Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet

Lagrådsremiss

Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 4 december 2014

Per Bolund

Göran Haag (Finansdepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Lagrådsremissen innehåller förslag till lagändringar som syftar till att genomföra vissa delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet). De föreslagna lagändringarna innebär att det bl.a. införs administrativa sanktioner mot fysiska personer. I lagrådsremissen föreslås ändringar i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2015.

Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om

Bilaga 4 Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 2. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse dels att nuvarande 15 kap. 1 a–1 c §§ ska betecknas 15 kap. 1 b–1 d §§, dels att 15 kap. 1 b och 1 c, 8, 9, 11, 14 och 18 §§ och 17 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sju nya paragrafer, 14 kap. 7 a §, 15 kap. 1 a, 8 a och 9 a–9 d §§, och närmast före 15 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse.

14 kap.

15 kap.

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. Senaste lydelse av 15 kap. 1 c § 2014:982.

värv och avyttringar som avses där, 3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven, 4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 4, 5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, i strid med artikel 99.1 första stycket i den förordningen, 6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i 6 den ursprungliga lydelsen,

10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1– 431.3 och 451.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse av lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller 16. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § 4 eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 2 inte är uppfyllda. 7

Ett ingripande enligt första stycket ska ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Ingripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift.

3 1 b § Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. Finansinspektionen får avstå Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om kredit- är ringa eller ursäktlig, om kreditinstitutet gör rättelse eller om institutet eller den fysiska personågon annan myndighet har vid- nen gör rättelse eller om någon tagit åtgärder mot institutet och annan myndighet har vidtagit dessa åtgärder bedöms tillräckliga. åtgärder mot institutet eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

1 c § Utöver det som anges i 1 a § ska Utöver det som anges i 1 b § ska i försvårande riktning beaktas om i försvårande riktning beaktas om kreditinstitutet tidigare har begått kreditinstitutet eller den fysiska en överträdelse. Vid denna bedöm- personen tidigare har begått en ning bör särskild vikt fästas vid överträdelse. Vid denna bedömom överträdelserna är likartade ning bör särskild vikt fästas vid och den tid som har gått mellan de om överträdelserna är likartade olika överträdelserna. och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska I förmildrande riktning ska beaktas om institutet beaktas om institutet eller den fysiska personen 1. i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. snabbt upphört med över- 2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till trädelsen eller snabbt verkat för att

3 Senaste lydelse av tidigare 1 a § 2014:982. Senaste lydelse av tidigare 1 b § 2014:982. 8

eller påtalats av Finansinspek- överträdelsen ska upphöra, sedan tionen. den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

5 8 § Sanktionsavgiften ska fastställas Sanktionsavgiften för ett kredittill högst institut ska fastställas till högst 1. tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår, 2. två gånger den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven enligt 6 kap. 1 §.

8 a § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska fastställas till högst 1. ett belopp som per den 17 juli 2013 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, 2. två gånger den vinst som den fysiska personen erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. två gånger de kostnader som undvikits för den fysiska personen till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten.

9 § När sanktionsavgiftens storlek När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§ samt till anges i 1 b och 1 c §§ samt till institutets finansiella ställning och, institutets eller den fysiska persoom det går att fastställa, den vinst nens finansiella ställning och, om som institutet erhållit till följd av det går att fastställa, den vinst som regelöverträdelsen eller de kostna- institutet eller den fysiska persoder som undvikits. nen erhållit till följd av regelöver-

5 Senaste lydelse 2014:982. Senaste lydelse 2014:982. 9

trädelsen eller de kostnader som undvikits.

Sanktionsföreläggande

9 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdelser enligt 1 a § prövas av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Ett sanktionsföreläggande innebär att personen i fråga föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande enligt 1 a § tredje stycket 1 eller 2 som är bestämt till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter det att den tid som angetts i föreläggandet har gått ut är utan verkan.

9 b § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om 1. den fysiska person som föreläggandet avser, 2. överträdelsen och de omständigheter som är nödvändiga för att känneteckna den, 3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och 4. den sanktion som föreläggs personen. Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som Finansinspektionen anger.

9 c § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska 10 göras hos den förvaltningsrätt som

är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot kreditinstitutet för samma överträdelse. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

9 d § En sanktion för en överträdelse enligt 1 a § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.

7 11 § Sanktionsavgiften eller för- Sanktionsavgiften eller förseningsavgiften ska betalas till seningsavgiften ska betalas till Finansinspektionen inom trettio Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre fått laga kraft eller sanktionstid som anges i beslutet. föreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet .

14 § En sanktionsavgift eller för- En sanktionsavgift eller förseningsavgift som påförts faller seningsavgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställig- bort i den utsträckning verkhet inte har skett inom fem år från ställighet inte har skett inom fem det att beslutet vann laga kraft. år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes .

18 § Om någon driver sådan rörelse Om någon driver sådan rörelse som omfattas av denna lag utan att som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, skall vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med rörelsen. denne att upphöra med rörelsen. Inspektionen får besluta hur Inspektionen får besluta hur avvecklingen av rörelsen skall ske. avvecklingen av rörelsen ska ske. I I ett föreläggande som ställs till ett ett föreläggande som ställs till ett svenskt aktiebolag eller en svensk svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening skall Finans- ekonomisk förening ska Finansinspektionen upplysa om att rätten inspektionen upplysa om att rätten efter ansökan av inspektionen kan efter ansökan av inspektionen kan

7 Senaste lydelse 2014:982. Senaste lydelse 2014:982. 11

komma att besluta att bolaget eller komma att besluta att bolaget eller föreningen skall gå i likvidation föreningen ska gå i likvidation om om föreläggandet inte följs. föreläggandet inte följs. Finansinspektionen får även ingripa mot den som driver rörelsen, genom beslut om sanktionsavgift enligt bestämmelserna i detta kapitel. Om det är osäkert om lagen är tillämplig på viss rörelse, får inspektionen förelägga den som driver rörelsen att lämna de upplysningar om rörelsen som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet. Vidare är den som är revisor i ett företag skyldig att på begäran av Finansinspektionen lämna sådana upplysningar om företagets rörelse som revisorn fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag. I fråga om utländska företag får ett föreläggande enligt denna paragraf riktas mot såväl företaget som den som här i landet är verksam för företagets räkning.

17 kap.

1 § Finansinspektionens beslut Finansinspektionens beslut enligt 13 kap. 12 § och 15 kap. enligt 13 kap. 12 § och 15 kap. 18 § andra stycket får inte över- 9 a § och 18 § tredje stycket får klagas. inte överklagas. Finansinspektionens beslut som Finansinspektionens beslut som avses i 10 kap. 1 § andra stycket 1 avses i 10 kap. 1 § andra stycket 1 får överklagas hos regeringen. får överklagas till regeringen. Andra beslut av Finansinspek- Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får över- tionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings- klagas till allmän förvaltningsdomdomstol. Detta gäller dock inte stol. Detta gäller dock inte beslut i beslut i ärenden som avses i 20 § ärenden som avses i 20 § första första stycket 5 förvaltningslagen stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). (1986:223). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015. 2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 2013:455. 12

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappers- 2 marknaden dels att nuvarande 25 kap. 1 a–1 c §§ ska betecknas 25 kap. 1 b–1 d §§, dels att 25 kap. 1 b och 1 c, 9, 10, 17, 25 och 28 §§ och 26 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sju nya paragrafer, 24 kap. 8 a §, 25 kap. 1 a, 9 a och 10 a–10 d §§, och närmast före 25 kap. 10 a § en ny rubrik av följande lydelse.

24 kap.

25 kap.

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 Senaste lydelse av 25 kap. 1 c § 2014:985.

de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i företaget samt storleken på innehaven, 4. inte uppfyller kraven i 8 kap. 3–6, 8, 8 e, 9 eller 11 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 2, 4 och 6 §§, 5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, i strid med artikel 99.1 i den förordningen, 6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i förordning (EU) 14

nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1– 431.3 och 451.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, 14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013, i den ursprungliga lydelsen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse av lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller 16. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § 5 eller 6 eller 8 kap. 8 b–8 d §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2. Ett ingripande enligt första stycket ska ske endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. 15

Ingripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift.

3 1 b § Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. Finansinspektionen får avstå Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om före- är ringa eller ursäktlig, om företaget gör rättelse eller om någon taget eller den fysiska personen annan myndighet har vidtagit gör rättelse eller om någon annan åtgärder mot företaget och dessa myndighet har vidtagit åtgärder åtgärder bedöms tillräckliga. mot företaget eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

1 c § Utöver det som anges i 1 a § ska Utöver det som anges i 1 b § ska i försvårande riktning beaktas om i försvårande riktning beaktas om företaget tidigare har begått en företaget eller den fysiska persoöverträdelse. Vid denna bedöm- nen tidigare har begått en överning bör särskild vikt fästas vid om trädelse. Vid denna bedömning bör överträdelserna är likartade och särskild vikt fästas vid om överden tid som har förflutit mellan de trädelserna är likartade och den tid olika överträdelserna. som har förflutit mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska I förmildrande riktning ska beaktas om företaget beaktas om företaget eller den fysiska personen 1. i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. snabbt upphört med över- 2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till trädelsen eller snabbt verkat för att eller påtalats av Finansinspek- överträdelsen ska upphöra, sedan tionen. den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

3 Senaste lydelse av tidigare 1 a § 2014:985. Senaste lydelse av tidigare 1 b § 2014:985. 16

9 § Sanktionsavgiften ska fastställas Sanktionsavgiften för ett svenskt till högst värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation ska fastställas till högst 1. tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår, 2. två gånger den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas. För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

9 a § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska fastställas till högst 1. ett belopp som per den 17 juli 2013 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, 2. två gånger den vinst som den fysiska personen erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. två gånger de kostnader som undvikits för den fysiska personen till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten.

6 10 § När sanktionsavgiftens storlek När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§, samt till anges i 1 b och 1 c §§, samt till företagets finansiella ställning och, företagets eller den fysiska persoom det går att fastställa, den vinst nens finansiella ställning och, om som företaget erhållit till följd av det går att fastställa, den vinst som regelöverträdelsen eller de kostna- företaget eller den fysiska persoder som undvikits. nen erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.

Senaste lydelse 2014:985. 6 Senaste lydelse 2014:985. 17

Sanktionsföreläggande

10 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdelser enligt 1 a § prövas av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Ett sanktionsföreläggande innebär att personen i fråga föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande enligt 1 a § tredje stycket 1 eller 2 som är bestämt till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter det att den tid som angetts i föreläggandet har gått ut är utan verkan.

10 b § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om 1. den fysiska person som föreläggandet avser, 2. överträdelsen och de omständigheter som är nödvändiga för att känneteckna den, 3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och 4. den sanktion som föreläggs personen. Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som Finansinspektionen anger .

10 c § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot värde- 18

pappersbolaget för samma överträdelse. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

10 d § En sanktion för en överträdelse enligt 1 a § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.

17 § Om någon driver sådan verk- Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag samhet som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, utan att vara berättigad till det, ska skall Finansinspektionen förelägga Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med verksam- denne att upphöra med verksamheten. Detsamma gäller om någon heten. Detsamma gäller om någon i handel med finansiella instrument i handel med finansiella instrument använder beteckningen börs utan använder beteckningen börs utan att ha tillstånd att driva en reglerad att ha tillstånd att driva en reglerad marknad. marknad. Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet. Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för företagets räkning. Finansinspektionen får även ingripa mot någon som driver värdepappersrörelse utan att vara berättigad till det, genom beslut om sanktionsavgift enligt bestämmelserna i detta kapitel.

25 § En sanktionsavgift, särskild En sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift eller försenings- avgift, straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finans- avgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar inspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre fått laga kraft eller sanktionstid som anges i beslutet. föreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet .

Senaste lydelse 2014:985. 19

28 § En sanktionsavgift, särskild En sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift, eller för- avgift, straffavgift, eller förseningsavgift som har beslutats seningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann fem år från det att beslutet fick laga kraft. laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes .

26 kap.

1 § Finansinspektionens beslut Finansinspektionens beslut enligt 23 kap. 11 § och 25 kap. enligt 23 kap. 11 § och 25 kap . 17 § andra stycket får inte över- 10 a § och 17 § andra stycket får klagas. inte överklagas. Andra beslut som Finansinspek- Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag tionen meddelar enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock ningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltnings- 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). lagen (1986:223). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestäm- Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, före- ma att ett beslut om förbud, läggande eller återkallelse skall föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. gälla omedelbart.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2015. 2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 2014:985. 20

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (i det följande benämnt kapitaltäckningsdirektivet), se bilaga 1 . Rättelse till kapitaltäckningsdirektivet finns i bilaga 2 . Tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (i det följande benämnd tillsynsförordningen) utgör direktivet ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. Förordningen, jämte rättelse till förordningen, finns som bilagorna 3 och 4 . Regeringen beslutade den 19 april 2012 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att föreslå nödvändiga anpassningar av svensk lagstiftning till tillsynsförordningen samt att lämna förslag till hur kapitaltäckningsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Nya kapitaltäckningsregler (i det följande benämnd kapitaltäckningsutredningen). Utredningen har lämnat betänkandet Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3294). Kapitaltäckningsdirektivet har i svensk rätt genomförts i bl.a. lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (se prop. 2013/14:228). De nya lagreglerna, som trädde i kraft den 2 augusti 2014, innehåller inte några bestämmelser som genomför de regler i kapitaltäckningsdirektivet som innebär att administrativa sanktioner ska kunna utdömas mot fysiska personer. Kapitaltäckningsutredningens förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer och avsaknaden av förslag om att införa ett särskilt förfarande för handläggning av sanktionsärenden fick omfattande kritik av ett flertal remissinstanser. Regeringen bedömde därför att dessa frågor behövde analyseras ytterligare. Inom ramen för 2013 års värdepappersmarknadsutredning (Fi 2013:04) och 2012 års marknadsmissbruksutredning (Fi 2012:08) upprättade den särskilda utredaren i april 2014 en promemoria med namnet ”Promemoria om sanktioner enligt CRD IV” med förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer. Promemorian har remissbehandlats. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5 . En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6 . En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2014/1356).

4 Ingripandeåtgärder och sanktioner

4.1 Inledning

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, förkortad tillsynsförordningen , samt direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, förkortat kapitaltäckningsdirektivet . Detta innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, förkortat 2006 års kreditinstitutsdirektiv , och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut, förkortat 2006 års kapitalkravsdirektiv , upphörde att gälla den 1 januari 2014. Tillsynsförordningen tillämpas sedan den 1 januari 2014 och kapitaltäckningsdirektivet skulle vara genomfört senast samma dag. Genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet har behandlats i prop. 2013/14:228 Förstärkta kapitaltäckningsregler. Direktivets bestämmelser om administrativa sanktioner mot fysiska personer återstår dock att införliva med svensk rätt, och det är dessa som tas om hand i denna lagrådsremiss. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser för kreditinstitut om villkor för att starta verksamhet som kreditinstitut, etableringsfrihet inom EU och förhållandet till tredjeland. För värdepappersföretag återfinns motsvarande reglering i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även bestämmelser för både kreditinstitut och värdepappersföretag om behöriga myndigheters metoder för att utöva tillsyn över instituten, bolagsstyrningsfrågor, krav på institutens riskhanteringssystem, sanktioner vid överträdelser av regelverket samt bestämmelser om kapitalbuffertar som i varierande grad innebär kapitalkrav utöver de som följer av tillsynsförordningen. Genom kapitaltäckningsdirektivet har det införts en rad nya bestämmelser som syftar till att säkerställa effektiva och proportionella sanktioner. Direktivet innehåller, förutom en minimilista på vilka sanktioner som ska finnas tillgängliga för de behöriga myndigheterna, regler om vilka som omfattas av sanktionerna, vilka kriterier som bör beaktas när myndigheterna beslutar i sanktionsärenden samt om sanktionsbeslut. De äldre direktiven från år 2006 innehöll utöver skyldigheten att i vissa situationer återkalla ett instituts tillstånd inga specifika regler om administrativa sanktioner. Kapitaltäckningsdirektivet ställer däremot krav på att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning inför särskilda regler som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att vid överträdelser av tillsynsförordningen och kapitaltäcknings-

direktivet vidta olika former av administrativa sanktioner, även mot fysiska personer. Dessa ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Kapitaltäckningsdirektivet är uppbyggt på så sätt att överträdelser som ska åtföljas av en sanktion har delats upp mellan två artiklar. I var och en av dessa artiklar finns en uppräkning av olika sanktioner som ska kunna utdömas för sådana överträdelser som omnämns i artikeln. Överträdelser som består i åsidosättande av reglerna för auktorisation och kraven som rör förvärv och avyttring av kvalificerade innehav i institut behandlas i artikel 66 i kapitaltäckningsdirektivet. I artikel 67 i kapitaltäckningsdirektivet behandlas bl.a. överträdelser som innebär att ett institut beviljats auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter och åsidosättande av vissa underrättelseskyldigheter, rapporteringskrav, bestämmelser om stora exponeringar samt reglerna om offentliggörande av information. Sanktioner ska kunna drabba institut som begått en överträdelse, men även fysiska personer i institutets ledning som befunnits ansvariga för överträdelsen. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser som anger hur höga administrativa sanktionsavgifter som de behöriga myndigheterna ska kunna besluta om för det fall att regelverket inte efterlevs. Direktivet ställer också krav på att behöriga myndigheter ges befogenhet att förbjuda fysiska personer att utöva vissa funktioner i institut, rätt att kräva att otillåtna ageranden upphör, möjlighet att besluta om förbud mot aktieägare att utöva sina rösträtter, och möjlighet att offentliggöra sanktionsbeslut. För att minska risken för en icke enhetlig tillämpning av sanktionerna finns det i direktivet även bestämmelser om vilka kriterier som ska beaktas vid ett sanktionsbeslut. Medlemsstaterna kan välja att inte tillämpa reglerna om administrativa sanktioner om överträdelserna i fråga är föremål för straffrättsliga sanktioner i nationell rätt.

4.2 Regleringen i svensk rätt

4.2.1 Administrativa sanktioner mot institut

Bestämmelser om ingripanden och sanktioner gentemot kreditinstitut och värdepappersbolag finns framför allt i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF, respektive 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM. Bestämmelserna i de båda lagarna bygger på samma systematik. Avgörande för om Finansinspektionen ska ingripa är om ett institut har åsidosatt sina skyldigheter enligt respektive lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet (15 kap. 1 § LBF och 25 kap. 1 § LVM). Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms som tillräckliga, får Finansinspektionen avstå från att ingripa (15 kap. 1 a § andra stycket LBF och 25 kap. 1 a § andra stycket LVM). Finansinspektionen ska också kunna ingripa genom att utfärda ett föreläggande redan om det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer att bryta mot de regler som gäller

för verksamheten (15 kap. 1 § tredje stycket LBF och 25 kap 1 § tredje stycket LVM). När en överträdelse har skett har Finansinspektionen möjlighet att välja vilken åtgärd som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet (prop. 2002/03:139 s. 382). Valet av sanktion ska i första hand bero på hur allvarlig en överträdelse är. Vidare ska vid valet av sanktion särskild hänsyn tas till överträdelsens art, dess konkreta eller potentiella effekter på det finansiella systemet och eventuella skador som uppstått. Därutöver ska beaktas om institutet tidigare begått en överträdelse, om överträdelserna är likartade samt den tid som gått mellan överträdelserna. Vidare ska i förmildrande riktning beaktas om institutet i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete underlättat Finansinspektionens utredning och snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av inspektionen (15 kap. 1 a och 1 b §§ LBF och 25 kap. 1 a och 1 b §§ LVM). Den allvarligaste formen av ingripande är återkallelse av tillståndet. Om det är tillräckligt kan Finansinspektionen emellertid välja den mindre ingripande åtgärden varning (15 kap. 3 § LBF och 25 kap. 5 § LVM). Vid överträdelser som inte är så allvarliga att tillståndet ska återkallas kan Finansinspektionen ingripa genom föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen och med förbud att verkställa beslut. Därutöver har Finansinspektionen möjlighet att ingripa genom beslut om anmärkning. En anmärkning eller varning får förenas med en sanktionsavgift. Avsikten med sanktionsavgiften är att den ska tillföra en ekonomiskt omedelbart kännbar sanktion och ge Finansinspektionen möjlighet att gradera en överträdelse (prop. 2002/03:139 s. 387). Sanktionsavgiften ska fastställas till högst tio procent av institutets omsättning närmast föregående räkenskapsår, två gånger den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, och får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek ska, utöver de omständigheter som ska beaktas vid valet av sanktion, hänsyn även tas till institutets finansiella ställning och den vinst som institutet erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte kan uppfylla kapital- och likviditetskraven (15 kap. 8 och 9 §§ LBF och 25 kap. 9 och 10 §§ LVM). Denna begränsningsregel har införts för att förhindra att avgiftsuttaget får till följd att institutets tillstånd måste återkallas (se prop. 2002/03:139 s. 552). Finansinspektionen kan också besluta att institutet ska betala en förseningsavgift, se bl.a. 15 kap. 10 § LBF och 25 kap. 11 § LVM. Ingripandemöjligheter finns även i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar. Bestämmelserna om ingripanden i LBF och LVM gäller även om ett institut överträder bestämmelserna i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (se 7 kap. 1 §).

4.2.2 Administrativa sanktioner mot fysiska personer

Om ett kreditinstitut eller värdepappersbolag begår en överträdelse, har Finansinspektionen inom ramen för tillsynen enligt lagarna på finansmarknadsområdet möjlighet att rikta vissa åtgärder direkt mot fysiska personer i företagets ledning. Finansinspektionen kan för det första förelägga en enskild person som, utan att vara berättigad till det, driver rörelse som omfattas av respektive lag, att upphöra med rörelsen. Ett sådant föreläggande får enligt 15 kap. 20 § LBF och 25 kap. 29 § LVM kombineras med vite. Övriga åtgärder som kan vidtas gentemot fysiska personer hör till stor del samman med den lednings- och ägarprövning som Finansinspektionen är skyldig att göra inför ett beslut om tillstånd att driva bank-, finansierings- eller värdepappersrörelse. Ledningsprövningen har begränsats till de personer som har det yttersta ansvaret för hur verksamheten drivs, närmare bestämt styrelseledamöter och verkställande direktör samt ersättare för dessa, dvs. suppleant för styrelseledamot samt vice verkställande direktör. Om någon som ingår i ett instituts styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller lagens krav på lämplighet kan Finansinspektionen, i stället för att återkalla institutets tillstånd, ingripa mot den enskilde styrelseledamoten eller den verkställande direktören genom att besluta att han eller hon inte längre får ha kvar sitt uppdrag. Finansinspektionen kan därutöver med stöd av 14 kap. 6 § LBF ingripa mot en person som innehar ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut. Ett sådant ingripande kan ske om personen i fråga motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i de författningar som reglerar institutets verksamhet. Finansinspektionen kan då besluta att ägaren vid stämman inte får rösta för fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Detsamma gäller bl.a. om innehavaren i väsentlig utsträckning åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Finansinspektionen får även förelägga den som har ett kvalificerat innehav att avyttra så stor del av sina aktier eller andelar att innehavet därefter inte är kvalificerat. Motsvarande bestämmelser för värdepappersbolag finns i 24 kap. LVM. Administrativa sanktioner mot fysiska personer med anledning av deras agerande eller underlåtenhet att uppfylla skyldigheter på finansmarknadsområdet finns även i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument (20–24 §§), samt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (6 kap. 3 a– 3 e §§).

4.3 Kapitaltäckningsutredningens betänkande

Kapitaltäckningsutredningen har i sitt betänkande Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65) föreslagit att beslutsordningen för sanktioner mot fysiska personer avseende ett instituts överträdelser ska vara densamma som för kreditinstitut. Utredningens förslag innebär

därmed att Finansinspektionen bör ges rätt att rikta administrativa sanktioner mot institutets styrelseledamöter eller dess verkställande direktör samt ersättare för dessa, om personen eller personerna i fråga bär ansvaret för överträdelsen. Utredningen anser inte att det bör ställas upp något krav på uppsåt eller oaktsamhet från ledningspersonens sida för att denne ska kunna ställas till ansvar. Däremot görs bedömningen att sanktioner mot fysiska personer för ett instituts överträdelser endast ska kunna tillgripas i undantagsfall, om det föreligger ”särskilda skäl”, och att en sanktion som utgångspunkt bör rikta sig mot institutet. Vidare kommer utredningen fram till att den nuvarande strukturen i LBF och LVM för överträdelser och sanktioner kan behållas för såväl institut som fysiska personer samt att det saknas behov av att, i likhet med kapitaltäckningsdirektivets struktur, räkna upp vilka överträdelser som ska leda till olika slag av angivna sanktioner. I stället anser utredningen att Finansinspektionen ska ges tillgång till samtliga sanktioner och möjlighet att besluta om sanktioner för samtliga överträdelser som anges i artiklarna 66 och 67 i kapitaltäckningsdirektivet. Därutöver konstaterar utredningen att det saknas behov av att införa ett särskilt förfarande för handläggningen av sanktionsärenden samt att Finansinspektionen bör behålla rätten att vidta sanktioner mot finansiella institut och dess ledning.

4.4 Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om överträdelser

Regeringens förslag: Finansinspektionen ges rätt att ingripa mot en enskild styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut, eller ersättare för någon av dem, för en överträdelse som institutet har gjort sig skyldigt till. De överträdelser som kan föranleda sanktioner mot personerna i fråga ska uttryckligen anges i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden. Finansinspektionen ska ingripa endast om överträdelsen som institutet har gjort sig skyldigt till är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen. Regeringens bedömning: Den nuvarande ordningen i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden när det gäller överträdelser av och sanktioner mot juridiska personer bör behållas.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär dock att lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden även ändras när det gäller överträdelser av och sanktioner mot juridiska personer. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att utrymmet för sanktioner mot fysiska personer bör vara begränsat till rena undantagsfall. Denna uppfattning får enligt inspektionens mening stöd av direktivets allmänna utformning och uttalanden från kommissionen. Inspektionen anser därför att den beskrivning som ges i Kapital-

täckningsutredningens betänkande av situationer där en sanktion kan vara motiverad är bra och i linje med syftet med direktivbestämmelserna. Finansinspektionen anser också att det är angeläget att det tydliggörs att inspektionen bör inskränka sina tillsynsundersökningar och sanktionsprövningar när det gäller fysiska personer till situationer när det finns särskilda indikationer på att en viss person bär ett särskilt ansvar för regelöverträdelsen och det finns ett påtagligt allmänt intresse av att pröva sanktionsfrågan. Helsingborgs tingsrätt anser att det av tydlighetsskäl är lämpligt att utforma sanktionsbestämmelserna mot fysiska personer fristående från sanktionsbestämmelserna mot juridiska personer. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att det bör utredas om det behövs en uppräkning av överträdelser för fysiska personer. Fakulteten anför vidare att enligt dess uppfattning om direktivets innebörd bör fysiska personer bli föremål för sanktioner i endast ganska särpräglade undantagsfall. Dessutom menar fakulteten att en korrekt implementering av direktivet inte kräver att det används ett subjektivt rekvisit och förordar i stället att bestämmelsen utformas med endast objektiva rekvisit. Kommuninvest i Sverige AB framhåller att promemorians förslag uppfyller kravet på tydlighet och förutsägbarhet. Svenska Bankföreningen , med vilken Finansbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen instämmer, menar att en struktur med en uppräkning av överträdelserna i lagtexten ökar tydligheten och förutsägbarheten för den fysiska personen samt är ägnad att skapa tydlighet för Finansinspektionen om vad som kan konstituera en sanktion mot en fysisk person. Vidare menar föreningarna att gränsen för när en överträdelse ska anses vara allvarlig tydligt måste anges i lagtexten och dessutom att sanktioner mot enskilda endast bör komma i fråga när kreditinstitutets överträdelse är så allvarlig att grund för att återkalla tillståndet eller meddela varning föreligger och det samtidigt finns särskilda skäl att rikta en sanktion mot en enskild person. Finansbolagens Förening anför också att det av rättssäkerhetsskäl krävs en tydlig koppling mellan de specifika överträdelserna och de specifika sanktionerna. Sveriges advokatsamfund framhåller vikten av att överträdelserna anges uttryckligen och menar att andra överträdelser än dem i uppräkningen inte ska kunna läggas till grund för sanktioner mot enskilda personer. AB Svensk Exportkredit anser att frågan om vad som ska anses som en allvarlig överträdelse i lagbestämmelsens mening behöver klargöras. Finansförbundet , med vilket Tjänstemännens Centralorganisation instämmer, anför att likställighetsprincipen bland styrelseledamöter bör gälla, men att hänsyn bör tas till att arbetstagarledamöter representerar de anställda. Finansförbundet framhåller vidare att förslaget inte ska inkräkta på en sådan ledamots möjlighet att exempelvis konfidentiellt rådgöra med en förtroendevald eller anställd vid ett fackförbund eller juridiskt ombud, till exempel vad gäller överträdelser i förslagets mening.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna överväganden I artikel 67 i kapitaltäckningsdirektivet räknas det upp ett antal överträdelser som kan begås av institut. Överträdelserna kan bl.a. bestå i att 27

institutet beviljats auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter och att det åsidosatt vissa underrättelseskyldigheter, rapporteringskrav, bestämmelser om stora exponeringar och regler om offentliggörande av information. Överträdelserna enligt artikel 66 i kapitaltäckningsdirektivet består av tillhandahållande av tillståndspliktiga tjänster utan erforderligt tillstånd och anskaffande eller avyttring av ett kvalificerat ägande i ett institut utan att underrätta behörig myndighet om detta. När det gäller kapitaltäckningsdirektivets regler om överträdelser begångna av institut och överträdelser enligt artikel 66 så har dessa införlivats med svensk rätt (prop. 2013/14:228). Direktivet kräver emellertid att även vissa fysiska personer ska kunna hållas ansvariga för ett instituts överträdelser. Några sådana bestämmelser finns inte i gällande rätt. Vid utarbetandet av direktivförslaget var kommissionens avsikt att inrätta ett system där varken institut eller fysiska personer kan begå en överträdelse med vetskap om att de inte kommer löpa någon risk att drabbas av en sanktion personligen, dvs. det ska inte kunna gå att skydda sig bakom institutet eller tvärt om. Kommissionens avsikt har varit att fysiska personer framför allt ska påföras sanktioner i de fall de kan hållas ensamt ansvariga för en överträdelse (KOM [2010] 716 final, s. 13). Kapitaltäckningsdirektivet förutsätter inte att det regelmässigt döms ut sanktioner mot fysiska personer. Enligt regeringens mening bör det därmed vara tillräckligt att svensk rätt erbjuder en möjlighet att rikta sanktioner mot fysiska personer. Direktivet saknar närmare anvisningar om när ett ansvar för en fysisk person kan komma i fråga. Det bör således ankomma på tillämpande myndighet eller domstol att i varje enskilt fall ta ställning till om omständigheterna är sådana att de utgör skäl för att rikta en sanktion mot en fysisk person. Vid denna bedömning bör beaktas att rörelsereglerna i första hand riktas till institutet som sådant. Enligt regeringens mening bör utgångspunkten i svensk rätt därför vara att sanktioner i första hand bör riktas mot institutet och att sanktioner mot fysiska personer bör komma i fråga endast om institutets överträdelse är allvarlig. Bestämmelserna om överträdelser och sanktioner finns i dag i 15 kap. LBF och 25 kap. LVM. För att genomföra direktivets krav på att vissa fysiska personer ska kunna hållas ansvariga för institutets överträdelser bör det i svensk rätt införas en ny bestämmelse i LBF respektive LVM som ger Finansinspektionen en sådan ingripandemöjlighet.

Strukturen i lagarna Regeringen har vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser i fråga om överträdelser som begås av institut bedömt att det saknas behov av att, i likhet med direktivets struktur, i lag räkna upp vilka överträdelser som ska leda till vissa angivna sanktioner. Ett mer ändamålsenligt sätt att genomföra bestämmelserna i svensk rätt har i stället bedömts vara att Finansinspektionen ges tillgång till samtliga sanktioner, och möjlighet att besluta om sanktioner för samtliga överträdelser som anges i artiklarna 66 och 67 i kapitaltäckningsdirektivet. Ett sådant genomförande har bedömts vara mer i linje med den nuvarande strukturen i LBF och LVM samt uppfattningen att

Finansinspektionens ingripandemöjligheter gentemot finansiella företag som utgångspunkt bör utformas enhetligt, såvida inte särskilda skäl talar mot det. Finansinspektionen har därför getts tillgång till samtliga sanktioner i direktivet, och möjlighet att i varje enskilt fall välja vilken av dessa sanktioner som ska gälla vid en överträdelse som gäller för det finansiella institutet i fråga (prop. 2013/14:228 s. 231 f,). Kapitaltäckningsutredningens förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer, som utformats enligt nuvarande mönster för administrativa sanktioner mot institut i LBF och LVM, fick omfattande remisskritik. Kritiken bestod huvudsakligen i att bestämmelserna borde utformas på ett tydligt sätt för att tillgodose kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet för den enskilde personen. Detta var, enligt kritiken, inte minst viktigt mot bakgrund av de allvarliga sanktioner som kan följa på överträdelserna. Enligt regeringens mening är det av vikt att bestämmelserna om sanktioner mot fysiska personer utformas på ett rättssäkert och förutsebart sätt. Det finns därför skäl att frångå den nuvarande strukturen i LBF och LVM för bestämmelserna om sanktioner riktade mot instituten och i stället uttryckligen ange de överträdelser för vilka sanktioner kan riktas mot fysiska personer. En sådan utformning skapar tydlighet och förutsebarhet för den enskilde, vilket inte minst är viktigt då bestämmelserna kan anses ha straffrättslig karaktär. Det kan också noteras att en struktur med en uttrycklig uppräkning i lagtexten av sådana överträdelser som kan begås av fysiska personer har valts i andra lagar på finansmarknadsområdet, t.ex. lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning (se prop. 2011/12:175 s. 23). Anledningen härtill har varit att skapa tydlighet så att det står klart för både den enskilde och Finansinspektionen vari en överträdelse kan bestå och vad som kan bli följden av den. Regeringen anser därför att de överträdelser som enligt kapitaltäckningsdirektivet ska kunna föranleda sanktioner mot fysiska personer bör anges uttryckligen i lagtexten genom en uppräkning. Finansinspektionen bör, liksom i dag, som utgångspunkt ges möjlighet att i varje enskilt fall välja vilken eller vilka av sanktionerna som bör påföras vid en överträdelse av reglerna. Vad gäller överträdelser av och sanktioner mot juridiska personer anser regeringen att det saknas skäl att ändra den nuvarande ordningen i LBF och LVM.

Personkretsen som kan träffas av sanktioner Enligt artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet ska ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som enligt nationell rätt är ansvariga för överträdelsen kunna bli föremål för sanktioner, om inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt. I artikel 3.1.7 anges att ett ledningsorgan är ett organ som utses enligt nationell lagstiftning och som har befogenhet att fastställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande och de personer som i praktiken leder institutets verksamhet. Definitionen av ledningsorganet ska också ses i ljuset av direktivets begrepp ”verkställande ledning”. Med verkställande ledning avses enligt artikel 3.1.9 de fysiska personer som utövar verkställande funktioner i ett

institut och som är ansvariga och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dagliga ledningen av institutet. Den i direktivet angivna personkretsen är beskriven på samma sätt som i bestämmelserna om ledningsprövning i övriga direktiv på finansmarknadsområdet, och det är därför enligt regeringens mening rimligt att utgå från att samma krets som ska omfattas av ledningsprövningen också ska kunna påföras sanktioner. Frågan om vilken personkrets som är föremål för ledningsprövning har behandlats i prop. 2013/14:228 s. 166 f. Där anges att enligt 8 kap. 27 och 29 §§ aktiebolagslagen (2005:551) ska den verkställande direktören utses av styrelsen och sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören är med andra ord underställd styrelsen. Med ledningsorgan avses således enligt regeringens bedömning primärt styrelsen. Emellertid är direktivet utformat för att tillämpas inom EU där medlemsstaterna har mycket skiftande bolagsrättsliga traditioner, vilket innebär att bestämmelserna om ledningsorgan i vissa fall får anses ta sikte på såväl styrelsen som den verkställande direktören. I enlighet med svensk lagstiftningstradition bör det därför i varje särskilt fall anges om det är styrelsen eller styrelsen och verkställande direktören som omfattas av respektive bestämmelse. Likaså avses med styrelsen respektive verkställande direktör inte ersättare för dessa såvida det inte särskilt anges, se t.ex. 3 kap. 2 § LBF. I svensk kontext bör således den personkrets som kan träffas av sanktioner utgöras av styrelsen, den verkställande direktören och ersättare för dessa. Finansförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation anser att likställighetsprincipen bör gälla bland styrelseledamöter, vilket i detta sammanhang innebär att arbetstagarledamöter ska behandlas på samma sätt som övriga ledamöter. Regeringen instämmer i att likställighetsprincipen bör gälla på sedvanligt sätt. De båda organisationerna framhåller också att förslaget inte får inkräkta på en arbetstagarledamots möjlighet att exempelvis konfidentiellt rådgöra med en förtroendevald eller anställd vid ett fackförbund eller juridiskt ombud, till exempel vad gäller överträdelser i förslagets mening. Enligt regeringens mening innebär de regler som nu föreslås med anledning av direktivet inte någon förändring av vad som i dag gäller i dessa avseenden.

Allvarliga överträdelser av institut ska kunna leda till ansvar för fysiska personer För att understryka att det är instituten som står i fokus då sanktioner övervägs och att sanktioner mot fysiska personer endast bör komma i fråga i särskilda fall, bör det krävas att institutets överträdelse ska uppnå viss allvarlighetsgrad för att sanktioner mot fysiska personer ska komma i fråga. Svenska Bankföreningen , Finansbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen föreslår att det tydligt ska anges i lagtexten när en överträdelse ska anses allvarlig och att en förutsättning härför ska vara att en varning alternativt en återkallelse av tillståndet kan komma i fråga för institutet.

Enligt regeringens mening är det inte ändamålsenligt att i lagtexten ange närmare kriterier för när en överträdelse bör anses tillräckligt allvarlig för att en administrativ sanktion mot en fysisk person ska kunna komma i fråga. Såsom föreningarna föreslår skulle en överträdelse i och för sig kunna anses tillräckligt allvarlig för att aktualisera en sanktion mot en fysisk person om en varning eller en återkallelse av tillståndet kan komma i fråga för institutet. Enligt regeringens mening kan det dock inte uteslutas att även överträdelser som i och för sig inte anses kunna föranleda en varning eller en återkallelse av tillstånd för institutet, ändå skulle kunna anses tillräckligt allvarliga för att sanktioner mot fysiska personer bör kunna komma i fråga. Bestämmelsen bör därför inte utformas så att en sådan bedömning hindras. Ledning bör i stället sökas i den praxis som finns hos Finansinspektionen i fråga om när överträdelser bör bedömas som allvarliga. Det bör inte heller krävas att ett sanktionsbeslut har meddelats när det gäller institutet för att en sanktion mot en fysisk person ska kunna komma i fråga. Anledningen härtill är att det kan finnas situationer som i och för sig borde ha lett till ett sanktionsbeslut mot institutet men där något sådant inte har meddelats exempelvis på grund av att institutet har försatts i konkurs eller fått tillståndet återkallat innan överträdelsen upptäcktes. En sådan situation bör inte utesluta ett ingripande mot en fysisk person. En förutsättning för att sanktioner mot fysiska personer ska övervägas bör således vara att institutets överträdelse bedömts allvarlig. Av detta följer att i en situation där en fysisk persons agerande i och för sig bedömts som mycket anmärkningsvärt men där institutets överträdelse samtidigt inte bedöms som tillräckligt allvarlig, kan en sanktion inte riktas mot den enskilde. Finansinspektionen anser det angeläget att det tydliggörs att inspektionen bör inskränka sina tillsynsundersökningar och sanktionsprövningar när det gäller fysiska personer till situationer när det finns särskilda indikationer på att en viss person bär ett särskilt ansvar för regelöverträdelsen och det finns ett påtagligt allmänt intresse av att pröva sanktionsfrågan. Som regeringen tidigare anfört bör utgångspunkten i svensk rätt vara att sanktioner i första hand bör riktas mot institutet och att sanktioner mot fysiska personer endast bör komma i fråga i vissa särskilt allvarliga fall. Trots denna utgångspunkt bör det som en naturlig del i en utredning av ett instituts överträdelse ingå att göra överväganden i fråga om huruvida någon fysisk person också bör hållas ansvarig. Hur ingående detta bör göras får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Subjektivt rekvisit som förutsättning för ansvar Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att en korrekt implementering av direktivet inte kräver att det används ett subjektivt rekvisit och förordar i stället att bestämmelsen utformas med endast objektiva rekvisit. Artikel 67 i kapitaltäckningsdirektivet ställer visserligen inte upp något krav på att det införs ett subjektivt rekvisit som förutsättning för ansvar. Det finns dock enligt direktivet inget hinder för en medlemsstat att införa

ett sådant villkor. För att förtydliga när det kan bli fråga om ansvar för en fysisk person avseende ett instituts överträdelse är det enligt regeringens mening lämpligt att införa ett subjektivt rekvisit för att ytterligare understryka att det bör vara fråga om särskilt allvarliga fall för att en sanktion ska kunna komma i fråga. Detta motiveras också av sanktionens straffrättsliga karaktär. Enligt grundläggande straffrättsliga principer bör det inte utdömas sanktioner av straffliknande karaktär utan att personen i fråga i något avseende har visat uppsåt eller oaktsamhet. Var den nedre gränsen för det subjektiva rekvisitet bör sättas beror på vilket handlande man vill ingripa mot, men även på det intrång och den olägenhet som det innebär för personen som blir föremål för sanktionen. Mot bakgrund av att sanktioner mot fysiska personer endast bör komma i fråga i särskilt allvarliga fall bör denna gräns sättas vid grov oaktsamhet. Detta innebär att det endast är en mer kvalificerad form av oaktsamhet som kan träffas av en sanktion. Exempel på sådan grov oaktsamhet kan vara att styrelsen eller verkställande direktören medvetet tagit en risk i fråga om riktigheten hos vissa uppgifter som lämnas till Finansinspektionen. Ett sådant medvetet risktagande kan det vara fråga om när styrelsen eller verkställande direktören underlåtit att se till att det finns en ändamålsenlig organisation på plats för rapportering eller informationslämnande, eller underlåtit att regelbundet följa upp hur organisationen fungerar. I många fall kan företagens rapporteringsskyldigheter vara tekniskt komplicerade och regleringen vara otydlig, vilket lämnar utrymme för tolkning. För att agerandet ska anses grovt oaktsamt i sådana fall bör det krävas att styrelsen eller verkställande direktören har fått tydliga indikationer på att det föreligger brister, exempelvis genom Finansinspektionens påpekande eller sanktion, och ändå underlåtit att vidta åtgärder. Det bör också anses grovt oaktsamt att underlåta att sätta sig in i innebörden av sådana regler om styrning och kontroll som har väsentlig betydelse för verksamheten. Regelverket lämnar många gånger utrymme för tolkningar och bedömningar. Så är exempelvis fallet när det i olika bestämmelser anges att institutet ska ha en ”ändamålsenlig organisationsstruktur” eller att kontrollfunktionen ska ha ”de resurser som krävs” eller att personalen ska ha ”den kunskap som krävs”. Om det i efterhand visar sig att styrelsen eller verkställande direktören gjorde en felaktig bedömning av vad som t.ex. var ändamålsenligt eller tillräckligt, bör det inte nödvändigtvis innebära att det har varit fråga om ett grovt oaktsamt beteende. Om de däremot fått påpekanden, antingen av det egna institutet eller av Finansinspektionen, och underlåtit att vidta åtgärder, bör det finnas utrymme att bedöma oaktsamheten som grov.

4.5 Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om administrativa sanktioner

Regeringens förslag: Ett ingripande mot en styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut, eller en ersättare för någon av dem, ska ske genom beslut att personen i fråga under en tid av tre till tio år inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut,

eller ersättare för någon av dem, eller genom beslut om sanktionsavgift. Det ska även vara möjligt att besluta om sanktionsavgift mot någon (en fysisk eller juridisk person) som anskaffar eller avyttrar ett kvalificerat ägande i ett institut utan att underrätta Finansinspektionen om detta. Ingripande genom beslut om sanktionsavgift får också göras mot den (en fysisk eller juridisk person) som driver rörelse eller verksamhet utan att vara berättigad till det. Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till ett belopp som per den 17 juni 2013 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro eller, i de fall beloppen kan beräknas, två gånger den vinst som personen erhållit eller två gånger de kostnader som personen undvikit till följd av regelöverträdelsen. Sanktionsavgiften ska tillfalla staten. Regeringens bedömning: Övriga sanktioner som enligt kapitaltäckningsdirektivet ska kunna vidtas ryms inom gällande rätt. Skyldigheten att publicera sanktionsbeslut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär dock att även strukturen för sanktioner mot juridiska personer i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden ändras. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det måste utvecklas i motiven hur ett beslut om att anmärka på en person förhåller sig till den prövning av den fysiska personens ansvar som ska göras för instituts överträdelse. Finansinspektionen efterfrågar också ett förtydligande om huruvida inspektionen vid en ledningsprövning är förhindrad att väga in ett tidigare meddelat beslut om förbud att utöva uppdrag för vilket tiden har löpt ut. Inspektionen ifrågasätter vidare om det är förenligt med kapitaltäckningsdirektivet och med den föreslagna lagtexten att ta en dagsbotsberäkning som utgångspunkt vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek eftersom detta riskerar att leda till avsevärt lägre avgifter än vad som föreskrivs. Inspektionen pekar också på att det kan finnas situationer när en ledningsperson genom sitt agerande inte bara kan komma i fråga för en sanktion enligt rörelseregelverket utan även för ett straffrättsligt förfarande och önskar att det utvecklas i motiven hur en sådan situation bör hanteras. AB Svensk Exportkredit anser att det behöver klargöras hur sanktionsavgifternas storlek ska bestämmas. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anför att förslaget om att sanktionsavgifter ska beräknas med utgångspunkt i dagsbotssystemet varken har stöd i direktivet eller någon annanstans. Svenska Bankföreningen anser att lagtexten kan förtydligas så att det klart framgår att även summan av den vinst överträdelsen medför ska hänföras till personen i fråga samt att Riksåklagarens utfärdade riktlinjer för beräkningen av dagsbotsbelopp bör tjäna som utgångspunkt vid beräkning av sanktionsavgiften. Svensk Försäkring menar att sanktionsavgifterna för fysiska personer bör begränsas i likhet med vad som gjorts för juridiska personer så att en enskild inte riskerar att försättas i konkurs.

Hänsyn bör även tas till eventuell skadeståndsskyldighet som personen kan åläggas gentemot företaget och avgiften bör stå i proportion till den sanktion som ålagts företaget. Svensk Försäkring anför vidare, med hänvisning till förbudet mot dubbel lagföring, att eftersom Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud med sanktionsavgift, bör det i lagtexten klargöras att det inte är möjligt att i en sådan situation även kombinera den åtgärden med vite. Sveriges advokatsamfund menar att det bör klarläggas att de grunder för beräkning av sanktionsavgifternas storlek som anges i promemorian ska tillämpas vid beslut om sanktionsavgift. Helsingborgs tingsrätt är av uppfattningen att sanktionsavgifterna med all sannolikhet omfattas av bl.a. dubbelbestraffningsförbudet i Europakonventionen och att det närmare bör analyseras om de överträdelser som kan rendera sanktioner enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen konkurrerar med andra anklagelser om brott. Förvaltningsrätten i Stockholm , med vilken Förvaltningsrätten i Göteborg instämmer, menar att såsom promemorians förslag ser ut skulle samma överträdelse kunna leda till både ett påförande av en administrativ sanktionsavgift och utdömande av en straffrättslig sanktion, varför frågan om otillåten dubbelbestraffning bör beaktas. Åklagarmyndigheten noterar att det kan finnas skäl att överväga om och i så fall i vilken utsträckning förbudet mot dubbla förfaranden kan aktualiseras och om det bör föranleda någon särskild åtgärd.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

I artiklarna 66 och 67 i kapitaltäckningsdirektivet anges de sanktioner som ska kunna följa på de överträdelser som räknas upp i artiklarna. Sanktioner som anges i artikel 67 ska endast kunna beslutas mot fysiska personer som ingår i den personkrets som definierats i avsnitt 4.4, dvs. styrelseledamöter, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem. Sanktionerna enligt artikel 66 kan däremot beslutas mot var och en som tillhandahåller tillståndspliktiga tjänster utan tillstånd eller anskaffar eller avyttrar ett kvalificerat ägande i ett institut utan att underrätta Finansinspektionen, således mot såväl fysiska som juridiska personer.

Tillfälligt förbud att utöva uppdrag i institut Enligt artikel 67.2 d i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna se till att det finns en administrativ sanktion som inbegriper ett tillfälligt förbud för en ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person som hålls ansvarig att utöva uppdrag i institut. Finansinspektionen har enligt gällande rätt möjlighet att återkalla ett tillstånd på grund av att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte uppfyller lagens krav på lämplighet. Som ett alternativ till återkallelse kan Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får delta i ledningen av företaget (15 kap. 2 § LBF och 25 kap. 4 § LVM). I dessa fall riktas sanktionerna mot institutet. För att direktivet ska genomföras korrekt måste det emellertid finnas en sanktion som kan riktas mot en fysisk person innebärande ett tillfälligt förbud för denne att utöva uppdrag i ett institut. 34 Någon sådan sanktion finns inte i svensk rätt i dag.

Den sanktion som kapitaltäckningsdirektivet föreskriver liknar i stor utsträckning ett näringsförbud enligt lagen (2014:836) om näringsförbud. Ett sådant förbud beslutas av allmän domstol och innebär att personen bl.a. inte får vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag och inte heller vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i aktiebolag. Mot denna bakgrund skulle det kunna hävdas att reglerna om näringsförbud innebär att den svenska lagstiftningen redan i dag uppfyller direktivets krav i fråga om den nu behandlade sanktionen. Näringsförbud kan meddelas på en rad grunder. Den grund som oftast torde bli aktuell för de fysiska personer som här är i fråga, innebär att personen måste ha gjort sig skyldig till brott för att näringsförbud ska kunna meddelas. Enligt regeringens mening bör inte en sådan förutsättning gälla i detta sammanhang. Enligt regeringens förslag (se avsnitt 4.7) bör ett beslut om sanktioner mot fysiska personer för ett instituts överträdelser kunna fattas av Finansinspektionen eller allmän förvaltningsdomstol om personen i fråga inte godkänner ett sanktionsföreläggande. Det är lämpligt att de sanktioner som kan bli aktuella behandlas i ett sammanhang. En bestämmelse om tillfälligt förbud att utöva uppdrag som styrelseledamot, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem, bör därför införas i LBF och LVM. Direktivet ställer inte upp något krav på att det anges en viss tidsrymd för hur länge ett förbud ska kunna gälla. Enligt regeringens mening bör dock en sådan tidsrymd införas i lagtexten för att tillgodose kraven på förutsebarhet och rättssäkerhet. Med förebild i bestämmelserna om näringsförbud bör tidsrymden anges till mellan tre och tio år. När längden på förbudet bestäms bör hänsyn tas till de omständigheter som anges i förslagen till 15 kap. 1 b och 1 c §§ LBF respektive 25 kap. 1 b och 1 c §§ LVM.

Sanktionsavgifter Kapitaltäckningsdirektivet ställer upp krav på att sanktionsavgifter ska kunna beslutas för överträdelser av såväl artikel 66 som 67 i direktivet. I svensk rätt finns sedan tidigare möjlighet att besluta om sanktionsavgift för ett institut för sådana överträdelser som anges i artikel 67 i kapitaltäckningsdirektivet. Det återstår dock att införa en möjlighet att besluta om sanktionsavgifter mot de fysiska personer som kan åläggas ansvar enligt artikeln. För de överträdelser som anges i artikel 66 i direktivet finns det i gällande rätt inte någon möjlighet att besluta om sanktionsavgifter för andra än institut. För att uppfylla direktivets krav krävs således att det införs en möjlighet att, för överträdelser av bestämmelserna i fråga, besluta om sanktionsavgifter även för fysiska personer. De sanktionsavgifter som ska kunna beslutas för fysiska personer enligt kapitaltäckningsdirektivet får uppgå till högst fem miljoner euro eller, i medlemsstater som inte har euro som valuta, motsvarande belopp i nationell valuta den 17 juli 2013, eller två gånger summan av den vinst som erhållits eller två gånger summan av de kostnader som undvikits till följd av överträdelsen om beloppen går att fastställa. Regeringen uttalade i prop. 2013/14:228 att det finns tre alternativa beräkningssätt för

Finansinspektionen att fastställa sanktionsavgifternas storlek samt att det högsta beloppet enligt de alternativa beräkningarna utgör ett avgiftstak. Vidare uttalades att inspektionen har att beakta den ram som detta avgiftstak ställer upp samt att sanktionerna ska vara proportionella i förhållande till överträdelsen i fråga (s. 235 f.). Direktivet knyter sanktionsavgiftsbeloppet till eurons kurs ett visst angivet datum (den 17 juli 2013). Det innebär att den valutakurs som kommer att ligga till grund för omräkning mellan euro och svenska kronor inte kommer att förändras. I fråga om vilken valutakurs som bör tillämpas vid omräkningen har regeringen tidigare i prop. 2010/11:23 om ändring av insättningsgarantins täckningsbelopp bedömt att den s.k. mittkursen som dagligen fastställs av NASDAQ OMX Stockholm (Stockholmsbörsen) bör användas. Enligt regeringens bedömning kan det vara lämpligt att även i detta sammanhang använda mittkursen. Enligt mittkursen den 17 juli 2013 motsvarade 1 euro 8,6767 svenska kronor. Flera remissinstanser har synpunkter på hur beräkningen av sanktionsavgiftens storlek ska göras. Det i kapitaltäckningsdirektivet angivna beloppet om fem miljoner euro ska kunna tillämpas på samtliga regelöverträdelser i samtliga medlemsstater. Maximibeloppet är således dimensionerat för att vara en tillräcklig sanktion mot en fysisk person som blir föremål för en sanktionsavgift för en överträdelse i något av de största europeiska instituten. Att de största svenska instituten i dag är relativt små i jämförelse med de större europeiska bör avspeglas i storleken på de sanktionsavgifter som kan bli aktuella med anledning av svenska instituts överträdelser. I promemorian föreslås att utgångspunkten för sanktionsavgiftens bestämmande ska tas i Riksåklagarens riktlinjer för beräkning av dagsbotsbeloppet, varvid avgiften kan beräknas till omkring 15 procent av den enskildes årsinkomst. Det sägs samtidigt att detta inte bör ses som något maximibelopp. Finansinspektionen menar att ett användande av dagsbotssystemet i realiteten kan innebära ett avgiftstak som ligger väsentligt lägre än vad direktivet kräver. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet framhåller att en beräkningsgrund som tar sin utgångspunkt i dagsbotssystemet inte har stöd i direktivet eller någon annanstans. Regeringen gör samma bedömning som de båda remissinstanserna. Även om det i och för sig finns möjlighet att justera det belopp som räknats fram med hjälp av ett dagsbotssystem, skulle en sådan beräkningsmodell innebära att sanktionsavgiften för svensk del i realiteten skulle uppgå till endast en bråkdel av vad direktivet kräver. En beräkningsgrund som bygger på dagsbotssystemet riskerar dessutom att sätta överträdelsens varaktighet och allvarlighet i bakgrunden vid bestämmandet av avgiftens storlek. Dagsbotssystemet är således inte anpassat för att användas för denna typ av avgifter eller avgifter som uppgår till höga belopp. Enligt regeringens mening är därför dagsbotssystemet inte lämpligt att använda i fråga om beräkning av sanktionsavgifter enligt kapitaltäckningsdirektivet. Enligt Svensk Försäkring bör sanktionsavgiften för fysiska personer begränsas i likhet med vad som gjorts för juridiska personer så att en 36 enskild inte riskerar att försättas i konkurs.

För juridiska personer gäller att sanktionsavgiften inte får sättas till ett så högt belopp att institutet därefter inte uppfyller lagreglerade krav på soliditet och likviditet (15 kap. 8 § tredje stycket LBF och 25 kap. 9 § tredje stycket LVM). Avsikten med detta är att förhindra att uttaget av sanktionsavgiften får till följd att institutets tillstånd måste återkallas. Några motsvarande hänsyn gör sig inte gällande för fysiska personer. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att avseende bestämmandet av sanktionsavgiften införa några andra regler än de som nu föreslås. Svenska Bankföreningen , AB Svensk Exportkredit och Sveriges advokatsamfund efterfrågar i mera allmänna ordalag tydliga regler om hur sanktionsavgiften ska beräknas. Enligt 15 kap. 9 § LBF och 25 kap. 10 § LVM ska, när sanktionsavgiftens storlek fastställs för ett institut, särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 15 kap. 1 a och 1 b §§ LBF respektive 25 kap. 1 a och 1 b §§ LVM samt till institutets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits. Av 15 kap. 1 a § LBF respektive 25 kap. 1 a § LVM framgår vidare att hänsyn ska tas till hur allvarlig överträdelsen är, hur länge den pågått, överträdelsens art, dess konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. Enligt 15 kap. 1 b § LBF respektive 25 kap. 1 b § LVM ska i försvårande riktning bl.a. beaktas om institutet tidigare begått en överträdelse. I förmildrande riktning ska enligt samma lagrum beaktas om institutet samarbetat med Finansinspektionen och snabbt upphört med sitt agerande (se avsnitt 4.6). Bestämmelserna behandlas i prop. 2013/14:228. I motiven uttalade regeringen att de omständigheter som anges i lagen är tillräckligt tydliga. Med en sådan systematik som återfinns i bestämmelserna skapas en exemplifierande vägledning för Finansinspektionen och domstolarna vid deras prövning av sanktionerna. Det går emellertid inte att reglera vilken relativ vikt som ska tillmätas olika omständigheter eller hur de ska vägas i det enskilda fallet, utan det blir en fråga som ankommer på tillämpande myndigheter eller domstol (a. prop. s. 239). Regeringen gör inom ramen för detta lagstiftningsärende ingen annan bedömning.

Särskilt om sanktioner mot fysiska personer för instituts överträdelser Finansinspektionen anser att det i motiven måste utvecklas hur ett beslut om att anmärka på en person förhåller sig till en prövning av en fysisk persons ansvar för ett instituts överträdelse. För det fall Finansinspektionen anmärker på en ledningsperson i ett institut görs detta med stöd av 15 kap. 2 § LBF eller 25 kap. 4 § LVM. Det är då fråga om att kraven på ledningsfunktionen i institutet inte uppfylls. En sådan anmärkning riktas mot institutet och inte mot den enskilde personen, varför det följaktligen är institutet som kan bli föremål för sanktion. För den fysiska personen innebär beslutet inte annat än att denne (eller styrelsen som helhet) inte ansetts uppfylla kraven för det specifika institutets behov. Ett ingripande mot en fysisk person för ett kreditinstituts överträdelser, enligt vad som behandlats ovan, tar däremot sikte på dennes agerande i egenskap av ledningsperson. För att ansvar

ska kunna åläggas krävs att förutsättningarna för det är uppfyllda och följaktligen är det den enskilde personen som blir föremål för sanktion. Ett sådant beslut innebär att personen inte får agera som ledningsperson under viss tid oberoende av det specifika institutet. Bestämmelserna kan ha ett överlappande tillämpningsområde på så sätt att om det finns förutsättningar för att ålägga en fysisk person en sanktion för ett instituts överträdelse skulle även ett ingripande mot institutet enligt 15 kap. 2 § LBF eller 25 kap. 4 § LVM kunna ske. Däremot kan förutsättningarna för en tillämpning av 15 kap. 2 § LBF föreligga utan att en sanktion kan riktas mot en fysisk person, vilket beror på att kraven för det senare ingripandet är högre ställda. Enligt regeringens mening bör det därför ankomma på Finansinspektionen att i det enskilda fallet avgöra med stöd av vilka bestämmelser det är lämpligt att ingripa mot ett visst agerande. Finansinspektionen efterfrågar vidare ett förtydligande av hur inspektionen vid en ledningsprövning ska förhålla sig till en person som tidigare fått ett förbud att utöva ledningsuppdrag mot sig, men där den tid som bestämts i ingripandebeslutet löpt ut. Inspektionen undrar om det finns ett hinder mot att väga in den sanktion som personen varit föremål för i bedömningen. I 3 kap. 2 § 4 LBF anges som en förutsättning för att beviljas tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse att ledningspersonerna har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift (motsvarande bestämmelse för värdepappersbolag finns i 3 kap. 1 § första stycket 5 LVM). I tidigare förarbeten har kraven beskrivits som att de personer som ska ingå i ledningen bör ha ett tillräckligt kunnande på området eller i vart fall förmåga att skaffa sig sådan kunskap. Det bör vidare förutsättas finnas viss erfarenhet från näringsverksamhet eller något annat område av betydelse för uppgiften samt att personerna har de personliga egenskaper i fråga om omdömesgillhet som uppgiften kräver (prop. 1995/96:173 s. 85). Någon närmare vägledning för hur de personliga egenskaperna ska bedömas har inte getts i tidigare motiv. Enligt regeringens mening bör en helhetsbedömning av personen göras varvid även tidigare sanktionsbeslut bör vara en del av denna bedömning.

Offentliga underrättelser I artikel 68 i kapitaltäckningsdirektivet ställs det upp krav på offentliggörande av behöriga myndigheters beslut om sanktioner med anledning av överträdelse av bestämmelser som genomför direktivet eller av vissa bestämmelser i tillsynsförordningen. Frågan om huruvida ett sådant offentliggörande är tillåtet enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, har behandlats i prop. 2013/14:228 (s. 233 f.). Regeringen bedömde i det lagstiftningsärendet att bestämmelsen i OSL inte utgjorde hinder för Finansinspektionen att publicera besluten på det sätt som föreskrivs i kapitaltäckningsdirektivet. Kravet på offentliggörande av behöriga myndigheters beslut i artikel 68 i direktivet gäller även de beslut som meddelas med stöd av de regler som nu föreslås. Såsom regeringen framhöll i det tidigare lagstiftningsärendet gäller 30 kap. 5 § OSL inte för uppgifter i Finansinspektionens beslut och utgör därför inte ett hinder för ett offentliggörande i enlighet med

artikel 68. Sekretessen i 30 kap. 4 § OSL gäller däremot för Finansinspektionens beslut. Bestämmelsen innebär en presumtion för att Finansinspektionen får offentliggöra uppgifter om åtgärder eller sanktioner, men att sekretess råder om det kan antas att den berörde lider skada om uppgifterna röjs. Direktivet förutsätter offentliggörande men tillåter att besluten publiceras anonymiserat bl.a. om ett offentliggörande av personuppgifter skulle vara oproportionellt eller om offentliggörandet skulle bedömas orsaka en oproportionell skada för berörda institut eller fysiska personer (artikel 68.2). Mot denna bakgrund gör regeringen även i detta lagstiftningsärende bedömningen att bestämmelserna om sekretess i 30 kap. 4 § OSL inte utgör hinder för att publicera besluten på det sätt som föreskrivs i direktivet. Kravet på offentliggörande av sanktioner som beslutas för enskilda och ett offentliggörande av besluten på myndighetens webbplats kommer att utgöra en behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen. Artikel 62 i kapitaltäckningsdirektivet fastslår att all behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med direktiv 95/46/EG (dataskyddsdirektivet) och, i förekommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001. Artikel 68 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller dock genom sitt påbud om att i vissa fall publicera besluten anonymt, mekanismer för att tillgodose skyddet för personuppgifter. Om det ändå anses föreligga skäl för att offentliggöra personuppgifter, ställs krav på att uppgifterna inte behålls på myndighetens webbplats under en längre tid än vad som är förenligt med dataskyddsdirektivet. Vad gäller Finansinspektionens skyldighet att omgående publicera sina beslut kan konstateras att inspektionen enligt förordningen (2014:993) om särskild tillsyn och kapitalbuffertar är ålagd att på sin webbplats tillhandahålla viss information med anknytning till kapitaltäckningsdirektivet. Enligt regeringens mening bör ett genomförande av artikel 68 i kapitaltäckningsdirektivet, avseende fysiska personer, på motsvarande sätt ske genom föreskrifter på förordningsnivå.

Krav på att agerandet upphör Enligt artiklarna 66.2 b och 67.2 b i kapitaltäckningsdirektivet ska behörig myndighet kunna kräva att en fysisk eller juridisk person upphör med och inte upprepar det agerande som är föremål för sanktionen. Finansinspektionen har enligt gällande rätt möjlighet att förelägga någon som driver tillståndspliktig verksamhet utan erforderligt tillstånd att upphöra med verksamheten (15 kap. 18 § LBF och 25 kap. 17 § LVM). När det gäller de överträdelser som anges i artikel 67 är det i svensk rätt institutet som åläggs skyldigheter, varför en sanktion som innebär en skyldighet att upphöra med något bör riktas mot institutet i fråga och inte mot en enskild fysisk person. Enligt gällande rätt har Finansinspektionen möjlighet att vidta åtgärder för att institut ska upphöra med ett agerande genom föreläggande eller återkallelsebeslut med förbud att fortsätta rörelsen (15 kap. 4 § andra stycket LBF och 25 kap. 6 § andra stycket LVM). Finansinspektionens nuvarande möjligheter att kräva att ett visst agerande upphör täcker de situationer som anges i artiklarna 66 och 67

och uppfyller direktivets krav. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder i svensk rätt finns det därmed inte.

Förbud mot att utöva rösträtt I artikel 66.2 f i kapitaltäckningsdirektivet anges att behörig myndighet ska kunna besluta om förbud mot att utöva rösträtt för den eller de aktieägare som kan hållas ansvariga för en överträdelse. Avsikten är att sanktionen ska kunna riktas mot sådana aktieägare som kan hållas ansvariga för sådana överträdelser som avses i artikeln. Bestämmelsen bör därför uppfattas som att sanktioner ska kunna vidtas mot aktieägare som har ett så stort innehav i institutet att de kan komma att utöva inflytande i institutet. I andra fall saknas det anledning att ingripa mot aktieägare till följd av de överträdelser som anges i direktivet. Finansinspektionen har möjlighet att med stöd av 14 kap. 6 § LBF och 24 kap. 7 § LVM genom beslut om röstbegränsning ingripa mot den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut respektive av aktier i ett värdepappersbolag. Bestämmelsen kan tillgripas om innehavaren motverkar eller kan antas motverka att institutets verksamhet drivs på ett sådant sätt som är förenligt med de krav som följer av de författningar som reglerar institutets verksamhet. Sanktionen kan tillgripas vid åsidosättande av bestämmelserna om krav på tillstånd för att förvärva kvalificerat innehav av aktier eller andelar i kreditinstitut respektive av aktier i ett värdepappersbolag, dvs. sådana överträdelser som omnämns i artikel 66.1 c och d i direktivet (14 kap. 6 § andra stycket LBF och 24 kap. 7 § andra stycket LVM). Vid överträdelser som består i att institutet utan tillstånd ägnar sig åt tillståndspliktig verksamhet, dvs. sådana överträdelser som anges i artikel 66.1 a och b, kan rösträtten suspenderas under förutsättning att Finansinspektionen anser att aktieägarna motverkar att institutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med de lagstadgade kraven. Ett sådant krav kan inte anses stå i strid med direktivet. I 14 kap. 10 § LBF och 24 kap. 11 § LVM regleras den situationen att ett institut har sådana nära förbindelser med någon annan som förhindrar en effektiv tillsyn av institutet. Även då har Finansinspektionen rätt att förelägga ägaren till de aktier eller andelar som medför att förbindelserna är nära, att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att så inte längre är fallet. Finansinspektionen får kombinera ett sådant beslut med ett förbud för ägaren att på stämman rösta för dessa aktier eller andelar. Möjligheten att suspendera ägarnas rösträtt kan inte tillämpas på samtliga aktier eller andelar, utan endast på det antal aktier eller på så många andelar som leder till att ägaren inte får rösta för fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Direktivet ställer emellertid inte upp krav på att ett förbud mot att utöva rösträtten omfattar samtliga rösträtter som tillkommer aktie- eller andelsägaren. Enligt regeringens mening uppfyller därmed svensk rätt direktivets krav på att behöriga myndigheter ska ha möjlighet att suspendera ägarnas rösträtt. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder finns därmed inte.

Förbudet mot dubbel lagföring och straff Finansinspektionen , Svensk Försäkring , Helsingborgs tingsrätt , Förvaltningsrätten i Stockholm , Förvaltningsrätten i Göteborg och Åklagarmyndigheten lyfter fram problematiken kring hur sanktionerna enligt kapitaltäckningsdirektivet förhåller sig till svenska straffrättsliga bestämmelser och förbudet mot dubbel lagföring och straff. Förbudet mot dubbel lagföring och straff återfinns i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen och i EU:s rättighetsstadga. Europakonventionen med tilläggsprotokoll gäller som lag i Sverige enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. EU:s rättighetsstadga, som blev rättsligt bindande genom Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009, har samma rättsliga värde som fördragen och ingår således i EU:s primära regelverk. Detta innebär att förbudet mot dubbel lagföring och straff är tillämpligt i svensk rätt och att rättstillämpande myndigheter är skyldiga att ta hänsyn till förbudet. Förbudet innebär enligt Europakonventionen att ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket denne redan har blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat. EU:s rättighetsstadga har en bestämmelse med motsvarande innehåll med den skillnaden att förbudet gäller ett mer vidsträckt geografiskt område än vad som anges i Europakonventionen då det i stället för stat talas om Europeiska unionen. Stadgan riktar sig till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten. Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen har i två rättsfall, som behandlar relationen mellan skattetillägg och skattebrott mot bakgrund av förbudet mot dubbel lagföring och straff, slagit fast att det föreligger hinder mot att pröva en straffliknande sanktion i ett senare förfarande redan i och med att ett första förfarande grundat på samma gärning har inletts, om det i de båda förfarandena görs en självständig prövning av de faktiska omständigheterna (NJA 2013 s. 502 och HFD 2013 ref. 71). Det är enligt regeringens mening inte uteslutet att ett åsidosättande av vissa bestämmelser i förslaget till 15 kap. 1 a § LBF eller 25 kap. 1 a § LVM, vilka kan leda till att en fysisk person påförs en administrativ sanktion, även kan innebära att personen i fråga kan lagföras för brott. Det kan vidare antas att ett påförande av sanktion enligt den reglering som nu föreslås anses som en anklagelse för brott och straff i Europakonventionens mening. I en sådan situation aktualiseras konventionens förbud mot dubbel lagföring. Eftersom det här är fråga om tillämpning av EU-rätt aktualiseras dessutom förbudet i rättighetsstadgan. I de mycket få fall som det antas bli fråga om när det gäller administrativa sanktioner mot fysiska personer med anledning av instituts överträdelser, måste de myndigheter som hanterar ärendet, oavsett om det är Finansinspektionen eller rättsvårdande myndigheter, handlägga ärendet med hänsyn till reglerna om förbudet mot dubbel lagföring och straff. Beroende på den enskilda situationen kan en konsekvens av reglerna bli att en handläggning hos Finansinspektionen i vissa fall kan hindra en handläggning hos andra myndigheter eller tvärt

om. Enligt regeringens mening krävs det inte att några särskilda regler kring handläggningen införs. I stället måste de befintliga reglerna om förbudet beaktas vid handläggningen av varje enskilt ärende med utgångspunkt i ärendets särskilda omständigheter. Det kan redan nu förutses att frågan om tillämpning av förbudet mot dubbel lagföring och straff kommer att aktualiseras i flera kommande lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet, eftersom de avses inrymma införande av nya sanktionsbestämmelser med bakgrund i nya EU-rättsakter. Det kommer i de sammanhangen att finnas anledning att återkomma till denna fråga.

4.6 Omständigheter som ska vara styrande vid beslut om sanktioner

Regeringens förslag: De omständigheter som enligt gällande rätt ligger till grund för valet av sanktion och för sanktionsavgiftens storlek för juridiska personer ska även gälla i fråga om sanktioner mot fysiska personer. I förmildrande riktning ska beaktas om personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär dock att även strukturen för bestämmelserna om vilka omständigheter som ska vara styrande vid beslut om sanktioner för juridiska personer ändras i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansbolagens Förening menar dock att det inte är lämpligt att införa en bestämmelse som anger att det ska beaktas i vilken mån den fysiska eller juridiska personen har samarbetat med Finansinspektionen. Att beakta ett samarbete som sträcker sig utöver det som redan i dag stadgas i lag är svårt att förena med rätten för den som är föremål för utredningen att tillvarata sin rätt. Enligt föreningen är det viktigt att inte etablera en ordning som leder till att parter med motstående intressen felaktigt pekar ut varandra som ansvariga för de fel som har begåtts. Svenska Bankföreningen efterfrågar en analys av konsekvenserna av att det ska beaktas i vilken mån den fysiska eller juridiska personen har samarbetat med Finansinspektionen. AB Svensk Exportkredit ifrågasätter om det är förenligt med svenska straffrättsliga principer att vid fastställandet av sanktionsavgift ta hänsyn till om den som är föremål för sanktion har samarbetat med den som fattar beslut om sanktionen i fråga. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 70 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna, när de fastställer typen av administrativa sanktioner och nivån på sanktionsavgifter, beakta alla relevanta omständigheter, såsom överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet, graden av ansvar hos den som gjort sig skyldig till överträdelsen, den finansiella ställningen för personen i fråga, omfattningen av de vinster

som erhållits eller de förluster som undvikits, förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, vilja till samarbete med den behöriga myndigheten, tidigare överträdelser och överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella systemet. Direktivet gör i detta avseende ingen skillnad på fysiska och juridiska personer i fråga om vilka omständigheter som ska beaktas vid val av sanktion och sanktionsavgiftens storlek. För ett fullständigt genomförande av artikel 70 krävs således att detsamma ska gälla i svensk rätt. I LBF och LVM har det införts bestämmelser om vilka omständigheter som ska vara styrande för beslut om sanktioner mot juridiska personer (15 kap. 1 a, 1 b och 9 §§ LBF respektive 25 kap. 1 a, 1 b och 10 §§ LVM; se prop. 2013/14:228 s. 237–242). När det gäller omständigheter hänförliga till själva överträdelsen, vilka i dag återfinns i 15 kap. 1 a § LBF respektive 25 kap. 1 a § LVM, behöver bestämmelserna justeras för att omständigheterna också ska omfatta fysiska personer. I likhet med vad som gäller för juridiska personer bör det vid val av sanktion tas hänsyn till överträdelsens allvarlighet och varaktighet. I enlighet med vad som följer av uttalanden i förarbetena till LBF och LVM bör det vid denna bedömning tillmätas vikt vid om det är fråga om överträdelser av regler som har till syfte att upprätthålla stabiliteten i institutet eller i det finansiella systemet som helhet (prop. 2002/03:139 s. 382). Sådana överträdelser bör även i framtiden leda till de mest ingripande sanktionsåtgärderna. En sådan tillämpning bör ta i beaktande vilka konkreta eller potentiella effekter en överträdelse har på det finansiella systemet (jfr artikel 70 h). Till mindre allvarliga överträdelser räknas bl.a. överträdelser som är mer av ordningskaraktär, såsom försenad rapportering. I fråga om varaktighet gäller att en överträdelse som pågått under lång tid är mer klandervärd än den som varat endast tillfälligt. Effekten får dock inte bli att det regelmässigt påförs en lindrigare sanktion än vad som annars hade varit fallet endast till följd av att överträdelsen upptäckts tidigt och därmed upphört. Vid bedömningen av gärningen bör det även beaktas den i artikel 70 e omnämnda omständigheten att tredje parter orsakats skada av överträdelsen. Så kan vara fallet om institutets kunder drabbas. Det kan även handla om att staten tvingats vidta åtgärder för att värna stabiliteten i det finansiella systemet eller för att skydda insättare. Slutligen bör det vid bedömningen tas hänsyn till graden av ansvar hos den som gjort sig skyldig till överträdelsen (artikel 70 b). Direktivet anger inga närmare anvisningar om vad som avses härmed. Enligt regeringens mening medför bestämmelsen en möjlighet för Finansinspektionen att i lindrande riktning beakta om en överträdelse beror på ett beteende som av särskilda omständigheter är att betrakta som mindre klandervärt än annars. När det gäller omständigheter som inte är hänförliga till själva överträdelsen, som anges i 15 kap. 1 b § LBF och 25 kap. 1 b § LVM, behöver bestämmelserna kompletteras för att gälla också för fysiska personer. I likhet med vad som gäller för juridiska personer bör förekomsten av tidigare överträdelser ses som särskilt försvårande om en fysisk person fortsätter med eller upprepar en identisk eller liknande överträdelse som 43

han eller hon tidigare gjort sig skyldig till. Även i andra fall bör det finnas utrymme för att beakta tidigare överträdelser. Enligt regeringens mening bör den tid som förflutit mellan olika överträdelser också tillmätas betydelse. I förmildrande riktning bör beaktas om en fysisk person i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning. Finansinspektionen har redan i dag stöd i lag för att vid bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek ta hänsyn till hur väl ett institut samarbetar med inspektionen under utredningen. En uttrycklig bestämmelse om det infördes nyligen i lag med avseende på juridiska personer (se prop. 2013/14:228 s. 241 f.). För att en fysisk person ska erhålla sanktionslindring på denna grund bör det enligt regeringens mening, och i likhet med vad som gäller för juridiska personer, vara fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse. Att endast inställa sig till förhör och svara på frågor bör inte vara tillräckligt. Det bör för regelns tillämpning krävas att personen självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte själv redan förfogar över eller med lätthet kan få fram (jfr prop. 2001/02:167 s. 99). Vidare bör krävas att personen när anmälan görs eller uppgifter lämnas har upphört eller snarast upphör med sitt agerande. Bestämmelsen i fråga bör ta sikte på samtliga överträdelser i LBF och LVM som kan föranleda administrativa sanktioner för fysiska personer. Den bör dessutom enligt regeringens mening endast tillämpas i lindrande riktning och således inte få åberopas i syfte att skärpa en sanktion. Finansbolagens Förening , Svenska Bankföreningen och AB Svensk Exportkredit yttrar sig särskilt över frågan om en fysisk persons samarbetsvillighet gentemot Finansinspektionen och ifrågasätter om en sådan ordning är lämplig att införa och om den är förenlig med svensk rätt samt att konsekvenserna av en sådan reglering bör analyseras. Enligt regeringens mening bör en sådan reglering inte anses problematisk då ett samarbete bara får beaktas i förmildrande riktning. Regeringen delar inte Finansbolagens Förenings farhåga om att felaktiga anklagelser skulle bli en konsekvens av förslaget. I 15 kap. 9 § LBF och 25 kap. 10 § LVM anges de omständigheter som ska vara styrande för sanktionsavgiftens storlek. Även de bestämmelserna behöver justeras så att de också omfattar fysiska personer. På samma sätt som gäller för juridiska personer bör hänsyn tas till den fysiska personens finansiella ställning för att kunna besluta om tillräckligt avskräckande avgifter. Hänsyn bör tas till erhållna fördelar eller undvikna förluster. Avgiften bör exempelvis kunna höjas för att överstiga erhållna vinster eller sänkas med hänsyn till utdömda skadestånd. Liksom för juridiska personer bör sådana hänsyn dock bara påverka avgiftens storlek och inte valet av sanktion. Med en fysisk persons finansiella ställning avses enligt direktivet t.ex. personens årsinkomst. I årsinkomsten bör enligt regeringens mening såväl fast som rörlig ersättning och kapitalinkomster ingå. Har överträdelsen pågått under en längre tid bör även inkomster under hela denna tid beaktas.

4.7 Hur sanktionerna ska beslutas

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska genom sanktionsföreläggande pröva frågor om ingripanden mot ansvariga fysiska personer vid överträdelser från institutets sida. I lag anges vilka uppgifter ett sådant föreläggande ska innehålla. Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom utsatt tid, får Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot institutet för samma överträdelse. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Regeringens bedömning: Finansinspektionen beslutar i dag om sanktioner mot den som driver verksamhet utan tillstånd och mot ägare som låter bli att till inspektionen anmäla ett förvärv eller en avyttring av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut och ett svenskt värdepappersbolag. Den nuvarande ordningen bör behållas.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag innebär emellertid att prövningen av ingripanden mot fysiska personer vid överträdelser från institutets sida ska ske i allmän domstol (Stockholms tingsrätt). Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är i huvudsak positiva till promemorians förslag, men några invänder mot valet av domstol. I fråga om sanktionsbefogenhet och förslaget om sanktionsföreläggande anser Kommuninvest i Sverige AB att rättslig prövning ska ske vid domstol och inte vid Finansinspektionen samt att det, som en följd därav, inte heller är lämpligt att Finansinspektionen ska kunna utfärda sanktionsföreläggande. AB Svensk Exportkredit menar att tingsrätten i stället för Finansinspektionen alltid ska vara första instans i beslut om sanktionsavgifter. Beträffande valet av domstol framhåller bl.a. Sveriges riksbank , Stockholms tingsrätt , Kammarrätten i Stockholm , Förvaltningsrätten i Stockholm , Förvaltningsrätten i Göteborg , Ekobrottsmyndigheten , Riksgäldskontoret , Finansinspektionen , Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet , FAR , Fondbolagens förening och Kommuninvest i Sverige AB fördelarna med en sammanhållen domstolsprövning och ifrågasätter lämpligheten av att Finansinspektionen ska väcka talan mot fysiska personer i allmän domstol när överprövningen av sanktioner mot juridiska personer ska ske i allmän förvaltningsdomstol. Som skäl anförs bl.a. att en ordning där prövningen av en och samma överträdelse ska ske i olika domstolssystem innebär en risk för att domstolarna kommer till olika resultat och kan leda till utdragna rättsprocesser. Stockholms tingsrätt föreslår att de aktuella målen bör hanteras med förtur vid förvaltningsdomstol. Förvaltningsrätten i Stockholm framhåller, med hänsyn till att muntlighetsprincipen lyfts fram som ett skäl till att sanktioner mot fysiska personer ska handläggas i allmän domstol, att det även enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns möjlighet till muntlig förhandling under vissa omständigheter samt att det också är möjligt att särskilt reglera en ovillkorlig rätt till muntlig förhandling på

samma sätt som skett t.ex. i mål om företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Några remissinstanser framhåller fördelarna med en prövning i allmän domstol. Helsingborgs tingsrätt pekar på sanktionernas straffrättsliga karaktär och de stora ekonomiska konsekvenser som kan bli aktuella för enskilda personer. Domstolsverket hänvisar till att processen i allmän domstol, förutom muntlighetsprincipen, präglas av omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna samt att sanktionsavgifterna kan avse mycket höga belopp och därför jämföras med en brottspåföljd. Finansbolagens Förening , Svenska Bankföreningen , Svensk Försäkring och Svenska Fondhandlareföreningen vidhåller sin tidigare framförda uppfattning om att en helt ny ordning för handläggning av sanktioner på finansmarknadsområdet bör övervägas. Liknande synpunkter framförs även av andra remissinstanser.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Beslutsordning Som tidigare nämnts innebär kapitaltäckningsdirektivet att administrativa sanktioner ska kunna vidtas inte bara mot institut utan även mot personer i institutets ledningsorgan. Enligt artikel 64 i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter ges alla tillsynsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt direktivet och utövandet får ske direkt, i samarbete med eller genom delegering till andra myndigheter eller efter ansökan till behöriga rättsliga myndigheter, t.ex. domstol. Kapitaltäckningsdirektivet uppställer således inga krav på en viss utformning av förfarandet vid beslut om sanktioner utan medlemsstaterna kan själva välja beslutsordning i enlighet med respektive rättsordning. I dagsläget beslutar Finansinspektionen om ingripandeåtgärder och sanktioner på finansmarknadsområdet, både avseende institut och fysiska personer (se avsnitt 4.2 för en närmare redogörelse av de regler som gäller i dag). Även på andra områden förekommer att en förvaltningsmyndighet utreder misstänkta överträdelser och, som första instans, fattar beslut i ärenden om att påföra t.ex. sanktionsavgifter. Det är fallet i fråga om skattetillägg (49 kap. skatteförfarandelagen) och miljösanktionsavgifter (30 kap. 1–3 §§ miljöbalken) samt om sanktionsavgifter inom tullområdet (8 kap. 2–8 §§ tullagen [2000:1281]) och inom ramen för plan- och bygglagstiftningen (11 kap. 4–11 §§ plan- och bygglagen [2010:900]). Gemensamt för samtliga angivna områden är att sanktionsavgifterna bygger på strikt ansvar. Det är alltså fråga om regler som är relativt enkla att tillämpa och där beslutsfattandet är förhållandevis schabloniserat. I betänkandet Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65) föreslogs att beslutsordningen för sanktioner mot fysiska personer för instituts överträdelser ska vara densamma som för kreditinstitut och att Finansinspektionen alltså bör ges rätt att rikta administrativa sanktioner mot ett kreditinstituts styrelseledamöter eller dess verkställande direktör samt ersättare för dessa, om personen eller personerna i fråga bär ansvaret för överträdelsen. Förslaget fick emellertid omfattande remisskritik, som huvudsakligen bestod i att det av rättssäkerhetsskäl 46 borde vara domstol och inte Finansinspektionen som beslutar om

utdömande av så betydande belopp som det kan bli fråga om (upp till motsvarande fem miljoner euro). Promemorian innehåller flera förslag i syfte att åstadkomma en enhetlig, rättssäker och effektiv reglering av sanktionerna för den enskilde och innebär bl.a. ett förfarande med prövning i domstol, för det fall ett sanktionsföreläggande från Finansinspektionen inte skulle godkännas. De bestämmelser som nu föreslås om sanktioner mot fysiska personer vid överträdelser av institut, skiljer sig väsentligt från de administrativa sanktioner som de flesta andra förbud och skyldigheter är förenade med. Vid genomförandet av dessa bestämmelser bör enligt regeringens mening ramarna för beslutsförfarandet sättas utifrån rättssäkerhetsaspekter och därutöver bör hänsyn tas till rådande rättstradition när det gäller vilka uppgifter som svenska förvaltningsmyndigheter normalt ansvarar för. Av uttalanden i andra lagstiftningsärenden framgår att det kan behövas en domstolsprövning i första instans, i stället för prövning av förvaltningsmyndighet, om det är aktuellt att göra bedömningar av framför allt subjektiva rekvisit eller om det är fråga om kännbara ingripanden mot fysiska personer samt att det kan finnas ett större utrymme för administrativt bestämda påföljder om påföljden träffar ett företag (prop. 2004/05:142 s. 47). Som ett led i arbetet med att tillgodose effektivitets- och rättssäkerhetskrav har regeringen dessutom angett riktlinjer för när sanktionsavgifter bör användas och hur de bör utformas (prop. 1981/82:142 s. 25 och skr. 2009/10:79). I dessa riktlinjer sägs bl.a. att det i vissa fall är lämpligt att överlämna prövningen om avgiftsskyldighet till de allmänna domstolarna, främst när avgiftsskyldigheten görs beroende av huruvida överträdelsen skett av uppsåt eller oaktsamhet och när reglerna är utformade på sådant sätt att det finns utrymme för betydande skönsmässiga bedömningar. Varken rådande rättssäkerhetskrav eller redovisade uttalanden i tidigare lagstiftningsärenden torde dock utgöra något absolut eller principiellt hinder mot att en förvaltningsmyndighet fattar beslut i sanktionsärenden som är att jämställa med en brottsanklagelse eller om det i prövningen ingår ställningstagande till subjektiva rekvisit. Höga sanktionsavgifter i sig eller ett stort utrymme för att fastställa storlek på sanktionsavgiften behöver inte heller utgöra något direkt hinder mot att en förvaltningsmyndighet får fatta sanktionsbeslut. Förekomsten av subjektiva rekvisit och bedömningar av dem, liksom ärendenas karaktär, är däremot av betydelse för frågan om huruvida det är lämpligt att låta förvaltningsmyndigheten fatta det första rättsligt bindande beslutet. Enligt regeringens bedömning kommer det att i överträdelseärendena sannolikt bli aktuellt att ta ställning till komplicerade händelseförlopp samt mer eller mindre omfattade utredningsmaterial och bevisning. Ett helt och hållet skriftligt förfarande hos en förvaltningsmyndighet kan då vara en nackdel för den enskilde. Eftersom det dessutom är fråga om att påföra höga sanktionsavgifter synes ett kontradiktoriskt förfarande i domstol vara mer lämpligt. En annan aspekt som enligt regeringens mening bör vägas in i lämplighetsbedömningen är om det kan finnas en risk, verklig eller upplevd, för konflikter mellan en förvaltningsmyndighets olika uppgifter. 47

En myndighet kan, om lagstiftningen innehåller ett bemyndigande, upprätta kompletterande föreskrifter och riktlinjer som sedan används vid myndighetens tillsyn, utredande verksamhet och i rollen som beslutsfattare vid ett ingripande med sanktioner. För förtroendet för hela processen är det därför av vikt att det finns tydliga regler om att den utredande verksamheten och beslutsfattandet inte sammanblandas, och att det för alla också står klart att så inte sker. Sammantaget anser regeringen att det finns övervägande skäl som talar för att prövningen av sanktioner mot fysiska personer för ett instituts överträdelser bör ske i domstol och inte hos förvaltningsmyndighet. Kompetens och sakkunskap inom ett specialområde kan naturligtvis också påverka bedömningen av om det är lämpligt att låta en förvaltningsmyndighet fatta det första rättsligt bindande beslutet. Myndighetens beslutsfattande kan antas få större genomslag i den verksamhet som tillsynen avser och bli vägledande. En väl fungerande tillsyn av de finansiella marknaderna förutsätter dessutom en handläggnings- och beslutsordning som möjliggör en effektiv tillämpning av reglerna. Genom förfarandet måste åtgärder kunna vidtas inom rimlig tid efter att en regelöverträdelse har upptäckts, annars är sanktionerna inte effektiva. En ordning där Finansinspektionen alltid måste ansöka hos domstol för att få påförandet av en sanktion prövat kan riskera att försena ett beslut om sanktioner. Ett alternativ till angivna beslutsordningar är den modell som föreslås i promemorian där Finansinspektionen ges möjlighet att utfärda ett sanktionsföreläggande men, för det fall ett sådant inte godtas, måste ansöka hos domstol om att sanktion ska utdömas. I de fall ett sanktionsföreläggande godtas av den fysiska personen i fråga motverkas inte det angivna effektivitetssyftet. För den enskilde är skillnaden mellan ett bindande beslut och ett sanktionsföreläggande som inte godtas, att passivitet i det förra fallet innebär att beslutet blir gällande, och i det senare att en domstolsprövning måste ske. Regeringen anser att det genom ett förfarande med sanktionsföreläggande går att kombinera fördelarna med att kunna använda domstolarnas process för bevisföring med det snabbare förfarande som ett beslut av Finansinspektionen innebär. Den kompetens om finansmarknaden som finns hos Finansinspektionen kommer till sin rätt, och på samma sätt som när bindande beslut fattas kan inspektionen utforma rättsbildande praxis. En ordning med sanktionsföreläggande är därför att föredra när det gäller överträdelseärenden mot fysiska personer i företagens ledningsorgan. Därmed är prövning i domstol nödvändig enbart i de fall då ett sådant föreläggande inte godtas. Det beskrivna förfarandet med ett inledande sanktionsföreläggande finns dessutom redan i dag inom konkurrens- och arbetsmiljölagstiftningen (jfr 3 kap. 16 § konkurrenslagen [2008:579] och 8 kap. 6 a § arbetsmiljölagen [1977:1160]) och kan sägas utgöra ett mellanting av domstols- och förvaltningsmyndighetsbeslut. Mot bakgrund av vad som nu anförs anser regeringen vid en sammantagen bedömning att ingripanden mot fysiska personer för kreditinstituts överträdelser bör prövas av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande som, om det godkänns, blir att jämställa med en 48 lagakraftvunnen dom.

Finansinspektionen beslutar i dag om ingripande mot den som driver verksamhet utan tillstånd och mot ägare som underlåter att till inspektionen anmäla ett förvärv eller en avyttring av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation enligt 14 kap. 6 § och 15 kap. 18 § LBF samt 24 kap. 7 § och 25 kap. 17 § LVM. Enligt regeringens bedömning saknas skäl att ändra den beslutsordning som finns i gällande rätt och Finansinspektionen bör således även fortsättningsvis besluta om sanktioner i dessa fall.

Förfarandet med sanktionsföreläggande och dess innehåll Ett sanktionsföreläggande måste innehålla vissa uppgifter för att kunna identifiera överträdelsen och avgränsa den mot andra förfaranden. I likhet med vad som gäller för ett strafföreläggande enligt 48 kap. 6 § rättegångsbalken bör föreläggandet innehålla uppgift om den fysiska person som föreläggandet avser, överträdelsen och de omständigheter som är nödvändiga för att känneteckna den, de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen samt den sanktion som föreläggs personen. Några ytterligare krav på innehållet i föreläggandet behöver inte ställas. Vidare anser regeringen att ett föreläggande bör bli aktuellt först sedan omständigheterna kring överträdelsen har utretts av Finansinspektionen inom ramen för ett överträdelseärende och personen i fråga har fått möjlighet att ta del av utredningen i ärendet. Först vid den tidpunkten kan ställning tas till sanktionen och en bedömning göras av vilka konsekvenser en domstolsprövning skulle kunna innebära (jfr prop. 2007/08:135 s. 88). För att undvika att Finansinspektionen ansöker om sanktion hos domstol måste personen i fråga, inom den tid som inspektionen bestämmer, skriftligen godkänna ett ingripande som är bestämt till tid eller belopp. Om den som sanktionsföreläggandet riktas mot framför invändningar mot sanktionen eller om denne inte svarar inom utsatt tid, bör Finansinspektionen ta ställning till huruvida en ansökan om att sanktion ska beslutas bör ges in till domstol. Den som framför invändning mot sanktionen eller inte besvarar ett föreläggande kan därmed inte åläggas en sanktion utan att frågan prövats av domstol. Huvudregeln bör enligt regeringen vara att Finansinspektionen ska ansöka om sanktion hos domstol om förutsättningarna för detta föreligger. Det är dock möjligt att ett sakligt och relevant bestridande med anledning av ett utfärdat föreläggande skulle kunna leda till att saken kommer i en annan dager. Finansinspektionen bör i sådana fall bedöma om förutsättningarna för en sanktion fortfarande föreligger. Kommer Finansinspektionen fram till att så inte är fallet bör inspektionen avstå från att ge in en ansökan till domstol. Ett godkännande efter den i sanktionsföreläggandet utsatta tiden bör enligt regeringens mening sakna verkan. Rent formellt är Finansinspektionen inte bunden av den sanktion som angetts i ett föreläggande som inte har godkänts. Utgångspunkten bör dock vara att inspektionen vid tiden för föreläggandet gör en noggrann bedömning av vad som är en rimlig sanktion i det aktuella fallet. Den bedömningen borde normalt inte ändras för att föreläggandet inte godkänns. Den sanktion som Finans-

inspektionen ansöker om hos domstol bör således normalt vara densamma som angetts i föreläggandet. Det finns enligt regeringens mening i och för sig inget som hindrar Finansinspektionen från att utfärda ett nytt sanktionsföreläggande om personen i fråga inte har godkänt det första föreläggandet inom föreskriven tid. I så fall bör det emellertid inte vara fråga om någon ändring till annat slag av sanktion eller ändring av en sanktionsavgifts storlek, och det bör endast komma i fråga i rena undantagssituationer. Ett godkänt föreläggande bör kunna verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser såsom en lagakraftvunnen dom.

Val av domstol Finansinspektionens beslut om sanktioner vid överträdelser av de skyldigheter som följer av LBF och LVM överklagas enligt gällande rätt till allmän förvaltningsdomstol. Även enligt annan finansmarknadsrättslig lagstiftning överklagas Finansinspektionens beslut om ingripanden till allmän förvaltningsdomstol. En sådan instansordning gäller vanligtvis även utanför finansmarknadsområdet vid överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut om administrativa sanktioner. I promemorian föreslås att prövningen av sanktioner mot fysiska personer ska ske i allmän domstol. Det motiveras bl.a. med att processen i allmän domstol präglas av muntlighets-, omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna, vilket innebär att förfarandet i allmän domstol alltså kännetecknas av att processmaterialet ska läggas fram muntligen, att domen ska grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen och att huvudförhandlingen så långt som möjligt ska fortgå i ett sammanhang. Ett sådant förfarande är enligt promemorian viktigt då det i nu aktuella ärenden synes kunna bli aktuellt med muntlig bevisning och det är fysiska personer som är föremål för prövning. Som ytterligare skäl för en prövning i allmän domstol anförs i promemorian att de maximala sanktionsavgifterna är mycket höga och sanktionen bl.a. därför kan jämföras med en brottspåföljd. Hos remissinstanserna finns olika uppfattningar om vilken domstol, allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol, som är mest lämpad att pröva sanktioner mot fysiska personer. I valet mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol gör regeringen följande bedömning. Regeringen anser att en prövning av ett och samma otillåtna agerande i både allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol bör undvikas. Ett sådant förfarande kan, förutom vissa handläggningsproblem, även komma att medföra att ett beslut om sanktioner mot den fysiska personen försenas, eftersom ett sådant beslut är beroende av huruvida institutet har gjort sig skyldigt till en allvarlig överträdelse eller inte. Ett förfarande som innebär en handläggning av frågorna i samma domstol torde dessutom minska risken för kompetenskonflikter som kan uppstå vid handläggning av likartade mål i olika domstolar samt ge bättre förutsättningar för att samtidigt eller i nära anslutning till varandra kunna pröva sanktioner mot fysiska och juridiska personer för samma överträdelse.

Det synes visserligen förhållandevis sällan bli aktuellt med ansvar för fysiska personer för institutetens överträdelser men det är uppenbart att samordningsfördelar kan vinnas genom att båda sanktionsfrågorna prövas av samma domstol. Enligt regeringens bedömning innebär ett förfarande som medger en gemensam handläggning av frågorna en minskad risk för utdragna processer där olika domstolar kommer fram till olika resultat och en sådan ordning torde gynna rättssäkerheten och medföra processekonomiska fördelar, för såväl den enskilde som det allmänna. Historiskt har processordningen för förvaltningsdomstolar skilt sig från den i allmänna domstolar genom att den vanligtvis ha varit en enpartsprocess. Sedan 1996 är dock även förvaltningsprocessen helt kontradiktorisk. Utrymmet för den s.k. muntlighetsprincipen är visserligen större i processerna vid allmän domstol än vid allmän förvaltningsdomstol, men utvecklingen har på senare tid medfört att förhandlingar i de båda domstolsslagen även i detta avseende har närmat sig varandra. Det finns i dag goda möjligheterna till muntlig förhandling även i allmän förvaltningsdomstol. Det är inte heller något främmande för allmän förvaltningsdomstol att pröva subjektiva rekvisit. En sådan prövning sker exempelvis i mål om företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen. Regeringen anser således att de skäl som anförts i promemorian samt av vissa remissinstanser som stöd för att prövningen bör ske i allmän domstol inte har sådan tyngd att de överväger fördelarna med att låta prövningen ske i allmän förvaltningsdomstol. Vid en helhetsbedömning finner regeringen således att frågan om påförande av sanktioner för fysiska personer i företagens ledningsorgan bör prövas i allmän förvaltningsdomstol, i de fall ett sanktionsföreläggande inte har godkänts. Mot bakgrund av det som anförs ovan om fördelarna med en sammanhållen domstolsprocess anser regeringen vidare att ansökan bör ske hos den förvaltningsrätt där Finansinspektionens beslut om ingripande mot institutet för samma överträdelse kan överklagas, dvs. i dag Förvaltningsrätten i Stockholm. Regeringen delar den uppfattning som förs fram av ett stort antal remissinstanser att förutsättningar bör ges för att handläggningen av prövningen mot kreditinstitutet och mot dess ledning för samma överträdelse bör kunna ske i ett sammanhang vid samma förvaltningsrätt. Genom att förlägga prövningen av sanktioner mot fysiska personer i institutens ledning till samma förvaltningsrätt som har att pröva institutets överträdelse tas även den kompetens tillvara som redan finns hos Förvaltningsrätten i Stockholm att pröva överträdelser av regelverket på finansmarknadsområdet.

Handläggningen i domstol I promemorian hänvisas som skäl till varför prövningen av sanktioner mot fysiska personer bör ske i allmän domstol bl.a. till muntlighetsprincipen. Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar med anledning av detta att det i allmän förvaltningsdomstol i måltyper av liknande karaktär, t.ex. i mål om företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen, finns en reglerad rätt till muntlig förhandling. Regeringen bedömer att ett förfarande med muntlig förhandling många gånger kan gagna utredningen i

ett mål och förbättra förutsättningarna för att ett beslut blir riktigt. Enligt 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen ska muntlig förhandling hållas i kammarrätt och förvaltningsrätt, om enskild som för talan i målet begär det och förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar emot det. Gällande bestämmelser om muntlig förhandling i allmän förvaltningsdomstol, ger således redan i dag en generös rätt till muntlig förhandling. Regeringen anser därför inte att det är nödvändigt att föra in en ordning med en ovillkorlig rätt till muntlig förhandling liknande den som finns i mål om företrädaransvar, utan bedömer att befintliga möjligheter att begära muntlig förhandling tillgodoser högt ställda krav på rättssäkerhet. Stockholms tingsrätt föreslår att nu aktuella mål bör hanteras med förtur i förvaltningsdomstol. Regeringen kan dock konstatera att de måltyper som i allmän förvaltningsdomstol ska hanteras skyndsamt i princip avser olika typer av frihetsberövande (t.ex. lagen [1988:870] om vård av missbrukare i vissa fall, lagen [1990:52] med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen [1991:1128] om psykiatrisk tvångsvård och lagen [1991:1129] om rättspsykiatrisk vård). Regeringen finner inte skäl att föreslå en sådan ordning för nu aktuella mål. Enligt det förfarande som föreslås i denna lagrådsremiss bör frågan om sanktioner för fysiska personer för instituts överträdelser prövas av allmän förvaltningsdomstol. Enligt LBF och LVM krävs utan undantag prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Regeringen anser att det inte finns skäl att göra någon annan bedömning beträffande mål om sanktioner för fysiska personer. Även i dessa fall bör det således gälla krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

4.8 Preskription och verkställighet

Regeringens förslag: En sanktion mot en fysisk person för ett kreditinstituts överträdelser får beslutas bara om den som sanktionen riktas mot har delgetts sanktionsföreläggande inom två år från det att överträdelsen ägde rum. Bestämmelserna om betalning och preskription i lagen om bankoch finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden ska också omfatta godkända sanktionsförelägganden.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär dock att en sanktion mot en fysisk person för ett instituts överträdelser får beslutas bara om den som sanktionen riktas mot har delgetts sanktionsföreläggande eller ansökan hos domstol inom två år från det att överträdelsen ägde rum. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Kammarrätten i Stockholm , Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Finansinspektionen invänder att den föreslagna preskriptionsbestämmelsen kan utgöra ett incitament att dra ut på sanktionsärendet mot institutet. Finansinspektionen anser att det bör klargöras att den tidpunkt som ska utgöra utgångspunkt för preskriptionstiden är delgivningen av sanktionsföreläggandet.

Skälen för regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivet behandlar inte frågor om preskription och verkställighet. Enligt t.ex. 6 kap. 3 b § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och 8 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning får beslut om att ta ut en särskild avgift eller sanktionsavgift bara meddelas om den berörda personen har delgetts en upplysning om detta inom viss tid efter det att överträdelsen skett. På motsvarande sätt bör en tidsfrist bestämmas i fråga om regelöverträdelser av LBF, LVM eller tillsynsförordningen, för sanktioner mot styrelseledamöter och verkställande direktör för ett kreditinstituts överträdelser. Den tid om två år som föreslås i promemorian och som även överensstämmer med vad som anges i de nämnda lagarna för vissa fall av överträdelser framstår enligt regeringen som väl avvägd. Den invändning som Kammarrätten i Stockholm , Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Finansinspektionen gör om att tvåårsfristen kan förefalla något kort samt utgöra ett incitament att dra ut på sanktionsärendet mot institutet, är enligt regeringens mening inte längre lika relevant eftersom regeringens förslag innebär att båda sanktionsärendena ska prövas i allmän förvaltningsdomstol och det således finns goda möjligheter för att prövningen av den juridiska och fysiska personens ansvar kan göras samtidigt eller i nära anslutning till varandra. Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning om att tidpunkten för när preskription inträder bör preciseras samt att den bör utgöras av tidpunkten för delgivningen av sanktionsföreläggandet. Beslut om sanktion för en överträdelse av LBF, LVM eller tillsynsförordningen bör således få meddelas bara om den berörda personen inom två år från det att överträdelsen ägde rum har delgetts sanktionsföreläggande. När det gäller frågor om betalning och verkställighet finns i LBF i dag bestämmelser om att en sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet samt att ett sådant beslut får verkställas utan föregående dom eller utslag (se 15 kap. 11 och 12 §§). Liknande bestämmelser finns i LVM (25 kap. 25 och 26 §§). Innebörden av dessa bestämmelser tillsammans med en föreskrift om verkställighet är att det inte krävs något domstolsavgörande för att driva in avgiften om den är obetald och förfallen till betalning (se 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken). Verkställighet får därmed ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Vidare faller en sanktionsavgift som påförts bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft (15 kap. 14 § LBF och 25 kap. 28 § LVM). Enligt regeringens mening bör bestämmelserna om betalning och preskription i LBF och LVM även gälla för sanktioner mot fysiska personer i ledningen av ett kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa bestämmelser, som i dag omfattar beslut (inklusive allmän förvaltningsdomstols avgörande) behöver med anledning därav ändras så att det uttryckligen framgår att de även omfattar godkända sanktionsförelägganden.

4.9 Överklagande

Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas. Regeringens bedömning: Det finns inom ramen för gällande rätt möjlighet att undanröja ett godkänt sanktionsföreläggande enligt bestämmelserna om resning.

Promemorians förslag avviker från regeringens förslag och bedömning eftersom det i promemorian föreslås att ett sanktionsföreläggande ska kunna undanröjas på motsvarande sätt som ett strafföreläggande enligt rättegångsbalkens regler. Remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag och bedömning eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Finansinspektionen prövar frågor om sanktioner för fysiska personer för instituts överträdelser genom sanktionsföreläggande. Ett sådant beslut bör enligt regeringen inte kunna överklagas. En fråga som då uppkommer är hur man ska hantera godkända sanktionsärenden som visar sig vara felaktiga. Promemorians förslag innebär att ett sanktionsföreläggande ska kunna undanröjas på motsvarande sätt som ett strafföreläggande enligt rättegångsbalkens regler (59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken). Promemorians förslag bygger dock på att de överträdelseärenden, i vilka ett sanktionsföreläggande inte godtagits, prövas av allmän domstol. Med en modell där ansökan i stället görs hos allmän förvaltningsdomstol är en sådan ordning inte lämplig enligt regeringen. Regeringen gör däremot bedömningen att det enligt gällande rätt finns en möjlighet att undanröja sådana förelägganden genom beslut om resning. Förutsättningarna för att bevilja resning regleras i 37 b § förvaltningsprocesslagen. Av bestämmelsen följer att resning får beviljas om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. I förarbetena uttalas att resning kan begäras i en mängd olika fall, och att även t.ex. beslut som inte kan överklagas utan omedelbart vinner laga kraft ansetts kunna bli föremål för resning (prop. 1994/95:27 s. 165). Genom att ett godkänt sanktionsföreläggande är slutligen avgjort av Finansinspektionen är det enligt 8 § 3 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar kammarrätten som prövar resningsansökan. Kammarrättens beslut kan därefter överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen där det krävs prövningstillstånd (33 och 35 §§ förvaltningsprocesslagen).

5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2015. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.

Promemorians förslag behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 162 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014. Det har inte varit möjligt att genomföra direktivets samtliga bestämmelser i svensk rätt inom den i direktivet föreskrivna tidsfristen. Det är därför angeläget att ett fullständigt genomförande av direktivet kan ske så snart som möjligt. De nu föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft så snart det är möjligt, vilket bedöms vara den 1 maj 2015. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.

6 Förslagets konsekvenser

Av de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet följer att administrativa sanktioner ska kunna beslutas mot fysiska personer. Genomförandet av direktivet i fråga om nya krav för beslut om sanktioner för fysiska personer medför ett visst merarbete för Finansinspektionen. Finansinspektionen har i enlighet med förslag i budgetpropositionerna för 2012 och 2014 tillförts ökade resurser bl.a. för att stärka arbetet med regelverken och utvidga tillsynen. Regeringen bedömer att merkostnaderna för Finansinspektionen med anledningen av tillämpningen av nu aktuella regler ska hanteras inom för myndigheten befintliga ramar. Eftersom Finansinspektionens beslut avseende fysiska personer i vissa fall kan överklagas samt att de nya reglerna även innebär att inspektionen i vissa fall kommer att ansöka om sanktioner direkt i domstol, kan reglerna komma att medföra en ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Det bedöms dock endast röra sig om ett mindre antal mål. Domstolsverket bedömer att den ökade måltillströmningen kommer att kunna hanteras inom befintliga budgetramar. Regeringens bedömning är således att de budgetära konsekvenserna för domstolarna hanteras inom de befintliga budgetramarna. De förändrade sanktionsreglerna bedöms inte öka den administrativa bördan för instituten. Regelrådet bedömer att förslagen endast medför begränsade effekter för företag.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

14 kap.

7 a §

Paragrafen genomför artikel 66.2 c–e i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen är ny och avser den som förvärvar, ökar, avyttrar eller minskar ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut utan att anmäla detta till Finansinspektionen. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionens ingripandemöjligheter utvidgas i förhållande till den som inte fullgör sina skyldigheter att ansöka om tillstånd eller underrätta inspektionen om kvalificerade innehav. Förutom de ingripandemöjligheter som finns i 6 och 7 §§ får Finansinspektionen besluta om sanktionsavgifter för en ägare som inte följer bestämmelserna i 1 eller 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 4.5.

15 kap.

1 a §

Paragrafen genomför artiklarna 65.2, 67.2 d, 67.2 f och 67.2 g i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen är ny. Nuvarande 1 a § har fått en ny beteckning, 1 b §. I paragrafen anges när Finansinspektionen får vidta olika typer av ingripanden mot fysiska personer som ingår i ett kreditinstituts ledning. Med kreditinstitut avses i denna lag bank, kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsföreningar. I första stycket definieras den personkrets som kan bli föremål för ingripande, nämligen en styrelseledamot i institutet, institutets verkställande direktör eller ersättare för någon av dem. I stycket görs även en uppräkning av de överträdelser som ska kunna föranleda ingripande. Uppräkningen motsvarar de överträdelser som anges i artikel 67.1 a–p i kapitaltäckningsdirektivet. I andra stycket anges vilka förutsättningar som gäller för ingripande enligt första stycket. Ett ingripande ska ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. I tredje stycket anges vilka ingripanden som kan bli aktuella för överträdelser enligt första stycket. Ingripande får ske dels genom beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, dels genom beslut om sanktionsavgift. Dessa ingripanden får användas tillsammans eller var för sig. Finansinspektionen får utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall avgöra vilken eller vilka ingripanden som bör komma i fråga. Övervägandena finns i avsnitten 4.4 och 4.5.

1 b §

Paragrafen genomför artikel 70 a, 70 b, 70 e och 70 h i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen ersätter nuvarande 1 b § som nu betecknas 1 c §. Paragrafen reglerar vilka hänsyn som ska tas vid valet av sanktion. Andra stycket ändras på så sätt att det, utöver kreditinstitut, också omfattar fysiska personer. Paragrafen behandlas närmare i författningskommentaren i prop. 2013/14:228 s. 311. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.

1 c §

Paragrafen genomför artikel 70 f och 70 g i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen ersätter nuvarande 1 c § som nu betecknas 1 d §. Paragrafen anger hur ett antal olika faktorer som inte är hänförliga till själva överträdelsen ska inverka på valet av sanktion. Paragrafen ändras på så sätt att den, utöver kreditinstitut, också omfattar fysiska personer. Ändringen i andra stycket 2 innebär att det införs en möjlighet att beakta om den fysiska personen ”snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra” sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. Paragrafen behandlas närmare i författningskommentaren i prop. 2013/14:228 s. 312. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.

8 §

Paragrafen ändras på så sätt att det uttryckligen anges att den avser sanktionsavgifter för kreditinstitut. Förklaringen till det är att det införs en ny paragraf, 8 a §, som behandlar sanktionsavgifter för fysiska personer.

8 a §

Paragrafen genomför artiklarna 66.2 d, 66.2 e, 67.2 f och 67.2 g i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen är ny och anger storleken på den högsta sanktionsavgift som får fastställas för en fysisk person. Övervägandena finns i avsnitt 4.5.

9 §

Paragrafen genomför artikel 70 c och 70 d i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen reglerar vilka hänsyn som ska tas vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen ändras på så sätt att den, utöver kreditinstitut, utvidgas till att omfatta också fysiska personer. Paragrafen behandlas närmare i författningskommentaren i prop. 2013/14:228 s. 313 f. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.

9 a §

Paragrafen är ny och reglerar förfarandet för beslut om sanktioner genom sanktionsföreläggande.

Enligt första stycket ska ingripanden mot en styrelseledamot i institutet, institutets verkställande direktör eller ersättare för någon av dem, avseende kreditinstitutets överträdelser enligt 1 a §, prövas av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. I andra stycket anges att ett sanktionsföreläggande innebär att den som bedöms vara ansvarig för en överträdelse föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande enligt 1 a § tredje stycket 1 eller 2 som är bestämt till tid eller belopp. Av tredje stycket framgår att ett godkänt föreläggande gäller som en domstols lagakraftvunna avgörande. Ett godkänt sanktionsföreläggande såvitt avser sanktionsavgift kan därmed verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.

9 b §

Paragrafen är ny och anger de uppgifter som ett sanktionsföreläggande ska innehålla. För att kunna identifiera en överträdelse och avgränsa den mot andra förfaranden måste ett sanktionsföreläggande innehålla vissa specifika uppgifter. Av första stycket framgår vilka uppgifter som ett sanktionsföreläggande ska innehålla. Bestämmelsen är uppbyggd på liknande sätt som 48 kap. 6 § rättegångsbalken, som avser strafföreläggande. Enligt andra stycket ska sanktionsföreläggandet även innehålla en upplysning om att en ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om personen i fråga inte godkänner föreläggandet inom den tid som Finansinspektionen anger. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.

9 c §

Paragrafen är ny och anger vad som gäller i fråga om domstolsprövning för det fall ett sanktionsföreläggande enligt 9 a § inte godkänts. Av första stycket framgår att Finansinspektionen får ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att sanktionen ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens eventuella beslut om ingripande mot institutet för samma överträdelse. I andra stycket anges att det krävs prövningstillstånd för överklagande till kammarrätten. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.

9 d §

Paragrafen är ny och utgör en preskriptionsbestämmelse för sanktioner mot fysiska personer för kreditinstitutets överträdelser. Paragrafen innebär att en sanktion för en överträdelse enligt 1 a § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.

11 §

Paragrafen ändras på så sätt att den utvidgas till att omfatta också 58 sanktionsförelägganden.

Övriga ändringar är endast språkliga. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.

14 §

Paragrafen ändras på så sätt att den utvidgas till att gälla även för sanktionsförelägganden. Övriga ändringar är endast språkliga. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.

18 §

Paragrafen genomför artikel 66.2 c, 66.2 d och 66.2 e i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen avser Finansinspektions möjligheter att ingripa mot den som driver tillståndpliktig verksamhet utan att vara berättigad till det. I det nya andra stycket utökas inspektionens möjligheter att ingripa genom en möjlighet att besluta om sanktionsavgift. Övriga ändringar är endast språkliga. Övervägandena finns i avsnitt 4.5.

17 kap.

1 §

Ändringarna i första stycket innebär att en hänvisning till den nya bestämmelsen om sanktionsföreläggande i 15 kap. 9 a § införs. Hänvisningen till 15 kap. 18 § andra stycket ändras till 18 § tredje stycket, vilket endast är en följdändring. Övriga ändringar är endast språkliga. Övervägandena finns i avsnitt 4.9.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

24 kap.

8 a §

Paragrafen genomför artikel 66.2 c–e i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen är ny och motsvarar 14 kap. 7 a § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

25 kap.

1 a §

Paragrafen genomför artiklarna 65.2, 67.2 d, 67.2 f och 67.2 g i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen är ny. Nuvarande 1 a § har fått en ny beteckning, 1 b §. Ändringarna motsvarar den nya lydelsen av 15 kap. 1 a § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen. Paragrafen gäller endast fysiska personer i värdepappersbolag.

1 b §

Paragrafen genomför artikel 70 a, 70 b, 70 e och 70 h i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen ersätter nuvarande 1 b § som nu betecknas 1 c §. Ändringarna motsvarar ändringarna i 15 kap. 1 b § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

1 c §

Paragrafen genomför artikel 70 f och 70 g i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen ersätter nuvarande 1 c § som nu betecknas 1 d §. Ändringarna motsvarar ändringarna i 15 kap. 1 c § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

9 §

Paragrafen ändras på så sätt att det uttryckligen anges att den avser sanktionsavgifter för ett svensk värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation. Anledningen till detta är att det införs en ny paragraf, 9 a §, som behandlar sanktionsavgifter för fysiska personer.

9 a §

Paragrafen är ny och motsvarar 15 kap. 8 a § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen. Paragrafen avser endast fysiska personer i värdepappersbolag.

10 §

Ändringarna motsvarar ändringarna i 15 kap. 9 § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

10 a §

Paragrafen är ny och motsvarar 15 kap. 9 a § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

10 b §

Paragrafen är ny och motsvarar 15 kap. 9 b § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

10 c §

Paragrafen är ny och motsvarar 15 kap. 9 c § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

10 d §

Paragrafen är ny och motsvarar 15 kap. 9 d § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

17 §

Paragrafens fjärde stycke är nytt och motsvarar ändringarna i 15 kap. 18 § andra stycket LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen. Fjärde stycket omfattar, till skillnad från första stycket, enbart någon som driver värdepappersrörelse. 60 Övriga ändringar är endast språkliga.

25 §

Ändringarna i paragrafen motsvarar ändringarna i 15 kap. 11 § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

28 §

Ändringarna i paragrafen motsvarar ändringarna i 15 kap. 14 § LBF. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

26 kap.

1 §

Ändringen i första stycket innebär att en hänvisning till den nya bestämmelsen om sanktionsföreläggande i 25 kap. 10 a § införs. Övriga ändringar är endast språkliga.

Bilaga 1

L 176/338 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/36/EU

av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR 575/2013 av den 26 juni 2013 ( 4 ). För att bli mer till ­ ANTAGIT DETTA DIREKTIV gängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av det här direktivet och av den förordningen.

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions ­ sätt, särskilt artikel 53.1,

(2) Detta direktiv bör bland annat innehålla bestämmelser om auktorisation att bedriva verksamhet, förvärv av kva ­ lificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter till ­ synsmyndigheterna har i hem- respektive värdmedlems ­ staten samt bestämmelserna om startkapital och om till ­ synen av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio ­ direktivs huvudsakliga mål och syfte är att samordna nella parlamenten, nationella bestämmelser om behörigheten att utöva verk ­ samhet i kreditinstitut och värdepappersföretag samt de ­ ras styrningsformer och tillsynsramar. Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG innehåller även tillsyns ­ krav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ), krav bör ingå i förordning (EU) nr 575/2013, som fast ­ ställer enhetliga och direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, eftersom sådana krav är nära förbundna med de finansiella marknadernas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och funktion när det gäller en rad tillgångar som innehas av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta direktiv bör läsas i förening med förordning (EU) nr 575/2013 och bör, tillsammans med den förordningen, utgöra den rätts ­ liga ram som styr bankverksamheten, tillsynsramarna och av följande skäl: tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk ­ De allmänna tillsynskrav som fastställs i förordning (EU) ) och Europaparlamentets och (3) samhet i kreditinstitut ( 2 nr 575/2013 kompletteras med individuella arrangemang rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ( 3 ) som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval har ändrats avsevärt vid flera tillfällen. Många av bestäm ­ av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut melserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är och värdepappersföretag. Dessa olika tillsynsarrangemang bör bland annat fastställas i detta direktiv, och de behö ­ tillämpliga på både kreditinstitut och värdepappersföre ­ riga myndigheterna bör själva få bedöma vilka arrange ­ tag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestäm ­ mang som bör införas. När det gäller enskilda likviditets ­ melser tillämpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya arrangemang bör de behöriga myndigheterna bland annat lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut ta hänsyn till de principer som fastställs i Europeiska och värdepappersföretag, nämligen det här direktivet och banktillsynskommitténs riktlinjer om likviditet (Guideli ­ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr nes on Liquidity Cost Benefit Allocation) av den 27 okto ­ ber 2010. ( 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1. ( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. ( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. ( 4 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/339

(4) Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv mot en bankunion. Detta bekräftar principen att ett in ­ 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för förande av gemensamma mekanismer för ingripanden finansiella instrument ( 1 ), får värdepappersföretag som är vid en krissituation bör föregås av gemensamma kont ­ auktoriserade av de behöriga myndigheterna i hemmed ­ roller för att minska sannolikheten för att sådana meka ­ lemsstaten och står under tillsyn av dessa myndigheter nismer behöver användas. Europeiska rådet noterade föl ­ etablera filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra jande i sina slutsatser av den 14 december 2012: ”Kom ­ medlemsstater. Det direktivet innehåller sålunda bestäm ­ missionen kommer under 2013 att lägga fram ett förslag melser om samordning av de regler som styr auktorisa ­ om en gemensam rekonstruktionsmekanism för de med ­ tion av och verksamhet i värdepappersföretag. I det di ­ lemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmeka ­ rektivet fastställs dock varken de belopp som dessa före ­ nismen, så att medlagstiftarna kan behandla det som en tag måste ha som startkapital eller någon gemensam ram prioritering och det kan antas under Europaparlamentets för övervakning av de risker som företagen löper, vilket innevarande mandatperiod.”. I detta syfte kan integre ­ bör fastställas i det här direktivet. ringen av de finansiella ramarna förstärkas ytterligare genom att det inrättas en gemensam rekonstruktions ­ mekanism, inbegripet lämpliga och effektiva gemen ­ samma säkerhetsarrangemang som ska säkerställa att be ­ slut om rekonstruktion av banker fattas snabbt, opartiskt och i alla berörda parters intresse. (5) Detta direktiv bör utgöra det grundläggande instrumentet för fullbordandet av den inre marknaden utifrån såväl etableringsfriheten för kreditinstitut som friheten för så ­ dana institut att tillhandahålla finansiella tjänster.

(10) Överföringen till Europeiska centralbanken (ECB) av till ­ synsuppgifter för vissa medlemsstater bör vara förenlig med ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn som inrättades 2010 och dess underliggande mål att (6) En väl fungerande inre marknad kräver inte endast lags ­ utveckla det enhetliga regelverket och göra tillsynsmeto ­ tiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete derna mer samstämmiga i hela unionen. ECB bör utföra och avsevärt starkare konvergens mellan lagstiftningssina uppgifter med förbehåll för och i överensstämmelse och tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga med relevant primärrätt och sekundärrätt i unionen, myndigheter. kommissionens beslut i fråga om statligt stöd, konkur ­ rensregler och koncentrationskontroll samt det enhetliga regelverk som gäller för alla medlemsstaterna. EBA har fått i uppgift att utarbeta förslag till tekniska standarder samt att utfärda riktlinjer och rekommendationer för att (7) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) säkerställa samstämmighet i tillsynen och en konsekvent nr 1093/2010 ( 2 ) inrättades den europeiska tillsynsmyn ­ tillämpning av resultaten av tillsynen inom unionen. ECB digheten (Europeiska bankmyndigheten) (nedan kallad bör inte utföra dessa uppgifter, men bör ha befogenhet EBA). Detta direktiv bör beakta EBA:s roll och funktion att anta förordningar i enlighet med artikel 132 i för ­ enligt den förordningen och de förfaranden som ska draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för ­ följas när uppgifter tilldelas EBA. draget) i överensstämmelse med akter som antagits av kommissionen på grundval av utkast framtagna av EBA, och med riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(8) Med tanke på att EBA i och med detta direktiv och för ­ ordning (EU) nr 575/2013 får utökade uppgifter, bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräckliga personella och ekonomiska resurser ställs till (11) EBA:s juridiskt bindande medlingsroll är ett viktigt inslag förfogande. för främjande av samordning, en enhetlig tillsyn och en samstämmig tillsynspraxis. Medling inom ramen för EBA kan inledas antingen på myndighetens eget initiativ, om detta särskilt anges, eller på begäran av en eller flera av de behöriga myndigheter i händelse av oenighet. Detta (9) Som ett första steg mot en bankunion bör en gemensam direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 bör utöka det tillsynsmekanism se till att unionens politik i fråga om antal situationer där EBA får initiera sin juridiskt bin ­ tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och dande medlingsroll syfte att bidra till en samstämmig effektivt sätt, att det enhetliga regelverket för finansiella tillsynspraxis. EBA hat inte någon behörighet att ta tjänster tillämpas på samma sätt med avseende på kredit ­ egna initiativ till medling när det gäller att utse betydande institut i alla berörda medlemsstater och att kreditinsti ­ filialer och att fastställa tillsynskrav för specifika institut tuten i fråga omfattas av tillsyn av högsta kvalitet, obe ­ enligt detta direktiv. För att främja samordningen och roende av andra hänsyn som inte rör tillsyn. En gemen ­ göra tillsynspraxis mer enhetlig på dessa känsliga områ ­ sam tillsynsmekanism är grunden för de följande stegen den bör de behöriga myndigheterna emellertid vid oenig ­ het kunna använda EBA:s medling i ett tidigt skede av ( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. processen. En sådan EBA-medling i ett tidigt skede bör ( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. bidra till att hitta en lösning för oenigheten.

Bilaga 1

L 176/340 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(12) I syfte att skydda sparmedel och för att skapa lika kon ­ (17) De behöriga myndigheterna bör inte bevilja eller upprätt ­ kurrensvillkor mellan kreditinstitut, bör åtgärderna för att hålla auktorisation för ett kreditinstitut om det är sanno ­ samordna tillsynen över kreditinstitut vara tillämpliga på likt att de hindras att utöva effektiv tillsyn på grund av samtliga kreditinstitut. Skälig hänsyn bör dock tas till att institutet har nära förbindelser med andra fysiska eller objektiva skillnader i fråga om institutens stadgar och juridiska personer. De kreditinstitut som redan är aukto ­ till deras ändamål, såsom föreskrivs i nationell lagstift ­ riserade bör också visa de behöriga myndigheterna att ning. dessa nära förbindelser uppfyller kraven.

(13) För att säkerställa en välfungerande inre marknad behövs (18) Hänvisningen till tillsynsmyndigheternas effektiva ut ­ det en tillsynspraxis och tillsynsbeslut som är öppna, förande av tillsynsuppgifterna omfattar gruppbaserad till ­ förutsägbara och harmoniserade, så att det går att driva syn som bör utövas över ett kreditinstitut eller värdepap ­ affärsverksamhet och styra gränsöverskridande grupper persföretag när unionsrätten föreskriver det. I sådana fall av kreditinstitut. EBA bör därför förbättra harmonise ­ bör de myndigheter hos vilka auktorisation söks kunna ringen av tillsynspraxis. Tillsynsprocesser och tillsyns ­ avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva beslut bör inte motverka den inre marknadens funktion gruppbaserad tillsyn över det kreditinstitutet eller vär ­ med avseende på fritt flöde av kapital. Tillsynskollegierna depappersföretaget. bör se till att det finns ett gemensamt och sammanhäng ­ ande arbetsprogram liksom harmoniserade tillsynsbeslut. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i hemoch värdmedlemsstater bör stärkas genom en högre grad av öppenhet och informationsutbyte. (19) Kreditinstitut som auktoriserats i en hemmedlemsstat bör ha tillstånd att inom hela unionen bedriva vissa eller samtliga verksamheter som anges i förteckningen över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännande, (14) Åtgärderna bör därför ha en så omfattande räckvidd som genom etablering av filialer eller genom tillhandahållande möjligt och gälla alla institut vars verksamhet består av av tjänster. att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, genom insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgiv ­ ning av obligationer och andra jämförbara värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning. Det bör dock ges (20) Det är lämpligt att göra principen om ömsesidigt erkän ­ möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut på vilka nande tillämplig även på dessa verksamheter när de be ­ detta direktiv inte är tillämpligt. Detta direktiv bör inte drivs av finansiella institut som är dotterföretag till kre ­ påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som inne ­ ditinstitut, förutsatt att sådana dotterföretag omfattas av håller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisa ­ den gruppbaserade tillsynen över moderföretagen och tion för kreditinstitut att bedriva viss verksamhet eller att uppfyller vissa bestämda villkor. genomföra vissa typer av transaktioner.

(21) En värdmedlemsstat bör, när etableringsrätten eller frihe ­ (15) Det är lämpligt att genomföra harmonisering som är ten att tillhandahålla tjänster utnyttjas, kunna kräva att nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt er ­ specifika bestämmelser i dess nationella lagar och andra kännande av system för auktorisering och tillsyn, en har ­ författningar följs av enheter som inte är auktoriserade monisering som möjliggör ett enda tillstånd som erkänns som kreditinstitut i hemmedlemsstaten, och med avse ­ i hela unionen, och tillämpning av principen att hem ­ ende på verksamheter som inte anges i förteckningen medlemsstaten utövar tillsyn. över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännan ­ de, förutsatt att sådana föreskrifter å ena sidan inte redan omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, står i över ­ ensstämmelse med unionsrätten och är avsedda att (16) Principerna om ömsesidigt erkännande och hemlandstill ­ skydda det allmänna bästa, och å andra sidan att de syn innebär att de enskilda medlemsstaternas behöriga ifrågavarande enheter eller verksamheterna inte är under ­ myndigheter inte bör bevilja auktorisation, eller bör åter ­ kastade likvärdiga bestämmelser i nationella lagar och kalla auktorisationen när verksamhetsplanen, den geogra ­ andra författningar. fiska spridningen av verksamheterna eller den faktiskt utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut har valt rättssystemet i en viss medlemsstat i syfte att undgå de strängare standarder som gäller i en annan medlemsstat inom vars territorium det bedriver eller (22) Utöver förordning (EU) nr 575/2013, i vilken det fast ­ har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet. ställs direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och Om detta inte klart framgår, men den största delen av värdepappersföretag, bör medlemsstaterna se till att det samtliga tillgångar hos enheter i en bankgrupp är lokali ­ inte finns några hinder för att verksamhet som är föremål serade i en annan medlemsstat vars behöriga myndighe ­ för ömsesidigt erkännande kan bedrivas på samma sätt ter har ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn, bör som i hemmedlemsstaten, förutsatt att verksamheten inte ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn endast ändras står i strid med rättsliga bestämmelser till skydd för det med dessa behöriga myndigheters godkännande. allmänna bästa i värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/341

(23) De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med lagar och i enlighet med principerna om sund förvalt ­ huvudkontor i ett tredjeland bör vara likartade i samtliga ning, god redovisningssed och tillfredsställande intern ­ medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler kontroll. inte är gynnsammare än dem som gäller för filialer till kreditinstitut från en annan medlemsstat. Unionen bör kunna ingå överenskommelser med tredjeländer om till ­ lämpning av regler som tillförsäkrar sådana filialer samma behandling inom hela unionens område. Filialer (29) Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de till kreditinstitut som är auktoriserade i tredjeländer bör behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster eller frihet att som genom sin verksamhet bidrar till att stärka det fi ­ etablera sig i andra medlemsstater än de medlemsstater nansiella systemets stabilitet. För att kunna bevara infor ­ där de är etablerade. mationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare hållas mycket begränsat.

(24) Avtal bör ingås mellan unionen och tredjeländer så att den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort (30) Vissa typer av beteende, som bedrägeri eller insiderhan ­ geografiskt område som möjligt. del, riskerar att påverka det finansiella systemets stabilitet och integritet. Det är nödvändigt att fastställa under vilka förutsättningar informationsutbyte kan tillåtas i sådana fall.

(25) Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella sund ­ het, särskilt dess gruppbaserade solvens, bör åvila hem ­ medlemsstaten. Övervakning av unionens bankgrupper bör utövas i nära samarbete mellan de behöriga myndig ­ (31) När det föreskrivs att informationen endast får lämnas ut heterna i hem- och värdmedlemsstaterna. med de behöriga myndigheternas uttryckliga medgivande, bör de behöriga myndigheterna kunna ställa krav på strikt efterlevnad av villkoren för ett medgivande.

(26) Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör ha be ­ fogenhet att från fall till fall utföra kontroller på plats och inspektioner när det gäller verksamhet i filialer till institut (32) Utbyte av information bör tillåtas mellan de behöriga på deras territorium, och att kräva information från en myndigheterna och centralbanker och andra organ med filial om dess verksamhet liksom för statistiska ändamål, liknande funktion i egenskap av monetära myndigheter informationsändamål eller tillsynsändamål, när värdmed ­ och, när så är nödvändigt för utövande av tillsyn och för lemsstaten anser detta relevant med hänsyn till finans ­ att förebygga att institut går i konkurs och för avveckling systemets stabilitet. av konkurshotade institut och i förekommande fall i kris ­ situationer andra offentliga myndigheter och nationella förvaltningar med ansvar för att utarbeta lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investe ­ (27) Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör få in ­ ringstjänster och försäkringsföretag samt offentliga myn ­ formation om verksamhet som bedrivs på deras territo ­ digheter med ansvar för tillsyn över betalningssystem. rium. Tillsynsåtgärder bör vidtas av hemmedlemsstatens behöriga myndigheter utom om värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter har skyldighet att vidta akuta sä ­ kerhetsåtgärder. (33) För att stärka tillsynen över institut och skyddet för deras kunder bör revisorerna vara skyldiga att omgående rap ­ portera till de behöriga myndigheterna om de vid full ­ görandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden (28) En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast som riskerar att allvarligt påverka ett instituts finansiella rättsliga bestämmelser utan även ett nära och regelbundet ställning eller dess förvaltnings- och redovisningsorgani ­ samarbete och betydligt ökad samstämmighet i regle ­ sation. Av samma skäl bör medlemsstaterna också se till rings- och tillsynspraxis mellan medlemsstaternas behö ­ att denna skyldighet gäller vid alla tillfällen då en revisor riga myndigheter. I detta syfte bör problem rörande en ­ upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sitt skilda kreditinstitut och ömsesidigt informationsutbyte uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett behandlas via EBA. Detta förfarande för ömsesidigt infor ­ institut. Revisorernas skyldighet att när så är lämpligt mationsutbyte bör inte ersätta bilateralt samarbete. Värd ­ underrätta de behöriga myndigheterna om vissa förhål ­ medlemsstaternas behöriga myndigheter bör i krissitua ­ landen och beslut rörande ett institut som de upptäcker tioner, på eget initiativ eller på initiativ av en hemmed ­ vid fullgörandet av sitt uppdrag hos ett icke-finansiellt lemsstats behöriga myndigheter, alltid kunna kontrollera företag, bör i sig inte ändra karaktären på deras uppdrag att verksamheten vid ett i värdmedlemsstaten etablerat hos detta företag och inte heller det sätt på vilket de bör kreditinstitut bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga fullgöra sina uppgifter där.

Bilaga 1

L 176/342 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(34) Syftet med detta direktiv och förordning (EU) nr (38) För att se till att de administrativa sanktionerna har en 575/2013 är att säkerställa en tillräcklig solvens inom avskräckande verkan, bör de som regel offentliggöras, instituten. Om en kris trots dessa solvenskrav inträffar utom under vissa väldefinierade omständigheter. är det nödvändigt att säkerställa att institut kan omstruk ­ tureras under ordnade former, att de negativa följderna för den reella ekonomin begränsas och att man undviker (39) För bedömningen av det goda anseendet hos ledningen att skattebetalarna måste ingripa. För detta ändamål och och medlemmarna i ledningsorganet krävs det ett effek ­ fram till dess att vidare samordning på unionsnivå har tivt system för utbyte av uppgifter, där EBA, med för ­ skett, bör EBA i enlighet med förordning (EU) behåll för tystnadsplikt och dataskyddskrav, bör ha rätt nr 1093/2010 göra en utvärdering av och samordna ini ­ att ha en central databas för uppgifter om administrativa tiativ för planerna för återhämtning och rekonstruktion i sanktioner, inbegripet eventuella överklaganden i detta syfte att främja konvergens på detta område. I detta syfte avseende, som endast skulle vara tillgänglig för behöriga bör EBA i förväg fullt ut informeras om anordnandet av myndigheter. Under alla omständigheter bör uppgifter sådana möten om planer för återhämtning, rekonstruk ­ om fällande domar i brottmål utbytas i enlighet med tion och avveckling och bör ha rätt att delta i mötena. En rambeslut 2009/315/RIF ( 1 ) och beslut 2009/316/RIF ( 2 ), del medlemsstaters myndigheter har redan infört en skyl ­ såsom de genomförts i nationell rätt, och med andra dighet för institut och myndigheter att utarbeta planer relevanta bestämmelser i nationell rätt. för återhämtning, rekonstruktion och avveckling. Det är därför lämpligt att instituten är skyldiga att samarbeta med myndigheterna i detta avseende. EBA bör i förväg fullt ut informeras om sådana möten om planer för åter ­ (40) För att de behöriga myndigheterna ska kunna upptäcka hämtning, rekonstruktion och avveckling och bör ha rätt eventuella överträdelser av nationella bestämmelser om att delta i sådana möten. När en plan för återhämtning, genomförande av detta direktiv och förordning (EU) rekonstruktion och avveckling utarbetas bör EBA bidra nr 575/2013, bör de ha nödvändiga befogenheter att till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av utreda och bör inrätta effektiva mekanismer för att upp ­ effektiva och enhetliga planer för återhämtning, rekon ­ muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträ ­ struktion och avveckling i enlighet med förordning (EU) delser. Dessa mekanismer bör inte påverka rätten till för ­ nr 1093/2010. Planer som inbegriper systemviktiga insti ­ svar för var och en som har blivit anklagad för en lag ­ tut bör prioriteras. överträdelse.

(41) Detta direktiv bör föreskriva både administrativa sanktio ­ (35) För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv ner och andra administrativa åtgärder för att säkerställa och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs av institut, av största möjliga handlingsutrymme till följd av en över ­ de som i praktiken kontrollerar ett instituts affärsverk ­ trädelse och för att underlätta förebyggandet av nya över ­ samhet och av medlemmarna i ett instituts lednings ­ trädelser, oavsett om åtgärderna kvalificeras som ad ­ organ, samt för att säkerställa liknande behandling i ministrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder hela unionen, bör medlemsstaterna vara skyldiga att fö ­ enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna bör kunna reskriva administrativa sanktioner och andra administra ­ föreskriva ytterligare sanktioner utöver dem som anges i tiva åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräc ­ detta direktiv och bör kunna föreskriva administrativa kande. De administrativa sanktioner och andra administ ­ sanktionsavgifter på högre nivåer än vad som föreskrivs rativa åtgärder som fastställs i medlemsstaterna bör upp ­ i detta direktiv. fylla vissa grundläggande krav när det gäller mottagarna, kriterier som bör beaktas när de tillämpas, offentliggö ­ rande, centrala befogenheter att påföra sanktioner och nivåer på administrativa sanktionsavgifter. (42) Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av bestäm ­ melser om straffrättsliga påföljder i medlemsstaternas lagstiftning.

(36) Särskilt gäller att de behöriga myndigheterna bör få be ­ (43) Medlemsstaterna bör se till att kreditinstitut och vär ­ fogenheter att utdöma administrativa sanktionsavgifter depappersföretag har tillräckligt internt kapital när det som är tillräckligt höga för att balansera de fördelar gäller kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till som kan förväntas, och vara avskräckande även för större de risker som de är eller kan bli exponerade för. Följ ­ institut och deras chefer. aktligen bör medlemsstaterna se till att kreditinstitut och värdepappersföretag har strategier och processer för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt och för att hålla det på en tillräckligt hög nivå.

(37) För att säkerställa enhetlig tillämpning av administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder i alla med ­ ( 1 ) Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om orga ­ lemsstater, vid fastställandet av typen av administrativa nisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregi ­ stret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23). sanktioner eller andra administrativa åtgärder och nivån ( 2 ) Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av på de administrativa sanktionsavgifterna, bör det krävas det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kri ­ att medlemsstaterna ser till att de behöriga myndighe ­ minalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut terna beaktar alla relevanta omständigheter. 2009/315/RIF (EUT L 93, 7.4.2009, s. 33).

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/343

(44) De behöriga myndigheterna bör få i uppdrag att se till att hållbar och diversifierad bankkultur inom unionen som i instituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas första hand tjänar unionsmedborgarnas intressen, bör med hänsyn till de risker som instituten är eller kan bli småskalig bankverksamhet uppmuntras, såsom verksam ­ exponerade för. het inom kreditföreningar (credit unions) och kooperativa banker.

(45) För att säkerställa att institut som är verksamma i flera (50) Unionsdimensionen bör beaktas på lämpligt sätt i de medlemsstater inte utsätts för oproportionella krav till behöriga myndigheternas mandat. De behöriga myndig ­ följd av att de behöriga myndigheterna i de enskilda heterna bör därför vederbörligen beakta effekten av sina medlemsstaterna fortsätter att utöva sitt ansvar rörande beslut inte endast på stabiliteten i det finansiella systemet auktorisation och tillsyn, är det mycket viktigt att sam ­ inom deras medlemsstater, utan även på stabiliteten i alla arbetet mellan de behöriga myndigheterna ökas västent ­ andra berörda medlemsstaters finansiella system. Om ligt. EBA bör stödja och utveckla sådant samarbete. inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning bör denna princip kunna främja den finansiella stabiliteten i hela unionen men bör inte innebära att det är rättsligt bin ­ dande för de behöriga myndigheterna att uppnå ett visst (46) För att kunna garantera övergripande marknadsdisciplin resultat. inom hela unionen bör de behöriga myndigheterna of ­ fentliggöra information om den verksamhet som bedrivs i kreditinstitut och värdepappersföretag. Denna infor ­ mation bör vara tillräcklig för att det ska vara möjligt (51) Finanskrisen visade på kopplingar mellan banksektorn att jämföra de strategier som tillämpas av de olika behö ­ och så kallade skuggbanker. Vissa skuggbanker håller ris ­ riga myndigheterna i medlemsstaterna och den bör kom ­ kerna effektivt åtskilda från banksektorn och undviker plettera de krav avseende institutens offentliggörande av sålunda eventuell negativ påverkan på skattebetalare teknisk information som anges i förordning (EU) och system. Ökad insikt i skuggbanksverksamhet och nr 575/2013. dess kopplingar till enheter inom finanssektorn och stra ­ mare reglering för att åstadkomma öppenhet, minska systemrisken och avskaffa olämpliga förfaranden är emel ­ lertid nödvändigt för finanssystemets stabilitet. Genom ytterligare rapportering från institut kan en del av detta (47) Gruppbaserad tillsyn över institut syftar till att skydda åstadkommas, men särskilda nya bestämmelser behövs insättarnas och investerarnas intressen och säkerställa sta ­ också. bilitet i det finansiella systemet. För att den gruppbase ­ rade tillsynen ska kunna bli effektiv bör den därför till ­ lämpas på alla bankgrupper, inbegripet sådana där mo ­ derföretaget inte är kreditinstitut eller värdepappersföre ­ tag. Medlemsstaterna bör förse de behöriga myndighe ­ (52) Ökad insyn i institutens verksamhet, särskilt i fråga om terna med de rättsliga instrument som krävs för att ge ­ gjorda vinster, skatter och andra avgifter som erlagts eller nomföra sådan tillsyn. stöd som erhållits, är av största vikt för att unionsmed ­

borgarna ska återfå förtroendet för den finansiella sek ­ torn. Obligatorisk rapportering på det området kan där ­ för ses som en viktig del av institutens sociala ansvar gentemot berörda parter och samhället. (48) I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderfö ­ retaget kontrollerar minst ett dotterföretag bör de behö ­ riga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den finan ­ siella ställningen för varje kreditinstitut eller värdepap ­ (53) Brister i företagsstyrningen i ett antal institut har bidragit persföretag i en sådan grupp. De behöriga myndigheterna till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank ­ bör åtminstone ha möjlighet att från alla företag inom en sektorn, vilket har lett till enskilda instituts fallissemang grupp få in den information som behövs för att genom ­ och till systemproblem i medlemsstaterna och globalt. De föra tillsynen. Samarbete bör etableras mellan myndighe ­ mycket allmänna bestämmelserna om institutens styrning ter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer och det faktum att en stor del av ramarna för företags ­ när det gäller tillsyn av företagsgrupper som bedriver styrning inte är bindande utan väsentligen bygger på olika typer av finansiell verksamhet. frivilliga uppförandekoder, har inte i tillräcklig grad främ ­ jat en effektiv tillämpning av sunda metoder för företags ­ styrning av instituten. I vissa fall har avsaknaden av ett system med effektiva kontroller och befogenhetsfördel ­ (49) Medlemsstaterna bör kunna vägra eller återkalla ett kre ­ ning inom instituten inneburit att det inte funnits någon ditinstituts auktorisation om vissa strukturer i en före ­ faktisk övervakning av ledningens beslutsfattande, vilket tagsgrupp anses vara olämpliga för bedrivande av bank ­ har främjat kortsiktiga och alltför riskabla ledningsstrate ­ rörelse på grund av att effektiv tillsyn av dessa strukturer gier. De behöriga myndigheternas oklara roll i övervak ­ inte är möjlig. De behöriga myndigheterna bör därför ha ningen av företagsstyrningen i institut har lett till en de befogenheter som krävs för att säkerställa sund och otillräcklig tillsyn av de interna styrningsprocessernas ef ­ ansvarsfull ledning av kreditinstitut. I syfte att trygga en fektivitet.

Bilaga 1

L 176/344 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(54) För att kunna ta itu med de potentiellt skadliga effekterna riskexponeringar samt konsekvenser av verksamheten av dåligt utformade system för företagsstyrning på sund och riskstrategin. Att inneha ett alltför stort antal upp ­ riskhantering, bör medlemsstaterna införa principer och drag i ledningsorgan samtidigt skulle hindra en ledamot i standarder för att säkerställa effektiv övervakning från ledningsorganet från att avsätta den tid som krävs för att ledningsorganets sida, främja en sund riskkultur på alla utöva denna tillsynsroll. Det är därför nödvändigt att nivåer i kreditinstitut och värdepappersföretag och göra begränsa det antal uppdrag i ledningsorgan som en leda ­ det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka mot i ett kreditinstituts ledningsorgan får inneha sam ­ att de interna styrningsformerna är tillräckliga. Dessa tidigt inom olika enheter. Uppdrag i ledningsorgan i or ­ principer och standarder bör gälla med beaktande av ganisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets syfte, till exempel ideella organisationer eller välgör ­ verksamhet. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva prin ­ enhetsorganisationer, bör dock inte beaktas vid tillämp ­ ciper och standarder för företagsstyrning utöver dem som ningen av en sådan gräns. krävs i detta direktiv.

(59) När medlemmarna i ledningsorganet utses bör aktieä ­ (55) Olika styrningsstrukturer tillämpas i medlemsstaterna. I garna eller medlemmarna i ett institut överväga huruvida de flesta fall tillämpas en monistisk eller dualistisk led ­ kandidaterna har tillräckliga kunskaper, kvalifikationer ningsstruktur. Definitionerna i detta direktiv är tänkta att och färdigheter för att garantera att institutet leds på omfatta alla befintliga strukturer utan att förespråka nå ­ ett korrekt och ansvarsfullt sätt. Dessa principer bör, gon särskild. De är endast till för upprättandet av regler när det gäller medlemmarna i ledningsorganet, utövas som syftar till att ett visst resultat uppnås, oavsett vilken och påvisas genom transparenta och öppna utnämnings ­ nationell bolagsrätt som gäller för ett institut i varje med ­ förfaranden. lemsstat. Definitionerna bör därför inte påverka den all ­ männa tilldelningen av befogenheter i enlighet med na ­ tionell bolagsrätt.

(60) Ledningsorgans bristande övervakning av ledningsbeslut beror delvis på fenomenet grupptänkande. Detta uppstår bland annat på grund av bristande mångfald i lednings ­ (56) Ett ledningsorgan bör antas ha verkställande funktioner organens sammansättning. För att främja oberoende åsik ­ och tillsynsfunktioner. Ledningsorganen i de olika med ­ ter och ett kritiskt ifrågasättande bör institutens lednings ­ lemsstaterna har olika befogenheter och strukturer. I organ därför präglas av en tillräcklig mångfald vad gäller medlemsstater där ledningsorganen har en monistisk ålder, kön, geografiskt ursprung samt utbildnings- och struktur utför en enda styrelse vanligtvis lednings- och yrkesbakgrund för att det ska gå att få fram olika slags tillsynsuppgifter. I medlemsstater med ett dualistisk sy ­ synpunkter och erfarenheter. Balansen mellan könen är stem utförs tillsynsfunktionen av en särskild tillsynssty ­ särskilt viktig för att säkra en representation som mot ­ relse som inte har några verkställande funktioner, och svarar befolkningen. Särskilt institut som ligger under den verkställande funktionen utförs av ett särskilt led ­ tröskeln för representation av det underrepresenterade ningsorgan som är ansvarigt för den dagliga ledningen könet bör prioritera att vidta lämpliga åtgärder. Genom av företaget. Följaktligen tilldelas de olika enheterna inom sin representation i ledningsorgan kan arbetstagarna ledningsorganet separata uppgifter. också bidra med ett viktigt perspektiv och genuin kän ­ nedom om institutens interna verksamhet, och arbets ­ tagarrepresentation kan därför ses som ett positivt sätt att öka mångfalden. Ledningsorgan som präglas av större mångfald bör kunna övervaka ledningen mer effektivt (57) Rollen för icke verkställande medlemmar i ett instituts och därmed bidra till förbättrad risktillsyn och mot ­ ledningsorgan bör inbegripa att de på ett konstruktivt ståndskraftigare institut. Därför bör mångfald vara ett sätt ifrågasätter institutets strategi och därigenom bidrar av kriterierna för ledningsorganens sammansättning. till dess utveckling, granskar ledningens insatser när det Mångfald bör också mer allmänt beaktas i instituts re ­ gäller att uppnå överenskomna mål, förvissar sig om att kryteringspolitik. En sådan politik bör till exempel inne ­ den finansiella informationen är korrekt och att finansi ­ bära att instituten uppmuntras att välja kandidater från ella kontroller och riskhanteringssystem är robusta och förslagslistor som innehåller båda könen. berättigade, granskar utformningen och genomförandet av institutens ersättningspolicy och ger objektiva syn ­ punkter på resurser, utnämningar och uppförandenor ­ mer. (61) För att förbättra efterlevnaden av lagstiftningen och stärka företagsstyrningen bör medlemsstaterna inrätta ef ­ fektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering till behöriga myndigheter av potentiella eller (58) För att kunna övervaka ledningens åtgärder och beslut på faktiska överträdelser av nationella bestämmelser som in ­ ett verkningsfullt sätt bör institutens ledningsorgan av ­ förlivar detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. sätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppgifter Anställda som rapporterar om överträdelser inom sina och för att förstå institutets verksamhet, dess viktigaste egna institut bör åtnjuta ett fullständigt skydd.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/345

(62) En ersättningspolicy som uppmuntrar till överdrivet risk ­ tillåta att institut tillämpar ett teoretiskt diskonto när de tagande kan undergräva en sund och effektiv riskhante ­ beräknar dessa instruments värde i syfte att tillämpa den ring i kreditinstitut och värdepappersföretag. Medlemmar maximala kvoten. Medlemsstaterna bör dock inte vara i G20 åtog sig att tillämpa rådet för finansiell stabilitets tvungna att sörja för en sådan facilitet och bör kunna (FSB) principer för god praxis och genomförandestandar ­ besluta att det tillämpas en längre maximal procentsats der när det gäller ersättning för att komma till rätta med för den totala rörliga ersättning än den som anges i detta de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade er ­ direktiv. För att säkerställa att en harmoniserad och en ­ sättningsstrukturer på en sund riskhantering och kontroll hetlig metod används som garanterar likvärdiga förutsätt ­ av fysiska personers riskbenägenhet. Detta direktiv har ningar inom hela den inre marknaden, bör EBA ge lämp ­ som syfte att genomföra internationella principer och lig vägledning om det tillämpliga teoretiska diskonto som standarder på unionsnivå genom att införa en uttrycklig ska användas. skyldighet för kreditinstitut och värdepappersföretag att inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en er ­ sättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhante ­ ring för personalkategorier vars yrkesutövning har vä ­ sentlig inverkan på kreditinstitutens och värdepappers ­ företagens riskprofil. (66) För att säkerställa att utformningen av ersättningspolicyn är en del av institutets riskhantering bör ledningsorganet anta och regelbundet se över ersättningspolicyn. Bestäm ­ melserna i detta direktiv om ersättning bör återspegla skillnaderna mellan olika typer av institut på ett propor ­ tionellt sätt, med hänsyn tagen till deras storlek, interna organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning (63) För att kunna säkerställa att institut följer en sund ersätt ­ och komplexitet. Det skulle i synnerhet inte vara rimligt ningspolicy är det lämpligt att ange tydliga principer om att kräva att vissa typer av värdepappersföretag efterlever företagsstyrning och strukturen för ersättningspolicy. Er ­ alla dessa principer. sättningspolicyn bör särskilt anpassas till kreditinstitutets och värdepappersföretagets riskbenägenhet, värden och långfristiga intressen. Därför bör bedömningen av den resultatbaserade delen av ersättningen basera sig på resul ­ tatet på lång sikt och beakta de aktuella och framtida risker som är förknippade med det resultatet. (67) För att skydda och främja den finansiella stabiliteten i unionen och för att det inte ska gå att kringgå kraven i detta direktiv, bör de behöriga myndigheterna se till att principer och regler för ersättning efterlevs av instituten på gruppnivå, dvs. på grupp-, moderföretags- och dotter ­ företagsnivå, inklusive filialer och dotterföretag som eta ­ blerats i tredjeländer. (64) När en policy med rörliga ersättningsdelar övervägs bör en åtskillnad göras mellan fast ersättning, som omfattar utbetalningar, proportionella, regelbundna pensions ­ avsättningar eller förmåner (om sådana förmåner inte är kopplade till några prestandakriterier) och rörlig ersätt ­ ning, som omfattar tilläggsutbetalningar, eller förmåner (68) Eftersom dåligt utformade modeller för ersättningspolicy som är kopplade till prestation eller, i undantagsfall, an ­ och incitamentssystem kan medföra en oacceptabel ök ­ dra avtalsmässiga aspekter, dock inte sådana som ingår i ning av de risker som kreditinstitut och värdepappers ­ vanliga anställningspaket (såsom sjukvård, förskoleverk ­ företag är exponerade för, bör snabba motåtgärder och samhet eller proportionella, regelbundna pensionsavsätt ­ vid behov lämpliga korrigerande åtgärder vidtas. Därför ningar). Både ekonomiska och andra förmåner bör om ­ är det lämpligt att se till att de behöriga myndigheterna fattas. har befogenheter att ålägga berörda institut att genom ­ föra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera problem med ersättningspolicyn som har kommit fram vid tillsynen.

(65) För att undvika överdrivet risktagande bör under alla omständigheter en maximal kvot mellan de fasta och rörliga delarna av den totala ersättningen fastställas. Det (69) Bestämmelserna om ersättning ska inte påverka det full ­ är i detta avseende lämpligt att institutens aktieägare, ständiga utövandet av de grundläggande rättigheter som ägare och medlemmar i institut får en viss roll. Medlems ­ är garanterade genom artikel 153.5 i EUF-fördraget, all ­ staterna bör kunna fastställa striktare krav när det gäller männa principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, förhållandet mellan de fasta och rörliga delarna av den unionsrätt och nationell rätt om aktieägarnas rättigheter totala ersättningen. För att uppmuntra användningen av och deltagande och allmänna skyldigheter för det berörda aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt institutets ledningsorgan samt i tillämpliga fall arbets ­ ett långsiktigt uppskovsförfarande som en variabel ersätt ­ marknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektiv ­ ningsdel, bör medlemsstaterna inom vissa gränser kunna avtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

Bilaga 1

L 176/346 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(70) Kapitalbaskraven för kreditrisk och marknadsrisk bör en ­ en underskattning av kapitalbaskraven. Även om kapital ­ dast i den omfattning det är nödvändigt basera sig på baskraven för operativ risk är svårare att tilldela för varje externa kreditbetyg. Om kreditrisken är betydande bör enskild exponering och det därför är lämpligt att utesluta institut därför i regel försöka tillämpa internmetoder eller denna riskkategori från riktmärkningsprocessen bör de internmodeller. Standardiserade metoder som bygger på behöriga myndigheterna följa med utvecklingen inom externa kreditbetyg kan dock användas när kreditrisken de metoder som bygger på interna modeller för operativ inte är så betydande, vilket typiskt sett är fallet för risk i syfte att övervaka skillnaderna i praxis och förbättra mindre komplexa institut, för obetydliga exponeringar tillsynsmetoderna. eller i fall där användningen av interna metoder skulle leda till oskälig belastning.

(75) Utvecklingen av relationsbaserad kreditgivning (relations ­ hip based lending) bör uppmuntras, där information som (71) Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG utgjorde delvis fås genom en fortlöpande affärsrelation med kunder an ­ den grund på vilken övertron på externa kreditbetyg vänds för att nå en högre kvalitet på ”due diligence”byggdes upp. Det här direktivet bör beakta slutsatserna granskning och riskbedömning än vad som skulle nås från G20-mötet och FSB-principerna med avseende på på basis av rent standardiserade uppgifter och ”credit övertron på externa kreditbetyg. Institut bör därför upp ­ scoring”. muntras att använda interna snarare än externa kreditbe ­ tyg, även vid beräkning av lagstadgade kapitalbaskrav.

(76) När det gäller tillsynen över likviditeten bör ansvaret ligga hos hemmedlemsstaterna så snart som detaljerade (72) Övertron på externa kreditbetyg bör minskas och alla kriterier för kravet på likviditetstäckning börjar gälla. Det automatiska effekter av kreditvärderingar bör stegvis av ­ är därför nödvändigt att genomföra samordningen av lägsnas. Institut bör därför vara skyldiga att införa egna tillsynen på detta område, så att hemlandstillsyn kan sunda kriterier för att bevilja krediter och beslutsproces ­ införas innan dess. För att säkerställa effektiv tillsyn bör ser för kreditbeslut. Institut bör också kunna använda de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemssta ­ externa kreditbetyg som en av flera faktorer i dessa pro ­ tens ytterligare samarbeta på området likviditet. cesser, men kreditinstituten och värdepappersföretagen bör inte uteslutande eller mekaniskt förlita sig på dessa externa kreditbetyg.

(77) När de likvida tillgångarna i ett institut inom en grupp i ett stressläge täcker likviditetsbehovet i ett annat institut inom gruppen, bör de behöriga myndigheterna kunna (73) Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex ­ göra undantag från kravet på likviditetstäckning och ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen bör i stället kunna tillämpa dessa krav på gruppnivå. av en marknad som redan domineras av tre företag. EBA, medlemsstaternas centralbanker och ECB bör, utan att göra förfarandet enklare eller mindre krävande, se till att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex ­ terna kreditvärderingsinstitut för att öppna marknaden (78) Åtgärder som vidtas enligt detta direktiv bör inte påverka för andra företag. åtgärder som vidtas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut ( 1 ). Till ­ synsåtgärderna bör inte leda till diskriminering mellan borgenärer från olika medlemsstater. (74) Mot bakgrund av de många olika strategier som tillämpas av institut som använder metoder som bygger på interna modeller är det viktigt att de behöriga myndigheterna och EBA har en klar bild av värdeintervallet för de risk ­ vägda tillgångar och kapitalbaskrav som uppkommer för (79) Mot bakgrund av finanskrisen och de konjunkturförstär ­ liknande exponeringar i enlighet med dessa strategier. I kande mekanismer som bidrog till att den uppstod och detta syfte bör instituten åläggas att till de behöriga myn ­ som förstärkte dess effekter, utfärdade FSB, Baselkommit ­ digheterna överlämna resultaten av interna modeller till ­ tén för banktillsyn och G20 rekommendationer för att lämpade på EBA:s referensportföljer avseende ett stort mildra de konjunkturförstärkande effekterna av den fi ­ antal exponeringar. På grundval av dessa uppgifter bör nansiella regleringen. I december 2010 utfärdade Basel ­ de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder för kommittén nya globala regleringsstandarder för bank ­ att se till att likheter och skillnader i resultat för samma kapitalkrav (Basel III-reglerna), däribland regler som inne ­ exponering kan motiveras med tanke på de risker som bär krav på upprätthållande av kapitalkonserveringsbuf ­ uppstår. Mer allmänt bör de behöriga myndigheterna och fertar och kontracykliska kapitalbuffertar. EBA se till att valet mellan en metod som bygger på interna modeller och en schablonmetod inte leder till ( 1 ) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/347

(80) Det är därför lämpligt att vid sidan av övriga kapitalbas ­ (84) Instituten bör bemöta och kontrollera alla koncent ­ krav kräva att kreditinstitut och relevanta värdepappers ­ rationsrisker genom skriftliga riktlinjer och förfaranden. företag, utöver andra kapitalbaskrav, innehar en kapital ­ Med hänsyn till beskaffenheten hos den offentliga sek ­ konserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert, torns exponering är det mer effektivt att kontrollera kon ­ för att säkra att de under perioder av ekonomisk tillväxt centrationsrisker än att göra en riskviktning av dessa ackumulerar en kapitalbas som är tillräcklig för att kunna exponeringar, med tanke på deras storlek och svårighe ­ absorbera förluster under kritiska perioder. Den kont ­ terna att kalibrera kapitalbaskraven. Kommissionen bör racykliska kapitalbufferten bör byggas upp när den sam ­ vid lämplig tidpunkt översända en rapport till Europapar ­ manlagda tillväxten i krediter och andra tillgångsklasser lamentet och rådet om eventuella önskvärda förändringar med en betydande inverkan på dessa kreditinstituts och när det gäller koncentrationsriskerna. värdepappersföretags riskprofil bedöms vara förknippad med uppkomsten av en systemomfattande risk, och se ­ dan utnyttjas under kritiska perioder. (85) Medlemsstaterna bör kunna kräva att vissa institut utöver en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk ka ­ pitalbuffert har en systemriskbuffert för att förhindra och (81) För att kunna garantera att de kontracykliska kapitalbuf ­ minska långsiktiga icke-konjunkturbetingade systemrisker fertarna verkligen återspeglar den risk som banksektorn eller makrotillsynsrisker som inte omfattas av förordning utsätts för vid en alltför stor kredittillväxt, bör kredit ­ (EU) nr 575/2013, om det finns en risk för störningar av instituten och värdepappersföretagen beräkna sina insti ­ det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa tutspecifika buffertar som det viktade genomsnittet av de konsekvenser för det finansiella systemet och den reella kontracykliska buffertvärden som gäller i de länder där de ekonomin i en viss medlemsstat. Systemriskbuffertens har sina kreditexponeringar. Varje medlemsstat bör där ­ värde bör gälla alla institut, eller för en eller flera grupper för utse en myndighet med ansvar för att varje kvartal av institut, om instituten uppvisar liknande riskprofiler i fastställa det kontracykliska buffertvärdet för expone ­ sin affärsverksamhet. ringar i den medlemsstaten. Detta buffertvärde bör beakta ökningar i kreditgivningsnivåerna och förändringar i kre ­ ditgivningen som andel av BNP i den medlemsstaten, liksom andra variabler som är relevanta vid bedömning (86) För att säkerställa enhetlig makrotillsyn i hela unionen, är av risker som hotar finanssystemets stabilitet. det lämpligt att Europeiska systemrisknämnden (ESRB) utvecklar principer som skräddarsytts för unionens eko ­ nomi och bör även vara ansvarig för övervakningen av deras tillämpning. Detta direktiv bör inte hindra ESRB från att vidta de åtgärder som den anser nödvändiga (82) För att främja samstämmighet på internationell nivå vid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) fastställandet av de kontracykliska buffertvärdena, har nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill ­ Baselkommittén utarbetat en metod som grundar sig på syn av det finansiella systemet på unionsnivå och om förhållandet mellan kreditgivningen och BNP. Detta bör inrättande av en europeisk systemrisknämnd ( 1 ). fungera som den gemensamma utgångspunkten för de berörda nationella myndigheterna när de beslutar om buffertvärden, men den bör inte ge upphov till ett auto ­ matiskt fastställande av buffertvärde eller vara bindande för den utsedda myndigheten. Buffertvärdet bör på ett (87) Medlemsstaterna bör kunna erkänna ett systemriskbuf ­ meningsfullt sätt återspegla kreditcykeln och de risker fertvärde som har fastställs av en annan medlemsstat som beror på alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och tillämpa det buffertvärdet på nationellt auktoriserade och bör ta vederbörlig hänsyn till den nationella ekono ­ institut för exponeringar i den medlemsstat som fastställt mins särdrag. buffertvärdet. Den medlemsstat som har fastställt buffert ­ värdet bör också kunna begära att Europeiska systemrisk ­ nämnden (ESRB) i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 utfärdar en rekommendation ställd till en eller flera medlemsstater som kan erkänna system ­ (83) Det är viktigt att rörliga ersättningar begränsas, så att det riskbuffertvärdet, där de rekommenderas att göra detta. kan säkerställas att kreditinstitut och värdepappersföretag En sådan rekommendation är underställd villkoren i ar ­ åter bygger upp sina kapitalnivåer när de bedriver verk ­ tiklarna 3.2 och 17 i den förordningen (följ rekommen ­ samhet inom buffertområdet. Kreditinstitut och vär ­ dation eller förklara varför det inte görs). depappersföretag omfattas redan av principen att ersätt ­ ningar och diskretionära utbetalningar av rörliga ersätt ­ ningar till de personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil, måste vara hållbara med avseende på kreditinstitutets finansiella (88) Medlemsstaternas beslut om kontracykliska buffertvärden ställning. För att säkerställa att ett institut återställer sin bör samordnas i så stor utsträckning som möjligt. I det kapitalbasnivå inom rimlig tid, är det lämpligt att anpassa avseendet kan ESRB, på de behöriga eller usedda myn ­ beviljandet av rörliga ersättningar och diskretionära pen ­ digheternas begäran, underlätta diskussioner mellan dessa sionsförmåner till kreditinstitutets vinstsituation under de myndigheter om fastställandet av föreslagna buffertvär ­ perioder då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls, den, inklusive relevanta variabler. varvid hänsyn bör tas till institutets möjlighet att fungera bra på lång sikt. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

Bilaga 1

L 176/348 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(89) När ett kreditinstitut eller värdepappersföretag inte helt (93) Med tanke på det detaljerade innehållet i och det stora uppfyller de kombinerade buffertkraven, bör det vara antalet tekniska standarder för tillsyn som ska antas en ­ skyldigt att vidta åtgärder som garanterar att det kan ligt detta direktiv bör, om kommissionen antar en tek ­ återställa sin kapitalbasnivå inom rimlig tid. För att ka ­ nisk standard för tillsyn som är densamma som det för ­ pital ska kunna bevaras bör det införas proportionella slag till teknisk standard för tillsyn som EBA har lagt restriktioner på diskretionär vinstutdelning, inklusive ut ­ fram, den period inom vilken Europaparlamentet eller delningsbetalningar och utbetalning av rörliga ersättning ­ rådet får invända mot en sådan standard i lämpliga fall ar. För att kunna garantera att sådana institut eller företag förlängas med ytterligare en månad. Dessutom bör kom ­ har en trovärdig strategi för att återställa nivån på sin missionen sträva efter att anta tekniska standarder för kapitalbas, bör de vara skyldiga att utarbeta och med de tillsyn i så god tid att Europaparlamentet och rådet kan behöriga myndigheterna komma överens om en kapital ­ utföra hela granskningen, med beaktande av omfatt ­ konserveringsplan där det fastställs hur utdelningsrestrik ­ ningen av och komplexiteten hos de tekniska standar ­ tionerna ska tillämpas samt andra åtgärder som institutet derna för tillsyn och det detaljerade innehållet i Europa ­ eller företaget har för avsikt att vidta för att garantera full parlamentets och rådets arbetsordningar, arbetsplanering efterlevnad av buffertkraven. och sammansättning.

(94) Kommissionen bör också, genom genomförandeakter i (90) Myndigheter förväntas ålägga högre kapitalbaskrav för enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet globala systemviktiga institut för att kompensera för med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, ges be ­ den högre risk som denna typ av institut utgör för det fogenhet att anta tekniska standarder som utarbetats av finansiella systemet och den effekt som deras fallis ­ EBA för genomförande på områdena verksamhetstillstånd semang kan få för skattebetalarna. Om en myndighet och förvärv av betydande innehav i kreditinstitut, infor ­ ålägger systemriskbufferten och bufferten för globala sy ­ mationsutbyte mellan behöriga myndigheter, tillsynssam ­ stemviktiga institut är tillämplig, bör den högre av dessa arbete, särskilda tillsynskrav och tillsynsmyndigheternas tillämpas. Om systemriskbufferten endast tillämpas på offentliggörande av information. nationella exponeringar, bör den vara kumulativ med bufferten för globala systemviktiga institut eller bufferten för andra systemviktiga institut som är tillämpliga i en ­ lighet med detta direktiv. (95) I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionens ges genomförande ­ befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande (91) Tekniska standarder för finansiella tjänster bör garantera av allmänna regler och principer för medlemsstaternas konsekvent harmonisering och tillräckligt skydd för in ­ kontroll av kommissionens utövande av sina genom ­ sättare, investerare och konsumenter i hela unionen. EBA förandebefogenheter ( 1 ). är ett organ som har ytterst specialiserade expertkunska ­ per på området, och det bör därför vara ändamålsenligt och lämpligt att det anförtros uppgiften att utarbeta för ­ slag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper policyval, vilka sedan läggs fram för (96) I syfte att specificera kraven enligt detta direktiv, bör kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i till tekniska standarder bör EBA se till att det finns ef ­ EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende fektiva förvaltnings- och rapporteringsförfaranden. på klargörandet av de definitioner och den terminologi som används i detta direktiv, utökandet av förteckningen över verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkän ­ nande och förbättrandet av informationsutbytet rörande filialer till kreditinstitut. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för ­ (92) Kommissionen bör, genom delegerade akter i enlighet beredande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med ar ­ bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, anta till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Eu ­ EBA:s tekniska standarder för tillsyn på områdena verk ­ ropaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt samhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kre ­ som möjligt och på lämpligt sätt. ditinstitut, informationsutbyte mellan behöriga myndig ­ heter, utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, tillsynssamarbete, kreditinstitutens och värdepappersföretagens ersättningspolicy och över ­ vakning av blandade finansiella holdingbolag. Kommis ­ (97) Hänvisningar till direktiven 2006/48/EG och sionen och EBA bör se till att dessa standarder kan till ­ 2006/49/EG bör anses som hänvisningar till det här di ­ lämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i rektivet och förordning (EU) nr 575/2013. proportion till dessa instituts och deras verksamheters art, omfattning och komplexitet. ( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/349

(98) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av behovet att tillämpa administrativa sanktioner eller andra den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinsti ­ administrativa åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, vars tut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett fi ­ nivå i stora drag bör vara kopplad till skillnaden mellan nansiellt konglomerat ( 1 ), Europaparlamentets och rådets ett instituts verkliga likviditetsposition och likviditetskra ­

direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om ven och kraven på stabil finansiering. När de behöriga betaltjänster på den inre marknaden ( 2 ), Europaparlamen ­ myndigheterna gör denna bedömning bör de ta veder ­

tets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 börlig hänsyn till förhållandena på marknaden. Sådana om samordning av lagar och andra författningar som administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgär ­ avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara der bör tillämpas fram till dess att detaljerade rättsakter värdepapper (fondföretag) ( 3 ), Europaparlamentets och rå ­ om likviditetskrav och krav på stabil finansiering har

dets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 genomförts på unionsnivå. om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verk ­ samhet ( 4 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alter ­ nativa investeringsfonder ( 5 ) hänför sig till bestämmel ­ (103) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den serna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG avseende 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med kapitalbaskraven som nu fastställs i det här direktivet och avseende på behandling av personuppgifter och om det förordning (EU) nr 575/2013. Därför bör hänvisningarna fria flödet av sådana uppgifter ( 6 ) och Europaparlamentets i dessa direktiv till direktiven 2006/48/EG och och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem ­ 2006/49/EG anses som hänvisningar till bestämmelserna ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu ­ rörande kapitalbaskraven i det här direktivet och förord ­ tionerna och gemenskapsorganen behandlar personupp ­ ning (EU) nr 575/2013. gifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 7 )

bör till fullo tillämpas på behandlingen av personuppgif ­ ter inom ramen för det här direktivet.

(99) För att göra det möjligt att utarbeta tekniska standarder så att de institut som utgör del av ett finansiellt konglo ­ merat tillämpar lämpliga beräkningsmetoder för bestäm ­ (104) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen fastställandet ning av kapital som krävs på gruppnivå, bör direktiv av bestämmelser i fråga om behörighet att utöva verk ­ 2002/87/EG ändras i enlighet med detta. samhet i institut och tillsynen över institut, inte i till ­ räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unions ­ nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia ­ (100) För att den inre bankmarknaden ska kunna fungera med ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio ­ allt större effektivitet och för att unionsmedborgarna ska nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma ha tillfredsställande insyn, är det nödvändigt att de behö ­ artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän ­ riga myndigheterna offentliggör information om hur digt för att uppnå dessa mål. detta direktiv genomförs, på ett sätt som möjliggör me ­ ningsfulla jämförelser.

(105) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens ge ­ mensamma politiska förklaring om förklarande doku ­ (101) När det gäller tillsyn över likviditet bör det förekomma ment av den 28 september 2011 har medlemsstaterna en period inom vilken medlemsstaten övergår till ett åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan av inför ­ regelsystem som omfattar tillämpning av detaljerade kri ­ livandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som terier för kravet på likviditetstäckning. förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direk ­ tiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lags ­ tiftaren att översändandet av sådana dokument är moti ­ verat. (102) För att säkerställa en stabil, smidig och successiv över ­ gång inom instituten till nya likviditetskrav och krav på stabil finansiering på unionsnivå, bör de behöriga myn ­ digheterna till fullo utnyttja sina tillsynsbefogenheter en ­ ligt detta direktiv och enligt gällande nationell lagstift ­ (106) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med ning. De behöriga myndigheterna bör särskilt överväga artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett ett yttrande ( 8 ). ( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. ( 2 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1. ( 3 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. ( 6 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. ( 4 ) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7. ( 7 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. ( 5 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1. ( 8 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

Bilaga 1

L 176/350 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(107) Direktiv 2002/87/EG bör ändras i enlighet med detta och 4) I Belgien, Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscon ­ direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG bör upphävas. tering- en Waarborginstituut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. 5) I Danmark, Eksport Kredit Fonden, Eksport Kredit Fonden A/S, Danmarks Skibskredit A/S och KommuneKredit.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER 6) I Tyskland, Kreditanstalt für Wiederaufbau, företag som med stöd av Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz är erkända Artikel 1 för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte Syfte huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostad ­ I detta direktiv fastställs regler för följande: sföretag.

a) Behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och vär ­ depappersföretag (nedan gemensamt kallade institut). 7) I Estland, hoiu-laenuühistud, som kooperativa företag som är erkända enligt hoiu-laenuühistu seadus.

b) Tillsynsbefogenheter och verktyg för de behöriga myndighe ­ ternas tillsyn av instituten. 8) I Irland, credit unions och friendly societies.

c) De behöriga myndigheternas tillsyn av institut på ett sätt 9) I Grekland, Ταμείο Παρακαταθηκών και Δανείων (Tamio Pa ­ som överensstämmer med bestämmelserna i förordning rakatathikon kai Danion). (EU) nr 575/2013.

d) Offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom områ ­ 10) I Spanien, Instituto de Crédito Oficial. det reglering och tillsyn av institut.

11) I Frankrike, Caisse des dépôts et consignations. Artikel 2

Tillämpningsområde

12) I Italien, Cassa depositi e prestiti. 1. Detta direktiv ska tillämpas på institut.

2. Artikel 30 ska tillämpas på lokala företag. 13) I Lettland, kr ā jaizdevu sabiedr ī bas, företag som är erkända enligt kr ā jaizdevu sabiedr ī bu likums som kooperativa före ­ tag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlem ­ 3. Artikel 31 ska tillämpas på företag som avses i artikel 4.1 mar. led 2 c i förordning (EU) nr 575/2013.

14) I Litauen, kredito unijos förutom Centrin ė kredito unija. 4. Artikel 34 och avdelning VII kapitel 3 ska gälla för finan ­ siella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i 15) I Ungern, MFB Magyar Fejlesztési Bank Zártkör ű en M ű köd ő unionen. Részvénytársaság och Magyar Export-Import Bank Zárt ­ kör ű en M ű köd ő Részvénytársaság. 5. Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

16) I Nederländerna, Nederlandse Investeringsbank voor Ont ­ 1) Behörighet att utöva verksamhet i värdepappersföretag i wikkelingslanden NV, NV Noordelijke Ontwikkelingsmaat ­ den mån detta regleras genom direktiv 2004/39/EG. schappij, NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ont ­ wikkeling en Financiering och Overijsselse Ontwikkelings ­ maatschappij NV. 2) Centralbanker.

17) I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga 3) Postgiroinstitut. byggnadsföretag och Österreichische Kontrollbank AG.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/351

18) I Polen, Spó ł dzielcze Kasy Oszcz ę dno ś ciowo – Kredytowe 7) ledningsorgan: ett instituts organ, som utses enligt den och Bank Gospodarstwa Krajowego. nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fast ­ ställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande och de personer som i praktiken leder institutets verksam ­ 19) I Portugal, Caixas Económicas som fanns den 1 januari het. 1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit ak ­ tiebolag samt, å andra sidan, Caixa Económica Montepio Geral. 8) ledningsorgan med tillsynsfunktion: ledningsorganets i dess roll att kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattan ­ 20) I Slovenien, SID-Slovenska izvozna in razvojna banka, d.d. de. Ljubljana.

9) verkställande ledning: de fysiska personer som utövar verk ­ 21) I Finland, Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för in ­ ställande funktioner vid ett institut och som är ansvariga dustriellt samarbete AB och Finnvera Oyj/Finnvera Abp. och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dag ­ liga ledningen av institutet.

22) I Sverige, Svenska Skeppshypotekskassan.

10) systemrisk: en risk för störningar i det finansiella systemet som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det 23) I Förenade kungariket, National Savings Bank, Commonwe ­ finansiella systemet och den reella ekonomin. alth Development Finance Company Ltd, Agricultural Mort ­ gage Corporation Ltd, Scottish Agricultural Securities Cor ­ poration Ltd, Crown Agents for overseas governments and administrations, credit unions och municipal banks. 11) modellrisk: den potentiella förlust som ett institut kan åsamkas till följd av beslut som huvudsakligen kan baseras på resultat av interna modeller, på grund av fel i framtag ­ ning, genomförande eller användning av sådana modeller. 6. De enheter som avses i led 1 och led 3-23 i punkt 5 i denna artikel, ska behandlas som finansiella institut vid tillämp ­ ning av artikel 34 och avdelning VII kapitel 3. 12) originator: originator enligt definitionen i artikel 4.1 led 13 i förordning (EU) nr 575/2013, Artikel 3

Definitioner

13) medverkande institut (sponsor): medverkande institut enligt 1. I detta direktiv gäller följande definitioner: definitionen i artikel 4.1 led 14 i förordning (EU) nr 575/2013,

1) kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 led 1 i förordning (EU) nr 575/2013, 14) moderföretag: moderföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 15 i förordning (EU) nr 575/2013, 2) värdepappersföretag: värdepappersföretag enligt definitio ­ nen i artikel 4.1 led 2 i förordning (EU) nr 575/2013, 15) dotterföretag: dotterföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 16 i förordning (EU) nr 575/2013, 3) institut: institut enligt definitionen i artikel 4.1 led 3 i förordning (EU) nr 575/2013,

16) filial: filial enligt definitionen i artikel 4.1 led 17 i förord ­ ning (EU) nr 575/2013, 4) lokalt företag: lokalt företag enligt definitionen i artikel 4.1 led 4 i förordning (EU) nr 575/2013,

17) anknutet företag: anknutet företag enligt definitionen i ar ­ tikel 4.1 led 18 i förordning (EU) nr 575/2013, 5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 5 i förordning (EU) nr 575/2013,

18) kapitalförvaltningsbolag: kapitalförvaltningsbolag enligt de ­ 6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defini ­ finitionen i artikel 4.1 led 19 i förordning (EU) nr tionen i artikel 4.1 led 6 i förordning (EU) nr 575/2013, 575/2013,

Bilaga 1

L 176/352 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

19) finansiellt holdingföretag: finansiellt holdingföretag enligt fallissemang eller bristande funktion kan orsaka systemris ­ definitionen i artikel 4.1 led 20 i förordning (EU) nr ker, 575/2013,

31) central motpart: central motpart enligt definitionen i arti ­ kel 4.1 led 34 i förordning (EU) nr 575/2013, 20) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol ­ dingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 21 i för ­ ordning (EU) nr 575/2013, 32) ägarintresse: ägarintresse enligt definitionen i artikel 4.1 led 35 i förordning (EU) nr 575/2013,

21) holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 4.1 33) kvalificerat innehav: kvalificerat innehav enligt definitionen led 22 i förordning (EU) nr 575/2013, i artikel 4.1 led 36 i förordning (EU) nr 575/2013,

34) kontroll: kontroll enligt definitionen i artikel 4.1 led 37 i 22) finansiellt institut: finansiellt institut enligt definitionen i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 4.1 led 26 i förordning (EU) nr 575/2013,

35) nära förbindelser: nära förbindelser enligt definitionen i 23) enhet i den finansiella sektorn: enhet i den finansiella sek ­ artikel 4.1 led 38 i förordning (EU) nr 575/2013, torn enligt definitionen i artikel 4.1 led 27 i förordning (EU) nr 575/2013, 36) behörig myndighet: behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 40 i förordning (EU) nr 575/2013, 24) moderinstitut i en medlemsstat: moderinstitut i en med ­ lemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 28 i förordning (EU) nr 575/2013, 37) samordnande tillsynsmyndighet: samordnad tillsynsmyn ­ dighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 41 i förordning (EU) nr 575/2013,

25) moderinstitut inom EU: moderinstitut inom EU enligt de ­ finitionen i artikel 4.1 led 29 i förordning (EU) nr 38) auktorisation: auktorisation enligt definitionen i artikel 4.1 575/2013, led 42 i förordning (EU) nr 575/2013,

39) hemmedlemsstat: hemmedlemsstat enligt definitionen i ar ­ 26) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: finansiellt tikel 4.1 led 43 i förordning (EU) nr 575/2013, moderholdingföretag i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 30 i förordning (EU) nr 575/2013,

40) värdmedlemsstat: värdmedlemsstat enligt definitionen i ar ­ tikel 4.1 led 44 i förordning (EU) nr 575/2013, 27) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt definitionen i arti ­ kel 4.1 led 31 i förordning (EU) nr 575/2013, 41) ECBS-centralbanker: ECBS-centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1 led 45 i förordning (EU) nr 575/2013,

28) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat 42) centralbanker: centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1 enligt definitionen i artikel 4.1 led 32 i förordning (EU) led 46 i förordning (EU) nr 575/2013, nr 575/2013,

43) konsoliderad situation: konsoliderad situation enligt defini ­ tionen i artikel 4.1 led 47 i förordning (EU) nr 575/2013, 29) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blan ­ dat finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt defini ­ tionen i artikel 4.1 led 33 i förordning (EU) nr 575/2013, 44) på gruppnivå: på gruppnivå enligt definitionen i artikel 4.1 led 48 i förordning (EU) nr 575/2013,

30) systemviktigt institut: ett moderinstitut inom EU, ett finan ­ siellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt 45) på undergruppsnivå: på undergruppsnivå enligt definitio ­ moderholdingföretag inom EU eller ett institut som vid nen i artikel 4.1 led 49 i förordning (EU) nr 575/2013,

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/353

46) finansiella instrument: finansiella instrument enligt defini ­ som avses i artikel 225, den avancerade mätmetoden som tionen i artikel 4.1 led 50 i förordning (EU) nr 575/2013, avses i artikel 312.2, metoden med interna modeller som avses i artiklarna 283 och 363 samt internmetoden som avses i artikel 259.3 i förordning (EU) nr 575/2013. 47) kapitalbas: kapitalbas enligt definitionen i artikel 4.1 led 118 i förordning (EU) nr 575/2013,

2. När det i detta direktiv hänvisas till ledningsorgan och ledningsorgans lednings- och tillsynsfunktioner, enligt nationell 48) operativ risk: operativ risk enligt definitionen i artikel 4.1 rätt, handhas av olika organ eller olika medlemmar inom ett led 52 i förordning (EU) nr 575/2013, organ, ska medlemsstaten identifiera de ansvariga organen eller de ansvariga medlemmarna i ledningsorganet i enlighet med nationell rätt, såvida inte något annat anges i detta direktiv. 49) kreditriskreducering: kreditriskreducering enligt definitio ­ nen i artikel 4.1 led 57 i förordning (EU) nr 575/2013,

AVDELNING II 50) värdepapperisering: värdepapperisering enligt definitionen i

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

artikel 4.1 led 61 i förordning (EU) nr 575/2013, Artikel 4

Behöriga myndigheter – utseende och befogenheter

51) position i värdepapperisering: position i värdepapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 62 i förordning (EU) 1. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska nr 575/2013, utföra de funktioner och åligganden som föreskrivs i detta di ­ rektiv och förordning (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och ange hur funktionerna och åliggandena har fördelats. 52) specialföretag för värdepapperisering: specialföretag för vär ­ depapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 66 i förordning (EU) nr 575/2013,

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna övervakar institutens och, i tillämpliga fall, de finansiella hol ­ 53) diskretionära pensionsförmåner: diskretionära pensionsför ­ dingföretagens och de blandade finansiella holdingföretagens måner enligt definitionen i artikel 4.1 led 73 i förordning verksamhet för att bedöma efterlevnaden av kraven i detta di ­ (EU) nr 575/2013, rektiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

54) handelslager: handelslager enligt definitionen i artikel 4.1 led 86 i förordning (EU) nr 575/2013, 3. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas så att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den infor ­ mation som krävs för att man ska kunna bedöma om instituten 55) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i och, i tillämpliga fall, de finansiella holdingföretagen och de artikel 4.1 led 92 i förordning (EU) nr 575/2013, blandade finansiella holdingföretagen uppfyller kraven i punkt 2 och utreda eventuella överträdelser av dessa krav.

56) bruttosoliditet: bruttosoliditet enligt definitionen i arti ­ kel 4.1 led 93 i förordning (EU) nr 575/2013, 4. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de befogenheter och det oberoende som krävs för att utföra de 57) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: risk för alltför låg funktioner som avser tillsyn, granskning och sanktioner som bruttokonsoliditet enligt definitionen i artikel 4.1 led 94 i fastställs i detta direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013. förordning (EU) nr 575/2013,

58) externt kreditvärderinginstitut: externt kreditvärderingsinsti ­ 5. Medlemsstaterna ska kräva att instituten förser hemmed ­ tut enligt definitionen i artikel 4.1 led 98 i förordning (EU) lemsstatens behöriga myndigheter med all information som be ­ nr 575/2013, hövs för en bedömning av huruvida de regler som har antagits i enlighet med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs. Medlemsstaterna ska också se till att det finns interna 59) interna metoder: den metod som bygger på intern riskklas ­ kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsför ­ sificering som avses i artikel 143.1, metoden med interna faranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att modeller som avses i artikel 221, metoden för egna estimat kontrollera att reglerna efterlevs.

Bilaga 1

L 176/354 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

6. Medlemsstaterna ska se till att instituten registrerar alla d) de behöriga myndigheterna har ett nära samarbete med sina transaktioner samt dokumentsystem och dokumentproces ­ ESRB, ser som omfattas av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna alltid kan kontrollera överensstämmelse med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. e) de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna till ­ delas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som medlemmar i EBA eller i förekommande fall ESRB eller en ­ ligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. 7. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsfunktionerna enligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och alla andra funktioner inom de behöriga myndigheterna hålls åtskilda från och oberoende av rekonstruktionsfunktionerna. Medlemssta ­ Artikel 7 terna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och

Tillsynens unionsdimension

ange hur uppgifterna fördelats mellan myndigheterna. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska vid full ­ görandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den 8. Om andra myndigheter än de behöriga myndigheterna har potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets rekonstruktionsbefogenheter, ska medlemsstaterna se till att stabilitet i de övriga berörda medlemsstaterna och framför allt i dessa andra myndigheter har ett nära samarbete och samråder krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planer för vid den relevanta tidpunkten. rekonstruktion och avveckling.

AVDELNING III Artikel 5

KRAV AVSEENDE BEHÖRIGHET ATT UTÖVA VERKSAMHET I

Samordning inom medlemsstater KREDITINSTITUT

Om en medlemsstat har fler än en behörig myndighet med KAPITEL 1 befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut, värdepappers ­

Allmänna krav avseende behörighet att utöva verksamhet i

företag och finansiella institut, ska medlemsstaten vidta nödvän ­

kreditinstitut

diga åtgärder för att en samordning ska etableras mellan dessa myndigheter. Artikel 8

Auktorisation

Artikel 6 1. Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut har erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Utan att det

Samarbete inom det europeiska systemet för finansiell

påverkar tillämpningen av artiklarna 10–14 ska medlemssta ­

tillsyn

terna fastställa de villkor som ska gälla för auktorisationen När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de och anmäla dem till EBA. beakta samstämmigheten i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när de tillämpar de lagar och andra författningar som antagits enligt detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för att (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska därför se till att specificera

a) behöriga myndigheter, i egenskap av parter i det europeiska systemet för finansiell tillsyn, samarbetar i en anda av för ­ a) de uppgifter som ska överlämnas till de behöriga myndighe ­ troende och med fullständig ömsesidig respekt, särskilt i terna i samband med ansökan om auktorisation av kredit ­ arbetet med att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter institut, inbegripet verksamhetsplanen enligt artikel 10, utväxlas mellan dem och andra parter i systemet i enlighet med principen om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen, b) de krav som är tillämpliga på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav enligt artikel 14, och

b) de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s och, i förekom ­ mande fall, tillsynskollegiernas verksamhet, c) de faktorer som kan hindra den behöriga myndigheten från att utöva en effektiv tillsyn enligt artikel 14.

c) de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som EBA utfärdar i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, och att Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska svara på de varningar och rekommendationer som utfärdats standarder för tillsyn som avses i första stycket a, b och c i av ESRB i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1092/2010, nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/355

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ 2. Startkapitalet ska endast bestå av en eller flera av de poster nomförande när det gäller standardformulär, mallar och för ­ som avses i artikel 26.1 a–e i förordning (EU) nr 575/2013. faranden för överlämnande av de uppgifter som avses i punkt 2 första stycket led a. 3. Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut som inte uppfyller villkoret att ha en särskild kapitalbas men som exi ­ sterade den 15 december 1979 får fortsätta att bedriva verk ­ Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ samhet. Medlemsstaterna får befria dessa företag från skyldighe ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med ten att uppfylla villkoren enligt artikel 13.1 första stycket. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. Medlemsstaterna får bevilja auktorisation för särskilda ka ­ 4. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som tegorier av kreditinstitut vars startkapital är mindre än det som avses i punkterna 2 och 3 till kommissionen senast den 31 de ­ anges i punkt 1, om följande villkor är uppfyllda: cember 2015.

a) Startkapitalet uppgår till minst 1 miljon EUR. Artikel 9

Förbud för personer eller företag som inte är kreditinstitut

b) De berörda medlemsstaterna anmäler sina skäl för att ut ­

att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot

nyttja denna möjlighet till kommissionen och till EBA.

insättningar eller andra återbetalbara medel

1. Medlemsstaterna ska förbjuda personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från all ­ Artikel 13 mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.

Praktisk ledning av affärsverksamheten och huvudkontorets belägenhet

2. Punkt 1 ska inte gälla mottagande av insättningar eller 1. De behöriga myndigheterna ska bevilja auktorisation att andra återbetalbara medel i fall då återbetalningsskyldigheten inleda verksamhet i ett kreditinstitut endast om minst två per ­ ligger hos en medlemsstat, medlemsstatens regionala eller lokala soner i praktiken leder verksamheten i det sökande kreditinsti ­ myndigheter, offentliga internationella organ i vilka en eller flera tutet. medlemsstater ingår, eller i fall som är särskilt omfattade av nationell lagstiftning eller av unionsrätten, allt under förutsätt ­ ning att verksamheten är underkastad regler och övervakning De ska neka sådan auktorisation om medlemmarna i lednings ­ till skydd för insättare och investerare. organet inte uppfyller de krav som avses i artikel 91.1.

Artikel 10 2. Medlemsstaterna ska kräva följande:

Verksamhetsplan och organisationsstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att det till varje ansökan om aukto ­ a) Ett kreditinstitut som är en juridisk person och som enligt risation fogas en verksamhetsplan i vilken den tilltänkta verk ­ den nationella lagstiftningen har ett registrerat säte har sitt samhetsinriktningen anges och kreditinstitutets organisations ­ huvudkontor i samma medlemsstat som det registrerade sä ­ struktur beskrivs. tet.

b) Ett annat kreditinstitut än det som avses i led a har sitt Artikel 11 huvudkontor i den medlemsstat som har auktoriserat insti ­ Ekonomiska behov tutet och i vilken kreditinstitutet i praktiken bedriver sin verksamhet. Medlemsstaten får inte kräva att hänsyn tas till marknadens ekonomiska behov vid prövningen av en auktorisationsansökan.

Artikel 14

Aktieägare och medlemmar

Artikel 12 1. De behöriga myndigheterna ska neka att bevilja auktori ­

Startkapital

sation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om inte kredit ­ 1. Utan att det påverkar andra allmänna villkor i nationell institutet har informerat dem om vilka aktieägare eller medlem ­ rätt, ska de behöriga myndigheterna neka att bevilja auktorisa ­ mar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har tion att inleda verksamhet i ett kreditinstitut när kreditinstitutet kvalificerade innehav, och om storleken på sådana innehav eller, inte innehar en särskild kapitalbas eller när startkapitalet är om det inte finns några kvalificerade innehav, om vilka de 20 mindre än 5 miljoner EUR. största aktieägarna eller medlemmarna är.

Bilaga 1

L 176/356 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Vid bedömningen av om kriterierna är uppfyllda för kvalificerat Under alla förhållanden ska beslut att bevilja eller neka aukto ­ innehav ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i risation fattas inom tolv månader från det att ansökan mottogs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angå ­ ende upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ( 1 ) samt villkoren för sam ­ Artikel 16 manläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direk ­ tivet. Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

1. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den behöriga myndigheten samråda med behöriga myndigheter i en annan medlemsstat när kreditinstitutet Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till a) är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter inte utövas den medlemsstaten, eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens för ­ valtning och avyttras inom ett år efter förvärvet.

b) är ett syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i den medlemsstaten, 2. De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om de med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut bedö ­ mer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar inte är c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per ­ tillfredsställande, särskilt om kriterierna i artikel 23.1 inte har soner som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktori ­ uppfyllts. Artikel 23.2 och 23.3 och artikel 24 ska tillämpas. serat i den medlemsstaten.

3. Om det finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och 2. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den andra fysiska eller juridiska personer ska de behöriga myndig ­ behöriga myndigheten i följande fall samråda med den behöriga heterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte myndighet som har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. eller värdepappersföretag i den berörda medlemsstaten om kre ­ ditinstitutet i fråga:

De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda a) är dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap ­ verksamhet i ett kreditinstitut om ett tredjelands lagar och andra persföretag som är auktoriserat i unionen. författningar som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser eller om svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. b) är syskonföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap ­ persföretag som är auktoriserat i unionen.

De behöriga myndigheterna ska kräva att kreditinstituten förser dem med de uppgifter som krävs för en fortlöpande övervak ­ c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per ­ ning av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs. son som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.

Artikel 15 Nekande av auktorisation 3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer Om en behörig myndighet nekar auktorisation att inleda verk ­ aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenhe ­ samhet i ett kreditinstitut ska den underrätta den sökande och ten hos de medlemmar i ledningsorganet som ingår i ledningen lämna motivering till sitt beslut inom sex månader från det att för en annan enhet i samma grupp. De ska förse varandra med ansökan mottogs eller, om ansökan var ofullständig, inom sex alla sådana uppgifter om aktieägarnas lämplighet och det goda månader från mottagandet av all den information som krävs för anseende och de erfarenheter hos medlemmarna i ledningsorga ­ beslut. net som är relevanta när det gäller att bevilja auktorisation och att fortlöpande bedöma efterlevnaden av villkoren för verksam ­ ( 1 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. heten.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/357

Artikel 17 Artikel 20

Filialer till kreditinstitut auktoriserade i andra Anmälan om auktorisation och återkallelse av auktorisation medlemsstater

1. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje auktorisa ­ En värdmedlemsstat får inte kräva auktorisation eller särskilt tion som beviljas enligt artikel 8 till EBA. tillskjutet kapital i fråga om filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater. För etablering och tillsyn av sådana filialer ska bestämmelserna i artiklarna 35, 36.1–36.3, 37, 40–46, 49, 74 och 75 gälla. 2. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning med namnen på alla kreditinstitut som har beviljats auktorisation. Artikel 18

Återkallelse av auktorisation

De behöriga myndigheterna får endast återkalla en auktorisation som beviljats ett kreditinstitut om kreditinstitutet 3. Den samordnande myndigheten ska förse de berörda be ­ höriga myndigheterna och EBA med all information rörande den grupp kreditinstitut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2, särskilt i fråga om gruppens rättsliga och organisatoriska a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli ­ struktur samt styrningen. gen avstår från auktorisationen eller inte har bedrivit någon verksamhet på minst sex månader, om inte den berörda medlemsstaten har infört bestämmelser om att auktorisatio ­ nen ska upphöra att gälla i sådana fall, 4. Den förteckning som avses i punkt 2 i denna artikel ska innehålla namnen på kreditinstitut som inte har det kapital som anges i artikel 12.1 och ska identifiera dessa kreditinstitut som b) har erhållit auktorisationen på grundval av oriktiga uppgifter sådana. eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

c) inte längre uppfyller de villkor på vilka auktorisationen har 5. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje återkallelse beviljats, av auktorisation till EBA tillsammans med skälen för återkallel ­ sen.

d) inte längre uppfyller tillsynskraven i delarna tre, fyra och sex i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 104.1 a eller arti ­ kel 105 i detta direktiv eller inte längre kan förväntas full ­ Artikel 21 göra sina skyldigheter gentemot borgenärerna och särskilt, inte längre har säkerhet för kontoinnehavarnas anförtrodda Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda medel, ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna kan bevilja undantag från kraven i artiklarna 10, 12 och 13.1 i detta direktiv för ett e) omfattas av något annat fall där nationell rätt föreskriver att kreditinstitut som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr auktorisationen måste återkallas, eller 575/2013 i enlighet med de villkor som anges i den artikeln.

f) begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1. Medlemsstaterna får bibehålla och använda sig av befintlig na ­ tionell rätt rörande tillämpningen av ett sådant undantag under förutsättning att den inte strider mot detta direktiv eller mot Artikel 19 förordning (EU) nr 575/2013.

Namn på kreditinstitut

Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som gäller i värdmedlemsstaten beträffande användningen av orden ”bank”, ”sparbank” eller andra banknamn, inom unionens hela 2. Om de behöriga myndigheterna tillämpar ett undantag område använda samma namn som institutet använder i den som avses i punkt 1 ska artiklarna 17, 33, 34, 35, 36.1–36.3 medlemsstat där huvudkontoret finns. Om det finns risk för och 39–46 i avdelning VII kapitel 2 avsnitt II och avdelning VII förväxling får värdmedlemsstaten med tanke på förtydligande kapitel 4 gälla för den helhet som består av det centrala organet kräva att namnet åtföljs av förklarande uppgifter. och de underställda instituten.

Bilaga 1

L 176/358 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

KAPITEL 2 därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller för ­ tydligande, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till

Kvalificerat innehav i ett kreditinstitut

att bedömningsperioden suspenderas. Artikel 22

Anmälan och bedömning av tilltänkta förvärv

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska 4. De behöriga myndigheterna får förlänga den suspension personer, eller sådana personer som handlar i samförstånd (ne ­ som avses i punkt 3 andra stycket till högst trettio dagar om dan kallade tilltänkta förvärvare), som har fattat ett beslut om den tilltänkta förvärvaren är etablerad eller omfattas av regler i att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett ett tredjeland eller är en fysisk eller juridisk person som inte kreditinstitut eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, omfattas av tillsyn enligt detta direktiv eller direktiv ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, varigenom andelen av 2009/65/EG, 2009/138/EG eller 2004/39/EG. röstetalet eller kapitalet kommer att överstiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning som dotterföretag (nedan kallat tilltänkt förvärv), skriftligen före för ­ värvet underrättar de behöriga myndigheterna för det kredit ­ 5. Om de behöriga myndigheterna beslutar att motsätta sig institut i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetsdagar efter avslu ­ kvalificerat innehav om storleken på det tilltänkta innehavet tad bedömning och inom bedömningsperioden skriftligen un ­ samt lämnar relevanta uppgifter i enlighet med artikel 23.4. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet derrätta den tilltänkta förvärvaren om detta och ange skälen till 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel i enlighet beslutet. Om inget annat följer av nationell rätt kan en lämplig motivering av beslutet på den tilltänkta förvärvarens begäran med artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. göras tillgänglig för allmänheten. Detta ska inte hindra en med ­ lemsstat från att ge den behöriga myndigheten befogenhet att offentliggöra informationen utan att den tilltänkta förvärvaren begär detta. 2. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två ar ­ betsdagar efter mottagandet ska de behöriga myndigheterna skicka ett skriftligt mottagningsbevis för en underrättelse som avses i punkt 1 eller ytterligare uppgifter som avses i punkt 3 6. Om de behöriga myndigheterna inom bedömningsperio ­ till den tilltänkta förvärvaren. den inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förslaget anses vara godkänt.

De behöriga myndigheterna ska göra bedömningen enligt arti ­ 7. De behöriga myndigheterna får fastställa en maximiperiod kel 23.1 (nedan kallad bedömningen) inom 60 arbetsdagar (ne ­ inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört, och dan kallad bedömningsperioden) från datum för det skriftliga förlänga denna period när det är lämpligt. mottagningsbeviset för underrättelsen och alla de bifogade handlingar som medlemsstaten kräver enligt förteckningen i artikel 23.4.

8. Medlemsstaterna får inte införa strängare krav än de som föreskrivs i detta direktiv när det gäller underrättelse till de behöriga myndigheterna eller deras godkännande av ett direkt När de behöriga myndigheterna utfärdar det skriftliga mottag ­ eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital. ningsbeviset ska de samtidigt underrätta den tilltänkta förvärva ­ ren om vilken dag bedömningsperioden löper ut.

9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ nomförande för upprättandet av gemensamma förfaranden, for ­ mulär och mallar för samrådet mellan de relevanta behöriga 3. De behöriga myndigheterna får under bedömningsperio ­ myndigheterna enligt artikel 24. den vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slutföra bedömningen. En sådan begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs. EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 31 december 2015.

Bedömningsperioden ska suspenderas mellan det datum då de behöriga myndigheterna begär in uppgifter och det datum då Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ svar tas emot från den tilltänkta förvärvaren. Suspensionen får der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med inte överskrida 20 arbetsdagar. Om de behöriga myndigheterna artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/359

Artikel 23 4. Medlemsstaterna ska offentliggöra en förteckning med de uppgifter som krävs för att göra bedömningen och som måste

Bedömningskriterier

lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt för 1. Vid bedömningen av anmälan enligt artikel 22.1 och de anmälan som avses i artikel 22.1. Uppgiftskraven ska vara pro ­ uppgifter som avses i artikel 22.3 ska de behöriga myndighe ­ portionella och anpassade till den tilltänkta förvärvarens och det terna, i syfte att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva kreditinstitut som förvärvet gäller och med beaktande av den uppgifter som inte är relevanta för bedömningen. tilltänkta förvärvarens sannolika påverkan på kreditinstitutet, bedöma om den tilltänkta förvärvaren är lämplig och om det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt i enlighet med följande kriterier: 5. Utan hinder av artikel 22.2, 22.3 och 22.4 ska en behörig myndighet som har fått in anmälningar om två eller flera till ­ tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och a) Den tilltänkta förvärvarens anseende. samma kreditinstitut behandla de tilltänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt.

b) Anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenheter, i enlighet med artikel 91.1, för de medlemmar i ledningsorganet och medlemmar i den verkställande ledningen som kommer att Artikel 24 leda kreditinstitutets verksamhet efter det tilltänkta förvärvet.

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. De berörda behöriga myndigheterna ska fullständigt sam ­ råda med varandra vid bedömningen av om den tilltänkta för ­ c) Den tilltänkta förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när värvaren tillhör någon av följande kategorier: det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska be ­ drivas i det kreditinstitut som förvärvet gäller.

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, d) Om kreditinstitutet uppfyller och i fortsättningen kommer värdepappersföretag eller ett förvaltningsbolag enligt arti ­ att uppfylla tillsynskraven enligt detta direktiv och förord ­ kel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (nedan kallat fondföretagets ning (EU) nr 575/2013 och i tillämpliga fall annan unions ­ förvaltningsbolag) som är auktoriserat i en annan medlems ­ rätt, särskilt direktiven 2002/87/EG, och 2009/110/EG, och stat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller. bland annat om den grupp som kreditinstitutet blir del av har en struktur som möjliggör effektiv tillsyn, effektivt infor ­ mationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och fast ­ ställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndig ­ heterna. b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller fondföreta ­ gets förvaltningsbolag som är auktoriserat i en annan med ­ e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta lemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen ­ gäller. ningtvätt eller finansiering av terrorism enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det fi ­ nansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism ( 1 ), eller försök till detta, eller att det tilltänkta c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kredit ­ förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet. institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap ­ persföretag eller fondföretagets förvaltningsbolag som är auktoriserat i annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller. 2. De behöriga myndigheterna får endast motsätta sig det tilltänkta förvärvet om det finns rimlig anledning enligt kriteri ­ erna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den till ­ tänkta förvärvaren är ofullständiga. 2. De behöriga myndigheterna ska utan otillbörligt dröjsmål förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är relevanta för bedömningen. För detta ska de behöriga 3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor i fråga myndigheterna på begäran förse varandra med alla relevanta om storleken på förvärvet av ägarandel eller tillåta sina behöriga uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upp ­ myndigheter att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån mark ­ gifter. Beslutet från den behöriga myndighet som auktoriserat nadens ekonomiska behov. det kreditinstitut som förvärvet gäller ska innehålla eventuella synpunkter eller reservationer från den behöriga myndighet som ( 1 ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15. ansvarar för den tilltänkta förvärvaren.

Bilaga 1

L 176/360 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 25 sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Anmälan vid avyttring

Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat inne ­ hav i ett kreditinstitut, först skriftligen underrättar de behöriga Artikel 27 myndigheterna om avyttringen, med uppgift om det berörda

Kriterier för kvalificerade innehav

innehavets storlek. En sådan fysisk eller juridisk person ska även underrätta de behöriga myndigheterna om den har fattat Vid bedömning av om kriterierna för kvalificerat innehav som ett beslut om att minska sitt kvalificerade innehav så att andelen avses i artiklarna 22, 25 och 26 är uppfyllda ska hänsyn tas till av röstetalet eller kapitalet för samtliga aktier och andelar kom ­ rösträtter som avses i artiklarna 9, 10 och 11 i direktiv mer att understiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kredit ­ 2004/109/EG och villkoren för sammanläggning av dessa enligt institutets ställning som dotterföretag kommer att upphöra. artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. När medlemsstaterna bedömer om kriterierna för ett kvalificerat innehav som avses i artikel 26 är uppfyllda, ska de inte räkna in de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av Artikel 26 finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt

Informationskrav och sanktioner

att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas 1. När ett kreditinstitut får kännedom om sådana förvärv för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får till följd år efter förvärvet. att innehaven överstiger eller faller under något av de gränsvär ­ den som anges i artiklarna 22.1 och 25, ska det underrätta de behöriga myndigheterna om detta. AVDELNING IV

STARTKAPITAL I VÄRDEPAPPERSFÖRETAG

Artikel 28 Börsnoterade kreditinstitut som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska minst en gång om året underrätta de Startkapital i värdepappersföretag behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och med ­ lemmar som har kvalificerade innehav samt om storleken på 1. Startkapitalet i värdepappersföretag ska endast bestå av en dessa innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som eller flera av de poster som avses i artikel 26.1 a-e i förordning lämnats vid årsstämman eller av uppgifter som redovisats i (EU) nr 575/2013. enlighet med föreskrifter som gäller för företag som är upptagna till handel på en reglerad marknad.

2. Andra värdepappersföretag än sådana som anges i arti ­ kel 29 ska ha ett startkapital på 730 000 EUR.

2. Om det inflytande som utövas av de personer som avses i artikel 22.1 sannolikt är till skada för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, ska medlemsstaterna kräva att de behöriga Artikel 29 myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att få ett slut på situationen. Sådana åtgärder kan bestå av förelägganden, sank ­ Startkapital i särskilda typer av värdepappersföretag tioner, om inte annat följer av artiklarna 65–72, gentemot med ­ 1. Värdepappersföretag som inte handlar med finansiella in ­ lemmar i ledningsorganet och den verkställande ledningen eller strument för egen räkning eller garanterar emissioner av finan ­ upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande siella instrument, men som innehar kontanter eller värdepapper aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar. för kunders räkning och som tillhandahåller en eller flera av följande tjänster ska ha ett startkapital på 125 000 EUR:

Motsvarande åtgärder ska vara tillämpliga på fysiska eller juri ­ a) Mottagande och vidarebefordran av kundorder som avser diska personer som underlåter att lämna den förhandsinfor ­ finansiella instrument. mation som avses i artikel 22.1 och om inte annat följer av artiklarna 65–72.

b) Fullgörande av kundorder som avser finansiella instrument.

Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndighe ­ terna har motsatt sig, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktio ­ ner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för c) Individuell portföljförvaltning av finansiella instrument.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/361

2. De behöriga myndigheterna får tillåta att ett värdepappers ­ c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en företag som fullgör kundorder avseende finansiella instrument form som ger ett skydd motsvarande det som anges i led innehar sådana instrument för egen räkning om följande villkor a eller b. är uppfyllda:

Kommissionen ska regelbundet se över de belopp som avses i a) Innehavet uppstår endast som en följd av att företaget inte första stycket. lyckas anpassa sina inköp exakt till investerarens order.

2. När ett sådant företag som avses i artikel 4.1 led 2 c i b) Det samlade marknadsvärdet av alla sådana poster har ett tak förordning (EU) nr 575/2013 också är registrerat enligt direktiv på 15 % av företagets startkapital. 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmed ­ ling ( 1 ) ska det uppfylla kraven i artikel 4.3 i det direktivet och ha täckning enligt något av följande:

c) Företaget uppfyller de krav som fastställs i artiklarna 92–95 och del fyra i förordning (EU) nr 575/2013. a) Startkapital på 25 000 EUR.

d) Innehavet är tillfälligt och provisoriskt och begränsas till den b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium, tid som behövs för att genomföra transaktionen i fråga. eller någon annan form av jämförbar garanti mot skades ­ tåndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamhe ­ ten, och som uppgår till minst 500 000 EUR för varje ska ­ 3. Medlemsstaterna får minska det belopp som avses i punkt deståndskrav och till minst 750 000 EUR per år för samtliga 1 till 50 000 EUR om ett företag inte har auktorisation att hålla skadeståndskrav. kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens räkning, att handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier. c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande det som avses i led a 4. Innehav av poster av finansiella instrument utanför han ­ eller b. delslagret i syfte att investera kapitalbasen ska inte anses vara handel för dess egen räkning förknippad med de tjänster som anges i punkt 1 eller i punkt 3. Artikel 32

Övergångsbestämmelser

Artikel 30 1. Genom undantag från artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30 får medlemsstaterna fortsätta att auktorisera värdepappersföre ­

Startkapital i lokala företag

tag och företag som omfattas av artikel 30, som existerade före Lokala företag ska ha ett startkapital på 50 000 EUR i den mån den 31 december 1995 och vars kapitalbas är mindre än det de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster enligt startkapital som anges för dem i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 artiklarna 31 och 32 i direktiv 2004/39/EG. och 30.

Kapitalbasen i sådana värdepappersföretag och företag får inte Artikel 31 sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter den Täckning för företag som inte har auktorisation att hålla 23 mars 1993. Referensnivån ska vara det dagliga genomsnittet kunders kontanter eller värdepapper för kapitalbasens nivå beräknad under den sexmånadersperiod som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte må ­ 1. Täckningen för de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c i nad för närmast föregående period. förordning (EU) nr 575/2013 ska utformas på något av följande sätt:

2. Om kontrollen av ett värdepappersföretag eller ett företag som omfattas av punkt 1 övertas av annan fysisk eller juridisk a) Startkapital på 50 000 EUR. person än den som kontrollerade företaget den 31 december 1995 eller tidigare, ska kapitalbasen i det värdepappersföretaget eller företaget uppgå minst till den nivå som fastställs i artik ­ b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium, larna 28.2, 29.1, 29.3 och 30, utom om det gäller ett första eller någon annan jämförbar garanti mot skadeståndsansvar övertagande genom arv efter den 31 december 1995, villkorat på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, och som av de behöriga myndigheternas godkännande och för en period uppgår till minst 1 000 000 EUR för varje skadeståndskrav som inte överskrider tio år efter detta övertagande. och till minst 1 500 000 EUR per år för samtliga skades ­ tåndskrav. ( 1 ) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.

Bilaga 1

L 176/362 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. Vid fusion mellan två eller flera värdepappersföretag eller b) De ifrågavarande verksamheterna bedrivs i praktiken inom företag som omfattas av artikel 30, behöver kapitalbasen i det denna samma medlemsstats territorium. företag som uppstår genom fusionen inte uppgå till den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30. Om den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 inte har uppnåtts får kapitalbasen i det företag som uppstår genom c) Moderföretaget eller moderföretagen innehar 90 % eller mer fusionen emellertid inte understiga de fusionerade företagens av rösträtterna i det finansiella institutet. sammanlagda kapitalbas vid tidpunkten för fusionen.

4. Kapitalbasen för värdepappersföretag och företag som om ­ d) Moderföretaget eller moderföretagen tillgodoser de behöriga fattas av artikel 30 får inte understiga den nivå som fastställs i myndigheternas krav rörande sund förvaltning av det finan ­ artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 samt punkterna 1 och 3 i siella institutet och utfäster sig att, med samtycke av den den här artikeln. berörda hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, solida ­ riskt svara för det finansiella institutets åtaganden.

5. Om de behöriga myndigheterna anser det för att säkra sådana värdepappersföretags och företags solvens är nödvändigt e) Det finansiella institutet granskas, för de verksamheter det att kraven i punkt 4 uppfylls ska punkterna 1, 2 och 3 inte gäller, aktivt genom gruppbaserad tillsyn av moderföretaget gälla. eller vart och ett av moderföretagen i enlighet med avdelning VII kapitel 3 i detta direktiv och del ett avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt beträffande kapital ­ baskraven i artikel 92 i den förordningen, för kontroll av AVDELNING V stora exponeringar enligt del fyra i den förordningen och begränsning av innehav enligt artiklarna 89 och 90 i den BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT förordningen.

TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska kontrollera att Artikel 33 de villkor som anges i första stycket uppfylls, och förse det finansiella institutet med ett intyg om efterlevnad som ska ut ­

Kreditinstitut

göra del av den underrättelse som avses i artiklarna 35 och 39. Medlemsstaterna ska svara för att de verksamheter som anges i bilaga I kan bedrivas inom det egna territoriet av varje kredit ­ institut som är auktoriserat och föremål för tillsyn av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamhe ­ 2. Om ett finansiellt institut som avses i punkt 1 första terna omfattas av auktorisationen, i enlighet med artiklarna 35, stycket inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren ska 36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, an ­ hemmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta värdmed ­ tingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahål ­ lemsstatens behöriga myndigheter, och den verksamhet som det lande av tjänster. finansiella institutet bedriver ska bli föremål för värdmedlems ­ statens lagstiftning.

Artikel 34

Finansiella institut 3. Punkterna 1 och 2 ska på samma sätt gälla för dotterfö ­ retag till sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första 1. Medlemsstaterna ska se till att alla verksamheter som för ­ stycket. tecknas i bilaga I får bedrivas, antingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahållande av tjänster, inom det egna territoriet i enlighet med i artiklarna 35, 36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, av varje finansiellt institut från en annan medlemsstat, oavsett om detta är dotterföretag till ett KAPITEL 2 kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut

Rätten att etablera kreditinstitut

vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och som uppfyller samtliga följande villkor: Artikel 35

Anmälningsplikt och samarbete mellan behöriga myndigheter

a) Moderföretaget eller moderföretagen är auktoriserade som 1. Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan kreditinstitut i den medlemsstat vars lagar gäller för det medlemsstats territorium ska underrätta hemmedlemsstatens be ­ finansiella institutet. höriga myndigheter om detta.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/363

2. Medlemsstaterna ska kräva att varje kreditinstitut som 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ önskar etablera en filial i en annan medlemsstat lämnar all nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och nedan uppräknad information i den anmälan som avses i förfaranden för sådan anmälan. punkt 1:

a) Den medlemsstat på vars territorium filialen ska etableras. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. b) En verksamhetsplan med bl.a. filialens tilltänkta affärsverk ­ samhet och organisationsstruktur.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som c) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar utlämnas. avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja ­ nuari 2014.

d) Namnen på de personer som ska ansvara för ledningen av filialens verksamhet.

Artikel 36

3. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten inte Inledande av verksamhet har anledning att ifrågasätta kreditinstitutets administrativa 1. Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet struktur eller finansiella ställning, med beaktande av de tilltänkta ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom två må ­ verksamheterna, ska de, inom tre månader från mottagande av nader från mottagandet av den information som avses i arti ­ den information som avses i punkt 2, översända den erhållna kel 35 förbereda tillsyn över kreditinstitutet i enlighet med informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kapitel 4 och, om nödvändigt, ange på vilka villkor, motiverade och underrätta det berörda kreditinstitutet. med hänsyn till det allmännas bästa, verksamheten ska bedrivas i värdmedlemsstaten.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska också lämna uppgift om storleken på och sammansättningen av kreditinstitu ­ tets kapitalbas och summan av de kapitalbaskrav som enligt 2. Efter det att underrättelse från värdmedlemsstatens behö ­ artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 gäller för kreditinsti ­ riga myndigheter har mottagits eller om den i punkt 1 angivna tutet. fristen har löpt ut utan att underrättelse har mottagits från myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet. Genom undantag från andra stycket ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter i sådana fall som avses i artikel 34 lämna uppgift om storleken på och sammansättningen av det finansi ­ ella institutets kapitalbas och de totala riskvägda exponerings ­ 3. Om det uppstår förändringar i någon av de uppgifter som belopp som beräknas i enlighet med i artikel 92.3 och 92.4 i har lämnats i en underrättelse enligt led b, c eller d i artikel 35.2, förordning (EU) nr 575/2013 för det kreditinstitut som är dess ska kreditinstitutet skriftligen underrätta de behöriga myndighe ­ moderföretag. terna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten minst en månad före ändringen, så att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut avseende ansökan om att etablera 4. Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vägrar att en filial i en annan medlemsstat efter anmälan enligt artikel 35 översända den information som avses i punkt 2 till värdmed ­ och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut lemsstatens behöriga myndigheter, ska skälen för detta lämnas om villkoren för ändringen enligt punkt 1 i den här artikeln. till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att fullständig information föreligger.

4. Filialer som har inlett sin verksamhet före den 1 januari En vägran att översända information eller underlåtenhet att 1993 och i enlighet med de bestämmelser som är i kraft i lämna besked ska kunna prövas i domstol i hemmedlemsstaten. värdmedlemsstaten, ska anses ha varit föremål för det förfarande som föreskrivs i artikel 35 och i punkterna 1 och 2 i den här artikeln. Sådana filialer ska från och med den 1 januari 1993 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn regleras genom punkt 3 i den här artikeln samt genom artik ­ i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet larna 33 och 52 samt kapitel 4. med denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. med denna artikel.

Bilaga 1

L 176/364 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan anmälan. förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja ­ 6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som nuari 2014. avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 1 ja ­ nuari 2014.

Artikel 37 KAPITEL 4

Information om avslag Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska informera kommissionen och EBA om antal och typ av ärenden där överlämnande av information Artikel 40 har vägrats enligt artiklarna 35 och 36.3.

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får kräva att alla Artikel 38 kreditinstitut som har filialer inom deras territorium lämnar periodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaterna.

Aggregering av filialer

Samtliga driftsställen som ett kreditinstitut har etablerat i en medlemsstat medan det har sitt huvudkontor i en annan med ­ Sådana rapporter ska endast begäras för informationsändamål lemsstat ska anses utgöra en enda filial. eller för statistiska ändamål, för tillämpning av artikel 51.1 eller för tillsynsändamål i enlighet med detta kapitel. De ska omfattas krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med de KAPITEL 3 som avses i artikel 53.1.

Utövande av friheten att tillhandahålla tjänster

Artikel 39 Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får särskilt kräva Anmälningsförfarande information från de kreditinstitut som avses i första stycket för att ge dessa behöriga myndigheter möjlighet att bedöma 1. Ett kreditinstitut som för första gången vill utnyttja rätten, huruvida en filial är betydande i enlighet med artikel 51.1. inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, att bedriva verksamhet på en annan medlemsstats territorium, ska under ­ rätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de verksamheter som anges i bilaga I som kreditinstitutet avser att Artikel 41 bedriva.

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i värdmedlemsstaten

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska inom en månad från mottagandet av den anmälan som avses i punkt 1. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter på grund ­ 1 översända denna till värdmedlemsstatens behöriga myndighe ­ val av den information som lämnats av hemmedlemsstatens ter. behöriga myndigheter inom ramen för artikel 50, finner att ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster inom den medlemsstatens territorium uppfyller något av föl ­ 3. Denna artikel ska inte påverka de rättigheter som beviljats jande villkor i fråga om den verksamhet som bedrivs i värd ­ kreditinstitut som tillhandahållit tjänster före den 1 januari medlemsstaten, ska de underrätta hemmedlemsstatens behöriga 1993. myndigheter:

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn a) Kreditinstitutet uppfyller inte de nationella bestämmelserna i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet för införlivande av detta direktiv, eller förordning (EU) med denna artikel. nr 575/2013.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/365

b) Det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte 4. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska avsluta sä ­ kommer att uppfylla de nationella bestämmelserna för inför ­ kerhetsåtgärderna när de anser att dessa åtgärder inte längre livande av detta direktiv, eller förordning (EU) nr 575/2013. behövs enligt artikel 41, såvida de inte har upphört gälla i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att det berörda kredit ­ institutet vidtar åtgärder för att uppfylla de bestämmelserna eller 5. Kommissionen, EBA och de andra berörda medlemsstater ­ vidtar åtgärder för att undvika risken för att bestämmelserna nas behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål under ­ inte efterlevs. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska rättas om de säkerhetsåtgärder som vidtagits enligt punkt 1. utan dröjsmål anmäla dessa åtgärder till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller i 2. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter anser att någon annan berörd medlemsstat har invändningar mot de hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har uppfyllt sina åtgärder som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter har skyldigheter eller inte kommer att uppfylla sina skyldigheter vidtagit, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enligt punkt 1 andra stycket kan de hänskjuta ärendet till enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I fall EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning där EBA agerar i enlighet med den artikeln, ska EBA fatta beslut (EU) nr 1093/2010. I de fall där EBA agerar i nlighet med den enligt artikel 19.3 i den förordningen inom 24 timmar. EBA får artikeln, ska EBA fatta beslut enligt artikel 19.3 i den förord ­ också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att ningen inom 24 timmar. EBA får också på eget initiativ bistå de nå fram till en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1 behöriga myndigheterna med att nå fram till en överenskom ­ andra stycket i den förordningen. melse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förord ­ ningen.

Artikel 44 Artikel 42

Värdmedlemsstaternas befogenheter Motivering och meddelande

Värdmedlemsstaterna får, trots vad som sägs i artiklarna 40 och Varje åtgärd som vidtas med stöd av artikel 41.1, 43 eller 44 41, utöva sina befogenheter enligt detta direktiv för att vidta och som innebär sanktioner eller inskränkningar i rätten att lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa överträdelser tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten ska vara väl moti ­ utförda inom deras territorium av de regler som de har antagit verad och meddelas till det berörda kreditinstitutet. enligt detta direktiv eller med hänsyn till det allmännas intresse. Sådana åtgärder ska kunna inbegripa möjligheten att hindra kreditinstitut som bryter mot reglerna från att göra nya åtagan ­ den inom värdmedlemsstatens territorium. Artikel 43

Säkerhetsåtgärder

1. Innan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter följer Artikel 45 förfarandet i artikel 41 får de i krissituationer och i avvaktan på hemmedlemsstatens behöriga myndigheters åtgärder eller re ­ Åtgärder efter återkallande av auktorisation konstruktionsåtgärder som avses i artikel 3 i direktiv 2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder för att skydda mot finan ­ Om en auktorisation återkallas ska de behöriga myndigheterna i siell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för hemmedlemsstaten utan dröjsmål underrätta de behöriga myn ­ insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. digheterna i värdmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra att det berörda kreditinstitutet gör nya åtaganden inom den medlemsstatens territorium och för att skydda insättarnas 2. Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska vara proportio ­ intressen. nella med tanke på syftet, nämligen att skydda mot finansiell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Sådana säkerhetsåtgärder kan omfatta inställande av betalningar. De får Artikel 46 inte leda till att kreditinstitutets borgenärer i värdmedlemsstaten ges företräde framför borgenärer i andra medlemsstater. Marknadsföring

Inget i detta kapitel ska hindra kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med 3. Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska upphöra att gälla anlitande av alla tillgängliga kommunikationsmedel i värdmed ­ när hemmedlemsstatens administrativa eller rättsliga myndighe ­ lemsstaten, förutsatt att detta sker i överensstämmelse med be ­ ter vidtar rekonstruktionsåtgärder enligt artikel 3 i direktiv stämmelser om reklamens form och innehåll som antagits med 2001/24/EG. hänsyn till det allmännas intresse.

Bilaga 1

L 176/366 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

AVDELNING VI b) tredjeländernas tillsynsmyndigheter kan få den information som behövs för tillsyn över moderföretag som har huvud ­

FÖRBINDELSER MED TREDJELÄNDER

kontor inom deras territorium och som har dotterföretag Artikel 47 som är institut eller finansiella institut i ett eller flera sådana medlemsstater eller som har ägarintressen i sådana enheter, Anmälan avseende filialer i tredjeland och tillträdesvillkor och

för kreditinstitut som har dessa filialer

1. När filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje ­ land startar eller fortsätter att bedriva verksamhet, får medlems ­ staterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer c) EBA kan inhämta den information som medlemsstaternas ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med behöriga myndigheter har mottagit från nationella myndig ­ huvudkontor inom unionen. heter i tredjeländer i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2. De behöriga myndigheterna ska till kommissionen, EBA och europeiska bankkommittén som inrättats genom kommis ­ sionens beslut 2004/10/EG ( 1 ) anmäla alla auktorisationer för 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 218 i EUFfilialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje ­ fördraget ska kommissionen med bistånd av europeiska bank ­ land. kommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhand ­ lingarna och de omständigheter som uppstår till följd av dem.

3. Unionen får sluta avtal med ett eller flera tredjeländer om tillämpning av bestämmelser som innebär att filialer till kredit ­ institut med huvudkontor i ett tredjeland ges identisk behand ­ 4. EBA ska bistå kommissionen vid tillämpning av denna ling inom unionens hela område. artikel, i enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 48

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer om

gruppbaserad tillsyn AVDELNING VII

1. Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på TILLSYN eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhand ­ KAPITEL 1 lingar med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva gruppbaserad tillsyn över Principer för tillsyn

A v s n i t t I

H e m m e d l e m s s t a t e r n a s o c h v ä r d m e d l e m s ­

a) institut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland,

s t a t e r n a s b e f o g e n h e t e r o c h u p p g i f t e r

och Artikel 49

Behörighet för de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten

b) institut som är belägna i ett tredjeland och vars moderföre ­ tag, antingen detta är ett institut, finansiellt holdingföretag 1. Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verk ­ eller blandat finansiellt holdingbolag, har huvudkontor inom samheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33 unionen. och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndig ­ heter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv som anger att ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myn ­ digheter. 2. De överenskommelser som avses i punkt 1 ska särskilt säkerställa att

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp ­ a) medlemsstaternas behöriga myndigheter kan få den infor ­ baserad tillsyn. mation som behövs för gruppbaserad tillsyn över institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holding ­ företag som är belägna inom unionen och som har dotter ­ företag som är institut eller finansiella institut i ett tredjeland eller som innehar ägarintressen i sådana enheter, 3. De åtgärder som värdmedlemsstaten vidtar får inte medge diskriminerande behandling eller restriktioner som grundar sig ( 1 ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36. på att ett institut är auktoriserat i en annan medlemsstat.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/367

Artikel 50 artikel 258 i EUF-fördraget får EBA i sådana situationer agera i enlighet med de befogenheter som EBA tilldelas enligt artikel 19

Samarbete rörande tillsyn

i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA får också på eget initiativ 1. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i bistå de behöriga myndigheterna med att nå fram till en över ­ nära samarbete utöva tillsyn över institut som, särskilt genom enskommelse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den filialer, bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver förordningen. den där huvudkontoret finns. Myndigheterna ska förse varandra med all sådan information rörande institutens ledning och ägan ­ deförhållandena som kan underlätta tillsynen och granskningen av hur auktorisationsvillkoren efterlevs, och all information som 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn kan underlätta tillsynen över dessa institut, särskilt med avse ­ i syfte att specificera den information som avses i denna artikel. ende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar, andra faktorer som kan påverka den system ­ risk som institutet utgör samt rutiner för administration, redo ­ visning och intern kontroll. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel ­ bart förse värdmedlemsstatens behöriga myndigheter med all information och alla resultat rörande tillsyn av likviditetsrisk i 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ enlighet med del sex i förordning (EU) nr 575/2013 och av ­ nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och delning VII kapitel 3 i detta direktiv, rörande den verksamhet förfaranden för krav på informationsutbyte som kan underlätta som institutet bedriver genom dess filialer, i den utsträckning tillsynen över instituten. som informationen och resultaten är relevant för skydd av in ­ sättare eller investerare i värdmedlemsstaten eller dess finansiella stabilitet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med 3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel ­ artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. bart underrätta de behöriga myndigheterna i alla värdmedlems ­ stater när det förekommer eller skäligen kan förväntas före ­ komma likviditetsstress. Den informationen ska också omfatta uppgifter om planering och genomförande av en återhämtnings ­ 8. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som plan och alla tillsynsåtgärder som har vidtagits i det samman ­ avses i punkterna 6 och 7 till kommissionen senast den 1 ja ­ hanget. nuari 2014.

4. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska på begäran Artikel 51 underrätta och förklara för värdmedlemsstatens behöriga myn ­ digheter hur man har beaktat information och resultat som de Betydande filialer senare har lämnat. Om värdmedlemsstatens behöriga myndig ­ heter, efter att ha meddelat information och resultat, vidhåller 1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har vidtagit göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten lämpliga åtgärder, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter när artikel 112.1 är tillämplig eller till den behöriga myndighe ­ efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndighe ­ ten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett institut som inte ter och EBA vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare är ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord ­ överträdelser, för att skydda intressen för insättare, investerare ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande. och andra mottagare av tjänster eller för att skydda det finan ­ siella systemets stabilitet.

Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska be ­ traktas som betydande, särskilt med avseende på följande: Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter motsätter sig den åtgärd som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter pla ­ nerar att vidta, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) a) Om insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel nr 1093/2010. I fall där EBA agerar i enlighet med den artikeln som överskrider 2 % i värdmedlemsstaten. ska EBA fatta beslut inom en månad.

5. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i situa ­ b) Den troliga effekten som inställande eller nedläggning av tioner där en begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite ­ utbyte av information, har avslagits eller inte har lett till åtgär ­ ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i der inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

L 176/368 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har samrått ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem. med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter eller om värd ­ medlemsstatens behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd, vidhåller att de operativa åtgärder som krävs enligt artikel 86.11, kan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hänskjuta ären ­ De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna det till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i och, när artikel 112.1 är tillämplig, den samordnande tillsyns ­ förordning (EU) nr 1093/2010. myndigheten, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram till ett gemensamt beslut om huruvida en filial ska betrak ­ tas som betydande.

3. I det fall då artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga myndigheter som har tillsyn över ett institut med betydande Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle ­ mottagandet av en framställan enligt första stycket, ska de be ­ gium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i den här höriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare artikeln och enligt artikel 50. Kollegiets inrättande och funktion period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen ska baseras på skriftliga avtal som ska utformas av den behöriga är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlems ­ myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda staten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten i hemmed ­ och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten lemsstaten ska besluta vilka behöriga myndigheter som får delta eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. i ett visst sammanträde som hålls eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet.

De beslut som avses i tredje och fjärde styckena ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering och I det beslut som den behöriga myndigheten i hemmedlemssta ­ skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska betrak ­ ten fattar ska hänsyn tas till relevansen av den tillsynsverksam ­ tas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna het som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter, i de berörda medlemsstaterna. särskilt eventuella verkningar på det finansiella systemets sta ­ bilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 7 och de skyldigheter som avses i punkt 2 i den här artikeln. Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe ­ ter enligt detta direktiv. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att så ­ dana sammanträden anordnas, de viktigaste frågorna som ska 2. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med ­ diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety ­ hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt ­ dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i som genomförts. värdmedlemsstaten.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medveten i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier ­ om en krissituation som avses i artikel 114.1, ska den utan nas funktionssätt. dröjsmål varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59.1.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska till de standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. filialer är etablerade meddela resultaten av riskbedömningen av institut med sådana filialer som avses i artikel 97 och, i till ­ lämpliga fall, artikel 113.2. De ska även meddela beslut enligt artiklarna 104 och 105 i den mån sådana bedömningar och 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ beslut är relevanta för de filialerna. nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt.

När betydande filialer etableras ska hemmedlemsstatens behö ­ riga myndigheter samråda med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter om de operativa åtgärder som krävs enligt arti ­ Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ kel 86.11, när detta är relevant för likviditetsrisker i värdmed ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med lemsstatens valuta. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/369

6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som Förtrolig information som sådana personer, revisorer eller ex ­ avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 31 de ­ perter erhåller i tjänsten får endast röjas i sammandrag eller i cember 2014. sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kre ­ ditinstitut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straff ­ rättslig lagstiftning.

Artikel 52

Kontroll på plats och inspektion av filialer etablerade i en Däremot, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller annan medlemsstat underkastats tvångslikvidation, får förtrolig information som inte berör tredje parter som deltar i försök att rädda kredit ­ 1. Om ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat be ­ institutet, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden. driver verksamhet genom en filial i en annan medlemsstat, ska värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndighe ­ ter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer, utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som 2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra behöriga myndig ­ avses i artikel 50 och inspektion av sådana filialer. heter från att utbyta uppgifter med varandra eller förmedla uppgifter till ESRB, EBA eller Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förord ­ ning (EU) nr 1095/2010 ( 1 ) i enlighet med detta direktiv, för ­ 2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för ordning (EU) nr 575/2013, andra direktiv som gäller för kredit ­ inspektion av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden institut, artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010, artiklarna som avses i artikel 118. 31, 35 och 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artiklarna 31 och 36 i förordning (EU) nr 1095/2010. Den informationen ska omfattas av punkt 1.

3. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha befo ­ genheter att genomföra enskilda kontroller på plats och inspek ­ tioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras terri ­ 3. Det som sägs i punkt 1 ska inte hindra de behöriga myn ­ torium och att kräva information från en filial om dess verk ­ digheterna från att offentliggöra resultatet av stresstest som ge ­ samhet i tillsynssyfte, när de anser detta vara av relevans för det nomförts enligt artikel 100 i detta direktiv eller 32 i förordning finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten. Innan de (EU) nr 1093/2010 eller från att översända resultatet av stres ­ genomför sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlems ­ stesterna till EBA så att denna myndighet kan offentliggöra statens behöriga myndigheter samråda med hemmedlemsstatens dessa resultat för hela unionen. behöriga myndigheter. Efter sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hem ­ medlemsstatens behöriga myndigheter om den information som erhållits och de resultat som är relevanta för riskbedömning av Artikel 54 institutet eller det finansiella systemets stabilitet i värdmedlems ­ staten. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska vederbör ­ Användning av förtrolig information ligen beakta denna information och dessa resultat när de fast ­ Behöriga myndigheter som erhåller förtrolig information enligt ställer sitt program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99, artikel 53 ska endast använda den i tjänsten och endast för också med beaktande av det finansiella systemets stabilitet i något av följande syften: värdmedlemsstaten.

a) För att kontrollera att villkoren för kreditinstitutens behörig ­ 4. Kontroller på plats och inspektioner av filialer ska genom ­ het att utöva verksamhet är uppfyllda och för att underlätta föras i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där kont ­ gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verk ­ rollen eller inspektionen genomförs. samhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, sol ­ vens, stora exponeringar och rutiner för administration, re ­ dovisning och intern kontroll.

A v s n i t t I I

U t b y t e a v i n f o r m a t i o n o c h t y s t n a d s p l i k t

b) För att ålägga sanktioner. Artikel 53

Tystnadsplikt

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla personer som ar ­ c) Vid överklagande av den behöriga myndighetens beslut, in ­ betar eller som har arbetat för behöriga myndigheter samt re ­ klusive domstolsförfarande, enligt artikel 72. visorer och experter som är verksamma för behöriga myndig ­ heters räkning ska vara bundna av tystnadsplikt. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

Bilaga 1

L 176/370 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

d) Vid domstolsförfarande som har inletts enligt särskilda be ­ Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för att lämna stämmelser i unionsrätten, antagna med avseende på kredit ­ information till organ som förvaltar insättningsgarantisystem institut. och system för ersättning till investerare när informationen be ­ hövs för dessa organs verksamhet.

Artikel 55 Samarbetsavtal Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem I enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010 får som avses i artikel 53.1. medlemsstaterna och EBA ingå samarbetsavtal om utbyte av uppgifter med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller med myn ­ digheter eller organ i tredjeländer i enlighet med definitionen i artiklarna 56 och 57.1 i detta direktiv, förutsatt att de lämnade Artikel 57 uppgifterna är föremål för garantier om att de uppfyller krav på tystnadsplikt är minst likvärdiga med dem som avses i arti ­ Utbyte av information mellan översynsorgan kel 53.1 i detta direktiv. Syftet med detta utbyte av uppgifter 1. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems ­ är att låta nämnda myndigheter eller organ utföra sitt tillsyns ­ staterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndig ­ uppdrag. heterna och de myndigheter som ansvarar för tillsyn över

Om informationen ursprungligen kommer från en annan med ­ lemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande a) de organ som medverkar i samband med instituts likvidation från upphovsmyndigheterna, och i så fall endast för de ändamål och konkurs samt vid liknande förfaranden, som myndigheterna har medgett.

b) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i Artikel 56 artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

Utbyte av information mellan myndigheter

Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för utbyte av information som sker inom ramen för tillsynsuppdraget mellan c) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska ­ behöriga myndigheter inom en medlemsstat, mellan behöriga perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut. myndigheter i olika medlemsstater eller mellan behöriga myn ­ digheter och

2. I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att minst följande villkor uppfylls: a) myndigheter med ansvar för tillsyn över andra enheter i den finansiella sektorn samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader, a) Att informationen utbyts för att utföra de uppgifter som avses i punkt 1. b) myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla den stabiliteten i det finansiella systemet medlemsstaterna genom makrotillsynsregler, b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseendetyst ­ nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1. c) myndigheter eller organ som utför rekonstruktionsverksam ­ het i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet,

c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från d) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013, endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

e) organ som medverkar i samband med instituts likvidation 3. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems ­ och konkurs och vid liknande förfaranden, staterna, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de be ­ höriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som en ­ f) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska ­ ligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut. bolagsrätten.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/371

I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att minst följande vill ­ c) I förekommande fall, andra offentliga myndigheter som an ­ kor uppfylls: svarar för övervakningen av betalningssystem.

a) Att informationen utbyts för att för att upptäcka och utreda d) ESRB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäk ­ överträdelser av bolagsrätten. rings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrätta ­ des genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( 1 ) och Esma, när informationen är relevant för utförandet av deras uppdrag enligt förordningarna (EU) b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseende tyst ­ nr 1092/2010, (EU) nr 1094/2010 eller (EU) nr 1095/2010. nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan hinder för de behöriga myndigheterna att överlämna infor ­ medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från mation i enlighet med första stycket. de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

2. Ingenting i detta kapitel ska utgöra hinder för att myn ­ digheter och organ som avses i punkt 1 till de behöriga myn ­ 4. Om de myndigheter och organ som avses i punkt 1 ge ­ digheterna vidarebefordrar sådana uppgifter som de behöriga nomför sin uppgift för att upptäcka och utreda överträdelser myndigheterna kan behöva för tillämpningen av artikel 54. med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får en medlemsstat utsträcka den möjlighet till det informationsutbyte som avses i punkt 3 första stycket till 3. Den information som erhålls i enlighet med punkterna 1 att omfatta dessa personer enligt de villkor som anges i punkt 3 och 2 ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst andra stycket. likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

5. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om nam ­ 4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se nen på de myndigheter eller organ som får ta emot information till att de behöriga myndigheterna i en krissituation som avses i enligt denna artikel. artikel 114.1 omgående skickar information till ECBS-central ­ bankerna, om informationen är relevant för utövandet av deras lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik 6. Vid tillämpning av punkt 4 ska de myndigheter eller or ­ och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn gan som avses i punkt 3 meddela de behöriga myndigheter som över betalnings-, clearing- och värdepappersavvecklingssyste ­ lämnat ut informationen namn på och exakt ansvarsområde för men, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, de personer som får tillgång till informationen. liksom till ESRB om informationen är relevant för utövandet av dess lagstadgade uppdrag.

Artikel 58 Artikel 59

Överlämnande av information om monetära, insättarskyddsrelaterade, systemrelaterade och Överlämnande av information till andra enheter betalningsrelaterade aspekter

1. Utan hinder av artiklarna 53.1 och 54 får medlemssta ­ 1. Ingenting som anges i detta kapitel ska utgöra hinder terna med stöd av bestämmelser i nationell rätt tillåta att viss fören behörig myndighet att överlämna information till följande information lämnas ut både till andra organ inom deras natio ­ myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina uppdrag: nella förvaltningar med ansvar för lagar och andra författningar om tillsyn över institut, finansiella institut och försäkringsföre ­ tag samt till tillsynspersonal som företräder sådana organ. a) ECBS-centralbanker och andra organ med liknande uppdrag i egenskap av monetära myndigheter, om informationen är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade upp ­ Sådant utlämnande får dock ske endast när det är nödvändigt drag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhanda ­ för att utöva tillsyn och för att förebygga att institut går i hållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn över betal ­ konkurs och för avveckling av konkurshotade institut. Utan nings-, clearing- och avvecklingssystemen, samt för skyddet att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska av det finansiella systemets stabilitet. personer som har tillgång till informationen vara föremål för krav på tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1. b) Avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Bilaga 1

L 176/372 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

I en krissituation som avses i artikel 114.1 ska medlemsstaterna enligt artiklarna 53, 54 och 55 till en clearingorganisation eller tillåta att de behöriga myndigheterna lämnar relevant infor ­ ett annat liknande organ som enligt nationell lagstiftning har mation till de i första stycket i den här punkten angivna förvalt ­ tillstånd att tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster på ningarna i alla berörda medlemsstater. någon av deras nationella marknader, om de anser att detta är nödvändigt för att säkerställa att dessa organ kan fungera kor ­ rekt vid marknadsaktörers fallissemang eller potentiella fallis ­ semang. Information som erhålls i ett sådant sammanhang 2. En medlemsstat får tillåta utlämning av viss information ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst lik ­ relaterad till tillsyn över institut till parlamentariska undersök ­ värdiga med dem som avses i artikel 53.1. ningskommittéer i det egna landet, till sin revisionsrätt och andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det egna landet, på följande villkor:

2. Medlemsstaterna ska dock se till att information som mot ­ tagits enligt artikel 53.2 inte får röjas under de omständigheter a) Att enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell som avses i punkt 1 utan uttryckligt medgivande av de behöriga rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter myndigheter som har lämnat den. med ansvar för tillsyn av institut eller för lagar och föreskrif ­ ter om en sådan tillsyn.

Artikel 62 b) Att informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det

Behandling av personuppgifter

mandat som avses i led a. Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska genomföras i enlighet med direktiv 95/46/EG och, i före ­ kommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001. c) De personer som har tillgång till informationen är enligt nationell lagstiftning föremål för krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

A v s n i t t I I I

d) Informationen som ursprungligen kommer från en annan S k y l d i g h e t e r f ö r p e r s o n e r s o m a n s v a r a r medlemsstat, att den inte röjs såvida inte uttryckligt medgi ­ f ö r d e n l a g e n l i g a k o n t r o l l e n a v å r s b o k s l u t vande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat o c h s a m m a n s t ä l l d r e d o v i s n i n g den, och endast för de ändamål som myndigheterna har Artikel 63 medgett.

Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd redovisning

I den mån utlämnandet av information rörande tillsyn inbegri ­ 1. Medlemsstaterna ska föreskriva att varje person som är per behandling av personuppgifter ska all sådan behandling i de auktoriserad i enlighet med Europaparlamentets och rådets di ­ enheter som avses i första stycket följa tillämplig nationell rätt rektiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision för införlivande av direktiv 95/46/EG. av årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ) och som i ett institut utför de uppdrag som avses i artikel 51 i rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag ( 2 ), artikel 37 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni Artikel 60 1983 om sammanställd redovisning ( 3 ) eller artikel 73 i direktiv Information som erhålls vid kontroller på plats och 2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, minst inspektioner är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndighe ­ terna alla uppgifter eller beslut rörande det institutet som per ­ Medlemsstaterna ska säkerställa att sådan information som er ­ sonen har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och hållits med stöd av artiklarna 52.3, 53.2 och 56 och sådan som kan information som erhållits vid en kontroll på plats eller inspek ­ tion i enlighet med artikel 52.1 och 52.2 aldrig får lämnas ut enligt artikel 59 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myn ­ digheter som lämnat ut informationen, eller av de behöriga a) utgöra en betydande överträdelse av lagar och andra författ ­ myndigheterna i den medlemsstat i vilken en sådan kontroll ningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som på plats eller inspektion genomfördes. särskilt reglerar bedrivandet av instituts verksamhet,

Artikel 61 b) påverka institutets löpande drift,

Utlämnande av information rörande clearing- och avvecklingstjänster

( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87. 1. Ingenting i detta kapitel ska hindra de behöriga myndig ­ ( 2 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. heterna i en medlemsstat från att vidarebefordra information ( 3 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/373

c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att re ­ och medlemsstaternas rätt att föreskriva och ålägga straffrätts ­ servationer framställs. liga påföljder, fastställa regler för administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder vid överträdelser av nationella be ­ stämmelser om genomförande av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se Medlemsstaterna ska minst föreskriva att det också ska åligga en till att dessa tillämpas. Om medlemsstaterna beslutar att inte person som avses i första stycket att rapportera alla uppgifter fastställa regler för administrativa sanktioner vid överträdelser eller beslut som den personen får kännedom om vid utförandet som omfattas av nationell straffrätt, ska de informera kommis ­ av sitt uppdrag enligt första stycket i ett företag som har nära sionen om de relevanta straffrättsliga reglerna. De administrativa förbindelser härrörande från kontroll över det institut i vilket sanktionerna och de andra administrativa åtgärderna ska vara uppdraget utförs. effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Om en enligt direktiv 2006/43/EG auktoriserad person i 2. Om de skyldigheter som avses i punkt 1 är tillämpliga på god tro förser de behöriga myndigheterna med sådana uppgifter institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella hol ­ eller beslut som avses i punkt 1 utgör detta inte en överträdelse dingföretag, ska medlemsstaterna, vid överträdelser av nationella av tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan författning bestämmelser om införlivande av detta direktiv och förordning och ska inte medföra något ansvar för en sådan person. Denna (EU) nr 575/2013, se till att sanktioner även kan tillämpas på information ska samtidigt även lämnas till institutets lednings ­ ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som organ, såvida det inte finns tvingande skäl för att inte göra enligt nationell lagstiftning är ansvariga för överträdelsen, om detta. inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt.

A v s n i t t I V 3. De behöriga myndigheterna ska ha alla de informations ­ T i l l s y n s b e f o g e n h e t e r , b e f o g e n h e t e r a t t insamlings- och undersökningsbefogenheter som de behöver för u t d ö m a s a n k t i o n e r o c h r ä t t a t t ö v e r k l a g a att utöva sina funktioner. Utan att det påverkar andra relevanta

bestämmelser i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 Artikel 64 ska detta omfatta följande:

Tillsynsbefogenheter och befogenheter att utdöma sanktioner

1. De behöriga myndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenhe ­ a) Befogenheten att ålägga följande fysiska eller juridiska perso ­ ter att ingripa i institutens verksamhet som de behöver för att ner att lämna all information som krävs för att de behöriga utföra sina uppgifter, särskilt rätten att återkalla en auktorisation myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter, däribland i enlighet med artikel 18, de befogenheter som krävs i enlighet uppgifter ska lämnas vid återkommande tillfällen och i an ­ med artikel 102 och de befogenheter som fastställs i artiklarna givna format för tillsynsändamål och därtill hörande statis ­ 104 och 105. tiska ändamål:

2. De behöriga myndigheterna ska utöva sina tillsynsbefo ­ i) De institut som är etablerade i den berörda medlems ­ genheter och befogenheter att utdöma sanktioner i enlighet staten. med detta direktiv och nationell rätt enligt följande:

ii) De finansiella holdingföretag som är etablerade i den a) Direkt. berörda medlemsstaten.

b) I samarbete med andra myndigheter. iii) De blandade finansiella holdingföretag som är etablerade i den berörda medlemsstaten.

c) På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter.

iv) De holdingföretag med blandad verksamhet som är eta ­ blerade i den berörda medlemsstaten. d) Efter ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna.

v) Personer vid de enheter som avses i leden i–iv. Artikel 65

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder

vi) Tredje parter till vilka enheterna i leden i–iv har gett i 1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillsynsbefo ­ uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verk ­ genheterna för de behöriga myndigheter som avses i artikel 64 samhet.

Bilaga 1

L 176/374 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) Befogenheten att genomföra alla nödvändiga utredningar av eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag utan att alla personer som avses i leden a i–vi och som är etablerade skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna för det kre ­ eller belägna i den berörda medlemsstaten, om detta är nöd ­ ditinstitut där förvärv eller ökning av kvalificerat innehav vändigt för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra planeras, under bedömningsperioden eller trots att behöriga sina uppgifter, bland annat myndigheter har motsatt sig detta, i strid med artikel 22.1.

i) rätten att begära inlämning av dokument, d) Avyttring, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett kreditinstitut eller minskning av kvalificerat innehav så att andelen av rösträtterna eller kapitalinnehavet understiger de tröskelvärden som avses i artikel 25 eller så att kreditinsti ­ ii) att granska räkenskaperna och affärshandlingarna för de tutet upphör att vara dess dotterföretag, utan att de behöriga personer som avses i leden a i–vi och att ta kopior av myndigheterna skriftligen underrättats. eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,

2. Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner iii) att erhålla skriftliga eller muntliga förklaringar från de och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall personer som avses i leden a i–iv eller deras företrädare som avses i punkt 1 inbegriper minst följande: eller personal, och

iv) att höra alla personer som går med på att höras i syfte a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person att samla in uppgifter som rör föremålet för en utred ­ eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat ning. finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ ­ delsens karaktär.

c) Befogenheten att, på de övriga villkor som anges i unions ­ rätten, genomföra alla nödvändiga kontroller i företagsloka ­ b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den fysiska eller ler som tillhör de juridiska personer som avses i leden a i–vi juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upp ­ och alla andra företag som omfattas av gruppbaserad tillsyn, repar detta. om en behörig myndighet är samordnande tillsynsmyndig ­ het, förutsatt att de berörda nationella behöriga myndighe ­ terna har anmälts i förväg. Om en kontroll enligt nationell c) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif ­ rätt kräver tillstånd från en rättslig myndighet ska det ansö ­ ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt ­ kas om ett sådant tillstånd. ning, inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en ­ Artikel 66 lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under det föregående räkenskapsåret.

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder för överträdelser av auktoriseringskrav och krav för förvärv av kvalificerade innehav

d) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter 1. Medlemsstaterna ska se till att det i nationella lagar och på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte andra författningar föreskrivs administrativa sanktioner och an ­ har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta dra administrativa åtgärder för åtminstone följande: den 17 juli 2013.

a) Drivande av rörelse vars verksamhet omfattar att från all ­ e) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be ­ mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara me ­ loppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i del från allmänheten utan att vara ett kreditinstitut, i strid fall där denna fördel kan fastställas. med artikel 9.

b) Inledande av verksamhet som kreditinstitut utan auktorisa ­ f) Förbud att utöva rösträtten för den eller de aktieägare som är tion, i strid med artikel 9. ansvariga för de överträdelser som avses i punkt 1.

c) Förvärv, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett I fall där det företag som avses i led c första stycket är ett kreditinstitut eller ytterligare ökning, direkt eller indirekt, dotterföretag till ett moderföretag, ska den relevanta bruttoin ­ av ett sådant kvalificerat innehav i ett kreditinstitut som leder täkten vara den bruttointäkt som följer av de konsoliderade till att andelen rösträtter eller andelen kapitalinnehav når räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående eller överskrider de tröskelvärden som avses i artikel 22.1 räkenskapsåret

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/375

Artikel 67 j) Ett institut underlåter vid upprepade tillfällen eller syste ­ matiskt att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i

Övriga bestämmelser

förordning (EU) nr 575/2013. 1. Denna artikel ska tillämpas under minst någon av följande omständigheter: k) Ett institut utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna i artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013. a) Ett institut har fått auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt. l) Ett institut är exponerat för kreditrisken i en värdepapperi ­ seringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i b) Ett institut som har fått kännedom om förvärv eller avytt ­ förordning (EU) nr 575/2013. ringar av innehav i institutets kapital som leder till att in ­ nehaven överstiger eller faller under ett av de tröskelvärden som avses i artikel 22.1 eller 25 underlåter att underrätta de m) Ett institut underlåter att lämna information eller lämnar behöriga myndigheterna om detta, i strid med artikel 26.1 ofullständig eller felaktig information i strid med arti ­ första stycket. kel 431.1, 431.2 och 431.3 eller artikel 451.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

c) Ett institut som är börsnoterat på en reglerad marknad enligt hänvisningen i den lista som Esma ska offentliggöra i enlighet med artikel 47 i direktiv 2004/39/EG underlåter n) Ett institut gör betalningar till innehavare av instrument att minst årligen underrätta de behöriga myndigheterna om som ingår i institutets kapitalbas i strid med artikel 141 i namnen på aktieägare och medlemmar som har kvalifice ­ detta direktiv eller i fall där artikel 28, 51 eller 63 i för ­ rade innehav samt storleken på sådana innehav, i strid med ordning (EU) nr 575/2013 förbjuder sådana betalningar till artikel 26.1 andra stycket i det här direktivet. innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen.

d) Ett institut har inte inrättat företagsstyrning enligt kraven o) Ett institut har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträ ­ från de behöriga myndigheterna i enlighet med de nationella delse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet bestämmelser som införlivar artikel 74. med direktiv 2005/60/EG.

e) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga p) Ett institut har tillåtit en eller flera personer som inte upp ­ myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor ­ fyller kraven i artikel 91 att bli eller kvarstå som ledamöter i mation om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla ka ­ ledningsorganet. pitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 i strid med artikel 99.1 i den förordningen.

2. Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall f) Ett institut underlåter att rapportera eller lämnar ofullständig som anges i punkt 1 åtminstone inbegriper följande: eller felaktig information till de behöriga myndigheterna när det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU) nr 575/2013. a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ ­ g) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga delsens karaktär. myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor ­ mation om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i förordning (EU) nr 575/2013. b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den ansvariga fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upprepar detta. h) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor ­ mation om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013. c) I fråga om ett institut, återkallelse av institutets auktorisation enligt artikel 18.

i) Ett institut underlåter att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor ­ d) Tillfälligt förbud, om inte annat följer av artikel 65.2, för en mation om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person förordning (EU) nr 575/2013. som hålls ansvarig att utöva uppdrag i institut.

Bilaga 1

L 176/376 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

e) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif ­ c) Om ett offentliggörande, i den mån detta kan fastställas, ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt ­ skulle orsaka de berörda instituten eller fysiska personerna ning. inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och oproportionell skada. liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en ­ lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under det föregående räkenskapsåret. Om det är troligt att de omständigheter som avses i första stycket kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får offentliggörande enligt punkt 1 skjutas upp under en sådan tidsperiod. f) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den 17 juli 2013. 3. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att uppgifter som offentliggörs enligt punkt 1 eller 2 ligger kvar på deras officiella webbplats i minst fem år. Personuppgifter ska endast g) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be ­ ligga kvar på de behöriga myndigheternas officiella webbplats loppet för den vinst som erhållits eller de förluster som under den tidsperiod som är nödvändig i överensstämmelse undvikits genom överträdelsen, i fall där dessa kan fastställas. med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

I fall där ett företag som avses i första stycket led e är ett 4. Senast den 18 juli 2015 ska EBA lägga fram en rapport dotterföretag till ett moderföretag, ska de relevanta bruttointäk ­ för kommissionen om medlemsstaternas offentliggörande av terna vara de bruttointäkter som följer av de konsoliderade sanktioner på anonym grund enligt punkt 2 och, särskilt om räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående det har funnits betydande skillnader mellan medlemsstaterna i räkenskapsåret. detta avseende. Dessutom ska EBA lägga fram en rapport för kommissionen om alla betydande skillnader i varaktigheten av offentliggörandet av sanktioner enligt nationell rätt. Artikel 68

Offentliggörande av administrativa sanktioner

Artikel 69 1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål på sin officiella webbplats åtminstone Informationsutbyte om sanktioner och EBA:s offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överkla ­ upprätthållande av en central databas gas och som har ålagts till följd av överträdelse av de nationella bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv 1. De behöriga myndigheterna ska, om inte annat följer av eller förordning (EU) nr 575/2013 inbegripet information om de krav avseende tystnadsplikt som avses i artikel 53.1, infor ­ överträdelsens typ och art och identiteten på den fysiska eller mera EBA om alla administrativa sanktioner, inbegripet alla juridiska person som sanktionen gäller, efter det att den perso ­ permanenta förbud, som införts genom artiklarna 65, 66 och nen har underrättats om dessa sanktioner. 67, inbegripet eventuella överklaganden av dessa, och om resul ­ tatet av detta. EBA ska upprätthålla en central databas över administrativa sanktioner som rapporterats till bankmyndighe ­ ten endast för informationsutbyte mellan de behöriga myndig ­ Om medlemsstaterna tillåter offentliggörande av sanktioner som heterna. Databasen ska vara tillgänglig endast för behöriga myn ­ kan överklagas ska de behöriga myndigheterna utan otillbörligt digheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som läm ­ dröjsmål på sin officiella webbplats också offentliggöra infor ­ nats av de behöriga myndigheterna. mation om överklagandets status, och om resultatet av detta.

2. När en behörig myndighet bedömer gott anseende enligt 2. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra sanktionerna artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 ska den konsultera EBA:s anonymt i enlighet med nationell rätt, under någon av följande databas över administrativa sanktioner. Om det inträffar en omständigheter: statusförändring eller om ett överklagande bifalls ska EBA ra ­ dera eller uppdatera relevanta uppgifter i databasen på begäran av de behöriga myndigheterna. a) Om sanktionen har ålagts en fysisk person och, efter en obligatorisk förhandsbedömning, ett offentliggörande av per ­ sonuppgifter befinns vara oproportionellt. 3. De behöriga myndigheterna ska i enlighet med nationell rätt kontrollera huruvida det finns en uppgift om fällande dom i den berörda personens kriminalregister. Information ska utbytas b) Om ett offentliggörande skulle utgöra ett hot mot de finan ­ för dessa ändamål i enlighet med beslut 2009/316/RIF och siella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående rambeslut 2009/315/RIF såsom dessa har genomförts i nationell brottsutredning. rätt.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/377

4. EBA ska skapa en webbplats med länkar till varje enskild 2. Bland de mekanismer som avses i punkt 1 ska minst behörig myndighets offentliggörande av administrativa sanktio ­ följande ingå: ner enligt artikel 68 och ange den tidsperiod under vilken varje medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner. a) Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om över ­ trädelser och uppföljning av dem. Artikel 70 Effektiv tillämpning av sanktioner och de behöriga b) Lämpligt skydd för anställda i institut som rapporterar om myndigheternas utövande av befogenheter att utdöma överträdelser begångna inom institutet mot åtminstone re ­ sanktioner pressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, när de fastställer typen av administrativa sanktioner eller andra ad ­ ministrativa åtgärder och nivån på administrativa sanktions ­ c) Skydd av personuppgifter både för den person som rappor ­ avgifter, beaktar alla relevanta omständigheter, bland annat föl ­ terar överträdelser och den fysiska person som påstås vara jande, där så är lämpligt: ansvarig för en överträdelse, i enlighet med direktiv 95/46/EG.

a) Överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet. d) Tydliga regler som under alla omständigheter ser till att konfidentialiteten för den person som rapporterar om över ­ trädelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte b) Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs gjort sig skyldig till överträdelsen. i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden.

c) Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska per ­ son som gjort sig skyldig till överträdelsen, som den indike ­ 3. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har inrättat lämp ­ ras genom exempelvis en juridisk persons totala omsättning liga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om eller en fysisk persons årsinkomst. överträdelser internt genom en särskild, oberoende och själv ­ ständig kanal.

d) Omfattningen av de vinster som erhållits eller av förluster En sådan kanal får även tillhandahållas genom förfaranden som som undvikits av den fysiska eller juridiska person som har föreskrivs av arbetsmarknadens parter. Samma skydd som avses gjort sig skyldig till överträdelsen, i den mån de kan bestäm ­ i punkt 2 b, c och d ska gälla. mas.

Artikel 72 e) Förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, i den

Rätt att överklaga

mån de kan fastställas. Medlemsstaterna ska se till att de beslut och åtgärder som vidtas för att följa lagar och andra författningar som har antagits i enlighet med detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013 f) Viljan hos den fysiska eller juridiska person som har gjort sig kan överklagas. Medlemsstaterna ska också se till att det går att skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga överklaga underlåtenhet att fatta ett beslut inom sex månader myndigheten. från inlämnandet av en auktorisationsansökan som innehåller alla de uppgifter som krävs enligt av nationella bestämmelser om genomförande av detta direktiv. g) Tidigare överträdelser av den fysiska eller juridiska person som har gjort sig skyldig till överträdelsen. KAPITEL 2

Granskningsprocesser

h) Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella systemet. A v s n i t t I

I n t e r n p r o c e s s f ö r b e d ö m n i n g a v k a p i t a l ­ b e h o v

Artikel 71 Artikel 73

Rapportering av överträdelser Internt kapital

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att upp ­ Instituten ska ha infört sunda, effektiva och heltäckande strate ­ muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser gier och processer för att fortlöpande värdera och upprätthålla av nationella bestämmelser om införlivande av detta direktiv internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras och förordning (EU) nr 575/2013 till de behöriga myndighe ­ uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de terna. risker som de är eller kan bli exponerade för.

Bilaga 1

L 176/378 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Dessa strategier och processer ska regelbundet ses över internt I enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 1093/2010 ska så att det kan säkerställas att de fortsätter att vara heltäckande EBA bidra till och delta i utvecklingen och samordningen av och stå i proportion till arten och omfattningen av det berörda effektiva och konsekventa planer för återhämtning, rekonstruk ­ institutets verksamhet samt dess komplexitet. tion och avveckling.

A v s n i t t I I EBA ska i detta sammanhang informeras om, och ska ha rätt att S t y r f o r m e r , p r o c e s s e r o c h r u t i n e r i i n s t i ­ delta i, möten om utvecklingen och samordningen av planer för t u t återhämtning, rekonstruktion och avveckling. När sådana möten eller sådan verksamhet äger rum ska EBA i förväg fullt ut infor ­ U n d e r a v s n i t t 1 meras om anordnandet av sådana möten, om de huvudfrågor A l l m ä n n a p r i n c i p e r som ska diskuteras och om den verksamhet ska beaktas.

Artikel 74

Planer för intern styrning, återhämtning, rekonstruktion

Artikel 75 1. Instituten ska ha en robust företagsstyrning, i vilket ingår en tydlig organisationsstruktur med väldefinierade, genomlysta Tillsyn över ersättningspolicy och konsekventa ansvarskedjor, effektiva processer för att iden ­ tifiera, hantera, övervaka och rapportera risker som institutet är 1. De behöriga myndigheterna ska samla in den information eller kan bli exponerat för, tillfredsställande metoder för intern som offentliggjorts i enlighet med de kriterier för offentliggö ­ kontroll, inklusive sunda administrations- och redovisningsruti ­ rande som fastställs i artikel 450.1 g, h och i i förordning (EU) ner, samt ersättningspolicy och ersättningspraxis som är för ­ nr 575/2013 och ska använda den för att jämföra ersättnings ­ enliga med och främjar sund och effektiv riskhantering. trender och ersättningspraxis. De behöriga myndigheterna ska lämna denna information till EBA.

2. De styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1 ska vara heltäckande och stå i proportion till karaktären, om ­ 2. EBA ska utfärda riktlinjer för sund ersättningspolicy som fattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i af ­ är i överensstämmelse med principerna i artiklarna 92–95. färsmodellen och institutets verksamhet. De tekniska kriterier Riktlinjerna ska beakta principerna om sund ersättningspolicy som fastställs i artiklarna 76–95 ska beaktas. enligt kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den 30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesek ­ torn ( 1 ).

3. EBA ska utfärda riktlinjer för de styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1, i enlighet med punkt 2.

Esma ska i nära samarbete med EBA utarbeta riktlinjer om ersättningspolicy för personalkategorier som deltar i tillhanda ­ hållandet av investeringstjänster och investeringsverksamhet i 4. De behöriga myndigheterna ska se till att det upprättas den mening som avses i artikel 4.1.2 i direktiv 2004/39/EG. planer för återhämtning för återställande av ett instituts finan ­ siella ställning, efter en kraftig försämring, samt planer för re ­ konstruktion och avveckling. I enlighet med proportionalitets ­ principen får kraven på ett institut att utarbeta, upprätthålla och uppdatera planer för återhämtning och på en rekonstruktions ­ EBA ska använda informationen som den mottagit från behö ­ myndighet att, efter samråd med den behöriga myndigheten, riga myndigheter i enlighet med punkt 1 som riktmärke för utarbeta planer för rekonstruktion och avveckling sänkas om ersättningstrender och praxis på unionsnivå. de behöriga myndigheterna, efter att ha hört det nationella makrotillsynsorganet, anser att ett specifikt instituts fallis ­ semang, bland annat på grund av dess storlek, affärsmodell eller dess grad av sammanlänkning med andra institut eller med det finansiella systemet i allmänhet, inte kommer att påverka de 3. De behöriga myndigheterna ska samla in information om finansiella marknaderna, andra institut eller finansieringsvill ­ antalet fysiska personer vid varje institut som erhåller en ersätt ­ koren negativt. ning på minst 1 miljon EUR per räkenskapsår, och deras arbets ­ uppgifter, vilket affärsområde det rör sig om samt ersättningens beståndsdelar såsom lön, rörlig ersättning, långsiktiga förmåner och pensionsavsättningar. Denna information ska överlämnas Instituten ska nära samarbeta med rekonstruktionsmyndigheter till EBA som ska offentliggöra den i ett gemensamt rappor ­ och ska i enlighet med proportionalitetsprincipen tillhandahålla teringsformat uppdelat efter hemmedlemsstat. EBA kan utarbeta dem all information som krävs för att förbereda och utarbeta riktlinjer för att underlätta tillämpningen av denna punkt och genomförbara planer för rekonstruktion av instituten, där det säkerställa enhetligheten hos den information som samlas in. läggs fram olika alternativ till en rekonstruktion under ordnade former i samband med fallissemang. ( 1 ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/379

U n d e r a v s n i t t 2 4. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet i sin till ­ synsfunktion och riskkommittén, om en sådan har inrättats, har

T e k n i s k a k r i t e r i e r f ö r o r g a n i s a t i o n o c h r i s k ­

tillräcklig tillgång till information om institutets risksituation

h a n t e r i n g

och, om så krävs och är lämpligt, till riskhanteringsfunktionen Artikel 76 och till extern expertis.

Riskhantering

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet godkänner och regelbundet ser över strategier och riktlinjer för att ta på sig, hantera, övervaka och reducera de risker som instituten är Ledningsorganet i sin tillsynsfunktion och riskkommittén, om eller kan bli exponerade för, bl.a. de risker som är en följd av en sådan har inrättats, ska fastställa arten, mängden, formatet det makroekonomiska klimat i vilket de verkar i förhållande till och frekvensen när det gäller den riskinformation som det eller konjunkturcykelns olika faser. den ska få ta emot. För att bistå vid upprättandet av en sund ersättningspolitik och ersättningspraxis ska riskkommittén, utan att det påverkar ersättningskommitténs uppgifter, undersöka huruvida incitamenten i ersättningssystemet tar hänsyn till risk, kapital, likviditet samt sannolikhet och tidpunkt för resultat. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ledningsorganet ägnar tillräcklig tid till beaktande av riskfrågor. Ledningsorganet ska aktivt delta i och se till att tillräckliga resurser avsätts för han ­ teringen av alla de väsentliga risker som omfattas av detta di ­ rektiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 5. Medlemsstaterna ska, i enlighet med rimlighetskravet i nr 575/2013 samt i värderingen av tillgångar och användningen artikel 7.2 i kommissionens direktiv 2006/73/EG ( 1 ), se till att av externa kreditbetyg och interna modeller för dessa risker. instituten har en riskhanterings funktion som är oberoende av Institutet ska upprätta rapporteringsvägar till ledningsorganet de operativa funktionerna och som har tillräcklig auktoritet och som täcker alla väsentliga risker och strategier för riskhantering ställning samt tillräckliga resurser och möjligheter att vända sig samt ändringar av dessa. direkt till ledningsorganet.

3. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i Medlemsstaterna ska se till att riskhanteringsfunktionen ser till fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, att alla betydande risker identifieras, mäts och blir korrekt rap ­ omfattning och komplexitet inrättar en riskkommitté som ska porterade. De ska se till att riskhanteringsfunktionen aktivt del ­ bestå av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar någon tar i utarbetandet av institutets riskstrategi och i alla betydande verkställande funktion vid det berörda institutet. Riskkommit ­ riskhanteringsbeslut och att den kan lämna en fullständig syn på téns medlemmar ska ha lämpliga kunskaper och färdigheter alla slags risker som gäller för institutet. samt lämplig sakkunskap för att till fullo förstå och kunna övervaka institutets riskstrategi och riskaptit.

Medlemsstaterna ska vid behov se till att riskhanteringsfunktio ­ Riskkommittén ska fungera som rådgivare för ledningsorganet nen kan rapportera direkt till ledningsorganet i dess tillsyns ­ när det gäller institutets samlade nuvarande och framtida risk ­ funktion, oberoende av den verkställande ledningen, och när aptit och riskstrategi och bistå ledningsorganet i dess övervak ­ så är lämpligt ta upp problem och varna ledningsorganet i ning av den verkställande ledningens genomförande av strate ­ situationer med särskild riskutveckling som påverkar eller kan gin. Ledningsorganet ska behålla det övergripande riskansvaret. komma att påverka institutet, utan att detta inverkar på led ­ ningsorganets ansvar, både i dess tillsynsfunktion och/eller led ­ ningsfunktion, i enlighet med detta direktiv och Europaparla ­ mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.

Riskkommittén ska se till att priset på skulder och tillgångar som erbjuds kunderna till fullo beaktar institutens affärsmodell och riskstrategi. Om priserna inte korrekt återspeglar riskerna i enlighet med affärsmodellen och riskstrategin ska riskkommit ­ Den som leder riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende tén förelägga ledningsorganet en åtgärdsplan. högre chef med särskilt ansvar för riskhanteringsfunktionen. Om institutet har en verksamhet vars art, omfattning och kom ­ plexitet inte motiverar att det finns en speciellt utsedd person, kan en annan högre befattningshavare inom institutet sköta uppdraget, förutsatt att det inte förekommer intressekonflikter. De behöriga myndigheterna får tillåta att ett institut som inte betraktas som betydande enligt första stycket kombinerar risk ­ ( ) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om kommittén med den revisionskommitté som avses i artikel 41 i 1 genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv direktiv 2006/43/EG. Medlemmarna i en kombinerad kommitté 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam ­ ska ha de kunskaper, de färdigheter och den sakkunskap som heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det krävs för både riskkommittén och revisionskommittén. direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).

Bilaga 1

L 176/380 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Den som leder riskhanteringsfunktionen ska inte kunna avsättas EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för utan att ledningsorganet i dess tillsynsfunktion godkänner detta tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014. och ska vid behov kunna vända sig direkt till ledningsorganet i dess tillsynsfunktion.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Tillämpningen av detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av direktiv 2006/73/EG på värdepappersföretag.

Artikel 78

Tillsynsmyndigheternas riktmärkning av interna metoder

Artikel 77

för beräkning av kapitalbaskraven Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven

1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som till ­ 1. De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut som låts använda interna metoder för beräkning av riskvägda expo ­ är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verk ­ neringsbelopp eller kapitalbaskrav med undantag av operativ samhetens art, omfattning och komplexitet att bygga upp intern risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna me ­ kapacitet för kreditriskbedömning och öka användningen av toder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referens ­ den internmetod som används för beräkning av kapitalbaskra ­ portföljerna. Instituten ska med lämpliga intervaller och minst ven för kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta en gång om året tillhandahålla de behöriga myndigheterna re ­ termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter. sultaten av beräkningarna, tillsammans med en förklaring avse ­ Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del 3 ende de metoder som de bygger på. avdelning I kapitel 3 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till ­ handahåller de behöriga myndigheterna och EBA resultaten av 2. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten, de beräkningar som avses i punkt 1 i enlighet med den mall omfattningen och komplexiteten hos institutens verksamhet, som EBA har tagit fram i överensstämmelse med punkt 8. Om övervaka att de inte uteslutande eller slentrianmässigt förlitar de behöriga myndigheterna väljer att utveckla specifika portföl ­ sig på externa kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller jer ska de göra detta i samråd med EBA och se till att instituten ett finansiellt instruments kreditvärdighet. rapporterar resultaten av beräkningarna separat från resultaten av beräkningarna för EBA-portföljerna.

3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av deras storlek och interna organisation samt arten, omfattningen och 3. De behöriga myndigheterna ska på grundval av den infor ­ komplexiteten hos ett instituts verksamhet, uppmuntra dem att mation som instituten tillhandahållit enligt punkt 1 övervaka de bygga upp specifik intern kapacitet för riskbedömning och öka olika beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp eller i före ­ användningen av de interna modeller som används för beräk ­ kommande fall kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk, ning av kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i för exponeringar eller transaktioner i referensportföljen som handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning gjorts i enlighet med dessa instituts interna metoder. De behö ­ av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker när riga myndigheterna ska minst en gång om året göra en bedöm ­ deras exponeringar för specifika risker är betydande i absoluta ning av dessa metoders kvalitet, med särskild hänsyn till följan ­ termer och de har ett stort antal betydande positioner i skuld ­ de: instrument från olika emittenter.

a) De metoder som uppvisar betydande skillnader i kapitalbas ­ kraven för samma exponering. Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del tre avdelning IV kapitel 5 avsnitten 1–5 i förordning (EU) nr 575/2013.

b) De metoder där det finns särskilt stora eller små skillnader, och också om det föreligger betydande och systematiska underskattningar av kapitalbaskraven. 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att ytterligare definiera vad som avses med ”när expone ­ ringar mot specifik risk är betydande i absoluta termer” i punkt 3 första stycket samt tröskelvärdena för stort antal betydande EBA ska ta fram en rapport för att bistå de behöriga myndig ­ motparter eller nettopositioner i skuldinstrument från olika heterna vid bedömningen av de interna metodernas kvalitet på emittenter. grundval av den information som avses i punkt 2.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/381

4. Om vissa institut avviker mycket från majoriteten eller om b) den referensportfölj eller de referensportföljer som avses i det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora punkt 1. variationer i resultaten, ska de behöriga myndigheterna under ­ söka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en under ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för skattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014. i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder 5. De behöriga myndigheterna ska se till att deras beslut om för genomförande som avses i första stycket i enlighet med lämpligheten av de korrigerande åtgärderna enligt punkt 4 re ­ artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. spekterar principen att sådana åtgärder måste upprätthålla må ­ len i en intern metod och därför inte 9. Kommissionen ska senast den 1 april 2015 och efter samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet a) leder till en standardisering eller prioriterade metoder, och rådet om hur riktmärkningen av de interna metoderna fungerar, inbegripet deras tillämpningsområde. Vid behov ska rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

b) skapar felaktiga incitament, eller Artikel 79

Kreditrisk och motpartsrisk

c) ger upphov till flockbeteende. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att

6. EBA får utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om den anser a) kreditgivningen är baserad på sunda och väldefinierade kri ­ att sådana behövs på basis av de uppgifter och bedömningar terier och att processen för att godkänna, ändra, förnya och som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln för att för ­ återfinansiera krediter är klart fastställd, bättra tillsynsmetoderna eller institutens praxis när det gäller interna metoder. b) instituten har interna metoder som gör att de kan bedöma kreditrisken för exponeringar för enskilda gäldenärer, säker ­ heter och värdepapperiseringspositioner såväl som kreditris ­ 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn ken på portföljnivå; De interna metoderna får framför allt för att specificera inte uteslutande eller slentrianmässigt utgå från externa kre ­ ditbetyg; I fall där kapitalbaskraven baserar sig på värdering som görs av ett externt kreditvärderingsinstitut eller baserar a) förfaranden för utbyte av bedömningar i enlighet med punkt sig på det faktum att en exponering inte har värderats, ska 3 mellan de behöriga myndigheterna och med EBA, detta inte innebära att instituten inte behöver beakta annan relevant information för att fastställa tilldelningen av internt kapital,

b) standarder för de behöriga myndigheternas bedömningar en ­ ligt punkt 3. c) den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna för insti ­ tutet, inklusive för identifiering och hantering av pro ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för blemkrediter och genomförande av behövliga värderegle ­ tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014. ringar och avsättningar, bedrivs genom effektiva system,

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ d) kreditportföljerna har en lämplig diversifiering med hänsyn darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kredit ­ artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. strategi.

Artikel 80 8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ nomförande för att ange Kvarstående risk

De behöriga myndigheterna ska se till att risken för att kredit ­ institutets godkända kreditriskreducerande tekniker visar sig a) den mall, de definitioner och de it-lösningarna som ska till ­ vara mindre effektiva än förväntat åtgärdas och kontrolleras lämpas i unionen för den rapportering som avses i punkt 2, genom bland annat skriftliga riktlinjer och förfaranden.

Bilaga 1

L 176/382 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 81 När institut använder behandlingen enligt artikel 345 i förord ­ ning (EU) nr 575/2013 ska de se till att de har tillräckligt

Koncentrationsrisk

internt kapital mot risken för förluster som finns mellan tid ­ De behöriga myndigheterna ska se till att koncentrationsrisker punkten för det ursprungliga åtagandet och följande arbetsdag. som uppstår till följd av exponering mot varje motpart, inklu ­ sive centrala motparter, grupper av motparter med inbördes anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor, geografiska region eller samma verksamhet eller råvara samt till ­ Artikel 84 lämpning av metoder för kreditriskreducering, särskilt inklusive

Ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom en enda emittent av säkerheter, åtgärdas och kontrolleras, in ­ De behöriga myndigheterna ska se till att instituten inför system klusive genom skriftliga riktlinjer och förfaranden. för identifiering, värdering och hantering av risker från poten ­ tiella ändringar av räntesatser som påverkar institutets verksam ­ het utanför handelslagret.

Artikel 82

Värdepapperiseringsrisk

Artikel 85 1. De behöriga myndigheterna ska se till att risker som upp ­

Operativ risk

kommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner där kredit ­ instituten är investerare, originator eller medverkande institut, 1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till ­ inbegripet anseenderisker som kan uppstå i förbindelse med lämpar riktlinjer och processer för att utvärdera och hantera komplexa strukturer och produkter, utvärderas och åtgärdas exponeringen för operativa risker, även fråga om modellrisk genom lämpliga strategier och förfaranden för att säkerställa och för att täcka extrema händelser med stor inverkan på in ­ att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i stitutets verksamhet. Instituten ska ange vad som utgör operativ riskbedömningen och ledningens beslut. risk vid tillämpningen av dessa riktlinjer och processer.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att likviditetsplaner 2. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns bered ­ för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amorte ­ skaps- och affärskontinuitetsplaner för att säkerställa ett kredit ­ ring finns vid de kreditinstitut som genomför rullande vär ­ instituts förmåga att fortlöpande bedriva sin verksamhet och depapperisering med bestämmelser om förtida amortering. begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.

Artikel 83 Artikel 86

Marknadsrisk Likviditetsrisk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att riktlinjer och processer införs för identifiering, mätning och hantering av 1. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns robusta alla väsentliga källor till och effekter av marknadsrisker. strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mät ­ ning, hantering och övervakning av likviditetsrisker över lämp ­ liga tidsspann, inklusive intradag, för att säkerställa att instituten håller likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Dessa strategier, 2. När en kort position förfaller före en lång position ska de riktlinjer, processer och system ska anpassas efter olika affärs ­ behöriga myndigheterna se till att instituten också vidtar åtgär ­ områden, valutor, filialer och juridiska personer och de ska der mot risken för likviditetsbrist. omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskost ­ nader, vinster och risker.

3. Det interna kapitalet ska vara tillräckligt för betydande marknadsrisker som inte är föremål för ett kapitalbaskrav. 2. De strategier, riktlinjer, processer och system som avses i punkt 1 ska vara proportionella i förhållande till institutets komplexitet, riskprofil och verksamhet och den risktolerans Institut som vid beräkning av kapitalbaskraven för positionsrisk som fastställts av ledningsorganet, och återspegla institutets be ­ enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i förordning (EU) nr tydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Insti ­ 575/2013 har nettat sina positioner i en eller flera av de aktie ­ tuten ska underrätta samtliga berörda affärsområden om risk ­ slag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner toleransen. i aktieindexterminen eller andra aktieindexprodukter, ska ha till ­ räckligt internt kapital för att täcka basrisken för förluster or ­ sakade av att terminernas eller andra produkters värde inte varierar på precis samma sätt som de ingående aktierna, och 3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten, instituten ska också ha sådant tillräckligt internt kapital när de omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, se till har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är att instituten har likviditetsriskprofiler som är förenliga med och identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansätt ­ inte går utöver vad som krävs för ett välfungerande och robust ning eller bådadera. system.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/383

De behöriga myndigheterna ska övervaka utvecklingen när det sådana som avser specialföretag för värdepapperisering eller an ­ gäller likviditetsriskprofiler, till exempel produktdesign och vo ­ dra specialföretag som avses i förordning (EU) nr 575/2013, lymer, riskhantering, finansieringspolitik och finansieringskon ­ gentemot vilka institutet agerar som medverkande institut eller centration. tillhandahåller ett väsentligt likviditetsstöd.

De behöriga myndigheterna ska vidta effektiva åtgärder om den 9. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak ­ utveckling som avses i andra stycket kan leda till instabilitet tar den potentiella effekten av institutspecifika, marknadsomfat ­ inom enskilda institut eller hela systemet. tande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder och olika grader av stressförhållanden ska beaktas.

De behöriga myndigheterna ska informera EBA om alla åtgärder som vidtagits i enlighet med tredje stycket.

10. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten ju ­ sterar sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för lik ­ viditetsrisker och utarbetar effektiva krisplaner med beaktande EBA ska, när det är lämpligt, utfärda rekommendationer i en ­ av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 8. lighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

11. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har 4. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten tar likviditetsåterställningsplaner med tillbörliga strategier och fram metoder för identifiering, mätning, hantering och övervak ­ lämpliga genomförandeåtgärder som kan sättas in vid eventuella ning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nu ­ likviditetsbortfall, även för filialer som är etablerade i en annan varande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från till ­ medlemsstat. De behöriga myndigheterna ska se till att dessa gångar, skulder och poster utanför balansräkningen inklusive planer testas av instituten åtminstone en gång om året, upp ­ ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på anseenderis ­ dateras på grundval av resultatet av de alternativa scenarier som ken. avses i punkt 8 och rapporteras till och godkänns av den verk ­ ställande ledningen så att motsvarande justeringar kan göras av interna riktlinjer och processer. Instituten ska vidta de nödvän ­ diga operativa åtgärderna på förhand för att säkerställa att pla ­ 5. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten skiljer nerna för återhämning av likviditet kan genomföras omedelbart. mellan tillgångar som är pantsatta och icke-pantsatta tillgångar För kreditinstitut ska sådana operativa steg inbegripa innehav av som är ständigt tillgängliga, framför allt i krissituationer. De ska säkerheter som är omedelbart tillgängliga för centralbanksfinan ­ också se till att instituten tar hänsyn till den juridiska person där siering. I detta ingår att vid behov hålla säkerheter i en annan tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är regi ­ medlemsstats valuta eller valutan i ett tredjeland som kredit ­ strerade antingen i ett register eller på ett konto samt deras institutet har exponering mot och, när det är operativt nödvän ­ godtagbarhet, och de ska övervaka hur tillgångarna snabbt digt, inom en värdmedlemsstats territorium eller ett tredjelands kan mobiliseras. territorium vars valuta institutet har exponering mot.

6. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten också beaktar de befintliga juridiska, tillsynsmässiga och operativa be ­ Artikel 87 gränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och ickepantsatta tillgångar mellan olika enheter, såväl inom som utom Risk för alltför låg bruttosoliditet

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har riktlinjer och processer för identifiering, hantering och övervak ­ ning av risken för alltför låg bruttosoliditet. Som mått för att bedöma om det föreligger en alltför låg bruttosoliditet ska bland 7. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak ­ annat användas den bruttosoliditet som fastställts i enlighet med tar olika verktyg för likviditetsriskreducering, inbegripet system artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013 och obalanser mel ­ med gränsvärden och likviditetsbuffertar för att kunna motstå lan tillgångar och skulder. ett brett urval olika stresshändelser, och en tillräckligt diversi ­ fierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor. Dessa arrangemang ska granskas regelbundet.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten han ­ terar risken för en alltför låg bruttosoliditet genom försiktighets ­ 8. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak ­ tänkande där tillbörlig hänsyn tas till potentiella ökningar av tar alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreduce ­ risken för alltför låg bruttosoliditet orsakad av minskningar av ring och ser över de antaganden som ligger bakom beslut gäl ­ institutets kapitalbas genom förväntade eller inträffade förluster, lande finansieringspositionen åtminstone en gång om året. I beroende på de tillämpliga redovisningsreglerna. För detta ska dessa syften ska alternativa scenarier särskilt beakta poster utan ­ instituten kunna klara av en rad olika stresshändelser som rör för balansräkningen och andra ansvarsförbindelser, inklusive risken för alltför låg bruttosoliditet.

Bilaga 1

L 176/384 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

U n d e r a v s n i t t 3 mångfald och erfarenhet som finns i ledningsorganet och utarbeta en beskrivning av de uppgifter som den lediga pos ­

S t y r n i n g

ten innefattar och den kompetens som krävs samt bedöma Artikel 88 den förväntade tidsinsatsen,

Styrningsformer

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet definierar, Därutöver ska nomineringskommittén besluta om målet för övervakar och är ansvarigt för genomförandet av de styrnings ­ representation av det underrepresenterade könet i lednings ­ former som ska säkerställa en effektiv och ansvarsfull ledning av organet och utarbeta en policy för hur antalet personer med ett institut, i vilket ingår åtskillnad av arbetsuppgifter inom det underrepresenterade könet i ledningsorganet kan ökas så organisationen och förebyggande av intressekonflikter. att målet uppnås; Målet, policyn och dess genomförande ska offentliggöras i enlighet med artikel 435.2 c i förordning (EU) nr 575/2013, Dessa styrningsformer ska vara förenliga med följande principer:

b) regelbundet och minst en gång per år utvärdera lednings ­ a) Ledningsorganet måste ha det övergripande ansvaret för in ­ organets storlek, sammansättning och prestation och ge led ­ stitutet och godkänna och övervaka genomförandet av insti ­ ningsorganet rekommendationer till ändringar, tutets strategiska mål, riskstrategi och interna styrning.

c) regelbundet och minst en gång per år utvärdera kunskaper, b) Ledningsorganet måste säkerställa integriteten hos systemen färdigheter och erfarenheter hos enskilda ledamöter i led ­ för redovisning och finansiell rapportering, inbegripet finan ­ ningsorganet och hos ledningsorganet som helhet, och rap ­ siella och operativa kontroller, efterlevnad av lagstiftningen portera detta till ledningsorganet, och relevanta standarder.

c) Ledningsorganet måste övervaka processerna för infor ­ d) regelbundet granska ledningsorganets policy för val och ut ­ mationsgivning och kommunikation. nämning till den verkställande ledningen och lämna rekom ­ mendationer till ledningsorganet.

d) Ledningsorganet måste ansvara för en effektiv övervakning av den verkställande ledningen. I sitt arbete ska nomineringskommittén i största möjliga ut ­ sträckning och fortlöpande beakta behovet av att se till att led ­ ningsorganets beslutsfattande inte domineras av en person eller en liten grupp personer på ett sätt som kan skada institutets e) Ordföranden i ledningsorganet i sin tillsynsfunktion avseende övergripande intressen. ett institut, får inte samtidigt vara verkställande direktör i samma institut, om inte detta har motiverats av institutet och godkänts av de behöriga myndigheterna. Nomineringskommittén ska ha rätt att använda alla slags resur ­ ser som den bedömer vara lämpliga, inklusive extern rådgivning, Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet övervakar och och ska få lämplig finansiering för detta ändamål. periodiskt utvärderar effektiviteten hos institutets styrnings ­ system och vidtar lämpliga åtgärder för att ta itu med eventuella brister. När ledningsorganet enligt nationell rätt inte har behörighet att välja och utnämna sina ledamöter, ska denna punkt inte vara tillämplig. 2. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet inrättar en nomineringskommitté som består av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar Artikel 89 någon verkställande funktion vid det berörda institutet.

Rapportering per land

1. Från och med den 1 januari 2015 ska medlemsstaterna kräva att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje ­ Nomineringskommittén ska land där det är etablerat, och för räkenskapsåret offentliggör följande information på gruppnivå:

a) hitta och för godkännande av ledningsorganet eller bolags ­ stämman rekommendera kandidater för lediga platser i led ­ ningsorganet, bedöma den samlade kompetens, kunskap, a) Namn, verksamhetens art och geografiskt område.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/385

b) Omsättning. Artikel 91

Ledningsorganet

1. Ledamöter i ledningsorganet ska alltid ha ett tillräckligt c) Antal anställda i heltidsekvivalenter. gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet för att kunna utföra sina plikter. Ledningsorganets övergripande sammansättning ska på ett adekvat sätt avspegla tillräckligt d) Resultat före skatt. breda erfarenheter. Ledamöter i ledningsorganet ska i synnerhet uppfylla de krav som anges i punkterna 2-8.

e) Skatt på resultatet. 2. Samtliga ledamöter i ledningsorganet ska avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppdrag i institutet.

f) Statliga subventioner. 3. Det antal uppdrag i ledningsorgan som en ledamot får inneha samtidigt ska vara avhängigt av omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos 2. Utan hinder av punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att institutets verksamhet. Om personen inte respresenterar med ­ instituten för första gången den 1 juli 2014 offentliggör den lemsstaten, får ledamöterna i ett ledningsorgan vid ett institut information som avses i punkt 1 a, b och c. som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får ledamöterna i dess ledningsorgan senast från och med den 1 juli 2014 endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag i led ­ 3. Senast den 1 juli 2014 ska alla globala systemviktiga ningsorgan samtidigt institut som godkänts inom unionen, som fastställts internatio ­ nellt, överlämna den information som avses i punkt 1 d, e och f till kommissionen på konfidentiell basis. Kommissionen ska, efter samråd med EBA, Eiopa och Esma, beroende på vad a) ett uppdrag i ledningsorgan med verkställande funktioner som är lämpligt, göra en allmän bedömning av potentiella ne ­ och två uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktio ­ gativa ekonomiska effekter av offentliggörandet av denna typ av ner, information, inklusive påverkan på konkurrenskraften, investe ­ ringar, kreditmöjligheter och det finansiella systemets stabilitet. Kommissionen ska överlämna sin rapport till Europaparlamen ­ b) fyra uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktioner. tet och rådet senast den 31 december 2014.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska följande ska räknas som ett enda uppdrag i ledningsorgan: Om kommissionens rapport påvisar större negativa effekter ska kommissionen överväga att lägga fram lämpliga lagstiftnings ­ förlag om en ändring av kraven på offentliggörande enligt a) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk ­ punkt 1 och får, i enlighet med artikel 145 h, besluta att ge tioner inom samma koncern, uppskov med dessa krav. Kommissionen ska se över om det är nödvändigt att förlänga detta uppskov varje år.

b) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk ­ tioner i 4. Den information som avses i punkt 1 ska granskas i enlighet med direktiv 2006/43/EG och ska om möjligt offent ­ liggöras som en bilaga till årsredovisningen eller i tillämpliga fall i) institut som omfattas av samma institutionella skyddsord ­ till de konsoliderade räkenskaperna för den berörda institutio ­ ning, förutsatt att villkoren i artikel 113.7 i förordning nen. (EU) nr 575/2013 är uppfyllda, eller

ii) företag (inklusive icke-finansiella enheter) där institutet 5. I den mån framtida lagstiftningsakter i unionen om krav har ett kvalificerat innehav. på offentliggörande som går utöver vad som anges i denna artikel, ska denna artikel inte längre vara tillämplig och ska i enlighet därmed utgå. 5. Uppdrag i ledningsorgan i organisationer som inte huvud ­ sakligen har kommersiellt syfte ska inte beaktas vid tillämp ­ ningen av punkt 3. Artikel 90

Offentliggörande av avkastning på tillgångar

6. De behöriga myndigheterna får ge en ledamot i lednings ­ Instituten ska i sin årsrapport bland nyckelindikatorerna offent ­ organet tillåtelse att inneha ytterligare ett uppdrag i ett lednings ­ liggöra sin avkastning på tillgångar, uträknad som nettovinsten organ utan verkställande funktioner. De behöriga myndighe ­ dividerad med den totala balansräkningen. terna ska regelbundet informera EBA om sådana tillstånd.

Bilaga 1

L 176/386 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

7. Ledningsorganet ska ha tillräckliga kunskaper, färdigheter 13. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av bestäm ­ och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet in ­ melser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt klusive de främsta riskerna. nationell rätt.

8. Varje ledamot i ledningsorganet ska agera med ärlighet, Artikel 92 integritet och självständigt tänkande, för att vid behov effektivt kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens be ­ Ersättningspolicy slut och effektivt kontrollera och övervaka ledningens besluts ­ 1. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att punkt 2 i fattande. denna artikel och artiklarna 93, 94 och 95 tillämpas för institut på grupp-, moderföretags- och dotterföretagsnivå, inklusive så ­ dana som är etablerade i finansiella offshore-centrum. 9. Instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet. 2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten, när de fastställer och tillämpar sin totala ersättningspolicy, inklusive löner och diskretionära pensionsförmåner för olika personalka ­ 10. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska tegorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, per ­ kräva att instituten och deras respektive nomineringskommittéer sonal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars beaktar en bred uppsättning egenskaper och kunskaper vid ut ­ totala ersättning medför att de kommer i samma ersättnings ­ nämning av ledamöter till sina ledningsorgan och därför inför klass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkes ­ en policy som främjar mångfald i ledningsorganet. utövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil, iakttar följande principer på ett sätt och i den omfattning som är lämpligt med hänsyn till deras storlek, interna organisation, 11. De behöriga myndigheterna ska samla in den infor ­ verksamhetens art, omfattning och komplexitet: mation som offentliggjorts i enlighet med artikel 435.2 c i förordning (EU) nr 575/2013 som referenspunkt för att jämföra metoderna för diversifiering. De behöriga myndigheterna ska a) Ersättningspolicyn är förenlig med och främjar en sund och lämna denna information till EBA. EBA ska använda den infor ­ effektiv riskhantering, och ger inte incitament till risktagande mationen som referenspunkt för att jämföra metoderna för som går utöver institutets tolererade risknivå. diversifiering på unionsnivå.

12. EBA ska utfärda riktlinjer om följande: b) Ersättningspolicyn står i överensstämmelse med institutets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och innehåller åtgärder för att undvika intressekonflikter.

a) Begreppet tillräcklig tid som en ledamot i ledningsorganet ska avsätta för att kunna utföra sina uppgifter, i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfatt ­ c) Institutets ledningsorgan i sin tillsynsfunktion antar och ser ningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. regelbundet över de allmänna principerna för ersättningspoli ­ cyn och ansvarar för övervakningen av dess tillämpning.

b) Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i ledningsorganet som helhet, som avses i punkt 7. d) Genomförandet av ersättningspolicyn blir minst en gång om året föremål för en central och oberoende intern översyn av överensstämmelsen med de riktlinjer och metoder för ersätt ­ c) Begreppen ärlighet, integritet och oberoende tänkande, i en ­ ning som ledningsorganet i sin tillsynsfunktion har antagit. lighet med vilka en ledamot i ledningsorganet ska agera, som avses i punkt 8.

e) Personal som utövar kontrollfunktioner är oberoende i för ­ hållande till de affärsenheter de övervakar, har lämplig befo ­ d) Begreppet tillräckliga personalresurser och finansiella resurser genhet och får ersättning i förhållande till uppnåendet av de för att introducera och utbilda ledningsorganets ledamöter, mål som är kopplade till deras funktion, oberoende av re ­ som avses i punkt 9. sultatet i de affärsområden de kontrollerar.

e) Begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamö ­ f) Ersättningen till högre befattningshavare som ansvarar för terna i ledningsorganet, som avses i punkt 10. riskhantering och efterlevnad av lagstiftning övervakas direkt av den ersättningskommitté som avses i artikel 95 eller, om en sådan kommitté inte har inrättats, av ledningsorganet i EBA ska utfärda dessa riktlinjer senast den 31 december 2015. sin tillsynsfunktion.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/387

g) Ersättningspolicyn, med beaktande av nationella system för resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en lönebildning, innebär en tydlig åtskillnad mellan kriterierna tidsperiod som beaktar kreditinstitutets underliggande kon ­ för fastställande av junkturcykel och affärsrisker.

i) fast grundlön, som i första hand bör återspegla relevant c) Den totala rörliga ersättningen får inte begränsa institutets yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar enligt vad som förmåga att stärka sin kapitalbas. anges i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsavtalet, och d) Garanterad rörlig ersättning är inte förenlig med sund risk ­ hantering eller principen om prestationslön, och ska inte utgöra en del av framtida ersättningssystem. ii) rörlig ersättning, som bör återspegla en hållbar och risk ­ justerad prestation samt prestation utöver det som krävs för att uppfylla kraven i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsavtalet. e) Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag, får endast förekomma i samband med nyanställning och om institutet har en sund och stark kapitalbas samt vara begränsad till det första anställningsåret. Artikel 93

Institut som åtnjuter statligt stöd

För institut som åtnjuter exceptionellt statligt stöd ska följande f) Fasta och rörliga delar av den totala ersättningen ska vara principer gälla utöver dem som anges i artikel 92.2: lämpligt avvägda och de fasta delarna ska stå för en till ­ räckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska vara möjligt att genomföra en fullt flexibel policy med rör ­ liga ersättningsdelarna, inklusive möjligheten att inga rörliga a) Rörlig ersättning är strikt begränsad till en procentandel av ersättningsdelar betalas ut. nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet av en sund kapitalbas och det statliga stödets upphörande inom rimlig tid. g) Instituten ska fastställa lämpliga kvoter mellan fasta och rörliga delar av den totala ersättningen, varvid följande prin ­ ciper ska gälla: b) De behöriga myndigheterna kräver att instituten omformar ersättningsstrukturen på ett sätt som är förenligt med sund riskhantering och långsiktig tillväxt, och bland annat, när det i) Den rörliga delen ska inte överstiga 100 % av den fasta är lämpligt, fastställer begränsningar för ersättningen till le ­ delen av den totala ersättningen för varje enskild person. damöter i institutets ledningsorgan. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procent ­ sats.

c) Ingen rörlig ersättning betalas ut till ledamöter i institutets ledningsorgan om det inte är motiverat. ii) Medlemsstaterna får tillåta att aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar godkänner en högre maximal nivå för kvoten mellan de fasta och rörliga delarna av ersättningen, förutsatt att den rörliga delens totala nivå Artikel 94 inte överstiger 200 % av den fasta delen av den totala Ersättningens rörliga delar ersättningen för varje enskild person. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procentsats. 1. För ersättningens rörliga delar ska följande principer gälla utöver och på samma villkor som dem som anges i artikel 92.2:

Ett eventuellt godkännande av en högre kvot i enlighet med första stycket i denna punkt ska ske i enlighet med a) Om ersättningen är prestationsbaserad ska totalbeloppet ba ­ följande förförande: seras på en kombination av en resultatbedömning av indi ­ viden och den berörda affärsenheten och institutets totala resultat, och när individuella resultat bedöms ska både fi ­ nansiella och icke-finansiella kriterier beaktas. — Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar ska fatta beslut efter en detaljerad rekommendation från institutet, där det motiverar skälen till och om ­ fattningen av det begärda godkännandet, inklusive b) Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv för hur många anställa som påverkas, deras arbetsupp ­ att säkerställa att bedömningsprocessen baseras på långsik ­ gifter och förväntade effekter på kravet om upprätt ­ tiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de hållande av en sund kapitalbas.

Bilaga 1

L 176/388 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

— Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar med beaktande av alla relevanta faktorer, däribland in ­ ska fatta beslut med en majoritet på minst 66 %, flationstakt och inflationsrisk, vilket omfattar uppskovs ­ förutsatt att minst 50 % av aktierna eller motsva ­ periodens längd. I EBA:s riktlinjer för diskontot ska det rande ägarintressen representeras, eller om så inte särskilt beaktas hur man stimulerar användningen av är fallet, med en majoritet på 75 % av de represen ­ instrument som skjuts upp i minst fem år. terade ägarintressena.

h) Betalningar vid förtida uppsägning av ett avtal ska stå i relation till prestationerna under tidsperioden och ska inte — Institutet ska underrätta alla aktieägare eller institu ­ premiera misslyckanden eller försummelser. tets alla ägare eller medlemmar om att det kommer att begära ett godkännande enligt första stycket i denna punkt och ska då fastställa en rimlig frist för detta. i) Ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av tidigare anställningskontrakt måste stämma överens med institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för kvarhållande, uppskov, resultat och återkrav. — Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten om rekommendationen till dess aktieä ­ gare eller ägare eller medlemmar, inklusive den fö ­ j) I den metod för resultatbedömning som används för att reslagna högre maximala kvoten och skälen för det ­ beräkna rörliga ersättningsdelar eller pooler av rörliga ersätt ­ ta, och ska kunna visa den behöriga myndigheterna ningsdelar ska det ingå en korrigeringsmekanism för alla att den föreslagna högre kvoten inte står i strid med typer av nuvarande och framtida risker, och hänsyn ska institutets skyldigheter enligt detta direktiv och för ­ tas till kostnaden för det kapital och den likviditet som ordning (EU) nr 575/2013, särskilt med hänsyn till krävs. institutets skyldigheter i fråga om kapitalkrav.

k) Vid fördelningen av de rörliga ersättningsdelarna inom in ­ stitutet ska hänsyn också tas till alla typer av nuvarande och — Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga framtida risker. myndigheten om de beslut som fattats av dess ak ­ tieägare eller ägare eller medlemmar, inklusive god ­ kända, högre maximala kvoter i enlighet med första stycket i denna punkt, och de behöriga myndighe ­ l) En betydande del, dock under alla omständigheter minst terna ska använda de inhämtade informationen för 50 % av all rörlig ersättning, ska bestå av en avvägning av att jämföra institutens praxis på detta område. De följande: behöriga myndigheterna ska lämna denna infor ­ mation till EBA som ska offentliggöra den i ett ge ­ mensamt rapporteringsformat uppdelat efter hem ­ i) Aktier eller motsvarande ägarintressen, beroende på det medlemsstat. EBA kan utarbeta riktlinjer för att un ­ berörda institutets rättsliga struktur, instrument som är derlätta tillämpningen av denna strecksats och säker ­ kopplade till institutets aktier eller andra likvärdiga ickeställa enhetligheten hos den information som samlas kontanta instrument för institut som inte är börsnotera ­ in. de.

— Personal som direkt berörs av de högre maximala ii) När det är möjligt, andra instrument enligt artikel 52 nivåerna på rörliga ersättningar enligt denna punkt eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013 eller andra in ­ får i tillämpliga fall inte – varken direkt eller indirekt strument som fullt ut kan omvandlas till kärnprimärka ­ – utöva den rösträtt som de eventuellt har som pitalinstrument eller skrivas ned, och som i varje enskilt aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar. fall på ett tillbörligt sätt återspeglar institutets kreditkva ­ litet på löpande basis och är avsedda att användas till rörliga ersättningar.

iii) Medlemmarna får tillåta att det diskonto som avses i andra stycket i denna punkt tillämpas upp till högst De instrument som avses i denna punkt ska omfattas av en 25 % av den totala rörliga ersättningen, förutsatt att lämplig policy för uppskjuten utbetalning som är utformad den betalas i instrument som skjuts upp under minst så att den knyter incitament till institutets långsiktiga intres ­ fem år. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal sen. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får procentsats. sätta begränsningar för typen och utformningen av dessa instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses vara lämpligt. Denna punkt ska tillämpas på både den del av den rörliga ersättningsdelen som skjutits upp i enlighet EBA ska senast den 31 mars 2014 utarbeta och offent ­ med led m och den del av den rörliga ersättningsdelen som liggöra riktlinjer för det tillämpliga teoretiska diskontot, inte skjutits upp.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/389

m) En betydande del, dock under alla omständigheter minst p) De anställda ska vara skyldiga att förbinda sig att inte an ­ 40 % av den rörliga ersättningsdelen ska skjutas upp för vända personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar en tidsperiod som omfattar minst tre till fem år och är som är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka korrekt anpassad till affärsverksamhetens art, dess risker de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättnings ­ och den berörda personalens verksamhet. system.

Ersättning som betalas enligt ett uppskovsförfarande ska inte erhållas snabbare än den som betalas på jämnt fördelad q) Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller (pro rata). För en rörlig ersättningsdel på ett särskilt högt metoder som gör det enklare att kringgå detta direktiv eller belopp ska minst 60 % av beloppet skjutas upp. Uppskovs ­ förordning (EU) nr 575/2013. periodens längd ska fastställas i enlighet med konjunktur ­ cykeln, affärsverksamhetens art, dess risker och den berörda personalens verksamhet.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn när det gäller att specificera de instrumentklasser som uppfyller n) Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen, villkoren enligt punkt 1 led l ii och när det gäller kvalitativa och ska endast betalas eller erhållas om den är hållbar enligt den lämpliga kvantitativa kriterier för att fastställa personalkategorier finansiella ställningen för institutet som helhet och motive ­ vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens risk ­ rad med utgångspunkt från institutets, affärsenhetens och profil i enlighet med artikel 92.2. den berörda personens resultat.

Utan att det påverkar tillämpningen av allmänna principer i EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för nationell avtalsrätt och arbetsrätt ska den totala rörliga er ­ tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014. sättningen i allmänhet avsevärt minskas när institutets fi ­ nansiella resultat är svagt eller negativt, med beaktande av både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalning ­ arna av belopp som tidigare intjänats, inbegripet genom malus- och återkravsförfaranden. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik ­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Upp till 100 % av den totala rörliga ersättningen ska om ­ fattas av malus- och återkravsförfaranden. Instituten ska fastställa särskilda kriterier för tillämpningen av malus och återkrav. Sådana kriterier ska särskilt omfatta situationer där Artikel 95 personalen

Ersättningskommitté

1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksam ­ i) deltog i eller var ansvarig för ett handlande som ledde till hetens art, omfattning och komplexitet inrättar en ersättnings ­ betydande förluster för företaget, kommitté. Ersättningskommittén ska inrättas på ett sätt som gör det möjligt för den att göra en kompetent och oberoende bedömning av ersättningspolicy och ersättningspraxis och de incitament som skapats för hantering av risker, kapital och lik ­ ii) inte uppfyllde lämpliga standarder för duglighet och viditet. lämplighet.

o) Pensionspolicyn ska överensstämma med institutets affärs ­ 2. De behöriga myndigheterna ska se till att ersättningskom ­ strategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen. mittén ansvarar för förberedelserna inför beslut om ersättning, inbegripet beslut som får konsekvenser för det berörda institu ­ tets risker och riskhantering och som ska fattas av lednings ­ organet. Ordföranden och ledamöterna i ersättningskommittén Om den anställda lämnar institutet före pensionen ska de ska vara ledamöter i ledningsorganet som inte är anställda i det diskretionära pensionsförmånerna finnas kvar hos institutet berörda institutet. Om arbetstagarna enligt nationell rätt måste under en period på fem år i form av instrument enligt led l. vara representerade i ledningsorganet ska ersättningskommittén För en anställd som går i pension ska de diskretionära innehålla en eller flera arbetstagarrepresentanter. När sådana pensionsförmånerna betalas ut till den anställda i form av beslut förbereds ska ersättningskommittén ta hänsyn till de instrument enligt led l efter att ha hållits inne under en långsiktiga intressen som gäller för institutets aktieägare, inve ­ period på fem år. sterare och övriga intressenter.

Bilaga 1

L 176/390 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 96 institut som omfattas av de program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99.2.

Upprätthållande av en webbplats över institutets styrning och ersättningspolicy

Instituten som upprätthåller en webbplats ska där förklara hur 5. Medlemsstaterna ska, när en utvärdering visar att ett in ­ de uppfyller kraven i artiklarna 88–95. stitut kan orsaka systemrisk, i enlighet med artikel 23 i förord ­ ning (EU) nr 1093/2010, se till att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål underrättar EBA om resultaten av denna.

A v s n i t t I I I Artikel 98

Ö v e r s y n s - o c h u t v ä r d e r i n g s p r o c e s s Tekniska kriterier för översyn och utvärdering

Artikel 97 1. Utöver kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker Översyn och utvärdering ska de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering enligt artikel 97 omfatta åtminstone följande: 1. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av de tekniska kriterier som anges i artikel 98, granska de styrformer, strategier, processer och rutiner som instituten har infört för att a) Resultaten av det stresstest som genomförts i enlighet med följa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och ut ­ artikel 177 i förordning (EU) nr 575/2013 av institut som värdera tillämpar en internmetod.

b) Institutens exponering för och hantering av koncentrations ­ a) risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade risker, inklusive deras efterlevnad av kraven i del fyra i för ­ för, inbegripet risker som påvisats vid stresstester, med be ­ ordning (EU) nr 575/2013 och artikel 81 i detta direktiv. aktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos ett kreditinstituts verksamhet,

c) Stabilitet, lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de riktlinjer och förfaranden som instituten genomför för han ­ tering av kvarstående risk i samband med tillämpning av b) risker som ett institut medför för det finansiella systemet erkända metoder för reducering av kreditrisk. med beaktande av identifieringen och mätningen av system ­ risker enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller, i förekommande fall, ESRB:s rekommendationer, och d) Uppgifter om i vilken utsträckning ett instituts kapitalbas avseende tillgångar som det har värdepapperiserat är lämplig med hänsyn till transaktionens ekonomiska substans, inklu ­ sive den grad av risköverföring som uppnåtts. c) Risker som påvisats vid stresstester, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verk ­ samhet. e) Institutens exponering för samt mätning och hantering av likviditetsrisk, inklusive utveckling av metoder för analys av alternativa scenarier, hantering av riskreducerande åtgärder (framför allt nivå, sammansättning och kvalitet på likviditets ­ 2. Den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska buffertar) och effektiva beredskapsplaner. omfatta alla kraven i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. f) Effekterna av diversifiering och hur sådana effekter beaktas inom ramen för riskmätningssystemet.

3. På grundval av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska de behöriga myndigheterna fastställa om de styr ­ g) Resultaten från stresstest som genomförts av institut med former, strategier, processer och rutiner som instituten infört för användning av en intern modell för beräkning av kapitalbas ­ att följa detta direktiv och den kapitalbas och likviditet de för ­ kraven med tanke på marknadsrisken enligt del tre avdelning fogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering IV kapitel 5 i förordning (EU) nr 575/2013. och täckning av de risker som de är exponerade för.

h) Det geografiska området för institutets exponeringar.

4. De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta och hur ingående översyn och utvärdering enligt punkt 1 ska genomfö ­ i) Institutets affärsmodell. ras med beaktande av storleken, systemviktigheten, arten, om ­ fattningen och komplexiteten hos verksamheten i berört institut, och ska i samband med detta beakta proportionalitetsprincipen. j) Bedömningen av systemrisker i enlighet med kriterierna i Översyn och utvärdering ska göras minst en gång årligen för artikel 97.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/391

2. Vid tillämpning av punkt 1 e ska de behöriga myndighe ­ Artikel 99 terna regelbundet utföra en heltäckande utvärdering av institu ­

Program för tillsynsgranskning

tens totala likviditetsriskhantering och främja utvecklingen av sunda interna metoder. När sådan översyn utförs ska de behö ­ 1. De behöriga myndigheterna ska minst en gång om året riga myndigheterna beakta den roll som instituten spelar på de anta ett program för tillsynsgranskning för de institut som de finansiella marknaderna. De behöriga myndigheterna i en viss övervakar. Dessa program ska beakta den översyns- och utvär ­ medlemsstat ska också ta vederbörlig hänsyn till den potentiella deringsprocess som görs enligt artikel 97. Följande ska ingå: effekten av sina beslut på det finansiella systemets stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater.

a) Angivelse av hur de behöriga myndigheterna avser att ge ­ nomföra sitt uppdrag och fördela sina resurser.

3. De behöriga myndigheterna ska övervaka huruvida ett institut har tillhandahållit implicit stöd till en värdepapperise ­ b) Angivelse av vilka institut som ska bli föremål för skärp ring. Om ett institut har tillhandahållit implicit stöd vid mer än tillsyn och de åtgärder för sådan tillsyn som anges i punkt 3. ett tillfälle ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgär ­ der som svar på den ökade förväntningen om att det kommer att tillhandahålla framtida stöd till sina värdepapperiseringar och därvid inte lyckas att uppnå någon väsentlig risköverföring. c) En plan för inspektioner i de lokaler som används av ett institut, inklusive filialer och dotterföretag som etablerats i andra medlemsstater i enlighet med artiklarna 52, 119 och 122.

4. Vid det fastställande som ska göras enligt artikel 97.3 i detta direktiv ska de behöriga myndigheterna bedöma om de värderingsjusteringar som gjorts avseende positioner eller port ­ 2. Programmen för tillsynsgranskning ska omfatta följande följer i handelslagret enligt artikel 105 i förordning (EU) institut: nr 575/2013 gör det möjligt för institutet att under normala marknadsförhållanden inom kort tid avyttra eller säkra sina positioner utan att drabbas av väsentliga förluster. a) Institut för vilka resultaten från det stresstest som avses i artikel 98.1 a och g och artikel 100 eller resultatet från översyns- och utvärderingsprocessen enligt artikel 97 tyder på betydande risker för den fortlöpande ekonomiska sund ­ 5. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska heten eller tyder på bristande efterlevnad av nationella be ­ omfatta institutens exponering för ränterisker i samband med stämmelser om införlivande av detta direktiv och av förord ­ andra verksamheter än handel. Det ska krävas att åtgärder vidtas ning (EU) nr 575/2013. åtminstone beträffande institut vars ekonomiska värde minskar med mer än motsvarande 20 % av deras kapitalbas till följd av en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna med 200 b) Institut som utgör en systemrisk för det finansiella systemet. räntepunkter eller sådan förändring som definieras i EBA:s riktlinjer.

c) Alla andra institut som de behöriga myndigheterna bedömer vara i behov av ett sådant program.

6. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska inbegripa institutens exponering för risken för en alltför låg 3. När det enligt artikel 97 bedöms vara lämpligt ska särskilt bruttosoliditet, som avspeglas i indikatorerna för en alltför låg följande åtgärder vidtas: bruttosoliditet, inklusive den bruttosoliditet som fastställs i en ­ lighet med artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013. Vid fastställande av om institut har en lämplig bruttosoliditet och lämpliga styrformer, strategier, processer och rutiner för att a) Ökning av antalet eller frekvensen av inspektioner på plats hantera risken för en alltför låg bruttosoliditet, ska de behöriga vid institutet. myndigheterna beakta institutens affärsmodell.

b) Permanent representant från de behöriga myndigheterna vid institutet. 7. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska inbegripa institutens företagsstyrning, företagskultur och före ­ tagsvärden och den förmåga som ledamöterna i ledningsorganet c) Tilläggsrapporter eller frekventare rapporter från institutet. har att utföra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna genomför den översynen och utvärderingen ska de åtminstone ha tillgång till dagordningar och andra dokument från lednings ­ organets och kommittéernas möten samt resultaten från interna d) Extra eller oftare förekommande översyn av institutets opera ­ eller externa utvärderingar av ledningsorganets funktion. tiva eller strategiska planer eller affärsplaner.

Bilaga 1

L 176/392 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

e) Tematiska granskningar för övervakning av specifika risker dana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i enlig ­ som sannolikt uppstår. het med del tre i förordning (EU) nr 575/2013, men som inte längre uppfyller kraven för användning av metoden, ska de behöriga myndigheterna kräva att institutet antingen visar de behöriga myndigheterna att följderna av den bristande efterlev ­ 4. Det faktum att den behöriga myndigheten i hemmedlems ­ naden är oväsentliga när så är tillämpligt i enlighet med för ­ staten antar ett program för tillsynsgranskning i hemmedlems ­ ordning (EU) nr 575/2013 eller lägger fram en plan för att i staten ska inte hindra de behöriga myndigheterna i värdmed ­ god tid på nytt uppnå överensstämmelse med kraven och anger lemsstaten från att utföra enskilda kontroller på plats och in ­ en tidsfrist för genomförandet av planen. De behöriga myndig ­ spektioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras heterna ska kräva förbättringar av planen om det är osannolikt territorium i enlighet med artikel 52.3. att den leder till full efterlevnad eller om tidsfristen är olämplig. Om det är osannolikt att institutet på nytt kan uppnå överens ­ stämmelse inom en lämplig tidsfrist och, i tillämpliga fall, inte Artikel 100 på ett tillfredsställande sätt har påvisat att följderna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga ska tillståndet att använda Stresstest inom ramen för tillsynen modellen återkallas eller begränsas till områden där efterlevnad har uppnått eller områden där efterlevnad kan uppnås inom en 1. De behöriga myndigheterna ska när så är lämpligt, dock lämplig tidsfrist. minst en gång om året, genomföra stresstest på institut som de utövar tillsyn över, för att underlätta den översyns- och utvär ­ deringsprocess som görs enligt artikel 97. 5. I syfte att främja enhetlig sundhet i de interna metoderna i unionen ska EBA analysera dessa metoder i instituten, inklusive 2. EBA ska utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i för ­ om definitionen på fallissemang tillämpas på ett enhetligt sätt ordning (EU) nr 1093/2010 för att säkerställa att de behöriga och hur dessa institut hanterar liknande risker eller exponering ­ myndigheterna använder gemensamma metoder för att genom ­ ar. föra årliga stresstest inom ramen för tillsynen.

EBA ska utarbeta riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning Artikel 101 (EU) nr 1093/2010 och dessa ska innehålla riktmärken på grundval av denna analys.

Löpande översyn av tillstånd att använda interna metoder

1. De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum och minst vart tredje år granska institutens efterlevnad när det gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga De behöriga myndigheterna ska beakta denna analys och dessa myndigheterna innan sådana metoder används för att beräkna riktmärken i sin granskning av tillstånd som de beviljar institu ­ kapitalbaskraven i enlighet med del tre i förordning (EU) nr ten för användning av interna metoder. 575/2013. De ska särskilt uppmärksamma ändringar i ett in ­ stituts affärsverksamhet och genomförandet av sådana metoder på nya produkter. Om betydande brister i risktäckningen upp ­ A v s n i t t I V dagas i ett instituts interna metoder måste de behöriga myndig ­ heterna se till att dessa åtgärdas eller vidta nödvändiga åtgärder

T i l l s y n s å t g ä r d e r o c h t i l l s y n s b e f o g e n h e t e r

för att minska följderna av dem, till exempel genom att införa högre multiplikationsfaktorer eller införa kapitaltillägg, eller Artikel 102 vidta andra lämpliga, effektiva åtgärder.

Tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att ett institut i ett tidigt skede vidtar nödvändiga åtgärder för att ta itu med rele ­ 2. De behöriga myndigheterna ska särskilt göra en översyn vanta problem i följande fall: och utvärdering av att institutet använder väl utvecklade och aktuella tekniker och förfaranden i samband med dessa meto ­ der. a) Institutet uppfyller inte kraven i detta direktiv eller förord ­ ning (EU) nr 575/2013. 3. Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden enligt vad som avses i artikel 366 i förordning (EU) nr 575/2013, vilket tyder på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt, ska de behöriga myndig ­ b) De behöriga myndigheterna har bevis för att institutet san ­ heterna återkalla tillståndet att använda den interna modellen nolikt kommer att bryta mot kraven i detta direktiv eller eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen förordning (EU) nr 575/2013 inom de följande tolv må ­ snarast förbättras. naderna.

4. Om ett institut har fått tillstånd att använda en metod 2. Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndighe ­ som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan så ­ terna bland annat ha de befogenheter som avses i artikel 104.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/393

Artikel 103 e) begränsa instituts verksamhet, transaktioner eller nätverk el ­ ler kräva avyttring av verksamheter som innebär överdrivna

Tillämpning av tillsynsåtgärder på institut med likartade

risker för institutets sundhet,

riskprofiler

1. Där de behöriga myndigheterna enligt artikel 97 slår fast att institut med likartade riskprofiler, såsom likartade affärs ­ f) kräva reduktion av den inneboende risken i institutens verk ­ modeller eller likartat geografiskt område för exponeringar, är samheter, produkter och system, eller kan bli exponerade för liknande risker eller utgöra liknande risker för det finansiella systemet, kan de tillämpa översyns- och utvärderingsprocessen i artikel 97 för dessa institut på ett likar ­ tat eller identiskt sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till att g) kräva att institut begränsar den rörliga ersättningen till en de behöriga myndigheterna har de rättsliga befogenheter som procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med krävs för att ålägga krav i enlighet med detta direktiv och för ­ upprätthållandet av en sund kapitalbas, ordning (EU) nr 575/2013 på dessa institut på ett likartat eller identiskt sätt, särskilt tillsynsbefogenheter enligt artiklarna 104, 105 och 106. h) kräva att institut använder nettovinster för att stärka kapital ­ basen,

De typer av institut som avses i första stycket kan särskilt fast ­ ställas i enlighet med de kriterier som avses i artikel 98.1 j. i) begränsa eller förbjuda utdelningar eller räntebetalningar från ett institut till aktieägare, medlemmar eller innehavare av primärkapitaltillskott där förbudet inte innebär ett fallis ­ 2. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA när de semang från institutets sida, tillämpar punkt 1. EBA ska övervaka tillsynsmetoderna och utfärda riktlinjer för specificering av hur liknande risker bör bedömas samt av hur enhetlig tillämpning av punkt 1 i hela j) kräva extra eller mer frekvent rapportering, inklusive rappor ­ unionen kan säkerställas. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet ter om kapital- och likviditetspositioner, med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

k) ålägga särskilda likviditetskrav, inbegripet begränsningar för Artikel 104 löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder,

Tillsynsbefogenheter

1. Vid tillämpning av artiklarna 97, 98.4, 101.4, 102 och 103 och av förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga l) kräva ytterligare redovisning. myndigheterna åtminstone ha befogenhet att

2. De extra kapitalbaskraven i punkt 1 a ska åläggas av de a) kräva att institut har en kapitalbas som överstiger de krav behöriga myndigheterna i åtminstone när som anges i kapitel 4 i denna avdelning och i förordning (EU) nr 575/2013 avseende riskelement och risker som inte täcks av artikel 1 i den förordningen, a) ett institut uppfyller inte kraven i artiklarna 73 och 74 i detta direktiv eller i artikel 393 i förordning (EU) nr 575/2013, b) kräva en förstärkning av de styrformer, processer, rutiner och strategier som genomförs i enlighet med artiklarna 73 och 74, b) risker eller riskelement täcks inte av kapitalbaskraven i kapi ­ tel 4 i denna avdelning eller i förordning (EU) nr 575/2013,

c) kräva att institut lägger fram en plan för att det på nytt ska gå att uppnå överensstämmelse med tillsynskraven i detta c) det är inte troligt att enbart tillämpning av andra administ ­ direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013 och fastställer rativa åtgärder inom rimlig tid ger tillräcklig förbättring av en tidsfrist för dess genomförande, inbegripet förbättringar styrformer, processer, rutiner och strategier, av planens omfattning och tidsfrist,

d) den översyn som avses i artikel 98.4 eller 101.4 visar att ett d) kräva att institut i samband med kapitalbaskraven tillämpar bristande uppfyllande av kraven för tillämpningen av respek ­ en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på tive metod sannolikt kommer att leda till otillräckliga ka ­ särskilt sätt, pitalbaskrav,

Bilaga 1

L 176/394 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

e) det är sannolikt att riskerna kommer att underskattas trots kopplad till skillnaden mellan ett instituts faktiska likviditets ­ att de tillämpliga kraven i detta direktiv och i förordning position och alla krav på likviditet och stabil finansiering som (EU) nr 575/2013 är uppfyllda, fastställs på nationell nivå eller unionsnivå.

f) ett institut meddelar i enlighet med artikel 377.5 i förord ­ Artikel 106 ning (EU) nr 575/2013 den behöriga myndigheten att de stresstestresultat som avses i den artikeln väsentligen över ­ Särskilda krav på offentliggörande stiger dess kapitalbaskrav för korrelationshandelsportföljen. 1. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo ­ genheter att kräva att instituten

3. Vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som genomförs i enlighet med avsnitt III ska de behöriga myndigheterna bedöma a) offentliggör den information som avses i del åtta i förord ­ om ett kapitalbaskrav utöver kapitalbaskravet måste åläggas för ning (EU) nr 575/2013 mer än en gång per år och sätter att täcka risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, tidsfrister för offentliggörandet, med beaktande av följande:

b) använder specifika medier och platser för offentliggörande av a) Kvantitativa och kvalitativa aspekter av ett instituts process annan information än årsredovisningen. för bedömning som avses i artikel 73.

2. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo ­ b) Ett instituts styrformer, processer och rutiner som avses i genhet att kräva att moderföretagen årligen offentliggör, i full ­ artikel 74. ständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig infor ­ mation, en beskrivning av deras rättsliga struktur samt ledningsoch organisationsstruktur för den grupp institut som avses i c) Resultatet av den översyn och utvärdering som genomförts i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2. enlighet med artikel 97 eller 101.

Artikel 107 d) Bedömningen av systemrisker.

Enhetligheten i översyns-, utvärderings- och tillsynsåtgärderna

Artikel 105 1. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om föl ­ Specifika likviditetskrav jande:

I syfte att fastställa lämplig nivå på likviditetskraven med ut ­ gångspunkt i den översyn och utvärdering som genomförts enligt avsnitt III ska de behöriga myndigheterna avgöra huruvida a) Hur deras översyns- och utvärderingsprocess enligt artikel 97 det är nödvändigt att införa specifika likviditetskrav för att täcka fungerar. risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, med beak ­ tande av följande: b) Den metod som används som grund för beslut enligt arti ­ kel 98, 100, 101, 102, 104 och 105 om den process som a) Institutets särskilda affärsmodell. avses i led a.

b) Institutets styrformer, processer och rutiner som avses i av ­ EBA ska bedöma de behöriga myndigheternas information i snitt II, särskilt artikel 86. syfte att utveckla enhetlighet i översyns- och utvärderingspro ­ cessen. EBA får begära att de behöriga myndigheterna lämnar ytterligare information för att fullgöra sin bedömning, på pro ­ c) Resultaten av den översyn och utvärdering som genomförts i portionell basis i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) enlighet med artikel 97. nr 1093/2010.

d) Systemrelaterade likviditetsrisker som hotar de finansiella 2. EBA ska årligen rapportera till Europaparlamentet och marknaderna i den berörda medlemsstaten. rådet om graden av konvergens i medlemsstaternas tillämpning av detta kapitel. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 bör de behö ­ riga myndigheterna särskilt överväga om det finns ett behov av att tillämpa administrativa sanktioner eller andra administrativa För att öka konvergensgraden ska EBA genomföra inbördes åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, på en nivå som i stort är utvärderingar enligt artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/395

3. EBA ska utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på de institut enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 i syfte som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111. att ytterligare, på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till in ­ stitutens storlek, struktur och interna organisation samt verk ­ samhetens art, omfattning och komplexitet, specificera de ge ­ mensamma förfarandena och metoderna för den översyns- och utvärderingsprocess som avses i punkt 1 i denna artikel och i 4. De behöriga myndigheterna ska kräva att dotterinstitut artikel 97 och för den bedömning av organisation och risk ­ tillämpar kraven i artikel 73 på undergruppsnivå, om sådana hantering som avses i artiklarna 76–87, särskilt med avseende institut, eller deras moderföretag, när detta är ett finansiellt på koncentrationsrisker i enlighet med kraven i artikel 81. holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett finansiellt institut eller ett kapitalförvaltningsbolag enligt defini ­ tionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag. A v s n i t t V

T i l l ä m p n i n g s n i v å

Artikel 108 Artikel 109

Intern process för bedömning av kapitalbehov Institutens styrformer, processer och rutiner

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auk ­ 1. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten upp ­ toriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje fyller skyldigheterna i avsnitt II i detta kapitel på individuell institut som inte ingår i den konsolidering som avses i artikel 19 nivå, om inte de behöriga myndigheterna använder det undan ­ i förordning (EU) nr 575/2013 individuellt ska uppfylla kraven i tag som anges i artikel 7 i förordning (EU) nr 575/2013. artikel 73 i detta direktiv.

2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moder- och De behöriga myndigheterna får göra undantag från kraven i dotterföretag som omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i artikel 73 i detta direktiv med avseende på ett kreditinstitut i avsnitt II i detta kapitel på gruppnivå eller undergruppsnivå för enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013. att säkerställa att deras styrformer, processer och rutiner i av ­ snitt II i detta kapitel är enhetliga och väl integrerade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram. De ska särskilt se till att moderföretag och dotterfö ­ Om de behöriga myndigheterna avstår från att tillämpa kapital ­ retag som omfattas av detta direktiv inför sådana styrformer, baskraven på gruppnivå enligt artikel 15 i förordning (EU) processer och rutiner i sina dotterföretag som inte omfattas av nr 575/2013 ska kraven i artikel 73 i detta direktiv gälla på detta direktiv. Dessa styrformer, processer och rutiner ska också individuell nivå. vara enhetliga och väl integrerade, och dotterföretagen ska också kunna ta fram alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen.

2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moderinstitut i en medlemsstat, i den utsträckning och på det sätt som före ­ skrivs i del ett avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i för ­ ordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73 3. Skyldigheter enligt avsnitt II i detta kapitel rörande dot ­ i detta direktiv på gruppnivå. terföretag som i sig inte omfattas av detta direktiv ska inte gälla om moder institutet inom EU eller institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan påvisa för de be ­ höriga myndigheterna att tillämpning av avsnitt II strider mot 3. De behöriga myndigheterna ska kräva att institut som lagen i det tredjeland där dotterföretaget är etablerat. kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, i den utsträck ­ ning och på det sätt som föreskrivs i del ett avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i förordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73 i detta direktiv på grundval av den Artikel 110 konsoliderade situationen för det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget. Översyn och utvärdering samt tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska tillämpa den översynsoch utvärderingsprocess som anges i avsnitt III i detta kapitel och de tillsynsåtgärder som anges i avsnitt IV i detta kapitel i Om fler än ett kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt mo ­ enlighet med den tillämpningsnivå som gäller för kraven i del derholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i ett, avdelning II i förordning (EU) nr 575/2013.

Bilaga 1

L 176/396 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Om de behöriga myndigheterna beslutar att frångå grupp ­ 5. I särskilda fall får de behöriga myndigheterna i samförs ­ baserad tillämpning av kapitalbaskraven enligt artikel 15 i för ­ tånd bortse från kriterierna i punkterna 3 och 4, om det skulle ordning (EU) nr 575/2013 ska kraven i artikel 97 i detta di ­ vara olämpligt att tillämpa dem med hänsyn till de institut det rektiv gälla för tillsynen av värdepappersföretag på individuell gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de nivå. olika länderna, och i stället utse en annan behörig myndighet för att utöva den gruppbaserade tillsynen. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge moder ­ institutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom KAPITEL 3 EU, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det institut som har den största totala balansomslutningen, Gruppbaserad tillsyn beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om beslutet. A v s n i t t I

P r i n c i p e r f ö r g r u p p b a s e r a d t i l l s y n

Artikel 111 6. De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen Utnämning av samordnande tillsynsmyndighet och EBA om alla överenskommelser inom ramen för punkt 5.

1. Om moderföretaget är ett moderinstitut i en medlemsstat eller ett moderinstitut inom EU ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som har beviljat moderfö ­ Artikel 112 retaget auktorisation.

Den samordnande tillsynsmyndighetens samordning av tillsynen

1. Utöver de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv och 2. Om moderföretaget till ett institut är ett finansiellt mo ­ förordning (EU) nr 575/2013 ska den samordnande tillsyns ­ derholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföre ­ myndigheten utföra följande uppgifter: tag i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljade auktorisationen. a) Samordning när det gäller att samla in och sprida relevant information på löpande basis och i krissituationer.

3. Om institut som beviljats auktorisation i två eller flera medlemsstater har samma finansiella moderholdingföretag, b) Planering och samordning av tillsynsverksamheterna på lö ­ samma blandade finansiella moderholdingföretag i en medlems ­ pande basis, inklusive de verksamheter som avses i avdelning stat, samma finansiella moderholdingföretag inom EU eller VII kapitel 3, i samarbete med berörda behöriga myndighe ­ samma blandade finansiella moderholdingföretag inom EU, ter. ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndig ­ heterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget etablerades. c) Planering och samordning av tillsynsverksamheten i sam ­ arbete med de berörda behöriga myndigheterna och vid be ­ hov med ECBS-centralbankerna, som en förberedelse inför Om institut som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater och under krissituationer, inklusive negativ utveckling i in ­ som moderföretag har mer än ett finansiellt holdingföretag eller stitut eller på finansiella marknader, om möjligt med använd ­ blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika med ­ ning av befintliga informationskanaler för underlättande av lemsstater och det finns ett kreditinstitut i var och en av dessa krishantering. medlemsstater, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen. 2. Om den samordnande tillsynsmyndigheten underlåter att utföra de uppgifter som avses i punkt 1, eller om de behöriga myndigheterna inte samarbetar med den samordnande tillsyns ­ 4. Om mer än ett institut som är auktoriserat inom unionen myndigheten i den omfattning som krävs för de uppgifter som har samma finansiella holdingföretag eller samma blandade fi ­ avses i punkt 1, kan någon av de berörda behöriga myndighe ­ nansiella holdingföretag som moderföretag, och inget av dessa terna hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet institut har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat det institut som har den största totala balansomslutningen, och detta institut ska vid EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den tillämpningen av detta direktiv betraktas som det institut som förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU vid oenighet om samordningen av tillsynsverksamheten enligt eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU. denna artikel.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/397

3. Den planering och samordning av tillsynsverksamheten inom EU av den samordnande tillsynsmyndigheten. Vid oenig ­ som avses i punkt 1 c i denna artikel inbegriper de undantags ­ het ska den samordnande tillsynsmyndigheten på begäran av åtgärder som anges i artikel 117.1 d och 117.4 b, förberedelse någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med av gemensamma utvärderingar, genomförande av krisplaner och EBA. Den samordnande tillsynsmyndigheten får också samråda information till allmänheten. med EBA på eget initiativ.

Artikel 113 3. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett sådant Gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut gemensamt beslut inom den tidsperiod som anges i punkt 2 ska den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett beslut om till ­ 1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga lämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och 105 på myndigheterna med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett gruppen som helhet efter att ha tagit vederbörlig hänsyn till moderföretag inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag relevanta behöriga myndigheters riskbedömning av dotterföreta ­ inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en gen. Om någon av de berörda behöriga myndigheterna i slutet medlemsstat ska göra allt som står i deras makt för att nå ett av de tidsperioder som anges i punkt 2 har hänskjutit ärendet gemensamt beslut om följande: till EBA enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s a) Tillämpning av artiklarna 73 och 97 för att avgöra om den beslut. Den tidsperiod som avses i punkt 2 ska anses utgöra konsoliderade nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med förlikningsskedet i den mening som avses i förordning (EU) hänsyn till gruppens finansiella ställning och riskprofil och nr 1093/2010. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ären ­ den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa artikel 104.1 a det får inte hänskjutas till EBA efter det att fyramånadersperio ­ på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet. den eller, i tillämpliga fall, perioden på en månad har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

b) Åtgärder för att hantera eventuella viktiga frågor och väsent ­ liga resultat av likviditetstillsynen, inbegripet frågor om huru ­ Beslutet om tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och vida organisationen och riskhanteringen är tillfredsställande 105 ska fattas individuellt eller på undergruppsnivå av de be ­ enligt artikel 86 och frågor om behovet av likviditetskrav för höriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag specifika institut enligt artikel 105 i detta direktiv. till ett moderkreditinstitut inom EU, ett finansiellt moderhol ­ dingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholding ­ företag inom EU, med vederbörligt beaktande av synpunkter och reservationer som har uttryckts av den samordnande till ­ 2. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 ska synsmyndigheten. Om någon av de berörda behöriga myndig ­ heterna i slutet av någon av de tidsperioder som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i för ­ ordning (EU) nr 1093/2010, ska de behöriga myndigheterna skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som EBA får fatta a) för tillämpning av punkt 1 a fattas senast fyra månader efter i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta ett det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en beslut i enlighet med EBA:s beslut. De tidsperioder som anges i rapport som innehåller en riskbedömning av gruppen insti ­ punkt 2 ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som tut i enlighet med artiklarna 73 och 97 och 104.1 a till avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en övriga relevanta behöriga myndigheter, månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att tids ­ perioden på fyra månader eller, i tillämpliga fall, perioden på en månad har löpt ut eller efter att ett gemensamt beslut har fattats. b) för tillämpning av punkt 1 b fattas senast en månad efter att det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport som innehåller en bedömning av likviditetsriskpro ­ filen för gruppen institut i enlighet med artiklarna 86 och 105. Besluten ska redovisas i ett dokument som innehåller en full ­ ständig motivering och ta hänsyn till övriga behöriga myndig ­ heters riskbedömningar, synpunkter och reservationer som har uttryckts under den tidsperiod som avses i punkt 2. Den sam ­ ordnande tillsynsmyndigheten ska skicka dokumentet till alla I de gemensamma besluten ska även vederbörlig hänsyn tas till berörda behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EU. relevanta behöriga myndigheters bedömning av risken hos dot ­ terföretag i enlighet med artiklarna 73 och 97.

Om EBA har tillfrågats ska samtliga behöriga myndigheter be ­ De gemensamma besluten ska redovisas i dokument som inne ­ akta dess råd och förklara alla betydande avvikelser från sådana håller en fullständig motivering och skickas till moderinstitutet råd.

Bilaga 1

L 176/398 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje Om möjligt ska den behöriga myndigheten och den myndighet beslut som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett som avses i artikel 58.4 använda befintliga informationskanaler. gemensamt beslut enligt punkt 3 ska erkännas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda med ­ lemsstaterna.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska, då den har behov av uppgifter som redan lämnats till en annan behörig myndighet, alltid när så är möjligt vända sig till den myndig ­ De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje beslut heten för att undvika dubbel rapportering till de olika myndig ­ som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett ge ­ heter som medverkar i tillsynen. mensamt beslut enligt punkt 3 ska uppdateras årligen eller, i undantagsfall, om en behörig myndighet som ansvarar för till ­ synen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, ett finan ­ siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU gör en skriftlig och fullständigt Artikel 115 motiverad framställan hos den samordnande tillsynsmyndighe ­ ten om uppdatering av beslutet genom tillämpningen av artik ­ Ordning för samordning och samarbete larna 104.1 a och 105. I det sistnämnda fallet kan uppdate ­ 1. För att skapa goda förutsättningar för att upprätta en ringen tas upp på bilateral basis mellan den samordnande till ­ effektiv tillsyn ska den samordnande tillsynsmyndigheten och synsmyndigheten och den behöriga myndighet som gör fram ­ de övriga behöriga myndigheterna skriftligen ha fastställt ord ­ ställan. ningar för samordning och samarbete.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ nomförande för att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för Inom ramen för dessa ordningar får ytterligare uppgifter över ­ den gemensamma beslutsprocess som avses i denna artikel, med låtas på den samordnande tillsynsmyndigheten, och det kan beaktande av tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a fastställas förfaranden för beslutsprocessen och samarbetet och 105 i syfte att underlätta gemensamma beslut. med andra behöriga myndigheter.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014. 2. De behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföre ­ tag vars moderföretag är ett institut, får genom bilaterala avtal i enlighet med artikel 28 i förordning (EU) nr 1093/2010 dele ­ gera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn av detta, der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. EBA ska hållas underrättat om förekomsten av sådana avtal och om deras in ­ nehåll. EBA ska vidarebefordra sådan information till de behö ­ riga myndigheterna i övriga medlemsstater och till europeiska bankkommittén. Artikel 114

Informationskrav i krissituationer

1. Om det uppstår en krissituation, inklusive en sådan situa ­ tion som beskrivs i artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/2010 Artikel 116 eller en situation med en negativ utveckling på marknaderna, som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten Tillsynskollegier hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där 1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska inrätta tillsyn ­ enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer skollegier för att underlätta utförandet av de uppgifter som enligt artikel 51 har inrättats, ska den samordnande tillsyns ­ avses i artiklarna 112 och 113 och 114.1 och, med beaktande myndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 och, i tillämpliga fall, av de krav på konfidentialitet som avses i punkt 2 i den här artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, snarast möjligt artikeln och av unionsrätten, tillse att samordning och sam ­ underrätta EBA och de myndigheter som avses i artiklarna arbete vid behov sker med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. 58.4 och 59 och lämna alla uppgifter som är avgörande för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa skyldigheter ska gälla för alla behöriga myndigheter.

EBA ska bidra till att främja och övervaka effektivitet, ändamåls ­ enlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som Om en ECBS-centralbank blir medveten om en situation som avses i denna artikel i enlighet med artikel 21 i förordning beskrivs i första stycket, ska den så snart det är praktiskt möjligt (EU) nr 1093/2010. EBA ska i detta syfte delta i lämplig ut ­ underrätta EBA och de behöriga myndigheter som avses i ar ­ sträckning EBA och ska för detta ändamål betraktas som en tikel 112. behörig myndighet.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/399

Tillsynskollegierna ska tillhandahålla ett ramverk för den sam ­ Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska ordnande tillsynsmyndigheten, EBA och övriga behöriga myn ­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med digheter för utförandet av följande uppgifter: artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a) Utbyta information sinsemellan och med EBA i enlighet med 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ artikel 21 i förordning (EU) nr 1093/2010. nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt.

b) Enas om en frivillig fördelning av uppgifter och frivillig de ­ legering av ansvarsområden, där så är lämpligt. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 december 2014.

c) Fastställa de program för tillsynsgranskning som avses i ar ­ tikel 99, på grundval av en riskbedömning av gruppen i enlighet med artikel 97. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

d) Öka tillsynens effektivitet genom att avlägsna onödiga dubb ­ leringar av tillsynskraven, bland annat i samband med de förfrågningar om uppgifter som avses i artiklarna 114 6. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av och 117.3. dotterföretagen till ett moder institut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt mo ­ derholdingföretag inom EU och de behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat där betydande filialer enligt artikel 51 har in ­ e) Konsekvent tillämpa tillsynskraven enligt detta direktiv och rättats, ECBS-centralbanker i tillämpliga fall och tredjeländers förordning (EU) nr 575/2013 i samtliga enheter inom en tillsynsmyndigheter när det är motiverat och om det finns grupp av institut, utan att det påverkar de alternativ och krav på konfidentialitet som enligt samtliga behöriga myndig ­ det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten. heter ska anses vara likvärdiga med kraven i kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, kan delta i tillsynskollegierna.

f) Tillämpa artikel 112.1 c med beaktande av arbetet i andra forum som kan komma att inrättas på detta område. 7. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska leda kollegiets sammanträden och besluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst kollegiesammanträde eller en viss aktivitet. Den 2. De behöriga myndigheter som deltar i tillsynskollegierna samordnande tillsynsmyndigheten ska hålla alla medlemmar av och EBA ska ha ett nära samarbete. Kraven på konfidentialitet kollegiet fullt informerade i förväg om att sådana sammanträden enligt kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv samt artiklarna 54 och anordnas, om de huvudfrågor som ska diskuteras och om de 58 i direktiv 2004/39/EG får inte förhindra att de behöriga aktiviteter som kommer att tas upp. Den samordnande tillsyns ­ myndigheterna utbyter konfidentiell information inom tillsyn ­ myndigheten ska även i tid ge alla kollegieledamöter full infor ­ skollegier. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska inte mation om de åtgärder som behandlats vid dessa möten eller de påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe ­ åtgärder som genomförts. ter enligt det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013.

8. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska ta hän ­ 3. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska baseras på syn till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras sådana skriftliga avtal som avses i artikel 115 och som den eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt den potentiella samordnande tillsynsmyndigheten utarbetar efter samråd med effekten enligt artikel 7 för det finansiella systemets stabilitet i de berörda behöriga myndigheterna. de berörda medlemsstaterna och skyldigheterna enligt arti ­ kel 51.2.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier ­ 9. Med förbehåll för de krav på konfidentialitet som avses i nas funktion. kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artik ­ larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, ska den samordnande tillsynsmyndigheten informera EBA om verksamheten i tillsyn ­ skollegiet, bland annat i krissituationer, och vidarebefordra all EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för information som är särskilt relevant till EBA för att uppnå tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014. samstämmighet i tillsynen.

Bilaga 1

L 176/400 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Vid oenighet mellan de behöriga myndigheterna om tillsynskol ­ samt de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen legiernas funktion kan någon av de berörda behöriga myndig ­ över de reglerade enheterna i gruppen. heterna hänskjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

b) Förfaranden för att inhämta upplysningar från de institut som ingår i en grupp samt för kontroll av dessa upplysning ­ EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den ar. förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna vid oenighet om tillsynskollegiernas funktion enligt den här artikeln. c) Negativ utveckling i institut eller andra enheter inom en grupp som kan få allvarliga följder för instituten.

Artikel 117

Samarbetsskyldigheter d) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be ­ höriga myndigheterna genomfört i enlighet med detta direk ­ 1. De behöriga myndigheterna ska ha ett nära samarbete tiv, däribland åläggande av ett specifikt kapitalbaskrav enligt med varandra. De ska ömsesidigt tillhandahålla alla upplys ­ artikel 104 och av begränsningar i användningen av intern ­ ningar som är väsentliga eller relevanta för övriga myndigheter mätningsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven enligt när de utför sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv och för ­ artikel 312.2 i förordning (EU) nr 575/2013. ordning (EU) nr 575/2013. Härvid ska de behöriga myndighe ­ terna på begäran överlämna alla relevanta upplysningar och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upplysningar. 2. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i föl ­ jande situationer: De behöriga myndigheterna ska samarbeta med EBA vid till ­ lämpning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010. a) En behörig myndighet inte har lämnat väsentlig information.

De behöriga myndigheterna ska förse EBA med all information b) En begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller utbyte som EBA behöver för att fullgöra sitt uppdrag enligt detta av relevanta uppgifter, har avslagits eller har inte lett till direktiv, förordning (EU) nr 575/2013 och förordning (EU) åtgärder inom rimlig tid. nr 1093/2010, i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-för ­ draget får EBA agera i enlighet med sina befogenheter enligt Upplysningar som avses i första stycket ska betraktas som vä ­ artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. sentliga om de i sak kan tänkas påverka en bedömning av den finansiella sundheten i ett institut eller ett finansiellt institut i en annan medlemsstat. EBA får också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att utveckla en samstämmig samarbetspraxis i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förordningen. Samordnande tillsynsmyndigheter för moder institut inom EU och institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU ska särskilt förse de behöriga myndigheter i andra medlems ­ 3. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över stater som utövar tillsyn över dotterföretag till dessa moderfö ­ institut som kontrolleras av ett moder institut inom EU ska retag med alla relevant upplysningar. När man fastställer hur alltid när det är möjligt vända sig till den samordnande tillsyns ­ omfattande de relevanta upplysningarna ska vara, ska hänsyn myndigheten när de behöver upplysningar som den samord ­ tas till dotterföretagens betydelse inom det finansiella systemet i nande tillsynsmyndigheten redan kan ha tillgång till när det respektive medlemsstat. gäller genomförandet av de metoder och strategier som fastställs i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

De väsentliga upplysningar som avses i första stycket ska sär ­ skilt omfatta följande: 4. De behöriga myndigheterna ska innan de fattar beslut samråda om följande frågor, i den utsträckning som besluten är av betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppdrag:

a) En beskrivning av gruppens rättsliga struktur och styrnings ­ struktur, inbegripet organisationsstrukturen, som ska omfatta alla reglerade enheter, icke reglerade enheter, icke reglerade a) Sådana förändringar av ägar-, organisations- eller lednings ­ dotterföretag och betydande filialer som ingår i gruppen, strukturen i kreditinstitut inom en grupp som kräver de moderföretagen enligt artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2 behöriga myndigheternas godkännande eller tillstånd.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/401

b) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be ­ 3. Medlemsstaterna ska göra det möjligt för de behöriga höriga myndigheterna har genomfört, inbegripet åläggande myndigheter som har ansvaret för den gruppbaserade tillsynen av ett särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104 och av be ­ att begära sådan information som avses i artikel 122 från dot ­ gränsningar i användningen av internmätningsmetoder för terföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller beräkning av kapitalbaskravet enligt artikel 312.2 i förord ­ ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av be ­ ning (EU) nr 575/2013 stämmelserna om gruppbaserad tillsyn. I ett sådant fall ska för ­ farandena för att förmedla och kontrollera information enligt den artikeln gälla.

I frågor som avses i led b ska den samordnande tillsynsmyn ­ digheten alltid rådfrågas. Artikel 120

Tillsyn av blandade finansiella holdingföretag

En behörig myndighet får dock besluta att inte rådfråga andra 1. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för behöriga myndigheter i brådskande fall eller i fall där samrådet motsvarande bestämmelser enligt detta direktiv och direktiv kan äventyra verkan av dess beslut. I sådana fall ska den behö ­ 2002/87/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan den riga myndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga behöriga samordnande tillsynsmyndigheten efter samråd med andra be ­ myndigheterna efter att ha fattat sitt beslut. höriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag en ­ dast tillämpa direktiv 2002/87/EG på det blandade finansiella holdingföretaget.

Artikel 118

Kontroll av information rörande enheter i andra

2. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för

medlemsstater

motsvarande bestämmelser i detta direktiv och direktiv Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämp ­ 2009/138/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan ning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i ett den samordnande tillsynsmyndigheten, i samförstånd med särskilt fall vill kontrollera uppgifter om ett institut, ett finansi ­ grupptillsynsmyndigheter för försäkringssektorn, på det blan ­ ellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag, ett fi ­ dade finansiella holdingföretaget tillämpa endast bestämmel ­ nansiellt institut, ett anknutet företag, ett holdingföretag med serna i det här direktivet avseende den mest betydande finansi ­ blandad verksamhet, ett dotterföretag som avses i artikel 125 ella sektorn enligt definitionen i artikel 3.2 i direktiv eller ett dotterföretag som avses i artikel 119.3 och institutet 2002/87/EG. eller företaget är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten ge ­ nomför denna kontroll. De myndigheter som mottar en sådan 3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta EBA begäran ska inom ramen för sina befogenheter agera, antingen och Eiopa om de beslut som fattats enligt punkterna 1 och 2. genom att själva utföra kontrollen eller genom att tillåta att de myndigheter som begärt kontrollen utför den, eller genom att tillåta en revisor eller expert utför den. Om den behöriga myn ­ dighet som har lämnat begäran inte själv genomför kontrollen 4. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom ­ får denna myndighet om den så önskar delta i den. mitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, ut ­ arbeta riktlinjer för konvergerande tillsynspraxis och ska inom tre år från det att dessa riktlinjer antas utarbeta förslag till A v s n i t t I I tekniska standarder i samma syfte.

F i n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g , b l a n d a d e f i ­ n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g o c h h o l d i n g f ö r e ­ t a g m e d b l a n d a d v e r k s a m h e t

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ Artikel 119 der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik ­ larna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU)

Inkluderande av holdingföretag i gruppbaserad tillsyn

nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010. 1. Medlemsstaterna ska när det är lämpligt besluta om de åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag och blan ­ dade finansiella holdingföretag ska omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Artikel 121

Ledningens kvalifikationer

Medlemsstaterna ska kräva att medlemmarna i ett finansiellt 2. Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från holdingföretags eller ett blandat finansiellt holdingföretags led ­ reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i ningsorgan har tillräckligt gott anseende och tillräckliga kun ­ artikel 19 i förordning (EU) nr 575/2013, får de behöriga skaper, färdigheter och erfarenheter i enlighet med artikel 91.1 myndigheterna i den medlemsstat där dotterföretaget är beläget för att kunna fullgöra sina åligganden, med beaktande av det begära information från moderföretaget som kan underlätta till ­ finansiella holdingbolagets eller det blandade finansiella holding ­ synen över det dotterföretaget. företagets särskilda roll.

Bilaga 1

L 176/402 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 122 omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag

Begäran om information och inspektioner

som avses i artikel 119.3 när det gäller information som är av 1. I avvaktan på att konsolideringsmetoderna samordnas yt ­ betydelse för tillsyn i enlighet med artikel 110 och kapitel 3. terligare ska medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myn ­ digheter som ansvarar för auktorisation och tillsyn av ett eller flera institut vars moderföretag är ett holdingföretag med blan ­ dad verksamhet ska kräva att moderföretaget och dotterföreta ­ gen lämnar sådan information som kan vara av betydelse för 2. När ett moderföretag har ett dotterinstitut i en annan tillsynen av dotterföretag som är institut; de behöriga myndig ­ medlemsstat ska de behöriga myndigheterna i de berörda med ­ heterna kan inhämta informationen antingen direkt från moder ­ lemsstaterna utbyta information som är av betydelse för att företaget och dotterföretagen eller via dotterföretag som är in ­ möjliggöra eller underlätta gruppbaserad tillsyn. stitut.

2. Medlemsstaterna ska fastställa att deras behöriga myndig ­ Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moder ­ heter, antingen själva eller genom externa granskare, kan företa företaget är beläget inte själva utövar gruppbaserad tillsyn enligt inspektion på plats för att kontrollera de uppgifter som lämnats artikel 111, kan de anmodas av de behöriga myndigheter som av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterfö ­ ansvarar för sådan tillsyn att av moderföretaget begära infor ­ retag. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett mation som är av betydelse för den gruppbaserade tillsynen och av dess dotterföretag är ett försäkringsföretag får också förfaran ­ att överföra informationen till myndigheterna i fråga. det i artikel 125 användas. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är beläget i en annan medlemsstat än ett dotterföretag som är ett institut ska kontroll på plats av uppgifter genomföras i enlighet med förfarandet i artikel 118. 3. Medlemsstaterna ska tillåta sina behöriga myndigheter att utbyta sådan information som anges i punkt 2, varvid ska gälla att inhämtande av eller förfogande över information avseende finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, finansiella institut eller anknutna företag inte ska innebära att Artikel 123 de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva till ­ syn över dessa enskilda institut eller företag.

Tillsyn

1. Utan att det påverkar tillämpningen av del fyra i förord ­ ning (EU) nr 575/2013 ska medlemsstaterna i fall där moder ­ företaget till ett eller flera institut är ett holdingföretag med blandad verksamhet se till att de behöriga myndigheter som På liknande sätt ska medlemsstaterna tillåta sina behöriga myn ­ ansvarar för tillsynen av dessa institut utövar allmän tillsyn av digheter att utbyta sådan information som anges i artikel 122, transaktioner mellan institutet och holdingföretaget med blan ­ varvid ska gälla att inhämtande av eller förfogande över infor ­ dad verksamhet och dess dotterföretag. mation inte ska innebära att de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva tillsyn över holdingföretag med blan ­ dad verksamhet och deras dotterföretag som inte är kreditinsti ­ tut eller sådana dotterföretag som avses i artikel 119.3. 2. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten följer adekvata processer för riskhantering och rutiner för intern kont ­ roll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaran ­ den, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktionerna med institutens moderholdingföre ­ Artikel 125 tag med blandad verksamhet och dess dotterföretag. De behö ­

Samarbete

riga myndigheterna ska kräva att instituten rapporterar varje annan betydande transaktion med dessa enheter utom den 1. Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, blandat fi ­ transaktion som avses i artikel 394 i förordning (EU) nr nansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad 575/2013. Dessa förfaranden och betydande transaktioner ska verksamhet kontrollerar ett eller flera dotterföretag som är för ­ övervakas av de behöriga myndigheterna. säkringsföretag eller andra företag som tillhandahåller investe ­ ringstjänster som kräver auktorisation, ska det finnas ett nära samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de myndig ­ heter som bemyndigats att utöva den offentliga tillsynen över försäkringsföretag eller över andra företag som tillhandahåller Artikel 124 investeringstjänster. Utan att det påverkar respektive myndighets ansvar ska dessa myndigheter förse varandra med all infor ­

Utbyte av information

mation som är ägnade att underlätta deras uppdrag och tillåta 1. Medlemsstaterna ska att se till att det inte finns några tillsyn av verksamheten och den finansiella ställningen i de rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som företag som de övervakar.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/403

2. Den information som erhålls inom ramen för gruppbase ­ EBA ska bistå kommissionen och europeiska bankkommittén rad tillsyn och särskilt allt sådant informationsutbyte mellan med utförandet av dessa uppgifter, vilket också inbegriper be ­ behöriga myndigheter som föreskrivs i detta direktiv ska omfat ­ dömning av huruvida vägledningen bör uppdateras. tas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1 i detta direktiv för kreditinstitut eller direktiv 2004/39/EG för värdepappersföretag. Den behöriga myndighet som utför den bedömning som avses i punkt 1 första stycket ska beakta all sådan vägledning. För detta ändamål ska den behöriga myndigheten samråda med EBA in ­ 3. De behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad nan den fattar beslut. tillsyn ska upprätta förteckningar över sådana finansiella hol ­ dingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som avses i artikel 11 i förordning (EU) nr 575/2013. Dessa förteckningar ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra med ­ lemsstater, till EBA och till kommissionen. 3. I avsaknad av sådan likvärdig tillsyn ska medlemsstaterna tillämpa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i till ­ lämpliga delar även på institutet eller tillåta att deras behöriga myndigheter använder andra lämpliga tillsynsmetoder som upp ­ fyller målen för gruppbaserad tillsyn av institut. Artikel 126

Sanktioner

Enligt kapitel 1 avsnitt IV i den här avdelningen ska medlems ­ staterna se till att administrativa sanktioner eller andra administ ­ Den behöriga myndighet som skulle vara ansvarig för grupp ­ rativa åtgärder som syftar till att stoppa konstaterade överträ ­ baserad tillsyn ska efter samråd med andra berörda behöriga delser eller avlägsna orsakerna till dem kan vidtas mot finansi ­ myndigheter godkänna dessa tillsynstekniker. ella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och hol ­ dingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för överträdelser av lagar och andra författningar som antagits för införlivandet av det här kapitlet. De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att det inrättas ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre ­ tag med huvudkontor inom unionen, och tillämpa bestämmel ­ serna om gruppbaserad tillsyn på det finansiella holdingföreta ­ Artikel 127 gets ställning på gruppnivå eller på ställningen på gruppnivå för instituten i det blandade finansiella holdingföretaget.

Bedömning av om tredjeländers gruppbaserade tillsyn är likvärdig

1. Om ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre ­ Tillsynsteknikerna ska utformas så att de uppfyller de mål för tag med huvudkontor i ett tredjeland inte är föremål för grupp ­ gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel och ska anmä ­ baserad tillsyn enligt artikel 111, ska de behöriga myndighe ­ las till de andra berörda behöriga myndigheterna, EBA och terna bedöma huruvida institutet är föremål för en sådan grupp ­ kommissionen. baserad tillsyn av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland som är likvärdig med den tillsyn som styrs av de principer som anges i detta direktiv och kraven i del ett avdelning II kapitel 2 i för ­ ordning (EU) nr 575/2013. KAPITEL 4

Kapitalbuffertar

Bedömningen ska utföras av den behöriga myndighet som A v s n i t t I skulle vara ansvarig för den gruppbaserade tillsynen om punkt

B u f f e r t a r

3 hade varit tillämplig, på begäran av moderföretaget eller av någon av de reglerade enheter som auktoriserats i unionen eller Artikel 128 på eget initiativ. Denna behöriga myndighet ska samråda med

Definitioner

de andra berörda behöriga myndigheterna. I detta kapitel gäller följande definitioner:

2. Kommissionen får begära att europeiska bankkommittén ger allmän vägledning om huruvida det är sannolikt att de 1) kapitalkonserveringsbuffert: den kapitalbas som ett institut system för gruppbaserad tillsyn som tillämpas av behöriga till ­ måste upprätthålla i enlighet med artikel 129, synsmyndigheter i ett tredjeland kommer att uppfylla de mål för gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel, när det gäller institut vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland. Europeiska bankkommittén ska fortsätta att se över all sådan vägledning och beakta varje förändring i de system för grupp ­ 2) institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert: den kapitalbas baserad tillsyn som tillämpas av sådana behöriga myndigheter. som ett institut måste upprätthålla i enlighet med artikel 130,

Bilaga 1

L 176/404 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3) buffert för globala systemviktiga institut: den kapitalbas som nivå, beroende på vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning måste upprätthållas i enlighet med artikel 131.4. II i den förordningen.

4) buffert för andra systemviktiga institut: den kapitalbas som 2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta kan upprätthållas i enlighet med artikel 131.5. små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den punkten, om inte ett sådant undantag utgör ett hot mot sta ­ biliteten i de finansiella systemet i den medlemsstaten. 5) systemriskbuffert: den kapitalbas som ett institut måste eller kan bli tvungen att upprätthålla i enlighet med artikel 133.

Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full ­ ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan ­ 6) kombinerat buffertkrav: det totala kärnprimärkapital som taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med ­ krävs för att uppfylla kravet om en kapitalkonserveringsbuf ­ lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora fert utökat, i tillämpliga fall, med följande: värdepappersföretag som omfattas av undantaget.

a) En institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert. Medlemsstater som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. b) Buffert för globala systemviktiga institut.

c) Buffert för andra systemviktiga institut. 3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaten utse den myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel. Den myndigheten ska vara den behöriga eller den utsedda myn ­ digheten. d) En systemriskbuffert.

7) kontracykliskt buffertvärde: det värde som instituten måste 4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate ­ tillämpa för att beräkna sin institutspecifika kontracykliska goriseras som stora eller medelstora i enlighet med kommissio ­ kapitalbuffert och som fastställs i enlighet med artikel 136 nens rekommendation 2003/261/EG av den 6 maj 2003 om eller artikel 137 eller av en behörig myndighet i ett tredje ­ definitionen av mikroföretag samt små och medelstora före ­ land, beroende på situationen, tag ( 1 ).

8) nationellt auktoriserat institut: ett institut som har auktori ­ 5. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp ­ serats i medlemsstaten och för vilket en särskilt utsedd myn ­ rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 1 i den här artikeln dighet är ansvarig för att fastställa det kontracykliska buffert ­ i syfte att uppfylla krav i enlighet med artikel 104. värdet,

9) buffertriktvärde: ett referensbuffertvärde beräknat i enlighet 6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i med de principer som anges i artikel 135.1. denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner i enlighet med artikel 141.2 och 141.3.

Detta kapitel ska inte gälla för värdepappersföretag som inte auktoriserats för tillhandahållande av de investeringstjänster Artikel 130 som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG. Krav på att upprätthålla en institutspecifik kontracyklisk

kapitalbuffert

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten upprätthåller en Artikel 129 institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert motsvarande institu ­ tets totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet

Krav på att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert

med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, och multi ­ 1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten utöver det pliceras med det viktade genomsnittet av de kontracykliska buf ­ kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllande av kapital ­ fertvärden som beräknas i enlighet med artikel 140 i detta baskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr direktiv på individuell nivå och på gruppnivå, beroende på 575/2013 också upprätthåller en kapitalkonserveringsbuffert i vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning II i den förord ­ kärnprimärkapital motsvarande 2,5 % av institutets totala risk ­ ningen. vägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med arti ­ kel 92.3 i den förordningen på individuell nivå och på grupp ­ ( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/405

2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta inom EU. De andra systemviktiga företagen ska vara ett moder ­ små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den institut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU, punkten, om inte ett sådant undantag hotar stabiliteten i det ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett finansiella systemet i den medlemsstaten. institut.

2. Metoden för identifiering av globala systemviktiga institut Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full ­ ska bygga på följande kategorier: ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan ­ taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med ­ lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora a) Gruppens storlek. värdepappersföretag som omfattas av undantaget.

b) Graden av gruppens sammanlänkning med det finansiella systemet. Den medlemsstat som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behö ­ riga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. c) Möjligheten att ersätta de tjänster eller den finansiella infra ­ struktur som gruppen tillhandahåller.

3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaterna utse den myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel. d) Gruppens komplexitet. Den myndigheten ska vara den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten. e) Gruppens gränsöverskridande verksamhet, inklusive gräns ­ överskridande verksamhet mellan medlemsstater och mellan en medlemsstat och ett tredjeland. 4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate ­ goriseras som stora och medelstora i enlighet med rekommen ­ dation 2003/261/EG. Varje kategori ska ha samma viktning och bestå av kvantifier ­ bara indikatorer.

5. Instituten ska uppfylla kravet i punkt 1 med kärnprimär ­ Metoden ska innebära att varje bedömd enhet som avses i kapital som inte får vara en del av sådant kärnprimärkapital punkt 1 ges ett totalt poängtal, som gör det möjligt att fastställa som upprätthålls för uppfyllande av kapitalbaskravet i enlighet om enheten är ett globalt systemviktigt institut och placera in med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, kravet på upp ­ det i en underkategori enligt punkt 9. rätthållande av en kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med artikel 129 i detta direktiv eller något annat krav i artikel 104 i detta direktiv. 3. Andra systemviktiga institut ska identifieras i enlighet med punkt 1. Systemviktigheten ska bedömas på grundval av åtmin ­ stone ett av följande kriterier:

6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner a) Storlek. enligt artikel 141.2 och 141.3.

b) Betydelsen för unionens eller den relevanta medlemsstatens ekonomi. Artikel 131

Globala och andra systemviktiga institut

c) Betydelsen av dess gränsöverskridande verksamhet. 1. Myndigheterna ska utse den myndighet som ansvarar för att på gruppnivå identifiera globala systemviktiga institut, och, på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå, beroende på vad som är tillämpligt, andra systemviktiga institut som är d) Graden av institutets eller gruppens sammanlänkning med auktoriserade inom deras jurisdiktion. Den myndigheten ska det finansiella systemet. vara den behöriga eller den utsedda myndigheten. Medlemssta ­ terna får utse fler än en myndighet. De globala systemviktiga instituten ska vara ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt EBA ska senast den 1 januari 2015, efter samråd med ESRB, moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderhol ­ offentliggöra riktlinjer för de kriterier som ska fastställa vill ­ dingföretag inom EU eller ett institut. De globala systemviktiga koren för tillämpning av denna punkt i samband med bedöm ­ instituten får inte vara ett institut som är ett dotterföretag till ett ningen av andra systemviktiga institut. I dessa riktlinjer ska de moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag internationella ramarna för nationella systemviktiga institut inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag samt unionens särdrag och nationella särdrag beaktas.

Bilaga 1

L 176/406 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. Alla globala systemviktiga institut ska på gruppnivå ha en andra systemviktiga institut, ska den buffert som tillämpas på buffert för globala systemviktiga institut som motsvarar den individuell nivå eller undergruppsnivå för det andra systemvik ­ underkategori där det globala systemviktiga institutet har place ­ tiga institutet inte överstiga den högre av följande två värden: rats. Bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet.

a) 1 % av det riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013. 5. Den behöriga eller den utsedda myndigheten får på grupp ­ nivå, undergruppsnivå eller individuell nivå kräva att varje annat systemviktigt institut har en buffert för andra systemviktiga b) Det buffertvärde för globala systemviktiga institut eller andra institut på upp till 2 % av det totala riskvägda exponerings ­ systemviktiga institut som tillämpas för gruppen på grupp ­ beloppet beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning nivå. (EU) nr 575/2013, med beaktande av kriterierna för identifie ­ ring av det andra systemviktiga institutet. Den bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet. 9. Globala systemviktiga institutet ska delas in i minst fem underkategorier. Den undre gränsen och gränserna mellan de olika underkategorierna bestäms av det med identifieringsmeto ­ 6. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver den fastställa poängtalet. Gränsvärdena mellan närliggande un ­ att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls derkategorier ska tydligt anges och ska följa principen om en ska den iaktta följande: konstant linjär ökning av systembetydelse mellan varje under ­ kategori som innebär en linjär ökning av kravet på ytterligare primärkapital, med undantag av den högsta underkategorin. Vid tillämpning av denna punkt avses med systembetydelse den a) Bufferten för andra systemviktiga institut får inte medföra inverkan som ett globalt systemviktigt institut i kris skulle få oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det på den globala finansiella marknaden. Den lägsta underkatego ­ finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen rin ska ha en buffert för globala systemviktiga institut på 1 % av som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet marknadens funktion. med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och den buffert som har tilldelats varje underkategori ska stiga i gradienter om 0,5 % av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 upp b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över till och med den fjärde underkategorin. Den högsta underkate ­ bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år. gorin avseende buffert för globala systemviktiga institut ska omfattas av en buffert på 3,5 % av det totala riskvägda expo ­ neringsbeloppet enligt artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013. 7. Innan en buffert för andra systemviktiga institut fastställs eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda 10. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och myndigheter i berörda medlemsstater en månad innan det be ­ 9 får den behöriga eller den utsedda myndigheten vid utövandet slut som avses i punkt 5 offentliggörs. Den anmälan ska inne ­ av sund tillsynsbedömning hålla detaljerade upplysningar om:

a) flytta ett globalt systemviktigt institut från en lägre till en a) De bakomliggande skälen till varför det anses att bufferten högre underkategori, för andra systemviktiga institut sannolikt är tillräckligt effek ­ tiv och proportionell för att kunna minska risken. b) placera en enhet som avses i punkt 1 med ett totalt poängtal som är lägre än gränsvärdet för den lägsta underkategorin i den underkategorin eller en högre underkategori, och där ­ b) En bedömning av de positiva eller negativa effekter som med fastställa att enheten är ett globalt systemviktigt institut. bufferten för andra systemviktiga institut sannolikt får på den inre marknaden, på grundval av information som med ­ lemsstaterna har tillgång till. 11. Om den behöriga eller den utsedda myndigheten fattar ett beslut i enlighet med punkt 10 b ska den underrätta EBA om detta och ange en motivering. c) Det buffertvärde för andra systemviktiga institut som med ­ lemsstaten vill kräva. 12. Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska med ­ dela kommissionen, ESRB och EBA namnen på de globala sy ­ stemviktiga instituten och andra systemviktiga institut och de 8. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 133 och underkategorier där de globala systemviktiga instituten har pla ­ punkt 5 i denna artikel, och om det andra systemviktiga insti ­ cerats, och ska offentliggöra namnen på de systemviktiga insti ­ tutet är ett dotterföretag till antingen ett globalt systemviktigt tuten. De behöriga eller utsedda myndigheterna ska offentlig ­ institut eller ett annat systemviktigt institut som är ett moder ­ göra i vilken underkategori som det globala systemviktiga in ­ institut inom EU och på gruppnivå omfattas av en buffert för stitutet har placerats.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/407

Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska varje år se kapitalbufferten och summan av den buffert för andra system ­ över identifieringen av globala och andra systemviktiga institut viktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på indi ­ och de globala systemviktiga institutens placering i respektive viduell nivå. underkategori och meddela resultatet till det berörda systemvik ­ tiga institutet, kommissionen, ESRB och EBA och offentliggöra en uppdaterad förteckning över identifierade systemviktiga in ­ stitut samt offentliggöra i vilken underkategori som varje iden ­ 18. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till ­ tifierat globalt systemviktigt institut har placerats. syn för att, vid tillämpningen av denna artikel, specificera den metod enligt vilken den behöriga eller den utsedda myndigheten ska identifiera ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt holding ­ företag inom EU eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom 13. De systemviktiga instituten ska inte använda kärnprimär ­ EU som ett globalt systemviktigt institut och specificera meto ­ kapital som upprätthålls för uppfyllande av kraven i punkterna den för fastställande av underkategorier och placeringen av glo ­ 4 och 5 i syfte att uppfylla eventuella krav i enlighet med bala systemviktiga institut i underkategorier på grundval av artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, artiklarna 129 och deras systembetydelse och med beaktande av eventuella inter ­ 130 i detta direktiv och eventuella krav som uppstår i enlighet nationellt överenskomna standarder. med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för 14. Om en grupp på gruppnivå omfattas av följande, ska det tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014. högre av de båda buffertarna gälla:

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ a) En buffert för globala systemviktiga institut och en buffert der för tillsyn som avses i första och andra styckena i enlighet för andra systemviktiga institut. med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

b) En buffert för globala systemviktiga institut, en buffert för Artikel 132 andra systemviktiga institut och en systemriskbuffert i enlig ­ het med artikel 133. Rapportering

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2015 på grundval av den internationella utvecklingen och EBA:s yttrande Om ett institut, på individuell nivå eller undergruppsnivå om ­ förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om möjlig ­ fattas av en buffert för andra systemviktiga institut och en heten att utvidga reglerna för globala systemviktiga institut till systemriskbuffert i enlighet med artikel 133,ska den högre av ytterligare typer av institut inom unionen, om så är lämpligt de båda gälla. åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

15. När systemriskbuffert gäller för alla exponeringar i den 2. Kommissionen ska senast den 31 december 2016, efter medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro ­ samråd med ESRB och EBA, förelägga Europaparlamentet och tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar rådet en rapport om huruvida bestämmelserna om globala sy ­ utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad stemviktiga institut i artikel 131 bör ändras, om så är lämpligt som sägs i punkt 14, vara kumulativt med de buffertar för åtföljd av ett lagstiftningsförslag. I ett sådant förslag ska man andra systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut vederbörligen beakta den internationella utvecklingen på regle ­ som gäller i enlighet med denna artikel. ringsområdet och vid behov se över processen för placering av institutspecifika buffertar för andra systemviktiga institut inom en grupp, med beaktande av eventuella negativa effekter på genomförandet av den organisatoriska åtskillnaden inom med ­ 16. När punkt 14 är tillämplig och ett institut ingår i en lemsstaterna. grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska Artikel 133 kapitalbufferten och det högre av antingen bufferten för andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på Krav på att upprätthålla en systemriskbuffert individuell nivå. 1. Varje medlemsstat får införa en systemriskbuffert i kärnprimärkapital för den finansiella sektorn eller för en eller flera delar av denna sektor för att förhindra och minska lång ­ 17. När punkt 15 är tillämplig och ett institut ingår i en siktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga inte omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, som innebär institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell en sådan risk för störningar av det finansiella systemet som nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska och den reella ekonomin i en viss medlemsstat.

Bilaga 1

L 176/408 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaten utse den är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kont ­ myndighet som ska ansvara för att fastställa systemriskbufferten racykliska kapitalbufferten och summan av den buffert för andra och identifiera vilka de grupper av institut på vilka den är till ­ systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller för lämplig. Denna myndighet ska vara den behöriga eller den ut ­ det på individuell nivå. sedda myndigheten.

8. En systemriskbuffert får gälla exponeringar i den med ­ lemsstat där den bufferten fastställs och får också gälla expone ­ 3. Vid tillämpning av punkt 1 kan det krävas att institut, ringar i tredjeländer. En systemriskbuffert får också gälla expo ­ utöver det kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllandet neringar i andra medlemsstater om inte annat följer av punk ­ av kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) terna 15 och 18. nr 575/2013 också upprätthåller en systemriskbuffert i kärnpri ­ märkapital på minst 1 % som bygger på exponeringen som omfattas av en systemriskbuffert i enlighet med punkt 8 i denna artikel på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå i 9. En systemriskbuffert ska gälla alla institut, eller en eller enlighet med del ett avdelning II i den förordningen. Den be ­ flera delar av dessa institut, för vilka myndigheterna i den be ­ rörda behöriga eller utsedda myndigheten får kräva att institutet rörda medlemsstaten är behöriga i enlighet med detta direktiv, upprätthåller systemriskbufferten på såväl individuella nivå som och ska fastställas genom gradvisa eller tilltagande justeringar i på gruppnivå. steg om 0,5 procentenheter. Olika krav får införas för olika delar av sektorn.

4. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp ­ 10. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 3 i syfte att uppfylla att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls eventuella krav i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) ska den iaktta följande: nr 575/2013, artiklarna 129 och 130 i detta direktiv och even ­ tuella krav som uppstår i enlighet med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv. Om en grupp har identifierats som ett system ­ viktigt institut som omfattas av en buffert för globala system ­ a) En buffert för andra systemviktiga institut får inte medföra viktiga institut eller en buffert för andra systemviktiga institut på oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det gruppnivå i enlighet med artikel 131 också omfattas av en finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen systemriskbuffert på gruppnivå i enlighet med denna artikel som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre ska den högre av buffertarna gälla. Om ett institut på individuell marknadens funktion. nivå eller undergruppsnivå omfattas av en buffert för andra systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 och en system ­ riskbuffert i enlighet med denna artikel ska den högre av de båda gälla. b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år.

5. När en systemriskbuffert gäller alla exponeringar i den 11. Innan ett systemriskbuffertvärde på upp till 3 % fastställs medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro ­ eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad myndigheter i de berörda medlemsstaterna en månad innan det som sägs i punkt 4, vara kumulativt med de buffertar för andra beslut som avses i punkt 16 offentliggörs. Om bufferten gäller systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut som exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda gäller i enlighet med artikel 131. myndigheten också underrätta de tillsynsmyndigheterna i dessa tredjeländer. Den anmälan ska innehålla detaljerade upplys ­ ningar om

6. När punkt 4 är tillämplig och ett institut ingår i en grupp eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut eller andra systemviktiga institut, ska det institutet inte, a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå ­ på individuell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav ga, som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska kapitalbufferten och den högre av bufferten för andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäl ­ b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar ler för det på individuell nivå. stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som motiverar systemriskbuffertvärdet,

7. Om punkt 5 gäller och ett institut ingår i en grupp eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk ­ eller andra systemviktiga institut ska det institutet inte, på indi ­ bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell viduell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav som för att minska risken,

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/409

d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el ­ som gäller exponeringar i den medlemsstaten och också kan ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av gälla exponeringar i tredjeländer på upp till 5 %. När ett system ­ information som medlemsstaterna har tillgång till, riskbuffertvärde på mer än 5 % fastställs eller ändras ska för ­ farandena i punkt 12 följas.

e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med 14. När systemriskbuffertvärdet fastställs till mellan 3 % och undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, eller 5 % i enlighet med punkt 13, ska den behöriga eller den ut ­ i detta direktiv var för sig eller i kombination skulle vara sedda myndigheten i den medlemsstat där den bufferten fast ­ tillräckliga för att hantera den konstaterade makrotillsynsställts alltid underrätta kommissionen om detta och invänta eller systemrisken med beaktande av dessa åtgärders relativa kommissionens yttrande innan åtgärderna i fråga antas. effektivitet,

f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva. När kommissionens yttrande är negativt ska den behöriga eller den utsedda myndigheten i den medlemsstat där bufferten fast ­ ställts rätta sig efter det yttrandet eller förklara varför den inte gör det. 12. Innan ett systemriskbuffertvärde på över 3 % fastställs eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda myndigheter i de berörda medlemsstaterna. Om bufferten gäller När en del av finanssektorn är ett dotterföretag vars moderfö ­ exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda retag är etablerat i en annan medlemsstat ska den behöriga eller myndigheten också underrätta tillsynsmyndigheterna i dessa den utsedda myndigheten anmäla detta till myndigheterna i de tredjeländer. Dem anmälan ska innehålla detaljerade upplys ­ medlemsstaterna, kommissionen och ESRB. Inom en månad ningar om från anmälan ska kommissionen och ESRB utfärda en rekom ­ mendation om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna punkt. Om myndigheterna är av en annan åsikt, eller om såväl a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå ­ kommissionen som ESRB har avgett ett negativt yttrande, får ga, den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten hän ­ skjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med arti ­ kel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Beslutet att fastställa bufferten för dessa exponeringar ska vila till dess att EBA har b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar fattat ett beslut. stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som motiverar systemriskbuffertvärdet,

15. Inom en månad från den anmälan som avses i punkt 12 c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk ­ ska ESRB avge ett yttrande till kommissionen om huruvida bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell systemriskbufferten bedöms vara lämpligt. EBA får också avge för att minska risken, ett yttrande till kommissionen angående bufferten i enlighet med artikel 34.1 i förordning (EU) nr 1093/2010.

d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el ­ ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av Inom två månader från anmälan ska kommissionen, med beak ­ information medlemsstaterna har tillgång till, tande av ESRB:s och EBA:s bedömning, om detta är lämpligt, och om den är övertygad om systemriskbufferten inte medför några oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med helhet och utgör eller skapar hinder för en välfungerande inre undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, var marknad, anta en genomförandeakt som ger den behöriga eller för sig eller i kombination skulle vara tillräckliga för att den utsedda myndigheten befogenhet att anta den föreslagna hantera den konstaterade makrotillsyns- eller systemrisken åtgärden. med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet,

16. Varje behörig eller utsedd myndighet ska offentliggöra f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva. fastställandet av systemriskbufferten på lämplig webbplats. Till ­ kännagivandet ska åtminstone innehålla följande information:

13. Den behöriga eller den utsedda myndigheten får från och med den 1 januari 2015, och i överensstämmelse med förfaran ­ det i punkt 11, fastställa eller ändra ett systemriskbuffertvärde a) Systemriskbuffertvärdet.

Bilaga 1

L 176/410 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) De institut på vilka systemriskbufferten tillämpas. rekommendation som avses i artikel 16 i förordningen (EU) nr 1092/2010 till en eller flera medlemsstater som kan erkänna systemriskbuffertvärdet. c) En motivering tillsystemriskbufferten. A v s n i t t I I

F a s t s t ä l l a n d e o c h b e r ä k n i n g a v k o n t ­

d) Det datum då instituten måste börja tillämpa den fastställda

r a c y k l i s k a k a p i t a l b u f f e r t a r

eller ändrade systemriskbufferten. Artikel 135

ESRB:s riktlinjer för fastställandet av kontracykliska

e) Namnen på de länder där exponeringar i dessa länder er ­

buffertvärden

känns i systemriskbufferten. 1. ESRB får genom rekommendationer i enlighet med arti ­ kel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 ge riktlinjer för hur myndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med Om det offentliggörande som avses i led c skulle kunna även ­ artikel 136.1 ska fastställa kontracykliska buffertvärden, dä ­ tyra stabiliteten i det finansiella systemet ska information enligt ribland följande: led c inte anges i tillkännagivandet.

a) Principer som ska vägleda utsedda myndigheter när dessa ska 17. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i bedöma vilket kontracykliskt buffertvärde som är lämpligt denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner och som garanterar att myndigheterna tillämpar en sund enligt artikel 141.2 och 141.3. strategi avseende relevanta makroekonomiska cykler och främjar ett sunt och konsekvent beslutsfattande i alla med ­ lemsstater. Om tillämpningen av dessa utdelningsrestriktioner leder till en otillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital b) Allmänna riktlinjer för mot bakgrund av den relevanta systemrisken, får de behöriga myndigheterna vidta ytterligare åtgärder i enlighet med arti ­ kel 64. i) mätning och beräkning av hur kreditgivning som andel av bruttonationalprodukten (BNP) avviker från den lång ­ siktiga utvecklingstrenden, 18. Efter den anmälan som avses i punkt 11 får medlems ­ staterna tillämpa bufferten på alla exponeringar. Om en behörig ii) beräkning av buffertriktvärden i enlighet med arti ­ eller en utsedd myndighet beslutar att fastställa en buffert på kel 136.2. upp till 3 % på grundval av exponeringar i andra medlemsstater ska samma buffert fastställas för alla exponeringar inom unio ­ nen. c) Vägledning om variabler som anger uppkomsten av en sy ­ stemomfattande risk relaterad till perioder med alltför stor kredittillväxt i ett finansiellt system, särskilt den relevanta Artikel 134 kreditgivningsnivån som andel av BNP och dess avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden, och om andra rele ­

Erkännande av ett systemriskbuffertvärde

vanta faktorer, däribland behandlingen av ekonomisk utveck ­ 1. Andra medlemsstater får erkänna ett systemriskbuffert ­ ling inom enskilda sektorer av ekonomin som kan vara upp ­ värde som fastställts i enlighet med artikel 133 och får tillämpa lysande för de utsedda myndigheterna när de ska fastställa det buffertvärdet för nationellt auktoriserade institut för expo ­ det lämpliga kontracykliska buffertvärdet i enlighet med ar ­ neringar i den medlemsstat som fastställt det buffertvärdet. tikel 136.

d) Vägledning om variabler, inbegripet kvalitativa kriterier, som 2. Om en medlemsstat erkänner systemriskbuffertvärdet för visar att bufferten bör upprätthållas, minskas eller frigöras nationellt auktoriserade institut ska den medlemsstaten under ­ helt. rätta kommissionen, ESRB, EBA och den medlemsstat som fast ­ ställer detta systemriskbuffertvärde. 2. När ESRB utfärdar en rekommendation i enlighet med punkt 1 ska nämnden beakta skillnaderna mellan medlemssta ­ terna och framför allt särdragen hos medlemsstater med små 3. Vid beslut om erkännande av ett systemriskbuffertvärde och öppna ekonomier. ska medlemsstaten beakta den information som framlagts av den medlemsstat som fastställt buffertvärdet i enlighet med ar ­ tikel 133.11, 133.12 eller 133.13. 3. När ESRB har utfärdat en rekommendation enligt punkt 1 ska nämnden se över den och, om nödvändigt, uppdatera den mot bakgrund av erfarenheterna från fastställandet av buffertar 4. Den medlemsstat som fastställt ett systemriskbuffertvärde i enligt detta direktiv eller av utvecklingen inom internationellt enlighet med artikel 133 får uppmana ESRB att utfärda en överenskommen praxis.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/411

Artikel 136 ska den också fastställa den dag från och med vilken instituten måste tillämpa den höjda bufferten vid beräkningen av sin in ­

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

stitutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Den dagen ska inte 1. Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller ett infalla mer än 12 månader efter den dag då det höjda buffert ­ offentligt organ (nedan kallad utsedd myndighet) som ska an ­ värdet anmäldes i enlighet med punkt 7. Om dagen infaller svara för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet för den mindre än 12 månader efter det att det höjda buffertvärdet medlemsstaten. anmälts, måste denna kortare tidsfrist för tillämpningen vara motiverad av exceptionella omständigheter.

2. Varje utsedd myndighet ska för varje kvartal beräkna ett buffertriktvärde som ska fungera som referensvärde vid myndig ­ 6. Om en utsedd myndighet sänker det gällande kontracyk ­ hetens bedömningar i syfte att fastställa det kontracykliska buf ­ liska buffertvärdet ska den, oavsett om värdet sänks till noll eller fertvärdet i enlighet med punkt 3. Buffertriktvärdet ska på ett inte, även fastställa en preliminär period under vilken ingen relevant sätt återspegla kreditcykeln och risker som beror på en buffertökning väntas. Den preliminära perioden ska dock inte alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och beakta den natio ­ vara bindande för den utsedda myndigheten. nella ekonomins särdrag. Det ska baseras på avvikelsen från den långsiktiga utvecklingstrenden för kreditgivning som andel av BNP, med beaktande av bland annat 7. Varje utsedd myndighet ska offentliggöra det kvartalsvis fastställda kontracykliska buffertvärdet på sin webbplats. Anmä ­ lan ska åtminstone innehålla följande information: a) en indikator på ökningen av kreditgivningsnivåerna inom denna jurisdiktion och särskilt en indikator på förändringar när det gäller kreditgivningen som andel av BNP i den med ­ a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet. lemsstaten, och

b) Den aktuella kredittillväxtnivån som andel av BNP och dess b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 b. avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden.

3. Varje utsedd myndighet ska på kvartalsbasis bedöma och fastställa lämpliga kontracykliska buffertvärden för sin medlems ­ c) Det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2. stat, och ska därvid beakta

d) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet. a) det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2 och e) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 a, c beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital ­ och d och alla rekommendationer som ESRB utfärdat om buffert. fastställande av ett buffertvärde,

f) När den dag som avses i led e infaller mindre än 12 månader c) övriga variabler som den utsedda myndigheten anser rele ­ från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning vanta för hanteringen av cykliska systemrisker. till de exceptionella omständigheter som motiverar en kor ­ tare tidsfrist för tillämpningen.

4. Det kontracykliska buffertvärdet, uttryckt som procentan ­ del av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i g) Vid en sänkning av buffertvärdet, den preliminära tidsperiod enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för under vilken ingen höjning av buffertvärdet väntas tillsam ­ institut som har kreditexponeringar i den medlemsstaten, ska mans med en motivering avseende denna period. ligga mellan 0 % och 2,5 % och kalibreras i steg om 0,25 pro ­ centenheter eller multipler av 0,25 procentenheter. När så är motiverat på grund av vad som anges i punkt 3 får en utsedd myndighet fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är De utsedda myndigheterna ska vidta alla rimliga åtgärder för att högre än 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet tidsmässigt samordna anmälan. som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för tillämpningen av artikel 140.2 i detta direktiv. De utsedda myndigheterna ska anmäla varje kvartalsvis faststäl ­ lande av det kontracykliska buffertvärdet samt den information 5. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf ­ som anges i leden a–g till ESRB. ESRB ska offentliggöra alla fertvärde över noll för första gången eller när en utsedd myn ­ anmälda buffertvärden och tillhörande information på sin dighet därefter höjer det gällande kontracykliska buffertvärdet, webbplats.

Bilaga 1

L 176/412 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 137 med en alltför stor kredittillväxt i det landet, eller en utsedd myndighet meddelar ESRB att den anser buffertvärdet vara

Godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 %

otillräckligt för att uppfylla detta syfte. 1. När en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4, eller en berörd tredjelandsmyndighet har fastställt ett kontracyk ­ liskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i Artikel 139 förordning (EU) nr 575/2013, kan de andra utsedda myndighe ­ terna godkänna det buffertvärdet för de nationellt auktoriserade Utsedda myndigheters beslut om tredjeländers institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska ka ­ kontracykliska buffertvärden pitalbuffertar. 1. Denna artikel ska tillämpas oavsett om ESRB har utfärdat en rekommendation för utsedda myndigheter som avses i arti ­ kel 138. 2. När en utsedd myndighet i enlighet med punkt 1 i denna artikel godkänner ett buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet 2. Under de omständigheter som avses i artikel 138 a kan de med punkt 1 denna artikel, ska den offentliggöra godkännandet utsedda myndigheterna fastställa det kontracykliska buffertvärde på sin webbplats. Anmälan ska åtminstone innehålla följande som nationellt auktoriserade institut måste tillämpa vid beräk ­ information: ningen av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar.

a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet. 3. När ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland har fastställts och offentliggjorts av en berörd tredjelandsmyndighet, kan en utsedd myndighet fastställa ett annat buffertvärde för det b) De medlemsstater eller tredjeländer som ska tillämpa det. tredjelandet för de nationellt auktoriserade institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar, om dessa skäligen anser att det buffertvärde som fastställts av den berörda tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett c) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med tillfredsställande sätt skydda dem mot risker i samband med vilken de institut som är auktoriserade i den utsedda myn ­ en alltför stor kredittillväxt i det landet. dighetens medlemsstat måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska ka ­ pitalbuffert.

När en utsedd myndighet utövar befogenheten enligt första stycket ska den inte fastställa ett kontracykliskt buffertvärde d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader som understiger den nivå som fastställts av den berörda tredje ­ från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning landsmyndigheten förutsatt att buffertvärdet överstiger 2,5 %, till de exceptionella omständigheter som motiverar denna uttryckt i procent av det totala riskexponerade beloppet som kortare tidsfrist för tillämpningen. beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 i institut som har kreditexponeringar i det tredjelan ­ det. Artikel 138

ESRB:s rekommendation om tredjeländers kontracykliska buffertvärden

För att garantera enhetlighet vid fastställandet av buffertvärden ESRB får, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) för tredjeländer kan ESRB ge rekommendationer på detta om ­ nr 1092/2010, utfärda en rekommendation till de utsedda myn ­ råde. digheterna om det lämpliga kontracykliska buffertvärdet för ex ­ poneringar i det tredjelandet om

4. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf ­ fertvärde för ett tredjeland i enlighet med punkt 2 eller 3 och a) inget kontracykliskt buffertvärde har fastställts och offent ­ detta värde höjer det redan gällande kontracykliska buffertvär ­ liggjorts av den berörda tredjelandsmyndigheten för ett tred ­ det, ska den utsedda myndigheten fastställa den dag från och jeland (nedan kallad berörd tredjelandsmyndighet) där en med vilken de nationellt auktoriserade instituten måste tillämpa eller flera unionsinstitut har kreditexponeringar, det buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kont ­ racykliska kapitalbuffert. Den dagen får inte infalla mer än 12 månader efter den dag då buffertvärdet anmäls i enlighet med b) ESRB anser att ett kontracykliskt buffertvärde som för ett punkt 5. Om den dagen infaller mindre än 12 månader efter det tredjeland har fastställts och offentliggjorts av den berörda att buffertvärdet anmälts, ska denna kortare tidsfrist för tillämp ­ tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett tillfreds ­ ningen vara motiverad på grund av exceptionella omständighe ­ ställande sätt skydda unionsinstituten från risker i samband ter.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/413

5. Utsedda myndigheter ska offentliggöra varje fastställande a) Nationellt auktoriserade institut ska tillämpa det buffertvärde av ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland i enlighet som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponerings ­ med punkt 2 eller 3 på sina webbplatser, och ska bifoga föl ­ beloppet. jande information:

b) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % av det totala a) Det kontracykliska buffertvärdet och det tredjeland för vilket riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda myndigheten det gäller. i den medlemsstat där de har auktoriserats inte har godkänt buffertvärdet över 2,5 % i enlighet med artikel 137.1.

b) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet. c) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fastställts av den utsedda myndigheten i medlemsstat A om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats har c) Om buffertvärdet har fastställts över noll för första gången godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137. eller vid höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital ­ buffert. 3. Om det kontracykliska buffertvärde som av en berörd tredjelandsmyndighet fastställts för ett tredjeland överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till ­ d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader lämpas på berörda kreditexponeringar i det tredjelandet vid den från dagen för offentliggörandet av fastställandet enligt beräkning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständig ­ beräkningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i heter som motiverar denna kortare tidsfrist för tillämpning ­ fråga: en.

a) Institut ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % Artikel 140 av det totala riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats inte Beräkning av institutspecifika kontracykliska har godkänt ett buffertvärde över 2,5 % i enlighet med ar ­ kapitalbuffertvärden tikel 137.1.

1. Det institutspecifika kontracykliska buffertvärdet ska bestå av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden som gäller i de jurisdiktioner där institutets berörda kreditexpo ­ b) Institut ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fast ­ neringar finns, eller som gäller vid tillämpningen av denna ar ­ ställts av den berörda tredjelandsmyndigheten om den ut ­ tikel i enlighet med artikel 139.2 eller 139.3. sedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktorise ­ rats har godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.

Medlemsstaterna ska kräva att instituten, när de beräknar det 4. Berörda kreditexponeringar ska innefatta alla andra expo ­ viktade genomsnitt som avses i första stycket, på varje tillämp ­ neringsklasser än dem som anges i artikel 112 a-f i förordning ligt kontracykliskt buffertvärde tillämpar de av sina samman ­ (EU) nr 575/2013 och som regleras av följande: lagda kapitalbaskrav för kreditrisk, fastställda i enlighet med del tre avdelningarna II och III i förordning (EU) nr 575/2013, som rör de berörda kreditexponeringarna på territoriet i fråga, dividerat med de sammanlagda kapitalbaskrav för kreditrisk som a) Kapitalbaskraven för kreditrisk enligt del tre avdelning II i rör samtliga av deras berörda kreditexponeringar. den förordningen.

b) Om exponeringen ingår i handelslagret, kapitalbaskraven för 2. Om en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4, specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i den för ­ fastställer ett kontracykliskt buffertvärde som överstiger 2,5 % ordningen eller tillkommande fallissemangs- och migrations ­ av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i risker enligt del tre avdelning IV kapitel 5 i den förordning ­ enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska en. medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till ­ lämpas på berörda kreditexponeringar i den utsedda myndighe ­ tens medlemsstat (nedan kallad medlemsstat A) vid den beräk ­ ning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid beräk ­ c) När exponeringen är en värdepapperisering, kapitalbaskraven ningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i fråga: enligt del tre avdelning II kapitel 5 i den förordningen.

Bilaga 1

L 176/414 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

5. Institut ska ange en berörd kreditexponerings geografiska A v s n i t t I I I område i enlighet med tekniska standarder för tillsyn som an ­

K a p i t a l b e v a r a n d e å t g ä r d e r

tagits i enlighet med punkt 7. Artikel 141

Utdelningsrestriktioner

6. För den beräkning som krävs enligt punkt 1 ska följande 1. Medlemsstaterna ska förbjuda institut som uppfyller det gälla: kombinerade buffertkravet att göra utdelningar kopplade till kärnprimärkapitalet i en utsträckning som skulle minska deras kärnprimärkapital till en nivå där det kombinerade buffertkravet inte längre är uppfyllt. a) Ett kontracykliskt buffertvärde för en medlemsstat ska till ­ lämpas från och med den dag som anges i den information som offentliggörs enligt artikel 136.7 e eller 137.2 c om 2. Medlemsstaterna ska kräva att institut som inte uppfyller syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet. det kombinerade buffertkravet beräknar sitt högsta utdelnings ­ bara belopp i enlighet med punkt 4 och anmäler detta till den behöriga myndigheten.

b) Om inte annat följer av led c, ska ett kontracykliskt buffert ­ värde tillämpas 12 månader efter den dag då ändringen av Vid tillämpning av första stycket ska medlemsstaterna förbjuda buffertvärdet anmäldes av den berörda tredjelandsmyndighe ­ varje sådant institut att vidta någon av nedanstående åtgärder ten, oavsett om den myndigheten kräver att institut etable ­ utan att först ha beräknat sitt högsta utdelningsbara belopp: rade i det tredjelandet ska tillämpa ändringen inom en kor ­ tare period, om syftet med det beslutet är att höja buffert ­ värdet. a) Göra en utdelning kopplad till kärnprimärkapital.

c) Om den utsedda myndigheten i institutets hemmedlemsstat b) Skapa en skyldighet att betala ut rörlig ersättning eller dis ­ fastställer det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i kretionära pensionsförmåner eller betala ut rörlig ersättning enlighet med artikel 139.2 eller 139.3 eller godkänner det om skyldigheten att betala skapades vid en tidpunkt då in ­ kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i enlighet med stitutet inte uppfyllde de kombinerade buffertkraven. artikel 137, ska det buffertvärdet tillämpas från och med den dag som anges i den information som offentliggörs enligt artikel 139.5 c eller artikel 137.2 c om syftet med det c) Göra utbetalningar avseende primärkapitaltillskott. beslutet är att höja buffertvärdet.

3. Så länge ett institut inte uppfyller eller så länge det över ­ skrider sitt kombinerade buffertkrav ska medlemsstaterna för ­ d) Ett kontracykliskt buffertvärde ska tillämpas omedelbart om bjuda det att göra utdelningar som överstiger det högsta utdel ­ syftet med beslutet är att sänka buffertvärdet. ningsbara belopp som beräknats i enlighet med punkt 4 genom någon av de åtgärder som anges i punkt 2 a, b och c.

Vid tillämpning av led b ska en ändring av det kontracykliska 4. Medlemsstaterna ska kräva att instituten beräknar det buffertvärdet för ett tredjeland anses ha anmälts den dag då det högsta utdelningsbara beloppet genom att multiplicera den offentliggörs av den berörda tredjelandsmyndigheten i enlighet summa som beräknats enligt punkt 5 med den faktor som med gällande nationella regler. fastställs i enlighet med punkt 6. Det högsta utdelningsbara beloppet ska minskas genom någon av de åtgärder som anges i punkt 2 andra stycket led a, b eller c.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar metoden för angivelse av de berörda kredit ­ exponeringarnas geografiska område enligt punkt 5. 5. Den summa som ska multipliceras i enlighet med punkt 4 ska bestå av

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för till ­ a) delårsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet en ­ syn till kommissionen senast den 1 januari 2014. ligt artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a, b eller c i den här artikeln Kommissionen ska delegeras befogenheter att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. plus

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/415

b) årsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet enligt Kombinerat buffertkrav artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har Undre gräns i kvartilen Q ¼ Ü ð n – 1 Þ genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller 4 någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a, b eller c i den här artikeln Kombinerat buffertkrav Övre gräns i kvartilen ¼ Ü Q n 4

minus där ”Qn” anger ordningstalet för den berörda kvartilen.

7. De restriktioner som införs genom denna artikel ska en ­ c) belopp som skulle ha erlagts i form av skatt om utdelning dast tillämpas på betalningar som leder till en minskning av inte hade skett på de poster som anges under leden a och b i kärnprimärkapitalet eller en vinstminskning, och endast i fall denna punkt. där ett inställande av betalning eller en utebliven betalning inte innebär fallissemang eller utgör ett villkor för att inleda det insolvensförfarande som är tillämpligt för institutet.

6. Faktorn ska bestämmas enligt följande: 8. När ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkra ­ vet och har för avsikt att ge utdelning på utdelningsbar vinst eller vidta en åtgärd enligt punkt 2 andra stycket led a, b och c ska den underrätta den behöriga myndigheten och lämna föl ­ a) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och jande information: som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, a) Det kapital som innehas av institutet, indelat enligt följande: ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. lägs ­ ta) kvartil, ska faktorn vara 0. i) Kärnprimärkapital.

b) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och ii) Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål. som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet iii) Supplementärt kapital. som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets andra kvartil, ska faktorn vara 0,2. b) Beloppet för institutets delårs- och årsöverskott.

c) Det högsta utdelningsbara beloppet beräknat i enlighet med c) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och punkt 4. som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet d) Det belopp utdelningsbar vinst som institutet har för avsikt som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, att fördela mellan följande: ligger inom det kombinerade buffertkravets tredje kvartil, ska faktorn vara 0,4. i) Utdelningsbetalningar.

d) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och ii) Inlösen. som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet iii) Utbetalningar avseende primärkapitalstillskott som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. högs ­ ta) kvartil, ska faktorn vara 0,6. iv) Utbetalning av rörlig ersättning eller diskretionära pen ­ sionsförmåner, oavsett om det sker genom att en ny skyldighet att betala skapas eller det rör sig om en be ­ talning enligt en skyldighet att betala som uppstått vid en De undre och övre gränserna i varje kvartil i det kombinerade tidpunkt då institutet inte uppfyllde sina kombinerade buffertkravet ska beräknas enligt följande: buffertkrav.

Bilaga 1

L 176/416 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

9. Instituten ska vidta åtgärder för att se till att beloppet för d) All övrig information som den behöriga myndigheten anser utdelningsbar vinst och det högsta utdelningsbara beloppet be ­ nödvändig för att göra den utvärdering som krävs enligt räknas på ett riktigt sätt, och ska på begäran kunna styrka punkt 3. riktigheten för den behöriga myndigheten.

3. Den behöriga myndigheten ska utvärdera kapitalkonserve ­ 10. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska en utdelning ringsplanen och ska endast godkänna planen om den anser att kopplad till kärnprimärkapital omfatta följande: det är sannolikt att planen, om den genomförs, kommer att leda till att kapital bevaras eller mobiliseras i tillräcklig grad för att institutet ska kunna uppfylla sitt kombinerade buffertkrav inom a) En utbetalning i form av kontant utdelning. en tid som den behöriga myndigheten anser lämplig.

b) En utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra 4. Om den behöriga myndigheten inte godkänner kapital ­ kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i förordning konserveringsplanen i enlighet med punkt 3 ska den vidta nå ­ (EU) nr 575/2013. gon av, eller båda, följande åtgärder:

c) Inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i den förord ­ a) Kräva att institutet ökar sin kapitalbas till angivna nivåer ningen. inom specificerade perioder.

d) Återbetalning av belopp som utbetalats med anknytning till b) Utöva sina befogenheter enligt artikel 102 i syfte att införa kapitalinstrument som avses artikel 26.1 a i den förordning ­ strängare restriktioner för utdelning än vad som krävs enligt en. artikel 141.

e) En utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i den förordningen. AVDELNING VIII

OFFENTLIGGÖRANDE AV DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA

Artikel 143 Artikel 142

Allmänna krav på offentliggörande Kapitalkonserveringsplan

1. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra upplysningar 1. När ett institut inte uppfyller sitt kombinerade buffertkrav om följande: ska det utarbeta en kapitalkonserveringsplan och lägga fram den för den behöriga myndigheten senast fem arbetsdagar efter den dag då det konstaterade att det inte uppfyllde kravet, om inte den behöriga myndigheten beviljar en längre frist upp till tio a) Texterna till de lagar och andra författningar samt den all ­ dagar. männa vägledning som antas i deras medlemsstater på om ­ rådet reglering av institut.

De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt från den enskilda situationen för ett kredit ­ institut och med beaktande av omfattningen av och komplex ­ b) Hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom iteten i kreditinstitutets verksamhet. unionsrätten har utnyttjats.

2. Kapitalkonserveringsplanen ska omfatta följande: c) De allmänna kriterier och metoder som de använder för den översyn och utvärdering som avses i artikel 97.

a) Estimat av inkomster och utgifter och en prognos för balans ­ räkningen. d) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och artik ­ larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, aggregerade statis ­ b) Åtgärder för att öka institutets kapitalrelation. tiska data om centrala aspekter av hur tillsynsregelverket till ­ lämpas i varje medlemsstat, inklusive antalet och karaktären för de tillsynsåtgärder som har vidtagits enligt artikel 102.1 a c) En plan och tidsram för att öka kapitalbasen med målet att och de administrativa sanktioner som har vidtagits i enlighet uppfylla det kombinerade buffertkravet fullt ut. med artikel 65.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/417

2. De upplysningar som offentliggörs i enlighet med punkt 1 c) På aggregerad nivå i medlemsstaten: ska vara tillräckliga för att göra det möjligt att på ett menings ­ fullt sätt jämföra de tillvägagångssätt som de behöriga myndig ­ heterna i de olika medlemsstaterna har valt. Upplysningarna ska i) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den offentliggöras i ett gemensamt format och uppdateras regelbun ­ valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU) det. Upplysningarna ska vara tillgängliga på en och samma nr 575/2013, den totala kapitalbas på gruppnivå som webbplats. innehas av i dotterföretag i ett tredjeland.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ ii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den nomförande i syfte att fastställa format, struktur, innehållsför ­ valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i den förordningen, teckningar och årligt datum för offentliggörande för informatio ­ den procentandel av den totala kapitalbasen på grupp ­ nen i punkt 1. nivå som motsvarar den kapitalbas som innehas av dot ­ terföretag i ett tredjeland.

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014. iii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 76.3 i den förordningen, den procentandel av den totala kapitalbas som enligt artikel 92 i den förordningen krävs på gruppnivå och Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterfö ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med retag i ett tredjeland. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. Den behöriga myndighet som utnyttjar den valmöjlighet Artikel 144 som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ska Särskilda krav på offentliggörande offentliggöra samtliga nedanstående uppgifter:

1. Vid tillämpning av del fem i förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga myndigheterna offentliggöra följande infor ­ mation: a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur kapitalbasen eller återbetalning av skulder. a) De allmänna kriterier och metoder som har antagits för att granska efterlevnaden av artiklarna 405–409 i förordning (EU) nr 575/2013. b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland. b) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II, en sammanfattande be ­ skrivning av resultatet av tillsynen och en beskrivning på c) På aggregerad nivå i medlemsstaten: årsbasis av de åtgärder som föreskrivits för bristande efter ­ levnad av artiklarna 405-409 i förordning (EU) nr 575/2013. i) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den totala kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tred ­ 2. Den behöriga myndighet i en medlemsstat som utnyttjar jeland. den valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 ska offentliggöra följande uppgifter:

ii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte procentandel av den totala kapitalbasen som motsvarar finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska kapitalbas som hålls i dotterföretag i ett tredjeland. eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur kapitalbasen eller återbetalning av skulder.

iii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som procentandel av den totala kapitalbas som krävs enligt anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet artikel 92 i den förordningen och som motsvarar den sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland. kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tredjeland.

Bilaga 1

L 176/418 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

AVDELNING IX Artikel 146

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER Genomförandeakter

Artikel 145 Följande åtgärder ska antas som genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 147.2:

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 148 i fördraget när det gäller följande: a) Tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2.

a) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att b) Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel 12 säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv. och avdelning IV i syfte att beakta utvecklingen på det eko ­ nomiska och monetära området.

b) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att vid tillämpningen av detta direktiv beakta utvecklingen på de Artikel 147 finansiella marknaderna.

Europeiska bankkommittén

1. För antagandet av genomförandeakter ska kommissionen biträdas av europeiska bankkommittén. Denna kommitté ska c) Anpassning av terminologin och formuleringen av definitio ­ vara en kommitté i den mening som avses i artikel 3.2 i för ­ nerna i artikel 3 till framtida rättsakter om institut och ordning (EU) nr 182/2011. därmed sammanhängande frågor.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord ­ d) Översyn av de belopp som avses i artikel 31.1 för att beakta ning (EU) nr 182/2011 tillämpas. förändringarna i det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av Eurostat, i linje och parallellt med de anpass ­ ningar som görs enligt artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG. Artikel 148

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio ­ e) Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i ar ­ nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. tiklarna 33 och 34 och som finns i bilaga I, eller anpass ­ ningar av förteckningens terminologi till utvecklingen på de finansiella marknaderna. 2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 145 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 17 juli 2013. f) Områden inom vilka behöriga myndigheter måste utbyta den information som förtecknas i artikel 50.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 145 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett g) Anpassningar av bestämmelserna i artiklarna 76–88 och 98 beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen ­ för att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna, het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan särskilt i fråga om nya finansiella produkter, eller utveck ­ dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens offi ­ lingen av redovisningsstandarder eller krav som tar hänsyn ciella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det till unionsrätten, eller med tanke på ökad samstämmighet i påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i tillsynspraxis. kraft.

h) Uppskov med det krav på offentliggörande som anges i 4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den artikel 89.3 andra stycket när den kommissionsrapport samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. som lämnas enligt artikel 89.2 första stycket påvisar större negativa effekter.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 145 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort i) Justeringar av kriterierna i artikel 23.1 med hänsyn till den invändningar inom en period av tre månader från den dag då framtida utvecklingen och i syfte att säkerställa en enhetlig akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Eu ­ tillämpning av detta direktiv. ropaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/419

underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förord ­ Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparla ­ ning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) mentets eller rådets initiativ. nr 1095/2010.”

AVDELNING XI Artikel 149

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn

KAPITEL 1 Om kommissionen i enlighet med detta direktiv antar en tek ­ nisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till Övergångsbestämmelser om tillsyn av institut som utövar teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, ska den period etableringsfrihet och friheten att tillhandahålla tjänster under vilken Europaparlamentet och rådet kan invända mot Artikel 151 denna standard vara en månad från delgivningsdagen. På Euro ­ paparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med Tillämpningsområde en månad. Genom undantag från artikel 13.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1093/2010 ska den period under vilken 1. Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla i stället för artik ­ Europaparlamentet eller rådet kan invända mot den tekniska larna 40, 41, 43, 49, 50 och 51 fram till det datum då kravet standarden för tillsyn vid behov förlängas med ytterligare en på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med en delege ­ månad. rad akt som antas enligt artikel 460 i förordning (EU) nr 575/2013.

AVDELNING X 2. För att säkerställa att infasningen av arrangemangen för tillsyn av likviditet är helt anpassad till utvecklingen av enhetliga

ÄNDRINGAR AV DIREKTIV 2002/87/EG

likviditetsbestämmelser ska kommissionen ha befogenhet att Artikel 150 anta delegerade akter i enlighet med artikel 145 som senare ­ lägger det datum som avses i punkt 1 med upp till två år, om

Ändringar av direktiv 2002/87/EG

enhetliga likviditetsbestämmelser ännu inte har införts i unionen Artikel 21a i direktiv 2002/87/EG ska ändras på följande sätt: på grund av att internationella standarder för tillsyn av likvidi ­ tetsrisk ännu inte har antagits det datum som avses i punkt 1 i den här artikeln.

a) I punkt 2 ska led a utgå. Artikel 152

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaten får för statistiska ändamål kräva att alla b) Punkt 3 ska ersättas med följande: kreditinstitut som har filialer inom dess territorium lämnar pe ­ riodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaten till de behöriga myndigheterna i dessa värdmedlemsstater.

”3. För att säkerställa konsekvent tillämpning av de beräk ­ ningsmetoder som anges i bilaga I del II till detta direktiv, jämförd med artikel 49.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och När värdmedlemsstaten fullgör sina skyldigheter enligt arti ­ artikel 228.1 i direktiv 2009/138/EG, men utan att detta kel 156 i detta direktiv får den kräva att filialer till kreditinstitut påverkar tillämpningen av artikel 6.4 i det här direktivet från andra medlemsstater lämnar samma information som de ska ESA-myndigheterna genom den gemensamma kommit ­ för det ändamålet kräver av nationella kreditinstitut. tén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på artikel 6.2 i det här direktivet.

Artikel 153

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter

ESA-myndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i standarder för tillsyn till kommissionen senast fem månader värdmedlemsstaten innan den tillämpningsdag som avses i artikel 309.1 i direk ­ 1. Om en värdmedlemsstats behöriga myndigheter finner att tiv 2009/138/EG. ett kreditinstitut som har en filial eller som tillhandahåller tjäns ­ ter inom värdmedlemsstatens territorium inte efterlever de rätts ­ liga bestämmelser som antagits i den medlemsstaten enligt detta direktiv som ger befogenheter till värdmedlemsstatens behöriga Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ myndigheter, ska dessa myndigheter kräva att kreditinstitutet der för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med vidtar rättelse.

Bilaga 1

L 176/420 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Om det berörda kreditinstitutet underlåter att vidta erfor ­ stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i derliga åtgärder för rättelse ska värdmedlemsstatens behöriga krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndig ­ vid den relevanta tidpunkten. heter.

Artikel 156 3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska snarast vidta alla erforderliga åtgärder för att kreditinstitutet ska rätta Tillsyn av likviditetsrisk till situationen. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska Fram till dess att vidare harmonisering har skett ska värdmed ­ underrättas om vilka åtgärder som vidtas. lemsstaternas behöriga myndigheter, i samarbete med hemmed ­ lemsstaternas behöriga myndigheter, utöva tillsyn över likvidi ­ tetsrisker i filialer till kreditinstitut. 4. Om kreditinstitutet, trots åtgärder som har vidtagits av hemmedlemsstaten eller på grund av att dessa åtgärder visar sig otillräckliga eller inte föreskrivs i medlemsstaten i fråga, Utan att det påverkar de åtgärder som krävs för förstärkning av fortsätter att överträda de i värdmedlemsstaten gällande rättsliga Europeiska monetära systemet ska värdmedlemsstaterna ha full ­ bestämmelser som avses i punkt 1, får värdmedlemsstaten efter ständigt ansvar för åtgärderna inom ramen för sin penningpoli ­ att ha underrättat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter tik. vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa vidare överträdelser och, i den mån det är nödvändigt, förhindra att kreditinstitutet i fråga gör nya transaktioner inom landets terri ­ torium. Medlemsstaterna ska se till att det kan delges sådana handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kredit ­ Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling institut inom deras territorier. eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade i en annan medlemsstat.

Artikel 154 Artikel 157

Säkerhetsåtgärder Samarbete rörande tillsyn

Innan åtgärder vidtas enligt förfarandet i artikel 153 får värd ­ medlemsstatens behöriga myndigheter i brådskande fall interi ­ När institut bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater mistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för utöver den där huvudkontoret finns, särskilt genom en filial, ska intressena för insättare, investerare och andra mottagare av medlemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn av dessa i tjänster. Kommissionen och de andra berörda medlemsstaternas nära samarbete med varandra. Myndigheterna ska förse varandra behöriga myndigheter ska snarast möjligt underrättas om så ­ med all den information rörande institutens ledning och ägan ­ dana åtgärder. deförhållanden som kan underlätta såväl tillsynen som bedöm ­ ningen av om auktorisationsvillkoren iakttas, och all infor ­ mation som kan underlätta övervakningen av sådana institut, särskilt med avseende på likviditet, solvens, inlåningsgaranti, Kommissionen får, efter att ha hört berörda medlemsstaters begränsning av stora exponeringar samt rutiner för administra ­ behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlems ­ tion, redovisning och intern kontroll. staten ska ändra eller återkalla sådana åtgärder.

Artikel 158 Artikel 155

Betydande filialer Ansvar

1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan 1. Ansvaret för tillsyn av ett institut, inklusive tillsyn av verk ­ göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten, samheter som bedrivs i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska när artikel 112.1 är tillämplig, eller till den behöriga myndig ­ ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i den heten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett annat institut mån befogenheter för värdmedlemsstaternas behöriga myndig ­ än ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord ­ heter inte följer av bestämmelserna i detta direktiv. ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp ­ baserad tillsyn i enlighet med detta direktiv. 2. Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska betraktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

3. De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid utövandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den a) Insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel som potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/421

b) Den troliga effekt som ett inställande eller en nedläggning av betraktas som betydande enligt punkt 2 i den här artikeln och institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite ­ artikel 60. Kollegiets inrättande och funktion ska baseras på ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i skriftliga avtal som utformas av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten. hemmedlemsstaten efter samråd med berörda behöriga myndig ­ heter. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska be ­ sluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst sam ­ manträde eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet. c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom ramen för värdmedlemsstatens banksystem eller finansiella system. 6. När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fattar sitt beslut ska den ta hänsyn till relevansen av den tillsynsverk ­ samhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndighe ­ De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten, och ter, särskilt den eventuella inverkan på det finansiella systemets den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 112.1 är till ­ stabilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 155.3 och lämplig, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram de skyldigheter som avses i punkt 2 i denna artikel. till ett gemensamt beslut om att en filial ska betraktas som betydande.

7. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i för ­ väg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter sådana sammanträden anordnas, om de viktigaste frågor som mottagandet av en begäran enligt första stycket, ska de behöriga ska diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare period behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen är hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt ­ betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och som genomförts. invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

Artikel 159

De beslut som avses i andra och tredje styckena ska redovisas i Kontroller på plats ett dokument som innehåller en fullständig motivering, ska 1. Om ett institut, auktoriserat i en hemmedlemsstat, driver skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska erkän ­ verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska värdmed ­ nas som avgörande och tillämpas av de berörda medlemsstater ­ lemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndigheter rätt nas behöriga myndigheter. att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndig ­ heter, självständigt eller genom en mellanhand, utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som avses i arti ­ kel 50. Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe ­ ter enligt detta direktiv. 2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, av ­ seende sådana kontroller på plats av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden som anges i artikel 118. 3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med ­ dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety ­ dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i 3. Punkterna 1 och 2 ska inte utgöra hinder för värdmed ­ artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i lemsstatens behöriga myndigheter att när de fullgör sitt tillsyns ­ värdmedlemsstaten. ansvar enligt detta direktiv utföra kontroller på plats av filialer etablerade på det egna territoriet.

4. Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir med ­ veten om en krissituation i ett kreditinstitut som avses i arti ­ KAPITEL 2 kel 114.1, ska den så snart det är praktiskt möjligt varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59.1. Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

Artikel 160

Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

5. Om artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga myn ­ digheter som utövar tillsyn över ett institut med betydande 1. Genom denna artikel ändras kraven i artiklarna 129 och filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle ­ 130 under en övergångsperiod som löper mellan den 1 januari gium för att underlätta ett gemensamt beslut om att en filial ska 2016 och den 31 december 2018.

Bilaga 1

L 176/422 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. För perioden 1 januari 2016–31 december 2016 gäller sådan kortare övergångsperiod ska den informera de berörda följande: parterna, däribland kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta tillsynskollegiet om detta. En sådan kortare övergångsperioden får erkännas av andra medlemsstater. Om en annan medlems ­ stat erkänner en sådan kortare övergångsperiod ska den under ­ a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital rätta kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta tillsynskolle ­ motsvarande 0,625 % av institutets totala riskvägda expone ­ giet om detta. ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

7. När en medlemsstat tillämpar en kortare övergångsperiod för den kontracykliska kapitalbufferten ska den kortare perioden b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara endast tillämpas för beräkning av en institutspecifik kontracyk ­ högst 0,625 % av institutets totala riskvägda exponerings ­ lisk kapitalbuffert av institut som är auktoriserade i den med ­ belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning lemsstat för vilken den utsedda myndigheten är ansvarig. (EU) nr 575/2013.

3. För perioden 1 januari 2017–31 december 2017 gäller KAPITEL 3 följande:

Slutbestämmelser

Artikel 161

a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital Översyn och rapport motsvarande 1,25 % av institutets totala riskvägda expone ­ 1. Kommissionen ska regelbundet se över genomförandet av ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning detta direktiv i syfte att säkerställa att genomförandet av direk ­ (EU) nr 575/2013. tivet inte leder till uppenbar diskriminering mellan institut på grundval av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.

b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara högst 1,25 % av institutets totala riskvägda exponerings ­ 2. Efter en översyn ska kommissionen, i nära samarbete med belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning EBA, senast den 30 juni 2016 översända en rapport till Euro ­ (EU) nr 575/2013. paparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag om bestämmelserna om ersättning i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, efter en översyn 4. För perioden 1 januari 2018–31 december 2018 gäller av dessa, med beaktande av internationell utveckling, och därvid följande: ta särskild hänsyn till

a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital a) deras effektivitet, genomförande och tillämpning, inbegripet motsvarande 1,875 % av institutets totala riskvägda expone ­ identifiering av eventuella luckor till följd av proportionali ­ ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning tetsprincipens tillämpning på dessa bestämmelser, (EU) nr 575/2013.

b) den inverkan som ett iakttagande av principen i artikel 94.1 g b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara har när det gäller högst 1,875 % av institutets totala riskvägda exponerings ­ belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013. i) konkurrenskraften och stabiliteten i det finansiella syste ­ met, och 5. Kravet på en kapitalkonserveringsplan och utdelnings ­ restriktionerna enligt artiklarna 141 och 142 ska gälla under övergångsperioden 1 januari 2016–31 december 2018 när in ­ stitut inte uppfyller de kombinerade buffertkraven med beak ­ ii) den personal som faktiskt och fysiskt arbetar vid dotter ­ tande av kraven i punkterna 2–4 i den här artikeln. företag som etablerats utanför EES av moderinstitut som etablerats inom EES.

6. Medlemsstaterna kan fastställa en kortare övergångsperiod än den som anges i punkterna 1-4 och därigenom tillämpa Vid denna översyn ska det särskilt övervägas huruvida principen kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbuf ­ i artikel 94.1 g bör fortsätta att tillämpas på den personal som ferten den 31 december 2013. När en medlemsstat fastställer en omfattas av led b ii första stycket.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/423

3. Från och med 2014 ska EBA, i samarbete med Eiopa och Artikel 162 Esma, två gånger om året offentliggöra en rapport om i vilken

Införlivande

utsträckning medlemsstaternas lagstiftning hänvisar till externa kreditbetyg i tillsynssyfte och om de åtgärder som medlems ­ 1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta staterna vidtar för att minska sådana hänvisningar. Dessa rap ­ och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nöd ­ porter ska beskriva hur de behöriga myndigheterna uppfyller vändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna sina skyldigheter enligt artiklarna 77.1, 77.3 och 79 b. Dessa texten till dessa bestämmelser till kommissionen. rapporter ska även innehålla en beskrivning av tillsynens sam ­ stämmighetsgrad i detta hänseende.

Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2013. 4. Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över och rapportera om tillämpningen av artiklarna 108 och 109 och ska lägga fram den rapporten för Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsför ­ Medlemsstaterna ska till kommissionen och EBA överlämna slag. texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. När de dokument som åtföljer medlemsstaternas anmälan av sina införlivandeåtgärder inte är tillräckliga för att det till fullo 5. Senast den 31 december 2016 ska kommissionen se över ska gå att bedöma om införlivandebestämmelserna överens ­ och rapportera om tillämpningen av artikel 91.11, inklusive stämmer med vissa bestämmelser i detta direktiv, får kommis ­ lämpligheten hos riktmärkningen av metoderna för diversifie ­ sionen på begäran från EBA i syfte att fullgöra sina uppgifter ring, med beaktande av all relevant utveckling på unionsnivå enligt förordning (EU) nr 1093/2010 eller på eget initiativ be ­ och internationell nivå, och ska lägga fram den rapporten för gära att medlemsstaterna lämnar mer detaljerad information om Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt, ett lagstift ­ införlivandet och genomförandet av de bestämmelserna och ningsförslag. detta direktiv.

6. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen rådfråga 2. Genom undantag från punkt 1 ska avdelning VII kapitel 4 ESRB, EBA, Eiopa, Esma och andra relevanta parter om hur tillämpas från och med den 1 januari 2016. effektiva bestämmelserna om utbyte av information i detta di ­ rektiv är, både under normala förhållanden och under stress ­ perioder. 3. De bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 94.1 g ska ålägga instituten att tillämpa principerna i dessa bestämmelser på ersättning för till ­ 7. EBA ska senast den 31 december 2015 se över och lämna handahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett en rapport till kommissionen om tillämpningen av detta direk ­ om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den tiv och förordning (EU) nr 575/2013 om unionens och med ­ 31 december 2013 lemsstaternas samarbete med tredjeländer. Den rapporten ska identifiera på vilka områden samarbetet och informationsutbytet behöver förbättras ytterligare. EBA ska offentliggöra rapporten på sin hemsida. 4. När medlemsstaterna antar de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig ­ 8. EBA ska, efter att ha erhållit mandat av kommissionen, görs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i undersöka om enheter inom den finansiella sektorn som med ­ lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom delat att de utför sin verksamhet i enlighet med islamiska bank ­ detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. principer i tillräcklig utsträckning omfattas av detta direktiv och Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om förordning (EU) nr 575/2013. Kommissionen ska se över EBA:s hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfär ­ rapport och, om så är lämpligt, överlämna ett lagstiftningsför ­ da. slag till Europaparlamentet och rådet.

5. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska arti ­ 9. EBA ska senast den 1 juli 2014 rapportera till kommis ­ kel 131 tillämpas från och med den 1 januari 2016. Medlems ­ sionen om kreditinstitutens användning av och fördelarna med staterna ska tillämpa artikel 131.4 från och med den 1 januari ECBS-centralbankernas långfristiga refinansieringstransaktioner 2016 på följande sätt: och liknande stödåtgärder avseende centralbanksfinansiering. På grundval av den rapporten och efter samråd med ECB ska kommissionen senast den 31 december 2014 lägga fram en a) 25 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som rapport för Europaparlamentet och rådet om användningen av fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2016. och fördelarna med dessa refinansieringstransaktioner och stöd ­ åtgärder avseende finansiering för kreditinstitut som är auktori ­ serade i unionen, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftnings ­ förslag om användningen av sådana refinansieringstransaktioner b) 50 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som och stödåtgärder avseende finansiering. fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2017.

Bilaga 1

L 176/424 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) 75 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som Artikel 164 fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2018.

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det d) 100 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2019.

6. Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska arti ­ Artikel 165 kel 133 tillämpas från den 31 december 2013.

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Artikel 163

Upphävande

Utfärdat i Bryssel den 26 juni 2013. Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2014.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvis ­ På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar ningar till det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013 M. SCHULZ A. SHATTER och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II till detta direktiv och bilaga IV till förordning (EU) nr 575/2013. Ordförande Ordförande

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/425

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM ÄR FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

1. Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel. 2. Utlåning, omfattande bland annat konsumentkrediter, kreditavtal som rör fast egendom, factoring, med eller utan regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”). 3. Finansiell leasing. 4. Betaltjänster enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG. 5. Utställande och administration av andra betalningsmedel (t.ex. resecheckar och postväxlar) såvida inte sådan verk ­ samhet omfattas av punkt 4. 6. Borgensförbindelser och garantier. 7. Handel för egen eller kunders räkning med något av följande: a) penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, insättningsbevis etc.), b) utländsk valuta, c) finansiella terminer och optioner, d) valuta- och ränteinstrument, e) överlåtbara värdepapper. 8. Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed. 9. Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna till fusioner och företagsförvärv. 10. Penningmarknadsmäkling. 11. Portföljförvaltning och rådgivning. 12. Förvaring och förvaltning av värdepapper. 13. Kreditupplysningstjänster. 14. Bankfackstjänster. 15. Utgivning av elektroniska pengar. De tjänster och verksamheter som anges i avsnitten A och B i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som avses i avsnitt C i bilaga I till det direktivet, omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med det här direktivet.

Bilaga 1

L 176/426 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 1 Artikel 1.1 Artikel 2.1 Artikel 2.2 Artikel 2.3 Artikel 2.4 Artikel 1.2 Artikel 2.5 Artikel 2 Artikel 2.6 Artikel 1.3 Artikel 3 Artikel 4 Artikel 3.1, led 53 Artikel 4, led 49 Artikel 4.1 Artikel 4.2 Artikel 4.3 Artikel 4.4 Artikel 4.5 Artikel 35.1 Artikel 4.6 Artikel 4.7 Artikel 4.8 Artikel 5 Artikel 128 Artikel 6 Artikel 42b.1 Artikel 7 Artikel 40.3 Artikel 8.1 Artikel 6.1 Artikel 8.2 Artikel 6.2 Artikel 8.3 Artikel 6.3 Artikel 8.4 Artikel 9 Artikel 5 Artikel 10 Artikel 7 Artikel 11 Artikel 8 Artikel 12.1 Artikel 9.1, första stycket Artikel 12.2 Artikel 9.1, andra stycket Artikel 12.3 Artikel 9.1, tredje stycket Artikel 12.4 Artikel 9.2 Artikel 13.1 Artikel 11.1 Artikel 13.2 Artikel 11.2 Artikel 14.1 Artikel 12.1

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/427

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 14.2 Artikel 12.2 Artikel 14.3 Artikel 12.3 Artikel 15 Artikel 13 Artikel 16.1 Artikel 15.1 Artikel 16.2 Artikel 15.2 Artikel 16.3 Artikel 15.3 Artikel 17 Artikel 16 Artikel 18 Artikel 17.1 Artikel 19 Artikel 18 Artikel 20.1 Artikel 14 Artikel 20.2 Artikel 14 Artikel 20.3 Artikel 20.5 Artikel 17.2 Artikel 21 Artikel 3 Artikel 22.1 Artikel 19.1 Artikel 22.2 Artikel 19.2 Artikel 22.3 Artikel 19.3 Artikel 22.4 Artikel 19.4 Artikel 22.5 Artikel 19.5 Artikel 22.6 Artikel 19.6 Artikel 22.7 Artikel 19.7 Artikel 22.8 Artikel 19.8 Artikel 22.9 Artikel 19.9 Artikel 23.1 Artikel 19a.1 Artikel 23.2 Artikel 19a.2 Artikel 23.3 Artikel 19a.3 Artikel 23.4 Artikel 19a.4 Artikel 23.5 Artikel 19a.5 Artikel 24.1 Artikel 19b.1 Artikel 24.2 Artikel 19b.2 Artikel 25 Artikel 20 Artikel 26.1 Artikel 21.1 Artikel 26.2 Artikel 21.2 Artikel 27 Artikel 21.3 Artikel 28.1 Artikel 4 Artikel 28.2 Artikel 9 Artikel 29.1 Artikel 5.1

Bilaga 1

L 176/428 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 29.2 Artikel 5.2 Artikel 29.3 Artikel 5.3 Artikel 29.4 Artikel 5.2 Artikel 30 Artikel 6 Artikel 31.1 Artikel 7 Artikel 31.2 Artikel 8 Artikel 32.1 Artikel 10.1 Artikel 32.2 Artikel 10.2 Artikel 32.3 Artikel 10.3 Artikel 32.4 Artikel 10.4 Artikel 32.5 Artikel 10.5 Artikel 33 Artikel 23 Artikel 34.1 Artikel 24.1 Artikel 34.2 Artikel 24.2 Artikel 34.3 Artikel 24.3 Artikel 35.1 Artikel 25.1 Artikel 35.2 Artikel 25.2 Artikel 35.3 Artikel 25.3 Artikel 35.4 Artikel 25.4 Artikel 35.5 Artikel 25.5 Artikel 35.6 Artikel 25.5 Artikel 35.7 Artikel 25.5 Artikel 36.1 Artikel 26.1 Artikel 36.2 Artikel 26.2 Artikel 36.3 Artikel 26.3 Artikel 36.4 Artikel 26.4 Artikel 36.5 Artikel 26.5 Artikel 36.6 Artikel 26.5 Artikel 36.7 Artikel 26.5 Artikel 37 Artikel 36 Artikel 38 Artikel 27 Artikel 39.1 Artikel 28.1 Artikel 39.2 Artikel 28.2 Artikel 39.3 Artikel 28.3 Artikel 39.4 Artikel 28.4

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/429

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 39.5 Artikel 28.4 Artikel 39.6 Artikel 28.4 Artikel 40, första stycket Artikel 29, första stycket Artikel 40, andra stycket Artikel 40, tredje stycket Artikel 41.1 Artikel 30.1 och 2 Artikel 41.2 Artikel 42 Artikel 32 Artikel 43.1 Artikel 33, första stycket Artikel 43.2 Artikel 43.3 Artikel 43.4 Artikel 43.5 Artikel 44 Artikels 31 och 34 Artikel 45 Artikel 35 Artikel 46 Artikel 37 Artikel 47.1 Artikel 38.1 Artikel 47.2 Artikel 38.2 Artikel 47.3 Artikel 38.3 Artikel 48.1 Artikel 39.1 Artikel 48.2 Artikel 39.2 Artikel 48.3 Artikel 39.3 Artikel 48.4 Artikel 39.4 Artikel 49.1 Artikel 40.1 Artikel 49.2 Artikel 40.2 Artikel 49.3 Artikel 41, tredje stycket Artikel 50.1 Artikel 42, första stycket Artikel 50.2 Artikel 50.3 Artikel 50.4 Artikel 50.5 Artikel 42, andra stycket Artikel 50.6 Artikel 42, tredje och sjätte styckena Artikel 50.7 Artikel 42, fjärde och sjunde styckena Artikel 50.8 Artikel 42, femte stycket Artikel 51.1 Artikel 42a.1 Artikel 51.2 Artikel 42a.2 Artikel 51.3 Artikel 42a.3

Bilaga 1

L 176/430 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 51.4 Artikel 42a.3 Artikel 51.5 Artikel 42a.3 Artikel 51.6 Artikel 52.1 Artikel 43.1 Artikel 52.2 Artikel 43.2 Artikel 52.3 Artikel 52.4 Artikel 53.1 Artikel 44.1 Artikel 53.2 Artikel 44.2 Artikel 53.3 Artikel 54 Artikel 45 Artikel 55 Artikel 46 Artikel 56 Artikel 47 Artikel 57.1 Artikel 48.1, första stycket Artikel 57.2 Artikel 48.1, andra stycket Artikel 57.3 Artikel 48.2, första och andra styckena Artikel 57.4 Artikel 48.2, tredje stycket Artikel 57.5 Artikel 48.2, femte stycket Artikel 57.6 Artikel 48.2, fjärde stycket Artikel 58 Artikel 49, första stycket Artikel 58.2 Artikel 49, andra stycket Artikel 58.3 Artikel 49, fjärde stycket Artikel 58.4 Artikel 49, femte stycket Artikel 59.1 Artikel 50 Artikel 59.2 Artikel 60 Artikel 51 Artikel 61.1 Artikel 52, första stycket Artikel 61.2 Artikel 52, andra stycket Artikel 62 Artikel 63.1 Artikel 53.1 Artikel 63.2 Artikel 53.2 Artikel 64 Artikel 65 Artikel 66 Artikel 67 Artikel 68 Artikel 69

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/431

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 70 Artikel 71 Artikel 72 Artikel 55 Artikel 73 Artikel 123 Artikel 74.1 Artikel 22.1 Artikel 74.2 Artikel 22.2 Artikel 74.3 Artikel 22.6 Artikel 74.4 Artikel 75.1 Artikel 22.3 Artikel 75.2 Artikel 22.4 Artikel 75.3 Artikel 22.5 Artikel 76.1 Bilaga V, punkt 2 Artikel 76.2 Artikel 76.3 Artikel 76.4 Artikel 76.5 Artikel 77 Artikel 78 Artikel 79 Bilaga V, punkterna 3, 4 och 5 Artikel 80 Bilaga V, punkt 6 Artikel 81 Bilaga V, punkt 7 Artikel 82.1 Bilaga V, punkt 8 Artikel 82.2 Bilaga V, punkt 9 Artikel 83.1 Bilaga V, punkt 10 Artikel 83.2 Bilaga IV, punkt 5 Artikel 83.3 Bilaga I, punkterna 38 och 41 Artikel 84 Bilaga V, punkt 11 Artikel 85.1 Bilaga V, punkt 12 Artikel 85.2 Bilaga V, punkt 13 Artikel 86.1 Bilaga V, punkt 14 Artikel 86.2 Bilaga V, punkt 14a Artikel 86.3 Artikel 86.4 Bilaga V, punkt 15 Artikel 86.5 Bilaga V, punkt 16 Artikel 86.6 Bilaga V, punkt 17 Artikel 86.7 Bilaga V, punkt 18 Artikel 86.8 Bilaga V, punkt 19

Bilaga 1

L 176/432 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 86.9 Bilaga V, punkt 20 Artikel 86.10 Bilaga V, punkt 21 Artikel 86.11 Bilaga V, punkt 22 Artikel 87 Artikel 88.1 Bilaga V, punkt 1 Artikel 88.2 Artikel 89 Artikel 90 Artikel 91 Artikel 92.1 Bilaga V, punkt 23 andra stycket Artikel 92.2, inledningen Bilaga V, punkt 23, inledningen Artikel 92.2 a Bilaga V, punkt 23 a Artikel 92.2 b Bilaga V, punkt 23 b Artikel 92.2 c Bilaga V, punkt 23 c Artikel 92.2 d Bilaga V, punkt 23 d Artikel 92.2 e Bilaga V, punkt 23 e Artikel 92.2 f Bilaga V, punkt 23 f Artikel 92.2 g Artikel 93 Bilaga V, punkt 23 k Artikel 94.1 a Bilaga V, punkt 23 g Artikel 94.1 b Bilaga V, punkt 23 h Artikel 94.1 c Bilaga V, punkt 23 i Artikel 94.1 d Artikel 94.1 e Bilaga V, punkt 23 j Artikel 94.1 f Bilaga V, punkt 23 l Artikel 94.1 g Artikel 94.1 h Bilaga V, punkt 23 m Artikel 94.1 i Artikel 94.1 j Bilaga V, punkt 23 n Artikel 94.1 k Bilaga V, punkt 23 n Artikel 94.1 l Bilaga V, punkt 23 o Artikel 94.1 m Bilaga V, punkt 23 p Artikel 94.1 n Bilaga V, punkt 23 q Artikel 94.1 o Bilaga V, punkt 23 r Artikel 94.1 p Bilaga V, punkt 23 s Artikel 94.1 q Bilaga V, punkt 23 t

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/433

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 94.2 Artikel 150.3 b Artikel 95 Bilaga V, punkt 24 Artikel 96 Artikel 97.1 Artikel 124.1 Artikel 97.2 Artikel 124.2 Artikel 97.3 Artikel 124.3 Artikel 97.4 Artikel 124.4 Artikel 98.1 Bilaga XI, punkt 1 Artikel 98.2 Bilaga XI, punkt 1a Artikel 98.3 Bilaga XI, punkt 2 Artikel 98.4 Bilaga XI, punkt 3 Artikel 98.5 Artikel 124.5 Artikel 98.6 Artikel 98.7 Artikel 99 Artikel 100 Artikel 101 Artikel 102.1 Artikel 136.1 Artikel 102.2 Artikel 103 Artikel 104 Artikel 136 Artikel 105 Artikel 106.1 Artikel 149 Artikel 106.2 Artikel 107 Artikel 108.1, första stycket Artikel 68.2 Artikel 108.1, andra stycket Artikel 3 Artikel 108.1, tredje stycket Artikel 108.2 Artikel 71.1 Artikel 108.3 Artikel 71.2 Artikel 108.4 Artikel 73.2 Artikel 109.1 Artikel 68.1 Artikel 109.2 Artikel 73.3 Artikel 109.3 Artikel 110.1 Artikel 124.2 Artikel 110.2 Artikel 23 Artikel 111.1 Artikel 125.1 Artikel 2

Bilaga 1

L 176/434 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 111.2 Artikel 125.2 Artikel 2 Artikel 111.3 Artikel 126.1 Artikel 111.4 Artikel 126.2 Artikel 111.5 Artikel 126.3 Artikel 111.6 Artikel 126.4 Artikel 112.1 Artikel 129.1, första stycket Artikel 112.2 Artikel 129.1, andra stycket Artikel 112.3 Artikel 129.1, tredje stycket Artikel 113.1 a Artikel 129.3, första stycket Artikel 113.1 b Artikel 113.2 a, första stycket Artikel 129.3, andra stycket Artikel 113.2 b, första stycket Artikel 113.2, andra stycket Artikel 129.3, andra stycket Artikel 113.3, tredje stycket Artikel 129.3, tredje stycket Artikel 113.3 Artikel 129.3, fjärde till sjunde styc ­ kena Artikel 113.4 Artikel 129.3, åtta och nionde stycke ­ na Artikel 113.5 Artikel 129.3, tionde och elfte stycke ­ na Artikel 114 Artikel 130 Artikel 115 Artikel 131 Artikel 116.1 Artikel 131a.1, första, andra och tredje styckena Artikel 116.2 Artikel 131a.1, fjärde stycket Artikel 116.3 Artikel 131a.2, första stycket Artikel 116.4 Artikel 131a.2, andra och tredje styc ­ kena Artikel 116.5 Artikel 131a.2, fjärde och femte styc ­ kena Artikel 116.6 Artikel 131a.2, sjätte stycket Artikel 116.7 Artikel 131a.2, sjunde stycket Artikel 116.8 Artikel 131a.2, åttonde stycket Artikel 116.9 Artikel 131a.2, nionde stycket Artikel 117.1 Artikel 132.1, första och sjätte stycke ­ na Artikel 117.2 Artikel 132.1, sjunde och åtta styckena Artikel 117.3 Artikel 132.2 Artikel 117.4 Artikel 132.3 Artikel 118 Artikel 141

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/435

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 119.1 Artikel 127.1 Artikel 119.2 Artikel 127.2 Artikel 119.3 Artikel 127.3 Artikel 120 Artikel 72a Artikel 121 Artikel 135 Artikel 122 Artikel 137 Artikel 123.1 Artikel 138.1 Artikel 123.2 Artikel 138.2, första stycket Artikel 124 Artikel 139 Artikel 125 Artikel 140 Artikel 2 Artikel 126 Artikel 142 Artikel 127 Artikel 143 Artikel 128 Artikel 129 Artikel 130 Artikel 131 Artikel 132 Artikel 133 Artikel 134 Artikel 135 Artikel 136 Artikel 137 Artikel 138 Artikel 139 Artikel 140 Artikel 141 Artikel 142 Artikel 143 Artikel 144 Artikel 144.1 Artikel 122a.9 Artikel 144.2 Artikel 69.4 Artikel 144.3 Artikel 70.4 Artikel 145 Artikel 150.1 Artikel 146 Artikel 150.1a Artikel 147.1 Artikel 151.1 Artikel 147.2 Artikel 151.2 Artikel 148.1 Artikel 151a.3

Bilaga 1

L 176/436 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 148.2 Artikel 151a.1 Artikel 148.3 Artikel 151b Artikel 148.4 Artikel 151a.2 Artikel 148.5 Artikel 151c Artikel 149 Artikel 150 Artikel 151 Artikel 152 Artikel 29 Artikel 153 Artikel 30 Artikel 154 Artikel 33 Artikel 155 Artikel 40 Artikel 156 Artikel 41 Artikel 157 Artikel 42 Artikel 158 Artikel 42a Artikel 159 Artikel 43 Artikel 160 Artikel 161.1 Artikel 156, sjätte stycket Artikel 161.2 Artikel 156, fjärde stycket Artikel 161.3 Artikel 161.4 Artikel 161.5 Artikel 161.6 Artikel 161.7 Artikel 161.8 Artikel 161.9 Artikel 162.1 Artikel 162.2 Artikel 162.3 Artikel 162.4 Artikel 157.1, tredje stycket Artikel 162.5 Artikel 162.6 Artikel 163 Artikel 158 Artikel 164 Artikel 159 Artikel 165 Artikel 160 Bilaga I Bilaga I

Bilaga 2

2.8.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 208/73

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

(Europeiska unionens officiella tidning L 176 av den 27 juni 2013)

På sidan 423, artikel 162.1 andra stycket, ska det i stället för: ”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2013.” vara: ”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2014.” På sidan 423, artikel 162.3, ska det i stället för: ”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 31 december 2013.” vara: ”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 1 januari 2014.” På sidan 424, artikel 162.6, ska det i stället för: ”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 31 december 2013.” vara: ”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 1 januari 2014.”

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 575/2013

av den 26 juni 2013

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekono ­ ANTAGIT DENNA FÖRORDNING miska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen uppmanar man också till införande av ett komplette ­ rande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbygg ­ naden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions ­ svar på detta enades i september 2009 gruppen av cen ­ sätt, särskilt artikel 114, tralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pitts ­ burgh den 24-25 september 2009 och fastställdes i detalj med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 of ­ fentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio ­ åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regel ­ nella parlamenten, verket.

(2) Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ), de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosièregruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer har ­ moniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa beto ­ nade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttran ­ av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan de ( 2 ), tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag på den inre marknaden.

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och (3) I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Laro ­ sière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för av följande skäl: att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att den inre marknadens principer och de överenskomna grundläggande minimistandarderna respekteras.

(1) I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet av det finansiella systemet uppmanas till internationellt (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, an ­ den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk ­ svarighet och reglering genom att förbättra kapitalets samhet i kreditinstitut ( 3 ), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om ( 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1. ( 2 ) EUT C 68, 6.3.2012, s. 39. ( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

Bilaga 3

L 176/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ( 1 ) stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna har flera gånger genomgått betydande förändringar. att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning 2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhan ­ värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till dahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed att dessa bestämmelser tillämåpas på ett enhetligt sätt bör skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad. de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen denna förordning och Europaparlamentets och rådets di ­ (9) Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika rektiv 2013/36/EU ( 2 ). För att bli mer tillgängliga, bör villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknads ­ och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv aktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För 2013/36/EU och denna förordning. att undvika snedvridningar av marknaden och regelar ­ bitrage bör maximal harmonisering därför garanteras ge ­ nom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de över ­ gångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgö ­ rande för ett smidigt genomförande av denna förordning och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvi ­ kas. (5) Tillsammans bör denna förordning och direktiv 2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna (10) Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemen ­ för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Basel ­ samt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas kommittén) utför när det gäller att övervaka och se över tillsammans med det direktivet. medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhanda ­ hålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om ge ­ nomförandet av Basel III och om genomförandet och det nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra vik ­ (6) Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i för ­ tiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för ­ andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens draget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om med internationella minimistandarder i syfte att fastställa behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelse ­ skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det former och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. be ­ råder lika villkor. stämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalifice ­ rade innehav, utövande av etableringsfriheten och frihe ­ ten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de be ­ (11) För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av höriga myndigheterna har i hem- respektive värdmed ­ konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk, lemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om start ­ samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande kapital och tillsyn av institut. handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhet ­ liga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.

(12) Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli (7) I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika för ­ institut som direkt rör bank- och finanssektorns verk ­ utsättningar då det förhindrar att olika nationella krav samhet och är till för att garantera finansiell stabilitet införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv. hos aktörerna på dessa marknader och en hög skydds ­ Denna förordning skulle medföra att alla institut som nivå för investerare och insättare. Denna förordning syf ­ enligt förordningen definieras som sådana följer samma tar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet fungerande inre marknad och bör därför grundas på be ­ för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning stämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i skulle också göra regelverket enklare och minska kost ­ enlighet med domstolens fasta rättspraxis. naderna för att efterleva detta, särskilt för institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regio ­ (8) Även om man genom direktiven 2006/48/EG och ner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna 2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat med ­ kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kri ­ lemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett terier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för ( 1 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egen ­ ( 2 ) Se sidan 338 i detta nummer av EUT. dom.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/3

(13) På de områden som inte omfattas av denna förordning, finnas en unionsmekanism som kan förhindra att natio ­ till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om nella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis nationella ordningar för säkerställda obligationer som för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om en ­ inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obliga ­ hetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom tioner enligt de regler som fastställs i denna förordning denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande samt förvärv och innehav av andelar i både den finansi ­ roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och ella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta natio ­ förordning, bör de behöriga myndigheterna eller med ­ nella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar lemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser, avseende risker som i sista hand kan påverka den makro ­ under förutsättning att de är förenliga med denna för ­ ekonomiska situationen, de offentliga finanserna och ordning. budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvän ­ digt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med ar ­ tikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen, avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.

(14) De viktigaste rekommendationerna som förordas i de Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kom ­ (17) När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att bination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Ge ­ avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan nom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huru ­ enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens vida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage. omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbets ­ På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emel ­ ordning ( 3 ) på begäran av en medlemsstat eller kommis ­ lertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt sionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur villkor för rådets ingripande som anges i denna förord ­ och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och ning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och kreditcykeln. systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlem ­ staten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingri ­ pande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant råds ­ beslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig behandling av kommissionens förslag om att avslå den föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de (15) I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sör ­ sina skäl på ett klart och tydligt sätt. jer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att använd ­ ningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll så att de inte skadar den inre marknadens funktion men så att användningen av dessa verktyg är transparent och enhetlig.

(18) Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats un ­ der 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under 2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som (16) Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller medlemsstat. systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika na ­ tionella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer ef ­ fektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämn ­ den (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets (19) Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot system ­ och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 no ­ risker eller individuella åtgärder som vidtas av medlems ­ vember 2010 ( 1 ) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu ­ staterna för att möta systemrisker rörande dessa med ­ ropeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom lemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som upp ­ nr 1093/2010 av den 24 november 2010 ( 2 ) bör ha visar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör eller geografiska sektorer inom banksektorn.

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1. ( 3 ) Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande ( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).

Bilaga 3

L 176/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(20) Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndig ­ tut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör heter konstaterar att det förekommer samma föränd ­ bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EUeftersom ringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makro ­ de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka tillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella arrangemang man vill införa. stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa med ­ lemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlems ­ staterna lämna in en gemensam anmälan om detta till rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till (26) Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myn ­ rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemssta ­ digheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet terna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motive ­ med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i ring av den gemensamma anmälan. direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till institut specifika riskprofil.

(21) Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskrav ­ (27) Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra nivån, krav för stora exponeringar och för offentliggöran ­ kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen de. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om och stärka kontrollen av gränsöverskridande företags ­ inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har grupper. invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande. Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unio ­ (28) Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt nen och som påverkar alla medlemsstater. denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europa ­ parlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräck ­ liga personalresurser och finansiella medel ställs till för ­ fogande.

(22) Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verk ­ tygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickba ­ (29) Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verk ­ ra, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen sam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur interna ­ inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det tionellt överenskomna standarder för systemviktiga insti ­ krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv tut samspelar meddenna förordning eller i direktiv tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna 2013/36/EU. förordning ska ta hänsyn till EBA:s roll och funktion och underlätta EBA:s utövande av sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 1093/2010.

(23) Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synner ­ het på områden där man inväntar kommissionens anta ­ gande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlin ­ (30) Efter observationsperioden och det fullständiga genom ­ jer varken stå i motsättning till unionsrätten eller under ­ förandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning minera dess tillämpning. bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initia ­ tivrätt till EBA för att intervenera med bindande medling vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och 21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bil ­ (24) Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i dandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda förekommande fall införa motsvarande krav på företag likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde. kriterierna för en särskild behandling inom en grupp för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av de återkommande rapporterna om EBA:s verksamhet en ­ ligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt (25) De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förord ­ undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenhe ­ ning kompletteras av individuella arrangemang som fast ­ ter och ta med resultatet av denna undersökning i sin ställs av de behöriga myndigheterna på grundval av re ­ rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga sultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda insti ­ förslag.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/5

(31) I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte (37) För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas ut ­ inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makro ­ ifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare sä ­ tillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan kerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom grup ­ påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mel ­ pen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda spar ­ lan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB medel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda institu ­ till fullo ska kunna fungera och dess varningar och re ­ ten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås kommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synner ­ effektivt på annat sätt. het bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all relevant information som samlats in av de behöriga myn ­ digheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i denna förordning.

(38) De minoritetsintressen från förmedlande finansiella hol ­ dingföretag som omfattas av kraven i denna förordning på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på grupp ­ (32) Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande nivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags effekter är förordningens övergripande mål att upp ­ kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och muntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar den del av samma kapital som är hänförbar till moder ­ allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spe ­ företaget båda pari passu stöder sina dotterföretags för ­ kulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en luster, om sådana uppkommer. övergripande reform av det sätt på vilket besparingar används till produktiva investeringar. För att garantera en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin (39) De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess globala ekonomin. tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering och av koncentrationen av exponeringar bör stå i över ­ ensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra fi ­ nansiella institut ( 1 ), som i vissa avseenden anpassar be ­ (33) Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som stämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras 13 juni 1983 om sammanställd redovisning ( 2 ) eller Eu ­ kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd ropaparlamentets och rådets förordning (EG) och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jäm ­ nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av förbara grupper av institut. internationella redovisningsstandarder ( 3 ), beroende på vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovis ­ ning enligt nationell lagstiftning.

(34) Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre mark ­ naden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler. (40) För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.

(35) Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företags ­ grupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i (41) Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn enlighet med denna förordning. ett ramavtal om internationell konvergens avseende ka ­ pitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket). De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de kompletterande delarna i Basel III-regelverket också inför ­ (36) Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på livas, kommer denna förordning att motsvara bestämmel ­ individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga serna i Basel II- och Basel III-regelverken. myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöver ­ ( 1 ) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1. skridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument ( 2 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. för att utöva kontroll över institut. ( 3 ) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

Bilaga 3

L 176/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(42) Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns till ­ finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alter ­ lämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett till ­ nativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kredit ­ räckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvär ­ regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal expo ­ dering och av institutens egna estimat av enskilda kredit ­ neringar mot små och medelstora företag och den totala riskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas mängden kapitalavdrag. riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga me ­ toder. I samband med upprättande av de estimat som behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna för ­ (45) I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och ordning bör instituten förstärka sina metoder för mät ­ med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga ning och hantering av kreditrisker för att göra sådana primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna ka ­ ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent pitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tid ­ enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Data ­ punkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning behandling i samband med tillkomst och hantering av som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstru ­ exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses ment omfattas av mekanismen för absorbering av ytter ­ omfatta utveckling och validering av system för hantering ligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i in ­ av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion stitutens legitima intressen utan avspeglar också syftet av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre me ­ kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna toder för mätning och hantering av kreditrisker och skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapital ­ också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat tillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd inte har antagits den 31 december 2015 bör kommis ­ sakkunskap och betydande resurser samt statistik av sionen se över och rapportera om frågan huruvida en god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör där ­ sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och, för uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana me ­ mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga toder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det lagstiftningsförslag. pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhets ­ mekanismer i interna modeller, bör kommissionen ut ­ arbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel Igolvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstift ­ (46) Bestämmelserna i denna förordning står i överensstäm ­ ningsförslag. melse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhets ­ område. Överensstämmelsen med proportionalitetsprinci ­ pen innebär också att enklast möjliga kreditvärderings ­ (43) Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska förfarande, även inom ramen för intern riskklassificering täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som ( " internmetoden " ), erkänns för exponeringar mot hushåll. beror på innehav av ett stort antal exponeringar som Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven. tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och omfattningen av de risker som är förenade med ett in ­ stituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade ak ­ (44) Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unio ­ ter och genomförandeakter, tekniska standarder för till ­ nens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när syn och tekniska standarder för genomförande är för ­ det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sys ­ enliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera selsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt. unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgäng ­ EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för ligheten till kapital och finansiering för små och medels ­ tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt tora företag som är etablerade inom unionen för att att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls. dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden alternativa finansieringskällor har gjort små och medels ­ (47) De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad upp ­ tora företag som är etablerade inom unionen än mer märksamma fall där de misstänker att information be ­ känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt traktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att att fylla det existerande likviditetsgapet för små och me ­ undvika offentliggörande av sådan information. Trots att delstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av ett institut får välja att inte offentliggöra information bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållan ­ eftersom informationen betraktas som företagsintern eller den. Kapitalkraven för exponering mot små och medels ­ konfidentiell innebär det faktum att informationen be ­ tora företag bör minskas genom tillämpning av en stöd ­ traktas som företagsintern eller konfidentiell inte att an ­ faktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska svarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att kunna öka utlåningen till små och medelstora företag. det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt inverkan.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/7

(48) Denna förordnings " utvecklingsbara karaktär " gör det godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sam ­

möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kredit ­ manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten

risker med varierande komplexitet. För att i synnerhet att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna

små institut ska kunna välja den riskkänsligare internme ­ för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.

toden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att ex ­

poneringsklasserna innefattar alla exponeringar som di ­

rekt eller indirekt likställs med dem i denna förordning.

Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna (53) Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institu ­ när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar tet. Därför kan en alltför stor koncentration av expone ­ schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn ringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med enbart av den anledningen. inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög för ­

lustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts

solvens.

(49) Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad

utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerstäl ­

ler att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt (54) När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör sä ­ med inbördes anknytning och därmed exponeringar som kerheter som normalt används av banker i de olika med ­ utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn lemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt till risker som uppkommer genom en gemensam källa till schablonmetoden och även enligt de andra metoderna. viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt,

dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknyt ­

ningar.

(50) För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig

utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband

med institutens verksamheter och investeringar inom vär ­ (55) Även om det är önskvärt att basera beräkningen av ex ­ depapperisering är det nödvändigt att införa bestämmel ­ poneringsbeloppet på det värde som anges för att be ­ ser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behand ­ stämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler ling av sådana verksamheter och investeringar. I detta för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskredu ­ värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller cering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom ut ­ program varigenom den kreditrisk som är förenad med formats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversi ­ en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i fierad. När det gäller stora exponeringar i samband med trancher. En exponering som skapar en direkt betalnings ­ koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl skyldighet för en transaktion eller ett program som an ­ diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför vänds för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att bör inte betraktas som en exponering mot en värdepap ­ se till att man får en effektiv återvinning av kreditrisk ­ perisering, även om transaktionen eller programmet har skyddet vid stora exponeringar. betalningsskyldigheter av varierande senioritet.

(56) Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en (51) Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn en förlust på grund av någon annan exponering, bör och förebygga potentiella bubblor för att säkra en opti ­ sådana exponeringar behandlas och rapporteras på mal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekono ­ samma sätt som vilka andra exponeringar som helst. miska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin. mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant

förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas

mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöver ­

föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clea ­

(52) Operativa risker är en betydande kategori av risker som ring, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att

institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen. finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna

Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel

finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt an ­

alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för ope ­ nan verksamhet för att underlätta avveckling. De relate ­

rativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och va ­ rade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett

rierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga inci ­ kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte

tament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbank ­

bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av konton till följd av kundbetalningar, inbegripet kredite ­

operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna rade och debiterade avgifter och räntor, och andra betal ­

fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt, ningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säker ­

inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och heter.

Bilaga 3

L 176/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(57) Det är viktigt att intressena hos de företag som omfor ­ bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med mar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några instrument (originatorer eller medverkande institut) och andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora de företag som investerar i dessa värdepapper eller in ­ exponeringar och i fall som inte enbart rör administra ­ strument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta tion eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behö ­ bör originatorn eller det medverkande institutet behålla riga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna. sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder Det är därför viktigt för originatorerna eller de medver ­ behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett kande instituten att bibehålla en exponering mot risken finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiserings ­ övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finan ­ transaktioner inte struktureras så att en tillämpning av siella institut eller anknutna företag, under förutsättning bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kredit ­ premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexpo ­ institutet på gruppnivå. neringen bör tillämpas i alla situationer där den ekono ­ miska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas, oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som an ­ vänds för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en (61) Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är risk ­ noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat in ­ känsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om formation om värdepapperiseringarna. de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommis ­ sionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Eu ­ ropaparlamentet och rådet.

(58) I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet inte ska tillämpas mer än en gång. För en given vär ­ depapperisering räcker det att antingen originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner (62) Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamen ­ exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas 2004 om marknader för finansiella instrument ( 1 ), bör av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas ses över. av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverk ­ samhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndighe ­ terna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlev ­ nad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanterings ­ (63) Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet skyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav relevanta för analysen av de underliggande riskerna. och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet verksamma på dessa marknader vara proportionerliga av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalise ­ kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huru ­ ring. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid över ­ vida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt syner av denna förordning. sätt av de behöriga myndigheterna.

(59) Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning (64) Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexpo ­ tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande vär ­ neringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom depapperiseringar och exponeringar som inte är vär ­ bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga. depapperiseringar vilka är underliggande instrument för Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i sam ­ bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, med ­ band med program för tillgångsbaserade certifikat utgör verkande institut och investerare. Det är därför önskvärt återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet expone ­ att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig akt ­ ringar i samband med program genom vilka man för ­ samhet redovisas korrekt. värvar högt rangordnade trancher av separata grupper av hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperise ­ ringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhan ­ (60) När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller dahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut ( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/9

bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte (69) Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperi ­ betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, ef ­ seringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd tersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör (dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte in ­ institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av nehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras skulle en kreditförstärkning för hela programmet som av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet är förenad med positionen utan att det kreditskyddet utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller beaktas. en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant pro ­ gram emellertid helt finansierar sig självt med en enda kategori företagscertifikat och om antingen kreditförs ­ tärkningen för hela programmet inte är en återvärdepap ­ (70) Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller perisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för medverkande institutet, vilket gör att investeraren i före ­ marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt tagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i be ­ grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emel ­ räkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som lertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med som en återvärdepapperiseringsexponering. tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Insti ­ tut bör också genomföra omvända stresstester för att utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livs ­ kraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onö ­ digt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyli ­ (65) Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret gen framkommit när det gäller att behandla värdepappe ­ bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt riseringspositioner med metoder som bygger på interna värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för modeller, bör erkännandet av institutens modeller för institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat före ­ faktiskt bokförts. skrivs.

(66) Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapital ­ krav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana (71) I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss värdepapperiseringspositioner som enligt denna förord ­ korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndig ­ ning ges en riskvikt på 1 250 %, oberoende av om po ­ het kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med sitionerna ligger i eller utanför handelslagret. beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av ka ­ pitalkravet för den specifika risken enligt schablonmeto ­ den. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa expo ­ (67) Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna neringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk) sina handelslager för sådant stöd. och stressjusterade VaR-värden.

(68) Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryck ­ ligen krävs genom denna förordning bör syftet med in ­ (72) Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade formationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt förluster som drabbade institut under den finansiella och fullständig information om de enskilda institutens och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut of ­ förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas fentliggör ytterligare information som inte uttryckligen som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggö ­ en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital rande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärk ­ när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybrid ­ samma fall där de misstänker att information betraktas kapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalba ­ som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte sen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapital ­ att undvika offentliggörande av sådan information basen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de

Bilaga 3

L 176/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unio ­ att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en nens domstol. reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste delarna av kapitalet endast med sådana aktier som upp ­ fyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig (75) Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndig ­ utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt heternas möjlighet att bibehålla processer för förhands ­ vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kri ­ godkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott terierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnka ­ och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapital ­ pitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna instrument endast tas med bland institutets övriga pri ­ till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet. märkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplemen ­ Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har tärkapital när de med framgång gått igenom dessa pro ­ differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en ut ­ cesser för godkännande. delning som är flera gånger större än den som betalas för aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning be ­ (76) För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansi ­ talas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det ella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplys ­ berörda institutet. ningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att investerare och insättare får tillräcklig information om institutens solvens. (73) Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på (77) De behöriga myndigheterna måste dessutom ha känned ­ varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin om, minst i form av en sammanfattning, om institutens och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarran ­ behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och gemang. Sådan information bör meddelas de behöriga arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad. bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar om repor och säkrad finansiering.

(74) Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad för ­ teckning över de olika former av kapitainstrument som i varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott. (78) Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapital ­ EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stöd ­ krav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det instrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förord ­ finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder ning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna och att de initiala olikheterna kommer att minska under förordning och offentliggöra sådant avförande. Om in ­ övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i strument som av EBA har avförts från förteckningen kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBA:s offentlig ­ inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reg ­ görande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, sär ­ lerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning skilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning började tillämpas, att bibehållas under hela övergångs ­ (EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten. perioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten, bör denna förordning tillhandahålla en ram för hante ­ genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet ringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna att göra utredningar om det påstås att nationella myn ­ förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut digheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter en ­ inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna ligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för behöriga nationella myndigheten inte följer rekommen ­ strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet dationen, har kommissionen befogenhet att avge ett for ­ till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstru ­ mellt yttrande med beaktande av EBA:s rekommendation, mentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga ka ­ de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i pitalinstrument som givits ut inom ramen för en reka ­ unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myn ­ pitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör digheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA, tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg, som uppfyller kraven i denna förordning och de kapital ­ anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det instrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestäm ­ bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258 melser avseende det senare fallet bör därför fastställas i i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har denna förordning.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/11

(79) Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den tionsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för 31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsva ­ motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat rar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa fi ­ effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de för ­ nansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att vä ­ längda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som an ­ sentligt förbättra mätning och hantering av motpartsris ­ tagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt ker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker, att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av mot ­ tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med svarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester. de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mel ­ lan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och 2019. (84) Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas van ­ ligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelnings ­ mekanism som de centrala motparterna tillämpar. De innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör om ­ (80) För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller vär ­ fattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta depappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns krav vara positivt för att se till att institut följer upp och specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn en del av god riskhantering och för att avspegla att inte över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappers ­ heller handelsexponeringar mot centrala motparter är företag i ett finansiellt konglomerat ( 1 ) för att åtgärda riskfria. sådant " dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen " . Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överens ­ komna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella konglomerat ska tillämpas på bank- och investerings ­ (85) En obeståndsfond hos en central motpart är en meka ­ grupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning nism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nöd ­ bland medlemmarna i den centrala motparten. Den an ­ vändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv vänds när de förluster som den centrala motparten ådrar 2002/87/EG, som förväntas 2015. sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginal ­ säkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala motparten kan ta till, innan den använder de övriga clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Ris ­ (81) Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestime ­ ken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag rat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid 20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC- handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör derivat skulle clearas genom en central motpart. De be ­ därför omfattas av högre kapitalbaskrav. gärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clea ­ ras centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna med dessa derivat. (86) Det " hypotetiska kapital " som innehas av en central mot ­ part bör vara en nödvändig variabel för att bestämma kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens (82) Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat. banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora för ­ Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en ändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regel ­ central motpart enligt sin behöriga myndighet måste in ­ verket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbas ­ neha. kraven för transaktioner för finansiering av instituts OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för institut att använda centrala motparter. Basel III-regelver ­ ket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn (87) Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet av det gällande systemet för behandling av motpartsrisk ­ införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivat ­ exponeringar mot centrala motparter. kontrakt för att avspegla den högre risk som sådana kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en integrerad del av kommissionens försök att garantera effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna för ­ ordning kompletterar därför Europaparlamentets och rå ­ (83) Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC- OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregis ­ derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrela ­ ter ( 2 ).

( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. ( 2 ) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

Bilaga 3

L 176/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(88) Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för (93) I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för stora exponeringar senast den 31 december 2015. I av ­ banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att be ­ vaktan på resultatet av den översynen bör medlemssta ­ räkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas terna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag en observationsperiod från och med den 1 januari 2013 för vissa stora exponeringar från dessa regler under en till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten, tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det dess komponenter och dess verkan i förhållande till det arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets av resultaten från denna observationsperiod avser Basel ­ direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om kommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjuste ­ ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och ringar av definitionen och kalibreringen av bruttosolidi ­ 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kre ­ teten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå ditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora ex ­ till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig poneringar, tillsynsrutiner och krishantering ( 1 ) och med översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer hänsyn till den internationella utvecklingen och unions ­ ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess utvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över komponenteter tillämpas från och med den 1 januari huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör till ­ 2015. lämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om huruvida de risker som är förbundna med dessa expone ­ ringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt denna förordning. (94) Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervaknings ­ instrument för unionen. I enlighet med internationella överenskommelser ska den först införas som en extra faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut (89) För att säkerställa att undantag för exponeringar av be ­ av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste höriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekven ­ lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibre ­ sen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna ring, med sikte på en bindande åtgärd 2018. förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en över ­ gångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen, rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller (95) Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika inte. affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säker ­ ställda med panträtt och specialutlåning till regionala el ­ ler lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de (90) Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod, kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande i samarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klas ­ till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den sificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster i en lämplig analys där också historiska uppgifter och och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pres ­ av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att sen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska ga ­ för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning ranteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin observationsperioden och kalibreringen av respektive och en djupare och längre kris. bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen, bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och stan ­ dardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som (91) Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att sä ­ inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över kerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategori ­ förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa erna av institut. krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.

(96) Institut bör som en del av den interna bedömningen av kapitaltäckningen följa upp bruttosoliditetsnivån och för ­ (92) I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle ändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belånings ­ kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör grad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket. de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i före ­ tagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säker ­ ( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 97. ställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/13

(97) Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offent ­ undvikas. Under en första observationsperiod bör därför liggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik. en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och an ­ Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstruk ­ vändas för utvecklingen av en definition av ett likviditets ­ turer och de risker de är förenade med i tillfredsställande täckningskrav. När en enhetlig definition av likvida till ­ grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detal ­ gångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och sä ­ jerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättnings ­ kerställda obligationer som handlas på transparenta praxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och institutets riskprofil. Denna information bör göras till ­ kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som sva ­ gänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör rar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begräns ­ inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på ningar. När institut använder likviditetsreserven bör de offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör med ­ tillgångarna ska återställas och de behöriga myndighe ­ lemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detal ­ terna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att jerad information om ersättningar. den genomförs.

(101) Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida me ­ del beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrens ­ (98) Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex ­ villkor för alla. Man bör garantera att en sådan standar ­ ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen diserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser av en marknad som redan domineras av tre centrala för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekono ­ företag. EBA och ESCB:s centralbanker bör utan att miska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex ­ institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning terna kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna bör därför omfattas av en observationsperiod. På grund ­ marknaden för andra företag. val av de gjorda observationerna bör kommissionen med stöd av EBA:s rapporter ges befogenhet att anta en dele ­ gerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av de ­ taljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning för unionen. För att säkerställa global harmonisering på området likviditetsreglering bör eventuella delegerade ak ­ ter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet (99) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den med det slutliga internationella regelverket för mätning 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som avseende på behandling av personuppgifter och om det utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unio ­ fria flödet av sådana uppgifter ( 1 ) och Europaparlamentets nens särdrag och nationella särdrag. och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem ­ ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens insti ­ tutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 2 ) ska vara fullt (102) I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ra ­ och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för men för den här förordningen. likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rappor ­ teringen om de enhetliga definitionerna av reserven av likvida tillgångar beakta den definition av likvida till ­ gångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktill ­ syn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med (100) Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag. som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etable ­ kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt rade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegri ­ föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diver ­ pet de undantag som fastställs i denna förordning, bör sifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när olika kategorier av tillgångar. En koncentration av till ­ det gäller något sådant undantag samt undantag som gångar och alltför stor tilltro till likviditeten på mark ­ redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor naden skapar systemrisker för finanssektorn och bör bör kopplas till deras användning av institut etablerade inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över. ( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig ( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. rapport till Europeiska kommissionen.

Bilaga 3

L 176/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(103) För att öka effektiviteten och minska de administrativa säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rappor ­ bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning tering på grundval av en harmoniserad uppsättning stan ­ av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har darder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unio ­ givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats nen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rappor ­ unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den de ­ teringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i legerade akt som den antar i enlighet med denna för ­ denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. In ­ ordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I stituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rappor ­ detta hänseende bör kommissionen beakta den omstän ­ teringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven digheten att institut som beräknar likviditetskraven i en ­ börjar gälla fullt ut. lighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera NAMA:s prioriterade obligationer som tillgångar av ex ­ tremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till decem ­ ber 2019. (104) EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om principerna för användningen av den likvida reserven i en stressituation.

(108) På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för (105) Det bör inte tas för givet att institut kommer att få lik ­ de spanska bankernas återhämtning och ingår i en över ­ viditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de gångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter. en integrerad del av omstruktureringen av det spanska Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myn ­ ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspoli ­ digheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditets ­ tiken som undertecknades av kommissionen och de kravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett grupp ­ spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och över ­ baserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att föringen av tillgångar kräver godkännande av kommis ­ hantera sin likviditet centralt på grupp- eller under ­ sionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna pro ­ gruppsnivå. blemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning, och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp speci ­ (106) Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt fika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller ga ­ grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när lik ­ ranteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande viditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmån ­ av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den liga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehand ­ likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommis ­ ling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal sionen beakta den omständigheten attt institut som be ­ stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika be ­ räknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning handling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management grupp bör uppnås genom användning av objektiva krite ­ Companys prioriterade obligationer som tillgångar av ex ­ rier och parametrar för att fastställa specifika in- och tremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grund ­ till december 2023. val av de gjorda observationerna bör kommissionen, med stöd av EBA:s rapport i tillämpliga fall och som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet, ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa (109) På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad metod och de objektiva kriterier som de är kopplade akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska av dessa kriterier. personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset Management Company, som tillkommit i samma syfte och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i nå ­ gon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i (107) Obligationer som getts ut av National Asset Management den utsträckning de garanteras av staten i den berörda Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de ir ­ medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos mone ­ ländska bankernas återhämtning och denna utgivning tära myndigheter. har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningenn av dessa obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av (110) Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruk ­ tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare tureringen av det irländska banksystemet. Dessa obliga ­ utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablic ­ tioner garanteras av irländska staten och är godtagbara kande schablonmetod ska användas för sådan mätning.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/15

(111) I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansie ­ skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, in ­ ringskvoten som en bindande minimistandard bör insti ­ begripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera tutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet. likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepap ­ Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara per som handlas på höglikvida marknader eller är upp ­ ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila skattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot in ­ strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta förs som en minimistandard genom en nationell bestäm ­ syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att melse bör institutionerna rätta sig efter denna minimi ­ de internationella standarderna färdigställts, och på standard. grundval av den rapportering som krävs i denna förord ­ ning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utfor ­ mas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finan ­ sieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unio ­ (112) Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut nen. också anta finansieringsmodeller som är stabila över längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå till minimistandard den 1 januari 2018 och att Basel ­ kommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för (117) För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fort ­ och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitio ­ sätta att granska hur dessa standarder påverkar finans ­ nen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen marknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska till ­ av kapitalbas enligt denna förordning under en över ­ växten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser. gångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att net ­ förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna tofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en infasning sker i överensstämmelse med de senaste förs ­ observationsperiod och omfattas av en översynsklausul. tärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlems ­ I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur staterna och den definition av kapitalbas som gäller i kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångs ­ medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndig ­ punkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning. heterna under övergångsperioden, inom angivna övre På grundval av denna utvärdering bör kommissionen och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstad ­ lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet, gade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett denna förordning ska införas. sådant krav senast 2018.

(113) Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit (118) För att underlätta en smidig övergång från de diverge ­ till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank ­ rande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i med ­ sektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallis ­ lemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs semang och systemproblem. i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna un ­ der en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att institu ­ ten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjuste ­ ringar av kapitalbasen som avviker från denna förord ­ (114) För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyr ­ ning. ningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör insti ­ tut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning. Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett ut ­ talande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrange ­ mang är adekvata och ändamålsenliga. (119) För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och defini ­ tionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i (115) För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansie ­ bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en ringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relate ­ syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som rade till poster som var kvalificerade som kapitalbas en ­ redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för ligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv unionens ekonomi. 2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade som kärnprimärkapital.

(116) För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kon ­ tinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i (120) För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktö ­ generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra rerna korrekt och heltäckande information om enskilda internationella marknader. Dessutom kan specifika finan ­ instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar sieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att införas stegvis.

Bilaga 3

L 176/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(121) För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfa ­ ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteck ­ renheterna från tillämpningen av denna förordning bör ningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Euro ­ eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på paparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftnings ­ finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är re ­ förslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av levanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditets ­ klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att krav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kredit ­ anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier av ­ risker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden, seende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepap ­ och på tillämpningsnivån för denna förordning. perisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet, bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor kopplade till tillämpningsområdet för direktiv 2004/39/EG. (122) Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell upp ­ delning mellan banktjänster till privatpersoner och (125) Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i mindre företag och investmentbanktjänster inom en EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna för ­ regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en ordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter, sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämp ­ att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unio ­ ningen av denna förordnings bestämmelser om stora ex ­ nen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett poneringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet. kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utveck ­ lingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en ka ­ pitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkost ­ (123) Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare naderna under föregående år i syfte att säkerställa en och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina expone ­ innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, in ­ ringar mot olika juridiska personer beroende på verksam ­ föra ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäk ­ heten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom ringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mät ­ sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att ning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskul ­ splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på der. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kom ­ lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på mande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmo ­ expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och niseras. utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och i god tid.

(126) I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF- (124) För att specificera de krav som anges i denna förordning fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade att göra tekniska anpassningar av denna förordning för akter på området finansiella tjänster. att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en ­ hetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa termino ­ login och definitionerna till senare relevanta akter, att anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förord ­ ning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings ­ (127) Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa standarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/17

insättare, investerare och konsumenter inom hela EU. om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det som är identisk med det förslag till teknisk standard för lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden, en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med för överlämnande till kommissionen. I samband med ut ­ en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommis ­ arbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn sionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda administration och rapportering. Rapporteringsformaten hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och bör stå i proportion till arten, omfattningen och kom ­ komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt plexiteten av institutens verksamhet. särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsord ­ ningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.

(128) Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska stan ­ darder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, koo ­ perativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande, vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag (132) Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, mino ­ inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som ritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksam ­ avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så het, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om lik ­ fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för risk ­ viditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna för ­ viktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, lik ­ ordning. viditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen ge ­ nom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUFfördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommis ­ sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere ­ dande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen (133) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan denna förordning bör kommissionen tilldelas genom ­ tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i proportion till dessa institut och deras verksamheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning fråga om deras art, omfattning och komplexitet. (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl ­ lande av allmänna regler och principer för medlemssta ­ ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge ­ nomförandebefogenheter ( 1 ). (129) Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i denna förordning, till exempel delegerade akter avseende likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europapar ­ lamentet och rådet alltid får tillräcklig information om (134) I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlems ­ de rådande idéerna inom kommissionen redan före of ­ staternas egendomsordning, ska denna förordning varken fentliggörandet av delegerade akter. favorisera eller diskriminera de typer av egendomsord ­ ningar som omfattas av denna förordning.

(130) Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska standarder som utvecklats av EBA avseende konsolide ­ ring, gemensamma beslut, rapportering, informationsläm ­ nande, exponeringar säkrade genom panträtter, risk ­ bedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, risk ­ (135) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med vikter och specificering av vissa exponeringar, behandling artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument ett yttrande ( 2 ). och valutatransaktioner, användning av interna modeller, bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, ge ­ nom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. (136) Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med detta.

(131) Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska stan ­ ( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. darder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning, ( 2 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

Bilaga 3

L 176/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE Artikel 4

Definitioner

1. I denna förordning gäller följande definitioner: DEL ETT

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVDELNING I (1) kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetal ­

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

bara medel och att bevilja krediter för egen räkning. Artikel 1

Tillämpningsområde

(2) värdepappersföretag: en person enligt definitionen i led I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna till ­ 1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas synskrav som institut som omfattas av Direktiv 2013/36/EU ska av de krav som åläggs genom det direktivet, med un ­ uppfylla med avseende på följande punkter: dantag av

a) kreditinstitut,

a) Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och avvecklingsrisk. b) lokala företag,

b) Krav på begränsning av stora exponeringar. c) företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i direktiv 2004/39EG som tillhandahåller endast en eller flera av de investeringstjänster eller den investe ­ c) Efter att den delegerade akt som avses i artikel 460 har trätt i ringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5 kraft, likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får och standardiserade delar av likviditetsrisken. inneha kontanter eller värdepapper som tillhör före ­ tagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld gentemot dessa.

d) Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c och brutto ­ soliditet. (3) institut: ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag.

e) Krav på offentliggörande. (4) lokalt företag: företag som handlar för egen räkning på marknader för finansiella terminer eller optioner eller andra derivatinstrument och på kontantmarknader en ­ bart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader, Denna förordning reglerar inte offentliggörandekrav för behö ­ eller som handlar för andra medlemmars räkning på riga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut, de marknaderna och som är garanterade av clearingmed ­ vilka anges i Direktiv 2013/36/EU. lemmar på samma marknader, där ansvaret för att säker ­ ställa efterlevnaden av de avtal som ingås av sådana företag bärs av clearingmedlemmar på samma mark ­ nader. Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga (5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv fastställs i Direktiv 2013/36/EU. 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp ­ tagande och utövande av försäkrings- och återförsäk ­ ringsverksamhet (Solvens II) ( 1 ).

Artikel 3

Institutens tillämpning av striktare krav

(6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defi ­ Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en ka ­ nitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG. pitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare. ( 1 ) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/19

(7) företag för kollektiva investeringar eller fond: ett företag (14) medverkande institut (sponsor): ett institut, annat än det för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper en ­ institut som är originator, som upprättar och förvaltar ligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och ett program för tillgångssäkrade företagscertifikat eller rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om annat värdepapperiseringsprogram som förvärvar expo ­ samordning av lagar och andra författningar som avser neringar från tredje part. företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär ­ depapper (fondföretag) ( 1 ), inbegripet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeland med liknande verksamhet (15) moderföretag: vilka är underkastade tillsyn enligt unionsrätten eller enligt lagstiftningen i ett tredjeland vilket tillämpar till ­ syns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav a) Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna som tillämpas i unionen, en alternativ investeringsfond 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG. (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamen ­ tets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder ( 2 ), eller en icke EU-baserad AIF-fond enligt definitionen i arti ­ b) Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4 kel 4.1 aa i det direktivet. avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU och del fem i den här förordningen är ett moderfö ­ retag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar (8) offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt or ­ ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat gan som är ansvarigt inför nationella regeringar eller företag. delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som utövar samma ansvar som del ­ statliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kom ­ (16) dotterföretag: mersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och stöds av nationella regeringareller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ a) Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och reglerade av lag som står under offentlig tillsyn. 2 i direktiv 83/349/EEG.

(9) ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i b) Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU. direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande infly ­ tande.

(10) verkställande ledningen: verkställande ledning enligt de ­ finitionen i led 9 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU. Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag. (11) systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i ar ­ tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU. (17) filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i in ­ (12) modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i ar ­ stitut. tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(18) anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksam ­ (13) originator: en enhet som het består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhan ­ dahålla datatjänster eller bedriva liknande verksamhet a) själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt, som har samband med ett eller flera instituts huvud ­ var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till sakliga verksamhet. de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäl ­ denären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras, (19) kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag en ­ eller ligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG och en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt de ­ finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegri ­ b) förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räk ­ pet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer ning och därefter värdepapperiserar dem. med liknande verksamhet vilka är underkastade lagstift ­ ningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regle ­ ( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i ( 2 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1. unionen.

Bilaga 3

L 176/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(20) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dot ­ (27) enhet i den finansiella sektorn: något av följande: terföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen a) Ett institut. ska vara ett institut, och som inte är ett blandat finan ­ siellt holdingföretag. b) Ett finansiellt institut.

(21) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol ­ c) Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade dingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv finansiella situationen för ett institut. 2002/87/EG.

d) Ett försäkringsföretag.

(22) holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföre ­ tag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett e) Ett försäkringsföretag i tredje land. institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag. f) Ett återförsäkringsföretag.

(23) försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tred ­ g) Ett återförsäkringsföretag i tredje land. jeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv 2009/138/EG. h) Ett försäkringsholdingföretag.

(24) återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag i) Ett holdingföretag med blandad verksamhet. i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv 2009/138/EG. j) Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksam ­ het enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv 2009/138/EG. (25) erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor: k) Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområ ­ a) Om det hade upprättats inom unionen, skulle det det för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 omfattas av definitionen av värdepappersföretag. i det direktivet.

l) ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet b) Det har auktoriserats i ett tredjeland. är jämförbar med någon av de enheter som avses i leden a–k ovan.

c) Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som en ­ (28) moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en med ­ ligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst lemsstat som har ett institut eller ett finansiellt institut lika stränga som de som fastställts i denna förordning som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett eller i Direktiv 2013/36/EU. sådant institut eller finansiellt institut, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auk ­ toriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag (26) finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut som är etablerat i samma medlemsstat. men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och (29) moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlems ­ 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet ett stat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding ­ institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett företag och ett betalningsinstitut i den mening som av ­ finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol ­ ses i Europaparlamentets och rådets direktiv dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat. 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjäns ­ ter på den inre marknaden ( 1 ) samt ett kapitalförvalt ­ ningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag (30) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett fi ­ och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet nansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföre ­ enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv tag till ett institut som auktoriserats i samma medlems ­ 2009/138/EG. stat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma med ­ ( 1 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1. lemsstat.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/21

(31) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt c) Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är en varaktig förbindelse till samma tredje part. ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i nå ­ gon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holding ­ företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat. (39) grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av följande:

(32) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlems ­ a) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som, stat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföre ­ kontroll över den eller de andra. tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

b) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte (33) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat men som bör betraktas som en helhet ur risksyn ­ som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som punkt på grund av inbördes anknytning, vilken med ­ auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat för att om en av dem drabbas av ekonomiska pro ­ finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol ­ blem, framförallt finansierings- eller återbetalnings ­ dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat. problem, drabbas sannolikt även den eller alla de andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.

(34) central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning (35) ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i till mer än en fysisk eller juridisk person, får gruppe ­ artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv ringen bestående av den nationella regeringen och alla 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa de fysiska eller juridiska personer som direkt eller in ­ typer av bolag ( 1 ) eller direkt eller indirekt ägande av direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknyt ­ 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag. ning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknyt ­ (36) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett ning bestående av den nationella regeringen och andra företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsent ­ separat för var och en av de personer som direkt kont ­ ligt inflytande över ledningen av detta företag. rolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska personer som kontrolleras av denna person enligt led a eller har anknytning till denna person enligt led b, (37) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett inklusive den nationella regeringen. Samma princip till ­ dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv lämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller 83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett insti ­ myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig. tut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002, eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juri ­ disk person och ett företag.

(40) behörig myndighet: en offentlig myndighet eller eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell (38) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har be ­ eller juridiska personer är förenade på något av följande fogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av sätt: tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten. a) Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

(41) samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av mo ­ b) Kontroll. derinstitut inom EU och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade ( 1 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. finansiella moderholdingföretag i EU.

Bilaga 3

L 176/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(42) auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som på ett underliggande finansiellt instrument eller på nå ­ innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet. gon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett index.

(43) hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har beviljats auktorisation. (51) startkapital: det belopp och den typ av kapitalbas som anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU för kreditinsti ­ (44) värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut tut och i avdelning IV i det direktivet för värdepappers ­ har en filial eller där det tillhandahåller tjänster. företag.

(45) ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska (52) operativ risk: risken för förluster till följd av ej ända ­ centralbanken (ECB). målsenliga eller fallerade processer, människor, system eller yttre händelser, inbegripet legala risker.

(46) centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers cen ­ tralbanker. (53) utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp mins ­ kar på grund av krediteringar, kontant eller i annan (47) konsoliderad situation: den situation som blir resultatet form, till gäldenären. av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra enheter, utgjorde ett enda institut. (54) sannolikhet för fallissemang ( " probability of default " , PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod. (48) på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situa ­ tionen.

(55) förlust vid fallissemang ( " loss given default " , LGD): kvo ­ (49) på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade ten av förlusten på en exponering till följd av en mot ­ situationen i ett moderinstitut, det finansiella holding ­ parts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden företaget eller blandade finansiella holdingföretaget ex ­ för fallissemanget. klusive en undergrupp av enheter eller på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finan ­ siellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföre ­ tag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella (56) konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande out ­ holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföreta ­ nyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att get. utnyttjas och som därför skulle vara utestående i hän ­ delse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fast ­ (50) finansiella instrument: endera av följande: ställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke aviserade limiten är högre. a) Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis. (57) kreditriskreducering: en teknik som används av ett in ­ stitut för att minska den kreditrisk som är förenad med b) Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till en eller flera exponeringar som detta institut kontinuer ­ direktiv 2004/39/EG. ligt innehar.

c) Derivatinstrument. (58) betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett instituts expo ­ d) Primärt finansiellt instrument. nering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få e) Kontantinstrument. överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller be ­ lopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en instrument endast om deras värde är beroende av priset fordran på institutet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/23

(59) obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreduce ­ för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utfor ­ ring, där minskningen av kreditrisken för ett instituts mad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de exponering följer av tredje redosmans skyldighet att be ­ förpliktelser det institut som är originator har, och där tala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang de personer som har vinstintresse i företaget har obe ­ eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar. gränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

(60) kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, inklu ­ (67) tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk sive obligationer, säkerställda obligationer eller andra som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid icke-efterställda instrument, som har givits ut av institu ­ en position i segmentet medför större eller mindre risk tet, för vilket institutet redan erhållit full betalning och för kreditförlust än en position på samma belopp i varje vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet till det annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd nominella värdet. som ges av tredje man direkt till innehavarna av posi ­ tioner i segmentet eller i andra segment.

(61) värdepapperisering: en transaktion eller ett program vari ­ genom den kreditrisk som är förenad med en expone ­ (68) marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lätt ­ ring eller en grupp exponeringar delas upp i trancher, tillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, in ­ och som har båda följande egenskaper: begripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare. a) Betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av expone ­ ringen eller gruppen av exponeringar. (69) modellvärdering: varje typ av värdering som måste jäm ­ föras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas utifrån ett eller flera indata från marknaden. b) Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster för ­ delas under den tid transaktionen eller programmet pågår. (70) oberoende priskontroll: en process där marknadspriser eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende kor ­ rekthet och oberoende. (62) position i värdepapperisering: exponering mot en vär ­ depapperisering.

(71) godtagbart kapital: summan av

a) primärkapital enligt artikel 25, och (63) återvärdepapperisering: värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i trancher och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperise ­ b) supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika ringsposition. med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

(64) återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en åter ­ (72) erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande värdepapperisering. villkor:

a) Den är en reglerad marknad.

(65) kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, ge ­ nom vilket kreditkvaliteten hos en position i en vär ­ depapperisering förbättras i förhållande till om ingen b) Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsä ­ förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher kerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditrisk ­ uppfattning ger ett lämpligt skydd. skydd.

(73) diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner (66) specialföretag för värdepapperisering: ett aktiebolag eller som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd en annan enhet än ett institut, som inrättats för att som en del av dennes rörliga ersättning och som inte genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktio ­ omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat ner, och vars verksamhet inte går utöver vad som krävs in enligt villkoren i företagets pensionssystem.

Bilaga 3

L 176/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(74) pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fast ­ institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett en ­ ställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna skilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än till en framtida försäljning av fastigheten genom att be ­ en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig akta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala att återköpa dem. och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av fastigheten.

b) Värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är fastställd eller ska fastställas av den som överlåter (75) bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller instrumentet. Avtalet är en repa för det institut bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägen ­ som säljer värdepapperen eller råvarorna och en om ­ het i bostadsrättsföreningar i Sverige. vänd repa för det institut som köper dem.

(76) marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det (83) repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja omfattas av en repa eller en omvänd repa. fastigheten till en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och utan tvång. (84) enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatill ­ gång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till en korg av tillgångar.

(77) tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder som institutet måste följa enligt förordning (EG) (85) positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: en ­ nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG. dera av följande:

a) Egna positioner och positioner som härrör från verk ­ samhet för kunders räkning och som marknads ­ (78) ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallis ­ garant. semang som inträffat under en period som inleds ett år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna exponeringsklass ett år före denna dag. b) Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.

(79) spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som c) Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och byggnation på mark i samband med fast egendom, eller försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer. av eller i samband med sådan egendom, med avsikten att sälja egendomen med vinst.

(86) handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att (80) handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp i avsikt att bedriva handel. av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i all ­ mänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.

(87) multilateral handelsplattform: multilateral handelsplatt ­ form enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv 2004/39/EG. (81) statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansie ­ ring av export av varor och tjänster för vilka ett statligt exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring el ­ ler direktfinansiering. (88) kvalificerad central motpart: en central motpart som an ­ tingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i för ­ ordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen. (82) repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller garanterade rättigheter som avser endera av följande: (89) obeståndsfond: en fond som inrättats av en central mot ­ a) Äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin part i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten nr 648/2012 och används i enlighet med artikel 45 i till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger den förordningen.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/25

(90) förfinansierat bidrag till en central motparts obestånds ­ (99) utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärdering ­ fond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond institut som har utsetts av ett institut. som betalats in av ett institut.

(100) ackumulerat annat totalresultat: har samma betydelse (91) marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1 en variationsmarginal som ska betalas till en clearing ­ som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002. medlem men som denne ännu inte mottagit, och en potentiell framtida exponering av en clearingmedlem el ­ ler en kund mot en central motpart i samband med (101) primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i sådana kontrakt och transaktioner som förtecknas i ar ­ direktiv 2009/138/EG. tikel 295.1 a-e samt initial säkerhetsmarginal.

(92) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i (102) försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG. företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som primärkapital till ­ hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet. (93) bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts till ­ gångar, förbindelser utanför balansräkningen och an ­ svarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa sä ­ kerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från motta ­ (103) övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapital ­ gen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor, poster i företag som omfattas av kraven i direktiv men med uteslutande av skyldigheter som endast kan 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som till ­ genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med förhållande till institutets kapitalbas. artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa poster begränsas av de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 99 i det direktivet. (94) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: den risk som beror på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva opla ­ (104) försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbaspos ­ nerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en ter i företag som omfattas av kraven i direktiv framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som till ­ till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarva ­ hörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med rande tillgångarna. artikel 94.2 i det direktivet.

(95) kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som spe ­ (105) försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3): cifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i di ­ har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet rektiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som med tillämpliga redovisningsregler. tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.3 i det direktivet.

(96) intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan ett handelslager och en po ­ (106) uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som sition utanför handelslagret eller av en grupp av positio ­ anges i tillämpliga redovisningsramar. ner.

(107) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida (97) referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderiva ­ värde kan realiseras endast om institutet uppvisar be ­ tet. skattningsbar vinst i framtiden.

(98) externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinsti ­ (108) uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i tut som är registrerat eller certifierat i enlighet med tillämpliga redovisningsramar. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit ­ värderingsinstitut ( 1 ) eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU) (109) förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en för ­ nr 1060/2009. månsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av ( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1. summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.

Bilaga 3

L 176/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(110) utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institu ­ form. tets konsolidering i stabilitetssyfte.

(111) finansiellt företag: har den innebörd som anges i arti ­ (121) vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovis ­ kel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG. ningsramar.

(112) reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den (122) korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstru ­ innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG. ment eller övriga kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet. (113) goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga re ­ dovisningsramar. (123) balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redo ­ visningsramar. (114) indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de (124) överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finan ­ redovisningsramar. siella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas en förlust till följd härav som inte på något betydande sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument (125) temporära skillnader: har den innebörd som anges i till ­ som givits ut av enheten i den finansiella sektorn. lämpliga redovisningsramar.

(115) immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i (126) syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill. ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i den finansiella sektorn. (116) övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott (127) ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringspos ­ samtliga följande villkor: ter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärka ­ pitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i a) Instituten omfattas av samma institutionella skydds ­ den utvidgade kapitalbasen (tier 3). system som det vilket avses i artikel 113.7.

(117) övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i b) Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstan ­ och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett in ­ dard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumule ­ stitut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlig ­ rat annat totalresultat eller balanserade vinstmedel. het med del ett avdelning II kapitel 2 i denna för ­ ordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.

(118) kapitalbas: summan primärkapital och supplementärka ­ pital. c) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen är etablerade i samma medlemsstat och är underkas ­ tade auktorisation och tillsyn av samma behöriga (119) kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av myndighet. institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstru ­ ment, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital ­ instrument. d) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skydds ­ system som skyddar dessa institut och särskilt sörjer (120) minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett för deras likviditet och solvens för att vid behov dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra undvika konkurs.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/27

e) Det finns system som garanterar omedelbar tillgång Artikel 5 till finansiella resurser i form av kapital och likviditet

Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för

om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstad ­

kreditrisker

gade skyddssystem som avses i led d. Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande defini ­ tioner:

f) Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet huruvida de system som avses i leden d och e är (1) exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen. adekvata.

(2) förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskon ­ teringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kost ­ nader vid inkassering av instrumentet. g) Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna skyddssystemet är tio år.

(3) förväntad förlust ( " expected loss " , EL): kvoten av det be ­ lopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd av möjligt fallissemang hos en motpart eller utspädning h) Den behöriga myndigheten har befogenhet att för ­ under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid tiden hindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skydds ­ för fallissemanget. systemet.

AVDELNING II

KRAVENS TILLÄMPNINGSNIVÅ

(128) utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som KAPITEL 1 får användas för det ändamålet före utdelning till inne ­

Tillämpning av kraven på individuell nivå

havare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar i enlighet med bestäm ­ Artikel 6 melser i lagstiftningen eller institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i Allmänna principer enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller institu ­ 1. Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem och åtta tets stadgar, eftersom dessa förluster och reserver ska på individuell nivå. fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisning ­ en. 2. Varje institut som antingen är ett dotterföretag i den med ­ lemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i 2. När det i denna förordning hänvisas till fast egendom eller artiklarna 89, 90 och–91 på individuell nivå. bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller panträtt i sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktie ­ 3. Varje institut som antingen är ett moderföretag eller ett bolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med mot ­ dotterföretag och varje institut som ingår i konsolideringen svarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndig ­ enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i heter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt in ­ del åtta på individuell nivå. nehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lags ­ 4. Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats tiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordrings ­ att tillhandahålla de investeringstjänster och den investerings ­ ägare ges ett likvärdigt skydd. verksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på indi ­ viduell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap ­ 3. Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är van ­ persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex ligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföre ­ transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnytt ­ tagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad. jande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvär ­ digheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen. Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker 5. Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1 vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju från försäljningen av de underliggande varorna. på individuell nivå.

Bilaga 3

L 176/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 7 b) De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar

Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell

moderinstitutet i en medlemsstat.

nivå

1. Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1 på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska under ­ medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade rätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater. tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samt ­ liga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att ka ­ pitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotter ­ företag: Artikel 8

Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på individuell nivå

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga 1. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en skulder. enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga föl ­ jande villkor:

b) Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, a) Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dot ­ uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex. terföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget en ­ dast försumbara risker.

b) Moderinstitutet övervakar på gruppnivå eller dotterinstitutet övervakar på undergruppsnivå och utövar kontinuerlig tillsyn c) Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och över likviditetspositionerna i alla institut i den grupp eller kontroll av risker omfattar även dotterföretaget. undergrupp för vilken man tillämpar undantaget och sörjer för en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.

d) Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföre ­ c) Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndighe ­ tagets ledningsorgan. terna bedöms som tillfredsställande, som medger fri över ­ föring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

2. De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt hol ­ dingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är d) Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsätt ­ rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i ning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt led c uppfylls. av de standarder som fastställs i artikel 11.1.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till 3. De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlems ­ stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i staten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är dessa hinder. lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1 en medlemsstat. är uppfyllda.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/29

3. Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i 2. Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moder ­ flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det institutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaran ­ på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande den, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte delar: finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till mo ­ derföretaget. a) Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den enskilda likviditetsundergruppen. 3. Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år, informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemssta ­ b) Fördelningen av belopp, lokalisering och ägandeskap för de ter om användningen av punkt 1 och om de omständigheter nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditets ­ och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är undergruppen. beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna samma information till de behöriga myndigheterna i detta tred ­ jeland. c) Fastställander av de lägsta belopp för de likvida tillgångar som måste innehas av de institut för vilka undantaget för del sex ska utnyttjas. Artikel 10

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda

d) Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex. ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i de ­ e) Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de larna två till åtta för ett eller flera kreditinstitut i samma med ­ behöriga myndigheterna, lemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:

f) Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

a) För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess 4. De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller 1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skydds ­ också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av system som avses i artikel 113.7 b, under förutsättning att de det centrala organet. uppfyller samtliga krav i artikel 113.7, och på andra institut som har en sådan relation med varandra som avses i arti ­ kel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta b) Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del underställda institut övervakas som en helhet grundat på den sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga in ­ sammanställda redovisningen från dessa institut. stitut i den enskilda likviditetsundergruppen.

c) Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda in ­ 5. Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller struktioner till ledningen för varje underställt institut. punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa arti ­ kel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå. Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förord ­ Artikel 9 ning och direktiv 2013/36/EU.

Individuell konsolideringsmetod

1. Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga 2. Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moder ­ undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på institut. individuell nivå.

Bilaga 3

L 176/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

KAPITEL 2 5. Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förord ­

Konsolidering under tillsyn

ning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, A v s n i t t 1 om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av de särskilda omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur T i l l ä m p n i n g a v k r a v p å g r u p p n i v å eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bank ­ Artikel 11 grupp, kräva att de strukturellt uppdelade instituten fullgör de Allmänna förfaranden skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU 1. Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på undergruppsnivå. på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två till fyra och sju, på grundval av institu ­ tens konsoliderade situation. De moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontroll ­ mekanismer för att säkerställa att de data som krävs för kon ­ Tillämpningen av den metod som avses i första stycket ska inte solidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det förordning genomför sådana arrangemang, processer och ruti ­ finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som ner som garanterar en korrekt konsolidering. helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding ­ företag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges Artikel 12 i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två–fyra och sju, på grundval av det finansiella holdingföretagets Finansiella holdingföretag och blandade finansiella eller det blandande finansiella holdingföretagets konsoliderade holdingföretag som har både ett dotterkreditinstitut och situation. ett dottervärdepappersföretag

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har minst ett kreditinstitut och ett värdepappers ­ företag som dotterföretag, ska de krav som ska tillämpas på Om fler än ett institut kontrolleras av ett finansiellt moderhol ­ grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade dingföretag eller av ett blandat finansiellt moderholdingföretag i finansiella holdingföretaget konsoliderade situation tillämpas på en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på det in ­ kreditinstitutet. stitut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 13 3. Moderinstitut inom EU och institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och institut som Tillämpning av upplysningskrav på gruppnivå kontrolleras av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU ska uppfylla kraven i del sex, på grundval av moderinstitu ­ 1. Varje moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta tets, det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansi ­ på grundval av sin konsoliderade situation. ella holdingföretagets konsoliderade situation, om gruppen om ­ fattar ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som avses i punkterna 3 och 6 i avsnitt A bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på kom ­ Betydande dotterföretag till moderinstitut inom EU samt dotter ­ missionens rapport i enlighet med artikel 508.2, och om grup ­ företag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska pen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndig ­ offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440, heter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå. som fastställs i del sex på gruppnivå med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding ­ 4. Om artikel 10 tillämpas, ska det centrala organ som avses företag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföre ­ i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av tag inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av det den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella hol ­ centrala organet tillsammans med dess underställda institut. dingföretagets konsoliderade situation.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/31

Betydande dotterföretag till finansiella moderholdingföretag Artikel 15 inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom

Undantag från tillämpning av kapitalbaskrav på gruppnivå

EU samt dotterföretag som har väsentlig betydelse för sin lokala

för grupper av värdepappersföretag

marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på 1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i undergruppsnivå. varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre i denna förord ­ ning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU på gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas, helt eller delvis, på a) Alla värdepappersföretag inom EU i gruppen använder den moderinstitut inom EU, institut som kontrolleras av ett finan ­ alternativa metoden för att beräkna totalt riskvägt expone ­ siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt ringsbelopp enligt artikel 95.2. moderholdingföretag inom EU, om de ingår i likvärdig infor ­ mation på gruppnivå som lämnas från ett moderföretag som är etablerat i tredjeland.

b) Alla värdepappersföretag i gruppen omfattas av kategorierna i artiklarna 95.1 och 96.1.

4. Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det cen ­ c) Vart och ett av värdepappersföretagen inom EU i gruppen trala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas uppfyller kraven i artikel 95 på individuell nivå och drar på det centrala organet och de underställda instituten ska be ­ samtidigt av ifrån sitt kärnprimärkapital alla ansvarsförbin ­ handlas som dotterföretag till det centrala organet. delser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag, vilka annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

Artikel 14 d) Varje finansiellt holdingföretag som i en medlemsstat är fi ­ Tillämpning av kraven i del fem på gruppnivå nansiellt moderholdingföretag till ett värdepappersföretag som tillhör gruppen innehar minst lika mycket kapital, vilket 1. Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av här anges som summan av de poster som avses i artiklarna denna förordning ska uppfylla kraven i del fem på grupp- eller 26.1, 51.1 och 62.1 som behövs för att täcka summan av undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, proces ­ följande: ser och rutiner som ingår i kraven är enhetliga och väl integre ­ rade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar att i) Summan av det fulla bokförda värdet av innehav, efter ­ dessa bestämmelser efterlevs. ställda fordringar och instrument som avses i artiklarna 36.1 h och i, 56.1 c och d, samt 66.1 c och d, i vär ­ depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings ­ bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

2. Institut ska tillämpa en ytterligare riskvikt i enlighet med artikel 407 vid tillämpningen av artikel 92 på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven i artikel 405 eller 406 inte upp ­ ii) Totalsumman av ansvarsförbindelser till förmån för vär ­ fylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings ­ enlighet med artikel 18 om överträdelsen är betydande ställd i bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i relation till gruppens samlade riskprofil. den sammanställda redovisningen.

e) Gruppen innehåller inga kreditinstitut. 3. Skyldigheter som inträder enligt del fem som rör dotter ­ företag som inte själva omfattas av denna förordning ska inte gälla om ett moderinstitut inom EU eller ett institut som kont ­ rolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda ska varje vär ­ blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan visa för de depappersföretag inom EU ha system för att övervaka och kont ­ behöriga myndigheterna att tillämpning av del fem är olaglig rollera kapital- och finansieringskällorna för alla finansiella hol ­ enligt lagstiftningen i det tredjeland där dotterföretaget är eta ­ dingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalför ­ blerat. valtningsbolag samt anknutna företag inom nivågruppen.

Bilaga 3

L 176/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. De behöriga myndigheterna får också tillämpa undantaget A v s n i t t 2 om de finansiella holdingföretagen har en lägre kapitalbas än

M e t o d e r f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n

det belopp som beräknats enligt punkt 1 d, men inte lägre än summan av de kapitalbaskrav som på individuell nivå krävs av Artikel 18 värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandahåller anknutna tjänster, som annars Metoder för konsoliderad tillsyn skulle omfattas av koncernredovisningen, och den totala sum ­ 1. De institut som måste uppfylla kraven i avsnitt 1 på man av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, grundval av deras konsoliderade situation ska genomföra en finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna före ­ fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut tag som annars skulle omfattas av den sammanställda redovis ­ som är dotterföretag, eller i relevanta fall dotterföretag till ningen. Vid tillämpningen av denna punkt är kapitalbaskravet samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella för värdepappersföretag i tredjeland, finansiella institut, kapital ­ moderholdingföretag. Punkterna 2–8 i denna artikel ska inte förvaltningsbolag och anknutna företag. tillämpas när del sex tillämpas på grundval av ett instituts kon ­ soliderade situation.

2. De behöriga myndigheterna får emellertid genom beslut i Artikel 16 varje enskilt fall medge att en proportionell konsolidering görs grundad på den kapitalandel som moderföretaget innehar i dot ­

Undantag från tillämpningen av kraven avseende

terföretaget. Proportionell konsolidering får endast medges då

bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av

samtliga följande villkor är uppfyllda:

värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt a) Moderföretagets ansvar är begränsat till den del av kapitalet artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte till ­ som moderföretaget innehar i dotterföretaget med tanke på lämpa kraven i del sju på gruppnivå. övriga aktieägares eller medlemmars ansvar.

b) Övriga aktieägares eller medlemmars solvens är tillfredsstäl ­ lande. Artikel 17

Tillsyn av värdepappersföretag som undantagits från kapitalbaskraven på gruppnivå

1. Värdepappersföretag i en grupp som har beviljats ett så ­ c) Övriga aktieägares och medlemmars ansvar har klart fast ­ dant undantag som anges i artikel 15 ska underrätta de behö ­ ställts på ett rättsligt bindande sätt. riga myndigheterna om sådana risker som skulle kunna under ­ gräva deras ekonomiska ställning, inbegripet sådana som sam ­ manhänger med sammansättningen av och källorna till deras kapital och finansiering. 3. Om företagen har en sådan förbindelse med varandra som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ska de behöriga myndigheterna avgöra hur konsolideringen ska ske.

2. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen 4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva propor ­ av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från skyldighe ­ tionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas ten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 15, ska de vidta av institut och finansiella institut som leds av ett företag som andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte stora exponeringar, för gruppen som helhet, inklusive alla före ­ ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat tag som inte är belägna i en medlemsstat. till den andel av kapitalet som de innehar.

5. Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 2, ska de 3. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolideringen av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från kapitalbas ­ ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden an ­ kraven på gruppnivå, som anges i artikel 15, ska kraven i del vänds. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att åtta tillämpas på individuell nivå. företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/33

6. De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur kon ­ för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två solidering ska ske i följande fall: belopp:

a) 10 miljoner EUR. a) När de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut ut ­ övar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut. b) 1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balans ­ räkningen i moderföretaget eller det företag som har ägar ­ intresse.

b) När två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmel ­ ser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande. 2. De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv 2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutat företag från den gruppbaserade till ­ De behöriga myndigheterna får särskilt medge eller kräva att synen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall: ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte inne ­ bära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

a) Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information. 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel. b) Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller syftet med att övervaka kreditinstitut.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016. c) Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den grupp ­ baserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansi ­ ella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka kredit ­ Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ institut. darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke 8. När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med arti ­ oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet. kel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag och ka ­ pitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som anges i denna artikel. Artikel 20

Gemensamma beslut om tillsynskrav

1. De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i full ­ A v s n i t t 3 ständigt samråd

T i l l ä m p n i n g s o m r å d e f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n

Artikel 19 a) när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka

Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för

inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföre ­

konsoliderad tillsyn

tag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt 1. Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det be ­ för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den gärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,

Bilaga 3

L 176/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5 till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföre ­ och EBA:s tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna taget inom EU eller till det blandade finansiella moderholding ­ 422.10 och 425.6. företaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsyns ­ myndigheten.

Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskju ­ tit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en be ­ nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den skrivning av den metod som används för att fördela operativt samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och riskmätningssystemet. fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me ­ ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut 2. De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut gäller har fattats.

a) ansökan som avses i punkt 1 a,

5. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen ­ b) bedömningen av kriterierna och fastställandet av den sär ­ samt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet skilda behandling som anges i punkt 1 b. som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full ­ ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga 3. Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå ­ tidpunkt: nadersperioden beaktas.

a) Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den sam ­ ordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebe ­ fordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myn ­ Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndighe ­ digheterna. ten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU. b) Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten med en analys av åtagandena inom gruppen.

Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ären ­ 4. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen ­ det till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) samt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsyns ­ nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den myndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterfö ­ a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte be ­ retaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om gränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt arti ­ punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut kel 105 i direktiv 2013/36/EU. som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me ­ Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full ­ ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå ­ att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut nadersperioden beaktas. har fattats.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/35

6. Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag, av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsyns ­ EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom myndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143, tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ. ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriteri ­ erna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhan ­ för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva teringssystem, processer och metoder. att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av in ­ stitut som är undantagna från tillämpningen av del sex.

7. De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av berörda medlemsstaterna. den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för likviditetsundergruppen.

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ 2. Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader nomförande för att specificera det gemensamma beslut som ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på avses i punkt 1 a vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd individuell nivå fatta sitt eget beslut. som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2, och 363, för att underlätta gemensamma beslut.

Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sex ­ månadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida vill ­ koren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genom ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i genomförande till kommissionen senast den 31 december förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig ­ 2014. heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens ­ kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlems ­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet stat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmå ­ nadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fat ­ tats. Artikel 21

Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för

likviditetskrav Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande. 1. Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finan ­ siellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotter ­ företag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt 3. Varje berörd behörig myndighet får också om den mot ­ moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt sätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsyns ­ EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genom ­ myndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig ­ ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens ­ göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda månaders medling ska respektive behörig myndighet som har och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämp ­ ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut. ning av artikel 8.

Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 samt i som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval delarna tre och fem på undergruppsbasis, om sådana institut,

Bilaga 3

L 176/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

eller deras moderföretag om det är ett finansiellt holdingföretag KAPITEL 2 eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett

Kärnprimärkapital

finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag. A v s n i t t 1

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - i n s t r u m e n t

Artikel 26

Kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av Artikel 23

Företag i tredjeländer a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i arti ­ kel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda, Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredje ­ b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led länder om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle upp ­ a, fylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.

c) balanserade vinstmedel,

d) ackumulerat annat totalresultat,

Artikel 24 e) övriga reserver,

Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen

f) reserveringar för allmänna bankrisker. 1. Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräk ­ ningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisnings ­ ramen. De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimär ­ kapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart som dessa uppkommer.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna del ­ års- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut 2. Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myn ­ utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i digheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda: enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt för ­ ordning (EG) nr 1606/2002. a) Överskottet har verifierats av personer som har en obero ­ ende ställning gentemot institutet och som är revisionsansva ­ riga för institutet i fråga.

b) Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från DEL TVÅ detta överskott.

KAPITALBAS

AVDELNING I Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet KAPITALBASKATEGORIER med principerna i tillämpliga redovisningsramar.

KAPITEL 1 Primärkapital 3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida utgivna kärnprimärkapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i Artikel 25 artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. I fråga om emis ­ sioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten

Primärkapital

klassificera kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärka ­ endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna, som pital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål. får rådgöra med EBA.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/37

I fråga om kapitalinstrument, med undantag för statligt stöd, iv) ett liknande institut, eller som av den behöriga myndigheten anses vara godtagbara för klassificering som kärnprimärkapitalinstrument, men för vilka det enligt EBA är mycket komplicerat att fastställa om kriteri ­ v) ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut erna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda, som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig ska de behöriga myndigheterna ge sin motivering till EBA. myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt EBA ska på grundval av information från varje behörig myn ­ innehas av ett institut som avses i dessa led. dighet upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som kärnprimärkapitalinstrument. EBA ska för första b) Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast uppfyllda. den 1 februari 2015.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och spar ­ EBA får, efter en sådan granskningprocess som föreskrivs i banker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före artikel 80 och, om man finner starka belägg för att dessa in ­ den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana strument inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att tillämpliga fall, artikel 29, besluta att från förteckningen avföra uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande. kapitalinstrument utan statligt stöd som ges ut efter den 31 de ­ cember 2014 och tillkännagöra detta.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndighe ­ 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn terna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig i syfte att specificera innebörden av " förutsebara " vid bedöm ­ nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sam ­ ningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits manslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämp ­ av. ningen av denna del.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015. tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 27 Artikel 28

Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa Kärnprimärkapitalinstrument sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i

kärnprimärkapitalposter 1. Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärka ­ pitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda: 1. Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstru ­ ment som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar under förutsättning att följande villkor är uppfyllda: a) Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkän ­ nande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt till ­ lämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan. a) Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämp ­ ningen av denna del i varje enskilt fall anser är b) Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet finansieras inte direkt eller indirekt av institutet.

i) ett ömsesidigt bolag,

c) Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäl ­ ler deras klassificering: ii) en kooperativ sammanslutning,

i) De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv iii) en sparbank, 86/635/EEG.

Bilaga 3

L 176/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

ii) De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovis ­ v) De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte ningsramar. någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till innehavarna och institutet har inte heller på andra grun ­ der någon sådan skyldighet. iii) De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt nationell obeståndslagstiftning. vi) Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär detta inte fallissemang från institutets sida.

d) Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i institutets finansiella rapporter. vii) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

e) Instrumenten är eviga. i) I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av in ­ stitutet absorberar instrumenten den främsta och proportio ­ nellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och f) Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas, varje instrument absorberar förluster i samma omfattning utom i något av följande fall: som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.

i) Institutet går i likvidation. j) Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i hän ­ delse av insolvens eller likvidation av institutet.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis ­ kretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att in ­ k) Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets res ­ stitutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet terande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter i enlighet med artikel 77. betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstru ­ g) De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte ut ­ ment som avses i artikel 27. tryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbe ­ lopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller l) Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom som ökar förmånsrätten vilken lämnats av när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in dessa. i) institutet eller dess dotterföretag,

h) Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning: ii) institutets moderföretag eller dotterföretag,

i) Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö ­ gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning, retag, inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument, och de villkor som gäller för instrumenten ger inga preferensrätter till betalning av utdelning. iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot ­ terföretag, ii) Utdelning till innehavare av instrumenten får endast betalas ut från utdelningsbara medel. v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot ­ terföretag, eller iii) De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte någon cap eller annan restriktion för det maximala belopp som får delas ut, utom när det gäller de instru ­ vi) ett företag som har nära förbindelser till de enheter som ment som avses i artikel 27. avses i leden i–v.

iv) Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som m) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals ­ instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens när det gäller de instrument som avses i artikel 27. eller likvidation.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/39

Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara upp ­ Artikel 29 fyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas

Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag,

som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt

kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara

att de är likställda.

institut

1. Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, koo ­ perativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut 2. Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om vill ­ permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapitalkoren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämp ­ eller supplementärkapitaltillskott. ningen av denna artikel, är uppfyllda.

Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruk ­ 2. Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen tionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapital ­ av kapitalinstrumenten: instrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

a) Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning. Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestäm ­ melser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller im ­ plicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd b) Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet. instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.

3. Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om c) Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till från institutets sida. en illa avvägd broms på egna medel.

4. Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdel ­ 3. Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller be ­ ning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende gränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i med färre eller inga rösträtter. institutets bolagsordning.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn 4. Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institu ­ som specificerar tets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna be ­ gränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut. a) tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapital ­ basinstrument,

Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett b) om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa av ­ ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank vägd broms på egna medel, eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller samtliga följande villkor:

c) innebörden av preferensutdelningar.

a) Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstru ­ tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015. ment som instrumenten utan rösträtt utgör.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med b) Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapital ­ artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. instrument.

Bilaga 3

L 176/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

5. Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på e) Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster. institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma om ­ fattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapital ­ f) Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27 instrument som utgivits av detta institut. ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en ford ­ ran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla prioriterade fordringar. 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för in ­ stitutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument. g) De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i till ­ lämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

h) Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska det beslutet. standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2. EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete Artikel 30 med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapital ­ instrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnpri ­

Konsekvenser av att villkoren för

märkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.

kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller A v s n i t t 2 att

F ö r s i k t i g h e t s m a r g i n a l e r

Artikel 32 a) instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnpri ­ märkapitalinstrument Värdepapperiserade tillgångar

1. Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisnings ­ b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att ramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive räknas som kärnprimärkapitalposter. följande:

Artikel 31 a) En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett

Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i

resultat av institutets vinst vid försäljning.

krissituationer

1. I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtmin ­ b) Om institutet är originator för en värdepapperisering, netto ­ stone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande vinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de villkor är uppfyllda: värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning till positionerna i värdepapperiseringen.

a) Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn b) Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommis ­ för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som sionen. anges i punkt 1 a.

c) Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitali ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för seringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015. stöd.

d) Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med organ. artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/41

Artikel 33 Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

skuldförbindelser

1. Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster: Artikel 34

Ytterligare värdejusteringar

a) Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till förväntade kassaflöden. verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterli ­ gare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

b) Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas Artikel 35 till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets egen kreditstatus. Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt

värde

Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten c) Alla vinster och förluster i verkligt värde som härrör från inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta institutets egen kreditrisk avseende derivatskulder. sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skul ­ der som bokförts till verkligt värde.

2. Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institu ­ A v s n i t t 3 tets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l ,

från motpartsrisk.

u n d a n t a g o c h a l t e r n a t i v

U n d e r a v s n i t t 1 3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l

institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är upp ­ Artikel 36 fyllda:

Avdrag från poster i kärnprimärkapital

1. Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av föl ­ jande: a) Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

a) Förluster för innevarande räkenskapsår.

b) Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdig ­ het. b) Immateriella tillgångar.

c) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida c) Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer lönsamhet. som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.

d) Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i d) Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till riskvägd marknadsvärde eller nominellt värde. exponering med hjälp av internmetoden.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn e) De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan balansräkning. värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad som avses i punkt 3 c.

f) Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnpri ­ märkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapital ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för instrument som institutet har en faktisk eller villkorad för ­ tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013. pliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.

Bilaga 3

L 176/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

g) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka ­ 1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed samman ­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka hängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66 institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga a, c och d. myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu ­ tets kapitalbas. EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015. h) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte ­ tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska innehav i dessa enheter. standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

i) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte ­ tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den 3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella dessa enheter. institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu ­ ropeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 ( 1 ), försäkringsj) Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är un ­ enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt dantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i primärkapital för kapitaltäckningsändamål. enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från följande poster i kapitalbasen:

k) Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kra ­ ven för 1 250 % riskvikt, om institutet drar av detta expo ­ a) Kärnprimärkapitalposter. neringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %:

b) Övrigt primärkapital.

i) Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella sektorn. c) Supplementärkapitalposter.

ii) Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna 243.1 b, 244.1 b och 258. EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

iii) Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska artikel 379.3. standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

iv) Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fast ­ ställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med ar ­ Artikel 37 tikel 153.8.

Avdrag av immateriella tillgångar

Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella till ­ v) Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med gångar på följande sätt: artikel 155.4.

a) Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av l) Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar. sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster. b) Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav. 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/43

Artikel 38 a) För stora skatteinbetalningar för innevarande år.

Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

b) Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vil ­ 1. Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skatte ­ ket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett fordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet. måste dras av i enlighet med denna artikel.

2. Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av 2. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero ­ framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skatte ­ ende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras fordringar som härrör från temporära skillnader, om samtliga med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, följande villkor är uppfyllda: utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero ­ a) De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en ende av framtida lönsamhet får minskas med summan av in ­ skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institu ­ stitutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsätt ­ tets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drab ­ ning att följande villkor är uppfyllda: bas av likvidering eller insolvens.

a) Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning b) Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder. kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lags ­ b) De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skattes ­ tiftningen eller för ett annat företag som är föremål för kulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skatte ­ gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdel ­ myndighet och avseende samma skattesubjekt. ning II.

4. Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som an ­ c) Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna vänds i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med skatteskulder som minskar den summa av immateriella till ­ en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den gångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör. av.

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna 5. Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda. punkt 4 ska fördelas på

Artikel 40 a) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade inte dras av i enlighet med artikel 48.1, förlustbelopp

Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar b) alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan framtida lönsamhet. ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättning ­ arna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som avses i avdelning I kapitel 3 avsnitt 3. Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skatteford ­ ringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i leden a och b. Artikel 41

Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner

Artikel 39 1. Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmåns ­ bestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med

För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till tidigar år och uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet

a) summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som 1. Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller inte omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisnings ­ avdelning II: ramar,

Bilaga 3

L 176/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensions ­ dexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärka ­ planen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under pitalinstrument som härrör från korta positioner i underlig ­ förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har gande index, inbegripet i de fall de korta positionerna inne ­ gett tillstånd till detta. De tillgångar som används för att bär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt uppfyllda: i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

i) De långa och de korta positionerna ingår i samma un ­ derliggande index. 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den för ­ månsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt ii) Såväl de långa som de korta positionerna innehas an ­ 1 b. tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för Artikel 43 tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av föl ­ Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska jande villkor är uppfyllt: standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a) Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstru ­ ment som har givits ut av enheten. Artikel 42

Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav b) Institutet har nära förbindelser med enheten och äger i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten. för långa positioner, med följande undantag:

c) Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnpri ­ enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer märkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den samman ­ positioner, under förutsättning att båda av följande villkor ställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell är uppfyllda: rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.

i) De långa och korta positionerna har samma underlig ­ gande exponering och de korta positionerna inte innebär Artikel 44 någon motpartsrisk.

Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret. Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i enlighet med följande:

b) Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepap ­ a) Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapital ­ per, genom att beräkna den underliggande exponeringen instrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen. på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.

c) Instituten får " netta " bruttovärdet av långa positioner i egna b) Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som inne ­ kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av in ­ hav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/45

Artikel 45 och som uppstår ur temporära skillnader.

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och iii) Artiklarna 44 och 45. i, i enlighet med följande bestämmelser:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka ­ b) Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska in ­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk ­ nehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt samma underliggande exponering, under förutsättning att innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, in ­ båda av följande villkor är uppfyllda: direkta och syntetiska innehav av kapitalbasinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

i) De korta positionernas löptid motsvarar de långa positio ­ nernas löptid eller har en återstående löptid på minst ett 2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio ­ år. ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret. 3. Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas. Instituten ska fastställa andelen innehav av kärnprimärkapital ­ instrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom den andel som anges i led b i denna punkt: att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital ­ instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1. Artikel 46

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i

b) Andelen av den totala summan av institutets direkta, in ­

den finansiella sektorn

direkta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstru ­ 1. Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna ment i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i inte har något väsentligt innehav, representerat av varje led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräk ­ kärnprimärkapitalinstrument som innehas. ningen i led b i denna punkt:

4. Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital ­ syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär ­ poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska kapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsent ­ tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning ligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för insti ­ IV, beroende på vad som är tillämpligt. tutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av följande på kärnprimärkapitalposterna:

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas ­ instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a i) Artiklarna 32–35. med summan i led b:

ii) Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet punkt 4.

Bilaga 3

L 176/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som tetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enhe ­ anges i led ii. ter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärka ­ pitalposter, beräknas med tillämpning av

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten. i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en ­ och som uppstår till följd av temporära skillnader. heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med Artikel 47 det procenttal som avses i led b i denna punkt.

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den

finansiella sektorn a) Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har till ­ Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska lämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissions ­ undantag som anges i den här artikeln. garantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45 samt underavsnitt 2. b) 17,65 %.

U n d e r a v s n i t t 2 3. Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som

U n d a n t a g f r å n o c h a l t e r n a t i v t i l l a v d r a g

inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna

f r å n K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r

punkt med summan i led b i denna punkt: Artikel 48

Tröskelvärden för undantag från avdrag från

kärnprimärkapitalposter a) Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och och som härrör från temporära skill ­ 1. Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte nader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden kärnprimärkapitalposter. a och b i denna punktsom sammantaget uppgår till högst det tröskelbelopp som avses i punkt 2:

b) Summan av följande:

a) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och i) Det belopp som avses i a. tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär ­ kapitalposter, beräknade med tillämpning av

ii) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket i) artiklarna 32–35, uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapital ­ poster.

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel och som uppstår till följd av temporära skillnader. som avses i första stycket.

b) om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den 4. Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syn ­ punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/47

Artikel 49 tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella

Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller

sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga

institutionella skyddssystem tillämpas

myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separe ­ 1. Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att ring av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs. 2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på indi ­ viduell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av ka ­ pitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre mark ­ i denna punkt är uppfyllda: nadens sätt att fungera.

a) Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag. 3. De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapital ­ basen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall: b) Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäk ­ ringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderhol ­ dingföretag eller institut som har innehavet. a) Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och vill ­ koren i leden i–v är uppfyllda.

c) Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i för ­ väg.

i) Instituten omfattas av samma institutionella skydds ­ system som avses i artikel 113.7. d) De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det till ­ stånd som avses i led c och under en längre fortlöpande period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvalt ­ ning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är ii) De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i tillräcklig. enlighet med artikel 113.7.

e) Innehaven i enheten tillhör något av följande:

iii) Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda. i) Moderinstitutet.

ii) Det finansiella moderholdingföretaget. iv) Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet upprättas en sammanställd balansräkning enligt arti ­ kel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning iii) Det blandade finansiella moderholdingföretaget. inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräk ­ ning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmel ­ serna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden an ­ iv) Institutet. passar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller för ­ ordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den samman ­ ställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En v) Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggrege ­ leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I rade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig avdelning II kapitel 2. användning av sådana delar som är godtagbara för be ­ räkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt ska ­ pande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institu ­ Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden. tionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen. Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga 2. Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå myndigheterna minst lika ofta som vad som anges i och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad artikel 99.

Bilaga 3

L 176/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

v) De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem A v s n i t t 4 uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggre ­

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l

gerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efter ­ levnaden av dessa krav i enlighet med artikel 99. Inom Artikel 50 ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar Kärnprimärkapital av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska en ­ Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapital ­ heter som inte är medlemmar av den institutionella poster efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av 32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapital ­ artiklarna 48, 49 och 79. basen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssyste ­ met och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkning ­ KAPITEL 3 en.

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

A v s n i t t 1

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l o c h

b) Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller

p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i led a i–v är uppfyllda. Artikel 51

Övrigt primärkapital

Övrigt primärkapital ska utgöras av 4. Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punk ­ terna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, a) kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda, beroende på vad som är tillämpligt.

b) överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.

5. Om ett institut tillämpar metod 1 eller 2 i bilaga I till Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter. konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som be ­ räknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.

Artikel 52

Primärkapitaltillskott

6. För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och 1. Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltill ­ Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och skott, om följande villkor är uppfyllda: marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europapar ­ lamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 ( 1 ) Esma genom den gemensamma kom ­ a) Instrumenten är utgivna och fullt betalda. mittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel. b) Instrumenten har inte förvärvats av

i) institutet eller dess dotterföretag, eller

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari ii) ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av 2015. ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska c) Förvärvet av instrumenten har inte direkt eller indirekt fi ­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med nansierats av institutet. artiklarna 10-–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010. d) Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstru ­ ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84. ment i händelse av institutets insolvens.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/49

e) Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon k) Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått, garanti som ökar förmånsrätten för att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran om inlösen eller återköp av instrumenten.

i) institutet eller dess dotterföretag, l) Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:

ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag, i) Den betalas ut från utdelningsbara medel.

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö ­ retag, ii) Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvär ­ digheten hos institutet eller dess moderföretag.

iv) det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag, iii) De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institu ­ tet full bestämmanderätt att när som helst ställa in be ­ talning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot ­ och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan terföretag, begränsning använda sådana inställda betalningsmedel för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.

vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v. iv) Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från in ­ stitutets sida.

f) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals ­ mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation. v) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

g) Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa m) Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skul ­ in dem. der överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lags ­ tiftning.

h) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller en eller flera köpoptioner, kan utgivaren ensam fatta beslut om köp. n) De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att in ­ strumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa. i) Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om vill ­ koren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är upp ­ fyllda. o) De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.

j) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte ut ­ tryckligt eller underförstått att instrumenten skulle eller p) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut, ska båda skulle kunna lösas in eller återköpas och institutet ger inte följande villkor vara uppfyllda: på annat sätt någon sådan indikation, utom i följande fall:

i) Efter det att institutet går i likvidation. i) Instrumenten ges ut av en enhet inom gruppen i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis ­ kretionära åtgärder för att minska primärkapitaltillskott ­ ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för detta institut beloppet, om institutet har fått förhandstillstånd från den utan begränsning och i en form som uppfyller villkoren i behöriga myndigheten i enlighet med artikel 77. denna punkt.

Bilaga 3

L 176/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital el ­ primärkapitaltillskott. ler supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning att dessa likställs. c) En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn övrigt omfattas av någon sådan skyldighet. som specificerar

Artikel 54 a) form och art för incitament till inlösen,

Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott

1. Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmel ­ b) arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts ser gälla för primärkapitaltillskott: kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapital ­ belopp, a) En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelatio ­ nen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera c) förfaranden och tidpunkter för att av följande:

i) fastställa att en utlösande händelse har inträffat, i) 5,125 %;

ii) skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter ii) En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp, och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.

d) egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra in ­ b) Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet stitutets rekapitalisering, ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses i led a.

e) användning av specialföretag för indirekt utgivning av ka ­ pitalbasinstrument. c) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för antingen tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

i) en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska som får konverteras, eller standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

ii) ett intervall inom vilket instrumenten kommer att kon ­ verteras till kärnprimärkapitalinstrument. Artikel 53

Restriktioner avseende inställda utdelningar på

primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna d) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att hindra institutets rekapitalisering instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de be ­ belopp: stämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte innehålla följande:

i) Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid insolvens eller likvidation av institutet. a) Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärka ­ pitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument. ii) Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller återköp av instrumentet.

b) Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapital ­ instrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital ­ iii) De utdelningar som gjorts på instrumentet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/51

2. Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltill ­ Artikel 55 skott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster

Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott

som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.

inte längre är uppfyllda

Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1 inte längre är uppfyllda, gäller att 3. Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärka ­ pitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument. a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett primärkapitaltillskott,

4. Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse b) den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande: ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.

a) Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %. A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 56 b) Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.

Avdrag från övrigt primärkapital

Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande: 5. När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra följande:

a) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri ­ märkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som a) Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna. institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b) Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital ­ tillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institu ­ c) Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned in ­ tet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndig ­ strumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till heten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna kapitalbas. artikel.

6. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver ­ c) Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska inne ­ terar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse hav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sek ­ skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tid ­ torn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte punkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltill ­ har ett väsentligt innehav i dessa enheter. skott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri ­ för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärka ­ märkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om pitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse in ­ institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undan ­ träffar. taget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar.

7. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver ­ terar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga e) Summan av de poster som måste dras av från supplemen ­ hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller tärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger bestämmelser i avtal. institutets supplementärkapital.

Bilaga 3

L 176/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

f) Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan a) Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt av bruttovärdet av långa positioner. sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträck ­ ning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vil ­ ken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller för ­ luster. b) Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.

Artikel 57 Artikel 59

Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott

Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för finansiella sektorn långa positioner, med följande undantag: Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i enlighet med följande:

a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärka ­ pitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner, a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital ­ under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda: tillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda föl ­ i) De långa och korta positionerna har samma underlig ­ jande villkor är uppfyllda: gande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.

i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas i han ­ minst ett år. delslagret eller båda innehas utanför handelslagret.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret. rekta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna primärkapitaltillskott i dessa index.

b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom c) Instituten får " netta " bruttovärdet av långa positioner i egna att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital ­ primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvär ­ instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index. depapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från korta positioner i underliggande index, in ­ begriper i de fall de korta positionerna innebär en motparts ­ risk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyll ­ Artikel 60 da:

Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

i) De långa och korta positionerna ingår i samma underlig ­ 1. Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den gande index. summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt: ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär ­ Artikel 58 kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri ­

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c och d, i enlighet med följande: i) artiklarna 32–35,

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/53

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten. skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och iii) artiklarna 44 och 45. syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en ­ heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav. b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne ­ hav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och A v s n i t t 3 syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär ­ kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l f ö r enheter i den finansiella sektorn. K a p i t a l t ä c k n i n g s ä n d a m å l

Artikel 61 2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio ­ Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b. Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79. 3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Den summa som ska dras av från varje primärkapitaltillskott enligt punkt 1 ska beräknas genom att multiplicera summan i led a i denna punkt KAPITEL 4 med andelen i led b i denna punkt:

Supplementärkapital

A v s n i t t 1 a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - I n s t r u m e n t

b) Den summ som anges i led i delad med den summ som Artikel 62 anges i led ii:

Supplementärkapitalposter

Supplementärkapitalposter ska utgöras av i) Det totala summan primärkapitaltillskott.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och a) kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den villkoren i artikel 63 är uppfyllda, finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsent ­ ligt innehav.

b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led 4. Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som a, uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii, får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre av ­ delning IV, beroende på vad som är tillämpligt. c) generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatte ­ effekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd expo ­ nering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas ­ 2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a enlighet med avdelning II kapitel 2, med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt d) positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resul ­ punkt 4. tatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till 0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i en ­ lighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet be ­ b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som räknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med av ­ anges i led ii. delning II kapitel 3.

Bilaga 3

L 176/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärka ­ g) Instrumentens eller de efterställda lånens, beroende på vad pitalposter eller övrigt primärkapital. som är tillämpligt, ursprungliga löptid är minst fem år.

Artikel 63 h) I de bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter ­

Supplementärkapitalinstrument

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, finns inget Kapitalinstrument och efterställda lån ska endast räknas som incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapital ­ supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda: beloppen, beroende på vad som är tillämpligt, innan de löper ut.

a) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, och fullt betalda. i) Om instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, omfattar en eller flera köpoptioner eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad b) Instrumenten har inte förvärvats eller de efterställda lånen som är tillämpligt, beslutar utgivaren eller gäldenären, bero ­ har inte beviljats, beroende på vad som är tillämpligt, av ende på vad som är tillämpligt, ensam om när dessa ska utnyttjas. i) institutet eller dess dotterföretag, eller

ii) ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett j) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer som är tillämpligt, kan endast lösas in eller återköpas eller av rösterna eller kapitalet i företaget. återbetalas i förväg, om villkoren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivnings- eller upptagandedatum, beroende på vad som är tillämpligt, utom då villkoren i c) Förvärvet av instrumenten eller beviljandet av de efterställda artikel 78.4 är uppfyllda. lånen, beroende på vad som är tillämpligt, har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.

k) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter ­ d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestäm ­ ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, anger inte melser som reglerar instrumenten eller fordran på de efter ­ uttryckligen eller underförstått att instrumenten eller de ef ­ ställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som terställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, skulle reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är till ­ eller skulle kunna lösas in, återköpas eller återbetalas i för ­ lämpligt, är helt efterställd alla fordringar från prioriterade väg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom fordringsägare. vid institutets insolvens eller likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation. e) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, är utan säkerhet eller föremål för en garanti som ökar förmånsrätten, vilken lämnats av l) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter ­ ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, ger inte innehavaren eller långivaren, beroende på vad som är till ­ i) institutet eller dess dotterföretag, lämpligt, rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetal ­ ningar av ränta eller kapital, annat än vid institutets insol ­ ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag, vens eller likvidation.

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö ­ retag, m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, från instrumenten eller de efterställda lånen, be ­ roende på vad som är tillämpligt, ändras inte beroende på iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot ­ kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag. terföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dot ­ n) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut eller om terföretag, de efterställda lånen inte har upptagits direkt av ett institut, beroende på vad som är tillämpligt, ska båda av följande vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter villkor vara uppfyllda: som avses i led i-v.

f) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad i) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har som är tillämpligt, omfattas inte av några arrangemang upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, av en som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordring ­ enhet som ingår i gruppen i enlighet med del ett avdel ­ arna på instrumenten respektive de efterställda lånen. ning II kapitel 2.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/55

ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för institutet utan myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu ­ begränsning i en form som uppfyller villkoren i denna tets kapitalbas. punkt.

c) Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för Artikel 64 direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka ­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om insti ­ Avskrivning av supplementärkapitalinstrument tutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

I vilken omfattning supplementärkapitalinstrument räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av instru ­ mentens löptid beräknas genom att resultatet av beräkningen i d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av sup ­ led a multipliceras med summan i led b enligt följande: plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek ­ torn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i färre än fem arbetsdagar. a) Instrumentens eller de efterställda lånens nominella belopp den första dagen av den sista femårsperioden av den avtal ­ senliga löptiden, delat med antal kalenderdagar i den perio ­ den. Artikel 67

Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav b) Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande efterställda lånens återstående avtalsenliga löptid. undantag:

Artikel 65 a) Instituten får beräkna summan av innehav grundat på net ­ tobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda

Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapital­

av följande villkor är uppfyllda:

instrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda gäller att i) De långa och korta positionerna har samma underlig ­ gande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk. a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett supplementärkapitalinstrument, ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upp ­ höra att räknas som supplementärkapitalposter. b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di ­ rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna A v s n i t t 2 supplementärkapitalinstrument i dessa index.

A v d r a g f r å n S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 66 c) Instituten får " netta " bruttovärdet av långa positioner i egna Avdrag från supplementärkapitalposter supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementär ­ Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter: kapitalinstrument som härrör från korta positioner i under ­ liggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda: a) Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplemen ­ tärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser. i) De långa och korta positionerna har samma underlig ­ gande index.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka ­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

Bilaga 3

L 176/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 68 a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär ­

Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i

enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har

den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri ­

ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

upp kapitalbasen

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c och d, i enlighet med följande bestämmelser: i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa a) Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är grundval av bruttovärdet av långa positioner. beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

b) Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som inne ­ iii) artiklarna 44 och 45, hav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne ­ hav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den Artikel 69 finansiella sektorn, delat med totalsumman av institutets Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimär ­ enheter i den finansiella sektorn kapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärka ­ pitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn. Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och d, i enlighet med följande:

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio ­ ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärka ­ 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b. pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk ­ nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att 3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas båda följande villkor är uppfyllda: mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Institu ­ ten ska fastställa den andel av innehavet supplementärkapital ­ instrument som ska dra av genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denn punkt: i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på minst ett år. a) Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret. b) Den summa som anges i led i delad med den summa som anges i led ii.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di ­ i) Den totala summan för supplementärkapitalinstrument. rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa index. ii) Den totala summan av direkta, indirekta och syntetiska innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav. Artikel 70

Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut

4. Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och

inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet

som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital ­ 1. Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning led b i denna punkt: IV, beroende på vad som är tillämpligt.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/57

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas ­ 2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor med summan i led b: är uppfyllda:

a) Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instru ­ a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt mentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt punkt 4. som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som b) Instrumentets förmåga att absorbera förluster skulle inte på ­ anges i led ii. verkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten. c) Kapitalinstrumentets kvalitet skulle inte på annat sätt mins ­ kas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en ­ 3. Kapitalinstrument för vilka en annan juridisk person än heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att något väsentligt innehav. betalning av utdelning på instrumentet ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument. A v s n i t t 3

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l

4. Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av Artikel 71 baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltill ­ skott och supplementärkapitalinstrument.

Supplementärkapital

Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets sup ­ plementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66 5. Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referens ­ och efter tillämpning av artikel 79. enhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande vill ­ kor är uppfyllda:

KAPITEL 5 a) Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten

Kapitalbas

för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderhol ­ Artikel 72 dingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.

Kapitalbas

Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital och supplementärkapital. b) Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en annan bedömning än den som anges i led a.

KAPITEL 6 6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda mark ­ Allmänna krav nadsindex som deras kapitalinstrument är beroende av.

Artikel 73

Utdelning på kapitalbasinstrument 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna 1. Kapitalinstrument för vilka ett institut har ensamrätt att betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4. besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller ett kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimär ­ kapitalisntrument, primärkapitaltillskott och supplementärka ­ pitalinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för de behöriga myndigheterna. tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Bilaga 3

L 176/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska d) De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

2. När den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd, Artikel 74 får ett institut använda en konservativ skattning av institutets Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade underliggande exponering mot kapitalinstrument som är inklu ­ enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som derade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin lagstadgat kapital exponering mot de poster som anges i led a eller led b eller båda: Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas a) Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa supplementärkapitalinstrument som är inkluderade i index. riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

b) Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och sup ­ plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek ­ Artikel 75 torn och är inkluderade i index.

Avdrags- och löptidskrav för korta positioner

Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a 3. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd och 69 a ska anses vara uppfyllda för positioner när följande som avses i punkt 2, om de finner det styrkt att det skulle vara villkor är uppfyllda: operativt betungande för institutet att övervaka den underlig ­ gande exponeringen mot de poster som anges i led a eller led b i punkt 2 eller båda, beroende på vad som är tillämpligt.

a) Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn sälja den långa position som säkras. som specificerar

b) Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kont ­ a) när en skattning som används som alternativ till att beräkna raktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum den underliggande exponering som avses i punkt 2 är till ­ köpa den långa position som avses i led a av institutet. räckligt försiktig,

b) innebörden av operativt betungande vid tillämpning av Artikel 76 punkt 3.

Indexinnehav av kapitalinstrument

1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för och 69 a får instituten reducera summan av en lång position i tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015. ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, under förutsätt ­ ning att följande villkor är uppfyllda: Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. a) Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret. Artikel 77

Villkor för reducering av kapitalbasen

Ett institut ska inhämta förhandstillstånd från den behöriga b) De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på myndigheten för att institutets balansräkning.

a) minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument c) Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lags ­ effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser. tiftningen tillåtet sätt, och/eller

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/59

b) verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primär ­ ii) Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de be ­ kapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende höriga myndigheterna att den rättsliga omklassificeringen på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tid ­ utgång. punkten för utgivningen.

Artikel 78 b) Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett

Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera

tillfredsställande sätt visa för de behöriga myndigheterna att

kapitalbasen

denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tid ­ 1. Den behöriga myndigheten ska lämna tillstånd för ett punkten för utgivningen. institut att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärka ­ pitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital ­ instrument om något av följande villkor är uppfyllt: 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a) Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till vill ­ a) innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapa ­ kor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare citet, än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.

b) lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i b) Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfreds ­ punkt 3, ställande sätt visat att institutets kapitalbas efter den aktuella åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i artikel 92.1 i denna förordning och det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU med en c) processen och datakraven för institutets ansökan om tillstånd marginal som den behöriga myndigheten anser vara nödvän ­ från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgär ­ dig på grundval av artikel 104.3 i direktiv 2013/36/EU. derna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att be ­ handla en sådan ansökan. 2. När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets in ­ komstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för de instrument de skulle ersätta. tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

3. Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under för ­ utsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument. Artikel 79

Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbasen

1. Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller 4. De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som räknas som primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument tidi ­ kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supple ­ gare än fem år efter utgivningsdatum endast om villkoren i mentärkapitalinstrument i en enhet i den finansiella sektorn och punkt 1 och i leden a och b i denna punkt är uppfyllda: den behöriga myndigheten bedömer att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från a) Det har skett en ändring i den rättsliga klassificeringen av bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrumenten som troligen leder till att de utesluts från det instrument. egna kapitalet eller omklassificeras som en form av eget kapital av lägre kvalitet och båda följande villkor är upp ­ fyllda: 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1 och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra be ­ i) Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring dömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansi ­ är tillräckligt säker. ellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.

Bilaga 3

L 176/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för AVDELNING II tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

MINORITETSINTRESSEN OCH PRIMÄRKAPITALTILLSKOTT OCH SUPPLEMENTÄRKAPITALINSTRUMENT UTGIVNA AV DOTTERFÖRETAG

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med Artikel 81 artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat kärnprimärkapital

Artikel 80 1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av kärnprimär ­ kapitalinstrumenten, överkursfonder relaterade till dessa instru ­

Fortlöpande granskning av kapitalbasens kvalitet

ment, balanserade vinstmedel och andra reserver för ett dotter ­ 1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som företag om följande villkor är uppfyllda: har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart med ­ dela kommissionen om man finner starka belägg för att instru ­ a) Dotterföretaget är endera av följande: menten inte uppfyller kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. i) Ett institut.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstru ­ ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om ­ ment som EBA bedömer vara relevant för att EBA ska kunna fattas av kraven i denna förordning och i direktiv övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av 2013/36/EU. instituten i unionen. b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2. 2. Ett meddelande ska omfatta följande:

c) Kärnprimärkapitalposterna, som avses i den inledande me ­ a) En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och ningen i denna punkt, ägs av andra personer än företagen i omfattning. gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2 eller dessa per ­ soner har en fordran på dessa poster, beroende på vad som är tillämpligt. b) Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är nödvändiga från kommissionens sida. 2. Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets mo ­ derföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoli ­ c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av derat kärnprimärkapital. institutens solvens.

Artikel 82 3. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen om

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

alla större förändringar av definitionen av kapitalbas som EBA

ändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalifice­

anser krävs på grund av något av följande:

rande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, a) Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadsprax ­ primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas is. ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är till ­ lämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkurs ­ fonder, för ett dotterförtag för vilket följande villkor är upp ­ b) Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokförings ­ fyllda: standarder.

a) Dotterföretaget är endera av följande: c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av institutens solvens. i) Ett institut.

4. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen se ­ ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om ­ nast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orea ­ fattas av kraven i denna förordning och i direktiv liserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan 2013/36/EU. justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekom ­ mendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsyns ­ b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett standarder för banker. avdelning II kapitel 2.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/61

c) Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska enligt del ett avdelning II kapitel 2. standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 83 Artikel 84

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­ ändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialfö­ Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnpri­ retag märkapitalet

1. Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och sup ­ 1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags mi ­ plementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relate ­ noritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärka ­ rad överkursfonder ska endast räknas som kvalificerande övrigt pitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende i led b: på vad som är tillämpligt, om följande villkor är uppfyllda:

a) Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av föl ­ a) Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan för ­ jande: behåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

i) Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som b) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings ­ a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det sär ­ ändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda. skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie ­ ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti ­ kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, c) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärka ­ som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i arti ­ pital. kel 63 är uppfyllda.

ii) Det belopp för konsoliderat kärnprimärkapital som rör d) Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i ka ­ detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att pitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterfö ­ uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav retag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett av ­ som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapital ­ delning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som baskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är till ­ det kombinerade buffertkravet som definieras i arti ­ lämpligt. kel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.

Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföreta ­ get eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i b) Minoritetsintressena i dotterföretaget uttryckta som en pro ­ konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala centandel av samtliga kärnprimärkapitalinstrument i det fö ­ och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndighe ­ retaget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel ten göra undantag från villkoret i led d i första stycket. och andra reserver.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn 2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1. driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obe ­ tydliga i punkt 1 andra stycket.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015. konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Bilaga 3

L 176/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns ­ ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska minoritets ­ den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritets ­ intresset inom de dotterföretag som undantaget gäller inte be ­ intressen som uppstår inom ramen för ett system för motga ­ traktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende rantier. på vad som är tillämpligt.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn Artikel 85 för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs

Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det

enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.

konsoliderade primärkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva ­ lificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapital ­ EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för basen, genom att från detta företags kapitalbas dra resultatet av tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015. att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med a) Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande: artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa i) Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som be ­ denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som upp ­ hövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 fyller samtliga följande villkor: b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de sär ­ skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie ­ ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti ­ a) Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, eller andelar. i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.

b) Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.

ii) Det belopp för konsoliderat primärkapital som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den c) Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som en förbindelse enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG. avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombine ­ rade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska d) Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet här ­ uppfyllas av primärkapital. rör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på undergruppsnivå.

b) Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren procentandel av samtliga primärkapitalinstrument i det före ­ i första stycket efter den 31 december 2014 dagen för denna taget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel förordnings ikraftträdande blir ett blandat finansiellt moderhol ­ och andra reserver. dingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansi ­ ella moderholdingföretaget det undantag som avses i första stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det stycket. 2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del ­ gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

6. Om kreditinstitut som är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i ar ­ tikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver reglerings ­ beslut får det kvalificerade primärkapitalet i dotterföretag inte kraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet, ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/63

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns ­ supplementärkapitalposter samt relaterad överkursfonder, ba ­ krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kärnprimär ­ lanserade vinstmedel och andra reserver. kapitalinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt. 2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del ­ gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Artikel 86 Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett Kvalificerande primärkapital som ingår det konsoliderade dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål beslut får den kvalificerade kapitalbasen i dotterföretaget inte ingå i den konsoliderade kapitalbasen. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice ­ rande primärkapital som ingår i det konsoliderade övriga pri ­ märkapitalet för kapitaltäckningsändamål, genom att från det 3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns ­ kvalificerande primärkapitalet i det företaget som ingår i det krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kapitalbas ­ konsoliderade primärkapitalet dra de minoritetsintressen för instrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte det företaget som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet. betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, bero ­ ende på vad som är tillämpligt.

Artikel 88 Artikel 87

Kvalificerande kapitalbasinstrument som ingår det Kvalificerande kapitalbas som ingår i konsoliderad konsoliderade supplementärkapitalet kapitalbas

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva ­ ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice ­ lificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalba ­ rande kapitalbas som ingår i det konsoliderade supplementärka ­ sen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra pitalet, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i som ingår i den konsoliderade kapitalbasen dra det kvalifice ­ led b: rande primärkapitalet för det företaget som ingår i det konsoli ­ derade primärkapitalet.

a) Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande: AVDELNING III

KVALIFICERANDE INNEHAV UTANFÖR DEN FINANSIELLA SEKTORN

i) Det belopp för kapitalbas i dotterföretaget som behövs Artikel 89 för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de

Riskviktning och förbud mot kvalificerande innehav

krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda

utanför den finansiella sektorn

kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie ­ 1. Ett kvalificerande innehav vars belopp överstiger 15 % av ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti ­ institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är något av kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer. de följande, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i punkt 3:

ii) Det belopp för kapitalbas som rör detta dotterföretag a) En enhet i den finansiella sektorn. som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i b) Ett företag som inte är en enhet i den finansiella sektorn och artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buf ­ som bedriver verksamhet som den behöriga myndigheten fertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv bedömer 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

i) vara en verksamhet som har direkt samband med bank ­ verksamhet, b) Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentan ­ del av samtliga kapitalbasinstrument i dotterföretaget som ingår i kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital och ii) tillhandahålla till bankverksamhet anknutna tjänster, eller

Bilaga 3

L 176/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

iii) vara leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfon ­ godtagbart kapital i enlighet med den artikeln, om något av der, databehandling eller annan jämförbar verksamhet. följande villkor är uppfyllt:

2. Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har i andra företag än de som avses i punkt 1 a och 1 b som a) Aktierna innehas tillfälligt under en finansiell biståndsinsats överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet, ska omfattas av enligt artikel 79. de bestämmelser som fastställs i punkt 3.

b) Innehavet av aktierna är en garanterad position som innehas 3. De behöriga myndigheterna ska tillämpa kraven i led a i fem eller färre arbetsdagar. eller b på institutens kvalificerande innehav enligt punkterna 1 och 2:

c) Aktierna innehas i institutets namn och för andras räkning. a) Vid beräkning av kapitalkravet i enlighet med del tre ska instituten tillämpa en riskvikt på 1 250 % på det större av följande: 2. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggnings ­ tillgångar som avse i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG ska inte i) Den summa av kvalificerande innehav som avses i punkt ingå i den beräkning som beskrivs i artikel 89. 1 som överstiger 15 % av det godtagbara kapitalet.

ii) Den totala summan av kvalificerande innehav som avses i DEL TRE punkt 2 och överstiger 60 % av institutets godtagbara

KAPITALKRAV

kapital. AVDELNING I

b) De behöriga myndigheterna ska förbjuda instituten att ha ALLMÄNNA KRAV, VÄRDERING OCH RAPPORTERING sådana kvalificerande innehav som avses i punkterna 1 och KAPITEL 1 2 om summorna överstiger den procentandel för godtagbart kapital som fastställts i dessa punkter. Krav på kapitalbasens storlek

A v s n i t t 1 De behöriga myndigheterna ska offentliggöra om de väljer a

K a p i t a l b a s k r a v f ö r I n s t i t u t

eller b. Artikel 92 4. För tillämpningen av punkt 1 b ska EBA utfärda riktlinjer Kapitalbaskrav där följande begrepp specificeras: 1. Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 ska institu ­ ten vid varje tidpunkt uppfylla följande kapitalbaskrav: a) Verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet.

b) Verksamheter knutna till bankverksamhet. a) En kärnprimärkapitalrelation på 4,5 %.

c) Liknande verksamheter. b) En primärkapitalrelation på 6 %.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. c) En total kapitalrelation på 8 %.

Artikel 90 2. Instituten ska beräkna sina kapitalrelationer på följande

Alternativ till 1 250 % riskvikt

sätt: Som alternativ till att tillämpa 1 250 % riskvikt på de summor som överstiger gränsvärdena i artikel 89.1 och 89.2, får insti ­ tuten dra av dessa summor från kärnprimärkapitalposterna i a) Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital enlighet med artikel 36.1 k. uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda expo ­ neringsbeloppet. Artikel 91

Undantag

b) Primärkapitalrelationen är institutets primärkapital uttryckt 1. Aktier i andra företag än de som avses i artikel 89.1 a och som en procentandel av det totala riskvägda exponerings ­ b ska inte medräknas vid beräkningen av gränsvärden för beloppet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/65

c) den totala kapitalrelationen är institutets kapitalbas uttryckt i) kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat. som en procentandel av det totala riskvägda exponerings ­ beloppet. ii) Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktio ­ ner baserade på värdepapper eller råvaror. 3. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som sum ­ man av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestäm ­ melserna i punkt 4: iii) Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.

a) Den riskvägda exponeringen för kreditrisker och utspäd ­ iv) Transaktioner med långfristig avveckling. ningsrisker, beräknad enligt avdelning II och artikel 379, när det gäller all affärsverksamhet i ett institut, undantaget beloppen för riskviktad exponering från institutets handels ­ 4. Följande bestämmelser ska gälla vid beräkning av det to ­ lager. tala exponeringsbelopp som avses i punkt 3:

b) Kapitalbaskraven, fastställda i enlighet med avdelning IV i a) Kapitalbaskraven som avses i punkt 3 c, d och e ska inklu ­ denna del eller del fyra, beroende på vad som är tillämpligt, dera samtliga krav som uppkommer genom institutets affärs ­ för ett instituts handelslager, för verksamhet.

i) positionsrisker, b) Institutet ska multiplicera kapitalbaskraven i punkt 3 b–e med 12,5.

ii) stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artik ­ larna 384–390, i den utsträckning institutet får överskrida Artikel 93 dessa gränsvärden.

Krav på startkapital för en pågående verksamhet

1. Ett instituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det startkapital som krävdes då institutet auktoriserades. c) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning IV eller V med undantag av artikel 379, beroende på vad som är tillämpligt, för 2. Kreditinstitut som redan bedrev verksamhet den 1 januari 1993 vilkas totala kapitalbas inte når upp till det startkapital som krävdes kan tillåtas att fortsätta att driva sin verksamhet. I i) valutarisker, detta fall får institutens totala kapitalbas inte tillåtas understiga den högsta nivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

ii) avvecklingsrisker, 3. Auktoriserade värdepappersföretag och företag som om ­ fattades av artikel 6 i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinsti ­ iii) råvarurisker. tut ( 1 ) vilka grundades före den 31 december 1995 och vilkas totala kapitalbas inte uppnår det startkapital som krävs får fort ­ sätta med sin verksamhet. Sådana företags eller värdepappers ­ företags kapitalbas får inte sjunka under den högsta referensnivå d) Kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning VI för som beräknas efter dagen för anmälan enligt direktiv 93/6/EEG. risker i samband med kreditvärdighetsjustering av OTC-deri ­ Denna referensnivå utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån vat som inte är kreditderivat som minskar de riskvägda ex ­ på kapitalbasen beräknad under den sexmånadersperiod som poneringsbeloppen för kreditrisker. föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte månad för närmast föregående period.

e) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning III för operativa risker. 4. Om ägarkontrollen över ett sådant institut som avses i punkt 2 eller 3 övertas av en annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, ska in ­ f) De riskvägda exponeringsbeloppen fastställda i enlighet med stitutets totala kapitalbas uppgå till lägst den nivå som krävs för avdelning II avseende motpartsrisker som uppkommer från startkapital. institutets verksamhet i handelslagret för följande slag av transaktioner och avtal: ( 1 ) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.

Bilaga 3

L 176/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

5. Om det sker en fusion mellan två eller flera institut som och 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG använda den beräkning avses i punkt 2 eller 3, ska institutets totala kapitalbas efter av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2. fusionen inte understiga den totala kapitalbasen för de fusione ­ rade instituten vid tiden för fusionen, så länge kravet på start ­ kapital inte har uppnåtts. 2. De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den inve ­ 6. Om de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt att steringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i säkra ett instituts solvens så att kraven under punkt 1 uppfylls bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt ska bestämmelserna i punkterna 2–5 inte gälla. exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:

Artikel 94 a) Summan av de poster som anges i artikel 92.3 a–d och f

Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

efter tillämpning av artikel 92.4. 1. Instituten får ersätta kapitalkravet i artikel 92.3 b med ett kapitalkrav som beräknas i enlighet med led a i den punkten när det gäller verksamhet i handelslagret, under förutsättning att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utan ­ b) 12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97. för balansräkningen uppfyller båda följande villkor:

De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhanda ­ a) Verksamheten understiger i normala fall 5 % av de totala håller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksam ­ tillgångarna och 15 miljoner EUR. het som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och 92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som b) Verksamheten överskrider aldrig 6 % av de totala tillgångarna avses i första stycket. och 20 miljoner EUR.

De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de 2. När verksamhetens storlek inom och utom balansräk ­ företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller ningen beräknas ska institut tillämpa följande: de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande a) Skuldinstrument värderas till marknadspris eller nominellt för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som värde, aktier till marknadspris och derivatinstrument till no ­ den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG minellt värde eller marknadsvärde för underliggande instru ­ och 2006/48/EG. ment.

b) Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med 3. De värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av det absoluta värdet av korta posisioner. alla övriga bestämmelser avseende operativ risk som anges i avdelning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv 2013/36/EU. 3. Om ett institut inte uppfyller villkoren i punkt 1 b ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten. Om den behö ­ riga myndigheten efter bedömning fastställer och meddelar in ­ Artikel 96 stitutet att kravet i punkt 1 a inte har uppfyllts, ska institutet inte längre använda punkt 1 från och med nästföljande rappor ­ Kapitalbaskrav för värdepappersföretag som innehar ett teringsdatum. startkapital i enlighet med bestämmelserna i artikel 28.2 i

direktiv 2013/36/EU

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska följande kategorier av A v s n i t t 2 värdepappersföretag som har ett startkapital i enlighet med ar ­ K a p i t a l b a s k r a v f ö r v ä r d e p a p p e r s f ö r e t a g tikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU använda den beräkning av m e d b e g r ä n s a d a u k t o r i s a t i o n a t t t i l l h a n ­ totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2 i den d a h å l l a v ä r d e p a p p e r s t j ä n s t e r här artikeln:

Artikel 95

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad

a) Värdepappersföretag som handlar för egen räkning endast i

auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster

syfte att utföra en order för en kunds räkning eller att få 1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska värdepappersföretag tillträde till system för clearing och avveckling eller en er ­ som inte är auktoriserade att tillhandahålla de värdepappers ­ känd börs när de uppträder som agent eller utför en kun ­ tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A punkterna 3 dorder.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/67

b) Värdepappersföretag som uppfyller samtliga följande villkor, a) beräkningen av kravet på godtagbart kapital motsvarande nämligen sådana minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året,

i) som inte innehar klienters pengar eller värdepapper, b) villkoren för att den behöriga myndigheten ska justera kravet att inneha godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel ii) som enbart handlar för egen räkning, av de fasta omkostnaderna från det föregående året,

iii) som inte har några externa kunder, c) beräkningen av förväntade fasta omkostnader om ett vär ­ depappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år.

iv) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut. EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 mars 2014.

2. För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. a) artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4,

Artikel 98 b) det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.

Kapitalbas för värdepappersföretag på gruppnivå

1. Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 95.1 ingår 3. Värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, övriga bestämmelser avseende operativa risker som anges i av ­ ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat tillämpa delning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv artikel 92 på gruppnivå enligt följande: 2013/36/EU.

a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet Artikel 97 med artikel 95.2.

Kapitalbas baserad på fasta omkostnader

1. I enlighet med artiklarna 95 och 96 ska ett värdepappers ­ företag och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som b) Kapitalbas ska beräknas på grundval av den konsoliderade tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investe ­ situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi ­ ringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol ­ bilaga I till direktiv 2004/39/EG inneha ett godtagbart kapital dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt. som motsvarar minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året.

2. Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 96.1 ingår i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, 2. Om värdepappersföretagets verksamhet ändrats sedan det ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat och ett vär ­ föregående året på ett sätt som den behöriga myndigheten be ­ depappersföretag som kontrolleras av ett finansiellt holdingföre ­ dömer vara omfattande, får den behöriga myndigheten justera tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag tillämpa artikel 92 kravet i punkt 1. på gruppnivå enligt följande:

3. Om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamhe ­ a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet ten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska med artikel 96.2. värdepappersföretagets godtagbara kapital motsvara minst en fjärdedel av de fasta omkostnader som anges i verksamhetspla ­ nen, utom då den behöriga myndigheten kräver att verksam ­ hetsplanen justeras. b) Dess kapitalbas beräknas på grundval av den konsoliderade situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi ­ nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol ­ 4. EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, och i standarder för tillsyn för att mer i detalj specificera överensstämmelse med del ett kapitel 2.

Bilaga 3

L 176/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

KAPITEL 2 av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin för andra institut än de som avses i punk ­

Beräknings- och rapporteringskrav

terna 2 och 3, och som omfattas av redovisningsregler som Artikel 99 bygger på direktiv 86/635/EEG, ska de behöriga myndigheterna samråda med EBA om en utvidgning av kraven på rapportering Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information av finansiell information på gruppnivå till dessa institut, under förutsättning att de inte redan lämnar en sådan rapportering. 1. Instituten ska minst en gång per halvår lämna in rapporter till de behöriga myndigheterna om de uppgifter som krävs i artikel 92.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genom ­ förande för att specificera de format som instituten ska använda, och genom vilka de behöriga myndigheterna får utvidga kraven 2. De institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG) på rapportering i enlighet med första stycket. nr 1606/2002 och andra kreditinstitut än de som avses i arti ­ kel 4 i den förordningen som utarbetar sin sammanställda re ­ dovisning i överensstämmelse med internationella redovisnings ­ standarder som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 6.2 i EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för den förordningen ska också rapportera finansiell information. genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015 inom.

3. De behöriga myndigheterna får kräva att de kreditinstitut som tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska med förordning (EG) nr 1606/2002 för att rapportera kapital ­ standarder genomförande som avses i andra stycket i enlighet basen på gruppnivå enligt artikel 24.2 i den här förordningen med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. också ska rapportera den finansiella information som avses i punkt 2 i den här artikeln.

7. Om den behöriga myndigheten anser att information som inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som 4. Den finansiella information som avses i punkt 2 och i avses i punkt 5 är nödvändig för de syften som anges i punkt 4, punkt 3 första stycket ska rapporteras i den mån det behövs ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare infor ­ för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för mation som den anser behöva ingå i den tekniska standarden institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten för genomförande i punkt 5. innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 100 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ Ytterligare rapporteringskrav nomförande för att specificera enhetliga format, intervall och datum för rapporteringen, definitioner och vilka it-lösningar Instituten ska till de behöriga myndigheterna rapportera nivån, som ska tillämpas inom unionen för den rapportering som åtminstone på aggregerad nivå, på repor, värdepapperslån och avses i punkterna 1-4. alla former av inteckning av tillgångar.

Rapporteringskraven ska stå i proportion till arten, omfatt ­ EBA ska ta med denna information i de tekniska standarder för ningen och komplexiteten av institutens verksamhet. genomförande om rapportering som avses i artikel 99.5.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för Artikel 101 genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Specifika rapporteringsskyldigheter

1. Instituten ska varje halvår rapportera följande uppgifter till de behöriga myndigheterna för varje nationell fastighetsmarknad Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska mot vilken de är exponerade: standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig ­ het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter, upp till det lägre av det 6. Om en behörig myndighet anser att den finansiella infor ­ intecknade beloppet och 80 % av marknadsvärdet eller 80 % mation som avses i punkt 2 krävs för att det ska gå att få en av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlighet med övergripande bild av riskprofilen för institutens verksamhet och artikel 124.2.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/69

b) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har b) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap ­ godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till den del portering samt it-lösningar för de aggregerade uppgifter som av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom avses i punkt 2. bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015. c) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1. Till kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

d) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till det lägre KAPITEL 3 av det intecknade beloppet och 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlig ­ Handelslager het med artikel 124.2. Artikel 102

Krav som gäller handelslagret

1. Positioner i handelslagret ska antingen vara utan inskränk ­ e) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har ningar av möjligheten att handla i dem eller ska kunna säkras. godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1. 2. Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med artikel 103. f) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt 3. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artiklarna artikel 124.1. 104 och 105.

2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska rapporteras till den 4. Instituten får inkludera interna säkringar i beräkningen av behöriga myndigheten i det relevanta institutets hemmedlems ­ kapitalkraven för positionsrisker under förutsättning de innehas stat. Om ett institut har en filial i en annan medlemsstat, ska de i syfte att bedriva handel och att kraven i artiklarna 103–106 är uppgifter som rör denna filial även rapporteras till de behöriga uppfyllda. myndigheterna i värdmedlemsstaten. Uppgifterna ska rappor ­ teras separat för varje fastighetsmarknad inom unionen mot vilken det relevanta institutet är exponerat. Artikel 103

Förvaltning av handelslagret

När institutet förvaltar sina positioner eller grupper av positio ­ 3. De behöriga myndigheterna ska årligen på aggregerad nivå ner i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav: offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 1 a-f, tillsammans med historiska uppgifter om sådana finns. En behörig myndig ­ het ska på begäran från en annan behörig myndighet i en annan medlemsstat eller på begäran från EBA till denna behöriga myn ­ a) Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för dighet eller till EBA översända mer detaljerade uppgifter om positionen/instrumentet eller portföljerna, som godkänts av bostadsmarknaden eller den kommersiella fastighetsmarknaden personer i ledande befattning och som anger förväntad in ­ i den medlemsstaten. nehavsperiod.

b) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ den aktiva förvaltningen av de positioner som ingåtts genom nomförande i syfte att specificera följande: ett handlarbord. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta följande:

a) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap ­ portering samt it-lösningar enligt punkt 1, i) Vilka positioner som får ingås genom vilket handlarbord.

Bilaga 3

L 176/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

ii) Fastställande av positionslimiter och övervakning av de ­ ii) säkra positionens alla väsentliga risker med instrument ras lämplighet. för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och

iii) Handlare är fria att ingå och förvalta positioner inom iii) erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagan ­ överenskomna ramar och enligt den godkända strategin. dena och nyckelparametrarna som använts i modellen,

iv) Positionsrapportering till personer i ledande befattning ingår som en integrerad del i institutets riskhanterings ­ d) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra process. värderingar för positionen som kan valideras externt på ett konsekvent sätt,

v) Positioner övervakas aktivt med avseende på marknads ­ informationskällor och en bedömning görs av möjlighe ­ e) i vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra drifts ­ ten att sälja eller säkra positionen eller dess komponent ­ krav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en risker, inklusive en kvalitets- och tillgänglighetsbedöm ­ avveckling eller säkring av positionen på kort sikt, ning av marknadsdata som utnyttjas i värderingsproces ­ sen, marknadsomsättningen och storleken på de positio ­ ner som det handlas med på marknaden. f) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksam ­ het, vi) Aktiva åtgärder och kontroller på bedrägeribekämpnings ­ området.

g) i vilken omfattning institutet kan överföra risker eller posi ­ c) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för tioner genom att registrera dem utanför eller i handelslagret övervakning av positionerna gentemot institutets handels ­ och kriterierna för sådana överföringar. strategi, däribland övervakning av omsättning och positioner för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits. Artikel 105

Krav på försiktig värdering

Artikel 104 1. Alla positioner i handelslagret ska omfattas av de standar ­ Införande i handelslagret der för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten ska i synnerhet se till att en försiktig värdering av positionerna i 1. Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för positionernas dynamiska karaktär, kraven på god tillsyn och beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102 kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i handels ­ och definitionen av handelslager i artikel 4.1 led 86, med be ­ lagret. aktande av institutets förmåga och praxis när det gäller risk ­ hantering. Institutet ska ha en fullständig dokumentation över hur dessa riktlinjer och processer efterlevs och ska regelbundet genomföra internrevision i detta avseende. 2. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga värderingsbedömningar. Dessa system och kontroller ska minst omfatta följande delar: 2. Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och processer ska minst innefatta a) Skriftliga riktlinjer och processer för värderingsprocessen, inklusive klart definierat ansvar för de olika områden som a) vilka verksamheter som av institutet anses vara handel och ingår i värderingen, marknadsinformationskällor och översyn utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål, av deras lämplighet, riktlinjer för användning av icke-obser ­ verbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om vilka faktorer marknadsaktörerna skulle beakta vid prissätt ­ b) i vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dag ­ ning av positionen, hur ofta den oberoende värderingen ska ligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad, ske, tidpunkt för slutkurser, processer för värderingsjuste ­ ringar, verifikationsprocesser vid månadsslut och vid enskilda tillfällen. c) för positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning institutet kan b) Rapporteringsvägarna för den avdelning som är ansvarig för värderingsprocessen ska vara tydliga och oberoende av af ­ i) identifiera alla väsentliga risker som positionen medför, färsavdelningen.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/71

Rapporteringsvägen ska sluta hos ledningsorganet. jämförelse mellan faktiska slutavräkningsvärden och modell ­ resultat.

3. Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret minst en gång dagligen. I fråga om led d ska modellen utvecklas eller godkännas obe ­ roende av handlarbordet och den ska prövas genom oberoende 4. Instituten ska alltid när så är möjligt marknadsvärdera sina tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de positioner, även när man tillämpar kapitalkravsreglerna på han ­ gjorda antagandena och dataprogrammeringen. delslagret.

5. Vid marknadsvärdering ska institutet använda den mer 8. Instituten ska genomföra oberoende priskontroller utöver försiktiga sidan av köp- och sälj-kurserna såvida institutet inte den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Veri ­ kan slutavräkna till mittkurs. Om instituten tillämpar detta un ­ fiering av marknadspriser och indata för modellen ska göras av dantag ska de var sjätte månad informera sina behöriga myn ­ en person eller enhet som är fristående från personer eller digheter om de berörda positionerna och lägga fram bevis för enheter som drar fördel av handelslagret, minst en gång per att de kan slutavräkna till mittkurs. månad eller oftare, beroende på marknadens eller handelsverk ­ samhetens art. Om inga oberoende prissättningskällor finns eller om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med för ­ 6. När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten ge ­ siktighetsåtgärder som t.ex. prisjusteringar. nomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positio ­ nerna i handelslagret. 9. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att bedöma behovet av prisjusteringar. 7. Instituten ska uppfylla följande krav vid modellvärdering:

10. Instituten ska göra en formell bedömning av följande a) Den högsta ledningen ska känna till för vilka delar av han ­ prisjusteringar: ej intjänade räntemarginaler, slutavräkningskost ­ delslagret eller andra positioner som redovisas till verkligt nader för öppna positioner, operativa risker, marknadsprisosä ­ värde en modellvärdering görs, och förstå betydelsen av kerhet, kostnader vid förtida avslut, investerings- och finansie ­ den påtagliga osäkerhet som detta leder till för verksamhe ­ ringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där tens risk/resultatrapportering. detta är relevant - modellrisk.

b) Marknadsinformation ska i möjligaste mån inhämtas från samma källa som marknadspriserna, och frekventa bedöm ­ 11. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att ningar ska göras av marknadsvärdets lämplighet för den sär ­ beräkna justeringar av den löpande värderingen av mindre lik ­ skilda position som värderas och av modellens parametrar. vida positioner, vilka särskilt kan uppkomma på grund av mark ­ nadsstörningar eller institutsbetingade förhållanden som t.ex. koncentrerade positioner och/eller positioner för vilka den ur ­ c) I möjligaste mån ska sådana värderingsmetoder användas sprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits. Institu ­ som är allmänt vedertagna på marknaden för olika finansi ­ ten ska, när så är nödvändigt, göra sådana justeringar utöver ella instrument eller råvaror. eventuella ändringar av positionens värde som gjorts för den finansiella rapporteringen och utforma dessa så att de avspeglar positionens bristande likviditet. Vid dessa processer ska institu ­ d) Om modellen utvecklas av institutet ska den baseras på ten beakta flera olika faktorer för att avgöra om en prisjustering lämpliga antaganden som har bedömts och kritiskt granskats är nödvändig för mindre likvida positioner. Dessa faktorer in ­ av parter som har lämpliga kvalifikationer och som står nefattar oberoende från utvecklingsprocessen.

e) Det ska finnas formella processer för ändringskontroller. En a) hur lång tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna säkerhetskopia av modellen ska bevaras och med jämna inom positionen, mellanrum användas för att kontrollera värderingarna.

f) De riskhanteringsansvariga ska vara medvetna om modeller ­ b) köp- och säljmarginalernas volatilitet och genomsnittliga nas svagheter och om hur dessa bäst återspeglas i värderings ­ spread, resultaten.

g) Institutens modeller ska regelbundet granskas i syfte att c) tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas an ­ kontrollera resultatets pålitlighet, vilket ska innefatta en be ­ tal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och ge ­ dömning av om gjorda antaganden fortfarande är lämpliga, nomsnitt, inklusive handelsvolymer då marknaderna är ut ­ analys av resultaträkningseffekter kontra riskfaktorer och satta för stress,

Bilaga 3

L 176/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

d) marknadskoncentrationer, e) Den ska noga övervakas.

e) hur lång tid man har innehaft positionen, Övervakningen ska garanteras genom ändamålsenliga processer.

f) i vilken omfattning modellvärdering använts vid värderingen,

2. Kraven i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämp ­ ningen av kraven som gäller säkrade positioner utanför handels ­ g) effekten av andra modellrisker. lagret.

12. Om instituten använder värderingar av tredje part eller modellvärderingar, ska de överväga om en prisjustering ska 3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 gäller att om ett göras eller ej. Instituten ska dessutom överväga behovet av att institut säkrar en kreditriskexponering utanför handelslagret el ­ göra justeringar för mindre likvida positioner och regelbundet ler en motpartsriskexponering med ett kreditderivat som bok ­ undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga. Instituten ska förts i dess handelslager, genom intern säkring, ska expone ­ också uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar som avser ringen utanför handelslagret eller motpartsriskexponeringen ovissheten hos de parametrar som används för modellerna. inte anses vara säkrad när det gäller beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen, såvida inte institutet från en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd förvärvar ett mot ­ 13. När det gäller komplexa produkter, inbegripet värdepap ­ svarande kreditderivat som uppfyller kraven på ofinansierat kre ­ periseringsexponeringar och kreditderivat på n:te förfall ska in ­ ditriskskydd i handelslagret. Utan att det påverkar tillämpningen stituten uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar för att av artikel 299.2 h i ska varken den interna eller den externa avspegla dels den modellrisk som är förenad med användning kreditderivatsäkringen tas upp i handelslagret vid beräkning av av eventuellt oriktiga värderingsmetoder och dels den modellrisk kapitalkrav, om ett sådant kreditriskskydd förvärvats av tredje som är förenad med användning av icke-observerbara (och man och godkänns som säkring av en exponering utanför han ­ eventuellt oriktiga) kalibreringsparametrar i värderingsmodellen. delslagret när det gäller beräkning av kapitalkravet.

14. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till ­ syn för att fastställa de villkor enligt vilka kraven i artikel 105 AVDELNING II ska tillämpas enligt punkt 1 i den här artikeln.

KAPITALKRAV FÖR KREDITRISKER

KAPITEL 1 EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

Allmänna principer

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015. Artikel 107

Kreditriskmetoder

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med 1. Instituten ska antingen använda den schablonmetod som artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande i enlighet med artikel 143, den metod baserad på intern riskklassificering ( " internmetoden " ) som föreskrivs i Artikel 106 kapitel 3 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 a och f.

Interna säkringar

1. En intern säkring ska särskilt uppfylla följande krav:

2. För handelsexponeringar och för bidrag till obeståndsfon ­ den för en central motpart ska instituten tillämpa den behand ­ a) Den ska inte i första hand vara avsedd att undgå eller minska ling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 för att beräkna de riskvägda kapitalbaskraven. exponeringsbeloppen enligt artikel 92.3 a och f. För alla andra typer av exponeringar mot en central motpart ska instituten behandla exponeringarna på följande sätt: b) Den ska dokumenteras korrekt och underkastas särskilda interna processer för godkännande och revision.

a) För andra typer av exponeringar mot en kvalificerad central c) Den ska behandlas enligt marknadsmässiga villkor. motpart, som exponeringar mot ett institut.

d) Den marknadsrisk som uppkommer genom den interna säk ­ ringen ska hanteras dynamiskt i handelslagret inom de till ­ b) För andra typer av exponeringar mot en icke kvalificerad låtna limiterna. central motpart som exponeringar mot ett företag.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/73

3. Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar Med undantag av internmetoden, i de fall den endast används mot värdepappersföretag i tredjeland och exponeringar mot för en del av de värdepapperiserade exponeringar som ligger kreditinstitut i tredjeland och exponeringar mot clearingorgani ­ bakom en värdepapperisering, ska institutet använda den metod sationer och börser i tredjeland behandlas som exponeringar som gäller för den övervägande delen av de värdepapperiserade mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och exponeringar som ligger bakom denna värdepapperisering. regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.

Artikel 110 4. Vid tillämpning av punkt 3 får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som Behandling av kreditriskjusteringar avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de 1. Institut som tillämpar schablonmetoden ska behandla all ­ system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 62 c. instituten till den 1 januari 2014 fortsätta att behandla expo ­ neringar mot de enheter som avses i punkt 3 som exponeringar mot institut, under förutsättning de relevanta behöriga myndig ­ heterna före den 1 januari 2013 har bedömt att det berörda tredjelandet är lämpligt för denna metod. 2. Institut som tillämpar internmetoden ska behandla all ­ männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 159, artikel 62 d samt artikel 36.1 d.

Artikel 108

Användning av kreditriskreduceringsteknik enligt schablonmetoden och internmetoden

1. När det gäller en exponering för vilken ett institut till ­ Vid tillämpning av denna artikel och kapitlen 2 och 3 ska all ­ lämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 eller internmetoden männa och specifika kreditriskjusteringar inte omfatta reserve ­ enligt kapitel 3 men utan att använda sina egna estimat av ringar för allmänna risker i bankrörelse. LGD-värden (loss given default) och konverteringsfaktorer enligt artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp vid tillämpning av artikel 92.3 a och f eller, om relevant, förväntade förlustbelopp vid den beräkning som avses i artikel 36.1 d och 3. Institut som använder internmetoden och tillämpar scha ­ artikel 62 c. blonmetoden för en del av sina exponeringar på gruppnivå eller individuell nivå, i enlighet med artiklarna 148 och 150, ska fastställa hur stor del av den allmänna kreditriskjusteringen som ska ske enligt schablonmetoden för behandling av all ­ 2. När det gäller en exponering för vilken institutet tillämpar männa kreditriskjusteringar respektive internmetoden för be ­ internmetoden genom att använda sina egna estimat av LGDhandling av allmänna kreditriskjusteringar, enligt följande: värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 3.

Artikel 109 a) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar internmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna

Behandling av värdepapperiserade exponeringar enligt

kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i

schablonmetoden och internmetoden

punkt 2. 1. Om ett institut använder schablonmetoden enligt kapitel 2 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone ­ ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör enligt artikel 112, ska institutet beräkna riskvägda exponerings ­ belopp för en värdepapperiseringsposition i enlighet med artik ­ b) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar larna 245, 246 och 251–258. Institut som använder schablon ­ schablonmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts all ­ metoden får också använda internmetoden om detta tillåts en ­ männa kreditriskjusteringar följa den behandling som anges ligt artikel 259.3. i punkt 1.

2. Om ett institut använder internmetoden enligt kapitel 3 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone ­ ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör c) Resterande kreditriskjusteringar ska fördelas proportionellt enligt artikel 147, ska institutet beräkna riskvägt exponerings ­ efter den andel riskvägda exponeringsbelopp som ska be ­ belopp i enlighet med artiklarna 245, 246 och 259–266. handlas enligt schablonmetoden respektive internmetoden.

Bilaga 3

L 176/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn De poster utanför balansräkningen som avses i första stycket, som specificerar beräkningen av specifika och allmänna kredit ­ andra meningen, ska indelas i riskkategorier enligt bilaga I. riskjusteringar i enlighet med tillämpliga redovisningsregler, för följande: Om ett institut använder den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 ska exponeringsvärdet för a) Exponeringsvärde enligt den schablonmetod som avses i ar ­ värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller tikel 111; lånats ut inom ramen för en repa eller värdepappers- eller rå ­ varulån, samt marginallån, ökas med lämplig volatilitetsjustering för sådana värdepapper eller råvaror i enlighet med artiklarna b) Exponeringsvärde enligt den internmetod som avses i artik ­ 223–225. larna 166–168.

2. Det exponeringsvärde för ett derivatinstrument som ingår c) Behandling av förväntade förlustbelopp enligt artikel 159. i förteckningen i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6, varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsöver ­ enskommelser ska beaktas vid tillämpningen av dessa metoder i enlighet med kapitel 6. Exponeringsvärdet för repor, värdepap ­ d) Exponeringsvärde för beräkning av de riskvägda expone ­ pers- eller råvarulån, långfristiga transaktioner och marginallån ringsbelopp för värdepapperiseringspositioner som avses i kan fastställas antingen i enlighet med kapitel 6 eller kapitel 4. artiklarna 246 och 266.

3. Om en exponering är föremål för förfinansierat kreditrisk ­ e) Fastställande av fallissemang enligt artikel 178. skydd får det tillämpliga exponeringsvärdet för denna post änd ­ ras i enlighet med kapitel 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015. Artikel 112

Exponeringsklasser

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska Varje exponering ska hänföras till någon av följande expone ­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med ringsklasser: artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a) Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker. KAPITEL 2

Schablonmetoden

b) Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan A v s n i t t 1 och myndigheter.

A l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 111 c) Exponeringar mot offentliga organ.

Exponeringsvärde

1. Exponeringsvärdet för en tillgångspost ska vara dess redo ­ d) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker. visade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 110 samt andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till tillgångsposten. Exponeringsvärdet för en post utanför balans ­ e) Exponeringar mot internationella organisationer. räkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska utgöra föl ­ jande procentandel av dess nominella värde efter reducering av specifika kreditriskjusteringar: f) Exponeringar mot institut.

a) 100 % om det är en högriskpost. g) Exponeringar mot företag.

b) 50 % om det är en medelriskpost. h) Exponeringar mot hushåll.

c) 20 % om det är en medel-/lågriskpost. i) Exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter.

d) 0 % om det är en lågriskpost. j) Fallerande exponeringar.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/75

k) Exponeringar som är förenade med särskilt hög risk. riga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor är uppfyllda:

l) Exponeringar i form av säkerställda obligationer. a) Motparten är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut, m) Poster som avser positioner i värdepapperisering. ett kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahål ­ ler anknutna tjänster och omfattas av tillfredsställande till ­ synskrav. n) Exponeringar mot institut och företag med ett kortfristigt kreditbetyg.

b) Motparten ingår utan förbehåll i samma konsolidering som institutet. o) Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (fond).

c) Samma processer för riskbedömning, riskmätning och kont ­ p) Aktieexponeringar. roll gäller för motparten som för institutet.

q) Övriga poster. d) Motparten är etablerad i samma medlemsstat som institutet.

Artikel 113 e) Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till 1. För att beräkna riskvägda exponeringsbelopp ska riskvikter institutet. tillämpas på alla exponeringar, undantaget de som räknats av från kapitalbasen, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2. Tillämpning av riskvikter ska bygga på den exponeringsklass som exponeringen hänförs till och, i den omfattning som anges Om institutet i enlighet med denna punkt får tillstånd att inte i avsnitt 2, dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %. genom hänvisning till kreditbedömningar gjorda av externa kre ­ ditvärderingsinstitut, eller kreditbedömningar gjorda av export ­ kreditorgan i enlighet med avsnitt 3. 7. Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings ­ 2. Vid riskvägning enligt punkt 1 ska exponeringsvärdet mul ­ ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för ­ tipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts handstillstånd från de behöriga myndigheterna, besluta att inte enligt, avsnitt 2. tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på motparter med vilka institutet har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat insti ­ tutionellt skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt säkerställer deras likviditet och solvens för att vid behov und ­ 3. Om en exponering är föremål för kreditriskskydd får den vika konkurs. De behöriga myndigheterna får bevilja godkän ­ tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med nande om följande villkor är uppfyllda: kapitel 4.

4. Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepappe ­ a) De krav som anges i punkt 6 a, d och e är uppfyllda. riseringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

b) Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet 5. Exponeringar för vilka det inte finns någon beräkning i från lätt tillgängliga medel kan ge det stöd som krävs enligt avsnitt 2 ska åsättas en riskvikt på 100 %. dess åtagande.

6. Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings ­ c) Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för ­ enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering handsgodkännande från de behöriga myndigheterna, besluta av risker, som ger en fullständig översikt över risksituationen att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på institutets för samtliga enskilda medlemmar och för det institutionella exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dot ­ skyddssystemet som helhet, och motsvarande möjligheter till terföretag, syskonföretag eller företag som står i ett sådant sam ­ inflytande. Dessa system ska på lämpligt sätt följa expone ­ band som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG. De behö ­ ringar som fallerat i enlighet med artikel 178.1.

Bilaga 3

L 176/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

d) I det institutionella skyddssystemet genomförs egna risk ­ Tabell 1 bedömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda medlemmarna. Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt 0 % 20 % 50 % 100 % 100 % 150 %

e) Det institutionella skyddssystemet ska en gång per år upp ­ rätta och offentliggöra en konsoliderad rapport som omfattar 3. Exponeringar mot ECB ska åsättas riskvikten 0 %. en balansräkning, en vinst- och förlustredovisning, en läges ­ rapport och en riskrapport för det institutionella skydds ­ systemet som helhet, eller en rapport som omfattar en ag ­ gregerad balansräkning, en aggregerad vinst- och förlustre ­ 4. Exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar dovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det insti ­ och centralbanker som är uttryckta och finansierade i den na ­ tutionella skyddssystemet som helhet. tionella regeringens och centralbankens nationella valuta ska åsättas riskvikten 0 %.

f) Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga 5. Till och med den 31 december 2017 ska samma riskvikt att minst 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna åsättas sådana exponeringar mot medlemsstaters nationella re ­ det institutionella skyddssystemet. geringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats nationella valuta som skulle tillämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i den egna nationella valutan. g) Flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapitalbasen (nedan kallat dubbel användning) liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan med ­ lemmarna av det institutionella skyddssystemet ska elimine ­ 6. För exponeringar som anges i punkt 5 gäller följande: ras.

a) År 2018 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen vara 20 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i h) Det institutionella skyddssystemet ska grundas på medlem ­ enlighet med artikel 114.2. skap av många kreditinstitut med en i huvudsak homogen affärsprofil.

b) År 2019 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen vara 50 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i i) De relevanta behöriga myndigheterna ska med jämna mel ­ enlighet med artikel 114.2. lanrum godkänna och övervaka att de system som avses i leden c och d är tillräckliga. c) Från och med 2020 ska de beräknade riskvägda expone ­ ringsbeloppen vara 100 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med artikel 114.2. Om institutet i enlighet med denna punkt beslutar att inte till ­ lämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

7. Om de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, som till ­ lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de A v s n i t t 2 system som tillämpas i unionen, åsätter en riskvikt som är lägre än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den R i s k v i k t e r egna nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan får instituten ge sådana Artikel 114 exponeringar samma riskvikt.

Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker

1. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker ska åsättas en riskvikt på 100 % om inte punkterna 2–7 till ­ Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge ­ lämpas. nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till ­ lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får 2. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär ­ metod som anges i denna punkt för exponeringar mot den deringsinstitut ska åsättas en riskvikt enligt tabell 1 som mot ­ nationella regeringen eller centralbanken i tredjelandet, om de svarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitu ­ relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har tet i enlighet med artikel 136. bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/77

Artikel 115 metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele ­ vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har

Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

och myndigheter

1. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter ska riskviktas som exponeringar mot institut 5. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan om de inte behandlas som exponeringar mot nationella rege ­ eller myndigheter i medlemsstaterna som inte avses i punkterna ringar enligt punkterna 2 eller 4 eller åsätts en riskvikt i enlighet 2–4 och som är uttryckta och finansierade i den nationella med punkt 5. Den förmånsbehandling för kortfristiga expone ­ valutan ska åsättas en riskvikt på 20 %. ringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte till ­ lämpas.

Artikel 116

Exponeringar mot offentliga organ

2. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan 1. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det inte finns och myndigheter ska behandlas på samma sätt som expone ­ en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska ringar mot den nationella regering inom vars territorium de åsättas en riskvikt i enlighet med det kreditkvalitetssteg som är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala själv ­ som det offentliga organet tillhör åsätts enligt tabell 2 nedan: styrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang. Tabell 2

Kreditkvalitetssteg för nationell 1 2 3 4 5 6 EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla regering delstatliga och lokala myndigheter självstyrelseorgan inom unio ­ nen som de berörda behöriga myndigheterna behandlar som Riskvikt 20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 % exponeringar mot de nationella regeringarna.

För exponeringar mot offentliga organ som är etablerade i stater utan kreditvärdering för den nationella regeringen ska riskvikten vara 100 %. 3. Exponeringar mot kyrkor eller religiösa samfund som har inrättats som juridiska personer enligt offentlig lagstiftning och som har laglig rätt att uppbära skatt ska behandlas som expo ­ neringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myn ­ 2. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det finns en digheter. I detta fall ska punkt 2 ska inte tillämpas, och vid kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska be ­ tillämpning av artikel 150.1 a ska tillåtelse att tillämpa scha ­ handlas i enlighet med artikel 120. Den förmånsbehandling blonmetoden inte uteslutas. för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte tillämpas på dessa organ.

4. Om behöriga myndigheter i tredjeland, som enligt sin 3. Exponeringar mot offentliga organ med en ursprunglig nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem löptid på högst tre månader ska åsättas riskvikten 20 %. som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, be ­ handlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelse ­ organ eller myndigheter på samma sätt som exponeringar 4. Under exceptionella omständigheter får exponeringar mot mot den egna nationella regeringen, och det inte föreligger offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av mot den nationella regeringen, delstatliga eller lokala självstyrel ­ de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndighe ­ seorgan eller myndigheter inom vars jurisdiktion de är belägna, ternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda om det enligt de behöriga myndigheterna i den berörda juris ­ institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang, diktionen inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa ex ­ får instituten åsätta samma riskvikt för exponeringar mot så ­ poneringar på grund av att det finns en lämplig garanti från den dana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter. nationella regeringen eller det delstatliga eller lokala självstyrel ­ seorganet eller myndigheten.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge ­ 5. Om de behöriga myndigheterna inom ett tredjelands juris ­ nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses diktion, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till ­ motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar expo ­ lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de neringar mot offentliga organ i enlighet med punkt 1 eller 2, får system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den riskvikt. I annat fall ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.

Bilaga 3

L 176/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge ­ m) Internationella finansieringsfaciliteten för immunisering. nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till ­ lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de n) Muslimska utvecklingsbanken. system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele ­ vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har 3. Den andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod. som tecknats men inte betalts ska åsättas riskvikten 20 %.

Artikel 117 Artikel 118

Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker Exponeringar mot internationella organisationer

1. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som Exponeringar mot följande internationella organisationer ska inte ingår i punkt 2 ska behandlas som exponeringar mot in ­ åsättas riskvikten 0 %: stitut. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2, 120.2 och 121.3 ska inte tillämpas.

a) Unionen. Inter-American Investment Corporation, Svartahavsområdets handels- och utvecklingsbank, Centralamerikanska banken för ekonomisk integration och den latinamerikanska utvecklings ­ b) Internationella valutafonden. banken CAF ska betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.

2. Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker c) Banken för internationell betalningsutjämning (BIS). ska åsättas riskvikten 0 %.

d) Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten. a) Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (Världsbanken).

e) Europeiska stabilitetsmekanismen. b) Internationella finansieringsbolaget (IFC).

f) Ett internationellt finansiellt institut som etablerats av två c) Interamerikanska utvecklingsbanken. eller fler medlemsstater, med syfte att få fram finansiering och tillhandahålla finansiellt stöd till medlemmar som drab ­ bas eller hotas av allvarliga finansiella problem. d) Asiatiska utvecklingsbanken.

Artikel 119 e) Afrikanska utvecklingsbanken.

Exponeringar mot institut

1. Exponeringar mot institut för vilka det finns en kreditvär ­ f) Europarådets utvecklingsbank. dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk ­ vikt i enlighet med artikel 120. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kredit ­ g) Nordiska investeringsbanken. värderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med arti ­ kel 121.

h) Karibiska utvecklingsbanken.

2. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på i) Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling. högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntaga ­ rens nationella valuta ska åsättas en riskvikt som är ett steg mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som enligt arti ­ kel 114.4–114.7 ges till exponeringar mot den nationella rege ­ j) Europeiska investeringsbanken. ringen i den jurisdiktion institutet tillhör.

k) Europeiska investeringsfonden. 3. Inga exponeringar med en återstående löptid på högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens natio ­ l) Organisationen för multilaterala investeringsgarantier. nella valuta ska ges en lägre riskvikt än 20 %.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/79

4. Exponering mot ett institut i form av minimireserver som a) Om det inte finns någon kortfristig värdering av expone ­ institutet måste inneha enligt ECB eller en medlemsstats central ­ ringen ska den allmänna förmånsbehandlingen för kortfris ­ bank, får åsättas samma riskvikt som exponeringar mot veder ­ tiga exponeringar som anges i punkt 2 tillämpas på alla börande medlemsstats centralbank förutsatt att exponeringar mot institut med upp till tre månaders åter ­ stående löptid.

a) reserverna innehas i enlighet med Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) ( 1 ) eller i enlighet med nationella krav som i alla viktigare hänseenden b) Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen är likvärdiga med den förordningen, leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk risk ­ vikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 2, ska den kortfristiga vär ­ b) vid konkurs eller insolvens för det institut där reserverna deringen endast användas för den specifika exponeringen. förvaras, reserverna till fullo återbetalas i tid till institutet Övriga kortfristiga exponeringar ska följa den allmänna för ­ och inte disponeras för att reglera andra av institutets åta ­ månsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i ganden. punkt 2.

5. Exponeringar mot finansiella institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av till ­ c) Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen synskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som leder till en mindre förmånlig riskvikt än den allmänna för ­ tillämpas för institut ska behandlas som exponeringar mot in ­ månsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i stitut. punkt 2, ska inte den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga ford ­ ringar som inte är kreditvärderade ska åsättas samma riskvikt Artikel 120 som den som tillämpas genom den specifika kortfristiga Exponeringar mot kreditvärderade institut värderingen.

1. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på mer än tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig ­ het med tabell 3 som motsvarar kreditvärderingen från det Artikel 121 externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Exponeringar mot institut utan kreditvärdering

1. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns en kre ­ Tabell 3 ditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med de kreditkvalitetssteg som exponeringar Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6 mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör åsätts i enlighet med tabell 5: Riskvikt 20 % 50 % 50 % 100 % 100 % 150 %

2. Exponeringar mot ett institut med en återstående löptid på Tabell 5 upp till tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig ­ Kreditkvalitetssteg het med tabell 4 som motsvarar kreditvärderingen från det för nationell 1 2 3 4 5 6 externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136. regering

Riskvikt för expo ­ 20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 % nering Tabell 4

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt 20 % 20 % 20 % 50 % 50 % 150 % 2. För exponeringar mot institut utan kreditvärdering som är etablerade i stater där den nationella regeringen inte är kredit ­ värderad ska riskvikten vara 100 %.

3. Sambandet mellan behandlingen av kortfristiga kreditvär ­ deringar enligt artikel 131 och den allmänna förmånsbehand ­ ling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 ska vara som följer: 3. För exponeringar mot institut utan kreditvärdering med en ursprunglig effektiv löptid på högst tre månader ska riskvikten ( 1 ) EUT L 250, 2.10.2003, s. 10. vara 20 %.

Bilaga 3

L 176/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 om handelsfinan ­ Nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll får hänföras sieringsexponeringar – som avses i artikel 162.3 andra stycket till klassen hushållsexponeringar. led b – mot institut utan kreditvärdering, ska riskvikten vara 50 % och när den återstående löptiden för dessa handelsfinan ­ sieringsexponeringar mot institut utan kreditvärdering är tre månader eller mindre ska riskvikten vara 20 %. Artikel 124

Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

Artikel 122 1. En exponering eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas risk ­

Exponeringar mot företag

vikten 100 % om villkoren i artiklarna 125 och 126 inte är 1. Exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som över ­ med tabell 6 som motsvarar kreditvärderingen från det externa skrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136. tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säker ­ het.

Tabell 6

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6 Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad av fast egendom ska inte vara högre än det intecknade beloppet av Riskvikt 20 % 50 % 100 % 100 % 150 % 150 % marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller an ­ dra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fastigheten.

2. Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns tillgänglig ska åsättas riskvikten 100 % eller riskvikten för ex ­ poneringar mot den egna nationella regeringen i den jurisdik ­ 2. På grundval av de uppgifter som samlas in enligt arti ­ tion företaget tillhör, varvid det högsta värdet ska ges. kel 101 och eventuella andra relevanta indikatorer, ska de be ­ höriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt arti ­ Artikel 123 kel 125 och riskvikten på 50 % för exponeringar säkrade ge ­ Hushållsexponeringar nom kommersiella fastigheter enligt artikel 126 inom deras territorium är korrekt baserade på Exponeringar som uppfyller följande kriterier ska åsättas risk ­ vikten 75 %.

a) erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är a) Exponeringen ska gälla antingen fysisk person/fysiska perso ­ säkrade genom fast egendom, ner eller ett litet eller medelstort företag.

b) Exponeringen ska omfatta ett betydande antal exponeringar b) den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom. med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt.

De behöriga myndigheterna kan i lämpliga fall åsätta en högre c) Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och sys ­ riskvikt eller striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna konföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för 125.2 och 126.2, grundat på bedömningar av den finansiella den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning stabiliteten. som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som har hän ­ förts till den exponeringsklass som avses i artikel 112 i, får inte enligt institutets kännedom överstiga 1 miljon EUR. För exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfas ­ Institutet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta. tigheter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en procentsats från 35 % till och med 150 %.

Värdepapper får inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

För exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastighe ­ Exponeringar som inte uppfyller de kriterier som avses i första ter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en stycket a-c ska inte hänföras till klassen hushållsexponeringar. procentsats från 50 % till och med 150 %.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/81

Inom dessa intervall ska den högre riskvikten åsättas på grund ­ Artikel 125 val av erfarenheter av förluster och med hänsyn till förväntad

Exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i

marknadsutveckling och överväganden om finansiell stabilitet.

bostadsfastighet

När det av bedömningen framgår att riskvikterna enligt artik ­ larna 125.2 och 126.2 inte återspeglar de faktiska riskerna i 1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en ­ förhållande till ett eller flera fastighetssegment för sådana expo ­ lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk ­ neringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfas ­ rade genom panträtt i bostadsfastighet behandlas på följande tigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller sätt: flera delar av territoriet ska de behöriga myndigheterna för dessa fastighetssegment av exponeringar åsätta en högre riskvikt som motsvarar de faktiska riskerna. a) Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller ska bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA om juste ­ när det gäller privata investeringsföretag, ska åsättas riskvik ­ ringar av de tillämpade riskvikterna och kriterierna, som kom ­ ten 35 %. mer att beräknas i enlighet med kriterierna i denna punkt i överensstämmelse med vad som specificeras i de tekniska stan ­ darder för tillsyn som avses i punkt 4 i denna artikel. EBA ska offentliggöra de riskvikter och kriterier som de behöriga myn ­ b) Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med digheterna fastställer för de exponeringar som avses i artiklarna fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där institutet är 125, 126 och 199. uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, ska åsättas risk ­ vikten 35 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut säkrad genom ägande av fastigheten.

3. När de behöriga myndigheterna åsätter en högre riskvikt eller striktare kriterier, ska instituten få en övergångsperiod på 6 månader för att tillämpa de nya riskvikterna. 2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera a) Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast ­ ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro ­ ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och a) de strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet som avses låntagarens utförande av sina förpliktelser. i punkt 1,

b) Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den b) de villkor som avses i punkt 2 och som de behöriga myn ­ underliggande fastighetens eller det underliggande projektets digheterna ska ta hänsyn till när de åsätter högre riskvikter, i resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter ­ synnerhet begreppet " bedömningar av den finansiella stabili ­ betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre ­ teten " . diten ska därför inte i väsentlig grad vara beroende av betal ­ ningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska institu ­ ten fastställa maximala lån/inkomstkvoter som en del av sin EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för utlåningspolicy och införskaffa lämpliga intyg om tillräcklig tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014. inkomst vid beviljande av lån.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska c) Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med uppfyllda. artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

d) Om inte annat fastställs i artikel 124.2, den del av lånet som 5. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och åsatts riskvikten 35 % överstiger inte 80 % av fastighetens kriterier som har fastställts av de behöriga myndigheterna i en marknadsvärde, eller 80 % av pantlånevärdet för fastigheten annan medlemsstat avseende exponeringar som säkrats genom i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för be ­ panträtt i kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter som dömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra före ­ är belägna i den medlemsstaten. skrifter.

Bilaga 3

L 176/82 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone ­ a) Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighe ­ låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast ­ ter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro ­ behöriga myndigheten i den medlemsstaten har visat belägg för ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bo ­ låntagarens utförande av sina förpliktelser. stadsfastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

b) Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den underliggande fastighetens eller det underliggande projektets a) Förluster från utlåning med säkerhet i form av bostadsfas ­ resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter ­ tigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pant ­ betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre ­ lånevärdet om inte annat beslutats enligt artikel 124.2, över ­ diten beror därför inte i väsentlig grad av betalningsflöden stiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom som härrör från den underliggande fastighet som ställts som bostadsfastigheter under ett givet år. säkerhet.

b) De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom c) Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lå ­ uppfyllda. nen där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

d) Om inte annat fastställts i artikel 124.2 ska 50 % riskvikt åsättas den del av lånet som inte överstiger 50 % av fas ­ 4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst tighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, om år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt inte annat fastställts i artikel 124.2 i de medlemsstater 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlåne ­ ett påföljande år. värdet genom lagar eller andra föreskrifter.

Artikel 126 3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone ­ ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella

Exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i

fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium,

kommersiella fastigheter

om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har kunnat 1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en ­ visa att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk ­ kommersiella fastigheter finns inom detta territorium med för ­ rade genom panträtt i kommersiella fastigheter behandlas som lustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden: följer:

a) Förluster från utlåning där säkerhet ställts genom kommersi ­ a) Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av ut säkrad genom panträtter i kontorsfastigheter eller andra pantlånevärdet, om inte annat beslutats enligt artikel 124.2 kommersiella fastigheter får åsättas riskvikten 50 %. överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

b) Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing av kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter där b) De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa får kommersiella fastigheter överskrider inte 0,5 % av utestående ges riskvikten 50 % förutsatt att institutets exponering är lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter. fullt ut säkrad genom ägande av fastigheten.

4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst 2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda 1 endast om följande villkor är uppfyllda: ett påföljande år.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/83

Artikel 127 3. Vid bedömning av om andra exponeringar än de som tas upp i punkt 2 är förknippade med särskilt höga risker ska

Fallerande exponeringar

instituten ta hänsyn till följande egenskaper: 1. Den osäkrade andelen av en post där gäldenären har fal ­ lerat i enlighet med artikel 178 eller, vid hushållsexponeringar, den osäkrade delen av en kreditfacilitet som har fallerat i enlig ­ a) Det finns en hög risk för förlust på grund av fallissemang het med artikel 178, ska åsättas riskvikten från gäldenärens sida.

a) 150 %, om specifika kreditriskjusteringar understiger 20 % av b) Det är omöjligt att göra en adekvat bedömning av om ex ­ den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa poneringen omfattas av led a. specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades,

b) 100 %, om specifika kreditriskjusteringar inte understiger EBA ska utfärda riktlinjer som specificerar vilka typer av expo ­ 20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet neringar som är förknippade med särskilt hög risk och under om dessa specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades. vilka omständigheter.

2. För fastställande av den säkrade andelen av den förfallna Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning posten ska sådana säkerheter och garantier beaktas som är (EU) nr 1093/2010. godkända för kreditriskreducerande ändamål enligt kapitel 4.

Artikel 129 3. Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit ­ riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom Exponeringar i form av säkerställda obligationer panträtt i bostadsfastigheter i enlighet med artikel 125 ska åsät ­ 1. För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt tas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178 punkterna 4 och 5 ska obligationer avse sådana obligationer har inträffat. som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG (säkerställda obligationer) som uppfyller kraven i punkt 7 och är säkrade genom någon av följande tillgångar: 4. Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit ­ riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 126 ska åsättas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med a) Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar, artikel 178 har inträffat. ECBS-centralbanker, offentliga organ, regionala regeringar el ­ ler lokala myndigheter i unionen.

Artikel 128 b) Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar i

Poster förknippade med särskilt hög risk

tredjeländer, centralbanker i tredjeländer, multilaterala ut ­ 1. Instituten ska åsätta 150 % riskvikt för exponeringar med vecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller särskilt hög risk, även exponeringar i form av aktier eller an ­ kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt delar i fonder, när så är lämpligt. exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ i tredjeländer, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i tredjeländer som getts riskvikt som expone ­ ringar mot institut eller nationella regeringar och centralban ­ 2. Exponeringar med särskilt hög risk ska omfatta följande ker i enlighet med artikel 115.1, 115.2, 116.1, 116.2 eller exponeringar: 116.4 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar enligt detta led som minst uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 i enlighet a) Investeringar i riskkapitalföretag. med detta kapitel, förutsatt att de inte överstiger 20 % av det nominella beloppet för de emitterande institutens utes ­ tående säkerställda obligationer. b) Investeringar i alternativa investeringsfonder enligt artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU, utom sådana där fondens mandat inte ger utrymme för en lägre bruttosoliditet än den som c) Exponeringar mot institut som uppfyller kraven för kredit ­ krävs enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG. kvalitetssteg 1 enligt detta kapitel. Den totala exponeringen av detta slag får inte överstiga 15 % av det nominella belop ­ pet för det emitterande institutets utestående säkerställda c) Investeringar i riskkapital. obligationer. Exponeringar mot institut i EU med en löptid av högst 100 dagar ska inte omfattas av kraven för steg 1, men dessa institut ska minst uppfylla kraven för kreditkva ­ d) Spekulativ finansiering av fast egendom. litetssteg 2 i detta kapitel.

Bilaga 3

L 176/84 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

d) Lån mot säkerhet i ii) bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär ­ depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med ­ lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i kom ­ i) bostadsfastighet upp till det lägsta nominella beloppet av mersiella fastigheter. Om sådana bättre rangordnade an ­ panträtterna kombinerade med eventuella panträtter med delar används som säkerhet ska den särskilda offentliga bättre rätt och 80 % av värdet av de intecknade fastighe ­ tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs terna, eller i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, garantera att de underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar ii) bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds som säkerhetsmassa, till åtminstone 90 % består av pan ­ Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär ­ trätt i kommersiella fastigheter tillsammans med eventu ­ depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med ­ ella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nomi ­ lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i bostad ­ nella belopp som förfaller enligt andelarna, det nominella sfastigheter. Om sådana bättre rangordnade andelar an ­ beloppet av panträtterna och 60 % av värdet av de inteck ­ vänds som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för nade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kre ­ att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i arti ­ ditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel och att sådana an ­ kel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv delar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av 2009/65/EG garantera att de underliggande tillgångarna de utestående värdepappren. för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åt ­ minstone 90 % består av panträtt i bostadsfastigheter till ­ sammans med eventuella panträtter med bättre rätt upp Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter är godtagbara till det lägsta nominella belopp som förfaller enligt ande ­ om belåningsgraden på 60 % överskrids upp till maximalt larna, det nominella beloppet av panträtterna och 80 % 70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som av värdet av de intecknade fastigheterna, att andelarna säkerhet för de säkerställda obligationerna överstiger det no ­ uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta ka ­ minella utestående beloppet på den säkerställda obligationen pitel och att sådana andelar inte överskrider 10 % av det med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran upp ­ nominella beloppet av de utestående värdepappren. fyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i kapitel 4. Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla an ­ dra fordringar på den ställda säkerheten. e) Bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhan ­ dahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och som upp ­ fyller kraven för minst kreditkvalitetssteg 2 enligt detta ka ­ pitel, då den andel av varje lån som används för att uppfylla kravet i denna punkt för att säkra den säkerställda obligatio ­ g) Lån mot säkerhet i fartyg (panträtt i fartyg) upp till högst nen inte utgör mer än 80 % av värdet på den motsvarande skillnaden mellan 60 % av värdet av det intecknade fartyget bostadsfastigheten i Frankrike, och då en lån/inkomstkvot och värdet på eventuella tidigare panträtter i fartyg. motsvarar högst 33 % när lånet har beviljats. Det ska inte finnas någon panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas, och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014 ska låntagaren genom avtal förbinda sig att inte ge sådana Vid tillämpningen av första stycket leden c, d ii och f ii ska panträtter utan samtycke från det kreditinstitut som beviljade exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvalt ­ lånet. Lån/inkomstkvoten motsvarar den del av låntagarens ning av gäldenärernas betalningar av, eller behållning efter lik ­ bruttoinkomst som täcker återbetalningen av lånet, inklusive vidation för, lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar av ränta. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska vara antingen intecknade fastigheter eller skuldebrev inte tas med i beräk ­ ett finansiellt institut som auktoriserats och övervakas av ningen av de gränser som avses i dessa led. behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut, eller ett institut eller ett försäkringsföretag. Till ­ handahållaren av kreditriskskydd ska inrätta en ömsesidig garantifond eller ett liknande skydd för försäkringsföretag De behöriga myndigheterna får, efter samråd med EBA, delvis för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering ska ses avstå från att tillämpa första stycket led c och tillåta kreditkva ­ över regelbundet av de behöriga myndigheterna. Såväl kredit ­ litetssteg 2 för upp till 10 % av den totala exponeringen för det institutet som tillhandahållaren av kreditriskskydd ska göra nominella beloppet av det emitterande institutets utestående en bedömning av låntagarens kreditvärdighet. täckta obligationer, under förutsättning att man kan påvisa be ­ tydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda med ­ lemsstaterna på grund av att kravet för kreditkvalitetssteg 1 som f) Lån mot säkerhet i avses i det ledet tillämpas.

i) kommersiella fastigheter upp till det lägsta nominella be ­ loppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidi ­ 2. De situationer som avses i punkt 1 a–f ska även innefatta gare panträtter med bättre rätt och 60 % av värdet av de säkerheter som av lagstiftningen begränsas till att uteslutande intecknade fastigheterna, eller skydda obligationsinnehavare mot förluster.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/85

3. När det gäller fast egendom som ställs som säkerhet för Artikel 130 säkerställda obligationer ska instituten uppfylla kraven i arti ­

Poster som utgör positioner i värdepapperisering

kel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1. Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise ­ 4. Säkerställda obligationer för vilka det finns en kreditvär ­ ring ska fastställas enligt kapitel 5. dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk ­ vikt i enlighet med tabell 6a som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med arti ­ kel 136. Artikel 131

Exponeringar mot institut och företag med kortfristig

Tabell 6a

kreditvärdering

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6 Exponeringar mot institut och mot företag för vilka det finns en kortfristig kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut Riskvikt 10 % 20 % 20 % 50 % 50 % 100 % ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 7, som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136. 5. Säkerställda obligationer för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts icke efter ­ ställda exponeringar utan säkerhet mot det institut som givit ut Tabell 7 dem. Följande samband mellan riskvikterna ska gälla: Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6 a) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 20 % ska Riskvikt 20 % 50 % 100 % 150 % 150 % 150 % den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 10 %.

b) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 50 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 20 %. Artikel 132

Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

c) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 100 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 50 %. 1. Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (nedan kallade fonder) ska åsättas risk ­ d) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 150 % ska vikten 100 % om inte institutet använder kreditvärderingsmeto ­ den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 100 %. den i punkt 2, eller gör en genomgång enligt punkt 4, eller använder metoden för genomsnittlig riskvikt i punkt 5 om vill ­ koren i punkt 3 är uppfyllda. 6. Säkerställda obligationer som givits ut före den 31 decem ­ ber 2007 omfattas inte av kraven i punkterna 1 och 3. Den förmånsbehandling som anges i punkterna 4 och 5 kan till ­ lämpas på dessa tills de löper ut. 2. Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär ­ 7. Exponeringar i form av säkerställda obligationer är kvali ­ deringsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 8 ficerade för förmånsbehandling, förutsatt att det institut som som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvär ­ investerar i den säkerställda obligationen kan styrka för de be ­ deringsinstitutet i enlighet med artikel 136. höriga myndigheterna att

a) det får portföljinformation om åtminstone

Tabell 8 i) värdet på de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa och utestående säkerställda obligationer, Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt 20 % 50 % 100 % 100 % 150 % 150 % ii) den geografiska fördelningen och typen av säkerställda tillgångar, lånets storlek, ränta och valutarisker,

iii) de säkerställda tillgångarnas och säkerställda obligationer ­ 3. Instituten får fastställa riskvikten för en fond i enlighet nas löptidsstruktur, och med punkterna 4 och 5, om följande kriterier är uppfyllda:

iv) procentandelen lån som är obetalda mer än 90 dagar efter förfallodagen, a) Fonden förvaltas av ett företag som står under tillsyn i en b) emittenten åtminstone varje halvår gör den information som medlemsstat eller, om det avser en fond i tredjeland, om avses i led a tillgänglig för institutet. följande villkor är uppfyllda:

Bilaga 3

L 176/86 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

i) Fonden förvaltas av ett företag som omfattas av tillsyn Instituten får förlita sig på följande tredje parter vid beräkning som anses motsvara de krav som anges i unionsrätten. och rapportering av riskvikt för fonden, i enlighet med meto ­ derna i punkterna 4 och 5:

ii) Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna är tillräck ­ ligt säkerställt. a) Fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlånings ­ institut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella institut. b) Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar

b) Fondens förvaltningsbolag, om fondföretaget inte omfattas av led a och förutsatt att fondens förvaltningsbolag uppfyller i) de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att inve ­ kriterierna i punkt 3 a. stera i

En extern revisor ska bekräfta att den beräkning som anges i ii) om investeringsbegränsningar tillämpas, gränsvärdena i första stycket är korrekt. fråga och metoderna för att beräkna dem.

Artikel 133 c) Fondens verksamhet ska rapporteras minst en gång per år för att möjliggöra bedömning av tillgångar och skulder, in ­ Aktieexponeringar komster och verksamhet under rapporteringsperioden. 1. Följande exponeringar ska klassificeras som aktieexpone ­ ringar:

Vid tillämpning av led a får kommissionen, genom genomföran ­ deakter och efter det granskningsförfarande som avses i arti ­ a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd kel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter. tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som anges i denna punkt med avseende på exponeringar i form av b) Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner ­ andelar eller aktier i fonder från ett tredjeland, om de relevanta skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt substans är likartade med de exponeringar som avses i led a. att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

2. Aktieexponeringar ska åsättas riskvikten 100 % om de inte 4. Om institutet känner till fondens underliggande expone ­ måste dras av i enlighet med del två, åsättas riskvikten 250 % i ringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för enlighet med artikel 48.4, åsättas riskvikten 1 250 % i enlighet att beräkna en genomsnittlig riskvikt för exponeringarna i form med artikel 89.3 eller behandlas som högriskposter i enlighet av andelar eller aktier i fonder med hjälp av de metoder som med artikel 128. anges i detta kapitel. Om en underliggande exponering för fon ­ den i sig själv är en exponering i form av andelar i en annan fond som uppfyller kriterierna i punkt 3, får institutet göra en genomgång av den andra fondens underliggande exponeringar. 3. Investeringar i aktier eller andra instrument som kan räk ­ nas in i kapitalbasen utgivna av institut ska klassificeras som aktiefordringar, om de inte dras av från kapitalbasen eller åsätts riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4 eller behandlas om 5. Om institutet inte känner till fondens underliggande ex ­ högriskposter i enlighet med artikel 128. poneringar, får det beräkna en genomsnittlig riskvikt för dess exponeringar i form av en andel eller aktie i fonden i enlighet med de metoder som beskrivs i detta kapitel, under antagandet att fonden först investerar i exponeringsklasserna med de högsta kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets Artikel 134 regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det där ­

Övriga poster

efter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande exponeringsklasserna till dess att den maximala totala investe ­ 1. Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i ringsgränsen är nådd. artikel 4.10 i direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/87

2. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett A v s n i t t 3 institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv

G o d k ä n n a n d e o c h i n d e l n i n g a v k r e d i t r i s k ­

86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

v ä r d e r i n g

U n d e r a v s n i t t 1

G o d k ä n n a n d e a v e x t e r n a k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t

3. Kontanta poster som håller på att uppbäras ska åsättas riskvikten 20 %. Kassabehållning och likvärdiga poster ska åsät ­ Artikel 135 tas 0 % riskvikt.

Användning av kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut

1. En extern kreditvärdering får endast användas för att fast ­ ställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den har utförts av ett externt kreditvärderingsinstitut eller stöds av 4. Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad ett externt kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning plats ska åsättas riskvikten 0 % i den utsträckning som institutet (EG) nr 1060/2009. har förpliktelser i motsvarande form.

2. EBA ska offentliggöra förteckningen över externa kredit ­ värderingsinstitut i enlighet med artiklarna 2.4 och 18.3 i för ­ ordning (EG) nr 1060/2009 på sin webbplats.

5. I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena terminsköp ska den riskvikt åsättas som hänför sig till tillgång ­ U n d e r a v s n i t t 2 arna i fråga och inte de som gäller för motparten.

I n d e l n i n g a v e x t e r n a k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t s k r e d i t v ä r d e r i n g a r

Artikel 136

Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvär­

6. Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone ­

deringar

ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering ­ arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av ­ 1. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom ­ sluta kontraktet ska den riskvikt åsättas som föreskrivs i kapitel mitté, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande 5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering från ett som för alla externa kreditvärderingsinstitut specificerar vilket av externt kreditvärderingsinstitut. Om produkten inte har någon kreditkvalitetsstegen i avsnitt 2 som kreditvärderingarna från ett kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut ska risk ­ externt kreditvärderingsinstitut tillhör (indelning, eller " mapp ­ vikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1- ning " ). Dessa bestämningar ska vara objektiva och konsekventa. exponeringar, upp till maximalt 1 250 % och multipliceras med det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet för att bestämma det riskvägda tillgångsbeloppet. De n-1-expo ­ EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska neringar som ska undantas från summeringen ska fastställas på standarder för genomförande till kommissionen senast den basis av att de ska innefatta de exponeringar som ger upphov 1 juli 2014 och ska även när så krävs överlämna omarbetade till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för förslag till tekniska standarder för genomförande. någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095. 7. Vid leasingavtal ska exponeringsvärdet motsvara nuvärdet av minimileasingbetalningarna. Med minimihyresbetalningar av ­ ses de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas, 2. Vid indelningen av kreditvärderingarna ska EBA, Eiopa eller kan förpliktas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner och Esma uppfylla följande krav: som man skäligen kan anta kommer att utnyttjas. Annan part än hyrestagaren kan avkrävas betalning av restvärdet av uthyrda fastigheter och om den betalningsförpliktelsen uppfyller vill ­ a) För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge ­ koren i artikel 201 när det gäller skyddstillhandahållarnas lämp ­ nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta lighet och även kraven för godkännande av andra slags garantier kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallis ­ enligt artiklarna 213–215, kan den betalningsförpliktelsen tas i semang när det gäller alla poster som getts samma kredit ­ beaktande som ofinansierat kreditriskskydd enligt kapitel 4. värdering. När det gäller nyligen etablerade externa kredit ­ Dessa exponeringar ska hänföras till relevant exponeringsklass värderingsinstitut och sådana som endast hunnit registrera i enlighet med artikel 112. Om exponeringen är ett restvärde av ett fåtal uppgifter om fallissemang ska EBA, Eiopa och uthyrda tillgångar ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräk ­ Esma begära att det externa kreditvärderingsinstitutet upp ­ nas enligt följande: 1/t × 100 % × restvärdet, där t är det största skattar den långfristiga andelen fallissemang för alla poster av 1 och närmast antalet hela år som återstår av hyrestiden. som fått samma kreditvärdering.

Bilaga 3

L 176/88 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge ­ motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka ka ­ kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som det ex ­ pitalkraven. terna kreditvärderingsinstitutet täcker, den kreditbetygsskala som kreditvärderingsinstitutet tillämpar, varje kreditvär ­ derings innebörd och kreditvärderingsinstitutets definition 2. Exponeringar för vilka en kreditvärdering från ett export ­ av fallissemang. kreditorgans har godkänts för användning vid riskviktning ska åsättas en riskvikt enligt tabell 9. c) EBA, Eiopa och Esma ska jämföra andelen fallissemang för varje kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderings ­ institut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som Tabell 9 bygger på den andel fallissemang som andra externa kredit ­ värderingsinstitut registrerat för en emittentpopulation som Mini ­ anses ligga på en likvärdig kreditrisknivå. mipremie d) Om andelen fallissemang när det gäller ett enskilt kreditvär ­ för ex ­ 0 1 2 3 4 5 6 7 deringsinstituts kreditvärdering är väsentligt och systematiskt porthögre än referensvärdet ska EBA, Eiopa och Esma placera försäk ­ kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkva ­ ring litetsskalan som innebär högre risk. Risk ­ 0 % 0 % 20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 % vikt e) När EBA, Eiopa och Esma har höjt den tilldelade riskvikten för en viss kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvär ­ deringsinstitut och andelen fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget från detta kreditvärderingsinstitut inte längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet, A v s n i t t 4 får EBA, Eiopa och Esma åter placera kreditvärderingsinstitu ­ tets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitets ­ A n v ä n d n i n g a v k r e d i t v ä r d e r i n g a r f r å n skalan. e x t e r n t k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t f ö r

f a s t s t ä l l a n d e a v r i s k v i k t e r

3. EBA, Eiopa och Esma ska utarbeta förslag till tekniska Artikel 138 standarder för genomförande som specificerar de kvantitativa faktorerna i punkt 2 a, de kvalitativa faktorerna i punkt 2 b Allmänna krav och referensvärdet i punkt 2 c. Ett institut får utse ett eller flera externa kreditvärderingsinstitut för att fastställa den riskvikt som ska åsättas tillgångsposter och EBA, Eiopa och Esma ska överlämna sina förslag till tekniska poster utanför balansräkningen. Ett institut får återkalla sin ut ­ standarder för genomförande till kommissionen senast den nämning av ett externt kreditvärderingsinstitut. Ett institut ska 1 juli 2014. motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkra ­ Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder ven. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. Ett institut ska för genomförande som avses i första stycket i enlighet med använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) har utfärdat på begäran. Det får dock använda sig av kredit ­ nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010. värderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ, om EBA har bekräftat att kreditvärderingar som ett U n d e r a v s n i t t 3 externt kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ kva ­ litetsmässigt inte skiljer sig från kreditvärderingar som detta

A n v ä n d n i n g a v k r e d i t v ä r d e r i n g a r f r å n

externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. EBA

e x p o r t k r e d i t o r g a n

ska vägra eller återkalla denna bekräftelse i synnerhet då det Artikel 137 externa kreditvärderingsinstitutet har använt sig av en kreditvär ­ dering utfärdad på eget initiativ för att utöva påtryckningar på Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan den kreditvärderade enheten att lägga en order om en kredit ­ värdering eller andra tjänster. Vid användning av kreditvär ­ 1. Vid tillämpning av artikel 114 får institut använda kredit ­ deringar ska instituten uppfylla följande krav: värderingar som utförts av ett exportkreditorgan som detta in ­ stitut har utsett, om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Värderingen uttrycker en konsensusklassificering från export ­ a) Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från kreditorgan som godkänt OECD:s " överenskommelse om ett externt kreditvärderingsinstitut för en viss kategori av riktlinjer för statsstödda exportkrediter " . poster ska konsekvent använda dessa kreditvärderingar för alla exponeringar som tillhör denna kategori. b) Exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar, an ­ vänder OECD:s överenskomna metod och kreditvärderingen är bunden till en av de åtta minimipremierna för exportför ­ b) Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från säkring som fastställts i OECD:s metod. Ett institut får åter ­ ett externt kreditvärderingsinstitut ska använda dem fortlö ­ kalla sin utnämning av ett exportkreditorgan. Ett institut ska pande och konsekvent.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/89

c) Ett institut ska endast använda kreditvärderingar från externa Artikel 140 kreditvärderingsinstitut där alla belopp som utgör skuld till

Långfristiga och kortfristiga kreditvärderingar

institutet beaktas, dvs. både kapital- och räntebelopp. 1. Kortfristiga kreditvärderingar får endast användas för kort ­ fristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör d) Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett exponeringar mot institut och företag. utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikten för den posten. 2. En kortfristig kreditvärdering ska bara tillämpas på den post som den avser och ska inte användas för att härleda risk ­ e) Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda vikt för andra poster, utom i följande fall: externa kreditvärderingsinstitut och de ger två olika riskvikter för en post ska den högre riskvikten tillämpas.

a) Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering åsätts risk ­ f) Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från vikten 150 % ska alla exponeringar utan kreditvärdering utsedda externa kreditvärderingsinstitut för en post ska de och utan säkerhet mot den gäldenären, oberoende av om två värderingar som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två de är kortfristiga eller långfristiga, också åsättas 150 % risk ­ lägsta riskvikterna skiljer sig åt ska den högre av dessa åsät ­ vikt. tas. Om de två lägsta riskvikterna är desamma ska den risk ­ vikten åsättas.

b) Om en kortfristig kreditvärderad facilitet åsätts 50 % riskvikt Artikel 139 ska ingen kortfristig exponering utan kreditvärdering åsättas en riskvikt som är lägre än 100 %.

Kreditvärderingar av emittenter och emissioner

1. Om det finns en kreditvärdering för ett särskilt emissions ­ program eller en särskild facilitet som posten som utgör expo ­ Artikel 141 neringen tillhör, ska denna kreditvärdering användas för att fastställa den riskvikt som ska åsättas denna post. Poster i nationell och utländsk valuta

En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gälde ­ 2. Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering närens nationella valuta får inte användas för att härleda riskvikt för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett särskilt för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som utländsk valuta. utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen använ ­ das i endera av följande fall: Om en exponering uppstår genom ett kreditinstituts deltagande i ett lån som har getts av en multilateral utvecklingsbank vars status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden får a) Kreditvärderingen medför en högre riskvikt än vad som an ­ kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta an ­ nars hade varit fallet och den berörda exponeringen i alla vändas för att fastställa riskvikten. avseenden likställs med eller är efterställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till ic ­ ke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

KAPITEL 3 b) Kreditvärderingen medför en lägre riskvikt och den berörda Internmetoden exponeringen i alla avseenden likställs med eller är icke-efter ­ ställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda A v s n i t t 1 facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten,

T i l l s t å n d f r å n b e h ö r i g a m y n d i g h e t e r a t t

i tillämpliga fall.

a n v ä n d a i n t e r n m e t o d e n

Artikel 142 I alla övriga fall ska exponeringen betraktas som ej kreditvär ­

Definitioner

derad. 1. I detta kapitel gäller följande definitioner:

3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra tillämpningen av ar ­ tikel 129. 1. riskklassificeringssystem: alla metoder, processer, kontroller samt datainsamlings- och it-system som ligger till grund för 4. Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser och kvan ­ inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom tifiering av fallissemangs- och förlustsestimat för en viss typ samma företagsgrupp. av exponering.

Bilaga 3

L 176/90 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. typ av exponering: en grupp av exponeringar som förvaltas Artikel 143 på likartat sätt och som innehåller en viss typ av faciliteter

Tillstånd att använda internmetoden

och begränsas till en enda enhet eller en enda undergrupp av enheter inom en grupp förutsatt att samma typ av expone ­ 1. Om de villkor som anges i detta kapitel är uppfyllda ska ringar förvaltas på annat sätt i andra enheter i gruppen. den behöriga myndigheten tillåta institut att beräkna sina risk ­ vägda exponeringsbelopp genom att använda den metod som bygger på intern riskklassificering (nedan kallad internmetoden). 3. affärsenhet: alla olika organisatoriska eller juridiska enheter, affärsområden eller geografiska lokaliseringar.

2. Förhandstillstånd att använda internmetoden, inklusive 4. stor enhet i den finansiella sektorn: varje enhet i den finan ­ egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, siella sektorn, utöver de som avses i artikel 4.1 led 27 j, som ska krävas för alla exponeringsklasser och alla riskklassificerings ­ uppfyller följande villkor: system och interna modeller för aktieexponeringar och alla me ­ toder för skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer som används. a) dess totala tillgångar, beräknade på individuell nivå eller på gruppnivå, är större eller lika med tröskelvärdet på 70 miljarder EUR, där den senaste reviderade årsredovis ­ ningen eller sammanställda redovisningen ska användas 3. Instituten ska erhålla förhandstillstånd av de behöriga för att bestämma storleken på tillgångarna, och myndigheterna för

b) den eller ett av dess dotterföretag omfattas av tillsyns ­ a) väsentliga förändringar av tillämpningsområdet för ett risk ­ reglering inom unionen eller lagstiftningen i ett tredjeland klassificeringssystem eller en intern modell för aktieexpone ­ som tillämpar reglerings- och tillsynskrav som är åtmin ­ ringar som institutet har fått tillstånd att använda, stone likvärdiga med de som tillämpas i unionen.

5. oreglerad finansiell enhet: varje annan enhet som inte är en b) väsentliga förändringar av ett riskklassificeringssystem eller reglerad enhet i den finansiella sektorn men som såsom sin en intern modell för aktieexponeringar som institutet har huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksam ­ fått tillstånd att använda. heter som anges i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

Tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem ska om ­ 6. motpartsriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem, fatta varje relevant typ av exponering som detta riskklassifice ­ i skalan för riskklassning av motparter, till vilken motparten ringssystem har utvecklats för. hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken PD-skattningar (sannolikhet för fallissemang) härleds. 4. Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om alla förändringar av riskklassificeringssystem och interna modeller 7. produktriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem för aktieexponeringar. för produktrisker till vilken exponeringar hänförs på grund ­ val av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken egna estimat av LGD-värden (förlust vid fallissemang) här ­ leds. 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar villkoren för bedömning av väsentligheten hos användningen av det befintliga riskklassificeringssystemet för 8. serviceföretag: en enhet som dagligen förvaltar en grupp av andra ytterligare exponeringar som inte redan omfattas av risk ­ förvärvade fordringar eller de underliggande kreditexpone ­ klassificeringssystemet och förändringar i riskklassificeringssyste ­ ringarna. men eller de interna modellerna för aktieexponeringar enligt internmetoden.

2. Vid tillämpning av punkt 1 led 4 b i denna artikel får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det gransk ­ ningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2013. som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjeland som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med metod. artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/91

Artikel 144 h) Institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo ­ nering inom tillämpningsområdet för ett riskklassificerings ­

Behöriga myndigheters bedömning av ansökan om

system till en riskklass inom detta riskklassificeringssystem;

användande av internmetoden

institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo ­ 1. Den behöriga myndigheten ska i enlighet med artikel 143 nering inom tillämpningsområdet för en modell för aktie ­ bevilja tillstånd för ett institut att använda internmetoden och exponeringar till denna interna modell. egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer en ­ dast om den behöriga myndigheten är övertygad om att kraven i detta kapitel är uppfyllda, i synnerhet kraven i avsnitt 6, och att institutets system för hantering och klassificering av kredit ­ Kravet att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av riskexponeringar är sunda och genomförda med integritet, och LGD-värden och konverteringsfaktorer, gäller även när ett insti ­ särskilt att institutet på ett för den behöriga myndigheten till ­ tut har infört ett riskklassificeringssystem, eller en modell som fredsställande sätt visat att följande standarder är uppfyllda: används i ett riskklassificeringssystem, som de köpt från tredje part.

a) Institutets riskklassificeringssystem ger förutsättningar för en ändamålsenlig bedömning av gäldenärens och transaktionens egenskaper, en ändamålsenlig riskdifferentiering samt kor ­ 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn rekta och konsekventa kvantitativa riskskattningar. för att specificera bedömningsmetodiken som de behöriga myn ­ digheterna ska använda när de bedömer huruvida ett institut uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden.

b) De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikhe ­ ten för fallissemang och förluster som används vid beräkning av kapitalbaskraven och därmed sammanhängande system EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för och processer spelar en central roll för institutets riskhante ­ tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014. ring och beslutsfattande samt för dess funktioner för god ­ kännande av krediter, intern kapitalallokering och företags ­ styrning.

Befogenhet delegeras till kommissionen att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med c) Institutet har en enhet för kontroll av kreditrisker som an ­ artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. svarar för dess riskklassificeringssystem och som har en till ­ fredsställande grad av oberoende och frihet från otillbörlig påverkan. Artikel 145

Tidigare erfarenheter av användning av internmetoden

d) Institutet samlar in och lagrar alla relevanta uppgifter som 1. Ett institut som ansöker om att få använda internmetoden ger effektivt stöd för dess processer för mätning och hante ­ ska, för exponeringsklasserna i fråga, ha använt riskklassifice ­ ring av kreditrisker. ringssystem som i stort uppfyller kraven i avsnitt 6 för sin interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan det kan förklaras kvalificerat att tillämpa internmetoden. e) Institutet dokumenterar sina riskklassificeringssystem och motiven för deras utformning samt validerar dessa system.

2. Ett institut som ansöker om att få använda egna skatt ­ ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska på ett för f) Institutet har validerat varje riskklassificeringssystem och den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt styrka att det varje intern modell för aktieexponeringar under en lämplig har genomfört och tillämpat egna skattningar av LGD-värden tidsperiod innan tillstånd ges att använda riskklassificerings ­ och konverteringsfaktorer på ett sätt som i stort överensstäm ­ systemet eller den interna modellen för aktieexponeringar. mer med de krav för användning av egna skattningar av dessa Institutet har under denna tid utvärderat om riskklassifice ­ parametrar som anges i avsnitt 6 under minst tre år, innan det ringssystemet eller den interna modellen för aktieexpone ­ kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGDringar lämpar sig för tillämpningsområdena för riskklassifi ­ värden och konverteringsfaktorer. ceringssystemet eller för den interna modellen för aktieexpo ­ neringar och gjort nödvändiga förändringar av dessa riskklas ­ sificeringssystem eller interna modeller för aktieexponering till följd av utvärderingen. 3. Om institutet utökar användningen av internmetoden efter det första tillståndet ska det finnas tillräcklig erfarenhet i insti ­ tutet för att kraven i punkterna 1 och 2 avseende de tillkom ­ g) Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapital ­ mande exponeringarna ska uppfyllas. Om användningen av risk ­ baskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan klassificeringssystemen utökas till exponeringar som på ett be ­ överlämna den rapport som krävs i artikel 99. tydande sätt skiljer sig från dem som redan omfattas, så att de

Bilaga 3

L 176/92 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

befintliga erfarenheterna inte rimligen kan antas vara tillräckliga b) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker enligt ar ­ för att uppfylla kraven i dessa bestämmelser för de tillkom ­ tikel 117.2. mande exponeringarna, ska punkterna 1 och 2 tillämpas separat för de tillkommande exponeringarna. c) Exponeringar mot internationella organisationer som får 0 % riskvikt enligt artikel 118. Artikel 146

Åtgärder som ska vidtas då kraven i detta kapitel inte

4. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings ­

längre är uppfyllda

klass som anges i punkt 2 b: Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta kapitel ska det underrätta den behöriga myndigheten och göra endera av a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan följande: och myndigheter som inte ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 115.2 och a) Redovisa en plan som den behöriga myndigheten finner till ­ 115.4. fredsställande för hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla kraven och genomföra denna plan inom en tid b) Exponeringar mot offentliga organ som inte ska behandlas som det kommer överens om med den behöriga myndighe ­ som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med ten. artikel 116.4.

b) På ett tillfredsställande sätt kunna visa för den behöriga c) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte myndigheten att effekten av den bristande efterlevnaden är får 0 % riskvikt enligt artikel 117. oväsentlig.

d) Exponeringar mot finansiella institut som behandlas som Artikel 147 exponeringar mot institut i enlighet med artikel 119.5.

Metod för att hänföra exponeringar till exponeringsklasser

1. De metoder som institutet använder vid fördelningen av 5. För att kunna hänföras till klassen för hushållsexpone ­ exponeringar på de olika exponeringsklasserna ska vara lämp ­ ringar enligt punkt 2 d ska exponeringarna uppfylla följande liga för ändamålet och tillämpas konsekvent. kriterier:

2. Varje exponering ska hänföras till någon av följande ex ­ a) De ska gälla en av följande: poneringsklasser:

i) Exponeringar mot en eller flera fysiska personer. a) Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker.

ii) Exponeringar mot små eller medelstora företag, i det fallet b) Exponeringar mot institut. under förutsättning att det totala beloppet för skulden till institutet samt moderföretag och syskonföretag, inklusive eventuellt förfallna exponeringar, för den kund eller den c) Exponeringar mot företag. grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäl ­ denär men exklusive exponeringar mot säkerhet i bostad ­ d) Exponeringar mot hushåll. sfastighet, enligt institutets kännedom, inte överstiger 1 miljon EUR, vilket institutet ska ha vidtagit rimliga åtgär ­ der för att förvissa sig om. e) Aktieexponeringar.

b) Institutet ska i sin riskhantering behandla dem på ett kon ­ f) Poster som representerar positioner i värdepapperisering. sekvent och likartat sätt.

g) Övriga motpartslösa tillgångar. c) De ska inte förvaltas individuellt på ett sätt som är likadant som behandlingen av klassen för företagsexponeringar.

3. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings ­ klass som anges i punkt 2 a: d) De ska i samtliga fall ingå i en betydande grupp av expone ­ ringar som förvaltas på likartat sätt.

a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ som ska behandlas Förutom de exponeringar som anges i första stycket ska nu ­ som exponeringar mot nationella regeringar enligt artiklarna värdet av minimihyresbetalningar från hushåll ingå i klassen för 115 och 116. hushållsexponeringar.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/93

6. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings ­ Förutsatt att de behöriga myndigheterna på förhand godkänner klass som anges i punkt 2 e: detta, får genomförandet ske stegvis per exponeringsklass enligt artikel 147 inom samma affärsenhet, inom olika affärsenheter i samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av risk ­ a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd vikter för exponeringar mot företag, institut, nationella rege ­ residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter. ringar och centralbanker.

b) Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner ­ skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i led a. När det gäller den klass för hushållsexponeringar som avses i artikel 147.5, får genomförandet ske stegvis per undergrupp av exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i arti ­ 7. Varje fordran som inte hänförs till någon av de expone ­ kel 154. ringsklasser som anges i punkt 2 a, b, d, e och f ska hänföras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

8. Inom klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c 2. De behöriga myndigheterna ska fastställa den tidsperiod ska instituten separat som specialutlåning särskilja exponeringar under vilken ett institut och varje moderföretag och dess dot ­ med följande egenskaper: terföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar. Tidsperioden ska vara den som de behöriga myndigheterna an ­ ser vara lämplig med tanke på arten och omfattningen av in ­ a) Exponeringen är mot en enhet som bildats särskilt för att stitutens eller moderföretagens och dotterföretagens verksamhet finansiera eller förvalta materiella tillgångar eller utgörs av en samt antalet riskklassificeringssystem som ska tillämpas och ekonomiskt jämförbar exponering. deras art.

b) Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov till. 3. Instituten ska tillämpa internmetoden enligt de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa villkor ska utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds c) Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minsk ­ lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger ningar av kapitalbaskraven för de exponeringsklasser eller affärs ­ upphov till och inte den generella betalningskapaciteten i ett enheter som ännu inte omfattas av internmetoden eller vid kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet. användningen av egna skattningar av LGD och konverterings ­ faktorer.

9. Restvärdet av leasade tillgångar ska hänföras till den ex ­ poneringsklass som anges i punkt 2 g om restvärdet inte redan ingår i den hyresexponering som fastställs i artikel 166.4. 4. Institut som har börjat tillämpa internmetoden först efter den 1 januari 2013 eller som fram till denna tidpunkt av de 10. Den exponering som följer av utfärdande av skydd enligt behöriga myndigheterna ålades att vara i stånd att beräkna sina ett till en korg knutet kreditderivat som förfaller på det n:te kapitalbaskrav enligt schablonmetoden får under genomföran ­ fallissemanget ska hänföras till den exponeringsklass enligt deperioden fortsätta att beräkna kapitalbaskraven för alla expo ­ punkt 2 till vilken exponeringarna i korgen skulle hänföras, neringar enligt schablonmetoden till dess att de behöriga myn ­ utom om de enskilda exponeringarna i korgen skulle hänföras digheterna har meddelat dem att de är tillfreds med att genom ­ till olika exponeringsklasser; i det fallet ska exponeringen hän ­ förandet av internmetoden med rimlig säkerhet kommer att föras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c. slutföras.

Artikel 148

Villkor för tillämpning av internmetoden per

5. Varje institut som får tillämpa internmetoden på någon

exponeringsklass och inom olika affärsenheter

exponeringsklass ska också tillämpa internmetoden på aktie ­ 1. Institut samt eventuella moderföretag och dotterföretag exponeringsklassen enligt artikel 147.2 e, förutom i de fall då ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar, om de inte institutet får tillämpa schablonmetoden på aktieexponeringar har fått godkännande från sina behöriga myndigheter att per ­ enligt artikel 150 och på exponeringsklassen övriga motparts ­ manent använda schablonmetoden i enlighet med artikel 150. lösa tillgångar enligt artikel 147.2 g.

Bilaga 3

L 176/94 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn 3. Tillämpningen av punkterna 1 och 2 är beroende av de som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa hur och villkor som har fastställts av de behöriga myndigheterna för när det stegvisa införandet av internmetoden per exponerings ­ införandet av internmetoden i enlighet med artikel 148 och klass enligt punkt 3 är lämpligt. det tillstånd för permanent partiell användning som avses i artikel 150.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014. Artikel 150

Villkor för permanent partiell användning

1. Om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska institut som har tillstånd att använda internmetoden för beräk ­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med ning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbe ­ artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. lopp för en eller flera exponeringsklasser tillämpa schablonme ­ toden på följande exponeringar:

Artikel 149 a) Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 a, om an ­

Villkor för att återgå till användning av mindre avancerade

talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt

metoder

betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas ­ sificeringssystem för dessa motparter. 1. Ett institut som tillämpar internmetoden på en viss expo ­ neringsklass eller exponeringstyp får inte sluta att tillämpa den metoden och i stället använda schablonmetoden för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, om inte följande villkor är b) Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 b, om an ­ uppfyllda: talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas ­ sificeringssystem för dessa motparter. a) Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd ­ ningen av schablonmetoden inte syftar till att sänka institu ­ tets kapitalbaskrav, att detta är nödvändigt med tanke på c) Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt expone ­ arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda expo ­ ringsklasser eller exponeringstyper som med hänsyn till sin neringar av denna typ och att det inte kommer att ha en storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse. väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.

d) Exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar, centralbanker och delstatliga och lokala självstyrelseorgan, b) Institutet har fått förhandsgodkännande från de behöriga myndigheter samt administrativa organ och offentliga organ, myndigheterna. förutsatt att

2. Institut som enligt artikel 151.9 har fått tillstånd att an ­ i) det inte finns någon skillnad mellan riskerna vid expone ­ vända egna skattningar av LGD och konverteringsfaktorer får ringar mot den nationella regeringen och centralbanken inte återgå till att använda de LGD-värden och konverterings ­ och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av faktorer som avses i artikel 151.8, om inte följande villkor är riktade offentliga åtgärder, och att uppfyllda:

ii) exponeringarna mot den nationella regeringen och cen ­ a) Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd ­ tralbanken åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 114.2, 114.4 ningen av LGD och konverteringsfaktorer enligt artikel 151.8 eller 114.5. på en viss exponeringsklass eller exponeringstyp inte syftar till att sänka institutets kapitalbaskrav, att detta är nödvän ­ digt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda exponeringar av denna typ och att det inte e) Ett instituts exponeringar mot en motpart som är dess mo ­ kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets derföretag, dotterföretag eller dotterföretag till dess moder ­ solvens eller förmåga till effektiv riskhantering. företag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett finan ­ siellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag, finan ­ siellt institut, kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster som omfattas av tillfreds ­ b) Institutet har fått förhandsgodkännande från den behöriga ställande tillsynskrav eller ett företag med en anknytning myndigheten. som omfattas av artikel 12.1 i rådets direktiv 83/349/EEG.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/95

f) Exponeringar mellan institut vilka uppfyller de krav som Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning anges i artikel 113.7. (EU) nr 1093/2012.

g) Aktieexponeringar mot juridiska personer vilkas kreditåta ­ ganden åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2, inbegripet offent ­ A v s n i t t 2 ligt stödda enheter på vilka riskvikten 0 kan tillämpas.

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s ­ b e l o p p

U n d e r a v s n i t t 1 h) Aktieexponeringar som uppstår inom ramen för lagstift ­ ningsprogram för främjande av särskilda sektorer av närings ­ B e h a n d l i n g p e r e x p o n e r i n g s k l a s s livet som i betydande grad subventionerar institutets investe ­ Artikel 151 ring och som är förenade med någon form av offentlig till ­ syn och begränsningar av investeringarna i värdepapper, var ­ Behandling per exponeringsklass vid detta undantag från internmetoden endast får tillämpas på exponeringar på högst totalt 10 % av kapitalbasen. 1. De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som ingår i någon av de exponeringsklasser som anges i artikel 147.2 a–e och g ska, såvida de inte dras från kapitalbasen, beräknas i enlighet med underavsnitt 2, förutom när exponeringarna dras i) De exponeringar som anges i artikel 119.4 och uppfyller av från kärnprimärkapital, övrigt primärkapital eller supplemen ­ villkoren i den artikeln. tärkapital.

j) De statliga och statligt återförsäkrade garantier som avses i artikel 215.2. 2. De riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk av ­ seende förvärvade fordringar ska beräknas i enlighet med arti ­ kel 157. När ett institut har full regressrätt avseende förvärvade fordringar gentemot säljaren för fallissemangsrisken och utspäd ­ De behöriga myndigheterna ska tillåta tillämpning av schablon ­ ningsrisken ska bestämmelserna i artikel 152 och i arti ­ metoden för de aktieexponeringar enligt leden g och h i första kel 158.1–158.4 inte tillämpas på de förvärvade fordringarna. stycket som har godkänts för denna behandling i andra med ­ Exponeringen får i stället behandlas som en exponering med lemsstater. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regel ­ säkerhet. bundet uppdatera en förteckning över de exponeringar som avses i dessa punkter som ska behandlas enligt schablonmeto ­ den.

3. Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk och utspädningsrisk ska bygga på de relevanta parametrar som 2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett instituts expone ­ gäller för exponeringen i fråga. Dessa ska omfatta PD (sanno ­ ringsklass avseende aktier inte betraktas som mindre betydande likhet för fallissemang), LGD, löptid (nedan kallad M) och ex ­ om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag poneringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp av sådana exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen separat eller tillsammans i enlighet med avsnitt 4. för lagstiftningsprogram enligt punkt 1 g, genomsnittligt under det föregående året överstiger 10 % av institutets kapital. Om dessa exponeringar till antalet uppgår till mindre än 10 enskilda innehav, ska tröskelvärdet i stället vara 5 % av institutets kapital. 4. Instituten ska utföra beräkningen av de riskvägda expone ­ ringsbeloppen för alla exponeringar som tillhör exponerings ­ klassen " aktieexponeringar " enligt artikel 147.2 e i enlighet 3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med artikel 155. Instituten får tillämpa de metoder som fast ­ i syfte att fastställa tillämpningsvillkor för punkt 1 a, b och c. ställs i artikel 155.3 och 155.4, om de har fått förhandsgod ­ kännande av de behöriga myndigheterna. De behöriga myndig ­ heterna ska tillåta ett institut att tillämpa internmetoden enligt artikel 150.4, förutsatt att institutet uppfyller de krav som anges EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för i avsnitt 6 underavsnitt 4. tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska 5. Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med i samband med exponeringar för specialutlåning får göras enligt artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. artikel 153.5.

4. EBA ska 2018 utfärda riktlinjer för tillämpningen av punkt 1 d med rekommendationer om gränsvärden uttryckta 6. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som i procent av den totala balansräkningen och eller riskvägda avses i artikel 147.2 a–d ska instituten tillhandahålla egna PDtillgångar som ska beräknas enligt schablonmetoden. skattningar i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

Bilaga 3

L 176/96 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

7. För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som i) För exponeringar som omfattas av en specifik riskvikt för avses i artikel 147.2 d ska instituten tillhandahålla egna skatt ­ exponeringar utan kreditbetyg eller som placerats i det ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med kreditkvalitetssteg som har den högsta riskvikten för en artikel 143 och avsnitt 6. viss exponeringsklass, ska riskvikten multipliceras med två men får inte vara högre än 1 250 %.

8. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c ska instituten tillämpa de LGD-värden ii) För alla övriga exponeringar ska riskvikten multipliceras som anges i artikel 161.1 och de konverteringsfaktorer som med 1,1 och vara minst 5 %. anges i artikel 166.8 a–d, om de inte fått tillstånd att använda sina egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer för dessa exponeringsklasser i enlighet med punkt 9. Om institutet vid tillämpning av led a inte kan skilja mellan exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra aktieliknande exponeringar, ska det behandla exponeringarna i 9. De behöriga myndigheterna får för alla exponeringar som fråga som andra aktieliknande exponeringar. Om dessa expone ­ tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c tillåta ringar, tillsammans med institutets direkta exponeringar i denna att instituten använder egna skattningar av LGD-värden och exponeringsklass, inte är betydande i den mening som avses i konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6. artikel 150.1 och 150.2 får de tillämpas, förutsatt att de behö ­ riga myndigheterna ger sitt godkännande.

10. De riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperise ­ rade exponeringar och för exponeringar som tillhör den expo ­ 3. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond neringsklass som avses i artikel 147.2 f ska beräknas i enlighet inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 eller om med kapitel 5. institutet inte har kännedom om fondens samtliga underlig ­ gande exponeringar eller om de underliggande exponeringar som i sig utgör en exponering i form av andelar eller aktier i en fond, ska institutet göra genomlysning av dessa underlig ­ Artikel 152 gande exponeringar och beräkna riskvägda exponeringsbelopp Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i och belopp för förväntade förluster i enlighet med den förenk ­ fonder lade riskviktmetoden i artikel 155.2.

1. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 och institutet har kännedom om samtliga eller en del av fondens underlig ­ Om institutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i risk ­ gande exponeringar, ska institutet tillämpa genomlysning av kapitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga ak ­ dessa underliggande exponeringar i syfte att beräkna riskvägda tier, ska det behandla exponeringarna i fråga som exponeringar i exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster i enlig ­ övriga aktier. Exponeringar i andra värdepapper än aktier ska het med de metoder som anges i detta kapitel. hänföras till klassen övriga aktier.

När en underliggande exponering i sig utgör en annan expone ­ 4. Som alternativ till den metod som beskrivs i punkt 3 får ring i form av andelar eller aktier i en annan fond, ska det första instituten själva utföra beräkningen eller utnyttja en tredje part institutet också tillämpa genomlysning av den andra fondens för beräkningen och rapporteringen av de genomsnittliga risk ­ underliggande exponeringar. vägda exponeringsbeloppen utifrån fondens underliggande ex ­ poneringar i enlighet med de metoder som anges i punkt 2 a och b för följande: 2. Om institutet inte uppfyller villkoren för att använda de metoder som anges i detta kapitel för samtliga eller en del av fondens underliggande exponeringar, ska de riskvägda expone ­ ringsbeloppen och beloppen för förväntade förluster beräknas i a) Fondens förvaringsinstitut eller finansiella institut, förutsatt enlighet med följande metoder: att fonden endast investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper hos detta förvaringsinstitut eller finansiella institut.

a) För exponeringar som tillhör klassen " aktieexponeringar " en ­ ligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade riskviktmetoden enligt artikel 155.2. b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för ­ utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri ­ erna i artikel 132.3 a.

b) För alla andra underliggande exponeringar enligt punkt 1 ska instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2, om följande villkor är uppfyllda: En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/97

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn institut, nationella regeringar och centralbanker beräknas enligt som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa vill ­ följande formler: koren för att instituten ska få tillämpa schablonmetoden i ar ­ Riskvägt exponeringsvärde ¼ RW · exponeringsvärde tikel 150.1 inom ramen för punkt 2 b i den här artikeln.

där riskvikten (RW) fastställs som EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014. i) För PD = 0, ska RW vara: 0

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med ii) För PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang: artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

— där instituten tillämpar LGD-värdena enligt artikel 161.1 U n d e r a v s n i t t 2 ska RW vara: 0

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r

k r e d i t r i s k — där instituten tillämpar egna skattningar av LGD-värden ska RW vara RW ¼ max f 0,12 : 5 · ð LGD – EL BE Þg ; Artikel 153

Riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot

Bästa skattning av förväntad förlust ( " best estimate of ex ­

företag, institut, nationella regeringar och centralbanker

pected loss " , nedan kallad EL BE ) ska vara institutets bästa 1. Om inte annat följer av punkterna 2, 3 och 4, ska de skattning av den förväntade förlusten för den fallerade ex ­ riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar mot företag, poneringen i enlighet med led h i artikel 181.1.

iii) För 0 < PD < 1:

8 8 r ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi 9 9 1 R 1 þ ð M – 2,5 Þ · b > > > > > > > > RW ¼ : LGD · N : p ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi · G ð PD Þ þ · G ð 0 : 999 Þ ; – LGD · PD ; · · 12,5 · 1,06 1 – R 1 – R 1 – 1,5 · b

där

N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x),

G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva ­ riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x)= z),

R = korrelationskoefficienten, som fastställs som · PD 8 · PD 9 1 – e – 50 > 1 – e – 50 > R 0 12 · 0 24 · > > > > ¼ : : : 1 – ; 1 – e – 50 þ 1 – e – 50

b = löptidsfaktorn, som fastställs som . 2 b ¼ ð 0 : 11852 – 0 : 05478 · ln ð PD ÞÞ

2. För alla exponeringar mot stora finanssektorsenheter ska korrelationskoefficienten i punkt 1 iii multi ­ pliceras med 1,25. För alla exponeringar mot icke reglerade finansiella enheter ska korrelationskoefficien ­ terna i punkterna 1 iii och 4 vid behov multipliceras med 1,25.

3. Det riskvägda exponeringsbeloppet för varje exponering som uppfyller de krav som anges i artiklarna 202 och 217 får anpassas enligt följande formel.

Bilaga 3

L 176/98 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Riskvägt exponeringsbelopp ¼ RW · exponeringsvärde · ð 0 : 15 þ 160 · PD pp Þ

där

PD pp = PD-värdet för utfärdaren av kreditriskskyddet.

RW ska beräknas med den tillämpliga riskviktsformeln i punkt 1 för den skyddade exponeringen, gälde ­ närens PD-värde och LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet. Löptidsfaktorn b ska beräknas med det PD-värde som är lägst av skyddsutfärdarens och gäldenärens.

4. När det gäller exponeringar mot företag där den totala årliga försäljningen för den koncern som företaget tillhör inte överstiger 50 miljoner EUR, får instituten använda följande korrelationsformel i led iii) i punkt 1 för beräkning av riskvikt för exponeringar mot företag. I denna formel uttrycks S som total omsättning per år i miljoner EUR ≤ S ≤ = 50 miljoner EUR. Rapporterad omsättning som understiger 5 miljoner EUR ska behandlas som om den motsvarade 5 miljoner EUR. När det gäller en grupp av förvärvade fordringar, ska den totala årliga omsättningen vara ett vägt genomsnitt av gruppens enskilda exponeringar.

· PD 8 · PD 9 8 9 1 – e – 50 1 – e – 50 min f max f 5, S g ,50 g – 5 > > > > > > > > R ¼ 0 : 12 · 0 : 24 · : 1 – ; – 0 : 04 · : 1 – ; 1 – e – 50 þ 1 – e – 50 45

Instituten ska ersätta total omsättning per år med koncernens 7. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana totala tillgångar om den totala omsättningen per år inte är ett åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller lämpligt mått på företagets storlek och totala tillgångar är ett partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende lämpligare mått än total omsättning per år. på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär ­ depapperisering.

5. För exponeringar som utgör specialutlåning där institutet inte kan göra PD-skattningar eller dess PD-skattningar inte upp ­ fyller de krav som anges i avsnitt 6 ska det åsätta dessa expo ­ 8. Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone ­ neringar riskvikt enligt tabell 1: ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering ­ arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av ­ sluta kontraktet, ska den riskvikt användas som föreskrivs i kapitel 5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering Tabell 1 från ett externt kreditvärderingsinstitut. Om någon sådan kredit ­ Kategori Kategori Kategori Kategori Kategori värdering inte föreligger, ska riskvikten för exponeringarna i Resterande löptid 1 2 3 4 5 korgen summeras, exklusive n-1-exponeringar, där summan av det förväntade förlustbeloppet multiplicerat med 12,5 och det Mindre än 2,5 år 50 % 70 % 115 % 250 % 0 % riskvägda exponeringsbeloppet inte ska överstiga det nominella beloppet på det skydd som ges av kreditderivatet multiplicerat Lika med eller mer än 70 % 90 % 115 % 250 % 0 % med 12,5. De n-1-exponeringar som ska undantas från summe ­ 2,5 år ringen ska fastställas på basis av att de ska innefatta de expo ­ neringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponerings ­ belopp än det som gäller för någon av de exponeringar som När instituten åsätter exponeringar som utgör specialutlåning räknats in i summeringen. En riskvikt på 1 250 % ska gälla för riskvikt, ska de beakta följande faktorer: finansiell styrka, poli ­ positioner i en korg, om ett institut inte kan fastställa riskvikten tiskt och rättsligt klimat, transaktionernas och/eller tillgångarnas enligt internmetoden. särdrag, de medverkande och utvecklande parternas styrka, dä ­ ribland eventuella inkomster från offentliga och privata partner ­ skap och förekomsten av säkerheter. 9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur instituten ska beakta de faktorer som anges i punkt 5 andra stycket, när de åsätter exponeringar som utgör 6. För sina förvärvade företagsfordringar ska institut uppfylla specialutlåning riskvikt. kraven i artikel 184. I fråga om förvärvade företagsfordringar som dessutom uppfyller villkoren i artikel 154.5, där det skulle vara onödigt betungande för ett institut att tillämpa standarder för riskbedömning för exponeringar mot företag enligt avsnitt 6, får standarder för riskbedömning för hushållsexponeringar EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för enligt avsnitt 6 användas. tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/99

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ i) för PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang, ska RW vara darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. RW ¼ max f 0,12 : 5 · ð LGD – EL BE Þg ;

Artikel 154 Riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar där EL BE ska vara institutets bästa skattning av den förvän ­ tade förlusten för den fallerade exponeringen enlighet med 1. De riskvägda exponeringsbeloppen för hushållsexpone ­ artikel 181.1 h. ringar ska beräknas enligt följande formler:

Riskvägt exponeringsbelopp ¼ RW · exponeringsvärde ii) om 0 < PD < 1, dvs. för varje annat möjligt värde för PD än där riskvikten (RW) fastställs på följande sätt: de värden som anges i led i

8 8 r ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi 9 9 > > 1 R > > RW ¼ > LGD · N > p ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi · G ð PD Þ þ · G ð 0 : 999 Þ > – LGD · PD > · 12,5 · 1,06 : : ; ; 1 – R 1 – R

där

N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x).

G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva ­ riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x) = z).

R = korrelationskoefficienten som fastställs som · PD 8 · PD 9 1 – e – 35 > 1 – e – 35 > R 0 03 · 0 16 · > > > > ¼ : : : 1 – ; 1 – e – 35 þ 1 – e – 35

2. De riskvägda exponeringsbeloppen för varje exponering fluktuera på grundval av deras beslut att låna och betala mot små och medelstora företag enligt artikel 147.5 som upp ­ tillbaka upp till en gräns som fastställts av institutet. Out ­ fyller de krav som anges i artiklarna 202 och 217 får beräknas i nyttjade kreditmöjligheter kan betraktas som villkorslöst enlighet med artikel 153.3. återkalleliga, om villkoren tillåter institutet att annullera dem i den utsträckning som lagstiftningen om konsuments ­ kydd och anknutna områden medger. 3. För hushållsexponeringar där säkerhet har ställts i form av fastighet ska en koefficient av korrelation (R) på 0,15 ersätta det värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 1. c) Exponeringen i underportföljen mot en enskild person får uppgå till maximalt 100 000 EUR. 4. För kvalificerade rullande hushållsexponeringar i enlighet med definitionen i leden a–e ska en koefficient av korrelation (R) på 0,04 ersätta det värde som erhålls enligt korrelations ­ d) Korrelationen i denna punkt får bara användas för portföljer formeln i punkt 1. där förlustnivån visat låg volatilitet i förhållande till genom ­ snittsnivån, särskilt inom de låga PD-intervallen.

Exponeringar ska betecknas som kvalificerade rullande hushålls ­ exponeringar om de uppfyller samtliga följande villkor: e) Behandlingen som en kvalificerad rullande hushållsexpone ­ ring ska överensstämma med underportföljens underliggande riskegenskaper. a) Exponeringarna ska vara mot en eller flera fysiska personer.

b) Exponeringarna ska vara rullande, utan säkerhet och, så Med avvikelse från led b gäller inte kravet att exponeringen ska länge de inte tas i anspråk, villkorslöst återkalleliga av insti ­ vara utan säkerhet för kreditfaciliteter med säkerhet kopplade till tutet. I detta sammanhang definieras rullande exponeringar ett lönekonto. I detta fall ska de belopp som återvinns från som exponeringar där kundernas utestående belopp tillåts säkerheten inte beaktas i LGD-skattningen.

Bilaga 3

L 176/100 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

De behöriga myndigheterna ska kontrollera hur volatiliteten i Instituten får behandla aktieexponeringar mot anknutna företag förlustnivån förhåller sig till den genomsnittliga förlustnivån i enlighet med behandlingen av övriga motpartslösa tillgångar. både för den totala portföljen av kvalificerade rullande hushålls ­ exponeringar och för de enskilda underportföljerna, och vara beredda att utbyta information över gränserna om särdragen 2. Enligt den förenklade riskviktmetoden ska den riskvägda hos de kvalificerade rullande hushållskrediternas förlustnivåer. exponeringen behandlas enligt formeln

5. För att vara berättigade till hushållsbehandling ska de för ­ värvade fordringarna uppfylla minimikraven i artikel 184 och Riskvägt exponeringsbelopp RW exponeringsvärde : ¼ ä samtliga följande villkor:

a) Institutet har förvärvat fordringarna från en eller flera obe ­ där roende säljande tredje parter och dess exponering mot ford ­ ringarnas gäldenärer innefattar inte någon exponering som direkt eller indirekt har sitt ursprung hos institutet. Riskvikt (RW) = 190 % för icke noterade aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer

b) De förvärvade fordringarna ska ha uppstått på rent mark ­ nadsmässiga grunder mellan säljaren och gäldenären. Före ­ tagsinterna fordringar och fordringar som balanseras mot Riskvikt (RW) = 290 % för exponeringar i börsnoterade aktier. motkonton mellan företag som köper och säljer till varandra kan därför inte komma ifråga.

Riskvikt (RW) = 370 % för övriga aktieexponeringar.

c) Det förvärvande institutet har en fordran på all avkastning från de köpta fordringarna eller proportionell ränta på av ­ kastningen. Korta avistapositioner och derivatinstrument som hålls utanför handelslagret får balansera långa positioner i samma enskilda värdepapper förutsatt att dessa instrument uttryckligen har ut ­ d) Portföljen med köpta fordringar är tillräckligt diversifierad. pekats som säkringar av bestämda aktieexponeringar och att de tillhandahåller skydd för ytterligare minst ett år. Övriga korta positioner ska behandlas som om de vore långa positioner var ­ 6. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana vid den relevanta riskvikten åsätts varje positions absoluta värde. åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller I fråga om positioner, där det finns en löptidsobalans ska me ­ partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende toden för företagsexponeringar tillämpas enligt artikel 162.5. på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär ­ depapperisering. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4.

7. I fråga om hybridgrupper med köpta hushållsfordringar, där de förvärvande instituten inte kan separera exponeringar mot säkerhet i fastigheter och kvalificerade rullande hushålls ­ 3. Enligt PD/LGD-metoden ska de riskvägda exponerings ­ exponeringar från andra hushållsexponeringar, ska den hushålls ­ beloppen beräknas enligt formlerna i artikel 153.1. Om institu ­ riskviktfunktion som ger det högsta kapitalkravet för dessa ex ­ tet inte har tillräckligt med information för att kunna använda poneringar gälla. definitionen på fallissemang i artikel 178 ska riskvikterna räknas upp med faktorn 1,5.

Artikel 155

Riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar För varje enskild exponering får summan av den förväntade förlusten multiplicerad med 12,5 och det riskvägda expone ­ 1. Instituten ska fastställa sina riskvägda exponeringsbelopp ringsbeloppet inte överstiga exponeringsvärdet multiplicerat för aktieexponeringar, exklusive aktieexponeringar som dras av i med 12,5. enlighet med del två eller omfattas av en riskvikt på 250 % enligt artikel 48, i enlighet med de metoder som anges i punk ­ terna 2, 3 och 4 i den här artikeln. Ett institut får tillämpa olika metoder på olika aktieportföljer, när institutet självt använder Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits olika metoder för intern riskhantering. Om ett institut tillämpar för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4. olika metoder, ska valet av PD/LGD-metoden eller internmeto ­ Därvid ska ett LGD-värde på 90 % av exponeringen mot utfär ­ den vara konsekvent, även i ett längre tidsperspektiv och i daren av säkringen tillämpas. För icke noterade aktieexpone ­ förhållande till den metod som används för intern riskhantering ringar i tillräckligt diversifierade portföljer får ett LGD-värde av den relevanta aktieexponeringen, och ska inte styras av till ­ på 65 % användas. För detta ändamål ska löptiden M vara synsarbitrage. fem år.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/101

4. Enligt metoden med interna modeller ska det riskvägda U n d e r a v s n i t t 3 exponeringsbeloppet motsvara den potentiella förlust på institu ­

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r

tets aktieexponeringar som motsvarar ett 99-procentigt ensidigt

f ö r v ä r v a d e f o r d r i n g a r s u t s p ä d n i n g s r i s k

konfidensintervall i en intern value at risk-modell avseende skill ­ naden mellan den kvartalsvisa avkastningen och en relevant Artikel 157 riskfri räntenivå under en lång jämförelseperiod, multiplicerad med faktorn 12,5. I fråga om aktieportföljer får de riskvägda Riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringars exponeringsbeloppen inte vara mindre än den sammanlagda utspädningsrisk summan av följande: 1. Instituten ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för förvärvade företags- och hushållsfordringars utspädningsrisk enligt formeln i artikel 153.1. a) De riskvägda exponeringsbelopp som krävs enligt PD/LGDmetoden.

2. Instituten ska fastställa parametrarna PD och LGD i enlig ­ het med avsnitt 4. b) De motsvarande förväntade förlustbeloppen multiplicerade med 12,5.

3. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet i enlighet med De belopp som avses i leden a och b ska beräknas på grundval avsnitt 5. av de PD-värden som anges i artikel 165.1 och de tillhörande LGD-värden som anges i artikel 165.2.

4. I denna artikel ska värdet på M vara 1 år.

Instituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieposition.

5. De behöriga myndigheterna ska undanta ett institut från att beräkna och erkänna riskvägda exponeringsbelopp för ut ­ Artikel 156 spädningsrisken för en typ av exponering som förorsakas av förvärvade företags- eller hushållsfordringar, om institutet kan

Riskvägda exponeringsbelopp för övriga motpartslösa

styrka för de behöriga myndigheterna att utspädningsrisken för

tillgångar

det institutet är försumbar för denna typ av exponering. De riskvägda exponeringsbeloppen för övriga motpartslösa till ­ gångar ska beräknas enligt följande formel:

A v s n i t t 3

Riskvägt exponeringsbelopp ¼ 100 % · exponeringsbelopp , F ö r v ä n t a d e f ö r l u s t e r

Artikel 158

Behandling per exponeringsslag

med undantag av följande: 1. Beräkningen av förväntade förlustbelopp ska baseras på samma ingångsvärden för PD och LGD och samma expone ­ ringsvärden för varje exponering som de som används för be ­ a) Kassabehållning och likvärdiga poster samt omyntat guld räkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 151. som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas riskvikt 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktel ­ ser i motsvarande form.

2. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade expone ­ ringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5. b) Exponeringen är ett restvärde av leasade tillgångar. I det fallet ska det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt föl ­ jande: 3. Förväntat förlustbelopp för exponeringar inom expone ­ ringsklassen " övriga motpartslösa tillgångar " enligt arti ­ kel 147.2 g ska vara noll. 1 · 100 % · Exponeringsvärde t

4. Förväntade förlustbelopp för exponeringar i form av aktier där t är det som är störst av 1 och det närmaste antalet hela eller andelar i fonder enligt artikel 152 ska beräknas i enlighet år som återstår av hyrestiden. med de metoder som anges i den här artikeln.

Bilaga 3

L 176/102 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

5. Förväntade förluster (EL) och förlustbelopp för expone ­ 9. Det förväntade förlustbeloppet ska vara noll för aktieexpo ­ ringar mot företag, institut, nationella regeringar och central ­ neringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt banker samt hushållsexponeringar ska beräknas enligt följande metoden med interna modeller. formler:

Förväntade förluster ð EL Þ ¼ PD ä LGD 10. Det förväntade förlustbeloppet för förvärvade fordringars utspädningsrisk ska beräknas enligt följande formel:

Förväntat förlustbelopp = EL [multiplicerat med] exponerings ­ Förväntade förluster EL PD · LGD ð Þ ¼ värde. Förväntat förlustbelopp ¼ EL · exponeringsvärde

För fallerade exponeringar (PD = 100 %), om institut använder egna skattningar av LGD, ska EL vara EL BE , institutets bästa skattning av den förväntade förlusten av den fallerade expone ­ ringen i enlighet med artikel 181.1 h. Artikel 159

Behandling av förväntade förlustbelopp

För exponeringar som behandlas i enlighet med artikel 153.3 Instituten ska dra av de förväntade förlustbelopp som beräknats ska EL vara 0 %. i enlighet med artikel 158.5, 158.6 och 158.10 från allmänna och specifika kreditriskjusteringar och ytterligare värdejuste ­ ringar i enlighet med artiklarna 34 och 110 och andra avdrag 6. EL-värden för exponeringar som utgör specialutlåning, där från kapitalbasen som avser dessa exponeringar. Underkurs ­ instituten bestämmer riskvikter enligt metoderna i artikel 153.5, belopp på exponeringar i balansräkningen som förvärvats i sam ­ ska fastställas enligt tabell 2. band med fallissemang i enlighet med artikel166.1 ska behand ­ las på samma sätt som specifika kreditriskjusteringar. Specifika kreditriskjusteringar av exponeringar som har fallerat får inte Tabell 2 användas för att täcka förväntade förlustbelopp i samband med andra exponeringar. Förväntade förlustbelopp för vär ­ Kategori Kategori Kategori Kategori Kategori Resterande löptid depapperiserade exponeringar samt allmänna och specifika kre ­ 1 2 3 4 5 ditriskjusteringar som avser dessa exponeringar ska inte tas med i denna beräkning. Mindre än 2,5 år 0 % 0,4 % 2,8 % 8 % 50 %

Minst 2,5 år 0,4 % 0,8 % 2,8 % 8 % 50 %

A v s n i t t 4

7. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där P D , L G D o c h l ö p t i d det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt den förenk ­ U n d e r a v s n i t t 1 lade riskviktmetoden ska beräknas enligt följande formel:

E x p o n e r i n g a r m o t f ö r e t a g , i n s t i t u t , n a t i o n e l l a

Förväntat förlustbelopp ¼ EL · exponeringsvärde

r e g e r i n g a r o c h C e n t r a l b a n k e r

Följande EL-värden ska användas: Artikel 160

Sannolikhet för fallissemang (PD)

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för icke noterade aktieexpone ­ 1. PD-värdet för en exponering mot ett företag eller ett in ­ ringar i tillräckligt diversifierade portföljer. stitut ska vara minst 0,03 %.

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för exponeringar i börsnoterade aktier. 2. För förvärvade företagsfordringar ska PD-värdet, om insti ­ tutet inte kan göra PD-skattningar eller om institutets PD-skatt ­ ningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6, fastställas enligt följande Förväntad förlust (EL) = 2,4 % för alla övriga aktieexponeringar. metoder:

8. Den förväntade förlusten och det förväntade förlustbelop ­ pet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet a) PD för icke efterställda fordringar på förvärvade företagsford ­ beräknas enligt PD/LGD-metoden ska beräknas enligt följande ringar ska motsvara institutets skattning av EL dividerat med formler: LGD för dessa fordringar.

Förväntade förluster ð EL Þ ¼ PD · LGD b) PD för efterställda fordringar på förvärvade företagsford ­ Förväntat förlustbelopp ¼ EL · exponeringsvärde ringar ska motsvara institutets skattning av EL.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/103

c) Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd Ett institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd att att använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar i använda egna LGD-skattningar av utspädningsrisken för förvär ­ enlighet med artikel 143 och det kan bryta ned sina EL- vade företagsfordringar i enlighet med artikel 143 får godta skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värdena i enlighet LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av med artikel 161.3. den behöriga myndigheten, får institutet använda den PDskattning som detta tillvägagångssätt resulterar i. Artikel 161

Förlust vid fallissemang (LGD)

3. PD för fallerade motparter ska vara 100 %. 1. Institut ska använda följande LGD-värden:

4. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD a) Icke efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 45 %; enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk godtas, utöver de utfärdare av kreditriskskydd som avses i artikel 201.1 g, även säljaren av de förvärvade fordringarna, om följande vill ­ b) Efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 75 %; kor är uppfyllda:

c) Institut får ta hänsyn till betalt och obetalt kreditriskskydd a) Företaget har en kreditvärdering, tilldelat av ett kreditvär ­ vid beräkningen av LGD i enlighet med kapitel 4. deringsinstitut, som enligt de behöriga myndigheterna mot ­ svarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de regler för riskvägning av exponeringar mot företag som d) Säkerställda obligationer som är berättigade till behandlingen anges i kapitel 2. i artikel 129.4 eller 129.5 får ges ett LGD-värde på 11,25 %.

b) Företaget har inte tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt e) Exponeringar i icke efterställda förvärvade företagsfordringar externt ratinginstitut, i fråga om institut som beräknar risk ­ i de fall där ett institut inte kan göra PD-skattningar eller för vägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt vilka institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt internmetoden, men är internt klassificerad med ett PD-värde 6: 45 %; som motsvarar den kreditklassificering av externa kreditvär ­ deringsinstitut som de behöriga myndigheterna har beslutat att tilldela steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de f) Exponeringar i efterställda förvärvade företagsfordringar i de regler för riskvägning av exponeringar mot företag som fall där institutet inte kan göra PD-skattningar eller för vilka anges i kapitel 2. institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6: 100 %;

5. Institut som använder egna LGD-skattningar får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värden i en ­ g) Utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar: 75 %. lighet med artikel 161.3.

2. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till ­ stånd att använda egna LGD-skattningar för företagsexpone ­ 6. För utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar ska ringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta ned PD anges till samma värde som institutets EL-skattning för sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och utspädningsrisk. Om ett institut har fått den behöriga myndig ­ LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av den hetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för företags ­ behöriga myndigheten, får institutet för utspädningsrisk och exponeringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta risk för fallissemang använda LGD-skattningen för förvärvade ned sina EL-skattningar av utspädningsrisken för förvärvade fö ­ företagsfordringar. retagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som be ­ döms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får insti ­ tutet använda den PD-skattning som detta tillvägagångssätt re ­ sulterar i. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i 3. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till ­ PD enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk god ­ stånd att använda egna LGD-skattningar för exponeringar mot tas, utöver de som tillhandahåller kreditriskskydd som anges i företag, institut, nationella regeringar och centralbanker i enlig ­ artikel 201.1 g, även säljaren av de förvärvade fordringarna, het med artikel 143, får obetalt kreditriskskydd godtas genom under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda. anpassning av PD eller LGD, under förutsättning att kraven i avsnitt 6 är uppfyllda och att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta. Ett institut ska inte justera PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den ju ­ 7. Med avvikelse från artikel 201.1 g godtas de företagsenhe ­ sterade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en ter som uppfyller villkoren i punkt 4. jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

Bilaga 3

L 176/104 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. När det gäller de företag som avses i artikel 153.3, ska b) För derivat som omfattas av ett ramavtal om nettning ska LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren värdet på M anges till exponeringens vägda genomsnittliga av kreditriskskyddet motsvara LGD-värdet för antingen en osäk ­ återstående löptid, där M dock ska vara minst 1 år. Det rad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad teoretiska beloppet för varje exponering ska användas för facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga att väga löptiden. uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som kan återvinnas i händelse av att både garantigivaren och gälde ­ nären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen är c) För exponeringar vid transaktioner med derivatinstrument beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullstän ­ gäldenären. diga säkerheter och marginallånetransaktioner med fullstän ­ diga eller nära fullständiga säkerheter som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till transaktio ­ Artikel 162 nens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock Löptid ska vara minst 10 dagar.

1. Institut som inte har fått tillstånd att använda egna LGDvärden och konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag, d) För repor eller värdepappers- eller råvarulån som omfattas av institut eller nationella regeringar och centralbanker ska ange en ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till trans ­ löptid (M) på 0,5 år för exponeringar till följd av repor eller aktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M värdepappers- eller råvarulån och en löptid (M) på 2,5 år för alla dock ska vara minst 5 dagar. Det teoretiska beloppet för andra exponeringar. varje transaktion ska användas för att väga löptiden.

Alternativt ska de behöriga myndigheterna inom ramen för det tillstånd som avses i artikel 143 besluta om institutet ska till ­ e) Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd lämpa en löptid (M) enligt punkt 2 för alla exponeringar. att använda egna PD-skattningar för förvärvade företagsford ­ ringar i enlighet med artikel 143 ska M för belopp som tagits i anspråk motsvara de förvärvade fordringarnas vägda 2. Institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd genomsnittliga löptid, där M dock ska vara minst 90 dagar. att använda egna LGD-värden och konverteringsfaktorer för Samma värde på M ska även användas för outnyttjade be ­ exponeringar mot företag, institut eller nationella regeringar lopp inom ramen för ett bindande köpåtagande, förutsatt att och centralbanker i enlighet med artikel 143 ska beräkna M faciliteten innehåller effektiva sidovillkor, mekanismer som för varje sådan exponering enligt vad som anges i leden a–e i utlöser förtida amortering eller andra inslag som skyddar denna punkt med förbehåll för punkterna 3–5 i den här arti ­ det köpande institutet från en betydande försämring av de keln. Värdet på M får inte vara högre än fem år, utom i de fall framtida fordringar som det måste förvärva under facilitetens som anges i artikel 384.1 när M, såsom där anges, ska använ ­ löptid. Om sådant skydd saknas, ska M för outnyttjade be ­ das. lopp beräknas som summan av den mest långfristiga poten ­ tiella fordringen enligt köpavtalet och den återstående löp ­ tiden för köpfaciliteten, där M dock ska vara minst 90 dagar. a) För ett instrument med ett fastställt betalningsflödesschema ska M beräknas enligt följande formel: f) För andra instrument än dem som nämns i denna punkt eller om ett institut inte kan beräkna M enligt led a, ska M sättas till den maximala återstående tid (i antal år) som

( ( X ) ) gäldenären får ta i anspråk för att uppfylla kontraktsförplik ­

t · CF t

telserna fullt ut, där M dock ska vara minst 1 år. t

M ¼ max 1,min X ,5 CF t

t g) Institut som använder den metod baserad på interna model ­ ler som redovisas i avsnitt 6 i kapitel 6 för beräkningen av exponeringsvärden ska för de exponeringar på vilka de till ­ där CFt betecknar kassaflöden (kapitalbelopp, räntebetal ­ lämpar metoden, om löptiden för det mest långfristiga kont ­ ningar och avgifter) som enligt kontraktet ska betalas av raktet i nettningsmängden är längre än ett år, beräkna M gäldenären under perioden t. enligt följande formel:

8 X X 9 < =

Effective EE t k · Δ t k · df t k · s t k þ EE t k · Δ t k · df t k · ð 1 – s t k Þ

k k

M ¼ min X ,5

: ;

Effective EE t k · Δ t k · df t k · s t k

k

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/105

där För kvalificerade kortfristiga exponeringar som inte är en del av institutens löpande finansiering av gäldenären, ska M vara minst en dag. Kvalificerade kortfristiga exponeringar omfattar följande: S t k = en dummyvariabel vars värde under den framtida perioden t k är lika med 0 om t k > 1år och lika med 1 om t k ≤ 1, a) Exponeringar mot institut till följd av avräkning av skulder i utländsk valuta. EE t k = förväntad exponering under den framtida pe ­ rioden t k , b) Självavvecklande finansiella transaktioner vid kortfristig han ­ del, med anknytning till utbyte av varor eller tjänster och EffectiveEE t k = effektiv förväntad exponering under den med upp till ett års återstående löptid i enlighet med arti ­ framtida perioden t k , kel 4.1 led 80.

df t k = den riskfria diskonteringsfaktorn för den framtida tidsperioden t c) Exponeringar till följd av avveckling av köp och försäljning k , och av värdepapper inom ramen för ordinarie leveransperiod eller två bankdagar. Δ t k ¼ t k – t k–1 ;

d) Exponeringar till följd av kontantbetalning via elektronisk h) Ett institut som använder en intern modell för att beräkna en överföring och betalningar via elektroniska betalningstrans ­ ensidig kreditvärdighetsjustering får, om de behöriga myn ­ aktioner och förbetalda kostnader, inklusive övertrasseringar digheterna godkänner detta, som M använda den effektiva på grund av misslyckade transaktioner som inte överskrider kreditdurationen enligt skattningen med den egna modellen. ett litet antal överenskomna bankdagar.

Om inte annat följer av punkt 2, ska formeln i led a till ­ lämpas för nettningsmängder där samtliga kontrakt har en 4. Vad gäller exponeringar mot företag som har sitt säte ursprunglig löptid som understiger ett år. inom unionen och som har en konsoliderad omsättning och konsoliderade tillgångar som uppgår till mindre än 500 000 000 EUR kan institut välja att konsekvent fastställa i) Ett institut som beräknar exponeringsvärdena med hjälp av M i enlighet med punkt 1 i stället för att tillämpa punkt 2. den metod baserad på interna modeller som redovisas i Instituten får ersätta beloppet 500 000 000 EUR för de totala avsnitt 6 i kapitel 6 och som har tillstånd att använda en tillgångarna med 1 000 000 000 EUR för företag som i första intern modell för den specifika risk som finns i innehav av hand äger och hyr ut i icke-kommersiella bostadsfastigheter. omsatta skuldinstrument i enlighet med del 3 avdelning IV kapitel 5, ska ange M som 1 i den formel som anges i artikel 153.1, under förutsättning att institutet kan visa de behöriga myndigheterna att effekterna av riskklassmigration 5. Löptidsobalanser ska behandlas i enlighet med kapitel 4. innefattas i dess interna modell för beräkning av specifik risk i innehav av omsatta skuldinstrument enligt artikel 383. U n d e r a v s n i t t 2 j) Vid tillämpning av artikel 153.3 ska M vara lika med kredit ­ H u s h å l l s e x p o n e r i n g a r riskskyddets effektiva löptid, dock minst 1 år. Artikel 163

Sannolikhet för fallissemang (PD)

3. Om dokumentationen ställer krav på omprövning av mar ­ ginalsäkerhet och förnyad värdering varje dag och den innehål ­ 1. En exponerings PD-värde ska vara minst 0,03 %. ler bestämmelser som tillåter snabb avveckling eller avräkning av säkerheter i händelse av fallissemang eller oförmåga att för ­ nya marginalsäkerhet, ska M vara minst 1 dag för 2. PD-värdet för gäldenärer som har fallerat och – om en exponeringsansats används – för exponeringar där fallissemang föreligger ska vara 100 %. a) derivatinstrument som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullständiga säkerheter,

3. När det gäller utspädningsrisk för förvärvade fordringar, b) marginallånetransaktioner med fullständiga eller nära full ­ ska PD-värdet anges till samma värde som skattningen av EL för ständiga säkerheter, och utspädningsrisk. Om ett institut kan bryta ned sina EL-skatt ­ ningar för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PDoch LGD-värden på ett sätt som de behöriga myndigheterna c) transaktioner med repor eller värdepappers- eller råvarulån. bedömer som tillförlitligt får PD-skattningen användas.

Bilaga 3

L 176/106 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. Obetalt kreditriskskydd får beaktas genom justering av 4 i den här artikeln är lämpliga för exponeringar mot säkerhet i PD-värden, om inte annat följer av artikel 164.2. Utöver de bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter belägna inom som tillhandahåller kreditriskskydd enligt artikel 201.1 g godtas deras territorium. De behöriga myndigheterna får i lämpliga vid utspädningsrisk även säljaren av de förvärvade fordringarna, fall på grundval av bedömningar av den finansiella stabiliteten om villkoren i artikel 160.4 är uppfyllda. fastställa högre minimivärden för det genomsnittliga expone ­ ringsvägda LGD-värdet för exponeringar som är säkrade genom fastigheter belägna inom deras territorium.

Artikel 164 De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om alla änd ­

Förlust vid fallissemang (LGD)

ringar av LGD-minimivärdena som de gör i enlighet med det 1. Instituten ska ta fram egna skattningar av LGD-värden första stycket och EBA ska offentliggöra dessa LGD-värden. med iakttagande av kraven i avsnitt 6 och under förutsättning att det beviljas av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 143. För utspädningsrisk för förvärvade fordringar ska ett 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn LGD-värde på 75 % användas. Om ett institut kan bryta ned för att specificera de villkor som de behöriga myndigheterna ska sina skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade ford ­ beakta vid fastställandet av högre LGD-minimivärden. ringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får insti ­ tutet använda sin egen LGD-skattning. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

2. Obetalt kreditriskskydd får erkännas som godtagbart för en enskild exponering eller grupp av exponeringar genom ju ­ Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska stering av PD- och LGD-skattningarna, under förutsättning att standarder för tillsyn som avses i artiklarna 10–14 i förordning kraven i artikel 183.1–183.3 är uppfyllda och de behöriga (EU) nr 1093/2010. myndigheterna har gett sitt tillstånd. Ett institut ska inte justera PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt 7. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de högre LGDför en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle minimivärden som har fastställts av behöriga myndigheter i en vara. annan medlemsstat avseende exponeringar som är säkrade ge ­ nom fastigheter belägna i denna medlemsstat.

3. Vid tillämpning av artikel 154.2 ska LGD-värdet för en U n d e r a v s n i t t 3 jämförbar direkt exponering mot den utfärdare av kreditrisk ­ skyddet som avses i artikel 153.3 vara LGD-värdet för antingen A k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t P D / L G D - M e t o d e n en osäkrad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäk ­ Artikel 165 rad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om till ­ gängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp Aktieexponeringar enligt PD/LGD-metoden som kan återvinnas, i händelse av att både garantigivaren och gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen, är 1. PD-värdena ska fastställas enligt metoderna för företags ­ beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller exponeringar. gäldenären.

Följande minimivärden för PD ska tillämpas:

4. Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan a) 0,09 % för exponeringar i börsnoterade aktier, om place ­ statliga garantier får inte understiga 10 %. ringen är en del av en långfristig kundrelation.

b) 0,09 % för exponeringar i ej börsnoterade aktier, om avkast ­ Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hus ­ ningen på placeringen är baserad på regelbundna och åter ­ hållsexponeringar mot säkerhet i kommersiella fastigheter utan kommande kassaflöden som inte härrör från realisationsvins ­ statliga garantier får inte understiga 15 %. ter.

c) 0,40 % för exponeringar i börsnoterade aktier, inbegripet 5. På grundval av de uppgifter som samlas in i enlighet med övriga korta positioner enligt artikel 155.2. artikel 101 och med beaktande av den framtida utvecklingen på fastighetsmarknaden och andra relevanta indikatorer, ska de behöriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per d) 1,25 % för alla övriga aktieexponeringar, inbegripet övriga år, göra en bedömning av huruvida LGD-minimivärdena i punkt korta positioner enligt artikel 155.2.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/107

2. Exponeringar i icke noterade aktier i tillräckligt diversifie ­ 6. Exponeringsbeloppet för beräkning av riskvägda expone ­ rade portföljer får ges ett LGD-värde på 65 %. Alla övriga så ­ ringsbelopp för förvärvade fordringar ska motsvara det värde dana exponeringar ska ges ett LGD-värde på 90 %. som fastställs i enlighet med punkt 1 minus kapitalbaskrav för utspädningsrisk före kreditriskreducerande åtgärder.

3. Alla exponeringar ska ges ett M-värde på fem år.

7. Om en exponering har formen av värdepapper eller råva ­ ror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen A v s n i t t 5 för repor eller värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveckling och marginallån, ska exponeringsbeloppet

E x p o n e r i n g s b e l o p p

motsvara värdepapperens eller råvarornas värde enligt artikel 24. Artikel 166 Om den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 används, ska exponeringsbeloppet ökas med den

Exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar

volatilitetsjustering som är tillämplig för dessa värdepapper eller

och centralbanker samt hushållsexponeringar

råvaror enligt den artikeln. Exponeringsbeloppet för repor, vär ­ 1. Om inget annat anges, ska exponeringsbeloppet för expo ­ depappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveck ­ neringar i balansräkningen vara det redovisade värdet mätt utan ling och marginallån kan fastställas i enlighet med antingen hänsyn till eventuella kreditriskjusteringar. kapitel 6 eller artikel 220.2.

Denna regel gäller även för tillgångar som köpts till ett pris som skiljer sig från skuldbeloppet. 8. Exponeringsvärdet för följande poster ska beräknas som det belopp som inte utnyttjats av åtagandet multiplicerat med en konverteringsfaktor. Instituten ska använda följande konver ­ teringsfaktorer i enlighet med artikel 151.8 för exponeringar För köpta tillgångar betecknas skillnaden mellan skuldbelopp mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker: och det redovisade värdet som efter särskilda kreditriskjuste ­ ringar registrerades i institutens balansräkningar vid köp av till ­ gången som underkurs om skuldbeloppet är större och som överkurs om det är mindre.

a) För låneramar som när som helst är villkorslöst återkalleliga av institutet utan förhandsanmälan eller som automatiskt kan annulleras om låntagarens kreditvärdighet försämras 2. Om instituten använder ramavtal om nettning i fråga om ska en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna repor eller värdepappers- eller råvarulån ska exponeringsbelop ­ tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt pet beräknas enligt kapitlen 4 eller 6. övervaka gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsystemen ska göra det möjligt att omedelbart upp ­ täcka en försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Outnytt ­ jade låneramar kan betraktas som villkorslöst återkalleliga, 3. För beräkning av exponeringsbeloppetvid nettning i ba ­ om villkoren tillåter institutet att annullera dem i den ut ­ lansräkningen av lån och insättningar ska instituten använda sträckning som lagstiftningen om konsumentskydd och an ­ de metoder som anges i kapitel 4. knutna områden medger.

4. Vid leasingavtal ska exponeringsbeloppet motsvara nuvär ­ det av minimileasingbetalningarna. Med " minimileasingbetal ­ b) För kortfristiga remburser där levererade varor utgör säkerhet ningar " avses de betalningar under leasingtiden som leasingtaga ­ ska en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas för både det ren förpliktas eller kan förpliktas att göra samt alla förmånliga öppnande och bekräftande institutet. köpoptioner (som skäligen kan antas komma att utnyttjas). Om en annan part än leasingtagaren kan förpliktas att betala rest ­ värdet för ett leasingobjekt och denna betalningsskyldighet upp ­ fyller kraven i artikel 201 för godtagbart tillhandahållande av kreditriskskydd samt kraven för godkännande av andra slag av garantier i artikel 213, kan betalningsskyldigheten betraktas som c) För outnyttjade köpåtaganden för rullande förvärvade ford ­ ett obetalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 4. ringar, vilka kan återkallas villkorslöst eller annulleras när som helst av institutet utan förhandsanmälan, ska en kon ­ verteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt övervaka 5. När det gäller kontrakt i bilaga II, ska exponeringsbeloppet gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsyste ­ fastställas genom de metoder som anges i kapitel 6 och inte ta men ska göra det möjligt att omedelbart upptäcka en för ­ hänsyn till någon kreditriskjustering. sämring av gäldenärens kreditkvalitet.

Bilaga 3

L 176/108 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

d) För övriga låneramar, note issuance facilities (NIF) och revol ­ A v s n i t t 6 ving underwriting facilities (RUF) ska en konverteringsfaktor

K r a v p å i n t e r n m e t o d e n

på 75 % tillämpas. U n d e r a v s n i t t 1

R i s k k l a s s i f i c e r i n g s s y s t e m

e) Institut som uppfyller kraven för användning av egna skatt ­ Artikel 169 ningar av konverteringsfaktorer enligt avsnitt 6 får använda sina egna skattningar av konverteringsfaktorer för olika pro ­ Allmänna principer dukttyper enligt leden a–d, under förutsättning att de behö ­ 1. Om ett institut använder flera riskklassificeringssystem, riga myndigheterna tillåter det. ska motiven för valet av system för en viss gäldenär eller en viss transaktion dokumenteras och tillämpas på ett sådant sätt att det avspeglar risknivån på ett tillfredsställande sätt. 9. Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat åtagande ska den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de enskilda åtagandena användas. 2. Kriterier och metoder för riskklassificering ska periodiskt ses över för att fastställa om de fortfarande är lämpliga med hänsyn till den aktuella portföljen och de yttre förutsättning ­ arna. 10. För alla övriga poster utanför balansräkningen utom de som nämns i punkterna 1–8, ska exponeringsbeloppet vara lika med följande procentandelar av postens värde: 3. Om ett institut använder direkta skattningar av riskpara ­ metrar för enskilda gäldenärer eller exponeringar får dessa be ­ traktas som estimat hänförliga till en tillämpning av en kon ­ a) 100 % om det är en högriskpost. tinuerlig riskklasskala.

b) 50 % om det är en medelriskpost. Artikel 170

Riskklassificeringssystems struktur

1. Strukturen i riskklassificeringssystem för exponeringar mot c) 20 % om det är en medel-/lågriskpost. företag, institut och nationella regeringar samt centralbanker ska uppfylla följande krav:

d) 0 % om det är en lågriskpost. a) Ett riskklassificeringssystem ska beakta gäldenärens och transaktionens särskilda riskegenskaper.

Vid tillämpning av denna punkt ska poster utanför balansräk ­ ningen indelas i riskkategorier enligt bilaga I. b) Ett riskklassificeringssystem ska ha en riskklasskala för gäl ­ denärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang. Riskklasskalan för gälde ­ Artikel 167 närer ska ha minst sju klasser för ej fallerande gäldenärer och en klass för fallerande gäldenärer.

Aktieexponeringar

1. Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar ska vara det redovisade värdet efter särskilda kreditriskjusteringar. c) Ett institut ska dokumentera sambandet mellan riskklasserna i form av den nivå för fallissemangsrisken som varje klass innebär och de kriterier som används för att särskilja den nivån för fallissemangsrisken. 2. Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar utanför balans ­ räkningen ska vara det nominella värdet efter nedsättning av det nominella värdet genom kreditriskjusteringar specifika för denna exponering. d) Institut vilkas portföljer är inriktade på ett särskilt marknads ­ segment och ett visst intervall vad gäller risk för fallissemang ska ha tillräckligt många riskklasser inom detta intervall för att undvika en alltför stor koncentration av gäldenärer inom Artikel 168 en viss klass. Betydande koncentrationer inom en enskild klass ska motiveras genom övertygande empiriska belägg

Övriga motpartslösa tillgångar

för att riskklassen täcker ett tillräckligt smalt PD-spann och Exponeringsbeloppet för övriga motpartslösa tillgångar ska vara att alla gäldenärers fallissemangsrisk inom denna klass ligger det redovisade värdet efter särskild kreditriskjustering. inom detta spann.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/109

e) För att de behöriga myndigheterna ska tillåta användning av c) Misskötsel, såvida inte ett institut kan styrka för den behö ­ egna skattningar av LGD för beräkning av kapitalbaskrav ska riga myndigheten att misskötsel inte är en väsentlig riskdri ­ ett riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering vare för exponeringen. av exponeringarna som enbart tar fasta på LGD-relaterade transaktionssärdrag. Definitionen av varje riskklass ska inne ­ fatta både en beskrivning av hur exponeringar hänförs till Artikel 171 klassen i fråga och en beskrivning av de kriterier som an ­ vänds för att fastställa klassernas olika risknivåer. Åsättande av riskklasser

1. Ett institut ska ha särskilda definitioner, processer och kriterier för att hänföra exponeringar till riskklasser inom ett f) Betydande koncentrationer inom en enskild riskklass ska riskklassificeringssystem som uppfyller följande krav: motiveras genom övertygande empiriska bevis om att klas ­ sen täcker ett tillräckligt smalt LGD-spann och att risken i fråga om alla exponeringar inom denna klass ligger inom a) Definitionerna och kriterierna för riskklasser ska vara till ­ detta spann. räckligt detaljerade för att de som ansvarar för klassifice ­ ringar konsekvent ska kunna åsätta gäldenärer eller expone ­ ringar som representerar liknande risk samma riskklass. Kon ­ 2. Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att sekvens ska uppnås mellan verksamhetsgrenar, avdelningar fastställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning är och geografiska lokaliseringar. undantagna från kravet på att ha en riskklasskala för gäldenärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang avseende dessa exponeringar. Dessa b) Dokumentationen om riskklassificeringsprocessen ska göra institut ska för sådana exponeringar ha minst fyra klasser för det möjligt för tredje man att förstå varför exponeringar ej fallerande gäldenärer och minst en klass för fallerande gälde ­ har hänförts till vissa riskklasser, reproducera tilldelningen närer. av riskklass och utvärdera riktigheten av en tilldelning till en riskklass.

3. Strukturen i riskklassificeringssystemen för hushållsexpo ­ neringar ska uppfylla följande krav: c) Kriterierna ska även överensstämma med institutets interna utlåningsnormer och dess policy för behandling av problem ­ tyngda gäldenärer och exponeringar. a) Riskklassificeringssystem ska avspegla både gäldenärs- och transaktionsrisk, och de ska beakta alla relevanta gäldenärsoch transaktionsspecifika egenskaper. 2. Ett institut ska beakta all relevant information när de hänför gäldenärer och exponeringar till riskklasser. Informatio ­ nen ska vara aktuell och göra det möjligt för institutet att för ­ b) Riskdifferentieringen mellan riskklasserna ska säkerställa att utse exponeringens framtida utveckling. Ju mindre information antalet exponeringar i en viss riskklass räcker för att göra en ett institut har, desto försiktigare ska det vara vid åsättande av ändamålsenlig kvantifiering och validering av förlustens riskklasser för exponeringar mot gäldenärer och faciliteter. Om egenskaper inom respektive klass. Exponeringarnas och gäl ­ ett institut använder en extern rating som primär faktor för att denärernas fördelning över riskklasserna ska vara sådan att fastställa en intern riskklassificering, ska institutet säkerställa att alltför stora koncentrationer undviks. det också beaktar övrig relevant information.

c) Processen att hänföra exponeringar till riskklasser ska skapa Artikel 172 en lämplig riskdifferentiering, gruppera tillräckligt homogena exponeringar och tillåta en exakt och konsekvent uppskatt ­ Klassificering av exponeringar ning av förlustens egenskaper inom respektive klass. För 1. När det gäller exponeringar för företag, institut, nationella förvärvade fordringar ska grupperingen avspegla säljarens regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall kravnivå för att ta på sig risk och sammansättningen av ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3, ska klas ­ dennes kundkrets. sificeringen av exponeringar ske enligt följande krav:

4. Instituten ska beakta följande riskfaktorer när de hänför a) Alla gäldenärer ska hänföras till en riskklass inom ramen för exponeringar till riskklasser: processen för godkännande av krediter.

a) Motparternas riskegenskaper. b) Vad gäller de exponeringar för vilka ett institut av den be ­ höriga myndigheten har erhållit tillåtelse att använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlig ­ b) Transaktionernas riskegenskaper, även beträffande slag av het med artikel 143 ska alla exponeringar även åsättas en produkt eller säkerhet eller av båda. Instituten ska särskilt produktriskklass inom ramen för processen för godkännande beakta fall där samma säkerhet ställs för flera exponeringar. av krediter.

Bilaga 3

L 176/110 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att fast ­ b) Instituten ska se över riskklassificeringarna minst en gång ställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning ska per år och anpassa klassificeringen, om resultatet av över ­ hänföra dessa exponeringar till riskklasser enligt arti ­ synen inte motiverar den gällande klassificeringen. Högrisk ­ kel 170.2. gäldenärer och problemexponeringar ska ses över oftare. In ­ stituten ska göra en ny riskklassificering, om väsentlig infor ­ mation om gäldenären eller exponeringen blir tillgänglig.

d) Alla enskilda juridiska personer mot vilka institutet är expo ­ nerat ska bedömas individuellt. Ett institut ska ha en lämplig policy för behandling av enskilda gäldenärer och grupper av kunder med inbördes anknytning. c) Instituten ska ha en effektiv process för att skaffa och upp ­ datera relevant information om riskprofiler för gäldenärer som påverkar PD-värden och om riskprofiler för transaktio ­ ner som påverkar LGD-värden eller konverteringsfaktorer. e) Alla exponeringar mot samma gäldenär ska hänföras till samma riskklass, oavsett om det finns skillnader mellan de särskilda transaktionernas natur. I de fall förekomsten av flera olika exponeringar får leda till att samma gäldenär hän ­ förs till flera klasser ska dock följande beaktas: 2. När det gäller hushållsexponeringar ska ett institut minst en gång per år se över gäldenärs- och produktriskklassificeringar och anpassa klassificeringen, om resultatet av översynen inte motiverar fortsatt användning av den gällande klassificeringen, i) Transfereringsrisk, som är avhängig av om exponeringen eller se över förlustegenskaper och grad av misskötsel när det avser belopp i inhemsk eller främmande valuta. gäller alla identifierade riskklasser, beroende på vad som är till ­ lämpligt. Ett institut ska även minst en gång per år se över tillståndet för ett representativt urval av enskilda exponeringar ii) Garantier som ställs för en exponering får beaktas genom inom varje riskklass för att säkerställa att de fortfarande ligger i anpassning av tilldelningen av riskklass. rätt riskklass och anpassa klassificeringen, om resultatet av över ­ synen inte motiverar fortsatt användning den gällande klassifi ­ ceringen.

iii) Lagstiftning om konsumentskydd, banksekretess eller an ­ nan lagstiftning förbjuder utbyte av uppgifter om kun ­ derna. 3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för de behöriga myndigheternas metoder för att utvärdera in ­ tegriteten i riskklassificeringen och riskbedömningens regelmäs ­ 2. För hushållsexponeringar ska alla exponeringar hänföras sighet och oberoende. till en riskklass inom ramen för processen för godkännande av krediter.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för 3. Instituten ska skriftligt redovisa de situationer då medarbe ­ tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014. tare efter eget omdöme får göra avvikelser från in- eller utdata i klassificeringsprocessen och ange vilka medarbetare som ansva ­ rar för att sådana avvikelser godkänns. Instituten ska dokumen ­ tera sådana avvikelser och ange vilka som ansvarar för dem. Instituten ska också analysera utvecklingen av de exponeringar Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska som hänförs till en annan riskklass till följd av sådana avvikel ­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med ser. Analysen ska även innehålla en bedömning, person för artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. person, av utvecklingen av exponeringar vilkas riskklass har ändrats av en viss individ.

Artikel 174 Artikel 173

Användning av modeller Integritet i riskklassificeringen

Om ett institut använder statistiska modeller och andra meka ­ 1. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege ­ niska metoder för att hänföra exponeringar till gäldenärs- och ringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall riskklasser ska följande villkor uppfyllas: ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3 ska risk ­ klassificeringen uppfylla följande integritetskrav:

a) Modellen ska ha god prognosförmåga och kapitalkraven får a) Riskklassificeringar och återkommande översyner av dem ska inte förvrängas genom modellen. De ingående variablerna utföras eller godkännas av en oberoende part som inte har ska utgöra en rimlig och ändamålsenlig grund för progno ­ någon direkt vinning av besluten att lämna krediten. serna. Modellen får inte ha några väsentliga systematiska fel.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/111

b) Institutet ska ha inrättat en process för prövning av data som a) tillhandahålla en detaljerad beskrivning av teori, antaganden matas in i modellen innefattande en bedömning av uppgif ­ samt matematisk och empirisk grund för fördelningen av ternas riktighet, fullständighet och lämplighet. estimat till riskklasser, enskilda gäldenärer eller exponeringar och de datakällor som har använts för estimat av modellen,

c) De data som ligger till grund för utveckling av modellen ska b) fastställa en strikt statistisk process för validering av model ­ vara representativa för populationen av institutets faktiska len, vilken inkluderar utfallstest utanför den datamängd och gäldenärer eller exponeringar. den period som har använts vid kalibreringen,

c) ange alla omständigheter under vilka modellen inte fungerar ändamålsenligt. d) Institutet ska regelbundet validera modellen och därvid även övervaka hur modellen fungerar och hur stabil den är, se över modellspecifikationen och testa hur väl modellens re ­ 5. Ett institut ska nöjaktigt kunna visa den behöriga myndig ­ sultat överensstämmer med de faktiska utfallen. heten att kraven i denna artikel uppfylls, om ett institut har köpt ett riskklassificeringssystem eller en modell som används inom ett riskklassificeringssystem från tredje part och säljaren vägrar institutet tillgång eller begränsar institutets tillgång till e) Institutet ska komplettera den statistiska modellen med be ­ information om metoden i riskklassificeringssystemet eller mo ­ dömningar och övervakning från egna medarbetare för att se dellen eller bakomliggande data som har använts för utarbetan ­ över modellbaserade riskklassificeringar och för att säker ­ det av denna metod eller modell, på grundval av att sådan ställa att modellerna används på lämpligt sätt. Översynspro ­ information utgör företagshemligheter. cesserna ska syfta till att hitta och begränsa fel som hänger samman med svagheter i modellen. Personlig bedömning ska beakta all relevant information som inte beaktas i modellen. Artikel 176 Institutet ska dokumentera hur personlig bedömning och

Bevarande av data

modellresultat ska kombineras. 1. Instituten ska samla in och lagra data om sina interna riskklassificeringar enligt vad som krävs i del åtta.

Artikel 175 2. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege ­

Dokumentation av riskklassificeringssystem

ringar och centralbanker och för aktieexponeringar när ett in ­ 1. Instituten ska dokumentera riskklassificeringssystemens ut ­ stitut använder PD/LGD-metoden enligt artikel 155.3 ska insti ­ formning och operativa detaljer. Dokumentationen ska styrka tuten samla in och lagra data om följande: riskklassificeringssystemens överensstämmelse med kraven i detta avsnitt och ta upp områden som portföljdifferentiering, a) Gäldenärernas och de godtagna garantigivarnas fullständiga riskklassificeringskriterier, ansvar avseende de parter som risk ­ riskklassificeringshistorik. klassificerar gäldenärer och exponeringar, frekvensen av över ­ syner av riskklassificeringar och ledningens övervakning av risk ­ klassificeringsprocessen. b) Datum när riskklassificeringen gjordes.

c) Viktiga data och metoder som har använts för att härleda 2. Institutet ska dokumentera motiven till och den analys riskklassificeringen. som ligger till grund för dess val av riskklassificeringskriterier. Ett institut ska dokumentera alla betydande förändringar av riskklassificeringsprocessen och dokumentationen ska möjlig ­ d) Namnet på den ansvariga för riskklassificeringen. göra identifiering av de förändringar av riskklassificeringsproces ­ sen som har gjorts sedan de behöriga myndigheternas senaste översyn. Riskklassificeringens struktur, inklusive riskklassifice ­ e) Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet. ringsprocessen och den interna kontrollstrukturen, ska också dokumenteras. f) Datum för och omständigheterna kring dessa fallissemang.

g) Data om PD-värden och den faktiska inträffade andelen fal ­ 3. Instituten ska dokumentera de särskilda definitioner av lissemang inom olika riskklasser och data om migration fallissemang och förlust som används internt och säkerställa mellan riskklasser. att de överensstämmer med definitionerna i denna förordning.

3. Institut som inte använder egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska samla in och bevara data om 4. Om institutet använder statistiska modeller vid riskklas ­ jämförelser av faktiska LGD-värden med de värden som anges sificeringsprocessen, ska institutet dokumentera dessa metoder. i artikel 161.1 och av faktiska konverteringsfaktorer med de Detta material ska värden som anges i artikel 166.8.

Bilaga 3

L 176/112 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och 2. Ett institut ska regelbundet utföra kreditriskstresstest för konverteringsfaktorer ska samla in och bevara följande: att bedöma effekten av vissa bestämda förhållanden på det to ­ tala kapitalkravet för kreditrisk. Institutet får välja vilket test som ska användas, förutsatt att det godkänns av tillsynsmyn ­ a) Fullständig datahistorik avseende produktriskklassificering av digheten. Testet ska vara meningsfullt och beakta effekterna av exponeringar samt estimat av LGD-värden och konverte ­ allvarliga, men rimliga, recessionsscenarier. Ett institut ska inom ringsfaktorer som hänger samman med varje riskklasskala. ramen för stresstestscenarierna bedöma migration mellan risk ­ klasser i sin riskklassificering. Portföljer som utsätts för stresstest ska innehålla den övervägande majoriteten av ett instituts totala b) De datum då riskklassificeringarna gjordes och estimaten exponering. utfördes.

c) Viktiga data och metod för beräkningen av exponeringarnas 3. Institut som tillämpar den behandling som anges i arti ­ riskklassificering och estimat av LGD-värden och konverte ­ kel 153.3 ska som en del av sitt stresstestprogram undersöka ringsfaktorer. effekterna av en försämring av kreditkvaliteten hos utfärdarna av kreditriskskydd, särskilt effekten om dessa inte längre upp ­ d) Namn på de personer som riskklassificerade exponeringarna fyller godtagbarhetskriterierna. och utförde estimaten av LGD-värden och konverteringsfak ­ torer.

U n d e r a v s n i t t 2 e) Data om estimerade och faktiska LGD-värden och konverte ­

R i s k k v a n t i f i e r i n g

ringsfaktorer för varje fallerad exponering. Artikel 178

f) Data om exponeringens LGD-värde före och efter hänsyn ­ En gäldenärs fallissemang stagande till en garanti eller ett kreditderivat för de institut 1. Fallissemang med avseende på en viss gäldenär ska anses som beaktar garantiers och kreditderivats kreditriskreduce ­ föreligga när någon eller båda av följande situationer har upp ­ rande effekter vid beräkning av LGD-värden. stått:

g) Data om förlustkomponenter för varje fallerad exponering. a) Institutet anser att det är osannolikt att gäldenären kommer att betala sina kreditförpliktelser helt och hållet till institutet, 5. För hushållsexponeringar ska instituten samla in och lagra moderföretaget eller något av dess dotterföretag, utan att data om följande: institutet tillgriper åtgärder som att realisera säkerheter.

a) Data som användes under processen för att hänföra expone ­ ringar till riskklasser. b) Någon av gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag är b) Data om estimerade PD- och LGD-värden och om konver ­ förfallen till betalning sedan mer än 90 dagar. De behöriga teringsfaktorer i samband med exponeringars riskklasser. myndigheterna får ersätta de 90 dagarna med 180 dagar för exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klas ­ c) Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet. sen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga organ. De 180 dagarna gäller inte vid tillämpning av arti ­ kel 127. d) I fråga om fallerade exponeringar: data om de riskklasser som exponeringen var hänförd till under året före fallis ­ semanget och om faktiska utfall avseende LGD-värden och konverteringsfaktorer. Vid hushållsexponeringar får instituten tillämpa den definition av fallissemang som anges i första stycket leden a och b med avseende på en enskild kreditfacilitet snarare än i förhållande till e) Data om förlustnivåer vad gäller kvalificerade rullande hus ­ en låntagares samtliga förpliktelser. hållsexponeringar.

Artikel 177 2. Följande ska gälla vid tillämpning av punkt 1 b:

Stresstester för bedömning av kapitalkrav

1. Ett institut ska inrätta lämpliga stresstestprocesser för be ­ dömning av sitt kapitalkrav. Stresstester ska bl.a. syfta till att a) För övertrasseringar börjar överskjutande dagar räknas när identifiera eventuella händelser eller framtida förändringar av gäldenären har överskridit en aviserad kreditlimit, har avise ­ ekonomiska förhållanden som skulle kunna ha ofördelaktiga rats en lägre kreditlimit än det aktuella utestående beloppet effekter på ett instituts kreditexponeringar och på bedömningen eller har utnyttjat kredit utan tillstånd och det underliggande av institutets förmåga att hantera sådana förändringar. beloppet är väsentligt.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/113

b) Vid tillämpning av led a avses med en " aviserad limit " en 4. Institut som använder externa data som inte överensstäm ­ kreditlimit som institutet har fastställt och informerat gälde ­ mer med definitionen av fallissemang i punkt 1 ska göra lämp ­ nären om. liga anpassningar för att uppnå grundläggande jämförbarhet med definitionen av fallissemang.

c) För kreditkort börjar överskjutande dagar räknas från den dag då minimibeloppet ska betalas. 5. Om institutet anser att en tidigare fallerad exponering inte längre uppfyller kriterierna för fallissemang, ska institutet omklassificera gäldenären eller exponeringen som om de inte d) Hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse är ska bedömas i hade fallerat. Om definitionen av fallissemang på nytt skulle förhållande till en tröskel, vilken ska fastställas av de behö ­ uppfyllas, ska det anses att ett nytt fallissemang har inträffat. riga myndigheterna. Denna tröskel ska avspegla en risknivå som den behöriga myndigheten anser rimlig.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn e) Instituten ska ha dokumenterade riktlinjer för hur antalet för att ange villkoren enligt vilka en behörig myndighet ska överskjutande dagar ska beräknas, särskilt med avseende på fastställa den tröskel som avses i punkt 2 d. ny indelning av exponeringar efter antal kreditdagar och beviljandet av förlängningar, ändringar eller uppskov, för ­ nyelser och nettning av befintliga konton. Dessa riktlinjer ska tillämpas konsekvent över tiden och ligga i linje med EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för institutets interna riskhantering och beslutsprocess. tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

3. Vid tillämpning av punkt 1 a ska bl.a. följande faktorer uppfattas som tecken på osannolikhet för betalning: Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a) Institutet intäktsför inte längre upplupen ränta för kreditför ­ pliktelsen.

7. EBA ska utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna ar ­ tikel. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i för ­ b) Institutet gör en specifik kreditriskjustering till följd av att en ordning (EU) nr 1093/2010. betydande försämring av kreditkvaliteten har kunnat konsta ­ teras efter att institutet godkände exponeringen.

Artikel 179 c) Institutet säljer kreditförpliktelsen med en betydande kredit ­

Övergripande krav för estimering

relaterad ekonomisk förlust. 1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam ­ man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande krav: d) Institutet går med på en framtvingad omförhandling av kre ­ ditförpliktelsen, där det är sannolikt att detta kommer att leda till en minskning av skulden genom en betydande efter ­ gift av krediten eller uppskjuten betalning av räntor och a) Ett instituts egna estimat av riskparametrarna PD, LGD, kon ­ amorteringar eller i förekommande fall avgifter. När det gäl ­ verteringsfaktorn och EL ska inbegripa alla relevanta data, ler aktieexponeringar som bedöms enligt PD/LGD-metoden, upplysningar och metoder. Estimaten ska härledas från his ­ innefattar detta också framtvingad omstrukturering av själva toriska erfarenheter och empiriska belägg och inte enbart aktiekapitalet. baseras på subjektiva bedömningar. Estimaten ska vara rim ­ liga och möjliggöra intuitiv förståelse och ska baseras på de förklaringsfaktorer som är avgörande för respektive riskpara ­ meter. Ju mindre data ett institut har desto mer konservativt e) Institutet har lämnat in konkursansökan mot gäldenären el ­ ska det vara vid sin estimering. ler en liknande ansökan avseende gäldenärens kreditförplik ­ telse gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag. b) Ett institut ska kunna tillhandahålla en specifikation av sin förlusthistorik med avseende på fallissemangsfrekvens, LGD, f) Gäldenären har begärt att försättas eller har försatts i kon ­ konverteringsfaktor eller förlust, om EL-estimat används, för ­ kurs eller liknande, om detta förhindrar eller försenar betal ­ delad på de förklaringsfaktorer som det betraktar som avgö ­ ning av en kreditförpliktelse till institutet, moderföretaget rande för respektive riskparameter. Institutets estimat ska eller något av dess dotterföretag. återspegla lång erfarenhet.

Bilaga 3

L 176/114 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) Alla förändringar när det gäller utlåningspraxis eller indriv ­ c) Sammanställd data används konsekvent över tiden av insti ­ ningsmetoder under de observationsperioder som avses i tutet för sina estimat. artiklarna 180.1 h, 180.2 e, 181.1 j, 181.2, 182.2 och 182.3 ska beaktas. Ett instituts estimat ska avspegla effek ­ terna av tekniska framsteg, nya data och övrig information d) Institutet ska förbli ansvarigt för de egna riskklassificerings ­ efter hand som de blir tillgängliga. Instituten ska se över sina systemens integritet. estimat när ny information framkommer, dock minst en gång om året.

e) Institutet ska upprätthålla tillräcklig intern kunskap om risk ­ klassificeringssystemet, inbegripet förmåga att effektivt över ­ d) Den population av exponeringar som var representerad i det vaka och granska riskklassificeringsprocessen. data som användes för estimatet, de riktlinjer för utlåning som tillämpades när data togs fram och andra relevanta kriterier ska vara jämförbara med kriterierna för institutets Artikel 180 exponeringar och standarder. De ekonomiska förutsättningar och de marknadsvillkor som ligger till grund för uppgifterna Särskilda krav för PD-estimering ska vara relevanta för de aktuella och överskådliga förhål ­ landena. Antalet exponeringar i urvalet och den period som 1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam ­ har använts för kvantifieringen ska vara av tillräcklig omfatt ­ man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda ning för att institutet ska kunna utföra exakta och solida krav för PD-estimering av exponeringar mot företag, institut, estimat. nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexpone ­ ringar, när ett institut använder PD/LGD-metoden enligt arti ­ kel 155.3:

e) För förvärvade fordringar ska estimaten avspegla all relevant information som finns tillgänglig för det köpande institutet a) Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång ­ om de underliggande fordringarnas kvalitet, däribland data fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt. om liknande grupper som tillhandahållits av säljaren, det PD-estimat för gäldenärer med låg bruttosoliditet eller för köpande institutet eller av externa källor. Det köpande insti ­ gäldenärer vilkas tillgångar främst utgörs av handelstillgångar tutet ska utvärdera alla data från säljaren som det har tagit ska återspegla utvecklingen av de underliggande tillgångarna hänsyn till. utifrån perioder av ökad volatilitet.

f) Ett institut ska till estimaten lägga en försiktighetsmarginal b) När det gäller förvärvade företagsfordringar, får instituten som avser olika typer av förväntade estimeringsfel. Då me ­ estimera EL-värden per riskklass utifrån långfristiga medel ­ toderna och informationen anses vara mindre tillfredsstäl ­ värden på de årliga faktiska andelarna fallissemang. lande är de förväntade feltyperna fler, och försiktighetsmar ­ ginalen ska vara större.

c) Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD- estimat för köpta företagsfordringar från ett estimat av EL och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för Om instituten använder olika estimat för beräkning av riskvikter estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav och interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt. för estimat av PD och LGD som anges i denna del och Om instituten för de behöriga myndigheterna kan styrka att resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som det, när det gäller data som har samlats in före den 1 januari anges i artikel 181.1 a. 2007, har gjorts lämpliga anpassningar för att uppnå grund ­ läggande överensstämmelse med definitionen av fallissemang i artikel 178 eller med förlust, får de behöriga myndigheterna tillåta instituten viss flexibilitet i tillämpningen av de erforderliga d) Instituten ska bara använda metoder för PD-estimering som datakraven. kompletteras av stödjande analyser. Instituten ska beakta att subjektiva bedömningar har stor betydelse när det gäller att kombinera resultat från olika metoder och att göra anpass ­ ningar på grund av metodernas och informationens begräns ­ 2. Om ett institut använder sammanställda data från flera ningar. institut ska följande krav uppfyllas:

e) Om ett institut använder data om interna erfarenheter av a) De övriga instituten i gruppen har liknande riskklassifice ­ fallissemang för estimering av PD-värden, ska estimaten av ­ ringssystem och kriterier. spegla kreditgivningsprinciper och alla eventuella skillnader mellan det riskklassificeringssystem som genererade data och det befintliga riskklassificeringssystemet. Om kreditgivnings ­ principerna eller riskklassificeringssystemen har ändrats, ska b) Data är representativ för den portfölj för vilken de samman ­ institutet tillämpa en större försiktighetsmarginal i estimering ställda uppgifterna används. av PD.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/115

f) Om ett institut tilldelar eller översätter sina interna riskklas ­ externa data (däribland sammanställd data) eller statistiska ser enligt en skala som används av ett kreditvärderingsinsti ­ modeller för kvantifiering förutsatt att det finns ett starkt tut eller av liknande organisationer och sedan överför den samband både fallissemangsfrekvens som noterats för den externa organisa ­ tionens klasser till institutets klasser, ska översättningen grundas på en jämförelse mellan interna riskklassificerings ­ i) mellan institutets process för att hänföra exponeringar till kriterier och de kriterier som används av den externa orga ­ riskklasser och den process som används av den externa nisationen och på en jämförelse av interna och externa kre ­ datakällan, och ditvärderingar för alla gemensamma gäldenärer. Systematiska fel eller inkonsekvenser vad gäller översättningen eller un ­ derliggande data ska undvikas. De av den externa organisa ­ ii) mellan institutets interna riskprofil och det externa datats tionens kriterier som ligger till grund för den data som sammansättning. används för kvantifieringen ska enbart vara inriktade på risk för fallissemang och inte avspegla transaktioners egen ­ skaper. Den analys som institutet gör ska innefatta en jäm ­ förelse av de tillämpade definitionerna av fallissemang, i en ­ d) Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och lighet med kraven i artikel 178. Institutet ska dokumentera LGD- estimat för hushåll från ett estimat av totala förluster grunden för översättningen. och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav för estimering av PD och LGD som anges i denna del och resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som g) Om ett institut använder statistiska modeller för att förutsäga anges i artikel 181.1 a. fallissemang, får det estimera PD-värden som det enkla me ­ delvärdet av estimat av sannolikheten för fallissemang när det gäller enskilda gäldenärer i en given klass. Institutets till ­ e) Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam ­ lämpning av modeller för sannolikheten för fallissemang i manställda datakällor eller en kombination av dessa för detta syfte ska uppfylla kraven i artikel 174. sina estimat av förlusters egenskaper, ska den underliggande observationsperiodens längd vara minst fem år för åtmin ­ stone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data h) Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam ­ är relevanta, ska denna längre period användas. Ett institut manställda datakällor eller en kombination av dessa för behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk data, om senare sina PD-estimat, ska den underliggande observationsperio ­ data bättre förutsäger förlustnivåer. Förutsatt att instituten får dens längd vara minst fem år för åtminstone en källa. Om tillstånd från de behöriga myndigheterna, får de använda den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre pe ­ relevant data för en period på två år, när de tillämpar in ­ riod för någon källa och dessa data är relevanta, ska denna ternmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år längre period användas. Detta led ska även tillämpas på PD/ tills det finns relevant data för en period på fem år. LGD-metoden för aktier. Förutsatt att de får tillåtelse från behöriga myndigheter får de institut som inte har fått till ­ stånd av behörig myndighet i enlighet med artikel 143 att f) Instituten ska identifiera och analysera riskparametrarnas för ­ använda egna estimat av LGD eller konverteringsfaktorer väntade förändringar under exponeringarnas löptid (säsongs ­ använda relevanta data för en period på två år, när de till ­ effekter). lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år. För förvärvade hushållsfordringar får instituten använda extern och intern referensdata. Instituten ska använda alla relevanta datakällor för jämförelser.

2. För hushållsexponeringar ska följande krav gälla:

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange följande:

a) Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång ­ fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt. a) De villkor enligt vilka behöriga myndigheter får bevilja de tillstånd som avses i punkterna 1 h och 2 e.

b) PD-estimat får även härledas från ett estimat av totala för ­ luster och rimliga estimat av LGD-värden b) De metoder enligt vilka behöriga myndigheter ska bedöma ett instituts metod för PD-estimering i enlighet med arti ­ kel 143.

c) När det gäller att hänföra exponeringar till riskklasser ska instituten beakta interna data som primär informationskälla EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för för estimering av förlustegenskaper. Institut får använda tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Bilaga 3

L 176/116 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska förlust för varje exponering med hänsyn till de aktuella eko ­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med nomiska omständigheterna och exponeringens status och sitt artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. estimat av den ökning av förlustnivån som förorsakas av eventuella ytterligare oväntade förluster under återvinnings ­ perioden, dvs. mellan datumet för fallissemang och expone ­ ringens slutliga realisering. Artikel 181

Särskilda krav för egna LGD-estimat

i) Om obetalda förseningsavgifter har kapitaliserats i institutets 1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam ­ resultaträkning, ska de läggas till institutets redovisning av man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda exponeringar och förluster. krav för egna LGD- estimat:

j) För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar a) Instituten ska estimera LGD-värden per riskklass på grundval och centralbanker ska LGD-estimaten baseras på minst fem av de genomsnittliga faktiska LGD-värdena per riskklass ge ­ års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som nom att använda alla observerade fallissemang inom datakäl ­ genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts, lorna (fallissemangsviktat medelvärde). från minst en informationskälla. Om den tillgängliga obser ­ vationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data är relevanta ska denna längre period använ ­ b) Instituten ska använda LGD-estimat som är rimliga för en das. ekonomisk nedgång, om de är mer konservativa än det lång ­ fristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem för ­ väntas tillhandahålla faktiska LGD-värden på en konstant 2. För hushållsexponeringar kan instituten göra följande: nivå per riskklass över tiden, ska instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per riskklass för att begränsa ka ­ pitaleffekter av en ekonomisk nedgång. a) Härleda LGD-estimat från realiserade förluster och rimliga estimat av PD-värden.

c) Ett institut ska beakta omfattningen av eventuella samband mellan gäldenärens risk och den risk som är förenad med b) Beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter antingen säkerheten eller den som tillhandahåller säkerheten. Om det i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-estimat. föreligger en betydande grad av samband ska sådana ärenden behandlas konservativt.

c) Använda extern och intern referensdata för att estimera LGD-värden när det gäller förvärvade hushållsfordringar. d) Valutaobalanser mellan den underliggande förpliktelsen och säkerheten ska behandlas konservativt vid institutets bedöm ­ ning av LGD. För hushållsexponeringar ska LGD-estimat baseras på minst fem års data. Ett institut behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk information, om senare data bättre förutsäger förlustnivåer. För ­ e) Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhet, utsatt att instituten får tillstånd från de behöriga myndigheterna, ska dessa estimat inte enbart baseras på säkerhetens estime ­ får de använda relevanta data för en period på två år, när de rade marknadsvärde. LGD- estimaten ska beakta effekten av tillämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas att institutet kanske inte omgående kan förfoga över säker ­ med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år. heten och realisera den.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn f) Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhe ­ för att ange följande: ter, ska instituten upprätta interna krav på förvaltning av säkerheter, rättslig förutsebarhet och riskhantering som all ­ mänt stämmer överens med kapitel 4 avsnitt 3. a) Typen, allvarligheten och varaktigheten av en ekonomisk nedgång i enlighet med punkt 1.

g) Om ett institut godtar en säkerhet i samband med faststäl ­ landet av exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i enlighet b) De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett med avsnitt 5 eller 6 i kapitel 6, ska de belopp som säker ­ institut i enlighet med punkt 3 att använda relevanta data för heten förväntas inbringa inte beaktas vid LGD-estimaten. en period på två år, när institutet tillämpar internmetoden.

h) När det särskilt gäller redan fallerade exponeringar, ska in ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för stitutet använda summan av sitt bästa estimat av förväntad tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/117

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska 2. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege ­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med ringar och centralbanker ska estimaten av konverteringsfaktorer artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. baseras på minst fem års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts, från minst en informationskälla. Om den tillgäng ­ liga observationsperioden omfattar en längre period för någon Artikel 182 källa och dessa data är relevanta ska denna längre period an ­ vändas.

Särskilda krav för egna estimat av konverteringsfaktorer

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam ­ man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda 3. För hushållsexponeringar får institut beakta ytterligare ut ­ krav för egna estimat av konverteringsfaktorer: nyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverterings ­ faktorer eller i sina LGD- estimat.

a) Instituten ska estimera konverteringsfaktorer per expone ­ ringsriskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska kon ­ För hushållsexponeringar ska estimat av konverteringsfaktorer verteringsfaktorerna per exponeringsriskklass genom att an ­ baseras på minst fem års data. Genom undantag från punkt 1 vända det fallissemangsviktade medelvärdet av alla observe ­ a behöver ett institut inte fästa lika stor vikt vid historiska data, rade fallissemang i datakällorna. om nyare data bättre förutsäger utnyttjande av krediter. För ­ utsatt att instituten får tillstånd från behöriga myndigheter får de använda relevant data för en period på två år, när de till ­ lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med b) Instituten ska använda estimat av konverteringsfaktorer som ett år tills det finns relevant data för en period på fem år. är anpassade till en ekonomisk nedgång, om de är mer konservativt än det långfristiga genomsnittet. Om ett risk ­ klassificeringssystem förväntas tillhandahålla faktiska konver ­ teringsfaktorer på konstant nivå per riskklass över tiden ska 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per risk ­ för att ange följande: klass för att begränsa kapitaleffekter av en ekonomisk ned ­ gång.

a) Egenskaperna, allvarligheten och varaktigheten av en ekono ­ misk nedgång i enlighet med punkt 1. c) Vid sin estimering av konverteringsfaktorer ska instituten både före och efter det att den händelse som utlöste fallis ­ semanget inträffade beakta gäldenärens möjligheter att ytter ­ b) De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett ligare utnyttja sina kreditmöjligheter. Estimat av konverte ­ ringsfaktorer ska innefatta en större konservativ marginal, institut att använda relevanta data för en period på två år, om en större positiv korrelation rimligtvis kan förväntas när institutet initialt tillämpar internmetoden. mellan förekomsten av fallissemang och konverteringsfak ­ torns storlek. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014. d) Vid estimat av konverteringsfaktorer ska instituten beakta de särskilda riktlinjer och strategier som har antagits med av ­ seende på kontoövervakning och betalningshantering. Insti ­ Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska tuten ska även beakta om de har kapacitet och är beredda att standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förhindra ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter under artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. omständigheter som inte utgör betalningsinställelse, till ex ­ empel överträdelser av lånevillkor eller andra tekniskt beting ­ ade fallissemang. Artikel 183

Krav för bedömning av garantiers och kreditderivats effekt för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar

e) Instituten ska ha inrättat lämpliga system och processer för

och centralbanker när egna LGD-estimat används samt för

att övervaka exponeringsbelopp, aktuella utestående expone ­

hushållsexponeringar

ringsbelopp för kreditmöjligheter och förändringar av utes ­ tående belopp per gäldenär och per klass. Institutet ska dag ­ 1. Följande krav ska gälla när det gäller godtagbara garanti ­ ligen kunna övervaka utestående belopp. givare och garantier:

f) Om instituten använder olika estimat av konverteringsfakto ­ a) Instituten ska ha klart specificerade kriterier för de slags gar ­ rer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för antigivare som de beaktar vid beräkningen av riskvägda ex ­ interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt. poneringsbelopp.

Bilaga 3

L 176/118 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) Samma regler ska gälla för godtagna garantigivare som för 5. När det gäller garantier inom hushållsexponeringar ska de motparter enligt artiklarna 171, 172 och 173. krav som anges i punkterna 1, 2 och 3 även gälla vid hän ­ förande av exponeringar till riskklasser och för estimering av PD-värden.

c) Garantin ska dokumenteras skriftligt, vara oåterkallelig från garantigivarens sida, gälla till dess att förpliktelsen är full ­ 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn ständigt återbetald (upp till beloppet för garantin och inom för att ange de villkor enligt vilka behöriga myndigheter får till ­ dess giltighetstid) och vara rättsligt bindande i förhållande till låta att villkorade garantier godtas. garantigivaren i en jurisdiktion där garantigivaren förfogar över tillgångar som kan pantsättas genom en verkställd dom. Villkorade garantier som är förenade med ej bindande villkor för garantigivaren kan godtas med de behöriga myn ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för digheternas tillstånd. Kriterierna för riskklassificering ska på tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014. lämpligt sätt beakta alla eventuella minskningar av kreditre ­ ducerande effekter.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. 2. Ett institut ska förfoga över klart definierade kriterier för justering av riskklasser eller LGD- estimat och, när det gäller hushållsfordringar och godtagbara förvärvade fordringar, krite ­ rier för processen för att hänföra exponeringar till riskklasser för Artikel 184 att visa garantiernas effekter på beräkningen av riskvägda expo ­ neringsbelopp. Dessa kriterier ska uppfylla kraven i artiklarna Krav för förvärvade fordringar 171, 172 och 173. 1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam ­ man med olika riskklasser för förvärvade fordringar ska institu ­ ten se till att villkoren i punkterna 2–6 uppfylls.

Kriterierna ska vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse. De ska beakta garantigivarens förmåga och vilja att utföra sina förpliktelser enligt garantin, vid vilken tidpunkt garantigivaren 2. Exponeringens struktur ska säkerställa att institutet under förväntas betala, i vilken grad garantigivarens förmåga att upp ­ alla förutsebara omständigheter är faktisk ägare och kontrollerar fylla sina förpliktelser korrelerar med motpartens förmåga att alla kontanta överföringar inom ramen för fordringarna. Om återbetala och i vilken utsträckning det finns en kvarstående risk gäldenären gör direkta betalningar till en säljare eller ett service ­ gentemot motparten. företag, ska institutet regelbundet verifiera att betalningarna vi ­ darebefordras fullständigt och enligt avtalsvillkoren. Instituten ska genom lämpliga processer säkerställa att ägandet av ford ­ ringar och inbetalningar är skyddat mot konkursförfaranden eller andra rättsliga anspråk som skulle kunna medföra bety ­ 3. Kraven för garantier i denna artikel ska även gälla för dande förseningar när det gäller långivarens förmåga att av ­ kreditderivat som refererar till ett namn. Vid bristande överens ­ veckla eller överlåta fordringarna eller behålla kontrollen över stämmelse mellan den underliggande förpliktelsen och kreditde ­ inbetalningarna. rivatets referensförpliktelse eller den förpliktelse som används för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum ska kraven i artikel 216.2 tillämpas. När det gäller hushållsexponeringar och godtagbara förvärvade fordringar gäller denna punkt vid 3. Institutet ska övervaka både de förvärvade fordringarnas processen för att hänföra exponeringar till riskklasser. kvalitet och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning. Följande ska gälla:

Kriterierna ska ta hänsyn till kreditderivatets utbetalningsstruk ­ a) Institutet ska bedöma korrelationen mellan kvaliteten på de tur och konservativt bedöma dess effekt på storleken på och förvärvade fordringarna och säljarens och serviceföretagets tidpunkterna för återvinning. Institutet ska beakta i vilken ut ­ finansiella ställning och ha inrättat interna riktlinjer och pro ­ sträckning andra former av kvarstående risk återstår. cesser som tillhandahåller lämpliga säkerhetsåtgärder för att ge skydd mot oförutsedda händelser, däribland åsättande av intern riskklassificering för varje säljare och serviceföretag.

4. De krav som anges i punkterna 1–3 ska inte gälla för garantier som tillhandahålls av institut, nationella regeringar och centralbanker samt företag som uppfyller kraven i arti ­ b) Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer kel 201.1 g om institutet har fått tillstånd att tillämpa schablon ­ för att fastställa säljares och serviceföretags godtagbarhet. metoden för exponeringar mot sådana enheter i enlighet med Institutet eller dess ombud ska genomföra återkommande artiklarna 148 och 150. I detta fall ska kraven i kapitel 4 gälla. översyner av säljare och serviceföretag för att verifiera om

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/119

deras rapporter är riktiga, upptäcka bedrägerier eller opera ­ U n d e r a v s n i t t 3 tiva brister och kontrollera kvaliteten på säljarens kreditpo ­

V a l i d e r i n g a v i n t e r n a e s t i m e r i n g a r

licy och serviceföretagets urvalspolicy och urvalsförfarande. Resultaten av dessa översyner ska dokumenteras. Artikel 185

Validering av interna estimat

Instituten ska validera sina interna estimat i enlighet med föl ­ c) Institutet ska bedöma de förvärvade fordringsgruppernas jande krav: egenskaper, däribland överutlåning, historik över säljarens förfallna skulder, osäkra fordringar och reserver för osäkra fordringar, betalningsvillkor och eventuella motkonton.

a) Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att d) Institutet ska ha effektiva riktlinjer och processer för samlad riskklassificeringssystemen, processerna och estimeringen av övervakning av gäldenärskoncentrationer både inom grupper alla relevanta riskparametrar är korrekta och förenliga inbör ­ och på gruppöverskridande nivå vad gäller förvärvade ford ­ des. Den interna valideringsprocessen ska göra det möjligt ringar. för institutet att göra en konsekvent och meningsfull bedöm ­ ning av hur de interna systemen för riskklassificering och riskestimering fungerar.

e) Institutet ska se till att serviceföretaget tillhandahåller till ­ räckligt detaljerade rapporter i rätt tid om fordringarnas ål ­ dersstruktur och utspädning för att säkerställa överensstäm ­ melse med institutets godtagbarhetskriterier och utbetal ­ b) Instituten ska regelbundet jämföra faktiska andelar fallis ­ ningspolicy för förvärvade fordringar och tillhandahålla en semang med estimerade PD-värden för varje klass och sär ­ effektiv metod för att övervaka och bekräfta säljarens försälj ­ skilt analysera orsakerna till avvikelsen, om de faktiska an ­ ningsvillkor och utspädning. delarna fallissemang ligger utanför klassens förväntade räck ­ vidd. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska även göra en liknande analys av dessa estimat. Vid dessa jämförelser ska historiska data som 4. Institutet ska ha system och processer för att i ett tidigt omfattar en så lång period som möjligt användas. Institutet skede upptäcka försämringar av säljarens finansiella ställning ska dokumentera de metoder och data som används vid och de förvärvade fordringarnas kvalitet och för att aktivt kunna dessa jämförelser. Analyser och dokumentation ska uppdate ­ ta itu med uppdykande problem. Institutet ska i synnerhet ha ras minst en gång per år. klara och effektiva riktlinjer, processer och informationssystem för att övervaka överträdelser av lånevillkor och klara och ef ­ fektiva riktlinjer och processer för att vidta rättsliga åtgärder och hantera problem i samband med förvärvade fordringar. c) Instituten ska även använda andra kvantitativa validerings ­ instrument och jämförelser med relevanta externa datakällor. Analysen ska baseras på data som är lämpliga för portföljen, 5. Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observa ­ för kontroll av förvärvade fordringar, krediter och kontanter. I tionsperiod. Institutens interna bedömningar av hur deras de skriftliga interna riktlinjerna ska särskilt alla betydande delar i riskklassificeringssystem fungerar ska baseras på en så lång programmet för förvärvade fordringar specificeras, däribland ut ­ period som möjligt. betalningstakten, godtagna säkerheter, nödvändig dokumenta ­ tion, koncentrationsbegränsningar och hantering av inbetalning ­ ar. Dessa delar ska ta lämplig hänsyn till alla relevanta och betydande faktorer, däribland säljarens och serviceföretagets fi ­ nansiella ställning, riskkoncentrationer och tendenser vad gäller d) De metoder och data som används för kvantitativ validering kvaliteten hos de förvärvade fordringarna och säljarens kundbas, ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder och interna system ska säkerställa att medel endast utbetalas och data för estimering och validering (både datakällor och mot noga specificerade säkerheter och dokumentation. berörda perioder) ska dokumenteras.

6. Institutet ska ha en effektiv intern process för att bedöma om alla interna riktlinjer och processer iakttas. Processen ska e) Instituten ska ha sunda interna standarder för sådana fall när inbegripa regelbunden revision av alla kritiska moment i institu ­ de faktiska PD-värdena, LGD-värdena, konverteringsfakto ­ tets program för förvärvade fordringar, verifiering av ansvars ­ rerna och de totala förlusterna – om EL används - avviker fördelningen mellan för det första bedömningen av säljaren och från förväntningarna i tillräckligt hög grad för att estimatens serviceföretaget och bedömningen av gäldenären och för det validitet ska ifrågasättas. Dessa standarder ska beakta kon ­ andra mellan bedömningen av säljaren och serviceföretaget junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad och revisionen av säljaren och serviceföretaget i deras lokaler gäller fall av fallissemang. Om de faktiska värdena fortsätter samt utvärdering av backoffice-transaktioner, med särskild in ­ att vara högre än de förväntade värdena, ska instituten ju ­ riktning på kvalifikationer, erfarenhet, bemanning och stödjande stera estimaten uppåt, så att de avspeglar deras erfarenheter automatiska system. av fallissemang och förluster.

Bilaga 3

L 176/120 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

U n d e r a v s n i t t 4 e) Instituten ska genom empiriska analyser visa riskfaktorernas lämplighet och kapacitet att omfatta både generell och spe ­

K r a v f ö r a k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t m e t o d e n m e d

cifik risk.

i n t e r n a m o d e l l e r

Artikel 186

Kapitalbaskrav och riskkvantifiering

f) Estimaten av volatiliteten hos aktieexponeringarnas avkast ­ Vid beräkning av kapitalbaskrav ska instituten uppfylla följande ning ska beakta relevanta och tillgängliga data, data och krav: metoder. Interna data och data från externa källor, inbegripet sammanställda data, vilka granskats oberoende av varandra, ska användas.

a) Estimatet av eventuell förlust ska vara stabilt gentemot så ­ dana ogynnsamma förändringar av marknadsvillkoren som g) Ett rigoröst och heltäckande program för stresstest ska ha är relevanta för den långfristiga riskprofilen för institutets inrättats. specifika innehav. De data som används för att visa avkast ­ ningens fördelning ska representera den längsta urvalsperiod för vilken det finns tillgängliga och meningsfulla data för att avspegla institutets specifika aktieexponeringars riskprofil. Uppgifterna ska vara tillräckliga för att tillhandahålla försik ­ Artikel 187 tiga, statistiskt tillförlitliga och stabila förlustestimat som inte

Process för och kontroller av riskhanteringen

enbart baseras på subjektiva eller skönsmässiga antaganden. Den använda datamängden ska ge ett försiktigt estimat av För utvecklingen och användningen av interna modeller för eventuella förluster under en relevant långfristig konjunktur ­ kapitalbaskrav ska instituten upprätta riktlinjer, processer och cykel. Institutet ska kombinera empirisk analys av tillgängliga kontroller för att säkerställa modellens och modellprocessens data med justeringar på grundval av en mängd faktorer för integritet. Dessa riktlinjer, processer och kontroller ska innefatta att uppnå realistiska och försiktiga modellresultat. När value följande: at risk-modeller konstrueras för estimering av potentiella kvartalsförluster får instituten använda kvartalsuppgifter eller omvandla data med kortare tidshorisont till motsvarande kvartalsuppgifter med hjälp av en analytiskt och empiriskt a) Fullständig integrering av den interna modellen i institutets styrkt metod och genom välutvecklade och dokumenterade övergripande informationssystem för riskhantering och i överläggningar och analyser. Denna metod ska tillämpas för ­ hanteringen av aktieportföljen utanför handelslagret. Interna siktigt och konsekvent över tiden. Om det bara finns begrän ­ modeller ska integreras fullt ut i institutets infrastruktur för sade relevanta data tillgängliga, ska institutet tillämpa lämp ­ riskhantering, särskilt om de används för att mäta och be ­ liga försiktighetsmarginaler. döma aktieportföljens resultat (däribland det riskjusterade resultatet), allokera kapital till aktieexponeringar och utvär ­ dera övergripande kapitalkrav och processen för investerings ­ förvaltning. b) De tillämpade modellerna ska på lämpligt sätt beakta alla betydande risker i samband med aktieavkastning, inbegripet både institutets aktieportföljs generella marknadsrisk och dess specifika riskexponering. De interna modellerna ska på b) Fastställda förvaltningssystem, processer och kontrollfunktio ­ lämpligt sätt förklara historiska prisvariationer, omfatta både ner för att säkerställa återkommande och oberoende översyn storleken på och förändringen av sammansättningen av po ­ av alla element i den interna modellprocessen, däribland tentiella koncentrationer och vara stabil i förhållande till godkännande av modellöversyner, prövning av indata till ogynnsamma omständigheter på marknaden. Den popula ­ modellen och översyn av modellresultat, till exempel direkt tion riskexponeringar som förekommer i de data som an ­ verifiering av riskberäkning. Dessa översyner ska avse en vänts för estimering ska svara mot eller åtminstone vara bedömning av om indata till modellen och modellresultaten jämförbar med institutets aktieexponeringar. är riktiga, fullständiga och lämpliga samt vara inriktade på att finna och begränsa potentiella fel i samband med kända svagheter och att identifiera okända svagheter i modellen. Dessa översyner får genomföras av en intern oberoende en ­ c) Den interna modellen ska vara anpassad för riskprofilen och het eller av en oberoende extern tredje part. komplexiteten hos institutets aktieportfölj. Om ett institut har betydande innehav av värdepapper som är kraftigt ic ­ ke-linjära till sin natur, ska de interna modellerna utformas med lämplig hänsyn till de risker som hänger samman med c) Lämpliga system och processer för övervakning av investe ­ dessa instrument. ringsgränser och riskexponeringar avseende aktier.

d) Rangordningen av enskilda positioner när det gäller fullmak ­ d) De enheter som ansvarar för utformning och tillämpning av ter, marknadsindex och riskfaktorer ska vara rimlig, möjlig ­ modellen ska vara funktionellt oberoende av de enheter som göra intuitiv förståelse och vara principiellt sund. ansvarar för förvaltningen av enskilda investeringar.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/121

e) De parter som ansvarar för någon del i modellprocessen ska U n d e r a v s n i t t 5 ha lämpliga kvalifikationer. Ledningen ska tilldela modell ­

I n t e r n s t y r n i n g o c h K o n t r o l l

funktionen personal med tillräckliga kvalifikationer och till ­ räcklig behörighet. Artikel 189

Företagsstyrning

Artikel 188 1. Alla betydande delar i riskklassificerings- och estimerings ­ processerna ska godkännas av institutets ledningsorgan eller en

Validering och dokumentation

kommitté som har utsetts av denna och den verkställande led ­ ningen. Dessa parter ska ha allmänna insikter om institutets Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att de riskklassificeringssystem och detaljerade kunskaper om de för ­ interna modellerna och modellprocessen är precisa och kon ­ valtningsrapporter som hänger samman med dessa. sekventa. Alla viktiga delar i de interna modellerna, modellpro ­ cessen och valideringen ska dokumenteras.

2. Den verkställande ledningen ska uppfylla följande krav: Validering och dokumentation av institutens interna modeller och modellprocesser ska ske på följande villkor:

a) Den ska underrätta ledningsorgan eller den kommitté som har utsetts av denna om betydande förändringar av eller a) Instituten ska tillämpa det interna valideringsprocessen för undantag från fastställda riktlinjer som kan få betydande att bedöma de interna modellernas och processernas resultat effekter på hur institutets riskklassificeringssystem fungerar. på ett konsekvent och meningsfullt sätt.

b) De metoder och data som används för kvantitativ validering b) Den ska ha goda insikter i riskklassificeringssystemens ut ­ ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder formning och sätt att fungera. och data för estimering och validering, både i fråga om datakällor och berörda perioder, ska dokumenteras.

c) Den ska löpande säkerställa att riskklassificeringssystemen fungerar korrekt. c) Instituten ska regelbundet jämföra verklig aktieavkastning (som beräknats med hjälp av realiserade och orealiserade vinster och förluster) med modellernas estimat. Vid dessa jämförelser ska historiska data som omfattar en så lång pe ­ Kreditriskkontrollenheterna ska regelbundet informera den verk ­ riod som möjligt användas. Institutet ska dokumentera de ställande ledningen om riskklassificeringsprocessens resultat och metoder och data som används vid dessa jämförelser. Ana ­ områden som måste förbättras samt ge lägesrapporter om in ­ lyser och dokumentation ska uppdateras minst en gång per satser för att förbättra tidigare identifierade svagheter. år.

d) Instituten ska använda andra kvantitativa valideringsinstru ­ 3. En analys enligt internmetoden av institutets kreditriskpro ­ ment och jämförelser med externa datakällor. Analysen ska fil ska vara en viktig del av förvaltningsrapporteringen till dessa baseras på data som är lämpliga för portföljen, uppdateras parter. Rapporterna ska minst innefatta riskprofil fördelad på regelbundet och omfatta en relevant observationsperiod. In ­ klasser, migration mellan klasser, estimering av de relevanta stitutens interna bedömningar av modellresultaten ska base ­ parametrarna per klass och jämförelser av faktisk andel fallis ­ ras på en så lång period som möjligt. semang och, i den utsträckning egna estimat används, av fak ­ tiska LGD-värden och konverteringsfaktorer med förväntningar och resultat av stresstest. Hur ofta rapportering ska äga rum beror på hur viktig informationen är och vilken slags infor ­ e) Instituten ska ha sunda interna standarder för att hantera fall mation det gäller samt mottagarens nivå. där en jämförelse av den faktiska avkastningen med model ­ lernas estimat leder till ifrågasättande av estimatens giltighet eller modellen som sådan. Dessa standarder ska beakta kon ­ junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad Artikel 190 gäller aktieavkastningar. Alla justeringar av interna modeller som görs till följd av översyner ska dokumenteras och över ­ Kreditriskkontroll ensstämma med institutets standarder för modellöversyn. 1. Kreditriskkontrollenheten ska vara oberoende av de perso ­ nal- och ledningsfunktioner som ger upphov till eller förnyar exponeringar och som ska rapportera direkt till den verkstäl ­ f) Den interna modellen och det interna modellprocessen ska lande ledningen. Enheten ska ansvara för riskklassificeringssyste ­ dokumenteras, däribland de berörda parternas ansvar för mets utformning eller urval, genomförande, kontroll och resul ­ modellprocessen, godkännandet av modellen och modell ­ tat. Den ska regelbundet utarbeta och analysera rapporter om översynen. riskklassificeringssystemets resultat.

Bilaga 3

L 176/122 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Kreditriskkontrollenhetens eller kreditriskkontrollenheter ­ Artikel 191 nas ansvarsområden ska innefatta följande:

Internrevision

Enheten för internrevision eller en annan likvärdig och obero ­ a) Testning och övervakning av riskklasser. ende revisionsenhet ska minst en gång per år göra en översyn av institutets riskklassificeringssystem och dess transaktioner, b) Utarbetande och analys av sammanfattande rapporter om inbegripet kreditavdelningens verksamhet och estimeringen av institutets riskklassificeringssystem. PD-, LGD- och EL-värden och konverteringsfaktorer. Vid över ­ synen av de olika områdena ska alla tillämpliga krav vara upp ­ fyllda. c) Genomförandeförfaranden för att verifiera att definitionerna av riskklasser tillämpas konsekvent inom olika avdelningar och geografiska områden. KAPITEL 4 d) Översyn och dokumentation av alla ändringar av riskklas ­

Kreditriskreducering

sificeringsprocessen, däribland skälen till dessa ändringar. A v s n i t t 1

e) Översyn av riskklassificeringskriterierna för att utvärdera om D e f i n i t i o n e r o c h A l l m ä n n a k r a v de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk. Änd ­ Artikel 192 ringar av riskklassificeringsprocessen, riskklassificeringskrite ­ rier eller enskilda riskklassificeringsparametrar ska dokumen ­ Definitioner teras och bevaras. I detta kapitel gäller följande definitioner:

f) Aktivt deltagande i utformning eller urval, genomförande och validering av de modeller som används i riskklassifice ­ ringsprocessen. 1. utlånande institut: det institut som har exponeringen i fråga.

g) Kontroll och övervakning av de modeller som används i riskklassificeringsprocessen. 2. utlåning mot säkerhet: alla transaktioner som ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, men utan att institutet h) Löpande översyn och ändringar av de modeller som används ges någon rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en gång i riskklassificeringsprocessen. om dagen.

3. Institut som använder sammanställda data i enlighet med artikel 179.2 får lägga ut följande uppgifter på entreprenad: 3. kapitalmarknadsrelaterad transaktion: alla transaktioner som ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, varvid a) Utarbetande av information som är relevant för testning och institutet ges rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en övervakning av riskklasser. gång om dagen.

b) Utarbetande av sammanfattande rapporter om institutets riskklassificeringssystem. 4. underliggande fonder: en fond i vars aktier eller andelar en annan fond har investerat. c) Utarbetande av information som är relevant för översyn av riskklassificeringskriterier för att utvärdera om de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk. Artikel 193

Principer för erkännande av effekten av metoder för

d) Dokumentation av ändringar av riskklassificeringsprocessen,

kreditriskreducering

riskklassificeringskriterier eller enskilda riskklassificerings ­ parametrar. 1. Ingen exponering, för vilken ett institut erhåller kreditrisk ­ reducering, får ge ett högre riskvägt exponeringsbelopp eller förväntat förlustbelopp än en i övrigt identisk exponering, för e) Utarbetande av information som är relevant för löpande vilken ett institut inte har vidtagit några kreditriskreducerande översyn och ändringar av modeller som används i riskklas ­ åtgärder. sificeringsprocessen.

4. Institut som tillämpar punkt 3 ska se till att de behöriga myndigheterna har tillgång till all relevant information från den 2. Om kreditriskskydd redan har beaktats i det riskvägda tredje part som är nödvändig för att undersöka om kraven exponeringsbeloppet i enlighet med kapitel 2 eller kapitel 3, efterlevs och att de behöriga myndigheterna får göra undersök ­ beroende på vad som är tillämpligt, ska instituten inte ta hänsyn ningar på plats i samma utsträckning som inom institutet. till detta kreditriskskydd i beräkningarna enligt detta kapitel.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/123

3. Om bestämmelserna i avsnitten 2 och 3 iakttas, får insti ­ 2. Det utlånande institutet ska vidta alla nödvändiga åtgärder tuten ändra beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt för att säkerställa att systemet för kreditriskskydd är effektivt schablonmetoden och beräkningen av riskvägda exponering ­ och för att hantera risker i samband med systemet. belopp samt belopp för förväntade förluster enligt internmeto ­ den i enlighet med bestämmelserna i avsnitten 4, 5 och 6.

3. Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast 4. Instituten ska behandla kontanter, värdepapper eller råva ­ om de tillgångar som ligger till grund för skyddet uppfyller ror som har köpts, lånats eller mottagits inom ramen för en följande två krav: repa eller ett värdepappers- eller råvarulån som säkerhet.

a) De finns med i förteckningen över godtagbara tillgångar i 5. Om ett institut som beräknar riskvägda exponerings ­ artiklarna 197–200, beroende på vad som är tillämpligt. belopp enligt schablonmetoden har mer än en form av kredit ­ riskreducering som täcker en enskild exponering, ska det göra följande två saker: b) De är tillräckligt likvida och har över tiden ett tillräckligt stabilt värde för att skapa tillfredsställande säkerhet i fråga om det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den a) Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu ­ metod som används för att beräkna riskvägda exponerings ­ cerande instrument. belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd ­ det

b) Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje 4. Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast kapitel 2 och i detta kapitel. om det utlånande institutet har rätt att vid fallissemang, insol ­ vens eller konkurs för gäldenären och i tillämpliga fall för den som innehar säkerheten – eller någon annan kredithändelse som 6. Om ett institut som beräknar de riskvägda exponerings ­ anges i de handlingar som rör transaktionen – utan dröjsmål beloppen enligt schablonmetoden täcker en enskild exponering likvidera eller behålla de tillgångar som ligger till grund för med kreditriskskydd från en enskild utfärdare av kreditriskskydd säkerheten. Korrelationsgraden mellan värdet av de tillgångar och detta skydd har olika löptider, ska institutet göra följande som ligger till grund för skyddet och gäldenärens kreditkvalitet två saker: ska inte vara för hög.

a) Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu ­ 5. När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska en utfärdare av cerande instrument. kreditriskskydd anses vara godtagbar först när utfärdaren av kreditriskskydd finns med på förteckningen över godtagbara utfärdare av kreditskydd i artikel 201 eller 202, beroende på vilket som är tillämpligt. b) Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i kapitel 2 och i detta kapitel. 6. När det gäller obetalt kreditriskskydd ska en skyddsöver ­ enskommelse anses vara godtagbar först när följande två villkor uppfylls: Artikel 194

Principer för godtagbarheten hos metoder för

kreditriskreducering a) Den finns med i förteckningen över godtagbara skyddsöver ­ enskommelser i artiklarna 203 och 204.1. 1. Den teknik som används för att skapa kreditriskskydd ska, tillsammans med de åtgärder det utlånande institutet vidtar och de processer och de riktlinjer som det tillämpar, resultera i ett system för kreditriskskydd som har rättsverkan och vars efter ­ b) Den har rättsverkan och är verkställbar i de relevanta juris ­ levnad kan kontrolleras i alla relevanta jurisdiktioner. diktionerna så att tillfredsställande säkerhet skapas i fråga om det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den me ­ tod som används för att beräkna riskvägda exponerings ­ belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd ­ Det utlånande institutet ska på begäran av den behöriga myn ­ det. digheten tillhandahålla den senaste versionen av det/de opartis ­ ka, skriftliga och motiverade juridiska utlåtande/utlåtanden som används för att fastställa om dess system för kreditriskskydd uppfyller villkoret i första stycket. c) Utfärdaren av kreditriskskydd uppfyller kriterierna i punkt 5.

Bilaga 3

L 176/124 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

7. Kreditriskskyddet ska uppfylla kraven i avsnitt 3, beroende Artikel 196 på vad som är tillämpligt.

Ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

8. Ett institut ska kunna visa för de behöriga myndigheterna Institut som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella att det har riskhanteringsprocesser som är lämpliga för att kont ­ säkerheter enligt artikel 223 får beakta effekterna av bilaterala rollera de risker som det kan exponeras för vid genomförande avtal om nettning som täcker repor och värdepappers- och av kreditriskreducerande åtgärder. råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner med en motpart. Utan att det påverkar tillämpningen av arti ­ kel 299 ska antagna säkerheter och värdepapper eller råvaror som har lånats inom ramen för sådana avtal eller transaktioner 9. Trots den omständigheten att kreditriskreducering har be ­ uppfylla de krav på godtagbarhet för säkerheter som anges i aktats vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och i artiklarna 197 och 198. tillämpliga fall förväntade förlustbelopp, ska instituten fortsätta att göra fullständiga kreditriskbedömningar av den underlig ­ gande exponeringen och kunna visa de behöriga myndigheterna att detta krav är uppfyllt. När det gäller repor och värdepappers- Artikel 197 eller råvarulån ska den underliggande exponeringen, dock en ­

Godtagbara säkerheter enligt alla metoder

dast vid tillämpningen av denna punkt, anses vara exponering ­ ens nettobelopp. 1. Institut får använda följande poster som godtagbara säker ­ heter vid alla metoder:

10. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till ­ syn i syfte att specificera vad som utgör tillräckligt likvida till ­ a) Kontanta medel insatta hos det utlånande institutet eller gångar och när tillgångsvärden kan anses vara tillräckligt stabila kontantliknande instrument som innehas av detta. vid tillämpning av punkt 3.

b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av nationella Senast den 30 september 2014 ska EBA överlämna dessa för ­ regeringar eller centralbanker, om dessa värdepapper av ett slag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen. kreditvärderingsinstitut eller exportkreditorgan som erkänts i enlighet med kapitel 2 har tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 4 eller högre enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska nationella regeringar och centralbanker enligt kapitel 2. standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av institut, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar A v s n i t t 2 kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskväg ­ G o d t a g b a r a f o r m e r a v K r e d i t r i s k r e d u c e ­ ning av exponeringar mot institut enligt kapitel 2.

r i n g

U n d e r a v s n i t t 1 F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d d) Räntebärande värdepapper som har givits ut av andra enhe ­ ter, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har Artikel 195 tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna

Nettning inom balansräkningen

för riskvägning av exponeringar mot företag enligt kapitel 2. Ett institut får tillämpa nettning inom balansräkningen av öm ­ sesidiga fordringar mellan institutet självt och dess motpart som en godtagbar form av kreditriskreducerande åtgärder. e) Räntebärande värdepapper som av ett kreditvärderingsinsti ­ tut har tilldelats en kortfristig kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 196 är godtag ­ enligt reglerna för riskvägning av kortfristiga exponeringar barheten begränsad till det ömsesidiga likviditetssaldot mellan enligt kapitel 2. institutet och motparten. Institut får endast ändra riskvägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbe ­ lopp för lån och insättningar som de själva har tagit emot och som omfattas av ett avtal om nettning inom balansräkning ­ f) Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt en. index.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/125

g) Guld. a) De är noterade på en erkänd börs.

h) Värdepapperiseringspositioner som inte är återvärdepapperi ­ b) De är betecknade som prioriterade fordringar. seringspositioner, vilka har en extern kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut som enligt EBA:s bedömning mot ­ svarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för c) Alla andra kreditvärderade utgivningar med samma förmåns ­ riskvägning av värdepapperiseringsexponeringar enligt meto ­ rätt av det emitterande institutet har en kreditvärdering från den i kapitel 5 avsnitt 3 underavsnitt 3. ett kreditvärderingsinstitut som av EBA har fastställts mot ­ svara kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för risk ­ vägning av institutsexponeringar eller kortfristiga expone ­ 2. Vid tillämpning av punkt 1 b ska räntebärande värdepap ­ ringar enligt kapitel 2. per som har givits ut av nationella regeringar eller centralbanker innefatta följande: d) Det utlånande institutet har inga uppgifter som tyder på att kreditvärderingen bör vara sämre än det som avses i led c. a) Räntebärande värdepapper som har givits ut av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när expone ­ ringar mot dessa behandlas som exponeringar mot den na ­ e) Instrumentets likviditet på marknaden är tillräcklig för dessa tionella regering inom vars jurisdiktion de är etablerade en ­ syften. ligt artikel 115.2.

5. Institut får använda andelar eller aktier i företag för kol ­ b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga lektiva investeringar (fond) som godtagbara säkerheter när alla organ, vilka behandlas som exponeringar mot nationella re ­ följande villkor uppfylls: geringar i enlighet med artikel 116.4.

a) Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnotering. c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala utvecklingsbanker som åsätts 0 % riskvikt enligt arti ­ kel 117.2. b) Fonderna investerar bara i instrument som är godtagbara för godkännande enligt punkterna 1 och 2.

d) Räntebärande värdepapper som har givits ut av internatio ­ nella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt arti ­ c) Fonderna uppfyller villkoren i artikel 132.3. kel 118.

Om en fondinvesterar i aktier eller andelar i en annan fond ska 3. Vid tillämpning av punkt 1 c ska räntebärande värdepap ­ villkoren i första stycket a-c även gälla för en sådan underlig ­ per som har givits ut av institut innefatta följande: gande fond.

a) Andra räntebärande värdepapper som har givits ut av del ­ Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna statliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter än de placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta räntebärande värdepapper som avses i punkt 2 a. företag från att vara godtagbara som säkerhet.

6. Vid tillämpning av punkt 5 får instituten, om en fond b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga (nedan kallad den ursprungliga fonden) eller något av dess un ­ organ, mot vilka exponeringar hanteras i enlighet med arti ­ derliggande fonder inte enbart investerar i instrument som är kel 116.1 och 116.2. godtagbara enligt punkterna 1 och 4, använda andelar eller aktier i denna fond som säkerhet till ett belopp som motsvarar värdet av de godtagbara tillgångar som fonden innehar, förutsatt c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala att fonden eller något av dess underliggande fonder har inve ­ utvecklingsbanker som inte åsatts 0 % riskvikt enligt arti ­ sterat i icke-godtagbara tillgångar i högsta tillåtna omfattning kel 117.2. enligt respektive regler.

4. Ett institut får använda räntebärande värdepapper som har Om en underliggande fond har egna underliggande fonder får givits ut av andra institut och som saknar en kreditvärdering instituten använda andelar eller aktier i den ursprungliga fonden från ett kreditvärderingsinstitut som godtagbar säkerhet, om som godtagbar säkerhet under förutsättning att de tillämpar den dessa räntebärande papper uppfyller följande krav: metod som anges i första stycket.

Bilaga 3

L 176/126 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på i) Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnote ­ grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande, ring. ska instituten göra följande två saker:

ii) Fonden begränsar sig till att investera i instrument som är a) Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde. godtagbara för godkännande enligt artikel 197.1 och 197.4 och i sådana poster som avses i led a.

b) När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång ­ Om en fond investerar i andelar eller aktier i en annan fond ska arna. villkoren i leden a och b även gälla för en sådan underliggande fond.

7. Med avseende på punkt 1 b–e ska instituten tillämpa den minst fördelaktiga kreditvärderingen, när en säkerhet har två Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut. Om en säkerhet placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta har mer än två kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut, företag från att vara godtagbara som säkerhet. ska instituten tillämpa de två mest fördelaktiga kreditvärdering ­ arna. Om de två mest fördelaktiga kreditvärderingarna skiljer sig åt, ska instituten tillämpa den minst fördelaktiga av de två. 2. Om en fond eller någon underliggande fond inte enbart investerar i instrument som är godtagbara för godkännande enligt artikel 197.1 och 197.4 och de poster som anges i punkt 8. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ 1 a får, institut använda andelar eller aktier i denna fond som nomförande för att ange följande: säkerhet till ett belopp som motsvarar värdet av de godtagbara tillgångar som fonden innehar, förutsatt att fonden eller något av dess underliggande fonder har investerat i icke-godtagbara tillgångar i högsta tillåtna omfattning i respektive regler. a) De centrala index som avses i punkt 1 f i den här artikeln, artikel 198.1 a, artikel 224.1 och 4 samt i artikel 299.2 e.

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande, b) De erkända börser som avses i punkt 4 a i den här artikeln ska instituten göra följande två saker: samt i artiklarna 198.1 a, 224.1 och 224.4, 299.2 e, 400.2 k, 416.3 e och 428.1 c samt i bilaga III, del 3, punkt 12, i enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 4.1 led 72. a) Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 december b) När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av 2014. detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång ­ arna.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ Artikel 199 darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Ytterligare godtagbara säkerheter enligt internmetoden

1. Utöver de säkerheter som avses i artiklarna 197–198 får institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förvän ­ Artikel 198 tade förlustbelopp enligt internmetoden även använda följande Ytterligare godtagbara säkerheter enligt den fullständiga slag av säkerhet:

metoden för finansiella säkerheter

1. Utöver den säkerhet som fastställs i artikel 197, får ett a) Säkerhet i form av fastigheter i enlighet med punkterna 2, 3 institut som tillämpar den fullständiga metod för finansiella och 4. säkerheter som anges i artikel 223 använda följande poster som godtagbara säkerheter:

b) Fordringar i enlighet med punkt 5. a) Aktier eller konvertibla obligationer som inte ingår i ett centralt index, men som handlas på en erkänd börs. c) Övriga fysiska säkerheter i enlighet med punkterna 6 och 8.

b) Andelar eller aktier i fonder, förutsatt att följande två villkor uppfylls: d) Leasing i enlighet med punkt 7.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/127

2. Bostadsfastigheter som är eller kommer att bli bebodda a) Förlusterna på lån mot säkerhet i form av kommersiella eller uthyrda av ägaren eller, när det gäller privata investerings ­ fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av bolag, av den faktiska förmånstagaren, och kommersiella fas ­ pantlånevärdet överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen tigheter, inbegripet kontor och andra kommersiella lokaler, får mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett användas som godtagbar säkerhet av instituten, såvida inte an ­ visst år. nat anges i artikel 124.2 och under förutsättning att följande båda villkor är uppfyllda:

b) De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av kom ­ mersiella fastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående a) Egendomens värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenä ­ lånen mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under rens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur ett visst år. väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekono ­ miska faktorer påverkar både egendomens värde och lånta ­ garens utförande av sina förpliktelser.

Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling b) Låntagarens risk påverkas inte i väsentlig mån av den un ­ som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts derliggande egendomens eller det underliggande projektets under ett senare år. resultat, utan av låntagarens underliggande kapacitet att åter ­ betala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten påverkas således inte i väsentlig mån av kassaflöden som genereras av den underliggande egendom som ställts som 5. Instituten får använda fordringar som är anknutna till en säkerhet. kommersiell transaktion eller kommersiella transaktioner med en ursprunglig löptid på högst ett år som godtagbara säkerheter. Godtagbara fordringar innefattar inte fordringar i samband med värdepapperiseringar, sekundärt deltagande och kreditderivat el ­ 3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone ­ ler belopp som närstående parter är skyldiga. ringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet som är belägen inom en medlemsstats territorium, om de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat har belägg för att den relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger 6. De behöriga myndigheterna ska tillåta institut att som någon av följande gränser: godtagbar säkerhet använda fysiska säkerheter av annat slag än vad som anges i punkterna 2, 3 och 4, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevär ­ det överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot säkerhet a) Det finns belägg i form av ofta förekommande transaktioner i form av bostadsfastigheter under ett visst år, såvida inte med beaktande av tillgångstyp för att det finns likvida mark ­ annat föreskrivs enligt artikel 124.2. nader för en snabb och ekonomiskt effektiv avveckling av säkerheten. Instituten ska regelbundet göra en bedömning av huruvida detta villkor är uppfyllt och om det finns uppgifter som tyder på betydande förändringar på marknaden. b) De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostad ­ sfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av bostadsfastigheter under ett visst år.

b) Säkerheten har väl etablerade offentligt tillgängliga mark ­ nadspriser. Instituten får betrakta marknadspriserna som väl etablerade om de hämtas från tillförlitliga informations ­ Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt källor, såsom offentliga index, och återspeglar priset på under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling transaktionerna under normala förhållanden. Instituten får som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts betrakta marknadspriserna som offentligt tillgängliga, om under ett senare år. dessa priser är offentliggjorda, lättillgängliga och det går att regelbundet få tillgång till dem utan några otillbörliga ad ­ ministrativa eller finansiella kostnader.

4. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för kommersi ­ ella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territori ­ um, om de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat har belägg för att den relevanta marknaden är välutvecklad och c) Institutet analyserar marknadspriserna samt den tid och de sedan länge etablerad inom detta territorium med förlustnivåer kostnader som krävs för att realisera säkerheten och den som inte överstiger någon av följande gränser: realiserade avkastningen från säkerheten.

Bilaga 3

L 176/128 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

d) Institutet kan visa att den realiserade avkastningen från sä ­ e) Offentliga organ, om fordringar på dem ska behandlas i kerheten inte understiger 70 % av säkerhetens värde i mer än enlighet med artikel 116. 10 % av alla avvecklingar av säkerheter av ett visst slag. Om det finns en betydande volatilitet i marknadspriserna, ska institutet på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsstäl ­ f) Institut och finansiella institut, om exponeringar mot det lande sätt visa att dess värdering av säkerheten har varit finansiella institutet behandlas som exponeringar mot institut tillräckligt försiktig. i enlighet med artikel 119.5.

Instituten ska dokumentera att de uppfyller villkoren i första g) Övriga företagsenheter, däribland moderföretag, dotterföretag stycket a–d samt de villkor som anges i artikel 210. och närstående företag till institutet, som uppfyller något av följande villkor: 7. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 230.2 och om kraven i artikel 211 är uppfyllda, får exponeringar till följd av sådana transaktioner där ett institut hyr ut egendom till i) Dessa övriga företagsenheter har en kreditutvärdering, till ­ en tredje part behandlas på samma sätt som lån där säkerhet delad av ett kreditvärderingsinstitut. har ställts i form av fastighet av samma slag som den uthyrda fastigheten. ii) I fråga om institut som beräknar riskvägda exponerings ­ belopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden 8. EBA ska offentliggöra en förteckning över kategorier av har dessa övriga företagsenheter inte tilldelats en kredit ­ fysiska säkerheter som instituten kan förutsätta uppfyller de utvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut utan är villkor som avses i punkt 6 a och b. internt klassificerade av institutet.

Artikel 200 h) Centrala motparter.

Övrigt förbetalt kreditriskskydd

Instituten får använda följande övrigt förbetalt kreditriskskydd som godtagbar säkerhet: 2. Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, ska garantigiva ­ ren, för att vara godtagbar tillhandahållare av obetalt kreditrisk ­ a) Kontanta medel som är insatta hos eller kontantliknande skydd, vara internt klassificerad av institutet i enlighet med instrument som innehas av ett institut som är tredje part bestämmelserna i kapitel 3 avsnitt 6. på annan grund än ett depåförvaringsavtal och är pantsatta till förmån för det utlånande institutet.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och uppdatera b) Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande institu ­ förteckningen över de finansiella institut som är godtagbara tet. tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd enligt punkt 1 f, eller de vägledande kriterierna för fastställande av sådana godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd, tillsammans med en c) Instrument som har givits ut av ett tredjepartsinstitut och beskrivning av de tillämpliga tillsynskraven, och överlämna för ­ kommer att återköpas av detta institut på begäran. teckningen till de övriga behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 117 i direktiv 2013/36/EU.

U n d e r a v s n i t t 2

O b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d Artikel 202 Artikel 201 Godtagbara utfärdare av kreditriskskydd enligt

internmetoden som är berättigade till behandling enligt Utfärdare av kreditriskskydd som är godtagbara enligt alla artikel 153.3 metoder

Ett institut får använda institut, försäkrings- och återförsäkrings ­ 1. Institut får använda följande parter som godtagbara till ­ företag samt exportkreditorgan som godtagbara tillhandahållare handahållare av obetalt kreditriskskydd: av obetalt kreditriskskydd som är berättigade till behandling enligt artikel 153.3, om de uppfyller samtliga följande villkor: a) Nationella regeringar och centralbanker.

a) De har tillräcklig sakkunskap om tillhandahållande av obetalt b) Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter. kreditriskskydd.

c) Multilaterala utvecklingsbanker. b) De omfattas av bestämmelser som motsvarar bestämmel ­ serna i denna förordning eller hade, vid den tidpunkt då d) Internationella organisationer, om exponeringar mot dem kreditriskskyddet tillhandahölls, av ett valbart kreditvär ­ ska åsättas 0 % riskvikt enligt artikel 117. deringsinstitut tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/129

motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre i enlighet med som godtagbart enligt detta kapitel, den kreditrisk som har bestämmelserna om riskvägning av exponeringar mot före ­ överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller tag i kapitel 2. tredje parter.

c) De hade, vid den tidpunkt då kreditriskskyddet tillhandahölls Om en intern säkring har genomförts i enlighet med första eller när som helst därefter, en intern kreditvärdering som stycket och kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska institutet motsvarar ett PD-värde som inte överstiger det som gäller tillämpa de regler som anges i avsnitt 4–6 för beräkning av för kreditkvalitetssteg 2 eller högre i enlighet med bestäm ­ riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, då melserna om riskvägning av exponeringar mot företag i ka ­ dessa täcks av obetalt kreditriskskydd. pitel 2.

A v s n i t t 3 d) De har en intern riskklassificering som motsvarar ett PDvärde som inte överstiger det som gäller för kreditkvalitets ­ K r a v steg 3 eller högre i enlighet med bestämmelserna om risk ­ U n d e r a v s n i t t 1 vägning av exponeringar mot företag i kapitel 2.

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 205 Vid tillämpning av denna artikel ska det kreditriskskydd som tillhandahålls av exportkreditorgan inte omfattas av någon ut ­ Krav för avtal om nettning inom balansräkningen, som inte trycklig motgaranti från den nationella regeringen. är ramavtal om nettning i den mening som avses i

artikel 206

Avtal om nettning inom balansräkningen, som inte är ramavtal Artikel 203 om nettning i den mening som avses i artikel 206, ska beteck ­ Garantier godtagbara som obetalt kreditriskskydd nas som en godtagbar form av kreditriskreducering, om följande villkor är uppfyllda: Instituten får använda garantier som godtagbart obetalt kredit ­ riskskydd.

a) Dessa avtal har rättsverkan och är verkställbara i alla rele ­ vanta jurisdiktioner, inbegripet om motparten skulle bli in ­ U n d e r a v s n i t t 3 solvent eller gå i konkurs.

T y p e r a v d e r i v a t

Artikel 204 b) Instituten kan när som helst fastställa vilka tillgångar och Godtagbara slag av kreditderivat skulder som omfattas av dessa avtal.

1. Som godtagbart kreditriskskydd får instituten använda föl ­ jande slag av kreditderivat och instrument som kan bestå av sådana kreditderivat eller som har liknande ekonomisk effekt: c) Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av riskerna i samband med avslutandet av kreditriskskyddet.

a) Kreditswappar. d) Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av de relevanta exponeringarna på nettobasis. b) Totalavkastningsswappar.

Artikel 206 c) Kreditlänkade obligationer, i den utsträckning som de har

Ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepap­

betalats med kontanter.

pers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

Om ett institut köper kreditriskskydd genom en totalavkast ­ Ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller ningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner som nettoinkomst, men inte redovisar motsvarande vär ­ ska betecknas som en godtagbar form av kreditriskreducering, deminskning på den tillgång som är skyddad (antingen genom om den säkerhet som tillhandahålls enligt dessa avtal uppfyller reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till samtliga krav som fastställs i artikel 207.2–207.4 och om samt ­ reserverna), betecknas detta kreditriskskydd inte som godtagbart liga följande villkor är uppfyllda: kreditriskskydd.

a) De har rättsverkan och är verkställbara i alla relevanta juris ­ 2. Om ett institut genomför en intern säkring med ett eller diktioner, inbegripet om motparten skulle bli insolvent eller flera kreditderivat, ska, för att kreditriskskyddet ska betecknas gå i konkurs.

Bilaga 3

L 176/130 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) De ger den icke-fallerande parten rätt att i god tid avbryta eller reduceras, värderingsrisker, risker i samband med avslu ­ och slutavräkna alla transaktioner inom ramen för avtalet i tande av kreditriskskyddet, koncentrationsrisker till följd av händelse av ett fallissemang, exempelvis om motparten användning av säkerheter och förenligheten med institutets skulle gå i konkurs eller bli insolvent. övergripande riskprofil.

c) De ska ha dokumenterade riktlinjer och dokumenterad c) De säkerställer nettning av vinster och förluster från trans ­ praxis för vilka slags säkerheter och vilka belopp som accep ­ aktioner som har slutavräknats enligt ett avtal, så att den ena teras. parten är skyldig den andra ett enda nettobelopp.

d) De ska beräkna marknadsvärdet för säkerheten och omvär ­ Artikel 207 dera den minst en gång i halvåret samt när de har anledning att tro att säkerhetens marknadsvärde har minskat betydligt.

Krav för finansiella säkerheter

1. Enligt alla metoder ska finansiella säkerheter och guld erkännas som godtagbar säkerhet, om samtliga villkor som fast ­ e) Om säkerheten innehas av tredje part, måste instituten vidta ställs i punkterna 2–4 är uppfyllda. rimliga åtgärder för att säkerställa att den tredje parten skiljer säkerheten från sina egna tillgångar.

2. Det får inte finnas väsentlig positiv korrelation mellan gäldenärens kreditkvalitet och säkerhetens värde. Om säkerhe ­ f) De ska se till att avsätta tillräckliga resurser för att marginal ­ tens värde minskar i väsentlig mån ska detta inte i sig innebära avtalen med motparter för OTC-derivat och värdepappers ­ en betydande försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Om gäl ­ finansiering ska fungera korrekt, mätt i om utgående margi ­ denärens kreditkvalitet blir kritisk ska detta inte i sig innebära nalsäkerhetskrav sker i tid och är korrekta och i svarstiden en betydande minskning av säkerhetens värde. för inkommande marginalsäkerhetskrav.

Värdepapper som givits ut av gäldenären eller någon anknuten g) De ska ha riktlinjer för förvaltning av säkerheterna för kont ­ koncernenhet får inte betecknas som godtagbar säkerhet. Gäl ­ roll, övervakning och rapportering av följande: denärens egna utgivningar av sådana säkerställda obligationer som uppfyller villkoren i artikel 129 betecknas emellertid som godtagbar säkerhet, när de ställs som säkerhet för en repa, för ­ i) Vilka risker marginalavtal medför för instituten. utsatt att de uppfyller villkoret i första stycket.

ii) Koncentrationsrisken för vissa slags säkerheter i form av 3. Instituten ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad ­ tillgångar. gade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att säkerhetsordningarna kan verkställas enligt den lagstiftning som är tillämplig på deras intresse i säkerheten. iii) Återanvändningen av säkerheter, däribland potentiella likviditetsbortfall till följd av återanvändning av säkerhe ­ ter erhållna från motparter. Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta att säkerhetsordningarna kan verkställas i alla rele ­ vanta jurisdiktioner. Vid behov ska de göra förnyade utred ­ iv) Överlämnandet av rättigheter till säkerheter som har ningar för att säkerställa att verkställbarheten består. ställts till motparter.

4. Instituten ska uppfylla följande operativa krav: 5. Förutom att kraven i punkterna 2–4 ska vara uppfyllda, ska skyddets resterande löptid vara åtminstone lika lång som exponeringens återstående löptid, om finansiella säkerheter ska betecknas som godtagbara säkerheter enligt den förenklade me ­ a) De ska dokumentera säkerhetsordningarna väl och ha tydliga toden för finansiella säkerheter. och stabila processer för avveckling av säkerheten vid läglig tidpunkt.

Artikel 208

Krav för säkerheter i form av fastigheter

b) De ska tillämpa stabila förfaranden och processer för att kontrollera risker som uppstår till följd av användning av 1. Fastigheter ska betecknas som godtagbar säkerhet om säkerheter, inklusive risker för att kreditriskskyddet slår fel samtliga krav som fastställs i punkterna 2–5 vara uppfyllda.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/131

2. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig säkerställa att detta institut har obestridlig rätt till säkerheten, förutsebarhet: inklusive rätten till intäkterna från en försäljning av säkerhe ­ ten.

a) En panträtt eller säkerhetsupplåtelse ska vara bindande i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då låneavta ­ let ingås och panträtten eller säkerhetsupplåtelsen ska regi ­ b) Instituten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla streras på föreskrivet sätt vid läglig tidpunkt. alla lokala krav för att en panthavare ska ha möjlighet att tillgodogöra sig värdet av panten. De utlånande institutens fordran på den ställda säkerheten ska prioriteras, med för ­ b) Alla rättsliga krav för att fullborda panten ska vara uppfyllda. behåll för att sådana fordringar fortfarande kan omfattas av de bestämmelser för prioriterade fordringsägares krav som föreskrivs i lagstiftning. c) Skyddsöverenskommelsen och det bakomliggande rättsliga förfarandet ska göra det möjligt för institutet att realisera skyddets värde inom en rimlig tidsram. c) Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta att säkerhetsordningarna är verkställbara i 3. När det gäller kontroll av fastighetens värde och fastighe ­ alla relevanta jurisdiktioner. tens värdering ska följande krav vara uppfyllda:

a) Instituten ska kontrollera fastighetens värde minst en gång d) Instituten ska dokumentera sina säkerhetsordningar väl och per år för kommersiella fastigheter och en gång vart tredje år ha tydliga och stabila processer för indrivning av säkerheten för bostadsfastigheter. Instituten ska genomföra kontrollerna vid läglig tidpunkt. oftare, om marknadsvillkoren förändras avsevärt.

e) Instituten ska ha processer som säkerställer uppfyllandet av b) Om instituten har tillgång till uppgifter som visar att fas ­ alla rättsliga villkor som krävs för att förklara att ett fallis ­ tighetens värde kan ha sjunkit avsevärt i förhållande till de semang har inträffat och driva in säkerheten vid läglig tid ­ allmänna marknadspriserna, ska fastighetens värdering ses punkt. över av en värderingsman som har nödvändiga kvalifikatio ­ ner, kunskaper och erfarenheter för att utföra en värdering och som är oberoende i förhållande till kreditbeslutsproces ­ sen. För lån som överstiger 3 000 000 EUR eller 5 % av f) Om en låntagare skulle befinna sig i betalningssvårigheter institutets kapitalbas ska fastighetens värdering ses över av eller fallera, ska instituten ha laglig rätt att sälja eller överlåta en sådan värderingsman minst vart tredje år. fordringarna till andra parter utan samtycke från fordring ­ arnas gäldenärer. Instituten får använda statistiska metoder för att kontrollera fastighetens värde och identifiera fastigheter som behöver om ­ värderas. 3. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller riskhante ­ ring:

4. Instituten ska klart och tydligt dokumentera vilka slags bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter de godtar och vilken utlåningspolicy de har i detta avseende. a) Ett institut ska ha en sund process för att fastställa kredit ­ risken i samband med fordringar. En sådan process ska in ­ nefatta analyser av en låntagares verksamhet och bransch 5. Instituten ska ha inrättat processer för att övervaka att den samt av de olika slags kunder med vilka denna låntagare fastighet som har tagits som säkerhet har lämplig skadeförsäk ­ gör affärer. Om institutet förlitar sig på sina låntagare för ring. att fastställa kundernas kreditrisk, ska institutet se över lån ­ tagarnas kreditförfaranden för att förvissa sig om att de är sunda och trovärdiga. Artikel 209

Krav för fordringar

1. Fordringar ska betecknas som godtagbar säkerhet om b) Skillnaden mellan exponeringsbeloppet och fordringarnas samtliga krav som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda. värde ska avspegla alla lämpliga faktorer, däribland indriv ­ ningskostnaden, koncentrationen inom den fordringsgrupp som har pantsatts av en enskild låntagare och eventuella 2. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig koncentrationsrisker inom institutets totala exponeringar, ut ­ förutsebarhet: över dem som kontrolleras genom institutets allmänna me ­ toder. Instituten måste upprätthålla en fortlöpande övervak ­ ningsprocess som är anpassad till fordringarna. Dessutom a) Den rättsliga mekanism genom vilken säkerheten ställs till ska de regelbundet se över överensstämmelsen med lånevill ­ ett utlånande institut ska vara stabil och effektiv och kor, miljöbegränsningar och övriga rättsliga krav.

Bilaga 3

L 176/132 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) De fordringar som pantsatts av en låntagare ska vara diver ­ i) lämpliga krav på säkerheten i förhållande till expone ­ sifierade och inte vara otillbörligt korrelerade med låntaga ­ ringsbeloppet, ren. Om det föreligger en väsentlig positiv korrelation, ska instituten beakta riskerna i samband med fastställandet av marginaler för säkerhetsgruppen som helhet. ii) förutsättningarna för snabb avveckling av säkerheten,

iii) förutsättningarna för att objektivt fastställa ett pris eller d) Instituten får inte använda fordringar från företag närstående marknadsvärde, låntagaren, däribland dotterföretag och anställda, som god ­ tagbart kreditriskskydd.

iv) hur ofta detta värde snabbt kan erhållas, inbegripet en fackmässig bedömning eller värdering, e) Instituten ska ha en dokumenterad process för indrivning av fordringar i kritiska situationer. Instituten ska ha erforderliga instrument för indrivning, även om de normalt sett förlitar v) volatiliteten eller en proxyvariabel för volatiliteten när det sig på låntagaren när det gäller indrivningar. gäller värdet på säkerheten.

g) Vid den inledande och den förnyade värderingen ska insti ­ Artikel 210 tuten fullt ut beakta all försämring eller föråldring av säker ­ Krav för övriga fysiska säkerheter heten och särskilt beakta tidsaspekten i fråga om säkerheter som är utsatta för modeväxlingar eller som lätt föråldras. Fysiska säkerheter som inte utgörs av fastigheter ska betecknas som godtagbara säkerheter i enlighet med internmetoden om samtliga följande villkor är uppfyllda: h) Instituten ska ha rätt att fysiskt inspektera den erhållna sä ­ kerheten. Instituten ska dessutom ha riktlinjer och processer som beskriver hur de ska utöva sin rätt till fysisk inspektion. a) De säkerhetsordningar enligt vilka den fysiska säkerheten tillhandahålls ett institut ska ha rättsverkan och vara verk ­ ställbara i alla relevanta jurisdiktioner och ska göra det möj ­ i) Den säkerhet som tas som skydd ska ha lämplig skadeför ­ ligt för institutet att realisera säkerhetens värde inom en säkring och instituten ska ha processer för att övervaka det ­ rimlig tidsram. ta.

Artikel 211 b) Med undantag endast för sådana prioriterade fordringar med bättre rätt som avses i artikel 209.2 b får endast panter med Krav för att behandla exponeringar genom leasing som förmånsrätt eller säkerhetsupplåtelse betecknas som godtag ­ utlåning mot pantsäkerhet bara säkerheter och ett institut ska ha förmånsrätt framför Instituten ska behandla exponeringar till följd av leasingtrans ­ alla övriga långivare till den realiserade avkastningen från aktioner som utlåning mot säkerhet i form av den uthyrda säkerheten. egendomen, när följande villkor är uppfyllda:

c) Instituten ska kontrollera säkerhetens värde minst en gång a) Den aktuella egendomen uppfyller de villkor som anges i per år. Instituten ska genomföra kontrollerna oftare om artikel 208 eller 210, beroende på vad som är tillämpligt, marknadsvillkoren förändras avsevärt. för att detta slags egendom ska betecknas som godtagbar säkerhet.

d) Låneavtalet ska innehålla detaljerade beskrivningar av säker ­ b) Uthyraren har ett stabilt riskhanteringssystem med avseende heten samt detaljerade specifikationer av hur förnyad vär ­ på den hyrda tillgångens användning, läge, ålder och plane ­ dering ska gå till och hur ofta den ska genomföras. rade användningstid, inbegripet lämplig övervakning av sä ­ kerhetens värde.

e) Instituten ska i interna riktlinjer och processer som ska fin ­ c) Uthyraren har äganderätt till tillgången och kan i läglig tid nas tillgängliga för granskning tydligt dokumentera vilka slag utöva sina rättigheter som ägare. av fysisk säkerhet de accepterar och vilka riktlinjer och pro ­ cesser de tillämpar i fråga om lämpligt belopp för varje slags säkerhet i förhållande till exponeringsbeloppet. d) Skillnaden mellan storleken på det utestående beloppet och säkerhetens marknadsvärde, om detta inte redan har konsta ­ terats vid beräkningen av LGD-värdet, är inte så stor att den f) Institutets kreditriktlinjer för transaktionsstrukturen ska ta kreditriskreducering som tillskrivs de uthyrda tillgångarna upp överdrivs.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/133

Artikel 212 h) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska på begä ­ ran erlägga återköpsvärdet inom skälig tid.

Krav för övrigt förbetalt kreditriskskydd

1. Kontanta medel som är insatta hos ett institut som är tredje part eller kontantliknande instrument som innehas av i) Betalning av återköpsvärdet får inte begäras utan att institu ­ detta institut ska uppfylla samtliga följande villkor för att vara tet på förhand ger sitt samtycke. berättigade till den behandling som anges i artikel 232.1:

j) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska omfattas a) Låntagarens fordran mot tredjepartsinstitut ska vara pantsatt av direktiv 2009/138/EG eller stå under tillsyn av en behörig till förmån för eller överlåten på det utlånande institutet och myndighet i ett tredjeland vars former för tillsyn och regel ­ pantsättningen eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara givning är minst likvärdiga med dem som tillämpas inom verkställbar i alla relevanta jurisdiktioner och vara ovillkorlig unionen. och oåterkallelig.

U n d e r a v s n i t t 2 b) Pantsättningen eller överlåtelsen ska ha anmälts till tredje ­ partsinstitutet. O b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d o c h K r e d i t l ä n k a d e

O b l i g a t i o n e r

Artikel 213 c) Som en följd av denna anmälan får tredjepartsinstitutet en ­ bart göra betalningar till det utlånande institutet och får Gemensamma krav för garantier och kreditderivat endast göra betalningar till andra parter om det utlånande 1. Om inte annat följer av artikel 214.1, ska följande villkor institutet på förhand gett sitt samtycke. vara uppfyllda för att kreditriskskydd som härrör från en garanti eller ett kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kre ­ ditriskskydd: 2. Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande insti ­ tutet ska betecknas som godtagbara säkerheter om samtliga följande villkor är uppfyllda: a) Kreditriskskyddet ska vara direkt.

a) Livförsäkringen ska vara pantsatt till förmån för eller över ­ låten på det långivande institutet. b) Kreditriskskyddets omfattning ska vara klart och tydligt de ­ finierad och obestridlig.

b) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska ha under ­ rättats om pantsättningen eller överlåtelsen och får som ett c) Avtalet om kreditriskskydd ska inte innehålla någon klausul resultat av detta inte betala förfallna belopp enligt kontraktet vars uppfyllande ligger utanför långivarens direkta kontroll, utan att det utlånande institutet på förhand ger sitt samtycke. och som

c) Det utlånande institutet ska ha rätt att annullera försäkringen i) skulle göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att och erhålla återköpsvärdet om låntagaren skulle fallera. ensidigt upphäva detta,

d) Det utlånande institutet ska underrättas om alla eventuella ii) skulle öka skyddets faktiska kostnader till följd av den uteblivna betalningar på försäkringen från försäkringstaga ­ skyddade exponeringens försämrade kreditkvalitet, rens sida.

iii) skulle kunna befria utfärdaren av skyddet från skyldighe ­ e) Kreditriskskyddet ska tillhandahållas för lånets hela löptid. ten att betala vid läglig tidpunkt, om den ursprunglige Om detta inte är möjligt på grund av att försäkringsförhål ­ gäldenären inte fullgör förfallna betalningar eller om lea ­ landet upphör redan innan kreditförhållandet avslutas, ska singkontraktet har löpt ut i samband med erkännande av institutet se till att beloppet från försäkringen fungerar garanterat restvärde enligt artiklarna 134.7 och 166.4, som säkerhet för institutet tills kreditavtalets löptid upphör.

f) Panträtten eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara verk ­ iv) skulle kunna göra det möjligt för utfärdaren av skyddet ställbar i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt att minska kreditriskskyddets löptid. då kreditavtalet ingås.

d) Kontraktet om kreditriskskydd ska ha rättsverkan och vara g) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska uppge verkställbart i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den dess återköpsvärde, vilket inte går att reducera. tidpunkt då kreditavtalet ingås.

Bilaga 3

L 176/134 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har 3. Instituten ska också tillämpa den behandling som anges i inrättat system för att hantera potentiella riskkoncentrationer till punkt 1 för en exponering som inte är skyddad genom en följd av institutets användning av garantier och kreditderivat. motgaranti från någon av enheterna i punkt 2, om denna ex ­ Institutet ska kunna visa de behöriga myndigheterna hur dess ponerings motgaranti i sin tur är direkt skyddad genom en strategi för användning av kreditderivat och garantier samverkar garanti från en av de nämnda enheterna och de villkor som med dess hantering av den övergripande riskprofilen. nämns i punkt 1 är uppfyllda.

3. Institutet ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad ­ Artikel 215 gade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det obetalda kreditriskskyddet är verkställbart enligt den lags ­ Ytterligare krav på garantier tiftning som är tillämplig på dess intresse i kreditriskskyddet. 1. Garantier ska betecknas som godtagbart obetalt kreditrisk ­ skydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga följande villkor är uppfyllda: Ett institut ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta att det obetalda kreditskyddet är verkställbart i alla relevanta jurisdiktioner. Vid behov ska det göra förnyade utred ­ ningar för att säkerställa att verkställbarheten består. a) Om motparten fallerar eller underlåter att betala så att ga ­ rantin utlöses, har det utlånande institutet rätt att vid läglig tidpunkt kräva garantigivaren på förfallna belopp enligt den Artikel 214 fordran avseende vilken skyddet är tillhandahållet, varvid gar ­ antigivarens betalning inte ska vara underordnad det faktum

Motgarantier från stater och andra offentliga organ

att det utlånande institutet först måste kräva gäldenären. 1. Instituten får behandla de exponeringar som avses i punkt 2 som om de vore skyddade genom en garanti som tillhanda ­ hållits av de enheter som anges i nämnda punkt, förutsatt att När det gäller ett obetalt kreditriskskydd som innefattar hy ­ samtliga följande villkor är uppfyllda: potekslån, behöver kraven i artikel 213.1 c iii och i första stycket i denna punkt uppfyllas först inom 24 månader.

a) Motgarantin täcker fordringens alla kreditriskelement.

b) Garantin är en tydligt dokumenterad förpliktelse som gar ­ antigivaren har åtagit sig. b) Både den ursprungliga garantin och motgarantin uppfyller de krav på garantier som anges i artiklarna 213 och 215.1, förutom att motgarantin inte behöver vara direkt. c) Det ena av följande villkor ska vara uppfyllt:

c) Skyddet är stabilt och det finns inga tidigare belägg för att motgarantins täckning skulle vara mindre än den täckning i) Garantin täcker alla slags betalningar som gäldenären för ­ som ges genom en direkt garanti från enheten i fråga. väntas göra avseende den berörda fordran.

2. Den behandling som fastställs i punkt 1 ska tillämpas för exponeringar som skyddas genom en garanti som i sin tur ii) Om vissa betalningstyper är undantagna från garantin, skyddas genom en motgaranti från någon av följande enheter: har det utlånande institutet anpassat garantins värde för att avspegla den begränsade täckningen.

a) Nationell regering eller centralbank. 2. När det gäller garantier som tillhandahålls i samband med ömsesidiga garantisystem eller tillhandahålls av eller skyddas av b) Delstatligt självstyrande organ eller lokal myndighet. en motgaranti från sådana enheter som förtecknas i arti ­ kel 214.2, ska kraven i punkt 1 a i denna artikel anses vara uppfyllda om ett av följande villkor är uppfyllt: c) Offentliga organ för vilka fordringar behandlas som ford ­ ringar på den nationella regeringen i enlighet med arti ­ kel 116.4. a) Det utlånande institutet har rätt att från garantigivaren vid läglig tidpunkt erhålla en preliminär betalning, som uppfyller de båda följande villkoren: d) Multilateral utvecklingsbank eller internationell organisation som åsatts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artiklarna 117.2 respektive 118. i) Den utgör ett solitt estimat av den ekonomiska förlust som sannolikt åsamkas det utlånande institutet, däribland e) Offentliga organ för vilka fordringar behandlas i enlighet förluster till följd av uteblivna räntebetalningar och andra med artikel 116.1 och 116.2. slags betalningar som låntagaren är skyldig att göra.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/135

ii) Den står i proportion till garantins täckning. f) Köparen av skyddet ska ha rätt eller möjlighet att underrätta utfärdaren av kreditriskskyddet om att en kredithändelse har ägt rum. b) Det utlånande institutet ska kunna visa de behöriga myndig ­ heterna att en sådan behandling rättfärdigas av garantins effekter, som även ska täcka förluster till följd av uteblivna Om kredithändelserna inte innefattar omstrukturering av den räntebetalningar och andra slags betalningar som låntagaren underliggande förpliktelsen enligt led a iii får kreditriskskyddet är skyldig att göra. ändå betecknas som godtagbart, med förbehåll för att värdet minskas i enlighet med artikel 233.2. Artikel 216

Ytterligare krav på kreditderivat

2. Obalans mellan den underliggande förpliktelsen och kre ­ 1. Kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kredit ­ ditderivatets referensförpliktelse eller mellan den underliggande riskskydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga föl ­ förpliktelsen och den förpliktelse som används för att fastställa jande villkor är uppfyllda: om en kredithändelse har ägt rum är endast tillåten om följande båda villkor är uppfyllda:

a) De kredithändelser som anges i kreditderivatavtalet ska inne ­ fatta följande: a) Referensförpliktelsen eller i tillämpliga fall den förpliktelse som används för att fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum likställs med eller efterställs den underliggande i) Uteblivna betalningar av förfallna belopp enligt villkoren förpliktelsen. för den underliggande förpliktelse som gäller vid tid ­ punkten för den uteblivna betalningen, med ett betal ­ ningsanstånd som är lika med eller kortare än betalnings ­ anståndet för den underliggande förpliktelsen. b) Den underliggande förpliktelsen och referensförpliktelsen el ­ ler i tillämpliga fall den förpliktelse som används för att fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum har samma ii) Gäldenärens konkurs, insolvens eller oförmåga att betala gäldenär och det finns rättsligt verkställbara korsvisa klausu ­ sina skulder eller dennes underlåtenhet eller skriftliga ler om fallissemang eller påskyndad betalning. medgivande om sin allmänna oförmåga att betala sina skulder när de förfaller samt liknande händelser.

Artikel 217 iii) Omstrukturering av den underliggande förpliktelsen, som

Kvalifikationskrav för behandling enligt artikel 153.3

innebär eftergift eller uppskjuten betalning av amorte ­ ring, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust. 1. För att vara berättigat till behandling enligt artikel 153.3 ska kreditriskskydd genom en garanti eller ett kreditderivat upp ­ fylla följande villkor: b) Om kontantavräkning medges i kreditderivaten

a) Den underliggande förpliktelsen ska vara något av följande: i) ska instituten ha en stabil värderingsprocess för att es ­ timera förlust på ett tillförlitligt sätt,

i) En exponering mot sådana företag som avses i arti ­ ii) ska det finnas en klart specificerad period för att erhålla kel 147, dock inte försäkrings- eller återförsäkringsföre ­ värderingar av den underliggande förpliktelsen efter en tag. kredithändelse.

c) Om skyddsköparens rättighet och kapacitet att överföra den ii) En exponering mot en regional regering, en lokal myn ­ underliggande förpliktelsen till utfärdaren av kreditriskskyd ­ dighet eller ett offentligt organ vilken inte behandlas som det krävs för avveckling, ska villkoren för den underliggande en exponering mot en nationell regering eller en central ­ förpliktelsen innebära att det eventuella samtycke som krävs bank i enlighet med artikel 147. för en sådan överföring inte får undanhållas utan skälig anledning. iii) En exponering mot ett litet eller medelstort företag vil ­ ken klassificeras som hushållsexponering i enlighet med d) Vilka parter som är ansvariga för att fastställa om en kredit ­ artikel 147.5. händelse har ägt rum ska vara klart fastställt.

e) Fastställandet av kredithändelsen är inte bara kreditrisk ­ b) De underliggande gäldenärerna får inte ingå i samma före ­ skyddsutfärdarens ansvar. tagsgrupp som utfärdaren av kreditriskskyddet.

Bilaga 3

L 176/136 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) Exponeringen är säkrad genom något av följande instrument: 2. Vid tillämpning av punkt 1 c ii ska instituten tillämpa den behandling som anges i artikel 153.3 på den tillgång i korgen som har det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet. i) Obetalda kreditderivat eller garantier som refererar till ett namn. 3. Vid tillämpning av punkt 1 c iii får det erhållna skyddet endast beaktas inom denna ram, om ett godtagbart skydd mot (n-1):te fallissemang också har erhållits eller om (n-1) av till ­ ii) Kreditderivat på första förfall. gångarna i korgen redan har fallerat. Om så är fallet, ska in ­ stituten tillämpa den behandling som anges i artikel 153.3 på den tillgång i korgen som har det lägsta riskvägda exponerings ­ beloppet. iii) Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget.

A v s n i t t 4 d) Kreditriskskyddet ska uppfylla de tillämpliga kraven i artik ­

B e r ä k n i n g a v K r e d i t r i s k r e d u c e r i n g e n s e f ­

larna 213, 215 och 216.

f e k t e r

U n d e r a v s n i t t 1 e) I den riskvikt som gäller för exponeringen före tillämpningen

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

av behandlingen enligt artikel 153.3 har man ännu inte tagit hänsyn till någon del av kreditriskskyddet. Artikel 218

Kreditlänkade obligationer

f) Institutet har rätt och kan förvänta sig att få betalning från Investeringar i kreditlänkade obligationer som givits ut av det utfärdaren av kreditriskskyddet utan att vara tvunget att vidta utlånande institutet får behandlas som kontant säkerhet vid rättsliga åtgärder för att erhålla betalning från motparten. beräkning av effekten av det förbetalda kreditriskskyddet i en ­ Institutet ska i största möjliga utsträckning vidta åtgärder lighet med detta underavsnitt, under förutsättning att den kre ­ för att förvissa sig om att utfärdaren av kreditriskskyddet ditswapp som är inbäddad i den kreditlänkade obligationen är villig att betala skyndsamt, om en kredithändelse inträffar. betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd. För faststäl ­ lande av huruvida den kreditswapp som är inbäddad i den kreditlänkade obligationen betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd får institutet anse att villkoret i artikel 194.6 c g) Det förvärvade kreditriskskyddet ska täcka alla kreditförluster är uppfyllt. som uppstår för den säkrade delen av en exponering till följd av att någon av de i avtalet angivna kredithändelserna in ­ träffar. Artikel 219

Nettning inom balansräkningen

h) Om betalningsstrukturen medger fysisk avveckling ska det Ut- och inlåning hos det utlånande institutet som är föremål för finnas rättslig förutsebarhet avseende möjligheten att leverera nettning inom balansräkningen ska av detta institut behandlas ett lån, en obligation eller en ansvarsförbindelse. som kontant säkerhet vid beräkning av effekten av förbetalt kreditriskskydd för den ut- och inlåning hos det utlånande in ­ stitutet som är föremål för nettning inom balansräkningen och som är noterad i samma valuta. i) Om ett institut avser att leverera en annan skuldförbindelse än den underliggande exponeringen, ska det säkerställa att den levererbara förbindelsen är tillräckligt likvid, så att insti ­ Artikel 220 tutet kan förvärva den för leverans i enlighet med avtalet.

Användning av metoden för schabloniserade volatilitets­ justeringar eller metoden för egna estimat av volatilitets­ justeringar vid ramavtal om nettning

j) Bestämmelserna och villkoren för kreditriskskyddet ska skriftligen bekräftas rättsligt av såväl utfärdaren av kreditrisk ­ 1. När instituten beräknar det fullständigt justerade expone ­ skyddet som institutet. ringsbeloppet (E*) för de exponeringar som omfattas av ett godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor eller vär ­ depappers- eller råvarulån eller övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner, ska de beräkna de volatilitetsjusteringar som be ­ k) Instituten har processer för att kunna upptäcka en för hög hövs antingen genom metoden för schabloniserade volatilitets ­ korrelationsgrad mellan kreditvärdigheten hos en utfärdaren justeringar eller genom metoden för egna estimat av volatilitets ­ av kreditriskskydd och gäldenären till den underliggande ex ­ justeringar (nedan kallad metoden för egna estimat) i enlighet poneringen till följd av att deras resultat är beroende av med artiklarna 223–226 avseende den fullständiga metoden för gemensamma faktorer utöver systemrisken. finansiella säkerheter.

l) När det gäller skydd mot utspädningsrisk, får den som säljer Vid tillämpning av metoden för egna estimat ska samma villkor förvärvade fordringar inte vara medlem i samma företags ­ och krav gälla som för den fullständiga metoden för finansiella grupp som utfärdaren av kreditriskskyddet. säkerheter.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/137

2. Vid beräkning av E* ska instituten ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i samma valuta som lånats ut eller överförts enligt avtalet,

a) beräkna nettopositionen för varje grupp av värdepapper eller varje slag av råvara genom att dra av beloppet i led ii från ii) det totala värdet av de värdepapper som är noterade i den beloppet i led i, nämligen aktuella valutan, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i samma valuta som lånats eller tagits emot enligt det av ­ i) det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror talet, av samma slag, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt ramavtalet om nettning,

c) tillämpa den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss ii) det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror grupp av värdepapper eller för en kontantposition på det av samma slag, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt absoluta värdet av den positiva eller negativa nettopositionen ramavtalet om nettning, i värdepapperen i denna grupp,

b) beräkna nettopositionen i varje annan valuta än avvecklings ­ d) tillämpa valutakursriskens (fx) volatilitetsjustering på den po ­ valutan för ramavtalet om nettning genom att dra av belop ­ sitiva eller negativa nettopositionen i varje annan valuta än pet i led ii från beloppet i led i, nämligen avvecklingsvalutan för ramavtalet om nettning.

i) det totala värdet av de värdepapper som är noterade i valutan, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt 3. Instituten ska beräkna E* enligt följande formel:

Õ 8 9 Ø X X X X > > > > fx fx E ä ¼ max 0, : E i – C i ; þ j E sec · H sec j E j · H j j j þ k k i i j k

där H sec j = den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss grupp av värdepapper j,

E i = exponeringsbeloppet för varje enskild exponering i en ­ ligt det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditrisk ­ fx H för valutakursen avseende skydd, om institutet beräknar riskvägda exponerings ­ k = volatilitetsjustering valutan k. belopp enligt schablonmetoden eller beräknar de risk ­ vägda exponeringsbeloppen och de förväntade förlust ­ beloppen enligt internmetoden, 4. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för ­ väntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvaru ­ C i lån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ram ­ = värdet av de värdepapper i varje grupp eller de råvaror av samma slag som lånats, köpts eller tagits emot eller avtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas de kontanter som lånats eller tagits emot avseende varje enligt punkt 3, som exponeringsvärde för den exponering mot exponering i, motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden. E sec j = nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss grupp av värdepapper j, 5. Vid tillämpning av punkterna 2 och 3 avses med grupp av värdepapper sådana värdepapper som har givits ut av samma fx E enhet, har samma utgivningsdatum, löptid, villkor och bestäm ­ k = nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss valuta k, annan än avtalets avvecklingsvaluta, vilken beräknats melser och samma avvecklingsperioder som de som anges i enligt punkt 2 b, artiklarna 224 och 225, beroende på vad som är tillämpligt.

Bilaga 3

L 176/138 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 221 ii) Den ska vara ansvarig för att utforma och genomföra institutets riskhanteringssystem.

Användning av metoden med interna modeller för ramavtal om nettning

1. Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten, som ett alternativ till metoden för schabloniserad volatilitets ­ iii) Den ska utarbeta och analysera dagliga rapporter om justering eller metoden för egna estimat för beräkning av full ­ resultaten av riskberäkningsmodellen och om lämpliga ständigt justerat exponeringsvärde (E*) till följd av ett godtagbart åtgärder som ska vidtas avseende positionslimiter. ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner än derivattransaktioner, använda en metod baserad på interna modeller, som beaktar korrelationseffekterna mellan värdepap ­ c) De dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten perspositioner som omfattas av ramavtalet om nettning och de ska ses över på en ledningsnivå som har tillräckliga befogen ­ berörda instrumentens likviditet. heter för att kunna genomdriva minskningar såväl i de po ­ sitioner som tas som i institutets totala riskexponering.

2. Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten också använda interna modeller för marginallånetransaktioner, om dessa transaktioner omfattas av ett bilateralt ramavtal om d) Institutet ska i riskkontrollenheten ha tillräckligt många an ­ nettning som uppfyller kraven i kapitel 6 avsnitt 7. ställda med erfarenhet av användning av avancerade model ­ ler.

3. Ett institut får välja att använda en metod som är baserad på interna modeller oberoende av vilket val det har gjort mellan schablonmetoden och internmetoden för beräkningen av risk ­ e) Institutet ska ha fastställt processer för övervakning och sä ­ vägda exponeringsbelopp. Om ett institut väljer att använda en kerställande av efterlevnaden av skriftligt fastlagda interna metod som är baserad på interna modeller, måste denna dock riktlinjer för och kontroller av riskberäkningssystemets sätt användas för alla motparter och värdepapper, med undantag av att fungera i sin helhet. mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna es ­ timat i enlighet med artikel 220. f) Institutets modeller ska genom kontrolltester av resultaten ha visat sig ge en rimlig grad av noggrannhet i riskberäkningen, med användning av data omfattande minst ett år. Institut som har fått tillstånd att använda en intern riskhante ­ ringsmodell i enlighet med avdelning IV kapitel 5 får använda metoden med interna modeller. Om ett institut inte har fått ett sådant tillstånd, kan det ändå ansöka hos de behöriga myndig ­ heterna om tillstånd att använda en metod med interna model ­ g) Institutet ska återkommande genomföra rigorösa stresstester ler vid tillämpning av denna artikel. och resultaten därav ska ses över av högsta ledningen och återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.

4. De behöriga myndigheterna ska endast ge ett institut till ­ stånd att använda en metod med interna modeller, om myn ­ h) Institutet ska, som ett led i sin regelbundna internrevisions ­ digheten är övertygad om att institutets system för hantering av process, genomföra en oberoende översyn av riskberäknings ­ risker till följd av transaktioner som täcks av ramavtalet om systemet. Denna översyn ska inbegripa både de enheter som nettning är principiellt sunt och genomförs med integritet och bedriver handel och den oberoende riskkontrollenhetens att följande kvalitativa normer är uppfyllda: verksamhet.

a) Den interna riskberäkningsmodell som används för beräk ­ ning av transaktionernas potentiella prisvolatilitet ska vara i) Institutet ska minst en gång om året se över sitt riskhante ­ väl integrerad i institutets dagliga riskhanteringsprocess och ringssystem. utgöra grunden för rapportering om institutets riskexpone ­ ring till institutets högsta ledning.

j) Den interna modellen ska uppfylla kraven i artikel 292.8 och b) Institutet ska ha en riskkontrollenhet som uppfyller samtliga 292.9 samt i artikel 294. följande krav:

i) Den ska vara oberoende av de enheter som bedriver 5. Ett instituts interna riskberäkningsmodell ska beakta ett handel och rapportera direkt till institutets högsta led ­ tillräckligt antal riskfaktorer för att fånga upp alla väsentliga ning. prisrisker.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/139

Ett institut får använda empiriska korrelationer inom riskkate ­ Om ett institut har en repa, ett värdepappers- eller råvarulån, en gorier och mellan olika riskkategorier, om institutets system för marginallånetransaktion eller liknande transaktion eller nett ­ att mäta korrelationer är sunt och genomförs med integritet. ningsmängd som uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3 och 285.4, ska kortaste innehavsperiod anpassas till den mar ­ ginalriskperiod som skulle vara tillämplig enligt nämnda punk ­ ter i kombination med artikel 285.5. 6. Institut som använder metoden med interna modeller ska beräkna E* enligt följande formel:

( 8 9 ) X X 8. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för ­ > > E ä max 0, > > E C > > potentiell värdeförändring ¼ : i – i ; þ väntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvaru ­ i i lån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ram ­ avtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas där enligt punkt 6, som exponeringsvärde för den exponering mot motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt E schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden. i = exponeringsbeloppet för varje enskild exponering enligt det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd, om institutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden eller om institutet beräknar de riskvägda exponeringsbeloppen och de förväntade förlustbeloppen 9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn enligt internmetoden, och i syfte att specificera

C i = värdet av lånade, köpta eller mottagna värdepapper eller a) vad som utgör en mindre väsentlig portfölj enligt punkt 3, värdet av lånade eller mottagna kontanter avseende varje sådan exponering.

b) vilka kriterier som ska avgöra huruvida en intern modell är När instituten beräknar riskvägda exponeringsbelopp med hjälp sund ur begreppsmässig synvinkel och genomförs enligt av interna modeller ska de använda modellens resultat från punkterna 4 och 5 och ramavtal om nettning., föregående bankdag.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för 7. Beräkningen av potentiell värdeförändring enligt punkt 6 tillsyn till kommissionen senast 31 december 2015. ska uppfylla följande krav:

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ a) Den ska utföras minst en gång per dag. der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik ­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

b) Den ska grunda sig på ett 99-procentigt ensidigt konfidens ­ intervall. Artikel 222

Förenklad metod för finansiella säkerheter

c) Den ska grunda sig på en avvecklingsperiod motsvarande 1. Instituten får endast använda den förenklade metoden för fem dagar, utom när det gäller andra transaktioner än vär ­ finansiella säkerheter om de beräknar riskvägda exponerings ­ depappersrepor eller värdepapperslån, där en avvecklings ­ belopp enligt schablonmetoden. Ett institut får inte använda period motsvarande tio dagar ska tillämpas. både den förenklade och den fullständiga metoden för finansi ­ ella säkerheter i andra fall än de som avses i artiklarna 148.1 och 150.1. Instituten får inte tillämpa detta undantag selektivt i syfte att åstadkomma sänkta kapitalbaskrav eller använda sig av d) Den ska grunda sig på en faktisk historisk observations ­ tillsynsarbitrage. period på minst ett år, utom då en kortare observations ­ period är motiverad på grund av en betydande ökning av prisvolatiliteten.

2. Enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter ska instituten åsätta godtagbara finansiella säkerheter ett värde e) Dataunderlaget för beräkningen ska uppdateras var tredje som motsvarar marknadsvärdet, vilket fastställs i enlighet med månad. artikel 207.4 d.

Bilaga 3

L 176/140 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. För den andel exponeringsvärden där säkerhet ställts ge ­ mot dessa behandlas som exponeringar mot den nationella nom marknadsvärdet på en godtagbar säkerhet ska instituten regering inom vars jurisdiktion de är etablerade enligt arti ­ ange den riskvikt som de skulle ange enligt kapitel 2, om det kel 115. utlånande institutet vore direkt exponerat mot säkerhetsinstru ­ mentet. Därvid ska exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I vara b) Räntebärande värdepapper som givits ut av multilaterala ut ­ 100 % av postens värde i stället för det exponeringsvärde som vecklingsbanker och som åsätts 0 % riskvikt enligt eller i anges i artikel 111.1. kraft av artikel 117.2.

Riskvikten för den andel där säkerhet ställts ska vara minst 20 %, förutom i de fall som anges i punkterna 4–6. För resten c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av internatio ­ av exponeringsbeloppet ska instituten ange den riskvikt som de nella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt arti ­ skulle ange för en exponering mot motparten utan säkerhet kel 118. enligt kapitel 2.

d) Räntebärande värdepapper som givits ut av offentliga organ 4. Instituten ska ange 0 % riskvikt för den säkrade andel av och som behandlas som exponeringar mot nationella rege ­ exponeringen vilken uppstår till följd av sådana repor och vär ­ ringar i enlighet med artikel 116.4. depapperslån som uppfyller kriterierna i artikel 227. Om mot ­ parten i transaktionen inte är en central marknadsaktör, ska instituten ange 10 % riskvikt. Artikel 223

Fullständig metod för finansiella säkerheter

5. Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange 1. När det gäller värdering av finansiell säkerhet vid tillämp ­ 0 % riskvikt för de exponeringsvärden som fastställts enligt ka ­ ning av den fullständiga metoden för finansiella säkerheter, ska pitel 6 för de derivatinstrument i bilaga II för vilka det sker en instituten för att beakta prisvolatiliteten tillämpa volatilitetsjuste ­ daglig marknadsvärdering och för vilka säkerhet ställts i form av ringar på säkerhetens marknadsvärde i enlighet med artiklarna kontanter eller kontantliknande instrument, såvida det inte före ­ 224–227. kommer någon valutaobalans.

Om säkerheten är noterad i en annan valuta än den valuta i Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange vilken den underliggande exponeringen är noterad, ska institu ­ 10 % riskvikt för exponeringsvärden för sådana transaktioner ten lägga till en justering för valutavolatiliteten till den volatili ­ där säkerhet ställts genom räntebärande värdepapper som givits tetsjustering som är tillämplig för säkerheten enligt artiklarna ut av nationella regeringar eller centralbanker, vilka åsätts 0 % 224–227. riskvikt enligt kapitel 2.

6. För andra transaktioner än sådana som avses i punkterna När det gäller transaktioner med OTC-derivat där säkerhet ställts 4 och 5 får instituten ange 0 % riskvikt, om exponeringen och genom nettningsavtal som erkänts av de behöriga myndighe ­ säkerheten är noterade i samma valuta och ett av följande vill ­ terna enligt kapitel 6, ska instituten tillämpa en volatilitetsjuste ­ kor är uppfyllt: ring som avspeglar valutavolatiliteten, om den valuta som sä ­ kerheten är noterad i är en annan än avvecklingsvalutan. Insti ­ tuten ska endast tillämpa en volatilitetsjustering, även i de fall där flera valutor berörs av de transaktioner som täcks genom a) Säkerheten är banktillgodohavanden eller ett kontantlik ­ nettningsavtalet. nande instrument.

2. Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på b) Säkerheten är i form av räntebärande värdepapper som givits säkerheten (C VA ) enligt följande: ut av nationella regeringar eller centralbanker som är berät ­ tigade till 0 % riskvikt enligt artikel 114 och dess marknads ­ Ä Ö värde har diskonterats med 20 %. C VA ¼ C · 1 – H C – H fx

där

7. Vid tillämpning av punkterna 5 och 6 ska räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller central ­ banker innefatta följande: C = säkerhetens värde,

a) Räntebärande värdepapper som givits ut av delstatliga eller H C = den lämpliga volatilitetsjusteringen för säkerheten, beräk ­ lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när exponeringar nad enligt artiklarna 224 och 227, och

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/141

H fx = den lämpliga volatilitetsjusteringen för valutaobalans, be ­ där räknad enligt artiklarna 224 och 227.

E VA = det volatilitetsjusterade värdet på exponeringen enligt Vid beräkningen av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten beräkningen i punkt 3, och ska instituten använda formeln i denna punkt för alla trans ­ aktioner utom de transaktioner som omfattas av erkända ram ­ avtal om nettning, på vilka bestämmelserna i artiklarna 220 och 221 är tillämpliga. C VAM = C VA som justerats ytterligare med hänsyn till eventuell löptidsobalans enligt bestämmelserna i avsnitt 5.

3. Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på exponeringen (E VA ) enligt följande: Ä Ö E E · 1 H 6. Instituten får beräkna volatilitetsjusteringar genom att an ­ VA ¼ þ E vända antingen den metod för schabloniserade volatilitetsjuste ­ där ringar som beskrivs i artikel 224 eller den metod för egna estimat som beskrivs i artikel 225.

E = exponeringsbeloppet fastställt enligt kapitel 2 eller 3, be ­ roende på vad som är tillämpligt, om exponeringen inte Ett institut får välja mellan metoden för schabloniserade volati ­ är täckt av någon säkerhet, litetsjusteringar och metoden för egna estimat, oberoende av om institutet har valt schablonmetoden eller internmetoden för be ­ räkningen av riskvägda exponeringsbelopp. H E = den lämpliga volatilitetsjusteringen för exponeringen, be ­ räknad enligt artiklarna 224 och 227.

Om institutet väljer metoden för egna estimat, ska det emeller ­ tid tillämpa denna metod på alla slags instrument, med undan ­ Vid transaktioner med OTC-derivat ska instituten beräkna E VA tag av mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden enligt följande: för schabloniserade volatilitetsjusteringar.

E VA ¼ E . 7. Om säkerheten består av ett antal godtagbara poster ska instituten beräkna volatilitetsjusteringar (H) enligt följande: X 4. Vid beräkning av E i punkt 3 ska följande gälla: H ¼ a i H i i där a) För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden ska exponeringsbeloppet för en post utan ­ för balansräkningen som tas upp i bilaga I vara lika med 100 % av värdet på denna post i stället för det exponerings ­ a i = värdet av en godtagbar post i förhållande till säkerhetens värde som anges i artikel 111.1. totala värde, och

b) Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt H i = den volatilitetsjustering som är tillämplig för den godtag ­ internmetoden ska beräkna exponeringsbeloppet för de pos ­ bara posten i . ter som tas upp i artikel 166.8–166.10 med konverterings ­ faktorn 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller procentandelar som anges i nämnda punkter.

Artikel 224

Schabloniserade volatilitetsjusteringar enligt den

5. Vid beräkningen av exponeringens fullständigt justerade

fullständiga metoden för finansiella säkerheter

värde (E*) ska instituten ta hänsyn till både volatilitet och sä ­ kerhetens riskreducerande effekter enligt följande: 1. I tabellerna 1–4 i denna punkt anges de volatilitetsjuste ­ ringar som instituten ska tillämpa enligt metoden för schablo ­ niserade volatilitetsjusteringar, under förutsättning att omvär ­ E ä ¼ max f 0 ; E VA – C VAM g dering sker dagligen.

Bilaga 3

L 176/142 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

VOLATILITETSJUSTERINGAR

Tabell 1

Kreditkvalitets ­ steg till vilken kreditvärde ­ Volatilitetsjusteringar för räntebärande Volatilitetsjusteringar för räntebärande Volatilitetsjusteringar för Återstående ringen av ränte ­ värdepapper som givits ut av enheter som värdepapper som givits ut av enheter som värdepapperiseringspositioner som uppfyller löptid bärande vär ­ avses i artikel 197.1 b avses i artikel 197.1 c och d kriterierna i artikel 197.1 h depapper är knuten

20 dagars 10 dagars 5 dagars 20 dagars 10 dagars 5 dagars 20 dagars 10 dagars 5 dagars avvecklings ­ avvecklings ­ avvecklings ­ avvecklings ­ avvecklings ­ avvecklings ­ avvecklings ­ avvecklings ­ avvecklings ­ period (i %) period (i %) period (i %) period (i %) period (i %) period (i %) period (i %) period (i %) period (i %)

4 1 år 21,213 15 10,607 N/A N/A N/A N/A N/A N/A

> 1 ≤ 5 år 21,213 15 10,607 N/A N/A N/A N/A N/A N/A

> 5 år 21,213 15 10,607 N/A N/A N/A N/A N/A N/A

Tabell 2

Kreditkvalitetssteg till vilken kredit ­ Volatilitetsjusteringar för räntebärande Volatilitetsjusteringar för räntebärande Volatilitetsjusteringar för utvärderingen av värdepapper som givits ut av enheter som avses i värdepapper som givits ut av enheter som avses i värdepapperiseringspositioner som uppfyller kortfristiga ränte ­ artikel 197.1 c och d med kortfristiga artikel 197.1 b med kortfristiga kreditvärderingar kriterierna i artikel 197.1 h bärande värdepap ­ kreditvärderingar per är knuten 20 dagars 10 dagars 5 dagars 20 dagars 10 dagars 5 dagars 20 dagars 10 dagars 5 dagars avvecklingspe ­ avvecklingspe ­ avvecklingspe ­ avvecklingspe ­ avvecklingspe ­ avvecklingspe ­ avvecklingspe ­ avvecklingspe ­ avvecklingspe ­ riod (i %) riod (i %) riod (i %) riod (i %) riod (i %) riod (i %) riod (i %) riod (i %) riod (i %)

1 0,707 0,5 0,354 1,414 1 0,707 2,829 2 1,414

2-3 1,414 1 0,707 2,828 2 1,414 5,657 4 2,828

Tabell 3

Övriga slag av säkerheter och exponeringar

20 dagars 10 dagars 5 dagars avvecklings-period avvecklings-period avvecklings-period (i %) (i %) (i %)

Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt 21,213 15 10,607 index

Övriga aktier eller konvertibla obligationer som är noterade på 35,355 25 17,678 en erkänd börs

Kontanter 0 0 0

Guld 21,213 15 10,607

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/143

Tabell 4 Om de tillgångar i vilka fonden har investerat inte är kända för institutet, ska volatilitetsjusteringen vara den högsta volatilitets ­

Volatilitetsjusteringar för valutaobalans

justering som skulle gälla för alla de tillgångar i vilka fonden har rätt att investera. 20 dagars 10 dagars 5 dagars avvecklingsperiod (i %) avvecklingsperiod (i %) avvecklingsperiod (i %)

11,314 8 5,657 6. När det gäller räntebärande värdepapper utan kreditvär ­ dering som givits ut av institut och som uppfyller kriterierna för godtagbarhet enligt artikel 197.4, ska volatilitetsjustering ­ 2. Beräkningen av volatilitetsjusteringar i enlighet med punkt arna vara desamma som för värdepapper som givits ut av in ­ 1 ska uppfylla följande villkor: stitut eller företag med en extern kreditutvärdering som fast ­ ställts motsvara kreditkvalitetssteg 2 eller 3.

a) För utlåning mot säkerhet ska avvecklingsperioden vara 20 bankdagar. Artikel 225

Egna estimat av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

b) För repor, utom i den utsträckning som sådana transaktioner 1. De behöriga myndigheterna ska tillåta institut som upp ­ avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter av ­ fyller kraven i punkterna 2 och 3 att använda egna volatilitets ­ seende äganderätt till råvaror, och värdepapperslån ska av ­ estimat för att beräkna de volatilitetsjusteringar som ska till ­ vecklingsperioden vara 5 bankdagar. lämpas på säkerheter och exponeringar. Ett institut som fått tillstånd att använda egna volatilitetsestimat ska inte återgå till en annan metod, såvida inte institutet kan styrka att det finns goda skäl och de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd. c) För övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner ska av ­ vecklingsperioden vara 10 bankdagar.

När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvär ­ deringsinstitut har fått en kreditutvärdering motsvarande " in ­ Om ett institut har en transaktion eller nettningsmängd som vestment grade " eller bättre, får instituten göra en volatilitets ­ uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3 och 285.4, ska kor ­ estimat för varje värdepapperskategori. taste innehavsperiod anpassas till den marginalriskperiod som skulle vara tillämplig enligt nämnda punkter.

När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvär ­ deringsinstitut har fått en kreditutvärdering som är lägre än 3. I tabellerna 1–4 i punkt 1 och i punkterna 4–6 ska det " investment grade " och övriga godtagbara säkerheter, ska insti ­ kreditkvalitetssteg till vilket en kreditvärdering för det räntebä ­ tuten beräkna volatilitetsjusteringarna för varje enskild post. rande värdepapperet är knutet vara det kreditkvalitetssteg på kreditkvalitetsskalan som EBA har fastställt för kreditvär ­ deringen enligt kapitel 2. Institut som använder metoden för egna estimat ska estimera säkerhetens volatilitet eller valutaobalansen utan att beakta eventuella korrelationer mellan den osäkrade exponeringen, sä ­ Vid fastställandet av det kreditkvalitetssteg till vilket en kredit ­ kerheten eller valutakurserna. värdering för det räntebärande papperet är knutet enligt första stycket ska även artikel 197.7 tillämpas.

När det gäller att fastställa relevanta kategorier, ska instituten beakta kategorin av värdepappersutgivare, extern kreditklassifi ­ 4. När det gäller ej godtagbara värdepapper eller råvaror som cering av värdepappren samt deras återstående löptid och mo ­ lånats ut eller sålts inom ramen för repor eller värdepapperslån difierade duration. Volatilitetsestimaten ska vara representativa eller råvarulån, ska volatilitetsjusteringen vara densamma som för de värdepapper som institutet har tagit upp i en kategori. för aktier som inte ingår i ett centralt index och är noterade på en erkänd börs.

2. Beräkningen av volatilitetsjusteringar ska uppfylla följande kriterier: 5. När det gäller godtagbara andelar i fonder, ska volatilitets ­ justeringen vara den vägda genomsnittliga volatilitetsjustering som skulle gälla med hänsyn till transaktionens avvecklings ­ period enligt punkt 2 för de tillgångar i vilka fonden har in ­ a) Instituten ska grunda beräkningen på ett 99-procentigt ensi ­ vesterat. digt konfidensintervall.

Bilaga 3

L 176/144 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) Instituten ska grunda beräkningen på följande avvecklings ­ f) Instituten ska minst en gång var tredje månad uppdatera perioder: dataunderlagen och beräkna volatilitetsjusteringarna. De ska även göra en ny bedömning av dataunderlagen varje gång marknadspriserna är föremål för betydande förändringar.

i) 20 bankdagar för utlåning mot säkerhet.

3. Estimeringen av volatilitetsjusteringarna ska uppfylla samt ­ ii) 5 bankdagar för repor, utom i den utsträckning som liga följande kvalitativa kriterier: sådana transaktioner avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror och värdepapperslån. a) Ett institut ska använda volatilitetsestimaten i den dagliga riskhanteringsprocessen, även avseende institutets interna ex ­ poneringslimiter. iii) 10 bankdagar för övriga kapitalmarknadstransaktioner.

c) Instituten får använda volatilitetsjusteringar som beräknats b) Om den avvecklingsperiod som institutet använder i sin med kortare eller längre avvecklingsperioder som ökas eller dagliga riskhantering är längre än den period som anges i minskas i enlighet med den avvecklingsperiod som anges i detta avsnitt för transaktionstypen i fråga, ska institutet öka led b för transaktionen i fråga genom att använda följande volatilitetsjusteringarna i enlighet med den formel för kva ­ formel för kvadratroten ur tidsperioden: dratroten ur tidsperioden som anges i punkt 2 c.

r ffiffiffiffiffiffi T M H M ¼ H N · c) Institutet ska ha inrättat processer för att övervaka och säker ­ T N ställa efterlevnaden av dokumenterade riktlinjer och kontrol ­ ler för hur systemet för estimering av volatilitetsjusteringar fungerar och för integrering av dessa estimeringar i riskhan ­ där teringsprocessen.

T M = den relevanta avvecklingsperioden, d) En oberoende översyn av institutets system för estimering av volatilitetsjusteringar ska ske regelbundet inom ramen för institutets interna revisionsprocess. En översyn av det över ­ gripande systemet för estimering av volatilitetsjusteringar och H M = volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden för integrering av dessa i institutets riskhanteringsprocess ska T M , och ske minst en gång per år. Denna översyn ska omfatta minst följande:

H N = volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden T N . i) Integrering av estimerade volatilitetsjusteringar i den dag ­ liga riskhanteringen. d) Instituten ska beakta att tillgångar med lägre kreditkvalitet har dålig likviditet. De ska justera avvecklingsperioden uppåt om det råder osäkerhet om säkerhetens likviditet. De ska även ta reda på om det finns historiska data som kan leda ii) Validering av betydande förändringar i processen för es ­ till att den potentiella volatiliteten undervärderas. Sådana fall timering av volatilitetsjusteringar. ska hanteras med hjälp av ett stresscenario.

iii) Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet när e) Den historiska observationsperiod som instituten använder det gäller de datakällor som ligger till grund för systemet för beräkning av volatilitetsjusteringar ska vara minst ett år. för estimering av volatilitetsjusteringar, däribland datakäl ­ När det gäller institut som använder ett viktningssystem eller lornas oberoende. andra metoder för den historiska observationsperioden ska den faktiska observationsperioden vara minst ett år. De be ­ höriga myndigheterna får även kräva att ett institut beräknar sina volatilitetsjusteringar med en kortare observationsperiod, om de behöriga myndigheterna bedömer att detta är moti ­ iv) Riktighet och lämplighet vad gäller antagandena om vo ­ verat av en betydande ökning i prisvolatiliteten. latilitet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/145

Artikel 226 regeringar eller centralbanker enligt artikel 197.1 b och som är berättigade till 0 % riskvikt enligt kapitel 2.

Ökning av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

I artikel 224 anges de volatilitetsjusteringar som ett institut ska b) Både exponeringen och säkerheten ska vara noterade i tillämpa när dagliga omvärderingar görs. Likaledes ska ett insti ­ samma valuta. tut som i enlighet med artikel 225 använder sina egna estimat av volatilitetsjusteringar först och främst beräkna dessa på grundval av daglig omvärdering. Om omvärdering inte sker c) Transaktionens löptid är högst en dag eller både expone ­ lika ofta som varje dag ska institutet tillämpa större volatilitets ­ ringen och säkerheten är föremål för daglig marknadsvär ­ justeringar. Instituten ska beräkna dessa genom att öka de dag ­ dering eller omprövning av marginalsäkerhet. liga omvärderingarna av volatilitetsjusteringarna med hjälp av följande formel för kvadratroten ur tidsperioden: d) Tiden mellan det senaste fastställandet av marknadsvärdet före motpartens underlåtenhet att ompröva marginalsäkerhe ­ ten och avvecklingen av säkerheten får inte vara längre än s ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi ffiffiffiffiffi Ä Ö fyra bankdagar. N R þ T M – 1 H ¼ H M · T M e) Transaktionen ska avvecklas inom ett beprövat avvecklings ­ system för detta slag av transaktioner.

där f) Den dokumentation som avser avtalet eller transaktionen ska vara standarddokument för repor eller värdepapperslån i de berörda värdepapperen. H = den tillämpliga volatilitetsjusteringen,

g) Transaktionen ska regleras genom dokumentation där det anges att transaktionen omedelbart kan sägas upp om mot ­ H M = volatilitetsjusteringen om det förekommer daglig omvär ­ parten inte lyckas uppfylla en förpliktelse att tillhandahålla dering, kontanter eller värdepapper eller tillhandahålla marginal eller fallerar på annat sätt.

N R = det faktiska antalet bankdagar mellan omvärderingarna, h) De behöriga myndigheterna ska betrakta motparten som en och central marknadsaktör.

3. De centrala marknadsaktörer som avses i punkt 2 h ska T M = avvecklingsperioden för transaktionstypen i fråga. innefatta följande enheter:

a) De enheter som nämns i artikel 197.1 b mot vilka expone ­ Artikel 227 ringar åsätts riskvikt 0 % enligt kapitel 2.

Villkor för tillämpning av 0 % volatilitetsjustering enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

b) Institut. 1. I fråga om repor och värdepapperslån där ett institut till ­ lämpar metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar en ­ ligt artikel 224 eller metoden för egna estimat enligt artikel 225 c) Övriga finansiella företag i den mening som avses i artikel 13 och där villkoren i punkt 2 a–h är uppfyllda får institutet till ­ led 25 b och d i direktiv 2009/138/EG mot vilka expone ­ lämpa en volatilitetsjustering på 0 %, i stället för de volatilitets ­ ringar åsätts riskvikt 20 % enligt schablonmetoden eller som, justeringar som beräknats enligt artiklarna 224–226. Institut när det gäller institut som beräknar riskvägda exponerings ­ som använder den metod med interna modeller som anges i belopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, artikel 221 får inte tillämpa den behandling som fastställs i inte har tilldelats någon kreditvärdering av ett erkänt kredit ­ denna artikel. värderingsinstitut och är internt klassificerade av institutet.

d) Reglerade fonder som är underkastade särskilda kapitalkrav 2. Institut får tillämpa 0 % volatilitetsjustering om samtliga eller begränsningar avseende bruttosoliditeten. följande villkor är uppfyllda:

e) Reglerade pensionsfonder.

a) Både exponeringen och säkerheten ska vara kontanter eller räntebärande värdepapper som givits ut av nationella f) Erkända clearingorganisationer.

Bilaga 3

L 176/146 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 228 3. Instituten ska värdera de fysiska säkerheter som inte är fastigheter till respektive marknadsvärde. I denna artikel avses

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade

med marknadsvärde det estimerade värde till vilket egendomen

förlustbelopp enligt den fullständiga metoden för finansiella

skulle kunna säljas av en villig säljare till en i förhållande till

säkerheter

honom eller henne oberoende och villig köpare på värderings ­ 1. Enligt schablonmetoden ska instituten använda E* beräk ­ dagen. nat enligt artikel 223.5 som exponeringsvärde vid tillämpningen av artikel 113. I fråga om sådana poster utanför balansräk ­ ningen som tas upp i bilaga I ska instituten tillämpa procent ­ Artikel 230 andelarna i artikel 111.1 på värdet E* för att komma fram till exponeringsbeloppet. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade

förlustbelopp för övriga godtagbara säkerheter enligt internmetoden

2. Enligt internmetoden ska instituten använda faktisk LGD 1. Instituten ska använda LGD* beräknat i enlighet med (LGD*) beräknat enligt denna punkt som LGD vid tillämpning denna punkt och punkt 2 som LGD vid tillämpning av av kapitel 3. Instituten ska beräkna LGD* enligt följande: kapitel 3.

E ä LGD ä ¼ LGD · E Om förhållandet mellan säkerhetens värde (C) och exponerings ­ där beloppet (E) ger ett lägre värde än den minimisäkerhetsnivå som krävs för exponeringen (C*) enligt tabell 5, ska LGD* vara det LGD-värde som fastställs i kapitel 3 för exponeringar utan sä ­ kerhet mot motparten. Därvid ska instituten beräkna expone ­ LGD = den LGD som skulle gälla för exponeringen enligt ka ­ ringsbeloppet för de poster som tas upp i artikel 166.8–166.10 pitel 3 om exponeringen inte var täckt av någon säker ­ med konverteringsfaktorn eller procentandelen 100 % i stället het, för de konverteringsfaktorer eller producentandelar som anges i dessa punkter.

E = det exponeringsvärde som i enlighet med artikel 223.3;

Om förhållandet mellan säkerhetens värde och exponerings ­ beloppet överstiger ett andra, högre tröskelvärde för C** enligt E* = fullständigt justerat exponeringsvärde i enlighet med tabell 5, ska LGD* vara det värde som anges i tabell 5. artikel 223.5.

Om den nivå på ställd säkerhet C** som krävs inte uppnås Artikel 229 avseende exponeringen som helhet, ska instituten betrakta ex ­ Värderingsprinciper för övriga godtagbara säkerheter enligt poneringen som två exponeringar, dvs. en som motsvarar den internmetoden del som uppfyller den nivå på ställd säkerhet C** som krävs och en som motsvarar den återstående delen. 1. Säkerheter i form av fastigheter ska värderas av en obero ­ ende värderingsman till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än marknadsvärdet. Ett institut ska kräva att den oberoende värderingsmannen dokumenterar marknadsvärdet på 2. I tabell 5 i denna punkt anges de tillämpliga LGD*-vär ­ ett klart och tydligt sätt. dena och de säkerhetsnivåer som krävs för de delar av expone ­ ringarna där säkerhet ställs:

I de medlemsstater som har fastställt strikta kriterier för bedöm ­ ning av fastighetsbelåningsvärdet i lagar och andra föreskrifter Tabell 5 får fastigheten i stället värderas av en oberoende värderingsman till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än fas ­ Minimivärde på LGD för de delar av exponeringar där säkerhet tighetsbelåningsvärdet. Instituten ska kräva att den oberoende ställs värderingsmannen inte tar med spekulativa faktorer i bedöm ­ Miniminivå Miniminivå ningen av fastighetsbelåningsvärdet och dokumenterar detta LGD* vid LGD* vid på ställd på ställd värde på ett klart och tydligt sätt. ickeefter ­ efter ­ säkerhet som säkerhet ställda ställda krävs för som krävs expone ­ expone ­ exponeringen för expone ­ ringar ringar (C*) ringen (C**) Säkerhetens värde ska vara marknadsvärdet eller fastighetsbelå ­ ningsvärdet minskat på lämpligt sätt för att avspegla resultaten Fordringar 35 % 65 % 0 % 125 % av den övervakning som krävs enligt artikel 208.3 och för att beakta eventuella fordringar på fastigheten med bättre rätt. Bostadsfastigheter/kom ­ 35 % 65 % 30 % 140 % mersiella fastigheter

Övriga säkerheter 40 % 70 % 30 % 140 % 2. Fordringar ska värderas till de belopp som de uppgår till.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/147

3. Som ett alternativ till behandlingen i punkterna 1 och 2 I händelse av valutaobalans ska instituten minska det gällande och om inte annat följer av artikel 124.2, får instituten inom återköpsvärdet i enlighet med artikel 233.3 och värdet av kre ­ ramen för begränsningarna i artikel 125.2 d respektive 126.2 d ditriskskyddet ska vara lika med livförsäkringens gällande åter ­ ange 50 % riskvikt för den del av exponeringen där säkerhet är köpsvärde. ställd i sin helhet genom bostadsfastighet eller kommersiell fas ­ tighet, vilken är belägen inom en medlemsstats territorium där samtliga villkor i artikel 199.4 är uppfyllda. 3. Vid tillämpning av punkt 2 a ska instituten ange följande riskvikter utifrån den riskvikt som tilldelats en icke-efterställd exponering utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller Artikel 231 livförsäkringen:

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp när det gäller blandade säkerhetstyper

1. Ett institut ska beräkna det LGD*-värde som ska användas a) Riskvikten 20 %, om den icke-efterställda exponeringen utan som LGD vid tillämpning av kapitel 3 i enlighet med punkterna säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen 2 och 3 om båda följande villkor är uppfyllda: har tilldelats riskvikten 20 %.

a) Institutet använder internmetoden för att beräkna riskvägda b) Riskvikten 35 %, om den icke-efterställda exponeringen utan exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp. säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats riskvikten 50 %.

b) En exponering har säkrats genom både finansiella och andra godtagbara säkerheter. c) Riskvikten 70 %, om den icke-efterställda exponeringen utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats riskvikten 100 %. 2. Instituten ska vara skyldiga att dela upp exponeringens volatilitetsjusterade värde, dvs. exponeringens värde efter den volatilitetsjustering som anges i artikel 223.5, i olika delar, så att de erhåller en del som täcks av godtagbara finansiella säker ­ d) Riskvikten 150 %, om den icke-efterställda exponeringen heter, en del som täcks av fordringar, en del som täcks av utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäk ­ kommersiella fastigheter eller bostadsfastigheter, en del som ringen har tilldelats riskvikten 150 %. täcks av övriga godtagbara säkerheter och en del som inte täcks av någon säkerhet, beroende på vad som är tillämpligt. 4. Instituten får behandla instrument som återköps på begä ­ ran och som är godtagbara enligt artikel 200 c som en garanti 3. Instituten ska beräkna LGD* separat för varje exponerings ­ av det utgivande institutet. Det godtagbara kreditriskskyddet ska del som fastställs enligt punkt 2 i enlighet med de relevanta ha följande värde: bestämmelserna i detta kapitel.

a) Om instrumentet ska återköpas till sitt nominella värde, ska Artikel 232 detta belopp gälla som värde på skyddet.

Övrigt förbetalt kreditriskskydd

1. Om villkoren i artikel 212.1 är uppfyllda, får insättningar hos institut som är tredje part behandlas som en garanti av det b) Om instrumentet ska återköpas till marknadspris, ska värdet institut som är tredje part. av skyddet vara lika med instrumentets, värderat på samma sätt som de räntebärande värdepapper som uppfyller vill ­ koren i artikel 197.4. 2. Om villkoren i artikel 212.2 är uppfyllda, ska instituten tillämpa följande behandling för den exponeringsdel för vilken säkerhet har ställts i gällande återköpsvärde för livförsäkringar U n d e r a v s n i t t 2 som pantsatts hos det utlånande institutet:

O b e t a l t k r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 233 a) Om institutet tillämpar schablonmetoden för exponeringen, ska riskvägningen ske med de riskvikter som anges i Värdering punkt 3. 1. Vid beräkning av effekterna av obetalt kreditriskskydd i enlighet med detta underavsnitt ska värdet på obetalt kreditrisk ­ skydd (G) vara det belopp som utfärdaren av kreditriskskyddet b) Om institutet tillämpar internmetoden för exponeringen har åtagit sig att betala i händelse av låntagarens fallissemang men inte använder egna estimat av LGD, ska exponeringen eller utebliven betalning eller vid andra specificerade kredithän ­ åsättas ett LGD på 40 %. delser.

Bilaga 3

L 176/148 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Om de kredithändelser som specificerats i kreditderivatet Artikel 235 inte innefattar en omstrukturering av det underliggande instru ­

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt

mentet som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av

schablonmetoden

amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust, ska 1. Vid tillämpning av artikel 113.3 ska instituten beräkna riskvägda exponeringsbelopp enligt följande formel:

a) instituten minska det värde på kreditriskskyddet som beräk ­ max 0, E – G · r G · g f A g þ A nats enligt punkt 1 med 40 %, om det belopp som utfärda ­ ren av kreditriskskyddet har åtagit sig att betala inte över ­ där skrider exponeringsbeloppet,

b) värdet på kreditriskskyddet uppgå till högst 60 % av expo ­ E = exponeringsbeloppet i enlighet med artikel 111, varvid neringsbeloppet, om det belopp som utfärdaren av kredit ­ exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen riskskyddet har åtagit sig att betala överskrider exponerings ­ som ingår i förteckningen i bilaga I ska vara 100 % av beloppet. dess värde i stället för det exponeringsvärde som anges i artikel 111.1,

3. Om obetalt kreditriskskydd är noterat i en annan valuta än den valuta som exponeringen är noterad i, ska instituten minska värdet på kreditriskskyddet genom att tillämpa en vola ­ G A = det kreditriskskyddsbelopp som beräknats enligt arti ­ tilitetsjustering enligt följande: kel 233.3 (G*), justerat ytterligare för eventuell löptids ­ obalans enligt vad som anges i avsnitt 5,

G ä ¼ G · ð 1 – H fx Þ

där r = riskvikten för exponeringar mot gäldenären enligt vad som anges i kapitel 2, och G* = kreditriskskyddsbeloppet efter justering för valutakurs ­ risk,

g = riskvikten för exponeringar mot utfärdaren av kreditrisk ­ skydd enligt vad som anges i kapitel 2. G = kreditriskskyddets nominella belopp, och

H fx = volatilitetsjusteringen för all valutaobalans mellan kredit ­ 2. Om det skyddade beloppet (G A ) är lägre än exponerings ­ riskskyddet och det underliggande instrumentet, fastställd beloppet (E), får instituten tillämpa den formel som anges i i enlighet med punkt 4. punkt 1, under förutsättning att de skyddade och oskyddade exponeringsdelarna har samma förmånsrätt.

Om ingen valutaobalans föreligger är H fx lika med noll.

3. Instituten får utvidga behandling enligt artikel 114.4 och 4. Instituten ska vid volatilitetsjusteringarna för all valutao ­ 114.7 till att omfatta exponeringar eller delar av exponeringar balans utgå ifrån en avvecklingsperiod på 10 dagar, förutsatt att som garanteras av nationella regeringar eller centralbanker, om omvärdering sker dagligen, och får beräkna dem på grundval av garantin är noterad i låntagarens nationella valuta och expone ­ metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden ringen är förfinansierad i den valutan. för egna estimat enligt vad som anges i artikel 224 respektive artikel 225. Instituten ska öka volatilitetsjusteringarna i enlighet med artikel 226. Artikel 236

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade

Artikel 234

förlustbelopp enligt internmetoden Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade

1. När det gäller den täckta delen av exponeringsbeloppet (E),

förlustbelopp vid partiellt skydd och uppdelning på

baserat på kreditriskskyddets justerade värde (G A ), får PD enligt

trancher

kapitel 3 avsnitt 4 anges till kreditriskskyddsutfärdarens PD eller Om ett institut överför en del av lånerisken i en eller flera till ett PD-värde som ligger mellan låntagarens och garantigiva ­ trancher, ska bestämmelserna i kapitel 5 gälla. Instituten får rens värde om full ersättning inte anses motiverad. I fråga om betrakta tröskelvärden under vilka inga betalningar ska göras i efterställda exponeringar och icke-efterställt ofinansierat skydd händelse av förlust som jämställda med innehållna förstaförlust ­ får instituten använda det LGD-värde som de enligt kapitel 3 positioner och som upphov till risköverföring i trancher. avsnitt 4 ska tillämpa på icke-efterställda fordringar.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/149

2. För alla delar av exponeringen för vilka ingen säkerhet skyddet har möjlighet att säga upp skyddet och de ursprungliga ställts ska PD anges till låntagarens värde och LGD till den avtalsvillkoren innehåller ett positivt incitament för institutet att underliggande exponeringens värde. säga upp transaktionen innan avtalet har löpt ut, ska institutet skyddets löptid sträcka sig fram till det tidigaste datum när denna möjlighet kan utnyttjas. I annat fall bör en sådan möj ­ lighet inte anses påverka skyddets löptid. 3. I denna artikel avses med G A det värde på G* som beräk ­ nats enligt artikel 233.3, justerat ytterligare för eventuell löp ­ tidsobalans enligt avsnitt 5. E är det exponeringsbelopp som 3. Om ingenting hindrar att ett kreditderivat sägs upp innan avses i kapitel 3 avsnitt 5. Därvid ska instituten beräkna expo ­ ett betalningsanstånd löper ut, vilket krävs för att det underlig ­ neringsbeloppet för de poster som tas upp i arti ­ gande instrumentet ska fallera till följd av en utebliven betal ­ kel 166.8–166.10 med konverteringsfaktorn eller procentande ­ ning, ska institutet minska skyddets löptid med betalnings ­ len 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller procent ­ anståndets längd. andelar som anges i dessa punkter.

Artikel 239 A v s n i t t 5

Värdering av skydd L ö p t i d s o b a l a n s e r

1. Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditrisk ­ Artikel 237 skydd enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter Löptidsobalans ska säkerheten inte betecknas som godtagbart förbetalt kredit ­ riskskydd, om det föreligger en obalans mellan exponeringens 1. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp uppstår en löptid och skyddets löptid. löptidsobalans när kreditriskskyddets resterande löptid är kor ­ tare än den skyddade exponeringens löptid. Om skyddet har mindre än tre månaders resterande löptid och skyddets löptid är kortare än den underliggande exponeringens löptid, får detta 2. Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditrisk ­ skydd inte betraktas som godtagbart kreditriskskydd. skydd enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter ska instituten uttrycka kreditriskskyddets och exponeringens löptid i säkerhetens justerade värde enligt följande formel:

2. Om det föreligger en löptidsobalans, ska kreditriskskyddet t – t ä inte betecknas som godtagbart, om något av följande villkor är C C · VAM ¼ VA uppfyllt: T – t ä där

a) Skyddets ursprungliga löptid är kortare än 1 år. C VA = det lägsta värdet av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten enligt artikel 223.2 och exponeringsbelop ­ pet, b) Exponeringen är en kortfristig exponering för vilken de be ­ höriga myndigheterna anger den lägsta gränsen för löptiden (M) enligt artikel 162.3 till en dag i stället för ett år. t = det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditrisk ­ skyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet på T,

Artikel 238

Kreditriskskyddets löptid

T = det lägsta värdet av antalet år som återstår av expone ­ 1. Det underliggande instrumentets effektiva löptid ska vara ringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år, den längsta möjliga resterande tiden innan gäldenären enligt och plan ska uppfylla sina förpliktelser, dock högst fem år. Med förbehåll för punkt 2 ska kreditriskskyddets löptid vara tiden fram till det tidigaste datum då skyddet löper ut eller kan sägas upp. t* = 0,25.

2. Om tillhandahållaren av skyddet har möjlighet att säga Instituten ska använda C VAM som C VA ytterligare justerat för upp skyddet, ska skyddets löptid sträcka sig fram till det tidi ­ löptidsobalans enligt formeln för beräkning av exponeringens gaste datum då denna möjlighet kan utnyttjas. Om köparen av fullständigt justerade värde (E*) enligt artikel 223.5.

Bilaga 3

L 176/150 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. Vid transaktioner som omfattas av obetalt kreditriskskydd Artikel 241 ska instituten avspegla kreditriskskyddets och exponeringens

Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget

löptid i kreditriskskyddets justerade värde enligt följande formel: Om det n:te fallissemanget bland exponeringarna utlöser betal ­ ning, får det institut som köper skyddet bara beakta skyddet vid t – t ä G G ä A ¼ · beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och i förekommande T – t ä fall förväntade förlustbelopp, om skydd också har erhållits för där förfall 1 till n-1 eller när n-1 förfall redan har inträffat. I sådana fall får institutet ändra beräkningen av det riskvägda expone ­ ringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade förlust ­ G A belopp för den exponering som utan kreditriskskydd skulle = G* justerat med hänsyn till eventuell löptidsobalans, resultera i det n:te lägsta riskvägda exponeringsbeloppet enligt detta kapitel. Instituten ska beräkna det n:te lägsta beloppet i G* = värdet på skyddet justerat med hänsyn till eventuell va ­ enlighet med vad som anges i artikel 240 a och b. lutaobalans,

t = det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditrisk ­ Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas skyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet på om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets T, värde.

T = det lägsta värdet av antalet år som återstår av expone ­ Samtliga exponeringar i korgen ska uppfylla de krav som fast ­ ringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år, ställs i artiklarna 204.2 och 216.1 d. och

t* = 0,25. KAPITEL 5

Värdepapperisering

Instituten ska använda G A som värdet på skyddet enligt artik ­ A v s n i t t 1 larna 233–236.

D e f i n i t i o n e r

Artikel 242 A v s n i t t 6

Definitioner K r e d i t r i s k r e d u c e r i n g f ö r E x p o n e r i n g s k o r ­

g a r I detta kapitel gäller följande definitioner:

Artikel 240

Kreditderivat på första förfall

1. överskottsmarginal: det belopp som inflyter i form av rän ­ Om ett institut erhåller kreditriskskydd för ett antal expone ­ tor och kreditavgifter eller andra intäkter från de värdepap ­ ringar på villkor att det första förfallet bland exponeringarna periserade exponeringarna minskat med finansieringsutgif ­ ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska avsluta ter och omkostnader. städoption: kontraktet, får institutet ändra beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade förlustbeloppet för den exponering som utan kreditriskskydd skulle resultera i det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet i en ­ 2. städoption: optionsavtal där originatorn kan återköpa eller lighet med detta kapitel. upphäva positioner i värdepapperisering innan alla under ­ liggande exponeringar har återbetalats, om de utestående exponeringarnas belopp sjunker under en fastställd nivå. a) För institut som använder schablonmetoden ska det risk ­ vägda exponeringsbeloppet vara det som räknas fram enligt schablonmetoden. 3. likviditetsfacilitet: position i värdepapperisering till följd av ett avtal om att tillhandahålla finansiering för att säkerställa b) För institut som använder internmetoden ska det riskvägda att betalningsströmmar når investerarna i rätt tid. exponeringsbeloppet vara summan av det riskvägda expone ­ ringsbelopp som räknas fram enligt internmetoden och 12,5 gånger det förväntade förlustbeloppet. 4. K IRB : 8 % av de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats enligt kapitel 3 med avseende på värdepapperi ­ Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas serade exponeringar, om de inte hade värdepapperiserats, om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets plus förväntade förluster som hänger samman med dessa värde. exponeringar och som beräknats enligt det kapitlet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/151

5. externkreditvärderingsmetod: metod för beräkning av risk ­ 15. tranch i första-förlustläge: den lägst rangordnade tranchen i vägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise ­ en värdepapperisering som är den första tranch som bär ring enligt artikel 261. förluster som uppstår på de värdepapperiserade expone ­ ringarna och därigenom ger skydd åt tranchen i andraförlustläge och de eventuella trancher som är högre rang ­ ordnade. 6. formelbaserad metod: metod för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering en ­ ligt artikel 262. A v s n i t t 2

B e a k t a n d e a v b e t y d a n d e R i s k ö v e r f ö r i n g

7. position utan kreditvärdering: en position i värdepapperi ­ Artikel 243 sering som inte har någon kvalificerad kreditvärdering av ett kreditvärderingsinstitut som avses i avsnitt 4. Traditionell värdepapperisering

1. Det institut som är originator vid en traditionell värdepap ­ perisering får undanta värdepapperiserade exponeringar från be ­ 8. position med kreditvärdering: en position i värdepapperi ­ räkningen av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade för ­ sering som har en kvalificerad kreditvärdering av ett kredit ­ lustbelopp, om något av följande villkor är uppfyllt: värderingsinstitut som avses i avsnitt 4.

a) En betydande kreditrisk förenad med de värdepapperiserade 9. program för tillgångsbaserade certifikat (ABCP): ett vär ­ exponeringarna anses som överförd till tredje parter. depapperiseringsprogram genom vilket de utgivna vär ­ depappren främst förekommer i form av företagscertifikat med en ursprunglig löptid på ett år eller mindre. b) Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1 250 % på alla positioner det innehar i värdepapperiseringen eller drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnpri ­ 10. traditionell värdepapperisering: värdepapperisering vid vil ­ märkapital i enlighet med artikel 36.1 k. ken de exponeringar som värdepapperiseras överförs eko ­ nomiskt. Detta ska ske genom att ägandet av de värdepap ­ periserade tillgångarna överförs från det institut som är originator till ett specialföretag för värdepapperisering eller 2. En betydande kreditrisk ska anses som överförd i följande genom sekundärt deltagande av ett specialföretag för vär ­ fall: depapperisering. De utgivna värdepappren medför inte nå ­ gon betalningsförpliktelse för det institut som är originator.

a) De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande positioner ( " mezzanine-trancher " ) det institut som är origi ­ 11. syntetisk värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken nator som innehas i värdepapperiseringen i fråga överstiger risköverföringen uppnås genom kreditderivat eller garantier inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga och de exponeringar som värdepapperiseras förblir expo ­ förekommande mellanliggande positioner i denna värdepap ­ neringar för det institut som är originator. perisering.

12. rullande exponering: en exponering vid vilken kunders b) Det finns inga mellanliggande positioner i värdepapperise ­ utestående skulder tillåts variera allt efter deras beslut att ringen i fråga och originatorn kan visa att exponeringsbelop ­ låna och betala tillbaka upp till en överenskommen gräns. pet för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 % med betydande marginal överstiger ett skäligt estimat av den för ­ 13. rullande värdepapperisering: en värdepapperisering där väntade förlusten på de värdepapperiserade exponeringarna själva värdepapperiseringsstrukturen rullar genom. att ex ­ och det institut som är originator innehar högst 20 % av poneringar läggs till eller avlägsnas från gruppen av expo ­ exponeringsvärdena för de värdepapperiseringspositioner neringar, oberoende av huruvida exponeringarna rullar eller som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges risk ­ ej. vikten 1 250 %.

14. bestämmelse om förtida amortering: en avtalsklausul i en Om den minskning av de riskvägda beloppen som det institut värdepapperisering av rullande exponeringar eller en rul ­ som är originator skulle kunna uppnå genom värdepapperise ­ lande värdepapperisering enligt vilken det krävs att investe ­ ringen i fråga inte är motiverad genom en motsvarande över ­ rarnas positioner ska lösas in före de utgivna värdepappe ­ föring av kreditrisk till tredje parter, kan de behöriga myndig ­ rens ursprungliga förfallodag, om vissa särskilt angivna heterna i varje enskilt fall besluta att en betydande kreditrisk händelser inträffar. inte ska anses som överförd till tredje parter.

Bilaga 3

L 176/152 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. I punkt 2 avses med mellanliggande värdepapperiserings ­ eller förpliktelser avseende förvaltningen av exponeringarna, positioner sådana värdepapperiseringspositioner som tilldelas ska detta i sig inte utgöra en indirekt kontroll över expone ­ lägre riskvikt än 1 250 % och som är lägre prioriterade än ringarna. den högst prioriterade positionen i värdepapperiseringen i fråga och lägre prioriterade än varje position i värdepapperiseringen, vilka i enlighet med avsnitt 4 åsätts kreditkvalitetssteg enligt ett e) Värdepapperiseringens dokumentation ska uppfylla samtliga av följande alternativ: följande villkor:

a) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un ­ deravsnitt 3 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1. i) Förutom vid bestämmelser om förtida amortering får den inte innehålla klausuler som kräver att positioner i vär ­ depapperiseringen ska förbättras av det institut som är b) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un ­ originator, inklusive men inte begränsat till förändring av deravsnitt 4 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1 eller 2. de underliggande kreditexponeringarna eller ökning av investerarnas avkastning till följd av en försämring av de värdepapperiserade exponeringarnas kreditkvalitet. 4. Som alternativ till punkterna 2 och 3 ska den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator att anse en betydande kreditrisk som överförd, om det institutet ii) Den får inte innehålla klausuler som ökar avkastningen för varje värdepapperisering kan styrka att den minskning av till innehavarna av positioner i värdepapperiseringen till kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperise ­ följd av en försämring av den underliggande expone ­ ringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kre ­ ringsgruppens kreditkvalitet. ditrisk till tredje parter.

Tillstånd ska endast beviljas om institutet uppfyller samtliga iii) Det ska i tillämpliga fall tydligt framgå att eventuella köp följande villkor: eller återköp av positioner i värdepapperisering som ori ­ ginatorn eller det medverkande institutet gör utanför av ­ talsförpliktelserna utgör ett undantag och endast får ske a) Institutet har lämpliga riskkänsliga riktlinjer och metoder för på villkor som innebär att parterna är oberoende av att bedöma risköverföringen. varandra.

b) Institutet har dessutom i varje enskilt fall beaktat över ­ f) Om det föreligger en städoption ska även följande villkor föringen av kreditrisken till tredje parter inom ramen för vara uppfyllda: institutets interna riskhantering och dess interna kapitalallo ­ kering.

i) Det institut som är originator avgör fritt om städoptio ­ nen ska utnyttjas. 5. Utöver de tillämpliga kraven i punkterna 1–4 ska samtliga följande villkor vara uppfyllda:

ii) Städoptionen får bara utnyttjas, om 10 % eller mindre av a) Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepap ­ det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade expo ­ periseringens dokumentation. neringarna inte återbetalts.

b) Det institut som är originator och dess fordringsägare ska iii) Städoptionen får inte vara utformad för att undvika för ­ inte kunna förfoga över de värdepapperiserade exponering ­ delning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller arna, till exempel vid konkurs och rekonstruktion. Detta ska andra positioner som innehas av investerare och inte styrkas genom ett utlåtande från en kvalificerad juridisk råd ­ vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kredit ­ givare. förstärkning.

c) De utgivna värdepapperen medför inte någon betalningsför ­ pliktelse för det institut som är originator. 6. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de särskilda fall som tas upp i punkt 2, när den eventuella minsk ­ ningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom en d) Det institut som är originator behåller inte faktisk eller in ­ motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, och om direkt kontroll över de överförda exponeringarna. En origi ­ institutens tillämpning av punkt 4. EBA ska övervaka skill ­ nator ska anses ha behållit faktisk kontroll över de överförda naderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet exponeringarna, om denne har rätt att återköpa de tidigare med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska se överförda exponeringarna från förvärvaren för att ta hem över medlemsstaternas genomförande av dessa riktlinjer och vinsterna eller är skyldig att åter påta sig den överförda senast den 31 december 2017 ge kommissionen ett utlåtande risken. Om det institut som är originator behåller rättigheter om huruvida det krävs en bindande teknisk standard.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/153

Artikel 244 b) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un ­ deravsnitt 4 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1 eller 2.

Syntetisk värdepapperisering

1. Ett institut som är originator till en syntetisk värdepappe ­ risering får beräkna riskvägda exponeringsbelopp och i tillämp ­ 4. Som alternativ till punkterna 2 och 3 ska den behöriga liga fall förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade ex ­ myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator poneringarna i enlighet med artikel 249, om något av följande att anse en betydande kreditrisk som överförd, om det institutet villkor är uppfyllt: för varje värdepapperisering kan styrka att den minskning av kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperise ­ ringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kre ­ a) En betydande kreditrisk anses som överförd till tredje parter ditrisk till tredje parter. genom förfinansierat eller obetalt kreditriskskydd.

Tillstånd ska endast beviljas om institutet uppfyller samtliga b) Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1 250 % följande villkor: på alla positioner det innehar i värdepapperiseringen eller drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnpri ­ märkapital i enlighet med artikel 36.1 k. a) Institutet har lämpliga riskkänsliga riktlinjer och metoder för att bedöma risköverföringen.

2. En betydande kreditrisk ska anses som överförd, om något av följande villkor är uppfyllt: b) Institutet har dessutom i varje enskilt fall beaktat över ­ föringen av kreditrisken till tredje parter inom ramen för institutets interna riskhantering och dess interna kapitalallo ­ a) De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande kering. positioner ( " mezzanin-trancher " ) som det institut som är originator innehar i värdepapperiseringen i fråga överstiger inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga 5. Utöver de tillämpliga kraven i punkterna 1–4 ska över ­ förekommande mellanliggande positioner i denna värdepap ­ föringen uppfylla samtliga följande villkor: perisering.

a) Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepap ­ b) Det finns inga mellanliggande positioner i värdepapperise ­ periseringens dokumentation. ringen i fråga och originatorn kan visa att exponeringsvärdet för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 % med bety ­ dande marginal överstiger ett skälligt estimat av den förvän ­ b) Det kreditriskskydd genom vilket kreditrisken överförs är tade förlusten på de värdepapperiserade exponeringarna och förenligt med artikel 247.2. det institut som är originator innehar högst 20 % av expo ­ neringsvärdena för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten c) De instrument som används för att överföra kreditrisk får 1 250 %. inte innehålla bestämmelser eller villkor som

c) Om den minskning av de riskvägda exponeringsbeloppen i) fastställer betydande tröskelvärden under vilka kreditrisk ­ som det institut som är originator skulle kunna uppnå ge ­ skydd inte anses kunna utlösas om en kredithändelse nom värdepapperiseringen i fråga inte är motiverad genom uppstår, en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, kan den behöriga myndigheten i varje enskilt fall besluta att en betydande kreditrisk inte ska anses som överförd till tredje parter. ii) gör det möjligt att upphäva skyddet på grund av att de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet har försäm ­ rats, 3. I punkt 2 avses med mellanliggande värdepapperiserings ­ positioner sådana värdepapperiseringspositioner som tilldelas lägre riskvikt än 1 250 % och som är lägre prioriterade än iii) i annat fall än vid bestämmelser om förtida amortering, den högst prioriterade positionen i värdepapperiseringen i fråga kräver att positioner i värdepapperiseringen ska förbättras och lägre prioriterade än varje position i värdepapperiseringen, av det institut som är originator, eller vilka i enlighet med avsnitt 4 åsätts kreditkvalitetssteg enligt ett av följande alternativ: iv) ökar institutens kostnad för kreditriskskydd eller avkast ­ ningen till innehavarna av positioner i värdepapperise ­ a) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un ­ ringen till följd av en försämring av den underliggande deravsnitt 3 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1. exponeringsgruppens kreditkvalitet.

Bilaga 3

L 176/154 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

d) Ett utlåtande har inhämtats från en kvalificerad juridisk råd ­ b) vid syntetisk värdepapperisering: beräkna riskvägda expone ­ givare som bekräftar att kreditriskskyddet kan hävdas inom ringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp för alla relevanta territorier. de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med artik ­ larna 249 och 250.

e) I värdepapperiseringens dokumentation ska det i tillämpliga fall klart framgå att eventuella köp eller återköp av positioner 2. Om det institut som är originator har beslutat att tillämpa i värdepapperisering som originatorn eller det medverkande punkt 1, ska det beräkna de riskvägda exponeringsbelopp som institutet gör utanför avtalsförpliktelserna endast får ske på föreskrivs i detta kapitel för de eventuella positioner som det villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra. innehar i värdepapperiseringen.

f) Om det föreligger en städoption ska följande villkor vara uppfyllda: Om det institut som är originator inte har överfört någon be ­ tydande kreditrisk eller har beslutat att inte tillämpa punkt 1, behöver det inte beräkna riskvägda exponeringsbelopp för de i) Det institut som är originator avgör fritt om städoptio ­ eventuella positioner det innehar i värdepapperiseringen i fråga, nen ska utnyttjas. men det ska fortsätta att ta med de värdepapperiserade expone ­ ringarna i beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen, som om de inte hade varit värdepapperiserade. ii) Städoptionen får bara utnyttjas, om 10 % eller mindre av det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade expo ­ neringarna inte återbetalts. 3. Om exponeringen gäller olika trancher i en värdepapperi ­ sering, ska exponeringen för varje tranch betraktas som en separat position i värdepapperiseringen. De som tillhandahåller iii) Städoptionen får inte vara utformad för att undvika för ­ kreditriskskydd för positioner i en värdepapperisering ska anses delning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller inneha positioner i värdepapperiseringen i fråga. Med positioner andra positioner som innehas av investerare och inte i värdepapperisering ska även avses exponeringar som uppkom ­ vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kredit ­ mer genom ränte- eller valutaderivatinstrument. förstärkning.

6. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de 4. Om ingen värdepapperiseringsposition har dragits av från särskilda fall som tas upp i punkt 2, när den eventuella minsk ­ kärnprimärkapitalet enligt artikel 36.1 k, ska det riskvägda ex ­ ningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom en poneringsbeloppet räknas in i institutets totala riskvägda expo ­ motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, och om neringsbelopp vid tillämpningen av artikel 92.3. institutens tillämpning av punkt 4. EBA ska övervaka skill ­ naderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska se över medlemsstaternas genomförande av dessa riktlinjer och 5. En värdepapperiseringspositions riskvägda exponerings ­ senast den 31 december 2017 ge kommissionen ett utlåtande belopp ska beräknas genom att den relevanta totala riskvikten om huruvida det krävs en bindande teknisk standard. tillämpas på positionens exponeringsvärde, beräknat enligt arti ­ kel 246.

A v s n i t t 3

B e r ä k n i n g a v R i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s ­ 6. Den totala riskvikten ska beräknas som summan av den b e l o p p riskvikt som anges i detta kapitel och eventuell ytterligare risk ­ vikt i enlighet med artikel 407. U n d e r a v s n i t t 1

P r i n c i p e r

Artikel 245 Artikel 246

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp Exponeringsvärde

1. Om ett institut som är originator har överfört en bety ­ 1. Exponeringsbeloppet ska beräknas enligt följande: dande kreditrisk i samband med värdepapperiserade expone ­ ringar i enlighet med avsnitt 2, får detta institut

a) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt a) vid traditionell värdepapperisering: från beräkningen av risk ­ underavsnitt 3, ska exponeringsbeloppet för en i balansräk ­ vägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade ningen upptagen värdepapperiseringsposition vara dess bok ­ förlustbelopp undanta de exponeringar som det har vär ­ förda värde efter specifika kreditriskjusteringar som har be ­ depapperiserat, och handlats i enlighet med artikel 110.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/155

b) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt Artikel 247 underavsnitt 4, ska exponeringsbeloppet för en i balansräk ­

Beaktande av kreditriskreducering för positioner i

ningen upptagen värdepapperiseringsposition vara dess bok ­

värdepapperisering

förda värde före eventuella kreditriskjusteringar som har be ­ handlats i enlighet med artikel 110. 1. Ett institut får beakta förfinansierat eller obetalt kreditrisk ­ skydd som erhållits för en värdepapperiseringsposition i enlighet med kapitel 4 och de krav som fastställs i detta kapitel och i kapitel 4. c) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt underavsnitt 3, ska exponeringsbeloppet för en värdepappe ­ Godtagbart betalt kreditriskskydd är begränsat till sådana finan ­ riseringsposition utanför balansräkningen vara dess nomi ­ siella säkerheter som är godtagbara för beräkning av riskvägda nella värde minus eventuell specifik kreditriskjustering av exponeringsbelopp enligt kapitel 2 enligt vad som anges i ka ­ värdepapperiseringspositionen i fråga multiplicerat med en pitel 4 och för att detta kreditriskskydd ska få beaktas måste konverteringsfaktor enligt vad som föreskrivs i detta kapitel. motsvarande krav enligt kapitel 4 vara uppfyllda. Konverteringsfaktorn ska vara 100 %, om inte annat anges.

2. Godtagbart obetalt kreditriskskydd och godtagbar utfär ­ dare av obetalt kreditriskskydd är begränsade till vad som är d) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt godtagbart enligt kapitel 4 och för att detta kreditriskskydd ska underavsnitt 4, ska exponeringsbeloppet för en värdepappe ­ få beaktas måste motsvarande krav enligt kapitel 4 vara upp ­ riseringsposition utanför balansräkningen vara dess nomi ­ fyllda. nella värde multiplicerat med en konverteringsfaktor enligt vad som föreskrivs i detta kapitel. Konverteringsfaktorn ska vara 100 %, om inte annat anges. 3. Genom undantag från punkt 2 ska de godtagbara tillhan ­ dahållare av obetalt kreditriskskydd som tas upp i artikel 201.1 a–h, utom kvalificerade centrala motparter, ha tilldelats en kre ­ ditutvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut som har bedömts motsvara minst kreditkvalitetssteg 3 enligt artikel 136 e) Exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i samband med ett och ha tilldelats minst kreditkvalitetssteg 2 vid den tidpunkt då derivatinstrument som förtecknas i bilaga II ska fastställas kreditriskskyddet först beaktades. Institut som har tillstånd att enligt kapitel 6. tillämpa internmetoden för en direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet får bedöma godtagbarheten i enlighet med första meningen, förutsatt att PD för utfärdaren av kreditrisk ­ skyddet är lika med det PD som motsvarar de kreditkvalitetssteg 2. Om ett institut har två eller fler överlappande positioner i som anges i artikel 136. en värdepapperisering, ska det, i den utsträckning som dessa överlappar varandra, i sin beräkning av riskvägda exponerings ­ belopp ta med endast den position eller den del av en position 4. Genom undantag från punkt 2 är specialföretag för vär ­ som ger det högsta riskvägda exponeringsbeloppet. Institutet får depapperisering godtagbara utfärdaren av kreditriskskydd, om även tillgodoräkna sig en sådan överlappning mellan kapitalbas ­ de äger tillgångar som utgör en godtagbar finansiell säkerhet kraven för specifika risker för positioner i handelslagret och för vilka det inte finns några rättigheter eller villkorade rättig ­ kapitalbaskraven för värdepapperiseringspositioner utanför han ­ heter som föregår eller likställs med de villkorade rättigheterna delslagret, under förutsättning att institutet kan beräkna och för det institut som erhåller obetalt kreditriskskydd och alla krav jämföra kapitalbaskraven för de relevanta positionerna. I denna för beaktande av finansiell säkerhet i kapitel 4 är uppfyllda. I punkt ska med överlappning avses att positionerna helt eller sådana fall ska GA (skyddsbeloppet justerat med hänsyn till delvis innebär en exponering för samma risk, så att det inom eventuell valutaobalans och löptidsobalans i enlighet med kapi ­ ramen för överlappningen endast är fråga om en enda expone ­ tel 4) begränsas till det volatilitetsjusterade marknadsvärdet på ring. nämnda tillgångar och g (riskvikten för exponeringar mot ut ­ färdaren av kreditriskskyddet i enlighet med schablonmetoden) ska fastställas till den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle tillämpas på dessa tillgångar som finansiella säkerheter enligt schablonmetoden. 3. När artikel 268 c tillämpas på positioner i program för tillgångsbaserade företagscertifikat, får institutet tillämpa den riskvikt som tilldelats en likviditetsfacilitet för att beräkna det Artikel 248 riskvägda exponeringsbeloppet för företagscertifikatet, under förutsättning att 100 % av det företagscertifikat som givits ut Implicit stöd av programmet täcks av denna likviditetsfacilitet eller andra lik ­ 1. Ett medverkande institut eller ett institut som är originator viditetsfaciliteter, varav samtliga likställs med företagscertifikatet, och som på en värdepapperisering har tillämpat artikel 245.1 så att de bildar överlappande positioner. och 245.2 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp eller sålt instrument från sitt handelslager med följden att det inte längre behöver ha en kapitalbas för den risk som är förenad med dessa instrument, får inte för att minska möjliga eller fak ­ Institutet ska underrätta de behöriga myndigheterna om att det tiska förluster för investerare, ge stöd till värdepapperiseringen använder sig av detta förfarande. utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. En transaktion ska inte

Bilaga 3

L 176/156 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

anses ge stöd, om den görs på villkor som innebär att parterna förbehåll för artikel 250, ska det institut som är originator är oberoende av varandra samt om transaktionen beaktas i beräkna riskvägda exponeringsbelopp för alla värdepapperise ­ bedömningen av betydande kreditrisköverföring. Varje sådan ringstrancher i enlighet med bestämmelserna i detta avsnitt, transaktion ska oavsett om den ger stöd eller inte anmälas till även för de trancher för vilka institutet beaktar kreditriskredu ­ de behöriga myndigheterna och vara föremål för institutets cering i enlighet med artikel 247, varvid den riskvikt som ska översyn av och godkännandeprocess för krediter. I bedöm ­ tillämpas på denna position får ändras i enlighet med kapitel 4, ningen av huruvida transaktionen är konstruerad för att ge om kraven i detta kapitel beaktas. stöd eller inte ska institutet i tillräcklig mån överväga åtmin ­ stone Artikel 250

Behandling av löptidsobalanser vid syntetiska värdepappe­

a) återköpspriset,

riseringar

Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 249 ska vid risköverföring eventuell löptidsobalans mellan det kre ­ b) institutets kapital- och likviditetssituation före och efter åter ­ ditriskskydd som utgör en tranch och genom vilket risköver ­ köpet, föringen uppnås och de värdepapperiserade exponeringarna be ­ aktas enligt följande:

c) de värdepapperiserade exponeringarnas utveckling, a) De värdepapperiserade exponeringarnas löptid ska antas vara lika med löptiden för den av exponeringarna som har längst löptid, dock som längst fem år. Kreditriskskyddets löptid ska d) värdepapperiseringspositionernas utveckling, och fastställas enligt kapitel 4.

e) stödets inverkan på originatorns förväntade förluster i för ­ b) Ett institut som är originator ska bortse från eventuell löp ­ hållande till investerare. tidsobalans vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för trancher som inom ramen för detta avsnitt tilldelats en riskvikt på 1 250 %. För alla övriga trancher ska den behand ­ 2. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) ling av löptidsobalans som anges i kapitel 4 tillämpas i nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för villkoren för att parter ska enlighet med följande formel: anses vara oberoende av varandra och för när en transaktion inte ska anses vara konstruerad för att ge stöd.

3. Om ett institut som är originator eller ett medverkande t – t ä T – t RW ä institut inte uppfyller kravet i punkt 1 i fråga om en värdepap ­ ¼ RW SP · þ RW Ass · T – t ä T – t ä perisering, får detta institut inte ha en lägre kapitalbas än att den skulle motsvara de värdepapperiserade exponeringarna om ingen värdepapperisering hade skett. där

U n d e r a v s n i t t 2 RW* = riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 a,

O r i g i n a t o r e r s b e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e ­ r i n g s b e l o p p v i d s y n t e t i s k a v ä r d e p a p p e r i s e ­

RW Ass = de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha

r i n g a r

gällt för exponeringarna, om de inte hade vär ­ Artikel 249 depapperiserats, proportionellt beräknade,

Allmän behandling

Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för värdepappe ­ RW SP = riskvägda exponeringsbelopp beräknade enligt ar ­ riserade exponeringar när villkoren i artikel 244 är uppfyllda tikel 249, om det inte förelåg någon löptidsoba ­ ska det institut som är originator vid en syntetisk värdepappe ­ lans, risering, med förbehåll för artikel 250, använda de tillämpliga beräkningsmetoder som anges i detta avsnitt och inte de meto ­ der som anges i kapitel 2. För institut som beräknar riskvägda T = löptiden för de underliggande exponeringarna ut ­ exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt kapitel 3 tryckt i år, ska det förväntade förlustbeloppet vid sådana exponeringar vara noll. t = löptiden för kreditriskskyddet uttryckt i år, och

De krav som anges i första stycket ska gälla för hela den ex ­ poneringsgrupp som är föremål för värdepapperiseringen. Med t* = 0,25.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/157

U n d e r a v s n i t t 3 tillämpa den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle ha till ­ lämpats på de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p

2 av ett institut som innehade exponeringarna, multiplicerat

e n l i g t s c h a b l o n m e t o d e n

med den koncentrationsfaktor som anges i punkt 2. Därvid Artikel 251 ska institutet alltid känna till hur gruppen av värdepapperiserade exponeringar är sammansatt.

Riskvikter

Om inte annat följer av artikel 252 ska ett institut beräkna riskvägt exponeringsbelopp för en värdepapperiserings- eller 2. Koncentrationsfaktorn ska vara lika med summan av alla återvärdepapperiseringsposition med kreditvärdering genom att tranchernas nominella belopp, dividerad med summan av de tillämpa den riskvikt som är relevant för exponeringsbeloppet. nominella beloppen på de trancher som är efterställda eller lik ­ ställs med den tranch i vilken positionen innehas, inklusive den berörda tranchen. Resulterande riskvikt får inte överstiga Relevant riskvikt ska vara den riskvikt som anges i tabell 1 och 1 250 % eller vara lägre än någon riskvikt som är tillämplig som motsvarar kreditvärderingen av positionen i enlighet med på en tranch med en bättre rangordning och med kreditvär ­ avsnitt 4. dering. Om institutet inte kan fastställa de riskvikter som skulle tillämpas på de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapi ­ tel 2, ska det tillämpa riskvikten 1 250 % på positionen. Tabell 1

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 (endast Alla öv ­ Artikel 254 för ej riga kre ­ kortfris ­ dit-kva ­

Behandling av värdepapperiseringspositioner i trancher i

tiga litetssteg

andra-förlustläge eller bättre i ett program för

kredit-

tillgångsbaserade certifikat (ABCP-program)

värdering ­ ar) Med förbehåll för möjligheten att i enlighet med artikel 255 tillämpa en fördelaktigare behandling av likviditetsfaciliteter Positioner i vär ­ 20 % 50 % 100 % 350 % 1 250 % utan kreditvärdering får ett institut på värdepapperiseringsposi ­ depapperisering tioner som uppfyller följande villkor tillämpa den riskvikt som Positioner i åter ­ 40 % 100 % 225 % 650 % 1 250 % är högst av 100 % eller den högsta av de riskvikter som ett värdepapperisering institut som innehar exponeringen skulle tillämpa på någon av de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel 2.

Om inte annat följer av artiklarna 252–255, ska riskvikten 1 250 % tillämpas vid beräkningen av det riskvägda expone ­ a) Värdepapperiseringspositionen ska vara i en tranch som eko ­ ringsbeloppet för en värdepapperiseringsposition utan kreditvär ­ nomiskt sett är i ett andra-förlustläge eller är bättre priorite ­ dering. rad i värdepapperiseringen och första-förlusttranchen ska ge påtaglig kreditförstärkning till tranchen i andra-förlustläge.

Artikel 252

Originatorer och medverkande institut b) Värdepapperiseringspositionens kvalitet ska minst motsvara kreditkvalitetssteg 3 enligt schablonmetoden. För originatorer eller medverkande institut får de riskvägda ex ­ poneringsbelopp som beräknats för deras positioner i en vär ­ depapperisering begränsas till de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats för de värdepapperiserade exponering ­ c) Värdepapperiseringspositionen ska innehas av ett institut arna om de inte hade värdepapperiserats, varvid en riskvikt på som inte innehar någon position i den tranch som är i 150 % ska antas vara tillämpad på första-förlustläge.

a) alla aktuella fallerande poster, och Artikel 255

Behandling av likviditetsfaciliteter utan kreditvärdering

b) alla poster som enligt artikel 128 betraktas som förknippade 1. Instituten får för att fastställa exponeringsbeloppet till ­ med särskilt hög risk bland de värdepapperiserade expone ­ lämpa konverteringsfaktorn 50 % på det nominella beloppet ringarna. på en likviditetsfacilitet utan kreditvärdering, om följande villkor är uppfyllda: Artikel 253

Behandling av positioner utan kreditvärdering

a) De omständigheter under vilka likviditetsfaciliteten får tas i 1. Vid beräkning av riskvägt exponeringsbelopp för en vär ­ anspråk ska anges och begränsas klart och tydligt i dess depapperiseringsposition utan kreditvärdering får ett institut dokumentation.

Bilaga 3

L 176/158 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) Faciliteten får inte utnyttjas för att tillhandahålla kreditstöd För värdepapperiseringsstrukturer där de värdepapperiserade ex ­ genom att täcka förluster som redan uppstått vid tiden för poneringarna innehåller rullande och icke-rullande exponeringar utnyttjandet, särskilt inte för att tillhandahålla likvida medel ska ett institut som är originator tillämpa behandlingen enligt för exponeringar som fallerat vid tiden för utnyttjandet eller punkterna 3–6 på den del av den underliggande gruppen som för att förvärva tillgångar till ett pris som är högre än det innehåller rullande exponeringar. verkliga värdet.

Originatorns andel av exponeringsbeloppet ska vara expone ­ c) Faciliteten får inte användas för att tillhandahålla ständig eller ringsbeloppet för det teoretiska värdet på den andel av hela regelbunden finansiering av värdepapperiseringen. gruppen av utnyttjade belopp som har överförts till en vär ­ depapperisering, vars andel av hela den värdepapperiserade gruppen bestämmer den andel av kassaflödena från kapitalåter ­ d) Återbetalning av utnyttjad facilitet ska inte vara efterställd betalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte är investerares fordringar, annat än när det gäller fordringar tillgängliga för utbetalningar till innehavare av positioner i vär ­ som uppstår avseende ränte- eller valutaderivat eller avgifter depapperiseringen. Originatorns andel ska inte vara efterställd eller liknande kostnader, och inte heller undantas eller upp ­ investerarnas andel. Exponeringsbeloppet för investerarnas andel skjutas. ska vara exponeringsbeloppet för det teoretiska värdet på den återstående andelen av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp.

e) Faciliteten får inte utnyttjas när alla tillämpliga kreditförstärk ­ ningar som den omfattas av är uttömda. Det riskvägda exponeringsbelopp som avser exponeringsbelop ­ pet för originatorns andel ska beräknas som en proportionell exponering mot de värdepapperiserade exponeringarna, som om dessa inte hade värdepapperiserats. f) Faciliteten ska omfattas av en bestämmelse som leder till att det belopp som kan tas i anspråk automatiskt minskas med de fallerade exponeringarna, om det föreligger fallissemang enligt kapitel 3, eller, om gruppen av värdepapperiserade 3. Institut som är originatorer vid följande typer av vär ­ exponeringar består av instrument med kreditvärdering, depapperiseringar är undantagna från kravet i punkt 1 på att som leder till att faciliteten upphävs om gruppens genom ­ beräkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp: snittliga kvalitet hamnar under " investment grade " .

a) Värdepapperiseringar av rullande exponeringar där investe ­ Riskvikten ska vara den högsta riskvikt som ett institut som rarna förblir helt exponerade för låntagarnas alla framtida innehaft exponeringarna skulle ha tillämpat på någon av de utnyttjanden, så att de underliggande faciliteternas risk inte värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel 2. faller tillbaka på det institut som är originator ens efter det att en förtida amortering har utlösts.

2. För att fastställa exponeringsbeloppet på kontantförskotte ­ ringsfacilitet får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas på det b) Värdepapperiseringar där bestämmelser om förtida amorte ­ nominella beloppet för en likviditetsfacilitet med villkorslös ring endast utlöses av händelser som inte är relaterade till de uppsägning, förutsatt att villkoren i punkt 1 är uppfyllda och värdepapperiserade tillgångarnas eller originatorns resultat, att återbetalning av utnyttjanden av faciliteten inte är efterställda exempelvis betydande förändringar av skattelagar och andra några andra fordringar på kassaflödena från de värdepapperise ­ författningar. rade exponeringarna.

4. För ett institut som är originator och är skyldigt att be ­ Artikel 256 räkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp i enlighet med Ytterligare kapitalbaskrav för värdepapperisering av punkt 1 får summan av de riskvägda exponeringsbeloppen med rullande exponeringar med bestämmelser om förtida avseende på dess positioner i investerarnas andel och de risk ­ amortering vägda exponeringsbelopp som beräknats enligt punkt 1 inte vara större än det största av 1. När en värdepapperisering av rullande exponeringar om ­ fattas av en bestämmelse om förtida amortering, ska det institut som är originator i enlighet med denna artikel beräkna ett ytterligare a) de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats med avse ­ riskvägt exponeringsbelopp som gäller risken för att de kredit ­ ende på dess positioner i investerarnas andel, och risker som institutet är exponerat för kan öka till följd av att bestämmelsen om förtida amortering tillämpas. b) de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats med avseende på de värdepapperiserade exponeringarna av 2. Institutet ska beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp för ett institut som innehade exponeringarna, om de inte hade summan av originatorns och investerarnas respektive andel av värdepapperiserats till ett belopp motsvarande investerarnas exponeringsbeloppet. andel.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/159

I förekommande fall ska det avdrag för nettovinst enligt arti ­ Tabell 2 kel 32.1 som uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster, inte omfattas av det maximala belopp som anges i Värdepapperise ­ Värdepapperise ­ ringar som föregående stycke. ringar som omfattas omfattas av en be ­ av en bestämmelse stämmelse om om kontrollerad icke-kontrollerad förtida amortering förtida amortering 5. Det riskvägda exponeringsbelopp som ska beräknas enligt punkt 1 ska fastställas genom att exponeringsbeloppet på inve ­ Tremånaders genomsnittlig över ­ Konverteringsfaktor Konverteringsfaktor skotts-marginal sterarnas andel multipliceras med produkten av den tillämpliga konverteringsfaktorn enligt punkterna 6–9 och den vägda ge ­ Över nivå A 0 % 0 % nomsnittliga riskvikt som skulle gälla för de värdepapperiserade exponeringarna, om de inte hade varit värdepapperiserade. Nivå A 1 % 5 %

Nivå B 2 % 15 % En ordning med förtida amortering ska anses vara kontrollerad, Nivå C 10 % 50 % om samtliga följande villkor är uppfyllda: Nivå D 20 % 100 %

Nivå E 40 % 100 % a) Det institut som är originator ska ha en lämplig plan för att säkerställa en tillräcklig egen kapitalbas och likviditet i hän ­ delse av en förtida amortering. Nivåerna i tabell 2 är indelade enligt följande:

b) Under transaktionens löptid ska originatorns andel och in ­ a) Med nivå A avses en nivå på överskottsmarginalen som vesterarnas andel av räntebetalningar, kapitalbelopp, utgifter, understiger 133,33 % av den nivå där överskott ska börja förluster och återvinningar fördelas proportionellt på grund ­ innehållas, men som inte understiger 100 % av den nivån. val av saldot för utestående fordringar vid en eller flera referenspunkter under varje månad. b) Med nivå B avses en nivå på överskottsmarginalen som un ­ derstiger 100 % av den nivå där överskott ska börja innehål ­ las, men som inte understiger 75 % av den nivån. c) Amorteringsperioden ska bedömas som tillräcklig för att 90 % av den totala utestående skulden (originatorns och investerarnas andelar) i början av den förtida amorterings ­ c) Med nivå C avses en nivå på överskottsmarginalen som perioden ska kunna betalas tillbaka eller redovisas som obe ­ understiger 75 % av den nivå där överskott ska börja inne ­ tald. hållas, men som inte understiger 50 % av den nivån.

d) Med nivå D avses en nivå på överskottsmarginalen som d) Återbetalningstakten ska inte vara snabbare än vad den understiger 50 % av den nivå där överskott ska börja inne ­ skulle ha varit vid rak amortering under den period som hållas, men som inte understiger 25 % av den nivån. anges i led c.

e) Med nivå E avses en nivå på överskottsmarginalen som un ­ derstiger 25 % av den nivå där överskott ska börja innehål ­ 6. Om en bestämmelse om förtida amortering avser vär ­ las. depapperiseringar av obekräftade hushållsexponeringar med vill ­ korslös uppsägning utan förhandsbesked, där den förtida amor ­ teringen utlöses av att överskottsmarginalens nivå hamnar un ­ 7. Om en bestämmelse om förtida amortering avser vär ­ der ett angivet gränsvärde, ska instituten jämföra överskottsmar ­ depapperiseringar av obekräftade hushållsexponeringar med vill ­ ginalens tremånadersgenomsnitt med den nivå där överskottet korslös uppsägning utan förhandsbesked, där den förtida amor ­ enligt avtalsvillkoren måste börja innehållas. teringen utlöses av ett kvantitativt värde som gäller något annat än den genomsnittliga överskottsmarginalen under en tremå ­ nadersperiod, får instituten med de behöriga myndigheternas Om värdepapperiseringen inte kräver att överskottsmarginalen tillstånd tillämpa en behandling som nära ansluter sig till den ska innehållas, ska punkten där överskottsutbetalningen upphör som föreskrivs i punkt 6 för att fastställa den där angivna anses vara 4,5 procentenheter högre än nivån på överskotts ­ konverteringsfaktorn. Den behöriga myndigheten ska bevilja till ­ marginalen när en förtida amortering utlöses. stånd, om följande villkor är uppfyllda:

a) Denna behandling är lämpligare, då institutet kan fastställa Konverteringsfaktorn ska fastställas utifrån nivån på den faktiska ett kvantitativt mått, som, i förhållande till det kvantitativa genomsnittliga överskottsmarginalen under tre månader enligt värde som utlöser förtida amortering, är likvärdigt med den tabell 2. nivå där överskott ska börja innehållas.

Bilaga 3

L 176/160 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) Denna behandling leder till att den kreditrisk som institutet b) När det gäller en position utan kreditvärdering får institut är exponerat för kan öka genom att bestämmelsen om för ­ använda den formelbaserade metoden enligt artikel 262, om tida amortering tillämpas, vilket är beräknat med samma det kan göra estimat av PD och anger tillämpliga expone ­ försiktighet som vid beräkningen enligt punkt 6. ringsvärden och LGD i den formelbaserade metoden i enlig ­ het med de krav på estimat av dessa parametrar som anges för internmetoden i avsnitt 3. Ett institut som inte är origi ­ nator får endast använda den formelbaserade metoden med 8. För alla övriga värdepapperiseringar som omfattas av en de behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, vilket bestämmelse om kontrollerad förtida amortering av rullande endast ska beviljas när institutet uppfyller villkoret i första exponeringar ska en konverteringsfaktor på 90 % tillämpas. meningen i denna punkt.

9. För alla övriga värdepapperiseringar som omfattas av en bestämmelse om icke-kontrollerad förtida amortering av rul ­ c) Ett institut får, som ett alternativ till led b och bara för lande exponeringar ska en konverteringsfaktor på 100 % till ­ positioner utan kreditvärdering i ABCP-program använda in ­ lämpas. ternmetoden i enlighet med punkt 4, om de behöriga myn ­ digheterna har godkänt detta.

Artikel 257

Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering

d) I alla övriga fall ska positioner i värdepapperisering utan

enligt schablonmetoden

kreditvärdering tilldelas riskvikten 1 250 %. Om kreditriskskydd erhålls för en position i värdepapperisering, får beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp ändras i enlig ­ het med kapitel 4.

e) Trots vad som föreskrivs i led d, och med de behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, får ett institut be ­ Artikel 258 räkna riskvikten för en position utan kreditvärdering i ett ABCP-program i enlighet med artikel 253 eller 254, om

Reducering av riskvägda exponeringsbelopp

positionen utan kreditvärdering inte är ett företagscertifikat Om en värdepapperiseringsposition har tilldelats riskvikten och faller under tillämpningsområdet för en internmetod för 1 250 %, får institut i enlighet med artikel 36.1 k, som ett vilken ett godkännande har begärts. De sammanlagda expo ­ alternativ till att ta med positionen i sin beräkning av riskvägda neringsvärden som omfattas av undantaget får inte vara vä ­ exponeringsbelopp, dra av positionens exponeringsvärde från sentliga och ska i alla fall vara mindre än 10 % av de sam ­ kärnprimärkapitalet. I detta syfte får beräkningen av expone ­ manlagda exponeringsvärden som institutet behandlar enligt ringsbeloppet motsvara godtagbart förbetalt kreditriskskydd på internmetoden. Institutet ska sluta använda denna metod när ett sätt som är förenligt med artikel 257. godkännandet av tillämplig internmetod har vägrats.

Om ett institut som är originator utnyttjar detta alternativ, får det subtrahera 12,5 gånger det belopp som har dragits av enligt 2. Vid användning av härledd kreditvärdering ska ett institut artikel 36.1 k från det belopp som i artikel 252 anges som det ge en position utan kreditvärdering en härledd kreditvärdering aktuella riskvägda exponeringsbelopp som skulle beräknas för som motsvarar kreditvärderingen av den bäst prioriterade refe ­ de värdepapperiserade exponeringarna, om de inte hade varit renspositionen med kreditvärdering som i alla avseenden är värdepapperiserade. efterställd den berörda värdepapperiseringspositionen utan kre ­ ditvärdering och uppfyller samtliga följande villkor:

U n d e r a v s n i t t 4

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p e n ­ a) Referenspositionen ska i alla avseenden vara efterställd vär ­ l i g t i n t e r n m e t o d e n depapperiseringspositionen utan kreditvärdering. Artikel 259

Rangordning av metoder

1. Instituten ska använda metoderna enligt följande rangord ­ b) Referenspositionens löptid ska vara minst lika lång som löp ­ ning: tiden för den berörda positionen utan kreditvärdering.

a) När det gäller en position med kreditvärdering eller en po ­ sition för vilken en härledd kreditvärdering får användas, ska c) En härledd kreditvärdering ska fortlöpande uppdateras för att det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt externk ­ avspegla alla förändringar av kreditvärderingen av referens ­ reditvärderingsmetoden enligt artikel 261. positionerna.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/161

3. De behöriga myndigheterna ska ge instituten tillstånd att i) ABCP-programmet ska i form av riktlinjer för krediter och använda internmetoden i enlighet med punkt 4, om följande investeringar även innehålla kravnivåer för att påta sig kre ­ villkor är uppfyllda: ditrisk. Vid beslut om att köpa en tillgång ska ABCP-pro ­ gramförvaltaren ta hänsyn till vilket slags tillgång som köps, arten och värdet av de exponeringar som härrör från till ­ handahållande av likviditetsfaciliteter och kreditförstärkning ­ a) Positioner i de certifikat som givits ut inom ABCP-program ­ ar, förlustfördelning och rättsligt och ekonomiskt avskil ­ met ska vara positioner med kreditvärdering. jande av de överförda tillgångarna från den säljande enhe ­ ten. En kreditanalys av tillgångssäljarens riskprofil ska utfö ­ ras och denna ska innefatta analys av tidigare och förväntat b) Den interna bedömningen av positionens kreditkvalitet ska ekonomiskt resultat, nuvarande marknadsställning, förvän ­ avspegla ett eller flera kreditvärderingsinstituts offentligt till ­ tad framtida konkurrenskraft, bruttosoliditet, betalningsflö ­ gängliga värderingsmetoder för betygsättning av värdepap ­ den, räntetäckning och skuldkreditvärdering. Dessutom ska per som baseras på exponeringar av det slag som värdepap ­ en översyn av säljarens kravnivåer, betalningsförmåga och periserats. indrivningsprocesser utföras.

c) Bland de kreditvärderingsinstitut vilkas metoder ska avspeg ­ j) I ABCP-programmet ska minimikriterier för tillgångarnas las enligt led b ska de kreditvärderingsinstitut ingå som har godtagbarhet fastställas, som särskilt tillhandahållit en extern kreditvärdering för de certifikat som givits ut inom ABCP-programmet. Kvantitativa element – till exempel stressfaktorer – som används för att bedöma om positionen motsvarar en viss kreditkvalitet ska åtminstone vara lika försiktiga som de metoder som används i det i) utesluter förvärv av tillgångar som är oreglerade sedan berörda kreditvärderingsinstitutets aktuella värderingsmeto ­ längre tid eller har fallerat, dik.

ii) begränsar alltför stor inriktning på en enskild gäldenär d) Vid utvecklingen av sin internmetod ska institutet beakta eller ett geografiskt område, och relevanta offentliggjorda kreditvärderingsmetoder som an ­ vänds av de kreditvärderingsinstitut som klassificerar certifi ­ kat emitterade inom ABCP-programmet. Detta ska doku ­ menteras av institutet och uppdateras regelbundet, i enlighet iii) begränsar löptiden hos de tillgångar som ska förvärvas. med vad som anges i led g.

e) Institutets internmetod ska innefatta kreditvärderingsklasser. k) ABCP-programmet ska för indrivning ha riktlinjer och pro ­ Dessa kreditvärderingsklasser ska motsvara kreditvärderings ­ cesser som tar hänsyn till serviceföretagets operativa kapa ­ institutens kreditvärderingsklasser. Detta ska klart och tyd ­ citet och kreditkvalitet. Programmet ska minska den risk ligt dokumenteras. som beror på säljaren och serviceföretaget genom olika metoder, till exempel genom utlösningsmekanismer base ­ rade på aktuell kreditkvalitet som skulle utesluta samman ­ blandning av medel. f) Internmetoden ska användas i institutets interna riskhante ­ ringsprocess, däribland vid beslutsfattande, i information till ledningen och vid interna processer för kapitalallokering.

l) I det sammanlagda förlustestimatet av en tillgångsgrupp som ABCP-programmet avser att köpa ska alla potentiella g) Interna eller externa revisorer, ett kreditvärderingsinstitut riskkällor beaktas, till exempel kredit- och utspädningsrisk. eller institutets interna kreditöversyns- eller riskhanterings ­ Om den av säljaren tillhandahållna kreditförstärkningen avdelning ska göra regelbundna översyner av den interna bara är baserad på de kreditrelaterade förlusternas storlek, värderingsprocessen och kvaliteten på de interna bedöm ­ ska en särskild reserv inrättas för utspädningsrisk, såvida ningarna av kreditkvaliteten på institutets exponeringar utspädningsrisk är väsentlig för den berörda exponerings ­ mot ABCP-program. Om institutets avdelningar för intern ­ gruppen. Dessutom ska programmet vid bedömning av revision, kreditöversyn eller riskhantering utför översynen, förstärkningens nivå granska flera års tidigare information, ska dessa vara oberoende från affärsområdet ABCP-program däribland om förluster, misskötsel, utspädningar och ford ­ och kunderna. ringarnas omsättningstakt.

h) Institutet ska följa upp de interna klassificeringarna över tiden för att utvärdera den interna värderingsmetodens re ­ m) ABCP-programmets köp av exponeringar ska ha strukturella sultat och vid behov göra anpassningar av metoden, när inslag, såsom utlösningsmekanismer för avveckling, för att exponeringarnas resultat regelmässigt avviker från den in ­ minska den underliggande portföljens potentiella kreditför ­ terna klassificeringen. sämring.

Bilaga 3

L 176/162 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. Enligt internmetoden ska institutet hänföra positionen ­ Kreditkvalitetssteg Positioner i värdepapperisering Positioner i omvär utan kreditvärdering till en av de kreditvärderingsklasser som depapperisering beskrivs i punkt 3 e. Positionen ska ges en bedömd kreditvär ­ Ej kortfris ­ Kortfristiga dering som överensstämmer med kreditvärderingarna för kredit ­ tiga kredit ­ kreditvärde ­ A B C D E värderingsklassen enligt punkt 3 e. Om den bedömda kredit ­ värderingar ringar värderingen i början av värdepapperiseringen är i nivå med 3 10 % 18 % 35 % 35 % 50 % " investment grade " eller bättre, ska den för beräkningen av risk ­ vägda exponeringsbelopp betraktas som likvärdig med en god ­ 4 2 12 % 20 % 40 % 65 % tagbar kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut. 5 20 % 35 % 60 % 100 %

6 35 % 50 % 100 % 150 % 5. Institut som har fått tillstånd att använda internmetoden får inte återgå till att använda andra metoder, såvida inte samt ­ 7 3 60 % 75 % 150 % 225 % liga följande villkor är uppfyllda: 8 100 % 200 % 350 %

9 250 % 300 % 500 % a) Institutet har visat den behöriga myndigheten att institutet har goda skäl att göra detta. 10 425 % 500 % 650 %

11 650 % 750 % 850 % b) Institutet har fått den behöriga myndighetens tillstånd i för ­ Alla övriga samt ej kre ­ 1 250 % väg. ditvärderade

Artikel 260 Riskvikterna i kolumn C i tabell 4 ska tillämpas om värdepap ­ periseringspositionen inte är en återvärdepapperiseringsposition

Maximala riskvägda exponeringsbelopp

och det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar är Ett institut som är originator, ett medverkande institut eller ett lägre än sex. annat institut som kan beräkna K IRB får begränsa de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats för positioner i en värdepap ­ perisering till det belopp som enligt artikel 92.3 skulle medföra För övriga värdepapperiseringspositioner som inte är återvär ­ ett kapitalbaskrav motsvarande 8 % av de riskvägda expone ­ depapperiseringspositioner ska riskvikterna i kolumn B tilläm ­ ringsbeloppen, om de värdepapperiserade tillgångarna inte pas, utom i de fall då positionen ingår i värdepapperiseringens hade värdepapperiserats och fanns i institutets balansräkning, bäst rangordnade tranch, då riskvikterna i kolumn A ska till ­ plus dessa exponeringars förväntade förlustbelopp. lämpas.

För omvärdepapperiseringspositioner ska riskvikterna i kolumn Artikel 261 E tillämpas, utom i de fall då återvärdepapperiseringspositionen Externkreditvärderingsmetod ingår i återvärdepapperiseringens bäst rangordnade tranch och ingen av de underliggande exponeringarna i sig är återvärdepap ­ 1. Enligt externkreditvärderingsmetoden ska ett institut be ­ periseringspositioner, då riskvikterna i kolumn D ska tillämpas. räkna det riskvägda exponeringsbeloppet för en värdepapperise ­ rings- eller återvärdepapperiseringsposition med kreditvärdering genom att tillämpa den riskvikt som är relevant för expone ­ När det fastställs om en tranch är den bäst rangordnade, är det ringsbeloppet och multiplicera resultatet med 1,06. inte nödvändigt att beakta belopp som ska betalas enligt ränteeller valutaderivatavtal eller avgifter och andra liknande betal ­ ningar. Relevant riskvikt ska vara den riskvikt som anges i tabell 4 och som motsvarar kreditvärderingen av positionen i enlighet med När det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar beräk ­ avsnitt 4. nas, ska flera exponeringar mot en gäldenär behandlas som en exponering. Det effektiva antalet exponeringar beräknas enligt följande: Tabell 4 8 9 2 X ­ > > Kreditkvalitetssteg Positioner i värdepapperisering Positioner i omvär > : EAD i > ; depapperisering i N ¼ X Ej kortfris ­ Kortfristiga EAD 2 i tiga kredit ­ kreditvärde ­ A B C D E i värderingar ringar där EAD i motsvarar summan av exponeringsvärdena för alla 1 1 7 % 12 % 20 % 20 % 30 % exponeringar mot den i:te gäldenären. Om den andel i portföl ­ jen som är förenad med den största exponeringen C 1 är känd, 2 8 % 15 % 25 % 25 % 40 % får institutet beräkna N som 1/C 1 .

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/163

2. Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering får beaktas i enlighet med artikel 264.1 och 264.4, förutsatt att villkoren i artikel 247 är uppfyllda.

Artikel 262

Formelbaserad metod

1. Enligt den formelbaserade metoden ska riskvikten för en värdepapperiserad position beräknas enligt följande men får inte understiga 20 % för återvärdepapperiserade positioner respektive 7 % för alla övriga värdepapperiseringspositioner: Ü Ü S L þ T â – S L â 12 : 5 · T

där

8 < x, om x ≤ K IRBR 8 8 9 9 S[x] = Ü Ü > > ω · ð K – x Þ > > d · K K : IRBR IRBR K x – K K > > > > > > > > · , om x > K IRBR þ â IRBR â þ : 1 – exp : ; ; IRBR K IRBR ω

där 8 9 N > K IRBR > h ¼ > 1 – > : ; ELGD

K IRBR c ¼ 1 – h

ð ELGD – K IRBR Þ · K IRBR þ 0,25 · ð 1 – ELGD Þ · K IRBR v ¼ N 8 9 > v þ K 2 > ð 1 – K IRBR Þ · K IRBR – ν > IRBR f ¼ – c > þ : 2 ; 1 – h ð 1 – h Þ · τ

ð 1 – c Þ · c g ¼ – 1 f

a ¼ g · c

b ¼ g · ð 1 – c Þ

Ü d ¼ 1 – ð 1 – h Þ · ð 1 – Beta K IRBR ; a ; b âÞ

Ü ÄÄ Ü Ö Ü Ö K x â ¼ ð 1 – h Þ · 1 – Beta x ; a ; b â · x þ Beta x ; a þ 1 ; b â · c

τ = 1 000;

ω = 20;

Beta [x; a, b] = den kumulativa betafördelningen med parametrarna a och b värderade vid x.

T = tjockleken på den tranch där positionen innehas mätt som kvoten mellan a) tranchens nominella belopp och b) summan av de värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp. För derivat ­ instrument som förtecknas i bilaga II ska summan av den aktuella ersättningskostnaden och den potentiella framtida kreditexponeringen beräknad enligt kapitel 6 användas, i stället för det nominella beloppet.

Bilaga 3

L 176/164 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

8 8 9 9 K ­ n o –1 IRBR = kvoten mellan a) K IRB och b) summan av de värdepap > > C m – C 1 > > periserade exponeringarnas exponeringsvärden, uttryckt N ¼ > : C 1 · C m þ > : > ; · max 1 – m · C 1 ,0 > ; m – 1

i decimalform.

1 N ¼ C 1

L = kreditförstärkningsnivån beräknad som kvoten mellan det nominella beloppet för alla trancher som är efterställda den där tranch i vilken positionen innehas och summan av de vär ­ depapperiserade exponeringarnas nominella belopp. Kapita ­ liserad framtida inkomst ska inte inkluderas vid beräkning C m = förhållandet mellan summan av de nominella beloppen av L. Fordringar på motparter avseende sådana derivat ­ på de största " m-exponeringarna " och summan av de instrument som förtecknas i bilaga II och som utgör tran ­ värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp. cher som är efterställda den aktuella tranchen får vid be ­ Nivån på " m " får fastställas av institutet. räkning av förstärkningsnivån anges till sin aktuella ersätt ­ ningskostnad, utan potentiella framtida kreditexponeringar.

När det gäller värdepapperiseringar där i praktiken alla vär ­ depapperiserade exponeringar avser hushållsexponeringar, får instituten med den behöriga myndighetens tillstånd använda N = det effektiva antalet exponeringar beräknat enligt arti ­ den formelbaserade metoden med förenklingarna h=0 och kel 261. Vid återvärdepapperiseringar ska institutet beakta v=0, såvida det effektiva antalet exponeringar inte är litet och antalet värdepapperiserade exponeringar i den aktuella exponeringarna inte är i hög grad koncentrerade. gruppen och inte antalet underliggande exponeringar i de ursprungliga grupper från vilka de underliggande vär ­ depapperiseringsexponeringarna härrör. 3. De behöriga myndigheterna ska regelbundet informera EBA om institutens tillämpning av punkt 2. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. ELGD = exponeringsvägd genomsnittlig förlust vid fallissemang beräknad enligt följande:

4. Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering får beaktas i enlighet med artikel 264.2–264.4, förutsatt att vill ­ koren i artikel 247 är uppfyllda.

X LGD i · EAD i

i

ELGD ¼ X EAD i Artikel 263

i

Likviditetsfaciliteter

där 1. För att fastställa exponeringsvärdet på positioner i vär ­ depapperisering utan kreditvärdering i form av kontantförskot ­ teringsarrangemang får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas på det nominella beloppet på en likviditetsfacilitet med villkors ­ LGD i = genomsnittligt LGD-värde avseende alla exponeringar lös uppsägning som uppfyller villkoren i artikel 255.2. mot den i:te gäldenären, där LGD fastställs enligt ka ­ pitel 3. Om det är fråga om en värdepapperisering av exponeringar som i sig är positioner i tidigare vär ­ depapperiseringar, ska ett LGD-värde på 100 % till ­ 2. Om det inte är möjligt för institutet att beräkna riskvägda lämpas på de värdepapperiserade positionerna. Om exponeringsbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna risk för fallissemang och utspädningsrisk för förvär ­ som om de inte hade värdepapperiserats, får ett institut undan ­ vade fordringar aggregeras inom ramen för en vär ­ tagsvis med de behöriga myndigheternas tillstånd tillfälligtvis depapperisering, ska LGD i grundas på ett vägt genom ­ tillämpa den metod som anges i punkt 3 för att beräkna risk ­ snitt av LGD för kreditrisk och LGD-värdet 75 % för vägda exponeringsbelopp för en värdepapperiseringsposition utspädningsrisk. Som vikter ska användas de kapital ­ utan kreditvärdering i form av en likviditetsfacilitet som upp ­ baskrav för kreditrisk och utspädningsrisk som skulle fyller villkoren i artikel 255.1. Instituten ska till de behöriga gälla om respektive risktyp behandlades var för sig. myndigheterna anmäla att de tillämpar den första meningen samt ange sina skäl till detta och hur länge tillämpningen be ­ räknas pågå.

2. Om det nominella beloppet för den största värdepapperi ­ serade exponeringen C 1 inte är mer än 3 % av summan av de värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp, får insti ­ En beräkning av riskvägda exponeringsbelopp ska normalt sett tutet vid tillämpning av den formelbaserade metoden ange LGD betraktas som icke möjlig, om varken en härledd kreditvär ­ till 50 % vid värdepapperiseringar som inte är återvärdepappe ­ dering, internmetoden eller den formelbaserade metoden står riseringar och N till något av följande värden: till institutets förfogande.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/165

3. Den högsta riskvikt som skulle ha tillämpats enligt kapitel b) I övriga fall ska institutet behandla värdepapperiseringsposi ­ 2 på någon av de värdepapperiserade exponeringarna om de tionen som två eller flera positioner och den andel som inte hade värdepapperiserats får tillämpas på en värdepapperi ­ saknar skydd ska anses vara den position som har lägst seringsposition som utgörs av en likviditetsfacilitet som upp ­ kreditkvalitet. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp fyller villkoren i artikel 255.1. Vid beräkningen av positionens för denna position ska bestämmelserna i artikel 262 gälla exponeringsvärde ska konverteringsfaktorn 100 % tillämpas. med följande ändringar: T ska ändras till e* när det gäller förbetalt kreditriskskydd och till T-g när det gäller obetalt kreditriskskydd, där e* anger kvoten mellan E* och det totala teoretiska beloppet för den underliggande gruppen, där E* är Artikel 264 värdepapperiseringspositionens justerade exponeringsbelopp beräknat i enlighet med bestämmelserna i kapitel 4, så Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering som de tillämpas för beräkning av riskvägda exponerings ­ enligt internmetoden belopp enligt kapitel 2, med värdepapperiseringspositionens belopp angivet till E. g är kvoten mellan kreditriskskyddets 1. Om riskvägda exponeringsbelopp beräknas med externk ­ nominella belopp, justerat för eventuell valutaobalans och reditvärderingsmetoden får exponeringsvärdet eller riskvikten löptidsobalans i enlighet med kapitel 4, och summan av för en position i värdepapperisering för vilken kreditriskskydd de värdepapperiserade exponeringsbeloppen. När det gäller har erhållits ändras i enlighet med kapitel 4, när de tillämpas för obetalt kreditriskskydd ska riskvikten för utfärdaren av kre ­ beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt kapitel 2. ditriskskyddet tillämpas på den andel av positionen som inte faller inom ramen för det justerade värdet på T.

2. När det gäller fullständigt kreditriskskydd, om riskvägda exponeringsbelopp beräknas med den formelbaserade metoden, ska följande krav vara uppfyllda: 4. Om de behöriga myndigheterna för obetalt kreditrisk ­ skydd har beviljat ett institut tillstånd att beräkna riskvägda exponeringsbelopp för motsvarande direkta exponeringar mot a) Institutet ska fastställa positionens " effektiva riskvikt " . Det utfärdaren av kreditriskskyddet i enlighet med kapitel 3, ska ska göra detta genom att dividera positionens riskvägda ex ­ riskvikten g för exponeringarna mot utfärdaren av kreditrisk ­ poneringsbelopp med positionens exponeringsvärde och skyddet i enlighet med artikel 235 fastställas i enlighet med multiplicera resultatet med 100. kapitel 3.

b) När det gäller förbetalt kreditriskskydd, ska institutet beräkna värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp Artikel 265 genom att multiplicera den effektiva riskvikten med positio ­ nens förfinansierade skyddsanpassade exponeringsbelopp

Ytterligare kapitalbaskrav för värdepapperisering av

(E*), beräknat enligt kapitel 4 för beräkning av riskvägda

rullande exponeringar med bestämmelser om förtida

exponeringsbelopp enligt kapitel 2, med värdepapperiserings ­

amortering

positionens belopp angett till E. 1. Utöver de riskvägda exponeringsbelopp som ett institut som är originator beräknar för sina positioner i värdepapperi ­ sering ska det beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp i enlighet med den metod som anges i artikel 256, när det säljer rullande c) När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska institutet beräkna exponeringar inom ramen för en värdepapperisering som inne ­ värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp håller bestämmelser om förtida amortering. genom att multiplicera skyddsbeloppet, justerat med hänsyn till eventuella valutaobalanser och löptidsobalanser (G A ) i enlighet med bestämmelserna i kapitel 4, med riskvikten för utfärdaren av kreditriskskyddet. Denna summa ska sedan adderas till det belopp som erhållits genom multiplikation av värdepapperiseringspositionens belopp minus G A med den 2. Genom undantag från artikel 256 ska exponeringsvärdet effektiva riskvikten. på originatorns andel vara summan av följande poster:

3. När det gäller partiellt kreditriskskydd, om riskvägda ex ­ poneringsbelopp beräknas med den formelbaserade metoden, ska följande krav vara uppfyllda: a) Exponeringsvärdet för den teoretiska andel av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts till en vär ­ depapperisering, vars andel av hela den värdepapperiserade gruppen bestämmer den andel av kassaflödena från kapita ­ a) Om kreditriskreduceringen täcker första-förlust eller förluster låterbetalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte på proportionell grund i värdepapperiseringspositionen, får är tillgänglig för utbetalningar till innehavare av positioner i institutet tillämpa punkt 2. värdepapperiseringen, och

Bilaga 3

L 176/166 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) exponeringsvärdet för den andel av hela gruppen av outnytt ­ K IRBR , får positionen behandlas som två positioner, där L jade kreditlimiter där de motsvarande utnyttjade kreditbelop ­ är lika med K IRBR för den av positionerna som har bättre pen har överförts till en värdepapperisering, vars andel av förmånsrätt. samtliga dessa outnyttjade belopp är densamma som den andel som det i led a beskrivna exponeringsvärdet utgör av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts 4. Om ett institut utnyttjar alternativet i punkt 3, får 12,5 till värdepapperisering. gånger det belopp som dragits av enligt den punkten subtrahe ­ ras från det belopp som avses i artikel 260, till vilket det risk ­ vägda exponeringsbeloppet avseende dess positioner i en vär ­ Originatorns andel får inte vara efterställd investerarnas andel. depapperisering får begränsas.

Exponeringsvärdet för investerarnas andel ska vara exponerings ­ värdet för den teoretiska andel av gruppen av utnyttjade belopp A v s n i t t 4 som inte faller inom ramen för led a plus exponeringsvärdet för

E x t e r n a K r e d i t v ä r d e r i n g a r

den andel av gruppen av outnyttjade kreditlimiter, där de mot ­ svarande utnyttjade kreditbeloppen överförts till värdepapperise ­ Artikel 267 ringen, som inte faller inom ramen för led b.

Användning av kreditvärderingar från kreditvärderings­ institut

3. Det riskvägda exponeringsbeloppet avseende exponerings ­ Instituten får endast använda kreditvärderingar för att fastställa värdet för originatorns andel i enlighet med punkt 2 a ska en värdepapperiseringspositions riskvikt om kreditvärderingen beräknas som en proportionell exponering mot de värdepappe ­ är utförd eller stöds av ett kreditvärderingsinstitut enligt förord ­ riserade utnyttjade exponeringsbeloppen som om de inte hade ning (EU) nr 1060/2009. värdepapperiserats, och som en proportionell exponering mot de outnyttjade beloppen av de kreditramar för vilka de utnytt ­ jade beloppen har överförts till värdepapperiseringen. Artikel 268

Krav på kreditvärderingsinstitutens kreditvärderingar

Artikel 266 Följande villkor ska vara uppfyllda för att instituten ska få an ­

Reducering av riskvägda exponeringsbelopp

vända en kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut för att 1. Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i vär ­ beräkna riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med avsnitt 3: depapperisering med riskvikten 1 250 % får reduceras med 12,5 gånger beloppet av alla specifika kreditriskjusteringar som har behandlats i enlighet med artikel 110 som institutet gjort för de a) Det ska inte föreligga någon obalans mellan de betalnings ­ värdepapperiserade exponeringarna. I den mån specifika kredit ­ slag som avspeglas i kreditvärderingen och de betalningsslag riskjusteringar beaktas i detta syfte får de inte beaktas vid den som institutet har rätt till inom ramen för det kontrakt som beräkning som fastställs i artikel 159. ger upphov till den berörda värdepapperiseringspositionen.

2. Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i vär ­ depapperisering får reduceras med 12,5 gånger beloppet av alla b) Kreditvärderingsinstitutet ska offentliggöra förlust- och kas ­ specifika kreditriskjusteringar som behandlas i enlighet med ar ­ saflödesanalys samt kreditvärderingens känslighet för föränd ­ tikel 110 som institutet gjort för positionen. ringar i de antaganden som ligger till grund för kreditvär ­ deringen, inbegripet de underliggande tillgångarnas resultat ­ utveckling, samt kreditvärderingar, processer, metoder, anta ­ 3. I enlighet med artikel 36.1 k får institut, när det gäller en ganden och de faktorer som ligger till grund för bedöm ­ värdepapperiseringsposition med riskvikten 1 250 %, som ett ningen i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009. Upp ­ alternativ till att ta med positionen i sin beräkning av riskvägda gifter som bara gjorts tillgängliga för ett begränsat antal exponeringsbelopp dra av positionens exponeringsvärde från enheter ska inte betraktas som offentliggjorda. Kreditvär ­ kapitalbasen enligt följande: deringarna ska ingå i kreditvärderingsinstitutets övergångs ­ matris.

a) Positionens exponeringsvärde får härledas från det riskvägda exponeringsbeloppet med hänsyn till eventuella minskningar c) Kreditbedömningen ska inte, vare sig helt eller delvis, baseras enligt punkterna 1 och 2. på ofinansierat stöd från institutet självt. I sådana fall ska institutet betrakta den aktuella positionen som utan kredit ­ värdering och därmed beräkna riskvägda exponeringsbelopp b) Beräkningen av exponeringsvärdet får avspegla godtagbart för denna position i enlighet med avsnitt 3. förfinansierat skydd på ett sätt som överensstämmer med den metod som föreskrivs i artiklarna 247 och 264.

Kreditvärderingsinstitutet ska vara skyldigt att offentliggöra c) Om den formelbaserade metoden används för att beräkna förklaringar till hur tillgångsgruppernas resultatutveckling på ­ riskvägda exponeringsbelopp och L < K IRBR samt [L+T] > verkar denna kreditvärdering.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/167

Artikel 269 deringsinstituts kreditvärderingar har utvecklats över tid för olika tillgångsklasser.

Användning av kreditvärderingar

1. Ett institut får utse ett eller flera kreditvärderingsinstitut, vilkas kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av insti ­ c) EBA ska beakta kvalitativa faktorer, såsom de olika typer av tutets riskvägda exponeringsbelopp enligt detta kapitel (ett " ut ­ transaktioner som bedömts av kreditvärderingsinstitutet, dess sett kreditvärderingsinstitut " ). metoder och kreditvärderingens innebörd, i synnerhet om den grundar sig på förväntad förlust eller första-förlust i euro och på om räntan har betalts i tid eller slutlig räntebe ­ 2. Ett institut ska genomgående och inte selektivt använda talning. kreditvärderingar för institutets positioner i värdepapperisering i enlighet med följande principer:

d) EBA ska försöka se till att positioner i värdepapperisering som åsatts samma riskvikt på grundval av ett kreditvär ­ a) Ett institut får inte använda ett kreditvärderingsinstituts kre ­ deringsinstituts kreditvärdering också har motsvarande kre ­ ditvärderingar för sina positioner i vissa trancher och ett ditrisknivåer. EBA ska överväga att vid behov ändra sitt be ­ annat kreditvärderingsinstituts kreditvärderingar för sina po ­ slut om vilket kreditkvalitetssteg som en viss kreditutvär ­ sitioner i andra trancher inom ramen för samma värdepap ­ dering ska motsvara. perisering, oavsett om de har bedömts av det första kredit ­ värderingsinstitutet eller inte.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge ­ nomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014. b) Om en position har två kreditvärderingar av utsedda kredit ­ värderingsinstitut, ska institutet använda den minst fördel ­ aktiga kreditvärderingen. Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet c) Om en position har mer än två kreditvärderingar av utsedda med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. kreditvärderingsinstitut, ska de två mest fördelaktiga använ ­ das. Om de två mest fördelaktiga värderingarna skiljer sig åt, ska den minst fördelaktiga användas. KAPITEL 6

Motpartsrisk

d) Ett institut får inte aktivt begära ett återkallande av mindre A v s n i t t 1 fördelaktiga kreditvärderingar.

D e f i n i t i o n e r

Artikel 271 3. Om kreditriskskydd som är godtagbart enligt kapitel 4 tillhandahålls direkt till specialföretaget för värdepapperisering Fastställande av exponeringsvärdet och skyddet avspeglas i ett utsett kreditvärderingsföretags kredit ­ 1. Ett institut ska fastställa exponeringsvärdet för de derivat ­ värdering av en position, får riskvikten som hör ihop med instrument som tas upp i bilaga II i enlighet med detta kapitel. denna kreditvärdering användas. Om skyddet inte är godtagbart enligt kapitel 4, får kreditvärderingen inte beaktas. I de fall då kreditriskskyddet inte tillhandahålls specialföretaget utan direkt till en värdepapperiseringsposition, får kreditvärderingen inte 2. Ett institut får fastställa exponeringsvärdet för repor, vär ­ beaktas. depappers- eller råvarulån, transaktioner med lång avvecklings ­ cykel och marginallånetransaktioner i enlighet med detta kapitel, i stället för att tillämpa kapitel 4. Artikel 270

Inplacering

Artikel 272 EBA ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för att för alla kreditvärderingsinstitut besluta vilka av de kredit ­ Definitioner kvalitetssteg som anges i detta kapitel som ett kreditvärderings ­ I detta kapitel och avdelning VI i denna del gäller följande instituts olika kreditvärderingar ska motsvara. Dessa beslut ska definitioner: vara objektiva och konsekventa och följa följande principer:

Allmänna termer a) EBA ska göra åtskillnad mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje betyg.

1. motpartsrisk (CCR): risken för att motparten i en trans ­ b) EBA ska beakta kvantitativa faktorer, såsom andelen fallis ­ aktion fallerar före slutavvecklingen av transaktionens kas ­ semang och/eller andelen förluster, samt hur varje kreditvär ­ saflöden.

Bilaga 3

L 176/168 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Transaktionsslag 8. marginaltröskel: det största belopp i en exponering som får förbli utestående innan någon part har rätt att begära sä ­ kerhet.

2. transaktioner med lång avvecklingscykel: transaktioner i vilka en motpart åtar sig att leverera ett värdepapper, en råvara eller ett belopp i utländsk valuta mot betalning i 9. marginalriskperiod: perioden från den senaste utväxlingen kontanter, andra finansiella instrument eller råvaror, eller av säkerheter för en nettningsmängd av transaktioner med omvänt, med den avtalade avvecklings- eller leveransfrist en fallerande motpart fram till dess att transaktionerna har som är kortast av följande: en frist som är längre än mark ­ slutavräknats och den marknadsrisk som uppstått har säk ­ nadsnormen för denna typ av transaktion eller fem bank ­ rats på nytt. dagar efter den dag då transaktionen avtalades.

10. effektiv löptid enligt metoden med interna modeller för en 3. marginalutlåning: transaktioner där ett institut lämnar kre ­ nettningsmängd med längre löptid än ett år: kvoten mellan dit i samband med köp, försäljning och innehav av eller förväntad exponering summerad under hela löptiden för handel med värdepapper. Marginalutlåning innefattar inte transaktionerna i en nettningsmängd, diskonterad med andra lån där värdepapper har ställts som säkerhet. den riskfria räntan, och av nettningsmängdens förväntade exponering summerad under ett år, diskonterad med den riskfria räntan.

Nettningsmängder, säkringsmängder och anknytande termer

Denna effektiva löptid får justeras för att beakta omsätt ­ ningsrisken genom att den förväntade exponeringen ersätts 4. nettningsmängd: en grupp transaktioner mellan ett institut med den effektiva förväntade exponeringen för de fall där och en enda motpart som omfattas av ett bilateralt nett ­ prognoshorisonten är mindre än ett år. ningsavtal som kan hävdas rättsligt och godtas enligt av ­ snitt 7 och kapitel 4.

11. produktövergripande nettning: inräkning av transaktioner ur olika produktkategorier inom samma nettningsmängd Transaktioner som inte omfattas av ett bilateralt nettnings ­ enligt de bestämmelser om produktövergripande nettning avtal som kan hävdas rättsligt och godtas enligt avsnitt 7 som anges i detta kapitel. ska behandlas som egna nettningsmängder vid tillämpning av detta kapitel.

12. aktuellt marknadsvärde (CMV): med avseende på avsnitt 5 nettomarknadsvärdet av transaktionsportföljen inom en Enligt den metod med interna modeller som beskrivs i nettningsmängd, där både positiva och negativa marknads ­ avsnitt 6 får alla nettningsmängder som bestämts med en värden beaktas vid beräkningen av CMV. enda motpart behandlas som en enda nettningsmängd, om negativa simulerade marknadsvärden för den enskilda nett ­ ningsmängden fastställs till 0 i estimeringen av den för ­ väntade exponeringen (nedan kallad EE). Fördelningar

5. riskposition: ett risktal som enligt en i förväg fastställd 13. marknadsvärdesfördelning: den prognostiserade sannolik ­ algoritm tilldelas en transaktion vid tillämpningen av den hetsfördelningen av nettomarknadsvärdena för transaktio ­ schablonmetod som beskrivs i avsnitt 5. nerna inom en nettningsmängd vid en framtida tidpunkt (prognoshorisonten) beräknad utifrån dessa transaktioners uppnådda marknadsvärde vid prognostillfället.

6. säkringsmängd: en grupp riskpositioner som härrör från transaktionerna inom en enda nettningsmängd, där man endast använder saldot för dessa riskpositioner för att fast ­ 14. exponeringsfördelning: den prognostiserade sannolikhets ­ ställa exponeringsvärdet vid tillämpningen av den scha ­ fördelning av marknadsvärdena som uppkommer om pro ­ blonmetod som beskrivs i avsnitt 5. gnostiserade negativa nettomarknadsvärden sätts till noll.

7. marginalavtal: avtal eller avtalsbestämmelser som innebär 15. riskneutral fördelning: fördelning av marknadsvärden eller att en motpart måste ställa säkerhet till en andra motpart exponeringar vid en framtida tidpunkt, där fördelningen när denna andra motparts exponering gentemot den första beräknats med marknadsimplicita värden, exempelvis im ­ motparten överstiger en viss angiven nivå. plicit volatilitet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/169

16. löpande fördelning: fördelning av marknadsvärden eller ex ­ motsvarar den andel av hela tidsperioden som en enskild poneringar vid en framtida tidpunkt som beräknats med förväntad exponering svarar för. historiska eller uppnådda värden, exempelvis volatilitet be ­ räknad utifrån tidigare pris eller kursförändringar. Risker relaterade till motpartsrisken

Exponeringsmått och justeringar 23. omsättningsrisk: beloppet med vilket den förväntade posi ­ tiva exponeringen (EPE) undervärderas när nya transaktio ­ ner med en motpart förväntas genomföras kontinuerligt.

17. aktuell exponering: det värde som är högst av noll och det marknadsvärde av en transaktion eller en transaktionsport ­ Den ytterligare exponeringen till följd av dessa nya trans ­ följ inom en nettningsmängd med en motpart som skulle aktioner ingår inte i beräkningen av EPE. gå förlorat, om motparten fallerar, under antagandet att värdet av transaktionerna inte till någon del skulle kunna återvinnas vid insolvens eller likvidation. 24. motpart: med avseende på avsnitt 7 en juridisk eller fysisk person som ingår ett nettningsavtal och har avtalsenlig rätt att göra detta. 18. toppexponering: en hög percentil av exponeringsfördel ­ ningen vid en framtida tidpunkt innan löptiden gått ut för den mest långfristiga transaktionen i en nettnings ­ 25. avtal om produktövergripande nettning: en bilateral avtals ­ mängd. överenskommelse mellan ett institut och en motpart med vilket det skapas en enda rättslig förpliktelse (grundad på nettning av täckta transaktioner) som täcker alla i avtalet ingående bilaterala ramavtal och transaktioner inom olika 19. förväntad exponering (nedan kallad EE): den genomsnittliga produktkategorier. exponeringsfördelningen vid en framtida tidpunkt, innan löptiden gått ut för den mest långfristiga transaktionen i en nettningsmängd. Med " olika produktkategorier " avses i denna definition

a) repor samt värdepappers- och råvarulån, 20. effektiv förväntad exponering vid ett visst datum (nedan kallad effektiv EE): den maximala förväntade exponering som föreligger vid detta eller något tidigare datum. Alter ­ nativt kan begreppet definieras för ett visst datum som det b) marginallånetransaktioner, och värde som är högst av följande två: den förväntade expo ­ neringen detta datum och den effektiva förväntade expo ­ neringen vid ett föregående datum. c) de kontrakt som förtecknas i bilaga II.

26. betalningsben: den överenskomna betalningen i en trans ­ 21. förväntad positiv exponering (nedan kallad EPE): det vägda aktion med OTC-derivat med linjär riskprofil, där ett finan ­ medelvärdet av förväntade exponeringar under en period, siellt instrument ska utbytas mot betalning. där vikterna motsvarar den andel av hela tidsperioden som en enskild förväntad exponering svarar för.

Vid transaktioner där betalning ska utbytas mot betalning, ska dessa två betalningsben bestå av de överenskomna bruttobetalningarna, inbegripet transaktionens teoretiska Vid beräkningen av kapitalbaskrav ska instituten beräkna belopp. medelvärdet för det första året eller, om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom mindre än ett år, för tiden fram till dess att avtalet med den längsta löptiden bland avtalen i nettningsmängden har löpt ut. A v s n i t t 2

M e t o d e r f ö r b e r ä k n i n g a v e x p o n e r i n g s ­ v ä r d e

22. effektiv förväntad positiv exponering (nedan kallad effektiv Artikel 273 EPE): det vägda medelvärdet av den effektiva förväntade

Metoder för beräkning av exponeringsvärde

exponeringen under det första året för en nettningsmängd eller, om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom 1. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för de kontrakt mindre än ett år under löptiden för avtalet med den längsta som förtecknas i bilaga II på grundval av en av de metoder som löptiden bland avtalen i nettningsmängden, där vikterna anges i avsnitten 3–6 i enlighet med denna artikel.

Bilaga 3

L 176/170 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Ett institut som inte får använda behandlingen i artikel 94 får 5. Om ett institut behandlar kreditswappar sålda av ett annat inte använda den metod som anges i avsnitt 4. Institutet får inte institut som kreditriskskydd tillhandahållet av detta institut och använda den metod som anges i avsnitt 4 för att fastställa dessa är föremål för kapitalbaskrav för kreditrisk till hela det exponeringsvärden för de kontrakt som förtecknas i punkt 3 i teoretiska beloppet för de underliggande tillgångarna, ska deras bilaga II. Institut får inom en koncern alltid använda en kom ­ exponeringsvärde vara noll med avseende på motpartsrisken för bination av de metoder som redovisas i avsnitten 3-6. Ett en ­ de exponeringar som inte ingår i handelslagret. skilt institut får inte kombinera de metoder som anges i avsnit ­ ten 3-6 på permanent basis, men ska tillåtas att kombinera de metoder som anges i avsnitten 3 och 5 när en av metoderna används för de fall som anges i artikel 282.6

6. Enligt samtliga metoder som redovisas i avsnitten 3–6 ska exponeringsvärdet för en given motpart vara lika med summan 2. Om de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd i av de exponeringsvärden som beräknats för varje nettnings ­ enlighet med artikel 283.1 och 283.2, får ett institut tillämpa mängd avseende den motparten. den metod med interna modeller som redovisas i avsnitt 6 för att fastställa exponeringsvärdet för

För en viss motpart ska exponeringsvärdet för en viss nettnings ­ a) kontrakt som förtecknas i bilaga II, mängd av sådana OTC-derivat som förtecknas i bilaga II beräk ­ nat i enlighet med detta kapitel vara det värde som är störst av noll och differensen mellan summan av exponeringsvärdena för b) repor, alla nettningsmängder avseende denna motpart och summan av säkerheternas kreditvärdighetsjusterade värden (CVA) avseende denna motpart, vilka institutet betraktar som en genomförd nedskrivning. Kreditvärdighetsjusteringarna ska beräknas utan c) värdepappers- och råvarulån, beaktande av någon motsvarande sådan debetvärdejustering av företagets egen kreditrisk som redan har undantagits från ka ­ pitalbasen i enlighet med artikel 33.1 c.

d) marginallånetransaktioner, och

e) transaktioner med lång avvecklingscykel. 7. För fastställande av exponeringsbeloppet för exponeringar som härrör från transaktioner med lång avvecklingscykel, ska institut välja en av de metoder som redovisas i avsnitten 3–6, oavsett vilka metoder institutet har valt för behandling av OTC- 3. När ett institut köper kreditriskskydd genom ett kreditde ­ derivat och repor, värdepappers- och råvarulån och marginallå ­ rivat för en exponering som inte hänförs till handelslagret eller netransaktioner. Vid beräkning av kapitalbaskravet för trans ­ för en motpartsriskexponering, får det beräkna sitt kapitalbas ­ aktioner med lång avvecklingscykel får ett institut som använder krav för den säkrade tillgången i enlighet med antingen den metod som redovisas i kapitel 3 tillämpa riskvikterna enligt den metod som redovisas i kapitel 2 på permanent basis, oav ­ sett värdet av sådana positioner.

a) artiklarna 233–236, eller

b) artikel 153.3, alternativt artikel 183, om tillstånd har bevil ­ 8. När det gäller metoderna i avsnitten 3 och 4, ska institutet jats i enlighet med artikel 143. tillämpa en enhetlig metod för att fastställa det teoretiska be ­ loppet för olika produkttyper och säkerställa att det teoretiska belopp som ska beaktas är ett lämpligt mått på den risk som kontraktet medför. Om det i kontraktet föreskrivs en multipli ­ Exponeringsvärdet för dessa kreditderivats motpartsrisk ska sät ­ cering av kassaflöden, ska institutet justera det teoretiska belop ­ tas till noll, såvida inte institutet tillämpar den metod som anges pet för att beakta multipliceringens effekter på kontraktets risk ­ i artikel 299.2 h ii. struktur.

4. Utan hinder av punkt 3 får ett institut emellertid välja att vid beräkning av kapitalbaskraven för motpartsrisk konsekvent inkludera alla kreditderivat som inte ingår i handelslagret och När det gäller de metoder som föreskrivs i avsnitten 3–6 ska som förvärvats som ett skydd mot en exponering som inte instituten behandla transaktioner där man konstaterat specifik ingår i handelslagret eller mot en motpartsrisk, om kreditrisk ­ korrelationsrisk i enlighet med artikel 291.2, 291.4, 291.5 och skyddet godtas enligt denna förordning. 291.6beroende på vad som är lämpligt.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/171

A v s n i t t 3 Tabell 2

M e t o d e r f ö r b e r ä k n i n g a v e x p o n e r i n g s ­ Övrigt, in ­ v ä r d e Ädelmetaller Jordbruks- begripet Återstående löptid (utom guld) Basmetaller produkter energi-pro ­ Artikel 274 dukter

Marknadsvärderingsmetoden Ett år eller mindre 2 % 2,5 % 3 % 4 %

1. För att fastställa den aktuella ersättningskostnaden för alla Över ett år och högst 5 % 4 % 5 % 6 % kontrakt med positivt värde ska instituten åsätta kontrakten de fem år aktuella marknadsvärdena. Över fem år 7,5 % 8 % 9 % 10 %

2. För att fastställa den möjliga framtida kreditexponeringen 4. Exponeringsvärdet är summan av den aktuella ersättnings ­ ska instituten antingen multiplicera de teoretiska beloppen eller kostnaden och den möjliga framtida kreditexponeringen. de underliggande värdena med procentsatserna i tabell 1 i en ­ lighet med följande principer:

a) Kontrakt som inte ingår i någon av de fem kategorier som A v s n i t t 4 anges i tabell 1 ska behandlas som kontrakt avseende andra råvaror än ädelmetaller. U r s p r u n g l i g å t a g a n d e m e t o d

Artikel 275

Ursprunglig åtagandemetod

b) För kontrakt där kapitalbeloppet utväxlas vid flera tillfällen, 1. Exponeringsvärdet är det teoretiska beloppet för varje in ­ ska procentsatserna multipliceras med det antal betalningar strument multiplicerat med de procentsatser som anges i ta ­ som återstår i enlighet med kontraktet. bell 3.

c) För kontrakt som är så utformade att den utestående expo ­ neringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och där villkoren justeras så att kontraktets marknadsvärde är Tabell 3 noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum, ska den åter ­ stående löptiden vara lika med tiden fram till nästa juste ­ Kontrakt avse ­ ringsdag. Vid räntebaserade kontrakt som uppfyller dessa Ursprunglig löptid Räntekontrakt ende valutakurser och guld villkor och har en återstående löptid på mer än ett år, ska procenttalen överstiga 0,5 %. Ett år eller mindre 0,5 % 2 %

Över ett år och högst två år 1 % 5 %

Tillägg för varje ytterligare år 1 % 3 % Tabell 1

Kontrakt Kontrakt Kontrakt Kontrakt baserade baserade Återstående Ränte- som gäller 2. Vid beräkningen av exponeringsvärdet för räntekontrakt baserade på ädel- på råvaror löptid kontrakt valuta-kurser på aktier metaller utom ädel- får ett institut välja att använda antingen ursprunglig eller åter ­ och guld utom guld metaller stående löptid.

Ett år eller 0 % 1 % 6 % 7 % 10 % mindre

Över ett år och 0,5 % 5 % 8 % 7 % 12 % högst fem år A v s n i t t 5 Över fem år 1,5 % 7,5 % 10 % 8 % 15 %

S c h a b l o n m e t o d e n

Artikel 276 3. För de kontrakt som är baserade på andra råvaror än guld

Schablonmetoden

och som avses i punkt 3 i bilaga II får ett institut tillämpa procentsatserna i tabell 2 i stället för procentsatserna i tabell 1. Instituten får endast använda schablonmetoden för att 1, förutsatt att detta institut för sådana kontrakt följer den beräkna exponeringsvärdet för OTC-derivat och transaktioner utökade löptidsmetoden enligt artikel 361. med lång avvecklingscykel.

Bilaga 3

L 176/172 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Vid tillämpning av schablonmetoden ska instituten beräkna exponeringsvärdet separat för varje nett ­ ningsmängd, med avdrag för säkerhet, enligt följande: ( )

j j

X X X Exponeingsvärde ¼ β · max CMV – CMC ; RPT ij – RPC lj · CCRM j j i l

där

CMV = det aktuella marknadsvärdet för transaktionsportföljen b) Endast säkerhet som är godtagbar enligt artiklarna 197, 198 inom nettningsmängden med en motpart utan avdrag och 299.2 d får användas i schablonmetoden. för säkerhet, där: X CMV ¼ CMV i i c) Ett institut får bortse från ränterisken från betalningsben med en återstående löptid på mindre än ett år. där

CMV i = det aktuella marknadsvärdet för transaktionen d) Ett institut får behandla transaktioner som består av två i , betalningsben noterade i samma valuta såsom en enda sam ­ lingstransaktion. Behandlingen av betalningsbenen gäller samlingstransaktionen. CMC = det aktuella marknadsvärdet på den säkerhet som hän ­ för sig till nettningsmängden, X CMC ¼ CMC l Artikel 277 l

Transaktioner med linjär riskprofil

där 1. Instituten ska tilldela transaktioner med linjär riskprofil riskpositioner i enlighet med följande bestämmelser: CMC l = det aktuella marknadsvärdet på säkerhet l,

i = ett index för att identifiera transaktionen, a) Transaktioner med linjär riskprofil där de underliggande fi ­ nansiella instrumenten är aktier (även aktieindex), guld, an ­ dra ädelmetaller eller andra råvaror ska tilldelas en riskposi ­ l = ett index för att identifiera säkerhet, tion för respektive aktie (eller aktieindex) eller råvara och en ränteriskposition för betalningsbenet. j = ett index för att identifiera typen av säkringsmängd.

Dessa säkringsmängder motsvarar här riskfaktorer, där riskposi ­ b) Transaktioner med linjär riskprofil som har ett skuldinstru ­ tioner med motsatta tecken kan avräknas mot varandra för att ment som underliggande instrument ska tilldelas en ränte ­ ge en nettoriskposition som måttet för exponeringen sedan riskposition för skuldinstrumentet och en annan ränterisk ­ baseras på. position för betalningsbenet.

RPT ij = riskposition till följd av transaktion i avseende säk ­ ringsmängd j. c) Transaktioner med linjär riskprofil enligt vilka betalning ska ske mot betalning, inbegripet valutaterminer, ska tilldelas en ränteriskposition för vardera betalningsbenet. RPC lj = riskposition till följd av säkerhet l avseende säkrings ­ mängd j.

Om ett betalningsben eller det underliggande skuldinstrumentet CCRM j = multiplikator för motpartsrisk (CCR) enligt tabell 5 är uttryckt i utländsk valuta och avser en transaktion som tas avseende säkringsmängd j. upp i leden a, b eller c, ska betalningsbenet eller det underlig ­ gande instrumentet även tilldelas en riskposition i denna valuta. β = 1,4.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska en riskpositions storlek till 3. Vid beräkning enligt punkt 2 gäller följande: följd av en transaktion med linjär riskprofil vara det effektiva teoretiska värdet (marknadspris multiplicerat med kvantitet) av a) Godtagbar säkerhet från en motpart ska ha positivt tecken det underliggande finansiella instrumentet eller råvarorna, om ­ och säkerhet som lämnats till en motpart ska ha negativt räknat till institutets nationella valuta genom multiplicering med tecken. relevant valutakurs, utom för skuldinstrument.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/173

3. För skuldinstrument och betalningsben ska riskpositionens i) som det effektiva teoretiska värdet om det gäller en trans ­ storlek vara lika med det effektiva teoretiska värdet av de utes ­ aktion med linjär riskprofil, tående bruttobetalningarna (inbegripet det teoretiska beloppet), omräknat till hemmedlemsstatens valuta och multiplicerat med ∂ V skuldinstrumentets respektive betalningsbenets modifierade du ­ ii) som deltaekvivalent teoretiskt värde p ref · , om det ∂ p ration, enligt vad som är tillämpligt. gäller en transaktion med icke-linjär riskprofil,

4. En riskpositions storlek till följd av en kreditswapp ska där vara lika med skuldinstrumentets teoretiska värde multiplicerat med den återstående löptiden för kreditswappen. P ref = priset på det underliggande instrumentet, uttryckt i referensvalutan, Artikel 278

Transaktioner med icke-linjär riskprofil V = det finansiella instrumentets värde (för en option: optionspriset), och 1. Instituten ska fastställa riskpositionernas storlek för trans ­ aktioner med icke-linjär riskprofil i enlighet med följande styc ­ ken. p = priset på det underliggande instrumentet uttryckt i samma valuta som V.

2. En riskpositions storlek till följd av ett OTC-derivat med b) För skuldinstrument och betalningsben för alla transaktioner: icke-linjär riskprofil, inbegripet optioner och optioner att ingå swappavtal ( " swaptions " ), där det underliggande instrumentet inte är ett skuldinstrument eller ett betalningsben, ska vara i) som det effektiva teoretiska värdet multiplicerat med den lika med deltaekvivalenten av det effektiva teoretiska värdet av modifierade durationen om det gäller en transaktion med transaktionens underliggande finansiella instrument i enlighet linjär riskprofil, med artikel 280.1.

ii) som deltaekvivalent teoretiskt värde multiplicerat med 3. En riskpositions storlek till följd av ett OTC-derivat med ∂ V den modifierade durationen, ­ icke-linjär riskprofil, inbegripet optioner och optioner att ingå ∂ r , om det gäller en trans swappavtal ( " swaptions " ), där det underliggande instrumentet är aktion med icke-linjär riskprofil, ett skuldinstrument eller ett betalningsben, ska vara lika med deltaekvivalenten av det effektiva teoretiska värdet av det finan ­ siella instrumentet eller betalningsbenet multiplicerat med den där modifierade durationen för skuldinstrumentet respektive betal ­ ningsbenet, enligt vad som är tillämpligt. V = det finansiella instrumentets värde (för en option: optionspriset), och Artikel 279 Behandling av säkerheter r = räntenivån.

Vid fastställandet av riskpositioner ska instituten behandla sä ­ kerheter enligt följande: Om V är uttryckt i en annan valuta än referensvalutan, ska derivatet omräknas till referensvalutan genom multiplikation med den relevanta växelkursen. a) Säkerheter som erhållits från en motpart ska behandlas som en fordran på denne enligt ett derivatkontrakt (lång position) 2. Instituten ska gruppera riskpositionerna i säkringsmäng ­ som förfaller samma dag som fastställandet. der. Det absoluta beloppet för summan av de uppkomna risk ­ positionerna ska beräknas för varje säkringsmängd. Nettorisk ­ positionen ska vara resultatet av denna beräkning och ska med b) Säkerheter som institutet har ställt till motparten ska be ­ avseende på artikel 276.2 beräknas enligt följande: handlas som en skuld till denne (kort position) som förfaller samma dag som fastställandet. X X

j

RPT RPC

j

ij – lj Artikel 280 i l

Beräkning av riskpositioner

1. Ett institut ska beräkna en riskpositions storlek och tecken Artikel 281 enligt följande:

Ränteriskpositioner

1. Vid beräkningen av ränteriskpositionen ska instituten till ­ a) För alla andra instrument än skuldinstrument lämpa följande bestämmelser:

Bilaga 3

L 176/174 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. När det gäller ränteriskpositioner till följd av b) Det ska finnas en säkringsmängd för varje referensskuld ­ instrument i en korg som är underliggande instrument för en viss kreditswapp som förfaller på det n:te fallissemanget. Riskpositioner från olika kreditswappar som förfaller på det a) penningdepositioner som erhållits som säkerhet från motpar ­ n:te fallissemanget får inte tas med i samma säkringsmängd. ten,

c) Den multiplikator för motpartsrisk som är tillämplig på varje b) betalningsben, och säkringsmängd som skapas för ett av referensskuldinstru ­ menten till ett derivat som förfaller på det n:te fallissemanget ska vara följande: c) underliggande skuldinstrument,

i) 0,3 % för referensskuldinstrument som har en kreditvär ­ dering från ett erkänt kreditvärderingsinstitut motsva ­ för vilka i varje enskilt fall ett kapitalkrav på högst 1,60 % ska rande kreditkvalitetssteg 1–3. tillämpas i enlighet med tabell 1 i artikel 336, varvid instituten ska hänföra dessa positioner till en av de sex säkringsmängderna per valuta som anges i tabell 4. ii) 0,6 % för övriga skuldinstrument.

Tabell 4 3. För ränteriskpositioner till följd av

Statliga referensrän ­ Icke-statliga tor referensräntor a) penningdepositioner som ställts som säkerhet till en motpart Löptid < 1 år > 1 ≤ 5 år när motparten inte har några utestående skuldförbindelser med låg specifik risk, och > 5 år < 1 år

> 1 ≤ 5 år > 5 år b) underliggande skuldinstrument, för vilka enligt tabell 1 i artikel 336 ett kapitalkrav på över 1,60 % ska tillämpas,

3. För ränteriskpositioner till följd av underliggande skuld ­ ska det finnas en säkringsmängd för varje utgivare. instrument eller betalningsben med en räntesats som är kopplad till en referensränta som uttrycker en allmän marknadsränte ­ nivå, ska den återstående löptiden vara lika med den tid som När ett betalningsben efterliknar ett sådant skuldinstrument, ska återstår fram till nästa justering av räntesatsen. I alla övriga fall det också finnas en säkringsmängd för varje utgivare av refe ­ ska den vara lika med den återstående löptiden för det under ­ rensskuldinstrumentet. liggande skuldinstrumentet eller, i fråga om ett betalningsben, den återstående tiden för transaktionen.

Ett institut får till samma säkringsmängd hänföra riskpositioner som uppkommer till följd av skuldinstrument från en viss ut ­ Artikel 282 givare eller referensskuldinstrument från samma utgivare som efterliknas av betalningsben eller som är underliggande instru ­

Säkringsmängder

ment för en kreditswapp. 1. Instituten ska fastställa säkringsmängder i enlighet med punkterna 2–5. 4. Andra underliggande finansiella instrument än skuldinstru ­ ment ska endast hänföras till samma säkringsmängder, om de är identiska eller likartade instrument. I alla övriga fall ska de 2. Det ska finnas en säkringsmängd för varje utgivare av hänföras till separata säkringsmängder. något av referensskuldinstrument som är underliggande instru ­ ment för en kreditswapp.

Vid tillämpningen av denna punkt ska instituten enligt följande principer fastställa om de underliggande instrumenten är lik ­ Kreditswappar som förfaller på det n:te fallissemanget i en korg artade: ska behandlas på följande sätt:

a) När det gäller aktier är det underliggande instrumentet likar ­ a) Storleken på en riskposition i ett referensskuldinstrument i tat, om det har samma utgivare. Ett aktieindex ska betraktas en korg som är underliggande instrument för en kreditswapp som en separat utgivare. som förfaller på det n:te fallissemanget ska vara referenss ­ kuldinstrumentets effektiva teoretiska värde, multiplicerat med den modifierade durationen för det derivat som förfaller b) När det gäller ädelmetaller är det underliggande instrumentet på det n:te fallissemanget med avseende på en förändring av likartat, om det avser samma metall. Ett ädelmetallindex ska referensskuldinstrumentets kreditspread. betraktas som en separat ädelmetall.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/175

c) När det gäller elkraft är det underliggande instrumentet li ­ 7. Ett institut ska ha interna processer för att kontrollera att kartat, om leveransrätterna och leveransskyldigheterna hän ­ en transaktion, innan den tas med i en säkringsmängd, omfattas för sig till samma högbelastnings- eller lågbelastningsintervall av ett nettningsavtal med rättslig verkan som uppfyller de till ­ under ett dygn. lämpliga kraven enligt avsnitt 7.

8. Ett institut som använder säkerheter för att reducera sina d) När det gäller råvaror är det underliggande instrumentet motpartsrisker ska ha interna processer för att kontrollera att likartat, om det avser samma råvara. Ett råvaruindex ska säkerheterna, innan deras effekter beaktas i beräkningarna, upp ­ betraktas som en separat råvara. fyller tillämpliga normer för rättslig förutsebarhet enligt kapitel 4.

5. Multiplikatorer för motpartsrisk (CCRM) för de olika ka ­ tegorierna av säkringsmängder anges i följande tabell: A v s n i t t 6

M e t o d e n m e d i n t e r n a m o d e l l e r

Artikel 283 Tabell 5

Tillstånd att använda metoden med interna modeller

Kategorier av säkringsmängder CCRM 1. Om de behöriga myndigheterna finner att ett institut upp ­ 1. Räntor: 0,2 % fyller kravet i punkt 2, ska de ge institutet tillstånd att använda metoden med interna modeller vid beräkningen av exponerings ­ 2. Räntor för riskpositioner till följd av ett referensskuld ­ 0,3 % värdet för instrument som är underliggande instrument för en kreditswapp och för vilket ett kapitalkrav på högst 1,60 % ska tillämpas enligt tabell 1 i avdelning IV i kapitel 2. a) transaktionerna i artikel 273.2 a,

3. Räntor för riskpositioner till följd av ett skuldinstru ­ 0,6 % ment eller referensskuldinstrument, för vilket ett ka ­ pitalkrav på över 1,60 % ska tillämpas enligt tabell 1 i b) transaktionerna i artikel 273.2 b, c och d, och kapitel 2 b avdelning IV.

4. Växelkurser 2,5 % c) transaktionerna i artikel 273.2 a–d. 5. El 4 %

6. Guld 5 % Om ett institut fått tillstånd att använda denna modell vid be ­ räkning av exponeringsvärdet för någon av de transaktioner 7. Aktier 7 % som anges i leden a–c i första stycket, får det även använda den på transaktionerna i artikel 273.2 e. 8. Ädelmetaller (utom guld) 8,5 %

9. Andra råvaror (utom ädelmetaller och el) 10 % Utan hinder av artikel 273.1 tredje stycket får ett institut välja 10. Underliggande instrument till OTC-derivat som inte 10 % att inte tillämpa denna metod på exponeringar som inte är av tillhör någon av ovanstående kategorier väsentlig betydelse med avseende på storlek eller risk. I så fall ska institutet på dessa exponeringar tillämpa någon av de me ­ toder som anges i avsnitten 3–5, om de relevanta kraven för De underliggande instrument för OTC-derivat som avses i tabell varje modell är uppfyllda. 5 punkt 10 ska hänföras till separata enskilda säkringsmängder för varje kategori av underliggande finansiellt instrument. 2. För att de behöriga myndigheterna ska ge ett institut till ­ stånd att använda metoden med interna modeller vid de beräk ­ ningar som avses i punkt 1 ska institutet ha styrkt att det 6. Det kan finnas transaktioner med icke–linjär riskprofil uppfyller kraven i detta avsnitt och de behöriga myndigheterna eller betalningsben och transaktioner med skuldinstrument ska ha kontrollerat att institutets system för hantering av mot ­ som underliggande instrument, för vilka institutet inte kan fast ­ partsrisken är sunda och används korrekt. ställa deltavärde respektive modifierad duration, enligt vad som är tillämpligt, med en instrumentmodell som de behöriga myn ­ digheterna har godkänt för bestämningen av kapitalbaskrav för marknadsrisk. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna an ­ 3. De behöriga myndigheterna får ge institut tillstånd att tingen fastställa riskpositionernas storlek och tillämpliga CCRM j under en begränsad period genomföra metoden med interna med försiktighet eller kräva att institutet använder metoden i modeller stegvis för olika transaktionstyper. Under denna period avsnitt 3. Nettning får inte beaktas (dvs. exponeringsvärdet ska av stegvis genomförande får instituten använda de metoder som bestämmas som om det fanns en nettningsmängd med bara en anges i avsnitt 3 eller 5 för de transaktionstyper som de inte enskild transaktion). behandlar enligt metoden med interna modeller.

Bilaga 3

L 176/176 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. Ett institut ska använda de metoder som anges i avsnitt 3 a) Kapitalbaskravet för de exponeringar som beräknas utifrån eller 5 på alla OTC-derivattransaktioner och transaktioner med effektiv EPE med aktuella marknadsdata. lång avvecklingscykel för vilka institutet inte fått tillstånd enligt punkt 1 att använda metoden med interna modeller.

b) Kapitalbaskravet för dessa exponeringar, beräknat utifrån ef ­ Inom en koncern får en kombination av dessa metoder använ ­ fektiv EPE med en enda enhetlig kalibrering av stresstesterna das på permanent basis. Inom ett institut får en kombination av för alla motpartsexponeringar som metoden med interna dessa metoder endast användas, om en av metoderna används modeller tillämpas på. för de fall som anges i artikel 282.6.

4. Med undantag för motparter för vilka man konstaterat en 5. Ett institut som fått tillstånd i enlighet med punkt 1 att specifik korrelationsrisk enligt artikel 291.4 och 291.5 ska in ­ använda metoden med interna modeller får inte återgå till att stituten beräkna exponeringsvärdet som produkten av alfa ( α ) använda metoderna i avsnitt 3 eller 5, såvida det inte fått till ­ multiplicerat med effektiv EPE enligt följande: stånd till detta av den behöriga myndigheten. De behöriga myn ­ digheterna ska ge sitt tillstånd om institutet kan styrka att det finns goda skäl till detta. Exponeingsvärde ¼ α · effektiv EPE

där 6. Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta avsnitt, ska det anmäla detta till den behöriga myndigheten och an ­ tingen α = 1,4, såvida inte de behöriga myndigheterna kräver ett högre värde på α eller tillåter instituten att använda egna estimat i enlighet med punkt 9. a) redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det i god tid åter ska kunna uppfylla kraven, eller

Effektiv EPE ska beräknas genom att förväntad exponering (EEt) b) styrka för den behöriga myndigheten att effekterna av den estimeras som den genomsnittliga exponeringen vid en framtida bristande efterlevnaden är oväsentliga. tidpunkt t, där beräkningen av genomsnittet ska grunda sig på relevanta marknadsriskfaktorers möjliga framtida värden.

Artikel 284

Exponeringsvärde I modellen ska EE estimeras vid en följd av framtida tidpunkter: t 1 , t 2 , t 3 osv. 1. Om ett institut fått tillstånd i enlighet med artikel 283.1 att använda metoden med interna modeller vid beräkningen av exponeringsvärde för vissa av eller alla de transaktioner som anges i den punkten, ska dessa transaktioners exponeringsvärde 5. Effektiv EE ska beräknas rekursivt som mätas på nettningsmängdsnivå. effektiv EE tk ¼ max f effektiv EE tk –1 ; EE tk g

där I detta syfte ska institutet använda en modell genom vilken

a) prognosfördelningen anges för de förändringar av nettnings ­ den aktuella tidpunkten betecknas med t 0 , och mängdens marknadsvärde som kan tillskrivas förändringar av relevanta marknadsvariabler, som räntor och växelkurser,

effektiv EEt 0 är lika med den aktuella exponeringen. b) nettningsmängdens exponeringsvärde vid varje framtida tid ­ punkt beräknas utifrån marknadsvariablernas förändringar.

6. Effektiv EPE är lika med genomsnittlig effektiv EE under 2. För att modellen ska fånga upp effekterna av marginalavtal den framtida exponeringens första år. Om alla avtal inom nett ­ ska modellen för säkerhetens värde uppfylla de kvantitativa och ningsmängden löper ut inom mindre än ett år, ska EPE vara lika kvalitativa kraven samt datakraven för metoden med interna med medelvärdet av EE fram till dess att alla avtal inom nett ­ modeller i enlighet med detta avsnitt och institutet får endast ningsmängden har löpt ut. Effektiv EPE ska beräknas som det ta med godtagbara finansiella säkerheter enligt artiklarna 197, vägda medelvärdet av effektiv EE: 198 och 299.2 c och d i sina prognosfördelningar för föränd ­ min 1 ar löptid f X ; g ringar av nettningsmängdens marknadsvärde. effektiv EPE ¼ effektiv EE tk · Δ t k k ¼ 1 3. Kapitalbaskravet för motpartsrisken avseende de motparts ­ där vikterna Δ t k ¼ t k – t k –1 tillämpas, om den framtida expone ­ exponeringar för vilka institutet tillämpar metoden med interna ringen beräknas vid tidpunkter som är ojämnt fördelade över modeller ska vara det högsta av följande: tiden.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/177

7. Instituten ska beräkna måtten för EE eller toppexponering Artikel 285 utifrån en fördelning av exponeringarna som tar hänsyn till

Exponeringsvärde för nettningsmängder som omfattas av

möjligheten att denna kan vara annat än normalfördelad.

ett marginalavtal

1. Om nettningsmängden omfattas av ett marginalavtal och marknadsvärderas dagligen, får ett institut använda ett av de 8. Ett institut får för varje motpart använda ett mått på den följande EPE-måtten: fördelning som beräknas enligt modellen vilket är försiktigare än produkten av α och effektiv EPE beräknat enligt ekvationen i punkt 4. a) Effektiv EPE utan beaktande av eventuella säkerheter som innehas eller ställs genom marginalavtal samt eventuella sä ­ kerheter som har ställts till motparten oavsett daglig vär ­ 9. Utan hinder av punkt 4 får de behöriga myndigheterna dering och marginalavtal eller aktuell exponering. tillåta att instituten använder egna estimat av α , där

b) Ett tillägg för att ta hänsyn till exponeringens potentiella a) α ska vara lika med kvoten av det interna kapitalet vid en ökning under den avtalade marginalriskperioden samt det fullständig simulering av motpartsexponeringen för samtliga värde som är störst av motparter (täljare) och det interna kapitalet baserat på EPE (nämnare), och

i) den aktuella exponeringen, inklusive alla säkerheter som vid denna tidpunkt innehas eller har ställts, utom begärda b) EPE i nämnaren ska uppfattas som ett fast utestående be ­ säkerheter och säkerheter som är föremål för tvist, lopp.

ii) den största nettoexponeringen, inberäknat säkerheter en ­ Vid estimering i enlighet med denna punkt får α inte understiga ligt marginalavtalet, som inte skulle utlösa en begäran av 1,2. säkerhet. Detta belopp ska avspegla alla tillämpliga trös ­ kelvärden, minsta transfereringsbelopp, oberoende belopp och initialsäkerheter enligt marginalavtalet. 10. Vid estimering av α enligt punkt 9 ska ett institut säker ­ ställa att täljare och nämnare beräknas på ett sätt som över ­ ensstämmer med modellmetodiken, parameterspecifikationerna c) Om modellen beaktar effekterna av marginalavtal i estime ­ och portföljsammansättningen. Den metod som används för att ringen av EE, får institutet använda modellens EE-mått direkt estimera α ska bygga på institutets egen behandling av internt i ekvationen i artikel 284.5, förutsatt att de behöriga myn ­ kapital, vara väl dokumenterad och bli föremål för oberoende digheterna ger sitt tillstånd till detta. De behöriga myndighe ­ validering. Institutet ska dessutom se över sina estimat av α terna ska endast bevilja detta tillstånd, om de är förvissade minst varje kvartal och oftare om portföljens sammansättning om att effekterna av marginalavtal i estimeringen av EE be ­ varierar över tiden. Institutet ska också bedöma modellrisken. aktas korrekt i modellen.

11. Ett institut ska visa de behöriga myndigheterna att dess Med avseende på led b ska instituten beräkna tillägget som den egna estimat av α leder till att täljarvärdet för de olika motpar ­ förväntade positiva ökningen av transaktionernas marknads ­ terna beaktar väsentliga källor till beroende mellan fördelningar värde under marginalriskperioden. Förändringar av säkerhetens av marknadsvärden på transaktioner eller transaktionsportföljer värde ska avspeglas genom de schabloniserade volatilitetsjuste ­ för de olika motparterna. I de egna estimaten av α ska instituten ringarna i enlighet med kapitel 4 avsnitt 3 eller genom de egna ta hänsyn till graden av storleksmässig diversifiering inom port ­ estimaten av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga meto ­ följerna. den för finansiella säkerheter, men inga betalningar för säker ­ heten får förekomma under marginalriskperioden. Marginalrisk ­ perioden styrs av de minimiperioder som anges i punkterna 2–5. 12. Vid övervakningen av hur estimat enligt punkt 9 har använts, ska de behöriga myndigheterna ta hänsyn till den be ­ tydande variation i estimaten av α som följer av risken för felangivelser i de modeller som används för täljaren, särskilt 2. För transaktioner med daglig omprövning av marginalsä ­ där det förekommer konvexitet. kerhet och daglig marknadsvärdering ska marginalriskperioden i modellen för beräkning av exponeringsvärde med marginalavtal vara minst 13. Där så är befogat ska volatiliteten och korrelationen för de marknadsriskfaktorer som används i modellerna för mark ­ nads- och kreditrisken villkoras med avseende på kreditriskfak ­ a) fem bankdagar för nettningsmängder som endast består av torn för att återspegla eventuella ökningar av volatiliteten eller repor, värdepappers- eller råvarulån samt marginallånetrans ­ korrelationen under en ekonomisk nedgång. aktioner, och

Bilaga 3

L 176/178 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) tio bankdagar för alla övriga nettningsmängder. medel i samma valuta som själva exponeringen, såvida det inte använder antingen volatilitetsjusteringar som uppfyller vill ­ koren för den fullständiga metoden för finansiella säkerheter 3. För punkt 2 a och b gäller följande undantag: med egna estimat av volatilitetsjusteringarna eller de schabloni ­ serade volatilitetsjusteringarna i enlighet med kapitel 4.

a) För alla nettningsmängder där antalet transaktioner översti ­ 8. Ett institut som använder metoden med interna modeller ger 5 000 vid något tillfälle under ett kvartal ska marginal ­ ska i sina modeller bortse från att exponeringsvärdets effekt riskperioden för det påföljande kvartalet vara minst 20 bank ­ minskar på grund av en klausul i ett avtal om säkerhet, enligt dagar. Detta undantag ska inte gälla institutens handelsrela ­ vilken säkerheten ska ställas om motpartens kreditkvalitet för ­ terade exponeringar. sämras.

b) För nettningsmängder som innehåller en eller flera trans ­ Artikel 286 aktioner i samband med antingen en illikvid säkerhet eller ett OTC-derivat som är svårt att ersätta, ska marginalrisk ­ Hantering av motpartskreditrisk – styrdokument, processer perioden vara minst 20 bankdagar. och system

1. Varje institut ska fastställa och upprätthålla ramar för hantering av motpartstrisk. Dessa ramar ska omfatta Ett institut ska avgöra om säkerheten är illikvid eller om OTCderivaten är svåra att ersätta vid påfrestningar på marknaderna, som utmärks av att det saknas varaktigt aktiva marknader där a) styrdokument, processer och system för att säkerställa iden ­ en motpart inom högst två dagar skulle erhålla ett flertal pris ­ tifiering, mätning, hantering, godkännande och intern rap ­ noteringar som inte skulle förändra marknaden eller utgöra ett portering av motpartsrisker, och pris som avspeglar en underkurs på marknaden (för säkerheter) eller en överkurs (för OTC-derivat). b) processer för att säkerställa att dessa styrdokument, processer och system efterlevs. Ett institut ska överväga om de transaktioner eller värdepapper som det innehar som säkerhet är koncentrerade till en viss motpart och om institutet skulle kunna ersätta dessa transaktio ­ Dessa styrdokument, processer och system ska vara principiellt ner eller värdepapper, om denna motpart plötsligt skulle utträda sunda, tillämpas med integritet och dokumenteras. Dokumenta ­ från marknaden. tionen ska innehålla en förklaring av de empiriska metoder som används för att mäta motpartsrisken.

4. Om ett institut under de senaste två kvartalen har varit inblandat i fler än två tvister om marginalsäkerhetskrav avse ­ 2. De ramar för hantering av motpartsrisk som krävs enligt ende en viss nettningsmängd, vilka har varat längre än den till ­ punkt 1 ska beakta marknadsrisker, likviditetsrisker och rättsliga lämpliga marginalriskperioden enligt punkterna 2 och 3, ska och operativa risker som är knutna till motpartsrisker. I synner ­ institutet under de påföljande två kvartalen för denna nettnings ­ het ska ramarna säkerställa att institutet följer följande principer: mängd tillämpa en minst dubbelt så lång marginalriskperiod som den som anges i punkterna 2 och 3. a) Det får inte inleda affärsverksamhet med en motpart utan att bedöma dennes kreditvärdighet. 5. Om omprövning av marginalsäkerhet sker med N dagars mellanrum, ska marginalriskperioden vara minst lika lång som b) Det ska vederbörligen beakta kreditrisker vid och före av ­ den period som anges i punkterna 2 och 3, F, plus N dagar veckling. minus en dag. Det innebär följande:

Marginalriskperioden ¼ F þ N – 1 c) Dessa risker ska hanteras så övergripande som möjligt på motpartsnivå, med aggregering av motpartsexponeringar och andra kreditexponeringar, och på företagsomfattande nivå. 6. Om den interna modellen beaktar marginalsäkerhetens effekt på förändringar av nettningsmängdens marknadsvärde, ska institutet modellera säkerheter, utom kontanta medel i 3. Ett institut som använder metoden med egna modeller ska samma valuta som själva exponeringen, tillsammans med expo ­ på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visa neringen i sina beräkningar av exponeringsvärdet för OTC-deri ­ att det inom ramen för hantering av motpartsrisk beaktar lik ­ vat och transaktioner för värdepappersfinansiering. viditetsrisker för samtliga följande krav:

7. Om ett institut inte kan modellera säkerheter tillsammans a) Eventuella inkommande marginalsäkerhetskrav vid mark ­ med exponeringen, får det i beräkningarna av exponeringsvärdet nadsstörningar och förändringar av variationsmarginal eller för OTC-derivat och transaktioner för värdepappersfinansiering andra slags marginalsäkerheter, som initialsäkerhet eller obe ­ inte ta hänsyn till effekten av säkerheter, förutom kontanta roende säkerhet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/179

b) Eventuella inkommande krav på återlämnande av överskju ­ Artikel 287 tande säkerhet som ställts av motparter.

Organisationsstruktur för hanteringen av motpartsrisker

1. Ett institut som använder metoden med interna modeller c) Krav som följer av en eventuell nedgradering av den externa ska inrätta och upprätthålla värderingen av institutets egna kreditkvalitet.

a) en riskkontrollenhet som uppfyller villkoren i punkt 2, och Ett institut ska säkerställa att återanvändningen av säkerheter är utformad på ett sätt och med ett perspektiv som är förenligt med institutets likviditetsbehov och inte äventyrar dess förmåga att ställa eller återlämna säkerheter i tid. b) en enhet för förvaltning av säkerheter som uppfyller vill ­ koren i punkt 3.

4. Ett instituts ledningsorgan och verkställande ledning ska medverka aktivt i och se till att tillräckliga resurser avsätts till 2. Riskkontrollenheten ska ansvara för utformning och ge ­ hanteringen av motpartsrisker. Ledningen ska vara medveten nomförande av hanteringen av motpartsrisker, inbegripet inle ­ om den använda modellens begränsningar och underliggande dande och fortlöpande validering av den egna modellen, och ska antaganden och genom en formell process ta reda på vilken ha följande uppgifter och uppfylla följande krav: inverkan dessa begränsningar och antaganden kan ha på resul ­ tatens tillförlitlighet. Ledningen ska också vara medveten om osäkerheten på marknaden, om operativa frågor och om hur modellen tar hänsyn till sådana faktorer. a) Den ska ansvara för utformning och genomförande av in ­ stitutets system för hantering av motpartsrisker.

5. De dagliga rapporterna om institutets exponeringar för motpartsrisker i enlighet med artikel 287.2 b ska bedömas på tillräckligt hög ledningsnivå med befogenheter att kunna ge ­ b) Den ska utarbeta dagliga rapporter och analysera resultaten nomdriva såväl minskningar av positioner som har tagits av från institutets riskmätningsmodell. Analysen ska bland an ­ enskilda kredithandläggare eller handlare som minskningar av nat omfatta en utvärdering av förhållandet mellan måtten för institutets samlade exponering för motpartsrisker. motpartsriskens exponeringsvärden och handelslimiterna.

6. De ramar för hantering av motpartsrisker som institutet c) Den ska kontrollera indatas integritet samt utarbeta och upprättat enligt punkt 1 ska tillämpas i förening med interna analysera rapporter om resultaten från institutets riskmät ­ kredit- och handelslimiter. Dessa limiter ska vara konsekvent ningsmodell, som bland annat ska omfatta en utvärdering relaterade till institutets riskmätningsmodell på ett sätt som av förhållandet mellan måtten för riskexponeringen och kre ­ kredithandläggare, handlare och verkställande ledning har god dit- och handelslimiterna. kännedom om. Ett institut ska ha en formell process för rap ­ portering till lämplig ledningsnivå av eventuella fall där risk ­ gränserna överskridits. d) Den ska vara oberoende i förhållande till de affärsdrivande kredit- och handelsenheterna och fri från otillbörlig påver ­ 7. Mätning av hur krediter utnyttjas på daglig basis och intra ­ kan. dagsbasis ska ingå i ett instituts mätningar av motpartsrisk. Institutet ska mäta den aktuella exponeringen både brutto och netto efter avdrag för erhållna säkerheter. Det ska på portfölje) Den ska ha tillräckliga personalresurser. och motpartsnivå beräkna och övervaka maximal exponering eller potentiell framtida exponering inom det konfidensintervall som institutet har valt. Institutet ska beakta stora eller koncent ­ rerade positioner med avseende på grupper av motparter med f) Den ska rapportera direkt till institutets verkställande led ­ inbördes anknytning, branscher och marknader. ning.

8. Ett institut ska inrätta och upprätthålla rutiner och ett strikt program för stresstest. Den verkställande ledningen ska g) Dess arbete ska vara nära integrerat med institutets dagliga regelbundet och minst kvartalsvis se över resultaten av stresstes ­ kreditriskhantering. terna och hänsyn ska tas till dessa resultat i de styrdokument och de gränsvärden för motpartsrisk som fastställts av lednings ­ organet eller den verkställande ledningen. Om stresstesterna visar på särskild sårbarhet för en viss kombination av omstän ­ h) Dess resultat ska utnyttjas som en integrerad del av plane ­ digheter, ska institutet snabbt vidta åtgärder för att dessa risker ring, övervakning och kontroll av institutets kreditriskprofil ska hanteras. och samlade riskprofil.

Bilaga 3

L 176/180 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. Enheten för förvaltning av säkerheter ska ha följande upp ­ b) Organisation av den kontrollenhet för motpartsrisker som gifter och funktioner: krävs enligt artikel 287.1 a.

a) Beräkna och begära marginalsäkerhet, hantera tvister om c) Organisation av den enhet för förvaltning av säkerheter som marginalsäkerhetskrav och rapportera nivåer på oberoende krävs enligt artikel 287.1 b. belopp, initialsäkerheter och variationsmarginaler korrekt och dagligen. d) Integrering av åtgärderna för att mäta motpartsrisker i den dagliga riskhanteringen. b) Kontrollera att de data som används för att begära margi ­ nalsäkerhet är tillförlitliga samt se till att de är konsekventa och regelbundet görs förenliga med alla relevanta datakällor e) Processsen för att godkänna prissättningsmodeller för risk inom institutet. och värderingssystem som används av personalen inom af ­ färs- och administrationsavdelningar.

c) Bevaka omfattningen av återanvändning av säkerheter och eventuella ändringar av institutets rättigheter till eller i sam ­ f) Validering av alla betydelsefulla ändringar av processen för band med de säkerheter som det ställer. mätning av motpartsrisker.

d) Rapportera till lämplig ledningsnivå om vilka slags tillgångar g) Omfattningen av de motpartsrisker som beaktas av riskmät ­ som återanvänds som säkerhet och vilka villkor som gäller ningsmodellen. för återanvändningen, bland annat instrument, kreditkvalitet och löptid. h) Tillförlitligheten hos ledningens informationssystem.

e) Bevaka i vilken mån de tillgångar som institutet godtar som säkerhet är koncentrerade till vissa typer av tillgångar. i) Hur riktiga och fullständiga data om motpartsrisker är.

f) Regelbundet och minst kvartalsvis till den verkställande led ­ j) Att juridiska termer i avtal om säkerheter och nettning ningen lämna information om förvaltningen av säkerheter, korrekt avspeglas vid mätning av exponeringsvärde. bland annat information om vilka slags säkerheter som er ­ hållits och ställts, storlek och åldrande samt orsak till tvister om marginalsäkerhetskrav. Den interna rapporteringen ska k) Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet hos även avspegla tendenser när det gäller dessa siffror. datakällor som används för egna modeller, inbegripet dessa datakällors oberoende.

4. Den verkställande ledningen ska avsätta tillräckliga resur ­ ser till den enhet för förvaltning av säkerheter som krävs enligt l) Hur riktiga och lämpliga antagandena om volatilitet och punkt 1 b för att säkerställa att dess system fungerar tillräckligt korrelationer är. väl, mätt i punktlighet och korrekthet med avseende på margi ­ nalsäkerhetskrav från institutets sida respektive institutets punkt ­ lighet när det gäller svar på marginalsäkerhetskrav från motpar ­ m) Beräkningarnas tillförlitlighet vid värdering och riskomvand ­ ternas sida. Den verkställande ledningen ska se till att enheten ling. har tillräckliga personalresurser för att i tid behandla krav och tvister även under allvarliga marknadskriser och göra det möjligt för institutet att begränsa antalet stora tvister till följd av han ­ n) Kontroll av modellens tillförlitlighet genom täta utfallstest i delsvolymerna. enlighet med artikel 293.1 b–e.

Artikel 288 o) Kontroll av att kontrollenheten för motpartsrisker och en ­ heten för förvaltning av säkerheter följer relevanta rättsliga

Översyn av systemet för hantering av motpartsrisker

bestämmelser. Varje institut ska regelbundet genomföra en oberoende översyn av sitt system för hantering av motpartsrisker inom ramen för sin egen internrevision. Denna översyn ska inbegripa verksam ­ Artikel 289 heten vid både den kontrollenhet och den enhet för förvaltning

Användningstest

av säkerheter som föreskrivs enligt artikel 287 och ska särskilt omfatta minst följande: 1. Instituten ska se till att den exponeringsfördelning som genereras av den interna modell som används för att beräkna effektiv EPE är väl integrerad i institutets dagliga hantering av a) Kontroll av att dokumentationen av system och processer motpartsrisker samt att modellens resultat beaktas vid kredit ­ för hantering av motpartsrisker är tillfredsställande enligt godkännande, hantering av motpartsrisker, intern kapitalalloke ­ artikel 286. ring och företagsstyrning.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/181

2. Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har 4. Programmet ska göra en omfattande kartläggning av han ­ använt en modell som i stort uppfyller de krav som anges i deln och på motpartsnivå aggregera exponeringar för alla for ­ detta avsnitt för att beräkna de exponeringsfördelningar som mer av motpartsrisk i tillräckligt god tid för att regelbundna ligger till grund för beräkningen av EPE under minst ett år stresstester ska kunna genomföras. innan institutet fick tillstånd av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 283 att använda metoden med interna modeller. 5. Minst en gång i månaden ska det genomföras stresstest av exponeringar med avseende på viktiga marknadsriskfaktorer, såsom räntesatser, valutakurser, aktienoteringar, kreditspreadar 3. Den modell som används för att generera fördelningen av och råvarupriser för alla institutets motparter, i syfte att identi ­ exponeringarna ska ingå i de ramar för hantering av motparts ­ fiera och göra det möjligt för institutet att vid behov minska en risker som krävs enligt artikel 286. Ramarna ska även omfatta alltför hög koncentration av risker i vissa riktningar. Stresstesten mätning av hur beviljade krediter har utnyttjats, aggregering av av exponeringar – inbegripet risker kopplade till en respektive motpartsexponeringar med andra kreditexponeringar och allo ­ flera faktorer samt väsentliga oriktade risker – och stresstest av kering av internt kapital. exponering tillsammans med kreditvärdighet ska genomföras avseende motpartsrisken på följande nivåer: för varje enskild motpart, för varje motpartsgrupp och sammantaget för alla 4. Utöver EPE ska ett institut mäta och hantera aktuella ex ­ institutets motparter. poneringar. Om lämpligt ska institutet mäta den aktuella expo ­ neringen både brutto och netto efter avdrag för erhållna säker ­ heter. Ett institut uppfyller användningskravet om det använder 6. Minst kvartalsvis ska stresstestscenarion omfattande flera andra mått för motpartsrisk, exempelvis toppexponering, som faktorer tillämpas och väsentliga oriktade risker utvärderas, dä ­ bygger på den exponeringsfördelning som genererats genom ribland räntekurvsrisk och basrisk. Stresstester med flera fakto ­ samma modell som för beräkningen av EPE. rer ska minst omfatta följande scenarion, där

5. Ett institut ska ha systemkapacitet att skatta EE dagligen, a) allvarliga ekonomiska händelser eller marknadshändelser har såvida det inte kan förvissa de behöriga myndigheterna om att inträffat, dess exponeringar för motpartsrisker är sådana att det är till ­ räckligt med mindre frekventa beräkningar. Institutet ska också beräkna EE vid framtida tidpunkter enligt en tidsprofil för pro ­ gnoshorisonter som i tillräcklig utsträckning återspeglar tids ­ b) likviditeten har minskat väsentligt på marknaden som helhet, strukturen för framtida betalningsflöden och avtalens löptid och samt på ett sätt som motsvarar exponeringarnas grad av väsent ­ lighet och sammansättning. c) ett stort finansinstitut avvecklar positioner.

6. Exponeringen ska mätas, övervakas och kontrolleras under hela löptiden för alla avtal inom en nettningsmängd och inte 7. Stresstestets syfte ska vara anpassat efter hur allvarliga bara i ettårsperspektivet. Institutet ska ha metoder för att iden ­ störningar som de underliggande riskfaktorerna kan framkalla. tifiera och kontrollera motpartsrisker i fall då exponeringen ökar Vid stresstest av solvens ska de underliggande riskfaktorerna ge bortom ettårsgränsen. Den prognostiserade exponerings ­ tillräckligt allvarliga störningar för att orsaka historiskt extrema ökningen ska även vara ett av ingångsvärdena i institutets in ­ omständigheter på marknaderna och extrema men rimliga på ­ terna modell för internt kapital. frestningar på marknaderna. Stresstesten ska utvärdera hur så ­ dana störningar inverkar på kapitalbas, kapitalbaskrav och re ­ sultat. Vid daglig övervakning av portföljer, säkring och hante ­ Artikel 290 ring av koncentrationer ska testprogrammet även beakta mindre allvarliga och mer sannolika scenarier.

Stresstest

1. Ett institut ska ha ett omfattande stresstestprogram för motpartsrisker, även för bedömning av kapitalbaskraven i sam ­ 8. Programmet ska om lämpligt innefatta omvända stresstes ­ band med motpartsrisker, och detta program ska uppfylla kra ­ ter för att identifiera extrema men rimliga scenarier som skulle ven i punkterna 2–10. kunna ge påtagligt ogynnsamma resultat. Omvända stresstester ska beakta effekterna av en portföljs väsentliga icke-linjära egen ­ skaper. 2. Det ska upptäcka eventuella händelser eller framtida för ­ ändringar av de ekonomiska förhållandena, vilka skulle kunna få ogynnsamma effekter på institutets kreditexponeringar samt be ­ 9. Resultaten av programmets stresstest ska regelbundet och döma institutets förmåga att stå emot sådana förändringar. minst kvartalsvis rapporteras till den verkställande ledningen. Rapporterna och analysen av resultaten ska omfatta de största effekterna på respektive motpartsnivå i portföljen, väsentliga 3. Programmets stressmått ska jämföras med riskgränser och koncentrationer inom olika segment i portföljen (inom samma institutet ska betrakta dem som en del av den process som bransch eller region) samt relevanta portfölj- och motpartsspe ­ beskrivs i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU. cifika tendenser.

Bilaga 3

L 176/182 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

10. Den verkställande ledningen ska ha en ledande roll i b) Inom varje sådan enskild nettningsmängd ska exponerings ­ arbetet på att integrera stresstesten i institutets ramar för risk ­ värdet för kreditswappar som refererar till ett enda namn hantering och dess riskkultur samt se till att resultaten är me ­ vara lika med hela den förväntade värdeminskningen för ningsfulla och används vid hanteringen av motpartsrisker. Stres ­ det underliggande instrumentets resterande verkliga värde stestresultaten för väsentliga exponeringar ska utvärderas utifrån vid antagandet att den underliggande utgivaren har trätt i riktlinjer som anger institutets riskbenägenhet och ska förmedlas likvidation. till den verkställande ledningen för diskussion och åtgärder, när orimliga eller koncentrerade risker upptäcks. c) Ett institut som använder den metod som beskrivs i kapitel 3 ska ange LGD-värdet 100 % för sådana swappar. Artikel 291

Korrelationsrisk

d) Ett institut som använder den metod som beskrivs i kapitel 2 1. Vid tillämpningen av denna artikel ska följande gälla: ska tillämpa samma riskvikt som för en transaktion utan säkerhet.

a) Allmän korrelationsrisk avser en risk som uppstår när det finns en positiv korrelation mellan sannolikheten för att e) För alla övriga transaktioner som refererar till ett enda namn motparter fallerar och allmänna marknadsriskfaktorer. i en sådan enskild nettningsmängd ska beräkningen av ex ­ poneringsvärdet överensstämma med antagandet att de un ­ derliggande skuldförbindelser där det finns ett rättsligt sam ­ b) Specifik korrelationsrisk avser en risk som uppstår när det på band mellan utgivaren och motparten plötsligt fallerar. För grund av transaktionernas art finns en positiv korrelation alla övriga transaktioner som refererar till en korg av namn mellan den framtida exponeringen mot en viss motpart eller ett index ska plötsligt fallissemang för de respektive och sannolikheten för att denna motpart fallerar (PD). Ett underliggande skuldförbindelser där det finns ett rättsligt institut ska anses vara exponerat för specifik korrelationsrisk samband mellan utgivaren och motparten tillämpas, om de om den framtida exponeringen mot en viss motpart förvän ­ är väsentliga. tas vara hög när sannolikheten för att motparten fallerar också är hög.

f) I den mån institutet använder befintliga beräkningar av marknadsrisken för kapitalbaskraven för tillkommande fallis ­ 2. Ett institut ska vederbörligen beakta exponeringar som ger semangs- och migrationsrisker i enlighet med avdelning IV upphov till en väsentlig grad av specifik och allmän korrela ­ kapitel 5 avsnitt 4 vilka redan innehåller ett antagande om tionsrisk. LGD, ska LGD-värdet 100 % anges i den formel som an ­ vänds.

3. För att upptäcka eventuell allmän korrelationsrisk ska ett institut utforma stresstester och scenarioanalyser för att stres ­ stesta riskfaktorer som inverkar negativt på motpartens kredit ­ 6. Instituten ska förse den verkställande ledningen och lämp ­ värdighet. Sådana tester ska omfatta risken för allvarliga stör ­ lig kommitté i ledningsorganet med regelbundna rapporter om ningar vid ändrade förhållanden mellan riskfaktorerna. Ett insti ­ både specifik och allmän korrelationsrisk samt de åtgärder som tut ska övervaka den allmänna korrelationsrisken per produkt, vidtas för att hantera dessa risker. region, bransch eller i förhållande till andra kategorier som är relevanta för verksamheten. Artikel 292

Modellprocessens integritet

4. Ett institut ska ha metoder för att för varje rättslig enhet identifiera, övervaka och kontrollera fall av specifik korrelations ­ 1. Ett institut ska säkerställa modellprocessens integritet i risk, från och med inledandet av en transaktion och under hela enlighet med artikel 284 genom att anta åtminstone följande dess fortsatta löptid. åtgärder:

5. Instituten ska beräkna kapitalbaskraven för motpartsk ­ a) Den interna modellen ska beakta villkor och specifikationer reditrisker med avseende på transaktioner där man konstaterat för transaktionerna utan dröjsmål, fullständigt och med för ­ specifik korrelationsrisk och där det finns ett rättsligt samband siktighet. mellan motparten och utgivaren av OTC-derivatets underlig ­ gande tillgång eller den underliggande tillgång avseende de transaktioner som avses i artikel 273.2 b, c och d i enlighet med följande principer: b) Villkoren ska åtminstone omfatta teoretiska kontraktsbelopp, löptid, referenstillgångar samt arrangemang för marginalsä ­ kerheter och nettning. a) De instrument där det föreligger specifik korrelationsrisk ska inte ingå i samma nettningsmängd som övriga transaktioner med motparten och varje sådant instrument ska behandlas c) Villkoren och specifikationerna ska registreras i en databas som en enskild nettningsmängd. som är föremål för återkommande formell revision.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/183

d) Det ska finnas en process för att godta nettningsarrange ­ De behöriga myndigheterna ska kräva att institutet justerar ka ­ mang enligt vilket det ska krävas en jurists bekräftelse av libreringen av stresstest, om referensportföljernas exponeringar att nettning enligt dessa arrangemang kan hävdas rättsligt. avviker väsentligt från varandra.

e) Den bekräftelse som krävs enligt led d ska föras in i den databas som anges i led c av en oberoende enhet. 6. Ett institut ska validera modellen enligt en process som klart beskrivs i institutets styrdokument och förfaranden. Vali ­ f) Överföringen av data om transaktionsvillkor och specifika ­ deringsprocessen ska tioner till EPE-modellen ska vara föremål för internrevision.

g) Det ska finnas processer för formell avstämning mellan mo ­ a) innehålla information om vilket slag av test som krävs för att dellen och källdatasystemen, så att det fortlöpande kan kont ­ säkerställa modellens integritet och för att identifiera under rolleras att transaktionsvillkor och specifikationer beaktas vid vilka förhållanden de antaganden som modellen bygger på är EPE-beräkningen på ett korrekt eller åtminstone försiktigt olämpliga och därför kan leda till en underskattning av EPE, sätt. och

2. Aktuella exponeringar ska beräknas utifrån aktuella mark ­ nadsdata. Ett institut får kalibrera sin EPE-modell med hjälp av antingen historiska marknadsdata eller marknadsimplicita data b) omfatta en översyn av modellens fullständighet. för att fastställa parametrar för underliggande stokastiska pro ­ cesser, som förskjutning, volatilitet och korrelation. Om ett institut använder historiska data, ska dessa data avse minst tre år. Dessa data ska uppdateras minst kvartalsvis och oftare om 7. Ett institut ska övervaka relevanta risker och ha inrättat det behövs för att återspegla förhållandena på marknaden. processer för att justera sina skattningar av effektiv EPE, när dessa risker får väsentlig betydelse. För att efterleva denna punkt ska institutet göra följande: För beräkning av effektiv EPE genom kalibrering av stresstester ska ett institut kalibrera effektiv EPE utifrån antingen treårsdata som innefattar en period med påfrestningar på motparternas kreditspreadar eller marknadsimplicita data från en sådan kritisk period. a) Identifiera och hantera sina exponeringar för specifika kor ­ relationsrisker i enlighet med artikel 291.1 b och expone ­ ringar för allmänna korrelationsrisker i enlighet med arti ­ Institutet ska uppfylla kraven i punkterna 3, 4 och 5 i detta kel 291.1 a. syfte.

3. Ett institut ska minst kvartalsvis förvissa den behöriga myndigheten om att den kritiska period som används i beräk ­ b) När det gäller exponeringar vilkas riskprofil ökar efter ett år, ningen enligt denna punkt sammanfaller med en period då ska institutet regelbundet jämföra skattningen av ett relevant antalet kreditswappar eller andra kreditspreadar (såsom lån eller exponeringsmått för ett år med samma exponeringsmått för företagsobligationer) ökade för ett representativt urval av de av hela den tid exponeringen varar. dess motparter som handlat med kreditspreadar. Om institutet inte har tillräckliga data om en motparts kreditspreadar, ska det åsätta denna motpart specifika data för kreditspreadar baserade på region, intern kreditvärdering och affärsslag. c) När det gäller exponeringar med mindre än ett års återstå ­ ende löptid, ska institutet regelbundet jämföra ersättnings ­ kostnaden (aktuell exponering) med den realiserade expone ­ 4. EPE-modellen för alla motparter ska bygga på data, an ­ ringsprofilen och lagra data som möjliggör sådana jämförel ­ tingen historiska eller implicita, som innefattar data från den ser. kritiska kreditperioden och ska använda sådana data på ett sätt som är förenligt med den metod som används för att kalibrera EPE-modellen mot aktuella data. 8. Ett institut ska ha interna processer för att kontrollera att 5. För att utvärdera hur kalibreringen av stresstest inverkar en transaktion, innan den tas med i en nettningsmängd, omfat ­ på effektiv EPE ska ett institut skapa flera referensportföljer, som tas av ett nettningsavtal, som kan hävdas rättsligt och uppfyller är sårbara för de huvudsakliga riskfaktorer som institutet är kraven enligt avsnitt 7. exponerat för. Exponeringen mot dessa referensportföljer ska beräknas med a) en metod med stresstest som bygger på aktu ­ ella marknadsvärden och modellparametrar som kalibrerats mot kritiska marknadsförhållanden, och b) den exponering som ge ­ 9. Ett institut som använder säkerheter för att reducera sina nererats under den kritiska perioden, men genom den metod motpartsrisker ska ha interna processer för att kontrollera att som beskrivs i detta avsnitt (marknadsvärdet i slutet av den säkerheterna uppfyller tillämpliga normer för rättslig förutsebar ­ kritiska perioden, volatilitet och korrelationer från den treåriga het enligt kapitel 4, innan deras effekter beaktas i beräkning ­ kritiska perioden). arna.

Bilaga 3

L 176/184 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

10. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område i) Den fortlöpande valideringen av modeller för motpartsrisk, och utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna artikel i enlig ­ bland annat utfallstester, ska ses över regelbundet på tillräck ­ het med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. ligt hög ledningsnivå med befogenheter att kunna besluta vilka åtgärder som ska vidtas för att hantera eventuella svag ­ heter i modellen. Artikel 293

Krav på riskhanteringssystemet

1. Varje institut ska uppfylla följande krav: 2. De behöriga myndigheterna ska ta hänsyn till i vilken mån ett institut uppfyller kraven i punkt 1 när de anger värdet för alfa i enlighet med artikel 284.4. Endast de institut som helt uppfyller nämnda krav ska få tillämpa den minsta multiplika ­ a) Det ska uppfylla de kvalitativa kraven i del III avdelning IV tionsfaktorn. kapitel 5.

b) Det ska genomföra ett regelbundet utfallstestprogram, som 3. Ett institut ska dokumentera processen för inledande och jämför de riskmått som genereras av modellen med realise ­ fortlöpande validering av sin exponeringsmodell för motparts ­ rade riskmått och hypotetiska förändringar utifrån statiska risk och beräkningen av riskmått som genereras av modellerna positioner med realiserade mått. så utförligt att en tredje part skulle kunna upprepa analysen respektive återskapa riskmåtten. I denna dokumentation ska det anges hur ofta analys av utfallstest och eventuell annan c) Det ska göra en inledande validering och en fortlöpande fortlöpande validering ska ske, hur valideringen utförs med av ­ periodisk översyn av sin exponeringsmodell för motpartsris ­ seende på dataflöden och portföljer samt vilka analyser som ker och de riskmått som genereras av denna. Valideringen görs. och översynen ska vara oberoende av modellens utveckling.

d) Ledningsorganet och den verkställande ledningen ska med ­ 4. Ett institut ska ange kriterier för hur det utvärderar sina verka i riskkontrollprocessen och se till att tillräckliga resur ­ exponeringsmodeller för motpartsrisk och de modeller som le ­ ser ägnas åt kontroll av kreditrisker och motpartsrisker. I vererar data till exponeringsberäkningen samt ha skriftliga detta syfte ska de dagliga rapporter som utarbetas av den riktlinjer med en beskrivning av den process som används för oberoende riskkontrollenheten, inrättad i enlighet med arti ­ att upptäcka och komma till rätta med oacceptabla tillväga ­ kel 287.1 a, ses över på tillräckligt hög ledningsnivå med gångssätt. befogenheter att kunna driva igenom såväl minskningar av positioner som anskaffats av enskilda handlare som minsk ­ ningar av institutets samlade riskexponering. 5. Ett institut ska fastställa hur de representativa motparts ­ portföljer är sammansatta som används vid valideringen av en e) Den interna modellen för mätning av riskexponering ska exponeringsmodell för motpartsrisk och dess riskmått. integreras i institutets dagliga riskhantering.

f) Riskmätningssystemet ska tillämpas i förening med interna 6. Vid den validering av exponeringsmodeller för motparts ­ handels- och exponeringslimiter. I detta syfte ska expone ­ risk och dess riskmått som ger prognosfördelningar ska mer än ringslimiterna vara konsekvent relaterade till institutets risk ­ en uppgift för prognosfördelningen beaktas. mätningsmodell på ett sätt som handlare, kredithandläggare och verkställande ledning har god kännedom om.

Artikel 294 g) Ett institut ska säkerställa att dess riskhanteringssystem är väl

Valideringskrav

dokumenterat. I synnerhet ska det ha en rad interna riktlin ­ jer, kontroller och processer för riskmätningssystemets drift 1. Ett institut ska inom ramen för den inledande och fortlö ­ samt arrangemang som säkerställer att dessa riktlinjer efter ­ pande valideringen av sin exponeringsmodell för motpartsrisker levs. och sina riskmått säkerställa att följande krav är uppfyllda:

h) En oberoende översyn av riskhanteringssystemet ska genom ­ föras regelbundet inom ramen för institutets egna internre ­ a) Institutet ska genomföra utfallstest med användning av his ­ vision. Denna översyn ska omfatta både de affärsdrivande toriska data om förändringar av marknadsriskfaktorerna, handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens innan de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd i enlighet verksamhet. Den övergripande riskhanteringen ska ses över med artikel 283.1. Utfallstesten ska beakta ett antal be ­ regelbundet (minst en gång per år), och denna översyn ska stämda prognosperioder under minst ett år med en rad som ett minimum specifikt omfatta samtliga punkter i arti ­ olika starttidpunkter och avseende ett stort antal marknads ­ kel 288. villkor.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/185

b) Institut som använder den metod som anges i artikel 285.1 i) Institutet ska genomföra utfallstest som är utformade för att b ska regelbundet validera sin modell för att testa om de testa huvudantagandena i exponeringsmodellen för mot ­ realiserade aktuella exponeringarna överensstämmer med partsrisker och de relevanta riskmåtten, inbegripet förhållan ­ prognoserna för samtliga marginalriskperioder under ett det i modellerna mellan löptider med samma riskfaktorer år. Om vissa av transaktionerna i nettningsmängden har och mellan riskfaktorer. kortare löptid än ett år och nettningsmängden har högre känslighet för riskfaktorerna utan dessa transaktioner, ska detta beaktas i valideringen. j) Lämpliga rutiner ska gälla för utfallstester av hur expone ­ ringsmodeller för motpartsrisker och tillhörande riskmått fungerar. Programmet för utfallstester ska vara utformat så c) Det ska genomföra utfallstest av hur exponeringsmodellen att det upptäcker eventuella brister i riskmåtten i en EPEför motpartsrisker fungerar, av de relevanta riskmåtten i modell. modellen samt av de prognostiserade marknadsriskfaktorer ­ na. För transaktioner där säkerhet ställts ska prognosperio ­ derna även avspegla sådana typiska marginalriskperioder som tillämpas vid handel där säkerhet ställts eller där mar ­ k) Ett institut ska validera sina exponeringsmodeller för mot ­ ginalavtal ingår. partsrisker och alla riskmått med tidsperspektiv som mot ­ svarar löptiden för de transaktioner för vilka exponeringar beräknas med hjälp av metoden med interna modeller i enlighet med artikel 283. d) Om modellvalideringen tyder på att effektiv EPE är under ­ skattad, ska institutet vidta de åtgärder som krävs för att hantera bristerna i modellen. l) Ett institut ska inom ramen för den fortlöpande modellvali ­ deringen regelbundet testa de värderingsmodeller som an ­ vänds för beräkning av motpartsexponering mot lämpliga e) Det ska i den inledande och fortlöpande modellvalideringen oberoende referensvärden. ingå att testa de värderingsmodeller som används för att beräkna motpartsexponering vid ett givet scenario för fram ­ tida störningar som påverkar marknadsriskfaktorerna. Vär ­ deringsmodellerna för optioner ska ta hänsyn till options ­ m) I den fortlöpande valideringen av ett instituts exponerings ­ värdenas icke-linjära karaktär med avseende på marknads ­ modell för motpartsrisker och de relevanta riskmåtten ska riskfaktorerna. det ingå en bedömning av om den senaste tidens resultat varit tillfredsställande.

f) Exponeringsmodellen för motpartsrisker ska fånga den transaktionsspecifika information som behövs för att expo ­ n) Institutet ska i sin inledande och fortlöpande validering be ­ neringarna ska kunna aggregeras på nettningsmängdsnivå. döma hur ofta parametrarna i en exponeringsmodell för Instituten ska kontrollera att transaktionerna hänförs till den motpartsrisker bör uppdateras. korrekta nettningsmängden inom modellen.

o) I den inledande och fortlöpande valideringen av expone ­ g) Exponeringsmodellen för motpartsrisker ska omfatta trans ­ ringsmodeller för motpartsrisker ska det ingå en bedömning aktionsspecifik information för att effekterna av marginal ­ av om exponeringsberäkningarna av motpartsnivån och avtal ska kunna beaktas. Den ska beakta både det aktuella nettningsmängdens exponering är ändamålsenliga eller inte. marginalsäkerhetsbeloppet och den marginalsäkerhet som skulle överföras mellan motparter i framtiden. Modellen ska beakta om marginalavtalen är ensidiga eller ömsesidiga, hur ofta marginalsäkerheter begärs, marginalriskperioden, 2. Vid beräkningen av föreskrivet exponeringsvärde för varje miniminivån för den exponering utan marginalsäkerhet motpart får ett mått som är försiktigare än det metriska använ ­ som institutet är villigt att acceptera och minsta transfere ­ das i stället för alfa multiplicerat med effektiv EPE, förutsatt att ringsbelopp. I modellen ska antingen förändringarna av den de behöriga myndigheterna gett sitt förhandstillstånd. Graden av ställda säkerhetens marknadsvärde skattas eller de regler till ­ relativ försiktighet bedöms efter de behöriga myndigheternas lämpas som anges i kapitel 4. förhandstillstånd och vid den regelbundna granskningen av EPE-modellerna. Ett institut ska regelbundet validera försiktighe ­ ten. Den fortlöpande utvärderingen av hur modellerna fungerar ska omfatta alla motparter på vilka modellerna tillämpas. h) Statiska historiska utfallstester av representativa motparts ­ portföljer ska ingå i modellvalideringen. Institutet ska regel ­ bundet genomföra sådana utfallstester på ett antal represen ­ tativa motpartsportföljer som är faktiska eller hypotetiska. 3. Om utfallstesterna visar att en modell inte är tillräckligt Dessa representativa portföljer ska väljas utifrån känslighe ­ tillförlitlig, ska de behöriga myndigheterna återkalla godkännan ­ ten för de väsentliga riskfaktorer och kombinerade riskfak ­ det av modellen eller ålägga institutet att vidta lämpliga åtgärder torer som institutet är exponerat för. för att säkerställa att modellen snarast förbättras.

Bilaga 3

L 176/186 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

A v s n i t t 7 positiva och negativa marknadsvärdena av de ingående en ­ skilda transaktionerna.

A v t a l s n e t t n i n g

Artikel 295 Erkännande av avtalsnettning som riskreducerande b) Institutet ska till den behöriga myndigheten ha lämnat skrift ­ liga och motiverade juridiska utlåtanden, så att institutets Under förutsättning att de behöriga myndigheterna har godkänt fordringar och förpliktelser vid en talan mot nettningsavtalet nettningsavtalet i enlighet med artikel 296 och att institutet inte skulle överskrida dem som anges i led a. Det juridiska uppfyller kraven i artikel 297 får ett institut behandla följande utlåtandet ska hänvisa till tillämplig lagstiftning i slags nettningsavtal som riskreducerande i enlighet med arti ­ kel 298:

i) den jurisdiktion där motparten har sitt säte,

a) Bilaterala avtal om novation mellan ett institut och dess motpart enligt vilka avtal om ömsesidiga fordringar och för ­ ii) den jurisdiktion där en företagsfilial är belägen, om det pliktelser automatiskt avräknas på så sätt att det vid novation gäller en filial i ett annat land än det där företaget har sitt fastställs ett enda nettobelopp varje gång novation tillämpas, säte, så att det skapas ett enda nytt juridiskt bindande avtal som ersätter tidigare avtal och alla förpliktelser mellan parterna enligt dessa avtal. iii) den jurisdiktion vars lag reglerar de enskilda transaktio ­ ner som ingår i nettningsavtalet,

b) Andra bilaterala nettningsavtal mellan ett institut och dess motpart. iv) den jurisdiktion vars lag reglerar varje avtal eller över ­ enskommelse som är nödvändig för att genomföra nett ­ ningsavtalet.

c) Avtal om produktövergripande nettning för institut som har erhållit tillstånd att använda metoden i avsnitt 6 för trans ­ c) Kreditrisken mot varje motpart ska aggregeras till en enda aktioner som omfattas av denna metod. De behöriga myn ­ rättslig exponering mot samtliga transaktioner med denna digheterna ska lämna EBA en förteckning över de avtal om motpart. Detta aggregat ska beaktas vid fastställande av kre ­ produktövergripande nettning som har godkänts. ditlimiter och allokering av internt kapital.

d) Avtalet får inte innehålla någon klausul som vid en motparts Nettning mellan transaktioner som ingåtts av olika juridiska fallissemang medger att en icke försumlig motpart endast personer i en grupp får inte godkännas vid beräkning av ka ­ behöver betala delvis eller inte alls till den fallerande partens pitalbaskraven. konkursbo, även om den fallerande parten är en nettoford ­ ringsägare (dvs. en walkaway-klausul).

Artikel 296 Om någon av de behöriga myndigheterna inte är förvissad om Godkännande av nettningsavtal att nettningsavtalet är lagenligt och verkställbart enligt lagen i var och en av de jurisdiktioner som anges i led b, ska nettnings ­ 1. De behöriga myndigheterna får endast godkänna ett avtal avtalet inte godkännas som en riskreduceringsmetod för någon om nettning om villkoren i punkt 2 och i tillämpliga fall även av parterna. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna under ­ punkt 3 är uppfyllda. rätta varandra om detta.

2. Följande villkor ska vara uppfyllda för alla avtal om nett ­ 3. De juridiska utlåtanden som anges i led b får utformas ning som ett institut använder för att fastställa exponeringsvär ­ med hänvisning till olika slags avtalsnettning. För produktöver ­ det i denna del: gripande nettningsavtal ska dessutom följande villkor vara upp ­ fyllda:

a) Institutet ska med sin motpart ha ingått en överenskom ­ a) Nettosumman i punkt 2 a ska vara nettosumman av de melse om avtalsnettning som ger upphov till en enda juri ­ positiva och negativa slutavräkningsvärdena för alla ingående disk förpliktelse som omfattar alla ingående transaktioner, så enskilda bilaterala ramavtal och de positiva och negativa att institutet, om en motpart fallerar, endast har rätt att marknadsvärdena för de enskilda transaktionerna (det pro ­ fordra eller är förpliktad att betala nettosumman av de duktövergripande nettobeloppet).

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/187

b) De juridiska utlåtandena enligt punkt 2 b ska ta upp hela det ii) de teoretiska kapitalbeloppen eller underliggande värdena produktövergripande nettningsavtalets giltighet och verkställ ­ enligt artikel 274.2. barhet samt dess effekter på väsentliga bestämmelser i even ­ tuellt ingående enskilda bilaterala ramavtal.

Vid tillämpning av avsnitt 4 får instituten ta hänsyn till avtalet om novation, när de beräknar det teoretiska belopp Artikel 297 som anges i artikel 275.1. I sådana fall ska instituten till ­ lämpa procentsatserna i tabell 3.

Institutens förpliktelser

1. Ett institut ska inrätta och upprätthålla processer för att säkerställa att nettningsavtalets rättsliga giltighet och verkställ ­ c) För andra nettningsöverenskommelser ska instituten tillämpa barhet ses över med anledning av lagändringar i de berörda avsnitt 3 enligt följande: jurisdiktionerna enligt artikel 296.2 b.

2. Institutet ska arkivera all erforderlig dokumentation om i) Den aktuella ersättningskostnad som avses i artikel 274.1 sin avtalsnettning. för avtalen i en nettningsöverenskommelse ska beräknas med beaktande av den faktiska hypotetiska nettoersätt ­ ningskostnad som avtalet medför; om nettningen leder till en nettoskuld för det institut som beräknar nettoer ­ 3. Institutet ska beakta effekterna av nettning vid sin mät ­ sättningskostnaden, ska den aktuella ersättningskostnaden ning av den samlade kreditriskexponeringen mot varje motpart sättas till " 0 " . och hantera sin motpartsrisk utifrån resultaten av denna mät ­ ning.

ii) Talet för eventuell framtida kreditexponering enligt arti ­ kel 274.2 ska för alla avtal i en nettningsöverenskom ­ 4. Vid avtal om produktövergripande nettning enligt arti ­ melse minskas i enlighet med följande formel: kel 295 ska institutet ha processer enligt artikel 296.2 c för att kontrollera att alla transaktioner som ska ingå i en nettnings ­ mängd omfattas av ett juridiskt utlåtande i enlighet med arti ­ kel 296.2 b.

PCE red ¼ 0 : 4 · PCE brutto þ 0 : 6 · NGR · PCE brutto

Institutet ska med beaktande av avtalet om produktövergripande nettning fortsätta att uppfylla godkännandekraven på bilateral nettning och kraven i kapitel 4 för godkännande av kreditrisk ­ där skydd i tillämplig form när det gäller alla ingående enskilda bilaterala ramavtal och transaktioner.

PCE red = det reducerade talet för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla kontrakt Artikel 298 med en given motpart som ingår i ett rätts ­ Effekter av godkännande av nettning som riskreducerande ligt giltigt bilateralt nettningsavtal,

1. Nettningsavtal ska behandlas som följer:

PCE brutto = summan av talen för eventuell framtida ex ­ ponering för kreditrisk för alla kontrakt med a) Nettning vid tillämpning av avsnitten 5 och 6 ska godkännas en given motpart vilka ingår i ett rättsligt enligt bestämmelserna i dessa avsnitt. giltigt bilateralt nettningsavtal och är beräk ­ nade genom att deras teoretiska kapitalbe ­ lopp multipliceras med de procenttal som anges i tabell 1, och b) Vid avtal om novation får de enskilda nettobelopp som fast ­ ställs genom sådana avtal viktas i stället för bruttobeloppen.

NGR = netto-bruttokvoten, beräknad som kvoten mellan nettoersättningskostnaden för alla Vid tillämpning av avsnitt 3 får instituten ta hänsyn till kontrakt som ingår i ett rättsligt giltigt bila ­ avtalet om novation när de fastställer teralt nettningsavtal med en given motpart (täljare) och bruttoersättningskostnaden för alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig i) de aktuella ersättningskostnaderna enligt artikel 274.1, bilateral nettningsöverenskommelse med den och motparten (nämnare).

Bilaga 3

L 176/188 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Vid beräkningen av den möjliga framtida exponeringen för 2. Vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för mot ­ kreditrisk i enlighet med formeln i punkt 1 får instituten be ­ partsrisken ska instituten tillämpa följande principer på poster i handla kontrakt som helt matchar varandra och ingår i nett ­ handelslagret: ningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teore ­ tiskt belopp som är lika med nettointäkterna.

a) Vid beräkning av den möjliga framtida exponeringen för kreditrisk enligt metoden i avsnitt 3 ska för kreditderivat i form av totalavkastningsswappar och kreditswappar instru ­ mentets nominella belopp multipliceras med följande pro ­ Vid tillämpningen av artikel 275.1 får instituten behandla kont ­ centsatser: rakt som helt matchar varandra och ingår i nettningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som är lika med nettointäkterna, varvid de teoretiska beloppen ska multipliceras med de procentsatser som anges i tabell 3. i) 5 %, om referensförpliktelsen är sådan att den skulle vara en kvalificerad post enligt del III avdelning IV kapitel 2, om den gav upphov till direkt exponering för institutet.

Vid tillämpningen av denna punkt ska med kontrakt som helt matchar varandra avses valutaterminer eller liknande kontrakt, ii) 10 %, om referensförpliktelsen är sådan att den inte skulle där det teoretiska beloppet är lika med kassaflödena, om kas ­ vara en kvalificerad post enligt del III avdelning IV kapitel saflödena förfaller till betalning samma valutadag och helt och 2, om den gav upphov till direkt exponering för institu ­ hållet är i samma valuta. tet.

Om ett instituts exponering till följd av en kreditswapp är en 3. För alla andra kontrakt som ingår i ett nettningsavtal får lång position i det underliggande instrumentet, får procent ­ de tillämpliga procentsatserna minskas enligt tabell 6: satsen 0 % användas för den möjliga framtida exponeringen för kreditrisk, såvida inte denna kreditswapp omfattas av en likvidationsklausul vid insolvens i den enhet vars exponering till följd av swappen utgör en kort position i det underlig ­ gande instrumentet, även om detta inte fallerat.

Tabell 6

­ Ursprunglig löptid Räntekontrakt Valutakurskont rakt Om kreditderivatet ger skydd vid förfall vid det n:te fallis ­ semanget bland flera underliggande förpliktelser, ska institu ­ Ett år eller mindre 0,35 % 1,50 % tet bestämma vilken av de föreskrivna procentsatser som avses i första stycket som ska tillämpas på den förpliktelse Över ett år men högst två år 0,75 % 3,75 % som har den n:te sämsta kreditkvaliteten och skulle anses vara kvalificerad enligt del III avdelning IV kapitel 2, om den Tillägg för varje ytterligare år 0,75 % 2,25 % innehades av institutet.

4. I fråga om räntekontrakt får instituten med de behöriga myndigheternas samtycke välja antingen ursprunglig eller åter ­ b) Instituten får inte använda den förenklade metoden för fi ­ stående löptid. nansiella säkerheter enligt artikel 222 för att beakta effek ­ terna av finansiella säkerheter.

A v s n i t t 8 c) När det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån som förtecknats i handelslagret, får instituten beakta alla finansi ­

P o s t e r i h a n d e l s l a g r e t

ella instrument och råvaror som får ingå i handelslagret som Artikel 299 godtagbar säkerhet.

Poster i handelslagret

1. För tillämpningen av denna artikel ska bilaga II innehålla en hänvisning till derivatinstrument för överföring av kreditrisk d) För exponeringar till följd av OTC-derivat som förtecknats i enligt vad som anges i avsnitt C.8 i bilaga I till direktiv handelslagret får instituten beakta råvaror som får ingå i 2004/39/EG. handelslagret som godtagbar säkerhet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/189

e) Vid beräkning av volatilitetsjusteringar i fall när sådana fi ­ A v s n i t t 9 nansiella instrument eller råvaror som inte får ingå i handels ­

K a p i t a l b a s k r a v f ö r e x p o n e r i n g a r m o t e n

lagret enligt kapitel 4 lånas ut, säljs eller tillhandahålls re ­

c e n t r a l m o t p a r t

spektive lånas, köps eller tas emot som säkerhet eller på något annat sätt inom ramen för en sådan transaktion och Artikel 300 ett institut tillämpar schablonmetoden för volatilitetsjuste ­ ringar enligt kapitel 4 avsnitt 3, ska institutet behandla så ­ Definitioner dana instrument och råvaror på samma sätt som aktier I detta avsnitt gäller följande definitioner: utanför huvudindexet på en erkänd börs.

1. konkursskydd: en kundtillgång blir genom effektiva arrange ­ mang inte tillgänglig för fordringsägare hos en central motpart f) Om ett institut tillämpar metoden med egna skattningar av eller för en clearingmedlem, om denna centrala motpart eller volatilitetsjusteringar enligt kapitel 4 avsnitt 3, ska institutet clearingmedlem skulle drabbas av insolvens, eller tillgången blir för finansiella instrument eller råvaror som inte får ingå i inte tillgänglig för clearingmedlemmen för täckande av förluster handelslagret enligt kapitel 4 beräkna volatilitetsjusteringar som den har ådragit sig till följd av att en eller flera andra för varje enskild post. Ett institut som har erhållit tillstånd kunder än de som tillhandahöll denna tillgång har fallerat. att använda metoden med egna modeller enligt kapitel 4 får också tillämpa denna metod på handelslagret.

2. motpartsrelaterad transaktion: ett kontrakt eller en transaktion enligt artikel 301.1 mellan en kund och en clearingmedlem med direkt anknytning till ett kontrakt eller en transaktion som för ­ g) I samband med beaktande av ramavtal om nettning som tecknas i den punkten mellan denna clearingmedlem och en täcker repor, värdepappers- eller råvarulån eller andra ka ­ central motpart. pitalmarknadsdrivna transaktioner, får instituten bara beakta nettning mellan positionerna i eller utanför handelslagret om de nettade transaktionerna uppfyller följande villkor: 3. clearingmedlem: en clearingmedlem enligt definitionen i arti ­ kel 2.14 i förordning (EU) nr 648/2012.

i) Alla transaktioner marknadsvärderas dagligen. 4. kund: en kund enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning (EU) nr 648/2012 eller ett företag som har upprättat indirekta clearingarrangemang med en clearingmedlem i enlighet med artikel 4.3 i den förordningen. ii) Alla poster som lånas, köps eller tas emot i samband med transaktionerna får beaktas som godtagbara finansiella säkerheter enligt kapitel 4, utan tillämpning av leden Artikel 301 c–f i denna punkt.

Huvudsakligt tillämpningsområde

1. Detta avsnitt gäller följande kontrakt och transaktioner så länge de är utestående hos en central motpart:

h) Om ett kreditderivat i handelslagret utgör en del av en intern säkring och kreditriskskyddet överensstämmer med arti ­ kel 204 i denna förordning, ska instituten tillämpa en av a) Kontrakt som förtecknas i bilaga II samt kreditderivat. följande metoder:

b) Repor.

i) Behandla det som om ingen motpartsrisk uppstod på grund av positionen i kreditderivatet. c) Värdepappers- och råvarulån.

ii) Vid beräkning av kapitalbaskravet för motpartsrisker kon ­ d) Transaktioner med långfristig avveckling. sekvent ta med alla de kreditderivat i handelslagret som utgör en del av interna säkringar eller som köpts som skydd mot exponering för motpartsrisk, om kreditrisk ­ skyddet betraktas som godtagbart enligt kapitel 4. e) Marginallånetransaktioner.

Bilaga 3

L 176/190 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Instituten får välja om de vill använda en av följande två 4. Som alternativ till tillvägagångssättet i punkt 3 får ett behandlingar i samband med kontrakt och transaktioner som är institut som är kund beräkna kapitalbaskraven för sina mot ­ utestående hos en kvalificerad central motpart och som anges i partsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet punkt 1: med artikel 305.2, förutsatt att båda följande villkor är upp ­ fyllda:

a) Behandlingen för handelsrelaterade exponeringar och expo ­ neringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden och som anges i artikel 306, med undantag av den behandling som anges i punkt 1 b i den artikeln och artikel 307. a) Institutets positioner och tillgångar i samband med dessa transaktioner kan för både clearingmedlemmen och den cen ­ trala motparten urskiljas och separeras i enlighet med arti ­ b) Den behandling som anges i artikel 310. kel 39 i förordning (EU) nr 648/2010 från de positioner och tillgångar som tillhör såväl clearingmedlemmen som dennes övriga kunder och denna separering leder till att dessa posi ­ tioner och tillgångar är konkursskyddade, om clearingmed ­ 3. Instituten ska använda den behandling som anges i arti ­ lemmen eller en eller flera av dennes övriga kunder skulle kel 306 med undantag av den behandling som anges i punkt 1 drabbas av fallissemang eller insolvens. a i den artikeln samt i artikel 309, i tillämpliga fall, i samband med kontrakt och transaktioner som är utestående hos en icke kvalificerad central motpart och som anges i punkt 1 i den här artikeln.

b) De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta in ­ Artikel 302 stitut eller för den centrala motparten säkerställer, om clea ­ Övervakning av exponeringar mot centrala motparter ringmedlemmen skulle drabbas av fallissemang eller insol ­ vens, överföringen av institutets positioner i samband med 1. Instituten ska övervaka alla sina exponeringar mot centrala dessa kontrakt och transaktioner samt respektive säkerheter motparter och fastställa processer för regelbunden rapportering till en annan clearingmedlem inom den relevanta marginal ­ av information om dessa exponeringar till den verkställande riskperioden. ledningen och till lämplig kommitté eller lämpliga kommittéer i ledningsorganet.

2. Instituten ska med hjälp av lämpliga scenarioanalyser och 5. Om ett institut som fungerar som clearingmedlem ingår stresstester bedöma om storleken på den kapitalbas som de har ett avtal med en kund till en annan clearingmedlem för att för exponeringar mot en central motpart, inklusive potentiella säkerställa överföringen av de tillgångar och positioner som framtida kreditexponeringar, exponeringar som härrör från bi ­ avses i punkt 4 b, får det institutet ange exponeringsvärdet drag till obeståndsfonden och, när institutet fungerar som en noll för den villkorade förpliktelse som skapas till följd av detta clearingmedlem, exponeringar som följer av avtalsmässiga arran ­ avtalsmässiga arrangemang. gemang enligt artikel 304, på ett adekvat sätt står i relation till de risker som är förenade med dessa exponeringar.

Artikel 303 Artikel 304

Behandling av clearingmedlemmars och kunders Behandling av clearingmedlemmars exponeringar mot transaktioner kunder

1. Om ett institut fungerar som clearingmedlem, antingen 1. Om ett institut fungerar som clearingmedlem och i denna för egen del eller som finansiell intermediär mellan en kund egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för sina exponeringar mot en central motpart i enlighet med artik ­ sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet larna 301.2 och 301.3. med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel och med avdel ­ ning VI i del tre.

2. Om ett institut fungerar som clearingmedlem och i denna egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet 2. Om ett institut fungerar som clearingmedlem och ingår ett med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel. avtal med en kund till en annan clearingmedlem, vilket i enlig ­ het med artikel 48.5 och 48.6 i förordning (EU) nr 648/2012 underlättar överföringen av tillgångar och säkerheter enligt ar ­ 3. Om ett institut är kund till en clearingmedlem ska det tikel 305.2 b i den här förordningen för denna kund, och detta beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktio ­ avtalsmässiga arrangemang ger upphov till en villkorad förplik ­ ner med clearingmedlemmen i enlighet med de tillämpliga av ­ telse för det institutet, får institutet ange exponeringsvärdet noll snitten 1-8 i detta kapitel. för den villkorade förpliktelsen.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/191

3. Ett institut som fungerar som clearingmedlem får tillämpa Artikel 305 en kortare marginalriskperiod vid beräkningen av kapitalbaskra ­

Behandling av kundernas exponeringar

vet för exponeringar mot en kund i enlighet med metoden med interna modeller. Den marginalriskperiod som tillämpas av in ­ 1. Om ett institut är kund, ska det beräkna kapitalbaskraven stitutet får inte vara kortare än fem dagar. för sina motpartsrelaterade transaktioner med clearingmedlem ­ men i enlighet med avsnitten 1-8 i detta kapitel och med av ­ delning VI i del tre, beroende på vad som är tillämpligt. 4. Ett institut som fungerar som clearingmedlem får multi ­ plicera sin fallerade exponering med en skalär vid beräkningen av kapitalbaskravet för exponeringar mot en kund i enlighet 2. Utan att det påverkar tillvägagångssättet i punkt 1 får ett med marknadsvärderingsmetoden, schablonmetoden eller den institut som är kund beräkna kapitalbaskraven för sina handels ­ ursprungliga åtagandemetoden. Instituten får tillämpa följande exponeringar för motpartsrelaterade transaktioner med clearing ­ skalärer: medlemmen i enlighet med artikel 306, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) 0,71 för en marginalriskperiod på fem dagar. a) Institutets positioner och tillgångar i samband med dessa transaktioner kan urskiljas och separeras, för både clearing ­ medlemmen och den centrala motparten, från de positioner och tillgångar som tillhör såväl clearingmedlemmen som b) 0,77 för en marginalriskperiod på sex dagar. dennes övriga kunder, och denna åtskillnad och separering leder till att dessa positioner och tillgångar är konkursskyd ­ dade, om clearingmedlemmen eller en eller flera av dennes c) 0,84 för en marginalriskperiod på sju dagar. övriga kunder skulle drabbas av fallissemang eller insolvens.

b) De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga d) 0,89 för en marginalriskperiod på åtta dagar. arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta in ­ stitut eller för den centrala motparten underlättar över ­ föringen av kundens positioner i samband med dessa kont ­ e) 0,95 för en marginalriskperiod på nio dagar. rakt och transaktioner samt respektive säkerheter till en an ­ nan clearingmedlem inom den tillämpliga marginalriskperio ­ den, om den ursprungliga clearingmedlemmen skulle drab ­ bas av fallissemang eller insolvens. Under sådana omständig ­ f) 1 för en marginalriskperiod på tio dagar eller mer. heter ska kundens positioner och säkerheten överföras till marknadsvärde, om inte kunden begär att positionen ska avräknas till marknadsvärde. 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange den marginalriskperiod som instituten får använda vid tillämpningen av punkterna 3 och 4. c) Institutet har ett opartiskt, skriftligt och motiverat juridiskt utlåtande där det konstateras att relevanta domstolar och administrativa myndigheter vid en talan skulle finna att kun ­ den inte skulle bära några förluster på grund av att clearing ­ Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för medlemmen eller någon av clearingmedlemmens kunder blir tillsyn ska EBA tillämpa följande principer: insolvent enligt den lagstiftning som institutet, clearingmed ­ lemmen och den centrala motparten omfattas av, den lags ­ tiftning som reglerar de transaktioner och kontrakt som clearas genom den centrala motparten, den lagstiftning a) EBA ska ange marginalriskperioden för varje typ av kontrakt som är tillämplig på säkerheten och den lagstiftning som och transaktioner som anges i artikel 301.1. reglerar varje avtal eller överenskommelser som behövs för att uppfylla villkoren i led b.

b) Den marginalriskperiod som ska fastställas enligt led a ska återspegla slutavräkningsperioden för de kontrakt och trans ­ d) Den centrala motparten är en kvalificerad central motpart. aktioner som avses i det ledet.

3. Utan att det påverkar de villkor som anges i punkt 2 får kunden, om ett institut som är en kund inte är skyddat mot EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för förluster för den händelse att clearingmedlemmen och en annan tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014. av clearingmedlemmens kunder gemensamt skulle drabbas av fallissemang, men alla andra villkor enligt punkt 2 är uppfyllda, beräkna kapitalbaskraven för sina handelsexponeringar för mot ­ Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska partsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med med artikel 306, förutsatt att den 2-procentiga riskvikten enligt artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. punkt 1 a i den artikeln ersätts med en 4-procentig riskvikt.

Bilaga 3

L 176/192 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. Om ett institut som är en kund har tillgång till en central b) aDet ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade motparts tjänster genom indirekta clearingarrangemang i enlig ­ bidrag till en icke-kvalificerad central motpartsfonds obe ­ het med artikel 4.3 i förordning (EU) nr 648/2012 får det ståndsfond i enlighet med den behandling som anges i ar ­ institutet tillämpa den behandling som anges i punkt 2 eller tikel 309. 3 endast om villkoren i varje punkt uppfylls på alla nivåer i kedjan av intermediärer. Artikel 308

Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till en kvalificerad

Artikel 306 central motparts obeståndsfond

Kapitalbaskrav för handelsrelaterade exponeringar 1. Exponeringsvärdet för ett instituts förfinansierade bidrag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond (DF i ) ska 1. Ett institut ska tillämpa följande behandling på sina han ­ vara det belopp som betalats in eller marknadsvärdet av de delsrelaterade exponeringar mot centrala motparter: tillgångar som levererats av det institutet, minskat med eventu ­ ella belopp för detta bidrag som den kvalificerade centrala mot ­ a) Det ska tillämpa riskvikten 2 % på exponeringsvärden för parten redan har använt till att täcka sina förluster till följd av alla sina handelsrelaterade exponeringar mot kvalificerade att en eller flera av dess clearingmedlemmar fallerat. centrala motparter. 2. Ett institut ska beräkna kapitalbaskravet (K i ) för att täcka exponeringen till följd av sitt förfinansierade bidrag (DF i ) enligt b) Det ska tillämpa den riskvikt som används för schablonme ­ följande: toden för kreditrisk enligt artikel 107.2 b på alla sina han ­ delsrelaterade exponeringar mot icke-kvalificerade centrala Í Î motparter. N DF i K i ¼ 1 þ β · · · K CM N – 2 DF CM

c) När ett institut agerar som finansiell intermediär mellan en där kund och en central motpart och villkoren för den motparts ­ relaterade transaktionen fastställer att institutet inte är skyl ­ β = den koncentrationsfaktor som den centrala motparten digt att ersätta kunden för eventuella förluster till följd av har anmält till institutet, förändringar av denna transaktions värde om den centrala motparten skulle fallera. Exponeringsvärdet för den trans ­ N = det antal clearingmedlemmar som den centrala mot ­ aktion med den centrala motparten som motsvarar den mot ­ parten har anmält till institutet, partsrelaterade transaktionen är lika med noll.

DF CM = summan av förfinansierade bidrag som den centrala 2. Utan hinder av punkt 1 får ett institut ange exponerings ­ motparten har erhållit från samtliga värdet noll för exponeringarna avseende motpartsrisken för de X tillgångar som ställts som säkerhet till en central motpart eller clearingmedlemmar ( ð DF i Þ och anmält till institu ­ en clearingmedlem vilka är konkursskyddade, om den centrala tet, och i motparten, clearingmedlemmen eller en eller flera av clearing ­ medlemmens övriga kunder skulle drabbas av insolvens. K ­ CM = summan av kapitalbaskraven för den centrala motpar tens samtliga clearingmedlemmar, beräknad med

3. Ett institut ska beräkna exponeringsvärden för sina han ­ X tillämplig formel i punkt 3 ( ð K i Þ . delsrelaterade exponeringar mot en central motpart i enlighet i med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel. 3. Ett institut ska beräkna K CM på följande sätt:

4. Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen a) Om K ≤ DF CCP CCP ska institutet använda följande formel: för sina handelsrelaterade exponeringar mot centrala motparter enligt artikel 92.3 som summan av exponeringsvärdena för sina K CM ¼ c 1 · DF ä CM ; handelsrelaterade exponeringar mot centrala motparter, beräk ­ nad i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln, multi ­ b) Om DF CCP < K CCP ≤ DF* ska institutet använda följande for ­ plicerad med den fastställda riskvikten enligt punkt 1 i den här mel: artikeln.

K CM ¼ c 2 · ð K CCP – DF CCP Þ þ c 1 · ð DF ä – K CCP Þ ;

Artikel 307 c) Om DF*<K CCP ska institutet använda följande formel:

Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till den centrala motpartfondens obeståndsfond

Ett institut som agerar som clearingmedlem ska tillämpa föl ­ K c · μ · K DF ä c · DF ä jande behandling för sina exponeringar som följer av dess bi ­ CM ¼ 2 ð CCP – Þ þ 2 CM drag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond.

där a) Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade bi ­ drag till en kvalificerad central motpartsfonds obeståndsfond DF CCP = den centrala motpartens förfinansierade finansiella i enlighet med den behandling som anges i artikel 308. medel, vilka den har anmält till institutet,