Åldersbedömning tidigare i asylprocessen

Lagrådsremiss

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 2 februari 2017

Morgan Johansson

Johanna Johnsson (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I ärenden där en asylsökande utlänning uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn men där frågan om ålder är oklar tar Migrationsverket oftast ställning i åldersfrågan i samband med det slutliga asylbeslutet. Detta medför att även asylsökande som senare bedöms vara vuxna behandlas som barn, vilket t.ex. kan förändra boendemiljön för ensamkommande barn på ett negativt sätt. Det innebär också att resurser avsatta för barn går till vuxna asylsökande. Regeringen föreslår därför ändringar i utlänningslagen som innebär att Migrationsverket ska bedöma en utlännings ålder tidigare i asylprocessen än vad som görs i dag. Om det råder oklarhet om en asylsökande som uppger sig vara ett ensamkommande barn är under 18 år eller inte, ska Migrationsverket så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Innan ett tillfälligt beslut fattas som innebär att den sökande bedöms vara 18 år eller äldre, ska Migrationsverket ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Regeringen föreslår också att Migrationsverkets tillfälliga beslut ska kunna överklagas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2017.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att det i utlänningslagen (2005:716) ska införas tre nya paragrafer, 13 kap. 17 och 18 §§ och 14 kap. 8 b §, och närmast före 13 kap. 17 § och 14 kap. 8 b § nya rubriker av följande lydelse.

13 kap.

åldersbedömningen ska betalas av staten.

14 kap.

Åldersbedömning

8 b § Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § får överklagas till en migrationsdomstol.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017. 2. De nya föreskrifterna tillämpas inte om ansökan om uppehållstillstånd har registrerats hos Migrationsverket före den 1 februari 2017.

3 Ärendet och dess beredning

Frågan om åldern på en asylsökande som uppger sig vara ett ensamkommande barn har betydelse för såväl ärendet om uppehållstillstånd som mottagandet av den sökande under tiden som handläggningen av ärendet pågår. Enligt nuvarande ordning gör Migrationsverket en bedömning av den sökandes ålder först i samband med att ett beslut fattas i frågan om uppehållstillstånd. Till dess godtas som huvudregel den ålder som den sökande själv uppger. Inom Justitiedepartementet har departementspromemorian (Ds 2016:37) utarbetats. En sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag finns i bilagorna 1 och 2 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3 . Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2016/06572/L7).

4 Nuvarande ordning för bedömning av ålder i asylprocessen

4.1 Betydelsen av att vara barn i asylprocessen

Av 1 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL, framgår att med barn avses i utlänningslagen en person som är under 18 år. Enligt 1 kap. 10 § UtlL, som har sin grund i artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), ska i fall som rör ett barn särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. När frågor om tillstånd ska bedömas och ett barn berörs av ett beslut i ärendet ska barnet höras om det inte är olämpligt (1 kap. 11 § UtlL). Det finns även särskilda bestämmelser i utlänningslagen om barns rätt till uppehållstillstånd (se t.ex. 5 kap. 6 § andra stycket UtlL). För ensamkommande asylsökande barn gäller också en särskild mottagningsprocess. En anvisningskommun ansvarar för att det ensamkommande barnet får ett boende som är anpassat till barnets behov (3 § lagen [1994:137] om mottagande av asylsökande m.fl.) och barnet har rätt till en god man (2 § lagen [2005:429] om god man för ensamkommande barn). Ett ensamkommande asylsökande barn har även rätt till skolgång och gymnasieutbildning (jfr 7 kap. 2 §, 15 kap. 5 § och 29 kap. 2 § skollagen [2010:800]) och hälso-, sjuk- och tandvård (jfr 5 § lagen [2008:344] om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.).Vuxna asylsökande ska i stället erbjudas plats på en förläggning och har inte rätt till vård i samma utsträckning som barn.

4.2 Bedömning av ålder

Tidpunkt för bedömning av ålder Det finns inga bestämmelser i utlänningslagen som reglerar hur bedömningen av en asylsökandes ålder ska gå till. Däremot framgår det av utlänningsförordningen (2006:97), förkortad UtlF, att Migrationsverket, i samband med att ett ensamkommande barn ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande, ska informera barnet om möjligheten att genomgå en läkarundersökning för att fastställa hans eller hennes ålder (8 kap. 10 h §). Bestämmelsen infördes i 1 samband med genomförandet av det första asylprocedurdirektivet och regeringen anförde då att läkarundersökning inte är en utredningsmetod som Migrationsverket använder sig av för att kunna fatta beslut rörande en asylansökan från ett barn utan något som den enskilde erbjuds för att styrka sin ålder (prop. 2009/10:31 s. 199). Riksdagens ombudsmän (JO) har i ett flertal beslut uttalat att utgångspunkten vid en bedömning av om en sökande är vuxen eller underårig bör vara att bedömningen ska göras i samband med att beslut fattas i asylärendet. Fram till dess bör den ålder som sökanden uppgett vid ansökningstillfället godtas, om det inte är alldeles uppenbart att uppgiften är felaktig (se JO 2013/14 s. 361, JO 2015/16 s. 361 och JO 2016/17 s. 643). Skälen för JO:s bedömning kan sammanfattas med att det med hänsyn till de konsekvenser som en åldersbedömning får för ensamkommande asylsökande som uppger att de är underåriga är av stor vikt att bedömningen genomförs på ett så rättssäkert sätt som möjligt. En grundläggande förutsättning för det är enligt JO att den baseras på ett tillfredsställande underlag. Eftersom beslutsunderlaget kan förändras under asylärendets gång har JO ansett att utgångspunkten bör vara att bedömningen görs i samband med att beslut i asylärendet fattas. I Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2014:1 bekräftar domstolen JO:s ställningstagande att bedömningen av om den asylsökande är vuxen eller underårig ska ske i samband med att beslut i asylärendet fattas eftersom beslutsunderlaget gällande den asylsökandes ålder kan förändras under asylärendets gång. Domstolen konstaterar vidare att en asylsökande som påstår sig vara underårig men inte kan göra detta sannolikt med hjälp av handlingar och skriftliga eller muntliga uppgifter kan erbjudas möjligheten att använda en läkarundersökning som ett bevismedel för att uppfylla sin bevisbörda. Det finns dock ingen skyldighet för Migrationsverket att erbjuda en läkarundersökning, endast en skyldighet att informera om möjligheten att genomgå en sådan. Domstolen påpekar även att en medicinsk åldersbedömning endast är ett av flera bevismedel som den enskilde kan använda sig av för att uppfylla sin bevisbörda i fråga om ålder.

1 Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.

Bevisbörda och utredningsskyldighet Det är den asylsökande som har bevisbördan för sitt påstådda skyddsbehov och som ska göra både sin berättelse och sin identitet, av vilken åldern är en del, sannolik (se t.ex. MIG 2007:9 och MIG 2011:11). Migrationsverket har emellertid en allmän utredningsskyldighet och i ärenden som rör asyl, särskilt när det gäller barn, har Migrationsverket ett större utredningsansvar än vad som gäller i många andra ansökningsärenden (jfr prop. 2004/05:170 s. 155). Migrationsverkets utredningsskyldighet och serviceskyldighet gäller under hela asylförfarandet. Utredningsansvaret innefattar att Migrationsverket ska se till att beslutsunderlaget är tillräckligt och i förekommande fall ange vad som behöver kompletteras. I svensk rätt gäller principen om fri bevisföring och fri bevisvärdering. Inom svensk asylrätt gäller vidare bevislättnadsregeln benefit of the doubt (även kallad tvivelsmålets fördel), som är internationellt vedertagen och som framgår av bl.a. UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. Principen innebär att en sökandes uppgifter ska läggas till grund för beslut om han eller hon gjort vad som varit möjligt för att göra sin berättelse sannolik och den inte präglas av bristande trovärdighet eller inkonsekvens. Principen om benefit of the doubt gäller även i fråga om sökandens eventuella underårighet. Av UNHCR:s handbok framgår att sökanden måste anstränga sig att underbygga sina uppgifter genom att använda all tillgänglig bevisning och i förekommande fall ge tillfredsställande förklaringar till varför bevisning saknas. Om nödvändigt måste sökanden göra en ansträngning att skaffa fram ytterligare bevisning.

Migrationsverkets rutiner för åldersbedömning Migrationsverket utfärdade den 3 september 2015 en rättslig kommentar angående bedömning av ålder i asylärenden (SR 35/2015). I den rättsliga kommentaren anges att Migrationsverket i normalfallet har uppfyllt sin utredningsskyldighet genom att informera den sökande om möjligheten att genomgå en läkarundersökning, att hålla en muntlig utredning samt att t.ex. hämta in ett yttrande från socialtjänsten. Om en medicinsk bedömning inte ges in kan ärendet avgöras utifrån befintlig bevisning. Huvudregeln enligt kommentaren är att Migrationsverket ska ta ställning till frågan om en sökande har gjort sin ålder sannolik och är underårig eller vuxen i samband med beslutet om uppehållstillstånd. Den ålder som sökanden uppger vid ansökningstillfället ska registreras i Migrationsverkets system. Skäl att göra undantag från denna huvudregel finns i uppenbara fall och i fall där det finns bevisning som strider mot sökandens muntliga uppgifter (t.ex. en träff i VIS ). Vidare finns skäl att ändra registreringen av en sökandes födelsetid under handläggningen för att möjliggöra slagningar i Eurodac och handläggning i enlighet med

Visa Information System. 8

Dublinförordningen . Även i dessa fall ska dock Migrationsverket ta ställning till åldern i det slutliga beslutet i asylärendet. Beslutet att under handläggningen ändra födelsetiden i databasen kan inte överklagas särskilt. Utifrån ett regeringsuppdrag har Migrationsverket i april 2016 redovisat vidtagna och planerade åtgärder för att i ökad utsträckning bedöma åldern på ensamkommande barn vid registreringen och för att få bättre beslutsunderlag inför bedömningen av om sökanden har gjort sin iden- 4 titet och ålder sannolik vid prövningen av asylärendet. Genom att bl.a. införa en omarbetad skyddsprocess har man skapat bättre förutsättningar för att tidigt samla in ett bredare underlag om identitet och ålder.

4.3 Medicinsk åldersbedömning

Asylprocedurdirektivet 5 I artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet finns en bestämmelse om att medlemsstaterna får använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn i samband med prövningen av en asylansökan i sådana fall där det, efter sökandens allmänna uttalanden eller på grund av andra relevanta indikationer, finns tvivel om sökandens ålder. Om det fortfarande finns tvivel om sökandens ålder efter läkarundersökningen ska medlemsstaten utgå från att sökanden är underårig. Av samma artikel framgår att barnet före prövningen ska informeras om att en åldersbedömning (åldersbestämning enligt direktivets språkbruk) kan komma att göras och att informationen ska ges på ett språk som denne förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Informationen ska innehålla upplysningar om undersökningsmetoden och eventuella konsekvenser som resultatet kan få för prövningen av ansökan. Information ska också lämnas om konsekvenserna av en vägran att genomgå en läkarundersökning. Barnets och/eller dennes företrädares samtycke krävs för att undersökningen ska få genomföras. Ett beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd får inte enbart basera sig på att ett ensamkommande barn har vägrat att undergå en läkarundersökning. Det omarbetade asylprocedurdirektivet finns i bilaga 4 . Direktivet har genomförts i svensk rätt genom författningsändringar som trätt i kraft den 1 januari 2017 (prop. 2016/17:17, bet. 2016/17:SfU6, rskr. 2016/17:78).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning). 4 Migrationsverkets återrapportering den 27 april 2016 enligt uppdrag i regleringsbrev, dnr 1.1.1.2-2016-60281. 5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning). 9

Rättsmedicinalverkets uppdrag Rättsmedicinalverket har sedan flera år genomfört medicinska åldersbedömningar med hjälp av tandmognadsbedömningar inom ramen 6 för brottmålsprocessen på uppdrag av bl.a. åklagare och polis. Rättsmedicinalverket har också haft möjlighet att bistå Migrationsverket med medicinska åldersbedömningar i den utsträckning som den övriga verksamheten medgett det. Regeringen gav den 19 maj 2016 Rättsmedicinalverket i uppdrag att utifrån aktuell forskning och beprövad erfarenhet med stor skyndsamhet påbörja genomförandet av medicinska åldersbedömningar inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd och omedelbart öka förmågan och kapaciteten på detta område. Rättsmedicinalverket fick också i uppdrag att utveckla sin förmåga att genomföra medicinska åldersbedömningar inom ramen för brottmålsprocessen. Rättsmedicinalverket har den 15 november 2016 återrapporterat uppdraget. Av rapporten framgår bl.a. följande. Det finns inte någon metod för medicinsk åldersbedömning som kan bestämma en individs exakta ålder. Rättsmedicinalverkets analyser och bedömningar vilar på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet, vilket också gäller för arbetet med medicinska åldersbedömningar. Rättsmedicinalverket kommer i sina rättsmedicinska utlåtanden om ålder aldrig att uttala sig med större säkerhet än vad de vetenskapliga metoderna tillåter. Rättsmedicinalverkets medicinska åldersbedömningar för att avgöra om en person är under eller över 18 år bygger på en sammantagen bedömning av två undersökningar: röntgenundersökning med joniserande strålning av visdomständer och en magnetkameraundersökning av lårbenets nedre del. Bildtagning och två oberoende analyser av respektive bilder kommer att göras av externa kliniker. Den sammantagna medicinska åldersbedömningen avges i form av en sannolikhetsbedömning i textform och utförs av en rättsläkare vid Rättsmedicinalverket utifrån standardiserad matris som myndigheten tagit fram. Principen om benefit of the doubt utgör utgångspunkten för Rättsmedicinalverkets bedömning av medicinsk ålder. Vid genomförandet av uppdraget har Rättsmedicinalverket beaktat krav på vetenskap, beprövad erfarenhet och rättssäkerhet. Rättsmedicinalverket har även lagt särskild vikt vid etiska aspekter och barnrättsliga 7 perspektiv.

6 En medicinsk åldersbedömning i brottmål har tidigare genomförts med stöd av bestämmelserna om kroppsbesiktning i 28 kap. rättegångsbalken. Det är inte längre möjligt efter ett beslut i Högsta domstolen den 23 december 2016 (mål nr Ö 4753-16). Högsta domstolen har dock i en dom den 11 juli 2016 (mål nr B 1346-16) uttalat att en tandmognadsundersökning som är gjord på det sätt som skett i målet och som grundar sig på tänder som är fullt utvecklade utgör ett användbart underlag för påföljdsbestämningen när den tilltalades ålder är oklar. 7 Återrapportering avseende regeringsuppdrag till Rättsmedicinalverket att genomföra medicinska åldersbedömningar, dnr X16-90206.

Socialstyrelsens uppdrag Socialstyrelsen har gjort en genomlysning av forskning på området där olika metoder för medicinsk åldersbedömning analyserats, däribland magnetkameraundersökningar av olika tillväxtzoner för att bedöma 18årsgränsen. Socialstyrelsen konstaterade att aktuell forskning visar att undersökning med magnetkamera kan minska risken för att barn bedöms som vuxna jämfört med traditionell röntgen samt att åldersbedömningar med icke-radiologiska metoder saknar vetenskapligt stöd. Regeringen gav den 14 juli 2016 Socialstyrelsen i uppdrag att fördjupa kunskapen om magnetkameraundersökning som metod för medicinska åldersbedömningar av 18-årsgränsen inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd och brottmålsprocessen. Utgångspunkten för uppdraget är att metoden ska vara vetenskaplig, tillförlitlig och etisk. Uppdraget ska samordnas med det arbete som görs inom ramen för det uppdrag att genomföra medicinska åldersbedömningar som Rättsmedicinalverket fått. I Socialstyrelsens uppdrag ingår det att se över om de metoder som Rättsmedicinalverket kommer att använda skulle kunna kompletteras. Uppdraget ska genomföras i samråd med Rättsmedicinalverket, Migrationsverket, Åklagarmyndigheten och andra berörda myndigheter. Socialstyrelsen ska lämna en delrapport senast den 30 april 2017 och slutredovisa uppdraget senast den 30 november 2017.

Socialstyrelsen, Metoder för radiologisk åldersbedömning, En systematisk översikt, 2016. 11

5 Behovet av ändrade regler

Regeringens bedömning: Det finns behov av ändrade regler i syfte att tidigarelägga åldersbedömningen av vissa ensamkommande asylsökande som uppger att de är under 18 år.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Socialstyrelsen, Statens medicinsk-etiska råd (SMER), Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Föreningen Sveriges överförmyndare, Rädda barnen och UNICEF Sverige , antingen delar promemorians bedömning eller lämnar den utan invändning. Riksdagens ombudsmän ( JO) och Länsstyrelsen i Stockholms län anser att behovsanalysen i promemorian är bristfällig. Flera remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, JO, Socialstyrelsen och Statens skolverk, efterfrågar ett förtydligande av vilken rättsverkan Migrationsverkets beslut om ålder har i förhållande till andra myndigheter. Migrationsverket efterlyser dessutom ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. JO anser att det bör övervägas om de problem som förslagen avser att komma till rätta med i stället bör lösas inom ramen för den lagstiftning och den verksamhet där problemen anses finnas. Skälen för regeringens bedömning: Barn har särskilda rättigheter enligt bl.a. barnkonventionen. Frågan om en ensamkommande asylsökande är under eller över 18 år är av betydelse för hur asylärendet handläggs och för frågan om uppehållstillstånd. Åldern har även betydelse för mottagandet av den asylsökande. Enligt nuvarande ordning tar Migrationsverket som huvudregel ställning till den sökandes ålder först i samband med det slutliga beslutet i asylärendet. Fram till dess godtas, utom i uppenbara fall, den ålder som den asylsökande uppgett. En följd av detta är att även de asylsökande som senare bedöms vara vuxna behandlas som barn under asylprocessen och får del av de rättigheter och förmåner som ska tillkomma barn. Under 2016 har antalet ensamkommande barn som söker asyl här i landet sjunkit från 2015 års rekordhöga nivåer till cirka 2 200. Enligt Migrationsverkets prognos beräknas antalet ligga stadigt under 2017 för att därefter successivt öka till cirka 3 400 under 2020, vilket är så långt Migrationsverkets prognos i dagsläget sträcker sig. Osäkerheten i prognosen är dock stor. Den genomsnittliga handläggningstiden för asylärenden, inklusive ärenden om ensamkommande barn, förväntas uppgå till som mest femton månader innan utvecklingen vänder nedåt någon gång under 2017. Den genomsnittliga handläggningstiden för samtliga asylärenden som avgörs under 2017 bedöms bli tolv månader.

Andelen avgjorda ärenden om ensamkommande barn där åldern skrivs upp till myndig ålder i samband med beslut har ökat under 2016 och varit högre än under tidigare år. Regeringen anser att det inte är lämpligt att vuxna asylsökande bor tillsammans med ensamkommande barn på boenden som är anpassade för barn. Resurser avsatta för barn ska inte heller gå till vuxna asylsökande. Utifrån såväl ett barnrättsperspektiv som ett ekonomiskt perspektiv är nuvarande ordning därför inte tillfredsställande. Det är mot den bakgrunden angeläget att se över möjligheten att göra åldersbedömningar tidigare i asylprocessen. Riksdagens ombudsmän (JO) ifrågasätter om inte behovet av åldersbedömningar tidigare i asylprocessen är en följd av de långa handläggningstider som för närvarande råder hos Migrationsverket. Det är förstås av stor vikt att prioritera en förkortning av de rådande handläggningstiderna hos Migrationsverket. Sådant arbete pågår och Migrationsverkets prognos är också att handläggningstiderna på sikt kommer att sjunka. Regeringen anser dock att trots att handläggningstiderna förväntas kunna sjunka framöver bör utgångspunkten vara att vuxna asylsökande inte ska behandlas som barn under asylprocessen och få del av de rättigheter och förmåner som ska tillkomma barn. Detta är i synnerhet angeläget i ljuset av att dessa vuxna annars många gånger placeras i boenden tillsammans med ensamkommande asylsökande som är under 18 år, vilket förändrar den boendemiljö som dessa barn behöver och har rätt till. Genom att behandla vissa vuxna som barn försämras alltså situationen för dem som är barn. Oavsett handläggningstiderna finns det ett behov av att adressera detta problem. Som några remissinstanser, bl.a. JO och Migrationsverket, påpekar 10 finns det ingen rättslig reglering eller entydig rättspraxis som klargör vilken rättsverkan som Migrationsverkets beslut om ålder har i förhållande till andra aktörer. Utgångspunkten måste därmed vara att varje myndighet som kommer i kontakt med ensamkommande asylsökande barn självständigt har att ta ställning till en asylsökandes ålder inom ramen för sin verksamhet och utifrån det regelverk som styr denna. I praktiken har dock Migrationsverkets beslut om ålder många gånger stor betydelse vid den åldersbedömning som den andra myndigheten själv ska göra. Detta torde i synnerhet gälla om en medicinsk åldersbedömning också görs i asylärendet. I de flesta fall blir alltså Migrationsverkets beslut om ålder i praktiken styrande även för andra myndigheter vid mottagandet av den asylsökande. Regeringen anser att den ordningen bör vara tillräcklig och ser därför inte något behov av att nu föreslå ändringar i den lagstiftning som reglerar mottagandet av ensamkommande asylsökande barn och dessa personers tillgång till boende, god man, skolgång och hälso- och sjukvård.

Migrationsverkets prognos 2016-10-25 (P5-16). 10 Se bl.a. Kammarrätten i Göteborgs dom den 13 december 2011 i mål nr 3014-11 respektive den 23 augusti 2016 i mål nr 6744-15, Kammarrätten i Jönköpings dom den 10 februari 2016 i mål nr 3411-15, Förvaltningsrätten i Karlstads dom den 1 mars 2016 i mål nr 2280-15, Förvaltningsrätten i Härnösands domar den 8 juni 2016 i mål nr 252-16 och 278-16 och Luleå tingsrätts beslut den 8 mars 2016 i ärende nr Ä 3078-15. 13

Regeringen ser inte heller i övrigt något behov av att nu föreslå ändringar i den lagstiftning som reglerar mottagandet av ensamkommande asylsökande barn. Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att det finns behov av ändrade regler i syfte att tidigarelägga åldersbedömningen av vissa ensamkommande asylsökande som uppger att de är under 18 år.

6 Bedömning av ålder i ett tidigare skede i asylprocessen

6.1 Tillfälligt beslut om ålder

Regeringens förslag: Om den som ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn ska Migrationsverket, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år, så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Om det är uppenbart att sökanden är 18 år eller äldre krävs dock inte någon sådan åldersbedömning eller något sådant beslut. Det tillfälliga beslutet ska gälla omedelbart. Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens men har en något annorlunda lagteknisk utformning. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Förvaltningsrätten i Göteborg, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Statens skolverk, Länsstyrelsen i Skåne län, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Föreningen Sveriges överförmyndare och Flyktinggruppernas riksråd , tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget att Migrationsverket så snart som möjligt ska göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder i vissa fall. Förvaltningsrätten i Stockholm, Länsstyrelsen i Stockholms län och Amnesty International är kritiska till förslaget om tillfälliga beslut. Förvaltningsrätten i Stockholm ställer sig bl.a. frågande till om förslaget kommer att innebära att beslut om den asylsökandes ålder kommer att kunna fattas tidigare än med nuvarande ordning. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter bl.a. hur förslaget om tillfälliga beslut förhåller sig till det omarbetade asylprocedurdirektivet. Några remissinstanser, däribland Migrationsverket och Alvesta kommun , anför att en åldersbedömning även kan behöva göras i de fall där en asylsökande felaktigt uppger sig vara 18 år eller äldre. Flera remissinstanser, bl.a. SKL , Härnösands kommun och Sörmlands läns landsting , efterfrågar ett förtydligande av vad som avses med att en åldersbedömning ska göras ”så snart som möjligt”. Barnombudsmannen och UNICEF Sverige anser att det bör förtydligas att det i

Migrationsverkets utredningsskyldighet ingår att alltid inhämta uppgifter från socialtjänsten och andra personer som kommit i kontakt med barnet. Många remissinstanser, bl.a. Riksdagens ombudsmän (JO), Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Svenska Röda Korset, Rädda barnen, UNICEF Sverige och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, anser att ett tillfälligt beslut om ålder ska fattas även i de uppenbara fallen. Några remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm och Malmö kommun , anser att innebörden av rekvisitet ”uppenbart” behöver förtydligas. Ett flertal remissinstanser, däribland JO, Barnombudsmannen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Malmö kommun, Sveriges advokatsamfund, Amnesty International och Uppsala universitet, är kritiska till förslaget att det tillfälliga beslutet ska gälla omedelbart. Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Göteborg, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och Rädda barnen, tar upp frågan om möjlighet för Migrationsverket att ompröva eller fatta flera tillfälliga beslut om beslutsunderlaget förändras. Några remissinstanser, däribland Migrationsverket, efterfrågar ett klargörande av när och hur det tillfälliga beslutet upphör att gälla. Några remissinstanser, däribland Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Luleå, Migrationsverket, Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Statens skolverk , har vissa lagtekniska synpunkter.

Skälen för regeringens förslag

En åldersbedömning ska göras tidigare i asylprocessen och leda till ett tillfälligt beslut Som anförts ovan finns det utifrån såväl ett barnrättsperspektiv som ett ekonomiskt perspektiv skäl att ändra nuvarande ordning som innebär att Migrationsverket som huvudregel tar ställning till en asylsökandes ålder först i samband med det slutliga beslutet i asylärendet. I ärenden som rör asyl har Migrationsverket ett större utredningsansvar än vad som gäller i många andra ansökningsärenden (se prop. 2004/05:170 s. 155). Migrationsverkets utredningsskyldighet gäller under hela asylförfarandet och innebär att Migrationsverket måste se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och i förekommande fall upplysa sökanden om vad som behöver kompletteras. Även i sådana fall där myndigheten har ett utvidgat utredningsansvar ankommer det dock på sökanden själv att presentera sina yrkanden och grunder och att ta fram eventuella åberopade bevis. När det gäller uppgifter om ålder är det i likhet med vad som gäller för övriga uppgifter om en sökandes identitet i första hand skriftlig bevisning som är relevant. Uppgifter som lämnas skriftligen eller muntligen under utredningen kan tjäna som komplement till den skriftliga bevisningen. En utlänning kan dock normalt sett inte endast genom muntliga uppgifter göra sin uppgivna ålder sannolik och det är inte heller möjligt att avgöra en asylsökandes exakta ålder genom att göra en bedömning av hans eller hennes utseende (jfr MIG 2014:1). För att en bedömning av en asylsökandes ålder ska kunna göras tidigare i asylprocessen måste det finnas ett tillfredställande beslutsunderlag. Med hänsyn till den utveckling som nu sker i fråga om metoderna för 15

medicinsk åldersbedömning (se avsnitt 4.3) finns förutsättningar att införa en ordning som innebär att bedömningen av ålder ska göras tidigare i asylprocessen. Om en asylsökande uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn och det finns skäl att ifrågasätta uppgiften om att sökanden är under 18 år bör Migrationsverket inleda en utredning om sökandens ålder i syfte att så snart som möjligt kunna fatta ett tillfälligt beslut i frågan om sökanden ska anses ha fyllt 18 år eller ej. Ett tillfälligt beslut om sökandens ålder bör kunna fattas så snart Migrationsverket har uppfyllt sin utredningsskyldighet. Det får anses tillräckligt att myndigheten har gett den sökande möjlighet att komma in med skriftliga och muntliga uppgifter beträffande sin påstådda underårighet samt erbjudit sökanden att genomgå en medicinsk åldersbedömning i de fall där verket överväger att fatta ett beslut som innebär att den sökande bedöms vara 18 år eller äldre (se avsnitt 6.2 nedan). Om sökanden har gett sitt samtycke till att genomgå en medicinsk åldersbedömning ligger det i sakens natur att myndigheten också inväntar resultatet av denna innan ett tillfälligt beslut fattas. När det gäller synpunkten från Barnombudsmannen och UNICEF Sverige att Migrationsverket alltid ska inhämta uppgifter från socialtjänsten och andra personer som har träffat barnet innan verket fattar ett tillfälligt beslut om ålder, kan konstateras att Migrationsverket ska se till att det finns ett fullgott beslutsunderlag. Precis som hittills kommer Migrationsverket att ha möjlighet att begära in uppgifter från socialtjänsten i enlighet med 17 kap. 1 § UtlL i de fall där det kan anses befogat och kan antas bidra till utredningen. I den utsträckning som det därutöver krävs ytterligare utredning kan verket ge anvisningar till den sökande om vilken utredning som behövs (jfr MIG 2006:1). Det står också den sökande fritt att på eget initiativ lämna in sådan bevisning som han eller hon önskar åberopa som stöd för sin underårighet. Regeringen anser därför att det inte finns behov av att införa någon sådan skyldighet för Migrationsverket att inhämta uppgifter som Barnombudsmannen och UNICEF Sverige föreslår. Med anledning av Länsstyrelsen i Stockholms läns ifrågasättande av om tillfälliga beslut om ålder är förenliga med det omarbetade asylprocedurdirektivet konstaterar regeringen att direktivet inte behandlar denna fråga utan endast frågan om läkarundersökningar som metod för att bedöma ålder. Det finns inget som talar för att det omarbetade asylprocedurdirektivet utgör hinder för att införa regler om tillfälliga beslut om ålder.

Ett tillfälligt beslut ska fattas så snart som möjligt Flera remissinstanser efterfrågar ett förtydligande av vad det innebär att en åldersbedömning ska göras ”så snart som möjligt”. Vissa av dessa ser helst att en sådan görs innan Migrationsverket fattar ett beslut om anvisning enligt 3 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. För att förslaget om åldersbedömning tidigare i asylprocessen ska få önskad effekt krävs att en bedömning av sökandens ålder görs så tidigt som möjligt. Som framgår av avsnittet ovan måste det dock finnas ett tillfredsställande beslutsunderlag innan ett tillfälligt beslut om ålder kan

fattas. Det innebär bl.a. att Migrationsverket måste utreda frågan om sökandens ålder mer noggrant vid den initiala muntliga utredningen och, i förekommande fall, ge sökanden skäligt rådrum för att ta ställning till frågan om samtycke till en medicinsk åldersbedömning. Det måste också finnas tid att genomföra den medicinska åldersbedömningen när en sådan ska göras. Handläggningstiden kan även påverkas av att det kan uppstå dröjsmål i avvaktan på att en god man ska förordnas och att verket får kompletterande beslutsunderlag från externa aktörer, såväl Rättsmedicinalverket som andra. Regeringen anser därför att det inte går att närmare precisera under hur lång tid som en åldersutredning får pågå eller inom vilken tid som ett beslut om ålder ska fattas. Att en åldersbedömning ska göras och ett tillfälligt beslut om ålder ska fattas så snart som möjligt innebär dock att handläggningen ska ske skyndsamt. När ett sådant beslut väl har fattats ligger det även i sakens natur att Migrationsverket så snart som möjligt underrättar såväl den sökande som kommunen. Förvaltningsrätten i Stockholm ställer sig frågande till om förslaget kommer att innebära att beslut om den asylsökandes ålder kommer att kunna fattas tidigare än med nuvarande ordning. Enligt förvaltningsrättens mening bör den tidpunkt då Migrationsverket har uppfyllt sin utredningsskyldighet i frågan om ålder många gånger sammanfalla med den tidpunkt då ärendet om uppehållstillstånd är färdigutrett och ett slutligt beslut kan fattas. Regeringen delar inte förvaltningsrättens uppfattning utan bedömer att förslaget kommer att innebära att beslut om den asylsökandes ålder i de flesta fall kommer att kunna fattas tidigare än med nuvarande ordning. Regeringen anser dock i likhet med förvaltningsrätten att ett tillfälligt beslut inte ska behöva fattas i de fall där asylärendet är färdigutrett och färdigt för beslut samtidigt som frågan om ålder. I dessa undantagsfall bör alltså myndigheten kunna ta ställning till frågan om ålder direkt i det slutliga beslutet som avgör ärendet om uppehållstillstånd. Regeringen vill dock här återigen betona vikten av att en åldersutredning görs skyndsamt och det bör därför vara sällsynt att ett tillfälligt beslut om ålder inte behöver fattas i de aktuella fallen.

I vilka fall ska en åldersbedömning göras och ett tillfälligt beslut fattas? I promemorian föreslås att en åldersbedömning ska göras och ett tillfälligt beslut fattas om det finns skäl att ifrågasätta att ett ensamkommande barn som ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande är under 18 år men det samtidigt inte är uppenbart att han eller hon har fyllt 18 år. I promemorian anges det att Migrationsverket i de uppenbara fallen, i enlighet med hittills gällande ordning, direkt bör kunna registrera den sökande som vuxen. I övriga fall föreslås, i enlighet med principen om barnets bästa och benefit of the doubt, att sökandens uppgivna ålder ska godtas till dess att det finns tillräckligt med underlag för att fatta ett tillfälligt beslut om ålder. Många remissinstanser anser att ett tillfälligt beslut ska fattas även i de uppenbara fallen. Vissa av dessa remissinstanser anser dock att det i dessa fall kan godtas att ett tillfälligt beslut fattas utan att den sökande ges tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Några

remissinstanser anser att innebörden av rekvisitet ”uppenbart” behöver förtydligas. Det kan konstateras att följden av att inte undanta de uppenbara fallen från Migrationsverkets skyldighet att göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut skulle bli att även personer som uppenbart är vuxna anvisas till kommunerna i avvaktan på att ett tillfälligt beslut kan fattas. Det skulle alltså innebära att fler i stället för färre vuxna asylsökande inledningsvis kommer att hanteras inom mottagningssystemet för barn, med de nackdelar som detta innebär. Att det ska vara fråga om personer som uppenbart är 18 år eller äldre innebär vidare att det endast är i otvetydigt klara fall, där det inte finns något utrymme för en annan bedömning än att sökanden är vuxen, som ett tillfälligt beslut inte behöver fattas. Det ska alltså vara tydligt för var och en att det rör sig om en vuxen, eller finnas bevisning som tveklöst klarlägger sökandens ålder. Regeringen anser inte att det är motiverat med en ordning som innebär att ett tillfälligt beslut om ålder även ska fattas i de uppenbara fallen. Genom införandet av regler om åldersbedömning tidigare i asylprocessen bör vidare den osäkerhet som vissa remissinstanser, bl.a. Barnombudsmannen , pekar på har funnits i och kring den hittills tillämpade uppenbarhetsbedömningen minska. Regeringen gör därför samma bedömning som i promemorian, dvs. att det inte bör krävas att Migrationsverket gör en åldersbedömning och fattar ett tillfälligt beslut om ålder om det är uppenbart att sökanden är vuxen. Migrationsverket anför att de fall där det finns bevisning som med tillräcklig styrka motbevisar sökandens uppgift om ålder också bör omfattas av bestämmelsen om tillfälliga beslut men däremot inte av kravet på att erbjuda en medicinsk åldersbedömning. Som anförts ovan är det endast i otvetydigt klara fall som Migrationsverket inte behöver göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om ålder. I de fall där det visserligen finns bevisning som motbevisar sökandens uppgift om ålder, men där det inte är ett sådant otvetydigt klart fall som gör att det är uppenbart att personen är vuxen bör Migrationsverket inleda en åldersbedömning i syfte att fatta ett tillfälligt beslut. Enligt regeringens mening bör sökanden även i dessa fall erbjudas att göra en medicinsk åldersbedömning i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 6.2 nedan. Någon särskild reglering för just dessa fall behövs inte. JO ifrågasätter om det är en lämplig och praktisk ordning att ett tillfälligt beslut också ska fattas i de fall där åldersbedömningen mynnar ut i att sökanden ska anses vara under 18 år. Den omständigheten att det pågår en åldersbedömning kan i vissa fall leda till osäkerhet och otrygghet för den sökande. För att markera att den inledande åldersbedömningen har slutförts anser regeringen, i likhet med vad som föreslås i promemorian, att Migrationsverket bör fatta ett tillfälligt beslut även i de fall där myndigheten bedömer att den sökande har gjort sannolikt att han eller hon är under 18 år. Några remissinstanser, bl.a. Migrationsverket och Alvesta kommun, uppmärksammar att en åldersbedömning kan behöva göras även i vissa fall när en asylsökande felaktigt uppger sig vara över 18 år. Migrationsverket anför i sitt remissvar att den problematiken är av betydligt mindre omfattning än den omvända. Det nu aktuella förslaget 18 om att Migrationsverket i vissa fall ska göra en åldersbedömning då en

sökande uppger sig vara under 18 år innebär enligt regeringens bedömning inte något hinder mot att myndigheten bedömer en utlännings ålder också i en situation där det krävs för att myndigheten ska kunna försäkra sig om att principen om barnets bästa i 1 kap. 10 § UtlL och andra bestämmelser som gäller barn följs.

Det tillfälliga beslutet om ålder ska gälla omedelbart I promemorian föreslås att det tillfälliga beslutet om ålder ska gälla omedelbart. Ett flertal remissinstanser anser att beslutet ska gälla först sedan det fått laga kraft. Som anförts ovan är en förutsättning för att Migrationsverket ska kunna fatta ett tillfälligt beslut som innebär att en sökande bedöms vara 18 år eller äldre att det finns ett tillfredsställande beslutsunderlag och att den sökande har erbjudits att genomgå en medicinsk åldersbedömning. I de flesta fall kommer alltså beslutsunderlaget inför bedömningen av ålder att vara lika bra eller bättre än vad det varit vid den bedömning som hittills gjorts i samband med beslutet om uppehållstillstånd. Som framgår i avsnitt 6.2 gäller även i fortsättningen principen om benefit of the doubt i frågan om ålder. Syftet med förslaget om åldersbedömning tidigare i asylprocessen är att så långt som möjligt undvika att vuxna asylsökande placeras på boenden för barn och se till att resurser som är avsedda för barn också kommer barn till godo. En förutsättning för att uppnå det syftet är att den åldersbedömning som görs får ett snabbt genomslag. Som bl.a. Migrationsverket och Bjuvs kommun påpekar är det därför nödvändigt att det tillfälliga beslutet om ålder gäller omedelbart. I detta sammanhang finns även skäl att påminna om den möjlighet som finns för en domstol att efter ett överklagande besluta att ett beslut tills vidare inte ska gälla (s.k. inhibition), se vidare avsnitt 6.3. Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att beslutet om ålder bör gälla omedelbart.

Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. Som anförts ovan är det en grundläggande princip inom asylrätten att det är den asylsökande som ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Av detta följer att sökanden också måste göra sin identitet sannolik (MIG 2007:9). Ålder ingår som en del i en sökandes identitet (MIG 2011:11). En slutlig bedömning av sökandens ålder bör därför göras i samband med det slutliga beslutet i asylärendet där även utredning som tillkommit efter det tillfälliga beslutet kan beaktas. Även i de fall där bedömningen av ålder har gjorts efter att sökanden genomgått en medicinsk åldersbedömning bör en slutlig bedömning av sökandens ålder göras i samband med beslutet i asylärendet. Utrymmet för att i dessa fall frångå den bedömning om sökandens ålder som har gjorts i det tillfälliga beslutet torde dock i praktiken vara begränsat till främst de fall då den sökande senare kommer in med tillförlitliga identitetshandlingar. I samtliga fall måste dock förstås, som flera remissinstanser påpekar, en samlad bedömning göras av vad som har kommit fram i ärendet. Några remissinstanser, bl.a. Migrationsverket , efterfrågar ett klargörande av när och hur det tillfälliga beslutet upphör. Regeringen konstaterar att redan den omständigheten att det är fråga om ett tillfälligt

beslut innebär en begränsning i fråga om beslutets tidsmässiga giltighet, dvs. att beslutet endast är avsett att gälla till dess att frågan senare prövas slutligt. Det tillfälliga beslutet om ålder upphör alltså att gälla utan något särskilt beslut om upphävande i och med att myndigheten prövar frågan slutligt i samband med prövningen av frågan om uppehållstillstånd. Flera remissinstanser, bl.a. Migrationsverket och Förvaltningsrätten i Göteborg, anser att det bör förtydligas om Migrationsverket ska kunna ompröva eller fatta flera tillfälliga beslut om beslutsunderlaget förändras, t.ex. för att det kommer in handlingar som styrker att sökanden är under eller över 18 år. Som Kammarrätten i Stockholm påpekar är Migrationsverket enligt bestämmelsen i 13 kap. 13 § UtlL skyldig att ändra ett beslut som verket har fattat som första instans, om verket finner att beslutet är oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, om det inte blir till nackdel för utlänningen. Skyldigheten gäller inte om Migrationsverket har lämnat över handlingarna i ärendet till en migrationsdomstol. Vad gäller andra fall hänvisar regeringen till de möjligheter till omprövning som följer av de allmänna förvaltningsrättsliga principer som har utarbetats i rättspraxis.

6.2 Medicinsk åldersbedömning inför ett tillfälligt beslut om ålder

Regeringens förslag: Innan Migrationsverket fattar ett tillfälligt beslut om ålder som innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre, ska Migrationsverket ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. En medicinsk åldersbedömning får utföras endast om sökanden har gett sitt skriftliga samtycke. Kostnaden för den medicinska åldersbedömningen ska betalas av staten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna ställer sig positiva till att en sökande vars ålder är ifrågasatt får möjlighet att använda en medicinsk åldersbedömning som ett kompletterande bevismedel. Sveriges advokatsamfund och Flens kommun är kritiska till användandet av medicinska åldersbedömningar. Ett flertal remissinstanser, däribland Uppsala universitet och Statens medicinsketiska råd (SMER), efterfrågar ytterligare förtydliganden om att medicinska åldersbedömningar ska användas med försiktighet och att de inte ska användas om sökanden på annat sätt kan göra sin ålder sannolik, t.ex. genom muntliga uppgifter eller annan dokumentation än giltiga idhandlingar. UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna (UNHCR) och SMER anser att detta även bör framgå av lagtexten. Många remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund och UNHCR, betonar vikten av att myndigheten beaktar den vetenskapliga osäkerheten i metoderna för medicinsk åldersbedömning och att principen om benefit of the doubt ska gälla vid fortsatt tvivel. Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm , framhåller vikten 20 av att principen om fri bevisprövning upprätthålls. Svenska

barnläkarföreningen och Barnombudsmannen anser det ska framgå av förslaget att en medicinsk åldersbedömning ska föregås av en hälsoundersökning. Förvaltningsrätten i Stockholm och Flens kommun anser att förslaget riskerar att stå i strid med det grundlagsstadgade skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp i 2 kap. 6 § regeringsformen. Ett flertal remissinstanser, däribland Förvaltningsrätten i Luleå, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen och UNICEF Sverige, anser att det inte går att hänvisa endast till samtycke från en god man eller ett offentligt biträde utan att även barnets samtycke bör inhämtas. Barnombudsmannen anser vidare att om barnet själv vill göra en medicinsk åldersbedömning ska barnets företrädare inte kunna neka till detta. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att om den underårige uppnått sådan ålder och mognad att han eller hon själv kan ta grundad ställning i frågan ska hans eller hennes vilja respekteras. Vissa remissinstanser, bl.a. Föreningen Sveriges överförmyndare och Solna kommun , anser att frågan om samtycke är av sådan utpräglad personlig karaktär att det inte kan åligga en god man att lämna ett sådant för barnets räkning. Andra remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Västra Götalands län , uppmärksammar att det finns ett behov av utbildningsinsatser till gode män inom detta område. Flera remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Stockholms län och UNICEF Sverige , anser att det behöver förtydligas i vilka fall som en sökande kan ha godtagbara skäl att neka till att genomgå en medicinsk åldersbedömning och efterlyser fler exempel. Några remissinstanser, bl.a. Härnösands kommun och Sollefteå kommun, anser att kommunen ska kunna påkalla en medicinsk åldersbedömning.

Skälen för regeringens förslag

Erbjudande om medicinsk åldersbedömning Som framgår av avsnitt 4.3 ovan har Rättsmedicinalverket regeringens uppdrag att utföra medicinska åldersbedömningar inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd. För att åldersbedömningar ska kunna utföras tidigare i asylprocessen bör det införas en skyldighet för Migrationsverket att erbjuda ensamkommande barn att genomgå en medicinsk åldersbedömning i vissa fall. Enligt artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet får läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn användas endast i sådana fall där det efter sökandens allmänna uttalanden eller på grund av andra relevanta indikationer finns tvivel om sökandens ålder. I de fall där Migrationsverket, inom ramen för den åldersbedömning som ska göras enligt förslaget ovan, bedömer att den sökande inte genom skriftlig eller muntlig bevisning har gjort sannolikt att han eller hon är underårig, bör den sökande erbjudas att genomgå en medicinsk åldersbedömning i syfte att styrka sin uppgivna ålder. Som flera remissinstanser påpekar måste myndigheten alltså först göra en bedömning av den muntliga och skriftliga bevisning som har inkommit innan det kan bli aktuellt att erbjuda en medicinsk åldersbedömning. I bestämmelsen bör detta regleras på så sätt att skyldigheten att erbjuda en medicinsk åldersbedömning uppkommer först när Migrationsverket överväger att 21

fatta ett tillfälligt beslut om att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre. Regeringen anser att detta är en tillräckligt tydlig reglering av frågan. Erbjudandet om medicinsk åldersbedömning innebär att sökanden får tillgång till ytterligare ett bevismedel för att uppfylla sin bevisbörda i de fall där det annars kan förväntas att myndigheten kommer att göra bedömningen att han eller hon är 18 år eller äldre. Det är alltså inte fråga om att införa ett krav på att ålder alltid ska göras sannolik genom medicinsk åldersbedömning. Genom erbjudandet om medicinsk åldersbedömning talar Migrationsverket om för den sökande att han eller hon inte har gjort sin uppgift om ålder sannolik. Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund och UNHCR , påtalar vikten av att myndigheten beaktar den vetenskapliga osäkerheten i metoderna för medicinsk åldersbedömning och att principen om benefit of the doubt även i fortsättningen ska gälla vid bedömningen av sökandens ålder. Svenska barnläkarföreningen och Barnombudsmannen anser vidare att det ska framgå av förslaget att en medicinsk åldersbedömning ska föregås av en hälsoundersökning och att en läkare ska kunna neka till att barnet genomgår en medicinsk åldersbedömning. Regeringen konstaterar att Rättsmedicinalverket har fått i uppdrag av regeringen att genomföra medicinska åldersbedömningar. Rättsmedicinalverkets analyser och bedömningar vilar på vetenskaplig grund och det finns en stor vana inom myndigheten att hantera olika grader av osäkerhet i bedömningarna. Som redogjorts för i avsnitt 4.3 framgår det av Rättsmedicinalverkets återrapportering att myndigheten i sina rättsmedicinska utlåtanden om ålder aldrig kommer att uttala sig med större säkerhet än vad de vetenskapliga metoderna tillåter. Principen om benefit of the doubt utgör vidare utgångspunkten för Rättsmedicinalverkets bedömning av medicinsk ålder. Vid genomförandet av uppdraget har Rättsmedicinalverket även beaktat krav på vetenskap, beprövad erfarenhet och rättssäkerhet samt lagt särskild vikt vid etiska aspekter och barnrättsliga perspektiv. Precis som i dag måste Migrationsverket värdera resultatet av den medicinska åldersbedömningen tillsammans med övrig bevisning i enlighet med gällande bevisregler. Av sista meningen i det första stycket i artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet framgår att om det efter en medicinsk åldersbedömning fortfarande finns tvivel om den enskildes ålder, så ska beslutsfattaren utgå från att han eller hon är underårig. Bestämmelsen måste ses som ett uttryck för principen om benefit of the doubt som gäller inom svensk rätt (se vidare prop. 2016/17:17 s. 64). Som föreslagits i promemorian bör kostnaden för att genomgå en medicinsk åldersbedömning som har erbjudits sökanden betalas av staten. Några remissinstanser har påtalat att även kommunerna kan ha behov av att påkalla en medicinsk åldersbedömning. Mot bakgrund av de nu aktuella förslagen, att Migrationsverket ska utreda sökandens ålder om det finns skäl att ifrågasätta hans eller hennes egen uppgift och erbjuda sökanden att genomgå en medicinsk åldersbedömning om han eller hon inte gjort sin underårighet sannolik på annat sätt, ser inte regeringen att det finns ett sådant behov.

Samtycke till medicinsk åldersbedömning För att en läkarundersökning ska få genomföras i syfte att fastställa åldern krävs enligt det omarbetade asylprocedurdirektivet att det ensamkommande barnet och/eller dennes företrädare ger sitt samtycke (artikel 25.5 b). Medverkan till en medicinsk åldersbedömning bör därför vara frivillig. Den frivilliga medverkan bör dokumenteras genom ett skriftligt samtycke. Kravet på samtycke innebär också att förslaget inte står i strid med det grundlagsstadgade skydd i 2 kap. 6 § regeringsformen som enskilda har gentemot det allmänna vad avser påtvingade kroppsliga ingrepp (jfr prop. 2005/06:72 s. 74–76). Den sökande bör få skäligt rådrum för att ta ställning till frågan om samtycke till medicinsk åldersbedömning. Utgångspunkten enligt svensk rätt är att ett barns vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § föräldrabalken). I fråga om ensamkommande asylsökande barn gäller enligt 2 § lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn att en god man ska förordnas om det inte är uppenbart obehövligt. De nu aktuella asylsökandena har uppgett att de är barn och kommer att behandlas som barn till dess att ett tillfälligt beslut, i förekommande fall, fattas om att de bedöms vara vuxna. Även i fråga om samtycke bör den asylsökande behandlas som ett barn i detta skede av handläggningen. I de ärenden som berörs av förslagen i denna lagrådsremiss torde det alltid förordnas en god man. Den gode mannen har till uppgift att i vårdnadshavares och förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. När fråga om medicinsk åldersbedömning av ett ensamkommande barn uppkommer i ett ärende om uppehållstillstånd är alltså den gode mannen behörig att lämna samtycke för barnets räkning. Som bl.a. länsstyrelserna uppmärksammar ankommer det på överförmyndaren att se till att den gode mannen har den utbildning och information som krävs för att kunna fatta sådana beslut. En vårdnadshavare ska vid utövandet av vårdnaden i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål (6 kap. 11 § föräldrabalken). I den gode mannens uppdrag ligger att liksom en vårdnadshavare ta den hänsyn till barnets synpunkter och önskemål som dess ålder och utveckling kan ge anledning till (prop. 2004/05:136 s. 29). Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att om den underårige har uppnått en sådan ålder och mognad att han eller hon själv kan ta grundad ställning i frågan, så bör hans eller hennes vilja respekteras. Regeringen instämmer i detta och vill tillägga att det i de aktuella fallen närmast undantagslöst kommer att handla om asylsökande som har en sådan ålder och mognad att det är nödvändigt för den gode mannen att involvera dem i beslutet. I praktiken kommer alltså den gode mannen och barnet gemensamt behöva komma fram till ett beslut i frågan om samtycke. I enlighet med artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet bör den sökande innan dess få information om den medicinska åldersbedömningen på ett språk som han eller hon kan förstå. Informationen ska innehålla upplysningar om undersökningsmetoden och eventuella konsekvenser som resultatet kan få för prövningen av en ansökan. Information ska också lämnas om konsekvenserna av en vägran

att genomgå en medicinsk åldersbedömning. I utlänningsförordningen (2006:97) finns bestämmelser om Migrationsverkets informationsskyldighet (jfr 8 kap. 10 h §). Frågan om vilken information som ska lämnas till sökanden och hur bör även fortsättningsvis regleras på förordningsnivå. Några remissinstanser, bl.a. Föreningen Sveriges överförmyndare och Solna kommun , anför att frågan om samtycke är av sådan utpräglad personlig karaktär att det inte kan åligga en god man att lämna ett sådant samtycke för barnets räkning och anser att det i stället ska lämnas av en professionell aktör, t.ex. det offentliga biträdet. Regeringen delar inte denna uppfattning utan anser att samtycke till medicinsk åldersbedömning ingår i sådana personliga angelägenheter som den gode mannen har i uppdrag att ansvara för. Regeringen konstaterar vidare att det redan ingår i den gode mannens uppdrag att för barnets räkning lämna samtycke till att genomgå en DNA-analys i anknytningsärenden (se prop. 2005/06:72 s. 74–76). Enligt 18 kap. 3 § UtlL är den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn som saknar vårdnadshavare här i landet utan särskilt förordnande barnets ställföreträdare i det ärende som förordnandet avser, om det inte finns en god man för barnet. Om frågan om samtycke till medicinsk åldersbedömning skulle bli aktuell innan en god man har förordnats kan det offentliga biträdet, om en sådan har förordnats för barnet, lämna samtycke till medicinsk åldersbedömning för barnets räkning. Även det offentliga biträdet ska då naturligtvis ta den hänsyn till barnets synpunkter och önskemål som dess ålder och utveckling kan ge anledning till. Det kan i detta sammanhang finnas skäl att erinra om att det enligt gällande rätt inte finns några möjligheter att, inom ramen för asylprocessen, tvinga någon att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Detta gäller även om ett skriftligt samtycke tidigare har lämnats av den gode mannen eller det offentliga biträdet. Förslaget innebär inte någon ändring i denna del.

Nekat samtycke till att genomgå medicinsk åldersbedömning Även om förslaget är utformat som en skyldighet för Migrationsverket att erbjuda en medicinsk åldersbedömning i vissa fall får, som framgår ovan, utredningsansvaret anses uppfyllt genom att sökanden erbjuds att genomgå en medicinsk åldersbedömning. I de fall där den sökande nekar till att genomgå en medicinsk åldersbedömning bör Migrationsverket alltså kunna fatta beslut på befintligt underlag. Detsamma bör gälla om sökanden fått skäligt rådrum att ta ställning till erbjudandet om medicinsk åldersbedömning men inte svarat inom denna tid. Som framgår ovan följer det av artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet att den sökande ska få information om konsekvenserna av en vägran att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Det är den sökande som har bevisbördan för att han eller hon är underårig och som ska göra detta sannolikt. Principen om benefit of the doubt gäller som framgått ovan även i fråga om sökandens eventuella underårighet. En förutsättning för att den sökande ska få förmånen av

denna bevislättnadsregel är dock att sökanden har gjort vad han eller hon kan för att styrka sin berättelse och att hans eller hennes allmänna trovärdighet inte ifrågasatts. En medicinsk åldersbedömning är ett bevismedel som kan hjälpa till att klarlägga en sökandes ålder. Vilken betydelse som ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning får vid bevisvärderingen som görs vid bedömningen av ålder måste naturligtvis avgöras av Migrationsverket i varje enskilt fall. Vid den bedömningen får myndigheten ta ställning till om det finns godtagbara skäl till att den sökande inte vill genomgå en medicinsk åldersbedömning, t.ex. att sökandens fysiska eller psykiska hälsotillstånd är sådant att en medicinsk åldersbedömning inte är lämplig. Flera remissinstanser efterlyser förtydliganden av och fler exempel på godtagbara skäl. Regeringen anser dock att det inte är lämpligt att genom förarbetsuttalanden mer detaljerat reglera hur övervägandena i denna del ska gå till eftersom det riskerar att inkräkta på principen om fri bevisvärdering och minska möjligheten att ta tillbörlig hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall med beaktande av bl.a. utvecklingen i praxis. I de flesta fall där myndigheten bedömer att sökanden inte har gjort sin underårighet sannolik med hjälp av skriftlig och muntlig bevisning och därför erbjuder sökanden att genomgå en medicinsk åldersbedömning torde dock ett nekat samtycke utan godtagbar anledning leda till att myndighetens preliminära bedömning kvarstår, dvs. att sökanden inte har gjort sannolikt att han eller hon är under 18 år. Detta är endast en följd av att myndigheten är skyldig att fatta ett beslut även om en medicinsk åldersbedömning inte genomförs och då utifrån det material som finns tillgängligt i ärendet. Enligt regeringens mening innebär det inte, som bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm och Flens kommun anser, att förslaget riskerar att stå i strid med det grundlagsstadgade skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp i 2 kap. 6 § regeringsformen. Det kan i detta sammanhang finnas skäl att nämna att en ansökan om uppehållstillstånd inte kan avslås enbart på grund av att sökanden inte vill genomgå en medicinsk åldersbedömning (se prop. 2016/17:17 s. 65).

6.3 Rätt att överklaga tillfälligt beslut om ålder

Regeringens förslag: Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder ska kunna överklagas till en migrationsdomstol.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser är positiva till förslaget att det tillfälliga beslutet om ålder ska kunna överklagas. Några remissinstanser, däribland UNICEF Sverige, ifrågasätter dock den reella verkan av överklagandemöjligheten eftersom besluten gäller omedelbart. Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö, Uppsala universitet och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar , påtalar att överklaganden av ett tillfälligt beslut om ålder bör hanteras med förtur hos domstolarna. UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna (UNHCR) anser att ett överklagande bör ha suspensiv verkan.

Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Stockholm anser att förslaget kan leda till svårigheter med parallella processer och risk för två oförenliga beslut i de fall där Migrationsverket fattar ett slutligt beslut samtidigt som det tillfälliga beslutet om ålder är föremål för domstolsprövning. Förvaltningsrätten i Göteborg anser även att det bör förtydligas hur migrationsdomstolarna ska hantera de mål där sökanden samtycker till en medicinsk åldersbedömning först efter att målet har överklagats. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, Barnombudsmannen och Svenska Röda Korset, anser vidare att den slutliga bedömning av ålder som görs inom ramen för beslutet om uppehållstillstånd ska kunna överklagas särskilt. Kammarrätten i Stockholm anser att det bör övervägas att inte låta en migrationsdomstols avgörande få överklagas till Migrationsöverdomstolen och anför att eventuellt behov av praxis kan tillgodoses inom ramen för det slutliga beslutet. Skälen för regeringens förslag: Av 14 kap. 1 § UtlL följer att Migrationsverkets beslut enligt utlänningslagen endast får överklagas i de fall som anges i det kapitlet. Ett tillfälligt beslut om ålder kan få stor betydelse för den enskilde. Beslutet kan innebära att den enskilde går miste om förmåner som han eller hon annars skulle ha haft under tiden till dess att asylärendet avgörs (t.ex. boende, skolgång och hälso- och sjukvård). Enbart en möjlighet att senare få frågan om ålder prövad i samband med överklagandet av det slutliga beslutet i asylärendet är därför inte tillräcklig för att tillgodose den enskildes behov av rättsskydd. Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder bör därför kunna överklagas till en migrationsdomstol. Regeringen anser dock, till skillnad från bl.a. Sveriges advokatsamfund och Barnombudsmannen , att det inte finns skäl att utvidga den möjlighet till överklagande av beslut om uppehållstillstånd som gäller i dag till att innefatta även frågan om ålder i ett beslut om bifall till en ansökan om uppehållstillstånd (jfr 14 kap. 3 § UtlL). Införandet av en överklagandemöjlighet skulle kunna medföra en risk för att syftet med förslaget att tidigarelägga åldersbedömningen motverkas på så sätt att ärendet drar ut på tiden och att den sökande blir kvar i asyl- och mottagningsprocessen för barn under en längre tid. Som framgått ovan ska dock det tillfälliga beslutet om ålder gälla omedelbart. En domstol kan visserligen med stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) inhibera beslutet. För att det ska finnas förutsättningar för inhibition krävs dock som huvudregel en hög grad av sannolikhet för att beslutet kommer att ändras. I ärenden där en part riskerar betydande skada kan kravet sänkas till att utgången framstår som oviss (Wennergren och von Essen, Förvaltningsprocesslagen m.m., 6:e uppl., s. 264). I de fall där det tillfälliga beslutet om att den sökande bedöms vara 18 år eller äldre har fattats i enlighet med ett resultat från en medicinsk åldersbedömning torde förutsättningarna för att besluta om inhibition i praktiken vara mycket begränsade om inte sökanden kommer in med relevanta bevis i form av exempelvis tillförlitliga identitetshandlingar. Till skillnad från UNHCR anser regeringen inte att det vore en lämplig ordning att ett överklagande i sig får en suspensiv verkan.

Förvaltningsrätten i Göteborg efterfrågar ett förtydligande av hur migrationsdomstolarna ska hantera de mål där sökanden samtycker till en medicinsk åldersbedömning först efter att målet har överklagats. Ett sådant fall får enligt regeringens mening betraktas som ett yrkande från sökanden om att komma in med kompletterande bevisning. Såvida inte domstolen bedömer att Migrationsverket av andra skäl har brustit i sin utredningsskyldighet bör det inte finnas förutsättningar för domstolen att undanröja det tillfälliga beslutet och återförvisa ärendet till Migrationsverket för fortsatt handläggning enbart av det skälet att sökanden ändrat sig i frågan om samtycke till medicinsk åldersbedömning (jfr avsnitt 6.1). Den omständigheten att ett tillfälligt beslut om ålder är föremål för prövning i domstol utgör inte ett hinder för Migrationsverket att fatta ett slutligt beslut i ärendet om uppehållstillstånd. Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Stockholm anför att det därmed finns en risk för att det kommer att fattas två oförenliga beslut om sökandens ålder. Regeringen vill i detta sammanhang betona vikten av att det i dessa mål, precis som i andra måltyper där ett tillfälligt beslut får överklagas till domstol, finns ett fungerande informationsutbyte mellan myndigheten och domstolen för att undvika en sådan situation. Som flera remissinstanser påpekat, bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö och Uppsala universitet , bör de aktuella målen behandlas med förtur i domstolen. Migrationsöverdomstolen har vidare uttalat att en muntlig förhandling vanligtvis inte i sig är en meningsfull utredningsmetod vad gäller att bedöma den sökandes ålder (MIG 2014:1). Kammarrätten i Stockholm anför att det bör övervägas att inte låta en migrationsdomstols avgörande i mål som gäller tillfälligt beslut om ålder få överklagas. Regeringen anser emellertid att det är sannolikt att det kommer att finnas behov av vägledande avgöranden från prejudikatinstansen i den nu aktuella typen av ärenden. Några skäl som motiverar ett undantag från huvudregeln i 16 kap. 9 § UtlL att en migrationsdomstols beslut får överklagas till Migrationsöverdomstolen har inte framkommit.

6.4 Offentligt biträde

Regeringens bedömning: Det finns inget behov av ändringar i utlänningslagens regler om offentligt biträde.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Riksdagens ombudsmän (JO) och Migrationsverket, instämmer i eller har inga invändningar mot bedömningen i promemorian. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund , anser att ett offentligt biträde ska förordnas så snart som Migrationsverket överväger att fatta ett beslut om att sökanden är över 18 år. Ytterligare andra remissinstanser, t.ex. Svenska Röda Korset och Uppsala universitet, anser att det i vart fall alltid ska förordnas ett offentligt biträde i de fall då ett beslut om ålder överklagas.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 18 kap. 1 § första stycket 1 och 2 UtlL ska ett offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, bl.a. i mål och ärenden om avvisning eller utvisning hos Migrationsverket. Ett förordnande av offentligt biträde gäller även vid ett överklagande av ett beslut i det ärende som förordnandet avser. Ett tillfälligt beslut om ålder ingår som ett led i handläggningen av ett ärende om uppehållstillstånd. Om ett offentligt biträde har förordnats i ett sådant ärende kan han eller hon därmed biträda den sökande även i frågan om ålder såväl hos Migrationsverket som vid ett eventuellt överklagande till domstol. Som bl.a. Sveriges advokatsamfund påpekar kan det förekomma att ett offentligt biträde inte förordnas under asylprocessen för en asylsökande som presumeras erhålla uppehållstillstånd. Gemensamt för de mål och ärenden där offentligt biträde kan förordnas enligt gällande rätt är att de rör enskildas frihet eller personliga integritet. Regeringen anser, till skillnad från bl.a. Sveriges advokatsamfund och Svenska Röda Korset , att den rätt till offentligt biträde som redan finns är tillräcklig för att tillgodose kraven på rättssäkerhet i processen. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det inte finns behov av ändringar i utlänningslagens regler om offentligt biträde.

7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2017. De nya föreskrifterna i utlänningslagen ska inte tillämpas om ansökan om uppehållstillstånd har registrerats hos Migrationsverket före den 1 februari 2017.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens men har en något annorlunda redaktionell utformning. Remissinstanserna: En övervägande andel av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget i denna del. Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö , Malmö kommun, Västmanlands läns landsting, UNICEF Sverige och Svenska Röda Korset ifrågasätter att de föreslagna bestämmelserna ska träda i kraft innan Socialstyrelsens uppdrag att fördjupa kunskapen om magnetkameraundersökning som metod för medicinska åldersbedömningar är slutredovisat den 30 november 2017. Ett flertal remissinstanser , bl.a. Göteborgs kommun, ifrågasätter vidare om Rättsmedicinalverkets kapacitet att utföra medicinska åldersbedömningar kommer att vara tillräckligt utvecklad vid det föreslagna ikraftträdandet. Kammarrätten i Stockholm anser att ikraftträdandet bör samordnas med ikraftträdandet av de förslag till ändringar i utlänningslagen som lämnas i departementspromemorian Ytterligare anpassning av svensk rätt till Dublinförordningen (Ds 2016:34). Ängelholms kommun önskar att tidpunkten i övergångsbestämmelserna tidigareläggs för att förslaget ska

få större effekt. Västmanlands läns landsting vill ha ett förtydligande av hur ansökningar före den 1 februari 2017 ska hanteras. Migrationsverket har vissa språkliga synpunkter på utformningen av övergångsbestämmelsen. Skälen för regeringens förslag: Behovet av en åldersbedömning tidigare i asylprocessen är sådant att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Flera remissinstanser ifrågasätter om bestämmelserna ska träda i kraft innan Socialstyrelsens uppdrag att fördjupa kunskapen om magnetkameraundersökning som metod för medicinska åldersbedömningar slutredovisas, vilket ska göras senast den 30 november 2017. Det är Rättsmedicinalverkets uppdrag att utföra medicinska åldersbedömningar. Som det redogjorts för i avsnitt 4.3 vilar Rättsmedicinalverkets analyser och bedömningar på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet. Regeringen anser därför att det inte är en förutsättning för reglernas ikraftträdande att Socialstyrelsens uppdrag är slutredovisat. Det har inte heller framkommit andra skäl som motiverar en ändring av den föreslagna ikraftträdandetidpunkten. Regeringen instämmer därför i promemorians förslag att lagändringarna bör träda i kraft den 1 maj 2017. Utan övergångsbestämmelser kommer de ärenden om uppehållstillstånd för ensamkommande barn som har inletts men inte avgjorts före den 1 maj 2017 också att omfattas av de föreslagna ändringarna i utlänningslagen. För att inte fördröja handläggningen av de ärenden där ett slutligt avgörande är nära förestående bör så många som möjligt av dessa undantas från kravet på åldersbedömning i ett tidigare skede. En övergångsbestämmelse bör därför införas som innebär att de nya bestämmelserna i utlänningslagen inte ska tillämpas om ansökan om uppehållstillstånd har registrerats hos Migrationsverket före den 1 februari 2017. Regeringen anser alltså inte att det vore lämpligt att inkludera ansökningar som har gjorts dessförinnan. Sådana ansökningar får i stället behandlas enligt hittills gällande ordning för bedömning av ålder.

8 Kostnader och andra konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen i lagrådsremissen medför att statens kostnader för mottagande av ensamkommande barn minskar. De eventuella kostnadsökningar som förslagen kan leda till ska finansieras inom beslutade ekonomiska ramar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, Alvesta kommun, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Föreningen Sveriges överförmyndare , har väckt frågor som rör kommunernas rätt till ersättning. Några remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Göteborg , uppmärksammar att tillräckliga resurser måste tillföras Rättsmedicinalverket för att inte Migrationsverkets

handläggningstider ska påverkas. Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Stockholm påtalar att förslagen kommer att leda till ökad belastning för domstolarna i och med att det är en ny måltyp med förturskaraktär som även kommer att innebära ökad hantering av yrkanden om inhibition och muntlig förhandling. Migrationsverket bedömer att det finns en risk för att förslagen leder till längre sammantagna handläggningstider i asylärenden. Flera remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Härnösands kommun, Flens kommun, Malmö kommun, Rädda barnen, Flyktinggruppernas riksråd, UNICEF Sverige och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar , har synpunkter på barnkonsekvensanalysen och efterfrågar bl.a. en redogörelse för hur förslagen förhåller sig till barnkonventionen och att det ytterligare förtydligas vilka konsekvenser som förslagen kan leda till för barn.

Skälen för regeringens bedömning

Ekonomiska konsekvenser Förslagen i lagrådsremissen innebär att åldersbedömningar ska göras tidigare i asylprocessen än vad som görs i dag. Förslagen bedöms därigenom medföra att färre vuxna asylsökande kommer att hanteras inom asyl- och mottagningssystemen för ensamkommande barn än vad som är fallet enligt nuvarande ordning. Boendekostnaden per dygn för ensamkommande barn är väsentligt mycket högre än för övriga inskrivna i Migrationsverkets mottagande. Den genomsnittliga handläggningstiden för asylärenden, inklusive ärenden om ensamkommande barn, förväntas under 2017 uppgå till tolv månader. Genom att åldersbedömningarna tidigareläggs bör den tid som en vuxen asylsökande befinner sig inom mottagningssystemet för ensamkommande barn kunna förkortas väsentligt. Förslagen bedöms därmed medföra en besparing för staten. De handläggningsåtgärder som följer av förslaget att Migrationsverket ska göra en åldersbedömning tidigare i asylprocessen och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder är i huvudsak sådana som ändå skulle ha utförts men som nu ska göras vid en tidigare tidpunkt. De handläggningsåtgärder som tillkommer är framför allt kopplade till att Migrationsverket ska fatta ett tillfälligt beslut. Dessa handläggningsåtgärder bedöms inte vara av sådan karaktär eller omfattning att Migrationsverkets arbetsbörda ökar i någon större utsträckning. I den utsträckning som det nu aktuella förslaget kan komma att medföra en kostnadsökning för Migrationsverket bör den kunna hanteras inom ramen för befintliga anslag. Regeringen gav den 19 maj 2016 Rättsmedicinalverket i uppdrag att med stor skyndsamhet påbörja genomförandet av medicinska åldersbedömningar inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd och omedelbart öka förmågan och kapaciteten på detta område. I samband med budgetpropositionen för 2017 har genomförandet av fler medicinska åldersbedömningar finansierats. Förslagen i denna lagrådsremiss som gäller medicinska åldersbedömningar bedöms inte medföra några ytterligare kostnader för staten.

Förslaget att Migrationsverkets beslut om ålder ska kunna överklagas till en migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen innebär att Migrationsverket får fler överklaganden att hantera och att domstolarna får en ökad måltillströmning. Antalet överklaganden är dock mycket svårbedömt. Osäkerheten i prognosen över antalet ensamkommande asylsökande barn och hur många av dessa som bedöms vara 18 år eller äldre gör att det är svårt att bedöma hur många beslut som kommer att bli aktuella för överklagande som en följd av förslaget. En annan osäkerhetsfaktor gäller hur många som kommer att välja att överklaga dessa beslut, särskilt om en medicinsk åldersbedömning har gjorts. Utredningen i målen om ålder i domstol torde dock i normalfallet inte vara särskilt omfattande men, som vissa av domstolarna påpekar, kan yrkanden om inhibition och andra underhandsyrkanden orsaka ett visst merarbete för domstolarna. Osäkerheten i prognosen över antalet ensamkommande asylsökande barn och svårigheten att bedöma antalet överklaganden medför även svårigheter att bedöma hur stora kostnadsökningar för offentligt biträde som förslagen i lagrådsremissen kan medföra. Regeringen gör bedömningen att de kostnadsökningar som förslagen kan medföra inte är av sådan omfattning att Migrationsverket eller domstolarna behöver tillföras extra medel. Eventuella kostnadsökningar ska hanteras inom beslutade ekonomiska ramar. Flera remissinstanser har väckt frågor som rör kommunernas rätt till ersättning för kostnader. Regeringen har för avsikt att införa ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga den 1 juli 2017. Regeringen kommer att följa utvecklingen av detta.

Konsekvenser för barn Enligt artikel 3 i barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Vid beslut om åtgärder som rör barn kan konventionsstater behöva väga barnets bästa mot andra samhällsintressen. Att barnets bästa ska sättas i främsta rummet betyder dock att barnets intressen har hög prioritet och inte bara är ett bland flera överväganden. Förslaget att en åldersbedömning ska göras tidigare i asylprocessen syftar bl.a. till att barnets rättigheter och särskilda skyddsbehov ska bli tillgodosedda under hela processen och motverka att vuxna asylsökande bor med ensamkommande barn på boenden som är avsedda för barn. Regeringen delar bl.a. Alvesta kommun och SKL:s bedömning att förslaget bör leda till att säkerheten ökar för de barn som bor i boenden för barn. Regeringen anser att det syftet uppväger den osäkerhet och otrygghet som en sökande eventuellt kan känna under åldersbedömningen i avvaktan på ett tillfälligt beslut. För att mildra dessa effekter ska, som anförts ovan, ett beslut fattas så snart som möjligt. I avvaktan på detta har den sökande stöd av sin gode man. Förslaget medför också att de resurser som är avsatta för barn kommer just barnen till godo i större utsträckning. Vissa remissinstanser har anfört att förslagen även kan medföra en risk för att barn placeras på boenden avsedda för vuxna. Mot bakgrund av vad som har anförts ovan om bl.a. utvecklingen av metoderna för medicinsk åldersbedömning och att

principen om benefit of the doubt ska beaktas vid bedömningen av ålder bedömer regeringen emellertid, i likhet med Länsstyrelsen i Jönköpings län , att sannolikheten för detta är liten och inte utgör något hinder för de föreslagna lagändringarna.

Konsekvenser för flickor och pojkar, kvinnor och män Övervägande andelen ensamkommande barn som söker asyl i Sverige är av manligt kön. Även om förslagen i lagrådsremissen är könsneutralt utformade kommer därför fler pojkar och män än flickor och kvinnor att direkt beröras av förslagen.

9 Författningskommentar

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

13 kap.

Åldersbedömning

17 § Om den som ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn ska Migrationsverket, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år, så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Om det är uppenbart att sökanden är 18 år eller äldre krävs dock inte någon sådan åldersbedömning eller något sådant beslut. Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om åldersbedömning i ärenden om ensamkommande asylsökande barn. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Av första stycket framgår att Migrationsverket ska göra en bedömning av åldern på en utlänning som uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn så snart som möjligt efter att utlänningen ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande, om det finns skäl att ifrågasätta att han eller hon är under 18 år. Genom kravet på att det ska finnas skäl att ifrågasätta att den sökande är under 18 år undantas de fall då det klart framgår att den sökande är ett barn trots att han eller hon saknar identitetshandlingar. Av bestämmelsen framgår vidare att någon åldersbedömning inte ska göras och något tillfälligt beslut inte ska fattas om det är uppenbart att sökanden är 18 år eller äldre. Rekvisitet uppenbart innebär att det ska röra sig om otvetydigt klara fall där det inte finns något utrymme för en annan bedömning än att den sökande är vuxen, antingen för att det är tydligt för 32 var och en att det rör sig om en vuxen eller för att det finns bevisning

som tveklöst klarlägger sökandens ålder. Migrationsverkets praxis är att i uppenbara fall direkt registrera sökanden som vuxen. Åldersbedömningen ska i första hand göras utifrån skriftlig bevisning tillsammans med sökandens egna muntliga uppgifter. Av bestämmelsen i 18 § framgår att i de ärenden där denna bevisning inte är tillräcklig och Migrationsverket därför överväger att fatta ett beslut som innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre ska sökanden erbjudas att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Migrationsverkets åldersbedömning ska avslutas med ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Även i de fall där Migrationsverket efter viss utredning i samband med att sökanden ger in sin ansökan bedömer att den sökande har gjort sannolikt att han eller hon är underårig och det därmed inte längre finns skäl att ifrågasätta uppgiften om ålder ska Migrationsverket fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder som då blir i enlighet med sökandens uppgifter. Om det tillfälliga beslutet innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre blir bl.a. reglerna om rätt till logi på förläggning i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. tillämpliga. Av andra stycket framgår att ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. Enligt tredje stycket ska Migrationsverkets tillfälliga beslut gälla omedelbart. Om det tillfälliga beslutet överklagas finns möjlighet för domstolen att med stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) besluta att det tillfälliga beslutet tills vidare inte ska gälla (s.k. inhibition).

18 § Innan Migrationsverket fattar ett tillfälligt beslut enligt 17 § som innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre ska Migrationsverket ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. En medicinsk åldersbedömning får utföras endast om sökanden har gett sitt skriftliga samtycke. Kostnaden för den medicinska åldersbedömningen ska betalas av staten.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om medicinsk åldersbedömning innan ett tillfälligt beslut om ålder. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Enligt första stycket ska Migrationsverket erbjuda en sökande att genomgå en medicinsk åldersbedömning i de ärenden där Migrationsverket överväger att fatta ett tillfälligt beslut enligt 17 § som innebär att sökanden bedöms vara vuxen. Ett erbjudande om att genomgå en medicinsk åldersbedömning ska göras först sedan myndigheten har beaktat sökandens muntliga och skriftliga uppgifter. En medicinsk åldersbedömning ska bara erbjudas om det behövs för att den sökande ska kunna göra sin ålder sannolik. Av andra stycket framgår att en medicinsk åldersbedömning är frivillig och att det krävs ett skriftligt samtycke från sökanden för att en medicinsk åldersbedömning ska få utföras. Det är det ensamkommande barnets gode man, eller i vissa fall barnets offentliga biträde, som är behörig att lämna ett sådant samtycke för barnets räkning. Den gode mannen, eller det offentliga biträdet, ska ta den hänsyn till barnets 33

synpunkter och önskemål som dess ålder och utveckling kan ge anledning till. I praktiken kommer alltså den gode mannen, eller det offentliga biträdet, och barnet gemensamt behöva komma fram till ett beslut i frågan om samtycke. Den omständigheten att den sökande inte samtycker till medicinsk åldersbedömning utgör inte hinder för Migrationsverket att fatta ett tillfälligt beslut enligt 17 §. Enligt tredje stycket ska kostnaden för den medicinska åldersbedömningen betalas av staten.

14 kap.

Åldersbedömning

8 b § Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § får överklagas till en migrationsdomstol.

I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Av paragrafen följer att Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § får överklagas till en migrationsdomstol. Bestämmelser om överklagande av migrationsdomstolens beslut och förutsättningarna för prövning i Migrationsöverdomstolen finns i 16 kap.

Bilaga 1

Sammanfattning av departementspromemorian

(Ds 2016:37)

I promemorian lämnas förslag till ändringar i utlänningslagen som innebär att Migrationsverket ska bedöma en utlännings ålder tidigare i asylprocessen än vad som görs i dag. Det föreslås att om det råder oklarhet om en asylsökande utlänning som uppger sig vara ett ensamkommande barn är under 18 år eller inte, ska Migrationsverket så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Migrationsverket ska enligt förslagen i promemorian ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning innan ett tillfälligt beslut fattas om att den sökande ska anses ha fyllt 18 år. Det föreslås också att Migrationsverkets tillfälliga beslut ska kunna överklagas. Promemorian innehåller dessutom förslag till ändringar i utlänningsförordningen som bl.a. innebär att Migrationsverket ska informera utlänningen om att konsekvensen av ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning utan godtagbar anledning kan bli att han eller hon bedöms ha fyllt 18 år. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2017.

Bilaga 2

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att det i utlänningslagen (2005:716) ska införas tre nya paragrafer, 13 kap. 17 och 18 §§ och 14 kap. 8 b §, och närmast före 13 kap. 17 § och 14 kap. 8 b § nya rubriker av följande lydelse.

13 kap.

14 kap.

Bilaga 2

Åldersbedömning

8 b § Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § får överklagas till en migrationsdomstol.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017. 2. De nya föreskrifterna tillämpas inte om ansökan om uppehållstillstånd har kommit in till Migrationsverket före den 1 februari 2017.

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser

Efter remiss har yttrande över departementspromemorian (Ds 2016:37) avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Luleå, Justitiekanslern, Domstolsverket, Rättsmedicinalverket, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Statens medicinsk-etiska råd (SMER), Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Barnombudsmannen, Statens skolverk, Uppsala universitet (Juridiska fakulteten), Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Diskrimineringsombudsmannen, Alvesta kommun, Botkyrka kommun, Bjuvs kommun, Flens kommun, Gotlands kommun, Göteborgs kommun, Hedemora kommun, Härnösands kommun, Malmö kommun, Norrköpings kommun, Sigtuna kommun, Skellefteå kommun, Sollefteå kommun, Solna kommun, Storumans kommun, Vellinge kommun, Ängelholms kommun, Örebro kommun, Kalmars läns landsting, Sörmlands läns landsting, Västmanlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges överförmyndare, Riksföreningen Gode män Vårdnadshavare, Amnesty International – Svenska sektionen, Flyktinggruppernas riksråd (FARR), Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, Rädda barnen, Svenska Röda Korset, UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna och UNICEF Sverige. Följande instanser har erbjudits att lämna yttrande men inte kommit in med något: Bodens kommun, Finspångs kommun, Gävle kommun, Hofors kommun, Karlstads kommun, Kinda kommun, Knivsta kommun, Mölndals kommun, Söderhamns kommun, Vansbro kommun, Vimmerby kommun, Östersunds kommun, Sveriges Ensamkommandes Förening Riksförbund (SEF), Ensamkommandes Förbund, Barnens Rätt i Samhället (BRIS). Därutöver har Svenska barnläkarföreningen, Svenska föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri (SFBUP) och flera företrädare för rörelsen ”  vistårinteut” kommit in med yttranden.

Bilaga 4

L 180/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/32/EU

av den 26 juni 2013

om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (3) Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tam ­ ANTAGIT DETTA DIREKTIV merfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem, grundat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genè ­ vekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions ­ 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av sätt, särskilt artikel 78.2 d, den 31 januari 1967 (nedan kallad Genèvekonventionen ), och på så sätt bekräfta principen om ” non-refoulement ” och på så sätt säkerställa att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse. med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

(4) I slutsatserna från Tammerfors fastställs att ett gemen ­ med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit ­ samt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta ge ­ téns yttrande ( 1 ), mensamma normer för rättvisa och effektiva asylförfaran ­ den i medlemsstaterna och, på längre sikt, unionsbestäm ­ melser som leder till ett gemensamt asylförfarande i unio ­ nen. efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och (5) Den första etappen av det gemensamma europeiska asyl ­ systemet slutfördes genom antagandet av relevanta rätt ­ sakter enligt fördragen, däribland direktiv 2005/85/EG, som utgjorde en första åtgärd i fråga om asylförfaranden. av följande skäl:

(6) Vid Europeiska rådets möte den 4 november 2004 an ­ (1) Ett antal väsentliga ändringar bör göras av rådets direktiv togs Haagprogrammet, som anger de mål som skulle 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminor ­ genomföras för området med frihet, säkerhet och rättvisa mer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller för perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmana ­ återkallande av flyktingstatus ( 3 ). Av tydlighetsskäl bör det des Europeiska kommissionen i detta avseende att slut ­ direktivet omarbetas. föra utvärderingen av den första etappens instrument, och att förelägga Europaparlamentet och rådet den andra etappens instrument och åtgärder. I enlighet med Haag ­ programmet är målet med att inrätta ett gemensamt eu ­ (2) En gemensam asylpolitik, inklusive ett gemensamt euro ­ ropeiskt asylsystem att fastställa ett gemensamt asylför ­ peiskt asylsystem, är en del av Europeiska unionens mål ­ farande och en enhetlig status som gäller i hela unionen. sättning att gradvis upprätta ett område med frihet, sä ­ kerhet och rättvisa som är öppet för dem som av olika omständigheter legitimt tvingas söka skydd inom unio ­ nen. En sådan politik bör bygga på principerna om so ­ lidaritet och rättvis fördelning av ansvar, inklusive ekono ­ (7) I den europeiska pakten för invandring och asyl, som miska konsekvenser, mellan medlemsstaterna. antogs den 16 oktober 2008, konstaterade rådet att skill ­ naderna fortfarande är stora mellan medlemsstaterna när ( 1 ) EUT C 24, 28.1.2012, s. 79. det gäller beviljande av skydd och efterlyste nya initiativ, ( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 april 2011 (EUT C 296 E, däribland ett förslag om att införa ett enda asylförfarande 2.10.2012, s. 184) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av med gemensamma garantier, och därigenom slutföra in ­ den 6 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). rättandet av det gemensamma europeiska asylsystemet i ( 3 ) EUT L 326, 13.12.2005, s. 13. enlighet med Haagprogrammet.

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/61

(8) Vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2009 när sådana förflyttningar motiveras av skillnader i de antogs Stockholmsprogrammet, som upprepade åtagan ­ rättsliga ramarna och att skapa likvärdiga villkor för med ­ det att uppnå målet att till 2012 skapa ett gemensamt lemsstaternas tillämpning av direktiv 2011/95/EU. område för skydd och solidaritet grundat på ett gemen ­ samt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljats internationellt skydd, med höga skyddsnivåer och rättvisa och ändamålsenliga förfaranden. I Stock ­ (14) Medlemsstaterna bör få införa eller bibehålla förmånli ­ holmsprogrammet fastställdes att personer som är i be ­ gare bestämmelser för tredjelandsmedborgare eller stats ­ hov av internationellt skydd måste garanteras tillgång till lösa personer som ansöker om internationellt skydd i en rättssäkra och effektiva asylförfaranden. Enligt Stock ­ medlemsstat, om en sådan ansökan anses bygga på för ­ holmsprogrammet bör individer erbjudas likvärdig be ­ utsättningen att personen i fråga är i behov av interna ­ handling i fråga om förfaranderegler och fastställande tionellt skydd i den mening som avses i direktiv av status, oberoende av i vilken medlemsstat deras ansö ­ 2011/95/EU. kan om internationellt skydd har lämnats in. Målet är att liknande fall bör behandlas lika och leda till samma re ­ sultat. (15) När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyl ­ digheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i. (9) De medel som avdelas för Europeiska flyktingfonden samt för Europeiska stödkontoret för asylfrågor (nedan kallat stödkontoret ) bör användas som stöd för medlems ­ staternas ansträngningar när det gäller att genomföra de (16) Det är av yttersta vikt att beslut om alla ansökningar om normer som fastställts för den andra etappen av det internationellt skydd fattas på grundval av fakta och, i gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt för de första instans, av myndigheter vars personal har lämpliga medlemsstater vars asylsystem utsätts för ett särskilt kunskaper eller har erhållit nödvändig utbildning om in ­ och oproportionellt hårt tryck, främst på grund av deras ternationellt skydd. geografiska läge eller demografiska situation.

(17) För att säkerställa att ansökningar om internationellt (10) Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna skydd prövas och beslut fattas objektivt och opartiskt ta hänsyn till relevanta riktlinjer som utarbetats av stöd ­ är det nödvändigt att personal som utför uppgifter kontoret. inom ramen för de förfaranden som avses i detta direktiv gör detta med vederbörlig respekt för tillämpliga etiska principer.

(11) För att säkerställa en uttömmande och effektiv prövning av de sökandes behov av internationellt skydd i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets di ­ (18) Det ligger i såväl medlemsstaternas som de som ansöker rektiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om nor ­ om internationellt skydds intresse att beslut om ansök ­ mer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa perso ­ ningar om internationellt skydd fattas så fort som möj ­ ner ska anses berättigade till internationellt skydd, för en ligt, dock utan åsidosättande av kraven på att en adekvat enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller och fullständig prövning utförs. kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövan ­ de, och för innehållet i det beviljade skyddet ( 1 ) bör unionsramen för hur internationellt skydd beviljas eller återkallas utgå från konceptet med ett enda förfarande. (19) I syfte att förkorta den totala tidsåtgången för förfarandet i vissa fall bör medlemsstaterna i enlighet med sina na ­ tionella behov kunna vara flexibla och prioritera pröv ­ ningen av en viss ansökan genom att behandla den före andra, tidigare inkomna ansökningar, utan att frångå de (12) Huvudsyftet med detta direktiv är att ytterligare utveckla för förfarandet normalt tillämpliga tidsfristerna, princi ­ miniminormerna för medlemsstaternas förfaranden för perna och garantierna. beviljande eller återkallande av internationellt skydd för att inrätta ett gemensamt europeiskt asylförfarande i unionen. (20) Under klart angivna omständigheter där det är sannolikt att en ansökan är ogrundad eller där det föreligger all ­ varlig oro för den nationella säkerheten eller den all ­ (13) Tillnärmningen av reglerna om förfaranden för beviljande männa ordningen bör medlemsstaterna kunna påskynda eller återkallande av internationellt skydd bör bidra till att prövningen, särskilt genom att införa kortare men rim ­ begränsa sekundära förflyttningar för personer som an ­ liga tidsfrister för vissa steg i förfarandet, utan att det söker om internationellt skydd mellan medlemsstaterna påverkar en adekvat och fullständig prövning eller sökan ­ dens faktiska tillgång till de grundläggande principer och ( 1 ) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9. garantier som föreskrivs i detta direktiv

Bilaga 4

L 180/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

(21) Så länge en sökande kan uppvisa godtagbara skäl bör samt rätt att under avgörande skeden i förfarandet infor ­ avsaknad av handlingar vid inresan eller användning av meras om sin rättsliga ställning på ett språk som han förfalskade handlingar i sig inte automatiskt medföra eller hon förstår eller rimligen kan förväntas förstå samt, gränsförfaranden eller påskyndade förfaranden. vid ett eventuellt avslag, rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol eller en tribunal.

(22) Det ligger också i såväl medlemsstaternas som de sökan ­ des intresse att säkerställa en korrekt bedömning av det (26) För att säkerställa faktisk tillgång till prövning bör tjäns ­ internationella skyddsbehovet redan i första instans. Där ­ temän som först kommer i kontakt med personer som för bör sökande i första instans erbjudas kostnadsfri in ­ söker internationellt skydd, i synnerhet tjänstemän som formation om de rättsliga förutsättningarna och förfaran ­ övervakar land- eller sjögränser eller som utför gräns ­ det, med hänsyn till deras särskilda omständigheter. Till ­ kontroller, få relevant information och nödvändig utbild ­ handahållandet av sådan information bör bland annat ning i hur man känner igen och hanterar ansökningar göra det möjligt för sökande att förstå förfarandet bättre om internationellt skydd, varvid hänsyn bland annat ska och därmed hjälpa dem att följa gällande regler. Det tas till relevanta riktlinjer som utarbetats av stödkontoret. skulle vara oproportionellt att begära att medlemsstaterna De bör kunna förse sådana tredjelandsmedborgare eller tillhandahåller sådan information endast via kvalificerade statslösa personer som befinner sig på medlemsstaternas jurister. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att an ­ territorium – även i gränszoner, i territorialvatten eller i vända de lämpligaste medlen för att tillhandahålla sådan transitzoner – och som ansöker om internationellt skydd information, till exempel genom icke-statliga organisatio ­ med relevanta upplysningar om var och hur ansökningar ner, personal vid myndigheter eller särskilda statliga or ­ om internationellt skydd kan lämnas in. När sökanden gan. befinner sig på medlemsstatens territorialvatten bör de få landstiga och få ansökan prövad i enlighet med detta direktiv.

(23) Sökande som överklagar ett beslut bör på vissa villkor beviljas kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde av per ­ soner som enligt nationell rätt är behöriga att tillhanda ­ hålla sådana tjänster. Sökande bör dessutom under alla (27) Med tanke på att tredjelandsmedborgare och statslösa faser av förfarandet ha rätt att på egen bekostnad sam ­ personer som uttryckt önskan om att ansöka om inter ­ råda med juridiska rådgivare och biträden godkända eller nationellt skydd är personer som ansöker om internatio ­ tillåtna enligt nationell rätt. nellt skydd, bör de uppfylla sina skyldigheter och komma i åtnjutande av sina rättigheter enligt detta direktiv och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av perso ­ ner som ansöker om internationellt skydd ( 1 ). I detta syfte bör medlemsstaterna snarast möjligt registrera att dessa (24) Begreppet allmän ordning kan bland annat omfatta en personer är personer som ansöker om internationellt fällande dom för ett allvarligt brott. skydd.

(25) För att personer som behöver skydd enligt artikel 1 i Genèvekonventionen ska erkännas som flyktingar eller (28) För att underlätta tillgången till prövningsförfarandet vid som subsidiärt skyddsbehövande på riktiga grunder, bör gränsövergångsställen och i anläggningar för förvar bör alla sökande få faktisk tillgång till förfarandet, möjlighet information göras tillgänglig om möjligheterna att an ­ att samarbeta och effektivt kommunicera med de behö ­ söka om internationellt skydd. Den grundläggande kom ­ riga myndigheterna för att lägga fram alla relevanta om ­ munikation som krävs för att de behöriga myndigheterna ständigheter i sitt ärende och de förfarandegarantier som ska kunna förstå om en person vill ansöka om interna ­ krävs för att de ska kunna föra sin talan genom alla tionellt skydd ska säkerställas genom tolkningsarrange ­ skeden av förfarandet. Dessutom bör förfarandet vid mang. prövning av en ansökan om internationellt skydd åtmin ­ stone ge sökanden rätt att stanna kvar i avvaktan på beslut av behörig myndighet, rätt till tolk för att kunna lägga fram sin sak när han eller hon hörs av myndighe ­ terna, möjlighet att meddela sig med en företrädare för Förenta nationernas flyktingkommissarie (UNHCR) och (29) Vissa sökande kan vara i behov av särskilda förfarande ­ med organisationer som tillhandahåller rådgivning till garantier bland annat på grund av ålder, kön, sexuell eller biträde för personer som ansöker om internationellt läggning, könsidentitet, funktionshinder, svår sjukdom, skydd, rätt till korrekt delgivning av beslut och rätt till en mental ohälsa eller sviter av tortyr, våldtäkt eller andra saklig och rättslig motivering av beslutet, möjlighet att rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan rådgivare ( 1 ) Se sidan 96 i detta nummer av EUT.

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/63

allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld. terna att göra en noggrann prövning av ansökningar om Medlemsstaterna bör försöka identifiera sökande i behov internationellt skydd. av särskilda förfarandegarantier innan beslut fattas i första instans. Dessa sökande bör ges det stöd som be ­ hövs, inbegripet tillräckligt med tid, för att de faktiskt ska få tillgång till förfarandena och kunna lägga fram det underlag som krävs för att styrka sin ansökan om inter ­ (35) Om medlemsstaterna använder sig av kroppsvisitering nationellt skydd. inom ramen för handläggningen av ansökan bör denna genomföras av en person av samma kön som sökanden. Detta ska inte påverka kroppsvisiteringar som genomförs av säkerhetsskäl på grundval av nationell rätt.

(30) Om en sökande i behov av särskilda förfarandegarantier inte kan ges det stöd som behövs inom ramen för på ­ skyndade förfaranden eller gränsförfaranden bör sådana sökande undantas från dessa förfaranden. Behov av sär ­ (36) Om en sökande gör en efterföljande ansökan utan att skilda förfarandegarantier av ett slag som skulle kunna nya bevis eller skäl läggs fram, skulle det vara orimligt förhindra tillämpningen av påskyndade förfaranden eller om medlemsstaterna vore skyldiga att genomföra ett nytt gränsförfaranden bör även innebära att sökanden får yt ­ fullständigt prövningsförfarande. I dessa fall bör med ­ terligare garantier om hans eller hennes överklagande lemsstaterna ha rätt att avvisa ansökan i enlighet med inte automatiskt har suspensiv verkan, så att rättsmedlet res judicata-principen. blir effektivt i hans eller hennes särskilda situation.

(37) Vad avser medverkan av personal vid en annan myndig ­ het än den beslutande myndigheten när det gäller att (31) Nationella åtgärder för att identifiera och dokumentera genomföra intervjuer i tid om innehållet i ansökan bör symptom på tortyr eller andra allvarliga former av fysiskt begreppet ”i tid” bedömas mot bakgrund av de tidsfrister eller psykiskt våld, däribland sexuellt våld, i förfaranden som anges i artikel 31. som omfattas av detta direktiv får bland annat bygga på principerna för effektiv utredning och dokumentation av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande be ­ handling eller bestraffning (Istanbulprotokollet).

(38) Många ansökningar om internationellt skydd görs vid gränsen eller i en transitzon i en medlemsstat före ett beslut om sökandens inresa. Medlemsstaterna bör kunna införa rutiner för bedömningen av om en ansökan ska (32) För att åstadkomma verklig jämställdhet mellan kvinnliga prövas eller ej och/eller sakprövningen som gör det möj ­ och manliga sökande bör prövningsförfarandet ta hänsyn ligt att fatta beslut om ansökningar på platsen under klart till könsrelaterade aspekter. I synnerhet bör personliga definierade omständigheter. intervjuer utformas på ett sätt som gör det möjligt för såväl kvinnliga som manliga sökande att tala om sina erfarenheter i fall som involverar könsrelaterad förföljelse. Komplexa könsrelaterade aspekter bör tillmätas vederbör ­ lig vikt i förfaranden som avser begreppen säkert tredje ­ (39) När det fastställs huruvida situationen i sökandens ur ­ land, säkert ursprungsland eller efterföljande ansökan. sprungsland alltjämt är osäker bör medlemsstaterna sä ­ kerställa att de erhåller exakt och aktuell information från relevanta källor som stödkontoret, UNHCR, Europarådet och andra relevanta internationella organisationer. Med ­ lemsstaterna bör säkerställa att ett senareläggande av för ­ (33) I överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om farandets avslutande är fullt förenligt med deras skyldig ­ de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan ) och heter enligt direktiv 2011/95/EU och artikel 41 i stadgan, Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter utan att det påverkar effektiviteten och rättvisan hos för ­ från 1989 bör barnets bästa komma i främsta rummet farandena enligt detta direktiv. när medlemsstaterna tillämpar detta direktiv. Vid bedöm ­ ningen av vad som är barnets bästa bör medlemsstaterna i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till den underåriges välbefinnande och sociala utveckling, inklusive hans eller hennes bakgrund. (40) En nyckelfråga när det gäller att bedöma hur välgrundad en ansökan om internationellt skydd är, är sökandens säkerhet i det egna ursprungslandet. Om ett tredjeland kan anses vara ett säkert ursprungsland bör medlemssta ­ terna kunna fastställa dess säkerhet och förutsätta att det (34) Förfaranden för att pröva behovet av internationellt är säkert för en särskild sökande, såvida han eller hon skydd bör göra det möjligt för de behöriga myndighe ­ inte lägger fram motbevis.

Bilaga 4

L 180/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

(41) Med tanke på den harmoniseringsnivå som nåtts för när (46) De medlemsstater som tillämpar begreppet säkert land tredjelandsmedborgare och statslösa personer ska betrak ­ från fall till fall eller betecknar länder som säkra genom tas som personer som beviljats internationellt skydd, bör att anta förteckningar i detta syfte bör bland annat ta gemensamma kriterier upprättas för att fastställa tredje ­ hänsyn till de riktlinjer och handledningar och den infor ­ länder som säkra ursprungsländer. mation om ursprungsländer och åtgärder, inbegripet rap ­ porteringsmetoden från stödkontoret avseende infor ­ mation om ursprungsländer, som avses i Europaparla ­ mentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010 om inrättande av ett europeiskt stöd ­ kontor för asylfrågor ( 1 ), samt relevanta riktlinjer från (42) Fastställande av ett tredjeland som säkert ursprungsland UNHCR med avseende på tillämpningen av detta direktiv garan ­ terar inte någon absolut säkerhet för medborgare i dessa länder. Det ligger i sakens natur att vid den bedömning som ligger till grund för detta fastställande kan hänsyn tas endast till de allmänna civila, rättsliga och politiska förhållandena i landet samt till huruvida aktörer som (47) För att underlätta ett regelbundet utbyte av information utövar förföljelse, tortyr eller omänsklig eller förnedrande om den nationella tillämpningen av begreppen säkert behandling eller bestraffning, i praktiken åläggs sanktio ­ ursprungsland, säkert tredjeland och europeiskt säkert ner om de befinns skyldiga i det landet. Om en sökande tredjeland, liksom en regelbunden översyn från kommis ­ visar att det föreligger giltiga skäl till att anse att landet sionens sida av medlemsstaternas användning av dessa inte är säkert när det gäller hans eller hennes särskilda begrepp, och för att förbereda eventuell ytterligare har ­ omständigheter är det därför viktigt att fastställandet av monisering i framtiden, bör medlemsstaterna regelbundet landet som säkert inte längre kan anses vara relevant för meddela kommissionen vilka tredjeländer som omfattas honom eller henne. av dessa begrepp. Kommissionen bör regelbundet under ­ rätta Europaparlamentet om resultaten av sina översyner.

(43) Medlemsstaterna bör pröva alla ansökningar i sak, det vill säga bedöma om sökanden i fråga har rätt till interna ­ (48) I syfte att säkerställa korrekt tillämpning av begreppen tionellt skydd i enlighet med direktiv 2011/95/EU, föru ­ säkert land på grundval av aktuell information bör med ­ tom då det här direktivet föreskriver något annat, särskilt lemsstaterna göra regelbundna översyner av situationen i om det är rimligt att anta att ett annat land skulle göra dessa länder på grundval av ett urval av informations ­ prövningen eller lämna tillräckligt skydd. Medlemssta ­ källor, särskilt information från andra medlemsstater, terna bör i synnerhet inte vara skyldiga att bedöma sak ­ stödkontoret, UNHCR, Europarådet och andra relevanta skälen i en ansökan om internationellt skydd om ett internationella organisationer. Om en medlemsstat får första asylland har beviljat sökanden flyktingstatus eller kännedom om en betydande förändring av människo ­ tillräckligt skydd av annat slag och sökanden kommer att rättssituationen i ett land som det betecknat som säkert tillåtas resa in på nytt i det landet. bör medlemsstaten säkerställa att en översyn av situatio ­ nen genomförs så snart som möjligt och att beteck ­ ningen som säkert land ändras vid behov.

(44) Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att bedöma en ansökan om internationellt skydd i sak om sökanden på grund av tillräcklig anknytning till ett tredjeland enligt (49) När det gäller återkallande av flyktingstatus eller status definitionen i nationell rätt rimligtvis kan förväntas söka som subsidiärt skyddsbehövande bör medlemsstaterna se skydd i detta tredjeland, och det finns anledning att anta till att de personer som har beviljats internationellt skydd att sökanden kommer att tillåtas resa in eller resa in på vederbörligen informeras om en eventuell ny bedömning nytt i det landet. Medlemsstaterna bör endast gå vidare av deras status och får tillfälle att lägga fram sina syn ­ på denna grund om denna särskilda sökande skulle vara punkter innan myndigheterna fattar ett motiverat beslut säker i det berörda tredjelandet. För att undvika sekun ­ att återkalla deras status. dära förflyttningar bland sökande bör gemensamma prin ­ ciper fastställas för medlemsstaternas övervägande eller fastställande av säkra ursprungsländer.

(50) En grundläggande princip i unionsrätten återspeglas i det faktum att beslut som fattats om en ansökan om inter ­ nationellt skydd, beslut om att inte ta upp prövningen av (45) När det gäller vissa europeiska tredjeländer som iakttar en ansökan på nytt efter det att den har avbrutits och särskilt strikta normer avseende mänskliga rättigheter och beslut om återkallande av flyktingstatus eller status som skydd av flyktingar bör medlemsstaterna tillåtas att inte subsidiärt skyddsbehövande är föremål för ett effektivt pröva eller inte fullständigt pröva ansökningar om inter ­ rättsmedel inför domstol eller tribunal. nationellt skydd för sökande som reser in på deras terri ­ torium från sådana europeiska tredjeländer. ( 1 ) EUT L 132, 29.5.2010, s. 11.

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/65

(51) I enlighet med artikel 72 i fördraget om Europeiska avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, unionens funktionssätt (EUF-fördraget) påverkar detta di ­ fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att rektiv inte medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, lag och ordning och skydda den inre säkerheten. deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv som inte är bindande för eller tillämpligt på dem.

(52) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med (59) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om avseende på behandling av personuppgifter och om det Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för ­ fria flödet av sådana uppgifter ( 1 ) reglerar den behandling draget, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna i enlig ­ som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark. het med det här direktivet.

(53) Förfaranden mellan medlemsstater i enlighet med Euro ­ (60) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 och iakttar de principer som erkänns i stadgan. Direktivet av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva mänskliga värdigheten samt till att främja tillämpningen en ansökan om internationellt skydd som en tredjelands ­ av artiklarna 1, 4, 18, 19, 21, 23, 24, och 47 i stadgan, medborgare eller en statslös person har lämnat in i nå ­ och bör genomföras i enlighet med detta. gon medlemsstat ( 2 ) behandlas inte i detta direktiv.

(54) Detta direktiv bör vara tillämpligt på sökande som om ­ (61) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell fattas av förordning (EU) nr 604/2013 utöver, och utan lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör att det påverkar, bestämmelserna i den förordningen. en innehållsmässig ändring i förhållande till direktiv 2005/85/EG. Skyldigheten att införliva de bestämmelser som är oförändrade följer av det direktivet.

(55) Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas med re ­ gelbundna intervall. (62) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig ­ heter vad gäller tidsfristen för införlivande med nationell (56) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa lagstiftning av direktiv 2005/85/EG som anges i bilaga II gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla del B. internationellt skydd, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av detta direktivs omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i en ­ HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. lighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta di ­ rektiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå KAPITEL I detta mål.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 (57) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen

Syfte

från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 ( 3 ), har medlems ­ Syftet med detta direktiv är att fastställa gemensamma förfaran ­ staterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta den för beviljande och återkallande av internationellt skydd anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera enligt direktiv 2011/95/EU. dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana Artikel 2 dokument är berättigat.

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner: (58) I enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med

a) Genèvekonventionen: konventionen av den 28 juli 1951 om ( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. ( 2 ) Se sidan 31 i detta nummer av EUT. flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-pro ­ ( 3 ) EUT C 369, 17.12.2011. s. 14. tokollet av den 31 januari 1967.

Bilaga 4

L 180/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

b) ansökan om internationellt skydd eller ansökan: en ansökan om l) underårig: en tredjelandsmedborgare eller statslös person un ­ skydd som lämnas in till en medlemsstat av en tredjelands ­ der 18 år. medborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller status som sub ­ sidiärt skyddsbehövande och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför till ­ m) ensamkommande barn: ett ensamkommande barn enligt defi ­ lämpningsområdet för direktiv 2011/95/EU och som kan nitionen i artikel 2.1 i direktiv 2011/95/EU. omfattas av en separat ansökan.

c) sökande: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som n) företrädare: en person eller organisation som av behöriga har ansökt om internationellt skydd och vars ansökan ännu organ utsetts att bistå och företräda ett ensamkommande inte har lett till ett slutligt beslut. barn i förfarandena enligt detta direktiv, för att tillgodose barnets bästa och vid behov företräda barnet rättsligt. Om en organisation utses till företrädare ska den utse en person som ansvarig för att uppfylla företrädarens ansvar för det ensamkommande barnet i enlighet med detta direktiv. d) sökande i behov av särskilda förfarandegarantier: sökande vars förmåga att utnyttja de rättigheter eller uppfylla de skyldig ­ heter som följer av detta direktiv är begränsad på grund av individuella omständigheter. o) återkallande av internationellt skydd: ett beslut av en behörig myndighet om att återkalla, upphäva eller vägra att förnya en persons flyktingstatus eller status som subsidiärt skydds ­ e) slutligt beslut: ett beslut om huruvida en tredjelandsmedbor ­ behövande i enlighet med direktiv 2011/95/EU. gare eller statslös person ska beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande enligt direktiv 2011/95/EU och som inte längre kan överklagas i enlighet med kapitel V i det här direktivet, oberoende av om ett p) stanna kvar i medlemsstaten: att stanna kvar på den medlems ­ sådant överklagande innebär att sökandena får stanna i de stats territorium där ansökan om internationellt skydd har berörda medlemsstaterna i avvaktan på resultatet. lämnats in eller håller på att prövas, inbegripet vid gränsen eller i denna medlemsstats transitzoner.

f) beslutande myndighet: en myndighet med domstolsliknande uppgifter eller en administrativ myndighet i en medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökningar om internatio ­ q) efterföljande ansökan: en ytterligare ansökan om internatio ­ nellt skydd och behörig att fatta beslut i första instans i nellt skydd som lämnas in efter det att ett slutgiltigt beslut sådana ärenden. har fattats om en tidigare ansökan, inklusive fall där sökan ­ den uttryckligen har dragit tillbaka sin ansökan och fall där den beslutande myndigheten har avslagit en ansökan efter ett implicit återkallande enligt artikel 28.1. g) flykting: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt artikel 2 d i direktiv 2011/95/EU.

Artikel 3

h) person som uppfyller kraven för subsidiärt skydd: en tredjelands ­ Tillämpningsområde medborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt 1. Detta direktiv är tillämpligt på alla ansökningar om inter ­ artikel 2 f i direktiv 2011/95/EU. nationellt skydd som lämnas in på medlemsstaternas territori ­ um, inbegripet vid gränsen, i deras territorialvatten eller i deras transitzoner, samt på återkallande av internationellt skydd.

i) internationellt skydd: flyktingstatus och status som subsidiärt skyddsbehövande enligt definitionerna i leden j och k.

2. Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplo ­ matisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar. j) flyktingstatus: en medlemsstats erkännande av en tredjelands ­ medborgare eller statslös person som flykting.

3. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa detta direktiv på k) status som subsidiärt skyddsbehövande: en medlemsstats erkän ­ förfaranden för att fatta beslut om ansökningar om alla typer av nande av en tredjelandsmedborgare eller statslös person skydd som inte ingår i tillämpningsområdet för direktiv som en person som uppfyller kraven för subsidiärt skydd. 2011/95/EU.

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/67

Artikel 4 KAPITEL II

Ansvariga myndigheter GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER OCH GARANTIER

1. Medlemsstaterna ska för alla förfaranden utse en beslu ­ Artikel 6 tande myndighet som ska ansvara för en korrekt prövning av

Rätt till prövning av ansökan

ansökningarna enligt detta direktiv. Medlemsstaterna ska se till att denna myndighet förses med de resurser som krävs, inbegri ­ 1. Om en person ansöker om internationellt skydd vid en pet tillräckligt med kompetent personal, för att utföra sina upp ­ myndighet som enligt nationell rätt är behörig att registrera gifter i enlighet med detta direktiv. sådana ansökningar ska denna diarieföring ske senast tre arbets ­ dagar efter det att ansökan gjorts.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att en annan myndighet än Om ansökan om internationellt skydd görs vid en annan myn ­ den som anges i punkt 1 ska vara ansvarig då syftet är att dighet som kan förväntas få ta emot sådana ansökningar men som inte är behörig att registrera dem i enlighet med nationell rätt ska medlemsstaterna säkerställa att diarieföringen sker se ­ nast sex arbetsdagar efter det att ansökan gjorts. a) handlägga ärenden enligt förordning (EU) nr 604/2013,

Medlemsstaterna ska säkerställa att de andra myndigheter som kan förväntas få ta emot ansökningar om internationellt skydd, b) bevilja eller neka inresa inom ramen för det förfarande som till exempel polisen, gränsbevakningen, invandringsmyndighe ­ avses i artikel 43, på de villkor som anges i de punkterna terna och personalen vid förvarsanläggningar har relevant infor ­ och på grundval av den beslutande myndighetens motiverade mation och att deras personal erhåller nödvändig utbildning yttrande. med hänsyn till utförandet av sina uppgifter och sitt ansvar och instrueras att upplysa sökande om var och hur ansökningar om internationellt skydd kan lämnas in.

3. Medlemsstaterna ska se till att personalen vid den beslu ­ tande myndighet som avses i punkt 1 har den utbildning som 2. Medlemsstaterna ska se till att en person som har ansökt krävs. Därför ska medlemsstaterna tillhandahålla relevant utbild ­ om internationellt skydd har en faktisk möjlighet att lämna in ning som ska omfatta de moment som anges i artikel 6.4 a–e i sin ansökan så snart som möjligt. Om sökanden inte lämnar in förordning (EU) nr 439/2010. Medlemsstaterna ska också ta sin ansökan får medlemsstaterna tillämpa artikel 28 i enlighet hänsyn till den relevanta fortbildning som har tagits fram och därmed. utvecklats av Europeiska stödkontoret för asylfrågor (nedan kal ­ lat stödkontoret ). Personer som intervjuar sökande i enlighet med detta direktiv ska även ha tillägnat sig allmänna kunskaper om 3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 får med ­ problem som kan ha en negativ inverkan på sökandens förmåga lemsstaterna ställa som krav att ansökningar om internationellt att bli intervjuad, till exempel indikationer på att sökanden skydd ska lämnas in personligen och/eller på en angiven plats. tidigare kan ha varit utsatt för tortyr.

4. Utan hinder av punkt 3 ska en ansökan om internationellt 4. Om en myndighet utses enligt punkt 2 ska medlemssta ­ skydd anses ha lämnats in när en blankett har lämnats in av terna se till att personalen vid den myndigheten har lämpliga sökanden eller en officiell rapport inkom till de behöriga myn ­ kunskaper eller får den utbildning som krävs för att kunna digheterna i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell fullgöra sina skyldigheter vid genomförandet av detta direktiv. rätt.

5. Om ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa 5. Ansökningar om internationellt skydd som görs i en med ­ personer ansöker om internationellt skydd samtidigt, med följ ­ lemsstat till myndigheterna i en annan medlemsstat som där den att det i praktiken blir mycket svårt att respektera den utför inresekontroller ska behandlas av den medlemsstat på tidsfrist som föreskrivs i punkt 1, får medlemsstaterna besluta vars territorium ansökan lämnas in. att tidsfristen ska förlängas till tio arbetsdagar.

Artikel 7 Artikel 5

Ansökningar som görs för personer i beroendeställning Förmånligare bestämmelser eller för underåriga

Medlemsstaterna får införa eller behålla förmånligare normer för 1. Medlemsstaterna ska se till att varje enskild myndig person förfaranden för beviljande och återkallande av internationellt med rättskapacitet har rätt att lämna in en ansökan om inter ­ skydd, förutsatt att de normerna är förenliga med detta direktiv. nationellt skydd för sin egen räkning.

Bilaga 4

L 180/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

2. Medlemsstaterna får föreskriva att en sökande får lämna in Artikel 8 asylansökningar för personer i beroendeställning. I sådana fall

Information och rådgivning i förvarsanläggningar och vid

ska medlemsstaterna säkerställa att vuxna personer i beroende ­

gränsövergångsställen

ställning samtycker till att en ansökan lämnas in för deras räk ­ ning och, om de inte skulle godta detta, att de ges möjlighet att 1. Om det finns indikationer på att tredjelandsmedborgare själva lämna in en ansökan. eller statslösa personer som hålls i förvarsanläggningar eller som finns vid gränsövergångsställen, inbegripet transitzoner vid de yttre gränserna, kan vilja ansöka om internationellt skydd ska medlemsstaterna ge dem information om möjligheten att göra detta. I dessa förvarsanläggningar och vid dessa gränsöver ­ Samtycke ska begäras när ansökan lämnas in eller senast i sam ­ gångsställen ska medlemsstaterna tillhandahålla tolkning i den band med den personliga intervjun med den vuxna personen i utsträckning som behövs för att underlätta tillgång till asylför ­ beroendeställning. Innan samtycke begärs ska alla vuxna perso ­ farandet. ner i beroendeställning enskilt informeras om de relevanta för ­ farandemässiga följderna av inlämnandet av ansökan för deras räkning och om deras rätt att göra en separat ansökan om internationellt skydd. 2. Medlemsstaterna ska se till att organisationer och personer som tillhandahåller rådgivning till sökande har faktiskt tillträde till sökande som befinner sig vid gränsövergångsställen, dä ­ ribland transitzoner, vid de yttre gränserna. Medlemsstaterna 3. Medlemsstaterna ska se till att en underårig har rätt att får anta bestämmelser om sådana organisationers och personers lämna in en ansökan om internationellt skydd för sin egen närvaro på gränsövergångsställen och i synnerhet om att till ­ räkning, om han eller hon har rättslig handlingsförmåga enligt trädet är föremål för en överenskommelse mellan de behöriga den berörda medlemsstatens rätt, eller genom sina föräldrar eller myndigheterna i medlemsstaterna. Tillträdet får endast begrän ­ andra vuxna familjemedlemmar, eller genom en vuxen person sas om detta objektivt och på grundval av nationell rätt är som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten har nödvändigt av skäl som har att göra med säkerhet, allmän ansvar för henne eller honom, eller genom en företrädare. ordning eller den administrativa driften av det berörda gräns ­ övergångsstället under förutsättning att tillträdet därigenom inte begränsas mycket kraftigt eller omöjliggörs helt.

4. Medlemsstaterna ska se till att de lämpliga organ som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma Artikel 9 normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedbor ­

Rätt att stanna kvar i medlemsstaten under prövningen av

gare som vistas olagligt i medlemsstaterna ( 1 ) har rätt att lämna

ansökan

in en ansökan om internationellt skydd för ensamkommande barns räkning om organen efter en individuell prövning av 1. Sökande ska ha rätt att stanna kvar i medlemsstaten en ­ barnets situation anser att barnet kan ha sådant behov av skydd bart så länge som förfarandet pågår, till dess att den beslutande som avses i direktiv 2011/95/EU. myndigheten har fattat beslut i enlighet med de förfaranden i första instans som fastställs i kapitel III. Rätten att stanna kvar ska inte utgöra ett berättigande till uppehållstillstånd.

5. Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa

2. Medlemsstaterna får avvika från denna regel endast när en person gör en efterföljande ansökan enligt artikel 41 eller när de kommer att överlämna eller i förekommande fall utlämna en a) i vilka fall en underårig har rätt att lämna in en asylansökan person antingen till en annan medlemsstat enligt skyldigheter i för sin egen räkning, ) eller på annat enlighet med en europeisk arresteringsorder ( 2 sätt, eller till ett tredjeland eller till internationella brottmåls ­ domstolar eller tribunaler.

b) i vilka fall en ansökan för ett ensamkommande barn måste lämnas in av en företrädare enligt artikel 25.1 a, 3. En medlemsstat får utlämna en sökande till ett tredjeland i enlighet med punkt 2 endast om de behöriga myndigheterna är säkra på att ett utlämningsbeslut inte kommer att resultera i direkt eller indirekt refoulement i strid med den medlemsstatens c) i vilka fall inlämnandet av en ansökan om internationellt internationella och unionsrättsliga åtaganden. skydd även anses inbegripa inlämnande av en ansökan om internationellt skydd för eventuella ogifta underåriga. ( 2 ) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en eu ­ ropeisk arresteringsorder och överlämning mellan medlemsstaterna ( 1 ) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98. (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/69

Artikel 10 2. När en ansökan avslås med avseende på flyktingstatus

och/eller status som subsidiärt skyddsbehövande ska medlems ­

Krav som ställs på prövningen av asylansökningar

staterna dessutom se till att de faktiska och rättsliga skälen för

1. Medlemsstaterna ska se till att ansökningar om internatio ­ detta anges i beslutet och att det ges skriftlig information om

nellt skydd inte avslås eller nekas prövning enbart på den grun ­ hur ett beslut som går sökanden emot kan överklagas.

den att de inte har lämnats in så snart som möjligt.

Medlemsstaterna behöver inte lämna skriftlig information om

hur ett negativt beslut ska överklagas tillsammans med beslutet 2. Vid prövning av ansökningar om internationellt skydd ska om sökanden har försetts med sådan information i ett tidigare den beslutande myndigheten först fastställa om sökande upp ­ skede antingen skriftligen eller med hjälp av elektroniska medel fyller kraven på flyktingstatus och, om så inte är fallet, besluta som är tillgängliga för sökanden. om sökande kan komma i fråga för subsidiärt skydd.

3. För de ändamål som avses i artikel 7.2, och när ansökan 3. Medlemsstaterna ska se till att den beslutande myndighe ­ grundar sig på samma skäl, får medlemsstaterna fatta ett enda ten fattar sina beslut om ansökningar om internationellt skydd beslut som omfattar samtliga personer i beroendeställning, så ­ efter en korrekt prövning. Medlemsstaterna ska därför se till att vida inte detta skulle leda till att en persons individuella förhål ­

landen röjs på ett sätt som riskerar att skada hans eller hennes

intressen, särskilt vid risk för förföljelse som grundar sig på kön,

sexuell läggning, könsidentitet eller ålder. I sådana fall ska ett a) ansökningar prövas och beslut fattas individuellt, objektivt separat beslut fattas om den berörda personen. och opartiskt,

Artikel 12 b) exakt och aktuell information erhålls från olika källor, t.ex. från stödkontoret, UNHCR och relevanta internationella Garantier för sökande

människorättsorganisationer, om den allmänna situation 1. Medlemsstaterna ska se till att alla sökande omfattas av som råder i de sökandes ursprungsländer och, vid behov, i följande garantier i samband med de förfaranden som föreskrivs de länder som de sökande har rest igenom, och att denna i kapitel III: information görs tillgänglig för den personal som ansvarar

för att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa,

a) Sökandena ska upplysas på ett språk som de förstår eller

rimligen kan förväntas förstå om det förfarande som ska c) den personal som prövar asylansökningar och fattar beslut följas och om sina rättigheter och skyldigheter under detta om har kunskap om tillämpliga normer på området för asylförfarande och de tänkbara konsekvenserna av att inte upp ­ och flyktinglagstiftning, fylla sina skyldigheter och inte samarbeta med myndigheter ­

na. De ska upplysas om den tidsram och de medel som står

till deras förfogande för att uppfylla skyldigheten att lägga

fram de fakta som avses i artikel 4 i direktiv 2011/95/EU, d) den personal som prövar ansökningar och fattar beslut om liksom om konsekvenserna av ett uttryckligt eller implicit dessa har möjlighet att vid behov inhämta råd från experter i tillbakadragande av ansökan. Informationen ska tillhandahål ­ särskilda frågor, t.ex. medicinska frågor, kulturella frågor och las i så god tid att de kan utöva de rättigheter som garanteras religionsfrågor samt barn- eller könsrelaterade frågor. genom det här direktivet och uppfylla de skyldigheter som

anges i artikel 13.

4. De myndigheter som avses i kapitel V ska, genom den

beslutande myndigheten, genom sökanden eller på annat sätt, få b) Sökandena ska närhelst så är nödvändigt få hjälp av en tolk tillgång till den allmänna information som avses i punkt 3 b, som kan framföra deras argument till de behöriga myndig ­ när denna behövs för att de ska kunna utföra sitt arbete. heterna. Medlemsstaterna ska anse det vara nödvändigt att

tillhandahålla tolk åtminstone när sökanden ska intervjuas i

enlighet med artiklarna 14, 15, 16, 17 och 34 och adekvat

kommunikation inte kan säkerställas utan sådana tjänster. I 5. Medlemsstaterna ska föreskriva regler för översättning av detta fall, liksom i andra situationer då de behöriga myndig ­ handlingar som är relevanta för prövningen av ansökningar. heterna kallar in sökanden, ska kostnaderna för tolken täckas

med offentliga medel.

Artikel 11

c) Sökandena får inte nekas möjlighet att meddela sig med

Krav som ställs på beslut av den beslutande myndigheten

UNHCR eller någon annan organisation som erbjuder juri ­

1. Medlemsstaterna ska se till att beslut om ansökningar om disk eller annan rådgivning till sökande i enlighet med na ­

internationellt skydd meddelas skriftligen. tionell rätt i den berörda medlemsstaten.

Bilaga 4

L 180/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

d) Sökandena och i förekommande fall deras juridiska rådgivare d) de behöriga myndigheterna får kroppsvisitera sökanden och eller andra rådgivare, i enlighet med artikel 23.1, ska ha söka igenom de föremål han eller hon bär med sig; utan att tillgång till den information som avses i artikel 10.3 b eller det påverkar den kroppsvisitation som genomförs av säker ­ den information som tillhandahålls av de experter som avses hetsskäl ska en kroppsvisitation av sökanden som företas i artikel 10.3 d, om den beslutande myndigheten har tagit enligt detta direktiv utföras av en person av samma kön hänsyn till denna information när den fattar beslut om deras som sökanden under fullständigt beaktande av principerna ansökan. om mänsklig värdighet samt fysisk och psykisk integritet,

e) Sökandena ska inom skälig tid underrättas om vilket beslut e) de behöriga myndigheterna får ta ett fotografi av sökanden, den beslutande myndigheten har fattat om deras ansökan. och Om en juridisk rådgivare eller annan rådgivare rättsligt fö ­ reträder sökanden, får medlemsstaterna välja att underrätta honom eller henne om beslutet i stället för sökanden. f) de behöriga myndigheterna får registrera sökandens muntliga utsagor, förutsatt att han eller hon blivit upplyst om detta i förväg. f) Sökandena ska på ett språk som de förstår eller rimligen kan förväntas förstå informeras om resultatet av det beslut som fattats av den beslutande myndigheten, om de inte biträds eller företräds av en juridisk rådgivare eller annan rådgivare. Denna information ska i enlighet med bestämmelserna i Artikel 14 artikel 11.2 innefatta upplysningar om möjligheterna att

Personlig intervju

överklaga ett beslut som går dem emot. 1. Innan den beslutande myndigheten fattar något beslut ska sökanden ges tillfälle att höras om sin ansökan om internatio ­ nellt skydd av en person som är behörig att genomföra en 2. Medlemsstaterna ska i fråga om de förfaranden som fö ­ sådan intervju enligt nationell rätt. Intervjuer om innehållet i reskrivs i kapitel V se till att alla sökande omfattas av garantier en ansökan om internationellt skydd ska genomföras av perso ­ som är likvärdiga dem som anges i punkt 1 b–e. nal vid den beslutande myndigheten. Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av artikel 42.2 b.

Artikel 13 Om ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer

Skyldigheter för sökande

samtidigt ansöker om internationellt skydd, vilket gör det prak ­ 1. Medlemsstaterna ska ålägga sökande en skyldighet att tiskt omöjligt för den beslutande myndigheten att i tid genom ­ samarbeta med de behöriga myndigheterna för att fastställa föra intervjuer om innehållet i varje ansökan, får medlemssta ­ sin identitet och andra förhållanden som avses i artikel 4.2 i terna besluta att personalen vid en annan myndighet tillfälligt direktiv 2011/95/EU. Medlemsstaterna får ålägga sökande andra engageras för att genomföra sådana intervjuer. I sådana fall ska skyldigheter att samarbeta med de behöriga myndigheterna i personalen vid den andra myndigheten på förhand erhålla rele ­ den utsträckning behandlingen av ansökan kräver sådana skyl ­ vant fortbildning, som ska omfatta de moment som anges i digheter. artikel 6.4 a–e i förordning (EU) nr 439/2010. Personer som genomför personliga intervjuer med sökande i enlighet med detta direktiv ska även ha tillägnat sig allmänna kunskaper om problem som kan ha en negativ inverkan på en sökandes 2. Medlemsstaterna får särskilt föreskriva att förmåga att bli intervjuad, till exempel indikationer på att sö ­ kanden tidigare kan ha varit utsatt för tortyr.

a) sökande ska rapportera till de behöriga myndigheterna eller infinna sig där personligen, antingen genast eller vid en När en person har lämnat in en ansökan om internationellt angiven tidpunkt, skydd för personer i beroendeställning ska varje vuxen person i beroendeställning beredas tillfälle till en personlig intervju.

b) sökande måste överlämna handlingar de innehar som är av betydelse för prövning av ansökan, t.ex. egna pass, Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa i vilka fall en underårig ska ges möjlighet till en personlig inter ­ vju. c) sökande ska informera de behöriga myndigheterna om sin aktuella bostadsort eller adress samt om ändringar av dessa snarast möjligt; medlemsstaterna får föreskriva att sökanden måste ta emot eventuella underrättelser på den senaste bo ­ 2. Den personliga intervjun om innehållet i ansökan behöver stadsort eller adress som han eller hon sålunda har uppgivit, inte genomföras om

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/71

a) den beslutande myndigheten kan fatta ett positivt beslut om b) om möjligt ordna så att intervjun med sökanden genomförs flyktingstatus på grundval av tillgänglig bevisning, eller av en person av samma kön, om sökanden så begär, såvida inte den beslutande myndigheten har skäl att anta att en sådan begäran grundar sig på omständigheter utan koppling till sökandens eventuella svårigheter att på ett uttömmande b) den beslutande myndigheten anser att sökanden inte bör sätt lägga fram grunderna för sin ansökan, eller kan höras på grund av varaktiga omständigheter som ligger utanför hans eller hennes kontroll. Om oklarhet råder ska den beslutande myndigheten anlita en medicinsk yrkes ­ utövare för att fastställa om tillståndet som gör att sökanden c) utse en tolk som kan säkerställa en fungerande kommuni ­ inte bör eller kan höras är övergående eller varaktigt. kation mellan sökanden och den person som genomför in ­ tervjun; kommunikationen ska äga rum på det språk som sökanden föredrar, såvida det inte finns något annat språk som han eller hon förstår och som han eller hon kan kom ­ Om en personlig intervju inte genomförs i enlighet med led b municera tydligt på; när det är möjligt ska medlemsstaterna eller, i förekommande fall, med en person i beroendeställning, tillhandahålla en tolk av samma kön som sökanden, om ska skäliga ansträngningar göras för att ge sökanden eller per ­ sökanden så begär, såvida inte den beslutande myndigheten sonen i beroendeställning möjlighet att lämna ytterligare upp ­ har skäl att anta att en sådan begäran grundar sig på om ­ lysningar. ständigheter utan koppling till sökandens eventuella svårig ­ heter att på ett uttömmande sätt lägga fram grunderna för sin ansökan,

3. Även om någon personlig intervju som avses i denna artikel inte har genomförts, ska den beslutande myndigheten kunna fatta beslut om en ansökan om internationellt skydd. d) se till att den som intervjuar en person som ansökt om internationellt skydd om innehållet i ansökan inte bär militär eller brottsbekämpande myndigheters uniform,

4. Även om någon personlig intervju enligt punkt 2 b inte har genomförts, ska detta inte påverka den beslutande myndig ­ hetens beslut i negativ riktning. e) se till att intervjuer med underåriga genomförs på ett barn ­ tillvänt sätt.

5. Oberoende av artikel 28.1 får medlemsstaterna när de fattar beslut om en ansökan om internationellt skydd beakta 4. Medlemsstaterna får fastställa regler för tredje parts när ­ att sökanden inte har infunnit sig för en personlig intervju, varo vid den personliga intervjun. såvida inte han eller hon haft godtagbara skäl för att inte in ­ finna sig. Artikel 16

Den personliga intervjuns innehåll

Artikel 15 När den beslutande myndigheten genomför en personlig inter ­

Krav på den personliga intervjun

vju om innehållet i en ansökan om internationellt skydd ska 1. En personlig intervju ska normalt äga rum utan att famil ­ myndigheten se till att sökanden har lämpliga möjligheter att jemedlemmar är närvarande såvida inte den beslutande myndig ­ lägga fram underlag som behövs för att styrka ansökan om heten finner det nödvändigt för en korrekt prövning att andra internationellt skydd i enlighet med artikel 4 i direktiv familjemedlemmar är närvarande. 2011/95/EU så fullständigt som möjligt. Detta ska inbegripa en möjlighet för sökanden att förklara eventuella saknade upp ­ gifter och/eller eventuella oförenligheter och motsägelser i sö ­ kandens utsagor. 2. En personlig intervju ska genomföras under förhållanden som säkerställer tillbörlig konfidentialitet.

Artikel 17

Rapportering och upptagning av personliga intervjuer

3. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att personliga intervjuer genomförs under sådana förhållanden 1. Medlemsstaterna ska se till att det i samband med varje att sökandena kan lägga fram skälen för sina ansökningar på ett personlig intervju antingen upprättas en ingående, objektiv rap ­ heltäckande sätt. Medlemsstaterna ska därför port som innehåller alla väsentliga uppgifter eller att det görs en utskrift.

a) se till att den person som genomför intervjun har den kom ­ petens som krävs för att kunna beakta de personliga och 2. Medlemsstaterna får föreskriva ljud- eller videoupptagning allmänna omständigheter som ligger bakom ansökan, inklu ­ av den personliga intervjun. Om en sådan upptagning görs ska sive sökandens kulturella ursprung, kön, sexuell läggning, medlemsstaterna se till att upptagningen eller utskriften av könsidentitet eller utsatta ställning, denna finns tillgänglig i anslutning till sökandens akt.

Bilaga 4

L 180/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

3. Medlemsstaterna ska se till att sökanden ges möjlighet att enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU ska medlemssta ­ muntligen och/eller skriftligen kommentera eller förtydliga even ­ terna, med förbehåll för sökandens medgivande, anordna en tuella felöversättningar eller missuppfattningar i rapporten eller läkarundersökning av sökanden med avseende på tecken som utskriften, antingen i samband med att den personliga intervjun skulle kunna tyda på tidigare förföljelse eller allvarlig skada. avslutas eller inom en fastställd tidsfrist innan den beslutande Alternativt får medlemsstaterna föreskriva att sökanden anord ­ myndigheten fattar beslut. För detta ändamål ska medlemssta ­ nar en sådan läkarundersökning. terna säkerställa att sökanden underrättas om rapportens hela innehåll eller innehållet i de väsentliga delarna av utskriften, om nödvändigt med bistånd av en tolk. Medlemsstaterna ska där ­ efter begära att sökanden bekräftar att rapportens eller utskrif ­ tens innehåll återger intervjun korrekt. De läkarundersökningar som avses i första stycket ska utföras av kvalificerade medicinska yrkesutövare och resultatet därav ska överlämnas till den beslutande myndigheten, så snart som möj ­ ligt. Medlemsstaterna får utse de medicinska yrkesutövare som Om den personliga intervjun tas upp i enlighet med punkt 2 får utföra sådana läkarundersökningar. En sökandes vägran att och om upptagningen får användas som bevisning i sådana genomgå en sådan läkarundersökning ska inte hindra den be ­ överklaganden som avses i kapitel V behöver inte medlemssta ­ slutande myndigheten att fatta beslut om ansökan om interna ­ terna begära att sökanden bekräftar att rapportens eller utskrif ­ tionellt skydd. tens innehåll återger intervjun korrekt. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 kan medlemsstaterna, om de till ­ handahåller både en utskrift och upptagning av den personliga intervjun, neka sökanden att lämna in kommentarer och/eller förtydliganden med avseende på utskriften. Läkarundersökningar som utförs i enlighet med denna punkt ska täckas av offentliga medel.

4. Om en sökande vägrar bekräfta att innehållet i rapporten eller utskriften återger den personliga intervjun korrekt, ska skälen till vägran noteras i sökandens akt. 2. Om ingen läkarundersökning utförs i enlighet med punkt 1 ska medlemsstaterna informera sökande om att de på eget initiativ och på egen bekostnad får genomföra en läkarunder ­ sökning med avseende på tecken som skulle kunna tyda på En sådan vägran ska inte hindra den beslutande myndigheten tidigare förföljelse eller allvarlig skada. från att fatta beslut om ansökan.

5. Sökande och deras juridiska rådgivare eller andra rådgiva ­ re, såsom dessa definieras i artikel 23, ska ha tillgång till rap ­ 3. Resultaten av de läkarundersökningar som avses i punk ­ porten eller utskriften och, i förekommande fall, upptagningen terna 1 och 2 ska vägas in i den beslutande myndighetens innan den beslutande myndigheten fattar beslut. bedömning tillsammans med övriga delar av ansökan.

Om en medlemsstat föreskriver både en utskrift och en upp ­ tagning av den personliga intervjun behöver medlemsstaten inte Artikel 19 ge tillgång till upptagningen under de förfaranden i första in ­

Kostnadsfritt tillhandahållande i första instans av rättslig

stans som avses i kapitel III. I sådana fall ska medlemsstaten

information och information om förfarandet

likväl ge tillgång till upptagningen vid de överklaganden som avses i kapitel V. 1. När det gäller de förfaranden i första instans som avses i kapitel III ska medlemsstaterna se till att sökande på begäran får kostnadsfri rättslig information och information om förfarandet, vilket åtminstone inbegriper information om förfarandet mot Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 i denna artikel bakgrund av sökandens särskilda förhållanden. Om beslutet an ­ får medlemsstaterna, om ansökan behandlas i enlighet med gående en ansökan i första instans skulle gå sökanden emot ska artikel 31.8, föreskriva att tillgång till rapporten eller utskriften medlemsstaterna också på begäran ge sökande information ut ­ och, i förekommande fall, upptagningen beviljas vid den tid ­ över den information som ges i enlighet med artiklarna 11.2 punkt då beslutet fattas. och 12.1 f i syfte att tydliggöra skälen till beslutet och förklara hur det kan överklagas.

Artikel 18

Läkarundersökning

2. Det kostnadsfria tillhandahållandet av rättslig information 1. Om den beslutande myndigheten bedömer att det är rele ­ och information om handläggningen i ärendet ska omfattas av vant för bedömningen av en ansökan om internationellt skydd i de villkor som anges i artikel 21.

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/73

Artikel 20 b) endast genom tjänster som tillhandahålls av juridiska rådgi ­ vare eller andra rådgivare som genom nationell rätt särskilt

Kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde vid

har utsetts att bistå och företräda sökande.

överklaganden

1. Medlemsstaterna ska se till att kostnadsfritt rättsligt bis ­ tånd och biträde beviljas på begäran i sådana överklaganden Medlemsstaterna får fastställa att det kostnadsfria rättsliga bis ­ som föreskrivs i kapitel V. Detta ska åtminstone omfatta ut ­ tånd och biträde som avses i artikel 20 beviljas endast för arbetande av de nödvändiga inlagorna och deltagande i förhand ­ överklagandeförfaranden i enlighet med kapitel V vid en dom ­ lingarna i domstol eller tribunal i första instans på sökandens stol eller tribunal i första instans och inte för ytterligare över ­ vägnar. klagande eller omprövning som föreskrivs i nationell rätt, in ­ begripet förnyad behandling eller en ytterligare omprövning.

2. Medlemsstaterna får också tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde i sådana förfaranden i första instans som avses i kapitel III. I sådana fall ska artikel 19 inte Medlemsstaterna får också föreskriva att det kostnadsfria rätts ­ tillämpas. liga bistånd och biträde som avses i artikel 20 inte beviljas sökande som inte längre befinner sig på territoriet vid tillämp ­ ning av artikel 41.2 c. 3. Medlemsstaterna får föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde inte ska beviljas om en domstol, tribu ­ nal eller annan behörig myndighet anser att sökandens över ­ 3. Medlemsstaterna får fastställa närmare föreskrifter för hur klagande saknar rimliga utsikter till framgång. en sådan begäran om kostnadsfri rättslig information och infor ­ mation om förfarandet enligt artikel 19 och om kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde enligt artikel 20 ska lämnas in Om en myndighet som inte är en domstol beslutar att inte och handläggas. bevilja kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde med hänvis ­ ning till denna punkt ska medlemsstaterna se till att sökanden har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot det be ­ slutet. 4. Medlemsstaterna får även

Vid tillämpningen av denna punkt ska medlemsstaterna se till att det rättsliga biståndet och biträdet inte inskränks godtyckligt a) införa belopps- och/eller tidsgränser för tillhandahållandet av och att sökandens faktiska tillgång till rättslig prövning inte sådan kostnadsfri rättslig information och information om hindras. förfarandet som avses i artikel 19 och sådant kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde som avses i artikel 20, förutsatt att dessa gränser inte innebär att tillgången till rättslig infor ­ mation och information om förfarandet och rättsligt bistånd 4. Kostnadsfri tillgång till rättsligt bistånd och biträde ska och biträde godtyckligt begränsas, omfattas av de villkor som anges i artikel 21.

Artikel 21 b) när det gäller avgifter och andra kostnader, föreskriva att behandlingen inte ska vara mer förmånlig än den behandling

Villkor för kostnadsfritt tillhandahållande av rättsligt

som deras medborgare vanligtvis får i frågor som gäller rätts ­

information och information om förfarandet och av

ligt bistånd.

rättsligt bistånd och biträde

1. Medlemsstaterna får föreskriva att den kostnadsfria rätts ­ liga information och information om förfarandet som avses i artikel 19 ska tillhandahållas av icke-statliga organisationer, av 5. Medlemsstaterna får begära att helt eller delvis få ersätt ­ personal vid myndigheter eller av särskilda statliga organ. ning för beviljade kostnader om och när sökandens ekonomiska situation avsevärt har förbättrats eller om beslutet att bevilja sådana kostnader fattades på grundval av falska uppgifter från sökanden. Det kostnadsfria rättsliga bistånd och biträde som avses i arti ­ kel 20 ska tillhandahållas av dessa personer i enlighet med vad som är godkänt eller tillåtet i nationell rätt. Artikel 22

Rätt till rättsligt bistånd och biträde i alla skeden av

2. Medlemsstaterna får föreskriva att kostnadsfri rättslig in ­

förfarandet

formation och information om förfarandet enligt artikel 19 och kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde enligt artikel 20 ska 1. Sökande ska ges en faktisk möjlighet att på egen bekost ­ beviljas nad rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan enligt natio ­ nell rätt godkänd eller tillåten rådgivare i frågor som rör ansök ­ ningar om internationellt skydd i alla skeden av förfarandet, a) endast personer som saknar tillräckliga medel, och/eller också efter ett beslut som gått sökanden emot.

Bilaga 4

L 180/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

2. Medlemsstaterna får tillåta icke-statliga organisationer att 4. Utan att det påverkar tillämpningen av denna artikel eller lämna kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde till sökande artikel 25.1 b får medlemsstaterna föreskriva regler för juridiska i förfaranden som avses i kapitel III och kapitel V i enlighet med rådgivares eller andra rådgivares närvaro vid alla intervjuer un ­ nationell rätt. der asylförfarandet.

Artikel 23 Medlemsstaterna får begära att sökanden är närvarande vid den Räckvidden för rättsligt bistånd och biträde personliga intervjun även om han eller hon i enlighet med villkoren i nationell rätt företräds av en juridisk rådgivare eller 1. Medlemsstaterna ska se till att en juridisk rådgivare eller annan rådgivare och får kräva att sökanden personligen besvarar en annan, enligt nationell rätt godkänd eller tillåten, rådgivare de frågor som ställs. som bistår eller företräder en sökande i enlighet med villkoren i nationell rätt har tillgång till den information i sökandens akt som ligger eller kommer att ligga till grund för ett beslut.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25.1 b, ska från ­ varon av juridisk rådgivare eller annan rådgivare inte hindra den behöriga myndigheten från att genomföra en personlig intervju Medlemsstaterna får göra undantag för sådana fall där offentlig ­ med sökanden. görande av uppgifter eller källor skulle äventyra den nationella säkerheten, säkerheten för de organisationer eller den eller de personer som tillhandahöll uppgifterna eller säkerheten för den eller de personer som uppgifterna hänför sig till eller där utred ­ ningar i samband med medlemsstaternas behöriga myndigheters Artikel 24 behandling av ansökningar om internationellt skydd eller med ­

Sökande i behov av särskilda förfarandegarantier

lemsstaternas internationella relationer skulle äventyras. I sådana fall ska medlemsstaterna 1. Medlemsstaterna ska inom rimlig tid efter det att en an ­ sökan om internationellt skydd har gjorts bedöma huruvida sökanden är i behov av särskilda förfarandegarantier.

a) ge de myndigheter som avses i kapitel V tillgång till upp ­ gifterna eller källorna, och 2. Den bedömning som avses i punkt 1 får integreras i befintliga nationella förfaranden och/eller i den bedömning som avses i artikel 22 i direktiv 2013/33/EU och behöver b) fastställa förfaranden i nationell rätt som garanterar att sö ­ inte ske genom ett administrativt förfarande. kandens rätt till försvar iakttas.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande som har iden ­ När det gäller led b får medlemsstaterna i synnerhet bevilja tifierats som sökande i behov av särskilda förfarandegarantier får juridiska rådgivare eller andra rådgivare som genomgått säker ­ det stöd som behövs för att de ska kunna utnyttja de rättigheter hetskontroll tillgång till uppgifterna eller källorna i fråga, i den och uppfylla de skyldigheter som följer av detta direktiv under mån uppgifterna är relevanta för prövningen av ansökan eller hela asylförfarandet. beslutet om att återkalla internationellt skydd.

2. Medlemsstaterna ska se till att den juridiska rådgivaren Om det stöd som behövs inte kan ges inom ramen för de eller en annan rådgivare som bistår eller företräder en sökande förfaranden som avses i artiklarna 31.8 och 43, särskilt i de har tillträde till områden med begränsat tillträde som förvars ­ fall där medlemsstaterna anser att sökanden är i behov av sär ­ enheter och transitzoner för att kunna rådgöra med denne, i skilda förfarandegarantier på grund av tortyr, våldtäkt eller an ­ enlighet med artiklarna 10.4 och 18.2 b och c i direktiv dra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld, ska 2013/33/EU. medlemsstaterna antingen inte tillämpa eller upphöra att till ­ lämpa artiklarna 31.6 och 43. Om medlemsstaterna tillämpar artikel 46.6 på sökande på vilka artiklarna 31.6 och 43 inte kan tillämpas i enlighet med detta stycke ska medlemsstaterna åt ­ minstone ge de garantier som föreskrivs i artikel 46.7. 3. Medlemsstaterna ska tillåta sökanden att till den person ­ liga intervjun medföra en juridisk rådgivare eller annan, enligt nationell rätt godkänd eller tillåten, rådgivare.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att behovet av särskilda förfarandegarantier även uppfylls, i enlighet med detta direktiv, Medlemsstaterna får föreskriva att den juridiska rådgivaren eller om behovet framkommer i ett senare skede av förfarandet, utan den andra rådgivaren endast får göra inlägg i slutet av intervjun. att nödvändigtvis börja om förfarandet.

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/75

Artikel 25 förfarandet enligt artikel 19 också i sådana förfaranden om återkallande av internationellt skydd som föreskrivs i kapitel IV.

Garantier för ensamkommande barn

1. När det gäller alla förfaranden som fastställs i detta direk ­ tiv ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av 5. Medlemsstaterna får använda sig av läkarundersökningar artiklarna 14–17, för att fastställa åldern på ensamkommande barn i samband med prövningen av en ansökan om internationellt skydd i så ­ dana fall där medlemsstaterna, efter sökandens allmänna utta ­ landen eller andra relevanta indikationer hyser tvivel beträffande a) snarast möjligt vidta åtgärder för att säkerställa att en före ­ sökandens ålder. Om medlemsstaterna därefter fortfarande hyser trädare företräder och biträder det ensamkommande barnet, tvivel när det gäller sökandens ålder ska de utgå ifrån att sö ­ för att göra det möjligt för honom eller henne att utnyttja de kanden är underårig. rättigheter och uppfylla de skyldigheter som följer av detta direktiv; det ensamkommande barnet ska omedelbart infor ­ meras om att en företrädare har utsetts; denna företrädare Alla läkarundersökningar ska ske med full respekt för den per ­ ska utföra sitt uppdrag i enlighet med principen om barnets sonliga värdigheten varvid den minst invasiva typen av under ­ bästa och ska ha de nödvändiga sakkunskaperna för detta; sökning bör föredras och utföras av kvalificerade medicinska företrädaren ska endast bytas ut om det är nödvändigt; or ­ yrkesutövare, för att i möjligaste mån medge ett tillförlitligt ganisationer eller personer som befinner sig i eller skulle resultat. kunna befinna sig i en intressekonflikt med det ensamkom ­ mande barnet ska inte kunna utses till företrädare; företrä ­ daren kan också vara den företrädare som avses i direktiv När läkarundersökningar används ska medlemsstaterna se till att 2013/33/EU,

a) ensamkommande barn före prövningen av ansökan om in ­ b) se till att företrädaren ges tillfälle att informera det ensam ­ ternationellt skydd informeras om att en åldersbestämning kommande barnet om innebörden och de tänkbara kon ­ genom en läkarundersökning kan komma att göras och att sekvenserna av den personliga intervjun och, i förekom ­ denna information ges på ett språk de förstår eller rimligen mande fall, om hur han eller hon kan förbereda sig inför kan förväntas förstå; denna information ska innehålla upp ­ den personliga intervjun. Medlemsstaterna ska se till att fö ­ lysningar om undersökningsmetoden och eventuella kon ­ reträdaren och/eller en juridisk rådgivare eller annan, enligt sekvenser som resultatet av läkarundersökningen kan få för nationell rätt godkänd eller tillåten, rådgivare är närvarande prövningen av ansökan om internationellt skydd och också vid denna intervju och har möjlighet att ställa frågor och om konsekvenserna av en vägran från det ensamkommande lämna synpunkter, inom den ram som fastställs av den per ­ barnet att genomgå en läkarundersökning, son som genomför intervjun.

b) ensamkommande barn och/eller deras företrädare ger sitt samtycke till att en läkarundersökning görs för att fastställa Medlemsstaterna får kräva att det ensamkommande barnet ska de berörda underårigas ålder, och närvara vid den personliga intervjun, även om företrädaren är närvarande. c) ett beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd från ett ensamkommande barn som har vägrat att undergå 2. Medlemsstaterna får avstå från att utse någon företrädare en läkarundersökning inte baserar sig enbart på denna väg ­ om det ensamkommande barnet med största sannolikhet kom ­ ran. mer att fylla 18 innan ett beslut fattas i första instans.

Det faktum att ett ensamkommande barn har vägrat att ge ­ nomgå en läkarundersökning ska inte vara ett hinder för den 3. Medlemsstaterna ska se till att beslutande myndigheten att fatta beslut om ansökan om inter ­ nationellt skydd.

a) om ett ensamkommande barn intervjuas om sin ansökan om internationellt skydd i enlighet med artiklarna 14–17 och 6. Barnets bästa ska komma i främsta rummet när medlems ­ 34, ska denna intervju genomföras av en person som har staterna genomför detta direktiv. nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov,

Om en medlemsstat under asylförfarandet fastställer att en per ­ son är ett ensamkommande barn får den b) den beslutande myndighetens beslut om en asylansökan från ett ensamkommande barn förbereds av en tjänsteman med nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov. a) tillämpa eller fortsätta att tillämpa artikel 31.8 endast om

4. Ensamkommande barn och deras företrädare ska kost ­ i) sökanden kommer från ett land som uppfyller kriterierna nadsfritt förses med rättslig information och information om för säkra ursprungsländer enligt detta direktiv,

Bilaga 4

L 180/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

ii) sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan om Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 41 ska medlems ­ internationellt skydd som inte kan nekas prövning i en ­ staterna vid tillämpningen av artikel 46.6 på ensamkommande lighet med artikel 40.5, eller barn åtminstone ge de garantier som föreskrivs i artikel 46.7 i samtliga fall.

iii) sökanden på allvarliga grunder kan betraktas som en fara för den inre säkerheten eller den allmänna ordningen i Artikel 26 medlemsstaten eller med tvång har utvisats som ett all ­ varligt hot mot allmän ordning och säkerhet enligt na ­ Förvar tionell rätt, 1. Medlemsstaterna får inte hålla en person i förvar endast av det skälet att han eller hon är en sökande. Skäl och villkor för förvar samt garantier för sökande i förvar ska utformas i enlig ­ b) tillämpa eller fortsätta att tillämpa artikel 43 i enlighet med het med direktiv 2013/33/EU. artiklarna 8–11 i direktiv 2013/33/EU endast om

2. I de fall en sökande hålls i förvar ska medlemsstaterna i) sökanden kommer från ett land som uppfyller kriterierna säkerställa att det finns en möjlighet till påskyndad rättslig pröv ­ för säkra ursprungsländer enligt detta direktiv, ning i enlighet med direktiv 2013/33/EU.

ii) sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan, Artikel 27

Förfarande om ansökan återkallas

iii) sökanden på allvarliga grunder kan betraktas som en fara för den inre säkerheten eller den allmänna ordningen i 1. I den mån som medlemsstaterna i sin nationella rätt fö ­ medlemsstaten eller med tvång har utvisats som ett all ­ reskriver en möjlighet att uttryckligen återkalla ansökan ska de varligt hot mot allmän ordning och säkerhet enligt na ­ se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att an ­ tionell rätt, tingen avbryta prövningen eller att avslå ansökan om interna ­ tionellt skydd om en sökande uttryckligen återkallar ansökan.

iv) det finns rimlig anledning att anta att ett land som inte är en medlemsstat är ett säkert tredjeland för sökanden i 2. Medlemsstaterna får också bestämma att den beslutande enlighet med artikel 38, myndigheten ska ha rätt att avbryta prövningen utan att fatta beslut. I så fall ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten inför en tjänsteanteckning i sökandens akt. v) sökanden har vilselett myndigheterna genom att visa upp falska handlingar, eller

Artikel 28

vi) sökanden i ond tro har förstört eller gjort sig av med en Förfarande om sökanden implicit återkallar eller avstår från identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att sin ansökan fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap. 1. Om det finns skälig grund att anta att en sökande implicit har återkallat eller avstått från sin ansökan, ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att an ­ Medlemsstaterna får tillämpa leden v och vi endast i enskilda tingen avbryta prövningen eller, förutsatt att den beslutande fall där det föreligger starka skäl att anta att sökanden för ­ myndigheten finner ansökan ogrundad på grundval av en ade ­ söker dölja relevanta faktorer som sannolikt skulle medföra kvat utredning av sakförhållandena i enlighet med artikel 4 i ett negativt beslut och under förutsättning att sökanden har direktiv 2011/95/EU, avslå ansökan. fått full möjlighet, med hänsyn tagen till de särskilda rätts ­ säkerhetsbehoven för ensamkommande barn, att uppvisa godtagbara skäl för de handlingar som avses i leden v och vi, inbegripet genom samråd med sin företrädare. Medlemsstaterna får förutsätta att sökanden implicit har återkal ­ lat eller avstått från sin ansökan om internationellt skydd, i synnerhet om det har kunnat fastställas att c) neka prövning av ansökan i enlighet med artikel 33.2 c om ett land som inte är en medlemsstat anses vara ett säkert tredjeland för sökanden i enlighet med artikel 38 under för ­ a) sökanden har underlåtit att besvara en begäran om att lämna utsättning att detta är för den underåriges bästa, information av betydelse för ansökan i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU, eller har underlåtit att infinna sig till en personlig intervju enligt artiklarna 14–17 i det här direk ­ d) tillämpa det förfarande som avses i artikel 20.3 om den tivet, om inte sökanden inom rimlig tid kan visa att hans underåriges företrädare har juridisk utbildning i enlighet eller hennes underlåtenhet beror på omständigheter som han med nationell rätt. eller hon inte rådde över,

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/77

b) sökanden har avvikit eller utan tillstånd lämnat den plats där Artikel 30 han eller hon bodde eller hölls i förvar utan att inom skälig

Insamling av uppgifter om enskilda ärenden

tid kontakta den behöriga myndigheten eller han eller hon har underlåtit att inom skälig tid fullgöra sin anmälnings ­ Medlemsstaterna får inte vid prövning av enskilda ärenden skyldighet eller annan skyldighet att meddela sig om sökan ­ den inte kan visa att detta berodde på omständigheter som han eller hon inte rådde över. a) röja uppgifter om enskilda ansökningar om internationellt skydd, eller det faktum att en ansökan har lämnats in, till För att genomföra dessa bestämmelser får medlemsstaterna fast ­ den eller de påstådda aktörer som bedriver förföljelse eller ställa tidsfrister eller riktlinjer. orsakar allvarlig skada,

2. Medlemsstaterna ska se till att en sökande som efter ett beslut om att avbryta prövningen enligt punkt 1 i denna artikel b) inhämta uppgifter från den eller de påstådda aktörer som åter anmäler sig hos den behöriga myndigheten har möjlighet bedriver förföljelse eller orsakar allvarlig skada på ett sätt att begära att ärendet tas upp på nytt eller att lämna in en ny som skulle leda till att dessa aktörer får direkt information ansökan, som inte ska omfattas av förfarandet i artiklarna 40 om att en ansökan har lämnats in av sökanden i fråga, och och 41. som skulle äventyra den fysiska integriteten hos sökanden eller hos personer i beroendeställning, eller skulle äventyra friheten och säkerheten för hans eller hennes familjemedlem ­ Medlemsstaterna får besluta om en tidsfrist på minst nio må ­ mar som bor kvar i ursprungslandet. nader efter vilken sökandens ärende inte längre kan tas upp på nytt eller den nya ansökan får behandlas som en efterföljande ansökan som omfattas av förfarandet i artiklarna 40 och 41. Medlemsstaterna får föreskriva att sökandens ärende endast får KAPITEL III tas upp på nytt en gång.

FÖRFARANDEN I FÖRSTA INSTANS

AVSNITT I Medlemsstaterna ska se till att en sådan person inte avlägsnas i strid med principen om ” non-refoulement ”. Artikel 31

Prövningsförfarande

Medlemsstaterna får föreskriva att den beslutande myndigheten 1. Medlemsstaterna ska handlägga ansökningar om interna ­ ska kunna återuppta prövningen i det skede där prövningen av tionellt skydd genom ett prövningsförfarande i enlighet med de ansökan avbröts. grundläggande principerna och garantierna i kapitel II.

3. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av förord ­ ning (EU) nr 604/2013. 2. Medlemsstaterna ska se till att ett prövningsförfarandet avslutas så snart som möjligt utan att åsidosätta en lämplig och fullständig prövning. Artikel 29

UNHCR:s roll

1. Medlemsstaterna ska ge UNHCR möjlighet att 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att prövningsförfarandet avslutas inom sex månader från det att ansökan lämnats in.

a) ta kontakt medsökande, även de som hålls i förvar, befinner sig vid gränsen och i transitzoner, Om en ansökan är föremål för det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 604/2013 ska tidsfristen på sex månader b) få tillgång till information om enskilda ansökningar om in ­ inledas vid den tidpunkt då det i enlighet med den förordningen ternationellt skydd, om förfarandets gång och om vilka be ­ fastställs vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen slut som har fattats, under förutsättning att sökanden sam ­ samt sökanden befinner sig på den medlemsstatens territorium tycker till detta, och har tagits om hand av den behöriga myndigheten.

c) vid utövandet av sin tillsyn enligt artikel 35 i Genèvekon ­ ventionen lägga fram synpunkter till vilken behörig myndig ­ Medlemsstaterna får förlänga den tidsfrist på sex månader som het som helst i fråga om enskilda ansökningar om interna ­ anges i denna punkt med en period på högst ytterligare nio tionellt skydd i alla skeden av förfarandet. månader om

2. Punkt 1 ska även vara tillämplig på en organisation som för UNHCR:s räkning verkar i den berörda medlemsstaten i a) ärendet involverar komplicerade faktiska och/eller rättsliga enlighet med ett avtal med medlemsstaten i fråga. omständigheter,

Bilaga 4

L 180/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

b) ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer 8. Medlemsstaterna får även föreskriva att ett prövningsför ­ samtidigt ansöker om internationellt skydd, med följden att farande i enlighet med de grundläggande principerna och ga ­ det i praktiken blir mycket svårt att avsluta förfarandet inom rantierna i kapitel II ska påskyndas och/eller genomföras vid sexmånadersfristen, gränsen eller i transitzoner i enlighet med artikel 43 om

c) förseningen uppenbart kan hänföras till sökandens underlå ­ tenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13. a) sökanden vid inlämnandet av sin ansökan och framläggandet av de faktiska omständigheterna endast tagit med uppgifter som saknar betydelse för prövningen av hans eller hennes I vederbörligen motiverade undantagsfall får medlemsstaterna rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt överskrida de tidsfrister som föreskrivs i denna punkt med högst skydd enligt direktiv 2011/95/EU, eller tre månader om det krävs för att säkerställa tillräcklig och full ­ ständig prövning av ansökan om internationellt skydd.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 13 och b) sökanden kommer från ett säkert ursprungsland enligt detta 18 i direktiv 2011/95/EU får medlemsstaterna skjuta upp av ­ direktiv, eller slutandet av prövningsförfarandet om den beslutande myndig ­ heten, på grund av osäkra förhållanden i ursprungslandet som förväntas vara av tillfällig natur, inte rimligen kan fatta beslut inom de tidsfrister som fastställs i punkt 3. I dessa fall ska c) sökanden har vilselett myndigheterna genom att lämna orik ­ medlemsstaterna tiga uppgifter eller falska handlingar eller genom att undan ­ hålla relevanta uppgifter eller handlingar som rör hans eller hennes identitet och/eller medborgarskap och som kunde ha a) se över situationen i det berörda ursprungslandet minst var påverkat beslutet i negativ riktning, eller sjätte månad,

b) i rimlig tid informera de berörda sökandena om skälen till d) det är troligt att sökanden i ond tro har förstört eller gjort senareläggandet, och sig av med en identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller c) i rimlig tid informera kommissionen om uppskjutandet av förfarandena för det ursprungslandet.

5. Medlemsstaterna ska under alla omständigheter slutföra e) sökanden har lämnat uppenbart inkonsekventa och motsä ­ prövningsförfarandet inom högst 21 månader från det att an ­ gelsefulla, klart falska eller uppenbart osannolika uppgifter sökan inkommit. som motsäger tillräckligt kontrollerad information om ur ­ sprungslandet på ett sätt som gör att hans eller hennes på ­ stående om rätt att betraktas som en person som beviljats 6. Om inget beslut kan fattas inom sex månader ska med ­ internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU uppenbart lemsstaterna se till att sökanden är föga övertygande, eller

a) informeras om förseningen, och f) sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan om inter ­ nationellt skydd som inte kan nekas prövning i enlighet med b) på begäran erhåller information om skälen för förseningen artikel 40.5, eller och om den tidsfrist inom vilken beslut om hans eller hen ­ nes ansökan är att vänta.

g) sökanden lämnar in en ansökan enbart för att försena eller 7. Medlemsstaterna får prioritera en prövning av en ansökan hindra verkställigheten av ett redan fattat eller förestående om internationellt skydd i enlighet med de grundläggande prin ­ beslut som skulle leda till att sökanden avlägsnats, eller ciperna och garantierna i kapitel II, i synnerhet,

a) om ansökan kan förväntas vara välgrundad, h) sökanden olagligen anlände tillmedlemsstatens territorium eller olagligen förlängde sin vistelse och, utan goda skäl, b) om sökanden är utsatt i den mening som avses i artikel 22 i varken har anmält sig till myndigheterna eller lämnat in en direktiv 2013/33/EU eller är i behov av särskilda förfarande ­ ansökan om internationellt skydd så snart som möjligt med garantier, särskilt ensamkommande barn. tanke på omständigheterna kring inresan, eller

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/79

i) sökanden vägrar att fullgöra sin skyldighet att lämna fin ­ a) en annan medlemsstat har beviljat internationellt skydd, geravtryck i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för b) ett land som inte är en medlemsstat betraktas som första en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr 604/2013 asylland för sökanden enligt artikel 35, om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems ­ stat som har ansvaret för att pröva en ansökan om interna ­ tionellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat och för när med ­ c) ett land som inte är en medlemsstat betraktas som ett säkert lemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jäm ­ tredjeland för sökanden enligt artikel 38, förelser med uppgifter i Eurodac för brottsbekämpande än ­ damål ( 1 ), eller

d) ansökan är en efterföljande ansökan, där inga nya fakta eller uppgifter av relevans för prövningen av sökandens rätt att j) sökanden på allvarliga grunder kan betraktas som en fara för betraktas som en person som beviljats internationellt skydd den inre säkerheten och den allmänna ordningen i den ak ­ enligt direktiv 2011/95/EU har framkommit eller lagts fram tuella medlemsstaten eller har med tvång utvisats som ett av sökanden, eller allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet enligt natio ­ nell rätt.

e) en person i beroendeställning lämnar in en ansökan efter det att han eller hon enligt artikel 7.2 har godtagit att det egna 9. Medlemsstaterna ska fastställa tidsfrister för att fatta ett ärendet ska utgöra en del av en ansökan som lämnats in på beslut i första instans i enlighet med punkt 8. Dessa tidsfrister hans eller hennes vägnar och det inte finns några omstän ­ ska vara rimliga. digheter kring situationen för personen i beroendeställning som motiverar en separat ansökan.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 3, 4 och 5 får medlemsstaterna överskrida dessa tidsfrister om det krävs i syfte Artikel 34 att säkerställa en adekvat och fullständig prövning av ansökan om internationellt skydd. Särskilda bestämmelser om intervjuer för att avgöra om

ansökan ska upptas till prövning

1. Medlemsstaterna ska ge sökande möjligheten att lägga Artikel 32 fram sina synpunkter på tillämpningen av de grunder som avses i artikel 33 på de särskilda omständigheterna i hans eller hennes

Ogrundade ansökningar

fall, innan den beslutande myndigheten beslutar huruvida ansö ­ 1. Om inte annat följer av artikel 27 får medlemsstaterna kan om internationellt skydd ska tas upp till prövning eller inte. endast anse en ansökan som ogrundad om den beslutande Medlemsstaterna ska därför genomföra en personlig intervju för myndigheten har konstaterat att sökanden inte har rätt till in ­ att avgöra om ansökan ska upptas till prövning. Om medlems ­ ternationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU. staterna vill avvika från denna regel i samband med en efter ­ följande ansökan, får detta endast ske med stöd av artikel 42.

2. Vid ogrundade ansökningar, där någon av de omständig ­ heter som förtecknas i artikel 31.8 är tillämplig, får medlems ­ Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av artikel 4.2 a i staterna även anse en ansökan vara uppenbart ogrundad, om detta direktiv och artikel 5 i förordning (EU) nr 604/2013. den definieras på detta sätt i nationell lagstiftning.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att personal vid andra AVSNITT II myndigheter än den beslutande myndigheten ska genomföra den personliga intervjun för att avgöra om ansökan om inter ­ Artikel 33 nationellt skydd ska tas upp till prövning eller inte. I sådana fall Ansökningar som inte kan tas upp till prövning ska medlemsstaterna säkerställa att sådan personal i förväg får nödvändig grundläggande utbildning, särskilt om internationell 1. Utöver de fall då en ansökan inte prövas enligt förordning människorättslagstiftning, unionens asylregelverk och intervju ­ (EU) nr 604/2013 behöver inte medlemsstaterna pröva om teknik. sökanden uppfyller kraven för internationellt skydd enligt direk ­ tiv 2011/95/EU, om en ansökan inte anses kunna tas upp till prövning enligt denna artikel. AVSNITT III Artikel 35 2. Medlemsstaterna får anse att en ansökan om internatio ­

Begreppet första asylland

nellt skydd inte kan tas upp till prövning endast om Ett land kan betraktas som första asylland för en enskild sökan ­ ( 1 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT. de, om

Bilaga 4

L 180/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

a) han eller hon har erkänts som flykting i landet och fort ­ 4. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de län ­ farande kan erhålla detta skydd, eller der som betraktas som säkra ursprungsländer i enlighet med denna artikel.

b) han eller hon åtnjuter annat tillräckligt skydd i landet, in ­ begripet enligt principen om ” non-refoulement ”, Artikel 38

Begreppet säkert tredjeland

förutsatt att han eller hon kommer att tillåtas resa in på nytt i 1. Medlemsstaterna får tillämpa begreppet säkert tredjeland det landet. endast om de behöriga myndigheterna är övertygade om att en person som ansöker om internationellt skydd kommer att be ­ handlas i enlighet med följande principer i det berörda tredje ­ När medlemsstaterna tillämpar begreppet första asylland på en landet: sökandes särskilda omständigheter, får de ta hänsyn till arti ­ kel 38.1. Sökanden ska beredas tillfälle att bestrida tillämp ­ ningen av begreppet första asylland med hänvisning till de sär ­ a) Sökandens liv och frihet är inte hotade på grund av ras, skilda omständigheterna i hans eller hennes fall. religion, medborgarskap, tillhörighet till en viss samhälls ­ grupp eller politisk övertygelse. Artikel 36

Begreppet säkert ursprungsland

b) Det föreligger ingen risk för allvarlig skada enligt definitio ­ nen i direktiv 2011/95/EU. 1. Om det fastställs att ett tredjeland är ett säkert ursprungs ­ land enligt detta direktiv kan landet, efter en enskild prövning av ansökan, betraktas som ett säkert ursprungsland för en en ­ skild sökande endast om c) Principen om ” non-refoulement ” iakttas i enlighet med Genè ­ vekonventionen.

a) han eller hon är medborgare i det landet eller d) Förbudet mot varje återsändande som innebär åsidosättande av förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förned ­ b) han eller hon är en statslös person som tidigare hade sitt rande behandling i enlighet med folkrätten iakttas. hemvist i det landet,

e) Sökanden har möjlighet att ansöka om flyktingstatus och, och han eller hon inte har lagt fram några allvarliga skäl för att om de befinns vara flyktingar, erhålla skydd i enlighet med landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland med hänsyn Genèvekonventionen. till hans eller hennes särskilda omständigheter och i fråga om hans eller hennes rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt skydd i enlighet med direktiv 2011/95/EU. 2. Begreppet säkert tredjeland ska tillämpas i enlighet med bestämmelser i nationell rätt, inbegripet 2. Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen fast ­ ställa närmare regler och föreskrifter för tillämpningen av be ­ a) bestämmelser enligt vilka sökanden måste ha en anknytning greppet säkert ursprungsland. till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rim ­ ligt för denne att resa till det landet, Artikel 37

Nationellt fastställande av tredjeländer som säkra b) bestämmelser om vilka metoder de behöriga myndigheterna ursprungsländer ska använda för att säkerställa att begreppet säkert tredjeland kan tillämpas på ett enskilt land eller en enskild sökande; 1. Medlemsstaterna får behålla eller införa lagstiftning som, i sådana metoder ska inbegripa att i varje enskilt fall bedöma enlighet med bilaga I, gör det möjligt att på nationell nivå huruvida landet är säkert för en enskild sökande och/eller att fastställa säkra ursprungsländer i samband med prövning av på nationell nivå fastställa länder som i allmänhet betraktas ansökningar om internationellt skydd. som säkra,

2. Medlemsstaterna ska regelbundet se över situationen i tredjeländer som fastställts som säkra ursprungsländer i enlighet c) bestämmelser i enlighet med internationell rätt som gör det med denna artikel. möjligt att genom en enskild prövning fastställa huruvida det berörda tredjelandet är säkert för en enskild sökande, och vilka minst ska göra det möjligt för sökanden att överklaga 3. Bedömningen av huruvida ett land är ett säkert ursprungs ­ tillämpningen av begreppet säkert tredjeland med anledning land i enlighet med denna artikel ska grunda sig på ett urval av av att tredjelandet i fråga inte är säkert med hänsyn till hans informationskällor, särskilt information från andra medlemssta ­ eller hennes särskilda omständigheter; sökanden ska också ter, stödkontoret, UNHCR, Europarådet och andra berörda in ­ tillåtas att invända mot sin anknytning till tredjelandet i ternationella organisationer. enlighet med led a.

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/81

3. Om ett beslut genomförs endast på grundval av denna 5. Vid genomförande av ett beslut som enbart grundas på artikel ska medlemsstaterna denna artikel ska de berörda medlemsstaterna

a) informera sökanden om detta, och a) informera sökanden om detta, och

b) förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte b) förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som har prövats i sak. underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

4. Om tredjelandet nekar en sökande tillstånd att resa in på dess territorium, ska medlemsstaterna se till att rätt till prövning 6. Om det säkra tredjelandet inte återtar sökanden ska med ­ ges i enlighet med de grundläggande principer och garantier lemsstaterna se till att rätt till prövning ges i enlighet med de som beskrivs i kapitel II. grundläggande principer och garantier som anges i kapitel II.

5. Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta kommissio ­ nen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas enligt 7. Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta kommissio ­ bestämmelserna i denna artikel. nen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas i enlighet med denna artikel.

Artikel 39 AVSNITT IV

Begreppet europeiska säkra tredjeländer

Artikel 40 1. Medlemsstaterna får föreskriva att en ansökan om inter ­ nationellt skydd och säkerheten för sökanden när det gäller

Efterföljande ansökan

hans eller hennes särskilda omständigheter enligt beskrivningen i kapitel II inte ska prövas eller inte ska prövas fullständigt i fall 1. När en person som har ansökt om internationellt skydd i där en behörig myndighet på grundval av sakförhållanden har en medlemsstat lämnar ytterligare utsagor eller lämnar in en fastställt att sökanden försöker att resa in eller har rest in olag ­ efterföljande ansökan i samma medlemsstat ska medlemsstaten ligt på territoriet från ett säkert tredjeland i enlighet med punkt pröva dessa ytterligare utsagor eller fakta i den efterföljande 2. ansökan i samband med prövningen av den tidigare ansökan eller i samband med prövningen av det omprövade beslutet eller överklagandet i den mån de behöriga myndigheterna kan beakta 2. Ett tredjeland kan endast anses vara ett säkert tredjeland och pröva alla fakta som utgör grund för dessa ytterligare ut ­ enligt punkt 1 om sagor eller den efterföljande ansökan inom denna ram.

a) det har ratificerat och följer bestämmelserna i Genèvekon ­ 2. När beslut fattas enligt artikel 33.2 d om huruvida en ventionen utan geografiska begränsningar, ansökan om internationellt skydd ska tas upp till prövning ska en efterföljande ansökan om internationellt skydd först bli föremål för en preliminär prövning om nya fakta eller uppgifter b) det har inrättat ett lagstadgat asylförfarande, och har framkommit eller har lagts fram av sökanden vad avser sökandens rätt att betraktas som en person som beviljats inter ­ nationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU. c) det har ratificerat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och följer bestämmelserna i denna, inklusive normerna med av ­ 3. Om den preliminära prövningen enligt punkt 2 leder fram seende på effektiva rättsmedel. till slutsatsen att nya fakta eller uppgifter har framkommit eller lagts fram av sökanden vilka på ett avgörande sätt bidrar till sökandens möjligheter att betraktas som en person som bevil ­ 3. Sökanden ska beredas tillfälle att bestrida tillämpningen av jats internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU, ska ansö ­ begreppet europeiska säkra tredjeländer med hänvisning till att kan prövas på nytt enligt kapitel II. Medlemsstaterna får också det berörda tredjelandet inte är säkert på grund av de särskilda ange andra skäl till att gå vidare med en efterföljande ansökan. omständigheterna i hans eller hennes fall.

4. De berörda medlemsstaterna ska i nationell rätt fastställa 4. Medlemsstaterna får föreskriva att ansökan endast kom ­ villkoren för genomförande av bestämmelserna i punkt 1 och mer att prövas vidare om sökanden utan egen förskyllan i det följderna av de beslut som fattas enligt dessa bestämmelser i tidigare förfarandet var oförmögen att göra gällande de situa ­ enlighet med principen om ” non-refoulement ”, inbegripet bestäm ­ tioner som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel, i synner ­ melser om undantag från tillämpningen av denna artikel av het genom att använda sin rätt till ett effektivt rättsmedel enligt humanitära, politiska eller folkrättsliga skäl. artikel 46.

Bilaga 4

L 180/82 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

5. När en efterföljande ansökan inte prövas vidare enligt 2. I de fall som avses i punkt 1 får medlemsstaterna också denna artikel ska den nekas prövning enligt artikel 33.2 d.

a) göra undantag från de tidsfrister som normalt är tillämpliga på påskyndade förfaranden, i enlighet med natio ­ 6. Det förfarande som avses i denna artikel får också till ­ nell rätt, om prövningsförfarandet påskyndas i enlighet med lämpas på artikel 31.8 g,

b) göra undantag från de tidsfrister som normalt är tillämpliga i a) en person i beroendeställning som lämnat in en ansökan prövningsförfaranden enligt artiklarna 33 och 34, i enlighet efter det att han eller hon enligt artikel 7.2 har godtagit med nationell rätt, och/eller att det egna ärendet ska utgöra en del av en ansökan som lämnats in på hans eller hennes vägnar, och/eller

c) göra undantag från artikel 46.8.

b) en ogift underårig som lämnat in en ansökan efter det att en ansökan lämnats in på hans eller hennes vägnar enligt ar ­ Artikel 42 tikel 7.5 c.

Förfaranderegler

1. Medlemsstaterna ska se till att sökande vilkas ansökningar är föremål för en preliminär prövning enligt artikel 40 omfattas I sådana fall ska man vid den preliminära prövningen enligt av de garantier som anges i artikel 12.1. punkt 2 undersöka om det finns fakta avseende ifrågavarande persons eller den ogifte underåriges situation som motiverar en separat ansökan. 2. Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva bestämmel ­ ser om den preliminära prövningen enligt artikel 40. Dessa bestämmelser får bland annat 7. Om en person avseende vilken ett beslut om överföring ska verkställas i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013 gör ytterligare framställningar eller lämnar in en efterföljande ansö ­ a) ålägga den berörda sökanden att ange de sakförhållanden kan i den medlemsstat som ska verkställa överföringen, ska och lägga fram de bevis som motiverar ett nytt förfarande, dessa framställningar eller efterföljande ansökningar utredas av den ansvariga medlemsstat som avses i den förordningen i en ­ lighet med detta direktiv. b) tillåta att den preliminära prövningen genomförs enbart på grundval av skriftliga inlagor utan krav på att sökanden ska intervjuas personligen, förutom i de fall som avses i arti ­ kel 40.6. Artikel 41

Undantag från rätten att stanna kvar vid efterföljande

ansökningar Dessa regler får inte göra det omöjligt för en sökande att få tillgång till ett nytt förfarande och de får inte heller innebära att 1. Medlemsstaterna får göra undantag från rätten att stanna tillgången till ett nytt förfarande i praktiken sätts ur spel eller kvar på territoriet om en person allvarligt inskränks.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden informeras a) har lämnat in en första efterföljande ansökan som inte prö ­ på lämpligt sätt om utfallet av den preliminära prövningen vas vidare i enlighet med artikel 40.5, enbart för att försena och, om ansökan inte kommer att prövas vidare, skälen till eller hindra verkställigheten av ett beslut som skulle leda till detta och möjligheterna att överklaga eller begäran en ompröv ­ att han eller hon omedelbart avlägsnas från den medlems ­ ning av det beslutet. staten, eller

AVSNITT V b) lämnar in ytterligare en efterföljande ansökan i samma med ­ Artikel 43 lemsstat som redan fattat ett slutligt beslut om att inte pröva en första efterföljande ansökan enligt artikel 40.5 eller ett Gränsförfaranden slutligt beslut om att avslå den ansökan såsom ogrundad. 1. Medlemsstaterna får föreskriva förfaranden, i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II, för att vid medlemsstatens gräns eller i transitzoner besluta om Medlemsstaterna får göra ett sådant undantag endast om den beslutande myndigheten anser att avlägsnandet inte direkt eller indirekt resulterar i refoulement i strid med medlemsstatens in ­ a) huruvida en ansökan som lämnas in där ska tas upp till ternationella och unionsrättsliga åtaganden. prövning, enligt artikel 33, och/eller

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/83

b) innehållet i en ansökan i ett förfarande enligt artikel 31.8. a) den behöriga myndigheten kan erhålla korrekta och upp ­ daterade uppgifter från olika källor, vid behov t.ex. från stöd ­ kontoret och UNHCR, om den allmänna situationen i de berörda personernas ursprungsländer, och 2. Medlemsstaterna ska se till att ett beslut inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i punkt 1 fattas inom rimlig tid. Om ett beslut inte har fattats inom fyra veckor, ska sökanden b) om uppgifter samlas i ett enskilt fall för att ompröva en beviljas inresa till medlemsstatens territorium så att hans eller persons internationella skydd, får dessa inte inhämtas från hennes ansökan kan handläggas i enlighet med andra bestäm ­ en aktör som utövar förföljelse eller orsakar allvarlig skada melser i detta direktiv. på ett sådant sätt att en sådan aktör får direkt information om att den berörda personen är en person som beviljats internationellt skydd vars status är under omprövning, eller att den fysiska integriteten för den berörda personen eller 3. I händelse av ankomster som omfattar ett stort antal personer i beroendeställning eller friheten och säkerheten för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som lämnar an ­ de familjemedlemmar som fortfarande är bosatta i ur ­ sökningar om internationellt skydd vid gränsen eller i en tran ­ sprungslandet äventyras. sitzon, vilket gör det omöjligt i praktiken att där tillämpa be ­ stämmelserna i punkt 1, får dessa förfaranden även tillämpas om och under den tid dessa tredjelandsmedborgare eller stats ­ 3. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndighetens lösa personer normalt är förlagda på platser i närheten av grän ­ beslut att återkalla det internationella skyddet lämnas skriftligen. sen eller i transitzonen. De faktiska och rättsliga skälen ska anges i beslutet och infor ­ mation om hur beslutet kan överklagas ska lämnas skriftligen.

KAPITEL IV 4. Så snart den behöriga myndigheten har fattat ett beslut

FÖRFARANDEN FÖR ÅTERKALLANDE AV INTERNATIONELLT

om att återkalla det internationella skyddet ska artiklarna 20,

SKYDD

22, 23.1 och 29 även vara tillämpliga. Artikel 44

Återkallande av internationellt skydd

5. Genom avvikelse från punkterna 1–4 i denna artikel får Medlemsstaterna ska se till att en utredning får inledas om att medlemsstaterna besluta att det internationella skyddet upphör återkalla en persons internationella skydd så snart det framkom ­ genom lag om den som beviljats internationellt skydd otvetydigt mer nya fakta eller uppgifter som tyder på att det finns skäl att avsagt sig detta skydd. Medlemsstaterna får också föreskriva att ompröva giltigheten av hans eller hennes internationella skydd. det internationella skyddet ska upphöra genom lag om den som beviljats internationellt skydd blir medborgare i den medlems ­ staten.

Artikel 45 Förfaranderegler KAPITEL V

ÖVERKLAGANDE

1. Medlemsstaterna ska se till att när den behöriga myndig ­ heten överväger att återkalla en tredjelandsmedborgares eller en Artikel 46 statslös persons internationella skydd i enlighet med artikel 14 eller 19 i direktiv 2011/95/EU, ska denna person åtnjuta föl ­ Rätten till ett effektivt rättsmedel jande garantier: 1. Medlemsstaterna ska se till att sökande har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot följande:

a) Han eller hon ska underrättas skriftligen om att den behöriga myndigheten omprövar hans eller hennes rätt att betraktas a) Ett beslut som fattats om en ansökan om internationellt som en person som beviljats internationellt skydd och skälen skydd, inbegripet ett beslut för en sådan omprövning.

i) att anse en ansökan ogrundad med avseende på flyk ­ tingstatus och/eller subsidiärt skydd, b) Han eller hon ska ges möjlighet att i en personlig intervju enligt artikel 12.1 b och artiklarna 14–17 eller i en skriftlig förklaring ange sina skäl till varför hans eller hennes inter ­ ii) att en ansökan inte kan tas upp till prövning enligt nationella skydd inte bör återkallas. artikel 33.2,

2. Dessutom ska medlemsstaterna inom ramen för det för ­ iii) som fattas vid gränsen eller i en medlemsstats transitzo ­ farande som anges i punkt 1 se till att ner enligt artikel 43.1,

Bilaga 4

L 180/84 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

iv) att inte pröva en ansökan enligt artikel 39. b) att en ansökan inte kan tas upp till prövning enligt arti ­ kel 33.2 a, b eller d,

b) En vägran att ta upp prövningen av en asylansökan på nytt efter det att den har avbrutits i enlighet med artiklarna 27 c) att vägra att återuppta prövningen av sökandens ärende efter och 28. att det har avbrutits i enlighet med artikel 28, eller

c) Ett beslut att återkalla internationellt skydd enligt artikel 45. d) om att ansökan inte ska prövas eller inte ska prövas full ­ ständigt enligt artikel 39,

2. Medlemsstaterna ska se till att personer som av den be ­ slutande myndigheten ansetts ha rätt till subsidiärt skydd till ­ ska en domstol eller tribunal ha rätt att avgöra om den sökande försäkras rätt till ett effektivt rättsmedel i enlighet med punkt 1 får stanna kvar i medlemsstaten, antingen på begäran av sökan ­ mot beslut som innebär att ansökan betraktas som ogrundad den eller ex officio , om beslutet leder till att sökandens rätt att med avseende på flyktingstatus. stanna kvar i medlemsstaten upphör, och när i sådana situatio ­ ner rätten att stanna kvar i medlemsstaten, i avvaktan på resul ­ tatet av prövningen inte regleras i nationell rätt.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 c får en med ­ lemsstat neka prövning av ett överklagande av ett beslut som innebär att en ansökan anses vara ogrundad med avseende på 7. Punkt 6 ska endast tillämpas på de förfaranden som anges flyktingstatus på grund av otillräckligt intresse från sökandens i artikel 43 under förutsättning att sida att fullfölja förfarandet, om den status som subsidiärt skyddsbehövande som beviljats av medlemsstaten ger samma rättigheter och förmåner som flyktingstatus i enlighet med a) sökanden har tillgång till nödvändig tolkning och nödvän ­ unionsrätten och nationell rätt. digt rättsligt bistånd och biträde samt har minst en vecka på sig att förbereda sin begäran och att för domstolen lägga fram de argument som talar för att låta honom eller henne 3. I syfte att fullgöra skyldigheterna i punkt 1 ska medlems ­ stanna kvar på territoriet i avvaktan på resultatet av förfaran ­ staterna se till att ett effektivt rättsmedel medför full ompröv ­ det, ning och prövning av det aktuella behovet av såväl de faktiska som de rättsliga omständigheterna, däribland, i förekommande fall, en prövning av behovet av internationellt skydd i enlighet b) inom ramen för prövningen av den begäran som avses i med direktiv 2011/95/EU, åtminstone när handläggningen av punkt 6, domstolen eller tribunalen prövar den beslutande överklagandet sker vid domstol eller tribunal i första instans. myndighetens negativa beslut med avseende på faktiska och rättsliga omständigheter.

4. Medlemsstaterna ska fastställa skäliga tidsfrister och andra nödvändiga bestämmelser så att sökanden kan utöva sin rätt till Om de villkor som avses i leden a och b inte är uppfyllda ska effektiva rättsmedel enligt punkt 1. Tidsfristerna får inte göra punkt 5 tillämpas. detta omöjligt eller orimligt svårt.

8. Medlemsstaterna ska tillåta sökanden att stanna kvar på Medlemsstaten får även föreskriva att beslut som fattats i enlig ­ deras territorium i avvaktan på resultatet av förfarandet enligt het med artikel 43 ska bli föremål för granskning ex officio . punkterna 6 och 7 för att avgöra om sökanden får stanna kvar på territoriet.

5. Utan hinder av punkt 6 ska medlemsstaterna låta sökande stanna på deras territorium till dess att tidsfristen för utövande 9. Punkterna 5, 6 och 7 ska inte påverka tillämpningen av av rätten till ett effektivt rättsmedel har löpt ut och, om de har artikel 26 i förordning (EU) nr 604/2013. utövat denna rätt inom utsatt tid, i avvaktan på resultatet av omprövningen.

10. Medlemsstaterna får fastställa tidsfrister för domstolen enligt punkt 1 för att pröva den beslutande myndighetens be ­ 6. Vid beslut om slut.

a) att anse en ansökan uppenbart ogrundad i enlighet med 11. Medlemsstaterna får även i nationell lagstiftning fastställa artikel 32.2 eller ogrundad efter prövning i enlighet med under vilka förhållanden det kan anses att en sökande implicit artikel 31.8, utom i fall där dessa beslut grundar sig på de har återkallat eller avstått från sitt rättsmedel enligt punkt 1, omständigheter som avses i artikel 31.8 h, tillsammans med regler om det förfarande som ska följas.

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/85

KAPITEL VI artiklarna 1–30, artikel 31.1, 31.2, 31.6–31.9, artiklarna 32–46, artiklarna 49 och 50 och bilaga I senast den 20 juli 2015. De

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa be ­ Artikel 47 stämmelser.

Överklagande från offentliga myndigheter

Detta direktiv påverkar inte offentliga myndigheters möjlighet 2. Medlemsstaterna ska senast den 20 juli 2018 sätta i kraft att överklaga administrativa och/eller rättsliga beslut enligt na ­ de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nöd ­ tionell lagstiftning. vändiga för att följa artikel 31.3, 31.4 och 31.5. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

Artikel 48

Konfidentialitet 3. När en medlemsstat antar de bestämmelser som anges i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som genomför direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig ­ detta direktiv är bundna av tystnadsplikt enligt nationell lags ­ görs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i tiftning vad avser alla uppgifter de får kännedom om i samband befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som med sitt arbete. upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlems ­ Artikel 49 stat själv utfärda.

Samarbete

Varje medlemsstat ska utse en nationell kontaktpunkt och un ­ 4. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten derrätta kommissionen om dess adress. Kommissionen ska till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de översända dessa upplysningar till övriga medlemsstater. antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Medlemsstaterna ska i samarbete med kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att upprätta ett direkt samarbete och ett Artikel 52 informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser i lagar och andra Om de åtgärder som avses i artiklarna 6.5, 14.1 andra stycket författningar som anges i artikel 51(1) på ansökningar om in ­ och 31.3 b tillgrips ska medlemsstaterna så snart skälen för ternationellt skydd som lämnats in och på förfaranden för åter ­ tillämpningen av dessa undantagsåtgärder inte längre föreligger, kallande av internationellt skydd som inletts efter den 20 juli och minst årligen, informera kommissionen om detta. Denna 2015 eller vid ett tidigare datum. Ansökningar som lämnats in information ska om möjligt innefatta uppgifter om den andel av före den 20 juli 2015 och förfaranden för återkallande av flyk ­ ansökningarna för vilken undantag tillämpats jämfört med det tingstatus som inletts före den dagen ska omfattas av de lagar totala antalet ansökningar som behandlats under perioden. och andra författningar som antagits enligt direktiv 2005/85/EG.

Artikel 50

Rapport

Medlemsstaterna ska tillämpa de lagar och andra författningar Senast den 20 juli 2017 ska kommissionen rapportera till Eu ­ som avses i artikel 51.2 på ansökningar om internationellt ropaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i skydd som lämnats in efter den 20 juli 2018 eller ett tidigare medlemsstaterna och föreslå nödvändiga ändringar. Medlems ­ datum. Ansökningar som lämnats in före den dagen ska om ­ staterna ska till kommissionen översända alla uppgifter som fattas av de lagar och andra författningar som anges i direktiv behövs för att utarbeta denna rapport. Efter det att rapporten 2005/85/EG.

har lagts fram ska kommissionen minst en gång vart femte år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna. Artikel 53

Upphävande

Som en del av den första rapporten ska kommissionen också För de medlemsstater som är bundna av det här direktivet ska särskilt ta upp tillämpningen av artikel 17 och de olika verktyg direktiv 2005/85/EG upphöra att gälla den 21 juli 2015, dock som används när det gäller protokollet från den personliga utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det intervjun. gäller den tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning av direktivet som anges i del B i bilaga II.

Artikel 51

Införlivande

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis ­ 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm ­ och andra författningar som är nödvändiga för att följa förelsetabellen i bilaga III.

Bilaga 4

L 180/86 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Artikel 54

Ikraftträdande och tillämpning

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artiklarna 47 och 48 ska tillämpas från och med den 21 juli 2015. Artikel 55

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i den 26 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ A. SHATTER Ordförande Ordförande

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/87

BILAGA I

Fastställande av säkra ursprungsländer enligt artikel 37.1

Ett land ska betraktas som ett säkert ursprungsland om det på grundval av den rättsliga situationen, tillämpningen av lagstiftningen inom ett demokratiskt system och de allmänna politiska förhållandena framgår att det allmänt och genomgående inte förekommer någon förföljelse enligt artikel 9 i direktiv 2011/95/EU, samt ingen tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inget hot på grund av urskillningslöst våld i situationer av interna ­ tionell eller intern väpnad konflikt. Vid denna bedömning ska man bland annat beakta i vilken utsträckning skydd mot förföljelse eller misshandel ges genom att undersöka a) landets berörda lagar och förordningar och på vilket sätt de tillämpas, b) hur landet iakttar de rättigheter och friheter som är fastställda i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och/eller i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och/eller Förenta nationernas konvention mot tortyr, särskilt de rättigheter från vilka det inte går att göra undantag enligt artikel 15.2 i nämnda Europeiska konvention, c) hur landet iakttar principen om ” non-refoulement ” i enlighet med Genèvekonventionen, d) om landet tillhandahåller ett system med effektiva rättsmedel mot överträdelser av dessa rättigheter och friheter.

Bilaga 4

L 180/88 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

BILAGA II DEL A

Upphävt direktiv

(som det hänvisas till i artikel 53) Rådets direktiv 2005/85/EG (EUT L 326, 13.12.2005, s. 13)

DEL B

Tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 51) Direktiv Tidsfrister för införlivande 2005/85/EG Första tidsfrist: den 1 december 2007 Andra tidsfrist: den 1 december 2008

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/89

BILAGA III

Jämförelsetabell

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 1 Artikel 1 Artikel 2 a–c Artikel 2 a–c — Artikel 2 d Artikel 2 d–f Artikel 2 e–g — Artikel 2 h och i Artikel 2 g Artikel 2 j — Artikel 2 k och l Artikel 2 h–k Artikel 2 m–p — Artikel 2 q Artikel 3.1 och 3.2 Artikel 3.1 och 3.2 Artikel 3.3 — Artikel 3.4 Artikel 3.3 Artikel 4.1 första stycket Artikel 4.1 första stycket Artikel 4.1 andra stycket — Artikel 4.2 a Artikel 4.2 a Artikel 4.2 b–d — Artikel 4.2 e Artikel 4.2 b Artikel 4.2 f — — Artikel 4.3 Artikel 4.3 Artikel 4.4 — Artikel 4.5 Artikel 5 Artikel 5 Artikel 6.1 Artikel 6.1 — Artikel 6.2–6.4 Artikel 6.2 och 6.3 Artikel 7.1 och 7.2 — Artikel 7.3 — Artikel 7.4 Artikel 6.4 Artikel 7.5 Artikel 6.5 — — Artikel 8 Artikel 7.1 och 7.2 Artikel 9.1 och 9.2

Bilaga 4

L 180/90 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv — Artikel 9.3 Artikel 8.1 Artikel 10.1 — Artikel 10.2 Artikel 8.2 a–c Artikel 10.3 a–c — Artikel 10.3 d Artikel 8.3 och 8.4 Artikel 10.4 och 10.5 Artikel 9.1 Artikel 11.1 Artikel 9.2, första stycket Artikel 11.2 första stycket Artikel 9.2, andra stycket — Artikel 9.2, tredje stycket Artikel 11.2 andra stycket Artikel 9.3 Artikel 11.3 Artikel 10.1 a–c Artikel 12.1 a–c — Artikel 12.1 d Artikel 10.1 d och 10.1 e Artikel 12.1 e och f Artikel 10.2 Artikel 12.2 Artikel 11 Artikel 13 Artikel 12.1 första stycket Artikel 14.1 första stycket Artikel 12.2 andra stycket — — Artikel 14.1 andra och tredje stycket Artikel 12.2 tredje stycket Artikel 14.1 fjärde stycket Artikel 12.2 a Artikel 14.2 a Artikel 12.2 b — Artikel 12.2 c — Artikel 12.3 första stycket Artikel 14.2 b Artikel 12.3 andra stycket Artikel 14.2 andra stycket Artikel 12.4–6 Artikel 14.3–14.5 Artikel 13.1–2 Artikel 15.1 och 15.2 Artikel 13.3 a Artikel 15.3 a — Artikel 15.3 b Artikel 13.3 b Artikel 15.3 c — Artikel 15.3 d — Artikel 15.3 e Artikel 13.4 Artikel 15.4

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/91

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 13.5 — — Artikel 16 Artikel 14 — — Artikel 17 — Artikel 18 — Artikel 19 Artikel 15.1 Artikel 22.1 Artikel 15.2 Artikel 20.1 — Artikel 20.2–20.4 — Artikel 21.1 Artikel 15.3 a — Artikel 15.3 b och c Artikel 21.2 a och b Artikel 15.3 d — Artikel 15.3 andra stycket — Artikel 15.4–6 Artikel 21.3–21.5 — Artikel 22.2 Artikel 16.1 första stycket Artikel 23.1 första stycket Artikel 16.1 andra stycket första meningen Artikel 23.1 andra stycket inledande orden — Artikel 23.1 a Artikel 16.1 andra stycket andra meningen Artikel 23.1 b Artikel 16.2 första meningen Artikel 23.2 Artikel 16.2 andra meningen — — Artikel 23.3 Artikel 16.3 Artikel 23.4 första stycket Artikel 16.4 första stycket — Artikel 16.4 andra och tredje stycket Artikel 23.4 andra och tredje stycket — Artikel 24 Artikel 17.1 Artikel 25.1 Artikel 17.2 a Artikel 25.2 Artikel 17.2 b och c — Artikel 17.3 — Artikel 17.4 Artikel 25.3 — Artikel 25.4 Artikel 17.5 Artikel 25.5

Bilaga 4

L 180/92 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv — Artikel 25.6 Artikel 17.6 Artikel 25.7 Artikel 18 Artikel 26 Artikel 19 Artikel 27 Artikel 20.1 och 20.2 Artikel 28.1 och 28.2 — Artikel 28.3 Artikel 21 Artikel 29 Artikel 22 Artikel 30 Artikel 23.1 Artikel 31.1 Artikel 23.2, första stycket Artikel 31.2 — Artikel 31.3 — Artikel 31.4 och 31.5 Artikel 23.2, andra stycket Artikel 31.6 Artikel 23.3 — — Artikel 31.7 Artikel 23.4 a Artikel 31.8 a Artikel 23.4 b — Artikel 23.4 c i Artikel 31.8 b Artikel 23.4 c ii — Artikel 23.4 d Artikel 31.8 c Artikel 23.4 e — Artikel 23.4 f Artikel 31.8 d Artikel 23.4 g Artikel 31.8 e — Artikel 31.8 f Artikel 23.4 h och i — Artikel 23.4 j Artikel 31.8 g — Artikel 31.8 h och i Artikel 23.4 k och l — Artikel 23.4 m Artikel 31.8 j Artikel 23.4 n och o — — Artikel 31.9 Artikel 24 — — Artikel 32 (flyttad artikel 28) Artikel 25 Artikel 33 Artikel 25.1 Artikel 33.1

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/93

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 25.2 a–c Artikel 33.2 a–c Artikel 25.2 d och e — Artikel 25.2 f och g Artikel 33.2 d och e — Artikel 34 Artikel 26 Artikel 35 Artikel 27.1 a Artikel 38.1 a — Artikel 38.1 b Artikel 27.1 b–d Artikel 38.1 c–e Artikel 27.2–5 Artikel 38.2–5 Artikel 28 Artikel 32 Artikel 29 — Artikel 30.1 Artikel 37.1 Artikel 30.2–30.4 — — Artikel 37.2 Artikel 30.5 och 30.6 Artikel 37.3 och 37.4 Artikel 31.1 Artikel 36.1 Artikel 31.2 — Artikel 31.3 Artikel 36.2 Artikel 32.1 Artikel 40.1 Artikel 32.2 — Artikel 32.3 Artikel 40.2 Artikel 32.4 Artikel 40.3 första meningen Artikel 32.5 Artikel 40.3 andra meningen Artikel 32.6 Artikel 40.4 — Artikel 40.5 Artikel 32.7 första stycket Artikel 40.6 a — Artikel 40.6 b Artikel 32.7 andra stycket Artikel 40.6 andra stycket — Artikel 40.7 — Artikel 41 Artikel 33 — Artikel 34.1 och 34.2 a Artikel 42.1 och 42.2 a Artikel 34.2 b — Artikel 34.2 c Artikel 42.2 b

Bilaga 4

L 180/94 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 34.3 a Artikel 42.3 Artikel 34.3 b — Artikel 35.1 Artikel 43.1 a — Artikel 43.1 b Artikel 35.2 och 35.3 a–f — Artikel 35.4 Artikel 43.2 Artikel 35.5 Artikel 43.3 Artikel 36.1–36.2 c Artikel 39.1–39.2 c Artikel 36.2 d — Artikel 36.3 — — Artikel 39.3 Artikel 36.4–6 Artikel 39.4–39.6 — Artikel 39.7 Artikel 36.7 — Artikel 37 Artikel 44 Artikel 38 Artikel 45 — Artikel 46.1 a i Artikel 39.1 a i och ii Artikel 46.1 a ii och iii Artikel 39.1 a iii — Artikel 39.1 b Artikel 46.1 b Artikel 39.1 c och d — Artikel 39.1 e Artikel 46.1 c — Artikel 46.2 och 46.3 Artikel 39.2 Artikel 46.4 första stycket — Artikel 46.4 andra och tredje stycket Artikel 39.3 — — Artikel 46.5–46.9 Artikel 39.4 Artikel 46.10 Artikel 39.5 — Artikel 39.6 Artikel 41.11 Artikel 40 Artikel 47 Artikel 41 Artikel 48 — Artikel 49 Artikel 42 Artikel 50

Bilaga 4

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/95

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 43 första stycket Artikel 51.1 — Artikel 51.2 Artikel 43 andra och tredje stycket Artikel 51.3 och 51.4 Artikel 44 Artikel 52 första stycket — Artikel 52 andra stycket — Artikel 53 Artikel 45 Artikel 54 Artikel 46 Artikel 55 Bilaga I — Bilaga II Bilaga I Bilaga III — — Bilaga II — Bilaga III