Lagrådsremiss

Avtal med Amerikas förenta stater om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål

Beteckning: Avtal med Amerikas förenta stater om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål
Typ: Lagrådsremiss
Datum: 2005-02-17

Lagrådsremiss

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 17 februari 2005

Jens Orback

Ulf Wallentheim (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen föreslås att Sverige skall tillträda 2001 års bilaterala avtal mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, avtalen mellan EU och Förenta staterna om rättslig hjälp respektive utlämning samt två bilaterala överenskommelser mellan Sverige och Förenta staterna i samma ämnen. I remissen görs bedömningen att det inte behövs några lagändringar i Sverige med anledning av avtalen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. När det däremot gäller utlämning lämnas förslag till de lagändringar som föranleds av Sveriges tillträde till EU-avtalet och instrumentet om utlämning. Lagändringarna avser regler om oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med flygtransport av personer som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater. Förslaget innebär en reglering av s.k. transiteringstillstånd vid sådana oplanerade mellanlandningar i Sverige samt en möjlighet för polismyndigheten att omhänderta och ta i förvar den som skall utlämnas eller överlämnas, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott, 2. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall införas en ny paragraf, 26 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 b § Om det vid en transport som avses i 26 § sker en oplanerad mellanlandning i Sverige, skall tillstånd till transport enligt den paragrafen begäras, för det fall transporten inte fortsätter inom 24 timmar från landningen. Tillstånd till transport skall begäras inom 96 timmar från landningen. Polismyndigheten får, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst till dess en begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte begärs inom den tid som anges i första stycket, skall personen omedelbart friges. Om tillstånd till transport meddelas, gäller därefter bestämmelserna i 26 § tredje stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelas. I fråga om svenska medborgare gäller bestämmelserna i andra och tredje styckena endast under de förutsättningar som anges i 26 § andra stycket. När transporten avser någon som utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen, tillämpas 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i stället för denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 2 § Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske. Har tillstånd meddelats enligt Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndig- första stycket får polismyndigheten, om det bedöms vara heten, om det är nödvändigt för att nödvändigt för att transporten skall transporten skall kunna genomkunna genomföras, omhänderta föras, omhänderta och ta i förvar och ta i förvar den som över- den som överlämnas eller utlämlämnas eller utlämnas, dock längst nas, dock längst under fyrtioåtta under fyrtioåtta timmar. timmar. Om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige, får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst till dess en begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte begärs inom 96 timmar från landningen, skall personen omedelbart friges. Om tillstånd meddelas, gäller därefter bestämmelserna i andra stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

3 Ärendet och dess beredning

Europeiska unionens råd bemyndigade den 26 april 2002 ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Ordförandeskapet förhandlade fram två avtal, ett om ömsesidig rättslig hjälp och ett om utlämning (EU-avtalen). Båda avtalen undertecknades den 25 juni 2003. De träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Avtalen förutsätter att varje EU-medlemsstat med Förenta staterna i ett bilateralt instrument klargör förhållandet mellan respektive EU-avtals artiklar och eventuellt bilateralt avtal om utlämning respektive rättslig hjälp i brottmål. Sverige och Förenta staterna har i enlighet med EUavtalen förhandlat fram två instrument som klargör hur respektive EUavtal förhåller sig till den bilaterala regleringen. Instrumenten undertecknades den 16 december 2004. Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria, Avtal mellan Sverige och Förenta staterna om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål (dnr Ju2004/1133/BIRS). I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda EU-avtalen, de bilaterala instrumenten och 2001 års bilaterala avtal mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. EU-avtalen och de bilaterala instrumenten finns i bilaga 1–4 . Vidare föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla dem. Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 5 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6 . Remissyttrandena och en sammanställning av yttrandena finns tillgängliga på Justitiedepartementet (dnr Ju2004/1133/BIRS).

4 Bakgrund och utgångspunkter

Sverige deltar i ett omfattande internationellt samarbete i straffrättsliga frågor. Samarbetet inom utlämningsområdet har för Sveriges del det senaste halvseklet bedrivits främst inom Europarådet. År 1957 antogs den grundläggande konventionen på utlämningsområdet, den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957 (1957 års utlämningskonvention, SÖ 1959:65). Alla EU:s medlemsstater har anslutit sig till konventionen. De nordiska staterna har sedan 1950-talet ett utlämningssamarbete som grundar sig på en harmoniserad lagstiftning, som innebär ett mindre komplicerat och därmed effektivare samarbete än enligt 1957 års utlämningskonvention. Sedan mitten av 1990-talet har utvecklingen beträffande utlämning huvudsakligen skett inom ramen för EU:s straffrättsliga samarbete. Inom EU har utarbetats 1995 års konvention om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europiska unionens medlemsstater (SÖ 1998:43) och 1996 års konvention om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater (SÖ 2001:49). Inom EU har emellertid samarbetet gått längre och bygger numera på rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002 s. 1) Sverige lämnar också sedan länge andra länder rättslig hjälp i brottmål. Den svenska lagstiftningen är av tradition utformad så att den inte kräver ömsesidighet – reciprocitet – utan rättslig hjälp kan lämnas även till stater med vilka Sverige inte har några konventionsåtaganden. Vissa länder kräver emellertid avtal med den andra staten för att lämna rättslig hjälp. Sådana avtal skapar också klarhet mellan länderna om under vilka förutsättningar den rättsliga hjälpen lämnas. Avtalen brukar dessutom innehålla bestämmelser som syftar till att underlätta det praktiska förfarandet. Den mest betydelsefulla internationella regleringen om rättslig hjälp i brottmål är den inom Europarådet framförhandlade europeiska konventionen som den 20 april 1959 antogs i Strasbourg, konventionen om rättslig hjälp i brottmål (SÖ 1968:15). Konventionen trädde i kraft för Sveriges del den 1 maj 1968. Till konventionen finns två tilläggsprotokoll, det första av den 17 mars 1978 (SÖ 1979:12) och det andra av den 19 september 2001, vilket Sverige inte har ratificerat. Sverige och Förenta staterna bedriver sedan länge ett samarbete som grundas på bilaterala överenskommelser mellan staterna. Sådana överenskommelser har också träffats mellan länderna när det gäller utlämning. Den 24 oktober 1961 undertecknades konventionen om utlämning mellan Sverige och Amerikas förenta stater (SÖ 1963:17). Konventionen fick sitt nuvarande innehåll genom tilläggskonventionen av den 14 mars 1983 (SÖ1984:34). Den 17 december 2001 undertecknades ett avtal om ömsesidig rättlig hjälp i brottmål. Varken Sverige eller Förenta staterna har ännu ratificerat avtalet, men staterna samarbetar redan i dag i frågor om rättslig hjälp, utan något särskilt avtal.

Till detta kommer nu att det inom EU förhandlats fram två avtal med Förenta staterna, ett om utlämning och ett om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Båda avtalen undertecknades i juni 2003. EU-avtalen innebär, bl.a. för Sverige, att olika frågeställningar om utlämning och rättslig hjälp regleras såväl i bilaterala överenskommelser som i EU-avtalen. EU-avtalen förutsätter för ikraftträdande att samtliga medlemsstater inom EU i bilaterala överenskommelser med Förenta staterna klargör förhållandet mellan tidigare träffade bilaterala överenskommelser och motsvarande åtaganden i EU-avtalen. Sverige och Förenta staterna har träffat överenskommelser som tydliggör vilka åtaganden som gäller mellan staterna i fråga om utlämning och rättslig hjälp på grund av de ovan nämnda konventionerna och avtalen. I fråga om utlämning har i ett särskilt bilateralt instrument reglerats vilka bestämmelser som skall gälla i samarbetet. En konsoliderad version av den bilaterala utlämningskonventionen och EU-avtalet om utlämning har arbetats fram. Det bilaterala instrumentet med den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen finns intagen som bilaga 1 i denna remiss. I fråga om rättslig hjälp har samma metod använts, i ett särskilt bilateralt instrument regleras vilka bestämmelser som gäller och en konsoliderad version av avtalen har utarbetats. Det bilaterala instrumentet med den konsoliderade versionen av avtalen om ömsesidig rättslig hjälp finns intaget som bilaga 2 i denna remiss. För att underlätta förståelsen utgör de konsoliderade versionerna av avtalen utgångspunkt i denna lagrådsremiss. I avsnitt 5 lämnas en kort beskrivning av gällande rätt i fråga om utlämning och internationell rättslig hjälp i brottmål. Såväl avsnitt 6 om utlämning som avsnitt 7 om internationell rättslig hjälp i brottmål inleds med en översikt över behandlade avtal, avsnitt 6.1 och 7.1. I avsnitt 6.2 lämnas en beskrivning av avtalet mellan EU och Förenta staterna om utlämning och i avsnitt 6.3 redovisas det bilaterala instrumentet om utlämning. En redogörelse för den konsoliderade versionen återfinns i avsnitt 6.4. I avsnitt 7.2 beskrivs avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om internationell rättslig hjälp i brottmål. Därefter redovisas i avsnitt 7.3 avtalet mellan EU och Förenta staterna. Vidare lämnas i avsnitt 7.4 en redogörelse för det bilaterala instrumentet om rättslig hjälp och i avsnitt 7.5 den konsoliderade versionen av avtalen. Eftersom 2001 års bilaterala avtal om rättslig hjälp i vissa situationer kommer att gälla i sin ursprungliga lydelse, redovisas i avsnitt 7.6 den ursprungliga versionen av de artiklar som får ny lydelse genom EUavtalet.

5 Svensk lagstiftning

5.1 Svensk lagstiftning om utlämning

Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) och lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen). Utlämningslagen innehåller bestämmelser om utlämning till utomnordiska stater. I den nordiska utlämningslagen finns bestämmelser om förutsättningar för och förfarandet vid utlämning till de nordiska länderna. Beslut om utlämning till andra nordiska länder fattas som regel av åklagare eller av Riksåklagaren. Vid utlämning enligt 1957 års utlämningskonvention och enligt de bilaterala utlämningsavtal som Sverige har ingått tillämpas utlämningslagen. Beslut om utlämning enligt denna lag fattas av regeringen efter, i de flesta fall, Högsta domstolens yttrande. Lagen är tillämplig även i de fall där det inte finns ett särskilt avtal om utlämning mellan Sverige och den andra staten. Förordningen (1982:306) med vissa bestämmelser om utlämning för brott innehåller bestämmelser om utlämning för brott till och från Sverige. Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna har i Sverige genomförts genom lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen), förordningen (2003:1179) i samma ämne och förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. I lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt och i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen finns bestämmelser om utlämning och överlämnande till dessa domstolar.

5.2 Svensk lagstiftning om internationell rättslig hjälp i brottmål m.m.

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål

I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål regleras under vilka förutsättningar Sverige kan lämna rättslig hjälp till andra länder eller begära sådan hjälp utomlands. När det gäller lämnande av rättslig hjälp är grundtanken i lagstiftningen att samtliga åtgärder som kan vidtas i en svensk förundersökning eller rättegång också skall kunna vidtas av svenska åklagare och domstolar för att bistå utländska myndigheter. Utifrån samma synsätt skall åtgärderna vidtas under samma förutsättningar som gäller vid en svensk förundersökning eller rättegång. Principen “varken mer eller mindre” gäller alltså i sammanhanget. I vissa fall kan svenska åklagare och domstolar emellertid lämna bistånd även med åtgärder som är okända för oss, så länge det inte är fråga om en tvångsåtgärd. Därutöver kan svenska åklagare och domstolar acceptera att följa ett annat förfarande när man vidtar åtgärden om detta begärs av

den utländska myndigheten, under förutsättning att ett sådant förfarande inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen. När det gäller svenska myndigheters ansökningar om rättslig hjälp utomlands finns endast några få regler i den svenska lagstiftningen, vilket beror på att det är den andra statens regler som bestämmer under vilka förutsättningar bistånd kan lämnas till en svensk åklagare eller domstol. Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål upptar i sitt inledande kapitel frågor om området för lagens tillämpning. I 2 kap. i den nämnda lagen finns allmänna bestämmelser om rättslig hjälp i Sverige. Där anges vem som får ansöka om rättslig hjälp, vad en sådan ansökan skall innehålla och till vem ansökan skall skickas samt vilken åklagare eller domstol som skall handlägga ärendet i Sverige. Utgångspunkten är att den instans som handlägger ärendet också prövar om förutsättningarna är uppfyllda för att vidta åtgärden enligt de svenska reglerna i främst rättegångsbalken. Är så inte fallet skall ansökan avslås. I kapitlet finns upptaget också vissa andra förutsättningar som måste vara uppfyllda. En sådan förutsättning är kravet på dubbel straffbarhet. Detta krav gäller generellt för samtliga åtgärder som innebär användande av tvångsmedel, t.ex. husrannsakan och beslag utom såvitt gäller ansökningar från EU-stater eller andra nordiska stater. I samma kapitel finns även vissa andra generella vägransgrunder, t.ex. att en ansökan skall avslås om ett bifall skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen. Det är regeringen – och inte en åklagare eller domstol – som skall avslå en ansökan om rättslig hjälp på dessa sistnämnda grunder. I 3 kap. finns ett fåtal allmänna bestämmelser om rättslig hjälp utomlands. Anledningen till den sparsamma regleringen är, som ovan nämnts, att det i huvudsak är den andra statens regelverk som styr förfarandet. I 2 § finns huvudregeln om att en ansökan från en svensk åklagare eller domstol om att en åtgärd skall vidtas utomlands skall skickas till Justitiedepartementet för vidarebefordran till den utländska staten. Det omfattande 4 kap. innehåller särskilda bestämmelser om olika former av rättslig hjälp, t.ex. bevisupptagning vid domstol, förhör genom videokonferens och överförande av frihetsberövade personer. Beträffande kvarstad, beslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, dvs. kroppsvisitation och kroppsbesiktning, finns särskilda bestämmelser i 14–24 §§. Ansökningar om sådana åtgärder i Sverige handläggs av åklagare och prövas i vissa fall av domstol. Det avslutande 5 kap. reglerar disparata frågor som villkor om användningsbegränsning, immunitet, sekretess, delning av förverkad egendom mellan stater och återkrav av kostnader.

Gemensamma utredningsgrupper

Samarbete över landsgränser i utredningar om brott är inte ovanligt. Oftast sker samarbetet utan stöd av särskilda avtal eller med stöd av bestämmelser om rättslig hjälp i brottmål. Ett sätt att samarbeta sker i form av gemensamma utredningsgrupper . En gemensam utredningsgrupp syftar till att tjänstemän från brottsutredande myndigheter i två eller flera stater tillsammans utreder brott 12

som har kopplingar till de stater som inrättat gruppen. Vad som särskiljer en gemensam utredningsgrupp från traditionella traktatreglerade samarbetsformer är att en utredningsgrupp är operativ. Genom utredningsgruppens arbete samordnas en eller flera konkreta brottsutredningar i staterna enligt de regler och befogenheter som gäller i respektive stat. Under utredningsgruppens ledare kan ett flertal olika konkreta utredningsåtgärder vidtas. När brottsutredningen är färdig upplöses utredningsgruppen. Tanken är att de olika samarbetsformerna skall komplettera varandra i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten. Först genom lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar författningsreglerade Sverige denna typ av gränsöverskridande samarbete. Lagen är emellertid begränsad till utredningsgrupper som inrättas med stöd av rådets (Europeiska unionens råd) rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper. För närvarande bereds ett förslag till utvidgning av tillämpningsområdet till grupper som inrättas med stöd av rambeslutet från år 2002, 2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp samt avtalet mellan EU och Island och Norge om tillämpning av vissa bestämmelser i 2000 års EU-konvention. Förslaget finns i departementspromemorian (Ds 2004:50) Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.. Lagstiftningen om gemensamma utredningsgrupper påverkar inte det informella samarbete mellan brottsutredande myndigheter i olika länder som sker redan i dag, se prop. 2003/04:4 s. 12.

Delgivning

De svenska författningar som styr förfarandet i Sverige är kungörelsen (1933:618) ang. biträde av Justitiedepartementet för delgivning av handlingar i utlandet och kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet. Den sistnämnda kungörelsen hänvisar i delar till förfarandet enligt delgivningslagen (1970:428).

6 Avtalen om utlämning

6.1 Översikt över de avtal om utlämning som behandlas i ärendet

I detta avsnitt (6) behandlas flera avtal om utlämning. Sveriges konvention den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater om utlämning benämns den bilaterala utlämningskonventionen . När inte annat anges, avses den bilaterala utlämningskonventionen i dess lydelse efter tilläggskonventionen. Tilläggskonventionen den 14 mars 1983 till utlämningskonventionen den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater benämns tilläggskonventionen . Avtalet den 25 juni 2003 mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om utlämning benämns EU-avtalet . EU-avtalet finns i bilaga 3. Instrumentet som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om tillämpning av den bilaterala utlämningskonventionen benämns det bilaterala instrumentet . Det bilaterala instrumentet – undertecknat den 16 december 2004 – är intaget som bilaga 1 . Med den konsoliderade versionen avses det sammansatta avtalet, dvs. den bilaterala utlämningskonventionen med ändringar genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet, som har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Den konsoliderade versionen återfinns i bilaga 1 som en bilaga till det bilaterala instrumentet.

6.2 Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)

Bakgrund

EU:s medlemsstater samarbetar var för sig med Förenta staterna i bland annat frågor som rör straffrättsliga förfaranden. För att förbättra samarbetet, så att särskilt gränsöverskridande brottslighet och terrorism kan bekämpas effektivt, beslutade Europeiska unionens råd den 26 april 2002 att bemyndiga ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Ordförandeskapet, i nära samarbete med medlemsstaterna, förhandlade fram ett avtal om utlämning. Rådet bemyndigade därefter den 6 juni 2003 rådets ordförande att utse den eller de personer som skulle ha befogenhet att underteckna avtalet på EU:s vägnar, med förbehåll för att de senare ingås (2003/516/EG). Den 25 juni 2003 undertecknades avtalet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om utlämning (EU-avtalet). Avtalsslutande parter är EU och Förenta staterna. Avtalet träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Det innebär i praktiken att varje medlemsstat skall ha avslutat sina interna förfaranden innan avtalet kan träda i kraft. I samband med rådets beslut om att bemyndiga ordförandeskapet att på EU:s vägnar underteckna

avtalet lämnade Sverige ett konstitutionellt förbehåll enligt artikel 24 i fördraget om Europeiska unionen, vilket innebär att de förfaranden som föreskrivs i regeringsformen skall vara uppfyllda innan staten Sverige kan bli bunden av EU-avtalet.

Skäl och inledande bestämmelser (artikel 1–2)

EU-avtalet inleds med en preambeltext. Av denna framgår att EU och Förenta staterna – önskar att ytterligare underlätta samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och Förenta staterna, – önskar bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar, – vederbörligen beaktar den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen, – beaktar de garantier i sina respektive rättssystem som ger utlämnade personer rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen, – önskar ingå ett avtal om utlämning av brottslingar. Även om preambeltexten inte är en del av avtalet har den betydelse vid tolkningen av de enskilda artiklarna. Avtalets mål och syfte redovisas i artikel 1 så att EU och Förenta staterna förpliktar sig att i enlighet med bestämmelserna i avtalet förbättra samarbetet för utlämning av brottslingar. De definitioner som krävs för avtalet finns i artikel 2. Med avtalsslutande parter avses Europeiska unionen och Förenta staterna. Med medlemsstat avses en medlemsstat i Europeiska unionen. Termen Justitieministerium betyder beträffande Förenta staterna United States Department of Justice och för en medlemsstat i normalfallet dess justitieministerium.

Materiella bestämmelser (artikel 3–14)

Artikel 3 redovisar tillämpningsområdet för EU-avtalet i förhållande till bilaterala avtal om utlämning. I artikel 3.1 anges hur artikel 4–14, dvs. de övriga materiella bestämmelserna, skall förhålla sig till bilaterala avtal. För att det inte skall råda någon tveksamhet om detta förhållande, skall varje medlemsstat och Förenta staterna i ett skriftligt instrument klargöra hur gällande bilaterala avtal om utlämning skall tillämpas (artikel 3.2 a). Övriga bestämmelser i artikel 3 gäller enbart för nya medlemsstater i EU. De materiella bestämmelserna i artikel 4–14 behandlar – brott som kan leda till utlämning (artikel 4), – översändande och vidimering av handlingar (artikel 5), – översändande av framställningar om provisoriskt anhållande (artikel 6), – översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande (artikel 7), – kompletterande information (artikel 8), – tillfälligt överlämnande (artikel 9), – framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater (artikel 10), – förenklade utlämningsförfaranden (artikel 11), – transitering (artikel 12),

– dödsstraff (artikel 13), och – känslig information i en framställning (artikel 14). Flera av de materiella bestämmelserna har inte inverkan på det bilaterala förhållandet om utlämning mellan Sverige och Förenta staterna. Undantagen härifrån är i huvudsak regler om procedurer, men också två bestämmelser om konkurrens mellan flera staters ansökningar och om dödsstraffets betydelse för frågan om utlämning. Hur de materiella bestämmelserna skall förhålla sig till medlemsstaternas bilaterala avtal med Förenta staterna regleras, som ovan nämnts, i artikel 3.1 i EU-avtalet. Nedan följer en kortfattad genomgång av artikel 3.1 (punkt a–k) som klargör bestämmelsernas (artikel 4–14) inverkan på den bilaterala utlämningskonventionen. Artikel 4 om brott som kan leda till utlämning skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter utlämning endast för vissa brott eller enligt en förteckning (punkt a). Den bilaterala utlämningskonventionen bygger emellertid, sedan tilläggskonventionen (artikel II), inte på en förteckning över vissa brott utan på en miniminivå i straffskalan, varför bestämmelsen inte har betydelse för Sveriges del. Artikel 5 om översändande och vidimering av handlingar skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar översändande, bestyrkande, vidimering eller legalisering av en framställning om utlämning och underlag som översänds av den ansökande staten (punkt b). Detta innebär att de bestämmelserna kommer att gälla i stället för nuvarande regler i den bilaterala utlämningskonventionen. Artikel 6 om översändande av framställningar om provisoriskt anhållande skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter direkt översändande av framställningar om provisoriskt anhållande mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium (punkt c). Artikeln påverkar i viss mån nuvarande bestämmelser. Artikel 7 om översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande skall tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar översändande av framställningen om utlämning (punkt d). Bestämmelsen påverkar i viss mån den bilaterala utlämningskonventionen. Artikel 8 om kompletterande information skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar tillhandahållande av kompletterande information; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar vilken kanal som skall användas, skall även punkt 2 i den artikeln tillämpas (punkt e). Bestämmelsen kommer endast delvis att få betydelse för förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Artikel 9 om tillfälligt överlämnande skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter tillfälligt överlämnande av personer som är föremål för rättsliga förfaranden eller avtjänar ett straff i den anmodade staten (punkt f). Eftersom den bilaterala utlämningskonventionen artikel VI b (enligt tilläggskonventionen) redan tillåter sådant tillfälligt överlämnande, är det den bestämmelsen som även fortsättningsvis skall gälla. Artikel 10 om konkurrens mellan flera samtidiga framställningar om utlämning eller överlämnande skall, utom då något annat stadgas i artikeln, tillämpas i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som gäller beslut om flera framställningar om utlämning

av samma person (punkt g). I den bilaterala utlämningskonventionen saknas reglering i denna fråga, vilket alltså innebär att artikeln skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna. Artikel 11 om förenklade utlämningsförfaranden skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter avstående från utlämningsförfaranden eller förenklade utlämningsförfaranden (punkt h). Sådana bestämmelser finns inte i den bilaterala utlämningskonventionen och artikel 11 skall därför vara tillämplig i förhållande mellan Sverige och Förenta staterna. Artikel 12 om transitering skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar transitering; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar förfarandet för oplanerad landning av luftfartyg, skall även punkt 3 i den artikeln tillämpas (punkt i). Bestämmelser om transitering finns redan i artikel XIV i utlämningskonventionen. Däremot saknas i dag särskilda regler om förfarandet vid oplanerad landning av luftfartyg. Artikel 13 om dödsstraff får tillämpas av den anmodade staten i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar dödsstraff (punkt j). Det blir alltså en bedömningsfråga om artikeln skall tillämpas. Artikel 14 om känslig information i en framställning skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar behandling av känslig information (punkt k). Några bestämmelser om detta finns inte i den bilaterala utlämningskonventionen, varför artikeln skall tillämpas. Den genomgång som har gjorts i detta avsnitt motsvaras av de bedömningar som har gjorts i artikel 1 i det bilaterala instrument som upprättats mellan Sverige och Förenta staterna enligt artikel 3.2 a i EUavtalet. Det närmare innehållet i det bilaterala instrumentet redovisas i avsnitt 6.3.2. Artiklarna 5–8 och 10–14 och deras förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen behandlas närmare i avsnitt 6.4.

Samråd (artikel 15)

I artikel 15 i EU-avtalet regleras skyldighet för de avtalsslutande parterna, dvs. Europeiska unionen och Förenta staterna, att samråda för att möjliggöra att avtalet utnyttjas så effektivt som möjligt och för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

Icke-avvikelse (artikel 17)

EU-avtalet innehåller i artikel 17 en bestämmelse om s.k. icke-avvikelse. Avtalet hindrar inte den anmodade staten från att åberopa skäl för vägran rörande en omständighet som inte regleras i avtalet men som omfattas av ett bilateralt utlämningsavtal mellan parterna. Bestämmelsen tydliggör att Sverige kan åberopa de vägransgrunder som finns i den bilaterala utlämningskonventionen och i utlämningslagen om t.ex. egna medborgare.

I bestämmelsen regleras också att samråd skall äga rum mellan den ansökande och anmodade staten om de konstitutionella principerna eller rättspraxis hindrar utlämning.

Nya avtal (artikel 18)

EU-avtalet utesluter enligt artikel 18 inte att bilaterala avtal ingås mellan en medlemsstat och Förenta staterna efter avtalets ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med EU-avtalet. Ett exempel på när ett sådant avtal kan träffas nämns i en förklarandenot till EU-avtalet. Om tillämpningssvårigheter i EU-avtalet inte kan lösas genom samråd, kan man i ett bilateralt avtal fastställa en alternativ ordning rörande den aktuella bestämmelsen.

Utsedd myndighet och underrättelse (artikel 19)

Frågor om centralorgan och underrättelser behandlas i artikel 19. EU skall underrätta Förenta staterna om 1. vilka myndigheter i medlemsstaterna som utses som centralorgan om det inte är Justitiedepartementet, och 2. vilken myndighet som skall pröva en fråga om konkurrens mellan ett utlämningsärende och ett ärende om överlämnande enligt den europeiska arresteringsordern.

Tidsmässig och territoriell tillämpning (artikel 16 och 20-22)

Artikel 16 handlar om den tidsmässiga tillämpningen av EU-avtalet. Den frågan regleras också i artikel 3 och 4 i det bilaterala instrumentet, och behandlas i motsvarande del rörande det instrumentet, avsnitt 6.3.2. I artikel 20 i EU-avtalet finns sedvanliga bestämmelser om territoriell tillämpning av avtalet. Sverige berörs inte av den särskilda regleringen av andra territorier eller länder. De avtalsslutande parterna har i artikel 21 enats om att genomföra en översyn av EU-avtalet när det är nödvändigt och under alla omständigheter senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling. EU-avtalet träder enligt artikel 22 i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande, bl.a. att bilaterala instrument enligt artikel 3 i EU-avtalet har upprättats. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan. Frågan behandlas i anslutning till motsvarande fråga i artikel 5 i det bilaterala instrumentet, avsnitt 6.3.2.

6.3 Det bilaterala instrumentet

6.3.1 Inledning I EU-avtalet finns det, som framgår av beskrivningen i förra avsnittet, vissa bestämmelser som ersätter bilaterala bestämmelser och andra som skall komplettera motsvarande bestämmelser. Sverige och Förenta staterna har upprättat ett instrument som klargör förhållandet mellan artiklarna i EU-avtalet och bestämmelserna i den bilaterala utlämningskonventionen – det bilaterala instrumentet. Instrumentet undertecknades den 16 december 2004. För Sveriges del innebär EU-avtalet förändringar i vissa delar men huvudsakligen kommer samma regelverk som gäller i dag att gälla också framöver. De frågor som innebär förändringar är frågor om dödsstraffets betydelse för frågan om utlämning, översändande och vidimering av handlingar, hantering av känslig information, transitering vid oplanerade landningar, förenklade förfaranden och konkurrens mellan samtidiga utlämningsframställningar. Det sammansatta avtalet, dvs. den bilaterala utlämningskonventionen från 1961 i dess lydelse efter tilläggskonventionen från 1983 och med ändringar och kompletteringar genom EU-avtalet, har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Denna konsoliderade version kan ses som en “populärversion” och är inte i sig bindande. De överenskommelser som kommer att vara bindande mellan Sverige och Förenta staterna är den bilaterala utlämningskonventionen i dess lydelse efter tilläggskonventionen samt EU-avtalet och det bilaterala instrumentet. Nedan följer en genomgång av bestämmelserna i det bilaterala instrumentet och av de förändringar som EU-avtalet föranleder. Även i de delar det inte krävs författningsändringar i Sverige kommer ändringar i den bilaterala utlämningskonventionen att få betydelse för tillämpningen i Sverige, se nedan under respektive avsnitt. Eftersom ett avtal av detta slag blir direkt tillämpligt i Förenta staterna (”self-executing”) kommer ändringar att få direkt genomslag för tillämpningen på amerikansk sida. Frågor om förhållandet till svensk rätt och om behovet av lagändringar behandlas i avsnitt 8.

6.3.2 De enskilda artiklarna Som ovan nämnts har Sverige och Förenta staterna förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur EU-avtalets artiklar förhåller sig till den bilaterala utlämningskonventionen. Till instrumentet är bilagt, som en konsoliderad version, de bestämmelser som avses gälla mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om utlämning. Det bilaterala instrumentet har fem artiklar och en bilaga, den konsoliderade versionen, se avsnitt 6.4.

Artikel 1. Förhållandet mellan EU-avtalet och den bilaterala utlämningskonventionen

I artikel 1 i det bilaterala instrumentet erkänner (“acknowledge”) Sveriges regering och Förenta staternas regering att EU-avtalet i enlighet med bestämmelserna i instrumentet skall tillämpas på den bilaterala utlämningskonventionen på visst sätt. Artikeln får anses vara den i materiellt hänseende väsentligaste i instrumentet och redovisningen i artikeln motsvarar den bedömning som har gjorts i avsnitt 6.2 om förhållandet mellan EU-avtalet (i instrumentet “utlämningsavtalet”) och den bilaterala utlämningskonventionen. Artikeln föreskriver att: a) Bestämmelserna i artikel 5 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel X.1 och X.5 i bilagan till instrumentet, skall reglera sättet för översändande och fordringar avseende bestyrkande, vidimering eller legalisering av utlämningsframställningen och av de handlingar som stöder denna. b) Bestämmelserna i artikel 6 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XIII.1 i bilagan till instrumentet, medger en alternativ väg för översändande av framställningar om provisoriskt anhållande. c) Bestämmelserna i artikel 7.1 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel X.7 i bilagan till instrumentet, medger en alternativ metod för översändande av framställningen om utlämning och av handlingar som stöder denna efter provisoriskt anhållande. d) Bestämmelserna i artikel 8 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XII i bilagan till instrumentet, skall reglera vilken kanal som skall användas för att översända kompletterande uppgifter. e) Bestämmelserna i artikel 10 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XVI i bilagan till instrumentet, skall reglera avgöranden i fråga om framställningar som gjorts av flera stater om utlämning eller överlämnande av samma person. f) Bestämmelserna i artikel 11 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XVII i bilagan till instrumentet, skall reglera tillämpningen av förenklat utlämningsförfarande. g) Bestämmelserna i artikel 12.3 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XV.3 i bilagan till instrumentet, skall reglera förfarandet för transitering vid oplanerade landningar vid flygtransport. h) Bestämmelserna i artikel 13 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel VII i bilagan till instrumentet, skall reglera utlämning för brott som är belagda med dödsstraff i den ansökande staten. i) Bestämmelserna i artikel 14 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XI i bilagan till instrumentet, skall reglera samrådsförfarandet när den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känsliga uppgifter till stöd för en framställning om utlämning. Genom EU-avtalet får alltså det bilaterala avtalsförhållandet om utlämning mellan Sverige och Förenta staterna flera ändrade bestämmelser. Grunden för hur EU-avtalet skall förhålla sig till det bilaterala avtalet finns i artikel 3.1 i EU-avtalet, se vidare avsnitt 6.2. Där behandlas också varför artikel 1 i instrumentet har detta innehåll.

Artikel 2. Den integrerade texten

Artikel 2 förklarar att den integrerade texten till bestämmelserna i det bilaterala avtalet och EU-avtalet är intagen som en bilaga till instrumentet. Bilagan kallas i denna remiss för den konsoliderade versionen .

Artikel 3. Tidsmässig tillämpning på brott

Den bestämmelse i EU-avtalet som reglerar tidsmässig tillämpning (artikel 16) återspeglas delvis i artikel 3 i instrumentet. Av artikel 3 framgår att instrumentet skall tillämpas såväl på brott som har begåtts före instruments ikraftträdande som på brott som har begåtts efter den tidpunkten. Detta är det vanliga sättet att reglera tillämpningen i avtal om utlämning och regleringen avviker inte från vad Sverige normalt tillämpar.

Artikel 4. Tidsmässig tillämpning på framställningar

Artikel 4 avspeglar den andra delen av artikel 16 i EU-avtalet som rör tidsmässig tillämpning. Instrumentet skall inte tillämpas på framställningar som har gjorts före dess ikraftträdande. De två undantag från huvudregeln som finns intagna i EU-avtalet avser inte artiklar som rör förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.

Artikel 5 a. Ratificering

I artikel 5 a görs det klart att Sverige och Förenta staterna skall underrätta varandra när respektive stat har slutfört den interna processen för ratificering. För Sveriges del innebär det att underrättelse skall ske när riksdagen tagit ställning till instrumentet. Instrumentet träder i kraft samma dag som EU-avtalet (se artikel 22 i EU-avtalet).

Artikel 5 b. Upphörande

Instrumentet reglerar i artikel 5 b vad som händer om EU-avtalet upphör. Då skall också instrumentet upphöra att gälla och den bilaterala utlämningskonventionen tillämpas. Sverige och Förenta staterna får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i instrumentet.

6.4 Den konsoliderade versionen

Översikt

I avsnitt 6.3.1 anges att bilagan till det bilaterala instrumentet, dvs. den konsoliderade versionen, inte har någon självständig status i förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Bilagan finns med för att åskådliggöra avtalsförhållandet och för att underlätta tillämpningen av alla över-

enskommelser. Avsikten är naturligtvis att bilagan på ett uttömmande och korrekt sätt skall återspegla avtalsförhållandet. I bilagan har artikelnumreringen ändrats något i förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen. Förhållandet mellan numreringen i bilagan och de ovan nämnda överenskommelserna är följande:

Artikel i bilagan Från artikel i överenskommelse I Tilläggskonv., art. I II Tilläggskonv., art.II III Tilläggskonv., art. IV IV Utlämningskonv., art. V V Tilläggskonv., art. VI VI Tilläggskonv., art. VII VII EU-avtalet, art. 13 VIII Utlämningskonv., art IX IX Utlämningskonv., art X X Tilläggskonv., art XI, och EU-avtalet, art. 5 och 7.1 XI EU-avtalet, art. 14 XII EU-avtalet, art. 8 XIII Tilläggskonv., art XII, och EU-avtalet, art. 8 XIV Tilläggskonv., art XIII XV Utlämningskonv., art. XIV, och EU-avtalet, art. 12.3 XVI EU-avtalet, art. 10 XVII EU-avtalet, art. 11 XVIII Utlämningskonv., art. XV XIX Utlämningskonv., art. XVI

Ett antal artiklar får alltså ny eller ändrad lydelse genom EU-avtalet och instrumentet. Hur dessa artiklar förhåller sig till svensk rätt redovisas i avsnitt 8.2.

Dödsstraff

Redan genom nuvarande bilaterala utlämningskonvention finns det möjlighet att vägra utlämning från Sverige till Förenta staterna om det brott som utlämningen avser kan medföra dödsstraff, om inte Förenta staterna före utlämningen försäkrar att sådant straff inte kommer att verkställas (artikel VIII). Artikel 13 i EU-avtalet, artikel VII i den konsoliderade versionen, behandlar denna fråga. Enligt EU-avtalet får respektive medlemsstat och Förenta staterna avgöra om artikeln skall tillämpas dem emellan. Sverige och Förenta staterna har valt att tillämpa bestämmelsen. Detta innebär en större trygghet för personer som utlämnas från Sverige för brott där Förenta staterna tillämpar dödsstraff. Artikeln kan enligt sin lydelse tillämpas både när Sverige är ansökande stat och när utlämning begärs av Förenta staterna, men i praktiken är det bara Sverige som kommer att utnyttja möjligheten enligt artikeln. Enligt huvudregeln får utlämning från Sverige för ett brott som är belagt med dödsstraff beviljas på villkor att den eftersökte inte ens skall ådömas dödsstraff. I artikeln finns dock en möjlighet att i vissa fall tillämpa den nuvarande regeln, som alltså visserligen hindrar att dödsstraffet verkställs men inte att det döms ut. Om det nya och i förhållande till dagens reglering mer långtgående villkor av formella skäl inte kan uppfyllas, kan utlämning beviljas på

villkor att ett utdömt dödsstraff inte skall verkställas. I förhandlingarna framhöll Förenta staterna att det processuella regelsystemet i några delstater tvingar åklagaren att yrka dödsstraff för vissa brott och domstolen att välja den påföljden om den misstänkte fälls till ansvar för brottet. Undantaget är till för sådana situationer, men hindrar alltså – liksom i dag – att dödsstraffet verkställs.

Översändande och vidimering av handlingar

Den bilaterala utlämningskonventionen bygger på principen att handlingar skall överlämnas på diplomatisk väg, vilket normalt innebär att handlingar överlämnas till ministeriet i den anmodade staten genom den begärande statens diplomatiska personal i den anmodade staten. EUavtalets reglering förenklar i någon mån tillvägagångssättet för översändande av utlämningsframställningar och kompletterande information. Huvudregeln kommer även i fortsättningen att vara att handlingar i utlämningsärenden skall överlämnas på diplomatisk väg (artikel X.1 i den konsoliderade versionen). En begäran om att en eftersökt person skall anhållas i avvaktan på en begäran om utlämning, s.k. provisoriskt anhållande, får, enligt artikel 6 i EU-avtalet, som ett alternativ till den diplomatiska vägen, översändas direkt mellan justitieministerierna i den ansökande och den anmodade staten. Vägen över Interpol får också användas för att översända en sådan framställning. Bestämmelsen har tagits in som en del av artikel XIII.1 i den konsoliderade versionen. Om den eftersökte är provisoriskt anhållen, kan överlämnandet av utlämningsframställningen, i stället för att ske på diplomatisk väg som beskrivs ovan, ske genom att den ansökande staten lämnar utlämningsframställningen och övriga handlingar till den anmodade statens ambassad i den ansökande staten. Framställningen anses mottagen av den anmodade staten vid den tidpunkt handlingarna överlämnades till den anmodade statens ambassad. Detta har betydelse för beräkningen av den tidsfrist som gäller från det att den eftersökte gripits i den anmodade staten till dess att en utlämningsframställning skall ha överlämnats. Se vidare artikel X.7 i den konsoliderade versionen. Slutligen bör i detta sammanhang nämnas att av artikel 5 i EU-avtalet, som i den konsoliderade versionen motsvaras av artikel X.5, följer att handlingar som är försedda med certifikat eller sigill från justitie- eller utrikesministeriet skall godtas i den anmodade staten utan ytterligare legalisering. Enligt nu gällande text avser regleringen handlingar som överlämnats på diplomatisk väg, men med anledning av det nämnda justerade förfarandet vid överlämnande av handlingar har också denna text justerats till att gälla även handlingar som överlämnas på annat sätt.

Kompletterande information

Nuvarande utlämningskonvention saknar särskilda bestämmelser om kompletterande information. Artikel 8 i EU-avtalet – artikel XII i den konsoliderade versionen – föreskriver dels att den anmodade staten får begära kompletterande information om de uppgifter som lämnats till stöd

för en utlämningsframställning inte är tillräckliga för att uppfylla kraven. Dessutom föreskrivs att sådan kompletterande information får begäras och lämnas direkt mellan justitieministerierna i de berörda staterna.

Känslig information

En nyhet i EU-avtalet är regleringen i artikel 14 om översändande av känslig information (artikel XI i den konsoliderade versionen). Om den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känslig information som stöd för sin framställning om utlämning, kan den samråda med den anmodade staten för att avgöra i vilken utsträckning det är möjligt för den anmodade staten att skydda informationen. Om den anmodade staten inte kan skydda den på det sätt som den ansökande staten eftersträvar, får den ansökande staten avgöra huruvida informationen skall överlämnas trots detta.

Transitering

I fråga om transitering tillkommer genom EU-avtalet en bestämmelse om en udda situation, nämligen oplanerade landningar. Transitering med planerad landning eller annars genom ett lands territorium regleras i nuvarande artikel XIV, och överförs oförändrat till den konsoliderade versionens artikel XV.1 och XV.2. Någon ny reglering för det fallet blir alltså inte aktuell. I fråga om en oplanerad landning gäller följande. Av artikel 12.3 i EUavtalet (XV.3 i den konsoliderade versionen) följer att tillstånd inte krävs när flygtransport används och ingen landning på transiteringsstatens territorium planeras. Om det sker en oplanerad landning, kan emellertid den stat där landningen sker kräva en framställning om transitering. Av bestämmelsen framgår vidare att alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den oplanerade landningen.

Samtidiga utlämningsframställningar

En annan nyhet i EU-avtalet är regleringen av hur den anmodade staten skall gå till väga om det är flera stater som begär utlämning av samma person. Den verkställande myndigheten skall då bedöma till vilket land personen skall utlämnas. I artikel XVI i den konsoliderade versionen finns en icke uttömmande lista på omständigheter som skall beaktas vid bedömningen. Listan omfattar a) huruvida framställningarna gjorts i enlighet med ett avtal, b) de orter där de enskilda brotten begicks, c) de ansökande staternas respektive intressen, d) brottens svårhetsgrad, e) offrets nationalitet, f) möjligheten till utlämning på ett senare stadium mellan de ansökande staterna, och

g) den kronologiska ordning i vilken framställningarna från de ansökande staterna mottogs. Artikeln reglerar också, och på samma sätt, hur Sverige skall agera om Sverige som anmodad stat har att pröva dels en begäran från Förenta staterna om utlämning, dels en europeisk arresteringsorder utfärdad i en EU-stat. I en förklarandenot till artikel 10 i EU-avtalet klargörs också att bestämmelsen inte är avsedd att påverka förpliktelserna för de stater som, t.ex. Sverige, är parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och inte heller påverka Förenta staternas rättigheter i egenskap av stat som inte är part när det gäller samma domstol.

Förenklade förfaranden

I EU-avtalet finns en särskild bestämmelse om förenklade utlämningsförfaranden. Bestämmelsen återfinns i artikel XVII i den konsoliderade versionen. Ett förenklat utlämningsförfarande kan tillämpas om den eftersökte samtycker till att överlämnas. I sådana fall får den anmodade staten i enlighet med de principer och förfaranden som gäller i dess rättssystem överlämna honom eller henne så snabbt som möjligt utan ytterligare förfaranden.

7 Internationell rättslig hjälp i brottmål

7.1 Översikt över de avtal om internationell rättslig hjälp som behandlas i ärendet

I detta avsnitt (7) behandlas flera avtal om internationell rättslig hjälp i brottmål. Avtalet den 17 december 2001 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering benämns 2001 års bilaterala avtal . Avtalet den 25 juni 2003 mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om ömsesidig rättslig hjälp benämns EU-avtalet . EUavtalet är intaget som bilaga 4 . Instrumentet som avses i artikel 3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om tillämpning av 2001 års bilaterala avtal benämns det bilaterala instrumentet . Det bilaterala instrumentet finns i bilaga 2. Med den konsoliderade versionen avses det sammansatta avtalet, dvs. 2001 års bilaterala avtal med ändringar genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet, som har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Den konsoliderade versionen återfinns i bilaga 2 som en bilaga till det bilaterala instrumentet.

7.2 Avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna

Den 17 december 2001 undertecknades ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Sverige och Förenta staterna (2001 års bilaterala avtal). Ett avtal av detta slag blir direkt tillämplig lag i Förenta staterna (avtalet är “self-executing”), medan det för Sveriges del enbart blir folkrättsligt bindande. Denna olikhet har medfört att Förenta staterna för vissa artiklar har krävt mycket tydliga skrivningar. Skrivningarna har inte alltid varit nödvändiga för att Sverige skall kunna uppfylla sin del av avtalet. Enligt artikel 22 träder avtalet i kraft den första dagen i den andra månaden efter utväxling av ratifikationsinstrument. Varken Sverige eller Förenta staterna har ännu ratificerat avtalet. Det bör dock poängteras att Sverige och Förenta staterna redan i dag, utan ett särskilt avtal, samarbetar i frågor om rättslig hjälp. EU:s medlemsstater samarbetar var för sig med Förenta staterna i bland annat frågor som rör straffrättsliga förfaranden. För att förbättra samarbetet, så att särskilt gränsöverskridande brottslighet och terrorism kan bekämpas effektivt, beslutade Europeiska unionens råd den 26 april 2002 att bemyndiga ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Ordförandeskapet, i nära samarbetet med medlemsstaterna, förhandlade fram ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp. Rådet bemyndigade därefter, den 6 juni 2003, rådets ordförande att utse den eller de personer som skulle ha befogenhet att underteckna avtalet på EU:s vägnar, med förbehåll för att de senare ingås (2003/516/EG). Den 25 juni 2003 undertecknades avtalet mellan Europeiska unionen och

Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet). Avtalsslutande parter är EU och Förenta staterna. Avtalet träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Det innebär i praktiken att varje medlemsstat skall ha avslutat sina interna förfaranden innan avtalet kan träda i kraft. I samband med rådets beslut om att bemyndiga ordförandeskapet att på EU:s vägnar underteckna avtalet lämnade Sverige ett konstitutionellt förbehåll enligt artikel 24 i fördraget om Europeiska unionen, vilket innebär att de förfaranden som föreskrivs i regeringsformen skall vara uppfyllda innan Sverige kan bli bunden av EU-avtalet. Avtalet förutsätter att varje EU-medlemsstat med Förenta staterna skriftligen beskriver förhållandet mellan EU-avtalets artiklar och eventuellt bilateralt avtal om rättslig hjälp. I EU-avtalet finns artiklar som i vissa delar ändrar innehållet i 2001 års bilaterala avtal, i vissa delar kompletterar detsamma. Sverige och Förenta staterna har därför – i enlighet med EU-avtalet – förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur de två avtalen skall förhålla sig till varandra. Instrumentet undertecknades den 16 december 2004. Det träder i kraft när såväl Sverige som Förenta staterna genomfört sina respektive nationella förfaranden för ikraftträdande och EU-avtalet träder i kraft. Det sammansatta avtalet, dvs. det bilaterala avtalet med ändringar och kompletteringar genom EU-avtalet har sammanförts till en konsoliderad version, som är intagen som en bilaga till instrumentet. Denna konsoliderade text skall ses som en “populärversion” och är inte i sig bindande. De överenskommelser som kommer att vara bindande mellan Sverige och Förenta staterna är 2001 års bilaterala avtal samt EU-avtalet och det bilaterala instrumentet. För tydlighets skull är det den konsoliderade versionen som är utgångspunkten i denna lagrådsremiss. I avsnitt 7.3–7.5 följer en genomgång av avtalen. För en exakt lydelse av innehållet i det bilaterala instrumentet och det konsoliderade avtalet samt EU-avtalet, se bilaga 2 respektive 4. De artiklar i 2001 års bilaterala avtal som har fått ny lydelse genom EU-avtalet redovisas i sin ursprungliga form i avsnitt 7.6.

7.3 Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)

Skäl och inledande bestämmelser (artikel 1–2)

Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet) inleds med en preambeltext. Av denna framgår att Europeiska unionen och Förenta staterna – önskar att ytterligare underlätta samarbetet mellan Förenta staterna och Europeiska unionens medlemsstater, – önskar bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar, – vederbörligen beaktar den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,

– beaktar de garantier i sina respektive rättssystem som ger en åtalad person rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen, – önskar ingå ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Även om preambeltexten inte är en del av avtalet har den betydelse vid tolkningen av de enskilda artiklarna. Avtalets mål och syfte redovisas i artikel 1 så att EU och Förenta staterna förpliktar sig att i enlighet med bestämmelserna i avtalet förbättra samarbetet och ömsesidig rättslig hjälp. De två definitioner som krävs för avtalet finns i artikel 2. Med avtalsslutande parter avses Europeiska unionen och Förenta staterna. Med medlemsstat avses en medlemsstat i Europeiska unionen.

Materiella bestämmelser (artikel 3–10)

Artikel 3 redovisar tillämpningsområdet för EU-avtalet i förhållande till bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med medlemsstater och om sådana avtal saknas. I artikel 3.1 anges hur artikel 4–10 skall förhålla sig till bilaterala avtal. För att det inte skall råda någon tveksamhet om detta förhållande skall varje medlemsstat och Förenta staterna i ett skriftligt instrument bekräfta att dess gällande bilaterala avtal med Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp skall tillämpas på det sättet (artikel 3.2 a). Även nytillträdande medlemsstater i EU skall integreras i EU-avtalets regelverk (artikel 3.2 b och c). Också stater som inte i dag har bilaterala avtal med Förenta staterna omfattas av EU-avtalet (artikel 3.3). I artikel 3.4 regleras vid vilken tidpunkt EU-avtalet skall gälla mellan en nytillkommen medlemsstat och Förenta staterna, för det fall något skriftligt instrument inte har hunnit upprättas dem emellan före medlemsstatens anslutning till unionen. Att EU-avtalet gäller endast mellan de berörda staterna och inte har verkan i förhållande till enskilda personers rättigheter framgår av artikel 3.5. De övriga materiella bestämmelserna finns i artikel 4–10. Bestämmelserna behandlar identifiering av bankinformation, gemensamma utredningsgrupper, videokonferens, påskyndat översändande av framställningar, ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter, begränsningar av användningen för att skydda personuppgifter och andra uppgifter samt den ansökande statens begäran om sekretess. Av de materiella bestämmelserna är det bara artikel 10 om sekretess som inte har satt spår i det bilaterala instrumentet. Eftersom det i 2001 års bilaterala avtal finns en bestämmelse om sekretess, skall artikel 10 inte tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna, se artikel 3.1 g, som föreskriver att artikel 10 i EU-avtalet skall tillämpas bara i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser. Övriga materiella bestämmelser i EU-avtalet skall enligt artikel 3.1 a–e tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser eller, enligt artikel 3.1 f, i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser.

Samråd (artikel 11)

I artikel 11 i EU-avtalet regleras skyldighet för de avtalsslutande parterna, dvs. Europeiska unionen och Förenta staterna, att samråda för att möjliggöra att avtalet utnyttjas så effektivt som möjligt och för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

Icke-avvikelse (artikel 13)

EU-avtalet innehåller i artikel 13 en bestämmelse om s.k. icke-avvikelse. Med förbehåll för artikel 4.5 om banksekretess och artikel 9.2 b om användningsbegränsningar med hänvisning till skydd av personuppgifter, hindrar inte avtalet den anmodade staten från att åberopa skäl för att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp eller, i avsaknad av ett avtal, sina tillämpliga rättsliga principer, inbegripet om verkställandet av framställningen skulle kunna skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen.

Nya avtal (artikel 14)

EU-avtalet utesluter enligt artikel 14 inte att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Förenta staterna ingås efter avtalets ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med EU-avtalet. Som ett exempel på när ett sådant avtal kan träffas nämns i en förklarandenot till EU-avtalet tillämpningssvårigheter av EU-avtalet. Om en sådan svårighet inte kan lösas genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal fastställa en operativ genomförbar alternativ mekanism rörande den särskilda bestämmelsen i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.

Utsedd myndighet och underrättelse (artikel 15)

Frågor om centralorgan och underrättelser behandlas i artikel 15. Om något annat ministerium än justitieministeriet har utsetts i enlighet med artikel 8.2 b (om rättslig hjälp till administrativa myndigheter) skall Europeiska unionen underrätta Förenta staterna om vilket ministerium som utsetts (punkt 1). Frågan berör inte Sverige. De avtalsslutande parterna skall (punkt 2) underrätta varandra om vilka nationella myndigheter de har utsett i enlighet med artikel 4.3 (om identifiering av bankinformation), innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlemsstaterna och Förenta staterna. Underrättelsen sker i artikel 18a punkt 3 i den konsoliderade versionen. Underrättelse skall också ske om eventuella begränsningar till viss brottslighet som åberopas enligt artikel 4.4 (om identifiering av bankinformation). Underrättelsen sker i artikel 18a punkt 4 i den konsoliderade versionen.

Tidsmässig och territoriell tillämpning (artikel 12 och 16–18)

Artikel 12 handlar om den tidsmässiga tillämpningen av EU-avtalet. Den frågan återspeglas i artikel 3 och 4 i det bilaterala instrumentet, och behandlas i avsnitt 7.4. EU-avtalet skall i territoriellt hänseende enligt artikel 16 gälla för Förenta staterna samt, när det gäller Europeiska unionen, för medlemsstaterna och för territorier för vilkas yttre förbindelser en medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlemsstater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten. Sverige berörs inte av den särskilda regleringen av andra territorier eller länder. De avtalsslutande parterna har i artikel 17 enats om att genomföra en översyn av EU-avtalet senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling. EU-avtalet träder enligt artikel 18 i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande, bl.a. att bilaterala instrument enligt artikel 3 i EU-avtalet har upprättats. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan. Frågan behandlas i avsnitt 7.4 i anslutning till motsvarande fråga i artikel 5 i det bilaterala instrumentet.

7.4 Det bilaterala instrumentet

Som ovan nämnts har Sverige och Förenta staterna förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur EU-avtalets artiklar förhåller sig till 2001 års bilaterala avtal. Till instrumentet är bilagt, som en konsoliderad version, de artiklar som avses gälla mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om ömsesidig rättslig hjälp. Instrumentet har fem artiklar.

Artikel 1. Förhållandet mellan EU-avtalet och det bilaterala avtalet

I artikel 1 i instrumentet erkänner (“acknowledge”) Sveriges regering och Förenta staternas regering att EU-avtalet i enlighet med bestämmelserna i instrumentet skall tillämpas på 2001 års bilaterala avtal enligt följande: a) Bestämmelserna i artikel 4 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 18a i bilagan till instrumentet, skall reglera identifiering av konton och ekonomiska transaktioner, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet. b) Bestämmelserna i artikel 5 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 18b i bilagan till instrument, skall reglera upprättande av och verksamhet för gemensamma utredningsgrupper, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.

c) Bestämmelserna i artikel 6 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 6 och 18c i bilagan till instrumentet, skall reglera upptagning av vittnesmål från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och den anmodade staten, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet. d) Bestämmelserna i artikel 7 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 4.1 i bilagan till instrumentet, skall reglera användning av snabba kommunikationsmedel, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet. e) Bestämmelserna i artikel 8.2 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 2.3 i bilagan till instrumentet, skall reglera översändande av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet. f) Bestämmelserna i artikel 9 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 7 i bilagan till instrumentet, skall reglera begränsningar av användningen av information eller bevismaterial som lämnas till den ansökande staten och villkoren för eller vägran att lämna hjälp på grunder som rör dataskydd. Genom EU-avtalet tillkommer nya ömsesidiga åtaganden, artikel 18a, 18b och 18c i den konsoliderade versionen. Artiklarna har fått den ovanliga numreringen för att inte rubba den övriga numreringen i 2001 års 1 bilaterala avtal . Därutöver innebär EU-avtalet att vissa andra artiklar justeras, närmare bestämt artikel 2, 4, 6 och 8. Slutligen får artikel 7 ett helt nytt innehåll. Grunden för hur EU-avtalet skall förhålla sig till 2001 års bilaterala avtal finns i artikel 3.1 i EU-avtalet, se vidare avsnitt 7.3. Innehållet i de olika bestämmelserna kommenteras i avsnitt 7.5.

Artikel 2. Den integrerade texten

Artikel 2 förklarar att den integrerade texten till bestämmelserna i det bilaterala avtalet och EU-avtalet är intagen som en bilaga till instrumentet.

Artikel 3. Tidsmässig tillämpning på brott

Den bestämmelse i EU-avtalet som reglerar tidsmässig tillämpning (artikel 12) återspeglas delvis i artikel 3 i det bilaterala instrumentet. Av artikeln framgår att det bilaterala instrumentet skall tillämpas såväl på brott som har begåtts före instruments ikraftträdande som på brott som har begåtts efter den tidpunkten. Detta är det vanliga sättet att reglera tillämpningen i avtal om ömsesidig rättslig hjälp och regleringen avviker inte från vad Sverige normalt tillämpar.

1 De svenska artiklarna 18a, 18b och 18c motsvaras av 18 bis , 18 ter respektive 18 quater i den engelska versionen. 31

Artikel 4. Tidsmässig tillämpning på framställningar

Artikel 4 avspeglar den andra delen av artikel 12 i EU-avtalet som rör tidsmässig tillämpning. Instrumentet skall som huvudregel inte tillämpas på framställningar som har gjorts före dess ikraftträdande. I två avseenden skall emellertid det bilaterala instrumentet tillämpas på framställningar som har gjorts före den tidpunkt då instrumentet träder i kraft men som inte har avgjorts i den anmodade staten vid den tidpunkten. Det gäller artiklarna 4.1 a, 6.1 d och 18c i den konsoliderade versionen, dvs. frågor om framställningens form och innehåll samt om videokonferens.

Artikel 5 a. Ratificering

Artikel 5 b. Upphörande

Det bilaterala instrumentet reglerar i artikel 5 b vad som händer om EUavtalet upphör. Då skall också instrumentet själv upphöra att gälla och 2001 års bilaterala avtal tillämpas, under förutsättning att det senare har trätt i kraft. Sverige och Förenta staterna får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i instrumentet.

7.5 Den konsoliderade versionen

Inledning

I avsnitt 7.2 anges att bilagan till det bilaterala instrumentet, dvs. den konsoliderade versionen, inte har någon självständig status i förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Bilagan finns med för att åskådliggöra avtalsförhållandet och för att underlätta tillämpningen av alla överenskommelser. Avsikten är naturligtvis att bilagan på ett uttömmande och korrekt sätt skall återspegla avtalsförhållandet. Hur artiklarna i den konsoliderade versionen förhåller sig till svensk redovisas i avsnitt 8.3.

Tillämpningsområde (artikel 1)

I artikel 1.1 åtar sig parterna att i enlighet med bestämmelserna i avtalet lämna varandra ömsesidig rättslig hjälp i samband med utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott, dvs. under såväl förundersökning som rättegång i brottmål. Punkten innehåller en uppräkning av vad rättslig hjälp skall inbegripa. Uppräkningen omfattar a) att efterforska och identifiera personer eller föremål, b) delgivning av handlingar, c) bevisupptagning eller hållande av förhör,

d) att överföra frihetsberövade personer för förhör eller i annat syfte, e) att tillhandahålla handlingar, uppteckningar och föremål, f) att verkställa framställningar om husrannsakan och beslag, g) att biträda i rättsliga förfaranden som gäller kvarhållande samt förverkande av egendom och dess återlämnande, h) att inleda straffrättsliga förfaranden i den anmodade staten, samt i) att lämna varje annat slag av rättslig hjälp som är förenlig med detta avtals syfte och inte förbjuden enligt den anmodade statens lagstiftning. Som framgår av uppräkningen (punkt i) är den inte uttömmande. Rättslig hjälp skall enligt huvudregeln i artikel 1.3 lämnas oberoende av om gärningen utgör brott i den anmodade staten. Detta undantag från principen om dubbel straffbarhet är inte absolut. Vid vissa former av rättslig hjälp – överförande av frihetsberövade personer, husrannsakan eller beslag eller vid biträde vid förverkande – kan den anmodade staten kräva att gärningen skall utgöra brott också i den staten. I artikel 1.4 påpekas att avtalet enbart gäller ömsesidig rättslig hjälp mellan de avtalsslutande parterna och alltså inte innebär någon rätt för en enskild person. Ingenting hindrar emellertid att initiativet till begäran kommer från en part eller motsvarande i det rättsliga förfarandet. Det avgörande är att beslut om att begära assistans är fattat av en behörig instans, dvs. normalt åklagare eller domstol.

Centralorgan (artikel 2)

I motsats till det inom EU normalt tillämpade förfarandet med kontakter direkt mellan de rättsliga myndigheterna i respektive land, bygger avtalet på att kommunikationer mellan Sverige och Förenta staterna skall ske mellan centralorgan, för Sveriges del Justitiedepartementet (punkt 1 och 2). Rätten att begära rättslig hjälp är inte begränsad till rent brottsbekämpande myndigheter utan även administrativa myndigheter som har en del i utredningen av brott är behöriga att vända sig till sitt centralorgan för att därigenom få göra en framställning. Centralorganen skall sålunda göra framställningar på de myndigheters vägnar som är ansvariga för utredning, lagföring eller rättsliga förfaranden som hänför sig till brott, dvs. i Sverige domstolar, allmänna åklagare och andra myndigheter med behörighet att leda förundersökningar om brott (punkt 3). Under förhandlingarna om 2001 års bilaterala avtal framfördes att det från amerikansk sida är huvudsakligen i tre slags utredningar i vilka man kommer att begära assistans: grand jury -utredningar, utredningar som genomförs av law enforcement agencies , och utredningar av regulatory agencies . I det första fallet begärs rättslig hjälp av åklagare och i de andra fallen av den utredande myndigheten. Genom artikel 8.2 i EU-avtalet, som genom artikel 1 e i det bilaterala instrumentet skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna (artikel 2.3 b i den konsoliderade versionen), regleras översändande av ansökan om rättslig hjälp från administrativa myndigheter. En framställning om rättslig hjälp från organ eller enheter med särskild författningsreglerad behörighet att överlämna ärenden till åtal skall översändas mellan

centralorganen eller mellan andra myndigheter som centralorganen har enats om. Centralorganen skall ha direkt kontakt med varandra (punkt 4).

Begränsningar (artikel 3)

Av artikel 3.1 följer att ett centralorgan får vägra att lämna rättslig hjälp om a) gärningen endast faller under militär lagstiftning, b) gärningen avser ett politiskt brott, c) gärningen inte kan föranleda fängelse i mer än ett år i den ansökande staten, d) verkställighet av framställningen skulle strida mot ordre public, eller e) framställningen inte är gjord enligt avtalet. Innan framställningen avslås skall det övervägas om den rättsliga hjälpen kan beviljas på vissa villkor (punkt 2). Ett avslag skall motiveras (punkt 3). Som framgår av redovisningen är avslagsgrunderna inte absoluta, utan bestämmelsen har en har fakultativ utformning. Utöver uppräkningen i artikel 3.1 framgår ytterligare vägransgrunder av formuleringar i andra artiklar. Som exempel kan nämnas artikel 10.2 om allmänna handlingar, artikel 12.1 om överförande av frihetsberövade personer, artikel 16.1 om husrannsakan och beslag samt artikel 18.2 om förverkandeförfaranden men också allmänna bestämmelser i t.ex. artikel 5.3 och 5.6. Dessa avslagsgrunder kommenteras i anslutning till respektive artikel.

Framställningens form och innehåll (artikel 4)

I artikel 4, som justerats genom EU-avtalet, finns detaljerade regler om framställningens form och innehåll. För det första skall en framställning göras skriftligen, om inte den mottagande staten i brådskande fall accepterar att den görs på annat sätt. I så fall skall den bekräftas skriftligen inom tio dagar, om inte den mottagande staten förklarar sig inte behöva en bekräftelse (artikel 4.1 a). För det andra tillåts snabba kommunikationsmedel, t.ex. fax eller epost. Då skall emellertid framställningen bekräftas om det begärs av den anmodade staten (artikel 4.1 b). För det tredje skall framställningen vara på den anmodade statens språk eller översatt till det språket, om inte annat har överenskommits i det enskilda fallet (artikel 4.1 c). För det fjärde skall framställningen innehålla uppgift om den myndighet som handlägger ärendet, en beskrivning av vad saken gäller, vilket förfarande som pågår, inklusive uppgift om fakta och lagbestämmelser som är tillämpliga på de brottsliga gärningar som hänför sig till ärendet, en beskrivning av vilken åtgärd som begärs och uppgift om syftet med den begärda åtgärden och dess anknytning till omständligheterna i ärendet (artikel 4.2). För det femte skall framställningen, i den mån det är nödvändigt och möjligt, också innehålla en rad andra uppgifter (artikel 4.3).

Verkställighet av framställningar (artikel 5)

I artikel 5 finns bestämmelser om verkställighet av framställningar. Framställningar skall för det första verkställas skyndsamt och den anmodade statens myndigheter skall göra allt de kan för att verkställa framställningen. Artikeln anger vidare vilken behörighet som domstolarna i den anmodade staten skall ges (punkt 1) samt att den anmodade staten skall vidta de åtgärder som krävs för att företräda den ansökande statens intressen i rättsliga förfaranden i den anmodade staten som härrör från en framställning om rättslig hjälp samt stå för kostnaderna för det (punkt 2). Framställningar skall verkställas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning. Om ett särskilt förfarande har angetts av den ansökande staten i framställningen skall detta följas i den mån det inte är förbjudet i den anmodade statens lagstiftning (punkt 3). Verkställigheten kan skjutas upp eller förenas med villkor om den skulle inkräkta på en pågående brottsutredning, lagföring eller rättsligt förfarande i den anmodade staten (punkt 4). Den anmodade staten skall besvara förfrågningar om verkställigheten och omedelbart underrätta den ansökande staten om resultatet av framställningen. Om framställningen av något skäl inte kan verkställas skall den ansökande staten underrättas om detta (punkt 5 och 6).

Kostnader (artikel 6)

Den anmodade staten skall som huvudregel stå för alla kostnader som hänför sig till verkställigheten av en framställning om rättslig hjälp. Undantagen härifrån, som alltså skall bekostas av den ansökande staten är: a) ersättning till sakkunniga, b) kostnaderna för översättning, tolkning och utskrift, c) traktamenten och kostnadsersättningar som hänför sig till resor som företas av personer som reser i den anmodade staten till förmån för den ansökande staten eller i enlighet med artiklarna 11, 12 eller 13; samt d) kostnaderna i samband med installationen och skötseln av videoöverföring, såvida inte den ansökande och den anmodade staten enas om något annat. Om det under verkställigheten av en framställning blir uppenbart att en fullständig verkställighet skulle medföra extraordinära kostnader, skall centralorganen samråda för att bestämma på vilka villkor verkställigheten kan fortsätta.

Begränsningar i användningen (artikel 7)

Artikel 7 har fått sin lydelse genom EU-avtalet. I artikel 3.1 f i EUavtalet framgår att dess reglering av begränsningar i användningen skall gå före eventuella bilaterala överenskommelser, utom såvitt avser artikel 9.4. och 9.5. Dessa sistnämnda artiklar har bedömts inte beröra det bilaterala förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Av artikel 1 f i det bilaterala instrumentet framgår att regleringen kommer från EUavtalet.

Bestämmelsen reglerar användningsbegränsningar av den information som överlämnas till den ansökande staten. Utgångspunkten är att de uppgifter som lämnas ut med automatik blir föremål för användningsbegränsningar. I punkt 1 anges under a-e när uppgifter får användas för andra syften än de som framgick av ansökan, t.ex. för andra brottsutredningar eller för ett annat förfarande som är direkt kopplade till ärendet där rättslig hjälp lämnas. I punkt 2 finns en särreglering som innebär att en stat får ställa upp ytterligare villkor om användningsbegränsningar om hjälpen inte kan lämnas utan dessa villkor. Denna möjlighet får inte användas för att mer generellt underkänna den ansökande statens rättsliga regler om behandling av personuppgifter. Enligt punkt 3 kan samråd om ytterligare villkor ske efter det att uppgifterna har överlämnats.

Sekretess (artikel 8)

Sekretess behandlas i artikel 8. Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att sekretessbelägga en framställning och dess innehåll om den ansökande staten har begärt sådan sekretess. Om framställningen inte kan verkställas utan att sådan sekretess bryts, skall den ansökande statens centralorgan upplysas om detta. Centralorganet kan därefter besluta om framställningen trots detta skall verkställas. När det lämnas uppgifter eller bevismaterial får den anmodade staten begära att dessa skall hemlighållas eller bara röjas på sådana villkor som den anger.

Bevisupptagning i den anmodade staten (artikel 9)

Artikel 9 handlar om bevisupptagning i den anmodade staten. Enligt punkt 1 skall en person i den anmodade staten, med vilken bevisupptagning har begärts i enlighet med avtalet, om nödvändigt, åläggas att inställa sig för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att tillhandahålla föremål inbegripet handlingar, uppteckningar och bevisföremål. Vidare skall den som vid bevisupptagningen lämnar falskt vittnesmål eller osann utsaga vara underkastad lagföring och straff i den anmodade staten i enlighet med dess strafflagstiftning. Enligt punkt 2 och 3 skall den anmodade statens centralorgan på begäran informera om när och var bevisupptagningen kommer att äga rum och även tillåta personer som är angivna i framställningen att närvara när framställningen verkställs och låta sådana personer fråga, eller lämna frågor att ställas till, den person som är föremål för bevisupptagning. Enligt punkt 4 får den som är föremål för bevisupptagningen göra sådana anspråk på immunitet, inhabilitet eller privilegier som medges enligt endera statens lagstiftning. Även om bevisupptagningen har genomförts, kan personen göra anspråket gällande på nytt för att få det bedömt i den ansökande staten.

Slutligen anges i punkt 5 att den ansökande staten får begära att föremål som tillhandahållits i den anmodade staten, eller avsaknaden av sådana föremål, legaliseras genom intyg.

Allmänna handlingar (artikel 10)

Den anmodade staten skall enligt artikel 10 tillhandahålla kopior av allmänna handlingar som är tillgängliga för allmänheten. Den får också i samma utsträckning som sådana kopior skulle vara tillgängliga för dess egna offentliga myndigheter, tillhandahålla kopior av uppteckningar som förvaras hos offentliga myndigheter men som inte är tillgängliga för allmänheten. Den ansökande staten får begära att allmänna handlingar som tillhandahållits legaliseras i enlighet med bestämmelserna i Haagkonventionen den 5 oktober 1961 om avskaffande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar, som Sverige tillträdde den 1 januari 1999.

Inställelse i den ansökande staten (artikel 11)

Enligt artikel 11 kan en avtalspart begära hjälp med att anmoda en person att inställa sig inför den behöriga myndigheten i den ansökande staten. Den anmodade statens centralorgan skall omedelbart underrätta den ansökande statens centralorgan om hur personen i fråga ställer sig till uppmaningen. I framställningen skall framgå hur den som uppmanats att inställa sig skall ersättas för sina kostnader. Den som har uppmanats inställa sig och som inte är misstänkt eller svarande får inte åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av gärningar eller domar från tiden innan han reste från den anmodade staten. Detsamma gäller en misstänkt eller svarande som har uppmanats att inställa sig, men naturligtvis bara beträffande gärningar som inte har angivits i framställningen. Immuniteten skall upphöra 10 dagar efter det att personen i fråga har blivit underrättad om att hans närvaro inte längre krävs eller när han eller hon, efter att ha lämnat den ansökande staten, frivilligt återvänder dit.

Överförande av frihetsberövade personer (artikel 12)

Artikel 12 behandlar frågan om överförande av frihetsberövade personer. Enligt punkt 1 och 2 kan en frihetsberövad person överföras om hans eller hennes närvaro behövs i den andra staten för rättslig hjälp. Det är inte fråga om någon obligatorisk överföring utan förutsätter samtycke av såväl personen som båda staterna. Enligt punkt 3 skall den mottagande staten hålla personen frihetsberövad och återlämna personen vid en bestämd tidpunkt. Något utlämningsförfarande skall inte behövas. Den överförde skall kunna avräkna tiden som denne varit frihetsberövad i den mottagande staten. Under förhandlingarna framfördes från amerikansk sida att en person som har överförts till Förenta staterna och där begär asyl eller inleder ett “habeas corpus”-förfarande kan inte återföras förrän

vittnets framställan har prövats där. En överenskommelse med Sverige har i ett sådant fall inte företräde. I punkt 4-6 finns bestämmelser om immunitet. Personen får inte åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet på grund av gärningar eller domar från tiden innan han eller hon reste från den sändande staten eller åläggas att vittna i rättsliga förfaranden som inte angivits i framställningen. Immuniteten upphör på samma sätt som immuniteten enligt artikel 11. Slutligen anges i punkt 6 att en person som inställer sig vid rättegång inte får åtalas för annat än domstolstrots eller mened i denna stat på grundval av sitt vittnesmål.

Transitering av frihetsberövade personer (artikel 13)

Enligt artikel 13 kan den anmodade staten medge att en av tredje stat frihetsberövad person får föras till den ansökande staten genom den anmodade staten. Någon skyldighet att tillåta transporten finns inte men, om transporten tillåts, skall den anmodade staten hålla personen frihetsberövad under transiteringen.

Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål (artikel 14)

Enligt artikel 14 skall den anmodade staten göra sitt bästa för att ta reda på var personer eller föremål som angivits i framställningen finns samt deras identitet.

Delgivning (artikel 15)

Artikel 15 innehåller bestämmelser om delgivning. Enligt punkt 1 skall den anmodade staten göra sitt bästa för att utföra delgivning av en handling som helt eller delvis hänför sig till en framställning om rättslig hjälp. Enligt punkt 2 skall den ansökande staten sända en framställning om delgivning av en kallelse till inställelse inför myndighet i den ansökande staten i rimlig tid och, beträffande en svarande, minst 30 dagar före inställelsedagen. Bevis om delgivning skall återsändas på det sätt som angivits i framställningen eller som är godtagbart enligt bestämmelserna i Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

Husrannsakan och beslag (artikel 16)

I artikel 16 anges att den anmodade staten skall verkställa en framställning om husrannsakan och överlämnande av föremål till den ansökande staten under förutsättning att framställningen innehåller de uppgifter som krävs för att en sådan åtgärd skall kunna vidtas enligt den anmodade statens lagstiftning. I punkt 2 återfinns krav på legalisering av ett beslagtaget föremål. Det rör inte svenska förhållanden utan kan behövas i amerikansk domstol. Svenska myndigheter kan emellertid vara skyldiga att fylla i formuläret så att det kan användas i Förenta staterna.

Slutligen innehåller punkt 3 en bestämmelse om rätt för den anmodade staten att kräva att den ansökande staten går med på sådana villkor som anses nödvändiga för att skydda tredje mans intressen i föremål som skall överlämnas.

Återlämnande av föremål (artikel 17)

Den anmodade statens centralorgan kan enligt artikel 17 kräva att den ansökande statens centralorgan så snart som möjligt återlämnar föremål som överlämnats vid verkställighet av en framställning enligt detta avtal.

Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden (artikel 18)

I artikel 18 finns bestämmelser om rättslig hjälp i förverkandeförfaranden. Punkt 1 innebär inga åtaganden utan endast att om den ena staten får reda på att utbyte av eller hjälpmedel vid brott finns i den andra staten, skall den sistnämnda staten informeras om detta. Denna stat skall vidta egna åtgärder om den har domsrätt. Enligt punkt 2 skall de avtalsslutande parterna i fråga om rättsliga förfaranden och verkställighet av domar som gäller förverkande av utbyte och hjälpmedel vid brott och återlämnande till brottsoffer bistå varandra i den utsträckning som medges enligt deras respektive lagstiftning. Punkten innehåller vidare en uppräkning av vad hjälpen kan innefatta. Punkt 3 innehåller regler om att beslagtagen egendom skall kunna överföras till den ansökande staten. Punkt 4 innehåller regler om s.k. “asset sharing”, dvs. fördelning av egendom mellan staterna.

Identifiering av bankinformation (artikel 18a)

Genom artikel 4 i EU-avtalet, som genom artikel 1 a i det bilaterala instrumentet skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna, införs en bestämmelse om identifiering av bankinformation. I den konsoliderade versionen numreras artikeln som 18a. Punkt 1 a är huvudbestämmelsen. Den anmodade staten skall efter en framställning från den ansökande staten snabbt förvissa sig om bankerna på den anmodade statens territorium har information huruvida en identifierad fysisk eller juridisk person som misstänks eller anklagas för ett brott har något bankkonto. Den anmodade staten skall genast meddela den ansökande staten resultaten av sina undersökningar. Tillämpningsområdet för huvudbestämmelsen utvidgas genom punkt 1 b , som är fakultativt utformad. Där sägs att de nämnda åtgärderna även kan vidtas för att identifiera dels information om personer som varit inblandade i brott, dels information som andra finansinstitut än banker har och dels ekonomiska transaktioner utan samband med konton. I punkt 2 preciseras vad en begäran om bankinformation skall innehålla. Begäran skall, utöver den vanliga informationen i en ansökan om rättslig hjälp innehålla: a) Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant för att finna kontona eller transaktionerna.

b) Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den anmodade staten (i) skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker eller andra finansinstitut på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och (ii) skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller brottsutredningen eller lagföringen. c) I möjligaste mån, information om vilken bank eller annat finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig information som kan bidra till att minska utredningens omfattning. Respektive stats centralorgan pekas ut i punkt 3 . Om inte annat bestämts genom utväxling av diplomatiska noter mellan Europeiska unionen och Förenta staterna, skall framställningar om hjälp enligt denna artikel översändas mellan Sveriges justitiedepartement och Förenta staternas attaché som är ansvarig för Sverige hos den myndighet som handlägger frågan. Bestämmelsen om bankinformation i EU-avtalet öppnar för att staterna får begränsa dess tillämpning i fråga om brottstyper (artikel 4.4). En sådan begränsning framgår av artikel 18a punkt 4 . Sverige skall lämna hjälp i fråga om brott som är straffbara enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Förenta staterna skall lämna hjälp i fråga om penningtvätt och terroristaktiviteter som är straffbara enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning och i fråga om sådana andra kriminella aktiviteter som Förenta staterna meddelar Sverige. Enligt punkt 5 skall den anmodade staten besvara en framställning om att uppvisa förteckning över konton eller transaktioner som identifierats enligt denna artikel i överensstämmelse med de övriga bestämmelserna i detta avtal.

Gemensamma utredningsgrupper (artikel 18b)

Gemensamma utredningsgrupper behandlas i artikel 18b i den konsoliderade versionen. Artikeln har sitt ursprung i artikel 5 i EU-avtalet, som genom artikel 1 b i det bilaterala instrumentet blir en del av avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Av punkt 1 framgår att gemensamma utredningsgrupper får inrättas och verka på Sveriges respektive Förenta staternas territorium, i syfte att underlätta brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som berör en eller flera medlemsstater i Europeiska unionen och Förenta staterna, om Sverige och Förenta staterna anser det vara lämpligt. De förfaranden enligt vilka gruppen skall fungera, t.ex. sammansättning, varaktighet, plats, organisation, uppgifter, syfte samt villkor för deltagande av medlemmar från en stat i utredningar som sker på en annan stats territorium, skall enligt punkt 2 överenskommas mellan de berörda behöriga myndigheter som ansvarar för utredning eller beivrande av brott. De behöriga myndigheter som har utsetts av respektive stat skall enligt punkt 3 kommunicera direkt om inrättande av sådana grupper och deras verksamhet, men om komplexiteten är ovanligt stor eller om omfattningen eller andra rådande omständigheter anses nödvändiggöra

en mer central samordning om några eller samtliga aspekter, får staterna enas om andra lämpliga kommunikationskanaler för detta ändamål. När den gemensamma utredningsgruppen behöver vidta utredningsåtgärder i någon av de stater som inrättat gruppen, får en medlem av gruppen från den staten enligt punkt 4 be sitt eget lands behöriga myndigheter att genomföra dessa åtgärder utan att de övriga staterna behöver lämna in en framställning om ömsesidig rättslig hjälp. De rättsliga krav som gäller för att få till stånd åtgärden i den staten skall vara den standard som tillämpas på nationell utredningsverksamhet.

Videokonferens (artikel 18c)

Någon bestämmelse om videokonferens finns inte i 2001-års bilaterala avtal. Artikel 6 i EU-avtalet reglerar frågor om användning av videokonferens. Bestämmelsen skall enligt artikel 1 c i det bilaterala instrumentet tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna. I den konsoliderade versionen blir det artikel 18c. Den del som rör kostnader återfinns i artikel 6. Det skall enligt punkt 1 vara möjligt att använda teknik för videoöverföring mellan Sverige och Förenta staterna för att ta upp vittnesmål från ett vittne eller en expert i den anmodade staten. De närmare villkoren för förfarandet skall stämma överens med de villkor som i övrigt föreskrivs i avtalet. Parterna får samråda för att underlätta lösningen av sådana juridiska, tekniska eller logistiska problem som kan uppstå när framställningen verkställs (punkt 2). Avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen skall kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden (punkt 3). Artikeln påverkar inte användningen av andra tillgängliga metoder för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten (punkt 4). Den anmodade staten får också tillåta användning av videokonferensteknik för andra syften än som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller föremål eller upptagning av utsagor för en utredning (punkt 5).

Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten (artikel 19)

Enligt artikel 19 i avtalet får en av staterna genom sitt centralorgan sända en begäran om att den andra staten skall inleda ett straffrättsligt förfarande som båda parter är behöriga att utreda eller lagföra. Den anmodade staten skall överväga att inleda utredning eller lagföring i den utsträckning som det är befogat enligt dess lagstiftning, praxis och processordning. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om varje åtgärd som vidtagits med anledning av framställningen.

Förenlighet med andra avtal (artikel 20)

Under förhandlingarna om det bilaterala avtalet var det från båda sidor angeläget att detta avtal inte skulle försämra de möjligheter till hjälp som andra svensk-amerikanska avtal kan ge och att det nya avtalet i stället

skall skapa ökade förutsättningar till samarbete. Önskemålet har bekräftats i artikel 20.

Samråd (artikel 21)

I artikel 21 finns en bestämmelse om samråd. Centralorganen skall enligt artikeln, vid de tidpunkter som de gemensamt kommer överens om, samråda för att avtalet skall utnyttjas så effektivt som möjligt. De kan också komma överens om nödvändiga praktiska åtgärder för att underlätta tillämpningen av avtalet.

Uppsägning (artikel 22)

Sverige eller Förenta staterna får säga upp avtalet genom skriftlig underrättelse till den andra parten. Uppsägningen blir gällande ett år från den dag då den andra parten mottog den. 2001 års bilaterala avtal innehåller också bestämmelser om ratificering och om ikraftträdande. Dessa bestämmelser är inte intagna i den konsoliderade versionen som är fogad till det bilaterala instrumentet. Anledningen till det är att bestämmelserna om ratificering och ikraftträdande i 2001 års bilaterala avtal inte kommer att ha betydelse sedan instrumentet och EU-avtalet har trätt i kraft enligt sina regler. Som framgår av avsnitt 7.2 är den konsoliderade versionen närmast att betrakta som en populärversion och blir det bilaterala avtalet gällande mellan parterna. Hela artikel 22 lyder:

Artikel 22

Ratificering, ikraftträdande och uppsägning

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall utväxlas så snart som möjligt . 2. Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. 3. Endera avtalsslutande part får säga upp detta avtal genom skriftlig underrättelse till den andra parten. Uppsägningen blir gällande ett år från den dag då den andra parten mottog sådan underrättelse på diplomatisk väg.

Det är punkt 1 och 2 som är uteslutna ur den konsoliderade versionen. 2001 års bilaterala avtal skall alltså, liksom det bilaterala instrumentet, ratificeras, för att träda i kraft. Det träder i kraft redan vid det månadsskifte som infaller en månad efter att Sverige och Förenta staterna har utväxlat ratifikationshandlingar. Detta är kortare tid än enligt instrumentet och EU-avtalet. Om ratifikationen sker samtidigt, kommer därför under en övergångsperiod 2001 års bilaterala avtal att gälla i sin ursprungliga lydelse. Skillnaden mellan den konsoliderade versionen och den ursprungliga lydelsen redovisas i avsnitt 7.6.

7.6 Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal

Genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet får regleringen mellan Sverige och Förenta staterna ett något annat innehåll än 2001 års bilaterala avtal. Som påpekats ovan i avsnitt 7.4 skall ursprungsversionen av 2001 års bilaterala avtal gälla om EU-avtalet upphör att vara i kraft och Sverige och Förenta staterna inte kommer överens om annat. Den ursprungliga texten kommer att gälla också under en övergångsperiod, mellan det att 2001 års bilaterala avtal träder i kraft och det att instrumentet och EU-avtalet träder i kraft, se under artikel 22 i avsnitt 7.5. Det gäller för artikel 4.1 om framställningens form och innehåll och begränsningar i användning. Det finns därför anledning att här redovisa den ursprungliga lydelsen av artikel 4.1 och 7. Artikel 4, som handlar om framställningens form och innehåll, har samma lydelse i punkt 2 och 3 i båda textversionerna. I sin ursprungliga version lyder punkt 1:

En framställning om rättslig hjälp skall göras skriftligen; den anmodade statens centralorgan kan dock godta en framställning i annan form i brådskande fall. I sådant fall skall framställningen bekräftas skriftligen inom tio dagar om inte den anmodade statens centralorgan går med på annat. En framställning och till denna fogade handlingar skall vara på den anmodade statens språk eller åtföljas av en översättning till detta språk om inte annat överenskommits.

Grunderna i artikel 4.1 är som synes desamma i båda avtalstexterna (se artikel 4.1 a och c i den konsoliderade versionen). Det som saknas i 2001 års avtal är hänvisningar till snabba kommunikationsmedel, dvs. fax eller e-post. Artikel 7 i 2001 års bilaterala avtal, som handlar om begränsningar i användningen, lyder:

1. Den anmodade staten kan ställa som villkor för verkställighet att uppgifter eller bevismaterial som erhållits inte utan föregående medgivande från dess centralorgan får användas eller överlämnas av den ansökande statens myndigheter för annan utredning eller rättsligt förfarande än vad som angivits i framställningen. 2. Ingenting i denna artikel skall utesluta att, i den utsträckning som krävs enligt den ansökande statens konstitution, uppgifter eller bevisning röjs eller används i ett straffrättsligt förfarande. Den ansökande staten skall i förväg underrätta den anmodade staten om ett sådant röjande eller användning. 3. Uppgifter eller bevismaterial som har offentliggjorts i den ansökande staten under det normala förloppet av det rättsliga förfarande för vilket det tillhandahållits eller som har röjts i enlighet med punkt 2, kan därefter användas i vilket syfte som helst.

Sverige accepterade punkt 3 (att uppgifter som har offentliggjorts i den ansökande staten under det rättsliga förfarandet för vilket det tillhandahållits kan användas i vilket syfte som helst) mot att Förenta staterna accepterade punkt 1 (att den anmodade staten kan ställa som

villkor för verkställighet att uppgifter eller bevismaterial som erhållits inte utan föregående medgivande får användas för annan utredning eller rättsligt förfarande än vad som angivits i framställningen). Punkt 2 - om rätt att yppa information - har sin bakgrund i att den amerikanska konstitutionen uppställer krav på att en misstänkt har rätt att få information om allt som skuldbelägger denne och att om sådan information dyker upp i en annan förundersökning måste den misstänkte få veta det. I ett sådant fall skall den ansökande staten i förväg informera den anmodade staten om ett sådant röjande eller användning.

8 Överväganden och förslag

8.1 Tillträde

Regeringens förslag : Sverige skall tillträda - avtalet från 2003 mellan EU och Förenta staterna om utlämning, - det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna som avses i artikel 3 i avtalet mellan EU och Förenta staterna om utlämning, - 2001 års bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Sverige och Förenta staterna, - avtalet från 2003 mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp, och - det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna som avses i artikel 3 i avtalet mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat det utan erinran. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har avstyrkt att möjligheten att döma ut dödsstraff accepteras i utlämningsavtalet med Förenta staterna. Det starka fördömandet av dödsstraff som numera också framgår ur tilläggsprotokoll 12 till Europeiska människorättskonventionen förutsätter enligt fakultetsstyrelsen ett klart avståndstagande också från möjligheten att en person som utlämnas från Sverige kan utsättas för att bli dömd till dödsstraff. Skälen för regeringens förslag : Det rättsliga samarbetet mellan Sverige och andra stater har blivit allt intensivare och nya former av samarbete har tillkommit. Det gäller såväl utlämning och rättslig hjälp i brottmål som samverkan mellan polis- och tullmyndigheter. Detta har skett mot bakgrund av nya former av brottslighet som ofta är organiserad och av allvarligt slag. På senare tid har även terroristbrott motiverat ett utvecklat samarbete. Territoriella gränser kan allvarligt begränsa möjligheterna att på ett effektivt sätt bekämpa brottslighet som är gränsöverskridande. Den ökade rörligheten innebär också att samarbete mellan rättsliga myndigheter i olika stater behövs, t.ex. för hjälp med att höra vittnen eller vidta andra åtgärder i en annan stat än den där brottet utreds och lagförs. Samarbete av detta slag är numera ett relativt vanligt och ofta nödvändigt, ibland avgörande, inslag för en effektiv brottsbekämpande verksamhet. Sedan gammalt lämnar Sverige rättslig hjälp i brottmål och med lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och andra författningar finns nu ett modernt regelverk. Sverige deltar också i det mellanstatliga samarbetet som gäller utlämning. Bakom regleringen finns i allmänhet internationella överenskommelser. Sverige lämnar av tradition rättslig hjälp i princip oberoende av om samarbetet är konventionsbundet eller om det sker utan stöd av någon internationell överenskommelse. Andra stater kräver ibland, däribland Förenta staterna, avtal för att kunna bistå fullt ut med rättslig hjälp i brottmål. Det ligger i Sveriges intresse att ingå överenskommelser med

andra stater som innebär förbättrade möjligheter att begära och lämna rättslig hjälp i brottmål samt delta i annat brottsbekämpande samarbete. Sverige bör därmed tillträda 2001 års bilaterala avtal med Förenta staterna om rättslig hjälp i brottmål. Inom EU råder fri rörlighet. Detta är ett skäl till att samarbetet inom EU på det straffrättsliga området ökar. Det finns därigenom också ett intresse av att EU:s medlemsstater i viss mån samordnar sitt straffrättsliga samarbete med stater utanför EU. De två avtalen med Förenta staterna om rättslig hjälp och om utlämning är ett uttryck för detta. Dessa två avtal – EU-avtalen – innebär en större samsyn mellan medlemsstaterna i relationen till Förenta staterna. Sverige har sedan lång tid tillbaka haft ett samarbete med Förenta staterna, såväl i fråga om utlämning som rörande rättslig hjälp, låt vara oreglerat när det gäller rättslig hjälp, och påverkas inte i något avgörande avseende av avtalen. I de delar Sverige påverkas är det positivt för Sverige. Till exempel innebär regleringen om dödsstraff i utlämningsavtalet ökade förutsättningar för att dödsstraffet inte ens döms ut efter utlämning från Sverige. Därutöver förenklas förfarandet i fråga om rättslig hjälp. Sverige bör därför tillträda EU-avtalen och de bilaterala instrumenten som reglerar förhållandet mellan EU-avtalen och de bilaterala avtalen om utlämning och rättslig hjälp i brottmål.

8.2 Utlämning – avtalens förhållande till svensk rätt och behovet av lagändringar

Regeringens bedömning: Det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om utlämning kräver lagändringar för att möjliggöra förvar av en person under en oplanerad mellanlandning i Sverige i samband med en flygtransport mellan två andra stater. I övrigt innehåller svensk rätt redan de lagbestämmelser som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla det bilaterala avtalet och avtalet från år 2003 mellan EU och Förenta staterna om utlämning (EU-avtalet).

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians bedömning eller lämnat den utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning EU-avtalet och det bilaterala instrumentet

De enskilda materiella artiklar i EU-avtalet (artiklarna 5–8 och 10–14) som genom det bilaterala instrumentet (artikel 1) skall forma en del av det bilaterala avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna kommenteras under särskilda rubriker nedan. För en närmare redogörelse av innehållet i artiklarna och deras förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen, se avsnitt 6.4. Enligt regeringens bedömning behövs det inte några lagändringar för att uppfylla övriga artiklar i EU-avtalet och det bilaterala instrumentet. De artiklar i EU-avtalet som inte återspeglas i det bilaterala instrumentet är huvudsakligen av formell natur. I avsnitt 6.2 redovisas närmare

innehållet i dessa artiklar. Vad som särskilt kan anmärkas är följande. Genom artikel 17 klargörs att de vägransgrunder som kan åberopas enligt den bilaterala utlämningskonventionen gäller trots att EU-avtalet inte reglerar en sådan vägransgrund. Enligt artikel 19 skall vissa underrättelser om myndigheter ske. På samma sätt som i dag skall Justitiedepartementet vara centralorgan enligt 14 § utlämningslagen. Konkurrens mellan en fråga om utlämning och överlämnande enligt arresteringsordern skall avgöras av regeringen, se 5 kap. 5 § lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen). I underrättelsen enligt artikeln skall således regeringen anges som behörig att pröva konkurrerande framställningar. Dessa bestämmelser föranleder inga ändringar i lag. Av det bilaterala instrumentets artiklar, vilka redovisas i avsnitt 6.3.2, är det, utöver artikel 1 som kommenteras nedan, endast artikel 3 och 4 som inte är av formell natur. Såväl artikel 3 som artikel 4 rör tidsmässig tillämpning av de nya artiklarna. Ingen av dessa behöver implementeras i svensk rätt, men de har båda betydelse för att avgöra när de materiella artiklarna kan tillämpas.

Dödsstraff

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har avstyrkt att möjligheten att utdöma dödsstraff accepteras i utlämningsavtalet. Det starka fördömandet av dödsstraff som numera också framgår ur tilläggsprotokoll 12 till Europeiska människorättskonventionen förutsätter enligt fakultetsstyrelsen ett klart avståndstagande också från möjligheten att en person som utlämnas från Sverige kan utsättas för att bli dömd till dödsstraff. Som nämnts i avsnitt 6.4 ger den nya formuleringen om dödsstraffets betydelse vid prövning av frågan om utlämning ett starkare skydd för den som utlämnas från Sverige. En utlämnad skall alltså enligt huvudregeln inte riskera att dömas till dödsstraff. I de undantagssituationer där dödsstraffet får utdömas kommer ändå dagens skydd mot verkställighet att gälla. Regeringen ser därför positivt på den förändring av konventionen som har skett. Enligt 12 § första stycket 3 utlämningslagen skall vid beviljande av utlämning, i tillämpliga delar, ställas upp villkor att den som utlämnas inte får straffas med döden för brottet. Formuleringen omfattar enligt sin lydelse villkor såväl att dödsstraff inte får dömas ut som att dödsstraff inte får verkställas. Något behov av författningsändringar finns därför inte med anledning av den nya lydelsen av artikeln.

Översändande och vidimering av handlingar

Inte heller de nya reglerna om översändande och vidimering av handlingar behöver lagregleras i Sverige. I 14 § utlämningslagen anges att framställningar om utlämning skall ges in till Justitiedepartementet. Enligt 5 § utlämningsförordningen vidarebefordrar Justitiedepartementet en framställning från Sverige till den andra staten. Några bestämmelser finns inte om bestyrkande, vidimering eller annan legalisering av

handlingar. Ingenting hindrar emellertid att Sverige använder sig av eller accepterar den diplomatiska vägen, trots att det inte finns någon reglering om det, i de fall en internationell överenskommelse kräver det eller den andra staten kräver det när det inte finns någon överenskommelse med den staten, se prop. 1999/2000:61 s. 86. Beräkningen av tidsfrister med anledning av artikel X.7 kräver att svenska myndigheter samarbetar smidigt. Ett utlämningsärende inleds oftast med en internationell efterlysning där en stat begär att den eftersökte skall anhållas provisoriskt i avvaktan på begäran om utlämning om han eller hon påträffas i någon annan stat. Sedan en eftersökt person har anträffats och anhållits i Sverige skall den andra staten inom 40 dagar från det att personen gripits i Sverige lämna in en formell begäran om utlämning. Om det inte sker i rätt tid, skall den eftersökte friges. Enligt 14 § utlämningslagen skall en utlämningsbegäran ges in till Justitiedepartementet. Ärendet handläggs initialt på Justitiedepartementet (centralmyndigheten). Det är centralmyndigheten som ser till att de myndigheter som har ansvar för frihetsberövandet underrättas så snart framställningen om utlämning kommer in eller om den inte kommer in i rätt tid och personen alltså skall friges. Normalt sätter Sverige ut en exakt tid, t.ex. klockan 12.00 den sista dagen, när utlämningsbegäran skall ha kommit in till Regeringskansliet (Justitiedepartementet). Därigenom får svenska myndigheter informationen under kontorstid. Genom nyheten i avtalet skall Sverige acceptera att handlingen skall kunna lämnas in också hos en svensk utlandsmyndighet i Förenta staterna. En sådan ordning förutsätter att myndigheter i Sverige omedelbart underrättas om att handlingen har lämnats in. Eftersom det skiljer flera tidszoner mellan Sverige och Förenta staterna, finns det en risk att en utlämningsbegäran lämnas in utanför kontorstid i Sverige. Men problemet torde kunna lösas praktiskt genom att man i det beslut där det anges vilken dag framställning skall ges in anger en tid som gör det möjligt att få underrättelse om huruvida en ansökan getts in i rätt tid. Därefter kan framställningen faxas över innan den befordras i original. Något behov av lagreglering finns därför inte.

Kompletterande information

Det nuvarande nationella regelverket hindrar inte heller att Sverige begär eller lämnar kompletterande information. Sådant kräver inte lagreglering enligt svensk rätt.

Känslig information

När Sverige är den anmodade parten, regleras sekretess i 5 kap. 7 § första stycket sekretesslagen (1980:100). Sekretess gäller i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av annan stat för uppgift som hänför sig till utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Mot bakgrund av att det inom det straffrättsliga samarbetet är en självklar utgångspunkt att känsliga uppgifter i den utländska brottsutred-

ningen kan skyddas i den anmodade staten råder en stark presumtion för sekretess (prop. 1999/2000:61 s. 209). Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse om sådant samråd som regleras i artikel 14 i EU-avtalet. Det torde emellertid inte finnas något hinder mot att staterna samråder i olika frågor med anknytning till varandras rättssystem, bl.a. i frågor om offentlighet och sekretess. Något behov av att för svensk del reglera samrådsmöjligheten finns inte.

Transitering

Huvudregeln om transitering vid utlämning i svensk rätt är 26 § utlämningslagen, som föreskriver att chefen för Justitiedepartementet får medge att den som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom riket, om denne inte är svensk medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Medgivande får lämnas till att en svensk medborgare förs genom riket, men detta undantag är tillämpligt bara när transitering sker till en nordisk stat. Om tillstånd har meddelats enligt vad som nu nämnts, får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar. Den nya bestämmelsen om transiteringar i det bilaterala avtalet reglerar alltså också oplanerade transiteringar. För detta fall saknas i svensk nationell rätt bestämmelser om frihetsberövande. Detta är en fråga som måste regleras i lag. Se vidare avsnitt 8.4.

Samtidiga utlämningsframställningar

I fråga om konkurrens vid samtidiga utlämningsframställningar skall enligt den nya regleringen ett antal uppräknade omständigheter vägas in vid avgörandet. Den svenska regleringen av valet mellan två utomnordiska utlämningsframställningar finns i 13 § utlämningslagen. Regleringen är densamma om valet i stället står mellan en begäran om utlämning från en nordisk stat och en begäran från en utomnordisk stat (8 § nordiska utlämningslagen). Uppräkningen av omständigheter som skall beaktas – som inte heller den är uttömmande – omfattar beskaffenheten av brottet eller brotten, tiden och platsen därför, framställningarnas tidsföljd och den eftersöktes nationalitet och hemvist. Som framgår saknas i den svenska lagen en uttrycklig hänvisning till punkterna a, c, e och f i artikel XVI.3. Eftersom uppräkningen i den svenska lagen inte gör anspråk på att vara uttömmande, utan närmast skall ses som en exemplifiering, finns det möjlighet att beakta samtliga de omständigheter som tas upp i artikeln. I praktiken görs också sådana överväganden redan i dag vid regeringens prövning. Det bör dock framhållas att det är mycket ovanligt med konkurrerande framställningar om utlämning. Enligt 5 kap. 5 § arresteringsorderlagen skall, om det beträffande samma person samtidigt handläggs ett ärende om utlämning och ett om överlämnande, ärendet om överlämnande avvakta till dess frågan om utlämning har avgjorts. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att syftet är att regeringen i utlämningsärendet skall bedöma om arreste-

ringsorderärendet bör ha företräde (prop. 2003/04:7 s. 131). Därigenom har regeringen möjlighet att väga in de omständigheter som tas upp i artikel XVI i den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen mellan Sverige och Förenta staterna.

Förenklade förfaranden

Sverige saknar i dag regler om förenklad utlämning i de fall den som skall utlämnas samtycker till det. Högsta domstolen har emellertid ingen del i handläggningen av ett ärende om utlämning om den eftersökte samtycker till utlämning, vilket annars är fallet. Artikel XVII i den konsoliderade versionen om förenklat utlämningsförfarande är till sin utformning inte tvingande, dvs. Sverige är inte skyldigt att ha ett system med förenklat förfarande för samtyckesfall. Frågan är då om det är lämpligt att införa ett särskilt förfarande för dessa fall. Det finns goda skäl att tillämpa snabba och effektiva förfaranden i det straffrättsliga samarbetet, naturligtvis utan att rättssäkerheten eftersätts. I utlämningsärenden är den eftersökte ofta frihetsberövad, vilket i ännu högre grad talar för att ett ärende inte skall hanteras mer långdraget än nödvändigt. När den eftersökte samtycker till utlämnande, torde också utredningen i ärendet kunna vara mer begränsad. Sverige har tidigare haft ett förenklat system för vissa fall av utlämning, men det har varit tillämpligt bara vid utlämning till andra EU-stater. Sedan den europeiska arresteringsordern började tillämpas har dessa bestämmelser upphävts (SFS 2003:1158). Det är inte lämpligt av praktiska skäl att gentemot ett visst land ha ett särskilt regelsystem, särskilt om antalet ärenden om utlämning till det landet kan antas vara litet. Det finns därför inte tillräckliga skäl att nu och för det fåtal fall av utlämning till Förenta staterna som kan komma i fråga införa särskilda regler om ett förenklat förfarande. Artikeln ger inte anledning till någon författningsändring.

8.3 Internationell rättslig hjälp i brottmål – avtalens förhållande till svensk rätt och författningsbehov

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon lagändring med anledning av 2001 års bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna, avtalet från år 2003 mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet) eller det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians bedömning eller lämnat den utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

I avsnitt 7 finns en redovisning av 2001 års bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna, avtalet från 2003 mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet) och det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (det bilaterala instrumentet). Nedan följer regeringens bedömning av avtalens förhållande till svensk rätt och författningsbehov. Redovisningen av bedömningen inleds med EU-avtalet och det bilaterala instrumentet. Genomgången av de materiella artiklarna följer artikelnumreringen i den konsoliderade versionen (avsnitt 7.5). Slutligen görs en genomgång av 2001 års bilaterala avtal i de delar som inte återfinns i den konsoliderade versionen.

EU-avtalet och det bilaterala instrumentet

De enskilda materiella artiklarna i EU-avtalet (artiklarna 4–10) tillsammans med det bilaterala instrumentet (artikel 1) och 2001 års bilaterala avtal formar det bilaterala avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Avtalsförhållandet återspeglas i den konsoliderade versionen och förhållandet till svensk rätt kommenteras under särskilda rubriker nedan. För en närmare redogörelse av den konsoliderade versionen se avsnitt 7.5. Enligt regeringens bedömning behövs det inte några lagändringar för att uppfylla övriga artiklar i EU-avtalet (avsnitt 7.3) och det bilaterala instrumentet (avsnitt 7.4). På samma sätt som angetts i avsnitt 8.2 om motsvarande avtal om utlämning är huvudparten av dessa artiklar av formell natur och påverkar inte svensk rätt. Utöver vad som framgår där finns det anledning att i det här sammanhanget peka på artikel 13 i EUavtalet som rör icke-avvikelse. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 7.3, hindrar avtalet i princip inte den anmodade staten från att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal, eller, i avsaknad av avtal, sina rättsliga principer. Eftersom det bilaterala avtalet från år 2001 avses träda i kraft senast samtidigt som EU-avtalet är det bara det första ledet i artikel 13 som kan tillämpas för vår del, dvs. skäl att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp. De allmänna vägransgrunderna framgår av artikel 1.3 och 3 i den konsoliderade versionen och kommenteras nedan. Artikel 13 är för vår del närmast en hänvisning till dessa vägransgrunder. Någon särskild författningsreglering med anledning av artikeln behövs därför inte.

Tillämpningsområde (artikel 1)

Artikeln är i stora delar en förteckning över innehållet i avtalet. Den egentliga substansen i fråga om varje slag av rättslig hjälp behandlas i särskilda artiklar. I artikel 1.3 finns regler om att en stat får kräva dubbel straffbarhet för att lämna rättslig hjälp i fråga om överförande av frihetsberövade personer, husrannsakan och beslag samt biträde i ett förverkandeförfarande. Enligt 2 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i

brottmål är dubbel straffbarhet ett krav för att Sverige skall kunna bistå med kvarstad, beslag och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning samt rättsmedicinsk undersökning av en avliden person. Svensk rätt kräver alltså inte dubbel straffbarhet i större utsträckning än vad som tillåts enligt artikel 1.3 för de former av rättslig hjälp som behandlas i avtalet. Dubbel straffbarhet behandlas också i artikel 18a. Artikel 1 ger inte anledning till några författningsändringar.

Centralorgan (artikel 2)

Frågan om centralorgan i ärenden om internationell rättslig hjälp regleras i 2 kap. 6 § och 3 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Av 2 kap. 3 § framgår vidare att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige får göras av det amerikanska centralorganet, eftersom det följer av den internationella överenskommelsen, dvs. det bilaterala avtalet. Avtalet följer huvudregeln i den svenska lagstiftningen om att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige skall ges in till Justitiedepartementet, liksom att en ansökan från svensk åklagare eller domstol om att en åtgärd skall vidtas utomlands skall skickas till Justitiedepartementet för vidare befordran till den utländska staten. I 1 kap. 5 § första stycket 1 och andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål öppnas för möjligheten att lämna rättslig hjälp i ärenden som i den ansökande staten eller i Sverige handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt. Artikeln ger sammanfattningsvis inte upphov till något behov av lagändringar.

Begränsningar (artikel 3)

Generella avslagsgrunder regleras i svensk rätt i 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Avslagsgrunderna i artikel 3.1 a och b, om militär lagstiftning och politiska brott, motsvaras av 2 kap. 14 § andra stycket 1 och 2. Artikel 3.1 c om kravet på ett år i straffskalan i den ansökande staten motsvaras inte av någon avslagsgrund enligt den svenska lagstiftningen. Eftersom avslagsgrunderna är fakultativa, innebär den avslagsgrunden inte något krav på ändring i svensk författning. Om verkställighet av framställningen skulle strida mot ordre public (artikel 3.1 d), kan avslag meddelas med stöd av 2 kap. 14 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Att avslag kan ske om framställningen enligt artikel 3.1 e inte är gjord enligt avtalet får anses självklart och har inte någon uttrycklig motsvarighet i den svenska lagen. Frågor om bifall på vissa villkor (punkt 2) och motivering av avslag (punkt 3) har sin motsvarighet i 2 kap. 9 och 16 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. I den svenska lagen finns därutöver möjlighet att avslå en ansökan om rättslig hjälp om det i Sverige har meddelats dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande gärningen, se 2 kap. 14 § andra stycket 3 lagen

om internationell rättslig hjälp i brottmål. Den avslagsgrunden får inte användas om det skulle strida mot en internationell överenskommelse. Eftersom någon sådan avslagsgrund inte finns i det bilaterala avtalet med Förenta staterna, kan denna vägransgrund inte åberopas. I promemorian konstateras att det torde strida mot allmänna svenska rättsprinciper att använda tvångsmedel i Sverige i ett fall där en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats beträffande den gärning ansökan avser. Promemorian pekade på att i ett sådant fall kan en ansökan avslås med stöd av 2 kap. 14 § första stycket. Åklagarmyndigheten har anfört att även andra aktiva åtgärder, t.ex. att hålla förhör, många gånger skulle strida mot grunderna för den svenska rättsordningen, om en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats beträffande gärningen. Myndigheten har förklarat att en uttrycklig reglering av detta inte är nödvändig men vore önskvärd. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har anfört att både processekonomiska skäl och skäl som kan hänföras till den enskilda individens krav på rättssäkerhet talar för att en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse skall vara en grund för vägran. Regeringen anser, lika med Åklagarmyndigheten, att en lagändring inte är nödvändig för genomförande av de nu aktuella avtalen. Sammanfattningsvis kräver artikeln inte någon ändring i svensk rätt.

Framställningens form och innehåll (artikel 4)

Om framställningens form och innehåll finns bestämmelser i 2 kap. 4– 5 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det finns också i 4 kap. paragrafer som talar om vad som krävs för vissa former av rättslig hjälp. Samma bestämmelser är genom 3 kap. 1 § tillämpliga när en myndighet i Sverige ansöker om rättslig hjälp utomlands. I det avseendet finns emellertid ett mycket viktigt tillägg: reglerna om innehållet gäller inte om annat följer av en internationell överenskommelse eller av krav från den anmodade staten. Därigenom uppfyller den svenska regleringen avtalet i den del Sverige är den ansökande staten. Det kan däremot finnas anledning att närmare granska regelverket från perspektivet att Sverige är den anmodade staten. Det saknas utrymme i den svenska lagen för undantag från kravet på att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige skall vara skriftlig (2 kap. 4 § fjärde stycket). Något behov av undantag finns heller inte. Däremot accepterar Sverige att ansökan översänds genom post, bud eller telefax och, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt. I 2 § förordningen (2000:704) om internationell rättslig hjälp i brottmål har regeringen bestämt att om en ansökan om rättslig hjälp görs genom elektronisk post, skall den enligt huvudregeln också översändas skriftligen. Artikel 4.1 är således uppfylld utan författningsändringar. Också regleringen i artikel 4.2 motsvarar vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Den särskilda bestämmelsen i artikel 4.3 omfattar uppgifter som skall anges i den utsträckning det är nödvändigt och möjligt. Uppräkningen innehåller till sin huvuddel sådana uppgifter som närmast är självklara att den begärande staten skall ange för att åtgärden skall kunna verkställas. Formuleringen “nödvändigt och möjligt” klargör att det från fall till fall

får avgöras om uppgifterna skall anges. Bestämmelsen föranleder inte något behov av lagändring.

Verkställighet av framställningar (artikel 5)

Att ansökningar om rättslig hjälp skall behandlas skyndsamt framgår av 2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Regleringen i avtalet om vilken behörighet en domstol skall ha för verkställandet av ansökan om rättslig hjälp har tillkommit för att avtalet i Förenta staterna blir self-executing och att man därför från amerikansk sida vid förhandlingarna ville försäkra sig om att amerikanska domstolar inte skulle avvisa framställningarna på grund av att man inte anser sig ha mandat att fatta beslut i frågor som härrör från främmande stat. Även om en svensk åklagare eller domstol vid verkställighet av en ansökan om rättslig hjälp i Sverige inte företräder den ansökande staten, kan det anses att den, som anges i artikel 5.2, företräder den statens intressen. Av den ovan nämnda 2 kap. 10 § framgår att vid verkställighet av en ansökan om rättslig hjälp tillämpas samma förfarande som när en motsvarande åtgärd vidtas i ett svenskt förfarande. Innehåller en ansökan en begäran om ett visst förfarande, skall detta enligt 11 § tillämpas, om inte det begärda förfarandet strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen. Att rättslig hjälp kan förenas med villkor anges i 5 kap. 2 §. Det är en självklarhet att centralmyndigheterna skall besvara frågor från varandra, och sådant behöver inte författningsregleras i Sverige. Slutligen framgår det av 2 kap. 16 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål att ett beslut att avslå en ansökan skall innehålla de skäl som bestämt utgången. Som framgår krävs det inte någon lagändring för att Sverige skall uppfylla reglerna i avtalet.

Kostnader (artikel 6)

Kostnader för verkställighet av en begäran om rättslig hjälp regleras i 6– 9 och 15–18 §§ förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Av dessa bestämmelser följer att den begärande staten endast i vissa situationer skall stå kostnaden för verkställigheten. Det rör sig bl.a. om kostnader för sakkunniga, översättningar, tolkning, resor som genomförs på begäran av den andra staten och kostnader för videokonferenser. I fråga om extraordinära kostnader finns andra möjligheter till kostnadsfördelning mellan staterna. Regleringen om kostnadsfördelning i avtalet (artikel 6) är densamma som redan finns i svensk rätt. Något behov av ändring finns således inte. Se nedan rörande frågor om delgivning (artikel 15).

Begränsningar i användningen (artikel 7)

Villkor om användningsbegränsning regleras i 5 kap. 1–2 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Bestämmelsen är utformad så att

villkor som gäller enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige skall följas av svenska myndigheter oavsett vad som annars är föreskrivet i andra författningar. Sverige kan också ställa upp villkor om användningsbegränsningar som är påkallade av hänsyn till enskilds rätt eller nödvändiga från allmän synpunkt. Villkor får inte ställas upp om det strider mot en internationell överenskommelse. I 5 kap. 3 § anges att undantag från villkoren kan medges. Utformningen av den svenska regleringen, dvs. hänvisningen till innehållet i den internationella överenskommelsen, innebär att svensk lag uppfyller villkoren i artikel 7. Det kan tilläggas att det har föreslagits att bestämmelserna om användningsbegränsningar skall vidgas till att gälla också uppgifter och bevisning som lämnas utan samband med ett ärende om rättslig hjälp (Ds 2004:50 Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m., avsnitt 5.8).

Sekretess (artikel 8)

Sekretess i ärenden om rättslig hjälp på begäran av annan stat regleras av 5 kap. 7 § sekretesslagen, dit 5 kap. 9 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål hänvisar. Sekretess gäller för uppgifter i sådan verksamhet om det kan antas att de varit en förutsättning för den andra statens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Mot bakgrund av att det inom det straffrättsliga samarbetet är en självklar utgångspunkt att känsliga uppgifter i den utländska brottsutredningen kan skyddas i den anmodade staten råder en stark presumtion för sekretess (prop. 1999/2000:61 s. 209). Det torde därför inte vara några svårigheter att hemlighålla uppgifter i ett ärende om rättslig hjälp på begäran av Förenta staterna. Möjligheten för svenska myndigheter att ställa villkor om bl.a. hemlighållande av information som lämnas till andra stater i ett ärende om rättslig hjälp framgår av 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Kraven enligt avtalen är således uppfyllda också i denna del.

Bevisupptagning i den anmodade staten (artikel 9)

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål reglerar såväl förhör i samband med förundersökning i brottmål (4 kap. 1 §) som bevisupptagning vid domstol (4 kap. 2–7 §§). Lagen föreskriver att bevisupptagning vid svensk domstol handläggs av tingsrätt. Domare vid den utländska domstolen eller företrädare för den myndighet som begärt bevisupptagningen får delta och med rättens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs. Punkt 4 motsvaras av 2 kap. 12 § där det anges att den som skall höras eller annars fullgöra något enligt denna lag har rätt att vägra om det finns stöd för det i svensk lag eller i den ansökande statens lag. Uppkommer en sådan fråga, får den handläggande instansen vid behov vända sig till den ansökande statens myndigheter och begära upplysning om rättsläget i den aktuella frågan (prop. 1999/2000:61 s. 194 f).

Om legalisering finns däremot inte någon bestämmelse i svensk rätt. En regel om s.k. “admissable evidence” var nödvändig att ta med i avtalet för Förenta staternas del. Formulären om legalisering som finns fogade till avtalet kommer att utfärdas bara i Sverige för att användas i amerikansk rättegång, aldrig tvärtom. Något hinder mot att svenska myndigheter utfärdar sådana intyg finns inte. Det får anses innefattas i skyldigheten för svenska myndigheter att tillämpa ett begärt förfarande om detta inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen (2 kap. 11 §). Sammanfattningsvis kan det konstateras att svensk rätt redan i dag uppfyller kravet enligt artikeln.

Allmänna handlingar (artikel 10)

Den service som det innebär att tillhandahålla handlingar som anges i artikel 10 omfattas av 1 kap. 2 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, dvs. att rättslig hjälp skall lämnas med annan åtgärd än sådan som anges i första stycket om det kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd. Någon skyldighet att gå längre än att tillhandahålla allmänt tillgängliga handlingar finns inte i avtalet. Det kan komma att krävas att svenska myndighetspersoner skall fylla i något av formulären enligt bilagan till avtalet, för att handlingarna skall kunna användas i Förenta staterna. En sådan åtgärd omfattas av bestämmelsen i 2 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, att ett visst förfarande skall tillämpas om det inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen. Artikeln ger inte anledning till lagreglering i Sverige.

Inställelse i den ansökande staten (artikel 11)

Bestämmelsens första del innebär inte något annat åtagande än att den anmodade staten skall uppmana den eftersökta personen att frivilligt inställa sig i den ansökande staten. Frågan om immunitet omfattas av reglerna i 5 kap. 5–8 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det finns inte något behov av författningsreglering beträffande artikel 11.

Överförande av frihetsberövade personer (artikel 12)

Överförande av frihetsberövade personer regleras i 4 kap. 29–31 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. En begäran från Sverige kan göras av åklagare eller domstol. Det är regeringen som prövar om en begäran från Förenta staterna skall bifallas. Att den som överförs från Sverige skall få avräkna tiden som denne vistats utanför svensk anstalt framgår av 43 § andra stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I en departementspromemoria har föreslagits ändringar i fråga om sluten ungdomsvård (Ds 2004:50 Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).

Immunitetsfrågorna omfattas av 5 kap. 5–7 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, se 8 §. Artikeln ger inte anledning till författningsändringar i Sverige.

Transitering av frihetsberövade personer (artikel 13)

Av 4 kap. 33 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål framgår att chefen för Justitiedepartementet kan meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som skall föras över från en stat till en annan för förhör eller konfrontation. Om tillstånd har meddelats, får en polismyndighet vid behov ta den som överförs i förvar (34 § andra stycket). Artikel 13 ger således inte anledning till någon ändring i svensk rätt.

Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål (artikel 14)

Sådan identifiering som avses i artikel 14 skall utföras utan tvångsmedel och får anses omfattas av 1 kap. 2 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det krävs alltså inte någon författningsändring i Sverige för att artikeln skall uppfyllas.

Delgivning (artikel 15)

Om delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet finns bestämmelser i kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet och enligt kungörelsen (1933:618) ang. biträde av Justitiedepartementet för delgivning av handlingar i utlandet kan Justitiedepartementet biträda vid delgivning av handling i utlandet. Att Sverige skall göra sitt bästa för att utföra en delgivning (artikel 15.1) är en självklarhet, och behöver inte närmare författningsregleras. De övriga bestämmelserna i artikeln behandlar tidsfrister. Detta är frågor som inte kräver reglering i författning. Eftersom delgivning inte är en fråga som behandlas i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, regleras inte heller kostnadsaspekterna i förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Som ovan nämnts i anslutning till artikel 6 skall den ansökande parten endast i begränsad utsträckning stå för kostnaderna för rättslig hjälp. Hit hör inte kostnader för delgivning. I 5 § andra stycket kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet regleras när svenska staten skall stå för kostnaderna i Sverige om delgivningen avser ett mål eller ärende där det är fråga om ansvar för brottslig gärning eller om efterforskning av brott, dvs. en situation som regleras i 2001 års bilaterala avtal. Så är fallet om framställningen har gjorts av behörig myndighet i Polen eller Ungern eller i en stat som är ansluten till 1959 års europarådskonvention om ömsesidig rättslig hjälp. För att uppfylla kraven på kostnadsfördelning enligt avtalet mellan Sverige och Förenta staterna krävs en justering i kungörelsen.

Husrannsakan och beslag (artikel 16)

Som framgår av artikel 16.1 är det den anmodade statens lagstiftning som skall tillämpas vid handläggningen av en fråga om husrannsakan och beslut. Det innebär att förutsättningarna enligt den anmodade statens lag måste vara uppfyllda. Om husrannsakan och beslag på begäran av annan stat finns bestämmelser i 4 kap. 14–22 §§ i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Egendom får tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen, vara frånhänd annan genom brott eller vara förverkad på grund av brott. Förverkandefallet är dock begränsat till ytterligare två förutsättningar. Egendomen skulle ha kunnat förverkas enligt svensk lag i en svensk rättegång och det skall finnas särskilda skäl att överlämna egendomen till den ansökande staten. Ansökan handläggs i Sverige av åklagare. Till en ansökan om beslag i Sverige skall en kopia av en (eventuell) dom bifogas. Ett i Sverige verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning. Rätten skall pröva om beslaget är lagligen grundat och om egendomen skall överlämnas till den ansökande staten. Rätten skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Företrädare för den myndighet som begärt åtgärden får delta vid förhandlingen och får med rättens samtycke ställa frågor till den som drabbats av åtgärden. Eftersom det är förutsättningarna enligt den anmodade statens lag som skall gälla i fråga om husrannsakan och beslag, krävs det inte några ändringar i svensk rätt för att Sverige skall uppfylla avtalet i den delen. Punkt 2 om legalisering innebär för svensk del att svenska myndigheter skall fylla i en blankett. Detta omfattas av bestämmelsen om särskilt förfarande i 2 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Bestämmelser om villkor, som motsvaras av punkt 3 i artikeln, finns i 5 kap. 1–3 §§ samma lag. Således krävs inga lagändringar med anledning av artikel 16.

Återlämnande av föremål (artikel 17)

Möjligheten för svenska myndigheter att ställa villkor finns i 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Att svenska myndigheter är skyldiga att rätta sig efter villkor som ställts upp av den andra staten får anses följa av 5 kap. 1 § samma lag. Regleringen i avtalet kräver inte någon ytterligare föreskrift i lag.

Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden (artikel 18)

Sverige kan bistå enligt artikel 18 på flera sätt. Sverige har enligt 4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål möjlighet att ta egendom i beslag och överlämna till den ansökande staten om egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen, vara frånhänd någon genom brott, eller vara förverkad på grund av brott, om egendomen hade kunnat förverkas enligt svensk lag i rättegång i Sverige och det finns särskilda skäl att överlämna egendomen till den ansökande staten. Sverige kan också besluta om

beslag eller kvarstad för att säkerställa verkställighet i Sverige av utländska förverkandebeslut, se 4 kap. 23–24 §§. Regler om s.k. asset sharing finns i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen). Om egendom har förverkats genom ett svenskt avgörande, kan regeringen besluta att egendomen eller dess värde skall delas med en annan stat som har lämnat Sverige bistånd som har haft betydelse för utredningen om brottet, se 5 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Enligt internationella verkställighetslagen kan regeringen, i den mån det påkallas av en överenskommelse som Sverige ingått med annan stat, förordna att frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande som har ådömts eller beslutats i brottmål i annan stat kan verkställas i Sverige enligt de bestämmelser som meddelas i lagen. Egendom eller dess värde som förverkats med stöd av internationella verkställighetslagen tillfaller staten enligt huvudregeln i 36 § internationella verkställighetslagen. Regeringen får på begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av förverkandebeslutet förordna att egendomen eller dess värde helt eller delvis skall överlämnas till den staten. Regleringen kräver inte någon ytterligare lagreglering.

Identifiering av bankinformation (artikel 18a)

Det har tidigare, mot bakgrund av en då gällande allmän regel om banksekretess, rått en viss oklarhet beträffande i vilken omfattning finansiella företag har varit skyldiga att lämna ut uppgifter till en åklagare med anledning av en förundersökning om brott. Det har varit fallet såväl i inhemska förhållanden som vid rättslig hjälp i brottmål. Den 1 juli 2004 har emellertid nya regler trätt i kraft som ålägger banker och andra kreditinstitut m.fl. skyldighet att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till institutet som begärs i en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. Detta innebär ett avsteg från den tystnadsplikt som normalt gäller angående enskildas förhållanden till institutet. Bestämmelserna, som finns i 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, gäller för uppgifter om enskildas förhållanden till kreditinstitutet och som begärs med anledning av en svensk förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. I ett ärende om rättslig hjälp är det en svensk åklagare som begär uppgifterna från kreditinstitutet. Uppgiftsskyldigheten gäller oavsett om uppgifterna avser en misstänkt person eller inte (se prop. 2002/03:139 s. 487). Motsvarande regler har också förts in i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar. Regler om uppgiftsskyldighet har också tagits in i lagen (2004:46) om investeringsfonder (prop. 2002/03:150), vilka har trätt i kraft den 1 april 2004. En hänvisning till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i de olika lagarna finns i 5 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Nuvarande svenska regler möjliggör alltså rättslig hjälp med information om bankkonton. Artikeln preciserar i punkt 2 vad en begäran om bankinformation skall innehålla. I 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål anges vad en ansökan bör innehålla. Konstruktionen i den svenska lagen är att man i varje enskilt avtal närmare anger vilket innehåll en ansökan skall innehålla. Det kommer tydligare fram i de fall en svensk åklagare ansöker om rättslig hjälp utomlands, eftersom det i 3 kap. 1 § pekas på att ansökan skall anpassas efter vad som sägs i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. I ett tillkännagivande anges vilka överenskommelser som avses. I 10 § förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns kompletterande bestämmelser om vad en framställning skall innehålla. Punkten kräver således inte några författningsändringar. Inte heller punkt 3 som pekar ut centralorganen som sändande respektive mottagande part enligt avtalet kräver författningsändringar. Artikel 4.4 i EU-avtalet ger staterna möjlighet att begränsa tillämpningsområdet av artikeln till vissa typer av brott. Av artikel 18a punkt 4 framgår att Sverige skall hjälpa till endast i de fall det föreligger dubbel straffbarhet. Därigenom råder det inte någon tvekan om att Sverige har möjlighet att avslå en ansökan i de fall dess verkställighet skulle kräva husrannsakan eller beslag, för vilka åtgärder 2 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål ställer upp krav på dubbel straffbarhet. Vidare innebär punkt 4 att Sverige med stöd av 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål kan vägra en framställning även om någon tvångsåtgärd inte skulle bli aktuell. Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt avtalet utan någon författningsändring.

Gemensamma utredningsgrupper (artikel 18b)

Bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper finns även i andra internationella överenskommelser som gäller samarbete i brottsutredningar. Som redan har nämnts i avsnitt 5.2, har Sverige genomfört rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper genom lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar. Det finns också andra liknande överenskommelser. Så t.ex. återfinns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater, vilken antogs av rådet för rättsliga och inrikes frågor den 29 maj 2000. Denna har emellertid ännu inte trätt i kraft. I ett andra tilläggsprotokoll till Europarådets konvention från 1959 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper som i stort sett är identiska med dem som återfinns i rambeslutet. Protokollet antogs av ministerkommittén i Europarådet i november 2001 (ETS 182). I EU:s konvention om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar från 1997 (den s.k. Neapel II-konventionen, EGT C 24, 23.1.1998, s. 1) finns bestämmelser om gemensamma specialutredningslag. Slutligen kan nämnas att i Förenta nationernas konvention från december 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

(Palermokonventionen) finns en bestämmelse som ger avtalsstaterna möjlighet att bilda gemensamma utredningsgrupper. Den typ av samarbete som avses med en gemensam utredningsgrupp kan många gånger ske utan att en formbunden grupp bildas. Mer eller mindre formella kontakter måste kontinuerligt hållas mellan brottsutredande myndigheter i olika länder för att delge varandra kunskap om arbetsmetoder men också om kriminella fenomen. Utan sådana kontakter skulle gränsöverskridande brottslighet vara i det närmaste omöjlig att förhindra, utreda och lagföra. Sådant samarbete sker alltså redan i dag utan att man kan tala om en gemensam utredningsgrupp i den mening som avses i lagen om gemensamma utredningsgrupper. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har framhållit att det är viktigt att gemensamma utredningsgrupper inte kan bildas utan att tillräckligt avseende fästs vid formerna för deras sammansättning, vid deras maktbefogenheter och deras rättsliga ansvar samt att sådana grupper bara kan arbeta under sådana förhållanden som öppnar möjligheter för en tillräcklig kontroll. Enligt fakultetsstyrelsen mening förutsätts i detta fall en översyn av den nationella svenska lagstiftningen för att rättsläget beträffande särskilda gemensamma utredningsgrupper inte utvecklar sig på ett sätt som står utanför tillräcklig demokratisk kontroll. Bestämmelsen i artikel 18b är, som framgår av redogörelsen i avsnitt 7.5, förhållandevis allmänt hållen. Sådana utredningsgrupper som det talas om i bestämmelsen kan Sverige delta i redan utan särskild lagstiftning. Svenskt deltagande sker då utifrån de förutsättningar som gäller för vår svenska verksamhet. Skall gruppen vara verksam i Sverige eller skall en åtgärd vidtas när gruppen är verksam i ett annat land, kommer det att ske inom ramen för en svensk förundersökning. Det finns ett intresse av att inte formalisera oreglerade samarbetsformer som fungerar bra i dag. Självklart skapar inte ett sådant oreglerat samarbete några andra maktbefogenheter än de som de enskilda befattningshavarna har enligt sin nationella rättsordning. Den del av artikeln som inte kommer att kunna tillämpas i så fall är punkt 4 som avser möjligheten att vidta åtgärder utan att begära rättslig hjälp. Bestämmelsen är fakultativt utformad och behöver alltså inte genomföras nationellt. Många gånger när det behövs en utredningsgrupp med deltagande från flera länder finns det en svensk förundersökning och då krävs naturligtvis inte en ansökan om rättslig hjälp för att förundersökningsledaren skall kunna verkställa en i Sverige tillåten, och i den svenska förundersökningen motiverad, åtgärd som han eller hon vidtar inom ramen för undersökningen. I andra fall kommer bestämmelserna om rättslig hjälp att få tillämpas.

Videokonferens (artikel 18c)

En försöksverksamhet med videokonferens i svenska rättegångar pågår sedan den 1 januari 2000. Enligt lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång får bl.a. parter i brottmål under vissa förutsättningar delta i ett sammanträde inför rätten genom videokonferens (2 §). Vidare får bevisning, t.ex. ett vittnesförhör, tas upp på detta sätt om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning enligt rättegångsbalkens regler skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt för- 61

hållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant sätt (4 §). Lagen har förlängts att gälla till den 1 januari 2006. Åklagarens möjlighet att hålla förhör genom videokonferens i en svensk förundersökning är oreglerad (se prop. 1999/2000:61 s. 119). Ingenting hindrar dock åklagaren från att arrangera förhör på detta sätt när så bedöms vara lämpligt. Rättslig hjälp med förhör genom videokonferens kan lämnas enligt 4 kap. 11–12 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Svenska domstolar och åklagare får också, enligt 4 kap. 13 § samma lag, söka hjälp med motsvarande åtgärder utomlands under förutsättning att videokonferens är tillåten enligt svensk rätt och att den andra staten på grund av en internationell överenskommelse eller annars lämnar sådan hjälp. Av ansökan skall det framgå att den som skall höras samtycker till förhör genom videokonferens i rättegång. Svenska åklagare och domstolar kan alltså redan i dag både lämna och söka rättslig hjälp med förhör genom videokonferens. Regeringen har nyligen i lagrådsremissen En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol lämnat ett förslag till en permanent ordning för videokonferens i domstol. Remissen grundas på 1999 års rättegångsutrednings slutbetänkande En modernare rättegång (SOU 2001:103). I remissen föreslås nya regler i rättegångsbalken som bl.a. innebär vissa förändringar jämfört med vad som gäller för den nuvarande försöksverksamheten. Ändringarna skapar bl.a. ett bredare tillämpningsområde för en tilltalads medverkan via video i brottmål, minskade möjligheter för andra än parter att välja form för inställelse till sammanträdet och påföljder vid utevaro till ett videoförhör på samma sätt som vid en kallelse till inställelse i rättssalen. Rättslig hjälp med förhör genom videokonferens skall lämnas i huvudsak på samma sätt och enligt samma förutsättningar som om åtgärden skulle ha vidtagits i en svensk förundersökning eller rättegång (2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål). Ändringar som görs i de svenska förfarandereglerna får därför genomslag också när det gäller rättslig hjälp i brottmål, utom då specialregler givits i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Också dessa specialregler har varit föremål för genomlysning. I en departementspromemoria har föreslagits att reglerna om samtycke från den som hörs ändras. Enligt förslaget skall samtycke inte längre krävas av andra än tilltalade (Ds 2004:50 Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.). När det gäller vittnesförhör som tas upp utomlands inom ramen för rättslig hjälp uppstår frågor om vittnesplikt och om straffansvar för oriktiga vittnesutsagor. Medan den som kallas för att vittna är skyldig att göra så i den stat där kallelsen utfärdas är det mycket ovanligt att en vittnesplikt i ett inhemskt förfarande erkänns i en annan stat. Ett exempel på när så ändå sker är den nordiska vittnesplikt som för svensk del föreskrivs i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. I fråga om vittnesförhör genom videokonferens är emellertid situationen annorlunda. Visserligen sker vittnesförhöret som en del av ett utländskt förfarande men samtidigt innebär rättslig hjälp att förhöret genomförs vid

en domstol i den anmodade staten och det är den senare domstolen som har kallat vittnet att infinna sig för att avlägga sitt vittnesmål. Enligt punkt 3 skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden. Enligt 4 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål skall förhör genom videokonferens i en rättegång handläggas av tingsrätt som en bevisupptagning utom huvudförhandling. Det är därmed tingsrätten som kallar den som skall höras och frågor om vittnesplikt och rätt att vägra att yttra sig bestäms av svenska rättegångsregler. Frågor om ansvar för vägran att vittna trots vittnesplikten och ansvar för oriktiga eller ofullständiga uppgifter skall alltså avgöras enligt de regler som gäller i Sverige (som anmodad stat). Reglerna i 36 kap. 21 § rättegångsbalken om sanktioner vid vittnes vägran att avlägga ed, avge vittnesmål, besvara en fråga eller följa ett föreläggande att vidta vissa förberedande åtgärder gäller liksom de straffbestämmelser om mened m.m. i 15 kap. brottsbalken som gäller utsagor inför svensk domstol. Vad som nu sagts överensstämmer med innebörden av punkt 3. Varken punkt 4 eller 5 innebär något åtagande för Sverige. I den utsträckning svensk rätt medger, kan svenska domstolar emellertid bistå med förhör också utöver vad som följer av de tvingande bestämmelserna i avtalet. Svensk rätt är alltså redan förenlig med avtalet i denna del och något behov av författningsändringar finns inte.

Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten (artikel 19)

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål reglerar inte frågor om överförande av lagföring. Sådana bestämmelser finns i svensk nationell rätt i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott och förordningen (1978:108) i samma ämne. Dessa författningar bygger på den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål. Eftersom Förenta staterna inte har tillträtt den konventionen, kan författningarna inte tillämpas. Staterna åläggs inte någon skyldighet enligt avtalet vare sig att begära att den andra staten skall ta hand om lagföringen eller att åta sig att lagföra för brottet. Det krävs inte några nationella regler i Sverige för att en myndighet här skall kunna översända en begäran enligt artikeln. Inte heller krävs det någon särskild reglering för att svenska myndigheter skall ta ställning till eventuell utredning eller lagföring för brott som kommer till deras kännedom. Om Sverige har jurisdiktion för gärningen enligt bestämmelserna i 2 kap. brottsbalken, kommer svenska myndigheter att kunna ta över åtalet. Något behov av lagreglering finns därför inte.

Förenlighet med andra avtal (artikel 20)

Som nämnts i redovisningen i avsnitt 7.5, var det under förhandlingarna om det bilaterala avtalet från båda sidor angeläget att detta avtal inte skulle försämra de möjligheter till hjälp som andra svensk-amerikanska

avtal kan ge och att det nya avtalet i stället skall skapa ökade förutsättningar till samarbete. Detta är också innehållet i artikel 20, som inte behöver implementeras i någon svensk nationell författning.

Samråd (artikel 21)

Den form av samråd som behandlas i artikel 21 ingår som en naturlig del i centralmyndighetens på Justitiedepartementet verksamhet och behöver inte regleras i författning.

Uppsägning (artikel 22)

Reglerna om uppsägning avser förhållandet mellan stater och skall inte regleras i nationell rätt.

Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal

I redovisningen i avsnitt 7.6 påpekas att några bestämmelser i 2001 års ursprungliga avtal i vissa situationer kommer att gälla i stället för vad som införs genom det bilaterala instrumentet och som har redovisats ovan som den konsoliderade versionen. Dessa bestämmelser förhåller sig till svensk rätt på följande sätt. Som nämnts i avsnitt 7.6 är grunderna i artikel 4.1 desamma i den ursprungliga texten och i den konsoliderade versionen. Det som saknas i 2001 års avtal är hänvisningar till snabba kommunikationsmedel, dvs. fax eller e-post. Något behov av författningsreglering för att den ursprungliga texten skall kunna tillämpas finns därför inte. Samma resonemang som förs om artikel 7 i den konsoliderade versionen gäller i fråga om motsvarande artikel i 2001 års bilateral avtal. Något behov av författningsändringar finns alltså inte heller för att 2001 års text skall kunna tillämpas.

Sammanfattning

Av genomgången ovan framgår att varken 2001 års bilaterala avtal, EUavtalet eller det bilaterala instrumentet ger upphov till lagändringar i Sverige. De justeringar som krävs i svenska författningar kan ske i förordning.

8.4 Lagändringar

Regeringens förslag : Det skall införas en möjlighet att, vid oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med en transport av en person som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater, omhänderta och ta i förvar personen i avvaktan på att en begäran om tillstånd till transport prövas. Om en sådan ansökan inte har getts in inom 96 timmar, skall den transiterade friges. Möjligheten till frihetsberövande skall inte gälla för svenska medborgare i andra fall än då svenska medborgare kan transiteras genom Sverige vid planerade landningar här.

Promemorians förslag: Överensstämmer mer regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I det internationella rättsliga samarbetet finns det behov av att i olika situationer kunna transportera en frihetsberövad person från en stat till en annan över en tredje stats territorium. Behov av sådan transitering uppstår framför allt vid utlämning, överförande av en frihetsberövad för förhör m.m. och överförande för straffverkställighet. Vid utlämning behandlas transitering i 26 § utlämningslagen. Chefen för Justitiedepartementet får tillåta att en person som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom Sverige, om denne inte är svensk medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Medgivande får också lämnas till att en svensk medborgare förs genom riket men bara i förhållande till länder till vilka Sverige utlämnar eller överlämnar svenska medborgare, dvs. till andra EU-stater eller inom Norden. I förhållande till andra EU-stater, se 8 kap. 2 § arresteringsorderlagen. Om tillstånd till transitering har meddelats, får polismyndigheten, enligt 26 § tredje stycket, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas. Förvaret får inte gälla längre än 48 timmar. I avsnitt 8.2–8.3 har bedömts att den lagändring som krävs för att Sverige skall uppfylla de behandlade avtalen är en bestämmelse om transitering vid oplanerade landningar i Sverige. Det handlar alltså om en mycket ovanlig situation där ett flygplan med en person som skall utlämnas mellan två andra länder – i strid med tidigare planering – av något skäl tvingas mellanlanda i Sverige. Sveriges geografiska läge innebär att det är mycket ovanligt redan med planerade mellanlandningar här i samband med flygtransporter av personer som utlämnas. Oplanerade landningar här i sådana ärenden torde inträffa i mycket få fall. Reglerna om planerade landningar i Sverige uppfyller redan motsvarande bestämmelser i artikel 12 i EU-avtalet om utlämning och artikel XV i den konsoliderade versionen. Vid en flygtransport över Sverige utan planerad landning här skall det enligt avtalet inte krävas något transiteringstillstånd. Om en oplanerad landning sker, kan den stat i vilken landningen sker kräva en framställning om transitering. En framställning om transitering skall göras via diplomatiska kanaler eller direkt mellan United States Department of Justice och Justitiedeparte-

mentet. Vägen över Interpol får användas för att översända en sådan framställning. Alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den oplanerade landningen. Bestämmelser om detta saknas i den svenska lagstiftningen vid utlämning eller överlämnande mellan stater. Sådana regler måste därför föras in i svensk rätt, främst mot bakgrund av kravet på att alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas, vilket ofta torde kräva förvarstagande. Den nämnda artikeln i avtalet pekar emellertid på en situation som kan uppstå oavsett mellan vilka länder personen skall utlämnas eller överlämnas. Det behöver inte alls vara så att transporten på något sätt har med Förenta staterna att göra. Lagändringen bör därför göras generell och inte inskränkas till utlämning till eller från Förenta staterna. En reglering av oplanerade mellanlandningar vid transitering skulle inte vara unik för Sveriges del. I 32 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen föreskrivs att vid flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet skall, om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige, polismyndighet ta den som överförs i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transitering och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen, skall personen omedelbart friges. Regleringen för oplanerade landningar i Sverige i samband med utlämning eller överlämnande mellan två stater bör innehålla föreskrifter som reglerar förfarandet när en oplanerad landning sker. Huvudregeln bör vara att det inte krävs beslut om transitering vid korta oplanerade landningar, utan att planet kan lyfta igen sedan det problem som orsakat mellanlandningen lösts. I sådana fall bör personen som utlämnas eller överlämnas kunna tas i förvar i Sverige under samma förutsättningar som gäller vid planerade mellanlandningar. I detta fall bör emellertid personen kunna tas i förvar utan att det har meddelats ett beslut om transitering. Vid längre uppehåll skall dock en ansökan om transitering göras. Personen skall då kunna vara omhändertagen och tagen i förvar tills frågan om tillstånd till transitering har prövats. Tiden för frihetsberövande bör vara begränsad, lämpligen – i enlighet med avtalet med Förenta staterna – till 96 timmar i avvaktan på en begäran om tillstånd till transitering. Möjligheten bör inte användas i andra fall än då det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, dvs. i samma utsträckning som i dag gäller vid planerade mellanlandningar i Sverige. Efter det att beslut om transitering har meddelats, bör de ordinarie reglerna om frihetsberövande vid transitering gälla och en ny tidsfrist börja löpa. Samma tidsfrist bör i det fallet gälla som vid övriga transiteringar, dvs. ett frihetsberövande får gälla högst 48 timmar, dock räknat från transiteringstillståndet. Om beslutet innebär att transitering inte tillåts, skall förvaret omedelbart upphöra. Reglerna om förvar bör inte gälla för svenska medborgare i andra fall än när transitering av svenska medborgare är möjligt, dvs. inom Norden och EU.

9 Ikraftträdande

Regeringens förslag : Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 2005.

Promemorians förslag: Överensstämmer mer regeringens. Remissinstanserna har inte kommenterat frågan. Skälen för regeringens förslag : Båda de bilaterala instrumenten träder i kraft samma dag som respektive EU-avtal. EU-avtalen träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att EU och Förenta staterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Detta får anses innebära att samtliga medlemsstaters bilaterala instrument med Förenta staterna skall vara undertecknade och ratificerade innan EU-avtalen kan träda i kraft. Avtalen mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp och om utlämning har ansetts vara en del i kampen mot terrorism. EU har anmodat medlemsstaterna att snarast slutföra de nödvändiga bilaterala arrangemangen med Förenta staterna så att avtalen kan träda i kraft. Sverige bör därför så snart som möjligt tillträda de behandlade avtalen. Detsamma gäller 2001 års bilaterala avtal. Författningsändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 2005. Några övergångsregler behövs inte.

10 Ekonomiska konsekvenser

Sverige samarbetar redan med Förenta staterna, såväl när det gäller rättslig hjälp som när det gäller utlämning. Avtalen förändrar inte i något avgörande avseende samarbetsformerna men bör kunna öka samarbetet. Detta skall leda till ett effektivare förfarande men kanske också till något fler ärenden. Några kostnadsökningar för rättsväsendet eller andra myndigheter kan inte förutses, annat än möjligen marginella genom att samarbetet ökar. Eventuella merkostnader för berörda myndigheter skall finansieras inom befintliga ramar.

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

26 b § I 26 § utlämningslagen finns bestämmelser om transport – transitering – genom Sverige av en person som utlämnas mellan två andra stater. I 26 b § införs regler om oplanerade landningar med flygplan i Sverige. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.4. Enligt första stycket behövs det inte något tillstånd vid en oplanerad mellanlandning i Sverige som inte varar längre än 24 timmar. Vid längre uppehåll i Sverige krävs att tillstånd till transitering begärs. Ingenting hindrar att en ansökan görs redan vid landningen, oavsett om uppehållet beräknas bli kortare eller längre än 24 timmar. Vid prövningen i Sverige tillämpas 26 §. I andra stycket regleras möjligheten att ta den transiterade i förvar dels i de fall någon ansökan om transitering inte krävs, dels till dess frågan om tillstånd till transitering har avgjorts. Polismyndigheten får omhänderta och ta personen som utlämnas och transiteras i förvar i avvaktan på att en ansökan om tillstånd enligt 26 § första eller andra stycket har prövats. Förvar får emellertid bara komma i fråga om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras. Bestämmelsen skall givetvis tillämpas med beaktande av 8 § polislagen (1984:387), där det framgår att ett ingripande skall vara försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång måste tillgripas skall det ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås. Personen skall omedelbart friges om tillstånd inte har begärts inom en frist på högst 96 timmar. Detsamma gäller om begäran om tillstånd avslås. Ansökningar om tillstånd till transitering handläggs på Justitiedepartementet. Beslut i frågan fattas av chefen för departementet. Sådana ärenden handläggs med stor skyndsamhet. Beslut kan fattas inom någon eller några få dagar. Det blir alltså inte fråga om något längre frihetsberövande innan frågan om tillstånd har prövats. Av tredje stycket följer att allmänna regler om omhändertagande och förvar vid transitering skall gälla om tillstånd till transitering medges. Det innebär att den som utlämnas endast får omhändertas och tas i förvar under 48 timmar. Tiden skall dock räknas från det att beslutet om tillstånd meddelats. Det är alltså, i förhållande till andra stycket, en ny tidsfrist som börjar löpa. För att undvika att bestämmelsen kommer i strid med förbudet mot att utanför EU och Norden utlämna svenska medborgare, har i fjärde stycket införts ett undantag från bestämmelserna i andra och tredje styckena om frihetsberövande. Undantaget innebär att svenska medborgare får omhändertas och tas i förvar endast i de situationer då medgivande till transitering får meddelas enligt 26 § andra stycket. Av femte stycket framgår att bestämmelsen inte gäller om det är fråga om utlämning till en EU-medlemsstat. Då skall i stället, på samma sätt som anges i 26 §, reglerna i arresteringsorderlagen tillämpas.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

8 kap. 2 § Bestämmelsen reglerar transport – transitering – genom Sverige av en person som överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller utlämnas till en medlemsstat i EU. Bestämmelsen har sin utgångspunkt i artikel 25 i rambeslutet om europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (rambeslutet är intaget som bilaga 1 i prop. 2003/04:7). Enligt första stycket i 8 kap. 2 § får tillstånd till transport inte vägras. Andra stycket reglerar omhändertagande och förvar. Ändringen i stycket är redaktionell och görs för att ordalydelsen skall stämma överens med motsvarande bestämmelse i 26 § tredje stycket utlämningslagen. Någon saklig ändring är inte avsedd. I tredje–fjärde styckena införs regler om oplanerade landningar med luftfartyg i Sverige. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.4. Nyheten motsvarar andra och tredje styckena i 26 b § utlämningslagen, se avsnitt 11.1. Avsaknaden av särreglering för svenska medborgare i den nu aktuella bestämmelsen beror på att svenska medborgare inte särbehandlas i fråga om transitering enligt arresteringsorderlagen. Rambeslutet gäller inte vid en transport med flyg utan planerad mellanlandning (artikel 25.4). Därför finns inte i denna bestämmelse någon motsvarighet till 24-timmarsregeln i 26 b § första stycket utlämningslagen om rätten till mellanlandning utan tillstånd. För att säkerställa kontroll vid längre mellanlandningar i Sverige, gäller ändå samma regel om att förvar inte är tillåtet längre än 96 timmar, om inte en ansökan om tillstånd till transport görs innan dess. Förvarsbestämmelserna motsvarar således varandra, även om regleringen om tillstånd till transport skiljer sig åt.

Bilaga 1

Bilaga 1: Bilateralt instrument och konsoliderad version av utlämningskonvention

Instrument som avses i artikel 3.2 i Instrument as contemplated by avtalet om utlämning mellan Article 3(2) of the Agreement on Amerikas förenta stater och Extradition between the United States Europeiska unionen, undertecknat of America and the European Union den 25 juni 2003, om tillämpning av signed 25 June 2003, as to the konventionen mellan Sverige och application of the Convention on Amerikas förenta stater om Extradition between Sweden and the utlämning, undertecknad den 24 United States of America signed 24 oktober 1961, och tilläggskonven- October 1961 and the Supplementary tionen till utlämningskonventionen Convention on Extradition between mellan Konungariket Sverige och the United States of America and the Amerikas förenta stater, under- Kingdom of Sweden signed 14 March tecknad den 14 mars 1983 1983

1. Enligt avsikten i artikel 3.2 i avtalet 1. As contemplated by Article 3(2) of om utlämning mellan Amerikas förenta the Agreement on Extradition between stater och Europeiska unionen, the United States of America and the undertecknat den 25 juni 2003 (nedan European Union signed 25 June 2003 kallat utlämningsavtalet), erkänner (hereafter “the Extradition Agreement”), Konungariket Sveriges regering och the Governments of the Kingdom of Amerikas förenta staters regering att Sweden and the United States of Ameutlämningsavtalet i enlighet med rica acknowledge that, in accordance bestämmelserna i detta instrument skall with the provisions of this Instrument, tillämpas på den bilaterala utlämnings- the Extradition Agreement is applied in konventionen mellan Sverige och relation to the bilateral Convention on Förenta staterna undertecknad den 24 Extradition between Sweden and the oktober 1961 och tilläggskonventionen United States of America signed 24 till utlämningskonventionen mellan October 1961 and the Supplementary Konungariket Sverige och Amerikas Convention on Extradition between the förenta stater undertecknad den 14 mars Kingdom of Sweden and the United 1983 (nedan gemensamt kallade States of America signed 14 March bilaterala utlämningskonventionen) 1983 (hereafter collectively referred to enligt följande bestämmelser: as “the bilateral extradition treaty”) under the following terms:

a) Bestämmelserna i artikel 5 i utläm- (a) Article 5 of the Extradition ningsavtalet, som de framläggs i artikel Agreement as set forth in Article X (1) X.1 och X.5 i bilagan till detta and (5) of the Annex to this Instrument instrument, skall reglera sättet för shall govern the mode of transmission, översändande och fordringar avseende and requirements concerning certifibestyrkande, vidimering eller legali- cation, authentication or legalization, of sering av utlämningsframställningen the extradition request and supporting och av de handlingar som stöder denna. documents;

b) Bestämmelserna i artikel 6 i utläm- (b) Article 6 of the Extradition ningsavtalet, som de framläggs i artikel Agreement as set forth in Article XIII XIII.1 i bilagan till detta instrument, (1) of the Annex to this Instrument shall medger en alternativ väg för authorize an alternative channel of översändande av framställningar om transmission of requests for provisional provisoriskt anhållande. arrest;

c) Bestämmelserna i artikel 7.1 i utläm- (c) Article 7(1) of the Extradition Bilaga 1

ningsavtalet, som de framläggs i artikel Agreement as set forth in Article X (7) X.7 i bilagan till detta instrument, of the Annex to this Instrument shall medger en alternativ metod för provide an alternative method for översändande av framställningen om transmission of the request for utlämning och av handlingar som stöder extradition and supporting documents denna efter provisoriskt anhållande. following provisional arrest;

d) Bestämmelserna i artikel 8 i utläm- (d) Article 8 of the Extradition ningsavtalet, som de framläggs i artikel Agreement as set forth in Article XII of XII i bilagan till detta instrument, skall the Annex to this Instrument shall reglera vilken kanal som skall användas govern the channel to be used for för att översända kompletterande submitting supplementary information; uppgifter.

e) Bestämmelserna i artikel 10 i utläm- (e) Article 10 of the Extradition ningsavtalet, som de framläggs i artikel Agreement as set forth in Article XVI of XVI i bilagan till detta instrument, skall the Annex to this Instrument shall reglera avgöranden i fråga om govern the decision on requests made by framställningar som gjorts av flera stater several States for the extradition or om utlämning eller överlämnande av surrender of the same person; samma person.

f) Bestämmelserna i artikel 11 i utläm- (f) Article 11 of the Extradition ningsavtalet, som de framläggs i artikel Agreement as set forth in Article XVII XVII i bilagan till detta instrument, of the Annex to this Instrument shall skall reglera tillämpningen av förenklat govern the use of simplified extraditions utlämningsförfarande. procedures;

g) Bestämmelserna i artikel 12.3 i (g) Article 12(3) of the Extradition utlämningsavtalet, som de framläggs i Agreement as set forth in Article XV (3) artikel XV.3 i bilagan till detta of the Annex to this Instrument shall instrument, skall reglera förfarandet för govern the procedures for transit in the transitering vid icke planerade event of unscheduled landing of aircraft; landningar vid flygtransport.

h) Bestämmelserna i artikel 13 i (h) Article 13 of the Extradition utlämningsavtalet, som de framläggs i Agreement as set forth in Article VII of artikel VII i bilagan till detta instrument, the Annex to this Instrument shall skall reglera utlämning för brott som är govern extradition with respect to belagda med dödsstraff i den ansökande conduct punishable by death in the staten. requesting State; and

i) Bestämmelserna i artikel 14 i (i) Article 14 of the Extradition utlämningsavtalet, som de framläggs i Agreement as set forth in Article XI of artikel XI i bilagan till detta instrument, the Annex to this Instrument shall skall reglera samrådsförfarandet när den govern consultations where the ansökande staten överväger att requesting State contemplates the överlämna särskilt känsliga uppgifter till submission of particularly sensitive stöd för en framställning om utlämning. information in support of a request for extradition.

2 . I bilagan återges den integrerade 2. The Annex reflects the integrated text Bilaga 1

texten till bestämmelserna i den of the provisions of the bilateral bilaterala utlämningskonvention och det extradition treaty and the Extradition utlämningsavtal som skall gälla vid Agreement that shall apply upon entry detta instruments ikraftträdande. into force of this Instrument.

3. I enlighet med artikel 16 i utläm- 3. In accordance with Article 16 of the ningsavtalet skall detta instrument Extradition Agreement, this Instrument tillämpas på brott som har begåtts både shall apply to offenses committed före och efter dess ikraftträdande. before as well as after it enters into force.

4. Detta instrument skall inte tillämpas 4. This Instrument shall not apply to på utlämningsframställningar som har requests for extradition made prior to its gjorts före dess ikraftträdande. entry into force.

5 a) Detta instrument skall vara föremål 5. (a) This Instrument shall be subject to för Konungariket Sveriges och Ame- the completion by the Kingdom of rikas förenta staters genomförande av Sweden and the United States of sina respektive tillämpliga interna för- America of their respective applicable faranden för ikraftträdande. Konunga- internal procedures for entry into force. riket Sveriges regering och Amerikas The Governments of the Kingdom of förenta staters regering skall därefter Sweden and the United States of utväxla instrument som anger att dessa America shall thereupon exchange införfaranden har verkställts. Detta instru- struments indicating that such measures ment träder i kraft dagen för utläm- have been completed. This Instrument ningsavtalets ikraftträdande. shall enter into force on the date of entry into force of the Extradition Agreement.

b) Om utlämningsavtalet upphör att (b) In the event of termination of the gälla, skall detta instrument upphöra att Extradition Agreement, this Instrument gälla och den bilaterala utlämnings- shall be terminated and the bilateral konventionen tillämpas. De avtals- extradition treaty shall be applied. The slutande staternas regeringar får dock Governments of the Kingdom of komma överens om att fortsätta att Sweden and the United States of tillämpa några eller alla bestämmelser i America nevertheless may agree to detta instrument. continue to apply some or all of the provisions of this Instrument.

Till bekräftelse härav har under- IN WITNESS WHEREOF, the tecknade, därtill vederbörligen bemyn- undersigned, being duly authorized by digade av sina respektive regeringar, their respective Governments, have undertecknat detta instrument. signed this Instrument.

Som skedde i Bryssel den 16 december DONE at Brussels, in duplicate, this 2004 i två exemplar på svenska och 16th day of December 2004, in the engelska språken, vilka båda texter är Swedish and English languages, both lika giltiga. texts being equally authentic.

För Konungariket Sveriges regering: FOR THE GOVERNMENT OF THE KINGDOM OF SWEDEN:

För Amerikas förenta staters regering: FOR THE GOVERNMENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA:

BILAGA ANNEX Bilaga 1

Konvention om utlämning CONVENTION ON EXTRADImellan Sverige och Amerikas TION BETWEEN SWEDEN förenta stater AND THE UNITED STATES OF AMERICA

Artikel I ARTICLE I

Vardera avtalsslutande staten åtar sig att Each Contracting State undertakes to i enlighet med de bestämmelser och surrender to the other, subject to the villkor som fastställts i denna provisions and conditions laid down in konvention till den andra staten utlämna this Convention, those persons found in på dess territorium påträffade personer, its territory who are sought for the som är eftersökta för lagföring, som har purpose of prosecution, who have been befunnits skyldiga till ett brott eller som found guilty of committing an offense, är eftersökta för verkställandet av en or who are wanted for the enforcement dom beträffande ett enligt artikel II i of a sentence, in respect of any offense denna konvention utlämningsbart brott, made extraditable under Article II of vilket har begåtts inom den andra this Convention committed within the statens territoriella jurisdiktionsområde territorial jurisdiction of the other, or eller utanför detta under de i artikel III i outside thereof under the conditions 1 denna konvention angivna villkoren. specified in Article III of this Convention.

Artikel II ARTICLE II

1. Ett brott skall vara ett utlämningsbart (1) An offense shall be an extraditable brott endast om det enligt båda de offense only if it is punishable under the avtalsslutande staternas lagar är belagt laws of both Contracting States by med frihetsstraff under en tid av minst deprivation of liberty for a period of at två år. När framställningen om least two years. However, when the utlämning avser en person som har request for extradition relates to a befunnits skyldig till och dömts för person who has been convicted and brott, skall emellertid utlämning beviljas sentenced, extradition shall be granted endast om strafftidens längd eller den only if the duration of the penalty, or the sammanlagda strafftid som återstår att aggregate of the penalties still to be avtjäna uppgår till minst sex månader. served amounts to at least six months.

I det undertecknade avtalet hänvisas i den engelska versionen till artikel IV. 74

2. Vid tillämpningen av denna artikel (2) For the purpose of this Article, it Bilaga 1

skall det vara utan betydelse, shall not matter: a) om de avtalsslutande staternas lagar (a) whether or not the laws of the hänför brottet till samma brottskategori Contracting States place the offense eller betecknar brottet med samma within the same category of offenses or terminologi; eller denominate the offense by the same terminology; or b) om det för brottet enligt Amerikas (b) whether or not the offense is one for Förenta Staters federala lagstiftning which United States federal law requires krävs bevis för mellanstatlig transport proof of interstate transportation, or use eller användning av postväsendet eller of the mails or of other facilities andra hjälpmedel som berör affecting interstate or foreign mellanstatlig eller utrikes handel, commerce, such matters being merely eftersom sådana omständigheter endast for the purpose of establishing är av betydelse för att ge behörighet åt jurisdiction in a United States federal en federal domstol i Amerikas Förenta court. Stater.

3. Med beaktande av de i punkterna 1 (3) Subject to the conditions set out in och 2 i denna artikel angivna villkoren paragraphs (1) and (2) of this Article, skall utlämning också beviljas för extradition shall also be granted for stämpling, försök, förberedelse eller conspiring in, attempting, preparing for, medverkan till brott. or participating in, the commission of an offense.

4. När utlämning har beviljats beträff- (4) When extradition has been granted ande ett utlämningsbart brott, skall den with respect to an extraditable offense, också beviljas beträffande varje annat it shall also be granted with respect to brott som har upptagits i utlämnings- any other offense specified in the framställningen och som uppfyller alla extradition request that meets all other andra villkor för utlämning utom den i requirements for extradition except for punkt 1 i denna artikel angivna tiden för periods of deprivation of liberty set frihetsberövande. forth in paragraph (1) of this Article.

Artikel III ARTICLE III

1. Med förbehåll för bestämmelserna i (1) Subject to the provisions of punkt 2 i denna artikel skall utlämning paragraph (2) of this Article, extradition beviljas för ett utlämningsbart brott som shall be granted in respect of an har begåtts utanför den ansökande extraditable offense committed outside statens territoriella jurisdiktionsområde, the territorial jurisdiction of the om requesting State if: a) den anmodade statens domstolar (a) the courts of the requested State skulle ha varit behöriga att utöva would be competent to exercise jurisdiktion under liknande omständlig- jurisdiction in similar circumstances; or heter; eller b) den eftersökte är medborgare i den (b) the person sought is a national of the ansökande staten. requesting State.

2. Utlämning får vägras för ett brott som (2) Extradition may be refused for an har begåtts inom den anmodade statens offense which has been committed territoriella jurisdiktionsområde, när within the territorial jurisdiction of the denna stat vidtar alla de åtgärder som är requested State, when that State takes möjliga enligt dess egen lag för att all possible measures in accordance lagföra den person som har begärts with its own laws to prosecute the utlämnad. person claimed.

3. Med uttrycket “territoriellt jurisdik- (3) The words “territorial jurisdiction” Bilaga 1

tionsområde” i denna artikel och i as used in this Article and in Article I of artikel I i denna konvention förstås this Convention mean: territory, territorium, inbegripet sjöterritorium including territorial waters, and the och luftrummet däröver, som tillhör airspace thereover, belonging to or endera avtalsslutande staten eller står under the control of one of the under dess kontroll, liksom fartyg och Contracting States; and vessels and luftfartyg, tillhörande endera avtals- aircraft belonging to one of the slutande staten eller dess medborgare Contracting States or to a citizen or eller juridiska personer, när sådant corporation thereof when such vessel is fartyg befinner sig på öppna havet eller on the high seas or such aircraft is over sådant luftfartyg befinner sig över the high seas. öppna havet.

Artikel IV ARTICLE IV

Utlämning skall icke medgivas när nå- Extradition shall not be granted in any gon av följande omständigheter före- of the following circumstances: ligger: 1. Om den vars utlämning begärts redan 1. When the person sought has already lagförts eller vid tiden för framställ- been or is at the time of the request ningen lagföres i den anmodade staten i being proceeded against in the requested enlighet med gällande strafflag i denna State in accordance with the criminal stat för det brott, för vilket utlämningen laws of that State for the offense for begärts. which his extradition is requested.

2. Om talan å brottet preskriberats eller 2. When the legal proceedings or the straffet för brottet eljest förfallit enligt enforcement of the penalty for the lagstiftningen i antingen den ansökande offense has become barred by limitation eller den anmodade staten. according to the laws of either the requesting State or the requested State.

3. Om den som begärts utlämnad åtalats 3. When the person sought has been or eller kommer att åtalas inför will be tried in the requesting State by extraordinär domstol i den ansökande an extraordinary tribunal or court. staten.

4. Om gärningen utgör brott enbart 4. When the offense is purely military. enligt militär lagstiftning.

5. Om brottet av den anmodade staten 5. If the offense is regarded by the betraktas som politiskt eller förknippat requested State as a political offense or med ett politiskt brott. as an offense connected with a political offense.

6. Om utlämning i särskilt fall finnes 6. If in the specific case it is found to be uppenbart oförenlig med humanitetens obviously incompatible with the krav på grund av, exempelvis, den requirements of humane treatment, avsedda personens ungdom eller because of, for example, the youth or hälsotillstånd, med beaktande jämväl av health of the person sought, taking into brottets beskaffenhet och den ansökande account also the nature of the offense statens intressen. and the interests of the requesting State.

Artikel V ARTICLE V Bilaga 1

Om en utlämningsframställning beviljas If the extradition request is granted in beträffande en person mot vilken åtal the case of a person who is being har väckts eller som på den anmodade prosecuted or is serving a sentence in statens territorium avtjänar straff för ett the territory of the requested State for a annat brott, får den anmodade staten different offense, the requested State may: a) uppskjuta överlämnandet av den (a) defer the surrender of the person eftersökte till dess förfarandet mot sought until the conclusion of the denna person har slutförts eller till dess proceedings against that person, or the det straff som kan ha utdömts eller kan full execution of any punishment that komma att utdömas har slutgiltigt may be or may have been imposed; or avtjänats; eller b) tillfälligt överlämna den eftersökte (b) temporarily surrender the person till den ansökande staten för lagföring. sought to the requesting State for the Den sålunda överlämnade personen purpose of prosecution. The person so skall hållas i förvar under uppehållet i surrendered shall be kept in custody den ansökande staten och skall, sedan while in the requesting State and shall förfarandet mot denna person slutförts, be returned to the requested State after återlämnas till den anmodade staten på the conclusion of the proceedings villkor, varom de avtalsslutande staterna against that person in accordance with kommer överens. conditions to be determined by mutual agreement of the Contracting States.

Artikel VI ARTICLE VI

1. Den anmodade staten är icke (1) There is no obligation upon the förpliktigad att bevilja utlämning av en requested State to grant the extradition person, som är medborgare i den of a person who is a national of the anmodade staten, men den verkställande requested State, but the executive myndigheten i den anmodade staten authority of the requested State shall, skall i enlighet med lagen i denna stat ha subject to the appropriate laws of that rätt att överlämna en egen medborgare, State, have the power to surrender a om detta enligt dess bedömande anses national of that State if, in its discretion, böra ske. it be deemed proper to do so.

2. Om utlämningsframställningen avslås (2) If the request for extradition is enbart på grund av att den person som denied solely on the basis that the har begärts utlämnad är medborgare i person claimed is a national of the den anmodade staten, skall denna stat, requested State, that State shall, if asked om den uppmanas härtill av den to do so by the requesting State, take all ansökande staten, vidtaga alla åtgärder possible measures in accordance with its som är möjliga enligt dess egen lag för own laws to prosecute the person att lagföra den person som har begärts claimed. If the requested State requires utlämnad. Om den anmodade staten additional documents or evidence, such behöver ytterligare handlingar eller documents or evidence shall be bevis, skall sådana handlingar eller submitted without charge to that State. bevis utan kostnad överlämnas till The requesting State shall be informed denna stat. Den ansökande staten skall of the result of its request. underrättas om resultatet av sin framställning.

Artikel VII ARTICLE VII Bilaga 1

Om det brott för vilket utlämning begärs Where the offense for which extradition är belagt med dödsstraff enligt is sought is punishable by death under lagstiftningen i den ansökande staten the laws in the requesting State and not men inte i den anmodade staten, får den punishable by death under the laws in anmodade staten bevilja utlämning på the requested State, the requested State villkor att den som eftersöks inte skall may grant extradition on the condition ådömas dödsstraff, eller, om den that the death penalty shall not be ansökande staten av formella skäl inte imposed on the person sought, or if for kan uppfylla detta villkor, på villkor att procedural reasons such condition dödsstraff som utdömts inte skall cannot be complied with by the verkställas. Om den ansökande staten requesting State, on condition that the godtar utlämning med förbehåll för death penalty if imposed shall not be villkoren enligt denna artikel, skall den carried out. If the requesting State uppfylla villkoren. Om den ansökande accepts extradition subject to conditions staten inte godtar villkoren, får pursuant to this Article, it shall comply framställningen om utlämning avslås. with the conditions. If the requesting State does not accept the conditions, the request for extradition may be denied.

Artikel VIII ARTICLE VIII

Den som utlämnats enligt denna A person extradited by virtue of this konvention må icke lagföras eller Convention may not be tried or straffas i den ansökande staten för annat punished by the requesting State for any före utlämningen begånget brott än det, offense committed prior to his som föranlett utlämningen, och ej heller extradition, other than that which gave av nämnda stat vidareutlämnas till tredje rise to the request, nor may he be reland som eftersöker honom, med mindre extradited by the requesting State to a den stat, som överlämnat honom, third country which claims him, unless samtycker därtill eller ock han själv, the surrendering State so agrees or efter att ha frigivits i den ansökande unless the person extradited, having staten frivilligt kvarstannar där under been set at liberty within the requesting längre tid än 45 dagar från dagen för State, remains voluntarily in the hans frigivande. Vid frigivande som requesting State for more than 45 days nyss sagts skall han underrättas om den from the date on which he was released. påföljd hans uppehåll å den ansökande Upon such release, he shall be informed statens territorium må medföra för hans of the consequences to which his stay in vidkommande. the territory of the requesting State might subject him.

Artikel IX ARTICLE IX

I den utsträckning lagstiftningen i den To the extent permitted under the law of anmodade staten så medger och under the requested State and subject to the vederbörligt tillgodoseende av tredje rights of third parties, which shall be mans rättigheter skola alla föremål, som duly respected, all articles acquired as a åtkommits genom brottet eller erfordras result of the offense or which may be såsom bevis, överlämnas . required as evidence shall be surrendered.

Artikel X ARTICLE X Bilaga 1

1. Framställningen om utlämning och (1) The request for extradition and handlingar som stöder denna skall supporting documents shall be översändas på diplomatisk väg, transmitted through the diplomatic inbegripet översändande enligt punkt 7 i channel, which shall include denna artikel. transmission as provided for in paragraph 7 of this Article.

2. Framställningen om utlämning skall (2) The request for extradition shall be åtföljas av accompanied by: a) uppgift om den eftersöktes identitet (a) a statement as to the identity and och troliga uppehållsort; probable location of the person sought; b) uppgift om de faktiska förhållandena (b) a statement of the facts of the case, i ärendet innefattande, om möjligt, including, if possible, the time and tidpunkt och plats för brottet; location of the crime; c) de lagrum som anger de väsentliga (c) the provisions of the law describing rekvisiten för det brott för vilket the essential elements and the utlämning begärs och brottets benäm- designation of the offense for which ning; extradition is requested; d) de lagrum som anger straffet för (d) the provisions of the law describing brottet; och the punishment for the offense; and e) de lagrum som anger eventuell åtals- (e) the provisions of the law describing eller påföljdspreskription för brottet. any time limit on the prosecution or the execution of punishment for the offense.

3. En framställning om utlämning av en (3) A request for extradition relating to person som är eftersökt för lagföring a person who is sought for prosecution skall också åtföljas av also shall be accompanied by: a) bevisning som visar att det finns (a) evidence providing probable cause sannolika skäl att antaga att den to believe that the person sought is the eftersökte är den person som åsyftas person to whom the warrant or decision med häktningsbeslutet; of arrest refers; b) en bestyrkt kopia av ett häktnings- (b) a certified copy of the warrant of beslut (warrant of arrest) utfärdat av en arrest, issued by a judge or other domare eller annan behörig domstols- competent judicial officer with respect tjänsteman såvitt gäller en framställning to a request emanating from the United från Amerikas Förenta Stater, eller en States, or a certified copy of the bestyrkt kopia av ett häktningsbeslut decision of arrest (häktningsbeslut) utfärdat av en domare eller annan issued by a judge or other competent behörig domstolstjänsteman såvitt gäller judicial officer with respect to a request en framställning från Sverige, samt emanating from Sweden, and such sådan ytterligare utredning som ger vid supplementary documentation as handen att det finns sannolika skäl att provides probable cause to believe that antaga att den eftersökte har begått det the person sought committed the offense brott för vilket utlämning begärs. Ett for which extradition is requested. Such sådant häktningsbeslut och sådan a warrant or decision of arrest and ytterligare utredning skall godtagas som supplementary documentation shall be tillräcklig grund för utlämning, om det recognized as sufficient grounds for inte i ett särskilt fall framgår att extradition, unless, in a specific case, it häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. appears that the warrant or decision of arrest is manifestly ill-founded.

4. Beträffande en person som har (4) In the case of a person who has been Bilaga 1

befunnits skyldig till brottet skall en convicted of the offense, a request for framställning om utlämning åtföljas av extradition shall be accompanied by a en vederbörligen bestyrkt eller vidi- duly certified or authenticated copy of merad kopia av den behöriga the final sentence of the competent domstolens slutliga dom. Beträffande court. If the person was found guilty but den som har befunnits skyldig men icke not sentenced, the request shall be har dömts till straff skall framställ- accompanied by a statement to that ningen åtföljas av ett intyg härom från effect by the competent court. However, den behöriga domstolen. I undantagsfall in exceptional cases, the requested State får dock den anmodade staten begära may request additional documentation. ytterligare handlingar .

5. Handlingar som är försedda med (5) Documents that bear the certificate certifikat eller sigill från justitieministe- or seal of the Ministry of Justice, or riet eller det ministerium som ansvarar Ministry or Department responsible for för utrikespolitiken i den ansökande foreign affairs, of the requesting State staten skall godtas vid utlämnings- shall be admissible in extradition förfaranden i den anmodade staten utan proceedings in the requested State ytterligare certifiering, bestyrkande, without further certification, authenticvidimering eller annan legalisering. cation, or other legalization. “Ministry Med termen justitieministeriet skall för of Justice” shall, for the United States of Amerikas förenta staters del avses America, mean the United States United States Department of Justice och Department of Justice; and, for Sweden, för Sveriges del Justitiedepartementet . the Ministry of Justice of Sweden.

6. De handlingar som ligger till grund (6) The documents in support of the för utlämningsframställningen skall request for extradition shall be åtföljas av en vederbörligen bestyrkt accompanied by a duly certified översättning till den anmodade statens translation thereof into the language of språk. the requested State.

7. Om den person vars utlämning (7) If the person whose extradition is begärs är provisoriskt anhållen i den sought is held under provisional arrest anmodade staten, får den ansökande by the requested State, the requesting staten uppfylla sin skyldighet att State may satisfy its obligation to översända utlämningsframställningen transmit its request for extradition and och de handlingar som ligger till grund supporting documents through the för den på diplomatisk väg i enlighet diplomatic channel pursuant to med punkt 1 i denna artikel genom att paragraph 1 of this Article, by sublämna in framställningen och underlags- mitting the request and documents to the handlingarna till den anmodade statens Embassy of the requested State located ambassad i den ansökande staten. I så in the requesting State. In that case, the fall skall den dag ambassaden mottog date of receipt of such request by the framställningen anses vara den dag den Embassy shall be considered to be the anmodade staten mottog framställ- date of receipt by the requested State for ningen med avseende på tillämpningen purposes of applying the time limit that av eventuella tidsfrister som skall must be met under Article XIII of this iakttas enligt artikel XIII i denna Convention to enable the person’s konvention för att personen skall kunna continued detention. hållas i fortsatt förvar.

Artikel XI ARTICLE XI Bilaga 1

När den ansökande staten överväger att Where the requesting State contempöverlämna särskilt känsliga uppgifter lates the submission of particularly som stöd för sin framställning om sensitive information in support of its utlämning, får den samråda med den request for extradition, it may consult anmodade staten för att avgöra i vilken the requested State to determine the utsträckning det är möjligt för denna stat extent to which the information can be att skydda uppgifterna. Om den protected by the requested State. If the anmodade staten inte kan skydda requested State cannot protect the uppgifterna på det sätt som den information in the manner sought by the ansökande staten eftersträvar, får den requesting State, the requesting State ansökande staten avgöra om uppgifterna shall determine whether the information trots det skall överlämnas. shall nonetheless be submitted.

Artikel XII ARTICLE XII

1. Den anmodade staten får kräva att 1. The requested State may require the den ansökande staten lämnar ytterligare requesting State to furnish additional uppgifter inom en rimlig tidsfrist som information within such reasonable den anmodade staten fastställer, om den length of time as it specifies, if it anser att de uppgifter som lämnats som considers that the information furnished stöd för utlämningsframställningen inte in support of the request for extradition är tillräckliga för att uppfylla kraven i is not sufficient to fulfill the denna konvention. requirements of this Convention.

2. Sådana kompletterande uppgifter får 2. Such supplementary information may begäras och lämnas direkt mellan be requested and furnished directly United States Department of Justice och between the United States Department Justitiedepartementet. of Justice and the Ministry of Justice of Sweden.

Artikel XIII ARTICLE XIII

1. I brådskande fall får endera avtals- (1) In case of urgency, either Contracslutande parten begära att en misstänkt ting State may request the provisional eller dömd person provisoriskt anhålles. arrest of any accused or convicted Framställningar om provisoriskt anhåll- person. Requests for provisional arrest ande får, som ett alternativ till den may also be made directly between the diplomatiska vägen, översändas direkt United States Department of Justice and mellan United States Department of the Ministry of Justice of Sweden as an Justice och Justitiedepartementet. Vägen alternative to the diplomatic channel. över Internationella kriminalpolisorga- The facilities of the International Criminisationen (Interpol) får också användas nal Police Organization (Interpol) may för att översända en sådan framställning. also be used to transmit such a request.

2. Begäran skall innehålla en beskriv- (2) The application shall contain: a Bilaga 1

ning av den eftersökte, hans uppehålls- description of the person sought; the ort om denna är känd, en kort location of that person, if known; a brief redogörelse för de faktiska omständlig- statement of the facts of the case heterna i ärendet innefattande, om including, if possible, the time and möjligt, tidpunkt och plats för brottet, location of the offense; a statement of uppgift om att häktningsbeslut eller dom the existence of a warrant or decision of meddelats mot nämnda person i enlighet arrest or a judgment of conviction med artikel X samt uppgift om att en against that person, as referred to in framställning om utlämning av den Article X; and a statement that a request eftersökte kommer att avges. for extradition of the person sought will follow.

3. Sedan sådan begäran mottagits, skall (3) On receipt of such an application, den anmodade staten vidtaga lämpliga the requested State shall take the åtgärder för att säkerställa den appropriate steps to secure the arrest of eftersöktes anhållande. Den ansökande the person sought. The requesting State staten skall omedelbart underrättas om shall be promptly notified of the result resultatet av sin begäran. of its application.

4. Det provisoriska anhållandet skall (4) Provisional arrest shall be upphöra, om den verkställande myndig- terminated if, within a period of 40 days heten i den anmodade staten icke inom after the apprehension of the person en tidsrymd av 40 dagar efter gripandet sought, the Executive Authority of the av den eftersökte har mottagit den requested State has not received the föreskrivna framställningen om utläm- formal request for extradition and the ning och de handlingar som enligt supporting documents required by artikel X erfordras till stöd härför. Article X.

5. Att det provisoriska anhållandet upp- (5) The termination of provisional arrest hört enligt punkt 4 i denna artikel skall pursuant to paragraph (4) of this Article icke förhindra utlämning av den shall not prejudice the extradition of the eftersökte, om framställningen om person sought if the extradition request utlämning och de handlingar till stöd and the supporting documents härför som avses i artikel X avlämnas mentioned in Article X are delivered at vid en senare tidpunkt. a later date.

Artikel XIV ARTICLE XIV

1. Den anmodade staten skall granska (1) The requested State shall provide de till stöd för utlämningsframställ- review of documentation in support of ningen åberopade handlingarna med an extradition request for its legal avseende på deras juridiska hållbarhet, sufficiency prior to presentation to the innan de överlämnas till de dömande judicial authorities and shall provide for myndigheterna, och skall sörja för att representation of the interests of the den ansökande statens intressen requesting State before the competent företräds inför de behöriga myndighet- authorities of the requested State. erna i den anmodade staten.

2. Kostnader som har samband med (2) Expenses related to the translation of Bilaga 1

översättningen av handlingar och den documents and to the transportation of eftersöktes transport skall betalas av den the person sought shall be paid by the ansökande staten. Den anmodade staten requesting State. No pecuniary claim, skall icke fordra ersättning av den arising out of the arrest, detention, ansökande staten för kostnader som examination and surrender of persons uppkommit till följd av eftersökta sought under the terms of this personers anhållande eller häktning, Convention or arising out of the förhör med dem eller deras överläm- representation of the interests of the nande i enlighet med bestämmelserna i requesting State before the competent denna konvention eller till följd av att authorities of the requested State, shall den ansökande statens intressen före- be made by the requested State against trätts inför de behöriga myndigheterna i the requesting State. den anmodade staten.

Artikel XV ARTICLE XV

1. Transport genom den ena avtalsslut- 1. Transit through the territory of one of ande statens territorium under the Contracting States of a person in the övervakning av företrädare för den custody of an agent of the other andra avtalsslutande staten av den som Contracting State, and surrendered to utlämnats till den senare staten från the latter by a third State, and who is not tredje stat och vilken icke är medbor- of the nationality of the country of gare i den stat varigenom han föres transit, shall, subject to the provisions of skall, där ej annat följer av bestämmel- the second paragraph of this Article, be serna i andra stycket i denna artikel, permitted, independently of any judicial tillåtas utan några rättsliga formaliteter, formalities, when requested through när detta begäres på diplomatisk väg diplomatic channels and accompanied och framställningen är åtföljd av den by the presentation in original or in handling, i original eller bestyrkt av- authenticated copy of the document by skrift, medelst vilken tillflyktsstaten which the State of refuge has granted medgivit utlämningen. I Amerikas the extradition. In the United States of Förenta Stater skall bemyndigande först America, the authority of the Secretary inhämtas från Amerikas Förenta Staters of State of the United States of America Secretary of State. shall be first obtained.

2. Tillstånd varom förmäles i denna 2. The permission provided for in this artikel må likväl vägras, om den gärning Article may nevertheless be refused if som föranlett utlämningen icke utgör the criminal act which has given rise to något i artikel II i denna konvention the extradition does not constitute an uppräknat brott eller därest enligt offense enumerated in Article II of this allmänna rättsprinciper (ordre public) Convention, or when grave reasons of synnerliga skäl tala emot public order are opposed to the transit. genomtransporten.

3. Tillstånd krävs inte när flygtransport 3. Authorization is not required when Bilaga 1

används och ingen landning inom air transportation is used and no landing transiteringsstatens territorium planeras. is scheduled on the territory of the Om en icke planerad landning sker, kan transit State. If an unscheduled landing den stat i vilken landningen sker kräva does occur, the State in which the en framställning om transitering, som unscheduled landing occurs may require skall innehålla en beskrivning av den a request for transit that contains a person som transiteras och en kortfattad description of the person being redogörelse för omständigheterna i transported and a brief statement of the fallet. En framställning om transitering facts of the case. A request for transit skall göras via diplomatiska kanaler shall be made through the diplomatic eller direkt mellan United States channel or directly between the United Department of Justice och Justitiedepar- States Department of Justice and the tementet. Vägen över Internationella Ministry of Justice of Sweden. The kriminalpolisorganisationen (Interpol) facilities of the International Criminal får användas för att översända en sådan Police Organization (Interpol) may be framställning. Alla åtgärder som är used to transmit such a request. All nödvändiga för att hindra personen från measures necessary to prevent the att rymma skall vidtas tills transite- person from absconding shall be taken ringen verkställs, om framställningen until transit is effected, as long as the om transitering mottas inom 96 timmar request for transit is received within 96 efter den icke planerade landningen. hours of the unscheduled landing.

Artikel XVI ARTICLE XVI

1. Om den anmodade staten mottar 1. If the requested State receives framställningar från den ansökande requests from the requesting State and staten och från en eller flera andra stater from any other State or States for the om utlämning av samma person, extradition of the same person, either antingen för samma brott eller för olika for the same offense or for different brott, skall den verkställande myndig- offenses, the Executive Authority of the heten i den anmodade staten avgöra till requested State shall determine to which vilken stat den skall överlämna State, if any, it will surrender the personen, om den beslutar att över person. huvud taget utlämna honom eller henne.

2. Om Sverige mottar en framställning 2. If Sweden receives an extradition om utlämning från Amerikas förenta request from the United States of stater och en framställning om överläm- America and a request for surrender nande i enlighet med den europeiska pursuant to the European arrest warrant arresteringsordern avseende samma for the same person, either for the same person, antingen för samma brott eller offense or for different offenses, its för olika brott, skall Sveriges verk- Executive Authority shall determine to ställande myndighet avgöra till vilken which State, if any, it will surrender the stat den skall utlämna personen, om den person. beslutar att över huvud taget utlämna honom eller henne.

3. När den anmodade staten fattar sitt 3. In making its decision under para- Bilaga 1

beslut i enlighet med punkterna 1 och 2 graphs 1 and 2, the requested State shall i denna artikel, skall den beakta alla consider all of the relevant factors, relevanta omständligheter, även, men including, but not limited to, the inte uteslutande, de följande: following: a) Huruvida framställningarna har gjorts (a) whether the requests were made i enlighet med ett avtal. pursuant to a treaty; b) De orter där de enskilda brotten (b) the places where each of the begicks. offenses was committed; c) De ansökande staternas respektive (c) the respective interests of the intressen. requesting States; d) Brottens svårhetsgrad. (d) the seriousness of the offenses; e) Offrets nationalitet. (e) the nationality of the victim; f) Möjligheten till utlämning vid ett (f) the possibility of any subsequent senare tillfälle mellan de ansökande extradition between the requesting staterna. States; and g) Den kronologiska ordning i vilken (g) the chronological order in which the framställningarna från de ansökande requests were received from the staterna mottogs. requesting States.

Artikel XVII ARTICLE XVII

Om den som eftersökts samtycker till att If the person sought consents to be överlämnas till den ansökande staten, surrendered to the requesting State, the får den anmodade staten i enlighet med requested State may, in accordance with de principer och förfaranden som gäller the principles and procedures provided i dess rättssystem överlämna honom for under its legal system, surrender the eller henne så snabbt som möjligt utan person as expeditiously as possible ytterligare förfaranden. Den eftersöktes without further proceedings. The samtycke kan innefatta att han eller hon consent of the person sought may går med på att avstå från skydd enligt include agreement to waiver of specialitetsprincipen. protection of the rule of specialty.

Artikel XVIII ARTICLE XVIII

I den utsträckning detta står i överens- To the extent consistent with the stämmelse med bestämmelserna i denna stipulations of this Convention and with konvention och beträffande sådant som respect to matters not covered herein, icke innefattas däri skall utlämning extradition shall be governed by the regleras av gällande lagar och laws and regulations of the requested föreskrifter i den anmodade staten. State.

Artikel XIX ARTICLE XIX

Denna konvention må när som helst This Convention may be terminated by uppsägas av avtalsslutande stat genom either Contracting State giving notice of meddelande härom till den andra termination to the other Contracting avtalsslutande staten och uppsägningen State at any time, the termination to be skall träda i kraft sex månader efter det effective six months after the date of sådant meddelande lämnats. such notice.

Bilaga 2

Bilaga 2: Bilateralt instrument och konsoliderad version av avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna

Instrument som avses i artikel Instrument as contemplated by

3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig Article 3(2) of the Agreement on hjälp mellan Europeiska unionen Mutual Legal Assistance between och Amerikas förenta stater, the United States of America and undertecknat den 25 juni 2003, the European Union signed 25 om tillämpning av avtalet om June 2003, as to the application ömsesidig rättslig hjälp i of the Treaty between the brottmål mellan Konungariket Government of the United States Sveriges regering och Amerikas of America and the Government förenta staters regering, of the Kingdom of Sweden on undertecknat den 17 december Mutual Legal Assistance in

2001 Criminal Matters signed 17 December 2001

1. Enligt avsikten i artikel 3.2 i avtalet 1. As contemplated by Article 3(2) of om ömsesidig rättslig hjälp mellan the Agreement on Mutual Legal Europeiska unionen och Amerikas Assistance between the United States of förenta stater, undertecknat den 25 juni America and the European Union 2003 (nedan kallat EU-avtalet), er- signed 25 June 2003 (hereafter “the känner Konungariket Sveriges regering Mutual Legal Assistance Agreement”), och Amerikas förenta staters regering the Governments of the United States of att EU-avtalet i enlighet med America and the Kingdom of Sweden bestämmelserna i detta instrument skall acknowledge that, in accordance with tillämpas på det bilaterala avtalet om the provisions of this Instrument, the ömsesidig rättslig hjälp i brottmål Mutual Legal Assistance Agreement is mellan Konungariket Sveriges regering applied in relation to the bilateral Treaty och Amerikas förenta staters regering, between the Government of the United undertecknat den 17 december 2001 States of America and the Government (nedan kallat bilaterala avtalet) enligt of the Kingdom of Sweden on Mutual 1 följande bestämmelser : Legal Assistance in Criminal Matters signed 17 December 2001 (hereafter “the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty”) under the following terms:

a) Bestämmelserna i artikel 4 i EU- a) Article 4 of the Mutual Legal avtalet, som de framläggs i artikel 18a i Assistance Agreement as set forth in bilagan till detta instrument, skall Article 18 bis of the Annex to this reglera identifiering av konton och Instrument shall govern the ekonomiska transaktioner, utöver vad identification of financial accounts and som föreskrivs i det bilaterala avtalet. transactions, in addition to any authority already provided under the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty;

1 Artikelnumreringen 18a, 18b och 18c motsvaras av 18 bis , 18 ter respektive 18 quater i

det undertecknade originalet. 86

b) Bestämmelserna i artikel 5 i EU- b) Article 5 of the Mutual Legal Bilaga 2

avtalet, som de framläggs i artikel 18b i Assistance Agreement as set forth in bilagan till detta instrument, skall Article 18 ter of the Annex to this reglera upprättande av och verksamhet Instrument shall govern the formation för gemensamma utredningsgrupper, and activities of joint investigative utöver vad som föreskrivs i det teams, in addition to any authority bilaterala avtalet. already provided under the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty;

c) Bestämmelserna i artikel 6 i EU- c) Article 6 of the Mutual Legal avtalet, som de framläggs i artikel 6 och Assistance Agreement as set forth in 18c i bilagan till detta instrument, skall Articles 6 and 18 quarter of the Annex reglera upptagning av vittnesmål från en to this Instrument shall govern the person i den anmodade staten genom taking of testimony of a person located användning av videoöverföringsteknik in the Requested State by use of video mellan den ansökande och den transmission technology between the anmodade staten, utöver vad som Requesting and Requested States, in föreskrivs i det bilaterala avtalet. addition to any authority already provided under the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty;

d) Bestämmelserna i artikel 7 i EU- d) Article 7 of the Mutual Legal avtalet, som de framläggs i artikel 4.1 i Assistance Agreement as set forth in bilagan till detta instrument, skall Article 4 (1) of the Annex to this reglera användning av snabba Instrument shall govern the use of kommunikationsmedel, utöver vad som expedited means of communication, in föreskrivs i det bilaterala avtalet. addition to any authority already provided under the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty;

e) Bestämmelserna i artikel 8.2 i EU- e) Article 8(2) of the Mutual Legal avtalet, som de framläggs i artikel 2.3 i Assistance Agreement as set forth in bilagan till detta instrument, skall Article 2(3) of the Annex to this reglera översändande av framställningar Instrument shall govern the transmission om ömsesidig rättslig hjälp till of requests for mutual legal assistance to administrativa myndigheter, utöver vad administrative authorities, in addition to som föreskrivs i det bilaterala avtalet. any authority already provided under the 2001 Mutual Legal Assistance Treaty; and

f) Bestämmelserna i artikel 9 i EU- f) Article 9 of the Mutual Legal avtalet, som de framläggs i artikel 7 i Assistance Agreement as set forth in bilagan till detta instrument, skall Article 7 of the Annex to this reglera begränsningar av användningen Instrument shall govern the limitation av information eller bevismaterial som on use of information or evidence lämnas till den ansökande staten och provided to the Requesting State, and villkoren för eller vägran att lämna hjälp the conditioning or refusal of assistance på grunder som rör dataskydd. on data protection grounds.

2 . I bilagan återges den integrerade 2. The Annex reflects the integrated text texten till bestämmelserna i det of the provisions of the 2001 Mutual bilaterala avtalet och EU-avtalet som Legal Assistance Treaty and the Mutual skall gälla vid detta instruments Legal Assistance Agreement that shall ikraftträdande apply upon entry into force of this Instrument.

3. I enlighet med artikel 12 i EU-avtalet 3. In accordance with Article 12 of the Bilaga 2

skall detta instrument tillämpas på brott Mutual Legal Assistance Agreement, som har begåtts både före och efter dess this Instrument shall apply to offenses ikraftträdande. committed before as well as after it enters into force.

4. Detta instrument skall inte tillämpas 4. This Instrument shall not apply to på framställningar som har gjorts före requests made prior to its entry into dess ikraftträdande. Dock skall, enligt force; except that, in accordance with artikel 12 i EU-avtalet, artikel 4.1, 6.1d Article 12 of the Mutual Legal och 18c i bilagan tillämpas på Assistance Agreement, Articles 4(1), framställningar som har gjorts före den 6(1)(d) and 18 quarter of the Annex tidpunkt då instrumentet träder i kraft. shall be applicable to requests made prior to such entry into force.

5 a) Detta instrument skall vara föremål 5 (a) This Instrument shall be subject to för Konungariket Sveriges och Ameri- the completion by the United States of kas förenta staters genomförande av America and the Kingdom of Sweden of sina respektive tillämpliga interna för- their respective applicable internal faranden för ikraftträdande. Konunga- procedures for entry into force. The riket Sveriges regering och Amerikas Governments of the United States of förenta staters regering skall därefter America and the Kingdom of Sweden utväxla instrument som anger att dessa shall thereupon exchange instruments förfaranden har verkställts. Detta indicating that such measures have been instrument träder i kraft dagen för EU- completed. This Instrument shall enter avtalets ikraftträdande. into force on the date of entry into force of the Mutual Legal Assistance Agreement.

b) Om EU-avtalet upphör att gälla, skall (b) In the event of termination of the detta instrument upphöra att gälla och Mutual Legal Assistance Agreement, det bilaterala avtalet tillämpas. De this Instrument shall be terminated and avtalsslutande staternas regeringar får the 2001 Mutual Legal Assistance dock komma överens om att fortsätta att Treaty shall be applied. The tillämpa några eller alla bestämmelser i Governments of the United States of detta instrument. America and the Kingdom of Sweden nevertheless may agree to continue to apply some or all of the provisions of this Instrument.

Till bekräftelse härav har underteck- IN WITNESS WHEREOF, the nade, därtill vederbörligen bemyndigade undersigned, being duly authorized by av sina respektive regeringar, their respective Governments, have undertecknat detta instrument. signed this Instrument.

Som skedde i Bryssel den 16 december DONE at Brussels, in duplicate, this 2004 i två exemplar på svenska och 16th day of December 2004, in engelska språken, vilka båda texter är duplicate, in the English and Swedish lika giltiga. languages, both texts being equally authentic.

För Konungariket Sveriges regering: FOR THE GOVERNMENT OF THE KINGDOM OF SWEDEN: För Amerikas förenta staters regering: FOR THE GOVERNMENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA:

Bilaga 2 BILAGA ANNEX

AVTAL OM ÖMSESIDIG TREATY BETWEEN THE GO- RÄTTSLIG HJÄLP I BROTT- VERNMENT OF THE UNITED MÅL MELLAN KONUNGA- STATES OF AMERICA AND RIKET SVERIGES REGERING THE GOVERNMENT OF THE OCH AMERIKAS FÖRENTA KINGDOM OF SWEDEN ON STATERS REGERING MUTUAL LEGAL ASSISTAN- CE IN CRIMINAL MATTERS

INNEHÅLLSFÖRTECKNING TABLE OF CONTENTS Artikel 1 Tillämpningsområde för Article 1 Scope of Assistance rättslig hjälp Artikel 2 Centralorgan Article 2 Central Authorities Artikel 3 Begränsningar i rättslig hjälp Article 3 Limitations on Assistance Artikel 4 Framställningens form och Article 4 Form and Contents of innehåll Requests Artikel 5 Verkställighet av Article 5 Execution of Requests framställningar Artikel 6 Kostnader Article 6 Costs Artikel 7 Begränsningar i användningen Article 7 Limitations on Use Artikel 8 Sekretess Article 8 Confidentiality Artikel 9 Bevisupptagning i den Article 9 Testimony or Evidence in the anmodade staten Requested State Artikel 10 Allmänna handlingar Article 10 Official Records Artikel 11 Inställelse i den ansökande Article 11 Appearance in the staten Requesting State Artikel 12 Överförande av Article 12 Transfer of Persons in frihetsberövade personer Custody Artikel 13 Transitering av Article 13 Transit of Persons in Custody frihetsberövade personer Artikel 14 Efterforskning eller Article 14 Location or Identification of identifiering av personer eller föremål Persons or Items Artikel 15 Delgivning Article 15 Service of Documents Artikel 16 Husrannsakan och beslag Article 16 Search and Seizure Artikel 17 Återlämnande av föremål Article 17 Return of Items Artikel 18 Rättslig hjälp i Article 18 Assistance in Forfeiture förverkandeförfaranden Proceedings Artikel 18a Identifiering av Article 18 bis Identification of Bank bankinformation Information Artikel 18b Gemensamma Article 18 ter Joint Investigative Teams utredningsgrupper Artikel 18c Videokonferens Article 18 quater Video Conferencing Artikel 19 Inledande av straffrättsligt Article 19 Initiation of Criminal förfarande i den anmodade staten Proceedings in the Requested State Artikel 20 Förenlighet med andra avtal Article 20 Compatibility with Other Treaties Artikel 21 Samråd Article 21 Consultation Artikel 22 Uppsägning Article 22 Termination

FORMULÄR FORMS Bilaga 2

Formulär A INTYG OM FORM A Certification of Business AFFÄRSHANDLINGAR Records

Formulär A–1 INTYG OM FORM A-l Certification of Absence of AVSAKNADEN AV Business Records AFFÄRSHANDLINGAR

Formulär B INTYG GÄLLANDE FORM B Attestation with Respect to ALLMÄNNA HANDLINGAR Official Records

Formulär B–1 INTYG GÄLLANDE FORM B-1 Attestation with Respect to AVSAKNADEN AV ALLMÄNNA Absence of Official Records HANDLINGAR

Formulär C INTYG RÖRANDE FORM C Attestation with Respect to BESLAGTAGNA FÖREMÅL Seized Items

Artikel 1 Article 1

Tillämpningsområde för rättslig hjälp Scope of Assistance

1. De avtalsslutande parterna skall enligt 1. The Contracting Parties shall provide bestämmelserna i detta avtal lämna mutual assistance, in accordance with ömsesidig rättslig hjälp i samband med the provisions of this Treaty, in utredning av och lagföring för brott och connection with the investigation and i rättsliga förfaranden som hänför sig till prosecution of offenses and in brott. proceedings related to criminal matters.

2. Rättslig hjälp skall inbegripa: 2. Assistance shall include:

a) att efterforska och identifiera perso- a) locating or identifying persons or ner eller föremål, items;

b) delgivning av handlingar, b) serving documents;

c) bevisupptagning eller hållande av c) taking the testimony or statements of förhör, persons;

d) att överföra frihetsberövade personer d) transferring persons in custody for för förhör eller i annat syfte, testimony or other purposes;

e) att tillhandahålla handlingar, uppteck- e) providing documents, records, and ningar och föremål, items;

f) att verkställa framställningar om hus- f) executing requests for searches and rannsakan och beslag, seizures;

g) att biträda i rättsliga förfaranden som g) assisting in proceedings related to gäller kvarhållande samt förverkande av immobilization and forfeiture of assets egendom och dess återlämnande, and restitution;

Formulären är bifogade endast i svensk version. 90

h) att inleda straffrättsliga förfaranden i h) initiating criminal proceedings in the Bilaga 2

den anmodade staten, samt Requested State; and

i) att lämna varje annat slag av rättslig i) providing any other form of assistance hjälp som är förenlig med detta avtals consistent with the purposes of this syfte och inte förbjuden enligt den Treaty and not prohibited by the laws of anmodade statens lagstiftning. the Requested State.

3. Rättslig hjälp skall lämnas utan 3. Assistance shall be provided without hänsyn till om det handlande som är regard to whether the conduct that is the föremål för utredning, lagföring eller subject of the investigation, prosecution, rättsligt förfarande i den ansökande or proceeding in the Requesting State staten skulle utgöra ett brott enligt den would constitute an offense under the anmodade statens lagstiftning. Om en laws of the Requested State. However, framställning gäller överförande av before executing a request that requires frihetsberövade personer enligt artikel transfer of persons in custody pursuant 12, husrannsakan och beslag enligt to Article 12, search and seizure artikel 16 eller biträde i ett förverkande- pursuant to Article 16, or assistance in förfarande enligt artikel 18, kan dock forfeiture proceedings pursuant to den anmodade staten kräva att den Article 18, the Requested State may ifrågavarande gärningen skulle kunna require that the subject offense be beivras enligt dess straffrättsliga eller punishable under its penal or administrativa lagstiftning. administrative laws.

4. Detta avtal gäller enbart för 4. This Treaty is intended solely for ömsesidig rättslig hjälp mellan de mutual legal assistance between the avtalsslutande parterna. Bestämmel- Contracting Parties. The provisions of serna i detta avtal skall inte ge upphov this Treaty shall not give rise to a right till någon rätt för någon enskild person on the part of any private person to att erhålla, undertrycka eller utesluta obtain, suppress, or exclude any någon bevisning eller att hindra att en evidence, or to impede the execution of framställning verkställs. a request.

Artikel 2 Article 2

Centralorgan Central Authorities

1. Var och en av de avtalsslutande 1. Each Contracting Party shall parterna skall utse ett centralorgan som designate a Central Authority to make skall göra och ta emot framställningar and receive requests pursuant to this enligt detta avtal. Treaty.

2. Amerikas Förenta Staters central- 2. For the United States of America, the organ skall vara justitieministern eller Central Authority shall be the Attorney en person som utsetts av justitieminis- General or a person designated by the tern. Konungariket Sveriges central- Attorney General. For the Kingdom of organ skall vara Justitiedepartementet. Sweden, the Central Authority shall be the Ministry of Justice.

3 a) Respektive centralorgan skall göra 3. (a) Each Central Authority shall make Bilaga 2

framställningar på de myndigheters requests on behalf of authorities that by vägnar som enligt lag är ansvariga för law are responsible for investigations, utredning, lagföring eller rättsliga prosecutions, or proceedings related to förfaranden som hänför sig till brott. criminal matters. For the United States Dessa myndigheter är i Amerikas of America, these authorities are prose- Förenta Stater åklagare, utredare med cutors, investigators with criminal law straffrättslig behörighet och organ eller enforcement jurisdiction, and agencies enheter med särskild författnings- or entities with specific statutory or reglerad behörighet att överlämna ären- regulatory authority to refer matters for den till åtal. Dessa myndigheter är i criminal prosecution. For Sweden, these Sverige domstolar, allmänna åklagare authorities are courts, public prosecuoch andra myndigheter med behörighet tors, and other authorities authorized to att leda förundersökningar i brottmål. conduct criminal investigations.

b) Framställningar om rättslig hjälp (b) Requests under subparagraph a from enligt a från organ eller enheter med agencies or entities with specific statusärskild författningsreglerad behörighet tory or regulatory authority to refer att överlämna ärenden till åtal skall matters for criminal prosecution shall be översändas mellan centralorganen eller transmitted between the Central Authomellan andra myndigheter som central- rities, or between such other authorities organen har enats om. as may be agreed by the Central Authorities.

4. Centralorganen skall ha direkt 4. The Central Authorities shall kontakt med varandra i och för detta communicate directly with one another avtal. for purposes of this Treaty.

Artikel 3 Article 3

Begränsningar i rättslig hjälp Limitations on Assistance

1. Den anmodade statens centralorgan 1. The Central Authority of the får vägra att lämna rättslig hjälp om: Requested State may deny assistance if:

a) framställningen hänför sig till en a) the request relates to an offense under gärning enligt militär lagstiftning som military law that would not be an inte också är ett brott enligt den offense under ordinary criminal law; allmänna strafflagstiftningen,

b) framställningen hänför sig till ett b) the request relates to a political politiskt brott, offense;

c) framställningen hänför sig till en c) the request relates to an offense for gärning för vilken straffet i den which the penalty in the Requesting ansökande staten är frihetsberövande i State is deprivation of liberty for a ett år eller mindre, period of a year or less;

d) verkställighet av framställningen d) execution of the request would skulle skada den anmodade statens prejudice the security or other essential säkerhet eller andra väsentliga intressen interests (“ordre public”) of the Reques- (ordre public), eller ted State; or

e) framställningen inte gjorts i överens- e) the request is not made in conformity stämmelse med avtalet. with the Treaty.

2. Innan rättslig hjälp vägras i enlighet 2. Before denying assistance pursuant to Bilaga 2

med denna artikel, skall den anmodade this Article, the Central Authority of the statens centralorgan samråda med den Requested State shall consult with the ansökande statens centralorgan för att Central Authority of the Requesting överväga om rättslig hjälp kan lämnas State to consider whether assistance can på sådana villkor som den finner be given subject to such conditions as it nödvändiga. Om den ansökande staten deems necessary. If the Requesting godtar rättslig hjälp på dessa villkor, State accepts assistance subject to these skall den rätta sig efter dessa villkor. conditions, it shall comply with the conditions.

3. Om den anmodade statens central- 3. If the Central Authority of the organ vägrar rättslig hjälp, skall den Requested State denies assistance, it underrätta den ansökande statens shall inform the Central Authority of the centralorgan om skälen till detta. Requesting State of the reasons for the denial.

Artikel 4 Article 4

Framställningens form och innehåll Form and Contents of Requests

1 a) En framställning om rättslig hjälp 1. a) A request for assistance shall be in skall göras skriftligen; den anmodade writing except that the Central statens centralorgan kan dock godta en Authority of the Requested State may framställning i annan form i brådskande accept a request in another form in fall. I sådant fall skall framställningen urgent situations. In that event, the bekräftas skriftligen inom tio dagar om request shall be confirmed in writing inte den anmodade statens centralorgan within 10 days unless the Central går med på annat. Vid tillämpningen av Authority of the Requested State agrees detta stycke skall framställningar otherwise. For purposes of this översända genom fax eller e-post anses paragraph, requests transmitted by fax gjorda skriftligen. or e-mail shall be considered to be in writing.

b) Meddelanden i samband med b) Communications related to requests framställningar om ömsesidig rättslig for assistance may be made by hjälp får översändas genom snabba expedited means of communications, kommunikationsmedel, inbegripet fax including fax or e-mail, with formal och e-post, varvid en formell bekräftelse confirmation to follow where required skall följa om den anmodade staten by the Requested State. The Requested kräver detta. Den anmodade staten får State may respond by any such besvara genom sådana snabba expedited means of communication. kommunikationsmedel.

c) En framställning och till denna c) A request and any supporting fogade handlingar skall vara på den documents shall be in the language of anmodade statens språk eller åtföljas av the Requested State or accompanied by en översättning till detta språk om inte a translation into that language unless annat överenskommits. agreed otherwise.

2. En framställning skall innehålla 2. A request shall include the following: följande:

a) uppgift om den myndighet som a) the name of the authority conducting Bilaga 2

handlägger utredningen, lagföringen the investigation, prosecution, or eller det rättsliga förfarande som fram- proceeding to which the request relates; ställningen hänför sig till,

b) en beskrivning av vad saken gäller b) a description of the subject matter och vad slags utredning, lagföring eller and nature of the investigation, rättsligt förfarande som pågår inklusive prosecution, or proceeding, including a uppgift om de fakta och lag- statement of the facts and the legal bestämmelser som är tillämpliga på de provisions applicable to the specific brottsliga gärningar som hänför sig till criminal offenses that relate to the ärendet, matter,

c) en beskrivning av de bevis, den c) a description of the evidence, information eller annat biträde som information, or other assistance sought; begärs, samt and

d) uppgift om syftet med begärda bevis, d) a statement of the purpose for which information eller annat biträde och dess the evidence, information, or other anknytning till omständigheterna i assistance is sought and its connection ärendet. to the facts.

3. I den utsträckning som det är nödvän- 3. To the extent necessary and possible, digt och möjligt skall en framställning a request shall also include: också innehålla:

a) uppgift om en eftersökt persons a) information on the identity and identitet och förmodade adress, suspected location of a person to be located;

b) uppgift om identiteten på och b) information on the identity and adressen till den som skall delges, location of a person to be served, that vederbörandes anknytning till det person’s relationship to the proceedings, rättsliga förfarandet samt det sätt på and the manner in which service is to be vilket delgivning skall ske, made;

c) uppgift om identiteten på och c) information on the identity and adressen till den som skall tillhandahålla location of any person from whom bevis, evidence is sought;

d) en noggrann beskrivning av den plats d) a precise description of the place or eller den person som skall bli föremål person to be searched and of the items för husrannsakan respektive kroppsvisi- to be seized; tation samt av de föremål som skall tas i beslag,

e) en beskrivning av muntlig bevisning e) a description of the testimony sought, som begärs, eventuellt innehållande en which may include a list of questions to lista på de frågor som skall ställas till ett be asked of a witness; vittne,

f) en beskrivning av det sätt på vilket f) a description of the manner in which muntlig bevisning eller utsaga skall tas any testimony or statement is to be upp och redovisas, taken and recorded;

g) en beskrivning av eventuellt särskilt g) a description of any particular Bilaga 2

förfarande enligt vilket framställningen procedure to be followed in executing skall verkställas, the request;

h) uppgift om traktamente och kost- h) information as to the allowances and nadsersättning som en person som expenses to which a person asked to ombetts inställa sig i den ansökande appear in the Requesting State will be staten har rätt till för sin inställelse, samt entitled; and

i) varje annan upplysning som den i) any other information that may be anmodade staten kan behöva för att brought to the attention of the verkställigheten skall underlättas. Requested State to facilitate its execution of the request.

Artikel 5 Article 5

Verkställighet av framställningar Execution of Requests

1. Den anmodade statens centralorgan 1. The Central Authority of the skall skyndsamt verkställa en fram- Requested State shall promptly execute ställning eller, i förekommande fall, a request or, when appropriate, transmit översända den till den myndighet som är it to the authority having jurisdiction to behörig att göra det. Den anmodade do so. The competent authorities of the statens behöriga myndigheter skall göra Requested State shall do everything in allt de kan för att verkställa framställ- their power to execute the request. The ningen. Den anmodade statens domsto- courts of the Requested State shall have lar skall ha behörighet att utfärda authority to issue subpoenas, search föreläggande, förordna om husrann- warrants, or other orders necessary to sakan eller meddela varje annat beslut execute the request. som är nödvändigt för att verkställa framställningen.

2. Den anmodade staten skall vidta de 2. The Requested State shall make all åtgärder som krävs för att företräda den necessary arrangements for and meet ansökande statens intressen i rättsliga the costs of representing the Requesting förfaranden i den anmodade staten som State in any proceedings in the härrör från en framställning om rättslig Requested State arising out of a request hjälp samt stå för kostnaderna för detta. for assistance.

3. Framställningar skall verkställas i 3. Requests shall be executed in enlighet med den anmodade statens accordance with the laws of the lagstiftning om inte annat föreskrivs i Requested State except to the extent that detta avtal. Om ett särskilt förfarande this Treaty provides otherwise. har angetts i framställningen skall dock However, the method of execution detta följas i den mån det inte är specified in a request shall be followed förbjudet i den anmodade statens except insofar as it is prohibited by the lagstiftning. laws of the Requested State.

4. Om den anmodade statens central- 4. If the Central Authority of the Bilaga 2

organ konstaterar att verkställighet av Requested State determines that framställningen skulle inkräkta på en execution of a request would interfere pågående brottsutredning, lagföring with an ongoing criminal investigation, eller rättsligt förfarande i denna stat, kan prosecution, or proceeding in that State, den, efter samråd med den ansökande it may postpone execution, or make statens centralorgan, skjuta upp verk- execution subject to conditions ställigheten eller göra verkställigheten determined to be necessary after beroende av de villkor som anses consultation with the Central Authority nödvändiga. Om den ansökande staten of the Requesting State. If the godtar rättslig hjälp på angivna villkor, Requesting State accepts assistance skall den rätta sig efter dessa villkor. subject to conditions, it shall comply with the conditions.

5. Den anmodade statens centralorgan 5. The Central Authority of the skall besvara rimliga förfrågningar från Requested State shall respond to den ansökande statens centralorgan reasonable inquiries by the Central angående hur verkställandet av Authority of the Requesting State framställningen framskrider. regarding the progress toward execution of a request.

6. Den anmodade statens centralorgan 6. The Central Authority of the skall omedelbart underrätta den an- Requested State shall promptly inform sökande statens centralorgan om resul- the Central Authority of the Requesting tatet av framställningen. Om framställ- State of the outcome of the execution of ningen inte kan fullgöras på grund av a request. If the request cannot be faktisk omöjlighet, därför att kraven i executed due to impossibility, lack of den anmodade statens inhemska lagstift- compliance with domestic legal ning inte är uppfyllda eller av något requirements in the Requested State, or annat skäl, skall den anmodade statens any other reason, the Central Authority centralorgan underrätta den ansökande of the Requested State shall inform the statens centralorgan om skälen till att Central Authority of the Requesting den inte kan verkställa framställningen. State of the reasons for its inability to execute the request.

Artikel 6 Article 6

Kostnader Costs

1. Den anmodade staten skall stå för alla 1. The Requested State shall pay all kostnader som hänför sig till verkställig- costs relating to the execution of a heten av en framställning om rättslig request except for the following, which hjälp med undantag för följande som shall be paid by the Requesting State: skall betalas av den ansökande staten:

a) ersättning till sakkunniga, a) the fees of experts;

b) kostnaderna för översättning, tolk- b) the costs of translation, interpretation, ning och utskrift, and transcription;

c) traktamenten och kostnadsersätt- c) the allowances and expenses related ningar som hänför sig till resor som to travel of persons traveling either in företas av personer som reser i den the Requested State for the convenience anmodade staten till förmån för den of the Requesting State or pursuant to ansökande staten eller i enlighet med Articles 11, 12 or 13; and artiklarna 11, 12 eller 13; samt

d) kostnaderna i samband med installa- d) the costs associated with establishing Bilaga 2

tionen och skötseln av videoöver- and servicing a video transmission föringen enligt artikel 18c, såvida inte pursuant to Article 18 quater , unless den ansökande och den anmodade staten otherwise agreed by the Requesting and enas om något annat. Övriga kostnader Requested States; other costs arising in som uppstår medan hjälpen lämnas the course of providing such assistance (inklusive kostnader i samband med (including costs associated with travel deltagarnas resor i den anmodade of participants in the Requested State) staten) skall bestridas i överens- shall be borne in accordance with the stämmelse med övriga bestämmelser i other provisions of this Article. denna artikel.

2. Om det under verkställigheten av en 2. If during the execution of a request it framställning blir uppenbart att en becomes apparent that complete fullständig verkställighet skulle medföra execution will entail expenses of an extraordinära kostnader, skall central- extraordinary nature, the Central organen samråda för att bestämma på Authorities shall consult to determine vilka villkor verkställigheten kan the terms and conditions under which fortsätta. execution may continue.

Artikel 7 Article 7

Begränsningar av användningen för Limitations on use to protect personal att skydda personuppgifter och andra and other data uppgifter

1. Den anmodade staten får begära att 1. The Requested State may require that den ansökande staten använder the Requesting State use any evidence bevismaterial eller information som or information obtained from the erhållits från den anmodade staten Requested State for the following purposes:

a) vid sina brottsutredningar och rätts- (a) for the purpose of its criminal liga förfaranden, investigations and proceedings;

b) för att förebygga ett överhängande (b) for preventing an immediate and och allvarligt hot mot sin allmänna serious threat to its public security; säkerhet,

c) för rättsliga eller administrativa (c) in its non-criminal judicial or förfaranden som inte gäller brottmål administrative proceedings directly men som är direkt kopplade till de related to investigations or proceedings: utredningar eller förfaranden

i) som anges i led a, eller (i) set forth in subparagraph (a); or

ii) för vilka ömsesidig rättslig hjälp (ii) for which mutual legal assistance lämnats till organ eller enheter med was rendered to agencies or entities with särskild författningsreglerad behörighet specific statutory or regulatory authority att överlämna ärenden till åtal enligt to refer matters for criminal prosecution detta avtal, under this Treaty;

d) för varje annat ändamål, om (d) for any other purpose, if the Bilaga 2

informationen eller bevismaterialet har evidence or information has been made offentliggjorts inom ramen för de public within the framework of förfaranden för vilka de överlämnats, proceedings for which they were eller i någon av de situationer som transmitted, or in any of the situations anges i led a, b och c, samt described in subparagraphs (a), (b) and (c); and

e) för varje annat ändamål endast med (e) for any other purpose only with the föregående samtycke från den prior consent of the Requested State. anmodade staten.

2 a) Denna artikel skall inte hindra den 2 (a) This Article shall not prejudice the anmodade staten från att i enlighet med ability of the Requested State in detta avtal införa ytterligare villkor i ett accordance with this Treaty to impose särskilt fall, om den särskilda additional conditions in a particular case framställningen om rättslig hjälp inte where the particular request for kan uppfyllas utan dessa villkor. Om assistance could not be complied with in ytterligare villkor har införts i enlighet the absence of such conditions. Where med detta led, får den anmodade staten additional conditions have been begära att den ansökande staten lämnar imposed in accordance with this upplysning om hur bevismaterialet eller subparagraph, the Requested State may informationen används. require the Requesting State to give information on the use made of the evidence or information.

b) Den anmodade staten får inte införa (b) Generic restrictions with respect to allmänna begränsningar beträffande den the legal standards of the Requesting ansökande statens rättsliga standarder State for processing personal data may för behandling av personuppgifter som not be imposed by the Requested State ett villkor enligt led a för att as a condition under subparagraph (a) to tillhandahålla bevismaterial eller providing evidence or information. information.

3. Om den anmodade staten efter att ha 3. Where, following disclosure to the lämnat uppgifter till den ansökande Requesting State, the Requested State staten blir medveten om förhållanden becomes aware of circumstances that som kan ge den anledning att i ett may cause it to seek an additional särskilt fall kräva ett ytterligare villkor, condition in a particular case, the kan den anmodade staten samråda med Requested State may consult with the den ansökande staten för att avgöra i Requesting State to determine the extent vilken mån bevismaterialet och to which the evidence and information informationen kan skyddas. can be protected.

Artikel 8 Article 8 Bilaga 2

Sekretess Confidentiality

1. Den anmodade staten skall göra sitt 1. The Requested State shall use its best bästa för att sekretessbelägga en efforts to keep confidential a request framställning och dess innehåll om den and its contents if such confidentiality is ansökande statens centralorgan har requested by the Central Authority of begärt sådan sekretess. Om framställ- the Requesting State. If the request ningen inte kan verkställas utan att bryta cannot be executed without breaching en sådan sekretess, skall den anmodade such confidentiality, the Central statens centralorgan upplysa den Authority of the Requested State shall ansökande statens centralorgan om so inform the Central Authority of the detta, som därefter har att besluta om Requesting State, which shall then framställningen trots detta skall determine whether the request should verkställas. nevertheless be executed.

2. Den anmodade statens centralorgan 2. The Central Authority of the får begära att uppgifter eller Requested State may request that bevismaterial som lämnats enligt detta information or evidence furnished under avtal skall sekretessbeläggas eller endast this Treaty be kept confidential or be får röjas på sådana villkor som den disclosed only subject to terms and anger. Om den ansökande staten tar conditions it may specify. If the emot uppgifter eller bevismaterial på Requesting State accepts the informadessa villkor, skall den ansökande staten tion or evidence subject to such göra sitt bästa för att rätta sig efter conditions, the Requesting State shall villkoren. use its best efforts so comply with the conditions.

Artikel 9 Article 9

Bevisupptagning i den anmodade Testimony or Evidence in the staten Requested State

1. En person i den anmodade staten, 1. A person in the Requested State from med vilken bevisupptagning har begärts whom evidence is requested pursuant to i enlighet med detta avtal, skall, om this Treaty shall be compelled, if nödvändigt, åläggas att inställa sig för necessary, to appear and be questioned förhör eller för att avlägga vittnesmål or give testimony or produce items eller för att tillhandahålla föremål including, but not limited to, documents, inbegripet handlingar, uppteckningar records, and articles of evidence. A och bevisföremål. Den som under person who gives false testimony, or verkställigheten av en framställning makes a false certification during the lämnar falskt vittnesmål eller en osann execution of a request, shall be subject utsaga, skall vara underkastad lagföring to prosecution and punishment in the och straff i den anmodade staten i Requested State in accordance with the enlighet med dess strafflagstiftning. criminal laws of that State.

2. På begäran skall den anmodade 2. Upon request, the Central Authority statens centralorgan på förhand infor- of the Requested State shall furnish mera om när och var bevisupptagning information in advance about the date enligt denna artikel kommer att äga and place of the taking of the testimony rum. or evidence pursuant to this Article.

3. Den anmodade staten skall tillåta 3. The Requested State shall permit the Bilaga 2

personer som är angivna i framställ- presence of persons designated in a ningen att närvara när framställningen request during execution of the request verkställs och skall låta sådana personer and shall allow such persons to question fråga, eller lämna frågor att ställas till, or present questions to be posed to the den person som är föremål för person giving the testimony or evidence. bevisupptagning.

4. Den som är föremål för bevis- 4. A person giving testimony or upptagning får göra sådana anspråk på evidence may assert such claims of immunitet, inhabilitet eller privilegier immunity, incapacity, or privilege as are som är medgivna enligt endera statens available under the laws of either State. lagstiftning. Om en person gör ett If a person asserts such a claim under sådant anspråk enligt den ansökande the laws of the Requesting State, the statens lagstiftning, skall den anmodade Requested State shall rely, with respect staten i detta hänseende förlita sig på thereto, on the representation of the uppgift från den ansökande statens Central Authority of the Requesting centralorgan som bevis på förekomsten State as evidence of the existence of the av immunitet, inhabilitet eller immunity, incapacity, or privilege. privilegier. Om bevisupptagning har Where the person’s testimony or genomförts i den anmodade staten, kan evidence has been taken in the personen i fråga på nytt göra anspråket Requested State, that person may för att få det bedömt av den ansökande reassert the claim for consideration by statens rättsliga myndigheter. the judicial authorities in the Requesting State.

5. Den ansökande staten får begära att 5. The Requesting State may request föremål som tillhandahållits i den that items produced in the Requested anmodade staten i enlighet med denna State pursuant to this Article or Article artikel, eller artikel 16, eller som är 16, or that are the subject of testimony föremål för vittnesmål eller utsaga som taken pursuant to this Article, be avgivits i enlighet med denna artikel, authenticated by an attestation. The legaliseras genom intyg. Den ansökande Requesting State may request that the staten får begära att avsaknaden av absence of such items be certified by an sådana föremål bekräftas genom intyg. attestation. Where such items are Om sådana föremål är affärsdokument business records, the attestation may be: kan intygandet ske:

a) genom ett intyg enligt formulär A a) by a certificate such as Form A or Aeller A-1 fogade som bilagor till detta 1 appended to this Treaty; avtal,

b) genom en skriftlig sammanfattning b) by a written summary of testimony av bevisupptagningen som innehåller de containing the essential information väsentliga uppgifter som anges i sought in form A or A-1; or formulär A eller A-1, eller

c) genom en handling som innehåller de c) by a document containing the väsentliga uppgifter som begärts av den essential information required by the ansökande staten. Requesting State.

Uppteckningar som på detta sätt Records so authenticated in Sweden, or Bilaga 2

legaliserats i Sverige eller dokumenta- documentation so attesting to the tion som på detta sätt intygar absence of such records, shall be avsaknaden av sådana uppteckningar admissible in evidence in the United skall vara tillåtna som bevisning i States as proof of the truth of the Förenta Staterna för att styrka sanningen matters set forth therein. av däri lämnade uppgifter.

Artikel 10 Article 10

Allmänna handlingar Official Records

1. Den anmodade staten skall tillhanda- 1. The Requested State shall provide the hålla den ansökande staten kopior av Requesting State with copies of publicly allmänna handlingar som är tillgängliga available records, including documents för allmänheten, inklusive handlingar or information in any form, in the eller uppgifter av vad slag som helst, possession of public authorities in the som förvaras hos offentliga myndigheter Requested State. i den anmodade staten.

2. Den anmodade staten får i samma 2. The Requested State may provide utsträckning och på samma villkor som copies of any records, including sådana kopior av uppteckningar skulle documents or information in any form, vara tillgängliga för dess egna offentliga in the possession of public authorities in myndigheter, tillhandahålla kopior av that State, but not publicly available, to uppteckningar, innefattande handlingar the same extent and under the same eller uppgifter i någon form, som conditions as such copies would be förvaras hos offentliga myndigheter i available to its own public authorities. den staten men som inte är tillgängliga The Requested State may, in its för allmänheten. Den anmodade staten discretion, deny a request pursuant to får efter eget skön helt eller delvis avslå this paragraph entirely or in part. en framställning enligt denna punkt.

3. Den ansökande staten får begära att 3. The Requesting State may request allmänna handlingar, som tillhanda- that official records produced in the hållits i den anmodade staten enligt Requested State pursuant to this Article denna artikel, legaliseras i enlighet med be authenticated in accordance with the bestämmelserna i konventionen den 5 provisions of the Convention Abolishoktober 1961 om avskaffande av kravet ing the Requirement of Legalization for på legalisering av utländska allmänna Foreign Public Documents, dated 5 handlingar eller av en tjänsteman som October 1961, or by an official charged har till uppgift att förvara dem genom with maintaining them through the use användning av formulär B som bifogats of Form B appended to this Treaty. No detta avtal. Ingen ytterligare legalisering further authentication shall be skall vara nödvändig. Den ansökande necessary. The Requesting State may staten får begära att avsaknaden eller request that the absence or nonexistence obefintligheten av sådana uppteckningar of such records be certified by an bekräftas genom att använda ett intyg attestation through the use of Form B-1 enligt formulär B fogat som bilaga till appended to this Treaty. Records so detta avtal. Uppteckningar som authenticated in Sweden, or Form B-l legaliseras på detta sätt i Sverige eller attesting to the absence of such records, formulär B-1 som intygar avsaknaden shall be admissible in evidence in the av sådana uppteckningar skall vara United States as proof of the truth of the tillåtna som bevisning i Förenta Staterna matters set forth therein. för att styrka riktigheten av däri lämnade uppgifter.

Artikel 11 Article 11 Bilaga 2

Inställelse i den ansökande staten Appearance in the Requesting State

1. Den anmodade staten skall uppmana 1. The Requested State shall invite a en person i den staten att inställa sig person in that State to appear before the inför den behöriga myndigheten i den appropriate authority in the Requesting ansökande staten. Den anmodade State. The Central Authority of the statens centralorgan skall omedelbart Requested State shall promptly inform underrätta den ansökande statens the Central Authority of the Requesting centralorgan om hur personen i fråga State of the person’s response. ställer sig till uppmaningen.

2. Framställningen skall ange i vilken 2. The request shall indicate the extent utsträckning som den som uppmanats to which the invited person’s expenses inställa sig kommer att ersättas för sina will be reimbursed. If that person so kostnader. På begäran av personen i requests, the Requesting State may fråga får den ansökande staten betala ut provide funds with respect to those förskott för dessa kostnader genom sin expenses in advance through its ambassad i den anmodade staten. embassy in the Requested State.

3. Den som uppmanats inställa sig, som 3. An invited person who is not a ej är misstänkt eller svarande, får inte suspect or defendant may not be åtalas, frihetsberövas eller underkastas prosecuted, detained, or subjected to någon inskränkning i sin personliga any restriction of personal liberty in the frihet i den ansökande staten på grund Requesting State by reason of acts or av gärningar eller domar från tiden convictions that preceded that person’s innan han reste från den anmodade departure from the Requested State. An staten. En person som uppmanats invited person who is a suspect or inställa sig, som är misstänkt eller defendant may not be prosecuted, svarande, får ej åtalas, frihetsberövas detained, or subjected to any restriction eller underkastas någon inskränkning av of personal liberty in the Requesting sin personliga frihet i den ansökande State by reason of acts or convictions staten på grund av gärningar eller domar that preceded that person’s departure från tiden före avresan ifrån den from the Requested State that are not anmodade staten som inte angivits i specified in the request. For the United framställningen. Beträffande Förenta States, such safe conduct may also Staterna kan sådan immunitet även extend to the effects of service of omfatta verkan av delgivning av process. For the United States, safe stämning. Beträffande Förenta Staterna conduct provided in this paragraph shall skall immunitet som anges i denna apply only to the extent authorized by punkt bara tillämpas i den utsträckning the Central Authority. Any safe conduct som medgivits av centralorganet. authorized by the Central Authority of Sveriges centralorgan skall informeras the United States shall be om sådan immunitet som medgivits av communicated to the Central Authority Förenta Staternas centralorgan. of Sweden.

4. Immunitet som anges i föregående 4. The safe conduct provided in the punkt skall upphöra tio dagar efter det above paragraph shall cease 10 days att personen i fråga har blivit after the person has been notified that underrättad om att hans närvaro inte the person’s presence is no longer längre krävs eller när han, efter att ha required or when the person, having left lämnat den ansökande staten, frivilligt the Requesting State, voluntarily återvänder dit. returns.

Artikel 12 Article 12 Bilaga 2

Överförande av frihetsberövade Transfer of Persons in Custody personer

1. En person som är frihetsberövad i den 1. A person in the custody of the anmodade staten och vars närvaro Requested State whose presence in the behövs i den ansökande staten för Requesting State is sought for purposes rättslig hjälp enligt detta avtal, skall i of assistance under this Treaty shall be detta syfte överföras från den anmodade transferred from the Requested State to staten till den ansökande staten om såväl the Requesting State for that purpose if personen i fråga som den anmodade both the person and the Requested State staten samtycker. consent.

2. En person som är frihetsberövad i den 2. A person in the custody of the ansökande staten och vars närvaro Requesting State whose presence in the behövs i den anmodade staten för Requested State is sought for purposes rättslig hjälp enligt detta avtal, får of assistance under this Treaty may be överföras från den ansökande staten till transferred from the Requesting State to den anmodade staten om personen i the Requested State if the person fråga samtycker och båda staterna consents and both States agree. kommer överens om detta.

3. För denna artikels syften skall: 3. For purposes of this Article:

a) den mottagande staten ha behörighet a) the receiving State shall have the och förpliktelse att hålla den överförde authority and the obligation to keep the frihetsberövad om inte den sändande person transferred in custody unless staten bestämmer annat, otherwise authorized by the sending State;

b) den mottagande staten återföra den b) the receiving State shall return the överförde till den sändande statens person transferred to the custody of the förvar så snart som omständigheterna sending State as soon as circumstances medger, om inte båda staterna kommit permit unless otherwise agreed by both överens om annat, States;

c) den mottagande staten inte, för att c) the receiving State shall not require återföra den överförde, kräva att den the sending State to initiate extradition sändande staten inleder ett utlämnings- or other proceedings for the return of förfarande, eller något annat förfarande, the person transferred; and samt

d) den överförde från den påföljd som d) the person transferred shall receive ådömts honom i den sändande staten få credit for service of the sentence avräkna den tid som han varit imposed in the sending State for time frihetsberövad i den mottagande staten. served in the custody of the receiving State.

4. En person som överförts i enlighet 4. A person transferred pursuant to this med denna artikel får inte medan han Article may not, while in the receiving befinner sig i den mottagande staten: State:

a) på annat sätt än som följer av punkt 3 a) be prosecuted, detained, or subjected Bilaga 2

åtalas, frihetsberövas eller underkastas to any restriction of personal liberty by någon inskränkning i sin personliga reason of acts or convictions that frihet på grund av gärningar eller domar preceded his departure from the sending från tiden innan han reste från den State other than as provided in sändande staten, eller paragraph 3; or

b) åläggas att vittna i rättsliga förfaran- b) be required to testify in proceedings den som inte angivits i framställningen. not specified in the request.

5. Den immunitet som föreskrivs i 5. The safe conduct provided in the föregående punkt skall upphöra när en above paragraph shall cease when a person, som försatts på fri fot i enlighet person released in accordance with med punkt 3, frivilligt kvarstannar i den paragraph 3 voluntarily remains in the mottagande staten mer än tio dagar efter receiving State more than 10 days after det att han blivit underrättad om att hans the person has been notified that the närvaro inte längre krävs eller han, efter person’s presence is no longer required att ha lämnat den mottagande staten, or when the person, having left the frivilligt återvänder dit. receiving State, voluntarily returns.

6. En person som inställer sig vid 6. A person appearing in a trial in the rättegång i den ansökande staten enligt Requesting State under the provisions of bestämmelserna i denna artikel får inte this Article may not be prosecuted in åtalas i denna stat på grundval av sitt that State on the basis of such testimony vittnesmål annat än för domstolstrots except for contempt or perjury. eller mened.

Artikel 13 Article 13

Transitering av frihetsberövade Transit of Persons in Custody personer

1. Den anmodade staten kan medge att 1. The Requested State may authorize en av tredje stat frihetsberövad person, the transit through its territory of a vars personliga närvaro begärts av den person held in custody by a third State ansökande staten för förhör eller för att whose personal appearance has been avlägga vittnesmål eller för att på annat requested by the Requesting State to sätt lämna rättslig hjälp i brottmål eller i give testimony or evidence or otherwise andra rättsliga förfaranden som hänför provide assistance in criminal sig till brottmål, får föras genom dess proceedings or other proceedings related område. to criminal offenses.

2. Den anmodade staten skall ha 2. The Requested State shall have the behörighet och förpliktelse att hålla authority and the obligation to keep the personen frihetsberövad under person in custody during transit. transiteringen.

Artikel 14 Article 14

Efterforskning eller identifiering av Location or Identification of Persons personer eller föremål or Items

Den anmodade staten skall göra sitt The Requested State shall use its best bästa för att ta reda på var personer eller efforts to ascertain the location or föremål som angivits i framställningen identity of persons or items specified in finns samt deras identitet. the request.

Artikel 15 Article 15 Bilaga 2

Delgivning Service of Documents

1. Den anmodade staten skall göra sitt 1. The Requested State shall use its best bästa för att ombesörja delgivning av en efforts to effect service of any document handling som helt eller delvis hänför sig relating, in whole or in part to any till en framställning om rättslig hjälp request for assistance made by the som gjorts av den ansökande staten Requesting State under the provisions of enligt bestämmelserna i detta avtal. this Treaty.

2. Den ansökande staten skall översända 2. The Requesting State shall transmit en framställning om delgivning av en any request for the service of a kallelse till inställelse inför myndighet i document requiring the appearance of a den ansökande staten i rimlig tid och, person before an authority in the beträffande en svarande, minst 30 dagar Requesting State a reasonable time and, före inställelsedagen. with respect to a defendant, no less than 30 days, before the scheduled appearance.

3. Den anmodade staten skall återsända 3. The Requested State shall return a bevis om delgivning på det sätt som proof of service in the manner specified angivits i framställningen eller som är in the request or acceptable under the godtagbart enligt bestämmelserna i provisions of the Hague Convention on Haagkonventionen om delgivning i the Service Abroad of Judicial and utlandet av handlingar i mål och Extrajudicial Documents in Civil or ärenden av civil eller kommersiell natur, Commercial Matters, done at The gjord i Haag den 15 november 1965. Hague, November 15, 1965.

Artikel 16 Article 16

Husrannsakan och beslag Search and Seizure

1. Den anmodade staten skall verkställa 1. The Requested State shall execute a en framställning om husrannsakan, request for the search, seizure, and beslag och överlämnande av föremål till transfer of any item to the Requesting den ansökande staten, om framställ- State if the request includes the ningen innehåller de uppgifter som information justifying such action under krävs för att en sådan åtgärd skall kunna the laws of the Requested State. vidtas enligt den anmodade statens lagstiftning.

2. Den ansökande staten får begära att 2. The Requesting State may request varje tjänsteman som har ett beslagtaget that every official who has custody of a föremål i sitt förvar, genom att använda seized item certify, through the use of formulär C bifogat detta avtal, intygar Form C appended to this Treaty, the föremålets identitet, att det stått under identity of the item, the continuity of its kontinuerligt förvar och att det är i custody, and the integrity of its orubbat skick. Ingen ytterligare condition. No further authentication legalisering skall krävas. Föremål som shall be required. Items so certified in har bestyrkts på detta sätt i Sverige, Sweden shall be admissible in evidence skall vara tillåtna som bevisning i in the United States. Förenta Staterna.

3. Den anmodade statens centralorgan 3. The Central Authority of the Bilaga 2

får kräva att den ansökande staten går Requested State may require that the med på sådana villkor som anses Requesting State agree to terms and nödvändiga för att skydda tredje mans conditions deemed to be necessary to intresse i föremål som skall överlämnas. protect third-party interests in the item to be transferred.

Artikel 17 Article 17

Återlämnande av föremål Return of Items

Den anmodade statens centralorgan kan The Central Authority of the Requested kräva att den ansökande statens State may require that the Central centralorgan så snart som möjligt Authority of the Requesting State return återlämnar föremål som överlämnats till any items transferred to it in execution det vid verkställighet av en framställ- of a request under this Treaty as soon as ning enligt detta avtal. possible.

Artikel 18 Article 18

Rättslig hjälp i förverkande- Assistance in Forfeiture Proceedings förfaranden

1. Om en avtalsslutande parts 1. If the Central Authority of one centralorgan får kännedom om att Contracting Party becomes aware of utbyte av eller hjälpmedel vid brott proceeds or instrumentalities of offenses finns på den andra partens område och that are located in the territory of the kan bli föremål för förverkande eller på other Party and may be forfeitable or annat sätt underkastat kvarstad eller otherwise subject to seizure under the beslag enligt denna parts lagstiftning, laws of that Party, it may so inform the får den underrätta den andra partens Central Authority of the other Party. If centralorgan om detta. Om denna andra that other Party has jurisdiction, it may part har domsrätt, får den vidarebefordra present this information to its authorities denna information till sina myndigheter for a determination as to whether any för bedömning av om någon åtgärd bör action is appropriate. These authorities vidtas. Dessa myndigheter skall fatta shall issue their decision in accordance beslut i enlighet med sitt lands with the laws of their country, and shall, lagstiftning och skall genom sitt through their Central Authority, report centralorgan underrätta den andra parten to the other Party on the action taken. om vidtagen åtgärd.

2. De avtalsslutande parterna skall i 2. The Contracting Parties shall assist fråga om rättsliga förfaranden och each other to the extent permitted by verkställighet av domar som gäller their respective laws in proceedings and förverkande av utbyte och hjälpmedel enforcement of judgments relating to vid brott och återlämnande till the forfeiture of the proceeds and brottsoffer bistå varandra i den instrumentalities of offenses and utsträckning som medges enligt deras restitution to the victims of crime. This respektive lagstiftning. Detta kan may include identifying, tracing, and innefatta identifiering, uppspårande, provisionally freezing, seizing, or provisorisk frysning, beslag, eller på otherwise immobilizing proceeds or annat sätt bindning av utbyte eller instrumentalities in support of such hjälpmedel för att främja sådana proceedings or enforcement of rättsliga förfaranden eller verkställighet judgments. av domar.

3. Den avtalsslutande part som har 3. Upon request, the Party that has Bilaga 2

vidtagit provisoriska åtgärder i enlighet instituted provisional measures pursuant med punkt 2 skall på begäran och i den to paragraph 2 shall secure, to the extent utsträckning som är tillåtet enligt dess permitted by its laws, an order lagstiftning utverka ett beslut som authorizing the transfer of the property medger att den aktuella egendomen concerned to the jurisdiction of the överförs till den ansökande statens Requesting State. domsrätt.

4. Utbyte och hjälpmedel som 4. Proceeds and instrumentalities förverkats till en avtalsslutande part forfeited to a Contracting Party pursuant enligt denna artikel skall denna part to this Article shall be disposed of by förfoga över i enlighet med sin that Party according to its laws. Either lagstiftning. Endera parten får överföra Party may transfer such property, the sådan egendom, utbytet vid dess proceeds of its sale, or a portion thereof försäljning eller del därav till den andra to the other Party, to the extent parten i den utsträckning som det permitted by their respective laws, upon medges av deras respektive lagstiftning such terms as they deem appropriate. och på sådana villkor som de anser lämpliga.

Artikel 18a Article 18 bis

Identifiering av bankinformation Identification of Bank Information

1 a) Den anmodade staten skall, i 1 (a) Upon request of the Requesting överensstämmelse med villkoren i State, the Requested State shall, in denna artikel, efter en framställning från accordance with the terms of this den ansökande staten, snabbt förvissa Article, promptly ascertain if the banks sig om huruvida bankerna på den located in its territory possess anmodade statens territorium innehar information on whether an identified information om huruvida en identifierad natural or legal person suspected of or fysisk eller juridisk person som charged with a criminal offense is the misstänks eller anklagas för ett brott är holder of a bank account or accounts. innehavare av ett eller flera bankkonton. The Requested State shall promptly Den anmodade staten skall genast communicate the results of its inquiries meddela den ansökande staten resultaten to the Requesting State. av sina undersökningar.

b) De åtgärder som avses i led a kan (b) The actions described in även vidtas för att identifiera subparagraph (a) may also be taken for the purpose of identifying:

i) information som rör fysiska eller (i) information regarding natural or juridiska personer som fällts för eller på legal persons convicted of or otherwise annat sätt varit inblandande i brott, involved in a criminal offense;

ii) information som andra finansinstitut (ii) information in the possession of än banker innehar, eller non-bank financial institutions; or

iii) ekonomiska transaktioner utan (iii) financial transactions unrelated to samband med konton. accounts.

2. Utöver de krav som anges i artikel 4.2 2. In addition to the requirements of Bilaga 2

skall en framställning om information Article 4(2) of this Treaty, a request for enligt punkt 1 innehålla följande: information described in paragraph 1 shall include:

a) Identiteten på den fysiska eller (a) the identity of the natural or legal juridiska person som är relevant för att person relevant to locating such finna kontona eller transaktionerna. accounts or transactions;

b) Tillräcklig information för att den (b) sufficient information to enable the behöriga myndigheten i den anmodade competent authority of the Requested staten State to:

i) skäligen skall kunna misstänka att den i) reasonably suspect that the natural or berörda fysiska eller juridiska personen legal person concerned has engaged in a är inblandad i brott och att banker eller criminal offense and that banks or nonandra finansinstitut än banker på den bank financial institutions in the anmodade statens territorium kan inneha territory of the Requested State may den begärda informationen, och have the information requested; and

ii) skall kunna anta att den information ii) conclude that the information sought som eftersträvas gäller brottsutred- relates to the criminal investigation or ningen eller lagföringen. proceeding; and

c) I möjligaste mån, information om (c) to the extent possible, information vilken bank eller annat finansinstitut än concerning which bank or non-bank bank som kan beröras och annan financial institution may be involved, tillgänglig information som kan bidra and other information the availability of till att minska utredningens omfattning. which may aid in reducing the breadth of the inquiry.

3. Om inte annat bestämts genom 3. Unless subsequently modified by utväxling av diplomatiska noter mellan exchange of diplomatic notes between Europeiska unionen och Amerikas the European Union and the United förenta stater, skall framställningar om States of America, requests for hjälp enligt denna artikel översändas assistance under this Article shall be mellan transmitted between:

a) Sveriges Justitiedepartement, och (a) The Ministry of Justice of Sweden, and

b) för Amerikas förenta stater, attachén (b) for the United States of America, the ansvarig för Sverige hos attaché responsible for Sweden of the:

i) U.S. Department of Justice, Drug i) U.S. Department of Justice, Drug Enforcement Administration, rörande Enforcement Administration, with frågor inom dess jurisdiktion, respect to matters within its jurisdiction;

ii) U.S. Department of Homeland ii) U.S. Department of Homeland Security, Bureau of Immigration and Security, Bureau of Immigration and Customs Enforcement, rörande frågor Customs Enforcement, with respect to inom dess jurisdiktion, matters within its jurisdiction;

iii) U.S. Department of Justice, Federal iii) U.S. Department of Justice, Federal Bilaga 2

Bureau of Investigation, rörande alla Bureau of Investigation, with respect to andra frågor. all other matters.

4. Sverige skall lämna hjälp enligt 4. Sweden shall provide assistance denna artikel i fråga om brott som är under this Article with respect to straffbara enligt såväl den anmodade offenses punishable under the laws of som den ansökande statens lagstiftning. both the Requesting and Requested Amerikas förenta stater skall lämna States. The United States of America hjälp enligt denna artikel i fråga om shall provide assistance under this penningtvätt och terroristaktiviteter som Article with respect to money är straffbara enligt såväl den anmodade laundering and terrorist activity som den ansökande statens lagstiftning punishable under the laws of both the och i fråga om sådana andra kriminella Requesting and Requested States, and aktiviteter som Amerikas förenta stater with respect to such other criminal meddelar Sverige. activity as the United States of America may notify Sweden.

5. Den anmodade staten skall besvara en 5. The Requested State shall respond to framställning om att uppvisa förteck- a request for production of records ning över konton eller transaktioner som concerning the accounts or transactions identifierats enligt denna artikel i identified pursuant to this Article in överensstämmelse med de övriga accordance with the other provisions of bestämmelserna i detta avtal. this Treaty.

Artikel 18b Article 18 ter

Gemensamma utredningsgrupper Joint Investigative Teams

1. Gemensamma utredningsgrupper får 1. Joint investigative teams may be inrättas och verka på Sveriges established and operated in the respektive Amerikas förenta staters respective territories of the United territorium, i syfte att underlätta States of America and Sweden for the brottsutredningar eller straffrättsliga purpose of facilitating criminal förfaranden som berör en eller flera investigations or prosecutions involving medlemsstater i Europeiska unionen och the United States of America and one or Amerikas förenta stater, om Sverige och more Member States of the European Amerikas förenta stater anser det vara Union where deemed appropriate by the lämpligt. United States of America and Sweden.

2. De förfaranden enligt vilka gruppen 2. The procedures under which the team skall fungera, t.ex. sammansättning, var- is to operate, such as its composition, aktighet, plats, organisation, uppgifter, duration, location, organization, functisyfte samt villkor för deltagande av ons, purpose, and terms of participation medlemmar från en stat i utredningar of team members of a State in som sker på en annan stats territorium, investigative activities taking place in skall överenskommas mellan de berörda another State’s territory shall be as behöriga myndigheter som ansvarar för agreed between the competent authoriutredning eller beivrande av brott, så ties responsible for the investigation or som fastställts av de respektive berörda prosecution of criminal offenses, as staterna. determined by the respective States concerned.

3. De behöriga myndigheter som har 3. The competent authorities determined Bilaga 2

utsetts av respektive stat skall by the respective States concerned shall kommunicera direkt om inrättande av communicate directly for the purposes sådana grupper och deras verksamhet, of the establishment and operation of men om komplexiteten är ovanligt stor such team except that where the eller om omfattningen eller andra exceptional complexity, broad scope, or rådande omständigheter anses other circumstances involved are nödvändiggöra en mer central deemed to require more central samordning om några eller samtliga coordination as to some or all aspects, aspekter, får staterna enas om andra the States may agree upon other lämpliga kommunikationskanaler för appropriate channels of communications detta ändamål. to that end.

4. När den gemensamma utrednings- 4. Where the joint investigative team gruppen behöver vidta utrednings- needs investigative measures to be taken åtgärder i någon av de stater som in one of the States setting up the team, inrättat gruppen, får en medlem av a member of the team of that State may gruppen från den staten be sitt eget request its own competent authorities to lands behöriga myndigheter att take those measures without the other genomföra dessa åtgärder utan att de States having to submit a request for övriga staterna behöver lämna in en mutual legal assistance. The required framställning om ömsesidig rättslig legal standard for obtaining the measure hjälp. Den rättsliga standard som krävs in that State shall be the standard för att få till stånd åtgärden i den staten applicable to its domestic investigative skall vara den standard som tillämpas på activities. nationell utredningsverksamhet.

Artikel 18c Article 18 quater

Videokonferens Video Conferencing

1. Det skall vara möjligt att använda 1. The use of video transmission teknik för videoöverföring mellan technology shall be available between Sverige och Amerikas förenta stater för the United States of America and att, i ett förfarande där ömsesidig Sweden for taking testimony in a rättslig hjälp kan ges, ta upp vittnesmål proceeding for which mutual legal från ett vittne eller en expert i den assistance is available of a witness or anmodade staten. I den mån de inte expert located in the Requested State. anges särskilt i denna artikel, skall de To the extent not specifically set forth in närmare villkoren för förfarandet this Article, the modalities governing överensstämma med de villkor som i such procedure shall be as otherwise övrigt föreskrivs i detta avtal. provided under this Treaty.

2. Den ansökande och den anmodade 2. The Requesting and Requested States staten får samråda för att underlätta may consult in order to facilitate lösningen av sådana juridiska, tekniska resolution of legal, technical or eller logistiska problem som kan uppstå logistical issues that may arise in the när framställningen verkställs. execution of the request.

3. Utan att det påverkar behörigheten 3. Without prejudice to any jurisdiction Bilaga 2

enligt den ansökande statens lag skall under the law of the Requesting State, avsiktligt felaktiga utsagor eller andra making an intentionally false statement fel som begås av vittnet eller experten or other misconduct of the witness or under videokonferensen kunna expert during the course of the video bestraffas i den anmodade staten på conference shall be punishable in the samma sätt som om de begåtts under Requested State in the same manner as nationella rättsliga förfaranden. if it had been committed in the course of its domestic proceedings.

4. Denna artikel skall inte påverka 4. This Article is without prejudice to användningen av andra, enligt tillämp- the use of other means for obtaining of ligt avtal eller tillämplig lagstiftning, testimony in the Requested State tillgängliga metoder för upptagning av available under applicable treaty or law. vittnesmål i den anmodade staten.

5. Den anmodade staten får tillåta 5. The Requested State may permit the användning av videokonferensteknik för use of video conferencing technology andra syften än som anges i punkt 1, for purposes other than those described inklusive för identifiering av personer in paragraph 1 of this Article, including eller föremål eller upptagning av for purposes of identification of persons utsagor för en utredning. or objects, or taking of investigative statements.

Artikel 19 Article 19

Inledande av straffrättsligt Initiation of Criminal Proceedings in förfarande i den anmodade staten the Requested State

1. Endera avtalsslutande part får 1. Either Contracting Party may transmit översända en framställning om att ett a request for the purpose of initiating a straffrättsligt förfarande skall inledas criminal proceeding before the inför den andra partens behöriga appropriate authorities of the other Party myndigheter om båda parter är behöriga where both Parties have jurisdiction to att utreda eller lagföra. Sådana investigate or prosecute. Such requests framställningar skall översändas genom shall be transmitted through the respektive centralorgan. respective Central Authorities.

2. Den anmodade staten skall överväga 2. The Requested State shall consider att inleda utredning eller lagföring i den initiating an investigation or prosecution utsträckning som det är befogat enligt to the extent appropriate under its laws, dess lagstiftning, praxis och process- practices and procedures. The ordning. Den anmodade staten skall Requested State shall notify the underrätta den ansökande staten om Requesting State of any action taken on varje åtgärd som vidtagits med the request. anledning av framställningen.

Artikel 20 Article 20 Bilaga 2

Förenlighet med andra avtal Compatibility with Other Treaties

Rättslig hjälp och förfaranden som Assistance and procedures set forth in regleras i detta avtal skall inte hindra this Treaty shall not prevent either någon av de avtalsslutande parterna från Contracting Party from granting att lämna den andra parten rättslig hjälp assistance to the other Party through the enligt bestämmelser i andra tillämpliga provisions of other applicable internationella överenskommelser eller international agreements or through the enligt bestämmelser i dess inhemska provisions of its national laws. The lagstiftning. Parterna kan också lämna Parties may also provide assistance rättslig hjälp i enlighet med en bilateral pursuant to any bilateral arrangement, uppgörelse, överenskommelse eller agreement, or practice that may be praxis som kan vara tillämplig. applicable.

Artikel 21 Article 21

Samråd Consultation

De avtalsslutande parternas centralorgan The Central Authorities of the skall vid tidpunkter som de gemensamt Contracting Parties shall consult, at kommer överens om samråda för att times mutually agreed to by them, to detta avtal skall utnyttjas så effektivt promote the most effective use of this som möjligt. Centralorganen kan också Treaty. The Central Authorities may komma överens om nödvändiga also agree on such practical measures as praktiska åtgärder för att underlätta may be necessary to facilitate the tillämpningen av detta avtal. implementation of this Treaty.

Artikel 22 Article 22

Uppsägning Termination

Endera avtalsslutande part får säga upp Either Contracting Party may terminate detta avtal genom skriftlig underrättelse this Treaty by means of written notice to till den andra parten. Uppsägningen blir the other Party. Termination shall take gällande ett år från den dag då den andra effect one year after the date upon parten mottog sådan underrättelse på which the other Party has received such diplomatisk väg. notice through the diplomatic channel.

Bilaga 2 Formulär A INTYG OM AFFÄRSHANDLINGAR Jag, ________(namn)___________ , intygar under laga ansvar för osann utsaga eller osant intygande att jag är anställd av/knuten till _______________________(namnet på företaget från vilket handlingar begärs)______________________ med ställning som _________________(ställning eller titel)________________.

Vidare intygar jag att varje handling som fogats till denna är en handling i förvar hos __________(namnet på företaget från vilket handlingar begärs)___________________. Vidare intygar jag att: 1 dessa handlingar utfärdades, vid eller i nära anslutning till den tidpunkt då de omständigheter inträffade som skildras, av (eller från uppgifter som förmedlats av) en person med kännedom om dessa omständigheter, 2 dessa handlingar upprättats inom ramen för en reguljärt driven affärsrörelse, 3 det är regelbunden praxis i affärsverksamheten att upprätta sådana handlingar, samt 4 om någon handling inte utgör originalet, den är en kopia av originalet.

_________________ (underskrift) _________________ _______________ (datum för underskrift) ______________ ________________ (plats för underskrift) ______________

Bilaga 2 Formulär A - 1 INTYG OM AVSAKNADEN AV AFFÄRSHANDLINGAR Jag, _________ (namn) ____________ , intygar under laga ansvar för osann utsaga eller osant intygande att jag är anställd av/knuten till

_____________(namnet på företaget från vilket handlingar begärs)______________________ med ställning som ___________ (ställning eller titel)__________. Till följd av min anställning i/anknytning till ovan nämnda företag känner jag till affärshandlingarna det bevarar. Företaget bevarar handlingar som är:

1 utfärdade, vid eller i anslutning till den tidpunkt då omständigheter inträffade som skildras, av (eller från uppgifter som förmedlats av) en person med kännedom om dessa omständigheter, 2 upprättade inom ramen för en reguljärt driven affärsrörelse, och 3 som det är regelbunden praxis i affärsverksamheten att upprätta.

Bland handlingar som på detta sätt upprättats är handlingar från individer och enheter som har konto hos eller på annat sätt driver handel med ovan nämnda företag. Jag har gjort eller låtit göra omsorgsfulla efterforskningar bland dessa handlingar. Inga handlingar ha påträffats som återspeglar någon affärsverksamhet mellan företaget och följande individer och enheter:

Om företaget hade haft ett konto som ombud för eller deltagit i en affärsuppgörelse med någon av de förut nämnda personerna eller enheterna skulle dess affärshandlingar återspegla detta förhållande.

_________________ (underskrift) ________________________ ___________________ (datum för underskrift) _________________ __________________ (plats för underskrift) ___________________

Bilaga 2 Formulär B INTYG GÄLLANDE ALLMÄNNA HANDLINGAR Jag ,________ (namn) _______________ , intygar under laga ansvar för osann utsaga eller osant intygande att:

a) _________________(namnet på den offentliga myndigheten)____________________ är en offentlig myndighet i Sverige enligt svensk lag bemyndigad att förvara allmänna handlingar, som skildrar förhållanden som enligt lag skall upptecknas och dokumenteras eller tas om hand för förvaring, b) min ställning i ovan nämnda offentliga myndighet är _________(officiell titel)__________, c) jag i min officiella egenskap har låtit framställa sanna och riktiga kopior av handlingar som förvaras hos denna offentliga myndighet, samt d) dessa kopior beskrivs nedan och bifogas. Beskrivning av handlingar:

_________________ (underskrift) _________________________ _________________ (datum för underskrift) ___________________ _________________ (plats för underskrift) ____________________

Formulär B - 1 Bilaga 2 INTYG GÄLLANDE AVSAKNADEN AV ALLMÄNNA HANDLINGAR Jag, _______ (namn) _________ , intygar under laga ansvar för osann utsaga eller osant intygande att: 1 __________________(namnet på den offentliga myndigheten)___________________ är en offentlig myndighet i Sverige enligt svensk lag bemyndigad att förvara allmänna handlingar som skildrar förhållanden som enligt lag skall upptecknas och dokumenteras eller tas om hand för förvaring, 2 handlingar av det slag som beskrivs nedan skildrar förhållanden som enligt lag skall upptecknas och dokumenteras eller tas om hand för förvaring och att sådana förhållanden regelbundet dokumenteras eller tas om hand för förvaring av ovan nämnda offentliga myndighet, 3 min ställning i ovan nämnda offentliga myndighet är ____________________(officiell titel)______________________, 4 jag har i min officiella egenskap gjort eller låtit göra omsorgsfulla efterforskningar bland ovan nämnda offentliga myndighets handlingar efter nedan beskrivna handlingar, och 5 inga sådana handlingar har där påträffats. Beskrivning av handlingar: ____________________ (underskrift) ______________________ _________________ (datum för underskrift) ___________________ _________________ (plats för underskrift) ____________________

Formulär C Bilaga 2 INTYG RÖRANDE BESLAGTAGNA FÖREMÅL Jag ,_____________ (namn) _______________ , intygar under laga ansvar för osann utsaga eller osant intygande att min ställning inom ___________________(offentlig myndighet)_____________________ i Sverige är ____________(officiell titel)____________. Jag mottog de nedan angivna föremålen i förvar från ____________(namnet på personen)_____________ den _________(datum)________ i ____________(ort)_____________. De är nu i samma skick som när jag mottog dem (eller, om i annat skick, i det skick som anges nedan). Beskrivning av föremål: Förändringar i skick under mitt förvar: Officiellt sigill

____________________ (underskrift) ______________________ _________________ (datum för underskrift) ___________________ __________________ (plats för underskrift) ___________________

Bilaga 3

19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning L 181/27

Bilaga 3: Avtal om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

INNEHÅLL Ingress Artikel 1 Mål och syfte Artikel2 Definitioner Artikel 3 Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater Artikel4 Brott som kan leda till utlämning Artikel 5 Översändande av och vidimering av handlingar Artikel 6 Översändande av framställningar om provisoriskt anhållande Artikel 7 Översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande Artikel 8 Kompletterande information Artikel 9 Tillfälligt överlämnande Artikel 10 Framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater Artikel 11 Förenklade utlämningsförfaranden Artikel 12 Transitering Artikel 13 Dödsstraff Artikel 14 Känslig information i en framställning Artikel 15 Samråd Artikel 16 Tidsmässig tillämpning Artikel 17 Icke-avvikelse Artikel 18 Framtida bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater Artikel 19 Utsedd myndighet och underrättelse Artikel 20 Territoriell tillämpning Artikel 21 Översyn Artikel 22 Ikraftträdande och upphörande Förklarande not

EUROPEISKA UNIONEN OCH AMERIKAS FÖRENTA STATER, SOM ÖNSKAR att ytterligare underlätta samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och Amerikas förenta stater, SOM ÖNSKAR bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar, SOM VEDERBÖRLIGEN BEAKTAR den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen, SOM BEAKTAR de garantier i sina respektive rättssystem som ger utlämnade personer rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen, SOM ÖNSKAR ingå ett avtal om utlämning av brottslingar, HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Bilaga 3

L 181/28 Europeiska unionens officiella tidning 19.7.2003

Artikel 1 e) Artikel 8 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar tillhandahållande av kompletterande information; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som Mål och syfte specificerar vilken kanal som skall användas, skall även punkt 2 i den artikeln tillämpas.

De avtalsslutande parterna förpliktar sig att, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, förbättra samarbetet inom ramen för f) Artikel 9 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbetillämpliga relationer för utlämning av brottslingar mellan stämmelser som tillåter tillfälligt överlämnande av personer som medlemsstaterna och Amerikas förenta stater. är föremål för rättsliga förfaranden eller avtjänar ett straff i den anmodade staten.

g) Artikel 10 skall, utom då något annat stadgas i artikeln, Artikel 2 tillämpas i stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som gäller beslut om flera framställningar om utlämning av samma person. Definitioner

h) Artikel 11 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe- 1. Avtalsslutande parter: Europeiska unionen och Amerikas förenta stämmelser som tillåter avstående från utlämningsförfaranden stater. eller förenklade utlämningsförfaranden.

2. Medlemsstat: en medlemsstat i Europeiska unionen. i) Artikel 12 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar transitering; i avsaknad av bilaterala 3. Justitieministerium: beträffande Amerikas förenta stater United avtalsbestämmelser som specificerar förfarandet för icke States Department of Justice, och beträffande en medlemsstat planerad landning av luftfartyg, skall även punkt 3 i den artikeln dess justitieministerium, med undantag för om det i en tillämpas. medlemsstat är en myndighet som motsvarar riksåklagaren som fullgör de funktioner som beskrivs i artiklarna 3, 5, 6, 8 eller 12 och denna myndighet kan utses att fullgöra de j) Artikel 13 får tillämpas av den anmodade staten i stället för, funktioner som anges i artikel 19 i justitieministeriets ställe, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar såvida inte Förenta staterna och den berörda medlemsstaten dödsstraff. enas om att utse en annan myndighet.

k) Artikel 14 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar behandling av känslig information i en framställning. Artikel 3

Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilate- 2. a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, rala utlämningsavtal med medlemsstater skall se till att varje medlemsstat bekräftar att dess gällande bilaterala utlämningsavtal med Amerikas förenta stater skall tillämpas på det sätt som anges i denna artikel, i ett skriftligt 1. Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, instrument mellan medlemsstaten och Amerikas förenta och Amerikas förenta stater skall se till att bestämmelserna i detta stater. avtal tillämpas i förhållande till de bilaterala utlämningsavtal mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater som är i kraft b) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska dagen för detta avtals ikraftträdande, på följande villkor: unionen, skall se till att nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och a) Artikel 4 skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbesom har bilaterala utlämningsavtal med Amerikas förenta stämmelser som tillåter utlämning endast för vissa bestämda stater vidtar de åtgärder som avses i led a. brott enligt en förteckning.

c) De avtalsslutande parterna skall sträva efter att fullfölja det b) Artikel 5 skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbeförfarande som anges i led b före den beräknade stämmelser som reglerar översändande, bestyrkande, vidimering anslutningen av en ny medlemsstat, eller snarast möjligt eller legalisering av en framställning om utlämning och därefter. Europeiska unionen skall till Amerikas förenta underlag som översänds av den ansökande staten. stater meddela dagen för den nya medlemsstatens anslutning. c) Artikel 6 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter direkt översändande av framställningar om provisoriskt anhållande mellan United States Department of 3. Om det förfarande som anges i punkt 2 b inte har slutförts dagen Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium. för anslutningen, skall bestämmelserna i detta avtal gälla i förbindelserna mellan den nya medlemsstaten och Amerikas d) Artikel 7 skall tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser förenta stater från och med den dag då de har underrättat varandra som reglerar översändande av framställningen om utlämning. och Europeiska unionen om att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte.

Bilaga 3

19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning L 181/29

Artikel 4 2. Handlingar som är försedda med certifikat eller sigill från justitieministeriet eller det ministerium som ansvarar för utrikespolitiken i den ansökande staten, skall godtas vid Brott som kan leda till utlämning utlämningsförfaranden i den anmodade medlemsstaten utan ytterligare certifiering, bestyrkande, vidimering eller annan legalisering. 1. Ett brott skall kunna leda till utlämning om det enligt den ansökande och den anmodade statens lagstiftning bestraffas med frihetsstraff vars maximilängd överskrider ett år, eller med en strängare påföljd. Ett brott skall även kunna leda till utlämning Artikel 6 om brottet består i ett försök till, eller stämpling till, eller medverkan till ett brott som kan leda till utlämning. Om framställningen gäller verkställighet av domen mot en person som Översändande av framställningar om provisoriskt anhålbefunnits skyldig till ett brott som kan leda till utlämning, skall lande den del av frihetsstraffet som ännu inte avtjänats vara minst fyra månader. Framställningar om provisoriskt anhållande får, som ett alternativ till den diplomatiska vägen, översändas direkt mellan 2. Om utlämning beviljas för ett brott som kan leda till justitieministerierna i den ansökande och den anmodade staten. utlämning, skall utlämning även beviljas för ett annat brott som Vägen över Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) anges i framställningen om det sistnämnda brottet bestraffas med får också användas för att översända en sådan framställning. ett års frihetsstraff eller lägre, under förutsättning att alla andra krav för utlämning är uppfyllda.

Artikel 7 3. Vid tillämpning av denna artikel skall ett brott betraktas som ett brott som kan leda till utlämning Översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande a) oavsett om brottet enligt lagstiftningen i den ansökande och i den anmodade staten tillhör samma brottskategori eller 1. Om den person vars utlämning begärs är provisoriskt anhållen beskrivs med samma terminologi, i den anmodade staten, får den ansökande staten uppfylla sin förpliktelse att översända framställningen om utlämning och de b) oavsett om det i Amerikas förenta staters federala lagstiftning handlingar som stöder denna på diplomatisk väg i enlighet med för detta brott krävs att man påvisar till exempel transport artikel 5.1 genom att lämna in framställningen och de handlingar mellan delstater eller användning av post eller andra som stöder denna till den anmodade statens ambassad i den hjälpmedel som berör handeln mellan delstater eller utrikes- ansökande staten. I detta fall skall det datum ambassaden mottog handeln, eftersom detta endast är av betydelse för att ge en sådan framställning anses vara det datum den anmodade staten behörighet åt en federal domstol i Amerikas förenta stater, mottog framställningen för tillämpningen av eventuella tidsfrister samt som skall iakttas enligt det tillämpliga utlämningsfördraget, för att personen skall kunna hållas i fortsatt förvar. c) i brottmål som rör skatter, tullar, valutakontroll och import eller export av varor, oavsett om det i den ansökande och i den anmodade statens lagstiftning föreskrivs samma typer av 2. Om en medlemsstat vid tidpunkten för detta avtals underskatter, tullar eller kontroller av valuta, eller av import eller tecknande på grund av den etablerade nationella rättstraditionen export av samma typer av varor. som är tillämplig vid den tidpunkten, inte kan vidta de åtgärder som avses i punkt 1, skall denna artikel inte vara tillämplig förrän den medlemsstaten och Amerikas förenta stater enas om att så 4. Om brottet har begåtts utanför den ansökande statens skall ske genom utväxling av en diplomatisk not. territorium, skall utlämning beviljas med förbehåll för de övriga tillämpliga kraven för utlämning, om den anmodade statens lagstiftning föreskriver straff för ett brott som begåtts utanför dess territorium under liknande omständigheter. Om den Artikel 8 anmodade statens lagstiftning inte föreskriver straff för ett brott som begåtts utanför dess territorium under liknande omständigheter, får den verkställande myndigheten i den anmodade staten Kompletterande information skönsmässigt bevilja utlämning under förutsättning att samtliga andra tillämpliga krav för utlämning är uppfyllda. 1. Den anmodade staten får kräva att den ansökande staten lämnar ytterligare information inom en rimlig tidsfrist som den anmodade staten fastställer, om den anser att den information som lämnats som stöd för framställningen om utlämning inte är Artikel 5 tillräcklig för att uppfylla kraven i det tillämpliga utlämningsavtalet.

Översändande av och vidimering av handlingar 2. Sådan kompletterande information får begäras och lämnas direkt mellan justitieministerierna i de berörda staterna. 1. Framställningar om utlämning och handlingar som stöder dessa skall översändas på diplomatisk väg, inbegripet översändande enligt artikel 7.

Bilaga 3

L 181/30 Europeiska unionens officiella tidning 19.7.2003

Artikel 9 f) Möjligheten till utlämning på ett senare stadium mellan de ansökande staterna.

Tillfälligt överlämnande g) Den kronologiska ordning i vilken framställningarna från de ansökande staterna mottogs. Om en framställning om utlämning beviljas när det gäller en person som är föremål för ett rättsligt förfarande eller avtjänar ett straff i den anmodade staten, kan den staten tillfälligt överlämna personen till den ansökande staten för att lagföras. Artikel 11

Förenklade utlämningsförfaranden Den överlämnade personen skall hållas i förvar i den ansökande staten och skall återbördas till den anmodade staten när förfarandena mot honom/henne har avslutats, i enlighet med Om den eftersökte samtycker till att överlämnas till den villkor som skall fastställas genom ömsesidig överenskommelse ansökande staten, får den anmodade staten i enlighet med de mellan den ansökande och den anmodade staten. Den tid som har principer och förfaranden som gäller i dess rättssystem tillbringats i förvar på den ansökande statens territorium under överlämna honom/henne så snabbt som möjligt utan ytterligare lagföring i den staten får dras av från den strafftid som återstår att förfaranden. Den eftersöktes samtycke kan innefatta att han/ hon avtjäna i den anmodade staten. går med på att avstå från skydd under specialitetsregeln.

Artikel 12 Artikel 10 Transitering Framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater 1. En medlemsstat får tillåta transport genom sitt territorium av en person som skall överlämnas till Amerikas förenta stater av 1. Om den anmodade staten mottar framställningar från den tredje stat, eller av Amerikas förenta stater till tredje stat. ansökande staten och från någon annan stat eller andra stater om Amerikas förenta stater får tillåta transport genom sitt territorium utlämning av samma person, antingen för samma brott eller för av en person som skall överlämnas till en medlemsstat av tredje olika brott, skall den verkställande myndigheten i den anmodade stat, eller av en medlemsstat till tredje stat. staten avgöra till vilken stat den skall utlämna personen, om den beslutar att över huvud taget utlämna personen. 2. En framställning om transitering skall göras på diplomatisk väg eller direkt mellan United States Department of Justice och 2. Om en anmodad medlemsstat mottar en framställning om den berörda medlemsstatens justitieministerium. Vägen över utlämning från Amerikas förenta stater och en framställning om Interpol får också användas för att översända en sådan överlämnande i enlighet med den europeiska arresteringsordern framställning. Framställningen skall innehålla en beskrivning av av samma person, antingen för samma brott eller för olika brott, den person som transporteras och en kort redogörelse för fallet. skall den behöriga myndigheten i den anmodade medlemsstaten Personen skall under transiteringen hållas i förvar. avgöra till vilken stat den skall utlämna personen, om den beslutar att över huvud taget utlämna personen. För detta ändamål skall den behöriga myndigheten vara den anmodade 3. Tillstånd krävs inte när flygtransport används och ingen medlemsstatens verkställande myndighet, om beslut om landning på transiteringsstatens territorium planeras. Om en icke konkurrerande framställningar fattas av den myndigheten i planerad landning sker, kan den stat i vilken den icke planerade enlighet med det gällande bilaterala utlämningsavtalet mellan landningen sker kräva en framställning om transitering i enlighet Amerikas förenta stater och medlemsstaten. Om det bilaterala med punkt 2. Alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra utlämningsavtalet inte innehåller några bestämmelser om detta personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, skall den behöriga myndigheten utses av den berörda om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter medlemsstaten i enlighet med artikel 19. den icke planerade landningen.

Artikel 13 3. När den anmodade staten fattar sitt beslut i enlighet med punkterna 1 och 2 skall den beakta alla relevanta omständigheter, Dödsstraff även, men inte uteslutande, omständigheter som anges i tillämpligt utlämningsavtal, och om de inte anges där, följande omständigheter: Om det brott för vilket utlämning begärs är belagt med dödsstraff enligt lagstiftningen i den ansökande staten men inte enligt lagstiftningen i den anmodade staten, får den anmodade staten a) Huruvida framställningarna gjorts i enlighet med ett avtal. bevilja utlämning på villkor att den eftersökte inte skall ådömas dödsstraff, eller, om den ansökande staten av formella skäl inte b) De orter där de enskilda brotten begicks. kan uppfylla detta villkor, på villkor att dödsstraff som utdömts inte skall verkställas. Om den ansökande staten godtar utlämning c) De ansökande staternas respektive intressen. med förbehåll för villkoren enligt denna artikel, skall den anses uppfylla villkoren för utlämning. Om den ansökande staten inte godtar villkoren, får framställningen om utlämning avslås. d) Brottens svårhetsgrad.

e) Offrets nationalitet.

Bilaga 3

Europeiska unionens officiella tidning L 181/31 19.7.2003

Artikel 14 Artikel 19

Känslig information i en framställning Utsedd myndighet och underrättelse

Om den ansökande staten överväger att överlämna särskilt Europeiska unionen skall underrätta Amerikas förenta stater om känslig information som stöd för sin framställning om utlämning, vilken myndighet som utsetts enligt artikel 2.3 och artikel 10.2, kan den samråda med den anmodade staten för att avgöra i vilken innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel utsträckning det är möjligt för den anmodade staten att skydda 3.2 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta informationen. Om den anmodade staten inte kan skydda stater. informationen på det sätt som den ansökande staten eftersträvar, får den ansökande staten avgöra huruvida informationen skall överlämnas trots detta. Artikel 20

Territoriell tillämpning Artikel 15

1. Detta avtal skall Samråd

a) gälla för Amerikas förenta stater, De avtalsslutande parterna skall i förekommande fall samråda för att möjliggöra att detta avtal utnyttjas så effektivt som möjligt b) när det gäller Europeiska unionen och även för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. — gälla för medlemsstaterna, — gälla för territorier för vilkas yttre förbindelser en medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlemsstater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter Artikel 16 avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som Tidsmässig tillämpning vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten.

1. Detta avtal skall tillämpas på brott som begås såväl före som 2. Tillämpningen av detta avtal på ett territorium eller land till efter avtalets ikraftträdande. vilket utvidgning har ägt rum i enlighet med punkt 1 b, kan avslutas sex månader i förväg av endera avtalsslutande parten 2. Detta avtal skall tillämpas på framställningar om utlämning genom en skriftlig anmälan på diplomatisk väg till den andra som görs efter avtalets ikraftträdande. Artiklarna 4 och 9 skall avtalsslutande parten, som vederbörligen bekräftas av den emellertid tillämpas på framställningar som inte har avgjorts i en berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater. anmodad stat vid den tidpunkt då avtalet träder i kraft.

Artikel 21 Artikel 17 Översyn Icke-avvikelse De avtalsslutande parterna har enats om att genomföra en 1. Detta avtal skall inte hindra den anmodade staten att åberopa översyn av detta avtal när det är nödvändigt, och under alla skäl för vägran rörande en omständighet som inte regleras av omständigheter senast fem år efter dess ikraftträdande. Överdetta avtal men som omfattas av ett gällande bilateralt synen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken utlämningsavtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser stater. innehållet i detta avtal, inklusive artikel 10, får för Europeiska unionens vidare utveckling. 2. Om de konstitutionella principerna, eller de bindande slutliga rättsliga avgörandena, i den anmodade staten utgör ett hinder för staten att fullgöra sin skyldighet till utlämning och detta avtal Artikel 22 eller det gällande bilaterala avtalet inte tillhandahåller någon lösning i ärendet, skall samråd äga rum mellan den anmodade Ikraftträdande och upphörande och den ansökande staten.

1. Detta avtal träder i kraft den första dagen efter den tredje månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna har utväxlat Artikel 18 instrument som anger att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte. Dessa instrument skall även ange att de åtgärder som Framtida bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater anges i artikel 3.2 har avslutats.

Detta avtal skall inte utesluta att bilaterala avtal mellan en 2. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal. uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan.

L 181/32 Europeiska unionens officiella tidning Bilaga 3 19.7.2003

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

Som skedde i Washington D.C. den tjugofemte juni tjugohundratre i två exemplar på danska, engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Por la Unión Europea For Den Europæiske Union Für die Europäische Union Για την Ευρωπαϊκή Ένωση For the European Union Pour l'Union européenne Per l'Unione europea Voor de Europese Unie Pela União Europeia Euroopan unionin puolesta På Europeiska unionens vägnar

Por los Estados Unidos de América For Amerikas Forenede Stater Für die Vereinigten Staaten von Amerika Για τις Ηνωµένες Πολιτείες της Αµερικής For the United States of America Pour les États-Unis d'Amérique Per gli Stati Uniti d'America Voor de Verenigde Staten van Amerika Pelos Estados Unidos da América Amerikan yhdysvaltojen puolesta På Amerikas förenta staters vägnar

Bilaga 3

19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning L 181/33

Förklarande not om avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

Denna förklarande not återspeglar överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna om tillämpningen av vissa bestämmelser i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (nedan kallat ”avtalet”).

Beträffande artikel 10 Artikel 10 är inte avsedd att påverka förpliktelserna för de stater som är parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och inte heller att påverka Amerikas förenta staters rättigheter i egenskap av stat som inte är part när det gäller Internationella brottmålsdomstolen.

Beträffande artikel 18 I artikel 18 föreskrivs det att detta avtal inte skall utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal. Om någon bestämmelse i detta avtal ger upphov till en tillämpningssvårighet för antingen en eller flera medlemsstater eller Amerikas förenta stater bör en sådan svårighet i första hand om möjligt lösas genom samråd mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater, eller, om så är lämpligt, genom de samrådsförfaranden som anges i detta avtal. När det inte är möjligt att hantera en sådan tillämpningssvårighet uteslutande genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater fastställa en operativt genomförbar alternativ reglering som uppnår syftet med den särskilda bestämmelse i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.

L 181/34 Europeiska unionens officiella tidning Bilaga 4 19.7.2003

Bilaga 4: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

INNEHÅLL Artikel 1 Mål och syfte Artikel 2 Definitioner Artikel 3 Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med medlemsstater och om sådana avtal saknas Artikel 4 Identifiering av bankinformation Artikel 5 Gemensamma utredningsgrupper Artikel 6 Videokonferens Artikel 7 Påskyndat översändande av framställningar Artikel 8 Ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter Artikel 9 Begränsningar av användningen för att skydda personuppgifter och andra uppgifter Artikel 10 Den ansökande statens begäran om sekretess Artikel 11 Samråd Artikel 12 Tidsmässig tillämpning Artikel 13 Icke-avvikelse Artikel 14 Framtida bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som ingås med medlemsstater Artikel 15 Utsedd myndighet och underrättelse Artikel 16 Territoriell tillämpning Artikel 17 Översyn Artikel 18 Ikraftträdande och upphörande Förklarande not

EUROPEISKA UNIONEN OCH AMERIKAS FÖRENTA STATER, SOM ÖNSKAR att ytterligare underlätta samarbetet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionens medlemsstater, SOM ÖNSKAR bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar, SOM VEDERBÖRLIGEN BEAKTAR den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen, SOM BEAKTAR de garantier i sina respektive rättssystem som ger en åtalad person rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen, SOM ÖNSKAR ingå ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål,

HAR ENATS OM FÖLJANDE. 125

19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning

Bilaga 4

d) Artikel 7 skall tillämpas för att göra det möjligt att använda snabba kommunikationsmedel utöver det bemyndigande som Artikel 1 redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

Mål och syfte e) Artikel 8 skall tillämpas för att tillåta ömsesidig rättslig hjälp till de berörda administrativa myndigheterna utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i De avtalsslutande parterna förpliktar sig att, i enlighet med bilaterala avtal. bestämmelserna i detta avtal, förbättra samarbetet och ömsesidig rättslig hjälp. f) Med förbehåll för artikel 9.4 och 9.5 skall artikel 9 tillämpas i stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar begränsningar av användningen av information eller bevismaterial som lämnas till den ansökande staten och som reglerar villkoren för eller vägran att lämna hjälp på grunder som rör dataskydd. Artikel 2

g) Artikel 10 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar under vilka omständigheter en ansökande stat kan ansöka om att få framställningen belagd Definitioner med sekretess.

1. avtalsslutande parter: Europeiska unionen och Amerikas förenta 2. a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska stater. unionen, skall se till att varje medlemsstat bekräftar att dess gällande bilaterala avtal med Amerikas förenta stater om ömsesidig rättslig hjälp skall tillämpas på det sätt som anges 2. medlemsstat: en medlemsstat i Europeiska unionen. i denna artikel, i ett skriftligt instrument mellan medlemsstaten och Amerikas förenta stater.

b) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, skall se till att nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och Artikel 3 som har bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Amerikas förenta stater vidtar de åtgärder som avses i led a.

Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilate- c) De avtalsslutande parterna skall sträva efter att fullfölja det rala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med medlemsstater förfarande som anges i led b före den beräknade och om sådana avtal saknas anslutningen av en ny medlemsstat, eller snarast möjligt därefter. Europeiska unionen skall till Amerikas förenta stater meddela dagen för den nya medlemsstatens anslutning. 1. Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, och Amerikas förenta stater skall se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i förhållande till de bilaterala avtal om ömsesidig 3. a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, rättslig hjälp mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater och Amerikas förenta stater skall även se till att som är i kraft dagen för detta avtals ikraftträdande, på följande bestämmelserna i detta avtal tillämpas i avsaknad av ett villkor: gällande bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater.

a) Artikel 4 skall tillämpas för att göra det möjligt att identifiera konton och ekonomiska transaktioner utöver det bemyndigande b) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal. unionen, skall se till att sådana medlemsstater i ett skriftligt instrument mellan den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater bekräftar tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal. b) Artikel 5 skall tillämpas för att tillåta upprättande av och verksamhet för gemensamma utredningsgrupper utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i c) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska bilaterala avtal. unionen, skall se till att de nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som inte har bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp c) Artikel 6 skall tillämpas för att tillåta upptagning av vittnesmål med Förenta staterna vidtar de åtgärder som avses i led b. från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och de anmodade staterna utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.

L 181/36 Europeiska unionens officiella tidning

Bilaga 4

3. Framställningar om hjälp enligt denna artikel skall 4. Om det förfarande som avses i punkterna 2 b och 3 c inte har översändas mellan slutförts dagen för anslutningen, skall bestämmelserna i detta avtal gälla i förbindelserna mellan Amerikas förenta stater och den nya medlemsstaten från och med den dag de har underrättat a) de centrala myndigheter som ansvarar för ömsesidig rättslig varandra och Europeiska unionen om att deras interna hjälp i medlemsstaterna eller de nationella myndigheter i förfaranden i detta syfte har slutförts. medlemsstaterna som ansvarar för att utreda eller beivra brott och som har utsetts i enlighet med artikel 15.2, och

5. De avtalsslutande parterna är eniga om att syftet med detta avtal endast är ömsesidig rättslig hjälp mellan de berörda b) de nationella myndigheter i Förenta staterna som ansvarar för staterna. Bestämmelserna i detta avtal medför inga rättigheter för att utreda eller beivra brott och som har utsetts i enlighet med en enskild person att erhålla, undertrycka eller utesluta bevis eller artikel 15.2. förhindra att en framställning verkställs, inte heller att utöka eller begränsa rättigheter som annars skulle gälla enligt nationell lagstiftning. Efter ikraftträdandet av detta avtal får de avtalsslutande parterna genom utväxling av diplomatiska noter enas om att ändra de kanaler genom vilka framställningar enligt denna artikel görs.

Artikel 4

4. a) Med förbehåll för led b får en stat enligt artikel 15 inskränka Identifiering av bankinformation sin skyldighet att lämna hjälp enligt denna artikel till följande:

1. a) Den anmodade staten skall, i överensstämmelse med vill- i) Straffbara brott enligt såväl den anmodade som den koren i denna artikel, efter en framställning från den ansökande statens lagstiftning. ansökande staten snabbt förvissa sig om huruvida bankerna på den anmodade statens territorium innehar ii) Brott som medför en påföljd som innebär frihetsstraff information om huruvida en identifierad fysisk eller jurieller annan frihetsberövande åtgärd på minst fyra år i disk person som misstänks eller anklagas för ett brott är den ansökande staten och minst två år i den anmodade innehavare av ett eller flera bankkonton. Den anmodade staten. staten skall genast meddela den ansökande staten resultaten av sina undersökningar. iii) Angivna grova straffbara brott enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning. b) De åtgärder som avses i led a kan även vidtas för att identifiera b) En stat som inskränker sin skyldighet enligt led a ii eller a iii i) information som rör fysiska eller juridiska personer skall åtminstone möjliggöra identifiering av konton som som fällts för eller på annat sätt varit inblandande i kopplas till terroristverksamhet och tvätt av vinning som brott, skapats genom omfattande grov brottslig verksamhet som ii) information som andra finansinstitut än banker är straffbar enligt såväl den anmodade som den ansökande innehar, eller statens lagstiftning.

iii) ekonomiska transaktioner utan samband med konton.

5. Hjälp får inte vägras enligt denna artikel med hänvisning till 2. En framställning om information enligt punkt 1 skall innehålla banksekretess. följande:

a) Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant 6. Den anmodade staten skall besvara en framställning om att för att finna kontona eller transaktionerna. uppvisa förteckning över konton eller transaktioner som identifierats enligt denna artikel i överensstämmelse med b) Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den bestämmelserna i det tillämpliga avtal om ömsesidig rättslig hjälp anmodade staten som är i kraft mellan de berörda staterna eller, i avsaknad av ett i) skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska sådant avtal, i överensstämmelse med kraven i dess nationella eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker lagstiftning. eller annat finansinstitut än bank på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och

ii) skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller 7. De avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att undvika brottsutredningen eller lagföringen. att anmodade stater åläggs mycket stora bördor genom denna artikel. Om resultatet ändå blir mycket stora bördor för den c) I möjligaste mån information om vilken bank eller annat anmodade staten, inbegripet för banker eller genom användning finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig av de kommunikationskanaler som anges i denna artikel, skall de information som kan bidra till att minska utredningens avtalsslutande parterna omedelbart samråda för att underlätta omfattning. tillämpningen av denna artikel och även för att vidta de åtgärder som kan krävas för att minska aktuella och framtida bördor.

Bilaga 4

Europeiska unionens officiella tidning

Artikel 5 (inklusive kostnader i samband med deltagarnas resor i den anmodade staten) skall bestridas i överensstämmelse med de tillämpliga bestämmelserna i det avtal om ömsesidig rättslig hjälp Gemensamma utredningsgrupper som är i kraft mellan de berörda staterna eller, i avsaknad av ett sådant avtal, såsom den ansökande och den anmodade staten överenskommer.

1. De avtalsslutande parterna skall, i den utsträckning de inte redan har gjort detta, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att 3. Den ansökande och den anmodade staten får samråda för att möjliggöra att gemensamma utredningsgrupper kan inrättas och verkar på varje medlemsstats respektive Amerikas förenta staters underlätta lösningen av sådana juridiska, tekniska eller logistiska territorium, i syfte att underlätta brottsutredningar eller problem som kan uppstå när framställningen verkställs. straffrättsliga förfaranden som berör en eller flera medlemsstater och Amerikas förenta stater, om den berörda medlemsstaten eller Amerikas förenta stater anser det vara lämpligt. 4. Utan att det påverkar behörigheten enligt den ansökande statens lag skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i 2. De förfaranden enligt vilka gruppen skall fungera, t.ex. den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under sammansättning, varaktighet, plats, organisation, uppgifter, syfte nationella rättsliga förfaranden. samt villkor för deltagande av medlemmar från en medlemsstat i utredningar som sker på en annan medlemsstats territorium, skall överenskommas mellan de berörda behöriga myndigheter som 5. Denna artikel skall inte påverka användningen av andra, enligt ansvarar för utredning eller beivrande av brott, så som fastställts tillämpligt avtal eller tillämplig lagstiftning, tillgängliga metoder av de respektive berörda staterna. för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten.

3. De berörda behöriga myndigheter som har utsetts av 6. Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av sådana respektive stat skall kommunicera direkt om inrättande av sådana bestämmelser i bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan grupper och deras verksamhet, men om komplexiteten är medlemsstater och Amerikas förenta stater som nödvändiggör eller ovanligt stor, eller om omfattningen eller andra rådande tillåter användning av videokonferensteknik för andra syften än omständigheter anses nödvändiggöra en mer central samordning som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller om några eller samtliga aspekter, får staterna enas om andra föremål eller upptagning av utsagor för en utredning. Om detta inte lämpliga kommunikationskanaler för detta ändamål. redan föreskrivs i ett tillämpligt avtal eller i tillämplig lagstiftning, får en stat tillåta användning av videokonferensteknik i sådana fall.

4- När den gemensamma utredningsgruppen behöver vidta utredningsåtgärder i någon av de stater som inrättat gruppen, får en medlem av gruppen från den staten be sitt eget lands behöriga Artikel 7 myndigheter att genomföra dessa åtgärder utan att de övriga staterna behöver lämna in en framställning om ömsesidig rättslig hjälp. Den rättsliga standard som krävs för att få till stånd Påskyndat översändande av framställningar åtgärden i den staten skall vara den standard som tillämpas på nationell utredningsverksamhet.

Framställningar om ömsesidig rättslig hjälp och meddelanden i samband med dessa får översändas genom snabba kommunikationsmedel, inbegripet fax och e-post, varvid en formell bekräftelse Artikel 6 skall följa om den anmodade staten kräver detta. Den anmodade staten får besvara framställningen genom sådana snabba kommunikationsmedel. Videokonferens

1. De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra användning av teknik för videoöverföring mellan Artikel 8 varje medlemsstat och Amerikas förenta stater för att i ett förfarande där ömsesidig rättslig hjälp kan ges ta upp vittnesmål från ett vittne eller en expert i den anmodade staten, i den mån Ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter sådan hjälp för närvarande inte är möjlig. I den mån de inte anges särskilt i denna artikel, skall de närmare villkoren för förfarandet överensstämma med de villkor som föreskrivs enligt det 1. Ömsesidig rättslig hjälp skall även lämnas till en nationell tillämpliga avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan administrativ myndighet som utreder beteenden som kan bli de berörda staterna, eller enligt den anmodade statens föremål för åtal eller som kan överföras till brottsutredande lagstiftning, beroende på vilket som är tillämpligt. myndigheter eller åklagarmyndigheter i enlighet med dess specifika administrativa eller författningsmässiga bemyndigande för detta. Ömsesidig rättslig hjälp kan även lämnas till andra 2. Såvida inte den ansökande och den anmodade staten enas om administrativa myndigheter under sådana förhållanden. Hjälp skall något annat, skall den ansökande staten stå för kostnaderna i inte lämnas i ärenden som den administrativa myndigheten inte samband med installationen och skötseln av videoöverföringen. förväntar sig skall leda till åtal eller, i tillämpliga fall, hänskjutas till Övriga kostnader som uppstår medan hjälpen lämnas domstol.

L 181/38 Europeiska unionens officiella tidning

Bilaga 4

2. a) En framställning om hjälp enligt denna artikel skall b) Den anmodade staten får inte införa allmänna begränsöversändas mellan de centrala myndigheter som utsetts ningar beträffande den ansökande statens rättsliga stanenligt det bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som darder för behandling av personuppgifter som ett villkor är i kraft mellan de berörda staterna, eller mellan andra enligt led a för att tillhandahålla bevismaterial eller informyndigheter som de centrala myndigheterna har enats om. mation.

b) Om ett avtal saknas skall framställningar översändas mellan 3. Om den anmodade staten efter att ha lämnat uppgifter till den United States Department of Justice och justitieministeriet, ansökande staten blir medveten om förhållanden som kan ge den eller, enligt artikel 15.1, ett jämförbart ministerium i den anledning att i ett särskilt fall kräva ett ytterligare villkor, kan den berörda medlemsstaten vilket ansvarar för översändandet anmodade staten samråda med den ansökande staten för att av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp, eller mellan avgöra i vilken mån bevismaterialet och informationen kan andra myndigheter som Department of Justice och skyddas. ministeriet enas om.

4. En anmodad stat får i stället för denna artikel tillämpa den bestämmelse om begränsningar av användningen som återfinns i 3. De avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att undvika det tillämpliga bilaterala avtalet om ömsesidig rättslig hjälp, om att anmodade stater genom tillämpning av denna artikel åläggs detta medför att användningen av information och bevismaterial mycket stora bördor. Om resultatet ändå blir mycket stora bördor begränsas i mindre utsträckning än genom denna artikel. för den anmodade staten, skall de avtalsslutande parterna omedelbart samråda för att underlätta tillämpningen av denna artikel, bland annat genom att vidta sådana åtgärder som kan 5. Om ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i krävas för att minska aktuella och framtida bördor. kraft mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater den dag detta avtal undertecknas ger möjlighet att begränsa skyldigheten att lämna hjälp som rör vissa skattebrott, får den berörda medlemsstaten vid den utväxling av skriftliga instrument med Amerikas förenta stater som beskrivs i artikel 3.2 ange att Artikel 9 medlemsstaten kommer att fortsätta att tillämpa bestämmelsen om begränsningar av användningen enligt det avtalet.

Begränsningar av användningen för att skydda personuppgifter och andra uppgifter Artikel 10

1. Den ansökande staten får använda bevismaterial eller Den ansökande statens begäran om sekretess information som erhållits från den anmodade staten

Den anmodade staten skall göra sitt yttersta för att iaktta sekretess a) vid sina brottsutredningar och rättsliga förfaranden, i fråga om en framställning och dess innehåll, om den ansökande staten begär detta. Om en framställning inte kan verkställas utan b) för att förebygga ett överhängande och allvarligt hot mot sin att den begärda sekretessen bryts, skall den centrala myndigheten allmänna säkerhet, i den anmodade staten informera den ansökande staten, som sedan skall avgöra huruvida framställningen likväl bör c) för rättsliga eller administrativa förfaranden som inte gäller verkställas. brottmål men som är direkt kopplade till de utredningar eller förfaranden,

som anges i led a, eller Artikel 11 för vilka ömsesidig rättslig hjälp lämnats enligt artikel 8,

Samråd d) för varje annat ändamål, om informationen eller bevismaterialet har offentliggjorts inom ramen för de förfaranden för vilka de överlämnats, eller i någon av de situationer som anges De avtalsslutande parterna skall i förekommande fall samråda för i led a, b och c, samt att möjliggöra att detta avtal utnyttjas så effektivt som möjligt och även för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. e) för varje annat ändamål, endast med föregående samtycke från den anmodade staten.

2. a) Denna artikel skall inte hindra den anmodade staten från att Artikel 12 införa ytterligare villkor i ett särskilt fall, om den särskilda framställningen om hjälp inte kan uppfyllas utan dessa Tidsmässig tillämpning villkor. Om ytterligare villkor har införts i enlighet med detta led, får den anmodade staten begära att den ansökande staten lämnar upplysning om hur 1. Detta avtal skall tillämpas på brott som begås såväl före bevismaterialet eller informationen används. som efter avtalets ikraftträdande.

19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning

Bilaga 4

2. Detta avtal skall tillämpas på framställningar om ömsesidig Artikel 16 rättslig hjälp som görs efter avtalets ikraftträdande. Artiklarna 6 och 7 i avtalet skall emellertid tillämpas på framställningar som inte har avgjorts i en anmodad stat vid den tidpunkt då avtalet Territoriell tillämpning träder i kraft.

1. Detta avtal skall

Artikel 13 a) gälla för Amerikas förenta stater,

Icke -avvikelse b) när det gäller Europeiska unionen

Med förbehåll för artikel 4.5 och artikel 9.2 b skall detta avtal inte – gälla för medlemsstaterna, hindra den anmodade staten från att åberopa skäl för att vägra hjälp – gälla för territorier för vilkas yttre förbindelser en med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlemseller, i avsaknad av ett avtal, sina tillämpliga rättsliga principer, inbegripet om verkställandet av framställningen skulle kunna skada stater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna intressen. enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten.

Artikel 14 2. Tillämpningen av detta avtal på ett territorium eller land till vilket utvidgning har ägt rum i enlighet med punkt 1 b, kan avslutas sex månader i förväg av endera avtalsslutande parten Framtida bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som genom en skriftlig anmälan på diplomatisk väg till den andra ingås med medlemsstater avtalsslutande parten, som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater.

Detta avtal skall inte utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.

Artikel 17

Artikel 15 Översyn

Utsedd myndighet och underrättelse De avtalsslutande parterna har enats om att genomföra en översyn av detta avtal senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen 1. Om något annat ministerium än justitieministeriet har utsetts i skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan enlighet med artikel 8.2 b skall Europeiska unionen underrätta även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i Amerikas förenta stater om vilket ministerium som utsetts, innan detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling. den utväxling av skriftliga instrument mellan Amerikas förenta stater och medlemsstaterna som avses i artikel 3.3 äger rum.

2. De avtalsslutande parterna skall, på grundval av samråd dem emellan om vilka nationella myndigheter som skall utses i enlighet Artikel 18 med artikel 4.3 för att ansvara för utredning och beivrande av brott, underrätta varandra om vilka nationella myndigheter de på så sätt har utsett, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas Ikraftträdande och upphörande förenta stater. Europeiska unionen skall före utväxlingen underrätta Amerikas förenta stater om vilka centrala myndigheter enligt artikel 4.3 som utsetts när det gäller medlemsstater som inte har 1. Detta avtal träder i kraft den första dagen efter den tredje ingått något avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Amerikas månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna utväxlat förenta stater. instrument som anger att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte. Dessa instrument skall även ange att de åtgärder som anges i artikel 3.2 och 3.3 har avslutats. 3. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om eventuella begränsningar som åberopas enligt artikel 4.4, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 2. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater. en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan.

Europeiska unionens officiella tidning L 181/40

Bilaga 4

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning

Bilaga 4

Förklarande not om avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater

Denna not återspeglar överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna om tillämpningen av vissa bestämmelser i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (nedan kallat ”avtalet”).

Beträffande artikel 8

När det gäller ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter enligt artikel 8.1 medför den första meningen i artikel 8.1 en skyldighet att lämna ömsesidig rättslig hjälp till ansökande amerikanska federala administrativa myndigheter och ansökande nationella administrativa myndigheter i EU:s medlemsstater. I enlighet med den andra meningen i den punkten kan ömsesidig rättslig hjälp även lämnas till andra – alltså ickefederala eller lokala - administrativa myndigheter. Denna bestämmelse omfattas dock av den anmodade statens skönsmässiga bedömning.

Parterna är eniga om att ömsesidig rättslig hjälp enligt den första meningen i artikel 8.1 skall lämnas till en ansökande administrativ myndighet som vid den tid då ansökan görs genomför utredningar eller driver förfaranden i syfte att väcka åtal för brott eller hänskjuta det utredda beteendet till de behöriga lagförande myndigheterna inom ramen för sitt lagstadgade mandat i enlighet med nedanstående närmare beskrivning. Det faktum att åtal för brott övervägs vid den tid då ansökan görs utesluter inte att den myndigheten kan använda sig av andra påföljder än straffrättsliga sådana. Följaktligen kan ömsesidig rättslig hjälp som erhålls i enlighet med artikel 8.1 få den ansökande administrativa myndigheten att dra den slutsatsen att straffrättsligt förfarande eller hänskjutande till en lagförande myndighet inte är lämpligt. Dessa tänkbara konsekvenser påverkar inte de avtalsslutande parternas skyldighet att lämna hjälp enligt denna artikel.

Den ansökande administrativa myndigheten får emellertid inte utnyttja artikel 8.1 för att begära hjälp i fall då straffrättsliga förfaranden eller hänskjutande till lagförande myndigheter inte övervägs eller i frågor då det beteende som utreds inte kan bli föremål för straffrättsliga påföljder eller hänskjutande till lagförande myndigheter enligt den ansökande statens lag.

Europeiska unionen erinrar om att innehållet i avtalet för unionens del omfattas av bestämmelserna om polisiärt och rättsligt samarbete i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och att avtalet har ingåtts inom ramen för dessa bestämmelser.

Beträffande artikel 9

Syftet med artikel 9.2 b är att garantera att rättslig hjälp endast i undantagsfall får vägras med hänvisning till skydd av personuppgifter. En sådan situation kan uppstå om vid en vägning av de viktiga intressen som berörs i ett särskilt fall (å ena sidan allmänintressen, inbegripet sund rättskipning, å andra sidan skydd av privatlivet) utlämnande av de särskilda uppgifter som begärs av den ansökande staten skulle ge upphov till svårigheter som är så grundläggande att den anmodade staten anser att de omfattas av vägran på grund av skydd av väsentliga intressen. En bred, kategorisk eller systematisk tillämpning av uppgiftsskyddsprincipen av den anmodade staten i syfte att vägra samarbete utesluts härmed. Det faktum att den ansökande och den anmodade staten har olika system för skydd av uppgifter (t.ex. att den ansökande staten inte har något som motsvarar en dataskyddsmyndighet) eller olika metoder för att skydda personuppgifter (t.ex. att den ansökande staten använder andra medel än radering för att skydda integriteten och korrektheten hos de personuppgifter som mottas av de brottsbekämpande myndigheterna) får inte i sig införas som tilläggsvillkor enligt artikel 9.2 a.

Beträffande artikel 14

I artikel 14 föreskrivs det att detta avtal inte skall utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/42 Bilaga 4

Om någon bestämmelse i detta avtal ger upphov till en tillämpningssvårighet för antingen Amerikas förenta stater eller en eller flera medlemsstater bör en sådan svårighet i första hand om möjligt lösas genom samråd mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater eller, om så är lämpligt, genom de samrådsförfaranden som anges i detta avtal. När det inte är möjligt att hantera en sådan tillämpningssvårighet uteslutande genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater fastställa en operativt genomförbar alternativ mekanism där syftet med den särskilda bestämmelse i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.

Bilaga 5

Bilaga 5: Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för brott dels att nuvarande 26 a § skall betecknas 26 b §, dels att det skall införas en ny paragraf, 26 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 a § Om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige vid en transport som avses i 26 §, skall tillstånd enligt den bestämmelsen begäras, för det fall transporten inte fortsätter inom 24 timmar från landningen. Ansökan om tillstånd skall göras inom 96 timmar från landningen. Polismyndigheten får, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst till dess en ansökan om tillstånd till transport har prövats. Görs ingen ansökan inom rätt tid enligt första stycket, skall personen omedelbart friges. Om tillstånd meddelas, gäller därefter bestämmelserna i 26 § tredje stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelas. I fråga om svenska medborgare gäller bestämmelserna i andra stycket endast under de förutsättningar som anges i 26 § andra stycket. När transporten avser någon som utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen, tillämpas 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i stället för bestämmelserna i första–fjärde styckena.

Bilaga 5 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om Bilaga 5 överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 2 § Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske. Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndigheten, om det bedöms vara nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar. Sker en oplanerad mellanlandning i Sverige, får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas eller överlämnas, dock längst till dess en ansökan om tillstånd till transport har prövats. Görs ingen ansökan inom 96 timmar från landningen, skall personen omedelbart friges. När tillstånd har meddelats, gäller därefter bestämmelserna i andra stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

Bilaga 6

Bilaga 6: Förteckning över remissinstanser

Följande instanser har beretts tillfälle att lämna remissyttrande: Riksdagens ombudsmän, Göta Hovrätt, Stockholms tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen, Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Tullverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Domareförbund, Luftfartsstyrelsen.