Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande

Lagrådsremiss

Ändringar i utlänningslagen

med anledning av den omarbetade

Dublinförordningens ikraftträdande

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 6 mars 2014

Beatrice Ask

Alexandra Wilton Wahren (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen föreslås bl.a. en ändring av bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) om när en asylansökan får avvisas. Den föreslagna ändringen innebär ett genomförande i svensk rätt av artikel 33.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning), det omarbetade asylprocedurdirektivet, som medger att en asylansökan får nekas prövning om sökanden har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. En sådan ändring är nödvändig för att bestämmelserna om när en asylansökan får avvisas ska stämma överens med bestämmelserna om när ett beslut om överföring av en asylsökande kan fattas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning), den omarbetade Dublinförordningen. Förordningen är tillämplig från och med den 1 januari 2014. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014.

1 Beslut Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

2 Förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (2005:716)

1 Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 b § utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

9 § Vad som föreskrivs om Det som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna avvisning och utvisning i denna lag gäller i tillämpliga delar också lag gäller i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt för beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr Europaparlamentets och rådets 343/2003 av den 18 februari 2003 förordning (EU) nr 604/2013 av om kriterier och mekanismer för den 26 juni 2013 om kriterier och att avgöra vilken medlemsstat som mekanismer för att avgöra vilken har ansvaret för att pröva en medlemsstat som är ansvarig för asylansökan som en medborgare i att pröva en ansökan om tredje land har gett in i någon internationellt skydd som en medlemsstat tredjelandsmedborgare eller en (Dublinförordningen). statslös person har lämnat in i 2 någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen).

5 kap.

3 1 b § En asylansökan får avvisas om sökanden 1. i en annan EU-stat har 1. i en annan EU-stat har förklarats vara flykting, förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande , 2. i ett land som inte är en EU-stat har förklarats vara flykting eller har motsvarande skydd, om sökanden kommer att släppas in i det landet och där är skyddad mot förföljelse och mot att sändas vidare till ett annat land där han eller hon riskerar förföljelse, eller 3. kan sändas till ett land där han eller hon – inte riskerar att utsättas för förföljelse, – inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, – är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon inte har motsvarande skydd, – har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60, Celex 32013L0032). 2 EUT L 180, 29.6.2013, s. 31 (Celex 32013R0604). 3 Senaste lydelse 2009:1542.

– har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är rimligt för honom eller henne att resa dit. I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte avvisas om 1. sökanden har en make, ett barn eller en förälder som är bosatt i Sverige och sökanden inte har en lika nära familjeanknytning till det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske, eller 2. sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga i det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014. 2. För beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en 4 medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat gäller 1 kap. 9 § i sin äldre lydelse. 3. För asylansökningar på vilka rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat är tillämplig gäller 5 kap. 1 b § i sin äldre lydelse.

4 EUT L 50, 25.2.2003, s. 1 (Celex 32003R0343).

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 direktivet 2013/32/EU om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla 1 internationellt skydd (omarbetning) , det omarbetade asylprocedurdirektivet. Direktivet, som trädde i kraft den 19 juli 2013, ska vad avser merparten av bestämmelserna vara genomfört i medlemsstaterna senast den 20 juli 2015. Direktivet bifogas som bilaga 1 . Den 26 juni 2013 antog också Europaparlamentet och rådet förordningen (EU) 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös 2 person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) , den omarbetade Dublinförordningen. Förordningen, som trädde i kraft den 19 juli 2013, ska tillämpas av medlemsstaterna sedan den 1 januari 2014. Förordningen bifogas som bilaga 2. Inom Justitiedepartementet upprättades i december 2013 ett utkast till lagrådsremiss Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande. En sammanfattning av utkastet till lagrådsremiss finns i bilaga 3 . Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss finns i bilaga 4 . Förslagen har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5 . En remissammanställning finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2014/140/L7). Lagrådsremissen innehåller överväganden och förslag för att genomföra artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet. Därtill innehåller lagrådsremissen vissa överväganden och förslag med anledning av den omarbetade Dublinförordningen.

4 Det gemensamma europeiska

asylsystemet

4.1 Den första etappen

EU har sedan 1999 arbetat med att skapa ett gemensamt asylsystem som grundar sig på en fullständig tillämpning av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) och dess 3 tilläggsprotokoll från den 31 januari 1967 (New York-protokollet) . Den första etappen i det arbetet slutfördes genom antagandet av rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som

1 EUT L 180, 29.6.2013, s.60 (Celex 32013L0032). 2 EUT L 180, 29.6.2013, s. 31 (Celex 32013R0604). 3 Genèvekonventionen och New York-protokollet innehåller de grundläggande internationella bestämmelserna om flyktingskap. I konventionen anges bl.a. kriterier för när en person ska betraktas som flykting.

flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det 4 beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet) och rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av 5 flyktingstatus (asylprocedurdirektivet) . År 2003 hade dessutom rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon 6 medlemsstat (nedan Dublinförordningen 343/2003) antagits. Under den första etappen av genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet antogs också det s.k. mottagandedirektivet och 8 den s.k. Eurodacförordningen . Skyddsgrundsdirektivet innehåller kriterierna för när en person ska anses vara i behov av internationellt skydd och bestämmelser om de rättigheter som följer med att internationellt skydd beviljas. I direktivet finns ett antal definitioner. Med internationellt skydd avses flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande. Med flykting avses en tredjelandsmedborgare som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd, eller en statslös person som av samma skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit och som inte omfattas av undantagsbestämmelserna i direktivets artikel 12. Med flyktingstatus avses en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som flykting. Med person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande avses en tredjelandsmedborgare eller statslös person som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting, men där det finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han eller hon återsänds till sitt ursprungsland, eller, i fråga om en statslös person, till det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort, skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada enligt artikel 15 och som inte omfattas av undantagen i artikel 17.1 och 17.2 och som inte kan, eller på grund av en sådan risk inte vill, begagna sig av det landets skydd.

4 EUT L 304, 30.9.2004, s. 12 (Celex 32004L0083). Ompublicering EUT L 204, 5.8.2005, s. 24, (rättad Celex 32004L0083R[2]). 5 EUT L 326, 13.12.2005, s. 13 (Celex 32005L0085). 6 EUT L 50, 25.2.2003, s. 1 (Celex 32003R0343). Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18, Celex 32003L0009). 8 Rådets förordning (EG) 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (EGT L 316, 15.12.2000, s. 1, Celex 32000R2725).

Med status som alternativt skyddsbehövande avses en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som en person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande. Med ansökan om internationellt skydd avses en ansökan om skydd som ges in till en medlemsstat av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför skyddsgrundsdirektivets tillämpningsområde och som kan omfattas av en separat ansökan. Asylprocedurdirektivet innehåller bestämmelser om de förfaranden som ska tillämpas vid handläggningen av asylansökningar som lämnas in på medlemsstaternas territorium. Med asylansökan avses enligt direktivet en ansökan som görs av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person och som kan förstås som en begäran om internationellt skydd från en medlemsstat i enlighet med Genèvekonventionen (dvs. en ansökan om flyktingstatus). En ansökan om internationellt skydd antas vara en asylansökan, om inte personen i fråga uttryckligen begär en annan typ av skydd som det kan ansökas om separat. I de fall en medlemsstat tillämpar ett förfarande där asylansökningar prövas både som ansökningar om status som flykting och som ansökningar om status som alternativt skyddsbehövande är dock direktivets bestämmelser tillämpliga under hela förfarandet. Skyddsgrundsdirektivet och asylprocedurdirektivet genomfördes i svensk rätt i januari 2010. I 4 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen (2005:716), UtlL, finns definitioner av flykting respektive alternativt skyddsbehövande som motsvarar definitionerna i skyddsgrundsdirektivet. I 4 kap. 3 och 3 a §§ UtlL finns bestämmelser om flyktingstatusförklaring respektive alternativ skyddsstatusförklaring. Dublinförordningen 343/2003 har som syfte att på ett tydligt och praktiskt genomförbart sätt avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som lämnas in av en tredjelandsmedborgare till någon medlemsstat och garantera faktisk tillgång till förfarandena för fastställande av flyktingstatus utan att äventyra målet att asylansökningar ska behandlas snabbt. En huvudprincip i förordningen är att en asylansökan ska prövas av en enda medlemsstat. Förordningen innehåller därför olika kriterier för vilken medlemsstat som ska vara ansvarig för prövningen av en asylansökan. Med asylansökan avses enligt förordningen en ansökan som har getts in av en tredjelandsmedborgare och som kan anses som en ansökan om internationellt skydd av en medlemsstat i enlighet med Genèvekonventionen (dvs. en ansökan om flyktingstatus). En ansökan om internationellt skydd ska antas vara en asylansökan, om inte tredjelandsmedborgaren uttryckligen begär en annan typ av skydd, som kan sökas särskilt.

4.2 Den andra etappen

Samtliga rättsakter inom det europeiska asylsystemet har omförhandlats och omarbetade versioner har antagits. Omarbetningen har syftat bl.a. till ökad harmonisering och till att flyktingar och alternativt skyddsbehövande i största möjliga utsträckning ska behandlas lika såväl vad gäller förfarandet vid fastställande av status som vad gäller innehållet i det internationella skyddet. Den 13 december 2011 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning) , det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. Direktivet trädde i kraft den 9 januari 2012 och skulle vara genomfört i medlemsstaterna senast den 21 december 2013. Den 26 juni 2013 antogs det omarbetade asylprocedurdirektivet. Direktivet trädde i kraft den 19 juli 2013 och ska vad avser merparten av bestämmelserna vara genomfört i medlemsstaterna senast den 20 juli 2015 och sin helhet senast den 20 juli 2018. Direktivets bestämmelser är tillämpliga på ansökningar om internationellt skydd enligt skyddsgrundsdirektivet, dvs. såväl på ansökningar om status som flykting som på ansökningar om status som alternativt skyddsbehövande, som lämnas in på medlemsstaternas territorium. Den 26 juni 2013 antogs den omarbetade Dublinförordningen. Förordningen är tillämplig på ansökningar om internationellt skydd enligt skyddsgrundsdirektivet, dvs. såväl på ansökningar om status som flykting som på ansökningar om status som alternativt skyddsbehövande, som lämnats in i en av medlemsstaterna av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person. Den trädde i kraft den 19 juli 2013 och är direkt tillämplig i medlemsstaterna sedan den 1 januari 2014. Den 26 juni 2013 antogs också Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU om normer för mottagande av personer som ansöker om 10 internationellt skydd (omarbetning) , det omarbetade mottagandedirektivet, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora 11 it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa , den omarbetade Eurodacförordningen.

EUT L 337, 20.12.2011, s. 9 (Celex 32011L0095). 10 EUT L 180, 29.6.2013, s. 96 (Celex 32013L0033). 11 EUT L 180, 29.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0603).

5 Nu gällande ordning för asylansökningar

från personer som har status som

skyddsbehövande i en annan EU-stat

En grundläggande princip i Dublinförordningen 343/2003 är att en asylansökan ska prövas av en enda medlemsstat (artikel 3.1). Enligt definitionen i artikel 2 c i förordningen avses med en asylansökan en ansökan som har getts in av en tredjelandsmedborgare och som kan anses som en ansökan om internationellt skydd i enlighet med Genèvekonventionen, dvs. flyktingstatus. En ansökan om internationellt skydd ska antas vara en asylansökan, om inte tredjelandsmedborgaren uttryckligen begär en annan typ av skydd, som kan sökas särskilt. Enligt definitionen i artikel 2 d i förordningen avses med en sökande eller en asylsökande en tredjelandsmedborgare som har gett in en asylansökan som ännu inte slutligt avgjorts. I Dublinförordningen 343/2003 finns kriterier för att avgöra vilken medlemsstat som ska vara ansvarig för att pröva en asylansökan. Om en medlemsstat befinns vara ansvarig enligt dessa kriterier ska den enligt artikel 16 i förordningen vara skyldig att a) överta en asylsökande som har gett in en ansökan i en annan medlemsstat, b) slutföra prövningen av asylansökan, c) återta en asylsökande vars ansökan är under prövning och som utan tillstånd befinner sig i en annan medlemsstat, d) återta en asylsökande som har återkallat en ansökan under prövning och gett in en asylansökan i en annan medlemsstat och e) återta en tredjelandsmedborgare vars asylansökan har avslagits och som utan tillstånd befinner sig i en annan medlemsstat. Om en medlemsstat utfärdar uppehållstillstånd till den asylsökande ska dessa skyldigheter överföras till den medlemsstaten. Om en person har ansökt om asyl och beviljats status som alternativt skyddsbehövande i en medlemsstat har han eller hon fått sin ansökan om asyl avslagen, eftersom definitionen av asylansökan har begränsats till att avse en ansökan om flyktingstatus enligt Genèvekonventionen. Eftersom man endast har rätt att få en asylansökan prövad av en medlemsstat ska den stat som bedömts vara ansvarig för prövningen återta en person som har fått sin ansökan avslagen och som sedan söker asyl på nytt i en annan medlemsstat. En medlemsstat är däremot inte skyldig att återta en person enligt Dublinförordningen 343/2003 om ansökan om asyl har bifallits, dvs. flyktingstatus har beviljats. För att åstadkomma att endast en medlemsstat prövar en asylansökan finns istället bestämmelser i asylprocedurdirektivet om att en medlemsstat inte behöver pröva en asylansökan om en annan medlemsstat redan har beviljat sökanden flyktingstatus (artikel 25). Av samma artikel i asylprocedurdirektivet framgår att medlemsstaterna inte behöver pröva en ansökan i de fall detta följer av Dublinförordningen 343/2003. Artikel 25 i asylprocedurdirektivet har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser om när en asylansökan får avvisas. Enligt 5 kap. 1 b § UtlL får en asylansökan avvisas bl.a. om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara flykting. Av 5 kap. 1 c § andra stycket UtlL framgår att asylansökan ska avvisas vid beslut om överföring enligt Dublin-

förordningen 343/2003. Enligt nu gällande svensk rätt kan alltså en asylansökan från en person som beviljats status som flykting i en annan medlemsstat avvisas med stöd av 5 kap. 1 b § UtlL, medan en asylansökan från en person som beviljats status som alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat kan avvisas med stöd av 5 kap. 1 c § UtlL vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen. En person som har status som skyddsbehövande i en annan medlemsstat kan alltså nekas en sakprövning av asylansökan i Sverige.

6 Asylansökningar från personer som har

status som alternativt skyddsbehövande

i en annan EU-stat efter den omarbetade

Dublinförordningens ikraftträdande

Regeringens förslag: En asylansökan får avvisas om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara alternativt skyddsbehövande.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Göteborg anför att begreppet ”alternativt skyddsbehövande” inte motsvarar begreppsterminologin i asylprocedurdirektivet eller övrig relevant EU-lagstiftning och förordar att terminologin ses över, lämpligen i samband med en generell översyn av utlänningslagen. Skälen för regeringens förslag: Den omarbetade Dublinförordningen är tillämplig på ansökningar om internationellt skydd enligt det omarbetade skyddsgrundsdirektivet, vilket är en utvidgning i förhållande till Dublinförordningen 343/2003 som endast är tillämplig på ansökningar om flyktingstatus. Artikel 18 i den omarbetade Dublinförordningen anger vilka skyldigheter som den medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan har (motsvarar artikel 16 i Dublinförordningen 343/2003). I artikel 18.1 d anges att den ansvariga medlemsstaten ska återta en tredjelandsmedborgare eller en statslös person vars ansökan har avslagits och som lämnat in en ansökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd. Eftersom definitionen av en asylansökan i den omarbetade Dublinförordningen innefattar även en ansökan om status som alternativt skyddsbehövande anses en ansökan inte ha avslagits om status som alternativt skyddsbehövande har beviljats. Detta innebär att återtagandeskyldigheten inte omfattar personer som beviljats status som flykting eller status som alternativt skyddsbehövande. Vare sig flyktingar eller alternativt skyddsbehövande kan alltså överföras enligt den omarbetade Dublinförordningen, som ska tillämpas från och med den 1 januari 2014. I artikel 33 i det omarbetade asylprocedurdirektivet finns bestämmelser om när en ansökan om internationellt skydd får nekas prövning. Denna

artikel motsvarar i stort artikel 25 i det första asylprocedurdirektivet. Av artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet framgår att medlemsstaterna får neka att pröva en asylansökan om en annan medlemsstat har beviljat internationellt skydd (dvs. flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande). Detta innebär att bestämmelsen har anpassats till den omarbetade Dublinförordningen som innebär att personer som förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan EUstat inte kan överföras till den staten enligt förordningen. Som framgått ovan får en asylansökan avvisas enligt 5 kap. 1 b § UtlL bl.a. om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara flykting. Någon möjlighet att avvisa en asylansökan med hänvisning till att sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara alternativt skyddsbehövande finns inte i svensk rätt. Enligt nuvarande ordning kan däremot en person som förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat överföras till den medlemsstaten med stöd av Dublinförordningen 343/2003, och asylansökan avvisas på den grunden. Sedan den omarbetade Dublinförordningen började tillämpas den 1 januari 2014 har denna möjlighet till överföring försvunnit. En grundläggande princip inom det gemensamma europeiska asylsystemet är att en asylansökan endast ska prövas en gång. Den som har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat har redan fått sin ansökan om internationellt skydd prövad och beviljad och bör därför inte få ytterligare en prövning av ansökan i Sverige. De svenska reglerna bör därför anpassas till det omarbetade asylprocedurdirektivet och den omarbetade Dublinförordningen på så sätt att det blir möjligt att avvisa en asylansökan när sökanden har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. En bestämmelse med den innebörden bör alltså föras in i utlänningslagen. Förvaltningsrätten i Göteborg anför att begreppet ”alternativt skyddsbehövande” inte motsvarar begreppsterminologin i relevant EUlagstiftning och att det kan finnas anledning att överväga valet mellan begreppet ”alternativt skyddsbehövande” och ”subsidiärt skyddsbehövande”. Som förvaltningsrätten anför valdes begreppet ”alternativt skyddsbehövande” vid genomförandet av det första skyddsgrundsdirektivet. Det är nu ett inarbetat begrepp i den svenska utlänningsrätten och dess användning bör inte orsaka några tolkningseller tillämpningssvårigheter. Regeringen ser därför inte skäl att i detta sammanhang överväga ett byte av begrepp. Om ett annat begrepp ska införas istället för ”alternativt skyddsbehövande” görs nödvändiga överväganden, som förvaltningsrätten också påpekat, lämpligen i samband med en begreppsmässig översyn av hela utlänningslagen.

7 Tillämpliga bestämmelser vid beslut

om överföring enligt den omarbetade

Dublinförordningen

Regeringens förslag: Det som föreskrivs i utlänningslagen om avvisning och utvisning ska i tillämpliga delar också gälla för beslut om överföring enligt den omarbetade Dublinförordningen.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 9 § UtlL gäller vad som föreskrivs om avvisning och utvisning i lagen i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003. I och med att den omarbetade Dublinförordningen har börjat tillämpas bör 1 kap. 9 § UtlL i stället hänvisa till den förordningen.

8 Ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Författningsförslagen ska träda i kraft den 1 augusti 2014. Äldre bestämmelser ska gälla för beslut om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003 och för asylansökningar som den förordningen är tillämplig på.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer till viss del med regeringens. I utkastet till lagrådsremiss föreslås att författningsförslagen ska träda i kraft den 1 juli 2014. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Göteborg anför att det, för att öka begripligheten och därmed förenkla tillämpningen av övergångsbestämmelserna, bör övervägas att uttryckligt ange den tidpunkt från och med vilken asylansökningar omfattas av den omarbetade Dublinförordningen. Förvaltningsrätten i Malmö anför att de i utkastet föreslagna övergångsbestämmelserna inte är tillräckligt tydliga i fråga om när den äldre lydelsen av bestämmelserna i 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 b § UtlL ska tillämpas. Förvaltningsrätten föreslår att övergångsbestämmelserna kompletteras med vad som framgår av artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen om ikraftträdande och tillämplighet. Skälen för regeringens förslag: Eftersom de föreslagna lagändringarna föranleds av att den omarbetade Dublinförordningen är tillämplig från och med den 1 januari 2014 är det angeläget att

författningsförslagen kan träda i kraft så snart som möjligt. Det föreslås därför att författningsförslagen ska träda i kraft den 1 augusti 2014. Enligt artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen ska förordningen tillämpas på ansökningar om internationellt skydd som lämnas in från och med den första dagen i den sjätte månaden efter dess ikraftträdande och ska från och med den dagen gälla alla framställningar om övertagande eller återtagande av sökande, oberoende av när ansökan gjordes. Vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnas in före detta datum ska avgöras enligt kriterierna i Dublinförordningen 343/2003. För beslut om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003 bör därför 1 kap. 9 § UtlL i sin äldre lydelse fortsatt vara tillämplig. En övergångsbestämmelse med denna innebörd bör därför införas. Eftersom ändringen i 5 kap. 1 b § UtlL hör samman med tillämpligheten av den omarbetade Dublinförordningen bör 5 kap. 1 b § UtlL i dess äldre lydelse alltjämt gälla för asylansökningar på vilka Dublinförordningen 343/2003 är tillämplig. En övergångsbestämmelse med denna innebörd bör därför införas. Förvaltningsrätten i Göteborg anför att det bör övervägas att uttryckligen ange den tidpunkt från och med vilken asylansökningar omfattas av den omarbetade Dublinförordningen och Förvaltningsrätten i Malmö föreslår att övergångsbestämmelserna kompletteras med vad som framgår av artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen om ikraftträdande och tillämplighet. Regeringen konstaterar att det i och för sig är en fördel om det direkt av en övergångsbestämmelse går att utläsa vilken lydelse av en paragraf som ska tillämpas vid en viss tidpunkt. Vilken lydelse av 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 b § UtlL som ska vara tillämplig i det enskilda fallet måste dock göras helt avhängigt av vilken version av Dublinförordningen som är tillämplig. Detta styrs helt av tolkningen av artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen och det är inte lämpligt att fastslå en viss tolkning av artikeln på nationell nivå. Övergångsbestämmelsen i artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen är också utformad på ett sådant sätt att den inte kan tas in ordagrant i svensk lagtext. Den lämpligaste lösningen är därför enligt regeringen att hänvisa till tillämpligheten av Dublinförordningen 343/2003 i de aktuella övergångsbestämmelserna i utlänningslagen.

9 Kostnader och andra konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen i lagrådsremissen bedöms inte medföra några kostnader.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Förslagen i lagrådsremissen 14 innebär att en asylansökan får avvisas på grund av att den sökande har

status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. Enligt nu gällande ordning kan i stället en sådan person överföras till den EU-stat som har beviljat status som alternativt skyddsbehövande enligt Dublinförordningen 343/2003 och asylansökan avvisas på den grunden. Därutöver innebär förslagen i lagrådsremissen endast att bestämmelserna om avvisning och utvisning i tillämpliga delar också ska gälla för beslut om överföring enligt den omarbetade Dublinförordningen. Förslagen innebär alltså inte några ändringar i sak och bedöms därför inte medföra några kostnader.

10 Författningskommentar

1 kap.

9 § Det som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna lag gäller i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen).

Av paragrafen följer att det som gäller för avvisning och utvisning i tillämpliga delar också gäller för beslut om överföring enligt Dublinförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 7. Ändringen innebär att paragrafen hänvisar till den omarbetade Dublinförordningen istället för Dublinförordningen 343/2003. Bestämmelserna om avvisning och utvisning gäller därmed i tillämpliga delar för beslut om överföring enligt den omarbetade Dublinförordningen.

5 kap.

1 b § En asylansökan får avvisas om sökanden 1. i en annan EU-stat har förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande , 2. i ett land som inte är en EU-stat har förklarats vara flykting eller har motsvarande skydd, om sökanden kommer att släppas in i det landet och där är skyddad mot förföljelse och mot att sändas vidare till ett annat land där han eller hon riskerar förföljelse, eller 3. kan sändas till ett land där han eller hon – inte riskerar att utsättas för förföljelse, – inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, – är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon inte har motsvarande skydd, – har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och – har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är rimligt för honom eller henne att resa dit. I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte avvisas om

1. sökanden har en make, ett barn eller en förälder som är bosatt i Sverige och sökanden inte har en lika nära familjeanknytning till det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske, eller 2. sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga i det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske.

I paragrafen anges under vilka förutsättningar en asylansökan får avvisas därför att den ska prövas i ett annat land. Övervägandena finns i avsnitt 6. Paragrafen genomför artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet. Av ändringen i första stycket 1 framgår att en asylansökan får avvisas även när sökanden har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. Ändringen innebär att bestämmelsen anpassas efter den omarbetade Dublinförordningen. Hittills har i dessa fall avvisning av ansökan skett enligt 1 c § om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003 har beslutats. Enligt den omarbetade Dublinförordningen kan överföring inte ske i de aktuella fallen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014. 2. För beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat gäller 1 kap. 9 § i sin äldre lydelse. 3. För asylansökningar på vilka rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat är tillämplig gäller 5 kap. 1 b § i sin äldre lydelse.

Andra punkten innebär att 1 kap. 9 § ska tillämpas i sin äldre lydelse för beslut om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003. Enligt artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen är det kriterierna i Dublinförordningen 343/2003 som avgör vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd om ansökan lämnats in före den första dagen i den sjätte månaden efter den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande. Den omarbetade Dublinförordningen ska tillämpas på ansökningar om internationellt skydd som lämnas in från och med detta datum och ska från och med det datumet gälla alla framställningar om övertagande eller återtagande av sökande, oberoende av när ansökan gjordes. Tredje punkten innebär att 5 kap. 1 b § ska tillämpas i sin äldre lydelse vad gäller asylansökningar på vilka Dublinförordningen 343/2003 är tillämplig. Vilka dessa fall är framgår av artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen.

Bilaga 1

L 180/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/32/EU

av den 26 juni 2013

om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (3) Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tam ­ ANTAGIT DETTA DIREKTIV merfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem, grundat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genè ­ vekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions ­ 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av sätt, särskilt artikel 78.2 d, den 31 januari 1967 (nedan kallad Genèvekonventionen ), och på så sätt bekräfta principen om ” non-refoulement ” och på så sätt säkerställa att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse. med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

(4) I slutsatserna från Tammerfors fastställs att ett gemen ­ med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit ­ samt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta ge ­ téns yttrande ( 1 ), mensamma normer för rättvisa och effektiva asylförfaran ­ den i medlemsstaterna och, på längre sikt, unionsbestäm ­ melser som leder till ett gemensamt asylförfarande i unio ­ nen. efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och (5) Den första etappen av det gemensamma europeiska asyl ­ systemet slutfördes genom antagandet av relevanta rätt ­ sakter enligt fördragen, däribland direktiv 2005/85/EG, som utgjorde en första åtgärd i fråga om asylförfaranden. av följande skäl:

(6) Vid Europeiska rådets möte den 4 november 2004 an ­ (1) Ett antal väsentliga ändringar bör göras av rådets direktiv togs Haagprogrammet, som anger de mål som skulle 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminor ­ genomföras för området med frihet, säkerhet och rättvisa mer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller för perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmana ­ återkallande av flyktingstatus ( 3 ). Av tydlighetsskäl bör det des Europeiska kommissionen i detta avseende att slut ­ direktivet omarbetas. föra utvärderingen av den första etappens instrument, och att förelägga Europaparlamentet och rådet den andra etappens instrument och åtgärder. I enlighet med Haag ­ programmet är målet med att inrätta ett gemensamt eu ­ (2) En gemensam asylpolitik, inklusive ett gemensamt euro ­ ropeiskt asylsystem att fastställa ett gemensamt asylför ­ peiskt asylsystem, är en del av Europeiska unionens mål ­ farande och en enhetlig status som gäller i hela unionen. sättning att gradvis upprätta ett område med frihet, sä ­ kerhet och rättvisa som är öppet för dem som av olika omständigheter legitimt tvingas söka skydd inom unio ­ nen. En sådan politik bör bygga på principerna om so ­ lidaritet och rättvis fördelning av ansvar, inklusive ekono ­ (7) I den europeiska pakten för invandring och asyl, som miska konsekvenser, mellan medlemsstaterna. antogs den 16 oktober 2008, konstaterade rådet att skill ­ naderna fortfarande är stora mellan medlemsstaterna när ( 1 ) EUT C 24, 28.1.2012, s. 79. det gäller beviljande av skydd och efterlyste nya initiativ, ( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 april 2011 (EUT C 296 E, däribland ett förslag om att införa ett enda asylförfarande 2.10.2012, s. 184) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av med gemensamma garantier, och därigenom slutföra in ­ den 6 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). rättandet av det gemensamma europeiska asylsystemet i ( 3 ) EUT L 326, 13.12.2005, s. 13. enlighet med Haagprogrammet.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/61

(8) Vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2009 när sådana förflyttningar motiveras av skillnader i de antogs Stockholmsprogrammet, som upprepade åtagan ­ rättsliga ramarna och att skapa likvärdiga villkor för med ­ det att uppnå målet att till 2012 skapa ett gemensamt lemsstaternas tillämpning av direktiv 2011/95/EU. område för skydd och solidaritet grundat på ett gemen ­ samt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljats internationellt skydd, med höga skyddsnivåer och rättvisa och ändamålsenliga förfaranden. I Stock ­ (14) Medlemsstaterna bör få införa eller bibehålla förmånli ­ holmsprogrammet fastställdes att personer som är i be ­ gare bestämmelser för tredjelandsmedborgare eller stats ­ hov av internationellt skydd måste garanteras tillgång till lösa personer som ansöker om internationellt skydd i en rättssäkra och effektiva asylförfaranden. Enligt Stock ­ medlemsstat, om en sådan ansökan anses bygga på för ­ holmsprogrammet bör individer erbjudas likvärdig be ­ utsättningen att personen i fråga är i behov av interna ­ handling i fråga om förfaranderegler och fastställande tionellt skydd i den mening som avses i direktiv av status, oberoende av i vilken medlemsstat deras ansö ­ 2011/95/EU. kan om internationellt skydd har lämnats in. Målet är att liknande fall bör behandlas lika och leda till samma re ­ sultat. (15) När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyl ­ digheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i. (9) De medel som avdelas för Europeiska flyktingfonden samt för Europeiska stödkontoret för asylfrågor (nedan kallat stödkontoret ) bör användas som stöd för medlems ­ staternas ansträngningar när det gäller att genomföra de (16) Det är av yttersta vikt att beslut om alla ansökningar om normer som fastställts för den andra etappen av det internationellt skydd fattas på grundval av fakta och, i gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt för de första instans, av myndigheter vars personal har lämpliga medlemsstater vars asylsystem utsätts för ett särskilt kunskaper eller har erhållit nödvändig utbildning om in ­ och oproportionellt hårt tryck, främst på grund av deras ternationellt skydd. geografiska läge eller demografiska situation.

(17) För att säkerställa att ansökningar om internationellt (10) Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna skydd prövas och beslut fattas objektivt och opartiskt ta hänsyn till relevanta riktlinjer som utarbetats av stöd ­ är det nödvändigt att personal som utför uppgifter kontoret. inom ramen för de förfaranden som avses i detta direktiv gör detta med vederbörlig respekt för tillämpliga etiska principer.

(11) För att säkerställa en uttömmande och effektiv prövning av de sökandes behov av internationellt skydd i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets di ­ (18) Det ligger i såväl medlemsstaternas som de som ansöker rektiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om nor ­ om internationellt skydds intresse att beslut om ansök ­ mer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa perso ­ ningar om internationellt skydd fattas så fort som möj ­ ner ska anses berättigade till internationellt skydd, för en ligt, dock utan åsidosättande av kraven på att en adekvat enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller och fullständig prövning utförs. kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövan ­ de, och för innehållet i det beviljade skyddet ( 1 ) bör unionsramen för hur internationellt skydd beviljas eller återkallas utgå från konceptet med ett enda förfarande. (19) I syfte att förkorta den totala tidsåtgången för förfarandet i vissa fall bör medlemsstaterna i enlighet med sina na ­ tionella behov kunna vara flexibla och prioritera pröv ­ ningen av en viss ansökan genom att behandla den före andra, tidigare inkomna ansökningar, utan att frångå de (12) Huvudsyftet med detta direktiv är att ytterligare utveckla för förfarandet normalt tillämpliga tidsfristerna, princi ­ miniminormerna för medlemsstaternas förfaranden för perna och garantierna. beviljande eller återkallande av internationellt skydd för att inrätta ett gemensamt europeiskt asylförfarande i unionen. (20) Under klart angivna omständigheter där det är sannolikt att en ansökan är ogrundad eller där det föreligger all ­ varlig oro för den nationella säkerheten eller den all ­ (13) Tillnärmningen av reglerna om förfaranden för beviljande männa ordningen bör medlemsstaterna kunna påskynda eller återkallande av internationellt skydd bör bidra till att prövningen, särskilt genom att införa kortare men rim ­ begränsa sekundära förflyttningar för personer som an ­ liga tidsfrister för vissa steg i förfarandet, utan att det söker om internationellt skydd mellan medlemsstaterna påverkar en adekvat och fullständig prövning eller sökan ­ dens faktiska tillgång till de grundläggande principer och ( 1 ) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9. garantier som föreskrivs i detta direktiv

Bilaga 1

L 180/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

(21) Så länge en sökande kan uppvisa godtagbara skäl bör samt rätt att under avgörande skeden i förfarandet infor ­ avsaknad av handlingar vid inresan eller användning av meras om sin rättsliga ställning på ett språk som han förfalskade handlingar i sig inte automatiskt medföra eller hon förstår eller rimligen kan förväntas förstå samt, gränsförfaranden eller påskyndade förfaranden. vid ett eventuellt avslag, rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol eller en tribunal.

(22) Det ligger också i såväl medlemsstaternas som de sökan ­ des intresse att säkerställa en korrekt bedömning av det (26) För att säkerställa faktisk tillgång till prövning bör tjäns ­ internationella skyddsbehovet redan i första instans. Där ­ temän som först kommer i kontakt med personer som för bör sökande i första instans erbjudas kostnadsfri in ­ söker internationellt skydd, i synnerhet tjänstemän som formation om de rättsliga förutsättningarna och förfaran ­ övervakar land- eller sjögränser eller som utför gräns ­ det, med hänsyn till deras särskilda omständigheter. Till ­ kontroller, få relevant information och nödvändig utbild ­ handahållandet av sådan information bör bland annat ning i hur man känner igen och hanterar ansökningar göra det möjligt för sökande att förstå förfarandet bättre om internationellt skydd, varvid hänsyn bland annat ska och därmed hjälpa dem att följa gällande regler. Det tas till relevanta riktlinjer som utarbetats av stödkontoret. skulle vara oproportionellt att begära att medlemsstaterna De bör kunna förse sådana tredjelandsmedborgare eller tillhandahåller sådan information endast via kvalificerade statslösa personer som befinner sig på medlemsstaternas jurister. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att an ­ territorium – även i gränszoner, i territorialvatten eller i vända de lämpligaste medlen för att tillhandahålla sådan transitzoner – och som ansöker om internationellt skydd information, till exempel genom icke-statliga organisatio ­ med relevanta upplysningar om var och hur ansökningar ner, personal vid myndigheter eller särskilda statliga or ­ om internationellt skydd kan lämnas in. När sökanden gan. befinner sig på medlemsstatens territorialvatten bör de få landstiga och få ansökan prövad i enlighet med detta direktiv.

(23) Sökande som överklagar ett beslut bör på vissa villkor beviljas kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde av per ­ soner som enligt nationell rätt är behöriga att tillhanda ­ hålla sådana tjänster. Sökande bör dessutom under alla (27) Med tanke på att tredjelandsmedborgare och statslösa faser av förfarandet ha rätt att på egen bekostnad sam ­ personer som uttryckt önskan om att ansöka om inter ­ råda med juridiska rådgivare och biträden godkända eller nationellt skydd är personer som ansöker om internatio ­ tillåtna enligt nationell rätt. nellt skydd, bör de uppfylla sina skyldigheter och komma i åtnjutande av sina rättigheter enligt detta direktiv och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av perso ­ ner som ansöker om internationellt skydd ( 1 ). I detta syfte bör medlemsstaterna snarast möjligt registrera att dessa (24) Begreppet allmän ordning kan bland annat omfatta en personer är personer som ansöker om internationellt fällande dom för ett allvarligt brott. skydd.

(25) För att personer som behöver skydd enligt artikel 1 i Genèvekonventionen ska erkännas som flyktingar eller (28) För att underlätta tillgången till prövningsförfarandet vid som subsidiärt skyddsbehövande på riktiga grunder, bör gränsövergångsställen och i anläggningar för förvar bör alla sökande få faktisk tillgång till förfarandet, möjlighet information göras tillgänglig om möjligheterna att an ­ att samarbeta och effektivt kommunicera med de behö ­ söka om internationellt skydd. Den grundläggande kom ­ riga myndigheterna för att lägga fram alla relevanta om ­ munikation som krävs för att de behöriga myndigheterna ständigheter i sitt ärende och de förfarandegarantier som ska kunna förstå om en person vill ansöka om interna ­ krävs för att de ska kunna föra sin talan genom alla tionellt skydd ska säkerställas genom tolkningsarrange ­ skeden av förfarandet. Dessutom bör förfarandet vid mang. prövning av en ansökan om internationellt skydd åtmin ­ stone ge sökanden rätt att stanna kvar i avvaktan på beslut av behörig myndighet, rätt till tolk för att kunna lägga fram sin sak när han eller hon hörs av myndighe ­ terna, möjlighet att meddela sig med en företrädare för Förenta nationernas flyktingkommissarie (UNHCR) och (29) Vissa sökande kan vara i behov av särskilda förfarande ­ med organisationer som tillhandahåller rådgivning till garantier bland annat på grund av ålder, kön, sexuell eller biträde för personer som ansöker om internationellt läggning, könsidentitet, funktionshinder, svår sjukdom, skydd, rätt till korrekt delgivning av beslut och rätt till en mental ohälsa eller sviter av tortyr, våldtäkt eller andra saklig och rättslig motivering av beslutet, möjlighet att rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan rådgivare ( 1 ) Se sidan 96 i detta nummer av EUT.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/63

allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld. terna att göra en noggrann prövning av ansökningar om Medlemsstaterna bör försöka identifiera sökande i behov internationellt skydd. av särskilda förfarandegarantier innan beslut fattas i första instans. Dessa sökande bör ges det stöd som be ­ hövs, inbegripet tillräckligt med tid, för att de faktiskt ska få tillgång till förfarandena och kunna lägga fram det underlag som krävs för att styrka sin ansökan om inter ­ (35) Om medlemsstaterna använder sig av kroppsvisitering nationellt skydd. inom ramen för handläggningen av ansökan bör denna genomföras av en person av samma kön som sökanden. Detta ska inte påverka kroppsvisiteringar som genomförs av säkerhetsskäl på grundval av nationell rätt.

(30) Om en sökande i behov av särskilda förfarandegarantier inte kan ges det stöd som behövs inom ramen för på ­ skyndade förfaranden eller gränsförfaranden bör sådana sökande undantas från dessa förfaranden. Behov av sär ­ (36) Om en sökande gör en efterföljande ansökan utan att skilda förfarandegarantier av ett slag som skulle kunna nya bevis eller skäl läggs fram, skulle det vara orimligt förhindra tillämpningen av påskyndade förfaranden eller om medlemsstaterna vore skyldiga att genomföra ett nytt gränsförfaranden bör även innebära att sökanden får yt ­ fullständigt prövningsförfarande. I dessa fall bör med ­ terligare garantier om hans eller hennes överklagande lemsstaterna ha rätt att avvisa ansökan i enlighet med inte automatiskt har suspensiv verkan, så att rättsmedlet res judicata-principen. blir effektivt i hans eller hennes särskilda situation.

(37) Vad avser medverkan av personal vid en annan myndig ­ het än den beslutande myndigheten när det gäller att (31) Nationella åtgärder för att identifiera och dokumentera genomföra intervjuer i tid om innehållet i ansökan bör symptom på tortyr eller andra allvarliga former av fysiskt begreppet ”i tid” bedömas mot bakgrund av de tidsfrister eller psykiskt våld, däribland sexuellt våld, i förfaranden som anges i artikel 31. som omfattas av detta direktiv får bland annat bygga på principerna för effektiv utredning och dokumentation av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande be ­ handling eller bestraffning (Istanbulprotokollet).

(38) Många ansökningar om internationellt skydd görs vid gränsen eller i en transitzon i en medlemsstat före ett beslut om sökandens inresa. Medlemsstaterna bör kunna införa rutiner för bedömningen av om en ansökan ska (32) För att åstadkomma verklig jämställdhet mellan kvinnliga prövas eller ej och/eller sakprövningen som gör det möj ­ och manliga sökande bör prövningsförfarandet ta hänsyn ligt att fatta beslut om ansökningar på platsen under klart till könsrelaterade aspekter. I synnerhet bör personliga definierade omständigheter. intervjuer utformas på ett sätt som gör det möjligt för såväl kvinnliga som manliga sökande att tala om sina erfarenheter i fall som involverar könsrelaterad förföljelse. Komplexa könsrelaterade aspekter bör tillmätas vederbör ­ lig vikt i förfaranden som avser begreppen säkert tredje ­ (39) När det fastställs huruvida situationen i sökandens ur ­ land, säkert ursprungsland eller efterföljande ansökan. sprungsland alltjämt är osäker bör medlemsstaterna sä ­ kerställa att de erhåller exakt och aktuell information från relevanta källor som stödkontoret, UNHCR, Europarådet och andra relevanta internationella organisationer. Med ­ lemsstaterna bör säkerställa att ett senareläggande av för ­ (33) I överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om farandets avslutande är fullt förenligt med deras skyldig ­ de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan ) och heter enligt direktiv 2011/95/EU och artikel 41 i stadgan, Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter utan att det påverkar effektiviteten och rättvisan hos för ­ från 1989 bör barnets bästa komma i främsta rummet farandena enligt detta direktiv. när medlemsstaterna tillämpar detta direktiv. Vid bedöm ­ ningen av vad som är barnets bästa bör medlemsstaterna i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till den underåriges välbefinnande och sociala utveckling, inklusive hans eller hennes bakgrund. (40) En nyckelfråga när det gäller att bedöma hur välgrundad en ansökan om internationellt skydd är, är sökandens säkerhet i det egna ursprungslandet. Om ett tredjeland kan anses vara ett säkert ursprungsland bör medlemssta ­ terna kunna fastställa dess säkerhet och förutsätta att det (34) Förfaranden för att pröva behovet av internationellt är säkert för en särskild sökande, såvida han eller hon skydd bör göra det möjligt för de behöriga myndighe ­ inte lägger fram motbevis.

Bilaga 1

L 180/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

(41) Med tanke på den harmoniseringsnivå som nåtts för när (46) De medlemsstater som tillämpar begreppet säkert land tredjelandsmedborgare och statslösa personer ska betrak ­ från fall till fall eller betecknar länder som säkra genom tas som personer som beviljats internationellt skydd, bör att anta förteckningar i detta syfte bör bland annat ta gemensamma kriterier upprättas för att fastställa tredje ­ hänsyn till de riktlinjer och handledningar och den infor ­ länder som säkra ursprungsländer. mation om ursprungsländer och åtgärder, inbegripet rap ­ porteringsmetoden från stödkontoret avseende infor ­ mation om ursprungsländer, som avses i Europaparla ­ mentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010 om inrättande av ett europeiskt stöd ­ kontor för asylfrågor ( 1 ), samt relevanta riktlinjer från (42) Fastställande av ett tredjeland som säkert ursprungsland UNHCR med avseende på tillämpningen av detta direktiv garan ­ terar inte någon absolut säkerhet för medborgare i dessa länder. Det ligger i sakens natur att vid den bedömning som ligger till grund för detta fastställande kan hänsyn tas endast till de allmänna civila, rättsliga och politiska förhållandena i landet samt till huruvida aktörer som (47) För att underlätta ett regelbundet utbyte av information utövar förföljelse, tortyr eller omänsklig eller förnedrande om den nationella tillämpningen av begreppen säkert behandling eller bestraffning, i praktiken åläggs sanktio ­ ursprungsland, säkert tredjeland och europeiskt säkert ner om de befinns skyldiga i det landet. Om en sökande tredjeland, liksom en regelbunden översyn från kommis ­ visar att det föreligger giltiga skäl till att anse att landet sionens sida av medlemsstaternas användning av dessa inte är säkert när det gäller hans eller hennes särskilda begrepp, och för att förbereda eventuell ytterligare har ­ omständigheter är det därför viktigt att fastställandet av monisering i framtiden, bör medlemsstaterna regelbundet landet som säkert inte längre kan anses vara relevant för meddela kommissionen vilka tredjeländer som omfattas honom eller henne. av dessa begrepp. Kommissionen bör regelbundet under ­ rätta Europaparlamentet om resultaten av sina översyner.

(43) Medlemsstaterna bör pröva alla ansökningar i sak, det vill säga bedöma om sökanden i fråga har rätt till interna ­ (48) I syfte att säkerställa korrekt tillämpning av begreppen tionellt skydd i enlighet med direktiv 2011/95/EU, föru ­ säkert land på grundval av aktuell information bör med ­ tom då det här direktivet föreskriver något annat, särskilt lemsstaterna göra regelbundna översyner av situationen i om det är rimligt att anta att ett annat land skulle göra dessa länder på grundval av ett urval av informations ­ prövningen eller lämna tillräckligt skydd. Medlemssta ­ källor, särskilt information från andra medlemsstater, terna bör i synnerhet inte vara skyldiga att bedöma sak ­ stödkontoret, UNHCR, Europarådet och andra relevanta skälen i en ansökan om internationellt skydd om ett internationella organisationer. Om en medlemsstat får första asylland har beviljat sökanden flyktingstatus eller kännedom om en betydande förändring av människo ­ tillräckligt skydd av annat slag och sökanden kommer att rättssituationen i ett land som det betecknat som säkert tillåtas resa in på nytt i det landet. bör medlemsstaten säkerställa att en översyn av situatio ­ nen genomförs så snart som möjligt och att beteck ­ ningen som säkert land ändras vid behov.

(44) Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att bedöma en ansökan om internationellt skydd i sak om sökanden på grund av tillräcklig anknytning till ett tredjeland enligt (49) När det gäller återkallande av flyktingstatus eller status definitionen i nationell rätt rimligtvis kan förväntas söka som subsidiärt skyddsbehövande bör medlemsstaterna se skydd i detta tredjeland, och det finns anledning att anta till att de personer som har beviljats internationellt skydd att sökanden kommer att tillåtas resa in eller resa in på vederbörligen informeras om en eventuell ny bedömning nytt i det landet. Medlemsstaterna bör endast gå vidare av deras status och får tillfälle att lägga fram sina syn ­ på denna grund om denna särskilda sökande skulle vara punkter innan myndigheterna fattar ett motiverat beslut säker i det berörda tredjelandet. För att undvika sekun ­ att återkalla deras status. dära förflyttningar bland sökande bör gemensamma prin ­ ciper fastställas för medlemsstaternas övervägande eller fastställande av säkra ursprungsländer.

(50) En grundläggande princip i unionsrätten återspeglas i det faktum att beslut som fattats om en ansökan om inter ­ nationellt skydd, beslut om att inte ta upp prövningen av (45) När det gäller vissa europeiska tredjeländer som iakttar en ansökan på nytt efter det att den har avbrutits och särskilt strikta normer avseende mänskliga rättigheter och beslut om återkallande av flyktingstatus eller status som skydd av flyktingar bör medlemsstaterna tillåtas att inte subsidiärt skyddsbehövande är föremål för ett effektivt pröva eller inte fullständigt pröva ansökningar om inter ­ rättsmedel inför domstol eller tribunal. nationellt skydd för sökande som reser in på deras terri ­ torium från sådana europeiska tredjeländer. ( 1 ) EUT L 132, 29.5.2010, s. 11.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/65

(51) I enlighet med artikel 72 i fördraget om Europeiska avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, unionens funktionssätt (EUF-fördraget) påverkar detta di ­ fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att rektiv inte medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, lag och ordning och skydda den inre säkerheten. deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv som inte är bindande för eller tillämpligt på dem.

(52) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med (59) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om avseende på behandling av personuppgifter och om det Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för ­ fria flödet av sådana uppgifter ( 1 ) reglerar den behandling draget, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna i enlig ­ som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark. het med det här direktivet.

(53) Förfaranden mellan medlemsstater i enlighet med Euro ­ (60) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 och iakttar de principer som erkänns i stadgan. Direktivet av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva mänskliga värdigheten samt till att främja tillämpningen en ansökan om internationellt skydd som en tredjelands ­ av artiklarna 1, 4, 18, 19, 21, 23, 24, och 47 i stadgan, medborgare eller en statslös person har lämnat in i nå ­ och bör genomföras i enlighet med detta. gon medlemsstat ( 2 ) behandlas inte i detta direktiv.

(54) Detta direktiv bör vara tillämpligt på sökande som om ­ (61) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell fattas av förordning (EU) nr 604/2013 utöver, och utan lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör att det påverkar, bestämmelserna i den förordningen. en innehållsmässig ändring i förhållande till direktiv 2005/85/EG. Skyldigheten att införliva de bestämmelser som är oförändrade följer av det direktivet.

(55) Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas med re ­ gelbundna intervall. (62) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig ­ heter vad gäller tidsfristen för införlivande med nationell (56) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa lagstiftning av direktiv 2005/85/EG som anges i bilaga II gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla del B. internationellt skydd, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av detta direktivs omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i en ­ HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. lighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta di ­ rektiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå KAPITEL I detta mål.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 (57) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen

Syfte

från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 ( 3 ), har medlems ­ Syftet med detta direktiv är att fastställa gemensamma förfaran ­ staterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta den för beviljande och återkallande av internationellt skydd anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera enligt direktiv 2011/95/EU. dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana Artikel 2 dokument är berättigat.

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner: (58) I enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med

a) Genèvekonventionen: konventionen av den 28 juli 1951 om ( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. ( 2 ) Se sidan 31 i detta nummer av EUT. flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-pro ­ ( 3 ) EUT C 369, 17.12.2011. s. 14. tokollet av den 31 januari 1967.

Bilaga 1

L 180/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

b) ansökan om internationellt skydd eller ansökan: en ansökan om l) underårig: en tredjelandsmedborgare eller statslös person un ­ skydd som lämnas in till en medlemsstat av en tredjelands ­ der 18 år. medborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller status som sub ­ sidiärt skyddsbehövande och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför till ­ m) ensamkommande barn: ett ensamkommande barn enligt defi ­ lämpningsområdet för direktiv 2011/95/EU och som kan nitionen i artikel 2.1 i direktiv 2011/95/EU. omfattas av en separat ansökan.

c) sökande: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som n) företrädare: en person eller organisation som av behöriga har ansökt om internationellt skydd och vars ansökan ännu organ utsetts att bistå och företräda ett ensamkommande inte har lett till ett slutligt beslut. barn i förfarandena enligt detta direktiv, för att tillgodose barnets bästa och vid behov företräda barnet rättsligt. Om en organisation utses till företrädare ska den utse en person som ansvarig för att uppfylla företrädarens ansvar för det ensamkommande barnet i enlighet med detta direktiv. d) sökande i behov av särskilda förfarandegarantier: sökande vars förmåga att utnyttja de rättigheter eller uppfylla de skyldig ­ heter som följer av detta direktiv är begränsad på grund av individuella omständigheter. o) återkallande av internationellt skydd: ett beslut av en behörig myndighet om att återkalla, upphäva eller vägra att förnya en persons flyktingstatus eller status som subsidiärt skydds ­ e) slutligt beslut: ett beslut om huruvida en tredjelandsmedbor ­ behövande i enlighet med direktiv 2011/95/EU. gare eller statslös person ska beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande enligt direktiv 2011/95/EU och som inte längre kan överklagas i enlighet med kapitel V i det här direktivet, oberoende av om ett p) stanna kvar i medlemsstaten: att stanna kvar på den medlems ­ sådant överklagande innebär att sökandena får stanna i de stats territorium där ansökan om internationellt skydd har berörda medlemsstaterna i avvaktan på resultatet. lämnats in eller håller på att prövas, inbegripet vid gränsen eller i denna medlemsstats transitzoner.

f) beslutande myndighet: en myndighet med domstolsliknande uppgifter eller en administrativ myndighet i en medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökningar om internatio ­ q) efterföljande ansökan: en ytterligare ansökan om internatio ­ nellt skydd och behörig att fatta beslut i första instans i nellt skydd som lämnas in efter det att ett slutgiltigt beslut sådana ärenden. har fattats om en tidigare ansökan, inklusive fall där sökan ­ den uttryckligen har dragit tillbaka sin ansökan och fall där den beslutande myndigheten har avslagit en ansökan efter ett implicit återkallande enligt artikel 28.1. g) flykting: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt artikel 2 d i direktiv 2011/95/EU.

Artikel 3

h) person som uppfyller kraven för subsidiärt skydd: en tredjelands ­ Tillämpningsområde medborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt 1. Detta direktiv är tillämpligt på alla ansökningar om inter ­ artikel 2 f i direktiv 2011/95/EU. nationellt skydd som lämnas in på medlemsstaternas territori ­ um, inbegripet vid gränsen, i deras territorialvatten eller i deras transitzoner, samt på återkallande av internationellt skydd.

i) internationellt skydd: flyktingstatus och status som subsidiärt skyddsbehövande enligt definitionerna i leden j och k.

2. Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplo ­ matisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar. j) flyktingstatus: en medlemsstats erkännande av en tredjelands ­ medborgare eller statslös person som flykting.

3. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa detta direktiv på k) status som subsidiärt skyddsbehövande: en medlemsstats erkän ­ förfaranden för att fatta beslut om ansökningar om alla typer av nande av en tredjelandsmedborgare eller statslös person skydd som inte ingår i tillämpningsområdet för direktiv som en person som uppfyller kraven för subsidiärt skydd. 2011/95/EU.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/67

Artikel 4 KAPITEL II

Ansvariga myndigheter GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER OCH GARANTIER

1. Medlemsstaterna ska för alla förfaranden utse en beslu ­ Artikel 6 tande myndighet som ska ansvara för en korrekt prövning av

Rätt till prövning av ansökan

ansökningarna enligt detta direktiv. Medlemsstaterna ska se till att denna myndighet förses med de resurser som krävs, inbegri ­ 1. Om en person ansöker om internationellt skydd vid en pet tillräckligt med kompetent personal, för att utföra sina upp ­ myndighet som enligt nationell rätt är behörig att registrera gifter i enlighet med detta direktiv. sådana ansökningar ska denna diarieföring ske senast tre arbets ­ dagar efter det att ansökan gjorts.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att en annan myndighet än Om ansökan om internationellt skydd görs vid en annan myn ­ den som anges i punkt 1 ska vara ansvarig då syftet är att dighet som kan förväntas få ta emot sådana ansökningar men som inte är behörig att registrera dem i enlighet med nationell rätt ska medlemsstaterna säkerställa att diarieföringen sker se ­ nast sex arbetsdagar efter det att ansökan gjorts. a) handlägga ärenden enligt förordning (EU) nr 604/2013,

Medlemsstaterna ska säkerställa att de andra myndigheter som kan förväntas få ta emot ansökningar om internationellt skydd, b) bevilja eller neka inresa inom ramen för det förfarande som till exempel polisen, gränsbevakningen, invandringsmyndighe ­ avses i artikel 43, på de villkor som anges i de punkterna terna och personalen vid förvarsanläggningar har relevant infor ­ och på grundval av den beslutande myndighetens motiverade mation och att deras personal erhåller nödvändig utbildning yttrande. med hänsyn till utförandet av sina uppgifter och sitt ansvar och instrueras att upplysa sökande om var och hur ansökningar om internationellt skydd kan lämnas in.

3. Medlemsstaterna ska se till att personalen vid den beslu ­ tande myndighet som avses i punkt 1 har den utbildning som 2. Medlemsstaterna ska se till att en person som har ansökt krävs. Därför ska medlemsstaterna tillhandahålla relevant utbild ­ om internationellt skydd har en faktisk möjlighet att lämna in ning som ska omfatta de moment som anges i artikel 6.4 a–e i sin ansökan så snart som möjligt. Om sökanden inte lämnar in förordning (EU) nr 439/2010. Medlemsstaterna ska också ta sin ansökan får medlemsstaterna tillämpa artikel 28 i enlighet hänsyn till den relevanta fortbildning som har tagits fram och därmed. utvecklats av Europeiska stödkontoret för asylfrågor (nedan kal ­ lat stödkontoret ). Personer som intervjuar sökande i enlighet med detta direktiv ska även ha tillägnat sig allmänna kunskaper om 3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 får med ­ problem som kan ha en negativ inverkan på sökandens förmåga lemsstaterna ställa som krav att ansökningar om internationellt att bli intervjuad, till exempel indikationer på att sökanden skydd ska lämnas in personligen och/eller på en angiven plats. tidigare kan ha varit utsatt för tortyr.

4. Utan hinder av punkt 3 ska en ansökan om internationellt 4. Om en myndighet utses enligt punkt 2 ska medlemssta ­ skydd anses ha lämnats in när en blankett har lämnats in av terna se till att personalen vid den myndigheten har lämpliga sökanden eller en officiell rapport inkom till de behöriga myn ­ kunskaper eller får den utbildning som krävs för att kunna digheterna i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell fullgöra sina skyldigheter vid genomförandet av detta direktiv. rätt.

5. Om ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa 5. Ansökningar om internationellt skydd som görs i en med ­ personer ansöker om internationellt skydd samtidigt, med följ ­ lemsstat till myndigheterna i en annan medlemsstat som där den att det i praktiken blir mycket svårt att respektera den utför inresekontroller ska behandlas av den medlemsstat på tidsfrist som föreskrivs i punkt 1, får medlemsstaterna besluta vars territorium ansökan lämnas in. att tidsfristen ska förlängas till tio arbetsdagar.

Artikel 7 Artikel 5

Ansökningar som görs för personer i beroendeställning

Förmånligare bestämmelser eller för underåriga

Medlemsstaterna får införa eller behålla förmånligare normer för 1. Medlemsstaterna ska se till att varje enskild myndig person förfaranden för beviljande och återkallande av internationellt med rättskapacitet har rätt att lämna in en ansökan om inter ­ skydd, förutsatt att de normerna är förenliga med detta direktiv. nationellt skydd för sin egen räkning.

Bilaga 1

L 180/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

2. Medlemsstaterna får föreskriva att en sökande får lämna in Artikel 8 asylansökningar för personer i beroendeställning. I sådana fall

Information och rådgivning i förvarsanläggningar och vid

ska medlemsstaterna säkerställa att vuxna personer i beroende ­

gränsövergångsställen

ställning samtycker till att en ansökan lämnas in för deras räk ­ ning och, om de inte skulle godta detta, att de ges möjlighet att 1. Om det finns indikationer på att tredjelandsmedborgare själva lämna in en ansökan. eller statslösa personer som hålls i förvarsanläggningar eller som finns vid gränsövergångsställen, inbegripet transitzoner vid de yttre gränserna, kan vilja ansöka om internationellt skydd ska medlemsstaterna ge dem information om möjligheten att göra detta. I dessa förvarsanläggningar och vid dessa gränsöver ­ Samtycke ska begäras när ansökan lämnas in eller senast i sam ­ gångsställen ska medlemsstaterna tillhandahålla tolkning i den band med den personliga intervjun med den vuxna personen i utsträckning som behövs för att underlätta tillgång till asylför ­ beroendeställning. Innan samtycke begärs ska alla vuxna perso ­ farandet. ner i beroendeställning enskilt informeras om de relevanta för ­ farandemässiga följderna av inlämnandet av ansökan för deras räkning och om deras rätt att göra en separat ansökan om internationellt skydd. 2. Medlemsstaterna ska se till att organisationer och personer som tillhandahåller rådgivning till sökande har faktiskt tillträde till sökande som befinner sig vid gränsövergångsställen, dä ­ ribland transitzoner, vid de yttre gränserna. Medlemsstaterna 3. Medlemsstaterna ska se till att en underårig har rätt att får anta bestämmelser om sådana organisationers och personers lämna in en ansökan om internationellt skydd för sin egen närvaro på gränsövergångsställen och i synnerhet om att till ­ räkning, om han eller hon har rättslig handlingsförmåga enligt trädet är föremål för en överenskommelse mellan de behöriga den berörda medlemsstatens rätt, eller genom sina föräldrar eller myndigheterna i medlemsstaterna. Tillträdet får endast begrän ­ andra vuxna familjemedlemmar, eller genom en vuxen person sas om detta objektivt och på grundval av nationell rätt är som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten har nödvändigt av skäl som har att göra med säkerhet, allmän ansvar för henne eller honom, eller genom en företrädare. ordning eller den administrativa driften av det berörda gräns ­ övergångsstället under förutsättning att tillträdet därigenom inte begränsas mycket kraftigt eller omöjliggörs helt.

4. Medlemsstaterna ska se till att de lämpliga organ som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma Artikel 9 normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedbor ­

Rätt att stanna kvar i medlemsstaten under prövningen av

gare som vistas olagligt i medlemsstaterna ( 1 ) har rätt att lämna

ansökan

in en ansökan om internationellt skydd för ensamkommande barns räkning om organen efter en individuell prövning av 1. Sökande ska ha rätt att stanna kvar i medlemsstaten en ­ barnets situation anser att barnet kan ha sådant behov av skydd bart så länge som förfarandet pågår, till dess att den beslutande som avses i direktiv 2011/95/EU. myndigheten har fattat beslut i enlighet med de förfaranden i första instans som fastställs i kapitel III. Rätten att stanna kvar ska inte utgöra ett berättigande till uppehållstillstånd.

5. Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa

2. Medlemsstaterna får avvika från denna regel endast när en person gör en efterföljande ansökan enligt artikel 41 eller när de kommer att överlämna eller i förekommande fall utlämna en a) i vilka fall en underårig har rätt att lämna in en asylansökan person antingen till en annan medlemsstat enligt skyldigheter i för sin egen räkning, ) eller på annat enlighet med en europeisk arresteringsorder ( 2 sätt, eller till ett tredjeland eller till internationella brottmåls ­ domstolar eller tribunaler.

b) i vilka fall en ansökan för ett ensamkommande barn måste lämnas in av en företrädare enligt artikel 25.1 a, 3. En medlemsstat får utlämna en sökande till ett tredjeland i enlighet med punkt 2 endast om de behöriga myndigheterna är säkra på att ett utlämningsbeslut inte kommer att resultera i direkt eller indirekt refoulement i strid med den medlemsstatens c) i vilka fall inlämnandet av en ansökan om internationellt internationella och unionsrättsliga åtaganden. skydd även anses inbegripa inlämnande av en ansökan om internationellt skydd för eventuella ogifta underåriga. ( 2 ) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en eu ­ ropeisk arresteringsorder och överlämning mellan medlemsstaterna ( 1 ) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98. (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/69

Artikel 10 2. När en ansökan avslås med avseende på flyktingstatus

och/eller status som subsidiärt skyddsbehövande ska medlems ­

Krav som ställs på prövningen av asylansökningar

staterna dessutom se till att de faktiska och rättsliga skälen för

1. Medlemsstaterna ska se till att ansökningar om internatio ­ detta anges i beslutet och att det ges skriftlig information om

nellt skydd inte avslås eller nekas prövning enbart på den grun ­ hur ett beslut som går sökanden emot kan överklagas.

den att de inte har lämnats in så snart som möjligt.

Medlemsstaterna behöver inte lämna skriftlig information om

hur ett negativt beslut ska överklagas tillsammans med beslutet 2. Vid prövning av ansökningar om internationellt skydd ska om sökanden har försetts med sådan information i ett tidigare den beslutande myndigheten först fastställa om sökande upp ­ skede antingen skriftligen eller med hjälp av elektroniska medel fyller kraven på flyktingstatus och, om så inte är fallet, besluta som är tillgängliga för sökanden. om sökande kan komma i fråga för subsidiärt skydd.

3. För de ändamål som avses i artikel 7.2, och när ansökan 3. Medlemsstaterna ska se till att den beslutande myndighe ­ grundar sig på samma skäl, får medlemsstaterna fatta ett enda ten fattar sina beslut om ansökningar om internationellt skydd beslut som omfattar samtliga personer i beroendeställning, så ­ efter en korrekt prövning. Medlemsstaterna ska därför se till att vida inte detta skulle leda till att en persons individuella förhål ­

landen röjs på ett sätt som riskerar att skada hans eller hennes

intressen, särskilt vid risk för förföljelse som grundar sig på kön,

sexuell läggning, könsidentitet eller ålder. I sådana fall ska ett a) ansökningar prövas och beslut fattas individuellt, objektivt separat beslut fattas om den berörda personen. och opartiskt,

Artikel 12 b) exakt och aktuell information erhålls från olika källor, t.ex. från stödkontoret, UNHCR och relevanta internationella Garantier för sökande

människorättsorganisationer, om den allmänna situation 1. Medlemsstaterna ska se till att alla sökande omfattas av som råder i de sökandes ursprungsländer och, vid behov, i följande garantier i samband med de förfaranden som föreskrivs de länder som de sökande har rest igenom, och att denna i kapitel III: information görs tillgänglig för den personal som ansvarar

för att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa,

a) Sökandena ska upplysas på ett språk som de förstår eller

rimligen kan förväntas förstå om det förfarande som ska c) den personal som prövar asylansökningar och fattar beslut följas och om sina rättigheter och skyldigheter under detta om har kunskap om tillämpliga normer på området för asylförfarande och de tänkbara konsekvenserna av att inte upp ­ och flyktinglagstiftning, fylla sina skyldigheter och inte samarbeta med myndigheter ­

na. De ska upplysas om den tidsram och de medel som står

till deras förfogande för att uppfylla skyldigheten att lägga

fram de fakta som avses i artikel 4 i direktiv 2011/95/EU, d) den personal som prövar ansökningar och fattar beslut om liksom om konsekvenserna av ett uttryckligt eller implicit dessa har möjlighet att vid behov inhämta råd från experter i tillbakadragande av ansökan. Informationen ska tillhandahål ­ särskilda frågor, t.ex. medicinska frågor, kulturella frågor och las i så god tid att de kan utöva de rättigheter som garanteras religionsfrågor samt barn- eller könsrelaterade frågor. genom det här direktivet och uppfylla de skyldigheter som

anges i artikel 13.

4. De myndigheter som avses i kapitel V ska, genom den

beslutande myndigheten, genom sökanden eller på annat sätt, få b) Sökandena ska närhelst så är nödvändigt få hjälp av en tolk tillgång till den allmänna information som avses i punkt 3 b, som kan framföra deras argument till de behöriga myndig ­ när denna behövs för att de ska kunna utföra sitt arbete. heterna. Medlemsstaterna ska anse det vara nödvändigt att

tillhandahålla tolk åtminstone när sökanden ska intervjuas i

enlighet med artiklarna 14, 15, 16, 17 och 34 och adekvat

kommunikation inte kan säkerställas utan sådana tjänster. I 5. Medlemsstaterna ska föreskriva regler för översättning av detta fall, liksom i andra situationer då de behöriga myndig ­ handlingar som är relevanta för prövningen av ansökningar. heterna kallar in sökanden, ska kostnaderna för tolken täckas

med offentliga medel.

Artikel 11

c) Sökandena får inte nekas möjlighet att meddela sig med

Krav som ställs på beslut av den beslutande myndigheten

UNHCR eller någon annan organisation som erbjuder juri ­

1. Medlemsstaterna ska se till att beslut om ansökningar om disk eller annan rådgivning till sökande i enlighet med na ­

internationellt skydd meddelas skriftligen. tionell rätt i den berörda medlemsstaten.

Bilaga 1

L 180/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

d) Sökandena och i förekommande fall deras juridiska rådgivare d) de behöriga myndigheterna får kroppsvisitera sökanden och eller andra rådgivare, i enlighet med artikel 23.1, ska ha söka igenom de föremål han eller hon bär med sig; utan att tillgång till den information som avses i artikel 10.3 b eller det påverkar den kroppsvisitation som genomförs av säker ­ den information som tillhandahålls av de experter som avses hetsskäl ska en kroppsvisitation av sökanden som företas i artikel 10.3 d, om den beslutande myndigheten har tagit enligt detta direktiv utföras av en person av samma kön hänsyn till denna information när den fattar beslut om deras som sökanden under fullständigt beaktande av principerna ansökan. om mänsklig värdighet samt fysisk och psykisk integritet,

e) Sökandena ska inom skälig tid underrättas om vilket beslut e) de behöriga myndigheterna får ta ett fotografi av sökanden, den beslutande myndigheten har fattat om deras ansökan. och Om en juridisk rådgivare eller annan rådgivare rättsligt fö ­ reträder sökanden, får medlemsstaterna välja att underrätta honom eller henne om beslutet i stället för sökanden. f) de behöriga myndigheterna får registrera sökandens muntliga utsagor, förutsatt att han eller hon blivit upplyst om detta i förväg. f) Sökandena ska på ett språk som de förstår eller rimligen kan förväntas förstå informeras om resultatet av det beslut som fattats av den beslutande myndigheten, om de inte biträds eller företräds av en juridisk rådgivare eller annan rådgivare. Denna information ska i enlighet med bestämmelserna i Artikel 14 artikel 11.2 innefatta upplysningar om möjligheterna att

Personlig intervju

överklaga ett beslut som går dem emot. 1. Innan den beslutande myndigheten fattar något beslut ska sökanden ges tillfälle att höras om sin ansökan om internatio ­ nellt skydd av en person som är behörig att genomföra en 2. Medlemsstaterna ska i fråga om de förfaranden som fö ­ sådan intervju enligt nationell rätt. Intervjuer om innehållet i reskrivs i kapitel V se till att alla sökande omfattas av garantier en ansökan om internationellt skydd ska genomföras av perso ­ som är likvärdiga dem som anges i punkt 1 b–e. nal vid den beslutande myndigheten. Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av artikel 42.2 b.

Artikel 13 Om ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer

Skyldigheter för sökande

samtidigt ansöker om internationellt skydd, vilket gör det prak ­ 1. Medlemsstaterna ska ålägga sökande en skyldighet att tiskt omöjligt för den beslutande myndigheten att i tid genom ­ samarbeta med de behöriga myndigheterna för att fastställa föra intervjuer om innehållet i varje ansökan, får medlemssta ­ sin identitet och andra förhållanden som avses i artikel 4.2 i terna besluta att personalen vid en annan myndighet tillfälligt direktiv 2011/95/EU. Medlemsstaterna får ålägga sökande andra engageras för att genomföra sådana intervjuer. I sådana fall ska skyldigheter att samarbeta med de behöriga myndigheterna i personalen vid den andra myndigheten på förhand erhålla rele ­ den utsträckning behandlingen av ansökan kräver sådana skyl ­ vant fortbildning, som ska omfatta de moment som anges i digheter. artikel 6.4 a–e i förordning (EU) nr 439/2010. Personer som genomför personliga intervjuer med sökande i enlighet med detta direktiv ska även ha tillägnat sig allmänna kunskaper om problem som kan ha en negativ inverkan på en sökandes 2. Medlemsstaterna får särskilt föreskriva att förmåga att bli intervjuad, till exempel indikationer på att sö ­ kanden tidigare kan ha varit utsatt för tortyr.

a) sökande ska rapportera till de behöriga myndigheterna eller infinna sig där personligen, antingen genast eller vid en När en person har lämnat in en ansökan om internationellt angiven tidpunkt, skydd för personer i beroendeställning ska varje vuxen person i beroendeställning beredas tillfälle till en personlig intervju.

b) sökande måste överlämna handlingar de innehar som är av betydelse för prövning av ansökan, t.ex. egna pass, Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa i vilka fall en underårig ska ges möjlighet till en personlig inter ­ vju. c) sökande ska informera de behöriga myndigheterna om sin aktuella bostadsort eller adress samt om ändringar av dessa snarast möjligt; medlemsstaterna får föreskriva att sökanden måste ta emot eventuella underrättelser på den senaste bo ­ 2. Den personliga intervjun om innehållet i ansökan behöver stadsort eller adress som han eller hon sålunda har uppgivit, inte genomföras om

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/71

a) den beslutande myndigheten kan fatta ett positivt beslut om b) om möjligt ordna så att intervjun med sökanden genomförs flyktingstatus på grundval av tillgänglig bevisning, eller av en person av samma kön, om sökanden så begär, såvida inte den beslutande myndigheten har skäl att anta att en sådan begäran grundar sig på omständigheter utan koppling till sökandens eventuella svårigheter att på ett uttömmande b) den beslutande myndigheten anser att sökanden inte bör sätt lägga fram grunderna för sin ansökan, eller kan höras på grund av varaktiga omständigheter som ligger utanför hans eller hennes kontroll. Om oklarhet råder ska den beslutande myndigheten anlita en medicinsk yrkes ­ utövare för att fastställa om tillståndet som gör att sökanden c) utse en tolk som kan säkerställa en fungerande kommuni ­ inte bör eller kan höras är övergående eller varaktigt. kation mellan sökanden och den person som genomför in ­ tervjun; kommunikationen ska äga rum på det språk som sökanden föredrar, såvida det inte finns något annat språk som han eller hon förstår och som han eller hon kan kom ­ Om en personlig intervju inte genomförs i enlighet med led b municera tydligt på; när det är möjligt ska medlemsstaterna eller, i förekommande fall, med en person i beroendeställning, tillhandahålla en tolk av samma kön som sökanden, om ska skäliga ansträngningar göras för att ge sökanden eller per ­ sökanden så begär, såvida inte den beslutande myndigheten sonen i beroendeställning möjlighet att lämna ytterligare upp ­ har skäl att anta att en sådan begäran grundar sig på om ­ lysningar. ständigheter utan koppling till sökandens eventuella svårig ­ heter att på ett uttömmande sätt lägga fram grunderna för sin ansökan,

3. Även om någon personlig intervju som avses i denna artikel inte har genomförts, ska den beslutande myndigheten kunna fatta beslut om en ansökan om internationellt skydd. d) se till att den som intervjuar en person som ansökt om internationellt skydd om innehållet i ansökan inte bär militär eller brottsbekämpande myndigheters uniform,

4. Även om någon personlig intervju enligt punkt 2 b inte har genomförts, ska detta inte påverka den beslutande myndig ­ hetens beslut i negativ riktning. e) se till att intervjuer med underåriga genomförs på ett barn ­ tillvänt sätt.

5. Oberoende av artikel 28.1 får medlemsstaterna när de fattar beslut om en ansökan om internationellt skydd beakta 4. Medlemsstaterna får fastställa regler för tredje parts när ­ att sökanden inte har infunnit sig för en personlig intervju, varo vid den personliga intervjun. såvida inte han eller hon haft godtagbara skäl för att inte in ­ finna sig. Artikel 16

Den personliga intervjuns innehåll

Artikel 15 När den beslutande myndigheten genomför en personlig inter ­

Krav på den personliga intervjun

vju om innehållet i en ansökan om internationellt skydd ska 1. En personlig intervju ska normalt äga rum utan att famil ­ myndigheten se till att sökanden har lämpliga möjligheter att jemedlemmar är närvarande såvida inte den beslutande myndig ­ lägga fram underlag som behövs för att styrka ansökan om heten finner det nödvändigt för en korrekt prövning att andra internationellt skydd i enlighet med artikel 4 i direktiv familjemedlemmar är närvarande. 2011/95/EU så fullständigt som möjligt. Detta ska inbegripa en möjlighet för sökanden att förklara eventuella saknade upp ­ gifter och/eller eventuella oförenligheter och motsägelser i sö ­ kandens utsagor. 2. En personlig intervju ska genomföras under förhållanden som säkerställer tillbörlig konfidentialitet.

Artikel 17

Rapportering och upptagning av personliga intervjuer

3. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att personliga intervjuer genomförs under sådana förhållanden 1. Medlemsstaterna ska se till att det i samband med varje att sökandena kan lägga fram skälen för sina ansökningar på ett personlig intervju antingen upprättas en ingående, objektiv rap ­ heltäckande sätt. Medlemsstaterna ska därför port som innehåller alla väsentliga uppgifter eller att det görs en utskrift.

a) se till att den person som genomför intervjun har den kom ­ petens som krävs för att kunna beakta de personliga och 2. Medlemsstaterna får föreskriva ljud- eller videoupptagning allmänna omständigheter som ligger bakom ansökan, inklu ­ av den personliga intervjun. Om en sådan upptagning görs ska sive sökandens kulturella ursprung, kön, sexuell läggning, medlemsstaterna se till att upptagningen eller utskriften av könsidentitet eller utsatta ställning, denna finns tillgänglig i anslutning till sökandens akt.

Bilaga 1

L 180/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

3. Medlemsstaterna ska se till att sökanden ges möjlighet att enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU ska medlemssta ­ muntligen och/eller skriftligen kommentera eller förtydliga even ­ terna, med förbehåll för sökandens medgivande, anordna en tuella felöversättningar eller missuppfattningar i rapporten eller läkarundersökning av sökanden med avseende på tecken som utskriften, antingen i samband med att den personliga intervjun skulle kunna tyda på tidigare förföljelse eller allvarlig skada. avslutas eller inom en fastställd tidsfrist innan den beslutande Alternativt får medlemsstaterna föreskriva att sökanden anord ­ myndigheten fattar beslut. För detta ändamål ska medlemssta ­ nar en sådan läkarundersökning. terna säkerställa att sökanden underrättas om rapportens hela innehåll eller innehållet i de väsentliga delarna av utskriften, om nödvändigt med bistånd av en tolk. Medlemsstaterna ska där ­ efter begära att sökanden bekräftar att rapportens eller utskrif ­ tens innehåll återger intervjun korrekt. De läkarundersökningar som avses i första stycket ska utföras av kvalificerade medicinska yrkesutövare och resultatet därav ska överlämnas till den beslutande myndigheten, så snart som möj ­ ligt. Medlemsstaterna får utse de medicinska yrkesutövare som Om den personliga intervjun tas upp i enlighet med punkt 2 får utföra sådana läkarundersökningar. En sökandes vägran att och om upptagningen får användas som bevisning i sådana genomgå en sådan läkarundersökning ska inte hindra den be ­ överklaganden som avses i kapitel V behöver inte medlemssta ­ slutande myndigheten att fatta beslut om ansökan om interna ­ terna begära att sökanden bekräftar att rapportens eller utskrif ­ tionellt skydd. tens innehåll återger intervjun korrekt. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 kan medlemsstaterna, om de till ­ handahåller både en utskrift och upptagning av den personliga intervjun, neka sökanden att lämna in kommentarer och/eller förtydliganden med avseende på utskriften. Läkarundersökningar som utförs i enlighet med denna punkt ska täckas av offentliga medel.

4. Om en sökande vägrar bekräfta att innehållet i rapporten eller utskriften återger den personliga intervjun korrekt, ska skälen till vägran noteras i sökandens akt. 2. Om ingen läkarundersökning utförs i enlighet med punkt 1 ska medlemsstaterna informera sökande om att de på eget initiativ och på egen bekostnad får genomföra en läkarunder ­ sökning med avseende på tecken som skulle kunna tyda på En sådan vägran ska inte hindra den beslutande myndigheten tidigare förföljelse eller allvarlig skada. från att fatta beslut om ansökan.

5. Sökande och deras juridiska rådgivare eller andra rådgiva ­ re, såsom dessa definieras i artikel 23, ska ha tillgång till rap ­ 3. Resultaten av de läkarundersökningar som avses i punk ­ porten eller utskriften och, i förekommande fall, upptagningen terna 1 och 2 ska vägas in i den beslutande myndighetens innan den beslutande myndigheten fattar beslut. bedömning tillsammans med övriga delar av ansökan.

Om en medlemsstat föreskriver både en utskrift och en upp ­ tagning av den personliga intervjun behöver medlemsstaten inte Artikel 19 ge tillgång till upptagningen under de förfaranden i första in ­

Kostnadsfritt tillhandahållande i första instans av rättslig

stans som avses i kapitel III. I sådana fall ska medlemsstaten

information och information om förfarandet

likväl ge tillgång till upptagningen vid de överklaganden som avses i kapitel V. 1. När det gäller de förfaranden i första instans som avses i kapitel III ska medlemsstaterna se till att sökande på begäran får kostnadsfri rättslig information och information om förfarandet, vilket åtminstone inbegriper information om förfarandet mot Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 i denna artikel bakgrund av sökandens särskilda förhållanden. Om beslutet an ­ får medlemsstaterna, om ansökan behandlas i enlighet med gående en ansökan i första instans skulle gå sökanden emot ska artikel 31.8, föreskriva att tillgång till rapporten eller utskriften medlemsstaterna också på begäran ge sökande information ut ­ och, i förekommande fall, upptagningen beviljas vid den tid ­ över den information som ges i enlighet med artiklarna 11.2 punkt då beslutet fattas. och 12.1 f i syfte att tydliggöra skälen till beslutet och förklara hur det kan överklagas.

Artikel 18

Läkarundersökning

2. Det kostnadsfria tillhandahållandet av rättslig information 1. Om den beslutande myndigheten bedömer att det är rele ­ och information om handläggningen i ärendet ska omfattas av vant för bedömningen av en ansökan om internationellt skydd i de villkor som anges i artikel 21.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/73

Artikel 20 b) endast genom tjänster som tillhandahålls av juridiska rådgi ­ vare eller andra rådgivare som genom nationell rätt särskilt

Kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde vid

har utsetts att bistå och företräda sökande.

överklaganden

1. Medlemsstaterna ska se till att kostnadsfritt rättsligt bis ­ tånd och biträde beviljas på begäran i sådana överklaganden Medlemsstaterna får fastställa att det kostnadsfria rättsliga bis ­ som föreskrivs i kapitel V. Detta ska åtminstone omfatta ut ­ tånd och biträde som avses i artikel 20 beviljas endast för arbetande av de nödvändiga inlagorna och deltagande i förhand ­ överklagandeförfaranden i enlighet med kapitel V vid en dom ­ lingarna i domstol eller tribunal i första instans på sökandens stol eller tribunal i första instans och inte för ytterligare över ­ vägnar. klagande eller omprövning som föreskrivs i nationell rätt, in ­ begripet förnyad behandling eller en ytterligare omprövning.

2. Medlemsstaterna får också tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde i sådana förfaranden i första instans som avses i kapitel III. I sådana fall ska artikel 19 inte Medlemsstaterna får också föreskriva att det kostnadsfria rätts ­ tillämpas. liga bistånd och biträde som avses i artikel 20 inte beviljas sökande som inte längre befinner sig på territoriet vid tillämp ­ ning av artikel 41.2 c. 3. Medlemsstaterna får föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde inte ska beviljas om en domstol, tribu ­ nal eller annan behörig myndighet anser att sökandens över ­ 3. Medlemsstaterna får fastställa närmare föreskrifter för hur klagande saknar rimliga utsikter till framgång. en sådan begäran om kostnadsfri rättslig information och infor ­ mation om förfarandet enligt artikel 19 och om kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde enligt artikel 20 ska lämnas in Om en myndighet som inte är en domstol beslutar att inte och handläggas. bevilja kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde med hänvis ­ ning till denna punkt ska medlemsstaterna se till att sökanden har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot det be ­ slutet. 4. Medlemsstaterna får även

Vid tillämpningen av denna punkt ska medlemsstaterna se till att det rättsliga biståndet och biträdet inte inskränks godtyckligt a) införa belopps- och/eller tidsgränser för tillhandahållandet av och att sökandens faktiska tillgång till rättslig prövning inte sådan kostnadsfri rättslig information och information om hindras. förfarandet som avses i artikel 19 och sådant kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde som avses i artikel 20, förutsatt att dessa gränser inte innebär att tillgången till rättslig infor ­ mation och information om förfarandet och rättsligt bistånd 4. Kostnadsfri tillgång till rättsligt bistånd och biträde ska och biträde godtyckligt begränsas, omfattas av de villkor som anges i artikel 21.

Artikel 21 b) när det gäller avgifter och andra kostnader, föreskriva att behandlingen inte ska vara mer förmånlig än den behandling

Villkor för kostnadsfritt tillhandahållande av rättsligt

som deras medborgare vanligtvis får i frågor som gäller rätts ­

information och information om förfarandet och av

ligt bistånd.

rättsligt bistånd och biträde

1. Medlemsstaterna får föreskriva att den kostnadsfria rätts ­ liga information och information om förfarandet som avses i artikel 19 ska tillhandahållas av icke-statliga organisationer, av 5. Medlemsstaterna får begära att helt eller delvis få ersätt ­ personal vid myndigheter eller av särskilda statliga organ. ning för beviljade kostnader om och när sökandens ekonomiska situation avsevärt har förbättrats eller om beslutet att bevilja sådana kostnader fattades på grundval av falska uppgifter från sökanden. Det kostnadsfria rättsliga bistånd och biträde som avses i arti ­ kel 20 ska tillhandahållas av dessa personer i enlighet med vad som är godkänt eller tillåtet i nationell rätt. Artikel 22

Rätt till rättsligt bistånd och biträde i alla skeden av

2. Medlemsstaterna får föreskriva att kostnadsfri rättslig in ­

förfarandet

formation och information om förfarandet enligt artikel 19 och kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde enligt artikel 20 ska 1. Sökande ska ges en faktisk möjlighet att på egen bekost ­ beviljas nad rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan enligt natio ­ nell rätt godkänd eller tillåten rådgivare i frågor som rör ansök ­ ningar om internationellt skydd i alla skeden av förfarandet, a) endast personer som saknar tillräckliga medel, och/eller också efter ett beslut som gått sökanden emot.

Bilaga 1

L 180/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

2. Medlemsstaterna får tillåta icke-statliga organisationer att 4. Utan att det påverkar tillämpningen av denna artikel eller lämna kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde till sökande artikel 25.1 b får medlemsstaterna föreskriva regler för juridiska i förfaranden som avses i kapitel III och kapitel V i enlighet med rådgivares eller andra rådgivares närvaro vid alla intervjuer un ­ nationell rätt. der asylförfarandet.

Artikel 23 Medlemsstaterna får begära att sökanden är närvarande vid den Räckvidden för rättsligt bistånd och biträde personliga intervjun även om han eller hon i enlighet med villkoren i nationell rätt företräds av en juridisk rådgivare eller 1. Medlemsstaterna ska se till att en juridisk rådgivare eller annan rådgivare och får kräva att sökanden personligen besvarar en annan, enligt nationell rätt godkänd eller tillåten, rådgivare de frågor som ställs. som bistår eller företräder en sökande i enlighet med villkoren i nationell rätt har tillgång till den information i sökandens akt som ligger eller kommer att ligga till grund för ett beslut.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25.1 b, ska från ­ varon av juridisk rådgivare eller annan rådgivare inte hindra den behöriga myndigheten från att genomföra en personlig intervju Medlemsstaterna får göra undantag för sådana fall där offentlig ­ med sökanden. görande av uppgifter eller källor skulle äventyra den nationella säkerheten, säkerheten för de organisationer eller den eller de personer som tillhandahöll uppgifterna eller säkerheten för den eller de personer som uppgifterna hänför sig till eller där utred ­ ningar i samband med medlemsstaternas behöriga myndigheters Artikel 24 behandling av ansökningar om internationellt skydd eller med ­

Sökande i behov av särskilda förfarandegarantier

lemsstaternas internationella relationer skulle äventyras. I sådana fall ska medlemsstaterna 1. Medlemsstaterna ska inom rimlig tid efter det att en an ­ sökan om internationellt skydd har gjorts bedöma huruvida sökanden är i behov av särskilda förfarandegarantier.

a) ge de myndigheter som avses i kapitel V tillgång till upp ­ gifterna eller källorna, och 2. Den bedömning som avses i punkt 1 får integreras i befintliga nationella förfaranden och/eller i den bedömning som avses i artikel 22 i direktiv 2013/33/EU och behöver b) fastställa förfaranden i nationell rätt som garanterar att sö ­ inte ske genom ett administrativt förfarande. kandens rätt till försvar iakttas.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande som har iden ­ När det gäller led b får medlemsstaterna i synnerhet bevilja tifierats som sökande i behov av särskilda förfarandegarantier får juridiska rådgivare eller andra rådgivare som genomgått säker ­ det stöd som behövs för att de ska kunna utnyttja de rättigheter hetskontroll tillgång till uppgifterna eller källorna i fråga, i den och uppfylla de skyldigheter som följer av detta direktiv under mån uppgifterna är relevanta för prövningen av ansökan eller hela asylförfarandet. beslutet om att återkalla internationellt skydd.

2. Medlemsstaterna ska se till att den juridiska rådgivaren Om det stöd som behövs inte kan ges inom ramen för de eller en annan rådgivare som bistår eller företräder en sökande förfaranden som avses i artiklarna 31.8 och 43, särskilt i de har tillträde till områden med begränsat tillträde som förvars ­ fall där medlemsstaterna anser att sökanden är i behov av sär ­ enheter och transitzoner för att kunna rådgöra med denne, i skilda förfarandegarantier på grund av tortyr, våldtäkt eller an ­ enlighet med artiklarna 10.4 och 18.2 b och c i direktiv dra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld, ska 2013/33/EU. medlemsstaterna antingen inte tillämpa eller upphöra att till ­ lämpa artiklarna 31.6 och 43. Om medlemsstaterna tillämpar artikel 46.6 på sökande på vilka artiklarna 31.6 och 43 inte kan tillämpas i enlighet med detta stycke ska medlemsstaterna åt ­ minstone ge de garantier som föreskrivs i artikel 46.7. 3. Medlemsstaterna ska tillåta sökanden att till den person ­ liga intervjun medföra en juridisk rådgivare eller annan, enligt nationell rätt godkänd eller tillåten, rådgivare.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att behovet av särskilda förfarandegarantier även uppfylls, i enlighet med detta direktiv, Medlemsstaterna får föreskriva att den juridiska rådgivaren eller om behovet framkommer i ett senare skede av förfarandet, utan den andra rådgivaren endast får göra inlägg i slutet av intervjun. att nödvändigtvis börja om förfarandet.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/75

Artikel 25 förfarandet enligt artikel 19 också i sådana förfaranden om återkallande av internationellt skydd som föreskrivs i kapitel IV.

Garantier för ensamkommande barn

1. När det gäller alla förfaranden som fastställs i detta direk ­ tiv ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av 5. Medlemsstaterna får använda sig av läkarundersökningar artiklarna 14–17, för att fastställa åldern på ensamkommande barn i samband med prövningen av en ansökan om internationellt skydd i så ­ dana fall där medlemsstaterna, efter sökandens allmänna utta ­ landen eller andra relevanta indikationer hyser tvivel beträffande a) snarast möjligt vidta åtgärder för att säkerställa att en före ­ sökandens ålder. Om medlemsstaterna därefter fortfarande hyser trädare företräder och biträder det ensamkommande barnet, tvivel när det gäller sökandens ålder ska de utgå ifrån att sö ­ för att göra det möjligt för honom eller henne att utnyttja de kanden är underårig. rättigheter och uppfylla de skyldigheter som följer av detta direktiv; det ensamkommande barnet ska omedelbart infor ­ meras om att en företrädare har utsetts; denna företrädare Alla läkarundersökningar ska ske med full respekt för den per ­ ska utföra sitt uppdrag i enlighet med principen om barnets sonliga värdigheten varvid den minst invasiva typen av under ­ bästa och ska ha de nödvändiga sakkunskaperna för detta; sökning bör föredras och utföras av kvalificerade medicinska företrädaren ska endast bytas ut om det är nödvändigt; or ­ yrkesutövare, för att i möjligaste mån medge ett tillförlitligt ganisationer eller personer som befinner sig i eller skulle resultat. kunna befinna sig i en intressekonflikt med det ensamkom ­ mande barnet ska inte kunna utses till företrädare; företrä ­ daren kan också vara den företrädare som avses i direktiv När läkarundersökningar används ska medlemsstaterna se till att 2013/33/EU,

a) ensamkommande barn före prövningen av ansökan om in ­ b) se till att företrädaren ges tillfälle att informera det ensam ­ ternationellt skydd informeras om att en åldersbestämning kommande barnet om innebörden och de tänkbara kon ­ genom en läkarundersökning kan komma att göras och att sekvenserna av den personliga intervjun och, i förekom ­ denna information ges på ett språk de förstår eller rimligen mande fall, om hur han eller hon kan förbereda sig inför kan förväntas förstå; denna information ska innehålla upp ­ den personliga intervjun. Medlemsstaterna ska se till att fö ­ lysningar om undersökningsmetoden och eventuella kon ­ reträdaren och/eller en juridisk rådgivare eller annan, enligt sekvenser som resultatet av läkarundersökningen kan få för nationell rätt godkänd eller tillåten, rådgivare är närvarande prövningen av ansökan om internationellt skydd och också vid denna intervju och har möjlighet att ställa frågor och om konsekvenserna av en vägran från det ensamkommande lämna synpunkter, inom den ram som fastställs av den per ­ barnet att genomgå en läkarundersökning, son som genomför intervjun.

b) ensamkommande barn och/eller deras företrädare ger sitt samtycke till att en läkarundersökning görs för att fastställa Medlemsstaterna får kräva att det ensamkommande barnet ska de berörda underårigas ålder, och närvara vid den personliga intervjun, även om företrädaren är närvarande. c) ett beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd från ett ensamkommande barn som har vägrat att undergå 2. Medlemsstaterna får avstå från att utse någon företrädare en läkarundersökning inte baserar sig enbart på denna väg ­ om det ensamkommande barnet med största sannolikhet kom ­ ran. mer att fylla 18 innan ett beslut fattas i första instans.

Det faktum att ett ensamkommande barn har vägrat att ge ­ nomgå en läkarundersökning ska inte vara ett hinder för den 3. Medlemsstaterna ska se till att beslutande myndigheten att fatta beslut om ansökan om inter ­ nationellt skydd.

a) om ett ensamkommande barn intervjuas om sin ansökan om internationellt skydd i enlighet med artiklarna 14–17 och 6. Barnets bästa ska komma i främsta rummet när medlems ­ 34, ska denna intervju genomföras av en person som har staterna genomför detta direktiv. nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov,

Om en medlemsstat under asylförfarandet fastställer att en per ­ son är ett ensamkommande barn får den b) den beslutande myndighetens beslut om en asylansökan från ett ensamkommande barn förbereds av en tjänsteman med nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov. a) tillämpa eller fortsätta att tillämpa artikel 31.8 endast om

4. Ensamkommande barn och deras företrädare ska kost ­ i) sökanden kommer från ett land som uppfyller kriterierna nadsfritt förses med rättslig information och information om för säkra ursprungsländer enligt detta direktiv,

Bilaga 1

L 180/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

ii) sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan om Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 41 ska medlems ­ internationellt skydd som inte kan nekas prövning i en ­ staterna vid tillämpningen av artikel 46.6 på ensamkommande lighet med artikel 40.5, eller barn åtminstone ge de garantier som föreskrivs i artikel 46.7 i samtliga fall.

iii) sökanden på allvarliga grunder kan betraktas som en fara för den inre säkerheten eller den allmänna ordningen i Artikel 26 medlemsstaten eller med tvång har utvisats som ett all ­ varligt hot mot allmän ordning och säkerhet enligt na ­ Förvar tionell rätt, 1. Medlemsstaterna får inte hålla en person i förvar endast av det skälet att han eller hon är en sökande. Skäl och villkor för förvar samt garantier för sökande i förvar ska utformas i enlig ­ b) tillämpa eller fortsätta att tillämpa artikel 43 i enlighet med het med direktiv 2013/33/EU. artiklarna 8–11 i direktiv 2013/33/EU endast om

2. I de fall en sökande hålls i förvar ska medlemsstaterna i) sökanden kommer från ett land som uppfyller kriterierna säkerställa att det finns en möjlighet till påskyndad rättslig pröv ­ för säkra ursprungsländer enligt detta direktiv, ning i enlighet med direktiv 2013/33/EU.

ii) sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan, Artikel 27

Förfarande om ansökan återkallas

iii) sökanden på allvarliga grunder kan betraktas som en fara för den inre säkerheten eller den allmänna ordningen i 1. I den mån som medlemsstaterna i sin nationella rätt fö ­ medlemsstaten eller med tvång har utvisats som ett all ­ reskriver en möjlighet att uttryckligen återkalla ansökan ska de varligt hot mot allmän ordning och säkerhet enligt na ­ se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att an ­ tionell rätt, tingen avbryta prövningen eller att avslå ansökan om interna ­ tionellt skydd om en sökande uttryckligen återkallar ansökan.

iv) det finns rimlig anledning att anta att ett land som inte är en medlemsstat är ett säkert tredjeland för sökanden i 2. Medlemsstaterna får också bestämma att den beslutande enlighet med artikel 38, myndigheten ska ha rätt att avbryta prövningen utan att fatta beslut. I så fall ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten inför en tjänsteanteckning i sökandens akt. v) sökanden har vilselett myndigheterna genom att visa upp falska handlingar, eller

Artikel 28

vi) sökanden i ond tro har förstört eller gjort sig av med en Förfarande om sökanden implicit återkallar eller avstår från identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att sin ansökan fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap. 1. Om det finns skälig grund att anta att en sökande implicit har återkallat eller avstått från sin ansökan, ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att an ­ Medlemsstaterna får tillämpa leden v och vi endast i enskilda tingen avbryta prövningen eller, förutsatt att den beslutande fall där det föreligger starka skäl att anta att sökanden för ­ myndigheten finner ansökan ogrundad på grundval av en ade ­ söker dölja relevanta faktorer som sannolikt skulle medföra kvat utredning av sakförhållandena i enlighet med artikel 4 i ett negativt beslut och under förutsättning att sökanden har direktiv 2011/95/EU, avslå ansökan. fått full möjlighet, med hänsyn tagen till de särskilda rätts ­ säkerhetsbehoven för ensamkommande barn, att uppvisa godtagbara skäl för de handlingar som avses i leden v och vi, inbegripet genom samråd med sin företrädare. Medlemsstaterna får förutsätta att sökanden implicit har återkal ­ lat eller avstått från sin ansökan om internationellt skydd, i synnerhet om det har kunnat fastställas att c) neka prövning av ansökan i enlighet med artikel 33.2 c om ett land som inte är en medlemsstat anses vara ett säkert tredjeland för sökanden i enlighet med artikel 38 under för ­ a) sökanden har underlåtit att besvara en begäran om att lämna utsättning att detta är för den underåriges bästa, information av betydelse för ansökan i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU, eller har underlåtit att infinna sig till en personlig intervju enligt artiklarna 14–17 i det här direk ­ d) tillämpa det förfarande som avses i artikel 20.3 om den tivet, om inte sökanden inom rimlig tid kan visa att hans underåriges företrädare har juridisk utbildning i enlighet eller hennes underlåtenhet beror på omständigheter som han med nationell rätt. eller hon inte rådde över,

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/77

b) sökanden har avvikit eller utan tillstånd lämnat den plats där Artikel 30 han eller hon bodde eller hölls i förvar utan att inom skälig

Insamling av uppgifter om enskilda ärenden

tid kontakta den behöriga myndigheten eller han eller hon har underlåtit att inom skälig tid fullgöra sin anmälnings ­ Medlemsstaterna får inte vid prövning av enskilda ärenden skyldighet eller annan skyldighet att meddela sig om sökan ­ den inte kan visa att detta berodde på omständigheter som han eller hon inte rådde över. a) röja uppgifter om enskilda ansökningar om internationellt skydd, eller det faktum att en ansökan har lämnats in, till För att genomföra dessa bestämmelser får medlemsstaterna fast ­ den eller de påstådda aktörer som bedriver förföljelse eller ställa tidsfrister eller riktlinjer. orsakar allvarlig skada,

2. Medlemsstaterna ska se till att en sökande som efter ett beslut om att avbryta prövningen enligt punkt 1 i denna artikel b) inhämta uppgifter från den eller de påstådda aktörer som åter anmäler sig hos den behöriga myndigheten har möjlighet bedriver förföljelse eller orsakar allvarlig skada på ett sätt att begära att ärendet tas upp på nytt eller att lämna in en ny som skulle leda till att dessa aktörer får direkt information ansökan, som inte ska omfattas av förfarandet i artiklarna 40 om att en ansökan har lämnats in av sökanden i fråga, och och 41. som skulle äventyra den fysiska integriteten hos sökanden eller hos personer i beroendeställning, eller skulle äventyra friheten och säkerheten för hans eller hennes familjemedlem ­ Medlemsstaterna får besluta om en tidsfrist på minst nio må ­ mar som bor kvar i ursprungslandet. nader efter vilken sökandens ärende inte längre kan tas upp på nytt eller den nya ansökan får behandlas som en efterföljande ansökan som omfattas av förfarandet i artiklarna 40 och 41. Medlemsstaterna får föreskriva att sökandens ärende endast får KAPITEL III tas upp på nytt en gång.

FÖRFARANDEN I FÖRSTA INSTANS

AVSNITT I Medlemsstaterna ska se till att en sådan person inte avlägsnas i strid med principen om ” non-refoulement ”. Artikel 31

Prövningsförfarande

Medlemsstaterna får föreskriva att den beslutande myndigheten 1. Medlemsstaterna ska handlägga ansökningar om interna ­ ska kunna återuppta prövningen i det skede där prövningen av tionellt skydd genom ett prövningsförfarande i enlighet med de ansökan avbröts. grundläggande principerna och garantierna i kapitel II.

3. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av förord ­ ning (EU) nr 604/2013. 2. Medlemsstaterna ska se till att ett prövningsförfarandet avslutas så snart som möjligt utan att åsidosätta en lämplig och fullständig prövning. Artikel 29

UNHCR:s roll

1. Medlemsstaterna ska ge UNHCR möjlighet att 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att prövningsförfarandet avslutas inom sex månader från det att ansökan lämnats in.

a) ta kontakt medsökande, även de som hålls i förvar, befinner sig vid gränsen och i transitzoner, Om en ansökan är föremål för det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 604/2013 ska tidsfristen på sex månader b) få tillgång till information om enskilda ansökningar om in ­ inledas vid den tidpunkt då det i enlighet med den förordningen ternationellt skydd, om förfarandets gång och om vilka be ­ fastställs vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen slut som har fattats, under förutsättning att sökanden sam ­ samt sökanden befinner sig på den medlemsstatens territorium tycker till detta, och har tagits om hand av den behöriga myndigheten.

c) vid utövandet av sin tillsyn enligt artikel 35 i Genèvekon ­ ventionen lägga fram synpunkter till vilken behörig myndig ­ Medlemsstaterna får förlänga den tidsfrist på sex månader som het som helst i fråga om enskilda ansökningar om interna ­ anges i denna punkt med en period på högst ytterligare nio tionellt skydd i alla skeden av förfarandet. månader om

2. Punkt 1 ska även vara tillämplig på en organisation som för UNHCR:s räkning verkar i den berörda medlemsstaten i a) ärendet involverar komplicerade faktiska och/eller rättsliga enlighet med ett avtal med medlemsstaten i fråga. omständigheter,

Bilaga 1

L 180/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

b) ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer 8. Medlemsstaterna får även föreskriva att ett prövningsför ­ samtidigt ansöker om internationellt skydd, med följden att farande i enlighet med de grundläggande principerna och ga ­ det i praktiken blir mycket svårt att avsluta förfarandet inom rantierna i kapitel II ska påskyndas och/eller genomföras vid sexmånadersfristen, gränsen eller i transitzoner i enlighet med artikel 43 om

c) förseningen uppenbart kan hänföras till sökandens underlå ­ tenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13. a) sökanden vid inlämnandet av sin ansökan och framläggandet av de faktiska omständigheterna endast tagit med uppgifter som saknar betydelse för prövningen av hans eller hennes I vederbörligen motiverade undantagsfall får medlemsstaterna rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt överskrida de tidsfrister som föreskrivs i denna punkt med högst skydd enligt direktiv 2011/95/EU, eller tre månader om det krävs för att säkerställa tillräcklig och full ­ ständig prövning av ansökan om internationellt skydd.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 13 och b) sökanden kommer från ett säkert ursprungsland enligt detta 18 i direktiv 2011/95/EU får medlemsstaterna skjuta upp av ­ direktiv, eller slutandet av prövningsförfarandet om den beslutande myndig ­ heten, på grund av osäkra förhållanden i ursprungslandet som förväntas vara av tillfällig natur, inte rimligen kan fatta beslut inom de tidsfrister som fastställs i punkt 3. I dessa fall ska c) sökanden har vilselett myndigheterna genom att lämna orik ­ medlemsstaterna tiga uppgifter eller falska handlingar eller genom att undan ­ hålla relevanta uppgifter eller handlingar som rör hans eller hennes identitet och/eller medborgarskap och som kunde ha a) se över situationen i det berörda ursprungslandet minst var påverkat beslutet i negativ riktning, eller sjätte månad,

b) i rimlig tid informera de berörda sökandena om skälen till d) det är troligt att sökanden i ond tro har förstört eller gjort senareläggandet, och sig av med en identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller c) i rimlig tid informera kommissionen om uppskjutandet av förfarandena för det ursprungslandet.

5. Medlemsstaterna ska under alla omständigheter slutföra e) sökanden har lämnat uppenbart inkonsekventa och motsä ­ prövningsförfarandet inom högst 21 månader från det att an ­ gelsefulla, klart falska eller uppenbart osannolika uppgifter sökan inkommit. som motsäger tillräckligt kontrollerad information om ur ­ sprungslandet på ett sätt som gör att hans eller hennes på ­ stående om rätt att betraktas som en person som beviljats 6. Om inget beslut kan fattas inom sex månader ska med ­ internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU uppenbart lemsstaterna se till att sökanden är föga övertygande, eller

a) informeras om förseningen, och f) sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan om inter ­ nationellt skydd som inte kan nekas prövning i enlighet med b) på begäran erhåller information om skälen för förseningen artikel 40.5, eller och om den tidsfrist inom vilken beslut om hans eller hen ­ nes ansökan är att vänta.

g) sökanden lämnar in en ansökan enbart för att försena eller 7. Medlemsstaterna får prioritera en prövning av en ansökan hindra verkställigheten av ett redan fattat eller förestående om internationellt skydd i enlighet med de grundläggande prin ­ beslut som skulle leda till att sökanden avlägsnats, eller ciperna och garantierna i kapitel II, i synnerhet,

a) om ansökan kan förväntas vara välgrundad, h) sökanden olagligen anlände tillmedlemsstatens territorium eller olagligen förlängde sin vistelse och, utan goda skäl, b) om sökanden är utsatt i den mening som avses i artikel 22 i varken har anmält sig till myndigheterna eller lämnat in en direktiv 2013/33/EU eller är i behov av särskilda förfarande ­ ansökan om internationellt skydd så snart som möjligt med garantier, särskilt ensamkommande barn. tanke på omständigheterna kring inresan, eller

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/79

i) sökanden vägrar att fullgöra sin skyldighet att lämna fin ­ a) en annan medlemsstat har beviljat internationellt skydd, geravtryck i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för b) ett land som inte är en medlemsstat betraktas som första en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr 604/2013 asylland för sökanden enligt artikel 35, om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems ­ stat som har ansvaret för att pröva en ansökan om interna ­ tionellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat och för när med ­ c) ett land som inte är en medlemsstat betraktas som ett säkert lemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jäm ­ tredjeland för sökanden enligt artikel 38, förelser med uppgifter i Eurodac för brottsbekämpande än ­ damål ( 1 ), eller

d) ansökan är en efterföljande ansökan, där inga nya fakta eller uppgifter av relevans för prövningen av sökandens rätt att j) sökanden på allvarliga grunder kan betraktas som en fara för betraktas som en person som beviljats internationellt skydd den inre säkerheten och den allmänna ordningen i den ak ­ enligt direktiv 2011/95/EU har framkommit eller lagts fram tuella medlemsstaten eller har med tvång utvisats som ett av sökanden, eller allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet enligt natio ­ nell rätt.

e) en person i beroendeställning lämnar in en ansökan efter det att han eller hon enligt artikel 7.2 har godtagit att det egna 9. Medlemsstaterna ska fastställa tidsfrister för att fatta ett ärendet ska utgöra en del av en ansökan som lämnats in på beslut i första instans i enlighet med punkt 8. Dessa tidsfrister hans eller hennes vägnar och det inte finns några omstän ­ ska vara rimliga. digheter kring situationen för personen i beroendeställning som motiverar en separat ansökan.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 3, 4 och 5 får medlemsstaterna överskrida dessa tidsfrister om det krävs i syfte Artikel 34 att säkerställa en adekvat och fullständig prövning av ansökan om internationellt skydd. Särskilda bestämmelser om intervjuer för att avgöra om

ansökan ska upptas till prövning

1. Medlemsstaterna ska ge sökande möjligheten att lägga Artikel 32 fram sina synpunkter på tillämpningen av de grunder som avses i artikel 33 på de särskilda omständigheterna i hans eller hennes

Ogrundade ansökningar

fall, innan den beslutande myndigheten beslutar huruvida ansö ­ 1. Om inte annat följer av artikel 27 får medlemsstaterna kan om internationellt skydd ska tas upp till prövning eller inte. endast anse en ansökan som ogrundad om den beslutande Medlemsstaterna ska därför genomföra en personlig intervju för myndigheten har konstaterat att sökanden inte har rätt till in ­ att avgöra om ansökan ska upptas till prövning. Om medlems ­ ternationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU. staterna vill avvika från denna regel i samband med en efter ­ följande ansökan, får detta endast ske med stöd av artikel 42.

2. Vid ogrundade ansökningar, där någon av de omständig ­ heter som förtecknas i artikel 31.8 är tillämplig, får medlems ­ Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av artikel 4.2 a i staterna även anse en ansökan vara uppenbart ogrundad, om detta direktiv och artikel 5 i förordning (EU) nr 604/2013. den definieras på detta sätt i nationell lagstiftning.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att personal vid andra AVSNITT II myndigheter än den beslutande myndigheten ska genomföra den personliga intervjun för att avgöra om ansökan om inter ­ Artikel 33 nationellt skydd ska tas upp till prövning eller inte. I sådana fall Ansökningar som inte kan tas upp till prövning ska medlemsstaterna säkerställa att sådan personal i förväg får nödvändig grundläggande utbildning, särskilt om internationell 1. Utöver de fall då en ansökan inte prövas enligt förordning människorättslagstiftning, unionens asylregelverk och intervju ­ (EU) nr 604/2013 behöver inte medlemsstaterna pröva om teknik. sökanden uppfyller kraven för internationellt skydd enligt direk ­ tiv 2011/95/EU, om en ansökan inte anses kunna tas upp till prövning enligt denna artikel. AVSNITT III Artikel 35 2. Medlemsstaterna får anse att en ansökan om internatio ­

Begreppet första asylland

nellt skydd inte kan tas upp till prövning endast om Ett land kan betraktas som första asylland för en enskild sökan ­ ( 1 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT. de, om

Bilaga 1

L 180/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

a) han eller hon har erkänts som flykting i landet och fort ­ 4. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de län ­ farande kan erhålla detta skydd, eller der som betraktas som säkra ursprungsländer i enlighet med denna artikel.

b) han eller hon åtnjuter annat tillräckligt skydd i landet, in ­ begripet enligt principen om ” non-refoulement ”, Artikel 38

Begreppet säkert tredjeland

förutsatt att han eller hon kommer att tillåtas resa in på nytt i 1. Medlemsstaterna får tillämpa begreppet säkert tredjeland det landet. endast om de behöriga myndigheterna är övertygade om att en person som ansöker om internationellt skydd kommer att be ­ handlas i enlighet med följande principer i det berörda tredje ­ När medlemsstaterna tillämpar begreppet första asylland på en landet: sökandes särskilda omständigheter, får de ta hänsyn till arti ­ kel 38.1. Sökanden ska beredas tillfälle att bestrida tillämp ­ ningen av begreppet första asylland med hänvisning till de sär ­ a) Sökandens liv och frihet är inte hotade på grund av ras, skilda omständigheterna i hans eller hennes fall. religion, medborgarskap, tillhörighet till en viss samhälls ­ grupp eller politisk övertygelse. Artikel 36

Begreppet säkert ursprungsland

b) Det föreligger ingen risk för allvarlig skada enligt definitio ­ nen i direktiv 2011/95/EU. 1. Om det fastställs att ett tredjeland är ett säkert ursprungs ­ land enligt detta direktiv kan landet, efter en enskild prövning av ansökan, betraktas som ett säkert ursprungsland för en en ­ skild sökande endast om c) Principen om ” non-refoulement ” iakttas i enlighet med Genè ­ vekonventionen.

a) han eller hon är medborgare i det landet eller d) Förbudet mot varje återsändande som innebär åsidosättande av förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förned ­ b) han eller hon är en statslös person som tidigare hade sitt rande behandling i enlighet med folkrätten iakttas. hemvist i det landet,

e) Sökanden har möjlighet att ansöka om flyktingstatus och, och han eller hon inte har lagt fram några allvarliga skäl för att om de befinns vara flyktingar, erhålla skydd i enlighet med landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland med hänsyn Genèvekonventionen. till hans eller hennes särskilda omständigheter och i fråga om hans eller hennes rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt skydd i enlighet med direktiv 2011/95/EU. 2. Begreppet säkert tredjeland ska tillämpas i enlighet med bestämmelser i nationell rätt, inbegripet 2. Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen fast ­ ställa närmare regler och föreskrifter för tillämpningen av be ­ a) bestämmelser enligt vilka sökanden måste ha en anknytning greppet säkert ursprungsland. till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rim ­ ligt för denne att resa till det landet, Artikel 37

Nationellt fastställande av tredjeländer som säkra b) bestämmelser om vilka metoder de behöriga myndigheterna ursprungsländer ska använda för att säkerställa att begreppet säkert tredjeland kan tillämpas på ett enskilt land eller en enskild sökande; 1. Medlemsstaterna får behålla eller införa lagstiftning som, i sådana metoder ska inbegripa att i varje enskilt fall bedöma enlighet med bilaga I, gör det möjligt att på nationell nivå huruvida landet är säkert för en enskild sökande och/eller att fastställa säkra ursprungsländer i samband med prövning av på nationell nivå fastställa länder som i allmänhet betraktas ansökningar om internationellt skydd. som säkra,

2. Medlemsstaterna ska regelbundet se över situationen i tredjeländer som fastställts som säkra ursprungsländer i enlighet c) bestämmelser i enlighet med internationell rätt som gör det med denna artikel. möjligt att genom en enskild prövning fastställa huruvida det berörda tredjelandet är säkert för en enskild sökande, och vilka minst ska göra det möjligt för sökanden att överklaga 3. Bedömningen av huruvida ett land är ett säkert ursprungs ­ tillämpningen av begreppet säkert tredjeland med anledning land i enlighet med denna artikel ska grunda sig på ett urval av av att tredjelandet i fråga inte är säkert med hänsyn till hans informationskällor, särskilt information från andra medlemssta ­ eller hennes särskilda omständigheter; sökanden ska också ter, stödkontoret, UNHCR, Europarådet och andra berörda in ­ tillåtas att invända mot sin anknytning till tredjelandet i ternationella organisationer. enlighet med led a.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/81

3. Om ett beslut genomförs endast på grundval av denna 5. Vid genomförande av ett beslut som enbart grundas på artikel ska medlemsstaterna denna artikel ska de berörda medlemsstaterna

a) informera sökanden om detta, och a) informera sökanden om detta, och

b) förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte b) förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som har prövats i sak. underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

4. Om tredjelandet nekar en sökande tillstånd att resa in på dess territorium, ska medlemsstaterna se till att rätt till prövning 6. Om det säkra tredjelandet inte återtar sökanden ska med ­ ges i enlighet med de grundläggande principer och garantier lemsstaterna se till att rätt till prövning ges i enlighet med de som beskrivs i kapitel II. grundläggande principer och garantier som anges i kapitel II.

5. Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta kommissio ­ nen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas enligt 7. Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta kommissio ­ bestämmelserna i denna artikel. nen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas i enlighet med denna artikel.

Artikel 39 AVSNITT IV

Begreppet europeiska säkra tredjeländer

Artikel 40 1. Medlemsstaterna får föreskriva att en ansökan om inter ­ nationellt skydd och säkerheten för sökanden när det gäller

Efterföljande ansökan

hans eller hennes särskilda omständigheter enligt beskrivningen i kapitel II inte ska prövas eller inte ska prövas fullständigt i fall 1. När en person som har ansökt om internationellt skydd i där en behörig myndighet på grundval av sakförhållanden har en medlemsstat lämnar ytterligare utsagor eller lämnar in en fastställt att sökanden försöker att resa in eller har rest in olag ­ efterföljande ansökan i samma medlemsstat ska medlemsstaten ligt på territoriet från ett säkert tredjeland i enlighet med punkt pröva dessa ytterligare utsagor eller fakta i den efterföljande 2. ansökan i samband med prövningen av den tidigare ansökan eller i samband med prövningen av det omprövade beslutet eller överklagandet i den mån de behöriga myndigheterna kan beakta 2. Ett tredjeland kan endast anses vara ett säkert tredjeland och pröva alla fakta som utgör grund för dessa ytterligare ut ­ enligt punkt 1 om sagor eller den efterföljande ansökan inom denna ram.

a) det har ratificerat och följer bestämmelserna i Genèvekon ­ 2. När beslut fattas enligt artikel 33.2 d om huruvida en ventionen utan geografiska begränsningar, ansökan om internationellt skydd ska tas upp till prövning ska en efterföljande ansökan om internationellt skydd först bli föremål för en preliminär prövning om nya fakta eller uppgifter b) det har inrättat ett lagstadgat asylförfarande, och har framkommit eller har lagts fram av sökanden vad avser sökandens rätt att betraktas som en person som beviljats inter ­ nationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU. c) det har ratificerat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och följer bestämmelserna i denna, inklusive normerna med av ­ 3. Om den preliminära prövningen enligt punkt 2 leder fram seende på effektiva rättsmedel. till slutsatsen att nya fakta eller uppgifter har framkommit eller lagts fram av sökanden vilka på ett avgörande sätt bidrar till sökandens möjligheter att betraktas som en person som bevil ­ 3. Sökanden ska beredas tillfälle att bestrida tillämpningen av jats internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU, ska ansö ­ begreppet europeiska säkra tredjeländer med hänvisning till att kan prövas på nytt enligt kapitel II. Medlemsstaterna får också det berörda tredjelandet inte är säkert på grund av de särskilda ange andra skäl till att gå vidare med en efterföljande ansökan. omständigheterna i hans eller hennes fall.

4. De berörda medlemsstaterna ska i nationell rätt fastställa 4. Medlemsstaterna får föreskriva att ansökan endast kom ­ villkoren för genomförande av bestämmelserna i punkt 1 och mer att prövas vidare om sökanden utan egen förskyllan i det följderna av de beslut som fattas enligt dessa bestämmelser i tidigare förfarandet var oförmögen att göra gällande de situa ­ enlighet med principen om ” non-refoulement ”, inbegripet bestäm ­ tioner som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel, i synner ­ melser om undantag från tillämpningen av denna artikel av het genom att använda sin rätt till ett effektivt rättsmedel enligt humanitära, politiska eller folkrättsliga skäl. artikel 46.

Bilaga 1

L 180/82 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

5. När en efterföljande ansökan inte prövas vidare enligt 2. I de fall som avses i punkt 1 får medlemsstaterna också denna artikel ska den nekas prövning enligt artikel 33.2 d.

a) göra undantag från de tidsfrister som normalt är tillämpliga på påskyndade förfaranden, i enlighet med natio ­ 6. Det förfarande som avses i denna artikel får också till ­ nell rätt, om prövningsförfarandet påskyndas i enlighet med lämpas på artikel 31.8 g,

b) göra undantag från de tidsfrister som normalt är tillämpliga i a) en person i beroendeställning som lämnat in en ansökan prövningsförfaranden enligt artiklarna 33 och 34, i enlighet efter det att han eller hon enligt artikel 7.2 har godtagit med nationell rätt, och/eller att det egna ärendet ska utgöra en del av en ansökan som lämnats in på hans eller hennes vägnar, och/eller

c) göra undantag från artikel 46.8.

b) en ogift underårig som lämnat in en ansökan efter det att en ansökan lämnats in på hans eller hennes vägnar enligt ar ­ Artikel 42 tikel 7.5 c.

Förfaranderegler

1. Medlemsstaterna ska se till att sökande vilkas ansökningar är föremål för en preliminär prövning enligt artikel 40 omfattas I sådana fall ska man vid den preliminära prövningen enligt av de garantier som anges i artikel 12.1. punkt 2 undersöka om det finns fakta avseende ifrågavarande persons eller den ogifte underåriges situation som motiverar en separat ansökan. 2. Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva bestämmel ­ ser om den preliminära prövningen enligt artikel 40. Dessa bestämmelser får bland annat 7. Om en person avseende vilken ett beslut om överföring ska verkställas i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013 gör ytterligare framställningar eller lämnar in en efterföljande ansö ­ a) ålägga den berörda sökanden att ange de sakförhållanden kan i den medlemsstat som ska verkställa överföringen, ska och lägga fram de bevis som motiverar ett nytt förfarande, dessa framställningar eller efterföljande ansökningar utredas av den ansvariga medlemsstat som avses i den förordningen i en ­ lighet med detta direktiv. b) tillåta att den preliminära prövningen genomförs enbart på grundval av skriftliga inlagor utan krav på att sökanden ska intervjuas personligen, förutom i de fall som avses i arti ­ kel 40.6. Artikel 41

Undantag från rätten att stanna kvar vid efterföljande

ansökningar Dessa regler får inte göra det omöjligt för en sökande att få tillgång till ett nytt förfarande och de får inte heller innebära att 1. Medlemsstaterna får göra undantag från rätten att stanna tillgången till ett nytt förfarande i praktiken sätts ur spel eller kvar på territoriet om en person allvarligt inskränks.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden informeras a) har lämnat in en första efterföljande ansökan som inte prö ­ på lämpligt sätt om utfallet av den preliminära prövningen vas vidare i enlighet med artikel 40.5, enbart för att försena och, om ansökan inte kommer att prövas vidare, skälen till eller hindra verkställigheten av ett beslut som skulle leda till detta och möjligheterna att överklaga eller begäran en ompröv ­ att han eller hon omedelbart avlägsnas från den medlems ­ ning av det beslutet. staten, eller

AVSNITT V b) lämnar in ytterligare en efterföljande ansökan i samma med ­ Artikel 43 lemsstat som redan fattat ett slutligt beslut om att inte pröva en första efterföljande ansökan enligt artikel 40.5 eller ett Gränsförfaranden slutligt beslut om att avslå den ansökan såsom ogrundad. 1. Medlemsstaterna får föreskriva förfaranden, i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II, för att vid medlemsstatens gräns eller i transitzoner besluta om Medlemsstaterna får göra ett sådant undantag endast om den beslutande myndigheten anser att avlägsnandet inte direkt eller indirekt resulterar i refoulement i strid med medlemsstatens in ­ a) huruvida en ansökan som lämnas in där ska tas upp till ternationella och unionsrättsliga åtaganden. prövning, enligt artikel 33, och/eller

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/83

b) innehållet i en ansökan i ett förfarande enligt artikel 31.8. a) den behöriga myndigheten kan erhålla korrekta och upp ­ daterade uppgifter från olika källor, vid behov t.ex. från stöd ­ kontoret och UNHCR, om den allmänna situationen i de berörda personernas ursprungsländer, och 2. Medlemsstaterna ska se till att ett beslut inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i punkt 1 fattas inom rimlig tid. Om ett beslut inte har fattats inom fyra veckor, ska sökanden b) om uppgifter samlas i ett enskilt fall för att ompröva en beviljas inresa till medlemsstatens territorium så att hans eller persons internationella skydd, får dessa inte inhämtas från hennes ansökan kan handläggas i enlighet med andra bestäm ­ en aktör som utövar förföljelse eller orsakar allvarlig skada melser i detta direktiv. på ett sådant sätt att en sådan aktör får direkt information om att den berörda personen är en person som beviljats internationellt skydd vars status är under omprövning, eller att den fysiska integriteten för den berörda personen eller 3. I händelse av ankomster som omfattar ett stort antal personer i beroendeställning eller friheten och säkerheten för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som lämnar an ­ de familjemedlemmar som fortfarande är bosatta i ur ­ sökningar om internationellt skydd vid gränsen eller i en tran ­ sprungslandet äventyras. sitzon, vilket gör det omöjligt i praktiken att där tillämpa be ­ stämmelserna i punkt 1, får dessa förfaranden även tillämpas om och under den tid dessa tredjelandsmedborgare eller stats ­ 3. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndighetens lösa personer normalt är förlagda på platser i närheten av grän ­ beslut att återkalla det internationella skyddet lämnas skriftligen. sen eller i transitzonen. De faktiska och rättsliga skälen ska anges i beslutet och infor ­ mation om hur beslutet kan överklagas ska lämnas skriftligen.

KAPITEL IV 4. Så snart den behöriga myndigheten har fattat ett beslut

FÖRFARANDEN FÖR ÅTERKALLANDE AV INTERNATIONELLT

om att återkalla det internationella skyddet ska artiklarna 20,

SKYDD

22, 23.1 och 29 även vara tillämpliga. Artikel 44

Återkallande av internationellt skydd

5. Genom avvikelse från punkterna 1–4 i denna artikel får Medlemsstaterna ska se till att en utredning får inledas om att medlemsstaterna besluta att det internationella skyddet upphör återkalla en persons internationella skydd så snart det framkom ­ genom lag om den som beviljats internationellt skydd otvetydigt mer nya fakta eller uppgifter som tyder på att det finns skäl att avsagt sig detta skydd. Medlemsstaterna får också föreskriva att ompröva giltigheten av hans eller hennes internationella skydd. det internationella skyddet ska upphöra genom lag om den som beviljats internationellt skydd blir medborgare i den medlems ­ staten.

Artikel 45 Förfaranderegler KAPITEL V

ÖVERKLAGANDE

1. Medlemsstaterna ska se till att när den behöriga myndig ­ heten överväger att återkalla en tredjelandsmedborgares eller en Artikel 46 statslös persons internationella skydd i enlighet med artikel 14 eller 19 i direktiv 2011/95/EU, ska denna person åtnjuta föl ­ Rätten till ett effektivt rättsmedel jande garantier: 1. Medlemsstaterna ska se till att sökande har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot följande:

a) Han eller hon ska underrättas skriftligen om att den behöriga myndigheten omprövar hans eller hennes rätt att betraktas a) Ett beslut som fattats om en ansökan om internationellt som en person som beviljats internationellt skydd och skälen skydd, inbegripet ett beslut för en sådan omprövning.

i) att anse en ansökan ogrundad med avseende på flyk ­ tingstatus och/eller subsidiärt skydd, b) Han eller hon ska ges möjlighet att i en personlig intervju enligt artikel 12.1 b och artiklarna 14–17 eller i en skriftlig förklaring ange sina skäl till varför hans eller hennes inter ­ ii) att en ansökan inte kan tas upp till prövning enligt nationella skydd inte bör återkallas. artikel 33.2,

2. Dessutom ska medlemsstaterna inom ramen för det för ­ iii) som fattas vid gränsen eller i en medlemsstats transitzo ­ farande som anges i punkt 1 se till att ner enligt artikel 43.1,

Bilaga 1

L 180/84 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

iv) att inte pröva en ansökan enligt artikel 39. b) att en ansökan inte kan tas upp till prövning enligt arti ­ kel 33.2 a, b eller d,

b) En vägran att ta upp prövningen av en asylansökan på nytt efter det att den har avbrutits i enlighet med artiklarna 27 c) att vägra att återuppta prövningen av sökandens ärende efter och 28. att det har avbrutits i enlighet med artikel 28, eller

c) Ett beslut att återkalla internationellt skydd enligt artikel 45. d) om att ansökan inte ska prövas eller inte ska prövas full ­ ständigt enligt artikel 39,

2. Medlemsstaterna ska se till att personer som av den be ­ slutande myndigheten ansetts ha rätt till subsidiärt skydd till ­ ska en domstol eller tribunal ha rätt att avgöra om den sökande försäkras rätt till ett effektivt rättsmedel i enlighet med punkt 1 får stanna kvar i medlemsstaten, antingen på begäran av sökan ­ mot beslut som innebär att ansökan betraktas som ogrundad den eller ex officio , om beslutet leder till att sökandens rätt att med avseende på flyktingstatus. stanna kvar i medlemsstaten upphör, och när i sådana situatio ­ ner rätten att stanna kvar i medlemsstaten, i avvaktan på resul ­ tatet av prövningen inte regleras i nationell rätt.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 c får en med ­ lemsstat neka prövning av ett överklagande av ett beslut som innebär att en ansökan anses vara ogrundad med avseende på 7. Punkt 6 ska endast tillämpas på de förfaranden som anges flyktingstatus på grund av otillräckligt intresse från sökandens i artikel 43 under förutsättning att sida att fullfölja förfarandet, om den status som subsidiärt skyddsbehövande som beviljats av medlemsstaten ger samma rättigheter och förmåner som flyktingstatus i enlighet med a) sökanden har tillgång till nödvändig tolkning och nödvän ­ unionsrätten och nationell rätt. digt rättsligt bistånd och biträde samt har minst en vecka på sig att förbereda sin begäran och att för domstolen lägga fram de argument som talar för att låta honom eller henne 3. I syfte att fullgöra skyldigheterna i punkt 1 ska medlems ­ stanna kvar på territoriet i avvaktan på resultatet av förfaran ­ staterna se till att ett effektivt rättsmedel medför full ompröv ­ det, ning och prövning av det aktuella behovet av såväl de faktiska som de rättsliga omständigheterna, däribland, i förekommande fall, en prövning av behovet av internationellt skydd i enlighet b) inom ramen för prövningen av den begäran som avses i med direktiv 2011/95/EU, åtminstone när handläggningen av punkt 6, domstolen eller tribunalen prövar den beslutande överklagandet sker vid domstol eller tribunal i första instans. myndighetens negativa beslut med avseende på faktiska och rättsliga omständigheter.

4. Medlemsstaterna ska fastställa skäliga tidsfrister och andra nödvändiga bestämmelser så att sökanden kan utöva sin rätt till Om de villkor som avses i leden a och b inte är uppfyllda ska effektiva rättsmedel enligt punkt 1. Tidsfristerna får inte göra punkt 5 tillämpas. detta omöjligt eller orimligt svårt.

8. Medlemsstaterna ska tillåta sökanden att stanna kvar på Medlemsstaten får även föreskriva att beslut som fattats i enlig ­ deras territorium i avvaktan på resultatet av förfarandet enligt het med artikel 43 ska bli föremål för granskning ex officio . punkterna 6 och 7 för att avgöra om sökanden får stanna kvar på territoriet.

5. Utan hinder av punkt 6 ska medlemsstaterna låta sökande stanna på deras territorium till dess att tidsfristen för utövande 9. Punkterna 5, 6 och 7 ska inte påverka tillämpningen av av rätten till ett effektivt rättsmedel har löpt ut och, om de har artikel 26 i förordning (EU) nr 604/2013. utövat denna rätt inom utsatt tid, i avvaktan på resultatet av omprövningen.

10. Medlemsstaterna får fastställa tidsfrister för domstolen enligt punkt 1 för att pröva den beslutande myndighetens be ­ 6. Vid beslut om slut.

a) att anse en ansökan uppenbart ogrundad i enlighet med 11. Medlemsstaterna får även i nationell lagstiftning fastställa artikel 32.2 eller ogrundad efter prövning i enlighet med under vilka förhållanden det kan anses att en sökande implicit artikel 31.8, utom i fall där dessa beslut grundar sig på de har återkallat eller avstått från sitt rättsmedel enligt punkt 1, omständigheter som avses i artikel 31.8 h, tillsammans med regler om det förfarande som ska följas.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/85

KAPITEL VI artiklarna 1–30, artikel 31.1, 31.2, 31.6–31.9, artiklarna 32–46, artiklarna 49 och 50 och bilaga I senast den 20 juli 2015. De

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa be ­ Artikel 47 stämmelser.

Överklagande från offentliga myndigheter

Detta direktiv påverkar inte offentliga myndigheters möjlighet 2. Medlemsstaterna ska senast den 20 juli 2018 sätta i kraft att överklaga administrativa och/eller rättsliga beslut enligt na ­ de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nöd ­ tionell lagstiftning. vändiga för att följa artikel 31.3, 31.4 och 31.5. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

Artikel 48

Konfidentialitet 3. När en medlemsstat antar de bestämmelser som anges i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som genomför direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig ­ detta direktiv är bundna av tystnadsplikt enligt nationell lags ­ görs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i tiftning vad avser alla uppgifter de får kännedom om i samband befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som med sitt arbete. upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlems ­ Artikel 49 stat själv utfärda.

Samarbete

Varje medlemsstat ska utse en nationell kontaktpunkt och un ­ 4. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten derrätta kommissionen om dess adress. Kommissionen ska till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de översända dessa upplysningar till övriga medlemsstater. antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Medlemsstaterna ska i samarbete med kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att upprätta ett direkt samarbete och ett Artikel 52 informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser i lagar och andra Om de åtgärder som avses i artiklarna 6.5, 14.1 andra stycket författningar som anges i artikel 51(1) på ansökningar om in ­ och 31.3 b tillgrips ska medlemsstaterna så snart skälen för ternationellt skydd som lämnats in och på förfaranden för åter ­ tillämpningen av dessa undantagsåtgärder inte längre föreligger, kallande av internationellt skydd som inletts efter den 20 juli och minst årligen, informera kommissionen om detta. Denna 2015 eller vid ett tidigare datum. Ansökningar som lämnats in information ska om möjligt innefatta uppgifter om den andel av före den 20 juli 2015 och förfaranden för återkallande av flyk ­ ansökningarna för vilken undantag tillämpats jämfört med det tingstatus som inletts före den dagen ska omfattas av de lagar totala antalet ansökningar som behandlats under perioden. och andra författningar som antagits enligt direktiv 2005/85/EG.

Artikel 50

Rapport

Medlemsstaterna ska tillämpa de lagar och andra författningar Senast den 20 juli 2017 ska kommissionen rapportera till Eu ­ som avses i artikel 51.2 på ansökningar om internationellt ropaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i skydd som lämnats in efter den 20 juli 2018 eller ett tidigare medlemsstaterna och föreslå nödvändiga ändringar. Medlems ­ datum. Ansökningar som lämnats in före den dagen ska om ­ staterna ska till kommissionen översända alla uppgifter som fattas av de lagar och andra författningar som anges i direktiv behövs för att utarbeta denna rapport. Efter det att rapporten 2005/85/EG.

har lagts fram ska kommissionen minst en gång vart femte år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna. Artikel 53

Upphävande

Som en del av den första rapporten ska kommissionen också För de medlemsstater som är bundna av det här direktivet ska särskilt ta upp tillämpningen av artikel 17 och de olika verktyg direktiv 2005/85/EG upphöra att gälla den 21 juli 2015, dock som används när det gäller protokollet från den personliga utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det intervjun. gäller den tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning av direktivet som anges i del B i bilaga II.

Artikel 51

Införlivande

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis ­ 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm ­ och andra författningar som är nödvändiga för att följa förelsetabellen i bilaga III.

Bilaga 1 L 180/86 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Artikel 54

Ikraftträdande och tillämpning

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artiklarna 47 och 48 ska tillämpas från och med den 21 juli 2015. Artikel 55

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i den 26 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ A. SHATTER Ordförande Ordförande

Bilaga 1 29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/87

BILAGA I

Fastställande av säkra ursprungsländer enligt artikel 37.1

Ett land ska betraktas som ett säkert ursprungsland om det på grundval av den rättsliga situationen, tillämpningen av lagstiftningen inom ett demokratiskt system och de allmänna politiska förhållandena framgår att det allmänt och genomgående inte förekommer någon förföljelse enligt artikel 9 i direktiv 2011/95/EU, samt ingen tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inget hot på grund av urskillningslöst våld i situationer av interna ­ tionell eller intern väpnad konflikt. Vid denna bedömning ska man bland annat beakta i vilken utsträckning skydd mot förföljelse eller misshandel ges genom att undersöka a) landets berörda lagar och förordningar och på vilket sätt de tillämpas, b) hur landet iakttar de rättigheter och friheter som är fastställda i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och/eller i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och/eller Förenta nationernas konvention mot tortyr, särskilt de rättigheter från vilka det inte går att göra undantag enligt artikel 15.2 i nämnda Europeiska konvention, c) hur landet iakttar principen om ” non-refoulement ” i enlighet med Genèvekonventionen, d) om landet tillhandahåller ett system med effektiva rättsmedel mot överträdelser av dessa rättigheter och friheter.

Bilaga 1 L 180/88 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

BILAGA II DEL A

Upphävt direktiv

(som det hänvisas till i artikel 53) Rådets direktiv 2005/85/EG (EUT L 326, 13.12.2005, s. 13)

DEL B

Tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 51) Direktiv Tidsfrister för införlivande 2005/85/EG Första tidsfrist: den 1 december 2007 Andra tidsfrist: den 1 december 2008

Bilaga 1 29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/89

BILAGA III

Jämförelsetabell

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 1 Artikel 1 Artikel 2 a–c Artikel 2 a–c — Artikel 2 d Artikel 2 d–f Artikel 2 e–g — Artikel 2 h och i Artikel 2 g Artikel 2 j — Artikel 2 k och l Artikel 2 h–k Artikel 2 m–p — Artikel 2 q Artikel 3.1 och 3.2 Artikel 3.1 och 3.2 Artikel 3.3 — Artikel 3.4 Artikel 3.3 Artikel 4.1 första stycket Artikel 4.1 första stycket Artikel 4.1 andra stycket — Artikel 4.2 a Artikel 4.2 a Artikel 4.2 b–d — Artikel 4.2 e Artikel 4.2 b Artikel 4.2 f — — Artikel 4.3 Artikel 4.3 Artikel 4.4 — Artikel 4.5 Artikel 5 Artikel 5 Artikel 6.1 Artikel 6.1 — Artikel 6.2–6.4 Artikel 6.2 och 6.3 Artikel 7.1 och 7.2 — Artikel 7.3 — Artikel 7.4 Artikel 6.4 Artikel 7.5 Artikel 6.5 — — Artikel 8 Artikel 7.1 och 7.2 Artikel 9.1 och 9.2

Bilaga 1 L 180/90 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv — Artikel 9.3 Artikel 8.1 Artikel 10.1 — Artikel 10.2 Artikel 8.2 a–c Artikel 10.3 a–c — Artikel 10.3 d Artikel 8.3 och 8.4 Artikel 10.4 och 10.5 Artikel 9.1 Artikel 11.1 Artikel 9.2, första stycket Artikel 11.2 första stycket Artikel 9.2, andra stycket — Artikel 9.2, tredje stycket Artikel 11.2 andra stycket Artikel 9.3 Artikel 11.3 Artikel 10.1 a–c Artikel 12.1 a–c — Artikel 12.1 d Artikel 10.1 d och 10.1 e Artikel 12.1 e och f Artikel 10.2 Artikel 12.2 Artikel 11 Artikel 13 Artikel 12.1 första stycket Artikel 14.1 första stycket Artikel 12.2 andra stycket — — Artikel 14.1 andra och tredje stycket Artikel 12.2 tredje stycket Artikel 14.1 fjärde stycket Artikel 12.2 a Artikel 14.2 a Artikel 12.2 b — Artikel 12.2 c — Artikel 12.3 första stycket Artikel 14.2 b Artikel 12.3 andra stycket Artikel 14.2 andra stycket Artikel 12.4–6 Artikel 14.3–14.5 Artikel 13.1–2 Artikel 15.1 och 15.2 Artikel 13.3 a Artikel 15.3 a — Artikel 15.3 b Artikel 13.3 b Artikel 15.3 c — Artikel 15.3 d — Artikel 15.3 e Artikel 13.4 Artikel 15.4

Bilaga 1 29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/91

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 13.5 — — Artikel 16 Artikel 14 — — Artikel 17 — Artikel 18 — Artikel 19 Artikel 15.1 Artikel 22.1 Artikel 15.2 Artikel 20.1 — Artikel 20.2–20.4 — Artikel 21.1 Artikel 15.3 a — Artikel 15.3 b och c Artikel 21.2 a och b Artikel 15.3 d — Artikel 15.3 andra stycket — Artikel 15.4–6 Artikel 21.3–21.5 — Artikel 22.2 Artikel 16.1 första stycket Artikel 23.1 första stycket Artikel 16.1 andra stycket första meningen Artikel 23.1 andra stycket inledande orden — Artikel 23.1 a Artikel 16.1 andra stycket andra meningen Artikel 23.1 b Artikel 16.2 första meningen Artikel 23.2 Artikel 16.2 andra meningen — — Artikel 23.3 Artikel 16.3 Artikel 23.4 första stycket Artikel 16.4 första stycket — Artikel 16.4 andra och tredje stycket Artikel 23.4 andra och tredje stycket — Artikel 24 Artikel 17.1 Artikel 25.1 Artikel 17.2 a Artikel 25.2 Artikel 17.2 b och c — Artikel 17.3 — Artikel 17.4 Artikel 25.3 — Artikel 25.4 Artikel 17.5 Artikel 25.5

Bilaga 1 L 180/92 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv — Artikel 25.6 Artikel 17.6 Artikel 25.7 Artikel 18 Artikel 26 Artikel 19 Artikel 27 Artikel 20.1 och 20.2 Artikel 28.1 och 28.2 — Artikel 28.3 Artikel 21 Artikel 29 Artikel 22 Artikel 30 Artikel 23.1 Artikel 31.1 Artikel 23.2, första stycket Artikel 31.2 — Artikel 31.3 — Artikel 31.4 och 31.5 Artikel 23.2, andra stycket Artikel 31.6 Artikel 23.3 — — Artikel 31.7 Artikel 23.4 a Artikel 31.8 a Artikel 23.4 b — Artikel 23.4 c i Artikel 31.8 b Artikel 23.4 c ii — Artikel 23.4 d Artikel 31.8 c Artikel 23.4 e — Artikel 23.4 f Artikel 31.8 d Artikel 23.4 g Artikel 31.8 e — Artikel 31.8 f Artikel 23.4 h och i — Artikel 23.4 j Artikel 31.8 g — Artikel 31.8 h och i Artikel 23.4 k och l — Artikel 23.4 m Artikel 31.8 j Artikel 23.4 n och o — — Artikel 31.9 Artikel 24 — — Artikel 32 (flyttad artikel 28) Artikel 25 Artikel 33 Artikel 25.1 Artikel 33.1

Bilaga 1 29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/93

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 25.2 a–c Artikel 33.2 a–c Artikel 25.2 d och e — Artikel 25.2 f och g Artikel 33.2 d och e — Artikel 34 Artikel 26 Artikel 35 Artikel 27.1 a Artikel 38.1 a — Artikel 38.1 b Artikel 27.1 b–d Artikel 38.1 c–e Artikel 27.2–5 Artikel 38.2–5 Artikel 28 Artikel 32 Artikel 29 — Artikel 30.1 Artikel 37.1 Artikel 30.2–30.4 — — Artikel 37.2 Artikel 30.5 och 30.6 Artikel 37.3 och 37.4 Artikel 31.1 Artikel 36.1 Artikel 31.2 — Artikel 31.3 Artikel 36.2 Artikel 32.1 Artikel 40.1 Artikel 32.2 — Artikel 32.3 Artikel 40.2 Artikel 32.4 Artikel 40.3 första meningen Artikel 32.5 Artikel 40.3 andra meningen Artikel 32.6 Artikel 40.4 — Artikel 40.5 Artikel 32.7 första stycket Artikel 40.6 a — Artikel 40.6 b Artikel 32.7 andra stycket Artikel 40.6 andra stycket — Artikel 40.7 — Artikel 41 Artikel 33 — Artikel 34.1 och 34.2 a Artikel 42.1 och 42.2 a Artikel 34.2 b — Artikel 34.2 c Artikel 42.2 b

Bilaga 1 L 180/94 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 34.3 a Artikel 42.3 Artikel 34.3 b — Artikel 35.1 Artikel 43.1 a — Artikel 43.1 b Artikel 35.2 och 35.3 a–f — Artikel 35.4 Artikel 43.2 Artikel 35.5 Artikel 43.3 Artikel 36.1–36.2 c Artikel 39.1–39.2 c Artikel 36.2 d — Artikel 36.3 — — Artikel 39.3 Artikel 36.4–6 Artikel 39.4–39.6 — Artikel 39.7 Artikel 36.7 — Artikel 37 Artikel 44 Artikel 38 Artikel 45 — Artikel 46.1 a i Artikel 39.1 a i och ii Artikel 46.1 a ii och iii Artikel 39.1 a iii — Artikel 39.1 b Artikel 46.1 b Artikel 39.1 c och d — Artikel 39.1 e Artikel 46.1 c — Artikel 46.2 och 46.3 Artikel 39.2 Artikel 46.4 första stycket — Artikel 46.4 andra och tredje stycket Artikel 39.3 — — Artikel 46.5–46.9 Artikel 39.4 Artikel 46.10 Artikel 39.5 — Artikel 39.6 Artikel 41.11 Artikel 40 Artikel 47 Artikel 41 Artikel 48 — Artikel 49 Artikel 42 Artikel 50

Bilaga 1 29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/95

Direktiv 2005/85/EG Detta direktiv Artikel 43 första stycket Artikel 51.1 — Artikel 51.2 Artikel 43 andra och tredje stycket Artikel 51.3 och 51.4 Artikel 44 Artikel 52 första stycket — Artikel 52 andra stycket — Artikel 53 Artikel 45 Artikel 54 Artikel 46 Artikel 55 Bilaga I — Bilaga II Bilaga I Bilaga III — — Bilaga II — Bilaga III

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/31

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 604/2013

av den 26 juni 2013

om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en

ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat

in i någon medlemsstat (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (3) Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tam ­ ANTAGIT DENNA FÖRORDNING merfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att inrätta Ceas, grundat på en fullständig och allomfat ­ tande tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 (nedan kallad Genèvekonventionen ), kompletterad genom New York-pro ­ med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions ­ tokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt säker ­ sätt, särskilt artikel 78.2 e, ställa att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för för ­ följelse, det vill säga att principen om non-refoulement upprätthålls. Utan att det påverkar ansvarskriterierna i denna förordning betraktas i detta avseende medlemssta ­ terna, som alla iakttar principen om non-refoulement , som med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, säkra länder för tredjelandsmedborgare.

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit ­ téns yttrande ( 1 ), (4) I slutsatserna från Tammerfors förklarades också att Ceas på kort sikt bör omfatta ett tydligt och praktiskt genom ­ förbart sätt att fastställa vilken medlemsstat som är an ­ svarig för att pröva en asylansökan. med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och (5) En sådan metod bör bygga på objektiva kriterier, som är rättvisa för både medlemsstaterna och de berörda perso ­ nerna. Den bör särskilt göra det möjligt att snabbt fast ­ ställa ansvarig medlemsstat, för att garantera faktisk till ­ gång till förfarandena för beviljande av internationellt av följande skäl: skydd och inte äventyra målet att behandla ansökningar om internationellt skydd snabbt.

(1) Ett antal väsentliga ändringar bör göras av rådets förord ­ ning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems ­ (6) Den första etappen i inrättandet av Ceas, som på sikt bör stat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som leda till ett gemensamt förfarande och en gemensam en medborgare i tredje land har gett in i någon medlems ­ status i hela unionen för personer som beviljas interna ­ stat ( 4 ). Av tydlighetsskäl bör den förordningen omarbe ­ tionellt skydd, har nu avslutats. I Haagprogrammet, som tas. antogs av Europeiska rådet den 4 november 2004, fast ­ ställs målen på området för frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010. I Haagprogrammet upp ­ manades kommissionen att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument och att för Eu ­ (2) En gemensam asylpolitik, med ett gemensamt europeiskt ropaparlamentet och rådet lägga fram den andra etap ­ asylsystem (Ceas), är en del av Europeiska unionens mål pens instrument och åtgärder för att kunna anta dem att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och före 2010. rättvisa som är öppet för dem som av olika omständig ­ heter tvingas söka skydd i unionen på laglig väg.

( 1 ) EUT C 317, 23.12.2009, s. 115. ( 2 ) EUT C 79, 27.3.2010, s. 58. ( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 maj 2009 (EUT C 212 E, (7) I Stockholmsprogrammet bekräftade Europeiska rådet sitt 5.8.2010, s. 370) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av engagemang för målet att i enlighet med artikel 78 i den 6 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- ( 4 ) EUT L 50, 25.2.2003, s. 1. fördraget) senast 2012 upprätta ett gemensamt område

Bilaga 2

L 180/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

för skydd och solidaritet för personer som beviljats in ­ ner som ansöker om internationellt skydd ( 3 ) bör vara

ternationellt skydd. Dessutom betonade det att Dublin ­ tillämpligt på förfarandet för att fastställa ansvarig med ­ systemet fortfarande utgör en grundsten när det gäller att lemsstat enligt denna förordning, om inte annat följer av bygga upp Ceas, eftersom det tydligt fördelar ansvar mel ­ begränsningarna för tillämpningen av det direktivet. lan medlemsstater för prövning av ansökningar om in ­ ternationellt skydd.

(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ( ) bör des ­ Resurserna vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor 4 (8) sutom vara tillämpligt och utan att det påverkar tillämp ­ (nedan kallat stödkontoret ), som inrättades genom Europa ­ ningen av bestämmelserna om rättssäkerhetsgarantier parlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 ( 1 ), som regleras enligt denna förordning, om inte annat bör vara tillgängliga för att tillhandahålla lämpligt stöd följer av begränsningarna för tillämpningen av det direk ­ till de berörda myndigheterna i de medlemsstater som tivet. ansvarar för att genomföra den här förordningen. Stöd ­ kontoret bör särskilt tillhandahålla solidaritetsåtgärder, såsom reserven för asylinsatser med asylstödgrupper, för att bistå de medlemsstater som är utsatta för särskilt tryck och där sökande av internationellt skydd (nedan (13) I enlighet med Förenta nationernas konvention av år kallade sökande ) inte har tillgång till adekvata standarder, 1989 om barnets rättigheter och Europeiska unionens i synnerhet i fråga om mottagning och skydd. stadga om de grundläggande rättigheterna bör barnets bästa komma i främsta rummet vid tillämpningen av denna förordning. Vid bedömningen av barnets bästa bör medlemsstaterna i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till den underåriges välbefinnande och sociala utveckling, (9) Mot bakgrund av resultaten av de utvärderingar av den säkerhets- och trygghetshänsyn och den underåriges egna första etappens instrument som genomförts, är det lämp ­ synpunkter beroende på hans eller hennes ålder och ligt att i detta skede bekräfta de principer som ligger till mognad, inklusive hans eller hennes bakgrund. Dessutom grund för förordning (EG) nr 343/2003 och samtidigt, på bör det införas särskilda rättssäkerhetsgarantier för en ­ grundval av gjorda erfarenheter, göra nödvändiga förbätt ­ samkommande barn på grund av deras särskilda sårbar ­ ringar för att öka effektiviteten i Dublinsystemet och i det het. skydd som beviljas personer som ansöker om internatio ­ nellt skydd enligt det systemet. Eftersom ett välfun ­ gerande Dublinsystem är viktigt för Ceas bör dess prin ­ ciper och funktion ses över när andra komponenter av (14) I enlighet med Europeiska konventionen om de mänsk ­ Ceas och unionens verktyg för solidaritet byggs upp. En liga rättigheterna och de grundläggande friheterna och omfattande. kontroll av ändamålsenligheten bör föreskri ­ med Europeiska unionens stadga om de grundläggande vas i form av en evidensbaserad översyn av Dublinsyste ­ rättigheterna bör respekten för familjelivet vara en fråga mets rättsliga, ekonomiska och sociala effekter, inbegripet av största vikt för medlemsstaterna vid tillämpningen av dess inverkan på de grundläggande rättigheterna. denna förordning.

(10) För att säkerställa likabehandling av alla personer som (15) Om en och samma medlemsstat gör en samlad prövning ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd, och över ­ av ansökningar om internationellt skydd från medlem ­ ensstämmelse med det befintliga unionsregelverket på mar i samma familj kan det säkerställas att ansökning ­ asylområdet, särskilt Europaparlamentets och rådets di ­ arna prövas grundligt, att de beslut som fattas i dessa rektiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om nor ­ ärenden blir enhetliga och att medlemmar i samma familj mer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa perso ­ inte skiljs från varandra. ner ska anses berättigade till internationellt skydd för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet ( 2 ), omfattar till ­ (16) För att säkerställa full respekt för principen om familjens lämpningsområdet för denna förordning personer som enhet och hänsyn till barnets bästa, bör förekomsten av ansöker om subsidiärt skydd och personer som ett beroendeförhållande mellan en sökande och dennes uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skydds ­ barn, syskon eller förälder på grund av sökandens gra ­ behövande. viditet eller moderskap, hälsotillstånd eller höga ålder göras till ett bindande ansvarskriterium. Om sökanden är ett ensamkommande barn bör även närvaron av en familjemedlem eller en släkting som kan ta hand om (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av honom eller henne, på en annan medlemsstats territori ­ den 26 juni 2013 om normer för mottagande av perso ­ um, göras till ett bindande ansvarskriterium.

( 1 ) EUT L 132, 29.5.2010, s. 11. ( 3 ) Se sidan 96 i detta nummer av EUT. ( 2 ) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9. ( 4 ) Se sidan 60 i detta nummer av EUT.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/33

(17) Varje medlemsstat bör kunna frångå ansvarskriterierna, andra internationella förpliktelser i fråga om mänskliga särskilt om det föreligger humanitära eller ömmande skäl, rättigheter och flyktingars rättigheter. för att sammanföra familjemedlemmar, släktingar eller andra närstående och pröva en ansökan om internatio ­ nellt skydd som den staten har mottagit eller som läm ­ nats in i en annan medlemsstat, även om de inte skulle vara ansvariga för prövningen enligt de bindande kriteri ­ (22) En process för tidig varning, beredskap och hantering av erna i denna förordning. asylkriser som syftar till att förhindra att asylsystem för ­ svagas eller bryter samman, i samband med vilken stöd ­ kontoret spelar en central roll genom att utnyttja sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 439/2010, bör inrättas i syfte att säkerställa ett solitt samarbete inom (18) En personlig intervju med sökanden bör hållas för att ramen för den här förordningen och för att utveckla underlätta fastställandet av vilken medlemsstat som är ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna i fråga ansvarig för prövningen av en ansökan om internationellt om asylpolitik. Denna process bör säkerställa att unionen skydd. Sökanden bör omedelbart efter det att ansökan så snabbt som möjligt varnas om farhågor för att det om internationellt skydd har lämnats in underrättas om system som inrättats genom denna förordning inte längre tillämpningen av denna förordning och om att intervjun i kan fungera smidigt på grund av att en eller flera med ­ syfte att underlätta arbetet med att fastställa ansvarig lemsstaters asylsystem utsätts för särskilt tryck och/eller medlemsstat även ger sökanden möjlighet att lämna in ­ på grund av brister i en eller flera medlemsstaters asyl ­ formation om familjemedlemmar, släktingar eller andra system. En sådan process skulle göra det möjligt för närstående som befinner sig i medlemsstaterna, för att unionen att främja förebyggande åtgärder i ett tidigt underlätta den ansvariga medlemsstatens bedömnings ­ skede och att uppmärksamma sådana situationer politiskt process. på ett lämpligt sätt. Solidaritet, som är en avgörande komponent i Ceas, och ömsesidigt förtroende går hand i hand. Genom att stärka detta förtroende kan processen för tidig varning, beredskap och hantering av asylkriser förbättra möjligheterna att rikta konkreta åtgärder för (19) För att garantera ett effektivt skydd av den berörda indi ­ verklig och konkret solidaritet till medlemsstaterna i syfte videns rättigheter är det viktigt att fastställa rättssäker ­ att bistå de berörda medlemsstaterna i allmänhet och hetsgarantier och rätten till ett effektivt rättsmedel i sam ­ sökandena i synnerhet. I enlighet med artikel 80 i EUFband med beslut om överföring till den ansvariga med ­ fördraget, där det föreskrivs att unionsakterna, när det är lemsstaten, särskilt i enlighet med artikel 47 i Europeiska nödvändigt, ska innehålla lämpliga åtgärder för tillämp ­ unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För ningen av principen om solidaritet, bör denna process att säkerställa respekten för internationell rätt bör ett åtföljas av sådana åtgärder. Slutsatserna om en gemensam effektivt rättsmedel för sådana beslut omfatta prövning ram för verklig och konkret solidaritet med medlemssta ­ såväl av tillämpningen av denna förordning som av den ter som är utsatta för särskilda påfrestningar på sina asyl ­ rättsliga och faktiska situationen i den medlemsstat till system, även till följd av blandade migrationsströmmar, vilken den sökande överförs. vilka antogs av rådet den 8 mars 2012, är en ”verktygs ­ låda” med existerande och potentiella nya åtgärder, som bör beaktas i samband med mekanismen för tidig var ­ ning, beredskap och krishantering. (20) Förvar av sökande bör följa den grundläggande principen att personer inte bör hållas i förvar enbart av det skälet att de ansöker om internationellt skydd. Förvar bör pågå en så kort tidsperiod som möjligt och följa nödvändig ­ (23) Medlemsstaterna bör samarbeta med stödkontoret vid hets- och proportionalitetsprinciperna. Förvar av asylsö ­ insamlingen av information om medlemsstaternas för ­ kande måste särskilt ske i enlighet med artikel 31 i Ge ­ måga att hantera särskilt tryck på sina asyl- och mot ­ nèvekonventionen. De förfaranden som föreskrivs i tagningssystem, särskilt inom ramen för tillämpningen av denna förordning med avseende på personer som hålls denna förordning. Stödkontoret bör regelbundet rappor ­ i förvar bör, som en fråga av största vikt, tillämpas inom tera om den information som samlats in i enlighet med kortaste möjliga tidsfrister. När det gäller de allmänna förordning (EU) nr 439/2010. garantier som reglerar förvar, samt villkoren för förvar, bör medlemsstaterna i förekommande fall tillämpa be ­ stämmelserna i direktiv 2013/33/EU också på personer som hålls i förvar på grundval av denna förordning. (24) Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 ( 1 ) får överföringar till den medlemsstat som är ansvarig för prövning av en ansökan om internationellt skydd ge ­ (21) Brister i, eller sammanbrott av asylsystem, som ett sär ­ nomföras på frivillig grund, i form av kontrollerad avresa skilt tryck på systemen ofta kan förvärra eller bidra till, eller med eskort. Medlemsstaterna bör främja frivillig kan riskera den smidiga funktionen hos det system som överföring genom att förse sökanden med adekvat infor ­ inrättats genom denna förordning, vilket kan medföra en mation och bör se till att kontrollerade avresor och av ­ risk för kränkning av de rättigheter som sökande har resor med eskort genomförs på ett humant sätt, i full enligt unionsregelverket på asylområdet och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt ( 1 ) EUT L 222, 5.9.2003, s. 3.

Bilaga 2

L 180/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

överensstämmelse med de berörda personernas grundläg ­ medborgare eller en statslös person har lämnat in i nå ­ gande rättigheter och mänskliga värdighet samt för barn ­ gon medlemsstat och för när medlemsstaternas brotts ­ ets bästa och med största möjliga beaktande av utveck ­ bekämpande myndigheter begär jämförelser med Euro ­ lingen när det gäller relevant rättspraxis, särskilt beträf ­ dacuppgifter för brottsbekämpande ändamål ( 2 ). fande överföringar av humanitära skäl.

(30) Användningen av Eurodacsystemet, som inrättades ge ­ (25) Ett gradvist upprättande av ett område utan inre gränser, nom förordning (EU) nr 603/2013, bör underlätta till ­ där fri rörlighet för personer garanteras i enlighet med lämpningen av den här förordningen. EUF-fördraget, och införandet av en unionspolitik för villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse, med gemensamma insatser för att hantera de yttre grän ­ serna, gör det nödvändigt att finna en jämvikt mellan (31) Användningen av informationssystemet för viseringar, ansvarskriterierna i solidarisk anda. som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse ( ), särskilt genomförandet av artiklarna Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 3 (26) 21 och 22 i denna, bör underlätta tillämpningen av 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med den här förordningen. avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 1 ) är tillämpligt på sådan behandling av personuppgifter som utförs av medlems ­ staterna i enlighet med denna förordning.

(32) I fråga om behandlingen av personer som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning är medlems ­ staterna bundna av sina förpliktelser enligt internationella rättsliga instrument, inklusive relevant rättspraxis från (27) Utbytet av sökandes personuppgifter, inklusive känsliga Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. uppgifter om hans eller hennes hälsotillstånd, före en överföring kommer att säkerställa att de behöriga asyl ­ myndigheterna kan ge de sökande adekvat stöd och sä ­ kerställer kontinuitet i det skydd och de rättigheter som tillkommer de sökande. Särskilda åtgärder bör vidtas för (33) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av att säkerställa skyddet av uppgifter om sökande som den här förordningen bör kommissionen tilldelas genom ­ befinner sig i denna situation, i enlighet med direktiv förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i 95/46/EG. enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl ­ lande av allmänna regler och principer för medlemssta ­ ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge ­ nomförandebefogenheter ( 4 ). (28) Det går att underlätta tillämpningen av denna förordning och göra den effektivare genom bilaterala överenskom ­ melser mellan medlemsstaterna för att förbättra kom ­ munikationen mellan behöriga myndigheter, korta ner tidsfrister för förfaranden eller förenkla handläggningen (34) Granskningsförfarandet bör användas för antagandet av av framställningar om övertagande eller återtagande och en gemensam broschyr om Dublin/Eurodac, samt en sär ­ fastställa former för överföringar. skild broschyr för ensamkommande barn, ett standard ­ formulär för utbyte av relevanta uppgifter om ensam ­ kommande barn, enhetliga villkor för utbyte av uppgifter om underåriga och personer i beroendeställning, enhet ­ liga villkor för utarbetande och översändande av fram ­ (29) Det är nödvändigt att säkerställa överensstämmelse mel ­ ställningar om övertagande och återtagande, två förteck ­ lan bestämmelserna om ansvarig medlemsstat i förord ­ ningar över relevanta delar av bevis och indicier, och ning (EG) nr 343/2003 och motsvarande bestämmelser i regelbunden revidering av dessa, en passersedel, enhetliga den här förordningen. Man bör även se till att den här villkor för uppgifter rörande överföringar, ett standard ­ förordningen överensstämmer med Europaparlamentets formulär för utbyte av uppgifter före en överföring, ett och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni gemensamt hälsointyg, enhetliga villkor och förfaranden 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fin ­ för utbyte av uppgifter om en persons hälsotillstånd före geravtryck för en effektiv tillämpning av förordning en överföring och säkra elektroniska överföringskanaler (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att för översändande av framställningar. avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelands ­ ( 2 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT. ( 3 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 60. ( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. ( 4 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/35

(35) För att fastställa kompletterande bestämmelser bör befo ­ (40) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa genheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF- kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems ­ fördraget delegeras till kommissionen vad gäller identifie ­ stat som är ansvarig för att pröva en ansökan om inter ­ ring av familjemedlemmar, syskon eller släktingar till ett nationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en ensamkommande barn, kriterier för att fastställa före ­ statslös person har lämnat in i någon medlemsstat, inte i komsten av erkända familjeband, kriterier som ska beak ­ tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna tas vid bedömningen av en släktings förmåga att ta hand och det därför, på grund av denna förordnings omfatt ­ om ett ensamkommande barn i de fall när familjemed ­ ning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, lemmar, syskon eller släktingar vistas i mer än en med ­ kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets ­ lemsstat, kriterier för att bedöma ett beroendeförhållande, principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen kriterier som ska beaktas vid bedömningen av en persons (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i förmåga att ta hand om en person i beroendeställning samma artikel går denna förordning inte utöver vad som och de uppgifter som ska beaktas vid bedömningen av en är nödvändigt för att uppnå detta mål. oförmåga att resa under en betydande tid. När kommis ­ sionen utövar sin befogenhet att anta delegerade akter ska den inte överskrida räckvidden för barnets bästa som fastställs i artikel 6.3 i denna förordning. Det är (41) I enlighet med artiklarna 3 och 4a.1 i protokoll nr 21 av särskild betydelse att kommissionen genomför lämp ­ om Förenade kungarikets och Irlands ställning med av ­ liga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på seende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fo ­ expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar gat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har dessa med ­ delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar lemsstater meddelat att de önskar delta i antagandet och översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och tillämpningen av denna förordning. att det sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(42) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om (36) Vid tillämpningen av denna förordning, inklusive i sam ­ Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för ­ band med förberedandet av delegerade akter bör kom ­ draget, deltar Danmark inte i antagandet av denna för ­ missionen samråda med experter från bland annat alla ordning, som inte är bindande för eller tillämplig på relevanta nationella myndigheter. Danmark.

(37) Närmare bestämmelser för tillämpningen av förordning HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. (EG) nr 343/2003 har fastställts genom förordning (EG) nr 1560/2003. Vissa av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1560/2003 bör införlivas med den här förord ­ ningen, antingen av tydlighetsskäl eller därför att de kan fylla ett allmänt syfte. Det är särkskilt viktigt för både KAPITEL I medlemsstaterna och de berörda sökandena att det finns en allmän mekanism för att finna en lösning i fall där SYFTE OCH DEFINITIONER medlemsstater har skilda uppfattningar om tillämpningen Artikel 1 av en bestämmelse i den här förordningen. Det är därför motiverat att införliva den mekanism för lösning av tvis ­ Syfte ter rörande den humanitära klausulen som föreskrivs i förordning (EG) nr 1560/2003 i den här förordningen I denna förordning fastställs kriterier och mekanismer för att och att utvidga dess tillämpningsområde till den här för ­ fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ordningen i sin helhet. ansökan om internationellt skydd som lämnats in i en av med ­ lemsstaterna av en tredjelandsmedborgare eller en statslös per ­ son (nedan kallad den ansvariga medlemsstaten ).

(38) En effektiv övervakning av genomförandet av denna för ­ ordning förutsätter att den utvärderas regelbundet. Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner: (39) Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe ­ ter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Euro ­ peiska unionens stadga om de grundläggande rättigheter ­ na. Förordningen syftar särskilt till att trygga full respekt för den rätt till asyl som garanteras i artikel 18 i stadgan a) tredjelandsmedborgare: varje person som inte är unionsmed ­ och för de rättigheter som erkänns i artiklarna 1, 4, 7, 24 borgare enligt artikel 20.1 i EUF-fördraget och som inte och 47 i stadgan. Denna förordning bör därför tillämpas heller är medborgare i en stat som deltar i denna förordning i enlighet med detta. genom ett avtal med Europeiska unionen.

Bilaga 2

L 180/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

b) ansökan om internationellt skydd: en ansökan om internatio ­ praxis i den medlemsstat där den person som beviljats nellt skydd i den mening som avses i artikel 2 h i direktiv internationellt skydd befinner sig. 2011/95/EU.

h) släkting: Sökandens vuxna faster/moster eller farbror/morb ­ c) sökande: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person ror eller mor- eller farförälder, som befinner sig på en med ­ som har lämnat en ansökan om internationellt skydd som lemsstats territorium, oavsett om sökanden är född inom ännu inte har slutligt avgjorts. eller utom äktenskapet eller adopterad enligt nationell rätt.

d) prövning av ansökan om internationellt skydd: alla de pröv ­ ningsåtgärder, beslut eller avgöranden som ankommer på i) underårig: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person de behöriga myndigheterna rörande en ansökan om inter ­ under 18 år. nationellt skydd enligt direktiv 2013/32/EU och direktiv 2011/95/EU, med undantag för förfarandena för att fast ­ ställa ansvarig medlemsstat i enlighet med denna förord ­ ning. j) ensamkommande barn: underårig som anländer till medlems ­ staternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten e) återkallande av en ansökan om internationellt skydd: åtgärder ansvarar för honom eller henne, så länge han eller hon varigenom den sökande i enlighet med direktiv inte faktiskt tas om hand av en sådan vuxen; det gäller 2013/32/EU, uttryckligen eller underförstått, avbryter det även en underårig som lämnas utan medföljande vuxen förfarande som inleddes i och med att han eller hon läm ­ efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorium. nade in sin ansökan om internationellt skydd.

k) företrädare: en person eller organisation som av behöriga f) person som beviljats internationellt skydd: en tredjelandsmed ­ organ utsetts för att bistå och företräda ett ensamkom ­ borgare eller en statslös person som har beviljats interna ­ mande barn i förfarandena enligt denna förordning för att tionellt skydd i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv tillgodose barnets bästa och att vid behov företräda barnet 2011/95/EU. rättsligt. Om en organisation utses till företrädare ska den utse en person som ansvarig för att uppfylla företrädarens ansvar för det ensamkommande barnet, i enlighet med g) familjemedlemmar: följande familjemedlemmar till den sökan ­ denna förordning. de, om dessa befinner sig på medlemsstaternas territorium och under förutsättning att familjen existerade redan i ur ­ sprungslandet: l) uppehållstillstånd: varje tillstånd som utfärdas av myndighe ­ terna i en medlemsstat och som berättigar en tredjelands ­ medborgare eller en statslös person att vistas på dess terri ­ — Sökandens make eller maka eller ogifta partner i ett torium, inklusive de dokument som styrker rätten att vistas varaktigt förhållande, om lag eller praxis i den berörda på territoriet inom ramen för tillfälligt skydd eller i väntan medlemsstaten behandlar ogifta par som jämställda med på att den situation som förhindrar att ett avlägsnandebeslut gifta par i sin nationella rätt avseende tredjelandsmed ­ verkställs ska upphöra, med undantag för viseringar och borgare. uppehållstillstånd som utfärdas under den tid som krävs för att fastställa ansvarig medlemsstat enligt denna förord ­ ning eller under prövningen av en ansökan om internatio ­ — Underåriga barn till sådana par som avses i första nellt skydd eller en ansökan om uppehållstillstånd. strecksatsen eller till sökanden, förutsatt att de är ogifta och oavsett om de är födda inom eller utom äktenska ­ pet eller adopterade enligt nationell rätt. m) visering: tillstånd som utfärdas eller beslut som fattas av en medlemsstat och som krävs för transitering genom eller inresa för vistelse i den medlemsstaten eller flera medlems ­ — Om sökanden är underårig och ogift, fadern, modern stater. Viseringarnas art fastställs enligt följande definitioner: eller en annan vuxen som ansvarar för sökanden enligt lag eller praxis i den medlemsstat där den vuxna befin ­ ner sig.

— visering för längre vistelse: tillstånd eller beslut som utfär ­ das av en av medlemsstaterna i enlighet med nationell — Om den person som beviljats internationellt skydd är rätt eller unionsrätten och som krävs för inresa för underårig och ogift, fadern, modern eller en annan vistelse i den medlemsstaten under längre tid än tre vuxen som ansvarar för denne antingen enligt lag eller månader.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/37

— visering för kortare vistelse: tillstånd som utfärdas eller 3. Varje medlemsstat behåller möjligheten att skicka en sö ­ beslut som fattas av en medlemsstat för transitering kande till ett säkert tredjeland om inte annat följer av de be ­ genom eller vistelse på en eller flera eller samtliga med ­ stämmelser och garantier som föreskrivs i direktiv 2013/32/EU. lemsstaters territorium som inte varar längre än tre månader under en sexmånadersperiod från dagen för första inresa till medlemsstaternas territorium Artikel 4

Rätt till information

1. Omedelbart efter det att en ansökan om internationellt — visering för flygplatstransitering: visering som är giltig för skydd har lämnats in i den mening som avses i artikel 20.2 i transitering genom de internationella transitområdena en medlemsstat ska dess behöriga myndigheter underrätta sö ­ på en eller flera av medlemsstaternas flygplatser. kanden om tillämpningen av denna förordning, särskilt om

a) syftena med denna förordning och konsekvenserna av att n) risk för avvikande: skäl i det enskilda fallet och grundade på lämna in en ny ansökan i en annan medlemsstat samt kon ­ lagstadgade objektiva kriterier, att anta att en sökande, en sekvenserna av att förflytta sig från en medlemsstat till en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som är före ­ annan under de skeden när den ansvariga medlemsstaten mål för ett överföringsförfarande kan komma att avvika. enligt denna förordning fastställs och ansökan om interna ­ tionellt skydd prövas,

KAPITEL II b) kriterierna för fastställande av ansvarig medlemsstat, och rangordningen mellan dessa kriterier, de olika stegen i för ­

ALLMÄNNA PRINCIPER OCH GARANTIER

farandet, och deras varaktighet, samt att en ansökan om internationellt skydd som har lämnats in i en medlemsstat Artikel 3 kan leda till att denna medlemsstat blir ansvarig enligt denna Tillgång till förfarandet för prövning av en ansökan om förordning även om detta inte grundar sig på dessa kriterier,

internationellt skydd

1. Medlemsstaterna ska pröva varje ansökan om internatio ­ c) den personliga intervjun enligt artikel 5 och möjligheten att nellt skydd som lämnas in av en tredjelandsmedborgare eller en lämna information om närvaron av familjemedlemmar, släk ­ statslös person som är tillämplig på någon av medlemsstaternas tingar eller andra närstående i medlemsstaterna, inklusive på territorium, inklusive vid gränsen eller i transitområden. Ansö ­ vilket sätt sökanden kan lämna denna information, kan ska prövas av en enda medlemsstat, som ska vara den medlemsstat som enligt kriterierna i kapitel III fastställs som ansvarig. d) möjligheten att överklaga eller begära omprövning av ett beslut om överföring och, i tillämpliga fall, ansöka om av ­ brytande av överföringen,

2. Om ansvarig medlemsstat inte kan fastställas på grundval av kriterierna i denna förordning inte kan fastställas, ska den e) det faktum att medlemsstaternas behöriga myndigheter kan medlemsstat där ansökan om internationellt skydd först läm ­ komma att utbyta uppgifter om honom eller henne i det nades in ansvara för prövningen. enda syftet att tillämpa de skyldigheter som följer av denna förordning,

Om det är omöjligt att överföra en sökande till den medlems ­ f) rätten att få åtkomst till uppgifter som rör sökanden och att stat som ursprungligen utsetts som ansvarig på grund av att det begära att sådana uppgifter rättas om de är oriktiga eller finns välgrundade skäl att anta att det finns systematiska brister raderas om de är olagligen behandlade, samt förfarandena i asylförfarandet och i mottagningsvillkoren för sökande i den för utövande av dessa rättigheter, inklusive kontaktuppgifter medlemsstaten, vilket medför en risk för omänsklig eller för ­ till de myndigheter som avses i artikel 35 och till de natio ­ nedrande behandling i den mening som avses i artikel 4 i nella tillsynsmyndigheter som är ansvariga att pröva frågor Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om skydd av personuppgifter. ska den medlemsstat som genomför förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat fortsätta att undersöka de kriterier som anges i kapitel III för att fastställa huruvida en annan medlems ­ 2. Den information som avses i punkt 1 ska tillhandahållas stat kan utses som ansvarig. sökanden skriftligt, på ett språk denne förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Medlemsstaterna ska använda sig av den ge ­ mensamma broschyr som utarbetats för ändamålet i enlighet med punkt 3. Om överföringen i enlighet med denna punkt inte kan göras till någon medlemsstat som utsetts på grundval av kriterierna i kapitel III eller till den medlemsstat där ansökan först lämnades Om det är nödvändigt för att sökanden ska kunna ta till sig in, ska den medlemsstat som genomför förfarandet för att fast ­ informationen, ska den även tillhandahållas muntligen, till ex ­ ställa vilken medlemsstat som är ansvarig bli ansvarig medlems ­ empel i samband med den personliga intervju som avses i stat. artikel 5.

Bilaga 2

L 180/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

3. Kommissionen ska genom genomförandeakter utarbeta en eller ett standardformulär. Medlemsstaten ska se till att sökan ­ gemensam broschyr samt en särskild broschyr för ensamkom ­ den och/eller den juridiska rådgivaren eller annan rådgivare som mande barn som innehåller åtminstone den information som företräder sökanden i god tid får tillgång till sammanfattningen. avses i punkt 1 i denna artikel. Denna gemensamma broschyr ska även innehålla information om tillämpningen av förordning (EU) nr 603/2013 och särskilt i vilket syfte en sökandes upp ­ Artikel 6 gifter kan komma att behandlas inom Eurodac. Den gemen ­ samma broschyren ska utformas på ett sådant sätt att den Skydd för underåriga möjliggör för medlemsstaterna att komplettera den med ytterli ­ 1. Barnets bästa ska vara en fråga av största vikt för med ­ gare medlemsstatsspecifik information. Dessa genomförandeak ­ lemsstaterna vid alla förfaranden som föreskrivs i denna förord ­ ter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som ning. avses i artikel 44.2 i denna förordning.

2. Medlemsstaterna ska se till att ensamkommande barn har Artikel 5 en företrädare som företräder och/eller bistår dem i samband med alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Före ­

Personlig intervju

trädaren ska ha de kvalifikationer och den sakkunskap som 1. I syfte att underlätta förfarandet för att fastställa ansvarig behövs för att säkerställa att barnets bästa beaktas under de medlemsstat ska den fastställande medlemsstaten genomföra en förfaranden som genomförs enligt denna förordning. Företräda ­ personlig intervju med sökanden. Intervjun ska också ge sökan ­ ren ska ha tillgång till innehållet i de relevanta handlingarna i den möjlighet att ta till sig den information som denne till ­ sökandens akt, inklusive den särskilda broschyren för ensam ­ handahållits i enlighet med artikel 4. kommande barn.

2. Den personliga intervjun behöver inte genomföras om Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av de relevanta bestämmelserna i artikel 25 i direktiv 2013/32/EU.

a) sökanden har avvikit, eller 3. Vid bedömningen av barnets bästa ska medlemsstaterna samarbeta nära med varandra och särskilt ta vederbörlig hänsyn till följande faktorer: b) sökanden efter att ha mottagit den information som avses i artikel 4 redan har tillhandahållit den information som är relevant för att fastställa ansvarig medlemsstat på annat sätt. a) Möjligheterna till familjeåterförening. Den medlemsstat som avstår från att genomföra intervjun ska ge sökanden möjlighet att lägga fram all ytterligare infor ­ mation som är relevant för att fastställandet av ansvarig b) Den underåriges välbefinnande och sociala utveckling. medlemsstat ska kunna utföras korrekt, innan beslut fattas om att överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten i enlighet med artikel 26.1. c) Säkerhets- och trygghetshänsyn, särskilt om det finns en risk för att den underårige är offer för människohandel.

3. Den personliga intervjun ska äga rum inom skälig tid och, under alla omständigheter, innan något beslut har fattats om att d) Den underåriges egna synpunkter, beroende på hans eller överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten i enlighet hennes ålder och mognad. med artikel 26.1.

4. Vid tillämpning av artikel 8 ska den medlemsstat där det 4. Den personliga intervjun ska genomföras på ett språk som ensamkommande barnet lämnade in ansökan om internationellt sökanden förstår eller rimligen kan förväntas förstå och på skydd så snart som möjligt vidta lämpliga åtgärder för att iden ­ vilket han eller hon kan kommunicera. Om så behövs ska med ­ tifiera de familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det en ­ lemsstaterna anlita en tolk som kan säkerställa en fungerande samkommande barnet som befinner sig på medlemsstaternas kommunikation mellan sökanden och den person som genom ­ territorium, samtidigt som man värnar om barnets bästa. för den personliga intervjun.

I detta syfte kan den medlemsstaten begära hjälp från interna ­ 5. Den personliga intervjun ska genomföras under förhållan ­ tionella eller andra relevanta organisationer, och kan underlätta den som säkerställer tillbörlig konfidentialitet. Den ska utföras den underåriges tillgång till sådana organisationers verksamhet av en person som har behörighet enligt nationell rätt. för att efterforska anhöriga.

6. Den medlemsstat som genomför den personliga intervjun Personalen vid de behöriga myndigheter som avses i artikel 35 ska göra en skriftlig sammanfattning som åtminstone ska inne ­ och som handlägger framställningar rörande ensamkommande hålla de viktigaste uppgifter som sökanden har lämnat vid inter ­ barn ska ha fått och ska fortsätta få lämplig fortbildning om vjun. Denna sammanfattning kan göras i form av en rapport underårigas särskilda behov.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/39

5. I syfte att underlätta lämpliga åtgärder för att identifiera den underårige med släktingen och vara ansvarig medlemsstat, familjemedlemmar, syskon eller släktingar till ett ensamkom ­ förutsatt att det är för den underåriges bästa. mande barn som bor på en annan medlemsstats territorium i enlighet med punkt 4 i denna artikel ska kommissionen anta genomförandeakter inklusive ett standardformulär för utbyte av relevanta uppgifter mellan medlemsstaterna. Dessa genomföran ­ 3. Om familjemedlemmar, syskon eller släktingar som avses i deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som punkterna 1 och 2 vistas i mer än en medlemsstat, ska ansvarig avses i artikel 44.2. medlemsstat fastställas på grundval av vad som är bäst för det ensamkommande barnet.

KAPITEL III 4. I frånvaro av en familjemedlem, ett syskon eller en släk ­

KRITERIER FÖR ATT FASTSTÄLLA ANSVARIG MEDLEMSSTAT

ting som avses i punkterna 1 och 2 ska ansvarig medlemsstat vara den där den underårige har lämnat in sin ansökan om Artikel 7 internationellt skydd förutsatt att det är för den underåriges Kriteriernas rangordning bästa.

1. Kriterierna för att fastställa ansvarig medlemsstat ska till ­ lämpas i den ordning de anges i detta kapitel.

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak ­ ter i enlighet med artikel 45 med avseende på identifiering av familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det ensamkom ­ 2. Ansvarig medlemsstat i enlighet med kriterierna i detta mande barnet, kriterier för att fastställa förekomsten av erkända kapitel ska fastställas på grundval av situationen vid den tid ­ familjeband, kriterier för bedömningen av en släktings förmåga punkt då sökanden först lämnade in sin ansökan om interna ­ att ta hand om det ensamkommande barnet, inklusive i de fall tionellt skydd i en medlemsstat. när familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det ensam ­ kommande barnet vistas i mer än en medlemsstat. Kommissio ­ nen ska vid utövandet av sina befogenheter att anta delegerade akter inte överskrida räckvidden av barnets bästa enligt arti ­ kel 6.3. 3. Vid tillämpningen av kriterierna i artiklarna 8,10 och 16 ska medlemsstaterna beakta alla tillgängliga bevis angående när ­ varon på en medlemsstats territorium av familjemedlemmar, släktingar eller andra närstående till sökanden, på villkor att 6. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa dessa bevis läggs fram innan en annan medlemsstat samtycker enhetliga villkor för samråd och utbyte av uppgifter mellan till att överta eller återta den berörda personen i enlighet med medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet artiklarna 22 respektive 25 och att sökandens tidigare ansök ­ med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. ningar om internationellt skydd ännu inte blivit föremål för ett första beslut i sak.

Artikel 9

Familjemedlemmar som har beviljats internationellt skydd

Artikel 8 Om en familjemedlem till sökanden, oberoende av om familjen Underåriga bildades redan i ursprungslandet, har beviljats rätt att i egenskap av person som beviljats internationellt skydd vistas i en med ­ 1. Om sökanden är ett ensamkommande barn ska ansvarig lemsstat, ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av medlemsstat vara den där en familjemedlem eller ett syskon till ansökan om internationellt skydd, om de berörda personerna det ensamkommande barnet lagligen vistas, förutsatt att det är skriftligen uttryckt önskemål om detta. för den underåriges bästa. Om den sökande är en gift underårig vars make eller maka inte lagligen vistas på medlemsstaternas territorium, ska ansvarig medlemsstat vara den medlemsstat där fadern, modern eller en annan vuxen som enligt lag eller praxis i den medlemsstaten ansvarar för den underårige eller syskon, Artikel 10 lagligen vistas.

Familjemedlemmar som har ansökt om internationellt

skydd

Om en familjemedlem till sökanden befinner sig i en medlems ­ stat och har lämnat in en ansökan om internationellt skydd i 2. Om den sökande är ett ensamkommande barn och har en den medlemsstaten som ännu inte blivit föremål för ett första släkting som vistas lagligt i en annan medlemsstat och det vid beslut i sak, ska medlemsstaten i fråga ansvara för prövningen en individuell prövning har fastställts att släktingen kan ta hand av ansökan om internationellt skydd, om de berörda personerna om honom eller henne, ska den medlemsstaten sammanföra skriftligen uttryckt önskemål om detta.

Bilaga 2

L 180/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Artikel 11 c) Om viseringarna är av olika art, den medlemsstat som har utfärdat viseringen med den längsta giltighetstiden eller, om

Förfarande rörande familjer

viseringarna gäller för lika lång tid, den medlemsstat som har Om flera familjemedlemmar och/eller underåriga ogifta syskon utfärdat den visering som löper ut sist. lämnar in ansökningar om internationellt skydd samtidigt i samma medlemsstat, eller vid olika tidpunkter som ligger så nära varandra att förfarandena för att fastställa ansvarig med ­ 4. Om sökanden endast har ett eller flera uppehållstillstånd lemsstat kan genomföras samlat, och om tillämpningen av kri ­ som löpt ut inom den senaste tvåårsperioden eller en eller flera terierna i denna förordning skulle leda till att de separerades, ska viseringar som löpt ut inom den senaste sexmånadersperioden följande bestämmelser ligga till grund för att fastställa ansvarig och som gjort det möjligt för honom eller henne att resa in på medlemsstat: en medlemsstats territorium, ska punkterna 1, 2 och 3 vara tillämpliga så länge som sökanden inte lämnar medlemsstater ­ nas territorium.

a) Den medlemsstat som genom kriterierna fastställs som an ­ svarig för övertagande av flertalet familjemedlemmar och/el ­ Om sökanden har ett eller flera uppehållstillstånd som löpt ut ler underåriga ogifta syskon ska ansvara för prövningen av sedan mer än två år tillbaka eller en eller flera viseringar som ansökningar om internationellt skydd från alla familjemed ­ löpt ut sedan mer än sex månader tillbaka och som gjort det lemmar och/eller underåriga ogifta syskon. möjligt för honom eller henne att resa in på en medlemsstats territorium, och om han eller hon inte har lämnat medlems ­ staternas territorium, ska den medlemsstat där ansökan om b) I annat fall ska den medlemsstat som genom kriterierna internationellt skydd lämnas in vara ansvarig. fastställs som ansvarig för prövningen av ansökan från den äldste av dem ansvara för prövningen. 5. Om ett uppehållstillstånd eller en visering har utfärdats på grundval av en fiktiv eller lånad identitet eller på grundval av förfalskade, efterbildade eller ogiltiga handlingar, ska detta inte Artikel 12 hindra att den medlemsstat som utfärdat uppehållstillståndet Utfärdande av uppehållstillstånd eller viseringar eller viseringen tilldelas prövningsansvaret. Den medlemsstaten ska dock inte vara ansvarig om den kan visa att ett bedrägeri 1. Om sökanden har ett giltigt uppehållstillstånd, ska den har begåtts efter det att uppehållstillståndet eller viseringen ut ­ medlemsstat som utfärdat tillståndet ansvara för prövningen färdades. av ansökan om internationellt skydd.

Artikel 13 2. Om sökanden har en giltig visering, ska den medlemsstat

Inresa och/eller vistelse

som utfärdat viseringen ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd, såvida inte viseringen har utfärdats på en 1. Om det har fastställts, på grundval av sådana bevis eller annan medlemsstats vägnar i enlighet med en sådan överens ­ indicier som tas upp i de två förteckningar som avses i arti ­ kommelse om representation som avses i artikel 8 i Europapar ­ kel 22.3 i denna förordning, inklusive sådana uppgifter som lamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den avses i förordning (EU) nr 603/2013, att en sökande utan till ­ 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om vise ­ stånd har passerat gränsen till en medlemsstat landvägen, sjö ­ ringar ( 1 ). I så fall ska den representerade medlemsstaten ansvara vägen eller luftvägen från ett tredjeland, ska den medlemsstat för prövningen av ansökan om internationellt skydd. där inresan ägt rum ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd. Detta ansvar ska upphöra tolv månader efter det att den otillåtna gränspassagen ägde rum.

3. Om sökanden har flera giltiga uppehållstillstånd eller vi ­ seringar, utfärdade av olika medlemsstater, ska ansvaret för att 2. När en medlemsstat inte kan eller inte längre kan hållas pröva ansökan om internationellt skydd tilldelas medlemssta ­ ansvarig i enlighet med punkt 1 i denna artikel och om det har terna i följande ordning: fastställts, på grundval av sådana bevis eller indicier som tas upp i de två förteckningar som nämns i artikel 22.3, att sökanden – som har rest in på en medlemsstats territorium utan tillstånd eller vars sätt att resa in inte kan fastställas – har vistats en a) Den medlemsstat som har utfärdat uppehållstillstånd med sammanhängande period på minst fem månader i en medlems ­ längst giltighetstid eller, om tillstånden gäller för lika lång stat innan ansökan om internationellt skydd lämnades in, ska tid, den medlemsstat som har utfärdat det uppehållstillstånd den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan om in ­ som löper ut sist. ternationellt skydd.

b) Den medlemsstat som har utfärdat den visering som löper ut Om sökanden har vistats under tidsperioder på minst fem må ­ sist, om de olika viseringarna är av samma art. nader i flera medlemsstater, ska den medlemsstat där han eller hon senast vistats ansvara för prövningen av ansökan om in ­ ( 1 ) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1. ternationellt skydd.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/41

Artikel 14 3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak ­ ter i enlighet med artikel 45 med avseende på de faktorer som

Inresa efter upphävt viseringskrav

ska beaktas vid bedömningen av ett beroendeförhållande, krite ­ 1. Om en tredjelandsmedborgare eller en statslös person re ­ rier för att fastställa förekomsten av erkända familjeband, de ser in på en medlemsstats territorium där han eller hon inte kriterier som ska beaktas för att bedöma den berörda personens behöver visering ska den medlemsstaten ansvara för prövningen förmåga att ta hand om personen i beroendeställning och de av dennes ansökan om internationellt skydd. faktorer som ska beaktas vid bedömningen av en oförmåga att resa under en betydande tid.

2. Principen i punkt 1 ska inte tillämpas om tredjelandsmed ­ borgaren eller den statslösa personen lämnar in sin ansökan om 4. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa internationellt skydd i en annan medlemsstat där han eller hon enhetliga villkor för samråd och utbyte av uppgifter mellan inte heller behöver visering för inresa till territoriet. I detta fall medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet ska den andra medlemsstaten ansvara för prövningen av ansö ­ med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. kan om internationellt skydd.

Artikel 17 Artikel 15

Diskretionär bedömning

Ansökan på det internationella transitområdet på en

flygplats 1. Genom undantag från artikel 3.1 får varje medlemsstat besluta att pröva en ansökan om internationellt skydd som Om en ansökan om internationellt skydd görs av en tredjelands ­ den har mottagit från en tredjelandsmedborgare eller en statslös medborgare eller en statslös person på det internationella tran ­ person, även om det inte föreligger någon sådan skyldighet sitområdet på en flygplats i en medlemsstat ska den medlems ­ enligt de kriterier som anges i denna förordning. staten ansvara för prövningen.

Den medlemsstat som beslutar att pröva en ansökan om inter ­ KAPITEL IV nationellt skydd enligt denna punkt ska bli ansvarig medlems ­ PERSONER I BEROENDESTÄLLNING OCH DISKRETIONÄR stat och ska påta sig de skyldigheter som följer av detta ansvar. I BEDÖMNING tillämpliga fall ska denna medlemsstat, genom det elektroniska kommunikationsnätet ”DubliNet” som inrättats genom artikel 18 Artikel 16 i förordning (EG) nr 1560/2003, underrätta den tidigare ansva ­ Personer i beroendeställning riga medlemsstaten, den medlemsstat som genomför ett för ­ farande för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig eller 1. Om en sökande på grund av graviditet, ett nyfött barn, den medlemsstat som har mottagit en framställan om över ­ svår sjukdom, allvarligt funktionshinder eller hög ålder är bero ­ tagande eller återtagande. ende av hjälp från sitt barn, sitt syskon eller sin förälder som är lagligen bosatt i en av medlemsstaterna, eller om ett barn, sys ­ kon eller förälder som är lagligen bosatt i en av medlemssta ­ terna är beroende av sökandens hjälp ska medlemsstaterna nor ­ malt hålla samman eller sammanföra sökanden med det barnet, syskonet eller den föräldern, förutsatt att familjebanden fanns i Den medlemsstat som blir ansvarig enligt denna punkt ska ursprungslandet, att barnet, syskonet eller föräldern eller sökan ­ omedelbart ange detta i Eurodac i enlighet med förordning den kan ta hand om personen i beroendeställning och de be ­ (EU) nr 603/2013 genom att föra in det datum när beslutet rörda personerna skriftligen uttryckt önskemål om detta. att pröva ansökan fattades.

2. Om det barn, det syskon eller den förälder som avses i 2. Den medlemsstat i vilken en ansökan om internationellt punkt 1 är lagligen bosatt i en annan medlemsstat än den där skydd lämnas in och som genomför förfarandet för att fastställa sökanden befinner sig, ska ansvarig medlemsstat vara den där ansvarig medlemsstat, eller den ansvariga medlemsstaten, får när barnet, syskonet eller föräldern är lagligen bosatt, såvida inte som helst innan ett första beslut i sak har fattats anmoda en sökandens hälsotillstånd under en betydande tid hindrar honom annan medlemsstat att överta en sökande för att sammanföra eller henne från att resa till den medlemsstaten. I sådant fall ska alla närstående av humanitära skäl, särskilt familjeskäl eller kul ­ ansvarig medlemsstat vara den där sökanden vistas. Den med ­ turellt betingade faktorer, även om den andra medlemsstaten lemsstaten ska inte omfattas av skyldigheten att föra barnet, inte är ansvarig enligt kriterierna i artiklarna 8–11 och 16. De syskonet eller föräldern till sitt territorium. berörda personerna måste lämna sitt samtycke skriftligen.

Bilaga 2

L 180/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Framställan om övertagande ska innehålla alla uppgifter som skydd, som inte ska behandlas som en efterföljande ansökan den anmodande medlemsstaten har tillgång till, för att ge den enligt direktiv 2013/32/EU. I dessa fall ska medlemsstaterna anmodade medlemsstaten möjlighet att bedöma situationen. säkerställa att prövningen av ansökan slutförs.

Den anmodade medlemsstaten ska utföra de kontroller som I de fall som omfattas av punkt 1 d ska den ansvariga medlems ­ behövs för att pröva de humanitära grunder som åberopas staten, om ansökan endast har avslagits i första instans, säker ­ och lämna svar till den anmodande medlemsstaten inom två ställa att den berörda personen har eller har haft tillgång till ett månader från det att framställan mottogs genom att använda effektivt rättsmedel, i enlighet med artikel 46 i direktiv det elektroniska kommunikationsnätet ”DubliNet”, som inrättats 2013/32/EU. genom artikel 18 i förordning (EG) nr 1560/2003. Ett avslag på framställan ska motiveras.

Artikel 19 Om den anmodade medlemsstaten godtar denna framställan, Ansvarets upphörande ska ansvaret för prövningen av ansökan överföras till den med ­ lemsstaten. 1. Om en medlemsstat utfärdar uppehållstillstånd till sökan ­ den, ska de skyldigheter som anges i artikel 18.1 överföras till den medlemsstaten. KAPITEL V

DEN ANSVARIGA MEDLEMSSTATENS SKYLDIGHETER

2. De skyldigheter som anges i artikel 18.1 ska upphöra om Artikel 18 den ansvariga medlemsstaten, när den anmodas att överta eller återta en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c Den ansvariga medlemsstatens skyldigheter eller d, kan konstatera att den berörda personen har lämnat medlemsstaternas territorium under minst tre månader, om 1. Den ansvariga medlemsstaten ska vara skyldig att han eller hon inte har ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av den ansvariga medlemsstaten. a) på de villkor som anges i artiklarna 21, 22 och 29 överta en sökande som har lämnat in en ansökan i en annan medlems ­ stat, En ansökan som lämnas in efter en period av frånvaro som avses i första stycket ska betraktas som en ny ansökan, som ger upphov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig b) på de villkor som anges i artiklarna 23, 24, 25 och 29 återta medlemsstat. en sökande vars ansökan är under prövning och som har lämnat in en ansökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd, 3. De skyldigheter som anges i artikel 18.1 c och d ska upphöra om den ansvariga medlemsstaten, efter att ha blivit anmodad att ta tillbaka en sökande eller annan person som c) på de villkor som anges i artiklarna 23, 24, 25 och 29 återta avses i artikel 18.1 c eller d, kan konstatera att den berörda en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som har personen har lämnat medlemsstaternas territorium i enlighet återkallat en ansökan under prövning och lämnat in en an ­ med ett beslut om återsändande eller ett avlägsnandebeslut sökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i en som medlemsstaten fattat efter det att ansökan återkallats eller annan medlemsstat utan uppehållstillstånd, avslagits.

d) på de villkor som anges i artiklarna 23, 24, 25 och 29 återta En ansökan som lämnas in efter det att ett avlägsnandebeslut en tredjelandsmedborgare eller en statslös person vars ansö ­ har verkställts ska betraktas som en ny ansökan, som ger upp ­ kan har avslagits och som har lämnat in en ansökan i en hov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig med ­ annan medlemsstat eller som befinner sig i en annan med ­ lemsstat. lemsstat utan uppehållstillstånd.

KAPITEL VI 2. Den ansvariga medlemsstaten ska i de situationer som avses i punkt 1 a och b pröva eller slutföra prövningen av FÖRFARANDEN FÖR ÖVERTAGANDE OCH ÅTERTAGANDE den ansökan om internationellt skydd som den sökande AVDELNING I lämnat in.

Inledande av förfarandet

I de fall som omfattas av punkt 1 c ska den ansvariga medlems ­ Artikel 20 staten, om den hade beslutat att avbryta prövningen av en

Inledande av förfarandet

ansökan efter det att den dragits tillbaka av den sökande före avgörande i sak i första instans, säkerställa att den sökande har 1. Förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat ska in ­ rätt att begära att prövningen av hans eller hennes ansökan ledas när en ansökan om internationellt skydd första gången slutförs eller rätt att lämna in en ny ansökan om internationellt lämnas in i en medlemsstat.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/43

2. En ansökan om internationellt skydd ska anses inlämnad AVDELNING II vid den tidpunkt då en formell ansökan från den sökande eller

Förfarande vid framställningar om övertagande

en rapport från myndigheterna inkom till de behöriga myndig ­ heterna i den berörda medlemsstaten. Om ansökan inte är Artikel 21 skriftlig, bör rapporten upprättas så snart som möjligt efter avsiktsförklaringen. Framställan om övertagande

1. Om en medlemsstat som har mottagit en ansökan om internationellt skydd bedömer att en annan medlemsstat ska ansvara för prövningen av denna ansökan, får den förstnämnda 3. Vid tillämpningen av denna förordning ska situationen för medlemsstaten så snart som möjligt och i vart fall inom tre underåriga barn som medföljer sökanden och som uppfyller månader från det att asylansökan lämnades in enligt artikel 20.2 definitionen av familjemedlemmar betraktas som oskiljaktig anmoda den senare medlemsstaten att överta sökanden. från hans eller hennes familjemedlems situation och det ska ankomma på den medlemsstat som är ansvarig för att pröva den familjemedlemmens ansökan om internationellt skydd, även Utan hinder av första stycket ska framställan, vid en träff i om den underårige inte själv är en sökande, förutsatt att detta är Eurodac på grundval av uppgifter som registrerats i enlighet för den underåriges bästa. Barn som föds efter sökandens an ­ med artikel 14 i förordning (EU) nr 603/2013, göras inom komst till medlemsstaternas territorium ska behandlas på två månader från det att den träffen registrerades, i enlighet samma sätt, utan att ett nytt förfarande för övertagande behöver med artikel 15.2 i den förordningen. inledas.

Om framställan om övertagande av en sökande inte görs inom de tidsfrister som anges i första och andra styckena, ska den 4. Om en ansökan om internationellt skydd lämnas in till de medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnades in behöriga myndigheterna i en medlemsstat av en sökande som ansvara för prövningen. befinner sig på en annan medlemsstats territorium, ska faststäl ­ landet av ansvarig medlemsstat göras av den medlemsstat där sökanden befinner sig. Den medlemsstat där sökanden befinner 2. Den anmodande medlemsstaten får begära ett brådskande sig ska utan dröjsmål underrättas av den medlemsstat som har svar, om ansökan om internationellt skydd har lämnats in efter mottagit ansökan om internationellt skydd och ska därefter med vägrad inresa eller vistelse, efter anhållande på grund av vistelse avseende på tillämpningen av denna förordning anses vara den utan tillstånd eller efter delgivning eller verkställighet av avlägs ­ medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnats in. nandebeslut.

I en sådan framställan ska grunderna till varför ett brådskande svar är nödvändigt samt en svarsfrist anges. Svarsfristen ska vara Sökanden ska skriftligen underrättas om denna ändring av den minst en vecka. medlemsstat som genomför förfarandet för att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig och vilken dag den ägde rum.

3. I de fall som avses i punkterna 1 och 2 ska framställan om en annan medlemsstats övertagande göras på ett standard ­ formulär och ska omfatta bevis eller indicier i enlighet med de 5. En sökande som befinner sig i en annan medlemsstat utan två förteckningar som nämns i artikel 22.3 och/eller relevanta uppehållstillstånd eller som där har lämnat in en ansökan om uppgifter ur sökandens redogörelse, som krävs för att myndig ­ internationellt skydd efter att ha återkallat sin första ansökan heterna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kontrollera som lämnats in i en annan medlemsstat under förfarandet för om den är ansvarig enligt kriterierna i denna förordning. fastställande av ansvarig medlemsstat, ska återtas av den med ­ lemsstat där den ansökan om internationellt skydd först läm ­ nades in, enligt villkoren i artiklarna 23, 24, 25 och 29, i syfte Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa enhet ­ att avsluta förfarandet för fastställande av ansvarig medlemsstat. liga villkor för förberedelse och inlämning av framställningar om övertagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Denna skyldighet ska upphöra om den medlemsstat som anmo ­ dats att slutföra förfarandet för fastställande av ansvarig med ­ Artikel 22 lemsstat kan konstatera att sökanden under tiden har lämnat

Svar på en framställan om övertagande

medlemsstaternas territorium under minst tre månader eller har beviljats uppehållstillstånd i en annan medlemsstat. 1. Den anmodade medlemsstaten ska utföra de kontroller som behövs och fatta beslut om en framställan om övertagande av en sökande inom två månader från det att framställan mot ­ togs. En ansökan som lämnas in efter en sådan frånvaroperiod som avses i andra stycket ska betraktas som en ny ansökan, som ger upphov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig med ­ 2. Under förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat lemsstat. ska bevis och indicier användas.

Bilaga 2

L 180/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

3. Kommissionen ska genom genomförandeakter utarbeta c eller d anser att en annan medlemsstat ska vara ansvarig enligt och regelbundet göra en översyn av två förteckningar, med artikel 20.5 och artikel 18.1 b, c eller d kan den anmoda den relevanta uppgifter om bevis och indicier enligt de kriterier andra medlemsstaten att återta den personen. som anges i leden a och b i denna punkt. Dessa genomföran ­ deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2. Framställan om återtagande ska göras så fort som möjligt a) Bevis och senast inom två månader från det att en träff registrerades i Eurodac, i enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 603/2013. i) Här avses formella bevis som avgör ansvar enligt denna förordning, så länge de inte vederläggs genom motbevis.

ii) Medlemsstaterna ska till den kommitté som avses i arti ­ Om framställan om återtagande grundar sig på andra bevis än kel 44 lämna förlagor till de olika kategorierna av ad ­ uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den översän ­ ministrativa dokument, i enlighet med den indelning som das till den anmodade medlemsstaten inom tre månader från fastställs i förteckningen över formella bevis. den dag då ansökan om internationellt skydd lämnades in i enlighet med artikel 20.2. b) Indicier

i) Här avses indikationer som, även om de kan motsägas, i vissa fall kan vara tillräckliga, beroende på vilket bevi ­ 3. Om framställan om återtagande inte görs inom de tids ­ svärde de tillmäts. perioder som anges i punkt 2 ska ansvaret för prövningen av

ansökan om internationellt skydd åligga den medlemsstat där ii) Deras bevisvärde, i förhållande till ansvaret för pröv ­ den nya ansökan lämnades in.

ningen av ansökan om internationellt skydd ska bedömas från fall till fall.

4. Framställan om återtagande ska göras på ett standardfor ­ 4. Beviskraven bör inte gå utöver det som är nödvändigt för mulär och ska omfatta bevis eller indicier enligt beskrivningen i att rätt kunna tillämpa denna förordning. de två förteckningar som framgår av artikel 22.3 och/eller re ­ levanta uppgifter ur den berörda personens redogörelse så att 5. Om det saknas formell bevisning, ska den anmodade med ­ myndigheterna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kont ­ lemsstaten ta på sig ansvaret om det finns indicier som är rollera om den är ansvarig enligt kriterierna i denna förordning. sammanhängande, kontrollerbara och tillräckligt detaljerade för att ansvaret ska kunna fastställas.

6. Om den anmodande medlemsstaten har begärt ett bråds ­ Kommissionen ska genom genomförandeakter anta enhetliga kande svar, i enlighet med bestämmelserna i artikel 21.2, ska villkor för förberedelse och inlämning av framställningar om den anmodade medlemsstaten göra allt den kan för att svara återtagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet inom den angivna fristen. I undantagsfall, där det kan visas att med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. prövningen av en framställan om övertagande är särskilt kom ­ plicerad, får den anmodade medlemsstaten lämna svar efter det att den begärda tidsgränsen har överskridits, men ska under alla förhållanden svara inom en månad. I sådana situationer måste Artikel 24 den anmodade medlemsstaten meddela sitt beslut att uppskjuta sitt svar till den anmodande medlemsstaten inom den ursprung ­ Framställan om återtagande om en ny ansökan inte har ligen begärda tidsfristen. lämnats in i den anmodande medlemsstaten

1. Om en medlemsstat inom vars territorium en person som 7. Om inget svar har lämnats inom två månader enligt punkt avses i artikel 18.1 b, c eller d vistas utan uppehållstillstånd och 1 respektive en månad enligt punkt 6, ska framställan anses där någon ny ansökan om internationellt skydd inte har läm ­ godtagen och medföra skyldighet att överta personen, vilket nats in, anser att en annan medlemsstat ska ha ansvaret enligt innefattar en skyldighet att tillhandahålla lämpliga ankomstar ­ artikel 20.5 och artikel 18.1 b, c eller d kan den anmoda den rangemang. medlemsstaten att återta den personen.

AVDELNING III

Förfaranden vid framställningar om återtagande

2. Om en medlemsstat inom vars territorium en person vi ­ Artikel 23 stas utan uppehållstillstånd beslutar att göra en sökning i Euro ­

dacsystemet i enlighet med artikel 17 i förordning (EU)

Framställan om återtagande om en ny ansökan har lämnats

nr 603/2013 ska, genom undantag från artikel 6.2 i Europa ­

in i den anmodande medlemsstaten

parlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 decem ­ 1. Om en medlemsstat som mottagit en ny ansökan om ber 2008 om gemensamma normer och förfaranden för åter ­ internationellt skydd från en person som avses i artikel 18.1 b, vändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/45

medlemsstaterna ( 1 ), framställan om återtagande av en person 2. Underlåtenhet att agera inom den frist på en månad re ­ som avses i artikel 18.1 b eller c i den här förordningen eller spektive två veckor som anges i punkt 1 ska anses som ett en person som avses i artikel 18.1 d, vars ansökan om inter ­ godtagande av framställan och medföra skyldighet att återta nationellt skydd inte har avslagits genom ett slutligt beslut, den berörda personen, vilket innefattar en skyldighet att ombe ­ göras så fort som möjligt och senast inom två månader från sörja lämpliga ankomstarrangemang. det att en träff registrerades i Eurodac, enligt artikel 17.5 i förordning (EU) nr 603/2013. AVDELNING IV Om framställan om återtagande grundar sig på andra bevis än Rättssäkerhetsgarantier uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den översän ­ das till den anmodade medlemsstaten inom tre månader från Artikel 26 den dag då den anmodande medlemsstaten blir medveten om

Meddelande av ett beslut om överföring

att den andra medlemsstaten kan vara ansvarig för personen i fråga. 1. Om den anmodade medlemsstaten samtycker till att överta eller återta en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c eller d ska den anmodande medlemsstaten med ­ 3. Om framställan om återtagande inte görs inom de tids ­ dela den berörda personen beslutet att överföra honom eller perioder som anges i punkt 2 ska den medlemsstat inom vars henne till den ansvariga medlemsstaten och, i tillämpliga fall, territorium den berörda personen vistas utan uppehållstillstånd om beslutet att inte pröva hans eller hennes ansökan om in ­ ge personen möjlighet att lämna in en ny ansökan. ternationellt skydd. Om den berörda personen företräds av en juridisk eller annan rådgivare kan medlemsstaten välja att med ­ dela beslutet till en sådan juridisk eller annan rådgivare i stället 4. Om en person som avses i artikel 18.1 d i denna för ­ för till den berörda personen och, i tillämpliga fall, underrätta ordning, vars ansökan om internationellt skydd har avslagits den berörda personen om beslutet. genom ett slutligt beslut i en medlemsstat, befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd kan den andra med ­ lemsstaten antingen anmoda den tidigare medlemsstaten att återta personen i fråga eller genomföra ett återvändandeför ­ 2. Det beslut som avses i punkt 1 ska omfatta information farande i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgängliga rättsmedel, vilket i tillämpliga fall inbegriper 2008/115/EG. rätten att ansöka om suspensiv verkan, och om de tidsfrister som gäller för utnyttjande av sådana rättsmedel och för genom ­ förandet av överföringen och ska vid behov innehålla infor ­ Om den senare medlemsstaten beslutar att anmoda den tidigare mation om den plats och den dag på vilken den berörda per ­ medlemsstaten att återta personen i fråga ska direktiv sonen ska infinna sig, om den personen beger sig till den an ­ 2008/115/EG inte tillämpas. svariga medlemsstaten på egen hand.

5. En framställan om återtagande av den person som avses i Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifter om personer eller artikel 18.1 b, c eller d ska göras på ett standardformulär och enheter som kan tillhandahålla rättsligt bistånd till den berörda ska omfatta bevis eller indicier enligt beskrivningen i de två personen lämnas till den berörda personen tillsammans med det förteckningar som framgår artikel 22.3 och/eller relevanta upp ­ beslut som avses i punkt 1, om de uppgifterna inte redan har gifter ur den berörda personens redogörelse för att myndighe ­ tillhandahållits. terna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kontrollera huruvida den är ansvarig på grundval av de kriterier som fast ­ ställs i denna förordning. 3. Om den berörda personen inte biträds eller företräds av en juridisk eller annan rådgivare ska medlemsstaten informera Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa och re ­ honom eller henne om de viktigaste delarna av beslutet, som gelbundet göra en översyn av de två förteckningar i vilka rele ­ alltid ska omfatta information om tillgängliga rättsmedel och de vanta bevis eller indicier fastställs i enlighet med de kriterier tidsfrister som gäller för utnyttjande av sådana rättsmedel på ett som fastställs i artikel 22.3 a och b och ska anta enhetliga språk som den berörda personen förstår eller rimligen kan för ­ villkor för förberedelse och inlämning av framställningar om väntas förstå. återtagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 27 Artikel 25

Rättsmedel

Svar på en framställan om återtagande

1. En sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c 1. Den anmodade medlemsstaten ska utföra nödvändiga eller d ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel, i form av över ­ kontroller och meddela beslut om framställan att återta den klagande eller omprövning i domstol av de faktiska och rättsliga berörda personen så fort som möjligt och under inga omstän ­ omständigheterna när det gäller det beslut om överföring. digheter senare än en månad från den dag då framställan mot ­ togs. Om framställan grundar sig på uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den tidsfristen minskas till två veckor. 2. Medlemsstaterna ska föreskriva en skälig tidsperiod inom vilken den berörda personen får utöva sin rätt till ett effektivt ( 1 ) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98. rättsmedel enligt punkt 1.

Bilaga 2

L 180/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

3. Vad gäller överklagande av eller ansökan om omprövning Vid uppfyllande av kraven i denna punkt ska medlemsstaterna av beslut om överföring ska medlemsstaterna i sin nationella se till att tillgången till rättsligt bistånd och biträde inte begrän ­ rätt föreskriva att sas godtyckligt och att sökandens tillgång till rättslig prövning inte hindras.

a) överklagandet eller omprövningen innebär att den berörda personen ska ha rätt att stanna kvar i den berörda medlems ­ Rättsligt bistånd ska åtminstone inbegripa sammanställning av staten i väntan på resultatet av överklagandet eller ompröv ­ de handlingar som krävs inom ramen för förfarandet samt fö ­ ningen, reträdande i domstol, och kan begränsas till tillgång till juridisk eller annan rådgivare som anvisas särskilt i nationell rätt för att bistå och företräda.

b) överföringen avbryts automatiskt och avbrytandet upphör efter en viss skälig tidsperiod, under vilken en domstol efter noggrann och minutiös kontroll av begäran ska ha beslutat Förfaranden för tillgång till rättsligt bistånd ska fastställas i huruvida suspensiv verkan med anledning av ett överkla ­ nationell rätt. gande eller en begäran om omprövning ska beviljas, eller

AVDELNING V c) den berörda personen har möjlighet att inom en skälig tids ­ Förvar inför en överföring period begära att en domstol avbryter verkställigheten av överföringsbeslutet i väntan på resultatet av överklagandet Artikel 28 eller omprövningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att det

Förvar

finns ett effektivt rättsmedel genom att avbryta verkställig ­ heten av överföringen till dess att ett beslut har fattats om 1. Medlemsstaterna får inte hålla en person i förvar enbart av den första begäran om uppskov. Ett beslut om huruvida det skälet att han eller hon är föremål för det förfarande som verkställandet av överföringsbeslutet ska avbrytas ska fattas fastställs genom denna förordning. inom en skälig tidsperiod, och samtidigt medge en noggrann och minutiös kontroll av begäran om uppskov. Ett beslut om att inte avbryta verkställigheten av överföringsbeslutet 2. Om det finns en betydande risk för att en person avviker ska vara motiverat. får medlemsstaterna ta honom eller henne i förvar i syfte att säkerställa överföringsförfarandena i enlighet med denna förord ­ ning på grundval av en individuell bedömning och endast om 4. Medlemsstaterna får föreskriva att de behöriga myndighe ­ hållandet i förvar är proportionellt och andra, mindre ingri ­ terna på eget initiativ får besluta att avbryta verkställigheten av pande åtgärder inte kan tillämpas verkningsfullt. överföringsbeslutet i väntan på utfallet av överklagandet eller omprövningen. 3. Förvar bör pågå en så kort tidsperiod som möjligt och ska inte pågå längre än vad som rimligen krävs för att med tillbörlig 5. Medlemsstaterna ska se till att den berörda personen har aktsamhet fullgöra de nödvändiga administrativa förfarandena tillgång till rättsligt bistånd samt, om så krävs, språkligt stöd. till dess att överföringen enligt denna förordning har genom ­ förts.

6. Medlemsstaterna ska se till att rättsligt bistånd på begäran Om en person hålls i förvar enligt denna artikel ska en fram ­ tillhandahålls kostnadsfritt om den berörda personen inte själv ställan om övertagande eller återtagande göras senast en månad kan stå för kostnaderna. Medlemsstaterna får föreskriva att en efter det att ansökan lämnades in. Den medlemsstat som ge ­ sökande inte ska behandlas mer förmånligt i fråga om avgifter nomför förfarandet i enlighet med denna förordning ska i så ­ och andra kostnader än medlemsstatens egna medborgare när dant fall begära ett brådskande svar. Detta svar ska lämnas inom det gäller rättsligt bistånd. två veckor från mottagandet av ansökan. Underlåtenhet att svara inom två veckor ska anses som ett godtagande av framställan och medföra skyldighet att överta eller återta personen, vilket Medlemsstaterna får, utan att tillgången till rättsligt bistånd be ­ innefattar en skyldighet att ombesörja lämpliga ankomstarran ­ gränsas godtyckligt, föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd gemang. och biträde inte ska beviljas om den behöriga myndigheten eller en domstol anser att överklagandet eller omprövningen saknar rimliga utsikter till framgång. Om en person hålls i förvar enligt denna artikel ska över ­ föringen av denna person från den anmodande medlemsstaten till den ansvariga medlemsstaten verkställas så snart det är prak ­ Om en myndighet som inte är en domstol beslutar att inte tiskt möjligt, och senast inom sex veckor från det att en annan bevilja kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde med hänvisning medlemsstats framställan om övertagande eller återtagande av till denna punkt ska medlemsstaterna sörja för rätten till ett den berörda personen godtogs implicit eller explicit eller från effektivt rättsmedel i domstol för att överklaga eller begära den tidpunkt då överklagandet eller omprövningen inte längre omprövning av det beslutet. har suspensiv verkan i enlighet med artikel 27.3.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/47

Om den anmodande medlemsstaten inte respekterar tidsfris ­ 3. Om en person har överförts felaktigt, eller om ett beslut terna för att göra en framställan om övertagande eller återta ­ om överföring upphävs efter överklagande eller omprövning gande eller om överföringen inte verkställs inom den tidsfrist på sedan överföringen har verkställts, ska den medlemsstat som sex veckor som avses i tredje stycket ska personen inte längre genomförde överföringen omedelbart ta tillbaka den berörda hållas i förvar. Artiklarna 21, 23, 24 och 29 ska fortsätta att personen. gälla.

4. När det gäller förhållanden för förvar, och tillämpliga ga ­ 4. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa rantier för personer i förvar, i syfte att säkerställa överförings ­ enhetliga villkor för samråd och informationsutbyte mellan förfarandena till den ansvariga medlemsstaten, ska artiklarna 9, medlemsstater, särskilt i fall av uppskjutna eller försenade över ­ 10 och 11 i direktiv 2013/33/EU tillämpas. föringar, överföringar efter tyst godkännande eller i fall av över ­ föringar av underåriga eller personer i beroendeställning samt kontrollerade överföringar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. AVDELNING VI

Överföringar

Artikel 29 Artikel 30

Närmare bestämmelser och tidsfrister

Kostnader för överföring

1. Överföringen av sökanden eller en annan person som avses i artikel 18.1 c eller d från den anmodande medlemsstaten 1. Kostnaderna för överföring till den ansvariga medlemssta ­ till den ansvariga medlemsstaten ska verkställas i enlighet med ten av en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c den anmodande medlemsstatens nationella rätt, efter samråd eller d ska bäras av den överförande medlemsstaten. mellan de berörda medlemsstaterna, så snart det är praktiskt möjligt och senast inom sex månader efter det att framställan från en annan medlemsstat om övertagande eller återtagande av den berörda personen godtogs eller det slutliga beslutet i fråga om överklagande eller omprövning med suspensiv verkan fatta ­ 2. Om den berörda personen ska sändas tillbaka till en med ­ des i enlighet med artikel 27.3. lemsstat, till följd av en felaktig överföring eller ett beslut om överföring som upphävts efter överklagande eller omprövning sedan överföringen har verkställts, ska den medlemsstat som ursprungligen genomförde överföringen ansvara för kostnaderna Om överföringar till den ansvariga medlemsstaten sker genom för att återföra den berörda personen till sitt territorium. kontrollerad avresa eller avresa med eskort ska medlemsstaterna se till att de genomförs på ett humant sätt och med full respekt för de berörda personernas grundläggande rättigheter och mänskliga värdighet. 3. Personer som ska överföras i enlighet med denna förord ­ ning ska inte bära kostnaderna för denna överföring.

Vid behov ska den anmodande medlemsstaten förse sökanden med en passersedel. Kommissionen ska genom genomförande ­ akter fastställa passersedelns utformning. Dessa genomförande ­ akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som Artikel 31 avses i artikel 44.2.

Utbyte av relevant information innan en överföring

genomförs

1. Den medlemsstat som genomför överföringen av en sö ­ Den ansvariga medlemsstaten ska alltefter omständigheterna un ­ kande eller en annan person som avses i artikel 18.1 c eller d derrätta den anmodande medlemsstaten om huruvida den be ­ ska meddela den ansvariga medlemsstaten personuppgifter om rörda personen kommit fram i god ordning eller inte har in ­ den person som ska överföras som är adekvata, relevanta och funnit sig inom den fastställda tidsfristen. inte mer omfattande än vad som krävs, i det enda syftet att säkerställa att de behöriga myndigheterna i enlighet med natio ­ nell rätt i den ansvariga medlemsstaten är i stånd att tillhanda ­ hålla den personen adekvat stöd, inbegripet sådan omedelbar 2. Om överföringen inte görs inom tidsfristen på sex må ­ sjukvård som är nödvändig för att tillvarata personens vitala nader ska den ansvariga medlemsstaten befrias från sin skyldig ­ intressen, och att säkerställa kontinuitet i det skydd och de het att överta eller återta den berörda personen, varpå ansvaret rättigheter som följer av denna förordning och andra relevanta övergår på den anmodande medlemsstaten. Denna tidsfrist får rättsinstrument om asyl. Dessa uppgifter ska överlämnas till den förlängas till högst ett år om överföringen inte kunnat utföras ansvariga medlemsstaten inom en skälig tidsperiod innan ett på grund av att den berörda personen varit frihetsberövad, eller överförande genomförs för att säkerställa att dess behöriga till högst 18 månader om den berörda personen håller sig myndigheter i enlighet med nationell rätt har tillräckligt med undan. tid för att vidta nödvändiga åtgärder.

Bilaga 2

L 180/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

2. Den överförande medlemsstaten ska, i den mån sådana 2. Den överförande medlemsstaten får endast överföra de uppgifter är tillgängliga för den behöriga myndigheten i enlighet uppgifter som avses i punkt 1 till den ansvariga medlemsstaten med nationell rätt, till den ansvariga medlemsstaten översända efter det att den sökande och/eller dennes företrädare uttryckli ­ alla uppgifter som har betydelse för att tillvarata de rättigheter gen gett sitt samtycke till detta eller om det är nödvändigt för och omedelbara särskilda behov som den person som ska över ­ att tillvarata den sökandes eller en annan persons vitala intres ­ föras har, särskilt följande: sen i sådana fall där vederbörande är fysiskt eller rättsligt oför ­ mögen att ge sitt samtycke. Avsaknad av samtycke, vilket in ­ begriper nekat samtycke ska inte utgöra något hinder för ge ­ a) De omedelbara åtgärder som den ansvariga medlemsstaten nomförande av överföringen. måste vidta för att se till att de särskilda behoven hos den person som ska överföras tillgodoses på lämpligt sätt, inklu ­ sive eventuell omedelbart nödvändig sjukvård. 3. Den behandling av uppgifter om personers hälsotillstånd som avses i punkt 1 får endast utföras av hälso- och sjukvårds ­ b) Kontaktuppgifter till familjemedlemmar, släktingar eller an ­ personal som enligt nationell rätt eller nationella regler som dra närstående i den mottagande medlemsstaten, i tillämpliga fastställts av behöriga nationella organ omfattas av tystnadsplikt fall. inom hälso- och sjukvården, eller av andra personer som om ­ fattas av motsvarande tystnadsplikt.

c) I fråga om underåriga, uppgifter om deras utbildning. 4. Utbytet av uppgifter enligt denna artikel får endast ske mellan yrkesutbildad hälso- och sjukvårdspersonal eller andra d) En bedömning av sökandens ålder. personer som anges i punkt 3. De utväxlade uppgifterna får bara användas för de ändamål som anges i punkt 1 och får 3. Utbytet av uppgifter enligt denna artikel får endast ske inte behandlas ytterligare. mellan de myndigheter som anmälts till kommissionen i enlig ­ het med artikel 35 i denna förordning via det elektroniska kommunikationsnätet DubliNet som inrättats genom artikel 18 5. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta enhet ­ i förordning (EG) nr 1560/2003. De utväxlade uppgifterna får liga villkor och praktiska arrangemang för utbyte av de upp ­ bara användas för de ändamål som anges i punkt 1 i den här gifter som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomföran ­ artikeln och får inte behandlas ytterligare. deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

4. I syfte att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlems ­ staterna ska kommissionen genom genomförandeakter upprätta 6. Bestämmelserna i artikel 34.8–34.12 är tillämpliga på ut ­ ett standardformulär för översändande av nödvändiga uppgifter bytet av uppgifter i enlighet med den här artikeln. enligt denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlig ­ het med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 33 5. Bestämmelserna i artikel 34.8–34.12 är tillämpliga på ut ­

En mekanism för tidig varning, beredskap och

bytet av uppgifter i enlighet med den här artikeln.

krishantering

1. Om kommissionen, i synnerhet på grundval av uppgifter Artikel 32 som stödkontoret samlat in i enlighet med förordning (EU) nr Utbyte av uppgifter om personers hälsotillstånd innan en 439/2010, slår fast att tillämpningen av den här förordningen överföring genomförs kan äventyras antingen till följd av att det finns en betydande risk för stora påfrestningar på en medlemsstats asylsystem och/ 1. I det enda syftet att tillhandahålla läkarvård eller behand ­ eller på grund av funktionsproblem hos en medlemsstats asyl ­ ling, särskilt när det gäller funktionshindrade, äldre personer, system, ska kommissionen i samarbete med stödkontoret ut ­ gravida kvinnor, underåriga och personer som har varit utsatta färda rekommendationer till den medlemsstaten och uppmana för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, den att upprätta en förebyggande handlingsplan. fysiskt och sexuellt våld, ska den överförande medlemsstaten, i den mån sådana uppgifter är tillgängliga för den behöriga myn ­ digheten i enlighet med nationell rätt, till den ansvariga med ­ Den berörda medlemsstaten ska meddela rådet och kommissio ­ lemsstaten översända uppgifter om eventuella särskilda behov nen huruvida den avser att upprätta en förebyggande handlings ­ hos den person som ska överföras, vilket i enskilda fall kan plan i syfte att åtgärda påfrestningarna på asylsystemet och/eller inbegripa uppgifter om den personens fysiska och mentala häl ­ asylsystemets funktionsproblem, och samtidigt skydda de sotillstånd. Uppgifterna ska överföras i ett gemensamt hälso ­ grundläggande rättigheterna för personer som ansöker om in ­ intyg tillsammans med nödvändiga handlingar. Den ansvariga ternationellt skydd. medlemsstaten ska se till att dessa särskilda behov tillgodoses på lämpligt sätt, särskilt genom att tillhandahålla nödvändig läkar ­ vård. En medlemsstat får efter egen bedömning och på eget initiativ upprätta en förebyggande handlingsplan och senare revidera Kommissionen ska genom genomförandeakter utarbeta det ge ­ denna. När en förebyggande handlingsplan upprättas kan med ­ mensamma hälsointyget. Dessa genomförandeakter ska antas i lemsstaten kan begära bistånd från kommissionen, andra med ­ enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. lemsstater, stödkontoret eller andra berörda unionsorgan.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/49

2. Om en förebyggande handlingsplan upprättas ska den övervaka situationen och kan begära ytterligare information berörda medlemsstaten förelägga rådet och kommissionen pla ­ samt ge politisk vägledning, särskilt när det gäller hur bråds ­ nen och regelbundet rapportera till dem om dess genomföran ­ kande och allvarlig situationen är och därmed huruvida en med ­ de. Kommissionen ska också informera Europaparlamentet om lemsstat måste upprätta antingen en förberedande handlingsplan den förebyggande handlingsplanens viktigaste delar. Kommissio ­ eller, vid behov, en krishanteringsplan. Europaparlamentet och nen ska förelägga rådet och Europaparlamentet rapporter om rådet kan under hela processen diskutera och ge vägledning om dess genomförande. eventuella solidaritetsåtgärder, såsom de finner lämpligt.

Den berörda medlemsstaten ska vidta alla lämpliga åtgärder för KAPITEL VII att åtgärda de särskilda påfrestningarna på dess asylsystem eller se till att identifierade problem åtgärdas innan läget förvärras. ADMINISTRATIVT SAMARBETE Om den förebyggande handlingsplanen omfattar åtgärder som Artikel 34 syftar till att åtgärda särskilda påfrestningar på en medlemsstats asylsystem som kan äventyra tillämpningen av denna förord ­

Utbyte av uppgifter

ning ska kommissionen rådgöra med stödkontoret innan den lägger fram rapporter för Europaparlamentet och rådet. 1. Varje medlemsstat ska till varje annan medlemsstat som begär det vidarebefordra sådana personuppgifter om sökanden som är lämpliga, relevanta och inte mer omfattande än vad som krävs för att

3. Om kommissionen på grundval av stödkontorets analys slår fast att den förebyggande handlingsplanens genomförande inte har avhjälpt de konstaterade bristerna eller om det finns en allvarlig risk för att asylsituationen i den berörda medlemsstaten a) fastställa ansvarig medlemsstat, ska utvecklas till en kris, som knappast kan avhjälpas genom en förebyggande handlingsplan, kan kommissionen, i tillämpliga fall i samarbete med stödkontoret, begära att den berörda med ­ lemsstaten upprättar en krishanteringsplan och, vid behov, re ­ viderar denna. Krishanteringsplanen ska under hela processen b) pröva ansökan om internationellt skydd, säkerställa att unionens asylregler följs, särskilt när det gäller grundläggande rättigheter för personer som ansöker om inter ­ nationellt skydd.

c) uppfylla alla skyldigheter som följer av denna förordning.

Efter en begäran om att en krishanteringsplan ska upprättas ska den berörda medlemsstaten i samarbete med kommissionen och stödkontoret, och senast tre månader efter begäran utarbeta en sådan plan. 2. De uppgifter som avses i punkt 1 får endast avse

Den berörda medlemsstaten ska lägga fram sin krishanterings ­ plan och ska minst en gång var tredje månad rapportera om a) personuppgifter om sökanden och i förekommande fall hans dess genomförande till kommissionen och andra berörda aktö ­ eller hennes familjemedlemmar, släktingar eller andra närs ­ rer, t.ex. stödkontoret, i tillämpliga fall. tående (fullständigt namn, i förekommande fall tidigare namn, smeknamn eller pseudonymer, nuvarande och tidigare medborgarskap samt födelsedatum och födelseort),

Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om krishanteringsplanen, eventuella revideringar av denna samt dess genomförande. I dessa rapporter ska den berörda medlemsstaten b) identitets- och resehandlingar (referenser, giltighetstid, datum inkludera uppgifter i syfte att övervaka att krishanteringsplanen för utfärdande, utfärdande myndighet, plats för utfärdande följs exempelvis i fråga om förfarandets längd, villkoren vid m.m.), förvar och mottagningskapaciteten i förhållande till inflödet av sökande.

c) andra uppgifter som behövs för att fastställa sökandens iden ­ 4. Rådet ska under hela den process för tidig varning, bered ­ titet, inklusive fingeravtryck i enlighet med förordning (EU) skap och krishantering som fastställs i denna artikel noggrant nr 603/2013,

Bilaga 2

L 180/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

d) orter där sökanden uppehållit sig och resvägar, 6. Utbyte av uppgifter ska ske på begäran av en medlemsstat och får bara äga rum mellan de myndigheter som har utsetts av respektive medlemsstat; varje medlemsstat ska meddela kom ­ missionen vilken myndighet som har utsetts i enlighet med e) uppehållstillstånd och viseringar som har utfärdats av en artikel 35.1. medlemsstat,

7. De utväxlade uppgifterna får bara användas för de ända ­ mål som anges i punkt 1. I varje medlemsstat får uppgifterna f) platsen där ansökan lämnades in, beroende på sin art och den mottagande myndighetens befo ­ genheter endast vidarebefordras till myndigheter och domstolar som har till uppgift att g) det datum en eventuell tidigare ansökan om internationellt skydd inlämnades, det datum den aktuella ansökan inläm ­ nades, hur långt handläggningen framskridit och innehållet i a) fastställa ansvarig medlemsstat, ett eventuellt beslut.

b) pröva ansökan om internationellt skydd, 3. Vidare får den ansvariga medlemsstaten, om det skulle krävas i samband med prövningen av ansökan om internatio ­ nellt skydd, anmoda en annan medlemsstat att lämna ut de uppgifter som sökanden åberopat till stöd för sin ansökan c) uppfylla alla skyldigheter som följer av denna förordning. och skälen för eventuella beslut som fattats rörande sökanden. Den andra medlemsstaten får vägra att tillmötesgå denna fram ­ ställan, om utlämnandet av uppgifterna skulle kunna äventyra 8. Den medlemsstat som överför uppgifter ska ansvara för dess väsentliga intressen eller skyddet av den berörda personens att de är riktiga och aktuella. Om det framkommer att den har eller någon annans grundläggande fri- och rättigheter. Uppgif ­ överfört uppgifter som är felaktiga eller som inte borde ha terna får endast lämnas ut om personen som ansöker om in ­ överförts, ska de mottagande medlemsstaterna underrättas om ternationellt skydd skriftligen gett sitt samtycke till detta till den det utan dröjsmål. De ska rätta eller radera dessa uppgifter. anmodande medlemsstaten. I så fall måste den sökande känna till vilka specifika uppgifter han eller hon har samtyckt till att lämna ut. 9. Sökanden ska ha rätt att på begäran få ta del av de upp ­ gifter om honom eller henne som behandlats.

4. En framställan om uppgifter ska endast översändas i sam ­ band med enskild ansökan om internationellt skydd. Den ska motiveras, och om den har till syfte att kontrollera om det Om sökanden konstaterar att uppgifterna har behandlats i strid föreligger ett kriterium som kan medföra ansvar för den anmo ­ med denna förordning eller direktiv 95/46/EG, särskilt genom dade medlemsstaten ska det i framställan uppges på vilka bevis, att de är ofullständiga eller felaktiga, ska han eller hon ha rätt inklusive relevant information från säkra källor om var och hur att få dem rättade eller raderade. sökande reser in på medlemsstaternas territorium, eller på vilken särskild och kontrollerbar del i sökandens redogörelse framstäl ­ lan grundar sig. Sådan information från säkra källor kan inte i sig anses tillräcklig för att avgöra en medlemsstats ansvar och Den myndighet som rättar eller raderar uppgifterna ska alltefter behörighet enligt denna förordning, men den kan vara till hjälp omständigheterna underrätta den medlemsstat som har lämnat vid bedömningen av andra indikationer som har samband med eller mottagit uppgifterna. en enskild sökande.

Sökanden ska ha rätt att väcka talan eller klaga vid de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som vägrat 5. Den anmodade medlemsstaten ska vara skyldig att svara sökanden rätt att få åtkomst till uppgifter som rör honom eller inom fem veckor. Alla förseningar med att svara ska vederbör ­ henne eller rätt att få sådana uppgifter rättade eller raderade. ligen motiveras. Bristande efterlevnad av tidsfristen på fem vec ­ kor ska inte befria den anmodade medlemsstaten från skyldig ­ heten att svara. Om de undersökningar som utförs av den anmodade medlemsstat som inte har hållit fristen undanhåller 10. I varje berörd medlemsstat ska överföringen och motta ­ uppgifter som visar att den är ansvarig, kan den medlemsstaten gandet av de utväxlade uppgifterna noteras i den berörda per ­ inte åberopa utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artiklarna sonens personakt och/eller i ett register. 21, 23 och 24 som skäl för att vägra att tillmötesgå en fram ­ ställan om övertagande eller återtagande. I sådana fall ska tids ­ fristerna i artiklarna 21, 23 och 24 för framställan om över ­ tagande eller återtagande förlängas med lika lång tid som svaret 11. De utväxlade uppgifterna ska inte bevaras längre än vad från den anmodade medlemsstaten är försenat. som är nödvändigt för de ändamål som de har utväxlats för.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/51

12. Om uppgifterna inte behandlas automatiskt, inte ingår i överensstämmer med den här förordningen ska de berörda eller inte kommer att ingå i ett register, ska varje medlemsstat medlemsstaterna ändra överenskommelserna för att undanröja vidta lämpliga åtgärder för att genom effektiva kontroller se till bristande överensstämmelse som konstaterats. att denna artikel efterlevs.

3. Innan de överenskommelser som avses i punkt 1 b ingås Artikel 35 eller ändras ska de berörda medlemsstaterna samråda med kom ­ Behöriga myndigheter och resurser missionen när det gäller överenskommelsens överensstämmelse med denna förordning. 1. Varje medlemsstat ska utan dröjsmål underrätta kommis ­ sionen om vilka specifika myndigheter som är ansvariga för att skyldigheterna enligt denna förordning och eventuella ändringar av denna uppfylls. Medlemsstaterna ska se till att dessa myn ­ 4. Om kommissionen finner att de överenskommelser som digheter har de resurser som krävs för att utföra sitt arbete och i avses i punkt 1 b inte överensstämmer med denna förordning, synnerhet för att inom föreskrivna tidsfrister besvara framställ ­ ska den inom en skälig tidsperiod informera de berörda med ­ ningar om uppgifter och om övertagande och återtagande av lemsstaterna. Medlemsstaterna ska vida alla lämpliga åtgärder sökande. för att ändra den berörda överenskommelsen inom skälig tid för att undanröja bristande överensstämmelse som konstaterats.

2. Kommissionen ska offentliggöra en konsoliderad förteck ­ ning över de myndigheter som avses i punkt 1 i Europeiska unionens officiella tidning . Om förteckningen ändras ska kommis ­ 5. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om alla sionen offentliggöra en uppdaterad konsoliderad förteckning en överenskommelser som avses i punkt 1, och om uppsägning gång per år. eller ändring av dem.

3. De myndigheter som avses i punkt 1 ska erhålla den KAPITEL VIII fortbildning som krävs för tillämpningen av denna förordning.

FÖRLIKNING

Artikel 37 4. Kommissionen ska genom genomförandeakter upprätta Förlikning säkra elektroniska överföringskanaler mellan de myndigheter 1. Om de berörda medlemsstaterna inte lyckas lösa en tvist som avses i punkt 1, på vilka framställningar, svar och all rörande tillämpningen av denna förordning kan de tillgripa det skriftlig korrespondens översänds och som säkerställer att av ­ förlikningsförfarande som anges i punkt 2. sändarna automatiskt får ett elektroniskt mottagningsbevis. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ­ ningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2. Förlikningsförfarandet inleds genom att en av de oeniga medlemsstaterna vänder sig till ordföranden för den kommitté Artikel 36 som inrättats genom artikel 44. Genom att godta användandet av förlikningsförfarande, förbinder sig de berörda medlemssta ­

Administrativa överenskommelser

terna att ta största hänsyn till den lösning som föreslås. 1. Medlemsstaterna får sinsemellan ingå bilaterala administ ­ rativa överenskommelser om hur denna förordning ska tilläm ­ pas i praktiken och därmed underlätta dess genomförande och göra den effektivare. Dessa överenskommelser får avse Kommitténs ordförande ska utse tre ledamöter i kommittén som företräder tre medlemsstater som inte är inblandade i sa ­ ken. De tre ledamöterna ska ta del av parternas argument skrift ­ ligt eller muntligt och ska efter överläggningar föreslå en lös ­ a) utbyte av sambandspersoner, ning inom en månad, i förekommande fall efter omröstning.

b) enklare förfaranden och kortare frister för översändande och Förhandlingarna ska ledas av kommitténs ordförande eller den ­ prövning av framställningar om övertagande eller återta ­ nes ersättare. Ordföranden kan ge uttryck för sin uppfattning, gande av sökande. men får inte delta i omröstningen.

2. Medlemsstaterna får också bibehålla de administrativa överenskommelser som ingåtts enligt förordning (EG) Oavsett om parterna godtar eller förkastar den föreslagna lös ­ nr 343/2003. I den mån sådana överenskommelser inte ningen ska denna stå fast och inte kunna ändras.

Bilaga 2

L 180/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

KAPITEL IX infaller på samma veckodag eller samma datum som den dag då den händelse eller åtgärd från vilken fristen ska räknas

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

inträffade eller vidtogs. Om en frist är uttryckt i månader Artikel 38 och den dag då fristen skulle löpa ut inte förekommer i den sista månaden, ska fristen löpa ut vid utgången av den må ­ Säkerhet och skydd för uppgifter nadens sista dag.

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att garan ­ tera säkerheten för de personuppgifter som översänds, särskilt för att undvika olaglig eller obehörig åtkomst, eller röjande, c) Fristerna ska innefatta lördagar, söndagar och lagstadgade ändring eller förlust av personuppgifter som behandlas. helgdagar i de berörda medlemsstaterna.

Varje medlemsstat ska föreskriva att den eller de nationella till ­ Artikel 43 synsmyndigheter som utses enligt artikel 28.1 i direktiv 95/46/EG på ett oberoende sätt, i enlighet med dess nationella Territoriellt tillämpningsområde rätt, ska övervaka att den berörda medlemsstatens behandling Bestämmelserna i denna förordning ska vad beträffar Republi ­ av personuppgifter i enlighet med denna förordning är laglig. ken Frankrike endast tillämpas på dess europeiska territorium.

Artikel 39 Artikel 44

Tystnadsplikt

Kommitté

Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som avses i 1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kom ­ artikel 35 är bundna av reglerna om tystnadsplikt enligt natio ­ mitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förord ­ nell rätt beträffande uppgifter de får kännedom om genom sitt ning (EU) nr 182/2011. arbete.

Artikel 40 2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord ­ ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Sanktioner

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att varje missbruk av uppgifter som behandlas i enlighet med Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen denna förordning medför sanktioner, däribland administrativa inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje sanktioner och/eller straffrättsliga påföljder i enlighet med na ­ stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas. tionell rätt, som är effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 45 Artikel 41

Utövande av delegering

Övergångsbestämmelser

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio ­ Om asylansökan lämnats in efter det datum som avses i arti ­ nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. kel 49 andra stycket, ska omständigheter som kan göra en medlemsstat ansvarig enligt bestämmelserna i denna förordning beaktas även om de förelåg före detta datum, med undantag av 2. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8.5 de händelser som avses i artikel 13.2. och 16.3 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande. Kommis ­ sionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet Artikel 42 senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delege ­ Beräkning av tidsfrister ringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller Varje tidsfrist som föreskrivs i denna förordning ska beräknas rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före enligt följande: utgången av varje tidsperiod.

a) När en frist uttryckt i dagar, veckor eller månader ska räknas 3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8.5 från den tidpunkt då en händelse inträffar eller en åtgärd och 16.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller vidtas, inräknas inte i fristen den dag då händelsen inträffade rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den eller åtgärden vidtogs. befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det b) En frist uttryckt i veckor eller månader ska löpa ut vid påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt utgången av den dag i fristens sista vecka eller månad som i kraft.

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/53

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den tillämpningen av denna förordning och förordning (EG) samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. nr 1560/2003.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 8.5 och 16.3 Artikel 48 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet

Upphävande

har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en pe ­ riod av fyra månader från den dag då akten delgavs Europapar ­ Förordning (EG) nr 343/2003 ska upphöra att gälla. lamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen Artiklarna 11.1, 13, 14 och 17 i förordning (EG) nr 1560/2003 om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas ska upphöra att gälla. med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Hänvisningar till den upphävda förordningen och de upphävda Artikel 46 artiklarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Övervakning och utvärdering

Kommissionen ska senast den 21 juli 2016 rapportera till Eu ­ Artikel 49 ropaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förord ­ ning och föreslå eventuella nödvändiga ändringar. Medlemssta ­ Ikraftträdande och tillämplighet terna ska senast sex månader innan den fristen löper ut lämna Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att kommissionen alla upplysningar som behövs för att utarbeta den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . rapporten.

Förordningen ska tillämpas på ansökningar om internationellt Efter att ha lagt fram den rapport som avses i första stycket ska skydd som lämnas in från och med den första dagen i den sjätte kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om månaden efter dess ikraftträdande och ska från och med den tillämpningen av denna förordning samtidigt som rapporterna dagen gälla alla framställningar om övertagande eller återta ­ om genomförandet av Eurodacsystemet enligt artikel 40 i för ­ gande av sökande, oberoende av när ansökan gjordes. Vilken ordning (EU) nr 603/2013. medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnas in före detta datum ska av ­ Artikel 47 göras enligt kriterierna i förordning (EG) nr 343/2003.

Statistik

Hänvisningar i denna förordning till förordning (EU) nr Enligt artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets förordning 603/2013, direktiv 2013/32/EU och direktiv 2013/33/EU ska (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik till den dag de börjar tillämpas tolkas som hänvisningar till över migration och internationellt skydd ( 1 ) ska medlemssta ­ förordning (EG) nr 2725/2000 ( 2 ), direktiv 2003/9/EG ( 3 ) re ­ terna tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om spektive direktiv 2005/85/EG ( 4 ).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 26 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ A. SHATTER Ordförande Ordförande

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (EUT L 316, 15.12.2000, s. 1). ( 3 ) Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminor ­ mer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18). ( 4 ) Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om minimi ­ normer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkal ­ ( 1 ) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23. lande av flyktingstatus (EUT L 326, 13.12.2005, s. 13).

Bilaga 2 L 180/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

BILAGA I

Förordningar som upphävs (som det hänvisas till i artikel 48)

Rådets förordning (EG) nr 343/2003 (EUT L 50, 25.2.2003, s. 1) Kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 – endast artiklarna 11.1, 13, 14 och 17 (EUT L 222, 5.9.2003, s. 3)

Bilaga 2 29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/55

BILAGA II

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 343/2003 Denna förordning Artikel 1 Artikel 1 Artikel 2 a Artikel 2 a Artikel 2 b Upphävd Artikel 2 c Artikel 2 b Artikel 2 d Artikel 2 c Artikel 2 e Artikel 2 d Artikel 2 f Artikel 2 e Artikel 2 g Artikel 2 f — Artikel 2 h — Artikel 2 i Artikel 2 h Artikel 2 j Artikel 2 i Artikel 2 g — Artikel 2 k Artikel 2 j och k Artikel 2 l och m — Artikel 2 n Artikel 3.1 Artikel 3.1 Artikel 3.2 Artikel 17.1 Artikel 3.3 Artikel 3.3 Artikel 3.4 Artikel 4.1 första meningen — Artikel 4.1 a–f — Artikel 4.2 och 4.3 Artikel 4.1–4.5 Artikel 20.1–20.5 — Artikel 20.5 tredje stycket — Artikel 5 — Artikel 6 Artikel 5.1 Artikel 7.1 Artikel 5.2 Artikel 7.2 — Artikel 7.3 Artikel 6 första stycket Artikel 8.1 — Artikel 8.3 Artikel 6 andra stycket Artikel 8.4 Artikel 7 Artikel 9

Bilaga 2 L 180/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Förordning (EG) nr 343/2003 Denna förordning Artikel 8 Artikel 10 Artikel 9 Artikel 12 Artikel 10 Artikel 13 Artikel 11 Artikel 14 Artikel 12 Artikel 15 — Artikel 16 Artikel 13 Artikel 3.2 Artikel 14 Artikel 11 Artikel 15.1 Artikel 17.2 första stycket Artikel 15.2 Artikel 16.1 Artikel 15.3 Artikel 8.2 Artikel 15.4 Artikel 17.2 fjärde stycket Artikel 15.5 Artiklarna 8.5, 8.6 och 16.2 Artikel 16.1 a Artikel 18.1 a Artikel 16.1 b Artikel 18.2 Artikel 16.1 c Artikel 18.1 b Artikel 16.1 d Artikel 18.1 c Artikel 16.1 e Artikel 18.1 d Artikel 16.2 Artikel 19.1 Artikel 16.3 Artikel 19.2 första stycket — Artikel 19.2 andra stycket Artikel 16.4 Artikel 19.3 — Artikel 19.3 andra stycket Artikel 17 Artikel 21 Artikel 18 Artikel 22 Artikel 19.1 Artikel 26.1 Artikel 19.2 Artikel 26.2 och artikel 27.1 — Artikel 27.2–27.6 Artikel 19.3 Artikel 29.1 Artikel 19.4 Artikel 29.2 — Artikel 29.3 Artikel 19.5 Artikel 29.4 Artikel 20.1 första meningen Artikel 23.1 — Artikel 23.2 — Artikel 23.3

Bilaga 2 29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/57

Förordning (EG) nr 343/2003 Denna förordning — Artikel 23.4 Artikel 20.1 a Artikel 23.5 första stycket — Artikel 24 Artikel 20.1 b Artikel 25.1 Artikel 20.1 c Artikel 25.2 Artikel 20.1 d Artikel 29.1 första stycket Artikel 20.1 e Artikel 26.1 och 26.2, artikel 27.1, artikel 29.1 andra och tredje styckena Artikel 20.2 Artikel 29.2 Artikel 20.3 Artikel 23.5 andra stycket Artikel 20.4 Artikel 29.4 — Artikel 28 — Artikel 30 — Artikel 31 — Artikel 32 — Artikel 33 Artikel 21.1–21.9 Artikel 34.1–34.9 första till tredje styckena — Artikel 34.9 fjärde stycket Artikel 21.10–21.12 Artikel 34.10–34.12 Artikel 22.1 Artikel 35.1 — Artikel 35.2 — Artikel 35.3 Artikel 22.2 Artikel 35.4 Artikel 23 Artikel 36 — Artikel 37 — Artikel 40 Artikel 24.1 — Artikel 24.2 Artikel 41 Artikel 24.3 — Artikel 25.1 Artikel 42 Artikel 25.2 — Artikel 26 Artikel 43

Bilaga 2 L 180/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Förordning (EG) nr 343/2003 Denna förordning Artikel 27.1 och 27.2 Artikel 44.1 och 44.2 Artikel 27.3 — — Artikel 45 Artikel 28 Artikel 46 — Artikel 47 — Artikel 48 Artikel 29 Artikel 49

Förordning (EG) nr 1560/2003 Denna förordning Artikel 11.1 — Artikel 13.1 Artikel 17.2 första stycket Artikel 13.2 Artikel 17.2 andra stycket Artikel 13.3 Artikel 17.2 tredje stycket Artikel 13.4 Artikel 17.2 första stycket Artikel 14 Artikel 37 Artikel 17.1 Artiklarna 9, 10, 17.2 första stycket Artikel 17.2 Artikel 34.3

Bilaga 2

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/59

UTTALANDE FRÅN RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH KOMMISSIONEN

Rådet och Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utan att det påverkar dess initiativrätt, överväga att revidera artikel 8.4 i den omarbetade Dublinförordningen när domstolen har avgjort mål C-648/11, MA m.fl. mot Secretary of State for the Home Department, dock senast inom de tidsfrister som anges i artikel 46 i Dublinförordningen. Därefter kommer Europaparlamentet och rådet att utöva sin lagstiftningsbehörighet med beaktande av barnets bästa.

I god kompromissanda och för att säkra att förslaget antas direkt hörsammar kommissionen denna upp ­ maning, men utgår ifrån att den endast gäller dessa särskilda omständigheter och inte kommer att skapa ett prejudikat.

Bilaga 3 Sammanfattning av utkastet till lagrådsremiss

I utkastet till lagrådsremiss föreslås bl.a. en ändring av bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) om när en asylansökan får avvisas. Den föreslagna ändringen innebär ett genomförande i svensk rätt av artikel 33.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning), det omarbetade asylprocedurdirektivet, som medger att en asylansökan får nekas prövning om sökanden har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. En sådan ändring är nödvändig för att bestämmelserna om när en asylansökan får avvisas ska stå i överenstämmelse med bestämmelserna om när ett beslut om överföring av en asylsökande kan fattas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning), den omarbetade Dublinförordningen. Förordningen är tillämplig från och med den 1 januari 2014. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Bilaga 4 Lagförslaget i utkastet till lagrådsremiss

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) att 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 b § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

9 § Vad som föreskrivs om Vad som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna avvisning och utvisning i denna lag gäller i tillämpliga delar också lag gäller i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt för beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr Europaparlamentets och rådets 343/2003 av den 18 februari 2003 förordning (EU) nr 604/2013 av om kriterier och mekanismer för den 26 juni 2013 om kriterier och att avgöra vilken medlemsstat som mekanismer för att avgöra vilken har ansvaret för att pröva en medlemsstat som är ansvarig för asylansökan som en medborgare i att pröva en ansökan om tredje land har gett in i någon internationellt skydd som en medlemsstat tredjelandsmedborgare eller en (Dublinförordningen). statslös person har lämnat in i 2 någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen).

5 kap.

3 1 b § En asylansökan får avvisas om sökanden 1. i en annan EU-stat har 1. i en annan EU-stat har förklarats vara flykting, förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande , 2. i ett land som inte är en EU-stat har förklarats vara flykting eller har motsvarande skydd, om sökanden kommer att släppas in i det landet och där är skyddad mot förföljelse och mot att sändas vidare till ett annat land där han eller hon riskerar förföljelse, eller 3. kan sändas till ett land där han eller hon – inte riskerar att utsättas för förföljelse,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31, Celex 32013R0604) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60, Celex 32013L0032). 2 EUT L 180, 29.6.2013, s. 31 (Celex 32013R0604). 3 Senaste lydelse 2009:1542.

Bilaga 4 – inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, – är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon inte har motsvarande skydd, – har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och – har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är rimligt för honom eller henne att resa dit. I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte avvisas om 1. sökanden har en make, ett barn eller en förälder som är bosatt i Sverige och sökanden inte har en lika nära familjeanknytning till det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske, eller 2. sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga i det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014. 2. För beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en 4 medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat gäller 1 kap. 9 § i sin äldre lydelse. 3. För asylansökningar på vilka rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat är tillämplig gäller 5 kap. 1 b § i sin äldre lydelse.

4 EUT L 50, 25.2.2003, s. 1 (Celex 32003R0343).

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över utkast till lagrådsremissen Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande avgetts av Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Luleå, Justitiekanslern, Domstolsverket, Migrationsverket, Uppsala universitet (Juridiska fakulteten), Barnombudsmannen, Sveriges advokatsamfund och UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna. Följande instanser har inbjudits men avstått från att yttra sig: Riksdagens ombudsmän. Följande instanser har erbjudits att lämna yttrande men inte inkommit med något: Amnesty International, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd (FARR), Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och Svenska Röda Korset.