Ökade möjligheter att resa inom EU med nationellt identitetskort

Lagrådsremiss

Ökade möjligheter att resa inom EU med nationellt identitetskort

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 22 januari 2015

Anders Ygeman

Karin Erlingsson (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen föreslår regeringen ändringar som ger svenska medborgare möjlighet att resa till EU-medlemsstater utanför Schengenområdet utan pass, om de i stället medför ett nationellt identitetskort. Den som medför nationellt identitetskort ska vara skyldig att överlämna detta till behörig passkontrollant för kontroll av de biometriska uppgifter som finns lagrade i kortet och låta sig fotograferas i jämförelsesyfte. Ändringarna syftar till att bättre anpassa lagen till EU:s direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, det s.k. rörlighetsdirektivet. En mindre ändring görs också i syfte att anpassa lagen till EU:s förordning om en gemenskapskodex om gränspassage för personer, den s.k. gränskodexen. Ändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2015.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302).

2 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 5 och 5 a §§ passlagen (1978:302) ska ha följande lydelse.

5 §

En svensk medborgare får inte resa ut ur riket utan att medföra giltigt

1. mönstrat sjöfolk på fartyg under tjänstgöring ombord på fartyget

2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord på

luftfartyget, om han eller hon har flygcertifikat eller därmed jämförlig

Senaste lydelse 2010:513.

på annat sätt, eller 2. en stat som har slutit avtal om 2. vid inresa från en stat mot samarbete enligt konventionen vilken gränskontroll inte genommed konventionsstaterna, eller förs enligt kodexen om Schengengränserna. 3. Schweiz

5 a §

Polismyndigheten ska övervaka att bestämmelserna i 5 § följs. Den som enligt 5 § ska medföra pass ska på begäran 1. överlämna passet till en polis- 1. överlämna passet till en polisman, en särskilt förordnad pass- man, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid kontrollant eller en tjänsteman vid Kustbevakningen, Tullverket eller Kustbevakningen, Tullverket eller Migrationsverket, Migrationsverket, och 2. låta en befattningshavare enligt 1 ta passinnehavarens fingeravtryck och en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild som finns sparade i passet. Den som enligt 5 § medför ett identitetskort utfärdat av en passmyndighet ska på begäran 1. överlämna identitetskortet till en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Kustbevakningen, Tullverket eller Migrationsverket, och 2. låta en befattningshavare enligt 1 ta en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av att denna motsvarar den ansiktsbild som finns sparad i identitetskortet. När en kontroll enligt andra När en kontroll enligt andra stycket 2 har genomförts, ska stycket 2 eller tredje stycket 2 har fingeravtrycken och ansiktsbilden genomförts, ska fingeravtrycken samt de biometriska data som då och ansiktsbilden samt de biomethar tagits fram omedelbart riska data som då har tagits fram förstöras. omedelbart förstöras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

Senaste lydelse 2014:584. 5

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 29 april 2004 direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (fortsättningsvis kallat rörlighetsdirektivet ). Direktivet bifogas som bilaga 1. Regeringen lade i februari 2006 fram förslag till lagändringar i syfte att genomföra rörlighetsdirektivet i svensk rätt. Ändringarna trädde i kraft den 30 april 2006. I samband med lagstiftningsärendet konstaterade regeringen att de då nytillkomna svenska reglerna om nationella identitetskort gav anledning att också se över reglerna om svenska medborgares skyldighet att inneha pass vid utresa och att man avsåg att återkomma till denna fråga i ett annat sammanhang (prop. 2005/06:77 s. 59). Inom Regeringskansliet (Justitiedepartementet) utarbetades därefter promemorian Ändring i 5 § passlagen (1978:302) (dnr Ju2007/5409/L4). Lagförslaget i promemorian finns i bilaga 3. Promemorian remissbehandlades under 2007 men ledde då inte till lagstiftning. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5 . En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2007/5409/L4). Det svenska genomförandet av rörlighetsdirektivet och passlagens förenlighet med direktivet har ifrågasatts av Europeiska kommissionen (kommissionens informella ärenden 2006/4403 och 5149/13/JUST, Justitiedepartementets ärenden Ju2006/5620/L4 och Ju2013/4577/L4). Mot bakgrund av bl.a. kommissionens synpunkter bedömdes att det fanns anledning att gå vidare med den lagändring som föreslogs i den remitterade promemorian Ändring i 5 § passlagen (1978:302). Inom Regeringskansliet (Justitiedepartementet) utarbetades därför ett utkast till lagrådsremiss med förslag även till en följdändring i passlagen med anledning av det tidigare remitterade förslaget samt ytterligare en ändring i passlagen i syfte att bättre anpassa lagen till Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 mars 2006 (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna). I författningstexten förkortas EU-förordningen kodexen om Schengengränserna , men i lagrådsremissen i övrigt kallas den fortsättningsvis gränskodexen . Gränskodexen bifogas som bilaga 2. Lagförslaget i utkastet till lagrådsremiss, som remitterades i särskild ordning, finns i bilaga 4 . En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5 . En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2014/4374/L4).

4 Undantag från passkravet vid resor inom Schengenområdet

4.1 Schengensamarbetet

Ett avtal om att successivt avveckla personkontrollerna vid de gemensamma gränserna och utveckla det polisiära och rättsliga samarbetet ingicks 1985 av Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna. Avtalet, som är ett separat mellanstatligt avtal utanför EU, ingicks i gränsorten Schengen i Luxemburg och benämns därför Schengenavtalet. Schengenkonventionen, som är en tillämpningskonvention till Schengenavtalet, undertecknades därefter 1990. Konventionen innehåller de viktigaste reglerna för Schengensamarbetet och trädde i kraft i mars 1995 för sju av EU:s medlemsstater. Dessa var, förutom de som ursprungligen ingått Schengenavtalet, Spanien och Portugal. Därmed upphörde gränskontrollerna mellan dessa stater. I december 1996 anslöt sig Sverige, Finland och Danmark. Sverige deltar sedan den 25 mars 2001 fullt ut i samarbetet och upprätthåller alltså sedan dess ingen gränskontroll gentemot övriga Schengenstater. Efter hand har EU:s regelverk bitvis ersatt Schengenregelverkets bestämmelser, och i samband med Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999 införlivades Schengenregelverket med EU-rätten. Detta innebär att Schengensamarbetet sedan dess äger rum inom EU:s institutionella och rättsliga ramar och utvecklas genom beslut som fattas i rådet. Att Schengenregelverket numera utgör en del av EU-regelverket innebär att alla stater som ansluter sig till EU samtidigt ansluter sig till Schengensamarbetet. Schengenregelverket är dock uppdelat i två kategorier. Kategori I innehåller bestämmelser som nya EU-medlemsstater måste tillämpa direkt vid EU-anslutningen. Kategori II omfattar bestämmelser som nya EU-medlemsstater får börja tillämpa först vid en senare tidpunkt som EU:s råd beslutar om i särskild ordning. Bestämmelserna i kategori I gäller t.ex. frågor om rättslig hjälp, narkotika och dataskydd, medan bestämmelserna i kategori II rör bl.a. viseringar, villkor för inresa och Schengens informationssystem, dvs. områden som är direkt kopplade till avskaffandet av personkontrollen vid de inre gränserna. Nya EUmedlemsstaters förmåga att uppfylla alla rättsliga, tekniska och praktiska krav vad gäller bestämmelserna i kategori II utvärderas i en särskild process, innan rådet kan besluta om att avskaffa kontrollen vid de inre gränserna mot dessa stater. Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien har hittills tillämpat endast bestämmelserna i kategori I. De förbereder en tillämpning av kategori IIbestämmelserna. Utvärderingarna har dock inte slutförts och kontrollen vid de inre gränserna har därför ännu inte avskaffats. Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (fortsättningsvis kallat Förenade kungariket ) har getts möjlighet att inte fullt ut delta i den del av EU-regelverket som reglerar bestämmelserna inom området frihet, säkerhet och rättvisa, inklusive Schengensamarbetet (se protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar fogat till Europeiska unionens fördrag). Förenade

kungariket har valt att tillämpa de delar av Schengenregelverket som berör det polisiära och rättsliga samarbetet. Även Irland har begärt att få delta i dessa delar av samarbetet, men har valt att inte tillämpa bestämmelserna. Att Irland och Förenade kungariket inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut och därmed inte utgör en integrerad del av Schengenområdet innebär att de har rätt att kontrollera inresande personer. Båda dessa stater har således rätt att utföra gränskontroll med personkontroll trots att fri rörlighet för personer ska råda inom EU. För närvarande deltar följaktligen 22 av EU:s 28 medlemsstater fullt ut i Schengensamarbetet och utgör en del av det s.k. Schengenområdet. Härutöver har Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein anslutit sig till samarbetet och deltar också fullt ut i detta.

4.2 EU:s gränskodex

Schengenregelverket har sedermera delvis ersatts av gränskodexen, som antogs av Europaparlamentet och rådet 2006. Förordningen trädde i kraft den 13 oktober 2006. Gränskodexen är en EU-förordning och som sådan bindande och direkt tillämplig i varje EU-medlemsstat. Kodexen är en utveckling av Schengensamarbetet enligt Schengenavtalet och Schengenkonventionen och dess bestämmelser bygger i huvudsak på bestämmelserna i Schengenkonventionen och den gemensamma handbok för personers passage av de yttre gränserna som tagits fram inom Schengensamarbetet (EGT C 313, 16.12.2002, s. 97). Genom gränskodexen har införts ett gemensamt regelverk för passage av yttre gränser. Genom gränskodexen ska också säkerställas att det inte förekommer någon gränskontroll av personer när de passerar inre gränser i enlighet med artikel 26 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Införandet av gränskodexen innebär dock ingen ändring i fråga om omfattningen av det område där gränskontroll vid de inre gränserna har avskaffats, dvs. Schengenområdet. Gränskodexen är således inte bindande för eller fullt ut tillämplig i Förenade kungariket och Irland (se skäl 27-28 i ingressen till gränskodexen). Dess regler om gränskontroll tillämpas ännu inte heller fullt ut i förhållande till Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien, men däremot i förhållande till Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, som ju utgör en integrerad del av Schengenområdet (se bl.a. skäl 23-26 i ingressen till gränskodexen).

4.3 Anpassning av undantaget från passkravet vid resor inom Schengenområdet till EU:s gränskodex

Regeringens förslag: Utformningen av passlagens undantag från kravet på att medföra pass vid resor inom Schengenområdet ändras. Undantag ska gälla för den som reser till eller från någon av de stater mot vilka ingen gränskontroll genomförs med hänvisning till gränskodexen.

Promemorians förslag: Promemorian behandlar inte denna ändring i passlagen. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Den uttryckliga hänvisningen till Schengenområdet tas bort ur lagtexten i regeringens förslag. Remissinstanserna: Den övervägande majoriteten remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Åklagarmyndigheten anför att det i paragrafen mer tydligt bör definieras vad som avses med Schengenområdet. Skälen för regeringens förslag: I 5 § första stycket passlagen föreskrivs att en svensk medborgare inte får resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass. I andra stycket görs vissa undantag från denna skyldighet. Bl.a. anges i punkten 4 att första stycket inte gäller den som reser till Schweiz eller någon av de stater som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 eller som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna. Den nämnda undantagsbestämmelsen, som infördes i 5 § passlagen år 2001, var en följd av Sveriges anslutning till Schengensamarbetet. Syftet med bestämmelsen var att avskaffa passkravet vid resa till stater i förhållande till vilka gränskontrollerna avskaffats med anledning av Schengensamarbetet (prop. 1999/2000:64 s. 54–55). Bestämmelsen har också kommit att tillämpas på så sätt att undantag från passkravet görs vid resor inom det s.k. Schengenområdet, alltså till de av EU:s medlemsstater som fullt ut deltar i Schengensamarbetet (dvs. tillämpar bestämmelserna i kategori II av Schengenregelverket) samt till Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein. Ikraftträdandet av gränskodexen innebär att Schengenkonventionens bestämmelser om gränspassage upphört att gälla och att frågan om gränskontroll inom Schengenområdet numera regleras av bestämmelserna i gränskodexen. Den nu gällande utformningen av undantaget från kravet på att medföra pass i 5 § andra stycket 4 är mot denna bakgrund missvisande och bör ändras. I likhet med vad som gäller i dag bör undantag från kravet på att medföra pass göras för resor till de stater mot vilka gränskontrollen har avskaffats. Gränskodexens bestämmelser innebär att Schengenområdets inre gränser får passeras överallt utan att någon in- och utresekontroll genomförs (jfr artiklarna 1 och 20). Om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten eller ihållande och allvarliga brister avseende kontrollen av de yttre gränserna får ett land

dock i undantagsfall enligt artiklarna 23 och 26 i gränskodexen återinföra gränskontroll vid sina inre gränser. I de fall då gränskontrollen vid inre gräns återinförs bör kravet på att medföra pass som huvudregel upprätthållas. Sammanfattningsvis bör undantaget från kravet på att medföra pass utformas att gälla för svensk medborgare som reser till någon av de stater mot vilka ingen gränskontroll genomförs med hänvisning till gränskodexens bestämmelser. Ändringen innebär i praktiken ingen skillnad mot vad som gäller i dag. I det remitterade förslaget hade bestämmelsen utformats så att undantag ska gälla för den som reser till eller från någon av de stater inom Schengenområdet mot vilka ingen gränskontroll genomförs med hänvisning till gränskodexen. Åklagarmyndigheten har anfört att det i paragrafen mer tydligt bör definieras vad som i lagrummet avses med Schengenområdet. Regeringen konstaterar att hänvisningen till Schengenområdet som den uttrycktes i det remitterade förslaget är missvisande eftersom Schengenområdet syftar just på det område inom EU där gränskontrollen har avskaffats. På grund av det och då begreppet heller inte tillför något i sak till det föreslagna undantaget bör det tas bort ur lagtexten.

5 Ökade möjligheter att resa med nationellt identitetskort

5.1 Rörlighetsdirektivet och dess genomförande i svensk rätt

I rörlighetsdirektivet regleras unionsmedborgares rätt att resa in, vistas och stanna kvar i en annan medlemsstat. Direktivet är tillämpligt på alla unionsmedborgare som reser till eller uppehåller sig i en annan medlemsstat än den där de själva är medborgare och på de familjemedlemmar som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren. Alla unionsmedborgare med giltigt identitetskort eller pass och deras familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat men som har giltigt pass, ska enligt direktivet ha rätt att lämna en medlemsstats territorium för att resa till en annan medlemsstat. Detta ska dock inte, sägs det, påverka tillämpningen av bestämmelserna för kontroll av resehandlingar vid de nationella gränserna. Nämnda personer får inte åläggas skyldighet att inneha utresevisering eller någon annan motsvarande formalitet (jfr artikel 4.1 och 4.2). Medlemsstaterna ska i enlighet med sina lagar för sina egna medborgares räkning utfärda och förnya ett identitetskort eller pass som anger deras medborgarskap (jfr artikel 4.3). Passet ska vara giltigt åtminstone i alla medlemsstater och i stater som innehavaren måste fara igenom när denne reser mellan medlemsstaterna. Om det i en medlemsstats lag saknas bestämmelser om utfärdande av identitetskort, ska passet gälla i minst fem år från utfärdandet eller förnyelsen (jfr artikel 4.4).

Rörlighetsdirektivet genomfördes i svensk rätt i huvudsak genom ändringar i utlänningslagen (2005:716) och utlänningsförordningen (2006:97) som trädde i kraft den 30 april 2006. Redan i detta lagstiftningsärende konstaterades att de då nytillkomna svenska reglerna om nationella identitetskort (se avsnitt 5.3 nedan) gav anledning att också se över reglerna om svenska medborgares skyldighet att inneha pass vid utresa. Regeringen uttalade att den avsåg att bereda frågan vidare och återkomma i ett annat sammanhang (prop. 2005/06:77 s. 59).

5.2 Passlagens regler om ut- och inresa

Så som anges ovan (se avsnitt 4.3) görs i 5 § andra stycket punkten 4 passlagen undantag från skyldigheten för svenska medborgare att medföra giltigt pass vid resa ut ur riket. Undantaget infördes som en följd av Sveriges anslutning till Schengensamarbetet och i syfte att avskaffa passkravet vid resa till stater i förhållande till vilka gränskontroll avskaffats. Kontrollen vid de inre gränserna har ännu inte avskaffats i förhållande till medlemsstaterna Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien. Dessa stater kan därmed inte anses ha anslutit sig till Schengensamarbetet på ett sådant sätt att undantaget i 5 § andra stycket 4 passlagen är tillämpligt för den som reser till någon av dessa stater. Undantagsbestämmelsen gäller inte heller i förhållande till Irland och Förenade kungariket, som inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut och därmed inte utgör en integrerad del av Schengenområdet (se avsnitt 4.1). I 5 § tredje stycket passlagen anges att en svensk medborgare även vid inresa från annat land ska medföra giltigt pass om inte det svenska medborgarskapet kan styrkas på annat sätt. Även vid inresa görs undantag från skyldigheten att medföra pass vid resa från stater i förhållande till vilka gränskontrollen avskaffats. Detta undantag gäller, motsvarande undantaget vid utresa, enbart för svenska medborgare som reser in till Sverige från stater som fullt ut deltar i Schengensamarbetet. Undantaget gäller således inte vid resor från Bulgarien, Cypern, Kroatien, Rumänien, Irland och Förenade kungariket.

5.3 Identitetskort i Sverige

Enligt förordningen (2005:661) om nationellt identitetskort som trädde i kraft i Sverige den 1 oktober 2005 blev det möjligt för svenska medborgare att hos en passmyndighet ansöka om och få utfärdat ett nationellt identitetskort. Ett nationellt identitetskort innehåller uppgift om medborgarskap och biometrisk information i form av en ansiktsbild, men till skillnad från pass innehåller kortet inte fingeravtryck. Identitetskorten infördes delvis i syfte att underlätta resandet inom det gränslösa Schengenområdet. Avsikten vid införandet var dock inte att identitetskorten skulle användas som en resehandling, utan endast för att vid behov kunna styrka sitt svenska medborgarskap.

Utöver de nationella identitetskorten utfärdas i Sverige i dag vissa andra typer av identitetskort, bl.a. körkortet som utfärdas av Transportstyrelsen och s.k. SIS-märkta identitetskort som utfärdas framför allt av banker till kunder i banken. Skatteverket utfärdar sedan den 1 juni 2009 identitetskort för personer som är folkbokförda i Sverige i enlighet med förordningen (2009:284) om identitetskort för folkbokförda i Sverige. En avgörande skillnad mellan å ena sidan sådana identitetskort som utfärdas av Skatteverket, SIS-märkta identitetskort samt körkort och å andra sidan de nationella identitetskort som utfärdas av passmyndigheterna är att de sistnämnda innehåller uppgift om medborgarskap.

5.4 Ändring av passlagens krav på att medföra pass

Regeringens förslag: I passlagen införs ytterligare ett undantag från kravet på att medföra giltigt pass för svenska medborgare som reser ut från Sverige. Det nya undantaget ska gälla för den som reser till en stat inom EU som inte fullt ut deltar i Schengensamarbetet och som medför giltigt identitetskort utfärdat av en passmyndighet. Vidare tydliggörs det faktum att det svenska medborgarskapet vid inresa kan styrkas genom att man visar upp ett giltigt identitetskort utfärdat av en passmyndighet.

Promemorians förslag överensstämmer när det gäller undantaget från passkravet vid utresa från Sverige med regeringens. I promemorian föreslås inte någon ändring av sättet att styrka svenskt medborgarskap vid inresa. Remissinstanserna : Den övervägande majoriteten remissinstanser tillstyrker eller har inte något att invända mot promemorians förslag. Kriminalvården anser dock att det är otillfredsställande att den föreslagna förändringen medför utökade möjligheter för vissa brottsmisstänkta och fängelsedömda att lämna landet. TULL-KUST har liknande invändningar. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Den övervägande majoriteten remissinstanser tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget i utkastet till lagrådsremiss. Kommerskollegium välkomnar en ändring av passlagen eftersom denna skulle gynna rätten till fri rörlighet för personer inom EU. Även Kriminalvården anför att den inte har något att invända mot förslaget. Även om myndigheten bedömer att den föreslagna ändringen medför utökade möjligheter för vissa brottsmisstänkta och fängelsedömda att lämna landet för att undgå lagföring eller verkställighet, noterar den att alltfler stater efterhand har anslutit sig till Schengensamarbetet och att det dessutom finns möjlighet att återföra en person för lagföring eller verkställighet av straff genom utfärdande av en europeisk arresteringsorder. De nämnda farhågorna gör sig därför gällande i allt mindre grad. Myndigheten erinrar dock om den tidigare lämnade synpunkten att förordningen om nationella identitetskort bör harmoniseras med passlagen i fråga om hinder, återkallelse och tillstånd. Åklagarmyndigheten instämmer i Kriminalvårdens synpunkt om

harmonisering av regelverken. Även Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen har liknande invändningar. Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 § passlagen har svenska medborgare rätt att på ansökan erhålla pass. Ett svenskt pass är en resehandling som innehåller biometrisk information i form av innehavarens ansiktsbild och fingeravtryck. I passlagen finns bestämmelser om passhinder och återkallelse av pass för den som avtjänar fängelsestraff, genomgår sluten ungdomsvård eller rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Reglerna, i dess nuvarande utformning, infördes 2005 för att minska risken för att de aktuella personerna lämnar Schengenområdet och därigenom undgår eller försvårar verkställighet. Återkallade pass registreras i Schengens informationssystem (SIS). Passlagen ställer, som ovan har redovisats, krav på innehav av pass vid utresa till vissa stater. Enligt rörlighetsdirektivet ska alla unionsmedborgare med giltigt pass eller identitetskort ha rätt att lämna en medlemsstats territorium för att resa till en annan medlemsstat inom EU. Med identitetskort torde här avses ett identitetskort som utfärdas enbart för landets egna medborgare av behöriga myndigheter och utvisar medborgarskap, så som det svenska nationella identitetskortet. Det kan mot denna bakgrund möjligen hävdas att den nuvarande svenska regleringen står i strid med rörlighetsdirektivet. Kommerskollegium har i sitt remissvar anfört att passkravet vid resor till de EU-stater som inte fullt ut deltar i Schengensamarbetet kan anses tveksamt ur EU-rättslig synpunkt med hänsyn till ordalydelsen i rörlighetsdirektivet och i ljuset av EU:s övergripande regler om rätt till fri rörlighet för personer. Kommerskollegium pekar också på att det råder osäkerhet kring vad som gäller för svenska medborgare som vill resa inom EU och att bestämmelsen orsakar praktiska problem. Även om det inte är en självklar tolkning att den svenska regleringen står i strid med direktivet (se t.ex. Justitiekanslerns beslut 2011-07-21, dnr 4398-10-40) talar den osäkerhet som råder för att passlagen bör ändras. Kommissionen har också under 2013 begärt klargöranden från Sverige angående passlagens förenlighet med rörlighetsdirektivet. Av kommissionens skrivelse i ärendet (kommissionens informella ärende 5149/13/JUST, Justitiedepartementets ärende Ju2013/4577/L4, jfr avsnitt 3) framgår att den mottagit ett flertal klagomål från svenska medborgare som nekats att resa ut från Sverige till en EU-medlemsstat som inte fullt ut deltar i Schengensamarbetet utan pass, men med nationellt identitetskort. Det anförda talar sammanfattningsvis för att passlagen bör ändras så att svenska medborgare ges möjlighet att resa med nationellt identitetskort till samtliga EU:s medlemsstater. En sådan ändring skulle underlätta resandet för svenska medborgare inom hela EU. Bestämmelserna om pass respektive nationella identitetskort skiljer sig åt när det gäller hinder och återkallelse av handlingarna. T.ex. gäller för den som avtjänar fängelsestraff, genomgår sluten ungdomsvård eller rättspsykiatrisk vård hinder mot att få ett pass och passet kan också återkallas. Motsvarande bestämmelser saknas för nationella identitetskort. För barn under 18 år gäller ett krav på att uppvisa ett medgivande från vårdnadshavare för att få både ett pass och ett nationellt identitetskort. Ett pass ska dock återkallas om barnets vårdnadshavare eller, om barnet 13

vistas här i landet och står under vårdnad av båda föräldrarna, en av dem begär det och det inte finns synnerliga skäl mot en återkallelse. Motsvarande bestämmelser om återkallelse finns inte för nationella identitetskort. Mot denna bakgrund kan det göras gällande att den föreslagna ändringen medför utökade möjligheter för vissa brottsmisstänkta och fängelsedömda att lämna landet för att undgå lagföring eller verkställighet, för personer som vårdas i rättspsykiatrisk vård att lämna landet för att undgå verkställighet av vården och för en vårdnadshavare att lämna landet med gemensamma barn mot den andre vårdnadshavarens vilja. Kriminalvården , som menar att de nu nämnda farhågorna gör sig gällande i allt mindre grad allt eftersom fler länder ansluter sig till Schengensamarbetet och det också finns goda möjligheter att återföra en person för lagföring eller verkställighet av straff genom utfärdande av en europeisk arresteringsorder, har trots detta pekat på möjligheten att harmonisera bestämmelserna i passlagen och förordningen om nationellt identitetskort vad gäller frågor om hinder, återkallelse och tillstånd. Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen har framfört liknande synpunkter. Redan i dag är det möjligt för den som har passhinder eller har fått sitt pass återkallat att med ett giltigt nationellt identitetskort resa från Sverige via en annan Schengenstat till stater inom EU som inte fullt ut deltar i Schengensamarbetet. Rörlighetsdirektivets genomförande medför nämligen att andra Schengenstater inte kräver uppvisande av pass vid resa till icke-Schengenstater inom EU. Kommerskollegium anför i sitt remissvar att en svensk begränsning av rätten att resa inom EU med identitetskort blir i stort sett verkningslös då detta är tillåtet i övriga Schengenstater och att det därmed är tveksamt om begränsningen uppnår det mål den är avsedd att uppnå. Inom hela EU finns det dessutom goda förutsättningar för att återföra och lagföra en person som avviker från verkställighet av ett frihetsberövande genom utfärdande av en europeisk arresteringsorder. När det gäller barn under 18 år finns det inom EU regler som möjliggör ett återlämnande av ett barn som olovligen förts bort eller kvarhållits i en annan medlemsstat (se t.ex. Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000, den s.k. Bryssel IIförordningen ). Vidare är det så att det alltid krävs uppvisande av pass vid resa från en EU-medlemsstat till tredjeland, där risken för avvikande eller försvårande av verkställighet är betydligt större. Detta gäller oavsett om utresan sker från en Schengenstat eller en annan EU-medlemsstat. Mot denna bakgrund bedöms att en möjlighet för svenska medborgare att resa inom hela EU med uppvisande av ett nationellt identitetskort inte skulle leda till några beaktansvärda negativa konsekvenser. Med hänsyn till de goda möjligheter som redogjorts för när det gäller att återföra personer som avviker från verkställighet av ett frihetsberövande samt bortförda barn inom hela EU bedöms det inte heller motiverat att i nuläget införa bestämmelser om hinder och återkallelse av nationella identitetskort. En sådan ordning skulle komplicera förfarandet vid utfärdandet av nationella identitetskort och försvåra möjligheten att 14 erhålla den enda identitetshandling utöver pass som kan användas för att

styrka svenskt medborgarskap. Regeringen avser dock att följa utvecklingen i frågan. Regeringens slutsats är att det bör införas ett nytt undantag från kravet på att medföra pass vid utresa från Sverige. Undantaget bör vara tillämpligt vid resa till de stater inom EU som inte deltar fullt ut i Schengensamarbetet. Som villkor för undantaget bör gälla att den enskilde medför ett giltigt nationellt identitetskort. Därmed får gränskontrollpersonalen möjlighet att kontrollera personens identitet och medborgarskap. I konsekvens med förslaget att ett nationellt identitetskort ska kunna användas som resehandling i stället för pass vid utresa till någon av de stater inom EU som inte fullt ut deltar i Schengensamarbetet kan tyckas att motsvarande undantag bör införas vid inresa från samma stater. Något sådant uttryckligt undantag är emellertid inte behövligt. Detta eftersom svenska medborgare enligt grundlagen har en ovillkorlig rätt till inresa i Sverige, och skyldigheten att medföra pass därför inte gäller om det svenska medborgarskapet kan styrkas på annat sätt. Ett sätt att styrka sitt svenska medborgarskap kan vara att uppvisa ett nationellt identitetskort. Redan i dag gäller således att en svensk medborgare vid inresa, oavsett från vilken annan stat, kan styrka sitt svenska medborgarskap genom uppvisande av ett nationellt identitetskort. Regeringen anser att det finns anledning att tydliggöra detta faktum i lagtexten. Detta innebär dock inte någon ändring i tillämpningen av lagrummet.

6 Kontroll av identitetskort

6.1 Kontroll av pass

I 5 a § passlagen föreskrivs att den som är skyldig att medföra pass vid utresa också är skyldig att på begäran överlämna passet till en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Kustbevakningen, Tullverket eller Migrationsverket och låta denne befattningshavare ta passinnehavarens fingeravtryck och en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild som finns lagrade i passet. Bestämmelsen infördes genom en lagändring som trädde i kraft den 1 oktober 2005 (prop. 2004/05:119) i samband med att svenska pass försågs med biometriska uppgifter i syfte att höja säkerheten. Bestämmelsen ändrades till att även omfatta kontroll av fingeravtryck genom en lagändring som trädde i kraft den 28 juni 2009 (prop. 2008/09:132). Den kontroll som sker kan vara en okulär jämförelse mellan passinnehavarens ansikte och passfotot, men kontroll kan också ske genom en datorstödd jämförelse av det biometriska underlag, såsom ansiktsbild och fingeravtryck, som finns lagrat i passet och vid kontrolltillfället taget digitalt foto eller lämnade fingeravtryck. Av förarbetena framgår bl.a. att det ses som nödvändigt att en passkontrollant får passet överlämnat till sig för närmare granskning, inte minst för att kunna upptäcka eventuella förfalskningar. Den skyldighet

som tidigare förelåg att visa upp passet för att låta kontrollanten på avstånd titta på det återspeglade en delvis föråldrad syn på hur passkontroller genomförs och ansågs inte längre tillräcklig. Ett förtydligande framstod som än mer angeläget då biometriskt underlag för passinnehavaren infördes i passen, och därmed ett behov för passkontrollanten att förfoga över passet för att kunna läsa av den i passet lagrade informationen (prop. 2004/05:119 s. 26 ff).

6.2 Biometri i nationella identitetskort

I likhet med pass är svenska nationella identitetskort försedda med biometriskt underlag i syfte att försvåra missbruk och förbättra säkerheten. Den som ansöker om ett nationellt identitetskort är skyldig att i samband med ansökan låta passmyndigheten ta en bild i digitalt format av sökandens ansikte enligt 3 § andra stycket punkten 1 förordningen (2005:661) om nationellt identitetskort. Denna ansiktsbild får enligt 4 § samma förordning sparas i ett lagringsmedium i identitetskortet, vilket också görs i de identitetskort som i dag utfärdas av passmyndighet. Eftersom avsikten vid införandet av de nationella identitetskorten inte var att de skulle användas som en resehandling, utan endast för att vid behov kunna styrka sitt svenska medborgarskap, finns i dag inga regler om kontroll av sådana identitetskort i samband med gränskontroll.

6.3 En möjlighet att kontrollera identitetskort

Regeringens förslag: I passlagen införs bestämmelser om att den som medför identitetskort utfärdat av en passmyndighet på begäran ska överlämna identitetskortet till behörig befattningshavare och låta denne ta en bild i digitalt format av identitetskortsinnehavarens ansikte för kontroll av att detta motsvarar den ansiktsbild som finns lagrad i identitetskortet. Ansiktsbilden och de biometriska data som tagits fram ska omedelbart förstöras när en sådan kontroll har genomförts.

Promemorians förslag: Promemorian behandlar inte frågan om införandet av bestämmelser om kontroll av medfört identitetskort. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Den övervägande majoriteten remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändningar. Datainspektionen konstaterar dock att lagstiftaren tydligt ska redovisa vilka avvägningar som gjorts vid proportionalitetsbedömningen i fråga om skyddet för enskildas personliga integritet gentemot det allmänna enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen samt anför att det i utkastet till lagrådsremiss saknas en analys av hur principerna i EU:s direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter

(dataskyddsdirektivet) respektive personuppgiftslagen (1998:204) är beaktade. Skälen för regeringens förslag: Enligt passlagen är, som framgår ovan, en enskild som medför pass vid ut- eller inresa till Sverige skyldig att på begäran överlämna passet till en passkontrollant samt att låta denne ta passinnehavarens fingeravtryck och en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild som finns lagrade i passet. I dag genomförs enbart en okulär jämförelse mellan passinnehavarens ansikte och passfotot vid kontrollen, och inte någon sådan datorstödd jämförelse av det biometriska underlag som finns lagrat i passet och vid kontrolltillfället taget digitalt foto eller lämnade fingeravtryck, som möjliggörs i lagen. Den utrustning som krävs för en sådan datorstödd jämförelse saknas i dagsläget vid svenska gränskontrollstationer, och generellt kan sägas att de tekniska möjligheter som finns för att kontrollera att en person som uppvisar ett pass är densamma som den person som passet är utfärdat till i dag inte används optimalt, vare sig i Sverige eller i EU:s övriga medlemsstater. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete med att se över bl.a. passlagens bestämmelser i syfte att överväga åtgärder för att motverka missbruk av svenska pass. En utredare har fått i uppdrag att analysera omfattningen av och orsakerna till missbruket, att göra en internationell jämförelse samt att utifrån den bild som framträder föreslå effektiva åtgärder för att komma tillrätta med problematiken. En fråga som enligt uppdraget särskilt bör undersökas är om missbruket av svenska pass effektivt skulle kunna motverkas genom att utökade biometrikontroller utförs i Sverige i samband med inresa från tredjeland, eller om sådana kontroller för att bli verkningsfulla förutsätter samarbete på EU-nivå. Uppdraget ska redovisas den 28 februari 2015. Som framgår ovan (se avsnitt 5.4) föreslås som ett villkor för undantag från passkravet vid resor till vissa medlemsstater att den enskilde medför ett giltigt nationellt identitetskort så att gränskontrollpersonal ges möjlighet att kontrollera personens identitet och medborgarskap. På samma sätt som vid en kontroll av medfört pass bör en närmare granskning och kontroll av medfört identitetskort i sådana fall kunna utföras av gränskontrollanten för att säkerställa identitetskortets äkthet och innehavarens identitet. För att kontrollanten ska kunna göra en jämförelse mellan identitetskortsinnehavaren och uppgifterna i identitetskortet, särskilt det lagrade biometriska underlaget, är det nödvändigt att han eller hon ges tillgång till identitetskortet och möjlighet att förfoga över detta. Vidare krävs för en jämförelse mellan den i kortet lagrade ansiktsbilden och identitetskortsinnehavarens ansiktsgeometri att gränskontrollanten tillåts ta en bild i digitalt format av innehavarens ansikte. Även om det i dag inte utförs någon datorstödd kontroll av biometriskt underlag i resehandlingar bör regelverket ge stöd för samma typer av kontroller när det gäller identitetskort som gäller för pass. För den som medför ett nationellt identitetskort i enlighet med den ovan föreslagna ändringen i passlagen bör det därför också införas en skyldighet att i samband med gränskontroll överlämna identitetskortet till behörig befattningshavare och låta denne ta en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte. 17

Integritetsskydd Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Med kroppsliga ingrepp avses främst våld mot människokroppen samt bl.a. läkarundersökningar och blodprovstagning. Vid utformningen av bestämmelserna om införande och kontroll av biometrisk information i svenska pass uttalades i förarbetena att fotografering av en passinnehavares ansikte enligt regeringens mening inte kan anses som ett sådant kroppsligt ingrepp som avses i 2 kap. 6 § regeringsformen (prop. 2004/05:119 s. 24 och s. 27). Regeringen gör i detta avseende samma bedömning i detta ärende. Regeringen anser inte heller att den föreslagna ordningen kan anses utgöra sådan övervakning eller kartläggning av en enskilds personliga förhållanden för vilket finns ett skydd i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Regeringen delar därmed inte Datainspektionens bedömning att den föreslagna bestämmelsen träffas av regleringen i 2 kap 6 § regeringsformen. Datainspektionen har i sitt remissvar även anfört att utkastet till lagrådsremiss, framför allt avseende den föreslagna kontrollmöjligheten av nationella identitetskort, saknar en analys av hur principerna i dataskyddsdirektivet respektive personuppgiftslagen är beaktade. Naturliga frågor att besvara i detta sammanhang är enligt inspektionen t.ex. vilken teknik som kommer att användas och vilken risk det finns för informationsläckage. Liknande synpunkter framfördes av inspektionen i lagstiftningsärendet om införande och kontroll av biometrisk information i svenska pass (prop. 2004/05:119). Regeringen uttalade då att åtgärder för biometrisk identifiering i de flesta fall innebär en sådan automatiserad behandling av personuppgifter som omfattas av dataskyddsdirektivet och den lagstiftning som i Sverige genomför detta, dvs. personuppgiftslagen. Behandlingen av personuppgifter i samband med utfärdande och kontroll av pass är inte särskilt reglerad i författning utan regleras av företrädesvis personuppgiftslagen (prop. 2004/05:119 s. 28). Detsamma gäller för utfärdande och kontroll av nationella identitetskort. Liksom i det tidigare lagstiftningsärendet bedömer regeringen att det inte finns behov av någon särskild reglering för den behandling av personuppgifter som sker vid den nu föreslagna kontrollåtgärden, utan att personuppgiftslagens bestämmelser om integritetsskydd vid behandling av personuppgifter är tillräckliga. I det tidigare lagstiftningsärendet, liksom i det nu aktuella förslaget, föreslås dessutom inskränkningar i möjligheten att behandla personuppgifter i förhållande till vad som annars skulle gälla. Den ansiktsbild som tas för datorstödd kontroll får enbart användas för detta ändamål. Det föreslås också att ansiktsbilden respektive dess biometriska data omedelbart ska förstöras efter kontrollen. Härigenom uppnås enligt regeringen ett allmänt sett gott integritetsskydd samtidigt som en säker verifiering av identiteten åstadkoms. Sammanfattningsvis bedömer regeringen att personuppgiftslagens regler tillsammans med de inskränkande bestämmelser som föreslås är förenliga med Sveriges internationella åtaganden i fråga om integritetsskydd. Till detta kommer att den föreslagna ändringen i praktiken inte utgör något utökat integritetsintrång för den enskilde, utan tvärtom snarare en inskränkning. Den föreslagna ändringen innebär nämligen att den

enskilde vid en framtida gränskontroll då tekniska möjligheter för biometrikontroll finns på plats, istället för att överlämna sitt pass, lämna fingeravtryck och låta sitt ansikte fotograferas, kan välja att överlämna sitt nationella identitetskort och endast låta sitt ansikte fotograferas. Datainspektionen har också efterlyst svar på frågor om vilken teknik som kommer att användas. Så som anförs ovan utförs i dagsläget inte någon biometrikontroll eftersom den utrustning som krävs saknas vid svenska gränskontrollstationer. Hur en framtida teknisk utrustning för biometrikontroll av pass och identitetskort närmare ska vara utformad är ännu osäkert. I grova drag torde dock kontrollen komma att ske på följande sätt. Den resande placerar sig i en fotostation som fotograferar ansiktet i digitalt format. Den digitala bilden används som referensmall vid en jämförelse med den ansiktsbild som sedan tidigare är sparad i passets lagringsmedium. Ett kontrollinstrument markerar om överensstämmelse föreligger eller inte (jfr prop. 2004/05:119 s. 26). Då den ansiktsbild som tas vid kontrollen eller de biometriska data som tas fram ur ansiktsbilden eller från ansiktsbilden i identitetskortet i samband med kontrollen omedelbart ska förstöras bör någon utrustning för att spara dessa data inte användas. Den tekniska lösning som sedermera tas fram för biometrikontroll förutsätts självklart vara säker likväl ur integritetssynpunkt som i andra hänseenden.

7 Konsekvenser

Regeringens bedömning: De kostnader som förslagen kan ge upphov till kan finansieras inom befintliga anslag.

Bedömningen i promemorian och utkastet till lagrådsremiss

överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan. Förvaltningsrätten i Stockholm anför emellertid att förslaget på sikt skulle kunna leda till ett något ökat antal mål i förvaltningsdomstol eftersom fler ansökningar om nationella identitetskort kan föranleda fler avslag och därmed fler överklaganden till förvaltningsdomstol. Skälen för regeringens bedömning: Den eventuella ökning av antalet mål i förvaltningsdomstol som ändringen skulle kunna ge upphov till måste anses försumbar. Förvaltningsrättens i Stockholm synpunkt ändrar därför inte regeringens bedömning att eventuella kostnadsökningar för förvaltningsdomstolarna och övriga berörda myndigheter kan finansieras inom befintliga anslag.

8 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2015. Regeringens bedömning: Några övergångsbestämmelser är inte nödvändiga.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att författningsändringarna ska träda i kraft den 1 april 2008. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utkastet föreslås att författningsändringarna ska träda i kraft den 1 april 2015.

Bedömningen i promemorian och utkastet till lagrådsremiss

överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i dessa frågor. Skälen för regeringens förslag och bedömning: De lagändringar som föreslås kräver inte några särskilda anpassningar eller åtgärder som påverkar ikraftträdandet. Regeringen anser därför att lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringarna kräver inga övergångsbestämmelser.

9 Författningskommentar

Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

5 § En svensk medborgare får inte resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass. Första stycket gäller inte 1. mönstrat sjöfolk på fartyg under tjänstgöring ombord på fartyget eller fiskare under yrkesutövning, 2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord på luftfartyget, om han eller hon har flygcertifikat eller därmed jämförlig handling, 3. den som är medborgare även i en annan stat än Sverige och som medför legitimationshandling som gäller som pass och är utfärdad av en myndighet i den staten , 4. den som reser till någon av de stater mot vilka gränskontroll inte genomförs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), eller 5. den som reser till en annan stat inom Europeiska unionen än en sådan stat som avses i 4 och som medför ett giltigt identitetskort utfärdat av en passmyndighet. En svensk medborgare ska vid inresa från en annan stat medföra giltigt pass. Detta gäller dock inte

1. om det svenska medborgarskapet kan styrkas genom uppvisande av ett giltigt identitetskort utfärdat av en passmyndighet eller på annat sätt, eller 2. vid inresa från en stat mot vilken gränskontroll inte genomförs enligt kodexen om Schengengränserna.

I paragrafen regleras skyldigheten för svenska medborgare att medföra giltigt pass vid resa till och från Sverige. Utformningen av undantagen från passkravet vid resor inom Schengenområdet i andra stycket punkten 4 och tredje stycket punkten 2 anpassas genom ändringen till EU:s gränskodex. Undantag från passkravet ska gälla för den som reser till eller från någon av de stater mot vilka ingen gränskontroll genomförs med hänvisning till gränskodexen. Undantagen kommer att omfatta de EU-medlemsstater som fullt ut deltar i Schengensamarbetet samt Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein. Detta innebär ingen ändring i sak i förhållande till i dag. Hänvisningen till gränskodexen innebär dock att kravet på att medföra pass som huvudregel ska upprätthållas i sådana fall då gränskontrollen vid inre gräns återinförs. Detta kan ske på grund av ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten eller ihållande och allvarliga brister avseende kontrollen av de yttre gränserna. Genom att en ny punkt (5) läggs till i andra stycket införs ytterligare ett undantag från passkravet vid resa från Sverige. Det nya undantaget omfattar den som reser till sådana länder inom EU som inte fullt ut deltar i Schengensamarbetet. Dessa är i dag Cypern, Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Förenade kungariket och Irland. För att passfrihet enligt den nya punkten ska gälla krävs att den resande medför ett giltigt identitetskort utfärdat av en passmyndighet. Passmyndighet är enligt 2 § passlagen inom riket Polismyndigheten och utom riket beskickning, lönat konsulat samt sådan olönad konsul som utrikesdepartementet bestämmer. Passmyndigheterna utfärdar de s.k. nationella identitetskorten (jfr förordningen [2005:661] om nationellt identitetskort). Det är alltså endast sådana kort som godtas i stället för pass. Identitetskort som de nämnda myndigheterna utfärdar i en annan egenskap än i deras egenskap som passmyndighet, t.ex. tjänstekort för anställda vid polismyndigheterna, omfattas inte av bestämmelsen. Vidare tydliggörs i paragrafens tredje stycke punkten 1 det faktum att det svenska medborgarskapet vid inresa till Sverige kan styrkas genom att uppvisa ett giltigt nationellt identitetskort. Svenska medborgare har en ovillkorlig grundlagsstadgad rätt att resa in i landet (jfr 2 kap. 7 § första stycket regeringsformen). Passkravet gäller således inte vid inresa till Sverige om det svenska medborgarskapet kan styrkas på annat sätt. Ändringen innebär inte någon ändring i sak. I övrigt har några mindre språkliga ändringar gjorts i paragrafens andra stycke punkten 3 och tredje stycke .

5 a § Polismyndigheten ska övervaka att bestämmelserna i 5 § följs.

Den som enligt 5 § ska medföra pass ska på begäran 1. överlämna passet till en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Kustbevakningen, Tullverket eller Migrationsverket, och 2. låta en befattningshavare enligt 1 ta passinnehavarens fingeravtryck och en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild som finns sparade i passet. Den som enligt 5 § medför ett identitetskort utfärdat av en passmyndighet ska på begäran 1. överlämna identitetskortet till en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Kustbevakningen, Tullverket eller Migrationsverket, och 2. låta en befattningshavare enligt 1 ta en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av att denna motsvarar den ansiktsbild som finns sparad i identitetskortet. När en kontroll enligt andra stycket 2 eller tredje stycket 2 har genomförts, ska fingeravtrycken och ansiktsbilden samt de biometriska data som då har tagits fram omedelbart förstöras.

I paragrafen regleras skyldigheten att överlämna en resehandling till behörig gränskontrolltjänsteman för kontroll av de biometriska uppgifter som finns lagrade däri samt att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas i jämförelsesyfte. Genom att ett nytt tredje stycke läggs till införs en sådan skyldighet, som tidigare kom till direkt uttryck enbart gällande pass, även då nationellt identitetskort medförs i samband med resa. Eftersom fingeravtryck inte lagras i de nationella identitetskorten, föreligger dock enbart skyldighet att låta sig fotograferas. På samma sätt som gäller vid kontroll av pass ska ansiktsbilden och de biometriska data som tagits fram omedelbart förstöras när kontrollen har genomförts.

Bilaga 1

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/35

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/58/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG

(Europeiska unionens officiella tidning L 158 av den 30 april 2004)

Direktiv 2004/58/EG skall vara som följer:

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/38/EG

av den 29 april 2004

om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (3) Unionsmedborgarskap bör vara grundläggande status för ANTAGIT DETTA DIREKTIV medborgarna i medlemsstaterna när de utövar sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig. Det är därför nödvändigt att kodifiera och se över existerande gemenskapsinstrument som var för sig behandlar såväl arbetmed beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska stagare, egenanställda som studenter och andra inaktiva gemenskapen, särskilt artiklarna 12, 18, 40, 44 och 52 i detta, personer för att förenkla och stärka rätten att fritt röra sig och uppehålla sig för alla unionsmedborgare.

1 med beaktande av kommissionens förslag ( ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 3 ), (4) För att avhjälpa sektorsuppdelningen och den planlösa hanteringen av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 4 ), och och för att göra det lättare att utöva denna rätt krävs en gemensam rättsakt för att delvis ändra rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen ( 5 ) och för att av följande skäl: upphäva följande rättsakter: Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer, ( 6 (1) Unionsmedborgarskapet ger varje unionsmedborgare en ) primär, individuell rätt att fritt röra sig och uppehålla sig rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om inom medlemsstaternas territorium, med förbehåll för de avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning begränsningar och villkor som fastställs i fördraget och inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster, ( 7 ) genom de åtgärder som antas för att genomföra detta. rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning, ( 8 ) rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna (2) Fri rörlighet för personer är en av de grundläggande företagare som inte längre är yrkesverksamma ( 9 ) och friheterna på den inre marknaden, som omfattar ett rådets direktiv 93/96/EEG av den 29 oktober 1993 om område utan inre gränser, där denna frihet säkerställs i rätt till bosättning för studerande ( 10 ). enlighet med bestämmelserna i fördraget. ( 5 ) EGT L 257, 19.10.1968, s. 2. Förordningen senast ändrad genom ( förordning (EEG) nr 2434/92 (EGT L 245, 26.8.1992, s. 1). 1 ) EGT C 270 E, 25.9.2001, s. 150. ( 6 ( ) EGT L 257, 19.10.1968, s. 13. Direktivet senast ändrat genom 2 ) EGT C 149, 21.6.2002, s. 46. ( 2003 års anslutningsakt. 3 ) EGT C 192, 12.8.2002, s. 17. ( 7 ( ) EGT L 172, 28.6.1973, s. 14. 4 ) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2003 (EUT C 43 E, 8 19.2.2004, s. 42), rådets gemensamma ståndpunkt av den (EUT C ( ) EGT L 180, 13.7.1990, s. 26. 54 E, 2.3.2004, s. 12) och Europaparlamentets ståndpunkt av den ( 9 ) EGT L 180, 13.7.1990, s. 28. 10 mars 2004 (ännu ej offentliggjort i EUT). ( 10 ) EGT L 317, 18.12.1993, s. 59.

Bilaga 1

L 229/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

(5) För att varje unionsmedborgare skall kunna utöva sin tiden av vistelsen. Därför bör unionsmedborgarnas och rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemssta- deras familjemedlemmars uppehållsrätt under längre tid ternas territorier på villkor som säkerställer de objektiva än tre månader vara underkastad villkor. villkoren frihet och värdighet bör även familjemedlemmar beviljas denna rätt, oavsett medborgarskap. För tillämpningen av detta direktiv bör definitionen av ”familjemedlem” utvidgas, så att den även omfattar regis- (11) Unionsmedborgarnas grundläggande och personliga rätt trerade partner om den mottagande medlemsstaten att uppehålla sig i en annan medlemsstat följer direkt av behandlar registrerade partnerskap som likvärdiga med fördraget och är inte beroende av att ett uppehållstilläktenskap. stånd utfärdas.

(6) För att bevara familjens enhet i vidare mening och med (12) För uppehållsperioder som överstiger tre månader bör förbehåll för förbudet mot diskriminering på grundval av nationalitet, bör situationen för de personer som inte medlemsstaterna kunna kräva att unionsmedborgaren omfattas av definitionen av familjemedlem enligt detta registrerar sig hos behöriga myndigheter på bosättdirektiv och som därför inte har någon automatisk rätt ningsorten, vilket skall styrkas med ett bevis om registretill inresa och uppehåll i den mottagande medlemsstaten ring som utfärdas i detta syfte. behandlas av den mottagande medlemsstaten på grundval av dess nationella lagstiftning, så att den kan besluta huruvida inresa och uppehåll ändå kan beviljas sådana personer, varvid hänsyn skall tas till deras Kravet på uppehållskort bör begränsas till unionsmed- (13) anknytning till unionsmedborgaren och andra omstänborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en digheter, t.ex. deras ekonomiska eller fysiska beroende- medlemsstat för uppehållsperioder som är längre än tre förhållande till unionsmedborgaren. månader.

(7) De formaliteter som är förenade med unionsmedbor- (14) De bevishandlingar som de behöriga myndigheterna gares fria rörlighet inom medlemsstaternas territorier bör begär för att utfärda ett bevis om registrering eller ett fastställas tydligt, utan att det påverkar tillämpningen av uppehållskort bör specificeras uttömmande för att de bestämmelser som gäller för nationella gränskonundvika olikheter i administrativ praxis eller skilda troller. tolkningar som blir till ett alltför stort hinder när unionsmedborgarna och deras familjemedlemmar skall utöva sin uppehållsrätt.

(8) För att underlätta den fria rörligheten för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, bör de som redan har fått ett uppehållsdokument undantas från kravet på att erhålla inresevisering i den (15) Familjemedlemmarna bör omfattas av ett rättsligt skydd mening som avses i rådets förordning (EG) nr 539/2001 för det fall att unionsmedborgaren avlider, skiljer sig, av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen gifter sig eller när ett registrerat partnerskap upplöses. över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha Med respekt för familjelivet och den mänskliga värdigvisering när de passerar de yttre gränserna och av förtec- heten samt för att under vissa förhållanden undvika kningen över de tredje länder vars medborgare är undan- missbruk, bör åtgärder vidtas för att säkerställa att familtagna från detta krav ( 1 ) eller, i förekommande fall, jemedlemmar som redan uppehåller sig inom den mottatillämplig nationell lagstiftning. gande medlemsstatens territorium får behålla uppehållsrätten uteslutande på personlig grund.

(9) Unionsmedborgare bör ha rätt att uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten i upp till tre månader utan (16) Så länge de personer som omfattas av rätten till bosättandra villkor eller formaliteter än att de innehar ett ning inte utgör en orimlig börda för den mottagande giltigt identitetskort eller pass, med förbehåll för en mer medlemsstatens sociala biståndssystem bör de inte gynnsam behandling som tillämpas på arbetssökande i utvisas. Därför får en utvisningsåtgärd inte vara en autoenlighet med vad som erkänns av domstolens rätts- matisk följd av anlitandet av det sociala biståndssystemet. praxis. Den mottagande medlemsstaten bör bedöma om det är fråga om tillfälliga svårigheter och beakta bosättningens längd, personens personliga omständigheter och storleken på det bidrag som har beviljats, när de bedömer (10) Personer som utövar sin rätt till fri rörlighet bör emel- huruvida personen ifråga blivit en orimlig börda för den lertid inte bli en orimlig belastning för den mottagande mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem och medlemsstatens sociala biståndssystem under den första bör utvisas. Under inga omständigheter får arbetstagare, egenföretagare eller arbetssökande enligt domstolens ( 1 ) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom definition bli föremål för utvisning, utom av hänsyn till förordning (EG) nr 453/2003 (EUT L 69, 13.3.2003, s. 10). allmän ordning eller säkerhet.

Bilaga 1

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/37

(17) Permanent uppehållsrätt för unionsmedborgare som har (22) Enligt fördraget kan rätten att fritt röra sig och uppehålla valt att bosätta sig varaktigt i en annan medlemsstat sig begränsas av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och skulle stärka känslan av ett gemensamt unionsmedbor- hälsa. För att säkerställa en snävare definition av de garskap och är en nyckelfaktor för att främja social omständigheter och rättssäkerhetsgarantier som avgör sammanhållning, som är ett av gemenskapens grundläg- om unionsmedborgare eller familjemedlemmar kan gande mål. En permanent uppehållsrätt bör därför före- nekas inresa eller utvisas, bör detta direktiv ersätta rådets skrivas för alla unionsmedborgare och deras familjeme- direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samdlemmar som har varit stadigvarande bosatta i den ordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska mottagande medlemsstaten i enlighet med villkoren i medborgares rörlighet och bosättning och som är berätdetta direktiv under fem års tid utan att bli utvisade. tigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa ( 3 ).

(18) För att utgöra ett verkligt instrument för integration i (23) Utvisning av unionsmedborgare och deras familjeden mottagande medlemsstat där unionsmedborgaren är medlemmar av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet bosatt, bör den permanenta uppehållsrätten när den en är en långtgående åtgärd, som allvarligt kan skada gång erhållits inte omfattas av villkor. personer som, efter att ha utnyttjat de rättigheter och friheter som de erhåller genom fördraget, verkligen har integrerats i den mottagande medlemsstaten. Räckvidden för sådana åtgärder bör därför begränsas i enlighet med proportionalitetsprincipen, för att ta hänsyn till i vilken grad de berörda personerna har integrerats, hur länge de (19) Vissa särskilda förmåner för unionsmedborgare som är har vistats i den mottagande medlemsstaten, till deras arbetstagare eller egenföretagare och deras familjeme- ålder och hälsotillstånd, deras familjesituation och dlemmar, vilka kan möjliggöra för dem att erhålla en ekonomiska situation och deras anknytning till permanent uppehållsrätt innan de har varit bosatta i fem ursprungslandet. år i den mottagande medlemsstaten, bör behållas, eftersom de utgör förvärvade rättigheter enligt kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där ( Ju högre graden av unionsmedborgarnas och deras fa- 1 ) och rådets direktiv 75/34/EEG av den 17 (24) december 1974 om rätten för medborgare i en miljemedlemmars integrering i den mottagande medlemsstat att stanna kvar inom en medlemsstats terri- medlemsstaten är, desto högre bör följaktligen graden av 2 torium efter att där ha drivit egen rörelse ( ). skydd mot utvisning vara. Endast i undantagsfall, av tvingande hänsyn till den allmänna säkerheten, bör utvisning användas mot personer som har varit bosatta under flera år i den mottagande medlemsstaten, i synnerhet om de är födda där och har bott där hela sitt liv. Likaså bör det endast i undantagsfall vara tillåtet att utvisa underåriga, eftersom förbindelsen med familjen bör skyddas, i (20) Förbudet mot diskriminering på grundval av nationalitet enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter av innebär att alla unionsmedborgare och deras familjeden 20 november 1989. medlemmar som med stöd av detta direktiv uppehåller sig i en medlemsstat av den medlemsstaten bör behandlas på samma sätt som dennas medborgare inom områden som omfattas av fördraget, med förbehåll för sådana särskilda bestämmelser som uttryckligen anges i fördraget eller i sekundärlagstiftningen. (25) Rättssäkerhetsgarantierna bör också specificeras i detalj för att trygga en hög skyddsnivå för unionsmedborgarnas och deras familjemedlemmars rättigheter vid vägrad inresa eller uppehåll i en annan medlemsstat, samt för att upprätthålla principen om att myndighetsåtgärder vederbörligen måste motiveras. (21) Det bör emellertid lämnas åt den mottagande medlemsstaten att bestämma om den skall bevilja socialt bistånd under de tre första månaderna av uppehållet, eller för en längre tid när det gäller arbetssökande, för andra unionsmedborgare än de som är arbetstagare eller egenföretagare eller som bibehåller denna status eller deras familje- (26) Under alla omständigheter bör unionsmedborgare och medlemmar, eller bistånd till uppehälle för studier, inklu- deras familjemedlemmar som vägras rätt till inresa eller sive yrkesutbildning, innan rätten till permanent uppe- uppehåll i en annan medlemsstat ha möjlighet till håll erhållits till dessa personer. domstolsprövning av beslutet.

( 1 ) EGT L 142, 30.6.1970, s. 24. ( 3 ) EGT 56, 4.4.1964, s. 850. Direktivet senast ändrat genom direktiv ( 2 ) EGT L 14, 20.1.1975, s. 10. 75/35/EEG (EGT L 14, 20.1.1975, s. 14).

Bilaga 1

L 229/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

(27) I överensstämmelse med domstolens rättspraxis, för att Artikel 2 förbjuda att medlemsstaterna fattar beslut om förbud på livstid att återvända till deras territorium för personer

Definitioner

som omfattas av detta direktiv, bör det bekräftas att unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som har förbjudits att återvända till en medlemsstats territorium I detta direktiv används följande beteckningar med de betyhar rätt att lämna in en ny ansökan efter en rimlig tid delser som här anges: och under alla omständigheter tre år efter det att det slutgiltiga återreseförbudet verkställts. 1. unionsmedborgare: varje person som är medborgare i en medlemsstat. (28) För att skydda mot missbruk av rättigheter eller bedrägeri, särskilt skenäktenskap eller andra former av förhål- 2. familjemedlem: landen som ingåtts endast i syfte att åtnjuta rätt att fritt röra sig och uppehålla sig, bör medlemsstaterna ha rätt a) make eller maka, att anta nödvändiga åtgärder. b) den partner med vilken unionsmedborgaren har ingått (29) Detta direktiv bör inte påverka mer gynnsamma natio- ett registrerat partnerskap på grundval av lagstiftningen i nella bestämmelser. en medlemsstat, om den mottagande medlemsstatens lagstiftning behandlar registrerade partnerskap som (30) I syfte att undersöka hur utövandet av rätten att fritt röra likvärdiga med äktenskap och i enlighet med villkoren i sig och uppehålla sig skall kunna underlättas ytterligare, relevant lagstiftning i den mottagande medlemsstaten, bör kommissionen utarbeta en rapport för att utvärdera möjligheten att lägga fram nödvändiga förslag i detta c) släktingar i rakt nedstigande led som är under 21 år eller syfte, särskilt avseende förlängning av uppehållsperioden är beroende för sin försörjning, även till maken eller utan villkor. makan eller till sådan partner som avses i b,

(31) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg- d) de underhållsberättigade släktingar i rakt uppstigande gande rättigheterna och friheterna och med de principer led, även till maken eller makan eller till sådan partner som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om som avses i b. de grundläggande rättigheterna. I enlighet med stadgans förbud mot diskriminering bör medlemsstaterna genom- 3. mottagande medlemsstat: den medlemsstat dit unionsmedföra bestämmelserna i detta direktiv utan diskriminering borgaren reser för att utöva sin rätt att fritt röra sig eller mellan förmånstagarna till detta direktiv, på sådana uppehålla sig. grunder såsom kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till Artikel 3 nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Förmånstagare

1. Detta direktiv skall tillämpas på alla unionsmedborgare HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. som reser till eller uppehåller sig i en annan medlemsstat än den de själva är medborgare i samt på de familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2.2 som följer med eller ansluter sig KAPITEL I till unionsmedborgaren.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

2. Utan att det påverkar de berördas personliga rätt att fritt röra sig eller uppehålla sig, och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, skall den mottagande medlemsstaten underlätta Artikel 1 inresa och uppehåll för följande personer:

a) Alla andra familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, som

Syfte

inte omfattas av definitionen i artikel 2.2, om de i det land från vilket de har kommit är beroende av eller bor hos den I detta direktiv fastställs unionsmedborgare som har primär uppehållsrätt eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att unionsmedbora) villkor för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars garen personligen tar hand om familjemedlemmen. utövande av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, b) Den partner med vilken unionsmedborgaren har ett varakb) rätten att permanent uppehålla sig inom medlemsstaternas tigt vederbörligen bestyrkt förhållande. territorium för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, Den mottagande medlemsstaten skall företa en noggrann undersökning av de personliga förhållandena och motivera ett c) begränsningar i rättigheterna i a och b av hänsyn till allmän eventuellt beslut att neka dessa personer inresa till eller att ordning, säkerhet och hälsa. uppehålla sig i den medlemsstaten.

Bilaga 1

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/39

KAPITEL II 3. Den mottagande medlemsstaten får inte införa inreseeller utresestämpel i passen för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat om de uppvisar det uppehållskort

RÄTT TILL UT- OCH INRESA

som föreskrivs i artikel 10.

4. Om en unionsmedborgare eller en familjemedlem till denne, som inte är medborgare i en medlemsstat, inte har de Artikel 4 resehandlingar som krävs eller, i förekommande fall, nödvändiga viseringar, skall den berörda medlemsstaten, innan utvisning får komma i fråga, ge dessa personer all rimlig möjlighet

Rätt till utresa

att få eller få tillgång till de nödvändiga handlingarna inom rimlig tid eller få bekräftat eller på annat sätt bevisat att de omfattas av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig. 1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna för kontroll av resehandlingar vid de nationella gränserna skall alla unionsmedborgare med giltigt identitetskort eller pass och 5. Medlemsstaten får begära att den berörda personen deras familjemedlemmar, som inte är medborgare i en rapporterar sin närvaro inom dess territorium inom rimlig och medlemsstat, och som har giltigt pass, ha rätt att lämna en icke-diskriminerande tid. Om den berörda personen underlåter medlemsstats territorium för att resa till en annan medlemsstat. att uppfylla detta krav får denne åläggas proportionerliga och icke-diskriminerande sanktioner.

2. Personer som avses i punkt 1 får inte åläggas skyldighet att inneha utresevisering eller någon motsvarande formalitet.

KAPITEL III 3. Medlemsstaterna skall i enlighet med sina lagar för sina egna medborgares räkning utfärda och förnya ett identitetskort

UPPEHÅLLSRÄTT

eller pass som anger deras medborgarskap.

4. Passet skall vara giltigt åtminstone i alla medlemsstater och i länder som innehavaren måste fara igenom när denne Artikel 6 reser mellan medlemsstaterna. Om det i en medlemsstats lag saknas bestämmelser om utfärdande av identitetskort, skall passet gälla i minst fem år från utfärdandet eller förnyelsen. Uppehållsrätt i högst tre månader

1. Unionsmedborgare skall ha rätt att uppehålla sig på en annan medlemsstats territorium i högst tre månader utan några Artikel 5 andra villkor eller formaliteter än kravet på att inneha ett giltigt identitetskort eller pass.

Rätt till inresa

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall också tillämpas på familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, 1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren och för kontroll av resehandlingar vid de nationella gränserna skall som innehar ett giltigt pass. medlemsstaterna tillåta unionsmedborgare att resa in på deras territorium med ett giltigt identitetskort eller pass och tillåta familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat att resa in på deras territorium med ett giltigt pass. Artikel 7

Unionsmedborgare får inte åläggas skyldighet att inneha inrese-

Uppehållsrätt för längre tid än tre månader

visering eller någon motsvarande formalitet.

1. Varje unionsmedborgare skall ha rätt att uppehålla sig 2. Familjemedlemmar som inte är medborgare i en inom en annan medlemsstats territorium under längre tid än medlemsstat skall endast åläggas skyldighet att ha visering i tre månader om den berörda personen enlighet med förordning (EG) nr 539/2001 eller i förekommande fall med nationell lag. Enligt detta direktiv skall innehav av giltigt uppehållskort enligt artikel 10 medföra undantag för a) är anställd eller egenföretagare i den mottagande medlemsstaten, eller dessa familjemedlemmar från kravet på visering.

b) för egen och sina familjemedlemmars räkning har till- Medlemsstaterna skall ge dessa personer all den hjälp de räckliga tillgångar för att inte bli en belastning för den behöver för att få nödvändiga viseringar. Viseringarna skall mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem under utfärdas gratis så snart som möjligt på grundval av ett vistelsen, samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller påskyndat förfarande. i den mottagande medlemsstaten, eller

Bilaga 1

L 229/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

c) — är inskriven vid en privat eller statlig institution, som är som familjemedlemmar till en unionsmedborgare som uppfyller erkänd eller finansierad av den mottagande medlems- villkoren i 1 c. Artikel 3.2 skall tillämpas på hans eller hennes staten på grundval av dess lagstiftning eller administra- släktingar i rakt uppstigande led samt på makes/makas eller tiva praxis, med huvudsyftet att bedriva studier eller registrerade partners/underhållsberättigade släktingar i rakt genomgå en yrkesutbildning uppstigande led.

— samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsstaten samt avger en försäkran till den behöriga nationella myndigheten, i form av en förklaring eller på något annat valfritt likvärdigt sätt, om att han har tillräckliga tillgångar för att kunna försörja Artikel 8 sig själv och familjen, så att de inte blir en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem under deras vistelseperiod, eller

Administrativa formaliteter för unionsmedborgare

d) är familjemedlem som följer med eller ansluter sig till en unionsmedborgare som uppfyller kraven i a, b eller c. 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.5 får den mottagande medlemsstaten ålägga unionsmedborgare att registrera sig hos behöriga myndigheter vid uppehåll som överstiger 2. Uppehållsrätten enligt punkt 1 skall även omfatta familje- tre månader. medlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat när de följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att unionsmedborgaren uppfyller villkoren i punkt 1 a, 1 b eller 1 c. 2. Fristen för registrering får aldrig understiga tre månader räknat från ankomstdagen. Ett bevis om registrering skall utfärdas omedelbart, med uppgift om den registrerade personens namn och adress samt registreringsdatum. Om den berörda personen underlåter att uppfylla registreringskravet får 3. Vid tillämpningen av punkt 1 a skall en unionsmedbor- denne åläggas proportionerliga och icke-diskriminerande sankgare som inte längre är arbetstagare eller egenföretagare behålla tioner. sin ställning som arbetstagare eller egenföretagare i följande fall:

3. Det enda krav medlemsstaterna får ställa för att utfärda a) Om personen har drabbats av tillfällig arbetsoförmåga på bevis om registrering är att grund av sjukdom eller olycksfall.

— de unionsmedborgare som avses i artikel 7.1 a skall kunna visa upp ett giltigt identitetskort eller pass, en bekräftelse b) Om personen har drabbats av vederbörligen konstaterad från arbetsgivaren om anställning eller ett anställningsintyg ofrivillig arbetslöshet efter mer än ett års anställning och har eller bevis på att de är egenföretagare. anmält sig som arbetssökande vid en behörig arbetsförmedling. — de unionsmedborgare som avses i artikel 7.1 b skall kunna visa upp ett giltigt identitetskort eller pass och bevis på att c) Om personen har drabbats av vederbörligen registrerad ofri- de uppfyller villkoren i den punkten. villig arbetslöshet efter att ha fullgjort en anställning som varit tidsbegränsad till mindre än ett år eller efter att ha blivit ofrivilligt arbetslös under de första tolv månaderna — de unionsmedborgare som avses i artikel 7.1 c skall kunna samt har anmält sig som arbetssökande till en behörig visa upp ett giltigt identitetskort eller pass, ett bevis på arbetsförmedling. I detta fall skall ställningen som arbetsta- registrering vid en erkänd institution och på att de omfattas gare kvarstå under minst sex månader. av en heltäckande sjukförsäkring samt den förklaring eller dess motsvarighet som avses i artikel 7.1 c. Medlemsstaterna får inte kräva att ett särskilt belopp anges i förklaringen. d) Om personen inleder en yrkesutbildning. Om han eller hon inte är ofrivilligt arbetslös skall ställningen som arbetstagare kvarstå endast om yrkesutbildningen har ett samband med 4. Medlemsstaterna får inte fastställa något fast belopp som den tidigare sysselsättningen. de anser vara ”tillräckliga tillgångar”, utan de måste ta hänsyn till den berörda personens personliga omständigheter. Detta belopp får i varje fall inte överstiga den beloppsgräns under 4. Med avvikelse från punkt 1 d och punkt 2 ovan skall vilket medborgare i den mottagande medlemsstaten är berättiendast maken eller makan, den registrerade partner som avses i gade till socialt bistånd, eller, om detta kriterium inte kan artikel 2.2 b och underhållsberättigade barn ha uppehållsrätt tillämpas, minimipensionen i den mottagande medlemsstaten.

Bilaga 1

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/41

5. För att utfärda ett bevis om registrering till en unionsmed- 2. För utfärdande av ett uppehållskort skall medlemsstaterna borgares familjemedlemmar som själva är unionsmedborgare begära att följande handlingar visas upp. får medlemsstaterna begära att följande handlingar visas upp: a) Ett giltigt pass. a) Ett giltigt identitetskort eller pass. b) En handling som styrker familjeanknytning eller ett regisb) En handling som bestyrker familjeanknytning eller ett regis- trerat partnerskap. trerat partnerskap.

c) Beviset om registrering eller i avsaknad av ett registreringsc) Vid behov, beviset om registrering för den unionsmedbor- system, ett annat bevis på att den unionsmedborgare som gare som de följer med eller ansluter sig till. de följer med eller ansluter sig till har hemvist i den mottagande medlemsstaten. d) I de fall som avses i artikel 2.2 c och d, handlingar som styrker att villkoren i den bestämmelsen är uppfyllda. d) I de fall som avses i artikel 2.2 c och d, handlingar som styrker att villkoren i de bestämmelserna är uppfyllda. e) I de fall som avses i artikel 3.2 a, en handling som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungslandet eller i det e) I de fall som avses i artikel 3.2 a, en handling som utfärdats land från vilket personerna anländer och som styrker att de av den behöriga myndigheten i ursprungslandet eller i det är ekonomiskt beroende av unionsmedborgaren eller är land från vilket personerna anländer som styrker att de är medlemmar av unionsmedborgarens hushåll, eller bevis på ekonomiskt beroende av unionsmedborgaren eller ingår i att allvarliga hälsoskäl föreligger som absolut kräver att unionsmedborgarens hushåll, eller bevis på att allvarliga unionsmedborgaren ger familjemedlemmen personlig hälsoskäl föreligger som absolut kräver att unionsmedboromvårdnad. garen ger familjemedlemmen personlig omvårdnad.

f) I de fall som avses i artikel 3.2 b, bevis på att ett varaktigt f) I de fall som avses under artikel 3.2 b, bevis på att det föreförhållande med unionsmedborgaren föreligger. ligger en varaktigt förhållande med unionsmedborgaren.

Artikel 9 Artikel 11

Administrativa formaliteter för familjemedlemmar som Uppehållskortets giltighet inte är medborgare i en medlemsstat

1. Det uppehållskort som avses i artikel 10.1 skall gälla i 1. Medlemsstaterna skall utfärda ett uppehållskort till fem år från dagen för utfärdandet eller under den beräknade unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare tiden för unionsmedborgarens vistelse om denna inte överstiger i en medlemsstat, om det planerade uppehållet överstiger tre fem år. månader.

2. Uppehållskortets giltighet skall inte påverkas av tillfällig 2. Fristen för att ansöka om uppehållskort får inte underfrånvaro som inte överstiger sex månader per år eller av längre stiga tre månader räknat från ankomstdagen. frånvaro på grund av obligatorisk militärtjänst eller av en frånvaro på högst tolv på varandra följande månader av viktiga skäl, t.ex. graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier 3. Om den berörde personen underlåter att ansöka om eller yrkesutbildning eller utstationering på grund av arbete i en uppehållskort får denne åläggas proportionerliga och ickeannan medlemsstat eller i tredje land. diskriminerande sanktioner.

Artikel 10 Artikel 12

Utfärdande av uppehållskort Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar om unionsmedborgaren avlider eller lämnar landet

1. Uppehållsrätten för unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat skall intygas 1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket skall genom att en handling som kallas ”uppehållskort för en unions- unionsmedborgarens död eller avresa från den mottagande medborgares familjemedlem” utfärdas senast sex månader efter medlemsstaten inte påverka uppehållsrätten för unionsmedbordet att ansökan lämnades in. Ett intyg om inlämnad ansökan garens familjemedlemmar som är medborgare i en medlemsom uppehållskort skall utfärdas omedelbart. stat.

Bilaga 1

L 229/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

Innan personerna i fråga kan få permanent uppehållsrätt skall till förlust av uppehållsrätten för unionsmedborgarens familjede uppfylla villkoren i artikel 7.1 a, 7.1 b, 7.1 c eller 7.1 d. medlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat

a) om äktenskapet eller det registrerade partnerskap som avses 2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket skall i artikel 2 b, när förfarandet för äktenskapsskillnad eller ogilunionsmedborgarens död inte leda till förlust av uppehållsrätten tigförklaring av äktenskapet eller upplösning av det registreför unionsmedborgarens familjemedlemmar som inte är rade partnerskapet inleds, har varat i minst tre år, varav medborgare i en medlemsstat och som har varit bosatta i den minst ett år i den mottagande medlemsstaten, eller mottagande medlemsstaten som familjemedlemmar i minst ett år före unionsmedborgarens frånfälle. b) om vårdnaden av unionsmedborgarens barn genom överenskommelse mellan makarna eller partnerna som avses i artikel 2.b eller genom ett domstolsbeslut har överlåtits på Innan personerna i fråga förvärvar permanent uppehållsrätt den make, maka eller partner som inte är medborgare i en skall det fortfarande vara ett krav för uppehållsrätt att de kan medlemsstat, eller visa att de är anställda eller egenföretagare eller att de har tillräckliga tillgångar för sig själva och sina familjemedlemmar för att inte bli en belastning för den mottagande medlemsstatens c) om detta är befogat med hänsyn till särskilt svåra omstänsociala biståndssystem under sin uppehållsperiod samt har en digheter t.ex. att ha varit utsatt för våld i hemmet medan heltäckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande äktenskapet eller det registrerade partnerskapet bestod, eller medlemsstaten, eller är medlemmar i en familj som redan är bildad i den mottagande medlemsstaten av en person som uppfyller dessa villkor. ”Tillräckliga tillgångar” skall vara sådana d) om den make, maka eller partner som avses i artikel 2.b, som anges i artikel 8.4. som inte är medborgare i en medlemsstat, genom överenskommelse mellan makarna eller partnerna eller genom ett domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett underårigt barn, förutsatt att domstolen har fastställt att denna umgän- Den uppehållsrätt som sådana familjemedlemmar har är uteslugesrätt måste ske i den mottagande medlemsstaten och tande på personlig grund. under så lång tid som krävs.

Innan personerna i fråga förvärvar permanent uppehållsrätt 3. Unionsmedborgarens avresa från den mottagande skall det fortfarande vara ett krav för uppehållsrätten att de kan medlemsstaten eller unionsmedborgarens död skall inte visa att de är anställda eller egenföretagare eller har tillräckliga medföra förlust av uppehållsrätt för unionsmedborgarens barn tillgångar för sig själva och sina familjemedlemmar för att inte eller för den förälder som har den faktiska vårdnaden om bli en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala barnen, oavsett nationalitet, om barnen är bosatta i den mottabiståndssystem under sin uppehållsperiod, samt har en helgande medlemsstaten och inskrivna vid en utbildningsanstalt täckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsför att bedriva studier där, förrän deras studier avslutats. staten, eller att de är medlemmar i en familj som redan är bildad i den mottagande medlemsstaten av en person som uppfyller dessa krav. ”Tillräckliga tillgångar” skall vara sådana som anges i artikel 8.4.

Artikel 13 Den uppehållsrätt som sådana familjemedlemmar har är uteslutande på personlig grund.

Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar vid äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskap eller upplösning av registrerat partnerskap

Artikel 14 1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket skall unionsmedborgarens äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskap eller upplösning av registrerat partnerskap som avses i artikel 2.b inte påverka uppehållsrätten för unionsmedbor- Bibehållen uppehållsrätt gares familjemedlemmar som är medborgare i en medlemsstat.

1. Unionsmedborgare och deras familjemedlemmar skall ha Innan personerna i fråga kan få permanent uppehållsrätt skall uppehållsrätt enligt artikel 6 så länge de inte blir en belastning de uppfylla kraven i artikel 7.1 a, 7.1 b, 7.1 c eller 7.1 d. för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket skall 2. Unionsmedborgare och deras familjemedlemmar skall ha äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskap eller upplös- uppehållsrätt enligt artiklarna 7, 12 och 13 så länge de ning av registrerat partnerskap som avses i artikel 2.b inte leda uppfyller villkoren i dessa artiklar.

Bilaga 1

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/43

I särskilda fall då det finns rimliga tvivel på huruvida en unions- staten skall ha permanent uppehållsrätt där. Denna rätt skall medborgare eller dennes familjemedlemmar uppfyller kraven i inte vara underkastad villkoren i kapitel III. artiklarna 7, 12 och 13 får medlemsstaterna kontrollera att dessa krav är uppfyllda. Denna kontroll skall inte genomföras systematiskt. 2. Bestämmelserna i punkt 1 skall också tillämpas på famil- 3. En utvisningsåtgärd skall inte vara den automatiska jemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, men följden av att unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar som lagligt har uppehållit sig tillsammans med unionsmedborhar anlitat det sociala biståndssystemet i den mottagande garen i den mottagande medlemsstaten under en period av fem medlemsstaten. på varandra följande år.

4. Genom undantag från punkterna 1 och 2 och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel VI får en utvisningsåtgärd under inga förhållanden vidtas mot unions- 3. Stadigvarande uppehåll skall inte påverkas av tillfällig medborgare eller deras familjemedlemmar frånvaro som inte överstiger sammanlagt sex månader per år eller av längre frånvaro på grund av obligatorisk militärtjänst a) om unionsmedborgarna är anställda eller egenföretagare, eller av en frånvaro på högst tolv på varandra följande månader eller av viktiga skäl, t.ex. graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning, eller utstationering på b) om unionsmedborgarna har kommit till den mottagande grund av arbete i en annan medlemsstat eller i tredje land. medlemsstatens territorium för att söka arbete. I detta fall kan unionsmedborgarna och deras familjemedlemmar inte utvisas så länge unionsmedborgarna kan styrka att de fortfarande söker arbete och att de verkligen har möjlighet att få 4. När uppehållsrätt väl har förvärvats skall den endast anställning. kunna gå förlorad genom bortovaro från den mottagande medlemsstaten i mer än två på varandra följande år.

Artikel 15

Rättssäkerhetsgarantier

1. Förfarandena i artiklarna 30 och 31 skall på motsvarande sätt tillämpas på alla beslut som på andra grunder än allmän Artikel 17 ordning, säkerhet eller hälsa begränsar unionsmedborgares och deras familjemedlemmars fria rörlighet.

2. Att det pass eller identitetskort som användes för att resa Undantag för personer som inte längre arbetar i den in i den mottagande medlemsstaten och som legat till grund för mottagande medlemsstaten och deras familjemedlemmar utfärdande av bevis om registrering eller uppehållskort, har upphört att gälla, får inte ligga till grund för utvisning från den mottagande medlemsstaten. 1. Genom undantag från artikel 16 skall följande personer ges permanent uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten, 3. Den mottagande medlemsstaten får inte kombinera ett även om de inte har varit bosatta där under en fortlöpande beslut om utvisning enligt punkt 1 med ett återreseförbud. period av fem år:

KAPITEL IV a) Anställda eller egenföretagare som, när de upphör att arbeta, har uppnått den ålder som enligt den mottagande medlems- PERMANENT UPPEHÅLLSRÄTT statens lag krävs för rätt till ålderspension eller anställda som upphör att vara anställda i samband med förtidspensionering, om de har arbetat och uppehållit sig i den medlemsstaten åtminstone under de tolv föregående månaderna och Avsnitt I fortlöpande har uppehållit sig i landet i minst tre år.

Berättigande

Om lagen i den mottagande medlemsstaten inte tillerkänner vissa kategorier av egenföretagare rätt till ålderspension, skall åldersvillkoret anses uppfyllt när personen i fråga har Artikel 16 uppnått en ålder av 60 år.

Allmän regel för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar

b) Anställda eller egenföretagare som fortlöpande har uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten i mer än två år 1. Unionsmedborgare som har uppehållit sig lagligt under och slutar arbeta där som följd av permanent arbetsofören fortlöpande period av fem år i den mottagande medlems- måga.

Bilaga 1

L 229/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

Om denna oförmåga beror på en arbetsolycka eller yrkes- c) den efterlevande maken har förlorat sitt medborgarskap i sjukdom som berättigar personen i fråga till en förmån som den medlemsstaten som en följd av äktenskapet med den helt eller delvis utbetalas av en institution i den mottagande anställde eller egenföretagaren i fråga. medlemsstaten, skall inga krav ställas på uppehållets längd.

Artikel 18 c) Anställda eller egenföretagare som efter tre års fortlöpande anställning och uppehåll i den mottagande medlemsstaten arbetar som anställda eller egenföretagare i en annan Förvärv av permanent uppehållsrätt för vissa familjemedlemsstat men behåller sin bostad i den mottagande medlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat medlemsstaten och återvänder dit i regel varje dag eller åtminstone en gång i veckan. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 skall unionsmedborgares familjemedlemmar som avses i artikel 12.2 och artikel 13.2 som uppfyller villkoren däri förvärva permanent För förvärv av de rättigheter som avses i a och b skall uppehållsrätt efter lagligt uppehåll under fem på varandra anställningsperioder i den medlemsstat där den berörda följande år i den mottagande medlemsstaten. personen arbetar betraktas som om de tillbringats i den mottagande medlemsstaten.

Avsnitt II Perioder av ofrivillig arbetslöshet som vederbörligen registrerats av en behörig arbetsförmedling eller perioder av ofrivilliga

Administrativa formaliteter

avbrott i arbetet och frånvaro från eller upphörande av verksamheten som beror på sjukdom eller olycksfall, skall anses som yrkesverksamma perioder.

Artikel 19

Intyg om permanent uppehållsrätt för unionsmedborgare

2. Villkoren avseende uppehållets och anställningens längd i punkt 1a och villkoret avseende uppehållets längd i punkt 1b skall inte tillämpas om den anställdes eller egenföretagarens 1. Medlemsstaterna skall, efter att ha kontrollerat uppehållets make eller partner enligt artikel 2.2 b är medborgare i den varaktighet, efter ansökan utfärda ett intyg om permanent mottagande medlemsstaten eller har förlorat sitt medborgaruppehållsrätt för unionsmedborgare som uppfyller villkoren för skap i den medlemsstaten som en följd av äktenskapet med den permanent uppehållsrätt. anställde eller egenföretagaren i fråga.

2. Intyget om permanent uppehållsrätt skall utfärdas snarast möjligt.

3. Oavsett medborgarskap skall familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare som uppehåller sig tillsammans med denne i den mottagande medlemsstaten ha permanent Artikel 20 uppehållsrätt i den medlemsstaten om den anställde eller egenföretagaren själv har förvärvat permanent uppehållsrätt i den medlemsstaten med stöd av punkt 1.

Permanent uppehållskort för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat

1. Medlemsstaterna skall för familjemedlemmar som inte är 4. Om emellertid den anställde eller egenföretagaren avlider medborgare i en medlemsstat men som uppfyller villkoren för medan han fortfarande är yrkesverksam, men innan han permanent uppehållsrätt utfärda ett permanent uppehållskort förvärvat permanent uppehållsrätt i den mottagande medlems- senast sex månader efter det att ansökan lämnades in. Det staten med stöd av punkt 1, skall dennes familjemedlemmar permanenta uppehållskortet skall förnyas automatiskt vart som uppehåller sig tillsammans med denne i den mottagande tionde år. medlemsstaten dock ha permanent uppehållsrätt där, om

2. Ansökan om permanent permanent uppehållskort skall lämnas in innan det uppehållskortet löper ut. Om den berörde a) den anställde eller egenföretagaren vid sin död fortlöpande personen underlåter att ansöka om permanent uppehållskort uppehållit sig i den medlemsstaten i två år, får denne åläggas proportionerliga och icke-diskriminerande sanktioner.

b) dödsfallet beror på en arbetsolycka eller en yrkessjukdom, 3. Avbrott i uppehållet som inte överstiger två på varandra eller följande år skall inte påverka uppehållskortets giltighet.

Bilaga 1

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/45

Artikel 21 längre period som anges i artikel 14.4 b, och heller inte innan permanent uppehållsrätt beviljats vara skyldig att bevilja bistånd till uppehälle för studier inklusive yrkesutbildning i Stadigvarande uppehåll form av studiebidrag eller studielån till andra personer än anställda eller egenföretagare, personer som behåller sådan ställning eller deras familjemedlemmar. Vid tillämpningen av detta direktiv får stadigvarande uppehåll styrkas med varje bevismedel som godtas i den mottagande medlemsstaten. Varje verkställt utvisningsbeslut mot den berörda personen som verkställts i vederbörlig ordning skall medföra att det stadigvarande uppehållet anses avbrutet. Artikel 25

Allmänna bestämmelser om uppehållsdokument

KAPITEL V

1. Innehav av sådant bevis om registrering som avses i GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OM UPPEHÅLLSRÄTT OCH artikel 8, av ett intyg om permanent uppehållsrätt, av ett intyg PERMANENT UPPEHÅLLSRÄTT om att ansökan om uppehållskort för familjemedlemmar har lämnats in, av ett uppehållskort eller av ett permanent uppehållskort, får under inga förhållanden göras till ett villkor för att utöva en rättighet eller för att administrativa formaliteter skall utföras, då innehav av rättigheter kan styrkas genom andra Artikel 22 bevismedel.

Territoriell räckvidd

2. De handlingar som anges i punkt 1 skall utfärdas gratis eller mot betalning av ett belopp som inte överstiger de avgifter Uppehållsrätt och permanent uppehållsrätt skall gälla inom den som landets egna medborgare betalar för liknande handlingar. mottagande medlemsstatens hela territorium. Medlemsstaterna får begränsa den territoriella giltigheten för uppehållsrätt och permanent uppehållsrätt endast om sådana begränsningar även gäller medlemsstatens egna medborgare. Artikel 26

Kontroller

Artikel 23

Medlemsstaterna får kontrollera att eventuella krav i nationell

Närstående rättigheter

lagstiftning på att utländska medborgare alltid skall medföra bevis om registrering eller uppehållskort följs, förutsatt att de Unionsmedborgares familjemedlemmar som har uppehållsrätt ställer samma krav på sina egna medborgare i fråga om dessas eller permanent uppehållsrätt i en medlemsstat skall, oavsett identitetskort. Medlemsstaterna får tillämpa samma sanktioner medborgarskap, ha rätt att ta anställning eller inleda för överträdelse av detta krav som de tillämpar på sina egna verksamhet som egenföretagare. medborgare för underlåtelse att medföra identitetskort.

Artikel 24 KAPITEL VI

Likabehandling BEGRÄNSNINGAR I RÄTTEN TILL INRESA OCH UPPEHÅLL AV

HÄNSYN TILL ALLMÄN ORDNING, SÄKERHET ELLER HÄLSA

1. Om inte annat följer av sådana specifika bestämmelser som uttryckligen anges i fördraget och sekundärlagstiftningen skall alla unionsmedborgare som enligt detta direktiv uppehåller sig i den mottagande medlemsstaten åtnjuta samma Artikel 27 behandling som den medlemsstatens egna medborgare inom de områden som omfattas av fördraget. Även familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, men som har uppe- Allmänna principer hållsrätt eller permanent uppehållsrätt, skall åtnjuta denna rättighet. 1. Med förbehåll för bestämmelserna i detta kapitel får medlemsstaterna begränsa den fria rörligheten för unionsmed- 2. Genom undantag från punkt 1 skall den mottagande borgare och deras familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, medlemsstaten inte vara skyldig att bevilja socialt bistånd under av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Sådana uppehållets första tre månader, eller i förekommande fall den hänsyn får inte åberopas för att tjäna ekonomiska syften.

Bilaga 1

L 229/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

2. Åtgärder som vidtas med hänsyn till allmän ordning eller 3. Beslut om utvisning av unionsmedborgare får inte fattas, säkerhet skall överensstämma med proportionalitetsprincipen utom om beslutet grundar sig på tvingande hänsyn till allmän och uteslutande vara grundade på vederbörandes personliga säkerhet såsom de definieras av medlemsstaterna, om de beteende. Tidigare straffdomar skall inte i sig utgöra skäl för sådana åtgärder. a) har uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten under de tio föregående åren, eller

Den berörda personens personliga beteende måste utgöra ett b) är underåriga, utom i de fall utvisningen är nödvändig för verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläg- barnets bästa enligt Förenta nationernas konvention om gande samhällsintresse. Motiveringar som inte beaktar omstän- barnets rättigheter av den 20 november 1989. digheterna i det enskilda fallet eller som tar allmänpreventiva hänsyn skall inte accepteras.

Artikel 29

3. För att bedöma huruvida den berörda personen är en fara för allmän ordning eller allmän säkerhet får den mottagande

Folkhälsa

medlemsstaten vid utfärdandet av beviset om registrering, eller, om registreringssystem saknas, senast tre månader efter den berörda personens inresa på dess territorium eller från den 1. De enda sjukdomar som kan motivera åtgärder som tidpunkt då personen rapporterar sin närvaro inom dess territobegränsar den fria rörligheten skall vara sjukdomar som kan rium i enlighet med artikel 5.5 eller när uppehållskortet vara epidemiska enligt Världshälsoorganisationens gällande utfärdas, om den bedömer det som absolut nödvändigt, bestämmelser samt andra smittsamma infektions- eller parasitanmoda ursprungsmedlemsstaten och eventuellt andra sjukdomar om de i den mottagande medlemsstaten omfattas av medlemsstater att lämna upplysningar om huruvida den skyddsbestämmelser som gäller för de egna medborgarna. berörda personen tidigare har förekommit i polisens register. Sådana förfrågningar får inte göras rutinmässigt. Den tillfrågade medlemsstaten skall svara inom två månader. 2. Sjukdomar som uppstår senare än tre månader efter inresan får inte ligga till grund för utvisning.

4. Den medlemsstat som har utfärdat passet eller identitetskortet skall utan formaliteter åter ta emot dess innehavare 3. Om det finns starkt grundade skäl får en medlemsstat, på sitt territorium om denne av hänsyn till allmän ordning, inom tre månader efter inresan, kräva att personer som säkerhet eller hälsa har utvisats från en annan medlemsstat, uppfyller villkoren för uppehållsrätt genomgår en kostnadsfri även om handlingen inte längre är giltig eller innehavarens hälsoundersökning för att fastställa att de inte lider av någon av medborgarskap är ifrågasatt. de sjukdomar som avses i punkt 1. Sådana hälsoundersökningar får inte göras rutinmässigt.

Artikel 30 Artikel 28

Delgivning av beslut

Skydd mot utvisning

1. Varje beslut som fattas i enlighet med artikel 27.1 skall skriftligen delges de berörda på sådant sätt att de kan förstå beslutets innehåll och följder. 1. Innan den fattar ett beslut om utvisning av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet skall den mottagande medlemsstaten beakta sådana faktorer som längden av personens uppe- 2. De berörda skall ges exakt och fullständig information håll inom dess territorium, personens ålder, hälsotillstånd, om de hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa som familjesituation, ekonomiska situation, sociala och kulturella ligger till grund för ett beslut som gäller dem, såvida detta inte integrering i den mottagande medlemsstaten och banden till strider mot statens säkerhetsintressen. ursprungslandet.

3. Delgivningen skall innehålla uppgifter om till vilken domstol eller administrativ myndighet den berörda personen 2. Den mottagande medlemsstaten får inte fatta beslut om kan lämna in ett överklagande, tidsfristen för överklagande och, utvisning av unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar, i förekommande fall, hur lång tid som står till dennes förfooavsett medborgarskap, som har permanent uppehållsrätt på gande för att lämna medlemsstatens territorium. Utom i väl dess territorium, utom i de fall det föreligger ett allvarligt hot bestyrkta brådskande fall, skall tidsfristen för att lämna territomot allmän ordning eller säkerhet. riet vara minst en månad från datum för delgivningen.

Bilaga 1

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/47

Artikel 31 Den berörda medlemsstaten skall fatta ett beslut om denna ansökan inom sex månader efter det att den lämnades in.

Rättssäkerhetsgarantier

2. De personer som avses i punkt 1 skall inte ha rätt till inresa på den berörda medlemsstatens territorium under prövningen av deras ansökan. 1. De berörda personerna skall ha tillgång till domstolsprövning och, i förekommande fall, till prövning av administrativ myndighet, i den mottagande medlemsstaten för att överklaga eller begära omprövning av beslut mot dem av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Artikel 33

Utvisning som påföljd eller särskild rättsverkan

2. Om överklagandet eller begäran om omprövning av beslutet om utvisning åtföljs av en ansökan om ett interimistiskt beslut om att verkställigheten av utvisningen skall skjutas 1. Den mottagande medlemsstaten får besluta om utvisning upp, får den faktiska utvisningen från territoriet inte ske förrän som sanktion eller som särskild rättsverkan till ett frihetsberödet interimistiska beslutet har fattats, utom i de fall vande endast om kraven i artiklarna 27, 28 och 29 är uppfyllda.

— beslutet om utvisning grundas på ett tidigare rättsligt avgörande, eller 2. Om ett utvisningsbeslut i enlighet med punkt 1 verkställs mer än två år efter det att beslutet fattades, skall medlemsstaten kontrollera om den berörda personen fortfarande utgör ett — de berörda personerna tidigare har beviljats rättslig verkligt hot mot den allmänna ordningen eller säkerheten, och prövning, eller bedöma om omständigheterna har ändrats sedan utvisningsbeslutet utfärdades. — beslutet om utvisning grundas på tvingande hänsyn till allmän säkerhet enligt artikel 28.3.

3. Domstolsprövningen skall göra det möjligt att granska KAPITEL VII beslutets laglighet samt de fakta och omständigheter som ligger till grund för den föreslagna åtgärden. Den skall även garantera att beslutet inte är oproportionerligt, särskilt med hänsyn till SLUTBESTÄMMELSER kraven i artikel 28.

4. Medlemsstaterna får vägra den berörda personen tillträde Artikel 34 till sitt territorium fram till domstolsprövningen, men de får inte hindra denne från att personligen försvara sig vid rättegången, utom om dennes närvaro kan orsaka allvarligt hot mot

Tillhandahållande av information

allmän ordning eller säkerhet eller när överklagandet eller omprövningen gäller återreseförbud. Medlemsstaterna skall sprida information om unionsmedborgarnas och deras familjemedlemmars rättigheter och skyldigheter inom det område som omfattas av detta direktiv, i synnerhet genom informationskampanjer via nationella och lokala medier och andra kommunikationsmedel. Artikel 32

Varaktigheten av ett återreseförbud

Artikel 35

1. Personer som beläggs med återreseförbud av hänsyn till Missbruk av rättigheter allmän ordning eller säkerhet får lämna in en ansökan om upphävande av återreseförbudet efter en med hänsyn till omständigheterna skälig frist, och i vart fall efter tre år från och Medlemsstaterna får vidta nödvändiga åtgärder för att neka, med verkställigheten av beslutet om det slutgiltiga återreseför- avbryta eller dra tillbaka en rättighet enligt detta direktiv i budet, som lagligen fattats enligt gemenskapsrätten, genom att händelse av missbruk av rättigheter eller bedrägeri, till exempel åberopa bevisning som kan styrka att de faktiska omständig- skenäktenskap. En sådan åtgärd skall vara proportionerlig och i heter som låg till grund för beslutet om återreseförbud har enlighet med de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i artikändrats. larna 30 och 31.

Bilaga 1

L 229/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

Artikel 36 Artikel 40

Sanktioner Införlivande

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om sanktioner 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar för överträdelser av nationella bestämmelser som antas och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta i enlighet med detta direktiv och vidta de åtgärder som krävs direktiv senast den 30 april 2008. De skall genast underrätta för att de skall tillämpas. Sanktionerna skall vara effektiva och kommissionen om detta. proportionerliga. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den 30 april 2006, och even- När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla tuella senare ändringar så snart som möjligt. en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur Artikel 37 hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Mer förmånliga nationella bestämmelser

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka lagar eller till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom andra författningar i medlemsstaterna som är mer förmånliga det område som omfattas av detta direktiv tillsammans med en för de personer som omfattas av detta direktiv. tabell som visar hur bestämmelserna i detta direktiv motsvarar de nationella bestämmelser som antagits. Artikel 38

Upphävande Artikel 41

1. Artiklarna 10 och 11 i förordning (EEG) nr 1612/68 skall

Ikraftträdande

upphöra att gälla med verkan från och med den 30 april 2006.

2. Direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, Europeiska unionens officiella tidning . 90/365/EEG och 93/96/EEG skall upphöra att gälla med verkan från och med 30 april 2006. Artikel 42 3. Hänvisningar till de upphävda bestämmelserna och direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv. Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Artikel 39

Rapportering

Kommissionen skall senast den 30 april 2008 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av Utfärdat i Strasbourg den 29 april 2004. detta direktiv tillsammans med eventuella förslag särskilt om behovet av att förlänga den tidsperiod då unionsmedborgare och deras familjemedlemmar får vistas inom den mottagande På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar medlemsstatens territorium utan villkor. Medlemsstaterna skall P. Cox M. McDOWELL lämna kommissionen de uppgifter som behövs för att utarbeta denna rapport. Ordförande Ordförande

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/1

I

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 562/2006

av den 15 mars 2006

om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (4) När det gäller gränskontroll vid de yttre gränserna, är infö- ANTAGIT DENNA FÖRORDNING randet av ett gemensamt regelverk, bland annat genom en konsolidering och utveckling av det befintliga regelverket på området, ett av huvudinslagen i den gemensamma förmed beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska valtningen av de yttre gränserna, såsom den definieras gemenskapen, särskilt artikel 62.1 och 62.2 a, i kommissionens meddelande ”En framtida integrerad förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser” av den 7 maj 2002. Detta mål ingår i den strategi för förvaltmed beaktande av kommissionens förslag, ning av EU-medlemsstaternas yttre gränser som godkändes av rådet den 13 juni 2002 och välkomnades av Europeiska rådet vid dess möten i Sevilla den 21 och i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( ), och 1 22 juni 2002 och Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003.

av följande skäl: (5) Fastställandet av en gemensam ordning för gränspassage för personer varken ifrågasätter eller påverkar rätten till fri (1) Antagandet av åtgärder i syfte att i överensstämmelse med rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlemartikel 62.1 i fördraget säkerställa att det inte förekommer mar eller rättigheter som beviljats de tredjelandsmedbornågon gränskontroll av personer när de passerar inre grän- gare och deras familjemedlemmar som enligt ser ingår i unionens målsättning att upprätta ett område överenskommelser mellan gemenskapen och dess medutan inre gränser med fri rörlighet för personer i enlighet lemsstater å ena sidan och dessa tredjeländer å andra sidan med artikel 14 i fördraget. åtnjuter samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare.

(2) I enlighet med artikel 61 i fördraget skall upprättandet av ett område med fri rörlighet för personer åtföljas av andra åtgärder. Den gemensamma politiken för passage av de (6) Gränskontroll är av intresse inte endast för de medlemsyttre gränserna i enlighet med artikel 62.2 i fördraget är ett stater vid vars yttre gränser den utförs utan för samtliga exempel på en sådan åtgärd. medlemsstater som har avskaffat inre gränskontroll. Gränskontrollen bör bidra till kampen mot olaglig invandring och människohandel samt till förebyggande av alla typer (3) Antagandet av gemensamma åtgärder som avser personers av hot mot medlemsstaternas inre säkerhet, allmänna ordpassage av inre gränser och kontroll vid yttre gränser bör ning, folkhälsa och internationella förbindelser. avspegla bestämmelserna i Schengenregelverket, som har införlivats inom Europeiska unionens ramar, särskilt tilllämpliga bestämmelser i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna (7) In- och utresekontroller bör genomföras på ett sådant sätt i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Fran- att mänsklig värdighet respekteras fullt ut. Gränskontroll ska republiken om det gradvisa avskaffandet av kontroller bör genomföras på ett professionellt och respektfullt sätt vid de gemensamma gränserna ( och stå i proportion till de syften som eftersträvas. 2 ) och den gemensamma handboken ( 3 ).

( 1 ) Europaparlamentets yttrande av den 23 juni 2005 (ännu ej offentlig- (8) Gränskontroll omfattar inte bara kontroll av personer vid gjort i EUT) och rådets beslut av den 21 februari 2006. gränsövergångsställen och bevakning mellan dessa gräns- ( 2 ) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. Konventionen senast ändrad genom övergångsställen utan även en analys av riskerna för den Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1160/2005 (EUT L 191, 22.7.2005, s. 18). inre säkerheten och analys av de hot som kan påverka de ( 3 ) EGT C 313, 16.12.2002, s. 97. Gemensamma handboken senast änd- yttre gränsernas säkerhet. Det är därför nödvändigt att fastrad genom rådets förordning (EG) nr 2133/2004 (EUT L 369, ställa villkor, kriterier och regler för kontrollen vid gräns- 16.12.2004, s. 5). övergångsställena och för gränsövervakningen.

Bilaga 2

L 105/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

(9) Det bör införas möjligheter att förenkla kontrollerna vid de (15) Om allvarliga hot föreligger mot medlemsstaters allmänna yttre gränserna vid exceptionella och oförutsebara omstän- ordning eller inre säkerhet, bör dessa stater också ha möjdigheter för att undvika alltför lång väntetid vid gränserna. lighet att tillfälligt återinföra gränskontroll vid sina inre Vid förenklade in- och utresekontroller föreligger det allt- gränser. Det bör fastställas villkor och förfaranden för jämt en skyldighet att systematiskt stämpla tredjelands- detta, så att åtgärdens exceptionella karaktär och propormedborgares handlingar. Stämplingen gör det möjligt att tionalitetsprincipen garanteras. Omfattningen och varakmed visshet fastställa datum och plats för passerandet av tigheten av allt tillfälligt återinförande av gränskontroll vid gränsen utan att i alla enskilda fall fastställa att alla erfor- de inre gränserna bör begränsas till vad som är absolut derliga åtgärder för kontroll av resehandlingar har nödvändigt för att reagera på det hotet. genomförts.

(16) Återinförandet av gränskontroll för personer vid de inre (10) För att minska väntetiden för de personer som åtnjuter fri gränserna bör förbli en exceptionell åtgärd inom ett rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen bör man när område med fri rörlighet för personer. Gränskontroll och omständigheterna så tillåter inrätta skilda köer skyltade formaliteter som enbart grundas på själva gränspassagen med enhetliga beteckningar i samtliga medlemsstater, vid bör inte förekomma. gränsövergångsställena vid de yttre gränserna. Köerna bör vara skilda vid internationella flygplatser. Där det bedöms lämpligt och om lokala omständigheter gör det möjligt bör medlemsstaterna överväga att inrätta skilda köer vid sjöoch landgränsövergångsställen. (17) Det bör införas ett förfarande som gör det möjligt för kommissionen att anpassa vissa närmare föreskrifter för gränskontroll. I sådana fall bör de åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning antas i enlighet med rådets (11) Medlemsstaterna bör se till att kontrollförfarandena vid de beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranyttre gränserna inte utgör ett betydande hinder för handeln den som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens eller för socialt och kulturellt utbyte. De bör därför tillhangenomförandebefogenheter ( 3 ). dahålla tillräckligt med personal och resurser.

(12) Medlemsstaterna bör utse den eller de nationella myndig- (18) Det bör även införas ett förfarande som gör det möjligt för heter som enligt deras nationella lagstiftning ansvarar för medlemsstaterna att anmäla ändringar av andra närmare gränskontrollen. När flera olika myndigheter i samma föreskrifter för gränskontroll till kommissionen. medlemsstat är ansvariga, bör de ha ett nära och kontinuerligt samarbete.

(19) Eftersom målet för förordningen, det vill säga inrättandet av regler för gränspassage för personer inte i tillräcklig (13) Det operativa samarbetet och biståndet mellan medlemsutsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför staterna i fråga om gränskontroll bör förvaltas och sambättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen ordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artioperativa samarbetet vid medlemsstaternas yttre gränser, kel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen som inrättades genom förordning (EG) nr 2007/2004 ( 1 ). i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(14) Denna förordning påverkar inte kontroller som utförs inom ramen för polisens allmänna befogenheter, de säkerhetskontroller av personer som är identiska med sådana (20) Denna förordning respekterar de grundläggande rättighesom utförs för inrikesflyg, medlemsstaternas möjlighet att ter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeundantagsvis utföra kontroller av bagage i enlighet med iska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 decem- Förordningen bör tillämpas med iakttagande av medlemsber 1991 om avskaffande av de kontroller och formalite- staternas skyldigheter i fråga om internationellt skydd och ter som gäller för handbagage och incheckat bagage som principen om ”non-refoulement”. tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen ( ) eller enskilda medlemsstaters lag- 2 stiftning om skyldigheten att bära på sig rese- och identi- (21) Genom undantag från artikel 299 i fördraget omfattar tetshandlingar eller att meddela myndigheterna närvaro på denna förordning endast Frankrikes och Nederländernas den berörda medlemsstatens territorium. europeiska territorier. Den påverkar inte den särskilda ordning som gäller för städerna Ceuta och Melilla, såsom fast- ( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om ställs i avtalet om Spaniens anslutning till konventionen inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 ( 4 samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser ). (EUT L 349, 25.11.2004, s. 1). ( 2 ) EGT L 374, 31.12.1991, s. 4. Förordningen ändrad genom Europa- ( 3 parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. 31.10.2003, s. 1). ( 4 ) EGT L 239, 22.9.2000, s. 69.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/3

(22) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om (26) Det måste göras ett arrangemang för att företrädare för Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Schweiz skall kunna anslutas till arbetet i de kommittéer Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Dan- som biträder kommissionen vid utövandet av dess genommarks ställning, deltar Danmark inte i antagandet av denna förandebefogenheter. Ett sådant arrangemang har utforförordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Dan- mats i skriftväxlingen mellan gemenskapen och Schweiz, mark. Eftersom denna förordning bygger på Schengenre- vilken bifogas ovannämnda avtal. gelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemen- (27) Förordningen innebär en utveckling av bestämmelser i skapen, bör Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda Schengenregelverket, i vilka Förenade kungariket inte delprotokoll, inom en tid av sex månader efter antagandet av tar enligt rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 denna förordning besluta om huruvida landet skall genom- om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien föra förordningen i sin nationella lagstiftning. och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket ( 6 ). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket.

(23) När det gäller Island och Norge, utgör denna förordning, i (28) Förordningen innebär en utveckling av bestämmelser i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Schengenregelverket, i vilka Irland inte deltar enligt rådets Republiken Island och Konungariket Norge om dessa beslut 2002/192/EG av 28 februari 2002 om en begäran två staters associering till genomförandet, tillämpningen från Irland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenoch utvecklingen av Schengenregelverket ( 1 ), en utveckling regelverket ( ). Irland deltar därför inte i antagandet av för- 7 av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av ordningen, som inte är bindande för eller tillämplig i Irland. det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG ( 2 ) om vissa tillämpningsföreskrifter för avtalet. (29) Artikel 1 första meningen och artikel 5.4 a i avdelning III samt de bestämmelser i avdelning II och dess bilagor i denna förordning som hänvisar till Schengens informationssystem (SIS) utgör bestämmelser som bygger på Schengenregelverket eller på annat sätt anknyter till det (24) Det måste göras ett arrangemang för att företrädare för enligt artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt. Island och Norge skall kunna anslutas till arbetet i de kommittéer som biträder kommissionen vid utövandet av dess genomförandebefogenheter. Ett sådant arrangemang har HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. utformats i skriftväxlingen mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om de kommittéer som bistår Europeiska kommissionen i ut- AVDELNING I övandet av dess verkställande befogenheter ( 3 ), vilken är

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

fogad till det ovan nämnda avtalet.

Artikel 1

Syfte och principer

(25) När det gäller Schweiz, utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europe- Enligt denna förordning skall ingen gränskontroll ske av persoiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om ner vid passage av de inre gränserna mellan Europeiska unionens Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, medlemsstater. tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.A Genom förordningen införs regler för gränskontroll av personers i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 4.1 i rådets passage av EU-medlemsstaternas yttre gränser. beslut 2004/849/EG ( ) och 2004/860/EG ( ). 4 5

Artikel 2 ( 1 ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

Definitioner

( 2 ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31 ( 3 ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 53. ( I denna förordning används följande beteckningar med de bety- 4 ) Rådets beslut 2004/849/EG av den 25 oktober 2004 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av delser som här anges: vissa bestämmelser av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utveck- 1. inre gränser: lingen av Schengenregelverket (EUT L 368, 15.12.2004, s. 26). ( 5 ) Rådets beslut 2004/860/EG av den 25 oktober 2004 om undertecka) medlemsstaternas gemensamma landgränser, inklusive nande på Europeiska gemenskapens vägnar och provisorisk tillämpflod- och insjögränser, ning av vissa bestämmelser av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schwei- ( 6 ziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och ) EUT L 131, 1.6.2000, s. 43. utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 370, 17.12.2004, s. 78). ( 7 ) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

Bilaga 2

L 105/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

b) medlemsstaternas flygplatser för inrikesflyg, 10. in- och utresekontroller: kontroller vid gränsövergångsställen för att säkerställa att personer, deras transportmedel och föremål i deras besittning kan tillåtas att resa in i medlemsc) medlemsstaternas kust-, flod- och insjöhamnar för regul- staternas territorium eller att lämna det. jära färjeförbindelser.

11. gränsövervakning: övervakning av gränser mellan gränsöver- 2. yttre gränser: medlemsstaternas landgränser, inklusive flodgångsställen och övervakning av gränsövergångsställen utanoch insjögränser, sjögränser samt flygplatser och flod-, kustför de fasta tiderna för öppethållande för att hindra personer och insjöhamnar, såvida de inte räknas som inre gränser. från att kringgå in- och utresekontrollerna.

3. inrikesflyg: all flygtrafik som uteslutande ankommer till eller avgår från medlemsstaternas territorium utan landning i ett 12. fördjupad kontroll: en ytterligare kontroll som kan genomföras tredjeland. på en särskild plats ett stycke bort från den plats där alla personer kontrolleras (primärkontroll).

4. reguljära färjeförbindelser: alla färjeförbindelser där fartyg går i trafik mellan samma två eller flera hamnar på medlemssta- 13. gränskontrolltjänsteman: en offentlig tjänsteman som i enligternas territorium, utan anlöpning av hamnar utanför detta het med nationell lagstiftning tjänstgör vid ett gränsöverterritorium, där förbindelserna utgör transport av personer gångsställe eller längs gränsen eller i omedelbar närhet av en och fordon enligt en offentliggjord tidtabell. sådan gräns och som enligt denna förordning och den nationella lagstiftningen i varje medlemsstat utför gränskontroll.

5. personer som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen:

14. transportör: varje fysisk eller juridisk person som bedriver a) unionsmedborgare, i den mening som avses i artikel 17.1 yrkesmässig persontrafik. i fördraget, samt tredjelandsmedborgare vilka är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet och vilka omfattas av Europaparla- 15. uppehållstillstånd: mentets och rådets direktiv 2004/38/EG ( ) av 1 den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla a) alla uppehållstillstånd som utfärdats av medlemsstaterna sig inom medlemsstaternas territorier, med den enhetliga utformning som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medb) tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar, borgare i tredjeland ( ), 2 oavsett nationalitet, som enligt överenskommelser mellan gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och dessa tredjeländer å den andra åtnjuter samma rätt b) alla övriga handlingar som utfärdas av en medlemsstat till fri rörlighet som unionsmedborgare. till tredjelandsmedborgare och som ger tillstånd till vistelse på eller förnyad inresa till dess territorium, med undantag för tillfälliga tillstånd som utfärdas i avvaktan 6. tredjelandsmedborgare: varje person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget och på prövningen av en första ansökan om uppehållstillstånd enligt vad som avses i punkt a eller ansökan om som inte omfattas av punkt 5 i denna artikel. asyl.

7. personer registrerade i syfte att nekas inresa: varje tredjelandsmedborgare som har registrerats i Schengens informationssystem 16. kryssningsfartyg: ett fartyg som följer en given rutt enligt ett i (SIS) enligt vad som föreskrivs i artikel 96 i konventionen om förväg upprättat program som innefattar ett program med tillämpning av Schengenavtalet och i det syfte som anges där. turistverksamhet i de olika hamnarna, varvid i princip inga passagerare får embarkera eller debarkera under resan.

8. gränsövergångsställe: varje gränsövergångsställe som de behöriga myndigheterna har godkänt för passage av de yttre 17. fritidsbåtstrafik: användning av fritidsbåtar för sport och gränserna. turism.

9. gränskontroll: verksamhet vid en gräns, i enlighet med och för att uppnå målen i denna förordning, som utan hänsyn till 18. kustfiske: fiske som bedrivs med hjälp av fartyg som varje dag andra skäl enbart bedrivs som svar på en avsikt att passera eller inom 36 timmar återkommer till en hamn som är belägränsen eller själva passagen av den och som består av in- gen på en medlemsstats territorium utan att anlöpa någon och utresekontroller och gränsövervakning. hamn som är belägen i ett tredjeland.

( 1 ) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. ( 2 ) EUT L 157, 15.6.2002, s. 1.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/5

19. hot mot folkhälsan: en sjukdom med epidemisk potential enligt 3. Utan att det påverkar undantagen i punkt 2 eller medlemsdefinitionen i Världshälsoorganisationens internationella häl- staternas skyldigheter i fråga om internationellt skydd, skall medsostadga och andra infektionssjukdomar eller smittsamma lemsstaterna införa sanktioner, i enlighet med sin nationella parasitsjukdomar, om de omfattas av skyddsbestämmelser lagstiftning, för passage utan tillstånd av de yttre gränserna utansom är tillämpliga på medlemsstaternas medborgare. för gränsövergångsställena och de fasta öppethållandetiderna. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Artikel 3

Tillämpningsområde

Artikel 5

Denna förordning skall tillämpas på varje person som passerar Inresevillkor för tredjelandsmedborgare medlemsstaternas inre eller yttre gränser, utan att det påverkar

1. För vistelse som inte överstiger tre månader under en sexa) rättigheterna för personer som åtnjuter fri rörlighet enligt månadersperiod skall följande villkor gälla för inresa för gemenskapslagstiftningen, tredjelandsmedborgare:

b) rättigheterna för flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om a) De är innehavare av en eller flera giltiga resehandlingar som ”non-refoulement”. tillåter passage av gränsen.

AVDELNING II b) De innehar giltig visering, om sådan krävs enligt rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om faststäl-

YTTRE GRÄNSER

lande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare KAPITEL I är undantagna från detta krav ( ), utom när de innehar ett gil- 1 tigt uppehållstillstånd.

Passage av yttre gränser och inresevillkor

c) De kan styrka syftet med och villkoren för den avsedda vis- Artikel 4 telsen och de har tillräckliga medel för sitt uppehälle för såväl Passage av yttre gränser den planerade vistelsens längd som återresan till ursprungslandet eller transitresa till ett tredjeland som med säkerhet tillåter inresa eller är i stånd att på laglig väg anskaffa sådana 1. De yttre gränserna får passeras endast vid gränsövergångsmedel. ställen och under fastställda öppethållandetider. Öppethållandetiderna skall tydligt anges vid gränsövergångsställen som inte är öppna dygnet runt. d) De finns inte registrerade i SIS i syfte att nekas inresa.

Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla förteckningen över sina gränsövergångsställen i enlighet med artikel 34. e) De anses inte utgöra en risk för någon av medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser, särskilt när det inte finns någon registre- 2. Trots vad som sägs i punkt 1 får följande undantag göras ring i medlemsstaternas nationella dataregister som syftar till från skyldigheten att passera de yttre gränserna endast vid gränsatt neka inresa av samma skäl. övergångsställena och under de fastställda öppethållandetiderna:

a) För fritidsbåtstrafik eller kustfiske. 2. En icke uttömmande förteckning över verifikationer som gränskontrolltjänstemannen får begära av tredjelandsmedborgare för att kontrollera att villkoren i punkt 1 c är uppfyllda ingår i b) För sjömän som går i land och stannar inom området runt bilaga I. den hamn som deras fartyg anlöper eller i närliggande tätorter.

3. Bedömningen av medlen för uppehället skall göras utifrån c) För personer eller grupper av personer, när det föreligger sär- syftet med vistelsen och dess längd samt med hänvisning till skilda behov, under förutsättning att de innehar de tillstånd genomsnittliga kostnader för kost och logi i den berörda som krävs enligt nationell lagstiftning och det inte strider medlemsstaten/de berörda medlemsstaterna i lågbudgetinkvartemot medlemsstaternas allmänna ordning eller inre säkerhet. ring multiplicerade med antalet dagar för vistelsen.

d) För personer eller grupper av personer vid en oförutsedd ( 1 ) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förnödsituation. ordning (EG) nr 851/2005 (EGT L 141, 4.6.2005, s. 3).

Bilaga 2

L 105/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

De referensbelopp som fastställs av medlemsstaterna skall anmä- KAPITEL II las till kommissionen i enlighet med artikel 34.

Kontroll av yttre gränser och nekad inresa

Bedömningen av om det finns tillräckliga medel för uppehället får Artikel 6 bygga på tredjelandsmedborgarens innehav av kontanta medel, resecheckar och kreditkort. Åtagandeförklaringar, om det före-

Genomförande av in- och utresekontroller

skrivs sådana i en medlemsstats nationella lagstiftning, och garantibrev från värdfolk enligt nationell lagstiftning, om tredjelandsmedborgaren bor hos en värd, kan även utgöra bevis 1. Gränskontrolltjänstemän skall vid sin tjänsteutövning fullt på att det finns tillräckliga medel för uppehället. ut respektera människans värdighet.

Alla åtgärder som vidtas vid tjänsteutövningen skall stå i propor- 4. Med undantag från punkt 1 gäller följande: tion till de syften som eftersträvas genom sådana åtgärder.

2. När gränskontrolltjänstemän utför in- och utresekontroller a) Tredjelandsmedborgare som inte uppfyller alla villkor i får de inte diskriminera personer på grund av något av följande: punkt 1 men som innehar uppehållstillstånd eller visering för kön, ras eller etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funkförnyad inresa utfärdad av någon av medlemsstaterna eller, tionshinder, ålder eller sexuell läggning. om så erfordras, båda dessa handlingar, skall tillåtas inresa till de övriga medlemsstaternas territorier i transiteringssyfte, så att de kan nå den medlemsstat som har utfärdat uppehållstillståndet eller viseringen för förnyad inresa, såvida inte deras Artikel 7 namn finns upptagna på den nationella spärrlistan i den medlemsstat vars yttre gränser de avser att passera och registre- In- och utresekontroll av personer ringen åtföljs av instruktioner om att neka inresa eller transitresa. 1. Gränstrafiken vid de yttre gränserna skall underkastas kontroll av gränskontrolltjänstemän. Kontrollerna skall utföras i enlighet med detta kapitel. b) Tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i punkt 1, förutom led b, och som infinner sig vid gränsen, får beviljas inresa till medlemsstaternas territorier, om en visering utfär- Kontrollerna kan också omfatta transportmedel och föremål som das vid gränsen i enlighet med rådets förordning (EG) medförs av personer vid gränspassagen. Vid all kroppsvisitering nr 415/2003 av den 27 februari 2003 om utfärdandet av och genomsökning skall den berörda medlemsstatens nationella viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit ( lagstiftning tillämpas. 1 ).

2. Alla personer skall underkastas en minimikontroll för fast- De viseringar som utfärdas vid gränsen skall registreras i en ställande av identiteten genom uppvisande av resehandlingar. förteckning. Denna minimikontroll skall bestå av en snabb och enkel kontroll, vid behov med hjälp av tekniska anordningar och genom sökning, i relevanta databaser, av information enbart om stulna, förskingrade, borttappade och ogiltigförklarade handlingar, av Om det inte är möjligt att placera en visering i resehandgiltigheten hos den resehandling som tillåter den rättmätige innelingen, skall den undantagsvis placeras på ett separat blad havaren gränspassage och av förekomsten av tecken på del- eller som förs in i resehandlingen. I sådana fall skall den enhetliga helförfalskning. modell för blad för påförande av visering som fastställs i rådets förordning (EG) nr 333/2002 av den 18 februari 2002 om fastställande av en enhetlig modell för blad för påförande Den minimikontroll som avses i första stycket skall av visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer vara regel för personer som åtnjuter fri rörlighet enligt som innehar resehandlingar som inte erkänns av den medgemenskapslagstiftningen. lemsstat som utfärdar bladet ( 2 ) användas.

Vid minimikontroller av personer som åtnjuter fri rörlighet enligt c) Tredjelandsmedborgare som inte uppfyller ett eller flera av gemenskapslagstiftningen får dock gränskontrolltjänstemän osyvillkoren i punkt 1 får av en medlemsstat beviljas tillstånd stematiskt göra sökningar i nationella och europeiska databaser till inresa på dess territorium av humanitära skäl, av natio- för att säkerställa att sådana personer inte utgör ett verkligt, aktunellt intresse eller på grund av internationella förpliktelser. ellt och tillräckligt allvarligt hot mot den inre säkerheten, den all- Om den berörda tredjelandsmedborgaren är registrerad på männa ordningen, medlemsstaternas internationella förbindelser spärrlista enligt punkt 1 d, skall den medlemsstat som ger till- eller ett hot mot folkhälsan. stånd till inresan på sitt territorium informera övriga medlemsstater om detta. Resultatet av sådana sökningar får inte äventyra rätten för personer som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen att ( resa in på den berörda medlemsstatens territorium i enlighet med 1 ) EUT L 64, 7.3.2003, s. 1. ( direktiv 2004/38/EG. 2 ) EGT L 53, 23.2.2002, s. 4.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/7

3. Vid inresa och utresa skall tredjelandsmedborgare underkas- c) Förutom kontrollerna i punkt b får den noggranna kontroltas noggranna kontroller. len vid utresa också omfatta följande:

a) Den noggranna kontrollen vid inresa skall omfatta kontroll i) Kontroll av att personen innehar en giltig visering, om av de villkor för inresa som fastställs i artikel 5.1 samt, i före- detta krävs enligt förordning (EG) nr 539/2001, utom kommande fall, av handlingar som ger tillstånd till vistelse när personen i fråga innehar ett giltigt uppehållstillstånd. och utövande av yrkesverksamhet. Detta skall innefatta en ingående undersökning av följande aspekter: ii) Kontroll av att personen inte har överskridit den maximalt tillåtna längden för vistelse på medlemsstaternas territorium. i) Kontroll av att tredjelandsmedborgaren är i besittning av en resehandling som gäller för gränsövergång, att den inte har upphört att gälla och att handlingen i erforder- iii) Slagning på personer och föremål som registrerats i SIS liga fall åtföljs av den visering eller det uppehållstillstånd och i nationella dataregister. som krävs.

4. Om det finns möjligheter och om det begärs av tredjelandsii) Ingående granskning av resehandlingen för att upptäcka medborgaren skall de noggranna kontrollerna genomföras på ett tecken på del- eller helförfalskning. icke-offentligt område.

5. Tredjelandsmedborgare som genomgår en noggrann fördjuiii) Undersökning av inrese- och utresestämplarna i den pad kontroll skall informeras om ändamålet med och förfarandet berörda tredjelandsmedborgarens resehandling, i syfte för en sådan kontroll. att genom jämförelse av inrese- och utresedatum kontrollera att personen inte redan har överskridit den maximalt tillåtna längden för vistelse på medlemsstaternas Denna information skall vara tillgänglig på unionens alla officiterritorium. ella språk och på språket (språken) i det land eller de länder som gränsar till den berörda medlemsstaten och skall ange att tredjelandsmedborgaren får begära att få veta namnet eller tjänsteideniv) Kontroll av den berörda tredjelandsmedborgarens tifikationsnumret på de gränskontrolltjänstemän som utför den avrese- och bestämmelseort samt syftet med den planenoggranna fördjupade kontrollen samt namnet på gränsöverrade vistelsen och, vid behov, kontroll av de handlingar gångsstället och datum för gränspassagen. som styrker detta.

6. Kontroller av en person som åtnjuter fri rörlighet enligt v) Kontroll av att den berörda tredjelandsmedborgaren har gemenskapslagstiftningen skall genomföras i enlighet med direktillräckliga medel för sitt uppehälle för den planerade vis- tiv 2004/38/EG. telsens längd och syfte, för återresan till ursprungslandet eller för transitresan till ett tredjeland till vilket han eller hon tillåts inresa eller av att han eller hon är i stånd att 7. Närmare föreskrifter om den information som skall registpå laglig väg anskaffa sådana medel. reras fastställs i bilaga II.

vi) Kontroll av att den berörda tredjelandsmedborgaren, Artikel 8 hans eller hennes transportmedel och de föremål som han eller hon medför inte äventyrar allmän ordning, inre Förenklade in- och utresekontroller säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser i någon av medlemsstaterna. Denna kontroll skall bland 1. In- och utresekontrollerna vid de yttre gränserna får förenkannat omfatta direkt slagning på personer och, vid las vid exceptionella och oförutsedda omständigheter. Sådana behov, föremål som registrerats i SIS och i nationella exceptionella och oförutsedda omständigheter skall anses föredataregister och de eventuella åtgärder som skall vidtas ligga, om oförutsebara händelser leder till en sådan trafikintensitill följd av en registrering. tet att väntetiden vid gränsövergångsstället blir alltför lång och alla resurser när det gäller personal, medel och organisation har uttömts. b) Den noggranna kontrollen vid utresa skall omfatta följande:

2. Om in- och utresekontrollerna förenklas i enlighet med i) Kontroll av att tredjelandsmedborgaren är i besittning av punkt 1, skall inresekontroller i princip ges företräde framför en giltig resehandling för gränsövergång. utresekontroller.

ii) Kontroll av resehandlingen för att upptäcka tecken på Beslutet om att förenkla kontrollerna skall fattas av den gränskondel- eller helförfalskning. trolltjänsteman som är befäl vid gränsövergångsstället.

iii) Om möjligt, kontroll av att tredjelandsmedborgaren inte Denna förenkling av kontrollerna skall vara tillfällig, anpassas till anses vara ett hot mot allmän ordning, inre säkerhet eller de omständigheter som gör den motiverad och genomföras någon av medlemsstaternas internationella förbindelser. gradvis.

Bilaga 2

L 105/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

3. Även vid förenklade kontroller skall gränskontrolltjänste- 5. Anpassningen av befintliga skyltar till bestämmelserna i mannen stämpla tredjelandsmedborgarnas resehandlingar både punkterna 1, 2 och 3 skall vara klar senast den 31 maj 2009. När vid inresa och utresa, i enlighet med artikel 10. medlemsstaterna ersätter befintliga skyltar eller sätter upp nya före detta datum, skall de följa anvisningarna i dessa punkter.

4. Varje medlemsstat skall en gång om året överlämna en rapport om tillämpningen av denna artikel till Europaparlamentet Artikel 10 och kommissionen.

Stämpling av tredjelandsmedborgares resehandlingar

Artikel 9 1. Tredjelandsmedborgares resehandlingar skall systematiskt stämplas vid in- och utresa. Inrese- eller utresestämpel skall sär-

Skilda köer och skyltning

skilt påföras följande handlingar:

1. Medlemsstaterna skall inrätta skilda köer, särskilt vid a) Handlingar försedda med en giltig visering, vilka tillåter tredgränsövergångsställen vid luftgränser, för att utföra personkonjelandsmedborgare att passera gränsen. troller, i enlighet med artikel 7. Dessa köer skall skiljas åt genom skyltar som är utformade enligt bilaga III.

b) Handlingar som tillåter tredjelandsmedborgare som vid gränsen har fått en visering utfärdad av en medlemsstat att pas- Medlemsstaterna får organisera skilda köer vid gränsövergångs- sera gränsen. ställena vid sjö- och landgränserna samt vid gränser mellan medlemsstater som inte tillämpar artikel 20 vid de gemensamma gränserna. Skyltar som är utformade enligt bilaga III skall använc) Handlingar som tillåter tredjelandsmedborgare som inte das om medlemsstaterna organiserar skilda köer vid dessa gränser. omfattas av viseringskrav att passera gränsen.

Medlemsstaterna skall se till att dessa köer markeras med tydliga 2. Inrese- eller utresestämpel skall påföras resehandlingar för skyltar, även när reglerna om användningen av skilda köer upp- tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionshävs i enlighet med punkt 4, för att garantera ett optimalt flöde medborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG, men som inte av personer som passerar gränsen. uppvisar det uppehållskort som anges i artikel 10 i det direktivet.

2. a) Personer som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskaps- Inrese- eller utresestämpel skall påföras resehandlingar för lagstiftningen får använda de köer som markeras med tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till tredjelandsskylten i del A i bilaga III. De får även använda de köer medborgare som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskapslagstiftsom markeras med skylten i del B i bilaga III. ningen, men som inte uppvisar det uppehållskort som anges i artikel 10 i direktiv 2004/38/EG.

b) Alla övriga personer skall använda de köer som mar- 3. Inrese- eller utresestämpel skall inte påföras keras med skylten i del B i bilaga III.

a) resehandlingar för statschefer eller dignitärer, vilkas ankomst Beteckningarna på skyltarna i punkterna a och b får visas på det har meddelats i förväg via diplomatiska kanaler, eller de språk som varje medlemsstat anser lämpligt.

b) certifikat för piloter eller besättningsmedlemmar på flygplan, 3. Vid gränsövergångsställena vid sjö- och landgränserna får medlemsstaterna dela upp fordonstrafiken i skilda köer, för lätta och tunga fordon och bussar, med användning av de skyltar som c) resehandlingar för sjömän som vistas på en medlemsstats tervisas i del C i bilaga III. ritorium endast medan fartyget befinner sig i hamn och inom den anlöpta hamnens område,

Medlemsstaterna får vid behov variera beteckningarna på dessa skyltar mot bakgrund av lokala omständigheter. d) resehandlingar för besättningsmedlemmar och passagerare på kryssningsfartyg som inte omfattas av in- och utresekontroller i enlighet med punkt 3.2.3 i bilaga VI, 4. Om det råder tillfällig obalans i trafiken vid ett visst gränsövergångsställe, får de behöriga myndigheterna låta bli att tillämpa reglerna om användningen av skilda köer under den tid e) handlingar som tillåter medborgare i Andorra, Monaco och som behövs för att återställa balansen. San Marino att passera gränsen.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/9

På begäran av en tredjelandsmedborgare får inrese- eller utrese- Medlemsstaterna skall informera varandra samt kommissionen stämpel undantagsvis slopas, om en sådan stämpel riskerar att och rådets generalsekretariat om sin nationella praxis beträffande orsaka honom betydande problem. I sådana fall skall inresa eller det som anges i denna artikel. utresa registreras på ett separat blad med namn och passnummer. Detta blad skall överlämnas till tredjelandsmedborgaren. 3. Om det antagande som avses i punkt 1 inte vederläggs, får tredjelandsmedborgaren avvisas av de behöriga myndigheterna från den berörda medlemsstatens territorium. 4. Närmare föreskrifter om stämpling fastställs i bilaga IV.

Artikel 12 5. Tredjelandsmedborgare skall när så är möjligt informeras om gränskontrolltjänstemannens skyldighet att stämpla deras Gränsövervakning resehandlingar vid in- och utresa, även när kontrollerna är förenklade i enlighet med artikel 8. 1. Det huvudsakliga syftet med gränsövervakningen är att förhindra obehörig gränspassage, att bekämpa gränsöverskridande 6. Kommissionen skall senast i slutet av 2008 rapportera till brottslighet och att vidta åtgärder mot personer som har passerat Europaparlamentet och rådet om hur bestämmelserna om stämp- gränsen på olagligt sätt. ling av resehandlingar fungerar.

2. Gränskontrolltjänstemännen skall använda stationära eller rörliga enheter för gränsövervakning. Artikel 11 Presumtion om uppfyllande av villkoren för vistelsens Denna övervakning skall utföras på ett sådant sätt att den hindrar varaktighet och avskräcker personer från att kringgå kontrollerna vid gränsövergångsställena.

1. Om en tredjelandsmedborgares resehandling saknar inrese- 3. Övervakningen mellan gränsövergångsställena skall utföras stämpel har de behöriga nationella myndigheterna rätt att anta att av gränskontrolltjänstemän vilkas antal och metoder skall anpasinnehavaren inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor för sas till befintliga eller förutsebara risker och hot. Den skall innevistelsens varaktighet som är tillämpliga i den berörda fatta täta och plötsliga ändringar av övervakningsperioderna, så medlemsstaten. att det alltid innebär en risk för upptäckt att obehörigt passera gränsen.

2. Antagandet i punkt 1 får vederläggas genom att tredjelandsmedborgaren på något trovärdigt sätt, t.ex. genom färdbiljetter 4. Övervakningen skall utföras av stationära eller rörliga enheeller handlingar som styrker att han eller hon vistats utanför med- ter som patrullerar eller posteras på platser som är kända för att lemsstaternas territorium, visar att han eller hon har uppfyllt de vara eller antas vara känsliga, eftersom syftet med övervakningen villkor som gäller för varaktigheten av en kortare vistelse. är att gripa personer som olagligen passerar gränsen. Övervakningen kan även utföras med tekniska hjälpmedel, inklusive elektroniska hjälpmedel.

I sådana fall gäller följande: 5. Ytterligare bestämmelser om övervakningen får antas i enlighet med förfarandet i artikel 33.2. a) Om tredjelandsmedborgaren påträffas på territoriet i en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut skall de behöriga myndigheterna, i enlighet med nationell lag eller Artikel 13 praxis, ange i tredjelandsmedborgarens resehandling datum och plats för personens passage av den yttre gränsen till en Nekad inresa av de medlemsstater som tillämpar Schengenavtalet fullt ut.

1. En tredjelandsmedborgare som inte uppfyller samtliga inresevillkor enligt artikel 5.1 och inte tillhör de kategorier av persob) Om tredjelandsmedborgaren påträffas på territoriet i en medner som anges i artikel 5.4 skall nekas inresa till medlemsstaternas lemsstat för vilken det beslut som avses i artikel 3.2 i 2003 territorium. Detta skall inte påverka tillämpningen av de särskilda års anslutningsakt inte har antagits skall de behöriga myndigbestämmelserna om rätt till asyl och internationellt skydd eller heterna, i enlighet med nationell lag och praxis, ange i tredutfärdandet av viseringar för längre vistelse. jelandsmedborgarens resehandling datum och plats för hans eller hennes passage av en sådan medlemsstats yttre gräns. 2. Inresa får endast nekas genom ett motiverat beslut med uppgift om de exakta skälen för nekad inresa. Beslutet skall fattas Förutom vad som anges i leden a och b får ett formulär som utfor- av den myndighet som är behörig enligt nationell lagstiftning. Det mats i enlighet med bilaga VIII ges till tredjelandsmedborgaren. skall få verkan omedelbart.

Bilaga 2

L 105/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

Det motiverade beslutet med uppgift om de exakta skälen för Artikel 15 nekad inresa skall lämnas i form av ett standardformulär som

Genomförande av kontroller

utformats i enlighet med del B i bilaga V, ifyllt av den myndighet som enligt nationell lagstiftning är behörig att neka inresa. Det ifyllda standardformuläret skall överlämnas till den berörda tred- 1. Gränskontroller enligt artiklarna 6–13 skall utföras av jelandsmedborgaren, som skall bekräfta att han har mottagit gränskontrolltjänstemän i enlighet med bestämmelserna i denna beslutet om nekad inresa genom detta formulär. förordning och med nationell lagstiftning.

Vid utförandet av denna gränskontroll skall den befogenhet att 3. Personer som nekats inresa skall ha rätt att överklaga. Överinleda brottsutredningar som genom nationell lagstiftning tilldeklagande skall ske i enlighet med nationell lagstiftning. Skriftlig lats gränskontrolltjänstemän och som ligger utanför förordninginformation skall också lämnas till tredjelandsmedborgaren om ens tillämpningsområde inte påverkas. kontaktpunkter som kan tillhandahålla information om företrädare som är behöriga att agera på tredjelandsmedborgarens vägnar i enlighet med nationell lagstiftning. Medlemsstaterna skall se till att gränskontrolltjänstemännen är specialiserade och vederbörligen utbildade tjänstemän. Medlemsstaterna skall uppmuntra gränskontrolltjänstemän att lära sig Verkställigheten av beslutet om nekad inresa skall inte uppskjutas språk, särskilt de språk som de behöver för att utföra sina på grund av att ett överklagandeförfarande har inletts. arbetsuppgifter.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna en för- Utan att det påverkar en eventuell kompensation som beviljas i teckning över de nationella myndigheter som ansvarar för gränsenlighet med nationell lag skall den berörda tredjelandsmedbor- kontrollen enligt deras nationella lagstiftning i enlighet med garen ha rätt att begära att den medlemsstat som nekat inresa kor- artikel 34. rigerar den annullerade inresestämpeln, och eventuella andra strykningar och tillägg som har gjorts, om det inom ramen för 3. För att åstadkomma en effektiv gränskontroll skall varje överklagandeförfarandet konstateras att beslutet om nekad inresa medlemsstat se till att alla nationella myndigheter med ansvar för var ogrundat. gränskontroll har ett nära och kontinuerligt samarbete.

4. Gränskontrolltjänstemännen skall se till att en tredjelands- Artikel 16 medborgare som har nekats inresa inte reser in till den berörda medlemsstatens territorium. Samarbete mellan medlemsstaterna

1. Medlemsstaterna skall bistå varandra och ha ett nära och 5. Medlemsstaterna skall samla in statistik om antalet persokontinuerligt samarbete för genomförande av en effektiv gränsner som nekats inresa, skälen för nekad inresa, nationaliteten på kontroll i enlighet med artiklarna 6–15. De skall utbyta all relede personer som nekats inresa och vid vilken typ av gräns (land, vant information. luft eller sjö) som de nekats inresa. Medlemsstaterna skall översända denna statistik till kommissionen en gång om året. Kommissionen skall vartannat år offentliggöra en sammanställning av 2. Det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna om förden statistik som lämnats av medlemsstaterna. valtningen av de yttre gränserna skall samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid medlemsstaternas yttre gränser (nedan kallad ”byrån”), som inrättades genom förordning (EG) nr 2007/2004. 6. Närmare föreskrifter för nekad inresa finns i del A i bilaga V.

3. Utan att det påverkar byråns befogenheter får medlemsstaterna fortsätta operativt samarbete med andra medlemsstater KAPITEL III och/eller tredjeländer vid de yttre gränserna, inklusive utbyte av sambandsmän, om detta samarbete kompletterar byråns Personal och resurser för gränskontroll och samarbete mellan verksamhet.

medlemsstater

Medlemsstaterna skall avhålla sig från alla åtgärder som kan äventyra byråns arbete eller uppnåendet av dess mål. Artikel 14 Personal och resurser för gränskontroll Medlemsstaterna skall rapportera till byrån om det operativa samarbete som avses i första stycket i denna punkt.

Medlemsstaterna skall sätta in lämplig personal i tillräckligt antal 4. Medlemsstaterna skall tillhandahålla utbildning om reglerna och tillräckliga resurser för genomförandet av kontroll vid de yttre för gränskontroll samt om grundläggande rättigheter. Härvid skall gränserna i enlighet med artiklarna 6–13 för att säkerställa en hänsyn tas till de gemensamma utbildningsstandarder som fasteffektiv, hög och enhetlig nivå på kontrollen vid sina yttre gränser. ställts och vidareutvecklats av byrån.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/11

Artikel 17 beskickningar och konsulära representationer och deras familjer i enlighet med artikel 34.

Gemensam kontroll

1. Medlemsstater som inte tillämpar artikel 20 på sina gemen- AVDELNING III samma landgränser får fram till tillämpningsdatumet för den artikeln gemensamt kontrollera dessa gemensamma gränser, och i så INRE GRÄNSER fall får en person stoppas endast en gång för inrese- och utresekontroller, utan att det påverkar medlemsstaternas individuella ansvar enligt artiklarna 6–13. KAPITEL I

Medlemsstaterna får i det syftet ingå bilaterala överenskommelser. Avskaffande av gränskontroll vid de inre gränserna

2. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om alla överenskommelser som ingås i enlighet med punkt 1. Artikel 20

Passage av inre gränser

KAPITEL IV

Särskilda bestämmelser angående in- och utresekontroller De inre gränserna får passeras överallt utan att någon in- och utresekontroll genomförs, oavsett personens nationalitet.

Artikel 18

Särskilda bestämmelser angående olika typer av gränser Artikel 21

och de olika transportmedel som används för passage av Kontroller inom territoriet de yttre gränserna

De särskilda bestämmelser som anges i bilaga VI skall tillämpas på Avskaffandet av gränskontroll vid de inre gränserna skall inte kontroller som utförs vid olika typer av gränser och på de påverka följande: olika transportmedel som används för passage av gränsövergångsställena. a) Utövandet av polisiära befogenheter av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstift- Dessa särskilda bestämmelser får innehålla undantag från artikning, i den mån utövandet av dessa befogenheter inte har larna 5 och 7–13. samma verkan som in- och utresekontroller; detta gäller också i gränsområden. Utövandet av polisiära befogenheter, i den betydelse som avses i första meningen, får särskilt inte Artikel 19 anses motsvara in- och utresekontroller när de polisiära Särskilda bestämmelser angående kontroller av vissa åtgärderna

personkategorier

i) inte syftar till gränskontroll, 1. De särskilda bestämmelser som anges i bilaga VII skall tilllämpas på kontroller av följande personkategorier: ii) bygger på allmän polisinformation och poliserfarenhet a) Statschefer och medlemmar av deras delegationer. när det gäller eventuella hot mot den allmänna säkerheten och särskilt syftar till att bekämpa gränsöverskridande brottslighet, b) Flygplanspiloter och andra besättningsmedlemmar.

c) Sjömän. iii) utformas och utförs på ett sätt som klart skiljer sig från systematiska personkontroller vid de yttre gränserna, d) Innehavare av diplomatpass, officiella pass eller tjänstepass och medlemmar av internationella organisationer. iv) utförs som stickprovskontroller.

e) Gränsarbetare. b) Säkerhetskontroller av personer i hamnar eller på flygplatser f) Underåriga. vilka utförs av behöriga myndigheter i enlighet med varje medlemsstats lagstiftning, av hamn- eller flygplatsansvariga eller transportörer, under förutsättning att dessa kontroller Dessa särskilda bestämmelser får innehålla undantag från artikäven utförs på personer som reser inom en medlemsstat. larna 5 och 7–13.

2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om c) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftutformningen av de identitetskort som utfärdas av deras utrikes- ning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig ministerier till ackrediterade medlemmar av diplomatiska dokument och handlingar.

Bilaga 2

L 105/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

d) Tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro på b) Omfattningen av det planerade återinförandet med angien medlemsstats territorium i enlighet med bestämmelserna vande av var gränskontroll skall återinföras. i artikel 22 i Schengenkonventionen.

c) Namnen på de godkända gränsövergångsställena.

Artikel 22 d) Datum och varaktighet för det planerade återinförandet.

Undanröjande av hinder för trafiken vid gränsövergångsställen på vägar vid de inre gränserna

e) I förekommande fall de åtgärder som skall vidtas av övriga medlemsstater. Medlemsstaterna skall undanröja alla hinder för ett smidigt trafikflöde vid gränsövergångsställen på vägar vid de inre gränserna, särskilt alla hastighetsbegränsningar som inte uteslutande grun- 2. Kommissionen får avge ett yttrande efter meddelandet från das på trafiksäkerhetshänsyn. den berörda medlemsstaten och inför det samråd som avses i punkt 3 utan att det påverkar tillämpningen av artikel 64.1 i fördraget. Medlemsstaterna skall samtidigt vara beredda att tillhandahålla de anordningar som behövs för kontroller om kontrollerna vid de inre gränserna återinförs. 3. De upplysningar som avses i punkt 1 och det yttrande som kommissionen får avge i enlighet med punkt 2 skall vara föremål för samråd mellan den medlemsstat som planerar att återinföra KAPITEL II gränskontroll, övriga medlemsstater och kommissionen, med syftet att, om så är lämpligt, organisera ömsesidigt samarbete mel- Tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre lan medlemsstaterna och undersöka om åtgärderna står gränserna i proportion till de händelser som ger upphov till återinförande av gränskontroll och hoten mot allmän ordning eller inre säkerhet.

Artikel 23 4. Det samråd som avses i punkt 3 skall äga rum minst fem- Tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre ton dagar före det datum då gränskontrollerna planeras att gränserna återinföras.

1. Om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ord- Artikel 25 ningen eller den inre säkerheten får en medlemsstat i undantagsfall, under en period av högst 30 dagar eller så länge det allvarliga Förfarande i brådskande fall hotet kan förväntas kvarstå om det föreligger under mer än 30 dagar, återinföra gränskontroll vid sina inre gränser, i enlighet med förfarandet i artikel 24 eller i brådskande fall i enlighet med 1. Om hänsyn till en medlemsstats allmänna ordning eller inre förfarandet i artikel 25. Omfattningen och varaktigheten av det säkerhet kräver att en brådskande åtgärd vidtas, får den berörda tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna får medlemsstaten i undantagsfall och omedelbart återinföra gränsinte överskrida vad som är absolut nödvändigt för att bemöta det kontroll vid de inre gränserna. allvarliga hotet.

2. Den medlemsstat som återinför gränskontroll vid sina inre 2. Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller gränser skall utan dröjsmål meddela övriga medlemsstater och den inre säkerheten kvarstår efter den period som anges i punkt 1 kommissionen detta samt lämna de upplysningar som avses i artifår medlemsstaten förlänga gränskontroll på samma grunder som kel 24.1 och de skäl som rättfärdigar användningen av detta anges i punkt 1 och, med beaktande av nya omständigheter, i för- förfarande. nybara perioder på högst 30 dagar, i enlighet med förfarandet i artikel 26. Artikel 26

Förfarande för förlängning av gränskontroll vid de inre

Artikel 24

gränserna Förfarande i förutsebara fall

1. Medlemsstaterna får endast förlänga gränskontroll vid de 1. Om en medlemsstat planerar att återinföra gränskontroll vid inre gränserna i enlighet med bestämmelserna i artikel 23.2 efter de inre gränserna med stöd av artikel 23.1, skall den så snart som att ha underrättat övriga medlemsstater och kommissionen. möjligt meddela övriga medlemsstater och kommissionen detta och lämna följande upplysningar så snart de är tillgängliga: 2. Den medlemsstat som planerar att förlänga gränskontrollen skall förse övriga medlemsstater och kommissionen med all a) Skälen för det planerade återinförandet med en beskrivning relevant information om skälen för förlängningen av gränskonav de händelser som utgör ett allvarligt hot mot den allmänna troll vid de inre gränserna. Bestämmelserna i artikel 24.2 skall ordningen eller den inre säkerheten. tillämpas.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/13

Artikel 27 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel-

Information till Europaparlamentet

serna i artikel 8 i det beslutet och under förutsättning att de genomförandeåtgärder som antas i enlighet med detta förfarande Den berörda medlemsstaten eller, i förekommande fall, rådet skall inte ändrar de väsentliga bestämmelserna i denna förordning. informera Europaparlamentet så snart som möjligt om de åtgärder som vidtagits med stöd av artiklarna 24, 25 och 26. Från och Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre med den tredje förlängningen i följd med stöd av artikel 26 skall månader. den berörda medlemsstaten, på begäran, rapportera till Europaparlamentet om behovet av gränskontroll vid de inre gränserna. 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 28 4. Utan att det påverkar tillämpningen av de genomförande-

åtgärder som redan har antagits skall bestämmelserna i denna för-

Tillämpliga bestämmelser när gränskontroll vid de inre

ordning om antagande av tekniska bestämmelser och beslut i

gränserna återinförs

enlighet med förfarandet i punkt 2 upphöra att tillämpas fyra år efter ikraftträdandet av denna förordning. På förslag från kommis- När gränskontroller vid de inre gränserna återinförs, skall de tillsionen får Europaparlamentet och rådet förlänga tillämpningen av lämpliga bestämmelserna i avdelning II gälla i tillämpliga delar. de berörda bestämmelserna i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 251 i fördraget och de skall därför se över dem Artikel 29 innan fyraårsperioden löper ut.

Rapport om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna

Artikel 34

Den medlemsstat som har återinfört gränskontroll vid de inre Anmälningar gränserna i enlighet med artikel 23 skall bekräfta vilken dag kontrollen upphävs och samtidigt eller kort därefter överlämna en 1. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla rapport om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna till Europaparlamentet, rådet och kommissionen, med en kort a) förteckningen över uppehållstillstånd, beskrivning särskilt av kontrollernas funktion och effektiviteten i återinförandet av gränskontroll. b) förteckningen över deras gränsövergångsställen,

Artikel 30 c) de referensbelopp som krävs för passage av deras yttre gränser och som fastställs årligen av de nationella myndigheterna,

Information till allmänheten

d) förteckningen över nationella myndigheter som är ansvariga Beslutet om att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna skall för gränskontroll, fattas på ett öppet sätt och allmänheten skall fullt ut informeras om beslutet, om det inte föreligger tvingande säkerhetsskäl för att e) utformningen av de identitetskort som utfärdas av inte göra detta. utrikesministerierna.

Artikel 31 2. Kommissionen skall göra den information som anmälts i

enlighet med punkt 1 tillgänglig för medlemsstaterna och allmän-

Sekretess

heten genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och på andra lämpliga sätt. På begäran av den berörda medlemsstaten skall övriga medlemsstater, Europaparlamentet och kommissionen respektera sekretessen för de upplysningar som meddelas i samband med Artikel 35 återinförande och förlängning av gränskontroll samt den rapport som upprättats i enlighet med artikel 29. Lokal gränstrafik

AVDELNING IV Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av gemenskapsbestämmelser om lokal gränstrafik och befintliga bilaterala

SLUTBESTÄMMELSER

överenskommelser om lokal gränstrafik.

Artikel 32 Artikel 36

Ändringar av bilagorna Ceuta och Melilla

Bilagorna III, IV och VIII skall ändras i enlighet med förfarandet i artikel 33.2. Bestämmelserna i denna förordning skall inte påverka de särskilda bestämmelser som gäller för städerna Ceuta och Melilla, i enlighet med Konungariket Spaniens förklaring om städerna Ceuta och Artikel 33 Melilla i slutakten till avtalet om Konungariket Spaniens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den

Kommitté

14 juni 1985 ( 1 ).

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté, nedan kallad ”kommittén”. ( 1 ) EGT L 239, 22.9.2000, s. 73.

Bilaga 2

L 105/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

Artikel 37 b) Verkställande kommitténs beslut av den 26 april 1994 (SCH/Com-ex (94) 1, rev. 2), 22 december 1994

Medlemsstaternas meddelandeplikt

(SCH/Com-ex (94) 17, rev. 4) och 20 december 1995 (SCH/Com-ex (95) 20, rev. 2). Senast den 26 oktober 2006 skall medlemsstaterna meddela kommissionen sina nationella bestämmelser rörande artikel 21 c c) Bilaga 7 till de gemensamma konsulära anvisningarna. och 21 d, de påföljder som avses i artikel 4.3 och de bilaterala överenskommelser som har ingåtts i enlighet med artikel 17.1. De d) Rådets förordning (EG) nr 790/2001 av den 24 april 2001 skall meddela eventuella senare ändringar av dessa bestämmelser om att förbehålla rådet genomförandebefogenheterna avseinom fem arbetsdagar. ende vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaranden för genomförandet av in- och utresekontroller och Medlemsstaternas upplysningar skall offentliggöras i Europeiska övervakning ( 1 ). unionens officiella tidning, C-serien.

e) Rådets beslut 2004/581/EG av den 29 april 2004 om fast- Artikel 38 ställande av minimibeteckningar på skyltar vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna ( 2 ).

Rapport om tillämpningen av avdelning III

f) Rådets beslut 2004/574/EG av den 29 april 2004 om änd- Kommissionen skall senast den 13 oktober 2009 rapportera om ring av den gemensamma handboken ( 3 ). tillämpningen av avdelning III till Europaparlamentet och rådet. g) Rådets förordning (EG) nr 2133/2004 av den 13 december Kommissionen skall fästa särskild uppmärksamhet vid de svårig- 2004 om skyldighet för medlemsstaternas behöriga myndigheter som skulle kunna uppstå på grund av återinförande av heter att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandgränskontroll vid de inre gränserna. Den skall, när det är lämp- lingar med stämpel då medlemsstaternas yttre gränser ligt, lägga fram förslag som syftar till att åtgärda sådana passeras och om ändring i detta syfte av konventionen om svårigheter. tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma handboken ( 4 ).

Artikel 39 3. Hänvisningar till strukna artiklar och upphävda rättsakter Upphävanden skall tolkas som hänvisningar till den här förordningen.

1. Artiklarna 2–8 i konventionen om tillämpning av Artikel 40 Schengenavtalet av den 14 juni 1985 skall upphöra att gälla från och med den 13 oktober 2006. Ikraftträdande

2. Följande skall upphöra att gälla den dag som avses i punkt 1: Denna förordning träder i kraft den 13 oktober 2006. Artikel 34 träder dock i kraft dagen efter det att förordningen har offentliga) Den gemensamma handboken med bilagor. gjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Strasbourg den 15 mars 2006.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägar J. BORRELL FONTELLES H. WINKLER Ordförande Ordförande

( 1 ) EGT L 116, 26.4.2001, s. 5. Förordningen ändrad genom beslut 2004/927/EG (EUT L 396, 31.12.2004, s. 45). ( 2 ) EUT L 261, 6.8.2004, s. 119. ( 3 ) EUT L 261, 6.8.2004, s. 36. ( 4 ) EUT L 369, 16.12.2004, s. 5.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/15

BILAGA I

Verifikationer som styrker att villkoren för inresa är uppfyllda

De verifikationer som avses i artikel 5.2 kan bl.a. vara följande: a) Vid resor i arbetet: i) inbjudan från ett företag eller en myndighet att delta i samtal, konferenser eller i handels- eller industrievenemang eller evenemang med anknytning till tjänsten, ii) andra handlingar som visar att det finns handelsförbindelser eller förbindelser med anknytning till tjänsten, iii) inträdesbiljetter till mässor och kongresser, om man skall delta i någon. b) Vid resor i samband med studier eller annan typ av utbildning: i) inskrivningsbevis från en utbildningsanstalt som visar att man skall delta i teoretiska eller praktiska utbildningsoch fortbildningskurser, ii) studentlegitimation eller intyg på deltagande i kurser. c) Vid turist- eller privatresor: i) verifikationer beträffande inkvarteringen, — en inbjudan från värden vid privat inkvartering, — en verifikation från hotellet eller pensionatet, eller ett annat lämpligt dokument med uppgift om den planerade inkvarteringen, ii) verifikationer beträffande resvägen, bekräftelse på att en organiserad resa beställts eller annat lämpligt dokument med uppgift om resplanerna, iii) verifikationer beträffande returresan, retur- eller rundtursbiljett. d) Vid resor som företas till politiska, vetenskapliga, kulturella, idrottsliga eller religiösa evenemang eller av andra skäl: inbjudningar, inträdesbiljetter, anmälningar eller program, om möjligt med angivande av värdorganisationens namn och vistelsens längd, eller något annat lämpligt dokument med uppgift om besökets syfte.

Bilaga 2

L 105/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

BILAGA II

Registrering av information

Vid alla gränsövergångsställen skall all tjänsteinformation och all annan information som är av särskild vikt registreras manuellt eller elektroniskt. Den registrerade informationen skall inbegripa följande: a) Namn på den gränskontrolltjänsteman som är lokalt ansvarig för in- och utresekontrollen och på de övriga tjänstemännen i varje arbetslag. b) Förenklade personkontroller i enlighet med artikel 8. c) Utfärdande vid gränsen av handlingar som ersätter pass och viseringar. d) Kvarhållande och klagomål (straffrättsliga och förvaltningsrättsliga överträdelser). e) Beslut om nekad inresa i enlighet med artikel 13 (skäl till nekandet och nationaliteter). f) Inrese- och utresestämplarnas säkerhetskoder, identiteten på de gränskontrolltjänstemän som tilldelas en viss stämpel vid en viss tidpunkt eller under ett visst arbetsskift samt information om försvunna och stulna stämplar. g) Klagomål från personer som utsatts för kontroller. h) Övriga särskilt betydelsefulla polisiära eller rättsliga åtgärder. i) Särskilda händelser.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/17

BILAGA III

Utformning av skyltar för de olika köerna vid gränsövergångsställen

DEL A

( 1 )

( 1 ) Ingen logotyp krävs för Norge och Island.

Bilaga 2 L 105/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

DEL B

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/19

DEL C

( 1 ) ( 1 ) ( 1 ) ( 1 ) Ingen logotyp krävs för Norge och Island.

Bilaga 2 L 105/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/21

BILAGA IV

Stämplingsföreskrifter

1. Resehandlingar för tredjelandsmedborgare skall systematiskt stämplas vid in- och utresa i enlighet med artikel 10. Närmare bestämmelser om dessa stämplar ges i verkställande kommitténs beslut SCH/COM-EX (94) 16 rev och SCH/Gem- Handb (93) 15 (CONFIDENTIEL). 2. Stämplarnas säkerhetskoder skall bytas ut regelbundet och minst en gång i månaden. 3. När tredjelandsmedborgare som är underkastade viseringsskyldighet reser in och ut, skall stämpeln om möjligt sättas så att den täcker viseringens kant utan att uppgifterna på viseringen eller de synliga säkerhetsdetaljerna på viseringsmärket blir oläsliga. Om flera stämplar måste påföras (till exempel vid en visering för flera inresor), skall detta göras på den sida som är motsatt den på vilken viseringen sitter. Om denna sida inte kan användas, skall stämpeln sättas på närmast följande sida. Den maskinläsbara zonen skall inte stämplas. 4. Medlemsstaterna skall utse nationella kontaktpunkter som ansvarar för utbyte av information om säkerhetskoderna i de inrese- och utresestämplar som används vid gränsövergångsställena och underrätta de övriga medlemsstaterna, rådets generalsekretariat och kommissionen om detta. Dessa kontaktpunkter skall så fort som möjligt ha tillgång till information om de gemensamma inrese- och utresestämplar som används vid en medlemsstats yttre gränser, särskilt information om a) vilket gränsövergångsställe som använder vilken stämpel, b) identiteten på den gränskontrolltjänsteman som tilldelas en viss stämpel vid en viss tidpunkt, c) säkerhetskoden för varje stämpel vid en viss tidpunkt. Alla förfrågningar angående gemensamma inrese- och utresestämplar skall ske genom de ovannämnda nationella kontaktpunkterna. De nationella kontaktpunkterna skall dessutom genast underrätta de andra kontaktpunkterna, rådets generalsekretariat och kommissionen om en ändring av kontaktpunkterna samt om försvunna och stulna stämplar.

Bilaga 2

L 105/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

BILAGA V

DEL A

Förfaranden för nekad inresa vid gränsen

1. Vid nekad inresa skall den behöriga gränskontrolltjänstemannen förfara enligt följande:

a) Fylla i det standardformulär för nekad inresa som återfinns i del B. Den berörda tredjelandsmedborgaren skall underteckna formuläret och ges en kopia av det undertecknade formuläret. Om tredjelandsmedborgaren vägrar att underteckna formuläret, skall gränskontrolltjänstemannen ange denna vägran på formuläret under ”Kommentarer”.

b) Förse passet med en inresestämpel överkryssad med outplånligt svart bläck och på den motsatta högra sidan med outplånligt bläck införa den bokstav eller de bokstäver som anger skälet eller skälen till nekandet (en förteckning över dessa skäl finns i ovan nämnda standardformulär för nekad inresa).

c) Underkänna viseringen genom att stämpla beteckningen ”UNDERKÄND” i de fall som anges i punkt 2. I sådana fall skall det optiskt variabla kännetecknet på viseringsmärket, säkerhetsegenskapen ”latent bildeffekt” samt ordet ”visering” utplånas genom överkorsning för att förhindra senare missbruk. Gränskontrolltjänstemannen skall omedelbart underrätta sina centrala myndigheter om detta beslut.

d) Notera varje nekad inresa i ett register eller i en förteckning med angivande av identitet och nationalitet för den berörda tredjelandsmedborgaren, referenser till den handling som tillåter tredjelandsmedborgaren att passera gränsen samt skäl och datum för den nekade inresan.

2. Viseringen skall underkännas i följande fall:

a) Om innehavaren av viseringen är registrerad i SIS i syfte att nekas inresa, utom när han eller hon har en visering eller visering för förnyad inresa som utfärdats av någon av medlemsstaterna och vill resa in av transitskäl för att nå territoriet i den medlemsstat som utfärdat dokumentet.

b) Om det finns tungt vägande skäl att anta att viseringen erhållits på bedrägligt sätt.

Om en tredjelandsmedborgare har underlåtit att vid gränsen lägga fram en eller flera av de verifikationer som avses i artikel 5.2, skall detta dock inte automatiskt leda till ett beslut om att underkänna viseringen.

3. Om en tredjelandsmedborgare som har nekats inresa har transporterats till gränsen av en transportör, skall den lokalt ansvariga myndigheten

a) beordra transportören att återigen ta ombord tredjelandsmedborgaren och utan dröjsmål transportera honom eller henne till det tredjeland som han/hon transporterades från, till det tredjeland som utfärdade den handling som tillåter gränspassage eller till något annat tredjeland som med säkerhet tillåter inresa, eller hitta sätt för vidarebefordran, i enlighet med artikel 26 i Schengenkonventionen och med rådets direktiv 2001/51/EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 ( 1 ),

b) i väntan på vidarebefordran, under iakttagande av nationell lagstiftning och med hänsyn till lokala omständigheter, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att tredjelandsmedborgare som har nekats inresa reser in på olaglig väg.

4. Om det finns skäl både att neka en tredjelandsmedborgare inresa och att gripa honom eller henne, skall gränskontrolltjänstemannen ta kontakt med de ansvariga myndigheterna, så att beslut kan fattas om en åtgärd i enlighet med nationell lag.

( 1 ) EGT L 187, 10.7.2001, s. 45.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/23

DEL B

Standardformulär för nekad inresa vid gränsen

Bilaga 2

L 105/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

BILAGA VI

Särskilda bestämmelser angående olika typer av gränser och de olika transportmedel som används för passage av de yttre gränserna

1. Landgränser 1.1 Kontroll av vägtrafik 1.1.1 För att säkerställa effektiva personkontroller och samtidigt garantera en säker och jämn genomströmning av vägtrafiken skall trafiken vid gränsövergångsställena regleras på lämpligt sätt. Vid behov får medlemsstaterna ingå bilaterala avtal för att leda om och stänga av trafiken. De skall underrätta kommissionen om detta i enlighet med artikel 37. 1.1.2 Om medlemsstaterna anser det lämpligt och omständigheterna så tillåter, får de vid landgränserna inrätta skilda köer vid vissa gränsövergångsställen i enlighet med artikel 9. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får när som helst avbryta användningen av skilda köer vid exceptionella omständigheter och när trafiksituationen och infrastrukturens tillstånd kräver detta. Medlemsstaterna får samarbeta med grannländerna om inrättandet av skilda köer vid gränsövergångsställena vid de yttre gränserna. 1.1.3 Resenärer i fordon får i regel stanna kvar i dem under kontrollen. Personerna kan emellertid uppmanas att stiga ur fordonet, om omständigheterna kräver detta. Om de lokala förhållandena tillåter det, skall noggranna kontroller utföras i utrymmen som är avsatta för detta ändamål. Med tanke på personalens säkerhet skall kontrollerna om möjligt utföras av två gränskontrolltjänstemän. 1.2 Kontroll av järnvägstrafik 1.2.1 Både tågpassagerare och tågpersonal skall kontrolleras på tåg som passerar yttre gränser, även på godståg och tomma tåg. Dessa kontroller skall utföras på ett av följande två sätt: — På perrongen på den första station som tåget anländer till eller avgår från på en medlemsstats territorium. — På tåget under resan. Medlemsstaterna får ingå bilaterala avtal om hur dessa kontroller skall genomföras. De skall underrätta kommissionen om detta i enlighet med artikel 37. 1.2.2 Med avvikelse från punkt 1.2.1 och för att underlätta persontrafiken med höghastighetståg får de medlemsstater genom vilka dessa tåg från tredjeländer färdas, i samförstånd med de berörda tredjeländerna, också besluta att kontroller av passagerare i tåg från tredjeländer skall utföras på ett av följande sätt: — På de stationer i tredjelandet där personerna stiger ombord. — På de stationer inom medlemsstaternas territorium där personerna stiger av. — Ombord på tåget på sträckan mellan stationerna inom medlemsstaternas territorium, under förutsättning att passagerarna stannar ombord på tåget på den eller de närmast föregående stationerna. 1.2.3 Om höghastighetståg från tredjeländer som gör flera uppehåll på medlemsstaternas territorium och järnvägstransportföretaget kan ta ombord passagerare enbart för den sträcka som återstår på medlemsstaternas territorium, skall dessa passagerare underkastas inresekontroll antingen ombord på tåget eller på bestämmelsestationen, utom när kontroller har utförts i enlighet med punkt 1.2.1 eller punkt 1.2.2 första strecksatsen.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/25

Personer som önskar ta tåget uteslutande för den återstående resan på medlemsstaternas territorium skall före avresan klart och tydligt underrättas om att de kommer att underkastas inresekontroll under resan eller på bestämmelsestationen.

1.2.4 Vid resor i motsatt riktning skall de personer som befinner sig på tåget underkastas utresekontroll på liknande sätt.

1.2.5 Gränskontrolltjänstemannen får beordra kontroll av hålrummen i vagnarna, vid behov med hjälp av tågmästaren, för att kontrollera att personer eller föremål som omfattas av in- och utresekontroller inte är gömda där.

1.2.6 Om det finns skäl att anta att personer som har rapporterats eller misstänks för att ha begått brott eller tredjelandsmedborgare som avser att resa in på olagligt sätt gömmer sig på tåget, skall gränskontrolltjänstemannen, om han eller hon inte kan ingripa enligt sina nationella bestämmelser, underrätta de medlemsstater till eller genom vilkas territorium tåget färdas.

2. Luftgränser

2.1 Förfaranden för kontroll på internationella flygplatser

2.1.1 Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall se till att flygplatsoperatören vidtar de åtgärder som krävs för att fysiskt skilja flöden av passagerare på inrikesflygningar från flöden av passagerare på andra flygningar. Lämplig infrastruktur skall i detta syfte inrättas på alla internationella flygplatser.

2.1.2 Platsen där in- eller utresekontroller skall utföras skall fastställas på följande sätt:

a) Från ett tredjeland ankommande flygpassagerare som fortsätter resan med inrikesflyg skall gå igenom inresekontrollen på den flygplats till vilken flyget från tredjelandet ankommer. Passagerare på inrikesflyg som fortsätter resan med flyg till ett tredjeland (transferpassagerare) skall före utresan gå igenom utresekontrollen på den flygplats från vilken utresan sker.

b) För flyg från eller till ett tredjeland utan transferpassagerare och flyg med flera mellanlandningar på flygplatser i medlemsstaterna utan byte av flygplan gäller följande:

i) Passagerare på flyg från eller till ett tredjeland utan föregående eller efterföljande transfer på medlemsstaternas territorium skall underkastas en inresekontroll vid inreseflygplatsen och en utresekontroll på utreseflygplatsen.

ii) Passagerare på flyg från eller till ett tredjeland med flera mellanlandningar på medlemsstaternas territorium utan byte av flygplan (transitpassagerare) och utan möjlighet för passagerare att stiga ombord för den sträcka som är belägen på medlemsstaternas territorium skall underkastas en inresekontroll på ankomstflygplatsen och en utresekontroll på avreseflygplatsen.

iii) Om flygbolaget, på flyg som avgår från ett tredjeland med flera mellanlandningar på medlemsstaternas territorium, kan ta ombord passagerare enbart för den återstående sträckan på detta territorium, skall dessa passagerare underkastas en utresekontroll på avreseflygplatsen och en inresekontroll på ankomstflygplatsen.

Kontroller av de passagerare som vid dessa mellanlandningar redan befinner sig ombord och inte har stigit ombord på medlemsstaternas territorium skall utföras i enlighet med led b ii. Det omvända förfarandet skall tillämpas på flygningar av denna kategori om bestämmelselandet är ett tredjeland.

2.1.3 In- och utresekontroller skall normalt inte utföras i flygplanet eller vid utgången, såvida inte detta är motiverat utifrån en bedömning av riskerna för inre säkerhet och olaglig invandring. För att säkerställa att passagerarna kontrolleras i enlighet med artiklarna 6–13 på de flygplatser som har utsetts till gränsövergångsställen skall medlemsstaterna se till att flygplatsmyndigheterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att leda passagerartrafiken till lokaler som är reserverade för kontrollen.

Medlemsstaterna skall se till att flygplatsoperatören vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att hindra obehöriga personer från att komma in på eller lämna de reserverade områdena, till exempel transitområdet. Kontroller skall normalt inte göras i transitområdet, såvida inte detta är motiverat utifrån en bedömning av riskerna för inre säkerhet och olaglig invandring; det får utföras kontroller i detta område i synnerhet av personer som är underkastade visering för flygplatstransitering för kontroll av att de verkligen innehar en sådan visering.

Bilaga 2

L 105/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

2.1.4 Om ett flygplan under flygning från ett tredjeland, på grund av force majeure eller vid överhängande fara eller enligt instruktioner från myndigheterna, måste landa på en flygplats som inte är ett gränsövergångsställe, får detta flygplan fortsätta sin flygning endast efter tillstånd från gränskontrollstjänstemännen och tullmyndigheterna. Detsamma skall gälla om ett flygplan från ett tredjeland landar utan tillstånd. Artiklarna 6–13 skall under alla omständigheter tillämpas på kontrollen av passagerarna på dessa flygplan.

2.2 Förfaranden för kontroll på sekundära flygplatser

2.2.1 Det skall säkerställas att personer kontrolleras i enlighet med artiklarna 6–13 även på flygplatser som inte har ställning som internationella flygplatser enligt relevant nationell lagstiftning (”sekundära flygplatser”) men har tillstånd för flygningar från eller till tredjeländer.

2.2.2 Med avvikelse från punkt 2.1.1 får man på sekundära flygplatser avstå från att installera anläggningar för att fysiskt skilja inrikespassagerare från passagerare på andra flyg, utan att detta påverkar bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten ( 1 ). Om trafikvolymen är låg, är det dessutom inte nödvändigt att gränskontrolltjänstemän ständigt finns på plats, såvida det kan garanteras att nödvändig personal vid behov kan infinna sig inom lämplig tid.

2.2.3 Om det inte ständigt finns gränskontrolltjänstemän på plats på en sekundär flygplats, skall flygplatsföreståndaren i tillräckligt god tid i förväg informera gränsövervakningen om ankomst och avgång för flygplan från eller till tredjeländer.

2.3 Kontroll av personer i privatflyg

2.3.1 Vid privata flygningar från eller till tredjeländer skall befälhavaren före starten till gränskontrolltjänstemännen i destinationsmedlemsstaten och, i förekommande fall, i den medlemsstat där den första inresan äger rum överlämna en allmän deklaration, som bland annat skall innehålla en färdplan, i enlighet med bilaga 2 till konventionen angående internationell civil luftfart, och uppgifter om passagerarnas identitet.

2.3.2 När privatflyg från ett tredjeland på väg till en medlemsstat mellanlandar på andra medlemsstaters territorium, skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där inresan sker utföra inresekontroller och fästa en inresestämpel på den allmänna deklaration som avses i punkt 2.3.1.

2.3.3 När det inte med säkerhet kan fastställas att en flygning endast sker från eller till medlemsstaternas territorium utan mellanlandning på ett tredjelands territorium, skall de behöriga myndigheterna på flygplatserna göra en personkontroll i enlighet med punkterna 2.1 och 2.2.

2.3.4 Bestämmelser om inresa och utresa för segelflygplan, mycket lätta flygplan, helikoptrar och hantverksmässigt byggda flygplan som endast kan tillryggalägga korta sträckor samt styrbara ballonger skall fastställas i nationell lagstiftning och eventuellt genom bilaterala avtal.

3. Sjögränser

3.1 Allmänna kontrollförfaranden för sjötrafik

3.1.1 Kontroller av fartyg skall utföras i ankomst- eller avresehamnen, ombord på fartyget eller på en därför avsedd plats i omedelbar närhet av fartyget. I enlighet med de avtal som slutits om detta kan kontroller emellertid även utföras under resan eller på ett tredjelands territorium vid fartygets ankomst eller avresa.

Syftet med kontrollen är att säkerställa att såväl besättning som passagerare uppfyller villkoren i artikel 5, utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 19.1 c.

3.1.2 Fartygets kapten eller i annat fall den fysiska eller juridiska person som företräder redaren i allt som rör redarens skyldigheter beträffande fartygets utrustning (skeppsmäklaren) skall upprätta en förteckning i två exemplar över besättningen och eventuella passagerare. Senast vid ankomsten till hamnen skall förteckningen eller förteckningarna överlämnas till gränskontrolltjänstemännen. Om denna förteckning eller dessa förteckningar på grund av force majeure inte kan överlämnas till gränskontrolltjänstemännen, skall en kopia sändas till det behöriga gränsövergångsstället eller till den behöriga sjöfartsmyndigheten, som utan dröjsmål skall vidarebefordra den till gränsövervakningen.

3.1.3 Ett exemplar av de båda förteckningarna, vederbörligen undertecknat av en gränskontrollstjänsteman, skall återlämnas till fartygets kapten, som på begäran skall visa upp det i hamn.

( 1 ) EGT L 355, 30.12.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 849/2004 (EUT L 158, 30.4.2004, s. 1).

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/27

3.1.4 Fartygets kapten eller i annat fall skeppsmäklaren skall utan dröjsmål till den behöriga myndigheten meddela varje förändring i besättningens sammansättning eller antalet passagerare.

Kaptenen skall dessutom utan dröjsmål, och om möjligt redan innan fartyget anlöper hamn, anmäla till berörda myndigheter om det finns fripassagerare ombord. Fartygets kapten skall dock fortsätta att vara ansvarig för fripassagerarna.

3.1.5 Fartygets kapten skall i god tid och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den berörda hamnen anmäla fartygets avresa till gränskontrolltjänstemännen; om dessa inte kan underrättas, skall kaptenen underrätta den behöriga sjöfartsmyndigheten. Det andra exemplaret av den eller de i förväg upprättade och undertecknade förteckningarna skall återlämnas till gränskontrolltjänstemännen eller sjöfartsmyndigheterna.

3.2 Särskilda kontrollförfaranden för vissa typer av sjöfart

K r y s s n i n g s f a r t y g

3.2.1 Kryssningsfartygets kapten eller i annat fall skeppsmäklaren skall till de behöriga gränskontrolltjänstemännen översända uppgifter om kryssningsrutten och kryssningsprogrammet minst 24 timmar innan fartyget lämnar avgångshamnen och före ankomsten till varje hamn på medlemsstaternas territorium.

3.2.2 Om ett kryssningsfartygs rutt uteslutande omfattar hamnar på medlemsstaternas territorium, skall med avvikelse från artiklarna 4 och 7 inga in- och utresekontroller utföras och kryssningsfartyget får lägga till i hamnar som inte är gränsövergångsställen.

På grundval av en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring får det dock göras kontroller av besättningen och passagerarna på dessa fartyg.

3.2.3 Om ett kryssningsfartygs rutt omfattar såväl hamnar inom medlemsstaternas territorium som hamnar i tredjeländer, skall med avvikelse från artikel 7 in- och utresekontrollerna utföras enligt följande:

a) När kryssningsfartyget kommer från en hamn i ett tredjeland och för första gången anlöper en hamn på en medlemsstats territorium, skall besättningen och passagerarna underkastas inresekontroller på grundval av de namnlistor över besättning och passagerare som avses i punkt 3.2.4.

Passagerare som går i land skall underkastas inresekontroller i enlighet med artikel 7, om inte en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring visar att det inte föreligger något behov av sådana kontroller.

b) När kryssningsfartyget kommer från en hamn i ett tredjeland och åter anlöper en hamn på en medlemsstats territorium, skall besättningen och passagerarna underkastas inresekontroll på grundval av de namnlistor över besättning och passagerare som avses i punkt 3.2.4, i den mån dessa listor har ändrats sedan kryssningsfartyget anlöpte föregående hamn på en medlemsstats territorium.

Passagerare som går i land skall underkastas inresekontroller i enlighet med artikel 7, om inte en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring visar att det inte föreligger något behov av sådana kontroller.

c) När ett kryssningsfartyg kommer från en hamn i en medlemsstat och anlöper en annan hamn i en medlemsstat, skall passagerare som går i land underkastas inresekontroller i enlighet med artikel 7, om detta krävs enligt en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring.

d) När ett kryssningsfartyg avgår från en hamn i en medlemsstat till en hamn i ett tredjeland, skall besättningen och passagerarna underkastas utresekontroller på grundval av namnlistorna över besättning och passagerare.

Om detta krävs enligt en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring, skall passagerare som går ombord underkastas utresekontroller i enlighet med artikel 7.

Bilaga 2

L 105/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

e) När ett kryssningsfartyg avgår från en hamn i en medlemsstat till en annan hamn i en medlemsstat, skall inga utresekontroller utföras.

På grundval av en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring kan det emellertid utföras kontroller av besättningen och passagerarna på sådana fartyg.

3.2.4 Namnlistorna över besättning och passagerare skall inbegripa följande:

a) För- och efternamn.

b) Födelsedatum.

c) Nationalitet.

d) Typ av resehandling samt dess nummer och, i förekommande fall, viseringsnumret.

Kryssningsfartygets kapten eller i annat fall skeppsmäklaren skall till de behöriga gränskontrolltjänstemännen översända namnlistorna minst 24 timmar före ankomsten till varje hamn på medlemsstaternas territorium eller, om resan till en hamn varar mindre än 24 timmar, omedelbart efter det att ombordstigningen är klar i föregående hamn.

Namnlistan skall stämplas vid det första inresestället till medlemsstaternas territorium och därefter varje gång som listan ändras. Hänsyn skall tas till namnlistan vid en bedömning av riskerna enligt punkt 3.2.3.

F r i t i d s b å t s t r a f i k

3.2.5 Med avvikelse från artiklarna 4 och 7 skall personer ombord på fritidsbåtar som kommer från eller avgår till en hamn i en medlemsstat inte underkastas in- och utresekontroller och får gå in i en hamn som inte är ett gränsövergångsställe.

När det bedöms föreligga risk för olaglig invandring, och i synnerhet om ett tredjelands kust är belägen i omedelbar närhet av den berörda medlemsstatens territorium, skall emellertid personkontroller och/eller en fysisk genomsökning av fritidsbåten göras.

3.2.6 Med avvikelse från artikel 4 får en fritidsbåt som kommer från ett tredjeland undantagsvis gå in i en hamn som inte är ett gränsövergångsställe. I sådana fall skall de ombordvarande underrätta hamnmyndigheterna för att få tillstånd att gå in i denna hamn. Hamnmyndigheterna skall kontakta myndigheterna i den närmaste hamn som är ett gränsövergångsställe för att meddela båtens ankomst. Passagerardeklarationen skall göras genom att förteckningen över de ombordvarande lämnas till hamnmyndigheterna. Denna förteckning skall vara tillgänglig för gränskontrolltjänstemännen senast vid ankomsten.

Om på grund av force majeure en fritidsbåt från ett tredjeland måste lägga till i en hamn som inte är ett gränsövergångsställe, skall hamnmyndigheterna också kontakta myndigheterna i den närmaste hamn som är ett gränsövergångsställe för att meddela båtens närvaro.

3.2.7 Ett dokument med alla tekniska uppgifter om båten och namnen på de ombordvarande skall lämnas in i samband med kontrollen. En kopia av detta dokument skall överlämnas till myndigheterna i inrese- och utresehamnarna. Så länge båten finns kvar på en medlemsstats territorialvatten skall ett exemplar av detta dokument finnas bland båtens handlingar.

K u s t f i s k e

3.2.8 Med avvikelse från artiklarna 4 och 7 skall besättningen på kustfiskefartyg som varje dag eller inom 36 timmar återvänder till registreringshamnen eller till någon annan hamn på medlemsstaternas territorium utan att lägga till i någon hamn på ett tredjelands territorium inte underkastas någon systematisk kontroll. Bedömningen av riskerna för olaglig invandring, i synnerhet om ett tredjelands kust är belägen i omedelbar närhet av den berörda medlemsstatens territorium, skall dock beaktas för fastställande av hur ofta kontroller bör utföras. Alltefter dessa risker skall personkontroller och/eller en fysisk genomsökning av fartyget göras.

3.2.9 Besättningen ombord på kustfiskefartyg som inte är registrerade i en hamn på en medlemsstats territorium skall kontrolleras enligt bestämmelserna om sjömän.

Fartygets kapten skall anmäla varje ändring i besättningslistan och eventuell närvaro av passagerare till de berörda myndigheterna.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/29

F ä r j e f ö r b i n d e l s e r 3.2.10 Passagerare på färjor som upprätthåller förbindelser med hamnar i tredjeländer skall underkastas kontroll. Följande regler skall tillämpas: a) När så är möjligt skall medlemsstaterna inrätta skilda köer i enlighet med artikel 9. b) Passagerare till fots skall kontrolleras för sig. c) Kontroller av passagerare i personbilar skall utföras när de är vid fordonet. d) Passagerare på turistbussar skall behandlas på samma sätt som passagerare till fots. De skall lämna turistbussen för kontrollerna. e) Kontroller av lastbilsförare och deras eventuella följeslagare skall utföras när de är vid fordonet. Denna kontroll och kontrollen av de andra passagerarna skall i princip ske var för sig. f) För att kontrollerna skall utföras snabbt skall ett tillräckligt antal kontrollspärrar inrättas. g) De transportmedel som används av passagerarna, den eventuella lasten samt andra transporterade föremål skall underkastas stickprovskontroll, framför allt för upptäckt av olagliga invandrare. h) Färjors besättningsmedlemmar skall behandlas på samma sätt som besättningsmedlemmarna på handelsfartyg.

4. Sjöfart på inre vattenvägar 4.1 Med ”sjöfart på de inre vattenvägarna som medför passage av en yttre gräns” avses användning av alla typer av båtar och flytande farkoster för yrkes- eller fritidsändamål på floder, kanaler och sjöar. 4.2 För båtar som används för yrkesändamål skall kaptenen och de personer som är anställda ombord och är upptagna på besättningslistan och dessa personers familjemedlemmar, om de bor ombord, betraktas som besättningsmedlemmar eller likvärdiga. 4.3 De relevanta bestämmelserna i punkterna 3.1 och 3.2 skall också tillämpas på kontroller av sjöfart på de inre vattenvägarna.

Bilaga 2

L 105/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006

BILAGA VII

Särskilda regler för vissa personkategorier

1. Statschefer Med avvikelse från artikel 5 och artiklarna 7–13 får statschefer och de medlemmar av deras delegationer vilkas ankomst och avresa officiellt har meddelats gränskontrolltjänstemännen genom diplomatiska kanaler inte underkastas in- och utresekontroller. 2. Flygplanspiloter och andra besättningsmedlemmar 2.1 Med avvikelse från artikel 5 kan innehavare av certifikat för piloter eller besättningsmedlemmar enligt bilaga 9 till konventionen om civil luftfart av den 7 december 1944 under utövande av sin tjänst och på grundval av dessa handlingar a) stiga ombord och stiga av på mellanlandnings- eller ankomstflygplatsen på en medlemsstats territorium, b) bege sig till den kommun på en medlemsstats territorium där mellanlandnings- eller ankomstflygplatsen ligger, c) med valfritt transportmedel bege sig till en flygplats belägen på en medlemsstats territorium för att stiga ombord på ett flygplan som avgår från denna flygplats. I alla övriga fall skall kraven i artikel 5.1 vara uppfyllda. 2.2 Bestämmelserna i artiklarna 6–13 skall tillämpas på kontroller av flygplansbesättningar. Flygplansbesättningar skall om möjligt kontrolleras först. De skall kontrolleras antingen före passagerarna eller i särskilda lokaler som har avsatts för detta ändamål. Med avvikelse från artikel 7 kan besättningar som den gränskontrollansvariga personalen känner till från sin tjänsteutövning kontrolleras enbart genom stickprov. 3. Sjömän 3.1 Med avvikelse från artiklarna 4 och 7 får medlemsstaterna tillåta sjömän som innehar identitetshandlingar för sjömän utfärdade i enlighet med Genèvekonventionen av den 19 juni 2003 (nr 185), Londonkonventionen av den 9 april 1965 och relevant nationell lagstiftning att resa in på medlemsstaternas territorium genom att gå i land och stanna inom området runt den hamn som deras fartyg anlöper eller i angränsande kommuner utan att anmäla sig vid ett gränsövergångsställe, under förutsättning att de är upptagna på sitt fartygs besättningslista, som tidigare har lämnats till de behöriga myndigheterna för kontroll. Alltefter bedömningen av hoten mot den inre säkerheten och risken för olaglig invandring skall sjömännen dock underkastas kontroll av gränskontrolltjänstemännen i enlighet med artikel 7 innan de går i land. Om en sjöman utgör ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan, kan han vägras tillstånd att gå i land. 3.2 Sjömän som avser att vistas utanför tätorter i hamnens närhet skall uppfylla villkoren för inresa på medlemsstaternas territorium i artikel 5.1. 4. Innehavare av diplomatpass, officiella pass eller tjänstepass och medlemmar av internationella organisationer 4.1 Innehavare av diplomatpass, officiella pass eller tjänstepass, utfärdade av tredjeländer eller regeringar som är erkända av medlemsstaterna samt innehavare av handlingar som har utfärdats av de internationella organisationer som anges i punkt 4.4, vilka reser i tjänsten, kan i kraft av sina speciella privilegier eller immuniteter ges företräde framför andra resenärer vid gränsövergångsställen, även om de, i förekommande fall, fortfarande är skyldiga att inneha visering. Med avvikelse från artikel 5.1 c skall innehavare av sådana handlingar inte avkrävas bevis på att de har tillräckliga medel för sitt uppehälle.

Bilaga 2

13.4.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 105/31

4.2 Om en person som infinner sig vid den yttre gränsen åberopar privilegier, immuniteter och undantag, får gränskontrolltjänstemannen kräva att han eller hon företer bevis på sin status genom att uppvisa de relevanta handlingarna, särskilt intyg utfärdade av den ackrediterande staten, ett diplomatpass eller annat. I tveksamma fall kan gränskontrolltjänstemannen i brådskande fall vända sig direkt till utrikesministeriet.

4.3 Ackrediterade medlemmar av diplomatiska beskickningar och konsulära representationer och deras familjer får resa in på medlemsstaternas territorium mot uppvisande av det kort som avses i artikel 19.2 och den handling som tillåter dem att passera gränsen. Dessutom får med avvikelse från artikel 13 gränskontrolltjänstemännen inte neka innehavare av diplomatpass, officiella pass eller tjänstepass inresa på medlemsstaternas territorium utan att först samråda med de relevanta nationella myndigheterna. Detta skall även gälla då sådana personer har registrerats i SIS.

4.4 De handlingar som utfärdats av internationella organisationer i de syften som anges i punkt 4.1 är i synnerhet följande:

— Förenta nationernas laissez-passer, som utfärdas till personal vid Förenta nationerna och dess underordnade organ enligt konventionen rörande privilegier och immunitet för Förenta nationernas fackorgan, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling i New York den 21 november 1947.

— Europeiska gemenskapens (EG) laissez-passer.

— Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) laissez-passer.

— Identitetshandling utfärdad av Europarådets generalsekreterare.

— Handlingar som utfärdas i enlighet med artikel III.2 i avtalet mellan parterna i Atlantpaktsorganisationen som avser status för deras militära personal (militära ID-kort tillsammans med en reseorder, resefullmakt eller en enskild eller kollektiv tjänsteorder) samt handlingar som utfärdas inom ramen för ett partnerskap för fred.

5. Gränsarbetare

5.1 Förfarandena för kontroll av gränsarbetare omfattas av de allmänna bestämmelserna om gränskontroll, särskilt artiklarna 7 och13.

5.2 Med avvikelse från artikel 7 skall personer som gränskontrolltjänstemännen känner väl genom att de ofta passerar gränsen vid samma gränsövergångsställe, och som efter en första kontroll varken har visat sig finnas registrerade i SIS eller i något nationellt dataregister, endast underkastas stickprovskontroller för kontroll av att de har en giltig handling som tillåter dem att gå över gränsen och uppfyller de nödvändiga inresevillkoren. Sådana personer skall då och då, utan förvarning och med oregelbundna intervaller, underkastas en noggrann kontroll.

5.3 Bestämmelserna i punkt 5.2 får utvidgas till andra kategorier av personer som regelbundet passerar gränsen.

6. Underåriga

6.1 Gränskontrolltjänstemännen skall vara särskilt uppmärksamma på underåriga, oavsett om de åtföljs av vuxna eller inte. Underåriga som passerar en yttre gräns skall underkastas samma kontroller vid inresa och utresa som vuxna i enlighet med denna förordning.

6.2 När underåriga åtföljs av vuxna, skall gränskontrolltjänstemännen kontrollera om den medföljande har föräldraansvar för den underårige, särskilt i de fall då den underårige endast åtföljs av en vuxen och det finns en grundad anledning att anta att den underårige olagligen har förts bort från den eller de personer som har det lagliga föräldraansvaret. I det sistnämnda fallet skall gränskontrolltjänstemännen göra ytterligare utredningar i syfte att upptäcka eventuella inkonsekvenser eller motsägelser i den information som lämnats.

6.3 Om underåriga reser utan en medföljande vuxen, skall gränskontrolltjänstemännen genom en noggrann kontroll av resehandlingar och verifikationer försäkra sig om att de underåriga inte lämnar territoriet mot de föräldraansvarigas vilja.

Bilaga 2 L 105/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.4.2006 BILAGA VIII

Bilaga 3

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 5 § passlagen (1978:302) ska ha följande lydelse.

5 §

En svensk medborgare får inte resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass. Första stycket gäller inte 1. mönstrat sjöfolk på fartyg under tjänstgöring ombord på fartyget eller fiskare under yrkesutövning, 2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord på luftfartyget, om han eller hon har luftfartscertifikat eller därmed jämförlig handling, 3. den som är medborgare även i annat land än Sverige och som medför legitimationshandling, vilken gäller som pass, utfärdad av en myndighet i det landet, 4. den som reser till Schweiz 4. den som reser till Schweiz eller till någon av de stater som eller till någon av de stater som har tillträtt eller anslutit sig till har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni Schengenavtalet av den 14 juni 1985 eller som har slutit avtal om 1985 eller som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna. med konventionsstaterna , eller 5. den som reser till en annan stat inom Europeiska unionen än en sådan stat som avses i 4 och som medför ett giltigt identitetskort, utfärdat av en passmyndighet. En svensk medborgare skall vid En svensk medborgare ska vid inresa från annat land medföra inresa från annat land medföra giltigt pass. Detta gäller dock inte giltigt pass. Detta gäller dock inte om det svenska medborgarskapet om det svenska medborgarskapet kan styrkas på annat sätt eller vid kan styrkas på annat sätt eller vid inresa från inresa från 1. en stat som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, 2. en stat som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna, eller 3. Schweiz.

1 Senaste lydelse 2005:655.

Bilaga 3 Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

Bilaga 4

Förslaget i utkast till lagrådsremiss

Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 5 och 5 a §§ passlagen (1978:302) ska ha följande lydelse.

5 §

En svensk medborgare får inte resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass. Första stycket gäller inte 1. mönstrat sjöfolk på fartyg under tjänstgöring ombord på fartyget eller fiskare under yrkesutövning, 2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord på luftfartyget, om han eller hon har flygcertifikat eller därmed jämförlig handling, 3. den som är medborgare även i annat land än Sverige och som medför legitimationshandling, vilken gäller som pass, utfärdad av en myndighet i det landet, 4. den som reser till Schweiz 4. den som reser till någon av de eller till någon av de stater som stater inom Schengenområdet mot har tillträtt eller anslutit sig till vilka ingen gränskontroll genomkonventionen om tillämpning av förs enligt Europaparlamentets Schengenavtalet av den 14 juni och rådets förordning (EG) nr 1985 eller som har slutit avtal om 562/2006 av den 15 mars 2006 om samarbete enligt konventionen en gemenskapskodex om gränsmed konventionsstaterna. passage för personer (kodex om Schengengränserna), eller 5. den som reser till en annan stat inom Europeiska unionen än en sådan stat som avses i 4 och som medför ett giltigt identitetskort utfärdat av en passmyndighet. En svensk medborgare ska vid En svensk medborgare ska vid inresa från annat land medföra inresa från annat land medföra giltigt pass. Detta gäller dock inte giltigt pass. Detta gäller dock inte om det svenska medborgarskapet kan styrkas på annat sätt eller vid inresa från 1. en stat som har tillträtt eller 1. om det svenska medborgaranslutit sig till konventionen om skapet kan styrkas genom upptillämpning av Schengenavtalet av visande av ett giltigt identitetskort den 14 juni 1985, utfärdat av en passmyndighet eller på annat sätt, eller

1 Senaste lydelse 2010:513.

Bilaga 4 2. en stat som har slutit avtal om 2. vid inresa från en stat inom samarbete enligt konventionen Schengenområdet mot vilken ingen med konventionsstaterna, eller gränskontroll görs enligt kodexen om Schengengränserna. 3. Schweiz

5 a §

Polismyndigheten ska övervaka att bestämmelserna i 5 § följs.

Den som enligt 5 § ska medföra pass ska på begäran

2. låta en befattningshavare enligt 1 ta passinnehavarens fingeravtryck

och en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av

att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild som finns

Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss av promemorian Ändring i 5 § passlagen (1978:302) (dnr Ju2007/5409/L4) har yttranden inkommit från följande instanser:

1. Riksdagens ombudsmän 2. Justitiekanslern 3. Rikspolisstyrelsen 4. Säkerhetspolisen 5. Statens kriminaltekniska laboratorium 6. Kriminalvården 7. Kriminalvårdsnämnden 8. Brottsförebyggande rådet 9. Brottsoffermyndigheten 10. Migrationsverket 11. Kustbevakningen 12. Statens institutionsstyrelse 13. Tullverket 14. Sveriges advokatsamfund 15. Svenska polisförbundet 16. Tull-Kust

Efter remiss av utkast till lagrådsremiss Ökade möjligheter att resa inom EU utan pass har yttranden inkommit från följande instanser:

1. Riksdagens ombudsmän 2. Stockholms tingsrätt 3. Förvaltningsrätten i Stockholm 4. Justitiekanslern 5. Åklagarmyndigheten 6. Rikspolisstyrelsen 7. Säkerhetspolisen 8. Statens kriminaltekniska laboratorium 9. Kriminalvården 10. Brottsförebyggande rådet 11. Brottsoffermyndigheten 12. Migrationsverket 13. Datainspektionen 14. Kommerskollegium 15. Kustbevakningen 16. Socialstyrelsen 17. Statens institutionsstyrelse 18. Barnombudsmannen 19. Tullverket 20. Skatteverket 21. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor 22. Sveriges advokatsamfund 23. Sveriges Kommuner och Landsting

Bilaga 5 Svenska polisförbundet och Tull-Kust har beretts tillfälle att yttra sig men inte avhörts eller meddelat att man valt att inte besvara remissen.