär var tionde minut. Filtrera återstoden genom den vägda filterdegeln med hjälp av avsugning. För att allt fibermaterial ska kunna överföras till filterdegeln sköljs kolven ur med 75 % svavelsyra. Avvattna filtret genom avsugning och skölj återstoden en gång genom att fylla filterdegeln med en ny portion svavelsyra. Låt självrinna innan avsugning sker. Skölj återstoden med i tur och ordning flera omgångar kallt vatten, två gånger utspädd ammoniak och sedan grundligt med kallt vatten. Avvattna genom avsugning efter varje omgång. Låt varje sköljvätska självrinna innan avsugning sker. Avvattna slutligen den återstående vätskan genom avsugning. Torka, låt degeln svalna och väg den med innehåll. 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 8

AKRYLFIBRER, VISSA MODAKRYLFIBRER ELLER VISSA KLORFIBRER OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av dimetylformamid) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. akrylfibrer (26), vissa modakrylfibrer (29) eller vissa klorfibrer (27) ( 1 )

med 2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), kupro (21), modal (22), viskos (25), polyamid eller nylon (30), polyester (35), elastomultiester (45), elastolefin (46) och melamin (47). Metoden är tillämplig även på akrylfibrer och vissa modakrylfibrer som färgats med metallkomplexfärgämnen, men inte på de fibrer som färgats med färgämnen som kräver efterbetning med kromsalter. 2. PRINCIP Akryl-, modakryl- eller klorfibrerna löses ut från en känd torrvikt av blandningen med dimetylformamid som värmts upp till kokpunkten i vattenbad. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen torr akryl, modakryl eller klorfiber erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. b) Vattenbad vid kokpunkten. 3.2 Reagens Dimetylformamid (kokintervall 153 °C ± 1 °C) som inte innehåller mer än 0,1 % vatten. Denna reagens är giftig och bör hanteras i dragskåp. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 80 ml dimetylformamid per gram provmaterial, som förvärmts i kokande vattenbad, till provexemplaret i kolven, som ska ha en minsta kapacitet på 200 ml. Sätt i proppen, skaka kolven så att provmaterialet blir genom blött och värm i kokande vattenbad 1 timme. Skaka försiktigt för hand fem gånger under behandlingstiden. ( 1 ) Möjligheten att lösa ut sådana modakryl- eller klorfibrer i reagensen ska kontrolleras innan analysen påbörjas.

Bilaga 1

L 272/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Häll av vätskan genom den vägda filterdegeln, men låt fibermaterialet vara kvar i kolven. Tillsätt ytterligare 60 ml dimetylformamid till kolven och värm kolven ytterligare 30 minuter med försiktig skakning för hand två gånger under behandlingstiden. Filtrera över innehållet genom den tidigare använda filterdegeln genom avsugning. För över allt återstående fibermaterial till filterdegeln genom att skölja bägaren med dimetylformamid. Avvattna degeln genom avsugning. Skölj återstoden med ca 1 liter varmt vatten (70–80 °C) och fyll degeln varje gång. Efter varje tillsats av vatten gör man en snabb avsugning men inte förrän vattnet självrunnit. Om sköljvätskan rinner genom degeln för långsamt kan den avsugas något. Avvattna slutligen filterdegeln, låt den svalna och väg den med innehåll. 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för ull, bomull, kupro, modal, polyester, elastomultiester och melamin, för vilka värdet för d är 1,01. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 9

VISSA KLORFIBRER OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metoder med användande av 55,5/44,5 % v/v blandning av koldisulfid och aceton) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. vissa klorfibrer (27), dvs. vissa polyvinylkloridfibrer, vare sig de är efterklorerade eller inte ( 1 ) med 2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), kupro (21), modal (22), viskos (25), akryl (26), polyamid eller nylon (30), polyester (35), glasfiber (44), elastomultiester (45) och melamin (47). Om innehållet av ull eller silke i blandningen överstiger 25 % ska metod nr 2 användas. Om innehållet av polyamid eller nylon i blandningen överstiger 25 % ska metod nr 4 användas. 2. PRINCIP Klorfibrerna löses ut från en känd torrvikt av blandningen med en azeotropisk blandning av koldisulfid och aceton. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen polyvinylkloridfibrer erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. b) Mekanisk skakapparat. 3.2 Reagenser a) Azeotropisk blandning av koldisulfid och aceton (55,5 volymprocent koldisulfid och 44,5 volymprocent aceton). Denna reagens är giftig och bör hanteras i dragskåp. b) Etanol (92 volymprocent) eller metanol. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml av den azeotropiska blandningen per gram provmaterial till provexemplaret i kolven, som ska ha en minsta kapacitet på 200 ml. Tillslut kolven noggrant och låt den skaka i skakapparaten eller skaka den kraftigt manuellt 20 minuter i rumstemperatur. ( 1 ) Möjligheten att lösa ut polyvinylkloridfibrerna i reagensen ska kontrolleras innan analysen påbörjas.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/39

Häll av det översta klara vätskeskiktet genom den vägda filterdegeln. Upprepa proceduren med ytterligare 100 ml reagens. Fortsätt denna behandling till dess att en droppe av extrak tionsvätskan vid avdunstning på urglaset inte lämnar någon avlagring. För över återstoden från kolven till filterdegeln med hjälp av mer reagens, avvattna genom avsugning och skölj degeln och återstoden med 20 ml alkohol och sedan tre gånger med vatten. Låt varje sköljning självrinna innan avsugning sker. Torka degeln med innehåll, låt den svalna och väg den. Anmärkning: Hos vissa blandningar som har en stor andel klorfibrer kan provexemplaret krympa kraftigt under torkbehandlingen och som en följd av detta hämma upplösandet av klorfibern. Detta påverkar emellertid inte lösningsmedlets förmåga att slutligen upplösa klorfibrerna. 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för melamin, där d är 1,01. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 10

ACETAT OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av isättika) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. acetat (19) med 2. vissa klorfibrer (27), dvs. polyvinylkloridfibrer (vare sig de efterklorerats eller inte), elastolefin (46) och melamin (47). 2. PRINCIP Acetatfibrerna löses ut från en känd torrvikt av blandningen med isättika. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen acetat erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. b) Mekanisk skakapparat. 3.2 Reagens Isättika (över 99 %). Denna reagens ska hanteras varsamt eftersom den är mycket frätande. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml isättika per gram provmaterial till provexemplaret i kolven, som ska ha en minsta kapacitet på 200 ml. Tillslut kolven noggrant och skaka den i den mekaniska skakapparaten eller skaka den kraftigt manuellt 20 minuter i rumstemperatur. Häll av det översta klara vätskeskiktet genom den vägda filterdegeln. Upprepa behand lingen två gånger med 100 ml ny reagens varje gång till totalt tre gånger. Överför återstoden till filterdegeln, avvattna genom avsugning, skölj med 50 ml isättika och sedan tre gånger med vatten. Låt vätskan självrinna efter varje sköljning innan avsugning sker. Torka degeln, låt den svalna och väg den med innehåll.

Bilaga 1

L 272/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 11

SILKE OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av 75 % m/m svavelsyra) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. silke (4) med 2. ull (1), djurhår (2 och 3), elastolefin (46) och melamin (47). 2. PRINCIP Silket löses ut från en känd torrvikt av blandningen med 75 % m/m svavelsyra ( 1 ). Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen torrt silke erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. 3.2 Reagenser a) Svavelsyra (75 % ± 2 % m/m): Bered denna reagens genom att försiktigt under kylning tillsätta 700 ml svavelsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,84) till 350 ml destillerat vatten. Efter kylning till rumstemperatur späds lösningen med vatten till 1 liter. b) Svavelsyra, utspädd lösning: Tillsätt långsamt 100 ml svavelsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,84) till 1 900 ml destillerat vatten. c) Ammoniak, utspädd lösning: Späd 200 ml koncentrerad ammoniak (relativ densitet vid 20 °C: 0,880) till 1 liter med vatten. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml 75 % m/m svavelsyra per gram provmaterial till provexemplaret i kolven, som ska ha en minsta kapacitet på 200 ml. Sätt i proppen, skaka kraftigt och låt stå 30 minuter i rumstemperatur. Skaka igen och låt stå 30 minuter. Skaka en sista gång och filtrera innehållet genom den vägda filterdegeln. För att allt fibermaterial ska kunna överföras till filterdegeln sköljs kolven med 75 % svavelsyra. Skölj återstoden med i tur och ordning 50 ml utspädd svavelsyra, 50 ml vatten och 50 ml utspädd ammoniak. Låt fibermaterialet varje gång vara i kontakt med sköljvätskan ca 10 minuter innan avsugning sker. Skölj slutligen med vatten och låt fibermaterialet vara i kontakt med vattnet ca 30 minuter. Avvattna genom avsugning, torka degeln, låt den svalna och väg den med innehåll. 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 0,985 för ull, 1,00 för elastolefin och 1,01 för melamin. ( 1 ) Vildsilke, t.ex. tussah, löses inte fullständigt i 75 % m/m svavelsyra.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/41

6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 12

JUTE OCH VISSA ANIMALISKA FIBERSLAG

(Metod varigenom kväveinnehållet bestäms) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. jute (9) med 2. vissa animaliska fiberslag. Den animaliska komponenten kan bestå enbart av hår (2 och 3) eller ull (1) eller en blandning av dessa två. Metoden är inte tillämplig på textilblandningar som innehåller fiberfrämmande material (färgämnen, appreturer m.m.) som innehåller kväve. 2. PRINCIP Blandningens kväveinnehåll bestäms och från detta och de två komponenternas kända eller antagna kväveinnehåll beräknas andelen av varje komponent. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Kjeldahlkolv, kapacitet 200–300 ml. b) Kjeldahl-destilleringsapparat med ångtillförsel. c) Titreringsapparat som medger noggrannheten 0,05 ml. 3.2 Reagenser a) Toluen. b) Metanol. c) Svavelsyra, relativ densitet vid 20 °C: 1,84 ( 1 ). d) Kaliumsulfat ( 1 ). e) Selendioxid ( 1 ). f) Natriumhydroxidlösning (400 g/l). Lös 400 g natriumhydroxid i 400–500 ml vatten och späd med vatten till 1 liter. g) Blandad indikator. Lös 0,1 g metylrött i 95 ml etanol och 5 ml vatten. Blanda sedan denna lösning med 0,5 g bromkresolgrönt löst i 475 ml etanol och 25 ml vatten. h) Borsyrelösning. Lös 20 g borsyra i 1 liter vatten. i) Svavelsyra, 0,02 N (standardlösning). 4. FÖRBEHANDLING AV PROVET Följande förbehandling ersätter den förbehandling som beskrivs i de allmänna anvisningarna: Extrahera det lufttorra analysprovet i Soxhletapparat med en blandning av 1 del toluen och 3 delar metanol i 4 timmar med en minsta hastighet av 5 cykler per timme. Låt lösningsmedlet avdunsta från provmaterialet i luft och avlägsna de sista resterna i ugn vid 105 °C ± 3 °C. Extrahera därefter provmaterialet i vatten (50 ml per gram provmaterial) genom kokning med återloppskylare i 30 minuter. Filtrera och för över provet till kolven och upprepa extraktionen med samma volym vatten. Filtrera och avvattna provmaterialet genom urkramning, avsugning eller centrifugering och låt det lufttorka. Anmärkning: Toluen och metanol är giftiga och ska användas med försiktighet. ( 1 ) Dessa reagenser bör vara kvävefria.

Bilaga 1

L 272/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

5. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 5.1 Allmänna anvisningar Följ de allmänna anvisningarna vad gäller provuttag samt torkning och vägning av provexemplaret.

5.2 Detaljerat förfarande Överför provexemplaret till en Kjeldahlkolv. Till provexemplaret, som ska väga minst 1 g, i kolven tillsätts i följande ordning 2,5 g kaliumsulfat, 0,1–0,2 g selendioxid och 10 ml svavelsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,84). Värm kolven, först försiktigt tills fibermaterialet är sönderdelat, därefter kraftigare tills lösningen blir klar och nästan färglös. Värm ytterligare 15 minuter. Låt kolven svalna, späd innehållet försiktigt med 10–20 ml vatten och låt det svalna. Överför innehållet till en graderad 200 ml kolv och späd med vatten till 200 ml för att erhålla uppslut ningslösningen. Häll ca 20 ml borsyrelösning i en 100 ml Erlenmeyerkolv (mottagarkärl) och placera kolven under destillationsapparatens kylare så att avrinningsröret sänks ner strax under ytan i borsyrelösningen. Överför exakt 10 ml av uppslutningslösningen till destillationskolven, tillsätt minst 5 ml natriumhydroxidlösning till tratten, lyft proppen något så att natriumhydroxidlösningen långsamt rinner ner i kolven. Om uppslutningslösningen och natriumhydroxidlösningen förblir två separata fraktioner, blanda dem genom försiktig skakning. Värm destillations kolven försiktigt och för in ånga från generatorn. Samla ca 20 ml destillat, sänk mottagarkärlet (E-kolven), så att spetsen på avrinningsröret är ca 20 mm ovanför vätskans yta. Destillera ytterligare i 1 minut. Skölj spetsen på avrinningsröret med vatten så att sköljvattnet samlas i mottagarkärlet. Avlägsna mottagarkärlet och ersätt det med ett annat innehållande ca 10 ml borsyrelösning och samla ca 10 ml destillat.

Titrera de båda destillaten separat med 0,02 N svavelsyra med hjälp av den blandade indikatorn. Notera den totala titern för de två destillaten. Om titern för det andra destillatet är mer än 0,2 ml upprepas provningen och des tillationen påbörjas igen med en ny omgång av uppslutningslösningen.

Gör ett nollprov, dvs. uppslutning och destillering med enbart reagenserna.

6. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT 6.1 Beräkna det procentuella kväveinnehållet på det torra provexemplaret enligt följande:

A 28 ð V – b Þ N % ¼ W

där

A % = det procentuella kväveinnehållet hos det rena, torra provexemplaret,

V = den totala volymen i ml svavelsyra (standardlösning) som gått åt vid nollprovbestämningen,

b = den totala volymen i ml svavelsyra (standardlösning) som gått åt vid blindprovet,

N = svavelsyrans (standardlösning) koncentration uttryckt som normalitet,

W = provexemplarets torrvikt i g.

6.2 Beräkna blandningens sammansättning med hjälp av följande värden på kväveinnehåll: jute 0,22 % och animalisk fiber 16,2 %, båda beräknade på torrvikt.

A – 0 ; 22 PA % ¼ Ü 100 16 ; 2 – 0 ; 22

där

PA % = den procentuella andelen animalisk fiber hos det rena, torra provexemplaret.

7. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/43

METOD nr 13

POLYPROPYLENFIBRER OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Xylenmetoden) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. polypropylenfibrer (37) med 2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), acetat (19), kupro (21), modal (22), triacetat (24), viskos (25), akrylfiber (26), polyamid eller nylon (30), polyester (35), glasfiber (44), elastomultiester (45) och melamin (47). 2. PRINCIP Polypropylenfibrerna löses ut från en känd torrvikt av blandningen med kokande xylen. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen polypropylen erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. b) Återloppskylare (lämplig för vätskor med hög kokpunkt) som passar till kolven a. c) Värmemantel vid kokpunkten för xylen. 3.2 Reagens Xylen, kokintervall 137–142 °C. Anmärkning: Xylen är mycket lättantändligt och avger giftiga ångor. Ska användas med försiktighet. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ förfarandet i de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml xylen (3.2) per gram provmaterial till provexemplaret i kolven (3.1 a). Sätt på kylaren (3.1 b) och låt innehållet koka 3 minuter. Häll omedelbart av den varma vätskan genom den vägda filterdegeln (se anm. 1). Upprepa behandlingen ytterligare två gånger, varje gång med 50 ml nytt lösningsmedel. Skölj återstoden, fortfarande i kolven, två gånger med 30 ml kokande xylen och därefter två gånger med 75 ml petroleumeter (I.3.2.1 i de allmänna anvisningarna). Efter den andra sköljningen med petroleumeter filtreras inne hållet genom filterdegeln. Sedan överförs återstående fibrer till degeln med hjälp av en liten mängd petroleumeter varpå lösningsmedlet får avdunsta. Torka degeln, låt den svalna och väg den med innehåll. Anmärkningar: 1. Förvärm degeln genom vilken xylenet ska filtreras. 2. Efter behandlingen med kokande xylen är det viktigt att kolven avkyls ordentligt innan petroleumetern tillsätts. 3. För att begränsa den brand- och giftfara som operatören utsätts för kan man använda en extraheringsapparat, som vid lämplig användning ger identiskt resultat ( 1 ). 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för melamin, där d är 1,01. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. ( 1 ) Se t.ex. den apparat som beskrivs i Melliand Textilberichte 56 (1975), s. 643–645.

Bilaga 1

L 272/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

METOD nr 14

VISSA FIBERSLAG OCH KLORFIBRER (HOMOPOLYMERER AV VINYLKLORID), ELASTOLEFIN ELLER MELAMIN

(Metod med användande av koncentrerad svavelsyra) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. bomull (5), acetat (19), kupro (21), modal (22), triacetat (24), viskos (25), vissa akrylhartser (26), vissa modakryl typer (29), polyamid eller nylon (30), polyester (35) och elastomultiester (45) med 2. klorfibrer (27) baserade på homopolymerer av vinylklorid, vare sig de är efterklorerade eller inte, elastolefin (46) och melamin (47). De modakryltyper som avses är de som ger en klar lösning när de doppas i koncentrerad svavelsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,84). Denna metod kan användas i stället för metod nr 8 och nr 9. 2. PRINCIP Ingående komponent, annan än klorfiber, elastolefin eller melamin (dvs. de fibrer som omnämns i punkt 1.1), löses ut från en känd torrvikt av blandningen med koncentrerad svavelsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,84). Återstoden, som består av klorfiber, elastolefin eller melamin, samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen annat fiberslag erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml. b) Glasstav med tillplattad ände. 3.2 Reagenser a) Svavelsyra, koncentrerad (relativ densitet vid 20 °C: 1,84). b) Svavelsyra, ca 50 % (m/m) vattenhaltig lösning. Tillsätt försiktigt under kylning 400 ml svavelsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,84) till 500 ml destillerat eller avjoniserat vatten. Efter nedkylning till rumstemperatur späds lösningen med vatten till 1 liter. c) Ammoniak, utspädd lösning. Späd 60 ml koncentrerad ammoniak (relativ densitet vid 20 °C: 0,880) med destillerat vatten till 1 liter. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml svavelsyra (3.2 a) per gram provmaterial till provexemplaret i kolven (3.1 a). Låt kolven stå i rumstemperatur i 10 minuter. Rör under tiden om då och då med glasstaven. Om ett vävt eller stickat tyg behandlas, tryck det mot kolvväggen med glasstaven så att det material som lösts upp av svavelsyran avskiljs. Häll vätskan genom den vägda filterdegeln. Tillsätt 100 ml ny svavelsyra (3.2 a) till kolven och upprepa behand lingen. Överför innehållet i kolven till filterdegeln med hjälp av glasstaven. Om nödvändigt, tillsätt litet koncentrerad svavelsyra (3.2 a) till kolven så att fibrer som klibbar fast vid kolvväggen ska kunna överföras till filterdegeln. Töm filterdegeln genom avsugning och ta bort filtratet genom att tömma eller byta ut filterkolven. Skölj med, i tur och ordning, 50 % svavelsyrelösning (3.2 b), destillerat eller avjoniserat vatten (I.3.2.3 i de allmänna anvisningarna) och ammoniaklösning (3.2 c), och skölj slutligen noggrant med destillerat eller avjoniserat vatten och avvattna degeln genom avsugning efter varje påfyllning. (Avsug inte under sköljningen, utan låt sköljvätskan självrinna före avsug ningen.) Torka degeln, låt den svalna och väg den med innehåll.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/45

5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för melamin, där d är 1,01. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. METOD nr 15

KLORFIBRER, VISSA MODAKRYLFIBRER, VISSA ELASTANFIBRER, ACETATFIBRER, TRIACETATFIBRER OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av cyklohexanon) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. acetat (19), triacetat (24), klorfibrer (27), vissa modakrylfibrer (29), vissa elastanfibrer (43) med 2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), kupro (21), modal (22), viskos (25), polyamid eller nylon (30), akryl (26), glasfiber (44) och melamin (47). Vid förekomst av modakryl- eller elastanfibrer måste ett prov först utföras för att utröna om fibern kan utlösas helt i reagensen. Det är också möjligt att analysera blandningar som innehåller klorfibrer genom använda metod nr 9 eller metod nr 14. 2. PRINCIP Acetat- och triacetatfibrerna, klorfibrerna, vissa modakryltyper och elastantyper löses ut från en känd torrvikt med cyklohexanon vid en temperatur nära kokpunkten. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen klorfibrer, modakryl, elastan, acetat och triacetat erhålls som mellanskillnad. 3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Utrustning för extrahering under värme som lämpar sig för användning vid provningsförfarandet enligt punkt 4 (se illustration: detta är en variant av den apparat som beskrivs i Melliand Textilberichte 56 (1975), s. 643–645). b) Filterdegel för provexemplaret. c) Poröst mellanlägg (porositetsgrad 1). d) Återloppskylare som kan anpassas till destillationskolven. e) Uppvärmningsanordning. 3.2 Reagenser a) Cyklohexanon, kokpunkt 156 °C. b) Etylalkohol, 50 volymprocent. Anmärkning: Cyklohexanon är brandfarligt och giftigt. Ska användas med försiktighet. 4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml cyklohexanon per gram fibermaterial till provexemplaret i destillationskolven. Sätt in extraherings behållaren där filterdegeln med provexemplaret och det porösa mellanlägget, i något lutande ställning, har placerats. Sätt in återloppskylaren. Värm upp till kokpunkten och fortsätt extraheringen i 60 minuter med en omloppshas tighet om minst 12 cykler i timmen. Avlägsna extraheringsbehållaren efter extrahering och avkylning, ta ut filterdegeln och avlägsna det porösa mellan lägget. Skölj innehållet i filterdegeln tre eller fyra gånger med 50 % etylalkohol som värmts upp till ca 60 °C och därefter med 1 liter 60-gradigt vatten.

Bilaga 1

L 272/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Avsug inte under eller mellan sköljningarna. Låt sköljvätskan självrinna före avsugningen. Torka slutligen degeln, låt den svalna och väg den med innehåll. 5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för silke och melamin för vilka d =1,01 och för akryl för vilken d = 0,98. 6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå. Illustration som avses i punkt 3.1 a i metod 15

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/47

METOD nr 16

MELAMIN OCH VISSA ANDRA FIBERSLAG

(Metod med användande av het myrsyra) 1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära fiberblandningar av 1. melamin (47)

med

2. bomull (5) och aramid (31).

2. PRINCIP Melaminet löses ut från en känd torrvikt av blandningen med het myrsyra (90 % m/m).

Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess massa, vid behov korrigerad, anges som procentuell andel av blandningens torrvikt. Den procentuella andelen annat fiberslag erhålls som mellanskillnad.

Anmärkning: Iaktta noga det rekommenderade temperaturområdet eftersom melaminets löslighet är starkt beroende av tempera turen.

3. UTRUSTNING OCH REAGENSER (andra än de som anges i de allmänna anvisningarna) 3.1 Utrustning a) Erlenmeyerkolv med glaspropp, minsta kapacitet 200 ml.

b) Skakvattenbad eller annan utrustning för att skaka kolven under bibehållande av temperaturen 90 ± 2 °C. 3.2 Reagenser a) Myrsyra (90 % m/m, relativ densitet vid 20 °C: 1,204). Späd 890 ml 98–100 % m/m myrsyra (relativ densitet vid 20 °C: 1,220) med vatten till 1 liter.

Het myrsyra är starkt frätande och måste hanteras varsamt. b) Ammoniak, utspädd lösning: Späd 80 ml koncentrerad ammoniaklösning (relativ densitet vid 20 °C: 0,880) med vatten till 1 liter.

4. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt: Tillsätt 100 ml myrsyra per gram provmaterial till provexemplaret i kolven, som ska ha en minsta kapacitet på 200 ml. Sätt i proppen och skaka kolven så att allt provmaterial blir genomblött. Håll kolven i skakvattenbad vid 90°C ± 2 °C under en timme under kraftiga skakningar. Låt svalna till rumstemperatur. Häll vätskan genom den vägda filterdegeln. Tillsätt 50 ml myrsyra till fibermaterialet i kolven, skaka manuellt och filtrera över allt genom filterdegeln. För att allt fibermaterial ska kunna överföras till filterdegeln sköljs kolven med ytterligare myrsyra. Avvattna genom avsugning och skölj återstoden med myrsyra, hett vatten, utspädd ammoniaklösning och slutligen kallt vatten. Avvattna filterdegeln genom avsugning efter varje sköljning. Låt varje sköljvätska självrinna innan avsugning sker. Avvattna slutligen genom avsugning, torka, låt degeln svalna och väg den med innehåll.

5. BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultatet enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,02.

6. METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 2 vid 95 % konfidensnivå.

Bilaga 1

L 272/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

KAPITEL 3

KVANTITATIV ANALYS AV TERNÄRA TEXTILFIBERBLANDNINGAR

INLEDNING

Metoderna för kemisk kvantitativ analys är i allmänhet baserade på selektiv upplösning av de enskilda komponenterna. Det finns fyra varianter av denna metod:

1. Två olika provkroppar används varvid en komponent (a) löses ut från den första provkroppen och en annan kom ponent (b) från den andra provkroppen. Den olösliga återstoden i varje provkropp vägs och den procentuella andelen upplöst material beräknas sedan på basis av viktförlusten. Den tredje komponentens procentuella andel (c) erhålls som mellanskillnad.

2. Två olika provkroppar används varvid en komponent (a) löses ut från den första provkroppen och två komponenter (a och b) från den andra provkroppen. Den olösliga återstoden i den första provkroppen vägs och komponentens (a) procentuella andel beräknas sedan på basis av viktförlusten. Den olösliga återstoden i den andra provkroppen vägs. Den motsvarar komponent (c). Den tredje komponentens (b) procentuella andel erhålls som mellanskillnad.

3. Två olika provkroppar används varvid två komponenter (a och b) löses ut från den första provkroppen och två komponenter (b och c) från den andra provkroppen. Den olösliga återstoden motsvarar de två komponenterna (c och a). Den tredje komponentens (b) procentuella andel erhålls som mellanskillnad.

4. Endast en provkropp används och sedan en av komponenterna avlägsnats vägs den olösliga återstoden som bildats av de två återstående fibrerna och den procentuella andelen löslig komponent beräknas på basis av viktförlusten. En av de två fibrerna i återstoden löses ut, den olösliga komponenten vägs och den procentuella andelen av den andra lösliga komponenten beräknas på basis av viktförlusten.

När det är möjligt rekommenderas användning av en av de första tre varianterna.

Vid kemisk analys måste den expert som är ansvarig för analysen se till att man väljer sådana metoder som bara löser ut rätt fiber eller fibrer och lämnar de övriga intakta.

I avsnitt V finns det en tabell med ett antal ternära fiberblandningar samt metoder för analys av binära fiberblandningar. Dessa metoder kan i princip användas för analys av ifrågavarande ternära fiberblandningar.

För att minimera felmöjligheterna bör man om möjligt göra en kemisk analys med användande av minst två av de fyra ovannämnda varianterna.

Innan en analys påbörjas måste alla i blandningen ingående fiberslag identifieras. Med somliga kemiska metoder kan den olösliga komponenten i en blandning ha delvis upplösts i reagensen som användes för att lösa upp den lösliga kom ponenten. I möjligaste mån har sådana reagenser valts som har liten eller ingen effekt på olösliga fibrer. Om det är känt att viktförlust inträffar under analysen ska resultatet korrigeras. Korrektionsfaktorer för detta ändamål finns angivna. Dessa faktorer har bestämts genom försök vid flera laboratorier genom att fibrer som rengjorts genom förbehandling har behandlats med den för metoden lämpliga reagensen. Dessa korrektionsfaktorer är endast tillämpliga på opåverkade fibrer, varför andra korrektionsfaktorer kan behövas om fibermaterialet har påverkats före eller under behandlingen. Om man måste använda den fjärde varianten där en textilfiber underkastas successiv påverkan av två olika lösningsmedel, måste korrektionsfaktorer användas för eventuella viktförluster som fibern utsatts för under de två behandlingarna. Minst två bestämningar ska göras både i fråga om manuell och i fråga om kemisk separation.

I. Allmänna anvisningar om metoderna för kvantitativ kemisk analys av ternära fiberblandningar

Gemensamma anvisningar för metoderna för kvantitativ kemisk analys av ternära fiberblandningar.

I.1 TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Under tillämpningsområdet för varje metod för analys av binära fiberblandningar anges på vilka fibrer metoden är tillämpbar (se kapitel 2 om metoder för kvantitativ analys av vissa binära textilfiberblandningar).

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/49

I.2 PRINCIP Efter identifiering av komponenterna i en blandning avlägsnas det fiberfrämmande materialet med hjälp av lämplig förbehandling och sedan tillämpas en eller flera av de fyra varianterna för det i inledningen beskrivna förfarandet vid selektiv upplösning. Utom när detta möter tekniska svårigheter bör man först avlägsna det fiberslag som överväger. Den fiber som ingår i mindre del bildar återstod. I.3 MATERIAL OCH UTRUSTNING I.3.1 Utrustning I.3.1.1 Filterdeglar och vägglas som är stora nog att hålla sådana deglar eller annan utrustning som ger motsvarande resultat. I.3.1.2 Filterkolv. I.3.1.3 Exsickator med fuktindikerande blågel. I.3.1.4 Ventilerad ugn för torkning av provkroppar i 105 °C ± 3 °C. I.3.1.5 Analysvåg med en noggrannhet av 0,0002 g. I.3.1.6 Soxhlet extraktionsutrustning eller annan utrustning som ger motsvarande resultat. I.3.2 Reagenser. I.3.2.1 Petroleumeter, redestillerad, kokintervall 40–60 °C. I.3.2.2 Övriga reagenser anges i avsnittet för aktuell metod. I.3.2.3 Destillerat eller avjoniserat vatten. I.3.2.4 Aceton. I.3.2.5 Ortofosforsyra. I.3.2.6 Urea. I.3.2.7 Natriumbikarbonat. Samtliga reagenser ska vara kemiskt rena. I.4 KONDITIONERINGS- OCH PROVNINGSATMOSFÄR Eftersom det är torrvikter som bestäms är det onödigt att konditionera provmaterialet eller att utföra analyser i konditionerad atmosfär. I.5 ANALYSPROV Ta ut ett analysprov som är representativt för laboratorieprovet och tillräckligt stort för att räcka till erforderligt antal provkroppar, vardera om minst 1 g. I.6 FÖRBEHANDLING AV ANALYSPROV ( 1 ) När det ingår ett ämne som inte ska medtas vid procentberäkningen (se artikel 19 i denna förordning) bör detta avlägsnas före behandlingen med en lämplig metod som inte påverkar några av de övriga fibrerna. I detta syfte avlägsnas fiberfrämmande ämnen som kan extraheras med petroleumeter och vatten genom att analysprovet behandlas en timme i en Soxhlet extraktionsutrustning med petroleumeter med en minsta hastighet av sex cykler per timme. Låt petroleumetern avdunsta från analysprovet som sedan extraheras genom direkt behandling som innebär att analysprovet blötläggs i vatten i rumstemperatur i 1 timme och sedan blötläggs i vatten i 65 °C ± 5 °C i ytterligare 1 timme, medan man rör om då och då. Badförhållandet vätska: analysprovet ska vara 100:1. Avlägsna överflödigt vatten från analysprovet genom urkramning, avsugning eller centrifugering och låt sedan analysprovet lufttorka. När det gäller elastolefin eller fiberblandningar som innehåller elastolefin och andra fibrer (ull, djurhår, silke, bomull, lin, äkta hampa, jute, manillahampa, alfa, kokos, ginst, rami, sisal, kupro, modal, protein, viskos, akryl, polyamid eller nylon, polyester och elastomultiester) måste det ovannämnda förfarandet anpassas något, genom att petroleumetern ersätts med aceton. ( 1 ) Se kapitel 1.1.

Bilaga 1

L 272/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Analysrapporterna ska innehålla fullständiga upplysningar om de förbehandlingsmetoder som använts.

I.7 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT I.7.1 Allmänna anvisningar

I.7.1.1 Torkning Torka i minst 4 timmar, dock högst 16 timmar, vid 105 °C ± 3 °C i en ventilerad ugn med ugnsluckan stängd hela tiden. Om torkperioden är kortare än 14 timmar måste man väga provkroppen för att kontrollera att massan har förblivit konstant. Massan kan anses konstant om variationen är under 0,05 % efter ytterligare 60 minuters torkning.

Undvik att hantera deglar och vägglas, provkroppar eller återstoder med bara händer vid torkning, kylning och vägning.

Torka provkropparna i ett vägglas med locket liggande bredvid i ugnen. Vid torktidens slut tillsluts vägglaset innan det tas ut ur ugnen och snabbt placeras i exsickatorn.

Torka filterdegeln i ett vägglas med locket liggande bredvid i ugnen. Vid torktidens slut tillsluts vägglaset innan det tas ut ur ugnen och snabbt placeras i exsickatorn.

När annan utrustning än filterdeglar används ska torkningen i ugnen ske på sådant sätt att fibrernas torrvikt kan bestämmas utan förlust.

I.7.1.2 Kylning

Kyl tills fullständig avkylning av vägglasen har uppnåtts, dock minst 2 timmar och med exsickatorn placerad bredvid vågen.

I.7.1.3 Vägning

Efter kylning vägs vägglaset inom 2 minuter från det att det avlägsnats ur exsickatorn. Väg med en noggrannhet av 0,0002 g.

I.7.2 Tillvägagångssätt

Ta ut en provkropp som väger minst 1 g från ett förbehandlat analysprov. Skär garn eller tyg i ca 10 mm längder och skilj dem åt så mycket det går. Torka provkroppen i ett vägglas, låt den svalna i exsickator och väg den. Flytta över provkroppen i aktuellt kärl enligt tillämpligt avsnitt av relevant unionsmetod och väg därefter åter vägglaset omgående. Provkroppens torrvikt erhålls som mellanskillnad. Slutför analysen enligt tillämpligt avsnitt av relevant metod. Undersök återstoden i mikroskop eller på annat lämpligt sätt för att kontrollera att det fiberslag som skulle avlägsnas verkligen har lösts ut.

I.8 BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Varje komponents massa uttrycks i procent av den totala blandningens massa. Resultatet beräknas på ren torrvikt som justerats med hänsyn till a) godtagna toleranser och b) nödvändiga korrektionsfaktorer för att förlust av fiberfrämmande ämnen under förbehandlingen och analysen ska beaktas.

I.8.1 Beräkning av den procentuella andelen rena torra fibrer ska göras utan beaktande av förlust av fibermassa under förbehandlingen.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/51

I.8.1.1 – VARIANT 1 – Dessa formler ska användas när en viss komponent i blandningen avlägsnas från den första provkroppen och en annan komponent avlägsnas från den andra provkroppen: " 8 9 # P d 2 d r 1 r 2 > > d 2 > > 1 % ¼ d 1 – 2 Ü m 1 þ m 2 Ü > : 1 – d 1 > ; Ü 100

" 8 9 # d 4 r 2 r 1 > > d 4 > > P 2 % ¼ – d 4 Ü þ Ü > : 1 – > ; Ü 100 d 3 m 2 m 1 d 3 P 3 % = 100 – ( P 1 % + P 2 %) P 1 % är den procentuella andelen av den första rena, torra komponenten (komponent i den första provkroppen som lösts ut i den första reagensen), P 2 % är den procentuella andelen av den andra rena, torra komponenten (komponent i den andra provkroppen som lösts ut i den andra reagensen), P 3 % är den procentuella andelen av den tredje rena, torra komponenten (den olösliga komponenten i båda provkropparna), m 1 är den första provkroppens torrvikt efter förbehandling, m 2 är den andra provkroppens torrvikt efter förbehandling, r 1 är återstodens torrvikt sedan den första komponenten i den första provkroppen avlägsnats med hjälp av den första reagensen, r 2 är återstodens torrvikt sedan den andra komponenten från den andra provkroppen avlägsnats med hjälp av den andra reagenser, d 1 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den första reagensen hos den andra komponenten som inte lösts ut i den första provkroppen ( 1 ), d 2 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den första reagensen hos den tredje komponenten som inte lösts ut i den första provkroppen, d 3 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den andra reagensen hos den första komponenten som inte lösts ut i den andra provkroppen, d 4 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den andra reagensen hos den tredje komponenten som inte lösts ut i den andra provkroppen. I.8.1.2 – VARIANT 2 – Dessa formler ska användas när en komponent (a) avlägsnas från den första provkroppen och lämnar kvar de övriga två komponenterna (b + c), och när två komponenter (a + b) avlägsnas från den andra provkroppen och lämnar kvar den tredje komponenten som återstod (c): P 1 % = 100 – ( P 2 % + P 3 %) d 1 r 1 d 1 P 2 % ¼ 100 Ü – Ü P 3 % m 1 d 2 d 4 r 2 P 3 % ¼ Ü 100 m 2 P 1 % är den procentuella andelen av den första rena, torra komponenten (komponent i den första provkroppen som lösts ut i den första reagensen), P 2 % är den procentuella andelen av den andra rena, torra komponenten (komponent som lösts ut i den andra reagensen, samtidigt med den första komponenten i den andra provkroppen), P 3 % är den procentuella andelen av den tredje rena, torra komponenten (komponent som är olöslig i båda provkropparna), ( 1 ) Värdena för d anges i kapitel 2 i denna bilaga som handlar om de olika metoderna för analys av binära blandningar.

Bilaga 1

L 272/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

m 1 är den första provkroppens torrvikt efter förbehandling, m 2 är den andra provkroppens torrvikt efter förbehandling, r 1 är återstodens torrvikt sedan den första komponenten i den första provkroppen avlägsnats med hjälp av den första reagensen, r 2 är återstodens torrvikt sedan den första och andra komponenten i den andra provkroppen avlägsnats med hjälp av den andra reagensen, d 1 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den första reagensen hos den andra komponenten som inte lösts ut i den första provkroppen, d 2 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den första reagensen hos den tredje komponenten som inte lösts ut i den första provkroppen, d 4 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den andra reagensen hos den tredje komponenten som inte lösts ut i den andra provkroppen. I.8.1.3 – VARIANT 3 – Dessa formler ska användas när två komponenter (a + b) avlägsnas från provkroppen och lämnar kvar den tredje komponenten (c), och därefter två komponenter (b + c) avlägsnas från en annan provkropp och lämnar kvar den första komponenten (a): d 3 r 2 P 1 % ¼ Ü 100 m 2 P 2 % = 100 – ( P 1 % + P 3 %) d 2 r 1 P 3 % ¼ Ü 100 m 1 P 1 % är den procentuella andelen av den första rena, torra komponenten (komponent som lösts ut med hjälp av reagensen), P 2 % är den procentuella andelen av den andra rena, torra komponenten (komponent som lösts ut med hjälp av reagensen), P 3 % är den procentuella andelen av den tredje rena, torra komponenten (komponent som lösts ut i den andra provkroppen med hjälp av reagensen), m 1 är den första provkroppens torrvikt efter förbehandling, m 2 är den andra provkroppens torrvikt efter förbehandling, r 1 är återstodens torrvikt sedan den första och andra komponenten i den första provkroppen avlägsnats med hjälp av den första reagensen, r 2 är återstodens torrvikt sedan den andra och tredje komponenten i den andra provkroppen avlägsnats med hjälp av den andra reagensen, d 2 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den första reagensen hos den tredje komponenten som inte lösts ut i den första provkroppen, d 3 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den andra reagensen hos den första komponenten som inte lösts ut i den andra provkroppen. I.8.1.4 – VARIANT 4 – Dessa formler ska användas när två komponenter i följd avlägsnas från blandningen med användande av samma provkropp: P 1 % = 100 – ( P 2 % + P 3 %) d 1 r 1 d 1 P 2 % ¼ Ü 100 – Ü P 3 % m d 2 d 3 r 2 P 3 % ¼ m Ü 100

P 1 % är den procentuella andelen av den första rena, torra komponenten (första utlösta komponent), P 2 % är den procentuella andelen av den andra rena, torra komponenten (andra utlösta komponent), P 3 % är den procentuella andelen av den tredje rena, torra komponenten (olöslig komponent), m är provkroppens torrvikt efter förbehandling, r 1 är återstodens torrvikt sedan den första komponenten avlägsnats med hjälp av den första reagensen,

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/53

r 2 är återstodens torrvikt sedan den första och andra komponenten avlägsnats med hjälp av den första och andra reagensen, d 1 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den första reagensen hos den andra komponenten, d 2 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den första reagensen hos den tredje komponenten, d 3 är korrektionsfaktorn för viktförlust i den första och andra reagensen hos den tredje komponenten ( 1 ). I.8.2 Beräkning av den procentuella andelen av varje enskild komponent justerad med hänsyn till godtagna toleranser och i tillämpliga fall korrektionsfaktorer för viktförlust under förbehandlingen Om A a 1 þ b 1 B a 2 þ b 2 C a 3 þ b 3 ¼ 1 þ 100 ¼ 1 þ 100 ¼ 1 þ 100 är P 1 A P 1 A % ¼ Ü 100 P 1 A þ P 2 B þ P 3 C P 2 B P 2 A % ¼ Ü 100 P 1 A þ P 2 B þ P 3 C P 3 C P 3 A % ¼ P P P Ü 100 1 A þ 2 B þ 3 C P 1 A % är den procentuella andelen av den första rena, torra komponenten, inklusive fukthalt och viktförlust under förbehandlingen, P 2 A % är den procentuella andelen av den andra rena, torra komponenten, inklusive fukthalt och viktförlust under förbehandlingen, P 3 A % är den procentuella andelen av den tredje rena, torra komponenten, inklusive fukthalt och viktförlust under förbehandlingen, P 1 är den första rena, torra komponentens procentuella andel som erhållits med hjälp av en av formlerna i I.8.1, P 2 är den andra rena, torra komponentens procentuella andel som erhållits med hjälp av en av formlerna i I.8.1, P 3 är den tredje rena, torra komponentens procentuella andel som erhållits med hjälp av en av formlerna i I.8.1, a 1 är den godtagna toleransen för den första komponenten, a 2 är den godtagna toleransen för den andra komponenten, a 3 är den godtagna toleransen för den tredje komponenten, b 1 är den procentuella andelen av den första komponentens viktförlust under förbehandlingen, b 2 är den procentuella andelen av den andra komponentens viktförlust under förbehandlingen, b 3 är den procentuella andelen av den tredje komponentens viktförlust under förbehandlingen. När en särskild förbehandling används ska värdena b 1 , b 2 och b 3 om möjligt bestämmas genom att man låter alla de ingående rena fibrerna undergå den förbehandling som används i analysen. Rena fibrer är sådana som är fria från alla fiberfrämmande material, utom sådant som normalt ingår (antingen som naturligt förekommande eller på grund av tillverkningsprocessen), i det tillstånd (oblekt, blekt) det befinner sig i det material som ska analyseras. När inga av de rena separata ingående fibrer som används vid tillverkningen av det material som ska analyseras står till förfogande, måste man använda de medelvärden för b 1 , b 2 och b 3 som erhållits genom provningar som utförts på rena fibrer som liknar dem i den blandning som ska undersökas. Om vanlig förbehandling genom extrahering med petroleumeter och vatten används kan man normalt bortse från korrektionsfaktorerna b 1 , b 2 och b 3 utom i fråga om oblekt bomull, oblekt lin (eller linne) och oblekt hampa där en viktförlust på 4 % på grund av förbehandlingen är allmänt godtagbar. Motsvarande procentsats för polypro pylen är 1 %. ( 1 ) Närhelst så är möjligt bör d 3 i förväg fastställas med experimentella metoder.

Bilaga 1

L 272/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

När det gäller andra fibrer bortser man vid beräkningar vanligen från förluster orsakade av förbehandling. I.8.3 Anmärkning Exempel på beräkningar finns i avsnitt IV. II. Metod för kvantitativ analys genom manuell separation av ternära fiberblandningar II.1 TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är tillämplig på alla typer av textilfibrer förutsatt att de inte bildar en intim blandning och att det är möjligt att skilja dem åt för hand. II.2 PRINCIP Efter identifiering av komponenterna i textilvaran avlägsnas det fiberfrämmande materialet genom lämplig för behandling och sedan separeras fibrerna för hand, torkas och vägs varpå varje fibers andel i blandningen beräknas. II.3 UTRUSTNING II.3.1 Vägglas eller annan utrustning som ger motsvarande resultat. II.3.2 Exsickator med fuktindikerande blågel. II.3.3 Ventilerad ugn för torkning av provkroppar i 105 °C ± 3 °C. II.3.4 Analysvåg med en noggrannhet av 0,0002 g. II.3.5 Soxhlet extraktionsutrustning eller annan utrustning som ger motsvarande resultat. II.3.6 Nål. II.3.7 Torsionsprovare eller liknande utrustning. II.4 REAGENSER II.4.1 Petroleumeter, redestillerad, kokintervall 40–60 °C. II.4.2 Destillerat eller avjoniserat vatten II.5 KONDITIONERINGS- OCH PROVNINGSATMOSFÄR Se punkt I.4. II.6 ANALYSPROV Se punkt I.5. II.7 FÖRBEHANDLING AV ANALYSPROV Se punkt I.6. II.8 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT II.8.1 Analys av garn Välj ut ett provexemplar som väger minst 1 g från ett förbehandlat analysprov. Om garnet är mycket fint kan analysen göras på en längd som är minst 30 m lång oavsett massa. Klipp garnet i lagom stora bitar och skilj fibertyperna åt med en nål och om så krävs med en torsionsprovare. De fibertyper som erhålls på detta sätt placeras i förvägda vägglas och torkas vid 105 °C ± 3 °C tills man får en konstant vikt enligt beskrivningen i I.7.1 och I.7.2. II.8.2 Analys av tyg Ta ut en provkropp som väger minst 1 g från ett förbehandlat analysprov. Inga stadkanter får ingå och kanterna ska vara noggrant putsade för att undvika fransning. Fibrerna ska löpa parallellt med väft- eller varptrådarna eller i trikåväv parallellt med längsgående eller tvärgående maskrader. Skilj de olika fibertyperna åt, samla ihop dem i förvägda vägglas och förfar i enlighet med II.8.1.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/55

kemisk separation

Om möjligt ska manuell separation användas, varvid hänsyn ska tas till andelen komponenter som separerats innan man går vidare med någon kemisk behandling av varje enskild komponent. III.1 METODERNAS PRECISION Precisionen som anges i de olika metoderna för analys av binära fiberbladningar avser reproducerbarheten (se kapitel 2 om metoder för kvantitativ analys av vissa binära textilblandningar). Reproducerbarheten syftar på tillförlitligheten, dvs. den inbördes överensstämmelsen mellan experimentellt fram komna värden, erhållna vid olika laboratorier eller vid olika tillfällen, vid användning av samma analysmetod på provkroppar från en identiskt överensstämmande blandning. Reproducerbarheten anges av konfidensintervallet för resultaten vid 95 % konfidensnivå. Detta innebär, förutsatt att metoden tillämpats på en identiskt överensstämmande blandning, att skillnaden mellan två resultat i en serie analyser, gjorda vid olika laboratorier, kommer att överskrida konfidensintervallet endast i 5 fall av 100. För att bestämma precisionen hos analysen av en ternär fiberblandning tillämpar man på vanligt sätt de värden som anges i de metoder för analys av binära fiberblandningar som har använts för att analysera även de ternära fiberblandningarna. Förutsatt att man i de fyra varianterna av kvantitativ kemisk analys av ternära fiberblandningar bestämmer att två upplösningar ska utföras (med användande av två separata provkroppar för de första tre varianterna och en provkropp för den fjärde varianten) samt förutsatt att E 1 och E 2 anger precisionen för de två metoderna för analys av binära fiberblandningar, visar nedanstående tabell resultatets precision för varje komponent: Varianter Fiberkomponent 1 2 och 3 4 a E 1 E 1 E 1 b E 2 E 1 + E 2 E 1 + E 2 c E 1 + E 2 E 2 E 1 + E 2

Bilaga 1

L 272/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Om den fjärde varianten används kan man finna att graden av precision är lägre än den som beräknats med hjälp av ovanstående metod, vilket förklaras av den första reagensens möjliga påverkan på återstoden, dvs. komponen terna b och c. Detta skulle dock vara svårt att utvärdera. III.2 PROVNINGSRAPPORT III.2.1 Ange den variant eller de varianter som användes för att utföra analysen samt metoderna, reagenserna och korrektionsfaktorerna. III.2.2 Lämna detaljerade uppgifter om eventuella särskilda förbehandlingar (se punkt I.6). III.2.3 Redovisa de enskilda resultaten och det aritmetiska medelvärdet, samtliga med en decimals noggrannhet. III.2.4 Redovisa om möjligt metodens precision, beräknad enligt tabellen i avsnitt III.1, för varje komponent. IV. Exempel på beräkning av komponenternas procentandel i vissa ternära fiberblandningar med användande

av några av de varianter som beskrivs i punkt I.8.1.

Ta fallet med en fiberblandning som vid den kvalitativa analysen visade sig innehålla följande komponenter: 1. kardull, 2. nylon (polyamid), 3. oblekt bomull. VARIANT 1 Genom att använda denna variant, dvs. användande av två olika provkroppar och avlägsnande av en komponent (a = ull) genom att lösa ut denna från den första provkroppen och en annan komponent (b = polyamid) från den andra provkroppen, kan följande resultat erhållas: 1. Den första provkroppens torrvikt efter förbehandling: (m 1 ) = 1,6000 g. 2. Återstodens torrvikt efter behandling med alkalisk natriumhypoklorit (polyamid + bomull): (r 1 ) = 1,4166 g. 3. Den andra provkroppens torrvikt efter förbehandling: (m 2 ) = 1,8000 g. 4. Återstodens torrvikt efter behandling med myrsyra (ull + bomull): (r 2 ) = 0,9000 g Behandling med alkalisk natriumhypoklorit medför inte någon viktförlust för polyamid medan oblekt bomull tappar 3 % i vikt, och därför är d 1 = 1,00 och d 2 = 1,03. Behandling med myrsyra medför ingen viktförlust för ull eller oblekt bomull, och därför är d 3 och d 4 = 1,00. Om de värden som erhålls genom kemisk analys och korrektionsfaktorerna byts ut i formeln under punkt I.8.1.1 får man följande resultat: P 1 % (ull) = [1,03/1,00 – 1,03 × 1,4166/1,6000 + (0,9000/1,8000) × (1 – 1,03/1,00)] × 100 = 10,30 P 2 % (polyamid) = [1,00/1,00 – 1,00 × 0,9000/1,8000 + (1,4166/1,6000) × (1 – 1,00/1,00)] × 100 = 50,00 P 3 % (bomull) = 100 – (10,30 + 50,00) = 39,70 De olika rena, torra fibrernas procentandelar i blandningen är följande:

Ull	10,30 %
Polyamid	50,00 %
Bomull	39,70 %

Dessa procentandelar måste justeras enligt formlerna i punkt I.8.2 för att de godtagna toleranserna och korrektions faktorerna för viktförluster efter förbehandling ska beaktas. Som anges i bilaga IX är de godtagna toleranserna de följande: kardull 17,00 %, polyamid 6,25 %, bomull 8,50 %. Även oblekt bomull uppvisar en viktförlust på 4 % efter förbehandling med petroleumeter och vatten. Alltså är P 1 A % (ull) = 10,30 × [1 + (17,00 + 0,0)/100] / [10,30 × (1 + (17,00 + 0,0)/100) + 50,00 × (1 + (6,25 + 0,0)/100) + 39,70 × (1 + (8,50 + 4,0) /100)] × 100 = 10,97 P 2 A % (polyamid) = 50,0 × [(1 + (6,25 + 0,0)/100) /109,8385] × 100 = 48,37

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/57

P 3 A % (bomull) = 100 – (10,97 + 48,37) = 40,66 Sammansättningen av råmaterial i garnet är således följande:

Polyamid	48,4 %
Bomull	40,6 %
Ull	11,0 %

100,0 % VARIANT 4 Ta fallet med en fiberblandning som vid den kvalitativa analysen visade sig innehålla följande komponenter: kardull, viskos, oblekt bomull. Anta att följande resultat erhålls när variant 4 används, dvs. man avlägsnar två komponenter i följd från fiberblandningen i en enstaka provkropp: 1. Provkroppens torrvikt efter förbehandling: (m) = 1,6000 g. 2. Återstodens torrvikt efter behandling med alkalisk natriumhypoklorit (viskos + bomull): (r 1 ) = 1,4166 g. 3. Återstodens torrvikt efter den andra behandlingen av återstoden r 1 med zinkklorid/myrsyra (bomull): (r 2 ) = 0,6630 g Behandling med alkalisk natriumhypoklorit medför inte någon viktförlust för viskos medan oblekt bomull tappar 3 % i vikt, och därför är d 1 = 1,00 och d 2 = 1,03. Som ett resultat av behandling med myrsyra-zinkklorid ökar bomulls vikt med 4 % så att d 3 = 1,03 × 0,96 = 0,9888, avrundat till 0,99 (där d 3 är korrektionsfaktorn för den tredje komponentens viktförlust respektive viktökning i den första och andra reagensen). Om de värden som erhålls genom kemisk analys och korrektionsfaktorerna byts ut i formeln i I.8.1.4 får man följande resultat: P 2 % (viskos) = 1,00 × (1,4166 / 1,6000) × 100 – (1,00 / 1,03) × 41,02 = 48,71 % P 3 % (bomull) = 0,99 × (0,6630 / 1,6000) × 100 = 41,02 % P 1 % (ull) = 100 – (48,71 + 41,02) = 10,27 % Som redan angetts i variant 1 måste dessa procentandelar justeras med hjälp av formlerna i punkt I.8.2. P 1 A % (ull) = 10,27 × [1 + (17,0 + 0,0) / 100)]/[10,27 × (1+ (17,00 + 0,0)/100) + 48,71 × (1 + (13 + 0,0) / 100) + 41,02 × (1 + (8,5 + 4,0)/ 100)] × 100 = 10,61 % P 2 A % (viskos) = 48,71 × [1 + (13 + 0,0) / 100] / 113,2057 × 100 = 48,62 % P 3 A % (bomull) = 100 – (10,61 + 48,62) = 40,77 % Sammansättningen av råmaterial i blandningen är således följande:

Viskos	48,6 %
Bomull	40,8 %
Ull	10,6 %

— 100,0 %

Bilaga 1

L 272/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

% m/m) (koldisulfid/ 80 v/v) 9. % % v/v) m/m)

m/m) (dimetylformamid) (myrsyra, % 4. 75 % m/m) m/m) 8. 55,5/44,5 80 % binära blandningar % m/m) eller % och och n, 55,5/44,5 n 80 75 % m/m) % m/m) 80 m/m) it) (hypoklorit) m/m) v/v) myrsyra) 80 80 2. (myrsyra, % v/v) (svavelsyra, % (dimetylformamid) % 75 reagens för 8. 4. 7. och (myrsyra, 80 (svavelsyra, (hypoklor och och 4. (myrsyra, 4. och 7. 2. ) m/m) 55,5/44,5 % 55,5/44,5 2. (hypoklorit) 3. (zinkklorid/ 4. (myrsyra, 9. (koldisulfid/aceto 4. (myrsyra, 9. (koldisulfid/aceto % och v/v) och och n, och och metod m/m) ) % ) (myrsyra, m/m (svavelsyra, ) (hypoklorit) ) på 75 % % Nr 80 80 lorit) och lorit) och lorit) och lorit) och lorit) och lsyra, etan) och

om exempel)

(s (svave (myrsyra, (dietylformamid (aceton) och 4. (koldisulfid/aceto (koldisulfid/aceton, (myrsyra, (aceton) och 7. (dietylformamid (aceton) och 2.

2. (hypok 2. (hypok 2. (hypok 2. (hypok 2. (hypok 11. 4. 8. (dietylformamid aceton, 55,5/44,5 8. 1. 9. 9. 4. 1. 8. 1. 6. (diklorm 8. (dietylformamid

blandningar

Variant och/eller 4 och/eller 4 och/eller 4 och/eller 4 och/eller 4 och/eller 4 och/eller 4 och/eller 4 och/eller 4 och/eller 4 och/eller 4 binära 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 4 4 1 av eller 4 nylon

analys modal bomull akryl eller modal modal modal akryl akryl

för eller eller eller eller eller

modal kupro nylon kupro, modal, polya kupro, modal, polya

Komponent 3 polypropylen,

unionsmetoder viskos, kupro 2 viskos, kupro viskos, kupro 4 4 4

av eller nylon, polyester, eller nylon, polyester,

Bomull Bomull, Viskos, kupro, Polyester, glasfiber Polyester, akryl, polyamid eller glasfiber Bomull, Bomull, Viskos, bomull, Polyamid eller Bomull, viskos, mid Bomull, viskos, mid Polyester hjälp Polyester Polyester Polyester av an

med

bomull bomull bomull

fibrer eller vissa fibrer eller eller eller vissa typer Polyester Akryl

analyseras

Ingående fibrer eller andra andra modal modal modal kan fibrer fibrer silke silke silke Komponent 2 Polyester vissa vissa eller nylon eller nylon eller nylon eller nylon eller nylon som kupro eller eller hår eller hår eller hår eller eller hår

Viskos, modal Polyamid Vissa andra Polyamid Vissa andra Ull akryl Polyamid Polyamid Polyamid eller nylon dra fibrer akryl Polyamid Viskos, kupro, Viskos, kupro, Viskos, kupro, Ull, Ull, Ull,

fiberblandningar

eller silke eller silke eller nylon eller nylon Komponent 1 hår hår klorfibrer klorfibrer klorfibrer typiska ternära eller hår eller hår eller hår

Ull Ull Ull, Ull Ull, Polyamid Vissa Vissa Vissa Polyamid

Silke Akryl Acetat Acetat Akryl Acetat Triacetat Akryl nr 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. Tabell över Bland-ning V.

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/59

(koldisulfid/ 9

eller m/m) svavelsyra) m/m) % m/m) % 3. (zinkklorid/myrsyra) % m/m) m/m) 75 75 och ) % binära blandningar 75 yra) % % m/m) % m/m) m/m) 75 % m/m) 75 it) v/v) % 75 (koncentrerad lsyra, 75 % 80 m/m) 75 % (svavelsyra, 14. (svavelsyra, 7. reagens för (svave 7. (zinkklorid/myrsyra) 80 (koncentrerad svavelsyra) (svavelsyra, (svavelsyra, och och 11. 2. (hypoklor och och 3. (zinkklorid/myrsyra) 7. och 3 55,5/44,5 och och ) 3. (zinkklorid/myrs (svavelsyra, 11. 8. (dimetylformamid 4. (myrsyra, 7. (svavelsyra, och v/v) och m/m) och 14. metod ) ) 7. (svavelsyra, (zinkklorid/myrsyra) (dimetylformamid) (myrsyra, (dimetylformamid) ) % ) och % på 75 Nr etan) och etan) etan) och etan) och etan) och lorit) och lsyra,

(dietylformamid (zinkklorid/myrsyra) (dimetylformamid (aceton) och 3. (aceton) och 11. (diklorm (aceton) och 8. (aceton) och 4. (aceton) och 8. (dietylformamid (svave (dietylformamid 8. 8. (dietylformamid 2. (hypok 3. 8. 9. (koldisulfid/aceton, eller 8. (dietylformamid) 1. 6. (diklorm 1. 6. 1. 6. (diklorm 6. (diklorm 6. (diklorm 1. 1. 8. aceton, 55,5/44,5 7. 8.

Variant och/eller 4 och/eller 4	och/eller 4		och/eller 4 och/eller 4
4 1 2	1	4 4 4 4 4	2 2
modal		modal modal modal
eller		eller eller eller

akryl Komponent 3 viskos, kupro 4 viskos, kupro viskos, kupro viskos, kupro 4 4 4 4 4 4 eller hår eller hår eller hår Ull Bomull, Bomull Bomull Bomull Bomull Ull Ull Bomull, Bomull, Bomull, Polyester eller Polyester Polyester av av av av Polyester modal modal

eller eller vissa typer vissa typer vissa typer vissa typer Ingående fibrer modal, kupro eller eller eller eller kupro kupro silke Komponent 2 eller nylon eller nylon kupro kupro kupro kupro viskos, viskos, Elastolefin Melamin Polyester hår eller Polyester

Silke Ull, Bomull, viskos, Bomull Viskos, modal Viskos, modal Viskos, modal Viskos, modal Polyamid Bomull, Polyamid Bomull, ty

vissa Polyester

eller

Komponent 1 eller silke kupro Silke Akryl klorfibrer Silke Akryl Akryl klorfibrer Polyester modakrylfibrer hår Ull, Viskos, per av modal Vissa Vissa Vissa

Akryl Akryl Akryl Acetat Triacetat Acetat Triacetat Acetat Triacetat Triacetat Triacetat Acetat Acetat Bomull nr 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. Bland-ning

Bilaga 1

L 272/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

BILAGA IX

Godtagna toleranser för att beräkna fibermassan i en textilprodukt

(Artikel 19.3)

Fiber nr Benämning Procentandelar 1–2 Ull och djurhår: kammade fibrer 18,25 kardade fibrer 17,00 ( 1 ) 3 Djurhår: kammade fibrer 18,25 kardade fibrer 17,00 ( 1 ) Hästhår: kammade fibrer 16,00 kardade fibrer 15,00 4 Silke 11,00 5 Bomull: standardfibrer 8,50 merceriserade fibrer 10,50 6 Kapock 10,90 7 Lin 12,00 8 Äkta hampa 12,00 9 Jute 17,00 10 Manillahampa 14,00 11 Alfa 14,00 12 Kokosfiber 13,00 13 Ginst 14,00 14 Rami (blekt fiber) 8,50 15 Sisal 14,00 16 Sunn 12,00 17 Henequen 14,00 18 Maguey 14,00 19 Acetat 9,00 20 Alginat 20,00 21 Kupro 13,00 22 Modal 13,00 23 Protein 17,00 24 Triacetat 7,00 25 Viskos 13,00 26 Akryl 2,00 27 Klorfiber 2,00

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/61

Fiber nr Benämning Procentandelar 28 Fluorfiber 0,00 29 Modakryl 2,00 30 Polyamid eller nylon: stapelfiber 6,25 filament 5,75 31 Aramid 8,00 32 Polyimid 3,50 33 Lyocell 13,00 34 Polylaktid 1,50 35 Polyester 1,50 36 Polyeten 1,50 37 Polypropylen 2,00 38 Polykarbamid 2,00 39 Polyuretan: stapelfiber 3,50 filament 3,00 40 Vinylal 5,00 41 Trivinyl 3,00 42 Elastodien 1,00 43 Elastan 1,50 44 Glasfiber: med en genomsnittlig diameter av över 5 μ m 2,00 med en genomsnittlig diameter av 5 μ m eller mindre 3,00 45 Elastomultiester 1,50 46 Elastolefin 1,50 47 Melamin 7,00 48 Metallfiber 2,00 Metalliserad fiber 2,00 Asbest 2,00 Pappersgarn 13,75 ( 1 ) Den godtagna toleransen på 17,00 % ska även tillämpas när det är omöjligt att utröna huruvida en textilprodukt som innehåller ull och/eller djurhår är kammad eller kardad.

Bilaga 1

L 272/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

BILAGA X

Jämförelsetabell

Direktiv 2008/121/EC Denna förordning Artikel 1.1 Artikel 4 Artikel 1.2 a–c — Artikel 1.2 d Artikel 2.3 Artikel 2.1 Artikel 3.1 Artikel 2.2 inledningen Artikel 2.2 inledningen Artikel 2.2 a Artikel 2.2 a Artikel 2.2 b Artikel 2.2 b och c Artikel 2.2 c Artikel 2.2 d Artikel 3 Artikel 5 Artikel 4 Artikel 7 Artikel 5 Artikel 8 Artikel 6.1 och 6.2 — Artikel 6.3 Artikel 9.3 Artikel 6.4 Artikel 9.4 Artikel 6.5 Artikel 20 Artikel 7 Artikel 10 Artikel 8.1 första meningen Artikel 14.1 Artikel 8.1 andra meningen Artikel 14.2 Artikel 8.2 Artikel 14.3 Artikel 8.3 första stycket Artikel 16.1 Artikel 8.3 andra och tredje styckena Artikel 16.2 Artikel 8.4 Artikel 16.3 Artikel 8.5 — Artikel 9.1 Artikel 11.1 och 11.2 Artikel 9.2 Artikel 11.3 Artikel 9.3 Artikel 13 och bilaga IV Artikel 10.1 a Artikel 17.2 Artikel 10.1 b Artikel 17.3 Artikel 10.1 c Artikel 17.4 Artikel 10.2 Artikel 17.5 Artikel 11 Artikel 15.4 Artikel 12 Artikel 19.2 och bilaga VII

Bilaga 1

18.10.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 272/63

Direktiv 2008/121/EC Denna förordning Artikel 13.1 Artikel 19.1 Artikel 13.2 — Artikel 14.1 — Artikel 14.2 — Artikel 15 Artikel 21 Artikel 16 — Artikel 17 — Artikel 18 — Artikel 19 — Artikel 20 — Bilaga I Bilaga I Bilaga II Bilaga III Bilaga III Bilaga V Bilaga III punkt 36 Artikel 3.1 j Bilaga IV Bilaga VI Bilaga V Bilaga IX Bilaga VI — Bilaga VII —

Direktiv 96/73/EG Denna förordning Artikel 1 Artikel 1 Artikel 2 Bilaga VIII kapitel 1 avsnitt I.2 Artikel 3 Artikel 19.1 Artikel 4 Artikel 19.4 Artikel 5 Artikel 21 Artikel 6 — Artikel 7 — Artikel 8 — Artikel 9 — Bilaga I Bilaga VIII kapitel 1 avsnitt I Bilaga II Bilaga VIII kapitel 1 avsnitt II och kapitel 2 Bilaga III — Bilaga IV —

Bilaga 1

L 272/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.10.2011

Direktiv 73/44/EEG Denna förordning Artikel 1 Artikel 1 Artikel 2 Bilaga VIII kapitel 1 avsnitt I Artikel 3 Artikel 19.1 Artikel 4 Artikel 19.4 Artikel 5 Artikel 21 Artikel 6 — Artikel 7 — Bilaga I Bilaga VIII kapitel 3 inledningen och avsnitten I–III Bilaga II Bilaga VIII kapitel 3 avsnitt IV Bilaga III Bilaga VIII kapitel 3 avsnitt V

Bilaga 2

L 218/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 765/2008

av den 9 juli 2008

om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (4) Det är mycket svårt att anta gemenskapslagstiftning för ANTAGIT DENNA FÖRORDNING varje produkt som existerar eller kan komma att utvecklas. Det behövs en omfattande rättslig ram av övergripande karaktär för att reglera sådana produkter, för att täppa igen med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska luckor, särskilt i avvaktan på att gällande speciallagstiftning gemenskapen, särskilt artiklarna 95 och 133, på området ses över, och för att komplettera bestämmelserna i befintlig eller framtida speciallagstiftning, särskilt för att säkerställa en hög skyddsnivå när det gäller hälsa och med beaktande av kommissionens förslag, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd, i enlighet med artikel 95 i fördraget.

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 1 ),

efter att ha hört Regionkommittén, (5) Den ram för marknadskontroll som inrättas i denna förordning bör komplettera och stärka befintliga bestämmelser om marknadskontroll i harmoniserad gemenskapsi enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 2 ), och lagstiftning och tillämpningen av sådana bestämmelser. Denna förordning bör emellertid, i enlighet med principen om ” lex specialis ” , vara tillämplig endast i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte, av av följande skäl: samma natur eller med samma verkan som dem i annan, befintlig eller framtida, harmoniserad gemenskapslagstiftning. Exempel kan hämtas från områden som narkotika- (1) Det är nödvändigt att se till att produkter som omfattas av prekursorer, medicintekniska produkter, humanläkemedel den fria rörligheten för varor inom gemenskapen uppfyller och veterinärmedicinska läkemedel, motorfordon och luftkrav som tillgodoser en hög skyddsnivå för allmänna fart. Motsvarande bestämmelser i denna förordning bör intressen som hälsa och säkerhet i allmänhet, hälsa och därför inte vara tillämpliga inom de områden som täcks av säkerhet på arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd och sådana särskilda bestämmelser. säkerhet, samtidigt som det säkerställs att den fria rörligheten för varor inte begränsas mer än vad som tillåts enligt harmoniserad gemenskapslagstiftning eller annan relevant gemenskapslagstiftning. Bestämmelser om ackreditering, marknadskontroll, kontroll av produkter från tredjeländer och CE-märkning bör därför fastställas. (6) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet ( 4 ) (2) fastställs bestämmelser för att säkerställa säkerhet i fråga Det är nödvändigt att fastställa en övergripande ram med om konsumentprodukter. Marknadskontrollsmyndigheregler och principer för ackreditering och marknadskon- terna bör ha rätt att vidta de mer specifika åtgärder som troll. Denna ram bör inte påverka de materiella bestämmel- är tillgängliga för dem genom det direktivet. serna i befintlig lagstiftning om vilka villkor som ska uppfyllas för att skydda allmänna intressen på områden som hälsa, säkerhet, konsumentskydd och miljöskydd, utan syftet bör vara att göra så att de fungerar bättre.

(3) Denna förordning bör ses som ett komplement till (7) För att uppnå en högre säkerhetsnivå för konsument- Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av produkter bör dock de marknadskontrollsmekanismer som den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av ingår i direktiv 2001/95/EG förstärkas när det gäller produkter ( 3 ). produkter som utgör en allvarlig risk, i enlighet med principer som motsvaras av dem i denna förordning. ( 1 ) EUT C 120, 16.5.2008, s. 1. Direktiv 2001/95/EG bör därför ändras i enlighet med ( 2 ) Europaparlamentets yttrande av den 21 februari 2008 (ännu ej detta. offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 23 juni 2008. ( 3 ) Se sidan 82 i detta nummer av EUT. ( 4 ) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4.

Bilaga 2

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/31

(8) Ackreditering ingår i ett övergripande system som också verksamhet som inte syftar till vinning till förmån för omfattar bedömning av överensstämmelse och marknads- organets ägare eller medlemmar. Samtidigt som nationella kontroll, och som syftar till att bedöma och säkerställa att ackrediteringsorgan inte har som mål att maximera eller tillämpliga krav uppfylls. fördela vinster, får de tillhandahålla tjänster mot betalning eller ta emot inkomster. Eventuella överskjutande vinster till följd av dessa tjänster kan utnyttjas till investeringar som ytterligare utvecklar deras verksamhet, så länge detta är (9) Ackrediteringens särskilda värde ligger i det att den är ett förenligt med deras kärnverksamhet. Det bör därför officiellt uttalande om den tekniska kompetensen hos de betonas att det primära målet för nationella ackrediteringsorgan som har till uppgift att säkerställa att tillämpliga krav organ bör vara att stödja eller aktivt engagera sig i uppfylls. verksamhet som inte syftar till vinning.

(10) Ackreditering används i samtliga medlemsstater, men har (15) Eftersom syftet med ackreditering är att tillhandahålla ett hittills inte reglerats på gemenskapsnivå. Bristen på officiellt uttalande om kompetensen hos ett organ som gemensamma bestämmelser har lett till olika tillvägagångs- utför bedömning av överensstämmelse bör en medlemsstat sätt och system inom gemenskapen, vilket har fått till följd få ha högst ett nationellt ackrediteringsorgan, och medatt olika medlemsstater har varit olika strikta vid lemsstaten bör se till att organet arbetar på ett sådant sätt ackreditering. Det är därför nödvändigt att utveckla en att dess verksamhet är objektiv och opartisk. Sådana heltäckande ram för ackreditering och att på gemen- nationella ackrediteringsorgan bör inte samtidigt bedriva skapsnivå fastställa principer för hur ackrediteringen ska kommersiell verksamhet för bedömning av överensstämorganiseras och genomföras. melse. Det är därför lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna ser till att ackrediteringsorganens verksamhet utgör offentlig myndighetsutövning, oavsett deras rättsliga status. (11) Inrättandet av ett enhetligt nationellt ackrediteringsorgan bör ske utan att det påverkar fördelningen av arbetsuppgifterna inom medlemsstaterna. (16) Vad gäller bedömning och kontinuerlig övervakning av kompetensen hos ett organ för bedömning av överensstämmelse är det nödvändigt att fastställa vilken teknisk (12) Om harmoniserad gemenskapslagstiftning föreskriver att kunskap och erfarenhet det har, liksom dess förmåga att organ för bedömning av överensstämmelse ska utses för utföra bedömningar. Det är därför nödvändigt att det dess genomförande bör de nationella offentliga myndighe- nationella ackrediteringsorganet besitter relevant kunskap, terna inom gemenskapen betrakta öppen ackreditering kompetens och resurser för att kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning som det bästa sättet att styrka dessa på rätt sätt. organs tekniska kompetens, för att den nivå som krävs när det gäller förtroendet för intyg om överensstämmelse ska tryggas. Nationella myndigheter kan emellertid anse att de har tillräckliga möjligheter att utföra denna bedömning på (17) Ackreditering bör i princip drivas som en självbärande egen hand. I så fall bör de nationella myndigheterna, för att verksamhet. Medlemsstaterna bör se till att finansiellt stöd trygga en rimlig trovärdighetsnivå på bedömningar utförda ges för vissa särskilda uppgifter. av andra nationella myndigheter, ta fram den dokumentation som krävs för att visa kommissionen och övriga medlemsstater att de utvärderade organen för bedömning av överensstämmelse uppfyller de relevanta kraven. (18) I de fall där det inte är ekonomiskt meningsfullt eller hållbart för en medlemsstat att inrätta ett nationellt ackrediteringsorgan bör medlemsstaten i fråga anlita det (13) Ett ackrediteringssystem som grundar sig på bindande nationella ackrediteringsorganet i en annan medlemsstat bestämmelser bidrar till att stärka det ömsesidiga förtroen- och uppmuntras att utnyttja denna möjlighet fullt ut. det mellan medlemsstaterna beträffande kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelse och följaktligen också förtroendet för de intyg och provningsrapporter dessa utfärdar. Därmed förstärks principen om (19) Konkurrens mellan nationella ackrediteringsorgan skulle ömsesidigt erkännande, och bestämmelserna om ackredi- kunna leda till en kommersialisering av denna verksamhet tering i denna förordning bör därför gälla organ som som därmed är oförenlig med deras roll som sista genomför bedömningar av överensstämmelse, på såväl kontrollinstans i arbetet med bedömning av överensreglerade som icke-reglerade områden. Det som är av stämmelse. Syftet med denna förordning är att se till att betydelse är kvaliteten på intyg och provningsrapporter, ett ackrediteringsintyg inom Europeiska unionen är tilloavsett om dessa gäller det reglerade eller oreglerade räckligt för hela unionens territorium, och att undvika området, och det bör därför inte göras någon skillnad dubbelackreditering, som i sig skulle innebära ytterligare mellan dessa områden. kostnader men inget mervärde. Nationella ackrediteringsorgan kan konkurrera på tredjeländers marknader, under förutsättning att detta inte påverkar deras verksamhet inom gemenskapen eller det samarbete och den referentbedöm- (14) Enligt denna förordning bör de nationella ackrediterings- ningsverksamhet som organiseras av det organ som erkänts organens icke vinstdrivande verksamhet förstås som en enligt denna förordning.

Bilaga 2

L 218/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

(20) För att undvika dubbelackreditering, öka acceptansen och information om de ackrediteringstjänster de nationella erkännandet av ackrediteringsintyg samt utöva effektiv ackrediteringsorganen erbjuder bör också finnas tillgänglig tillsyn över ackrediterade organ för bedömning av överens- för allmänheten och därigenom särskilt för organen för stämmelse bör organen begära ackreditering hos det bedömning av överensstämmelse. nationella ackrediteringsorganet i den medlemsstat där de är etablerade. Det är dock nödvändigt att säkerställa att ett organ för bedömning av överensstämmelse har möjlighet att begära ackreditering i en annan medlemsstat om det inte (25) För de verksamhetsområden där allmänna krav på finns något nationellt ackrediteringsorgan i den egna kompetensen hos organen för bedömning av överensmedlemsstaten, eller i de fall det nationella ackrediterings- stämmelse inte är tillräckliga för att säkerställa nödvändigt organet inte har nödvändig kompetens för att kunna skydd då specifika och detaljerade krav rörande teknik, erbjuda de ackrediteringstjänster som efterfrågas. I sådana hälsa eller säkerhet tillämpas, bör det finnas sektorsspecifika fall bör det etableras lämpligt samarbete och informations- ackrediteringsprogram. Med tanke på att EA har stor utbyte mellan de berörda nationella ackrediteringsorganen. teknisk expertis till sitt förfogande bör det ombes utveckla sådana program, särskilt för områden som omfattas av gemenskapslagstiftningen.

(21) För att säkerställa att de nationella ackrediteringsorganen uppfyller kraven och skyldigheterna i denna förordning är (26) För att säkerställa likvärdig och konsekvent tillämpning av det viktigt att medlemsstaterna bidrar till att ackrediter- harmoniserad gemenskapslagstiftning införs genom denna ingssystemet fungerar korrekt, regelbundet övervakar sina förordning en gemenskapsram för marknadskontroll, där nationella ackrediteringsorgan och när så är nödvändigt det fastställs minimikrav för de mål medlemsstaterna ska vidtar åtgärder inom rimlig tid för att komma till rätta med uppnå och en ram för administrativt samarbete, inbegripet problem. informationsutbyte mellan medlemsstaterna.

(27) I sådana fall där ekonomiska aktörer förfogar över (22) För att säkerställa att organen för bedömning av överens- provningsrapporter och intyg som intygar överensstämstämmelse har likvärdig kompetens, för att underlätta melse, vilka utfärdats av ett ackrediterat organ för bedömömsesidigt erkännande och för att stärka den allmänna ning av överensstämmelse och där relevant harmoniserad acceptansen av ackrediteringsintyg och de intyg om gemenskapslagstiftning inte kräver sådana rapporter eller överensstämmelse som ackrediterade organ utfärdar, är intyg, bör marknadskontrollsmyndigheterna ta vederbörlig det nödvändigt att de nationella ackrediteringsorganen hänsyn till dessa rapporter och intyg när de kontrollerar tillämpar ett strikt och öppet system för referentbedömning produkters egenskaper. och att alla organ regelbundet granskas.

(28) Samarbete nationellt och över gränserna mellan behöriga (23) Denna förordning bör föreskriva erkännandet av en enda myndigheter avseende informationsutbyte, undersökningar organisation på Europanivå när det gäller vissa funktioner av överträdelser och åtgärder för att få dem att upphöra – inom ackrediteringsområdet. EA (European co-operation även innan farliga produkter släpps ut på marknaden, for Accreditation), som har till huvuduppgift att främja ett genom ytterligare åtgärder för att identifiera dem, främst i öppet och kvalitetsdrivet system för att bedöma kompe- hamnar – är nödvändigt för att skydda konsumenternas tensen hos organ för bedömning av överensstämmelse hälsa och säkerhet och för att den inre marknaden ska inom hela Europa, driver ett system för referentbedömning kunna fungera på ett smidigt sätt. Nationella konsumentbland nationella ackrediteringsorgan i medlemsstaterna och skyddsmyndigheter bör på nationell nivå samarbeta med andra europeiska länder. Systemet har visat sig vara effektivt nationella marknadskontrollsmyndigheter och utbyta inforoch uppmuntrar ömsesidigt förtroende. EA bör därför vara mation med dem om produkter de misstänker innebär en det första organ som erkänns enligt denna förordning och risk. medlemsstaterna bör säkerställa att de nationella ackrediteringsorganen söker, och behåller, medlemskap i EA så länge det är erkänt. Samtidigt bör det vara möjligt att ändra det relevanta organet som erkänns enligt denna förordning (29) Vid riskbedömningen bör alla relevanta uppgifter beaktas, i de fall då detta kan bli nödvändigt i framtiden. inklusive tillgängliga uppgifter om risker som uppstått i anslutning till produkten i fråga. Alla åtgärder som den ekonomiska aktören kan ha vidtagit för att reducera risken bör också beaktas.

(24) Effektivt samarbete mellan nationella ackrediteringsorgan är nödvändigt om referentbedömningssystemet och ackreditering över gränserna ska fungera. För att säkerställa (30) Situationer där en produkt kan innebära en allvarlig risk öppenhet är det därför nödvändigt med en skyldighet för kräver snabbt ingripande, vilket kan innebära att produkten nationella ackrediteringsorgan att sinsemellan utbyta infor- dras tillbaka, återkallas eller att dess tillhandahållande på mation samt att ge nationella myndigheter och kommis- marknaden förbjuds. I sådana situationer är det nödvändigt sionen nödvändig information. Uppdaterad och korrekt att ha tillgång till ett system för snabbt informationsutbyte

Bilaga 2

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/33

mellan medlemsstaterna och kommissionen. Det system land är i överensstämmelse med reglerna för produktsäkersom föreskrivs i artikel 12 i direktiv 2001/95/EG har visat het ( 4 ) fastställs regler om uppskjutande av en produkts sig vara effektivt och verkningsfullt för konsumentproduk- övergång till fri omsättning efter att tullmyndigheterna ter. För att undvika onödig överlappning bör detta system beslutat om detta, och det föreskrivs vidare åtgärder, bland användas vid tillämpningen av denna förordning. Att annat hur marknadskontrollsmyndigheterna ska involveras. säkerställa sammanhängande marknadskontroll inom hela Det är därför lämpligt att dessa bestämmelser, inklusive gemenskapen kräver omfattande informationsutbyte om dem om hur myndigheterna för marknadskontroll ska nationell verksamhet på detta område, information som går involveras, införs i denna förordning. utöver detta system.

(35) Erfarenheten har visat att produkter som inte frigörs ofta återexporteras och tar sig in på gemenskapsmarknaden via (31) För att säkerställa att utredningarna inte äventyras och att andra införselplatser, vilket motverkar tullmyndigheternas de ekonomiska aktörernas rykte inte skadas bör informa- arbete. Marknadskontrollsmyndigheterna bör därför ges tion som de behöriga myndigheterna utbyter skyddas av resurser att förstöra produkter om de anser det lämpligt. strängast möjliga garantier för konfidentialitet och sekretess i enlighet med bestämmelser om sekretess i tillämplig nationell lagstiftning eller, när det gäller kommissionen, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/ (36) Senast ett år efter offentliggörandet av denna förordning i 2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europeiska unionens officiella tidning bör kommissionen lägga Europaparlamentets, rådets och kommissionens hand- fram en djupgående analys av situationen på området för lingar ( 1 ). Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/ konsumentsäkerhetsmärkning, om nödvändigt åtföljd av EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda lagstiftningsförslag. personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 2 ) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/ 2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda (37) CE-märkningen indikerar att en produkt överensstämmer då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen med kraven och är det synliga resultatet av en hel process av behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten bedömning av överensstämmelse i vid bemärkelse. Allför sådana uppgifter ( 3 ) är tillämpliga inom ramen för männa principer för CE-märkningen bör fastställas i denna denna förordning. förordning så att de kan tillämpas omedelbart och för att förenkla framtida lagstiftning.

(32) I harmoniserad gemenskapslagstiftning ingår särskilda (38) CE-märkningen bör vara den enda märkning om överensförfaranden för att fastställa huruvida en nationell åtgärd stämmelse som anger att produkten överensstämmer med som begränsar en produkts fria rörlighet är berättigad eller harmoniserad gemenskapslagstiftning. Andra typer av ej (skyddsklausulsförfaranden). Dessa förfaranden tillämpas märkning kan emellertid användas, förutsatt att de bidrar efter ett snabbt informationsutbyte om produkter som till ökat konsumentskydd och inte omfattas av harmoniutgör en allvarlig risk. serad gemenskapslagstiftning.

(39) Det är nödvändigt att medlemsstaterna sörjer för att det (33) Införselplatser vid de yttre gränserna är platser där finns lämpliga möjligheter att hos behöriga rättsinstanser produkter som inte är säkra och som inte uppfyller kraven överklaga beslut som fattas av behöriga myndigheter och eller produkter som försetts med falsk eller vilseledande som begränsar utsläppandet på marknaden av en produkt CE-märkning kan upptäckas innan de ens släpps ut på eller som föreskriver tillbakadragande eller återkallelse av marknaden. En skyldighet för de myndigheter som är produkten från marknaden. ansvariga för kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden att utföra kontroller i lämplig omfattning kan därför bidra till en säkrare marknad. För att kontrollerna ska bli effektivare bör tullmyndigheterna i (40) Det kan vara till nytta för medlemsstaterna att ingå god tid få all nödvändig information från marknadskon- samarbetsavtal med olika intressegrupper, bland annat trollsmyndigheterna om farliga produkter som inte upp- med bransch- och konsumentorganisationer, så att de kan fyller kraven. använda sig av tillgänglig marknadsinformation då de utarbetar, genomför och uppdaterar program för marknadskontroll.

(34) I rådets förordning (EEG) nr 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som importeras från tredje (41) Medlemsstaterna bör föreskriva sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta de ( 1 ) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner till- ( 2 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). ( 4 ) EGT L 40, 17.2.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom ( 3 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

Bilaga 2

L 218/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

lämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och (47) Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheavskräckande och kan skärpas om den relevanta ekono- terna och iakttar de principer som återspeglas i Europeiska miska aktören tidigare har begått en liknande överträdelse unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. av bestämmelserna i denna förordning.

(48) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa att produkter på de marknader som omfattas (42) Om målen med denna förordning ska kunna uppnås måste av gemenskapslagstiftning uppfyller krav som tillgodoser gemenskapen bidra till finansieringen av den verksamhet en hög skyddsnivå avseende hälsa och säkerhet och andra som krävs för ackreditering och marknadskontroll. Finan- allmänna intressen, samtidigt som den inre marknadens siering bör ges i form av bidrag utan förslagsinfordran till funktion säkerställs, genom att tillhandahålla en ram för det organ som erkänns enligt denna förordning, i form av ackreditering och marknadskontroll, inte i tillräcklig bidrag efter förslagsinfordran, eller genom att tilldela utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det kontrakt till detta eller andra organ, beroende på vilken därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gementyp av verksamhet som ska finansieras, och i enlighet med skapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsden 25 juni 2002 med budgetförordning för Europe- principen i samma artikel går denna förordning inte utöver iska gemenskapernas allmänna budget ( 1 ) (nedan kallad vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. budgetförordningen ).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

(43) För vissa specialiserade uppgifter, t.ex. utarbetning och översyn av sektorsspecifika ackrediteringsprogram, och för KAPITEL I uppgifter som gäller verifiering av teknisk kompetens och utrustning hos laboratorier samt certifierings- och kontrollorgan bör EA inledningsvis vara berättigat till gemen- ALLMÄNNA BESTÄMMELSER skapsfinansiering då organisationen är väl lämpad att tillhandhålla nödvändig teknisk expertis i detta avseende. Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

(44) Med tanke på rollen för det organ som erkänns enligt denna förordning vid referentbedömningen av ackrediterings- 1. I denna förordning fastställs regler om organisation och organ, och dess förmåga att bistå medlemsstaterna med tillvägagångssätt vid ackreditering av de organ för bedömning av organisationen av sådan bedömning, bör kommissionen överensstämmelse som utför bedömning av överensstämmelse. kunna bevilja bidrag till driften av sekretariatet för det organ som erkänns enligt denna förordning vilket i sin tur bör ge kontinuerligt stöd till ackrediteringsverksamheten på gemenskapsnivå. 2. Denna förordning innehåller också en ram för marknadskontrollen av produkter för att säkerställa att dessa produkter uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå för allmänna intressen som hälsa och säkerhet i allmänhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd och säkerhet. (45) Ett partnerskapsavtal bör undertecknas mellan kommissionen och det organ som erkänns enligt denna förordning, i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen, för att 3. Denna förordning innehåller en ram för kontroll av fastställa de administrativa och finansiella bestämmelserna produkter från tredjeländer. för finansiering av ackrediteringsverksamhet.

4. I denna förordning fastställs allmänna principer om CE-märkning. (46) Finansiering bör även göras tillgänglig för andra organ än det organ som erkänns enligt denna förordning för annan verksamhet inom området för bedömning av överensstämmelse, reglerad mätteknik, ackreditering och mark- Artikel 2 nadskontroll, t.ex. utarbetande och uppdatering av riktlinjer, jämförande verksamhet kopplad till använd- Definitioner ningen av skyddsklausuler, förberedande eller relaterad verksamhet i samband med genomförandet av gemenskapslagstiftning på dessa områden, program för tekniskt stöd I denna förordning avses med och samarbete med tredjeländer samt förstärkning av politiken inom dessa områden på gemenskapsnivå och internationell nivå. 1. tillhandahållande på marknaden : varje leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på gemen- ( 1 ) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom skapsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, förordning (EG) nr 1525/2007 (EUT L 343, 27.12.2007, s. 9). mot betalning eller gratis,

Bilaga 2

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/35

2. utsläppande på marknaden : tillhandahållande för första 13. organ för bedömning av överensstämmelse : ett organ som utför gången av en produkt på gemenskapsmarknaden, bedömning av överensstämmelse, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll,

3. tillverkare : varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en produkt eller som låter konstruera eller tillverka en produkt 14. återkallelse : varje åtgärd för att dra tillbaka en produkt som och saluför den produkten, i eget namn eller under eget redan tillhandahålls för slutanvändaren, varumärke,

15. tillbakadragande : varje åtgärd i syfte att förhindra att en 4. tillverkarens representant : varje fysisk eller juridisk person som produkt i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden, är etablerad i gemenskapen och som enligt skriftlig fullmakt från en tillverkare har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter, med beaktande av den sistnämndas skyldigheter 16. referentbedömning : en process där ett nationellt ackrediteenligt relevant gemenskapslagstiftning, ringsorgan bedöms av andra nationella ackrediteringsorgan i enlighet med kraven i denna förordning och, i förekommande fall, ytterligare sektorsspecifika tekniska specifikationer, 5. importör : varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i gemenskapen och som släpper ut en produkt från ett tredjeland på gemenskapsmarknaden, 17. marknadskontroll : den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att se till att produkterna överensstämmer med de krav som 6. distributör : varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan fastställs i relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning utöver tillverkaren eller importören som tillhandahåller en och inte hotar hälsan, säkerheten eller andra aspekter av produkt på marknaden, skyddet av allmänintresset,

7. ekonomisk aktör : tillverkaren, importören, tillverkarens 18. marknadskontrollsmyndighet : en myndighet i varje medlemsrepresentant och distributören, stat som ansvarar för att genomföra marknadskontroll på sitt territorium,

8. teknisk specifikation : ett dokument där det fastställs vilka tekniska krav som ska uppfyllas av en produkt, process eller 19. övergång i fri omsättning : det förfarande som anges i tjänst, artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ( 2 ), 9. harmoniserad standard : en standard som på grundval av en begäran av kommissionen i enlighet med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av 20. CE-märkning : en märkning genom vilken tillverkaren visar den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträf- att produkten överensstämmer med tillämpliga krav som fande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande fastställs i harmoniserad gemenskapslagstiftning som föreföreskrifter för informationssamhällets tjänster ( 1 ) antagits skriver om märkning, av ett europeiskt standardiseringsorgan som upptas i bilaga I till det direktivet, 21. harmoniserad gemenskapslagstiftning : all gemenskapslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av 10. ackreditering : en förklaring från ett nationellt ackrediterings- produkter. organ om att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav, bland annat de KAPITEL II som fastställs i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse, ACKREDITERING

Artikel 3 11. nationellt ackrediteringsorgan : det enda organet i en medlemsstat som har statligt bemyndigande att genomföra ackrediteringar, Tillämpningsområde

Detta kapitel ska tillämpas på ackreditering, använt som ett 12. bedömning av överensstämmelse : en process där det visas obligatoriskt eller frivilligt förfarande i samband med bedömning huruvida specificerade krav avseende en produkt, en av överensstämmelse, oavsett om denna bedömning är obligaprocess, en tjänst, ett system, en person eller ett organ torisk eller inte och oavsett vilken rättslig ställning det organ som har uppfyllts, utför ackrediteringen har.

( 1 ) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrat genom rådets ( 2 ) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom direktiv 2006/96/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 81). förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

Bilaga 2

L 218/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

Artikel 4 Artikel 5

Allmänna principer Ackreditering

1. Varje medlemsstat ska utse ett enda nationellt ackredite- 1. Ett nationellt ackrediteringsorgan ska, när ett organ för ringsorgan. bedömning av överensstämmelse så begär, utvärdera huruvida det sistnämnda är kompetent att utföra specifik bedömning av överensstämmelse. Om det har konstaterats vara kompetent, ska 2. Om en medlemsstat inte anser det ekonomiskt meningsfullt det nationella ackrediteringsorganet utfärda ett ackrediteringseller genomförbart att ha ett nationellt ackrediteringsorgan, eller intyg om detta. att tillhandahålla vissa ackrediteringstjänster, ska medlemsstaten i möjligaste mån anlita det nationella ackrediteringsorganet i en 2. När en medlemsstat beslutar att inte använda ackreditering annan medlemsstat. ska den förse kommissionen och övriga medlemsstater med de styrkande handlingar som krävs för att intyga kompetensen hos de organ för bedömning av överensstämmelse som den utser för 3. En medlemsstat som i enlighet med punkt 2 anlitar ett genomförandet av relevant harmoniserad gemenskapslagstiftackrediteringsorgan i en annan medlemsstat ska informera ning. kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta.

3. Nationella ackrediteringsorgan ska utöva tillsyn över de 4. Baserat på den information som avses i punkt 3 och i organ för bedömning av överensstämmelse som de har utfärdat artikel 12 ska kommissionen upprätta en förteckning över ackrediteringsintyg för. nationella ackrediteringsorgan, hålla denna förteckning uppdaterad samt offentliggöra den. 4. Om ett nationellt ackrediteringsorgan bedömer att ett organ för bedömning av överensstämmelse som erhållit ett ackredite- 5. I fall då ackrediteringen inte utförs direkt av de offentliga ringsintyg inte längre har nödvändig kompetens för att bedriva myndigheterna själva ska medlemsstaterna överlåta ackredite- specifik verksamhet inom bedömning av överensstämmelse, eller ringsförfarandet åt sitt nationella ackrediteringsorgan som allvarligt underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, ska ackrediteoffentlig myndighetsutövning och formellt erkänna det. ringsorganet inom rimlig tid vidta alla lämpliga åtgärder för att begränsa, eller tillfälligt eller helt återkalla ackrediteringsintyget.

6. Det nationella ackrediteringsorganets ansvar och uppgifter 5. Medlemsstaterna ska fastställa förfaranden för att behandla ska vara klart åtskilda från dem som åligger andra nationella överklaganden av ackrediteringsbeslut, inbegripet rättsmedel, om myndigheter. det är lämpligt, eller som avser frånvaron av beslut.

7. Det nationella ackrediteringsorganet ska inte vara vinst- Artikel 6 drivande.

Principen om förbud mot konkurrerande verksamhet

8. Det nationella ackrediteringsorganet får inte bedriva verk- 1. De nationella ackrediteringsorganen ska inte konkurrera samhet eller erbjuda tjänster som tillhandahålls av organen för med organ för bedömning av överensstämmelse. bedömning av överensstämmelse, erbjuda kommersiella konsulttjänster, äga aktier eller i övrigt ha ett finansiellt intresse eller ett ledningsansvar i ett organ för bedömning av överens- 2. De nationella ackrediteringsorganen ska inte konkurrera stämmelse. med andra nationella ackrediteringsorgan.

9. Varje medlemsstat ska säkerställa att dess nationella ackredi- 3. De nationella ackrediteringsorganen får utöva sin verksamteringsorgan har lämpliga ekonomiska och personalmässiga het över nationsgränserna, på en annan medlemsstats territoresurser för att kunna utföra sina uppgifter, däribland utförandet rium, antingen på begäran av ett organ för bedömning av av särskilda uppgifter, såsom verksamhet för europeiskt och överensstämmelse i de fall som anges i artikel 7.1 eller, om de internationellt ackrediteringssamarbete och åtgärder som krävs ombeds göra detta av ett nationellt ackrediteringsorgan i enlighet som stöd för nationell politik och som inte är ekonomiskt med artikel 7.3, i samarbete med det nationella ackrediteringssjälvbärande. organet i den medlemsstaten.

10. Det nationella ackrediteringsorganet ska vara medlem i det Artikel 7 organ som erkänns med stöd av artikel 14.

Gränsöverskridande ackreditering

11. De nationella ackrediteringsorganen ska skapa och upp- 1. Ett organ för bedömning av överensstämmelse som vill rätthålla lämpliga strukturer för att säkerställa en effektiv och ansöka om ackreditering ska vända sig till det nationella balanserad inblandning av alla intressegrupper inom både sina ackrediteringsorganet i den medlemsstat där det har sitt säte, organisationer och det organ som erkänns med stöd av artikel 14. eller hos det nationella ackrediteringsorgan som medlemsstaten kan anlita i enlighet med artikel 4.2.

Bilaga 2

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/37

Ett organ för bedömning av överensstämmelse kan dock ansöka 7. Det ska ha tillräckligt många anställda med lämplig om ackreditering hos ett nationellt ackrediteringsorgan annat än kompetens för att kunna utföra sina uppgifter. dem som avses i första stycket i följande situationer:

8. Det ska dokumentera personalens uppgifter, ansvar och a) Om den medlemsstat där organet har sitt säte har beslutat befogenheter i den mån dessa kan påverka kvaliteten på att inte inrätta ett nationellt ackrediteringsorgan och inte bedömningen och intyget om kompetens. har valt att anlita det nationella ackrediteringsorganet i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 4.2. 9. Det ska inrätta, tillämpa och underhålla förfaranden för att övervaka prestanda och kompetens hos den personal som b) Om de nationella ackrediteringsorgan som avses i första utför arbetet. stycket inte erbjuder ackreditering för den typ av bedömning av överensstämmelse som ackrediteringsansökan gäller. 10. Det ska kontrollera att bedömningar av överensstämmelse genomförs på ett lämpligt sätt så att det inte läggs några c) Om de nationella ackrediteringsorgan som avses i första onödiga bördor på företagen och att vederbörlig hänsyn tas stycket inte har framgångsrikt genomgått den referentbe- till ett företags storlek, bransch och struktur samt den dömning som avses i artikel 10 för den typ av bedömning berörda produktteknikens komplexitet och produktionsav överensstämmelse som ackrediteringsansökan gäller. processens seriemässiga karaktär.

2. Om ett nationellt ackrediteringsorgan erhåller en ansökan 11. Det ska offentliggöra årsredovisningar som utarbetats i enligt punkt 1 b eller c ska det informera det nationella enlighet med vedertagna redovisningsprinciper. ackrediteringsorganet i den medlemsstat där organet för bedömning av överensstämmelse har sitt säte. I sådana fall får det nationella ackrediteringsorganet i den medlemsstat där det Artikel 9 ansökande organet för bedömning av överensstämmelse har sitt säte delta som observatör. Uppfyllande av kraven

3. Ett nationellt ackrediteringsorgan får begära att ett annat 1. Om ett nationellt ackrediteringsorgan inte uppfyller kraven i nationellt ackrediteringsorgan utför en del av bedömningen. I denna förordning, eller underlåter att uppfylla sina skyldigheter sådana fall ska ackrediteringsintyget utfärdas av det organ som här nedan, ska den berörda medlemsstaten vidta lämpliga gör denna begäran. åtgärder för att avhjälpa detta, alternativt säkerställa att åtgärder vidtas, och den ska informera kommissionen om detta.

Artikel 8 2. Medlemsstaterna ska regelbundet övervaka sina nationella Krav för nationella ackrediteringsorgan ackrediteringsorgan för att säkerställa att de hela tiden uppfyller kraven i artikel 8. Ett nationellt ackrediteringsorgan ska uppfylla följande krav:

3. Medlemsstaterna ska ta maximal hänsyn till resultaten av 1. Det ska organiseras på ett sådant sätt att det är oberoende referentbedömningen enligt artikel 10 när de utför den från de organ för bedömning av överensstämmelse som det övervakning som avses i punkt 2 i denna artikel. bedömer och från kommersiellt tryck, och på ett sådant sätt att inga intressekonflikter uppstår med organen för bedömning av överensstämmelse. 4. De nationella ackrediteringsorganen ska förfoga över de förfaranden som krävs för att kunna hantera klagomål riktade mot de organ för bedömning av överensstämmelse som de har 2. Det ska vara organiserat och fungera på ett sådant sätt att ackrediterat. dess verksamhet är objektiv och opartisk.

3. Det ska se till att alla beslut som rör intyg om kompetens Artikel 10 fattas av annan behörig personal än den som har gjort bedömningen. Referentbedömning

4. Det ska ha tillfredsställande rutiner som säkerställer att den 1. Nationella ackrediteringsorgan ska låta sin verksamhet bli information som erhållits behandlas konfidentiellt. föremål för referentbedömning som ska organiseras av det organ som erkänns med stöd av artikel 14.

5. Det ska kartlägga den verksamhet för bedömning av överensstämmelse för vilken den är kompetent att utföra 2. Intressegrupper ska ha rätt att delta i det system som ackreditering och, där så är lämpligt, hänvisa till relevant inrättats för att övervaka verksamhet i samband med referentgemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning och bedömning, dock inte i enskilda referentbedömningsförfaranden. standarder. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella ackrediter- 6. Det ska inrätta nödvändiga förfaranden för att säkerställa ingsorganen regelbundet deltar i referentbedömning enligt effektiv ledning och lämpliga interna kontroller. kraven i punkt 1.

Bilaga 2

L 218/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

4. Referentbedömning ska grundas på sunda och öppna vilken typ av bedömning av överensstämmelse som den erbjuder kriterier och förfaranden för utvärdering, särskilt när det gäller ackreditering för och om eventuella ändringar av verksamheten. nödvändiga strukturella, mänskliga och administrativa resurser, konfidentialitet och klagomål. Det ska inrättas lämpliga förfaranden för överklaganden av beslut som fattats till följd av Artikel 13 bedömningen.

Uppdrag till det organ som erkänns med stöd av artikel 14

5. Vid referentbedömning ska det bedömas huruvida det 1. Kommissionen får, efter att ha rådfrågat den kommitté som nationella ackrediteringsorganet uppfyller de krav som fastställs inrättats genom artikel 5 i direktiv 98/34/EG, begära att det i artikel 8, under beaktande av den relevanta harmoniserade organ som erkänns med stöd av artikel 14 bidrar till utveckling, standard som avses i artikel 11. underhåll och tillämpning av ackreditering i gemenskapen.

6. Det organ som erkänns med stöd av artikel 14 ska 2. Kommissionen får även, i enlighet med det förfarande som offentliggöra resultaten av referentbedömningen och meddela avses i punkt 1, samtliga medlemsstater och kommissionen om detsamma.

a) begära att det organ som erkänns med stöd av artikel 14 7. Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna se föreskriver bedömningskriterier och förfaranden för refeöver referensbedömningssystemets regler och se till att det rentbedömning och utvecklar sektorsspecifika ackreditefungerar korrekt. ringsprogram,

b) godta alla sådana befintliga program som redan föreskriver Artikel 11 bedömningskriterier och förfaranden för referentbedömning.

Presumtion om överensstämmelse för nationella

ackrediteringsorgan 3. Kommissionen ska se till att sektorsspecifika program

fastställer vilka tekniska specifikationer som är nödvändiga för 1. Nationella ackrediteringsorgan som uppvisar överensstäm- att uppnå den grad av kompetens som harmoniserad gemenmelse med de kriterier som fastställs i den relevanta harmoni- skapslagstiftning kräver på områden där särskilda krav för serade standarden, för vilken det offentliggjorts en hänvisning till teknik, hälsa, miljö eller säkerhet gäller eller andra aspekter av i Europeiska unionens officiella tidning , genom att framgångsrikt ha skyddet av allmänintresset. genomgått referentbedömning i enlighet med artikel 10, ska förutsättas uppfylla de krav som anges i artikel 8. Artikel 14

2. De nationella myndigheterna ska erkänna likvärdigheten hos Europeisk ackrediteringsinfrastruktur de tjänster som tillhandahålls av de ackrediteringsorgan som har framgångsrikt genomgått referentbedömning i enlighet med 1. Kommissionen ska efter samråd med medlemsstaterna artikel 10, och därmed, baserat på den presumtion som avses i erkänna ett organ som uppfyller kraven i bilaga I till denna punkt 1 i den här artikeln, godta dessa organs ackrediteringsintyg förordning. och de intyg som utfärdas av de organ för bedömning av överensstämmelse som ackrediterats av dem. 2. Ett organ som ska erkännas i enlighet med punkt 1 ska ingå ett avtal med kommissionen. Avtalet ska bland annat innehålla Artikel 12 en detaljerad beskrivning av organets uppgifter, finansieringsbestämmelser och bestämmelser för tillsyn av organet. Både kommissionen och organet ska, utan att behöva ange anled- Informationsskyldighet ningen, ha möjlighet att säga upp avtalet vid utgången av en

rimlig uppsägningstid som ska fastställas i avtalet. 1. Varje nationellt ackrediteringsorgan ska informera övriga nationella ackrediteringsorgan om vilken typ av bedömning av överensstämmelse som det erbjuder ackreditering för, och om 3. Kommissionen och organet ska offentliggöra avtalet. eventuella ändringar av verksamheten.

4. Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna och de 2. Varje medlemsstat ska informera kommissionen och det nationella ackrediteringsorganen om erkännandet av ett organ organ som erkänns med stöd av artikel 14 om sitt nationella enligt punkt 1. ackrediteringsorgans identitet och om all verksamhet inom bedömning av överensstämmelse som detta organ erbjuder 5. Kommissionen får inte erkänna mer än ett organ för en ackreditering för till stöd för harmoniserad gemenskapslagstift- bestämd tidsperiod. ning, och om eventuella ändringar.

6. Det första organ som erkänns enligt denna förordning ska 3. Varje nationellt ackrediteringsorgan ska regelbundet offent- vara EA, förutsatt att det har ingått ett avtal i enlighet med liggöra information om resultaten av referentbedömningen, om punkt 2.

Bilaga 2

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/39

KAPITEL III 4. Marknadskontroll ska omfatta produkter som satts samman eller tillverkats för tillverkarens eget bruk när harmoniserad GEMENSKAPSRAM FÖR MARKNADSKONTROLL OCH gemenskapslagstiftning föreskriver att dess bestämmelser ska KONTROLL AV PRODUKTER SOM FÖRS IN PÅ gälla sådana produkter.

GEMENSKAPSMARKNADEN

AVSNITT 2

AVSNITT 1

Gemenskapsram för marknadskontroll

Allmänna bestämmelser Artikel 17

Artikel 15 Informationsskyldighet

Tillämpningsområde 1. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina marknadskontrollsmyndigheter och deras ansvarsområden. 1. Artiklarna 16 – 26 ska tillämpas på produkter som omfattas Kommissionen ska vidarebefordra denna information till övriga av harmoniserad gemenskapslagstiftning. medlemsstater.

2. De enskilda bestämmelserna i artiklarna 16 – 26 ska till- 2. Medlemsstaterna ska se till att allmänheten är medveten om lämpas i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser nationella marknadskontrollsmyndigheters existens, ansvarsommed samma syfte i harmoniserad gemenskapslagstiftning. råden och identitet och om hur dessa myndigheter kan kontaktas.

3. Tillämpningen av denna förordning får inte hindra mark- Artikel 18 nadskontrollsmyndigheterna att vidta mera specifika åtgärder som föreskrivs i direktiv 2001/95/EG.

Medlemsstaternas skyldigheter avseende organisation

4. I artiklarna 16 – 26 avses med en ” produkt ” ett ämne, 1. Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga mekanismer för preparat eller annan vara framställd genom en tillverknings- kommunikation och samordning mellan de olika marknadskonprocess som inte utgör livsmedel, foder, levande växter och djur, trollsmyndigheterna. produkter av mänskligt ursprung samt produkter av växter och djur med koppling till deras framtida fortplantning. 2. Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga förfaranden för att

5. Artiklarna 27, 28 och 29 ska tillämpas på alla produkter a) följa upp klagomål och rapporter om risker relaterade till som omfattas av gemenskapslagstiftningen, dock endast när produkter som omfattas av harmoniserad gemenskapslaggemenskapslagstiftningen inte innehåller särskilda bestämmelser stiftning, om hur gränskontroll ska organiseras.

b) bevaka olyckor och hälsoskador som dessa produkter Artikel 16 misstänks ha orsakat,

Allmänna bestämmelser c) kontrollera att korrigerande åtgärder har vidtagits,

1. Medlemsstaterna ska organisera och genomföra marknadskontroll i enlighet med detta kapitel. d) följa upp vetenskaplig och teknisk kunskap i säkerhetsfrågor.

2. Syftet med marknadskontrollen är att säkerställa att produkter som omfattas av harmoniserad gemenskapslagstift- 3. Medlemsstaterna ska anförtro marknadskontrollsmyndighening vilka, då de används i enlighet med sitt avsedda ändamål terna de befogenheter, resurser och kunskaper som krävs för att eller under rimligen förutsebara förhållanden och då de dessa ska kunna utföra sina uppgifter på rätt sätt. installeras och underhålls på korrekt sätt, kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet, eller vilka på annat sätt inte 4. Medlemsstaterna ska se till att marknadskontrollsmyndigheuppfyller tillämpliga krav i harmoniserad gemenskapslagstiftning terna utövar sina befogenheter i enlighet med proportionalitetsdras tillbaka eller förbjuds eller hindras från att tillhandahållas på principen. marknaden, och att allmänheten, kommissionen och de övriga medlemsstaterna informeras om detta. 5. Medlemsstaterna ska inrätta, genomföra och regelbundet uppdatera program för marknadskontroll. Medlemsstaterna ska 3. De nationella infrastrukturerna och programmen för utarbeta antingen ett allmänt program för marknadskontroll eller marknadskontroll ska se till att effektiva åtgärder kan vidtas för sektorsspecifika program för sektorer inom vilka de utför alla produkter, oavsett kategori, som omfattas av harmoniserad marknadskontroll, underrätta övriga medlemsstater och komgemenskapslagstiftning. missionen om dessa program och göra dem tillgängliga,

Bilaga 2

L 218/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

elektroniskt och, om lämpligt, på andra sätt, för allmänheten. En 5. Marknadskontrollsmyndigheterna ska iaktta konfidentialitet första sådan underrättelse ska ske senast den 1 januari 2010. när det är nödvändigt för att skydda affärshemligheter eller Efterföljande uppdateringar av programmen ska offentliggöras på personuppgifter enligt nationell lagstiftning, dock i enlighet med samma sätt. För att uppnå detta får medlemsstaterna samarbeta kravet på att information enligt denna förordning ska offentligmed berörda intressegrupper. göras i så stor utsträckning som möjligt för att användarnas intressen i gemenskapen ska skyddas.

6. Medlemsstaterna ska regelbundet se över kontrollverksamheten och bedöma hur den fungerar. Denna översyn och dessa Artikel 20 bedömningar ska genomföras minst vart fjärde år, och resultatet ska meddelas de övriga medlemsstaterna och kommissionen samt göras tillgängliga, elektroniskt och, om lämpligt, på andra Produkter som utgör en allvarlig risk sätt, för allmänheten.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att produkter som utgör en Artikel 19 allvarlig risk, även en allvarlig risk utan omedelbar effekt, och som kräver snabbt ingripande återkallas, dras tillbaka eller att tillhandahållandet på deras marknad förbjuds, och att kommis- Åtgärder för marknadskontroll sionen utan dröjsmål informeras i enlighet med artikel 22.

1. Marknadskontrollsmyndigheterna ska göra lämpliga kontroller i tillräcklig omfattning av produkters egenskaper; detta ska 2. Beslutet om huruvida en produkt utgör en allvarlig risk ska ske genom dokumentkontroll och, där så är lämpligt, genom bygga på en lämplig riskbedömning som beaktar farans karaktär fysisk kontroll eller kontroll i laboratorium av ett ändamålsenligt och sannolikheten att något inträffar. En produkt ska inte anses urval. I samband med detta ska de beakta etablerade riskbedöm- utgöra en allvarlig risk av den anledningen att det går att uppnå ningsprinciper samt klagomål och annan information. en högre säkerhetsnivå eller att det finns andra tillgängliga produkter som utgör en mindre risk.

Marknadskontrollsmyndigheterna får kräva att de ekonomiska aktörerna tillhandahåller sådan dokumentation och information Artikel 21 som dessa myndigheter anser sig behöva för att utföra sin verksamhet, inbegripet, när detta är nödvändigt och motiverat, att ha tillträde till de ekonomiska aktörernas lokaler och ha rätt Begränsande åtgärder att ta nödvändiga provexemplar av produkterna. De får förstöra eller på annat sätt göra obrukbara produkter som utgör en allvarlig risk, om de anser det vara en nödvändig åtgärd. 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att, när åtgärder vidtas i enlighet med relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning i syfte att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av en produkt på marknaden, dra tillbaka den från marknaden eller återkalla Om de ekonomiska aktörerna uppvisar provningsrapporter eller den, dessa åtgärder är proportionella och att det anges exakt vilka intyg som intygar överensstämmelse vilka utfärdats av ett grunder beslutet om åtgärd har. ackrediterat organ för bedömning av överensstämmelse ska marknadskontrollsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till dessa rapporter och intyg. 2. Sådana åtgärder ska utan dröjsmål meddelas den ekonomiska aktören i fråga, som samtidigt ska underrättas om vilka 2. Marknadskontrollsmyndigheterna ska inom rimlig tid vidta rättsmedel som står till hans förfogande enligt lagstiftningen i lämpliga åtgärder för att informera användarna på sitt medlemsstaten ifråga och vilka tidsfrister som gäller för sådana territorium om faror som de upptäckt i samband med produkter, rättsmedel. detta för att minska risken för personskador eller annan skada.

3. Innan beslut fattas om en åtgärd i enlighet med punkt 1 ska De ska samarbeta med de ekonomiska aktörerna beträffande den berörda ekonomiska aktören ges tillfälle att yttra sig inom åtgärder som kan förhindra eller minska risker orsakade av rimlig tid som inte får vara kortare än tio dagar, förutsatt att produkter som dessa aktörer tillhandahållit. åtgärden inte, med tanke på hälso- eller säkerhetskrav eller andra skäl som hänför sig till allmänna intressen som omfattas av relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning, är så brådskande 3. Om marknadskontrollsmyndigheterna i en medlemsstat att sådant samråd inte är möjligt. Om en åtgärd vidtagits utan att beslutar att dra tillbaka en produkt som tillverkats i en annan aktören har fått möjlighet att yttra sig ska denne ges möjlighet att medlemsstat ska de underrätta den berörda ekonomiska aktören yttra sig så snart som möjligt och den vidtagna åtgärden ska ses på den adress som angivits på produkten i fråga eller i de över omedelbart därefter. dokument som åtföljer produkten.

4. Sådana åtgärder som avses i punkt 1 ska skyndsamt dras 4. Marknadskontrollsmyndigheterna ska utföra sina uppgifter tillbaka eller ändras i och med att den ekonomiska aktören självständigt, objektivt och opartiskt. kunnat visa att effektiva åtgärder vidtagits.

Bilaga 2

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/41

Artikel 22 och myndigheterna i andra medlemsstater samt mellan sina egna myndigheter och kommissionen och berörda gemenskapsorgan, Informationsutbyte – gemenskapens system för snabbt beträffande sina program för marknadskontroll och i alla frågor informationsutbyte som gäller produkter som utgör en risk.

1. När en medlemsstat vidtar, eller avser att vidta, en åtgärd i enlighet med artikel 20 och anser att orsakerna som ligger 2. För de syften som avses i punkt 1 ska marknadskontrollsbakom åtgärden, eller åtgärdens konsekvenser når utanför dess myndigheterna i en medlemsstat i lämplig omfattning bistå territorium ska den, i enlighet med punkt 4 i den här artikeln, marknadskontrollsmyndigheterna i andra medlemsstater, genom omgående informera kommissionen om den åtgärd medlems- att tillhandhålla information eller dokumentation, utföra lämpstaten vidtagit. Den ska även utan dröjsmål underrätta liga undersökningar och på annat lämpligt sätt delta i underkommissionen om varje ändring eller upphävande av en sådan sökningar som inletts i en annan medlemsstat. åtgärd.

3. Kommissionen ska samla in och sammanställa sådana 2. Om en produkt som utgör en allvarlig risk har till- uppgifter om nationell marknadskontroll som möjliggör ett handahållits på marknaden ska medlemsstaterna informera uppfyllande av sina förpliktelser. kommissionen om eventuella frivilliga åtgärder som en ekonomisk aktör vidtagit och underrättat om. 4. Information som förmedlas av en ekonomisk aktör enligt 3. I den information som lämnas i enlighet med punkt 1 eller 2 artikel 21.3 och eventuell ytterligare information ska bifogas när ska alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de som krävs för att den rapporterande medlemsstaten meddelar andra medlemskunna identifiera produkten, dess ursprung och leveranskedja, stater och kommissionen sina resultat och åtgärder. Det ska den risk produkten utgör, vilken typ av nationell åtgärd som tydligt framgå av all ytterligare information att den hör samman vidtagits och dess giltighetstid samt eventuella frivilliga åtgärder med tidigare lämnad information. som de ekonomiska aktörerna vidtagit.

Artikel 25 4. För de syften som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska det marknadskontroll- och informationsutbytessystem som avses i artikel 12 i direktiv 2001/95/EG användas. Artikel 12.2, 12.3 Delning av resurser och 12.4 i det direktivet ska gälla i tillämpliga delar. 1. Marknadskontrollsinitiativ för att dela resurser och expertis Artikel 23 mellan medlemsstaternas myndigheter får inledas av kommissionen eller berörda medlemsstater. Sådana initiativ ska Allmänt informationsstödssystem samordnas av kommissionen.

1. Kommissionen ska med elektroniska medel utveckla och underhålla ett allmänt arkiverings- och informationsutbytes- 2. För de syften som avses i punkt 1 ska kommissionen i system för frågor som gäller marknadskontroll, program och samarbete med medlemsstaterna annan relevant information om bristande överensstämmelse med harmoniserad gemenskapslagstiftning. Systemet ska på lämpligt sätt redovisa underrättelser och information som lämnas i a) utveckla och organisera utbildningsprogram och utbytesenlighet med artikel 22. program för nationella tjänstemän,

2. För de syften som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna b) utveckla, organisera och inrätta program för utbyte av tillhandahålla kommissionen den information de har tillgång till erfarenheter, information och bästa praxis, program och och som inte redan lämnats i enlighet med artikel 22 om åtgärder för gemensamma projekt, informationskampanjer, produkter som utgör en risk, särskilt information om typen av gemensamma besöksprogram och resursdelning med risk, resultat av eventuella provningar, tillfälliga restriktiva anledning av detta. åtgärder som vidtagits, kontakt med berörda ekonomiska aktörer och motivering till varför åtgärder vidtagits eller inte vidtagits. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndig- 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19.5 eller heter, där så är lämpligt, deltar i den verksamhet som avses i nationell lagstiftning om sekretess ska konfidentialitet säker- punkt 2. ställas med avseende på informationens innehåll. Konfidentialiteten får inte hindra att marknadskontrollsmyndigheterna får ta del av information som är relevant för att säkerställa effektiv Artikel 26 marknadskontroll.

Samarbete med de behöriga myndigheterna i tredjeländer

Artikel 24 1. Marknadskontrollsmyndigheterna får samarbeta med de Principer för samarbete mellan medlemsstaterna och behöriga myndigheterna i tredjeländer i syfte att utbyta kommissionen information och tekniskt bistånd, främja och underlätta tillgången till europeiska system och främja verksamhet i anslutning 1. Medlemsstaterna ska säkerställa effektivt samarbete och till bedömning av överensstämmelse, marknadskontroll och informationsutbyte mellan sina marknadskontrollsmyndigheter ackreditering.

Bilaga 2

L 218/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna utveckla 5. Vid tillämpningen av detta avsnitt ska artikel 24 tillämpas lämpliga program i detta syfte. beträffande myndigheter som ansvarar för yttre gränskontroll, utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstiftning där mer specifika samarbetssystem mellan dessa myndigheter 2. Samarbete med de behöriga myndigheterna i tredjeländer får föreskrivs. ske bl.a. i form av de åtgärder som anges i artikel 25.2. Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter deltar fullt ut i dessa åtgärder. Artikel 28

AVSNITT 3 Frigörande av produkter

Kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden

1. En produkt vars övergång till fri omsättning har skjutits upp av de myndigheter som ansvarar för yttre gränskontroll i enlighet Artikel 27 med artikel 27 ska frigöras om dessa myndigheter, inom tre arbetsdagar från det att frigörandet sköts upp, inte har fått Kontroll av produkter som förs in på uppgift om att åtgärder vidtagits av marknadskontrollsmyndiggemenskapsmarknaden heterna, och förutsatt att alla andra krav och formaliteter för att låta produkten övergå till fri omsättning är uppfyllda.

1. De myndigheter i medlemsstaterna som är ansvariga för kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden ska ha de befogenheter och resurser som krävs för att de ska kunna 2. Om marknadskontrollsmyndigheterna finner att produkten i utföra sina uppgifter på rätt sätt. De ska i tillräcklig omfattning fråga inte utgör en allvarlig risk för hälsa och säkerhet och därför utföra lämpliga kontroller av produkters egenskaper i enlighet inte kan anses strida mot harmoniserad gemenskapslagstiftning, med de principer som anges i artikel 19.1, innan dessa produkter ska produkten i fråga få övergå till fri omsättning förutsatt att alla övergår i fri omsättning. andra krav och formaliteter är uppfyllda.

2. Om mer än en myndighet ansvarar för marknadskontroll Artikel 29 och yttre gränskontroll i en medlemsstat ska dessa myndigheter samarbeta med varandra genom att dela information som är relevant för deras uppgifter eller på annat lämpligt sätt. Nationella åtgärder

3. De myndigheter som ansvarar för yttre gränskontroll ska 1. Om marknadskontrollsmyndigheterna finner att en produkt skjuta upp övergången till fri omsättning på gemenskapsmark- utgör en allvarlig risk ska de vidta åtgärder för att förbjuda att naden om något av följande upptäcks vid de kontroller som avses produkten släpps ut på marknaden, och de ska begära att de i punkt 1: myndigheter som ansvarar för yttre gränskontroll märker den medföljande fakturan och övriga relevanta dokument som medföljer produkten – eller, i fall där uppgiftshantering sker a) Produkten har egenskaper som ger anledning att tro att elektroniskt, göra en anmärkning i själva systemet för uppprodukten, när den installeras, underhålls och används på giftshanteringen – på följande sätt: rätt sätt, utgör en allvarlig risk för hälsa eller säkerhet, miljön eller andra allmänna intressen i enlighet med artikel 1. ” Farlig produkt – får ej övergå i fri omsättning – förordning (EG) nr 765/2008 ” . b) Produkten åtföljs inte av den skriftliga eller elektroniska dokumentation som krävs enligt relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning, eller är inte märkt i enlighet med 2. Om marknadskontrollsmyndigheterna finner att en produkt sådan lagstiftning. inte uppfyller kraven i harmoniserad gemenskapslagstiftning ska de vidta lämpliga åtgärder, inbegripet, om så är nödvändigt, förbjuda att produkten släpps ut på marknaden. c) Produkten har försetts med falsk CE-märkning eller är vilseledande med avseende på CE-märkningen. Om utsläppande på marknaden förbjuds enligt första stycket ska marknadskontrollsmyndigheterna begära att de myndigheter De myndigheter som ansvarar för yttre gränskontroll ska som ansvarar för yttre gränskontroll inte låter produkten övergå omgående informera marknadskontrollsmyndigheterna om en i fri omsättning och märker den medföljande fakturan och övriga produkts övergång till fri omsättning skjuts upp. relevanta dokument som medföljer produkten – eller, i fall där uppgiftshantering sker elektroniskt, göra en anmärkning i själva 4. Vad gäller lättfördärvliga produkter ska de myndigheter som systemet för uppgiftshanteringen – på följande sätt: ansvarar för yttre gränskontroll i största möjliga utsträckning sörja för att de krav de ställer på lagring av produkten eller parkering av transportfordonen inte hindrar att produkten ” Produkten uppfyller inte gällande krav – får ej övergå i fri bevaras i gott skick. omsättning – förordning (EG) nr 765/2008 ” .

Bilaga 2

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/43

3. Om produkten sedan deklareras för ett annat tullförfarande KAPITEL V än övergång till fri omsättning, och förutsatt att de nationella marknadskontrollsmyndigheterna inte har invändningar, ska GEMENSKAPSFINANSIERING även de dokument som används i samband med detta förfarande på samma villkor märkas på det sätt som anges i punkt 1 och 2. Artikel 31

Organisation som arbetar för mål av allmänt europeiskt

4. Medlemsstaternas myndigheter får förstöra eller på annat intresse sätt göra obrukbara produkter som utgör en allvarlig risk om de anser det vara en nödvändig och proportionell åtgärd. Det organ som erkänns med stöd av artikel 14 ska anses vara en organisation som arbetar för mål av allmänt europeiskt intresse i den mening som avses i artikel 162 i kommissionens förordning 5. Marknadskontrollsmyndigheterna ska informera de myndig- (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om heter som ansvarar för yttre gränskontroll om produktkategorier genomförandebestämmelser för förordning (EG, Euratom) som har konstaterats utgöra en allvarlig risk eller inte uppfylla nr 1605/2002 ( 1 ). gällande krav enligt punkterna 1 och 2.

Artikel 32 KAPITEL IV

Verksamhet som kan beviljas gemenskapsfinansiering

CE-MÄRKNING

1. Gemenskapen får finansiera följande verksamhet i samband med tillämpningen av denna förordning: Artikel 30

a) Utarbetande och översyn av sektorsspecifika ackrediter- Allmänna principer för CE-märkning ingsprogram som avses i artikel 13.3.

1. CE-märkningen får endast anbringas av tillverkaren eller tillverkarens representant. b) Verksamheten vid sekretariatet hos det organ som erkänns med stöd av artikel 14, t.ex. samordning av ackrediteringsverksamhet, tekniska uppgifter i samband med referentbe- 2. CE-märkningen, såsom den beskrivs i bilaga II, ska anbringas dömningssystemet, tillhandahållande av information till endast på produkter för vilka anbringande av märkningen intressenter och organets deltagande i verksamhet som föreskrivs i specifik harmoniserad gemenskapslagstiftning och får ordnas av internationella ackrediteringsorganisationer. inte anbringas på någon annan produkt. c) Utarbetande och uppdatering av bidrag till riktlinjer på områdena ackreditering, anmälan av organ för bedömning 3. Genom att anbringa eller låta anbringa CE-märkningen visar av överensstämmelse till kommissionen, bedömning av tillverkaren att denne tar ansvaret för att produkten överens- överensstämmelse och marknadskontroll. stämmer med alla tillämpliga krav som fastställs i relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning som föreskriver om märkningen. d) Jämförande testverksamhet i samband med skyddsklausuler.

4. CE-märkningen ska vara den enda märkning som intygar att e) Tillgängliggörande av teknisk expertis för kommissionen i produkten överensstämmer med tillämpliga krav som fastställs i syfte att bistå kommissionen i dess genomförande av relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning som föreskriver administrativt samarbete för marknadskontroll, inklusive om märkningen. finansieringen av grupper för administrativt samarbete, i beslut om marknadskontroll och i ärenden rörande skyddsklausuler.

5. Det ska vara förbjudet att på produkter anbringa märkning, symboler och inskriptioner som kan vara vilseledande för tredje f) Förberedande eller kompletterande arbete i samband med part i fråga om CE-märkets innebörd eller utformning. Annan bedömning av överensstämmelse, reglerad mätteknik, märkning får anbringas på produkterna, förutsatt att den inte ackreditering och marknadskontroll kopplade till genomförsämrar CE-märkningens synlighet eller läsbarhet eller ändrar förandet av gemenskapslagstiftning, t.ex. studier, program, dess innebörd. utvärderingar, riktlinjer, jämförande analyser, ömsesidiga besök, forskningsarbete, utveckling och underhåll av databaser, utbildning, laboratoriearbete, kvalifikationspröv- 6. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 41 ska ning, prov som sker i samarbete mellan olika laboratorier medlemsstaterna se till att bestämmelserna om CE-märkning och uppgifter i samband med bedömning av överenstillämpas korrekt och vidta lämpliga åtgärder i händelse av stämmelse samt europeiska marknadskontrollskampanjer otillbörlig användning av märkningen. Medlemsstaterna ska och liknande verksamhet. också vidta sanktioner för överträdelser, vilka får inbegripa straffrättsliga sanktioner för allvarliga överträdelser. Dessa ( 1 ) EGT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom sanktioner ska stå i proportion till överträdelsen och effektivt förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 (EUT L 111, 28.4.2007, avskräcka från otillbörlig användning. s. 13).

Bilaga 2

L 218/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

g) Verksamhet som bedrivs enligt program för tekniskt stöd 4. De gemensamma målen för samarbetet och de administraoch samarbete med tredjeländer samt främjande och tiva och ekonomiska villkoren för de bidrag som beviljas det utnyttjande av det europeiska systemet för bedömning av organ som erkänns med stöd av artikel 14 får fastställas i ett överensstämmelse, marknadskontroll och ackrediterings- ramavtal om partnerskap som undertecknas mellan kommissiopolitik- och system bland intressegrupper inom gemen- nen och detta organ i enlighet med budgetförordningen och skapen och på internationell nivå. förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002. Europaparlamentet och rådet ska underrättas om ingåendet av ett sådant avtal.

2. Den verksamhet som avses i punkt 1 a får finansieras med gemenskapsmedel bara om den kommitté som inrättats genom Artikel 36 artikel 5 i direktiv 98/34/EG har rådfrågats om de uppdrag som ska lämnas till det organ som erkänns med stöd av artikel 14 i den här förordningen. Förvaltning och uppföljning

Artikel 33 1. De anslag som budgetmyndigheten fastställer för finansiering av verksamheten inom bedömning av överensstämmelse, Organ som kan beviljas gemenskapsfinansiering ackreditering och marknadskontroll får också täcka administrativa utgifter som avser förberedelser, uppföljning, kontroll, revision och utvärdering som är direkt nödvändiga för att syftet Det organ som erkänns med stöd av artikel 14 kan beviljas med denna förordning ska uppnås, särskilt undersökningar, gemenskapsfinansiering för den verksamhet som förtecknas i möten, information och publikationer, utgifter för datanät för artikel 32. utbyte av information samt andra utgifter för administrativt och tekniskt stöd som kommissionen kan anlita för verksamhet inom Gemenskapsfinansiering kan även beviljas andra organ för den bedömning av överensstämmelse och ackreditering. verksamhet som avses i artikel 32, med undantag av den verksamhet som avses i punkt 1 a och b i den artikeln. 2. Kommissionen ska utvärdera huruvida den verksamhet rörande bedömning av överensstämmelse, ackreditering och Artikel 34 marknadskontroll som gemenskapen finansierar är relevant med hänsyn till behoven för gemenskapens politik och lagstiftning Finansiering och informera Europaparlamentet och rådet om resultaten av denna utvärdering senast den 1 januari 2013 och därefter vart De medel som anslås till den verksamhet som avses i denna femte år. förordning ska fastställas varje år av budgetmyndigheten inom den gällande budgetramen. Artikel 37

Artikel 35

Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen

Finansieringsbestämmelser

1. Vid genomförandet av den verksamhet som finansieras i 1. Gemenskapsfinansieringen ska ske enlighet med denna förordning ska kommissionen se till att gemenskapens ekonomiska intressen tillvaratas genom åtgärder som förebygger bedrägeri, korruption och annan olaglig a) utan förslagsinfordran, till det organ som erkänns med stöd verksamhet, genom effektiva kontroller och genom återkrav av av artikel 14 för att genomföra den verksamhet som avses i felaktigt utbetalda belopp samt, när oegentligheter konstateras, artikel 32.1 a – g för vilken bidrag kan beviljas i enlighet med genom tillämpning av effektiva, proportionella och avskräckande budgetförordningen, sanktioner i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ( 1 ), förordning (Euratom, EG) b) i form av bidrag efter en förslagsinfordran, eller genom nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och offentlig upphandling, till andra organ för att utföra den inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda verksamhet som avses i artikel 32.1 c – g. Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter ( 2 ) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om 2. Verksamheten vid sekretariatet hos det organ som erkänns utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribemed stöd av artikel 14, som det hänvisas till i artikel 32.1 b, kan kämpning (OLAF) ( 3 ). finansieras med administrationsbidrag. Administrationsbidrag ska, om de förnyas, inte automatiskt trappas ned successivt.

2. För gemenskapsverksamhet som finansieras enligt denna 3. Överenskommelser om bidrag kan tillåta schablonbidrag för förordning ska med begreppet oegentligheter i artikel 1.2 i mottagarens allmänna omkostnader motsvarande högst 10 % av förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 avses varje sådan de totala direkta bidragsberättigande kostnaderna för åtgärder, förutom när mottagarens indirekta kostnader täcks av ett bidrag ( 1 ) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1. till administrativa kostnader som finansieras från gemenskaps- ( 2 ) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2. budgeten. ( 3 ) EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

Bilaga 2

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/45

överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten eller brott Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om mot en avtalsförpliktelse som är följden av en handling eller en genomförandet av denna förordning, underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt i form av en Artikel 41 oberättigad utgift för Europeiska unionens allmänna budget eller budgetar som den förvaltar. Sanktioner

3. I överenskommelser och avtal som följer av denna förord- Medlemsstaterna ska anta regler om vilka sanktioner som ska ning ska det föreskrivas att kommissionen eller en av gälla för ekonomiska aktörer vid överträdelse, vilka får inbegripa kommissionen bemyndigad företrädare ska svara för uppföljning straffrättsliga sanktioner för allvarliga överträdelser, av bestämoch ekonomisk kontroll och att revisionsrätten ska svara för melserna i denna förordning och vidta nödvändiga åtgärder för revisioner, i förekommande fall på plats. att se till att bestämmelserna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande och får skärpas om KAPITEL VI den relevanta ekonomiska aktören tidigare har begått en liknande överträdelse av bestämmelserna i denna förordning. Medlems- SLUTBESTÄMMELSER staterna ska underrätta kommissionen om dessa bestämmelser Artikel 38 senast den 1 januari 2010 och ska utan dröjsmål meddela eventuella ändringar som påverkar bestämmelserna.

Tekniska riktlinjer

För att underlätta genomförandet av denna förordning ska Artikel 42 kommissionen utarbeta icke-bindande riktlinjer i samråd med intressegrupper. Ändring av direktiv 2001/95/EG

Artikel 8.3 i direktiv 2001/95/EG ska ersättas med följande: Artikel 39 Övergångsbestämmelser ” 3. I de fall då produkter medför en allvarlig risk ska de behöriga myndigheterna med vederbörlig skyndsamhet vidta de Ackrediteringsintyg som utfärdats före den 1 januari 2010 får lämpliga åtgärder som avses i punkt 1 b – f. Bedömningen av fortsätta att vara giltiga tills de löper ut, dock längst till och med huruvida en allvarlig risk föreligger ska göras av medlemsstaterna den 31 december 2014. Om de förlängs eller förnyas ska denna från fall till fall och utifrån de aktuella omständigheterna med förordning dock tillämpas. beaktande av de riktlinjer som avses i bilaga II punkt 8. ”

Artikel 40 Artikel 43

Översyn och rapportering Upphävande

Kommissionen ska senast den 2 september 2013 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av Förordning (EEG) nr 339/93 upphör att gälla med verkan från denna förordning och direktiv 2001/95/EG och eventuella andra och med den 1 januari 2010. relevanta gemenskapsinstrument rörande marknadskontroll. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som Denna rapport ska framför allt omfatta en analys av följdriktig- hänvisningar till den här förordningen. heten hos gemenskapsbestämmelserna på området för marknadskontroll. Om så krävs ska den åtföljas av förslag till ändring Artikel 44 och/eller konsolidering av instrumenten i fråga, detta för att bättre och enklare lagstiftning ska uppnås. Den ska omfatta en Ikraftträdande utvärdering av en utvidgning av tillämpningsområdet för kapitel III i denna förordning så att det omfattar alla produkter. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att Kommissionen i samarbete med medlemsstaterna ska senast den den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . 1 januari 2013 och därefter vart femte år sammanställa och för Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 9 juli 2008.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

H.-G. PÖTTERING J.-P. JOUYET Ordförande Ordförande

Bilaga 2

L 218/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008

BILAGA I

Krav som ska uppfyllas av det organ som erkänns enligt artikel 14

1. Det organ som erkänns enligt artikel 14 i förordningen ( ” organet ” ) ska vara etablerat i Europeiska gemenskapen. 2. Enligt organets stadgar ska nationella ackrediteringsorgan från gemenskapen ha rätt att vara medlemmar, förutsatt att de följer organets bestämmelser och mål och övriga villkor, vilka fastställs i denna förordning och har överenskommits med kommissionen i ramavtalet. 3. Organet ska samråda med alla berörda intressegrupper. 4. Organet ska erbjuda sina medlemmar tjänster i samband med referentbedömningen vilka uppfyller kraven i artiklarna 10 och 11. 5. Organet ska samarbeta med kommissionen i enlighet med denna förordning.

Bilaga 2

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/47

BILAGA II

CE-märkning

1. CE-märkningen ska bestå av bokstäverna ” CE ” i följande utformning:

2. Om CE-märkningen förminskas eller förstoras ska proportionerna i modellen i punkt 1 behållas. 3. Om det inte i någon rättsakt föreskrivs särskilda mått ska CE-märkningen vara minst 5 mm hög.

Departementsserien 2013

Kronologisk förteckning

1. På vägen till en grönare framtid – utmaningar 22. Behandlingen av personuppgifter vid Statens och möjligheter. kriminaltekniska laboratorium. Ju. Delutredning från Framtidskommissionen. SB. 23. Tid för undervisning 2. Delaktighet i framtiden – utmaningar för – lärares arbete med skriftliga individuella jämställdhet, demokrati och integration. utvecklingsplaner. U. Delutredning från Framtidskommissionen. SB. 24. Ersättning för polisbevakning. Ju. 3. Framtida utmaningar för sammanhållning och 25. Skriftlig bekräftelse av vissa telefonavtal. Ju. rättvisa. 26. Viss kreditgivning till konsumenter. Fi. Delutredning från Framtidskommissionen. SB. 27. Ett teknikoberoende skydd för den enskildes 4. Fysioterapeut integritet vid kreditupplysning. Ju. – ny skyddad yrkestitel för sjukgymnaster. S. 28. Straffansvar för eftersupning 5. Permanent utvidgad målgrupp för etablerings- – om användning av alkohol och andra lagen. A. berusande medel efter färd. Ju. 6. Utbildningar för nyanlända elever. Mottagande 29. Märkning av textilprodukter. Ju. och skolgång. U. 7. Om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands m.m. S. 8. Framtidens välfärd och den åldrande befolkningen. Delutredning från Framtidskommissionen. SB 9. Lätt byte. Enklare att välja ny leverantör av elektroniska kommunikationstjänster. N. 10. Domstolsdatalag. Ju. 11. Ändringar i bestämmelser om straff och administrativa sanktioner vid fiske. L. 12. Marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn. UD. 13. Regionalt utvecklingsansvar i Västernorrlands län och Norrbottens län. S. 14. Regionalt utvecklingsansvar i Örebro län och Gävleborgs län. S. 15. Gemensamt konsumentskydd i EU. Ju. 16. Prospektansvar. Fi. 17. Straffavgift vid bristande kreditprövning. Ju. 18. Genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden. Ju. 19. Svenska framtidsutmaningar slutrapport från regeringens Framtidskommission. SB. 20. Vissa lagförslag med anledning av trepartssamtalen. A. 21. Lagvalsregler på obligationsrättens område – Rom I- och Rom II-förordningarna. Ju.

Departementsserien 2013

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Socialdepartementet

På vägen till en grönare framtid – utmaningar och Fysioterapeut möjligheter. – ny skyddad yrkestitel för sjukgymnaster. [4] Delutredning från Framtidskommissionen. [1] Om katastrofmedicin som en del av svenska Delaktighet i framtiden – utmaningar för insatser utomlands m.m. [7] jämställdhet, demokrati och integration. Regionalt utvecklingsansvar i Västernorrlands län Delutredning från Framtidskommissionen. [2] och Norrbottens län. [13] Framtida utmaningar för sammanhållning Regionalt utvecklingsansvar i Örebro län och och rättvisa. Gävleborgs län. [14] Delutredning från Framtidskommissionen. [3] Framtidens välfärd och den åldrande Finansdepartementet befolkningen. Prospektansvar. [16] Delutredning från Framtidskommissionen. [8] Viss kreditgivning till konsumenter. [26] Svenska framtidsutmaningar slutrapport från regeringens Framtids-

Utbildningsdepartementet

kommission. [19] Utbildningar för nyanlända elever. Mottagande och skolgång. [6]

Justitiedepartementet

Tid för undervisning Domstolsdatalag. [10] – lärares arbete med skriftliga individuella Gemensamt konsumentskydd i EU. [15] utvecklingsplaner. [23] Straffavgift vid bristande kreditprövning. [17] Genomförande av Europaparlamentets och Landsbygdsdepartementet rådets direktiv om rätten till information vid Ändringar i bestämmelser om straff och straffrättsliga förfaranden. [18] administrativa sanktioner vid fiske. [11] Lagvalsregler på obligationsrättens område – Rom I- och Rom II-förordningarna. [21]

Näringsdepartementet

Behandlingen av personuppgifter vid Statens Lätt byte. Enklare att välja ny leverantör av kriminaltekniska laboratorium. [22] elektroniska kommunikationstjänster. [9] Ersättning för polisbevakning. [24] Skriftlig bekräftelse av vissa telefonavtal. [25]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ett teknikoberoende skydd för den enskildes Permanent utvidgad målgrupp för etableringsintegritet vid kreditupplysning. [27] lagen. [5] Straffansvar för eftersupning Vissa lagförslag med anledning av treparts- – om användning av alkohol och andra berusande samtalen. [20] medel efter färd. [28] Märkning av textilprodukter. [29]

Utrikesdepartementet

Marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn. [12]