Utökade möjligheter till arbetsplatsinspektioner
Lagrådsremiss
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.
Stockholm den 25 januari 2018
Morgan Johansson
Fredrik Zanetti (Justitiedepartementet)
Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår att Polismyndigheten får utökade möjligheter att genomföra inspektioner på arbetsplatser för att kontrollera att arbetsgivare inte har anställda som saknar rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Arbetsplatsinspektionerna ska begränsas till branscher där det har bedömts att det finns en särskild risk för sådana anställningar. Regeringen föreslår också en höjning av den särskilda avgift som en arbetsgivare kan bli skyldig att betala om arbetsgivaren har en anställd som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
1 Beslut
Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 20 kap. 12 och 12 a §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 9 kap. 14–16 §§, och närmast före 9 kap. 14 § en ny rubrik av följande lydelse.
9 kap.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Inspektioner på arbetsplatser | |
| 14 § | |
| Polismyndigheten får genomföra inspektioner för att kontrollera om arbetsgivare har utlänningar anställda som inte har rätt att vistas i Sverige, eller som har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd. Inspektioner får genomföras på arbetsplatser och i lokaler där arbetsgivaren bedriver näringsverksamhet. | |
| Inspektioner får endast genomföras inom verksamhetssektorer som är identifierade som risksektorer i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, i den ursprungliga lydelsen. | |
| Inspektionerna ska genomföras på ett sådant sätt att verksamheten inte hindras i onödan. | |
| 15 § | |
| Arbetsgivaren är skyldig att lämna tillträde till de arbetsplatser och lokaler där näringsverksamheten bedrivs samt tillhandahålla |
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare
4 som vistas olagligt, i den ursprungliga lydelsen.
de handlingar och lämna de övriga upplysningar som behövs för kontrollen.
16 § En inspektion får genomföras utan att arbetsgivaren underrättas om den i förväg.
20 kap.
2 12 § En fysisk eller juridisk person som har en utlänning anställd ska, oavsett om ansvar krävs ut enligt 5 §, betala en särskild avgift, om utlänningen 1. inte har rätt att vistas i Sverige, eller 2. har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd. Särskild avgift enligt första stycket 1 ska inte betalas av den som har 1. kontrollerat utlänningens rätt att vistas i Sverige, 2. behållit en kopia av eller ett utdrag ur den eller de handlingar som visar att utlänningen har rätt att vistas här, och 3. underrättat den behöriga myndigheten, som anges i en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag, om anställningen. För varje utlänning är avgiften För varje utlänning är avgiften hälften av det prisbasbelopp enligt hela det prisbasbelopp enligt 2 kap. 2 kap. 6 och 7 §§ social- 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken försäkringsbalken som gällde när som gällde när överträdelsen överträdelsen upphörde. Om över- upphörde. Om överträdelsen har trädelsen har pågått under en längre pågått under en längre tid än tre tid än tre månader, är avgiften för månader, är avgiften för varje varje utlänning i stället hela utlänning i stället två prisbasbeloppet. Avgiften får sättas prisbasbelopp . Avgiften får sättas ned helt eller delvis, om särskilda ned helt eller delvis, om särskilda skäl talar för det. Avgiften tillfaller skäl talar för det. Avgiften tillfaller staten. staten.
3 12 a § En fysisk eller juridisk person som är uppdragsgivare, eller uppdragsgivare i tidigare led, åt en arbetsgivare som har en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige anställd, ska betala en särskild avgift om 1. uppdragsgivaren, eller en uppdragsgivare i tidigare led, har anlitat arbetsgivaren som underentreprenör för att genomföra ett avtal om entreprenad eller underentreprenad, 2. utlänningen arbetar inom underentreprenaden, och 3. uppdragsgivaren, eller uppdragsgivaren i tidigare led, inte är beställare i huvudentreprenadavtalet. En uppdragsgivare som har vidtagit rimliga kontrollåtgärder och som inte inser eller har skälig anledning att anta att arbetsgivaren hade en eller
2 Senaste lydelse 2013:646. 3 Senaste lydelse 2013:646.
flera utlänningar anställda som saknade rätt att vistas i Sverige, ska inte betala den särskilda avgiften. En uppdragsgivare i tidigare led ska betala den särskilda avgiften endast om uppdragsgivaren inser eller har skälig anledning att anta att arbetsgivaren hade en eller flera utlänningar anställda som saknade rätt att vistas här och som arbetade inom underentreprenaden. För varje utlänning är avgiften För varje utlänning är avgiften hälften av det prisbasbelopp enligt hela det prisbasbelopp enligt 2 kap. 2 kap. 6 och 7 §§ social- 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken försäkringsbalken som gällde när som gällde när överträdelsen överträdelsen upphörde. Om över- upphörde. Om överträdelsen har trädelsen har pågått under en längre pågått under en längre tid än tre tid än tre månader, är avgiften för månader, är avgiften för varje varje utlänning i stället hela utlänning i stället två prisbasbeloppet . Avgiften får sättas prisbasbelopp . Avgiften får sättas ned helt eller delvis, om särskilda ned helt eller delvis, om särskilda skäl talar för det. Avgiften tillfaller skäl talar för det. Avgiften tillfaller staten. staten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet.
3 Ärendet och dess beredning
Inom Justitiedepartementet har departementspromemorian Arbetsplatsinspektioner och höjd särskild avgift (Ds 2017:16) utarbetats. Promemorian innehåller förslag om utökade möjligheter att genomföra arbetsplatsinspektioner för att kontrollera att arbetsgivare inte har anställda som saknar rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Den innehåller också förslag om en höjning av den särskilda avgift som en arbetsgivare kan bli skyldig att betala om arbetsgivaren har en anställd som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Förslagen har samband med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, kallat sanktionsdirektivet. Sanktionsdirektivet finns i bilaga 1 . Sanktionsdirektivet är genomfört i svensk rätt. Det genomfördes genom lagändringar som trädde i kraft den 1 augusti 2013. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2 . Promemorians lagförslag finns i bilaga 3 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 . Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Ju2017/03851/L7).
4 Arbetsgivares skyldighet att inte ha anställda som saknar rätt att vistas eller arbeta i Sverige
Arbetsgivares kontroll- och underrättelseskyldighet Som en konsekvens av den reglerade invandringen krävs det som huvudregel uppehållstillstånd för att en utlänning ska ha rätt att vistas i Sverige längre tid än tre månader. För att utlänningen ska få arbeta här krävs som regel dessutom arbetstillstånd. Innan en utlänning börjar en anställning är arbetsgivaren skyldig att kontrollera att han eller hon har rätt att vistas och arbeta här, eller är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Arbetsgivaren är också skyldig att under anställningstiden och under minst tolv månader därefter behålla kopior av handlingar från kontrollen. Arbetsgivarens kontrollskyldighet gäller däremot inte om utlänningen är medborgare i en EESstat eller i Schweiz, eller är familjemedlem till en sådan medborgare, om denne har rätt till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom EU (6 kap. 13 a § utlänningsförordningen [2006:97]). Migrationsverket har utfärdat allmänna råd till arbetsgivare för att underlätta för dem att fullgöra sin kontrollskyldighet innan en utlänning börjar en anställning. Där ges bl.a. exempel på vilka handlingar som kan visa att en utlänning har rätt att vistas och arbeta i Sverige. I de fall en arbetsgivare är skyldig att kontrollera en persons rätt att arbeta här och personen anställs, är arbetsgivaren också skyldig att inom
en bestämd tid underrätta Skatteverket om anställningen. Om utlänningen har ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller i en annan EU-stat är arbetsgivaren dock undantagen från underrättelseskyldigheten (7 kap. 1 b § utlänningsförordningen). Det finns information om underrättelseskyldigheten och hur den ska fullgöras bl.a. på Migrationsverkets och Skatteverkets webbplatser. Att ha en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige, eller som har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd, utgör brott (20 kap. 5 § utlänningslagen [2005:716]). Det är också brottsligt att inte fullgöra sin skyldighet att underrätta Skatteverket om anställningen av en utlänning (20 kap. 6 § utlänningslagen). Den som har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige eller som saknar föreskrivet arbetstillstånd ska också betala en särskild avgift. Det gäller även om arbetsgivaren döms för brott för att ha anställt utlänningen. Även den som är uppdragsgivare, eller uppdragsgivare i tidigare led, i ett entreprenadförhållande där en underentreprenör har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige, ska i vissa fall betala en särskild avgift. Både fysiska och juridiska personer kan förpliktas att betala avgiften. Avgiften ska dock inte betalas av arbetsgivare som har fullgjort sin kontroll- och underrättelseskyldighet. För uppdragsgivare och uppdragsgivare i tidigare led gäller att de inte behöver betala avgiften om de inte hade kännedom om underentreprenörens anställning och inte heller hade skälig anledning att anta att underentreprenören hade en eller flera anställda som saknade rätt att vistas i Sverige. För att en uppdragsgivare ska undgå den särskilda avgiften krävs dessutom att den har vidtagit rimliga kontrollåtgärder. Den särskilda avgiften är, för varje utlänning, hälften av det prisbasbelopp som gällde när överträdelsen upphörde. För en överträdelse som upphör under 2018 blir avgiften 22 750 kr (prisbasbeloppet som gäller för 2018 är 45 500 kr). Om överträdelsen har pågått under längre tid än tre månader är avgiften i stället hela prisbasbeloppet. Avgiften får sättas ned helt eller delvis om särskilda skäl talar för det (20 kap. 12 och 12 a §§ utlänningslagen).
Polismyndighetens kontroll av arbetsgivare Polismyndigheten har ansvar för att regelbundet identifiera risksektorer, dvs. verksamhetssektorer där det är vanligt med anställning av icke EUmedborgare som inte har rätt att vistas i Sverige (19 § förordningen [2014:1102] med instruktion för Polismyndigheten). Identifieringen av sådana risksektorer görs i enlighet med EU:s sanktionsdirektiv. De risksektorer som har identifierats under 2012–2016 är hotell- och restaurangverksamhet, handel (inklusive reparation av motorfordon och motorcyklar) och annan serviceverksamhet. Med annan serviceverksamhet menas t.ex. frisör- och skönhetssalonger. Enligt sanktionsdirektivet ska medlemsstaterna också säkerställa att effektiva och lämpliga inspektioner genomförs på deras territorier för att kontrollera anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. Inspektionerna ska i första hand göras på grundval av en riskbedömning
som ska utföras av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Det är Polismyndigheten som genomför inspektioner i enlighet med kraven i sanktionsdirektivet. Polismyndigheten sammanställer också uppgifter om genomförda inspektioner och informerar Regeringskansliet om dessa senast den 31 maj varje år. Om Polismyndigheten i sin löpande verksamhet finner skäl att anta att en arbetsgivare gör sig skyldig till brott genom att ha en utlänning anställd som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige, ska myndigheten inleda en förundersökning. När förundersökningen har inletts kan Polismyndigheten tillämpa de kontroll- och tvångsåtgärder som regleras i rättegångsbalken, t.ex. husrannsakan. Inom ramen för sådana åtgärder kan Polismyndigheten alltså inspektera en arbetsplats och utreda misstanken om brott. Polismyndigheten har inte befogenhet att på egen hand göra slumpmässiga arbetsplatsinspektioner för att kontrollera om arbetsgivare har anställda som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Polismyndigheten hjälper däremot andra myndigheter, t.ex. Skatteverket och Arbetsmiljöverket, att göra sådana. Men syftet med kontrollen är då något annat än att undersöka om arbetsgivare har anställda som inte har rätt att vistas eller arbeta här. Det kan t.ex. vara att Skatteverket ska kontrollera att skyldigheten att använda kassaregister fullgörs.
5 Möjlighet till oannonserade arbetsplatsinspektioner
Regeringens förslag: Polismyndigheten ska få genomföra inspektioner för att kontrollera om arbetsgivare har utlänningar anställda som inte har rätt att visats i Sverige eller som har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd. Inspektioner ska få genomföras på arbetsplatser och i andra lokaler där arbetsgivaren bedriver näringsverksamhet. Inspektionerna ska få genomföras endast inom verksamhetssektorer som är identifierade som risksektorer i enlighet med EU:s sanktionsdirektiv. Inspektionerna ska genomföras på ett sådant sätt att verksamheten inte hindras i onödan. Arbetsgivare ska vara skyldiga att lämna tillträde till de arbetsplatser och andra lokaler där arbetsgivaren bedriver sin verksamhet och tillhandahålla de handlingar och lämna de övriga upplysningar som behövs för kontrollen. En inspektion ska få genomföras utan att arbetsgivaren underrättas om den i förväg.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås det inte att det i lagtexten ska anges att inspektionerna ska genomföras på ett sådant sätt att verksamheten inte hindras i onödan.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna, däribland Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenskt Näringsliv och Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), tillstyrker eller har inget att invända mot förslagen. Riksdagens ombudsmän (JO) anser att det bör anges i lagen inom vilka verksamhetssektorer som Polismyndigheten får göra arbetsplatsinspektioner. Dels för att en enskild ska kunna veta vilka verksamhetssektorer som kan komma att inspekteras, utan att behöva ha tillgång till Polismyndighetens senaste rapportering till Regeringskansliet. Dels för att det starkt kan ifrågasättas om det är lämpligt att överlåta till en enskild myndighet att bestämma den närmare omfattningen av en sådan begränsning av det grundlagsfästa skyddet mot husrannsakan och liknande intrång som en arbetsplatsinspektion utgör. Malmö tingsrätt påpekar att sådan verksamhet som föreslås kunna bli föremål för inspektion kan bedrivas i arbetsgivarens eller arbetstagarens bostad eller annars under sådana former att verksamheten är sammanflätad med arbetsgivarens personliga förhållanden. Tingsrätten förordar därför att det uppmärksammas hur förslaget förhåller sig till rätten till respekt för privat- och familjeliv enligt Europakonventionen. Enligt Ekobrottsmyndigheten bör det enligt direktivet finnas utrymme för att göra inspektioner även inom andra branscher än de som Polismyndigheten vid varje tillfälle har identifierat som risksektorer. Ekobrottsmyndigheten menar också att regionala skillnader bör beaktas för att den operativa och brottsförebyggande effekten ska bli så stor som möjligt. JO menar också att det finns vissa oklarheter i promemorian när det gäller gränsdragningen mellan dels polisens tillsynsansvar enligt den föreslagna regleringen och vilka befogenheter som följer vid utövandet av det, dels polisens brottsbekämpande arbete och annat polisarbete. JO påpekar att det är av största vikt att de som genomför en inspektion känner till inom vilket regelverk de agerar och vilket utrymme för tvångsåtgärder som finns om det vid en arbetsplatsinspektion blir aktuellt att genomföra en inre utlänningskontroll eller inleda en förundersökning. Ekobrottsmyndigheten efterfrågar klargöranden av hur Polismyndigheten ska hantera en situation där det vid en inspektion uppkommer misstanke om andra brott än att arbetsgivaren har anställda som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Polismyndigheten framhåller att myndigheten vid en arbetsplatsinspektion bör ha rätt att begära att en person som utför eller kan antas utföra arbetsuppgifter i verksamheten styrker sin identitet. Polismyndigheten menar att det annars finns risk för att arbetsgivaren visar upp handlingar som gäller en annan person än den som finns på arbetsplatsen. Tillväxtverket framhåller att det är önskvärt att arbetsplatsinspektioner så långt som möjligt genomförs på ett sätt som inte i onödan medför problem för företagens verksamhet. Sveriges advokatsamfund har i och för sig inget att invända mot att polisen får möjlighet att genomföra inspektioner inom branscher som har identifierats som risksektorer, men framhåller att en sådan avgränsning oundvikligen sänder signaler till de branscher som inte har bedömts som risksektorer. Ett fåtal remissinstanser, däribland TCO, avstyrker förslagen. De menar att ett genomförande skulle få negativa konsekvenser, bl.a. för den psykosociala arbetsmiljön. TCO efterfrågar i stället andra åtgärder för att motverka utnyttjandet av utlänningar som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige.
Skälen för regeringens förslag
Det finns ett behov av utökade möjligheter till arbetsplatsinspektioner Det finns många personer på den svenska arbetsmarknaden som inte har rätt att arbeta här. Det handlar både om utlänningar som inte har rätt att vistas här och utlänningar som har rätt att vistas här men som, i de fall det krävs, inte har arbetstillstånd. Personer som inte har rätt att vistas här kan t.ex. ha fått beslut om avvisning eller utvisning som har fått laga kraft, men ändå stannat kvar i landet. Det kan också vara personer vars visering eller uppehållstillstånd har löpt ut, eller personer som aldrig har givit sig till känna för myndigheterna. Dessa personer och de som har rätt att vistas här men inte har rätt att arbeta här riskerar att falla utanför de skyddsnät som finns i fråga om t.ex. arbets- och anställningsvillkor. Risken för att de utnyttjas av oseriösa arbetsgivare är stor. Att arbetsgivare anställer personer, med vetskap om att de inte har rätt att vistas eller arbeta här med låga löner och under dåliga arbetsförhållanden, leder också till osund konkurrens på arbetsmarknaden och mellan företag. Ett led i att motverka att arbetstagare som inte har rätt att vistas eller arbeta här utnyttjas av oseriösa arbetsgivare är den kontroll- och underrättelseskyldighet som finns vid anställning av utländsk arbetskraft. Som redovisas i promemorian förekommer det emellertid i förhållandevis stor omfattning att arbetsgivare inte fullgör kontroll- och underrättelseskyldigheten. Av promemorian framgår vidare att Polismyndigheten genomför väsentligt färre inspektioner på arbetsplatser än vad andra myndigheter gör motsvarande kontrollbesök. År 2015 genomförde Skatteverket och Arbetsmiljöverket ca 19 000 respektive ca 21 000 kontrollbesök. Polismyndigheten genomförde samma år ca 370 och 2016 ca 1 100 arbetsplatsinspektioner. Ett skäl till denna skillnad i antal inspektioner respektive kontrollbesök mellan Polismyndigheten och de två andra myndigheterna är att Skatteverket och Arbetsmiljöverket har möjlighet att göra slumpmässiga kontrollbesök. Polismyndigheten är i stället enligt nuvarande ordning hänvisad till att göra mer underrättelsebaserade arbetsplatsinspektioner, eftersom det måste finnas en misstanke om brott för att Polismyndigheten i dessa situationer ska få bereda sig tillträde till en arbetsplats. Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian, att det antal arbetsplatsinspektioner som genomförs med stöd av nuvarande regler inte är tillräckligt för att avhålla oseriösa arbetsgivare från att anställa utlänningar som inte har rätt att vistas eller arbeta här. I promemorian föreslås att Polismyndigheten ska ges möjlighet att genomföra oannonserade inspektioner på arbetsplatser och i andra lokaler där arbetsgivaren bedriver sin verksamhet för att kontrollera att arbetsgivaren inte har utlänningar anställda som saknar rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Inspektionerna ska enligt förslaget endast få genomföras inom verksamhetssektorer som är identifierade som risksektorer i enlighet med EU:s sanktionsdirektiv. Enligt förslaget ska en arbetsgivare vara skyldig att lämna tillträde till de ställen där verksamheten bedrivs och tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för kontrollen. Varje medborgare har ett grundlagsfäst skydd mot husrannsakan och liknande intrång. Inskränkningar i skyddet får bara göras genom lag, och
för sådan lagstiftning gäller vissa särskilda regler. Det innebär bl.a. att begränsningen får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den (2 kap. 6, 20 och 21 §§ regeringsformen). De fri- och rättigheter som tillförsäkras i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, t.ex. rätten till skydd för privat- och familjeliv, måste också respekteras (2 kap. 19 § regeringsformen, artikel 8 i Europakonventionen samt artiklarna 7 och 52.1 i EU:s stadga). Syftet med att ge Polismyndigheten utökade möjligheter att genomföra arbetsplatsinspektioner är att förebygga och motverka att arbetsgivare anställer personer som saknar rätt att vistas eller arbeta här, särskilt med hänsyn till den risk det innebär för dessa personer att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Möjligheten till slumpmässiga och oannonserade inspektioner ökar möjligheten att upptäcka oseriösa arbetsgivare. Risken för att bli föremål för inspektion kan väntas leda till att väsentligt fler arbetsgivare avhåller sig från att anställa och utnyttja personer som inte har rätt att vistas eller arbeta här. Det bidrar också till att upprätthålla den ordning med reglerad invandring som gäller i Sverige. Utökade möjligheter till inspektioner motverkar dessutom osund konkurrens på arbetsmarknaden och mellan företag. Det kan även leda till att arbetsgivare som utnyttjar personer som är utsatta för människohandel upptäcks. Ändamålen med de utökade möjligheterna till inspektioner måste ställas mot den inskränkning i arbetsgivarens och arbetstagares fri- och rättigheter som de innebär. Det intrång i en arbetsgivares verksamhet som en inspektion kan komma att innebära består i att arbetsgivaren tvingas avsätta tid för att ta fram handlingar och besvara frågor. En inspektion kan vidare inte förväntas innebära någon större negativ påverkan på arbetsmiljön såsom TCO befarar. Ändamålen med arbetsplatsinspektionerna får anses godtagbara och kan inte anses gå utöver det som är nödvändigt. Förslaget att ge Polismyndigheten möjlighet att genomföra oannonserade arbetsplatsinspektioner är alltså förenligt med de regler som gäller för inskränkningar i det grundlagsfästa skyddet mot husrannsakan och liknande intrång. Förslaget bedöms även förenligt med Europakonventionen och EU:s stadga. Polismyndigheten identifierar verksamhetssektorer där det är vanligt med anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i Sverige. Det omfattar alltså inte verksamhetssektorer där det är vanligt med anställning av personer som har rätt att vistas här, men saknar föreskrivet arbetstillstånd. Det kan dock antas att det rör sig om samma branscher. Som Ekobrottsmyndigheten framhåller kan det i och för sig finnas regionala skillnader som skulle kunna motivera att på olika håll göra olika bedömningar av inom vilka branscher det finns behov av att genomföra inspektioner. Det finns också, som Sveriges advokatsamfund framhåller, en viss risk för att en begränsning av arbetsplatsinspektionerna till de branscher som är identifierade som risksektorer sänder vissa signaler till arbetsgivare inom övriga branscher. Det framstår dock som att det största behovet av slumpmässiga arbetsplatsinspektioner finns just inom de
branscher som Polismyndigheten har identifierat som risksektorer. Identifieringen av risksektorer ska ske regelbundet och vilka branscher som identifieras som risksektorer kan alltså förändras över tid. JO menar att det bör framgå direkt av lag inom vilka branscher arbetsplatsinspektioner ska kunna komma i fråga. Som annars vid liknande tillsynsverksamhet bör det emellertid vara upp till den kontrollerande myndigheten att avgöra vilka sektorer som bör inspekteras. Regeringen anser därför att det är tillräckligt att det i lag framgår att myndigheten får genomföra inspektioner på arbetsplatser och i andra lokaler där näringsverksamhet bedrivs för att kontrollera om arbetsgivaren har anställda som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. I enlighet med förslaget i promemorian bör det även framgå av lagen att möjligheten att genomföra arbetsplatsinspektioner är begränsad till sådana branscher som är identifierade som risksektorer i enlighet med EU:s sanktionsdirektiv. Enligt regeringens mening finns det sammanfattningsvis skäl att på det sätt som föreslås i promemorian införa en möjlighet att genomföra oannonserade arbetsplatsinspektioner utan att det finns någon misstanke om oegentligheter i den näringsverksamhet som blir föremål för inspektion. Polismyndigheten svarar för att genomföra de inspektioner av arbetsgivare som krävs enligt sanktionsdirektivet. Myndigheten bör också ansvara för de inspektioner som genomförs utan någon misstanke om oegentligheter.
Genomförandet av arbetsplatsinspektioner Några remissinstanser, däribland JO , tar upp frågor om hur Polismyndigheten ska hantera situationer då myndigheten vid en arbetsplatsinspektion får anledning att vidta åtgärder på andra grunder, t.ex. för att det uppkommer en misstanke om brott. Den s.k. ändamålsprincipen som gäller vid användning av tvångsmedel, innebär att en regel som tillåter ett ingripande inte får användas för något annat ändamål än vad lagstiftaren har avsett. Polismyndigheten får alltså inte genomföra en arbetsplatsinspektion i något annat syfte än det som avses med inspektionerna, nämligen att kontrollera om arbetsgivaren har anställda som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Men om det vid en arbetsplatsinspektion uppkommer misstanke om brott som hör under allmänt åtal har Polismyndigheten en skyldighet att inleda en förundersökning. Polismyndigheten har då de befogenheter som följer av att en förundersökning inleds. Det finns redan inom Polismyndigheten föreskrifter och upparbetade rutiner som säkerställer att sådana situationer som remissinstanserna uppmärksammar hanteras på ett rättssäkert sätt. Det är t.ex. inte ovanligt att Polismyndigheten i samband med att den exempelvis bistår Skatteverket eller Arbetsmiljöverket vid kontroller på arbetsplatser får misstanke om att det förekommer brottslighet utan närmare koppling till det som ska kontrolleras vid besöket. Om det framkommer skäl för att genomföra en inre utlänningskontroll i samband med en arbetsplatsinspektion, är det också naturligt att Polismyndigheten genomför en sådan kontroll. Som Malmö tingsrätt uppmärksammar kan verksamhet som skulle kunna vara aktuell för inspektion bedrivas i någons bostad. Liksom vid
annan verksamhet ska Polismyndigheten beakta proportionalitetsprincipen när fråga är om och var en arbetsplatsinspektion ska genomföras. Proportionalitetsprincipen kräver att den som beslutar om en åtgärd i varje enskilt fall prövar om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde. Både arten och varaktigheten av ingripandet måste stå i rimlig proportion till det önskade målet. Ju närmare verksamheten är kopplad till arbetsgivarens eller någon annans bostad eller personliga förhållanden i övrigt, desto starkare skäl krävs det för att en avvägning med beaktande av proportionalitetsprincipen ska resultera i att en inspektion bör genomföras. Proportionalitetsbedömningen får dock göras från fall till fall. Vid bedömningen måste givetvis bl.a. praxis från Europadomstolen beaktas. Polismyndigheten framhåller att myndigheten vid en arbetsplatsinspektion bör ha rätt att begära att en person som utför eller kan antas utföra arbetsuppgifter i verksamheten ska styrka sin identitet. Polismyndigheten menar att det annars finns risk för att arbetsgivaren kan visa upp handlingar som tyder på att en anställning är i sin ordning, men som gäller en annan person än den som är på arbetsplatsen. Om det finns anledning att misstänka att handlingar som arbetsgivaren tillhandahåller rör andra personer än de som faktiskt är anställda eller att handlingarna är förfalskade finns det anledning för Polismyndigheten att fördjupa kontrollen. Om Polismyndigheten i samband med en arbetsplatsinspektion har skäl för att besluta om inre utlänningskontroll, är vidare den som omfattas av kontrollen skyldig att överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Någon särskild reglering om att Polismyndigheten ska ha rätt att begära att en person som utför eller kan antas utföra arbetsuppgifter i verksamheten ska styrka sin identitet bedöms därför inte behövas. Det är i det närmaste självklart att Polismyndigheten ska genomföra inspektionerna så att de innebär så liten olägenhet som möjligt för den som kontrolleras. Regeringen anser ändå, i linje med Tillväxtverkets synpunkt, att en bestämmelse med denna innebörd för tydlighets skull bör tas in i lagtexten.
6 Höjd särskild avgift
Regeringens förslag: Den särskilda avgiften för den som har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige ska höjas från ett halvt till ett helt prisbasbelopp. För överträdelser som har pågått under längre tid än tre månader ska avgiften höjas från ett till två prisbasbelopp. Samma höjningar ska göras av den särskilda avgiften för den som är uppdragsgivare, eller uppdragsgivare i tidigare led, i ett entreprenadförhållande där en underentreprenör har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslagen. Polismyndigheten anser att höjningen av den särskilda avgiften bör vara större. Sveriges advokatsamfund menar att den praktiska effekten av höjningen riskerar att bli försumbar. Svenskt Näringsliv , Företagarna och Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) avstyrker förslagen. Svenskt Näringsliv och Företagarna anför att de utökade möjligheterna till arbetsplatsinspektioner tillsammans med befintliga sanktionsbestämmelser och effektivare kontroll- och tillsynssamverkan mellan berörda myndigheter är tillräckligt för att komma till rätta med arbetsgivare som anställer personer som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Svenskt Näringsliv och Företagarna befarar att en höjning av den särskilda avgiften kan drabba arbetsgivare som av misstag eller okunskap inte har fullgjort sin underrättelseskyldighet till Skatteverket vid anställning av en tredjelandsmedborgare. Saco menar att det är komplicerat att avgöra i vilka situationer undantagen från kravet på arbetstillstånd är tillämpliga och att en höjd avgift kan riskera att minska arbetsgivares benägenhet att anställa personer med utländsk bakgrund. Skälen för regeringens förslag: Syftet med att kriminalisera anställning av personer som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige och den särskilda avgiften enligt utlänningslagen är bl.a. att upprätthålla den reglerade invandringen och förhindra att personer som saknar rätt att vistas och arbeta i Sverige utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Av Polismyndighetens rapportering av genomförda arbetsplatsinspektioner framgår att mellan 100 och 200 personer som saknar föreskrivna uppehålls- och arbetstillstånd påträffas varje år. Nuvarande lagstiftning avhåller enligt regeringens mening inte i tillräcklig utsträckning arbetsgivare från anställningar i strid med utlänningslagens bestämmelser. Det finns skäl att justera den särskilda avgiften som är avsedd att utgöra ett komplement till straffbestämmelsen om anställning av personer som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Fördelen med ett sådant schablonbelopp är att det inte krävs någon mer omfattande utredning i det enskilda fallet för att fastställa nivån på den sanktion som ska påföras arbetsgivaren. Schablonbeloppet är dock för lågt. För att i större utsträckning avhålla arbetsgivare från att anställa personer som inte har rätt att vistas eller arbeta här, med de konsekvenser som detta kan medföra både för de enskilda arbetstagarna och för de företag och arbetsgivare som följer regelverket, bör den särskilda avgiften höjas. De utökade möjligheter till arbetsplatsinspektioner som regeringen föreslår i föregående avsnitt syftar till att komma till rätta med samma problem. Det innebär dock inte att det saknas skäl att vidta ytterligare åtgärder. Regeringen menar att det är angeläget att även genomföra den höjning av avgiften som föreslås i promemorian för att ytterligare stärka möjligheten att komma till rätta med arbetsgivare som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Regeringen föreslår därför att den särskilda avgiften ska höjas från ett halvt prisbasbelopp till ett helt prisbasbelopp för varje utlänning, och i de fall då överträdelsen har pågått längre tid än tre månader från ett prisbasbelopp till två prisbasbelopp för varje utlänning. Svenskt Näringsliv , Företagarna och Saco ger uttryck för farhågor om att en höjning av den särskilda avgiften kan drabba arbetsgivare som av misstag eller okunskap inte har fullgjort sin underrättelseskyldighet och 15
riskera att minska arbetsgivares benägenhet att anställa personer med utländsk bakgrund. Men den risken ska inte överdrivas. Enligt regeringens mening får man förutsätta att arbetsgivare, som också har ett betydande ansvar i övrigt, känner till de regler som gäller vid anställning. En höjning av avgiften bör därför inte påverka arbetsgivares benägenhet att anställa personer med utländsk bakgrund.
7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2018. De nya nivåerna för den särskilda avgiften ska inte gälla överträdelser som har begåtts före ikraftträdandet.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 mars 2018. Där bedöms också att det inte behövs några övergångsbestämmelser. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget och bedömningen. Skälen för regeringens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Det föreslås därför att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2018. De nya högre nivåerna för den särskilda avgiften bör inte gälla för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Det bör därför införas en övergångsbestämmelse med det innehållet.
8 Kostnader och andra konsekvenser
Regeringens bedömning: De utökade möjligheterna till arbetsplatsinspektioner och höjningen av den särskilda avgiften förväntas bidra till att arbetsgivare följer gällande regelverk och i mindre utsträckning än hittills anställer personer som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Förslagen bedöms medföra marginellt ökade kostnader för berörda myndigheter och Sveriges Domstolar och dessa kostnader ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Förslagen bedöms medföra en viss intäktsökning för staten.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inget att invända mot bedömningen. Solna tingsrätt anser att det är svårbedömt i vilken omfattning förslagen kommer att medföra att domstolarna får fler mål. Det finns enligt tingsrätten skäl att anta att förslagen kommer att föranleda 16 ökad arbetsbörda och kostnader för domstolarna som inte kan anses vara
obetydliga. Tingsrätten instämmer därför i bedömningen att det kan finnas skäl att följa upp konsekvenserna efter att bestämmelserna har varit i kraft en tid. Migrationsverket framför att förslaget om utökade möjligheter till arbetsplatsinspektioner kan innebära en ökning av antalet ansökningar till verket samt arbete med ärenden om avlägsnande och därmed en viss kostnadsökning. Enligt Migrationsverket kan förslaget även innebära en ökning av antalet beslut om förvar vilket medför en ökad belastning på verkets förvarsplatser. Några remissinstanser, däribland LO , efterfrågar en mer utförlig analys av förslagens konsekvenser för arbetstagare som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Skälen för regeringens bedömning: Förslaget att utöka möjligheterna för Polismyndigheten att genomföra inspektioner på arbetsplatser kan förväntas resultera i fler upptäckter av arbetsgivare som har anställda som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Detta kan i sin tur leda till att fler förundersökningar för brott inleds och att fler ärenden prövas av allmän domstol. Förslaget kan därmed komma att innebära en viss ökad arbetsbörda för polis, åklagare och domstolar. De kostnadsökningar som den ökade arbetsbördan kan förväntas medföra är dock inte större än att de ryms inom myndigheternas befintliga anslag. På sikt bör de utökade möjligheterna till arbetsplatsinspektioner leda till att arbetsgivare vidtar de kontrollåtgärder som ska genomföras innan anställning och att antalet anställningar i strid mot utlänningslagens bestämmelser därmed minskar. Det kan dock finnas skäl att följa upp konsekvenserna efter att bestämmelserna har varit i kraft en tid. Förslaget kan också antas innebära att fler utlänningar som saknar rätt att vistas i Sverige påträffas och att Polismyndighetens arbete med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut därmed underlättas. De eventuella förvarskostnader som kan komma att uppstå för Migrationsverket i samband med en arbetsplatsinspektion ryms inom befintligt anslag. Förslaget kan också leda till att Polismyndigheten uppmärksammar fler fall där arbetsgivare utnyttjar personer som är utsatta för människohandel. Skatteverket och Arbetsmiljöverket kan enligt gällande ordning genomföra kontroller på arbetsplatser och vid behov begära biträde av Polismyndigheten. De olägenheter för arbetsgivare i form av ökad tidsåtgång för att ta fram handlingar och lämna upplysningar om anställningar med anledning av att Polismyndigheten får möjlighet att självständigt genomföra oannonserade inspektioner bedöms som små. För en arbetstagare som inte har rätt att vistas i Sverige kan konsekvensen av att ha arbetat i en verksamhet som blir föremål för en inspektion bli att en förundersökning om brott inleds mot honom eller henne och att ett avlägsnandeärende blir aktuellt. För den arbetstagare som har uppehållstillstånd, men inget arbetstillstånd, kan konsekvensen bli att en förundersökning om brott inleds mot honom eller henne. Den som har utfört arbete har också rätt till lön från sin arbetsgivare (i fråga om den arbetstagare som inte har rätt att vistas här anges det uttryckligen i 4 § lagen [2013:644] om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige). Den särskilda avgiften tillfaller staten. Förslaget att höja avgiften innebär en intäktsökning för staten. Även förslaget om utökade möjligheter att genomföra arbetsplatsinspektioner kan leda till ökade intäkter till staten, 17
eftersom det kan medföra att flera arbetsgivare kan komma att bli skyldiga att betala en särskild avgift. För brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet ska näringsidkare under vissa förutsättningar betala en företagsbot. Enligt rättspraxis från Högsta domstolen ska näringsidkaren som regel inte dessutom betala företagsbot när denne är skyldig att betala den särskilda avgiften. Det kan dock finnas situationer då både avgiften och företagsbot ska betalas, där omständigheterna är särskilt försvårande och den schabloniserade avgiften därför framstår som mindre väl avpassad och otillräcklig. Så kan vara fallet om en näringsidkare mer systematiskt anställer utlänningar i sin verksamhet trots att dessa inte har rätt att vistas i Sverige eller saknar arbetstillstånd (rättsfallen NJA 2015 s. 885 och NJA 2016 s. 994). Den föreslagna nya nivån på avgiften torde få till följd att det i något färre fall än enligt nuvarande ordning finns skäl att också besluta om företagsbot när näringsidkaren ska betala den särskilda avgiften. Oseriösa arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft som saknar rätt att vistas eller arbeta i Sverige – genom att betala lägre löner och underlåta att betala skatter och avgifter – kan erbjuda varor och tjänster till lägre kostnader än de arbetsgivare som följer reglerna. Förslagen förväntas därför leda till sundare konkurrens inom de utsatta branscherna. Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, små företag, jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.
9 Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)
9 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder
Inspektioner på arbetsplatser
14 § Polismyndigheten får genomföra inspektioner för att kontrollera om arbets-
givare har utlänningar anställda som inte har rätt att vistas i Sverige, eller som har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd. Inspektioner får genomföras på arbetsplatser och i lokaler där arbetsgivaren bedriver näringsverksamhet. Inspektioner får endast genomföras inom verksamhetssektorer som är identifierade som risksektorer i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, i den ursprungliga lydelsen. Inspektionerna ska genomföras på ett sådant sätt att verksamheten inte hindras i onödan.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inspektioner på arbetsplatser. Övervägandena finns i avsnitt 5. Det är förbjudet att ha utlänningar anställda som inte har rätt att vistas här eller som har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd (20 kap. 5 §). Enligt första stycket får Polismyndigheten genomföra inspektioner för att kontrollera att arbetsgivare inte bryter mot det förbudet. Det behöver inte finnas någon särskild misstanke om att den arbetsgivare som ska kontrolleras bryter mot förbudet för att Polismyndigheten ska få genomföra en inspektion. Med anställda som inte har rätt att vistas i Sverige eller som har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd avses detsamma som i 20 kap. 5 §. Inspektioner får genomföras på arbetsplatser och i lokaler där arbetsgivaren bedriver näringsverksamhet. Det innebär att en inspektion kan äga rum både inomhus och utomhus där arbetsgivarens anställda normalt arbetar i näringsverksamheten. En inspektion kan också göras i förvaringslokaler och andra utrymmen som arbetsgivaren disponerar för sin näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Enligt andra stycket får inspektioner bara genomföras inom sådana verksamhetssektorer som är identifierade som risksektorer i enlighet med artikel 14 i EU:s sanktionsdirektiv. Hänvisningen till direktivet är statisk och avser direktivet i den ursprungliga lydelsen. Identifieringen av risksektorer görs på grundval av en riskbedömning och avser de branscher där det är vanligt med anställning av icke EU-medborgare som inte har rätt att vistas i Sverige (artikel 14.2). Det är Polismyndigheten som identifierar sådana risksektorer (19 § förordningen [2014:1102] med instruktion för Polismyndigheten). Enligt tredje stycket ska inspektionerna genomföras på ett sådant sätt att verksamheten inte hindras i onödan.
15 § Arbetsgivaren är skyldig att lämna tillträde till de arbetsplatser och lokaler
där näringsverksamheten bedrivs samt tillhandahålla de handlingar och lämna de övriga upplysningar som behövs för kontrollen.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en arbetsgivares skyldigheter i samband med en inspektion. Övervägandena finns i avsnitt 5. En arbetsgivare som blir föremål för en inspektion är skyldig att ge Polismyndigheten tillträde till de arbetsplatser och lokaler där näringsverksamheten bedrivs. Om arbetsgivaren inte gör det, kan Polismyndigheten bereda sig tillträde till arbetsplatsen eller lokalen (10 § första stycket 6 polislagen [1984:387]). Arbetsgivaren är också skyldig att tillhandahålla de handlingar och lämna de övriga upplysningar som behövs för kontrollen, dvs. handlingar och upplysningar som har koppling till frågan om arbetsgivaren har utlänningar anställda som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Det innebär t.ex. att arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla handlingar och lämna upplysningar om vilka som är anställda. Arbetsgivaren kan också behöva visa upp handlingar som har bevarats från den kontroll av om en utlänning har rätt att arbeta i Sverige eller är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd, som ska göras innan en utlänning anställs (se 6 kap.
13 a § utlänningsförordningen [2006:97]). Om det i det enskilda fallet uppkommer misstanke om brott och blir aktuellt att inleda en förundersökning är reglerna i 23 kap. rättegångsbalken tillämpliga. För att kontrollera om de uppgifter som arbetsgivaren lämnar är riktiga kan det bli aktuellt för Polismyndigheten att ställa frågor till personer som är verksamma på arbetsplatsen. Det föreskrivs ingen särskild skyldighet för arbetstagarna att lämna upplysningar eller identifiera sig vid kontrollen. Om en person som utför arbetsuppgifter vägrar att svara på frågor om sin identitet eller lämnar bristfälliga uppgifter om den, kan det dock i det enskilda fallet vara ett skäl för att genomföra inre utlänningskontroll. Den som blir föremål för en sådan kontroll är skyldig att på begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige (9 kap. 9 § första stycket).
16 § En inspektion får genomföras utan att arbetsgivaren underrättas om den i
förväg.
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att en arbetsplatsinspektion får genomföras utan att arbetsgivaren underrättas om den i förväg. Övervägandena finns i avsnitt 5.
20 kap. Bestämmelser om straff m.m.
Avgifter
12 § En fysisk eller juridisk person som har en utlänning anställd ska, oavsett om ansvar krävs ut enligt 5 §, betala en särskild avgift, om utlänningen 1. inte har rätt att vistas i Sverige, eller 2. har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd. Särskild avgift enligt första stycket 1 ska inte betalas av den som har 1. kontrollerat utlänningens rätt att vistas i Sverige, 2. behållit en kopia av eller ett utdrag ur den eller de handlingar som visar att utlänningen har rätt att vistas här, och 3. underrättat den behöriga myndigheten, som anges i en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag, om anställningen. För varje utlänning är avgiften hela det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde när överträdelsen upphörde. Om överträdelsen har pågått under en längre tid än tre månader, är avgiften för varje utlänning i stället två prisbasbelopp . Avgiften får sättas ned helt eller delvis, om särskilda skäl talar för det. Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om en särskild avgift för den som har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringarna i tredje stycket innebär att den särskilda avgiften höjs från ett halvt till ett helt prisbasbelopp för varje utlänning. För de fall då överträdelsen har pågått längre än tre månader höjs avgiften från ett till två prisbasbelopp för varje utlänning.
12 a § En fysisk eller juridisk person som är uppdragsgivare, eller uppdragsgivare i tidigare led, åt en arbetsgivare som har en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige anställd, ska betala en särskild avgift om
1. uppdragsgivaren, eller en uppdragsgivare i tidigare led, har anlitat arbetsgivaren som underentreprenör för att genomföra ett avtal om entreprenad eller underentreprenad, 2. utlänningen arbetar inom underentreprenaden, och 3. uppdragsgivaren, eller uppdragsgivaren i tidigare led, inte är beställare i huvudentreprenadavtalet. En uppdragsgivare som har vidtagit rimliga kontrollåtgärder och som inte inser eller har skälig anledning att anta att arbetsgivaren hade en eller flera utlänningar anställda som saknade rätt att vistas i Sverige, ska inte betala den särskilda avgiften. En uppdragsgivare i tidigare led ska betala den särskilda avgiften endast om uppdragsgivaren inser eller har skälig anledning att anta att arbetsgivaren hade en eller flera utlänningar anställda som saknade rätt att vistas här och som arbetade inom underentreprenaden. För varje utlänning är avgiften hela det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde när överträdelsen upphörde. Om överträdelsen har pågått under en längre tid än tre månader, är avgiften för varje utlänning i stället två prisbasbelopp . Avgiften får sättas ned helt eller delvis, om särskilda skäl talar för det. Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om en särskild avgift för uppdragsgivare i entreprenadförhållanden där en underentreprenör har haft en utlänning anställd som inte har rätt att vistas här. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringarna i fjärde stycket innebär att den särskilda avgiften för en uppdragsgivare eller uppdragsgivare i tidigare led höjs från ett halvt till ett helt prisbasbelopp för varje utlänning. För de fall då överträdelsen har pågått längre än tre månader höjs avgiften från ett till två prisbasbelopp för varje utlänning.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 7. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 juli 2018. Av punkt 2 följer att de nya nivåerna på den särskilda avgiften enligt
20 kap. 12 och 12 a §§ inte ska tillämpas för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. När det gäller överträdelser som pågår när lagen träder i kraft gäller de nya föreskrifterna för den del av överträdelsen som har pågått under tiden efter ikraftträdandet. För att den nya avgiftsnivån vid överträdelser som har pågått längre tid än tre månader ska tillämpas krävs därför att överträdelsen har pågått under längre tid än tre månader efter det att lagen trätt i kraft.
Bilaga 1
L 168/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2009
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/52/EG
av den 18 juni 2009
om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (4) Eftersom det i detta direktiv föreskrivs minimistandarder ANTAGIT DETTA DIREKTIV bör medlemsstaterna ha rätt att anta eller behålla sträng are sanktioner och åtgärder och införa strängare skyldig heter för arbetsgivarna.
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.3 b,
(5) Detta direktiv bör inte tillämpas på tredjelandsmedbor med beaktande av kommissionens förslag, gare som vistas lagligt i en medlemsstat oavsett om de har tillåtelse att arbeta på dess territorium. Det bör inte heller tillämpas på personer som åtnjuter gemenskaps rättigheten fri rörlighet enligt definitionen i artikel 2.5 i med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr téns yttrande ( 1 ), 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskaps kodex om gränspassage för personer (kodex om Schen gengränserna) ( 4 ). Direktivet bör dessutom inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som befinner sig i en situation med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ), som omfattas av gemenskapsrätten, t.ex. tredjelandsmed borgare som är lagligen anställda i en annan medlemsstat och som av en tjänsteleverantör utstationerats till en i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), och annan medlemsstat i samband med tillhandahållande av tjänster. Detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar nationell lagstiftning som förbjuder anställning av tredje landsmedborgare som vistas lagligt i landet men som av följande skäl: arbetar i strid med sin vistelsestatus.
(1) Europeiska rådet kom vid sitt möte den 14 och 15 december 2006 överens om att medlemsstaternas samarbete bör stärkas i fråga om bekämpning av olaglig (6) I detta direktiv bör vissa termer definieras och dessa invandring och särskilt att åtgärderna mot olaglig anställ definitioner bör endast gälla detta direktiv. ning bör intensifieras på medlemsstats- och EU-nivå.
(2) En central drivkraft för olaglig invandring till EU är möj ligheten att få ett arbete i EU utan att ha den rättsliga (7) Definitionen av anställning bör omfatta dess huvud status som krävs för detta. Insatserna för att motverka beståndsdelar, dvs. verksamhet som avlönas eller borde olaglig invandring och olaglig vistelse bör därför omfatta avlönas, och som utförs för eller under ledning och/eller åtgärder för att motverka denna drivkraft. kontroll av en arbetsgivare, oberoende av det rättsliga förhållandet.
(3) Grundpelaren i sådana åtgärder bör vara ett allmänt för bud mot anställning av tredjelandsmedborgare som inte har rätt till vistelse i EU samt sanktioner mot arbetsgivare som överträder detta förbud. (8) Definitionen av arbetsgivare kan omfatta en sammanslut ning av personer med erkänd kapacitet att utföra rättsliga ( 1 ) EUT C 204, 9.8.2008, s. 70. handlingar utan ställning som juridisk person. ( 2 ) EUT C 257, 9.10.2008, s. 20. ( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 4 februari 2009 (ännu ej of fentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 25 maj 2009. ( 4 ) EUT, L 105, 13.4.2006, s. 1.
Bilaga 1
30.6.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 168/25
(9) För att förhindra anställning av tredjelandsmedborgare (15) Den olagligt anställde tredjelandsmedborgaren bör inte som vistas olagligt bör arbetsgivare vara skyldiga att in erhålla rätt till inresa, vistelse och tillträde till arbetsmark nan de anställer tredjelandsmedborgare, även om tredje naden genom den olagliga anställningen, utbetalningen landsmedborgarna rekryteras för att utstationeras till en eller efterhandsutbetalning av ersättning, sociala avgifter annan medlemsstat i samband med tillhandahållande av eller skatter som betalas av arbetsgivaren eller ett rätts tjänster, kontrollera att tredjelandsmedborgaren har ett subjekt som är skyldigt att betala i dennes ställe. giltigt uppehållstillstånd eller en annan handling som ger dem rätt till vistelse och som visar att tredjelands medborgaren vistas lagligt på anställningsmedlemsstatens (16) Medlemsstaterna bör säkerställa att klagomål inges eller territorium. kan inges och att mekanismer har inrättats för att säker ställa att tredjelandsmedborgare kan erhålla efterhands utbetalningar av den innestående lön de har rätt till. (10) För att medlemsstaterna i synnerhet ska kunna kontrol Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att involvera lera om handlingar är förfalskade bör arbetsgivarna också sina beskickningar eller representationer i tredjeländer i vara skyldiga att underrätta de behöriga myndigheterna dessa mekanismer. Samtidigt som man inrättar effektiva om att de anställer en tredjelandsmedborgare. För att mekanismer för att göra det lättare att inge klagomål bör göra den administrativa bördan så liten som möjligt medlemsstaterna, om något sådant inte redan föreskrivs i bör medlemsstaterna få tillåta att en sådan underrättelse nationell lagstiftning, överväga möjligheten och mervär sker inom ramen för andra system för anmälan. Med det av att ge en behörig myndighet tillstånd att vidta lemsstaterna bör kunna besluta att tillämpa ett förenklat rättsliga åtgärder mot en arbetsgivare i syfte att få tillbaka förfarande för anmälan från arbetsgivare som är fysiska innestående ersättning. personer, då anställningen avser arbete för deras privata syften.
(17) Medlemsstaterna bör vidare sörja för att det föreligger en presumtion om ett anställningsförhållande på minst tre (11) Arbetsgivare som har fullgjort skyldigheterna enligt detta månader, så att bevisbördan läggs på arbetsgivaren för direktiv bör inte hållas ansvariga för att ha anställt tredje åtminstone en viss period. Den anställde bör bland andra landsmedborgare som vistas olagligt om den behöriga också ges möjlighet att bevisa att det föreligger ett an myndigheten senare upptäcker att handlingen som en ställningsförhållande och vilken varaktighet detta har. anställd uppvisat i själva verket varit förfalskad eller miss brukats, såvida inte arbetsgivaren kände till att hand lingen var en förfalskning. (18) Medlemsstaterna bör se till att det finns möjligheter till ytterligare sanktioner mot arbetsgivare, bland annat från tagande av rätten till en del av eller alla offentliga för (12) För att underlätta för arbetsgivare att fullgöra sina skyl måner, stöd eller bidrag, inbegripet jordbruksbidrag, från digheter bör medlemsstaterna anstränga sig på alla sätt tagande av rätten till deltagande i förfaranden för offent för att skyndsamt handlägga ansökningar om förnyelse lig upphandling, samt återbetalning av en del av eller alla av uppehållstillstånd. redan erhållna offentliga förmåner, stöd eller bidrag, in begripet EU-bidrag som förvaltas av medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör få besluta att inte tillämpa dessa (13) För att det allmänna förbudet ska efterlevas och för att ytterligare sanktioner på arbetsgivare som är fysiska per motverka överträdelser bör medlemsstaterna införa lämp soner, då anställningen avser arbete för deras privata liga sanktioner. Sanktionerna bör omfatta finansiella syften. sanktionsavgifter samt bidrag till kostnaderna för att åter sända tredjelandsmedborgaren, tillsammans med möjlig heten att sätta ner sanktionsavgiften för arbetsgivare som (19) Detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 10 och 12, bör inte är fysiska personer, då anställningen avser arbete för de påverka tillämpningen av rådets förordning (EG, Eura ras privata syften. tom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetför ordning för Europeiska gemenskapernas allmänna bud get ( 1 ). (14) Arbetsgivaren bör i samtliga fall vara skyldig att till tred jelandsmedborgaren betala eventuell innestående ersätt ning för utfört arbete samt innestående skatter och so ciala avgifter. Om storleken på ersättningen inte kan fast (20) Med tanke på den allmänna förekomsten av underentrep ställas ska den presumeras motsvara minst den lön som renader inom vissa berörda sektorer är det nödvändigt att gäller enligt tillämpliga lagar om minimilön, kollektiv säkerställa att åtminstone den entreprenör till vilken ar avtal eller i enlighet med etablerad praxis i relevanta betsgivaren är en direkt underentreprenör kan hållas an branscher. Arbetsgivaren bör också vara skyldig att i före svarig för finansiella sanktioner tillsammans med eller i kommande fall betala eventuella kostnader för att skicka stället för arbetsgivaren. I specifika fall kan andra entre innestående ersättning till det land som den olagligt an prenörer hållas ansvariga för finansiella sanktioner till ställde tredjelandsmedborgaren återvänt eller återsänts till. sammans med eller i stället för en arbetsgivare som an I de fall arbetsgivaren inte har gjort några efterhands ställer tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. De utbetalningar bör medlemsstaterna inte vara skyldiga att fullgöra denna skyldighet i arbetsgivarens ställe. ( 1 ) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
Bilaga 1
L 168/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2009
efterhandsutbetalningar som ska täckas av ansvars tredje parter såsom fackföreningar eller andra organisa bestämmelserna i detta direktiv bör också omfatta bidrag tioner. De utsedda tredje parterna bör när de bistår tred till nationella semesterfonder och sociala fonder som re jelandsmedborgaren med att inge klagomål skyddas mot gleras i lag eller genom kollektivavtal. eventuella sanktioner enligt regler som förbjuder hjälp till olaglig vistelse.
(21) Erfarenheten har visat att befintliga sanktionssystem inte har varit tillräckliga för att uppnå fullständig efterlevnad (27) Som ett komplement till mekanismerna för att inge kla av förbuden mot anställning av tredjelandsmedborgare gomål bör medlemsstaterna ha möjlighet att bevilja tred som vistas olagligt. En av orsakerna är att enbart admi jelandsmedborgare som har utsatts för särskilt exploate nistrativa sanktioner sannolikt inte är tillräckliga för att rande arbetsförhållanden eller som var en olagligt an avskräcka vissa skrupellösa arbetsgivare. Efterlevnaden ställd minderårig, och som samarbetar i det straffrättsliga kan och bör stärkas genom att straffrättsliga sanktioner förfarandet mot arbetsgivaren, tillfälliga uppehållstillstånd tillämpas. som är knutna till de relevanta nationella förfarandenas varaktighet. Tillstånden bör beviljas med användning av jämförbara arrangemang som de som gäller för tredje landsmedborgare som omfattas av rådets direktiv (22) För att garantera fullständig efterlevnad av det allmänna 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd förbudet finns det därför ett särskilt behov av mer av till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för männi skräckande sanktioner i allvarliga fall såsom återkom skohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring mande upprepade överträdelser, olaglig anställning av och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna ( 2 ). ett betydande antal tredjelandsmedborgare, särskilt ex ploaterande arbetsförhållanden, arbetsgivarens vetskap om att arbetstagaren är offer för människohandel samt olaglig anställning av en minderårig. Detta direktiv åläg ger medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning till (28) För att säkerställa en tillfredsställande efterlevnad av detta handahålla straffrättsliga sanktioner för sådana allvarliga direktiv och i största möjliga utsträckning minska skill överträdelser. Det medför inga skyldigheter beträffande naderna i efterlevnad mellan medlemsstaterna bör med tillämpningen av sådana sanktioner eller något annat be lemsstaterna säkerställa att effektiva och lämpliga inspek fintligt system för brottsbekämpning i enskilda fall. tioner genomförs på deras territorium och informera kommissionen om resultatet av de inspektioner som de utför.
(23) I samtliga fall som bedöms som allvarliga enligt detta direktiv bör överträdelsen, om den begås uppsåtligen, betraktas som ett brott i hela gemenskapen. Bestämmel serna i detta direktiv angående brott bör inte påverka (29) Medlemsstaterna bör uppmuntras att varje år fastställa ett tillämpningen av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den nationellt mål för antalet inspektioner i de verksamhets 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel ( 1 ). sektorer på deras territorium där det är vanligast med anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt.
(24) Brottet bör kunna bestraffas med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner. Skyldigheten (30) För att öka effektiviteten hos de inspektioner som ge att säkerställa effektiva, proportionella och avskräckande nomförs med tillämpning av detta direktiv bör medlems straffrättsliga sanktioner enligt detta direktiv påverkar inte staterna säkerställa att nationell lagstiftning ger de behö hur medlemsstaterna internt organiserar sina straffrätts riga myndigheterna tillräckliga befogenheter att utföra liga system. inspektionerna, att information om olaglig anställning, inbegripet resultatet av tidigare inspektioner, samlas in och behandlas för att detta direktiv ska genomföras på ett effektivt sätt samt att det finns tillgång till tillräcklig (25) Juridiska personer kan också hållas ansvariga för de brott personal med de färdigheter och kvalifikationer som be som avses i detta direktiv, eftersom många arbetsgivare är hövs för att effektivt genomföra inspektionerna. juridiska personer. Bestämmelserna i detta direktiv med för ingen skyldighet för medlemsstaterna att införa straff rättsligt ansvar för juridiska personer.
(31) Medlemsstaterna bör säkerställa att de inspektioner som genomförs med tillämpning av detta direktiv inte påver (26) För att underlätta efterlevnaden av detta direktiv bör det kar vare sig antalet eller kvaliteten på de inspektioner finnas effektiva mekanismer genom vilka tredjelandsmed som genomförs för att bedöma anställnings- och arbets borgarna kan inge klagomål direkt eller genom utsedda förhållanden.
( 1 ) EGT L 203, 1.8.2002, s. 1. ( 2 ) EUT L 261, 6.8.2004, s. 19.
Bilaga 1
30.6.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 168/27
(32) När det gäller utstationerade arbetstagare som är tredje (38) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om För landsmedborgare får medlemsstaternas inspektionsmyn enade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördra digheter utnyttja det samarbete och informationsutbyte get om Europeiska unionen och fördraget om upprättan som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv det av Europeiska gemenskapen, och utan att det påver 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering kar tillämpningen av artikel 4 i nämnda protokoll, deltar av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjäns dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv, ter ( 1 ), för att kontrollera att den berörda tredjelandsmed som inte är bindande för eller tillämpligt i dem. borgaren är lagligen anställd i ursprungsmedlemsstaten.
(39) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Dan marks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unio (33) Detta direktiv bör betraktas som ett komplement till nen och fördraget om upprättandet av Europeiska ge åtgärder för att motverka svart arbete och exploatering. menskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.
(34) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ( 2 ) uppmuntras medlemsstaterna HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär derna samt att offentliggöra dessa tabeller. Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
I syfte att bekämpa olaglig invandring förbjuds i detta direktiv anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. Därför (35) All behandling av personuppgifter i samband med ge fastställs i direktivet gemensamma minimistandarder för sank nomförandet av detta direktiv bör ske i enlighet med tioner och åtgärder som medlemsstaterna ska tillämpa gentemot Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av arbetsgivare som överträder detta förbud. den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 3 ).
Definitioner
(36) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att motverka Med särskilt avseende på detta direktiv gäller följande definitio olaglig invandring genom att vidta åtgärder mot den ner: drivkraft som utsikterna till ett arbete innebär, inte i till räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av detta direktivs omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan a) tredjelandsmedborgare: personer som inte är unionsmedborgare gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget och som principen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med propor inte heller är personer som åtnjuter fri rörlighet enligt ge tionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte menskapslagstiftningen i enlighet med artikel 2.5 i kodexen utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. om Schengengränserna.
b) tredjelandsmedborgare som vistas olagligt: en tredjelandsmedbor (37) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna gare som vistas på en medlemsstats territorium som inte och följer de principer som erkänns särskilt i Europeiska uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för vistelse konventionen angående skydd för de mänskliga rättighe eller bosättning i den medlemsstaten. terna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Di rektivet bör specifikt tillämpas med vederbörlig respekt för näringsfriheten, likhet inför lagen och principen om c) anställning: verksamhet som omfattar alla slag av arbete som icke-diskriminering, rätten till ett effektivt rättsmedel och regleras av nationell lagstiftning eller i enlighet med etablerad en opartisk domstol samt principerna om laglighet och praxis för eller under ledning och/eller kontroll av en arbets proportionalitet i fråga om brott och straff i enlighet med givare. artiklarna 16, 20, 21, 47 och 49 i stadgan.
( 1 ) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1. ( 2 ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. d) olaglig anställning: anställning av en tredjelandsmedborgare ( 3 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. som vistas olagligt.
Bilaga 1
L 168/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2009
e) arbetsgivare: varje fysisk person eller rättssubjekt, inbegripet a) kräva att tredjelandsmedborgare innan anställningen påbörjas bemanningsföretag, för eller under vilkas ledning och/eller innehar och för arbetsgivaren uppvisar ett giltigt uppehålls kontroll anställning sker. tillstånd eller en annan handling som ger dem rätt till vis telse,
f) underentreprenör: varje fysisk person eller rättssubjekt, till vilka b) åtminstone så länge anställningen varar behålla en kopia av genomförandet av samtliga eller delar av de skyldigheter som eller ett utdrag av innehållet i uppehållstillståndet eller annan fastställs i ett tidigare kontrakt delegerats. handling som ger rätt till vistelse, för eventuell inspektion av medlemsstaternas behöriga myndigheter,
g) juridisk person: varje rättssubjekt som har denna status enligt tillämplig nationell lagstiftning, med undantag för stater eller c) underrätta de behöriga myndigheter som utsetts av medlems offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenhe staterna om inledandet av tredjelandsmedborgares anställ ter samt offentliga internationella organisationer. ning inom en period som varje medlemsstat själv ska fast ställa.
h) bemanningsföretag: varje fysisk eller juridisk person som i enlighet med nationell lagstiftning ingår anställningskontrakt 2. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa ett förenklat för
eller inleder anställningsförhållanden med arbetstagare i syfte farande för underrättelse enligt punkt 1 c om arbetsgivaren är att hyra ut dessa till kundföretag för tillfälligt arbete i dessa en fysisk person och anställningen avser arbete för dennes pri företag under deras kontroll och ledning. vata syften.
Medlemsstaterna får besluta att underrättelse enligt punkt 1 c i) särskilt exploaterande arbetsförhållanden: arbetsförhållanden, in ovan inte är nödvändigt om den anställde har beviljats ställning begripet sådana som grundar sig på könsdiskriminering eller som varaktigt bosatt enligt direktiv 2003/109/EG av den annan diskriminering, där det råder en påfallande skillnad 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborga jämfört med de lagligen anställda arbetstagarnas anställnings res ställning ( ). villkor, som t.ex. påverkar arbetstagarnas hälsa och säkerhet 1 samt kränker den mänskliga värdigheten.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetsgivare som har fullgjort sina skyldigheter enligt punkt 1 inte ska hållas ansva j) ersättning till tredjelandsmedborgare som vistas olagligt: lön och riga för överträdelser av det förbud som anges i artikel 3, såvida alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner arbetsgivarna inte kände till att den handling som uppvisas som som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren giltigt uppehållstillstånd eller annan handling som ger rätt till på grund av anställningen och som motsvarar den lön eller vistelse var en förfalskning. annan ersättning som lagligen anställda arbetstagare i jämför bar ställning skulle ha fått.
Finansiella sanktioner
1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att
Förbud mot olaglig anställning
överträdelser av det förbud som avses i artikel 3 blir föremål 1. Medlemsstaterna ska förbjuda anställning av tredjelands för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner mot medborgare som vistas olagligt. arbetsgivaren.
2. Sanktionerna ska för överträdelser av det förbud som av 2. Överträdelser av detta förbud ska bestraffas med de sank ses i artikel 3 omfatta tioner och åtgärder som fastställs i detta direktiv.
a) finansiella sanktioner som ska öka i förhållande till antalet 3. En medlemsstat får besluta att inte tillämpa förbudet i olagligt anställda tredjelandsmedborgare, och punkt 1 på tredjelandsmedborgare som vistas olagligt vars åter sändande har uppskjutits och som får arbeta i enlighet med nationell lagstiftning. b) betalning av kostnaderna för olagligt anställda tredjelands medborgares återvändande i de fall där förfaranden för åter vändande tillämpas. Medlemsstaterna kan i stället besluta att Artikel 4 inkludera åtminstone de genomsnittliga kostnaderna för åter vändande i de finansiella sanktionerna enligt led a.
Arbetsgivarens skyldigheter
1. Medlemsstaterna ska ålägga arbetsgivarna att ( 1 ) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.
Bilaga 1
30.6.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 168/29
3. Medlemsstaterna kan föreskriva om reducerade finansiella och enligt artikel 13, innan ett eventuellt beslut om återsän sanktioner om arbetsgivaren är en fysisk person som anställer dande verkställs. en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt om anställningen avser arbete för dennes privata syften och om arbetsförhållan dena inte är särskilt exploaterande. 3. För tillämpningen av punkterna 1 a och 1 b ska medlems staterna fastställa att det ska föreligga en presumtion om ett anställningsförhållande på minst tre månader, såvida inte arbets givaren eller arbetstagaren, bland andra, kan motbevisa detta. Artikel 6
Efterhandsutbetalningar som ska göras av arbetsgivare
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att nödvändiga mekanis 1. För varje överträdelse av det förbud som avses i artikel 3 mer har inrättats som säkerställer att olagligt anställda tredje ska medlemsstaterna säkerställa att arbetsgivaren ska ansvara för landsmedborgare kan erhålla eventuella efterhandsutbetalningar betalning av av ersättning enligt punkt 1 a och som är indriven i enlighet med kraven i punkt 2, även om de har återvänt eller blivit återsända. a) eventuell innestående ersättning till den olagligt anställda tredjelandsmedborgaren; den överenskomna ersättningsnivån ska presumeras ha varit åtminstone lika hög som minimi 5. I de fall tillfälliga uppehållstillstånd har beviljats enligt lönen enligt tillämplig nationell lagstiftning, kollektivavtal artikel 13.4 ska medlemsstaterna i den nationella lagstiftningen eller i enlighet med etablerad praxis i den relevanta bran fastställa villkoren för förlängning av dessa uppehållstillstånd schen, såvida inte antingen arbetsgivaren eller arbetstagaren tills dess att tredjelandsmedborgaren har erhållit eventuella efter kan bevisa motsatsen, samtidigt som, i förekommande fall, handsutbetalningar av ersättning enligt punkt 1 i denna artikel. rättsligt bindande nationella bestämmelser om löner respek teras, Artikel 7
Övriga åtgärder
b) ett belopp motsvarande eventuella skatter och sociala avgif 1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att ter som arbetsgivaren skulle ha betalat om tredjelandsmed säkerställa att arbetsgivare i lämpliga fall även ska omfattas av borgaren varit lagligt anställd, inklusive straffavgifter vid för följande åtgärder: seningar och relevanta administrativa sanktioner,
a) Fråntagande av rätten till en del av eller alla offentliga för c) i förekommande fall, eventuella kostnader för att skicka ef måner, stöd eller bidrag, inbegripet EU-bidrag som förvaltas terhandsutbetalningar till det land som tredjelandsmedborga av medlemsstaterna, i upp till fem år. ren återvänt eller återsänts till.
b) Fråntagande av rätten att delta i offentlig upphandling enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2. För att säkerställa tillgången till effektiva förfaranden för 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av för tillämpningen av punkterna 1 a och 1 c och med vederbörligt farandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, beaktande av artikel 13 ska medlemsstaterna införa mekanismer varor och tjänster ( 1 ) i upp till fem år. för att säkerställa att olagligt anställda tredjelandsmedborgare
c) Återbetalning av en del av eller alla offentliga förmåner, stöd a) inom en preskriptionstid som fastställs i nationell lagstiftning eller bidrag, inbegripet EU-bidrag som förvaltas av medlems kan framställa krav och i förlängningen erhålla verkställighet staterna, som arbetsgivaren har beviljats under upp till tolv av en dom gentemot arbetsgivaren för eventuell innestående månader före upptäckten av den olagliga anställningen. ersättning, inbegripet i de fall de har återvänt eller blivit återsända, d) Tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå överträdelsen eller tillfälligt eller perma nent upphävande av tillståndet att driva näringsverksamheten b) kan, om denna möjlighet föreskrivs i nationell lagstiftning, i fråga om detta är berättigat med tanke på hur allvarlig uppmana behörig myndighet i medlemsstaten att inleda för överträdelsen är. farandena för att kräva ut innestående ersättning utan att tredjelandsmedborgaren i det fallet behöver framställa några krav. 2. Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkt 1 om arbetsgivaren är en fysisk person och anställningen avser arbete för dennes privata syften. Olagligt anställda tredjelandsmedborgare ska systematiskt och objektivt informeras om sina rättigheter enligt denna punkt ( 1 ) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.
Bilaga 1
L 168/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2009
Artikel 8 som utnyttjar arbetskraft eller tjänster från en person som vistas olagligt med vetskap om att tredjelandsmedborgaren är
Underentreprenad
offer för människohandel. 1. Om arbetsgivaren är en underentreprenör ska medlems staterna, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i nationell lagstiftning om rätten till bidrag eller regressrätt eller bestämmelserna i nationell lagstiftning på området för social e) Överträdelsen avser olaglig anställning av en minderårig. trygghet, sörja för att den entreprenör till vilken arbetsgivaren är en direkt underentreprenör tillsammans med eller i stället för arbetsgivaren kan hållas ansvarig för att betala 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att anstiftan av eller medhjälp till uppsåtliga handlingar av det slag som avses i punkt 1 utgör en straffbar gärning. a) finansiella sanktioner enligt artikel 5, och
Artikel 10 b) efterhandsutbetalningar enligt artikel 6.1 a och 6.1 c och artikel 6.2 och 6.3. Straffrättsliga sanktioner
1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att fysiska personer som begår brott enligt artikel 9 2. Om arbetsgivaren är en underentreprenör ska medlems straffas med effektiva, proportionella och avskräckande straff staterna säkerställa att huvudentreprenören och varje eventuell rättsliga sanktioner. entreprenör i mellanledet, om de kände till att underentrepre nören anställde tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, kan hållas ansvariga för de betalningar som anges i punkt 1 till sammans med eller i stället för den anställande underentrepre 2. Förutsatt att allmänna rättsprinciper inte utesluter detta nören eller den entreprenör till vilken arbetsgivaren är en direkt kan de straffrättsliga sanktioner som avses i denna artikel enligt underentreprenör. nationell lagstiftning tillämpas utan att det påverkar andra sank tioner eller åtgärder som inte är av straffrättslig karaktär och de kan åtföljas av offentliggörandet av det rättsliga beslutet i det berörda fallet. 3. En entreprenör som har uppfyllt skyldigheten att vidta rimliga kontrollåtgärder enligt nationell lagstiftning ska inte hål las ansvarig enligt punkterna 1 och 2.
Juridiska personers ansvar
4. Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler i natio nell lagstiftning. 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att juridiska personer kan hållas ansvariga för de brott som avses i artikel 9 och som har begåtts till förmån för någon person som har en ledande ställ ning inom den juridiska personen och agerar antingen enskilt Artikel 9 eller som en del av den juridiska personens organisation, grun Brott dad på
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att en överträdelse av för budet som avses i artikel 3 utgör ett brott under var och en av följande omständigheter enligt nationell lagstiftning, om den a) behörighet att företräda den juridiska personen, begås uppsåtligen:
a) Överträdelsen fortsätter eller återkommande upprepas. b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller
b) Överträdelsen gäller samtidig anställning av ett betydande antal tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.
c) Överträdelsen åtföljs av särskilt exploaterande arbetsförhål 2. Medlemsstaterna ska också säkerställa att juridiska perso landen. ner kan hållas ansvariga när brister i övervakning eller kontroll som ska utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska d) Överträdelsen begås av en arbetsgivare som inte har åtalats personen att till dennes förmån begå ett brott som avses i eller fällts för ett brott enligt rambeslut 2002/629/RIF, men artikel 9.
Bilaga 1
30.6.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 168/31
3. Juridiska personers ansvar enligt punkterna 1 och 2 ska Artikel 14 inte utesluta straffrättsliga förfaranden mot fysiska personer som
Inspektioner
är gärningsmän vid, anstiftare av eller medhjälpare till brott som avses i artikel 9. 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att effektiva och lämpliga inspektioner genomförs på deras territorium för att kontrollera anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. Sådana inspektioner ska göras i första hand på grundval av en risk Artikel 12 bedömning som ska utföras av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.
Sanktioner mot juridiska personer
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att juridiska personer som förklarats ansvariga i 2. För att effektivisera inspektionerna ska medlemsstaterna enlighet med artikel 11 kan bli föremål för effektiva, propor på grundval av en riskbedömning regelbundet identifiera de tionella och avskräckande sanktioner, som kan omfatta åtgärder verksamhetssektorer på deras territorier där det är vanligt med såsom de som anges i artikel 7. anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt.
Medlemsstaterna kan besluta att en förteckning över arbets Medlemsstaterna ska för var och en av dessa sektorer varje år givare som är juridiska personer och som har hållits ansvariga före den 1 juli informera kommissionen om de inspektioner, för brott i enlighet med artikel 9 ska offentliggöras. både i absoluta tal och som en procentuell andel av arbets givarna inom varje sektor, som utförts under föregående år tillsammans med resultatet av dem.
Förenklade klagomålsförfaranden
Artikel 15 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns effektiva me Förmånligare bestämmelser kanismer genom vilka olagligt anställda tredjelandsmedborgare kan inge klagomål mot sina arbetsgivare direkt eller genom Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta tredje parter som utsetts av medlemsstaterna, såsom fackför eller behålla bestämmelser som är förmånligare för de tredje eningar eller andra organisationer eller en behörig myndighet landsmedborgare som de är tillämpliga på enligt artiklarna 6 i medlemsstaten om detta föreskrivs i den nationella lagstift och 13, förutsatt att sådana bestämmelser är förenliga med detta ningen. direktiv.
Artikel 16 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att tredje parter som i enlighet med de kriterier som fastställs i deras nationella lags Rapportering tiftning har ett berättigat intresse av att säkerställa att detta 1. Kommissionen ska senast den 20 juli 2014 och vart tredje direktiv efterlevs får, på den olagligt anställde tredjelandsmed år därefter överlämna en rapport till Europaparlamentet och borgarens vägnar eller för att stödja denne, med hans eller rådet som, vid behov, innehåller förslag till ändringar av be hennes tillstånd, engagera sig i de rättsliga eller administrativa stämmelserna i artiklarna 6, 7, 8, 13 och 14. Kommissionen förfaranden som finns för att säkerställa efterlevnaden av skyl ska i sin rapport särskilt undersöka medlemsstaternas genom digheterna enligt detta direktiv. förande av artikel 6.2 och 6.5.
3. Att bistå tredjelandsmedborgare med att inge klagomål ska 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen översända all in inte betraktas som hjälp till olaglig vistelse i enlighet med rådets formation som är lämplig för att utarbeta den rapport som direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition avses i punkt 1. Informationen ska omfatta antalet inspektioner av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse ( 1 ). och resultat från de inspektioner som genomförts enligt artikel 14.1, de åtgärder som vidtagits enligt artikel 13 och i möjligaste mån, de åtgärder som vidtagits enligt artiklarna 6 och 7. 4. När det gäller brott som omfattas av artikel 9.1 c och e ska medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning fastställa vill koren enligt vilka de i varje enskilt fall kan bevilja tillfälliga uppehållstillstånd, som är knutna till de relevanta nationella Artikel 17 förfarandenas varaktighet, till berörda tredjelandsmedborgare,
Införlivande
med användning av jämförbara arrangemang som de som gäller för tredjelandsmedborgare som omfattas av direktiv 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra för 2004/81/EG. fattningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 20 juli 2011. De ska genast underrätta kommissionen om ( 1 ) EGT L 328, 5.12.2002, s. 17. detta.
Bilaga 1
L 168/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.6.2009
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Utfärdat i Bryssel den 18 juni 2009.
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar H.-G. PÖTTERING Š. FÜLE Ordförande Ordförande
Bilaga 2
Sammanfattning av departementspromemorian Arbetsplatsinspektioner och höjd särskild avgift (Ds 2017:16)
I promemorian lämnas förslag till ändringar i utlänningslagen som innebär att möjligheten att genomföra arbetsplatsinspektioner utökas. Polismyndigheten ges möjlighet att göra inspektioner på arbetsplatser för att kontrollera att arbetsgivare inte har personer anställda i strid mot utlänningslagens bestämmelser. Inspektionerna ska rikta sig mot arbetsgivaren. Inspektionerna ska baseras på en riskbedömning i enlighet med EU:s direktiv 2009/52 om sanktioner mot arbetsgivare. Det föreslås också att den särskilda avgiften som arbetsgivare kan åläggas att betala för att de har en utlänning anställd som saknar rätt att vistas och arbeta i Sverige ska höjas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2018.
Bilaga 3
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 20 kap. 12 och 12 a §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 9 kap. 12 §, och närmast före 9 kap. 12 § en ny rubrik av följande lydelse.
9 kap.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Inspektioner av arbetsplatser | |
| 12 § | |
| Polismyndigheten får genomföra inspektioner på arbetsplatser och i andra lokaler där näringsverksamhet bedrivs för att kontrollera att arbetsgivaren inte har utlänningar anställda som saknar föreskrivna tillstånd att vistas och arbeta i Sverige. Sådana inspektioner får endast genomföras inom verksamhetssektorer som är identifierade som en risksektor i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, i den ursprungliga lydelsen. | |
| En arbetsgivare är skyldig att lämna tillträde till de ställen där verksamheten bedrivs och tillhandahålla handlingar och övriga upplysningar som behövs för kontrollen. | |
| En inspektion får genomföras utan att arbetsgivaren underrättas om den i förväg. | |
| 32 |
20 kap. Bilaga 3 4 12 § En fysisk eller juridisk person som har en utlänning anställd ska, oavsett om ansvar krävs ut enligt 5 §, betala en särskild avgift, om utlänningen 1. inte har rätt att vistas i Sverige, eller 2. har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd. Särskild avgift enligt första stycket 1 ska inte betalas av den som har 1. kontrollerat utlänningens rätt att vistas i Sverige, 2. behållit en kopia av eller ett utdrag ur den eller de handlingar som visar att utlänningen har rätt att vistas här, och 3. underrättat den behöriga myndigheten, som anges i en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag, om anställningen För varje utlänning är avgiften För varje utlänning är avgiften hälften av det prisbasbelopp enligt det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäk- och 7 §§ socialförsäkringsbalken ringsbalken som gällde när som gällde när överträdelsen överträdelsen upphörde. Om upphörde. Om överträdelsen har överträdelsen har pågått under en pågått under en längre tid än tre längre tid än tre månader, är månader är avgiften för varje avgiften för varje utlänning i stället utlänning i stället två prisbashela prisbasbeloppet. Avgiften får belopp . Avgiften får sättas ned helt sättas ned helt eller delvis, om eller delvis, om särskilda skäl talar särskilda skäl talar för det. Avgiften för det. Avgiften tillfaller staten. tillfaller staten.
5 12 a § En fysisk eller juridisk person som är uppdragsgivare, eller uppdragsgivare i tidigare led, åt en arbetsgivare som har en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige anställd, ska betala en särskild avgift om 1. uppdragsgivaren, eller en uppdragsgivare i tidigare led, har anlitat arbetsgivaren som underentreprenör för att genomföra ett avtal om entreprenad eller underentreprenad, 2. utlänningen arbetar inom underentreprenaden, och 3. uppdragsgivaren, eller uppdragsgivaren i tidigare led, inte är beställare i huvudentreprenadavtalet. En uppdragsgivare som har vidtagit rimliga kontrollåtgärder och som inte inser eller har skälig anledning att anta att arbetsgivaren hade en eller flera utlänningar anställda som saknade rätt att vistas i Sverige, ska inte betala den särskilda avgiften. En uppdragsgivare i tidigare led ska betala den särskilda avgiften endast om uppdragsgivaren inser eller har skälig anledning att anta att arbetsgivaren hade en eller flera utlänningar anställda som saknade rätt att vistas här och som arbetade inom underentreprenaden. För varje utlänning är avgiften För varje utlänning är avgiften hälften av det prisbasbelopp enligt det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 2 kap. 6 och 7 §§ social- och 7 §§ socialförsäkringsbalken försäkringsbalken som gällde när som gällde när överträdelsen
4 Senaste lydelse 2013:646. 5 Senaste lydelse 2014:646.
Bilaga 3 överträdelsen upphörde. Om upphörde. Om överträdelsen har överträdelsen har pågått under en pågått under en längre tid än tre längre tid än tre månader, är månader, är avgiften för varje avgiften för varje utlänning i stället utlänning i stället två prishela prisbasbeloppet . Avgiften får basbelopp . Avgiften får sättas ned sättas ned helt eller delvis, om helt eller delvis, om särskilda skäl särskilda skäl talar för det. Avgiften talar för det. Avgiften tillfaller tillfaller staten. staten.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2018.
Bilaga 4
Förteckning över remissinstanser
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Arbetsplatsinspektioner och höjd särskild avgift (Ds 2017:16) avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Göta hovrätt, Solna tingsrätt, Malmö tingsrätt, Umeå tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Migrationsverket, Skatteverket, Arbetsmiljöverket, Tillväxtverket, Diskrimineringsombudsmannen, Regelrådet, Göteborgs universitet, Företagarna, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Sveriges Kommuner och Landsting har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från att göra det. Yttranden har dessutom avgetts av Akademikerförbundet SSR och Fackligt center för Papperslösa.