Ytterligare anpassning av svensk rätt till Dublinförordningen

Lagrådsremiss

Ytterligare anpassning av svensk rätt till Dublinförordningen

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet. Stockholm den 16 februari 2017

Morgan Johansson Alexandra Wilton Wahren (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen föreslår regeringen ändringar i utlänningslagen (2005:716) med anledning av den omarbetade Dublinförordningen. Regeringen föreslår bl.a. att om Migrationsverkets eller Polismyndighetens beslut om överföring enligt Dublinförordningen överklagas och klaganden yrkar inhibition inom överklagandetiden, får beslutet om överföring inte verkställas innan en migrationsdomstol har prövat frågan om inhibition. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.

1 Beslut Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

2 Förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 12 kap. 13 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 12 kap. 9 a §, och närmast före 12 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

Verkställighet av ett beslut om

överföring enligt Dublinförord-

ningen

9 a § Om en utlänning har överklagat ett beslut som Migrationsverket eller Polismyndigheten har fattat om överföring enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen), och inom överklagandetiden har yrkat inhibition av beslutet, får beslutet inte verkställas innan en migrationsdomstol har prövat frågan om inhibition. Detta gäller endast första gången utlänningen yrkar inhibition. Ett beslut att avslå ett sådant yrkande om inhibition ska vara motiverat.

1 13 § Om det i andra fall finns särskilda skäl till det, får Migrationsverket besluta om inhibition. Bestämmelser om inhibition Bestämmelser om inhibition finns också i 8 a, 16 a och 18– finns också i 8 a, 9 a, 16 a, 18– 20 §§. 19 a och 20 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

1 Senaste lydelse 2016:1243.

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning), i fortsättningen kallad ”den omarbetade Dublinförordningen”. Den omarbetade Dublinförordningen trädde i kraft den 19 juli 2013 och började tillämpas den 1 januari 2014. Som EU-förordning är den direkt tillämplig i EU:s medlemsstater. Vissa lagändringar som motiveras av den omarbetade Dublinförordningen har redan gjorts i svensk rätt (se SFS 2014:792, prop. 2013/14:197). Förordningen finns som bilaga 1 . Inom Justitiedepartementet har departementspromemorian Ytterligare anpassning av svensk rätt till Dublinförordningen (Ds 2016:34) utarbetats. En sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag finns i bilaga 2 och bilaga 3 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 . En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2016/06555/L7). Lagrådsremissen innehåller regeringens överväganden och förslag för att ytterligare anpassa svensk rätt till den omarbetade Dublinförordningen.

4 Dublinförordningens utveckling

4.1 2003 års Dublinförordning

Som en del i arbetet med att skapa ett gemensamt asylsystem i EU antog rådet den 18 februari 2003 förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har lämnat in i någon medlemsstat, i fortsättningen kallad ”2003 års Dublinförordning”. Förordningen ersatte den s.k. Dublinkonventionen från 1990. Syftet med 2003 års Dublinförordning var att på ett tydligt och praktiskt genomförbart sätt avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan som lämnats in av en tredjelandsmedborgare i någon medlemsstat. Förordningen skulle även garantera faktisk tillgång till förfarandena för fastställande av flyktingstatus utan att äventyra målet om att asylansökningar ska behandlas snabbt. En huvudprincip i förordningen var att en asylansökan ska prövas av en enda medlemsstat. Förordningen innehöll därför kriterier för att avgöra vilken medlemsstat som ska vara ansvarig för prövningen av en asylansökan.

4.2 Den omarbetade Dublinförordningen

För att uppnå ökad harmonisering och likabehandling av flyktingar och alternativt skyddsbehövande har samtliga rättsakter inom det europeiska asylsystemet omförhandlats och omarbetade versioner har antagits. Den 26 juni 2013 antog Europaparlamentet och rådet den omarbetade 1 Dublinförordningen . Samtidigt upphävdes bl.a. 2003 års Dublinförordning. Den omarbetade Dublinförordningen innehåller flera förändringar. Förordningen har ett vidgat tillämpningsområde och bl.a. har särskilda rättsäkerhetsgarantier för ensamkommande barn och bestämmelser om förvar och informationsutbyte mellan medlemsstater införts.

4.3 Pågående EU-arbete

Den 6 april 2016 kom EU-kommissionen med ett meddelande till Europaparlamentet och rådet för en reform av det gemensamma asylsystemet. Det övergripande syftet är att frångå ett system som på grund av sin utformning eller bristfällig tillämpning lägger ett oproportionerligt stort ansvar på vissa medlemsländer och främjar okontrollerade migrationsflöden. Man vill i stället övergå till ett rättvisare system som ger säkra och ordnade vägar till EU för tredjelandsmedborgare som är i behov av internationellt skydd. Den 4 maj 2016 presenterade kommissionen en första uppsättning förslag för att reformera det gemensamma europeiska asylsystemet, bl.a. ett förslag till en ny omarbetad Dublinförordning som ska ersätta den omarbetade Dublinförordningen. Genom förslaget till en ny omarbetad Dublinförordning vill kommissionen etablera en omfördelningsmekanism. Förslaget syftar även till att förenkla och effektivisera handläggningen av Dublinärenden samt minska de sekundära förflyttningarna inom unionen. Förhandlingar om förslaget till ny omarbetad Dublinförordning har inletts mellan medlemsstaterna i rådet.

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning).

5 Vilka ytterligare anpassningar krävs för

att svensk rätt ska överensstämma med

Dublinförordningen?

5.1 Verkställighet av ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen

Regeringens förslag: Om en utlänning har överklagat ett beslut som Migrationsverket eller Polismyndigheten har fattat om överföring enligt Dublinförordningen och inom överklagandetiden har yrkat inhibition av beslutet, får beslutet inte verkställas innan en migrationsdomstol har prövat frågan om inhibition. Detta gäller endast första gången utlänningen yrkar inhibition. Ett beslut att avslå ett yrkande om inhibition ska vara motiverat.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) , Kammarrätten i Stockholm , Förvaltningsrätten i Stockholm , Förvaltningsrätten i Göteborg , Förvaltningsrätten i Malmö , Förvaltningsrätten i Luleå , Justitiekanslern , Domstolsverket , Polismyndigheten , Migrationsverket , Barnombudsmannen och Uppsala universitet tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Domstolsverket efterlyser ett förtydligande av innebörden av och skälet till den särskilt stadgade motiveringsskyldigheten i den nya paragrafen, med hänsyn till den generella motiveringsskyldigheten i 30 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Barnombudsmannen understryker vikten av att informera de sökande, i synnerhet ensamkommande barn, om förfarandet. Uppsala universitet anser att det bör förtydligas att ett inhibitionsyrkande och den form i vilket detta ges uttryck ska tolkas generöst av Migrationsverket och domstolen. Sveriges advokatsamfund har i huvudsak inga invändningar mot förslaget men anser att det ska kompletteras med en möjlighet för sökanden att, för det fall att nya tidigare icke kända omständigheter framkommer, framställa yrkanden om inhibition med samma rättsliga följd (suspensiv verkan) även efter det att överklagandefristen har löpt ut eller om inhibitionsfrågan redan har prövats en gång. Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och Svenska kyrkan anser att ett överklagande av ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen bör tolkas som ett yrkande om inhibition samt att den som överklagar ska ha rätt att stanna kvar i väntan på resultatet av överklagandet. Skälen för regeringens förslag: Ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen är omedelbart verkställbart. Till skillnad från 2003 års Dublinförordning reglerar den omarbetade Dublinförordningen rätten till ett effektivt rättsmedel. I artikel 27 anges bl.a. att det ska finnas en rätt till ett effektivt rättsmedel i form av överklagande eller omprövning i domstol av de faktiska och rättsliga omständigheterna när det gäller beslut om överföring. För att säkerställa en sådan rätt ska medlems- 8 staterna föreskriva ett av tre alternativ för hur ett överklagande av ett

beslut om överföring, eller en ansökan om omprövning, ska påverka verkställigheten av beslutet om överföring. Utgångspunkten i samtliga alternativ är att beslutet om överföring är verkställbart under överklagandetiden till dess att den berörda personen överklagar eller begär omprövning. I ett av alternativen krävs dessutom att den klagande begär inhibition för att beslutet om överföring inte ska få verkställas.

Olika alternativ för att säkerställa rätten till ett effektivt rättsmedel Medlemsstaterna har tre alternativ att välja mellan.

a) Låta överklagandet eller ansökan om omprövning innebära att den berörda personen har rätt att stanna kvar i den berörda medlemsstaten i väntan på resultatet av överklagandet eller omprövningen.

b) Föreskriva att överföringen avbryts automatiskt och avbrytandet upphör efter en viss skälig tidsperiod, under vilken en domstol efter noggrann och minutiös kontroll av begäran ska ha beslutat huruvida suspensiv verkan med anledning av ett överklagande eller en begäran om omprövning ska beviljas.

c) Ge den berörda personen möjlighet att inom en skälig tidsperiod begära att en domstol avbryter verkställigheten av överföringsbeslutet i väntan på resultatet av överklagandet eller omprövningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns ett effektivt rättsmedel genom att avbryta verkställigheten av överföringen till dess att ett beslut har fattats om den första begäran om uppskov. Ett beslut om huruvida verkställigheten av överföringsbeslutet ska avbrytas ska fattas inom en skälig tidsperiod, och samtidigt medge en noggrann och minutiös kontroll av begäran om uppskov. Ett beslut om att inte avbryta verkställigheten av överföringsbeslutet ska vara motiverat.

I alternativ a) är det själva överklagandet eller ansökan om omprövning i sig som grundar en rätt att stanna kvar i den berörda medlemsstaten, i avvaktan på resultatet av överklagandet eller omprövningen. Även alternativ b) innebär att ett överklagande eller en ansökan om omprövning i sig medför att beslutet om överföring inte får verkställas. Detta gäller dock endast under en skälig tidsperiod inom vilken en domstol ska göra en grundlig och noggrann kontroll av överklagandet eller begäran om omprövning och ta ställning till om överföringsbeslutet ska inhiberas. Förutom att överklaga eller ansöka om omprövning krävs enligt alternativ c) att den klagande också yrkar inhibition för att överföringsbeslutet inte ska få verkställas. Yrkandet ska framställas inom en skälig tidsperiod. Om den klagande yrkar inhibition i rätt tid ska en domstol, inom en skälig tidsperiod, ta ställning till om överföringsbeslutet ska inhiberas.

Det ska krävas en begäran om inhibition (alternativ c) Ett av målen med Dublinförordningen är att ansökningar om internationellt skydd ska kunna behandlas snabbt. Det är därför viktigt att

överföringsbeslut kan verkställas så snart som möjligt. I de allra flesta fall är det Migrationsverket som fattar beslut om överföring i första instans. Polismyndigheten får emellertid i vissa fall också fatta sådana beslut, t.ex. om utlänningen inte har sökt asyl i Sverige. Både Polismyndighetens och Migrationsverkets beslut om överföring kan överklagas till en migrationsdomstol (1 kap. 9 § och 14 kap. 3 § utlänningslagen samt MIG 2016:4). Enligt nuvarande ordning kan ett överföringsbeslut verkställas även om det har överklagats. Detta gäller också om ett yrkande om inhibition har framställts, under förutsättning att Migrationsverket eller migrationsdomstolen ännu inte har beslutat om inhibition. Migrationsverket kan, enligt 1 kap. 9 § och 12 kap. 13 § utlänningslagen, vid ett överklagande självmant pröva om överföringsbeslutet ska inhiberas. När överklagandet har överlämnats till en migrationsdomstol har även domstolen en möjlighet att på eget initiativ inhibera beslutet enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Alternativ a) innebär att ett överföringsbeslut som överklagas inte kan verkställas förrän en domstol har prövat överklagandet i sak medan alternativ b) och c) innebär att ett överföringsbeslut som har överklagats kan verkställas när en domstol har prövat frågan om inhibition. Det innebär att beslut kan verkställas snabbare med alternativ b) och c) än med alternativ a). Det som skiljer alternativ b) från alternativ c) är om inhibition ska prövas av domstolen ex officio (på eget initiativ) eller på begäran av den klagande. Även om en migrationsdomstol kan besluta om inhibition ex officio görs en sådan prövning i de flesta fall efter yrkande av en part. Alternativ c) är således mest likt regleringen i svensk rätt. Sedan Migrationsverket började tillämpa den omarbetade Dublinförordningen har verket också haft som utgångspunkt att använda sig av alternativ c). Eftersom alternativ c) möjliggör en tidig verkställighet samtidigt som det är mest likt dagens system och i praktiken redan tillämpas gör regeringen bedömningen att alternativ c) är att föredra av de tre alternativen. En utlänning ska alltså inom en skälig tidsperiod kunna begära att domstolen inhiberar överföringsbeslutet till dess att domstolen prövat överklagandet i sak. Det finns ingen definition av skälig tidsperiod i Dublinförordningen. För att på ett enkelt och praktiskt sätt kunna hantera överklaganden av överföringsbeslut bör tidsfristen att begära inhibition vara densamma som gäller för överklagande, det vill säga tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Att, som Sveriges advokatsamfund förespråkar, låta inhibitionsyrkanden som framställs efter överklagandetiden få suspensiv verkan skulle enligt regeringen motverka Dublinförordningens syfte och riskera att handläggningen av ansökningar om internationellt skydd försenas. En bestämmelse med innebörden att en begäran om inhibition ska göras inom överklagandetiden bör därför tas in i utlänningslagen. I Migrationsverkets allmänna serviceskyldighet ingår att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör verkets verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes 10 behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Att lämna information om

förfarandet får anses vara en sådan uppgift som typiskt sett ingår i en myndighets serviceskyldighet. Som Barnombudsmannen betonar är denna skyldighet vidsträckt när den enskilde är ett barn och innebär att barn, både barn i familj och ensamkommande barn, ska få information om förfarandet. Regeringen vill framhålla att denna skyldighet är vidsträckt även när den enskilde saknar ett offentligt biträde. Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och Svenska kyrkan anser att ett överklagande av ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen bör tolkas som ett yrkande om inhibition, och Uppsala universitet efterfrågar ett förtydligande av att ett yrkande om inhibition bör tolkas generöst. Särskilt eftersom den som överklagar ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen, och då vanligen också vill stanna i Sverige, ofta saknar ett offentligt biträde är det viktigt att i oklara fall undersöka vad klaganden avser med sitt överklagande. Detta följer redan av myndigheters och domstolars allmänna utredningsskyldighet och praxis. Att regelmässigt tolka ett överklagande som ett yrkande om inhibition skulle dock föra för långt. Enligt artikel 27.3 c Dublinförordningen ska ett beslut om att inte avbryta verkställigheten av ett överföringsbeslut vara motiverat. Som Domstolsverket har påpekat finns en motiveringsskyldighet i 30 § andra stycket förvaltningsprocesslagen. Bestämmelsen gäller beslut som innebär att rätten skiljer mål ifrån sig. Någon motsvarande skyldighet att motivera inhibitionsbeslut finns emellertid inte i förvaltningsprocesslagen. Regeringen anser därför att det bör framgå av den nya bestämmelsen i utlänningslagen att ett beslut om att inte avbryta verkställigheten av ett överföringsbeslut enligt Dublinförordningen ska vara motiverat. Om den klagande har framställt ett inhibitionsyrkande i rätt tid får överföringsbeslutet inte verkställas förrän domstolen, inom en skälig tidsperiod, har fattat ett beslut med anledning av detta yrkande. Inte heller i denna del framgår det av förordningen vad som avses med en skälig tidsperiod. Enligt vad som allmänt gäller inom förvaltningsprocessrätten bör domstolen, efter att ett yrkande om inhibition kommit in till domstolen, pröva inhibitionsfrågan skyndsamt (se bl.a. JO:s protokoll den 2 februari 2012 i ärende nr 5810-2011). Hur lång tid en domstol kan dröja med att pröva ett yrkande om inhibition utan att överskrida kravet på skyndsam behandling är en bedömningsfråga. Om målet innehåller ett omfattande material samt komplicerade och svårbedömda frågor kan prövningen givetvis tillåtas dröja längre än om det t.ex. rör sig om mål eller ärenden av förhållandevis begränsad omfattning. Mål om överföring enligt Dublinförordningen är ofta av begränsad omfattning. Sådana mål ska dessutom i sin helhet handläggas skyndsamt. Det redan nu gällande skyndsamhetskravet i svensk rätt får anses tillräckligt för att uppfylla kraven i förordningen och det finns inte något skäl att fastställa en skälig tidsperiod inom vilken frågan om inhibition ska prövas. Artikel 27 ger enligt sin lydelse inte rätt till överprövning i flera domstolsinstanser. Rätten att stanna kvar i landet i avvaktan på domstolens inhibitionsprövning gäller därför endast vid överklagande till den första domstolsinstansen och dessutom endast första gången den klagande yrkar inhibition under överklagandetiden. Om klaganden yrkar 11

inhibition är utgångspunkten att detta yrkande ska prövas separat och med förtur, inte minst eftersom verkställigheten avbryts i och med ett inhibitionsyrkande. I syfte att främja en effektiv handläggning bör dock undantag kunna göras om det inte finns skäl att bifalla inhibitionsyrkandet och ett slutligt avgörande är mycket nära förestående, vilket görs redan i dag. Andra inhibitionsyrkanden får hanteras inom ramen för förvaltningsprocesslagens bestämmelser. De får inte någon suspensiv verkan och innebär därför inte något hinder mot att verkställa beslutet i avvaktan på att domstolen prövar inhibitionsfrågan.

5.2 Några fler anpassningar av svensk rätt krävs inte

Regeringens bedömning: Några fler författningsändringar med anledning av den omarbetade Dublinförordningen behövs inte.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot bedömningen. Sveriges advokatsamfund anser dock att sökanden ska ges ökade möjligheter att få ett offentligt biträde vid förfaranden enligt Dublinförordningen. Migrationsverket efterfrågar ett förtydligande av om även sådana beslut om inhibition som verket har fattat ex officio har den suspensiva verkan som avses i den omarbetade Dublinförordningen. Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelsen i artikel 28 som reglerar förvar skiljer sig i vissa delar från svensk rätt. Enligt principen om EU-rättens företräde ska en EU-förordning tillämpas framför svensk lag om den svenska lagen avviker från EU-förordningen. Detta innebär att t.ex. utlänningslagens bestämmelser om förvar inte ska tillämpas i mål eller ärenden om överföring enligt den omarbetade Dublinförordningen i den mån de avviker från förordningens bestämmelser (se även MIG 2015:5). Några författningsändringar bedöms inte vara nödvändiga i dessa delar. I artikel 28 hänvisas till artiklarna 9–11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (omarbetning), det omarbetade mottagandedirektivet. Artiklarna innehåller bestämmelser om förvar. Artikel 9 behandlar garantier för sökande som tas i förvar och innehåller bl.a. bestämmelser om vilken myndighet som ska fatta beslut om förvar, om rättslig prövning av sådana beslut och om rätt till offentligt biträde. Artikel 10 behandlar förhållanden för förvar och innehåller bl.a. bestämmelser om att förvarstagna som huvudregel ska placeras i särskilda förvarsanläggningar och om rätten att ta emot besök. I artikel 11, som behandlar förvar av utsatta personer och sökande med särskilda mottagandebehov, finns bl.a. bestämmelser om att medlemsstaterna ska beakta barnets bästa och om inkvartering av ensamkommande barn och familjer. I svensk rätt finns bestämmelser om förvar i 10 och 11 kap. utlänningslagen och i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. En förvarstagen kan i vissa

fall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest och då gäller häkteslagen (2010:611) i tillämpliga delar. Bestämmelser om barnets bästa finns i 1 kap. 10 § utlänningslagen och bestämmelser om handläggningen av ärenden om förvar och överklagande av beslut om förvar finns i 10 kap. respektive i 14 kap. 9 och 10 §§ utlänningslagen. I 18 kap. 1 § utlänningslagen finns bestämmelser om rätt till offentligt biträde. Bestämmelserna i svensk rätt uppfyller kraven i artiklarna 9–11 i det omarbetade mottagandedirektivet. Några författningsändringar med anledning av hänvisningen i artikel 28 i den omarbetade Dublinförordningen behövs därför inte. Dublinförordningen ställer inget krav på att kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde beviljas i ärenden eller mål om överföring enligt Dublinförordningen. Regeringen anser därför, till skillnad från vad Sveriges advokatsamfund föreslår, att reglerna om offentligt biträde inte behöver ses över inom ramen för den ytterligare anpassningen till Dublinförordningen. När det gäller verkan av sådana inhibitionsbeslut som Migrationsverket fattar ex officio med stöd av artikel 27.4 i den omarbetade Dublinförordningen, är den fråga som Migrationsverket belyser för närvarande föremål för EU-domstolens prövning i mål C-60/16. Målet gäller en begäran från Kammarrätten i Stockholm om förhandsavgörande i fråga om från vilken tidpunkt tidsfristen i artikel 28 om förvar ska beräknas då den asylsökande inte är förvarstagen. En av de frågor som kammarrätten ställer är om det har någon betydelse för beräkningen av tidsfristen om den asylsökande inte själv har begärt inhibition. Regeringen har i målet anfört att förordningen bör tolkas så att tillämpningen och beräkningen av sexveckorsfristen i artikel 28.3 tredje stycket inte påverkas av om det är den enskilde eller den behöriga myndigheten som har tagit initiativ till ett beslut om inhibition. Detta är en fråga för rättstillämpningen och ytterst EU-domstolen eftersom det handlar om en tolkning av en EU-förordning.

6 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2017. Regeringens bedömning : Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna : Ingen av remissinstanserna har någon invändning mot förslaget eller bedömningen. Kammarrätten i Stockholm framför dock att tidpunkten för ikraftträdandet bör samordnas med ikraftträdandet av de förslag till ändringar i utlänningslagen som lämnas i departementspromemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37).

Skälen för regeringens förslag och bedömning : Den omarbetade Dublinförordningen trädde i kraft den 19 juli 2013 och började tillämpas av medlemsstaterna den 1 januari 2014. Både den nu föreslagna lagändringen och de ändringar i utlänningslagen som föreslagits i departementspromemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) är ärenden som regeringen prioriterar och som bör träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen anser inte att det har framkommit skäl som motiverar en ändring av den föreslagna ikraftträdandetidpunkten. Regeringen anser därför att lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 2017. Regeringen bedömer att det saknas behov av övergångsbestämmelser.

7 Kostnader och andra konsekvenser

Regeringens bedömning: Eventuella kostnadsökningar ryms inom befintliga anslagsramar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot bedömningen. Svenska kyrkan efterlyser en mer utvecklad genusanalys och anser att förslaget bör kompletteras med en barnkonsekvensanalys.

Skälen för regeringens bedömning

Ekonomiska konsekvenser Regeringens förslag innebär att ett överklagande får suspensiv verkan först när det kombineras med ett yrkande om inhibition under överklagandetiden. Det är i princip en kodifiering av rådande tillämpning av artikel 27 i den omarbetade Dublinförordningen. Eventuella kostnadsökningar skulle därför bli marginella och ryms inom befintliga anslag.

Konsekvenser för flickor och pojkar och för kvinnor och män Betydligt fler pojkar och män söker asyl i Sverige än flickor och kvinnor, vilket får genomslag även när det gäller beslut om överföring enligt Dublinförordningen. Även om förslaget är könsneutralt utformat kommer därför fler pojkar och män än flickor och kvinnor att direkt beröras av förslaget. Trots det finns inte någon konflikt mellan förslaget och regeringens arbete för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen.

Konsekvenser för barn Enligt artikel 3 i Förenta nationernas konvention den 20 november 1989 om barnets rättigheter ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Vid beslut om åtgärder som rör barn kan konventionsstater behöva väga barnets bästa mot andra samhällsintressen. Att barnets bästa ska sättas i främsta rummet betyder dock att barnets intressen har hög prioritet och inte bara är ett bland flera 14 överväganden.

Lagförslaget kommer att påverka barn, både de som befinner sig i Sverige med sina föräldrar eller andra vårdnadshavare och ensamkommande barn. Barn som omfattas av ett beslut som innebär att ett annat EU-land ska pröva barnets ansökan gynnas inte av att en överföringsprocess drar ut på tiden. Det är tvärtom viktigt ur ett barnperspektiv att ett sådant beslut kan genomföras så snabbt som möjligt samtidigt som behovet av ett rättssäkert förfarande tillgodoses. Regeringen bedömer att av de alternativ som ges i Dublinförordningen är alternativ c) det som bidrar till den kortaste väntan på överföring och därmed snabbast tillgång till de rättigheter som ges asylsökande i det land som ska pröva ansökan, samtidigt som behovet av ett rättssäkert förfarande tillgodoses. Regeringen bedömer att förslaget inte står i strid med principen om barnets bästa.

8 Författningskommentar

8.1 Förslag till ändring i utlänningslagen (2005:716)

12 kap.

Verkställighet av ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen

9 a § Om en utlänning har överklagat ett beslut som Migrationsverket eller Polismyndigheten har fattat om överföring enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen), och inom överklagandetiden har yrkat inhibition av beslutet, får beslutet inte verkställas innan en migrationsdomstol har prövat frågan om inhibition. Detta gäller endast första gången utlänningen yrkar inhibition. Ett beslut att avslå ett sådant yrkande om inhibition ska vara motiverat.

Paragrafen, som är ny, reglerar när ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen får verkställas. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Beslut om överföring enligt Dublinförordningen är omedelbart verkställbara. Av paragrafen följer dock att om en utlänning överklagar Migrationsverkets eller Polismyndighetens beslut om överföring enligt Dublinförordningen och yrkar inhibition inom överklagandetiden, ska verkställigheten avbrytas till dess att en domstolsprövning av inhibitionsyrkandet har gjorts. Prövningen ska göras skyndsamt. Om domstolen inte meddelar inhibition kan beslutet åter verkställas. Ett sådant avslagsbeslut ska vara motiverat. Rätten att stanna kvar i landet i avvaktan på domstolens inhibitionsprövning gäller endast första gången den klagande yrkar inhibition inom överklagandetiden. Ytterligare inhibitionsyrkanden får hanteras inom 15

ramen för förvaltningsprocesslagens bestämmelser. De får inte någon suspensiv verkan och medför alltså inte något hinder mot att verkställa beslutet i avvaktan på att domstolen prövar inhibitionsfrågan. Hänvisningen till Dublinförordningen avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, en s.k. dynamisk hänvisning.

13 § Om det i andra fall finns särskilda skäl till det, får Migrationsverket besluta om inhibition. Bestämmelser om inhibition finns också i 8 a, 9 a , 16 a , 18– 19 a och 20 §§.

Paragrafen innehåller bl.a. en bestämmelse om inhibition. Ändringarna i andra stycket är följdändringar av att det införs en bestämmelse om inhibition i 9 a § och att 19 b §, som den 1 januari 2017 bytte beteckning från 19 a §, inte innehåller någon bestämmelse om inhibition (SFS 2016:1243).

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/31

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 604/2013

av den 26 juni 2013

om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en

ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat

in i någon medlemsstat (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (3) Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tam ­ ANTAGIT DENNA FÖRORDNING merfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att inrätta Ceas, grundat på en fullständig och allomfat ­ tande tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 (nedan kallad Genèvekonventionen ), kompletterad genom New York-pro ­ med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions ­ tokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt säker ­ sätt, särskilt artikel 78.2 e, ställa att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för för ­ följelse, det vill säga att principen om non-refoulement upprätthålls. Utan att det påverkar ansvarskriterierna i denna förordning betraktas i detta avseende medlemssta ­ terna, som alla iakttar principen om non-refoulement , som med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, säkra länder för tredjelandsmedborgare.

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit ­ téns yttrande ( 1 ), (4) I slutsatserna från Tammerfors förklarades också att Ceas på kort sikt bör omfatta ett tydligt och praktiskt genom ­ förbart sätt att fastställa vilken medlemsstat som är an ­ svarig för att pröva en asylansökan. med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och (5) En sådan metod bör bygga på objektiva kriterier, som är rättvisa för både medlemsstaterna och de berörda perso ­ nerna. Den bör särskilt göra det möjligt att snabbt fast ­ ställa ansvarig medlemsstat, för att garantera faktisk till ­ gång till förfarandena för beviljande av internationellt av följande skäl: skydd och inte äventyra målet att behandla ansökningar om internationellt skydd snabbt.

(1) Ett antal väsentliga ändringar bör göras av rådets förord ­ ning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems ­ (6) Den första etappen i inrättandet av Ceas, som på sikt bör stat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som leda till ett gemensamt förfarande och en gemensam en medborgare i tredje land har gett in i någon medlems ­ status i hela unionen för personer som beviljas interna ­ stat ( 4 ). Av tydlighetsskäl bör den förordningen omarbe ­ tionellt skydd, har nu avslutats. I Haagprogrammet, som tas. antogs av Europeiska rådet den 4 november 2004, fast ­ ställs målen på området för frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010. I Haagprogrammet upp ­ manades kommissionen att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument och att för Eu ­ (2) En gemensam asylpolitik, med ett gemensamt europeiskt ropaparlamentet och rådet lägga fram den andra etap ­ asylsystem (Ceas), är en del av Europeiska unionens mål pens instrument och åtgärder för att kunna anta dem att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och före 2010. rättvisa som är öppet för dem som av olika omständig ­ heter tvingas söka skydd i unionen på laglig väg.

( 1 ) EUT C 317, 23.12.2009, s. 115. ( 2 ) EUT C 79, 27.3.2010, s. 58. ( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 maj 2009 (EUT C 212 E, (7) I Stockholmsprogrammet bekräftade Europeiska rådet sitt 5.8.2010, s. 370) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av engagemang för målet att i enlighet med artikel 78 i den 6 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- ( 4 ) EUT L 50, 25.2.2003, s. 1. fördraget) senast 2012 upprätta ett gemensamt område

Bilaga 1

L 180/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

för skydd och solidaritet för personer som beviljats in ­ ner som ansöker om internationellt skydd ( 3 ) bör vara

ternationellt skydd. Dessutom betonade det att Dublin ­ tillämpligt på förfarandet för att fastställa ansvarig med ­ systemet fortfarande utgör en grundsten när det gäller att lemsstat enligt denna förordning, om inte annat följer av bygga upp Ceas, eftersom det tydligt fördelar ansvar mel ­ begränsningarna för tillämpningen av det direktivet. lan medlemsstater för prövning av ansökningar om in ­ ternationellt skydd.

(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ( ) bör des ­ Resurserna vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor 4 (8) sutom vara tillämpligt och utan att det påverkar tillämp ­ (nedan kallat stödkontoret ), som inrättades genom Europa ­ ningen av bestämmelserna om rättssäkerhetsgarantier parlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 ( 1 ), som regleras enligt denna förordning, om inte annat bör vara tillgängliga för att tillhandahålla lämpligt stöd följer av begränsningarna för tillämpningen av det direk ­ till de berörda myndigheterna i de medlemsstater som tivet. ansvarar för att genomföra den här förordningen. Stöd ­ kontoret bör särskilt tillhandahålla solidaritetsåtgärder, såsom reserven för asylinsatser med asylstödgrupper, för att bistå de medlemsstater som är utsatta för särskilt tryck och där sökande av internationellt skydd (nedan (13) I enlighet med Förenta nationernas konvention av år kallade sökande ) inte har tillgång till adekvata standarder, 1989 om barnets rättigheter och Europeiska unionens i synnerhet i fråga om mottagning och skydd. stadga om de grundläggande rättigheterna bör barnets bästa komma i främsta rummet vid tillämpningen av denna förordning. Vid bedömningen av barnets bästa bör medlemsstaterna i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till den underåriges välbefinnande och sociala utveckling, (9) Mot bakgrund av resultaten av de utvärderingar av den säkerhets- och trygghetshänsyn och den underåriges egna första etappens instrument som genomförts, är det lämp ­ synpunkter beroende på hans eller hennes ålder och ligt att i detta skede bekräfta de principer som ligger till mognad, inklusive hans eller hennes bakgrund. Dessutom grund för förordning (EG) nr 343/2003 och samtidigt, på bör det införas särskilda rättssäkerhetsgarantier för en ­ grundval av gjorda erfarenheter, göra nödvändiga förbätt ­ samkommande barn på grund av deras särskilda sårbar ­ ringar för att öka effektiviteten i Dublinsystemet och i det het. skydd som beviljas personer som ansöker om internatio ­ nellt skydd enligt det systemet. Eftersom ett välfun ­ gerande Dublinsystem är viktigt för Ceas bör dess prin ­ ciper och funktion ses över när andra komponenter av (14) I enlighet med Europeiska konventionen om de mänsk ­ Ceas och unionens verktyg för solidaritet byggs upp. En liga rättigheterna och de grundläggande friheterna och omfattande. kontroll av ändamålsenligheten bör föreskri ­ med Europeiska unionens stadga om de grundläggande vas i form av en evidensbaserad översyn av Dublinsyste ­ rättigheterna bör respekten för familjelivet vara en fråga mets rättsliga, ekonomiska och sociala effekter, inbegripet av största vikt för medlemsstaterna vid tillämpningen av dess inverkan på de grundläggande rättigheterna. denna förordning.

(10) För att säkerställa likabehandling av alla personer som (15) Om en och samma medlemsstat gör en samlad prövning ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd, och över ­ av ansökningar om internationellt skydd från medlem ­ ensstämmelse med det befintliga unionsregelverket på mar i samma familj kan det säkerställas att ansökning ­ asylområdet, särskilt Europaparlamentets och rådets di ­ arna prövas grundligt, att de beslut som fattas i dessa rektiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om nor ­ ärenden blir enhetliga och att medlemmar i samma familj mer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa perso ­ inte skiljs från varandra. ner ska anses berättigade till internationellt skydd för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet ( 2 ), omfattar till ­ (16) För att säkerställa full respekt för principen om familjens lämpningsområdet för denna förordning personer som enhet och hänsyn till barnets bästa, bör förekomsten av ansöker om subsidiärt skydd och personer som ett beroendeförhållande mellan en sökande och dennes uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skydds ­ barn, syskon eller förälder på grund av sökandens gra ­ behövande. viditet eller moderskap, hälsotillstånd eller höga ålder göras till ett bindande ansvarskriterium. Om sökanden är ett ensamkommande barn bör även närvaron av en familjemedlem eller en släkting som kan ta hand om (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av honom eller henne, på en annan medlemsstats territori ­ den 26 juni 2013 om normer för mottagande av perso ­ um, göras till ett bindande ansvarskriterium.

( 1 ) EUT L 132, 29.5.2010, s. 11. ( 3 ) Se sidan 96 i detta nummer av EUT. ( 2 ) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9. ( 4 ) Se sidan 60 i detta nummer av EUT.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/33

(17) Varje medlemsstat bör kunna frångå ansvarskriterierna, andra internationella förpliktelser i fråga om mänskliga särskilt om det föreligger humanitära eller ömmande skäl, rättigheter och flyktingars rättigheter. för att sammanföra familjemedlemmar, släktingar eller andra närstående och pröva en ansökan om internatio ­ nellt skydd som den staten har mottagit eller som läm ­ nats in i en annan medlemsstat, även om de inte skulle vara ansvariga för prövningen enligt de bindande kriteri ­ (22) En process för tidig varning, beredskap och hantering av erna i denna förordning. asylkriser som syftar till att förhindra att asylsystem för ­ svagas eller bryter samman, i samband med vilken stöd ­ kontoret spelar en central roll genom att utnyttja sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 439/2010, bör inrättas i syfte att säkerställa ett solitt samarbete inom (18) En personlig intervju med sökanden bör hållas för att ramen för den här förordningen och för att utveckla underlätta fastställandet av vilken medlemsstat som är ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna i fråga ansvarig för prövningen av en ansökan om internationellt om asylpolitik. Denna process bör säkerställa att unionen skydd. Sökanden bör omedelbart efter det att ansökan så snabbt som möjligt varnas om farhågor för att det om internationellt skydd har lämnats in underrättas om system som inrättats genom denna förordning inte längre tillämpningen av denna förordning och om att intervjun i kan fungera smidigt på grund av att en eller flera med ­ syfte att underlätta arbetet med att fastställa ansvarig lemsstaters asylsystem utsätts för särskilt tryck och/eller medlemsstat även ger sökanden möjlighet att lämna in ­ på grund av brister i en eller flera medlemsstaters asyl ­ formation om familjemedlemmar, släktingar eller andra system. En sådan process skulle göra det möjligt för närstående som befinner sig i medlemsstaterna, för att unionen att främja förebyggande åtgärder i ett tidigt underlätta den ansvariga medlemsstatens bedömnings ­ skede och att uppmärksamma sådana situationer politiskt process. på ett lämpligt sätt. Solidaritet, som är en avgörande komponent i Ceas, och ömsesidigt förtroende går hand i hand. Genom att stärka detta förtroende kan processen för tidig varning, beredskap och hantering av asylkriser förbättra möjligheterna att rikta konkreta åtgärder för (19) För att garantera ett effektivt skydd av den berörda indi ­ verklig och konkret solidaritet till medlemsstaterna i syfte videns rättigheter är det viktigt att fastställa rättssäker ­ att bistå de berörda medlemsstaterna i allmänhet och hetsgarantier och rätten till ett effektivt rättsmedel i sam ­ sökandena i synnerhet. I enlighet med artikel 80 i EUFband med beslut om överföring till den ansvariga med ­ fördraget, där det föreskrivs att unionsakterna, när det är lemsstaten, särskilt i enlighet med artikel 47 i Europeiska nödvändigt, ska innehålla lämpliga åtgärder för tillämp ­ unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För ningen av principen om solidaritet, bör denna process att säkerställa respekten för internationell rätt bör ett åtföljas av sådana åtgärder. Slutsatserna om en gemensam effektivt rättsmedel för sådana beslut omfatta prövning ram för verklig och konkret solidaritet med medlemssta ­ såväl av tillämpningen av denna förordning som av den ter som är utsatta för särskilda påfrestningar på sina asyl ­ rättsliga och faktiska situationen i den medlemsstat till system, även till följd av blandade migrationsströmmar, vilken den sökande överförs. vilka antogs av rådet den 8 mars 2012, är en ”verktygs ­ låda” med existerande och potentiella nya åtgärder, som bör beaktas i samband med mekanismen för tidig var ­ ning, beredskap och krishantering. (20) Förvar av sökande bör följa den grundläggande principen att personer inte bör hållas i förvar enbart av det skälet att de ansöker om internationellt skydd. Förvar bör pågå en så kort tidsperiod som möjligt och följa nödvändig ­ (23) Medlemsstaterna bör samarbeta med stödkontoret vid hets- och proportionalitetsprinciperna. Förvar av asylsö ­ insamlingen av information om medlemsstaternas för ­ kande måste särskilt ske i enlighet med artikel 31 i Ge ­ måga att hantera särskilt tryck på sina asyl- och mot ­ nèvekonventionen. De förfaranden som föreskrivs i tagningssystem, särskilt inom ramen för tillämpningen av denna förordning med avseende på personer som hålls denna förordning. Stödkontoret bör regelbundet rappor ­ i förvar bör, som en fråga av största vikt, tillämpas inom tera om den information som samlats in i enlighet med kortaste möjliga tidsfrister. När det gäller de allmänna förordning (EU) nr 439/2010. garantier som reglerar förvar, samt villkoren för förvar, bör medlemsstaterna i förekommande fall tillämpa be ­ stämmelserna i direktiv 2013/33/EU också på personer som hålls i förvar på grundval av denna förordning. (24) Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 ( 1 ) får överföringar till den medlemsstat som är ansvarig för prövning av en ansökan om internationellt skydd ge ­ (21) Brister i, eller sammanbrott av asylsystem, som ett sär ­ nomföras på frivillig grund, i form av kontrollerad avresa skilt tryck på systemen ofta kan förvärra eller bidra till, eller med eskort. Medlemsstaterna bör främja frivillig kan riskera den smidiga funktionen hos det system som överföring genom att förse sökanden med adekvat infor ­ inrättats genom denna förordning, vilket kan medföra en mation och bör se till att kontrollerade avresor och av ­ risk för kränkning av de rättigheter som sökande har resor med eskort genomförs på ett humant sätt, i full enligt unionsregelverket på asylområdet och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt ( 1 ) EUT L 222, 5.9.2003, s. 3.

Bilaga 1

L 180/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

överensstämmelse med de berörda personernas grundläg ­ medborgare eller en statslös person har lämnat in i nå ­ gande rättigheter och mänskliga värdighet samt för barn ­ gon medlemsstat och för när medlemsstaternas brotts ­ ets bästa och med största möjliga beaktande av utveck ­ bekämpande myndigheter begär jämförelser med Euro ­ lingen när det gäller relevant rättspraxis, särskilt beträf ­ dacuppgifter för brottsbekämpande ändamål ( 2 ). fande överföringar av humanitära skäl.

(30) Användningen av Eurodacsystemet, som inrättades ge ­ (25) Ett gradvist upprättande av ett område utan inre gränser, nom förordning (EU) nr 603/2013, bör underlätta till ­ där fri rörlighet för personer garanteras i enlighet med lämpningen av den här förordningen. EUF-fördraget, och införandet av en unionspolitik för villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse, med gemensamma insatser för att hantera de yttre grän ­ serna, gör det nödvändigt att finna en jämvikt mellan (31) Användningen av informationssystemet för viseringar, ansvarskriterierna i solidarisk anda. som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse ( ), särskilt genomförandet av artiklarna Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 3 (26) 21 och 22 i denna, bör underlätta tillämpningen av 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med den här förordningen. avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 1 ) är tillämpligt på sådan behandling av personuppgifter som utförs av medlems ­ staterna i enlighet med denna förordning.

(32) I fråga om behandlingen av personer som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning är medlems ­ staterna bundna av sina förpliktelser enligt internationella rättsliga instrument, inklusive relevant rättspraxis från (27) Utbytet av sökandes personuppgifter, inklusive känsliga Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. uppgifter om hans eller hennes hälsotillstånd, före en överföring kommer att säkerställa att de behöriga asyl ­ myndigheterna kan ge de sökande adekvat stöd och sä ­ kerställer kontinuitet i det skydd och de rättigheter som tillkommer de sökande. Särskilda åtgärder bör vidtas för (33) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av att säkerställa skyddet av uppgifter om sökande som den här förordningen bör kommissionen tilldelas genom ­ befinner sig i denna situation, i enlighet med direktiv förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i 95/46/EG. enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl ­ lande av allmänna regler och principer för medlemssta ­ ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge ­ nomförandebefogenheter ( 4 ). (28) Det går att underlätta tillämpningen av denna förordning och göra den effektivare genom bilaterala överenskom ­ melser mellan medlemsstaterna för att förbättra kom ­ munikationen mellan behöriga myndigheter, korta ner tidsfrister för förfaranden eller förenkla handläggningen (34) Granskningsförfarandet bör användas för antagandet av av framställningar om övertagande eller återtagande och en gemensam broschyr om Dublin/Eurodac, samt en sär ­ fastställa former för överföringar. skild broschyr för ensamkommande barn, ett standard ­ formulär för utbyte av relevanta uppgifter om ensam ­ kommande barn, enhetliga villkor för utbyte av uppgifter om underåriga och personer i beroendeställning, enhet ­ liga villkor för utarbetande och översändande av fram ­ (29) Det är nödvändigt att säkerställa överensstämmelse mel ­ ställningar om övertagande och återtagande, två förteck ­ lan bestämmelserna om ansvarig medlemsstat i förord ­ ningar över relevanta delar av bevis och indicier, och ning (EG) nr 343/2003 och motsvarande bestämmelser i regelbunden revidering av dessa, en passersedel, enhetliga den här förordningen. Man bör även se till att den här villkor för uppgifter rörande överföringar, ett standard ­ förordningen överensstämmer med Europaparlamentets formulär för utbyte av uppgifter före en överföring, ett och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni gemensamt hälsointyg, enhetliga villkor och förfaranden 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fin ­ för utbyte av uppgifter om en persons hälsotillstånd före geravtryck för en effektiv tillämpning av förordning en överföring och säkra elektroniska överföringskanaler (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att för översändande av framställningar. avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelands ­ ( 2 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT. ( 3 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 60. ( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. ( 4 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/35

(35) För att fastställa kompletterande bestämmelser bör befo ­ (40) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa genheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF- kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems ­ fördraget delegeras till kommissionen vad gäller identifie ­ stat som är ansvarig för att pröva en ansökan om inter ­ ring av familjemedlemmar, syskon eller släktingar till ett nationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en ensamkommande barn, kriterier för att fastställa före ­ statslös person har lämnat in i någon medlemsstat, inte i komsten av erkända familjeband, kriterier som ska beak ­ tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna tas vid bedömningen av en släktings förmåga att ta hand och det därför, på grund av denna förordnings omfatt ­ om ett ensamkommande barn i de fall när familjemed ­ ning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, lemmar, syskon eller släktingar vistas i mer än en med ­ kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets ­ lemsstat, kriterier för att bedöma ett beroendeförhållande, principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen kriterier som ska beaktas vid bedömningen av en persons (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i förmåga att ta hand om en person i beroendeställning samma artikel går denna förordning inte utöver vad som och de uppgifter som ska beaktas vid bedömningen av en är nödvändigt för att uppnå detta mål. oförmåga att resa under en betydande tid. När kommis ­ sionen utövar sin befogenhet att anta delegerade akter ska den inte överskrida räckvidden för barnets bästa som fastställs i artikel 6.3 i denna förordning. Det är (41) I enlighet med artiklarna 3 och 4a.1 i protokoll nr 21 av särskild betydelse att kommissionen genomför lämp ­ om Förenade kungarikets och Irlands ställning med av ­ liga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på seende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fo ­ expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar gat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har dessa med ­ delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar lemsstater meddelat att de önskar delta i antagandet och översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och tillämpningen av denna förordning. att det sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(42) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om (36) Vid tillämpningen av denna förordning, inklusive i sam ­ Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för ­ band med förberedandet av delegerade akter bör kom ­ draget, deltar Danmark inte i antagandet av denna för ­ missionen samråda med experter från bland annat alla ordning, som inte är bindande för eller tillämplig på relevanta nationella myndigheter. Danmark.

(37) Närmare bestämmelser för tillämpningen av förordning HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. (EG) nr 343/2003 har fastställts genom förordning (EG) nr 1560/2003. Vissa av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1560/2003 bör införlivas med den här förord ­ ningen, antingen av tydlighetsskäl eller därför att de kan fylla ett allmänt syfte. Det är särkskilt viktigt för både KAPITEL I medlemsstaterna och de berörda sökandena att det finns en allmän mekanism för att finna en lösning i fall där SYFTE OCH DEFINITIONER medlemsstater har skilda uppfattningar om tillämpningen Artikel 1 av en bestämmelse i den här förordningen. Det är därför motiverat att införliva den mekanism för lösning av tvis ­ Syfte ter rörande den humanitära klausulen som föreskrivs i förordning (EG) nr 1560/2003 i den här förordningen I denna förordning fastställs kriterier och mekanismer för att och att utvidga dess tillämpningsområde till den här för ­ fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ordningen i sin helhet. ansökan om internationellt skydd som lämnats in i en av med ­ lemsstaterna av en tredjelandsmedborgare eller en statslös per ­ son (nedan kallad den ansvariga medlemsstaten ).

(38) En effektiv övervakning av genomförandet av denna för ­ ordning förutsätter att den utvärderas regelbundet. Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner: (39) Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe ­ ter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Euro ­ peiska unionens stadga om de grundläggande rättigheter ­ na. Förordningen syftar särskilt till att trygga full respekt för den rätt till asyl som garanteras i artikel 18 i stadgan a) tredjelandsmedborgare: varje person som inte är unionsmed ­ och för de rättigheter som erkänns i artiklarna 1, 4, 7, 24 borgare enligt artikel 20.1 i EUF-fördraget och som inte och 47 i stadgan. Denna förordning bör därför tillämpas heller är medborgare i en stat som deltar i denna förordning i enlighet med detta. genom ett avtal med Europeiska unionen.

Bilaga 1

L 180/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

b) ansökan om internationellt skydd: en ansökan om internatio ­ praxis i den medlemsstat där den person som beviljats nellt skydd i den mening som avses i artikel 2 h i direktiv internationellt skydd befinner sig. 2011/95/EU.

h) släkting: Sökandens vuxna faster/moster eller farbror/morb ­ c) sökande: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person ror eller mor- eller farförälder, som befinner sig på en med ­ som har lämnat en ansökan om internationellt skydd som lemsstats territorium, oavsett om sökanden är född inom ännu inte har slutligt avgjorts. eller utom äktenskapet eller adopterad enligt nationell rätt.

d) prövning av ansökan om internationellt skydd: alla de pröv ­ ningsåtgärder, beslut eller avgöranden som ankommer på i) underårig: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person de behöriga myndigheterna rörande en ansökan om inter ­ under 18 år. nationellt skydd enligt direktiv 2013/32/EU och direktiv 2011/95/EU, med undantag för förfarandena för att fast ­ ställa ansvarig medlemsstat i enlighet med denna förord ­ ning. j) ensamkommande barn: underårig som anländer till medlems ­ staternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten e) återkallande av en ansökan om internationellt skydd: åtgärder ansvarar för honom eller henne, så länge han eller hon varigenom den sökande i enlighet med direktiv inte faktiskt tas om hand av en sådan vuxen; det gäller 2013/32/EU, uttryckligen eller underförstått, avbryter det även en underårig som lämnas utan medföljande vuxen förfarande som inleddes i och med att han eller hon läm ­ efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorium. nade in sin ansökan om internationellt skydd.

k) företrädare: en person eller organisation som av behöriga f) person som beviljats internationellt skydd: en tredjelandsmed ­ organ utsetts för att bistå och företräda ett ensamkom ­ borgare eller en statslös person som har beviljats interna ­ mande barn i förfarandena enligt denna förordning för att tionellt skydd i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv tillgodose barnets bästa och att vid behov företräda barnet 2011/95/EU. rättsligt. Om en organisation utses till företrädare ska den utse en person som ansvarig för att uppfylla företrädarens ansvar för det ensamkommande barnet, i enlighet med g) familjemedlemmar: följande familjemedlemmar till den sökan ­ denna förordning. de, om dessa befinner sig på medlemsstaternas territorium och under förutsättning att familjen existerade redan i ur ­ sprungslandet: l) uppehållstillstånd: varje tillstånd som utfärdas av myndighe ­ terna i en medlemsstat och som berättigar en tredjelands ­ medborgare eller en statslös person att vistas på dess terri ­ — Sökandens make eller maka eller ogifta partner i ett torium, inklusive de dokument som styrker rätten att vistas varaktigt förhållande, om lag eller praxis i den berörda på territoriet inom ramen för tillfälligt skydd eller i väntan medlemsstaten behandlar ogifta par som jämställda med på att den situation som förhindrar att ett avlägsnandebeslut gifta par i sin nationella rätt avseende tredjelandsmed ­ verkställs ska upphöra, med undantag för viseringar och borgare. uppehållstillstånd som utfärdas under den tid som krävs för att fastställa ansvarig medlemsstat enligt denna förord ­ ning eller under prövningen av en ansökan om internatio ­ — Underåriga barn till sådana par som avses i första nellt skydd eller en ansökan om uppehållstillstånd. strecksatsen eller till sökanden, förutsatt att de är ogifta och oavsett om de är födda inom eller utom äktenska ­ pet eller adopterade enligt nationell rätt. m) visering: tillstånd som utfärdas eller beslut som fattas av en medlemsstat och som krävs för transitering genom eller inresa för vistelse i den medlemsstaten eller flera medlems ­ — Om sökanden är underårig och ogift, fadern, modern stater. Viseringarnas art fastställs enligt följande definitioner: eller en annan vuxen som ansvarar för sökanden enligt lag eller praxis i den medlemsstat där den vuxna befin ­ ner sig.

— visering för längre vistelse: tillstånd eller beslut som utfär ­ das av en av medlemsstaterna i enlighet med nationell — Om den person som beviljats internationellt skydd är rätt eller unionsrätten och som krävs för inresa för underårig och ogift, fadern, modern eller en annan vistelse i den medlemsstaten under längre tid än tre vuxen som ansvarar för denne antingen enligt lag eller månader.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/37

— visering för kortare vistelse: tillstånd som utfärdas eller 3. Varje medlemsstat behåller möjligheten att skicka en sö ­ beslut som fattas av en medlemsstat för transitering kande till ett säkert tredjeland om inte annat följer av de be ­ genom eller vistelse på en eller flera eller samtliga med ­ stämmelser och garantier som föreskrivs i direktiv 2013/32/EU. lemsstaters territorium som inte varar längre än tre månader under en sexmånadersperiod från dagen för första inresa till medlemsstaternas territorium Artikel 4

Rätt till information

1. Omedelbart efter det att en ansökan om internationellt — visering för flygplatstransitering: visering som är giltig för skydd har lämnats in i den mening som avses i artikel 20.2 i transitering genom de internationella transitområdena en medlemsstat ska dess behöriga myndigheter underrätta sö ­ på en eller flera av medlemsstaternas flygplatser. kanden om tillämpningen av denna förordning, särskilt om

a) syftena med denna förordning och konsekvenserna av att n) risk för avvikande: skäl i det enskilda fallet och grundade på lämna in en ny ansökan i en annan medlemsstat samt kon ­ lagstadgade objektiva kriterier, att anta att en sökande, en sekvenserna av att förflytta sig från en medlemsstat till en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som är före ­ annan under de skeden när den ansvariga medlemsstaten mål för ett överföringsförfarande kan komma att avvika. enligt denna förordning fastställs och ansökan om interna ­ tionellt skydd prövas,

KAPITEL II b) kriterierna för fastställande av ansvarig medlemsstat, och rangordningen mellan dessa kriterier, de olika stegen i för ­

ALLMÄNNA PRINCIPER OCH GARANTIER

farandet, och deras varaktighet, samt att en ansökan om internationellt skydd som har lämnats in i en medlemsstat Artikel 3 kan leda till att denna medlemsstat blir ansvarig enligt denna Tillgång till förfarandet för prövning av en ansökan om förordning även om detta inte grundar sig på dessa kriterier,

internationellt skydd

1. Medlemsstaterna ska pröva varje ansökan om internatio ­ c) den personliga intervjun enligt artikel 5 och möjligheten att nellt skydd som lämnas in av en tredjelandsmedborgare eller en lämna information om närvaron av familjemedlemmar, släk ­ statslös person som är tillämplig på någon av medlemsstaternas tingar eller andra närstående i medlemsstaterna, inklusive på territorium, inklusive vid gränsen eller i transitområden. Ansö ­ vilket sätt sökanden kan lämna denna information, kan ska prövas av en enda medlemsstat, som ska vara den medlemsstat som enligt kriterierna i kapitel III fastställs som ansvarig. d) möjligheten att överklaga eller begära omprövning av ett beslut om överföring och, i tillämpliga fall, ansöka om av ­ brytande av överföringen,

2. Om ansvarig medlemsstat inte kan fastställas på grundval av kriterierna i denna förordning inte kan fastställas, ska den e) det faktum att medlemsstaternas behöriga myndigheter kan medlemsstat där ansökan om internationellt skydd först läm ­ komma att utbyta uppgifter om honom eller henne i det nades in ansvara för prövningen. enda syftet att tillämpa de skyldigheter som följer av denna förordning,

Om det är omöjligt att överföra en sökande till den medlems ­ f) rätten att få åtkomst till uppgifter som rör sökanden och att stat som ursprungligen utsetts som ansvarig på grund av att det begära att sådana uppgifter rättas om de är oriktiga eller finns välgrundade skäl att anta att det finns systematiska brister raderas om de är olagligen behandlade, samt förfarandena i asylförfarandet och i mottagningsvillkoren för sökande i den för utövande av dessa rättigheter, inklusive kontaktuppgifter medlemsstaten, vilket medför en risk för omänsklig eller för ­ till de myndigheter som avses i artikel 35 och till de natio ­ nedrande behandling i den mening som avses i artikel 4 i nella tillsynsmyndigheter som är ansvariga att pröva frågor Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om skydd av personuppgifter. ska den medlemsstat som genomför förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat fortsätta att undersöka de kriterier som anges i kapitel III för att fastställa huruvida en annan medlems ­ 2. Den information som avses i punkt 1 ska tillhandahållas stat kan utses som ansvarig. sökanden skriftligt, på ett språk denne förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Medlemsstaterna ska använda sig av den ge ­ mensamma broschyr som utarbetats för ändamålet i enlighet med punkt 3. Om överföringen i enlighet med denna punkt inte kan göras till någon medlemsstat som utsetts på grundval av kriterierna i kapitel III eller till den medlemsstat där ansökan först lämnades Om det är nödvändigt för att sökanden ska kunna ta till sig in, ska den medlemsstat som genomför förfarandet för att fast ­ informationen, ska den även tillhandahållas muntligen, till ex ­ ställa vilken medlemsstat som är ansvarig bli ansvarig medlems ­ empel i samband med den personliga intervju som avses i stat. artikel 5.

Bilaga 1

L 180/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

3. Kommissionen ska genom genomförandeakter utarbeta en eller ett standardformulär. Medlemsstaten ska se till att sökan ­ gemensam broschyr samt en särskild broschyr för ensamkom ­ den och/eller den juridiska rådgivaren eller annan rådgivare som mande barn som innehåller åtminstone den information som företräder sökanden i god tid får tillgång till sammanfattningen. avses i punkt 1 i denna artikel. Denna gemensamma broschyr ska även innehålla information om tillämpningen av förordning (EU) nr 603/2013 och särskilt i vilket syfte en sökandes upp ­ Artikel 6 gifter kan komma att behandlas inom Eurodac. Den gemen ­ samma broschyren ska utformas på ett sådant sätt att den Skydd för underåriga möjliggör för medlemsstaterna att komplettera den med ytterli ­ 1. Barnets bästa ska vara en fråga av största vikt för med ­ gare medlemsstatsspecifik information. Dessa genomförandeak ­ lemsstaterna vid alla förfaranden som föreskrivs i denna förord ­ ter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som ning. avses i artikel 44.2 i denna förordning.

2. Medlemsstaterna ska se till att ensamkommande barn har Artikel 5 en företrädare som företräder och/eller bistår dem i samband med alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Före ­

Personlig intervju

trädaren ska ha de kvalifikationer och den sakkunskap som 1. I syfte att underlätta förfarandet för att fastställa ansvarig behövs för att säkerställa att barnets bästa beaktas under de medlemsstat ska den fastställande medlemsstaten genomföra en förfaranden som genomförs enligt denna förordning. Företräda ­ personlig intervju med sökanden. Intervjun ska också ge sökan ­ ren ska ha tillgång till innehållet i de relevanta handlingarna i den möjlighet att ta till sig den information som denne till ­ sökandens akt, inklusive den särskilda broschyren för ensam ­ handahållits i enlighet med artikel 4. kommande barn.

2. Den personliga intervjun behöver inte genomföras om Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av de relevanta bestämmelserna i artikel 25 i direktiv 2013/32/EU.

a) sökanden har avvikit, eller 3. Vid bedömningen av barnets bästa ska medlemsstaterna samarbeta nära med varandra och särskilt ta vederbörlig hänsyn till följande faktorer: b) sökanden efter att ha mottagit den information som avses i artikel 4 redan har tillhandahållit den information som är relevant för att fastställa ansvarig medlemsstat på annat sätt. a) Möjligheterna till familjeåterförening. Den medlemsstat som avstår från att genomföra intervjun ska ge sökanden möjlighet att lägga fram all ytterligare infor ­ mation som är relevant för att fastställandet av ansvarig b) Den underåriges välbefinnande och sociala utveckling. medlemsstat ska kunna utföras korrekt, innan beslut fattas om att överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten i enlighet med artikel 26.1. c) Säkerhets- och trygghetshänsyn, särskilt om det finns en risk för att den underårige är offer för människohandel.

3. Den personliga intervjun ska äga rum inom skälig tid och, under alla omständigheter, innan något beslut har fattats om att d) Den underåriges egna synpunkter, beroende på hans eller överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten i enlighet hennes ålder och mognad. med artikel 26.1.

4. Vid tillämpning av artikel 8 ska den medlemsstat där det 4. Den personliga intervjun ska genomföras på ett språk som ensamkommande barnet lämnade in ansökan om internationellt sökanden förstår eller rimligen kan förväntas förstå och på skydd så snart som möjligt vidta lämpliga åtgärder för att iden ­ vilket han eller hon kan kommunicera. Om så behövs ska med ­ tifiera de familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det en ­ lemsstaterna anlita en tolk som kan säkerställa en fungerande samkommande barnet som befinner sig på medlemsstaternas kommunikation mellan sökanden och den person som genom ­ territorium, samtidigt som man värnar om barnets bästa. för den personliga intervjun.

I detta syfte kan den medlemsstaten begära hjälp från interna ­ 5. Den personliga intervjun ska genomföras under förhållan ­ tionella eller andra relevanta organisationer, och kan underlätta den som säkerställer tillbörlig konfidentialitet. Den ska utföras den underåriges tillgång till sådana organisationers verksamhet av en person som har behörighet enligt nationell rätt. för att efterforska anhöriga.

6. Den medlemsstat som genomför den personliga intervjun Personalen vid de behöriga myndigheter som avses i artikel 35 ska göra en skriftlig sammanfattning som åtminstone ska inne ­ och som handlägger framställningar rörande ensamkommande hålla de viktigaste uppgifter som sökanden har lämnat vid inter ­ barn ska ha fått och ska fortsätta få lämplig fortbildning om vjun. Denna sammanfattning kan göras i form av en rapport underårigas särskilda behov.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/39

5. I syfte att underlätta lämpliga åtgärder för att identifiera den underårige med släktingen och vara ansvarig medlemsstat, familjemedlemmar, syskon eller släktingar till ett ensamkom ­ förutsatt att det är för den underåriges bästa. mande barn som bor på en annan medlemsstats territorium i enlighet med punkt 4 i denna artikel ska kommissionen anta genomförandeakter inklusive ett standardformulär för utbyte av relevanta uppgifter mellan medlemsstaterna. Dessa genomföran ­ 3. Om familjemedlemmar, syskon eller släktingar som avses i deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som punkterna 1 och 2 vistas i mer än en medlemsstat, ska ansvarig avses i artikel 44.2. medlemsstat fastställas på grundval av vad som är bäst för det ensamkommande barnet.

KAPITEL III 4. I frånvaro av en familjemedlem, ett syskon eller en släk ­

KRITERIER FÖR ATT FASTSTÄLLA ANSVARIG MEDLEMSSTAT

ting som avses i punkterna 1 och 2 ska ansvarig medlemsstat vara den där den underårige har lämnat in sin ansökan om Artikel 7 internationellt skydd förutsatt att det är för den underåriges Kriteriernas rangordning bästa.

1. Kriterierna för att fastställa ansvarig medlemsstat ska till ­ lämpas i den ordning de anges i detta kapitel.

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak ­ ter i enlighet med artikel 45 med avseende på identifiering av familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det ensamkom ­ 2. Ansvarig medlemsstat i enlighet med kriterierna i detta mande barnet, kriterier för att fastställa förekomsten av erkända kapitel ska fastställas på grundval av situationen vid den tid ­ familjeband, kriterier för bedömningen av en släktings förmåga punkt då sökanden först lämnade in sin ansökan om interna ­ att ta hand om det ensamkommande barnet, inklusive i de fall tionellt skydd i en medlemsstat. när familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det ensam ­ kommande barnet vistas i mer än en medlemsstat. Kommissio ­ nen ska vid utövandet av sina befogenheter att anta delegerade akter inte överskrida räckvidden av barnets bästa enligt arti ­ kel 6.3. 3. Vid tillämpningen av kriterierna i artiklarna 8,10 och 16 ska medlemsstaterna beakta alla tillgängliga bevis angående när ­ varon på en medlemsstats territorium av familjemedlemmar, släktingar eller andra närstående till sökanden, på villkor att 6. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa dessa bevis läggs fram innan en annan medlemsstat samtycker enhetliga villkor för samråd och utbyte av uppgifter mellan till att överta eller återta den berörda personen i enlighet med medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet artiklarna 22 respektive 25 och att sökandens tidigare ansök ­ med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. ningar om internationellt skydd ännu inte blivit föremål för ett första beslut i sak.

Artikel 9

Familjemedlemmar som har beviljats internationellt skydd

Artikel 8 Om en familjemedlem till sökanden, oberoende av om familjen Underåriga bildades redan i ursprungslandet, har beviljats rätt att i egenskap av person som beviljats internationellt skydd vistas i en med ­ 1. Om sökanden är ett ensamkommande barn ska ansvarig lemsstat, ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av medlemsstat vara den där en familjemedlem eller ett syskon till ansökan om internationellt skydd, om de berörda personerna det ensamkommande barnet lagligen vistas, förutsatt att det är skriftligen uttryckt önskemål om detta. för den underåriges bästa. Om den sökande är en gift underårig vars make eller maka inte lagligen vistas på medlemsstaternas territorium, ska ansvarig medlemsstat vara den medlemsstat där fadern, modern eller en annan vuxen som enligt lag eller praxis i den medlemsstaten ansvarar för den underårige eller syskon, Artikel 10 lagligen vistas.

Familjemedlemmar som har ansökt om internationellt

skydd

Om en familjemedlem till sökanden befinner sig i en medlems ­ stat och har lämnat in en ansökan om internationellt skydd i 2. Om den sökande är ett ensamkommande barn och har en den medlemsstaten som ännu inte blivit föremål för ett första släkting som vistas lagligt i en annan medlemsstat och det vid beslut i sak, ska medlemsstaten i fråga ansvara för prövningen en individuell prövning har fastställts att släktingen kan ta hand av ansökan om internationellt skydd, om de berörda personerna om honom eller henne, ska den medlemsstaten sammanföra skriftligen uttryckt önskemål om detta.

Bilaga 1

L 180/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Artikel 11 c) Om viseringarna är av olika art, den medlemsstat som har utfärdat viseringen med den längsta giltighetstiden eller, om

Förfarande rörande familjer

viseringarna gäller för lika lång tid, den medlemsstat som har Om flera familjemedlemmar och/eller underåriga ogifta syskon utfärdat den visering som löper ut sist. lämnar in ansökningar om internationellt skydd samtidigt i samma medlemsstat, eller vid olika tidpunkter som ligger så nära varandra att förfarandena för att fastställa ansvarig med ­ 4. Om sökanden endast har ett eller flera uppehållstillstånd lemsstat kan genomföras samlat, och om tillämpningen av kri ­ som löpt ut inom den senaste tvåårsperioden eller en eller flera terierna i denna förordning skulle leda till att de separerades, ska viseringar som löpt ut inom den senaste sexmånadersperioden följande bestämmelser ligga till grund för att fastställa ansvarig och som gjort det möjligt för honom eller henne att resa in på medlemsstat: en medlemsstats territorium, ska punkterna 1, 2 och 3 vara tillämpliga så länge som sökanden inte lämnar medlemsstater ­ nas territorium.

a) Den medlemsstat som genom kriterierna fastställs som an ­ svarig för övertagande av flertalet familjemedlemmar och/el ­ Om sökanden har ett eller flera uppehållstillstånd som löpt ut ler underåriga ogifta syskon ska ansvara för prövningen av sedan mer än två år tillbaka eller en eller flera viseringar som ansökningar om internationellt skydd från alla familjemed ­ löpt ut sedan mer än sex månader tillbaka och som gjort det lemmar och/eller underåriga ogifta syskon. möjligt för honom eller henne att resa in på en medlemsstats territorium, och om han eller hon inte har lämnat medlems ­ staternas territorium, ska den medlemsstat där ansökan om b) I annat fall ska den medlemsstat som genom kriterierna internationellt skydd lämnas in vara ansvarig. fastställs som ansvarig för prövningen av ansökan från den äldste av dem ansvara för prövningen. 5. Om ett uppehållstillstånd eller en visering har utfärdats på grundval av en fiktiv eller lånad identitet eller på grundval av förfalskade, efterbildade eller ogiltiga handlingar, ska detta inte Artikel 12 hindra att den medlemsstat som utfärdat uppehållstillståndet Utfärdande av uppehållstillstånd eller viseringar eller viseringen tilldelas prövningsansvaret. Den medlemsstaten ska dock inte vara ansvarig om den kan visa att ett bedrägeri 1. Om sökanden har ett giltigt uppehållstillstånd, ska den har begåtts efter det att uppehållstillståndet eller viseringen ut ­ medlemsstat som utfärdat tillståndet ansvara för prövningen färdades. av ansökan om internationellt skydd.

Artikel 13 2. Om sökanden har en giltig visering, ska den medlemsstat

Inresa och/eller vistelse

som utfärdat viseringen ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd, såvida inte viseringen har utfärdats på en 1. Om det har fastställts, på grundval av sådana bevis eller annan medlemsstats vägnar i enlighet med en sådan överens ­ indicier som tas upp i de två förteckningar som avses i arti ­ kommelse om representation som avses i artikel 8 i Europapar ­ kel 22.3 i denna förordning, inklusive sådana uppgifter som lamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den avses i förordning (EU) nr 603/2013, att en sökande utan till ­ 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om vise ­ stånd har passerat gränsen till en medlemsstat landvägen, sjö ­ ringar ( 1 ). I så fall ska den representerade medlemsstaten ansvara vägen eller luftvägen från ett tredjeland, ska den medlemsstat för prövningen av ansökan om internationellt skydd. där inresan ägt rum ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd. Detta ansvar ska upphöra tolv månader efter det att den otillåtna gränspassagen ägde rum.

3. Om sökanden har flera giltiga uppehållstillstånd eller vi ­ seringar, utfärdade av olika medlemsstater, ska ansvaret för att 2. När en medlemsstat inte kan eller inte längre kan hållas pröva ansökan om internationellt skydd tilldelas medlemssta ­ ansvarig i enlighet med punkt 1 i denna artikel och om det har terna i följande ordning: fastställts, på grundval av sådana bevis eller indicier som tas upp i de två förteckningar som nämns i artikel 22.3, att sökanden – som har rest in på en medlemsstats territorium utan tillstånd eller vars sätt att resa in inte kan fastställas – har vistats en a) Den medlemsstat som har utfärdat uppehållstillstånd med sammanhängande period på minst fem månader i en medlems ­ längst giltighetstid eller, om tillstånden gäller för lika lång stat innan ansökan om internationellt skydd lämnades in, ska tid, den medlemsstat som har utfärdat det uppehållstillstånd den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan om in ­ som löper ut sist. ternationellt skydd.

b) Den medlemsstat som har utfärdat den visering som löper ut Om sökanden har vistats under tidsperioder på minst fem må ­ sist, om de olika viseringarna är av samma art. nader i flera medlemsstater, ska den medlemsstat där han eller hon senast vistats ansvara för prövningen av ansökan om in ­ ( 1 ) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1. ternationellt skydd.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/41

Artikel 14 3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak ­ ter i enlighet med artikel 45 med avseende på de faktorer som

Inresa efter upphävt viseringskrav

ska beaktas vid bedömningen av ett beroendeförhållande, krite ­ 1. Om en tredjelandsmedborgare eller en statslös person re ­ rier för att fastställa förekomsten av erkända familjeband, de ser in på en medlemsstats territorium där han eller hon inte kriterier som ska beaktas för att bedöma den berörda personens behöver visering ska den medlemsstaten ansvara för prövningen förmåga att ta hand om personen i beroendeställning och de av dennes ansökan om internationellt skydd. faktorer som ska beaktas vid bedömningen av en oförmåga att resa under en betydande tid.

2. Principen i punkt 1 ska inte tillämpas om tredjelandsmed ­ borgaren eller den statslösa personen lämnar in sin ansökan om 4. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa internationellt skydd i en annan medlemsstat där han eller hon enhetliga villkor för samråd och utbyte av uppgifter mellan inte heller behöver visering för inresa till territoriet. I detta fall medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet ska den andra medlemsstaten ansvara för prövningen av ansö ­ med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. kan om internationellt skydd.

Artikel 17 Artikel 15

Diskretionär bedömning

Ansökan på det internationella transitområdet på en

flygplats 1. Genom undantag från artikel 3.1 får varje medlemsstat besluta att pröva en ansökan om internationellt skydd som Om en ansökan om internationellt skydd görs av en tredjelands ­ den har mottagit från en tredjelandsmedborgare eller en statslös medborgare eller en statslös person på det internationella tran ­ person, även om det inte föreligger någon sådan skyldighet sitområdet på en flygplats i en medlemsstat ska den medlems ­ enligt de kriterier som anges i denna förordning. staten ansvara för prövningen.

Den medlemsstat som beslutar att pröva en ansökan om inter ­ KAPITEL IV nationellt skydd enligt denna punkt ska bli ansvarig medlems ­ PERSONER I BEROENDESTÄLLNING OCH DISKRETIONÄR stat och ska påta sig de skyldigheter som följer av detta ansvar. I BEDÖMNING tillämpliga fall ska denna medlemsstat, genom det elektroniska kommunikationsnätet ”DubliNet” som inrättats genom artikel 18 Artikel 16 i förordning (EG) nr 1560/2003, underrätta den tidigare ansva ­ Personer i beroendeställning riga medlemsstaten, den medlemsstat som genomför ett för ­ farande för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig eller 1. Om en sökande på grund av graviditet, ett nyfött barn, den medlemsstat som har mottagit en framställan om över ­ svår sjukdom, allvarligt funktionshinder eller hög ålder är bero ­ tagande eller återtagande. ende av hjälp från sitt barn, sitt syskon eller sin förälder som är lagligen bosatt i en av medlemsstaterna, eller om ett barn, sys ­ kon eller förälder som är lagligen bosatt i en av medlemssta ­ terna är beroende av sökandens hjälp ska medlemsstaterna nor ­ malt hålla samman eller sammanföra sökanden med det barnet, syskonet eller den föräldern, förutsatt att familjebanden fanns i Den medlemsstat som blir ansvarig enligt denna punkt ska ursprungslandet, att barnet, syskonet eller föräldern eller sökan ­ omedelbart ange detta i Eurodac i enlighet med förordning den kan ta hand om personen i beroendeställning och de be ­ (EU) nr 603/2013 genom att föra in det datum när beslutet rörda personerna skriftligen uttryckt önskemål om detta. att pröva ansökan fattades.

2. Om det barn, det syskon eller den förälder som avses i 2. Den medlemsstat i vilken en ansökan om internationellt punkt 1 är lagligen bosatt i en annan medlemsstat än den där skydd lämnas in och som genomför förfarandet för att fastställa sökanden befinner sig, ska ansvarig medlemsstat vara den där ansvarig medlemsstat, eller den ansvariga medlemsstaten, får när barnet, syskonet eller föräldern är lagligen bosatt, såvida inte som helst innan ett första beslut i sak har fattats anmoda en sökandens hälsotillstånd under en betydande tid hindrar honom annan medlemsstat att överta en sökande för att sammanföra eller henne från att resa till den medlemsstaten. I sådant fall ska alla närstående av humanitära skäl, särskilt familjeskäl eller kul ­ ansvarig medlemsstat vara den där sökanden vistas. Den med ­ turellt betingade faktorer, även om den andra medlemsstaten lemsstaten ska inte omfattas av skyldigheten att föra barnet, inte är ansvarig enligt kriterierna i artiklarna 8–11 och 16. De syskonet eller föräldern till sitt territorium. berörda personerna måste lämna sitt samtycke skriftligen.

Bilaga 1

L 180/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Framställan om övertagande ska innehålla alla uppgifter som skydd, som inte ska behandlas som en efterföljande ansökan den anmodande medlemsstaten har tillgång till, för att ge den enligt direktiv 2013/32/EU. I dessa fall ska medlemsstaterna anmodade medlemsstaten möjlighet att bedöma situationen. säkerställa att prövningen av ansökan slutförs.

Den anmodade medlemsstaten ska utföra de kontroller som I de fall som omfattas av punkt 1 d ska den ansvariga medlems ­ behövs för att pröva de humanitära grunder som åberopas staten, om ansökan endast har avslagits i första instans, säker ­ och lämna svar till den anmodande medlemsstaten inom två ställa att den berörda personen har eller har haft tillgång till ett månader från det att framställan mottogs genom att använda effektivt rättsmedel, i enlighet med artikel 46 i direktiv det elektroniska kommunikationsnätet ”DubliNet”, som inrättats 2013/32/EU. genom artikel 18 i förordning (EG) nr 1560/2003. Ett avslag på framställan ska motiveras.

Artikel 19 Om den anmodade medlemsstaten godtar denna framställan, Ansvarets upphörande ska ansvaret för prövningen av ansökan överföras till den med ­ lemsstaten. 1. Om en medlemsstat utfärdar uppehållstillstånd till sökan ­ den, ska de skyldigheter som anges i artikel 18.1 överföras till den medlemsstaten. KAPITEL V

DEN ANSVARIGA MEDLEMSSTATENS SKYLDIGHETER

2. De skyldigheter som anges i artikel 18.1 ska upphöra om Artikel 18 den ansvariga medlemsstaten, när den anmodas att överta eller återta en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c Den ansvariga medlemsstatens skyldigheter eller d, kan konstatera att den berörda personen har lämnat medlemsstaternas territorium under minst tre månader, om 1. Den ansvariga medlemsstaten ska vara skyldig att han eller hon inte har ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av den ansvariga medlemsstaten. a) på de villkor som anges i artiklarna 21, 22 och 29 överta en sökande som har lämnat in en ansökan i en annan medlems ­ stat, En ansökan som lämnas in efter en period av frånvaro som avses i första stycket ska betraktas som en ny ansökan, som ger upphov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig b) på de villkor som anges i artiklarna 23, 24, 25 och 29 återta medlemsstat. en sökande vars ansökan är under prövning och som har lämnat in en ansökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd, 3. De skyldigheter som anges i artikel 18.1 c och d ska upphöra om den ansvariga medlemsstaten, efter att ha blivit anmodad att ta tillbaka en sökande eller annan person som c) på de villkor som anges i artiklarna 23, 24, 25 och 29 återta avses i artikel 18.1 c eller d, kan konstatera att den berörda en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som har personen har lämnat medlemsstaternas territorium i enlighet återkallat en ansökan under prövning och lämnat in en an ­ med ett beslut om återsändande eller ett avlägsnandebeslut sökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i en som medlemsstaten fattat efter det att ansökan återkallats eller annan medlemsstat utan uppehållstillstånd, avslagits.

d) på de villkor som anges i artiklarna 23, 24, 25 och 29 återta En ansökan som lämnas in efter det att ett avlägsnandebeslut en tredjelandsmedborgare eller en statslös person vars ansö ­ har verkställts ska betraktas som en ny ansökan, som ger upp ­ kan har avslagits och som har lämnat in en ansökan i en hov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig med ­ annan medlemsstat eller som befinner sig i en annan med ­ lemsstat. lemsstat utan uppehållstillstånd.

KAPITEL VI 2. Den ansvariga medlemsstaten ska i de situationer som avses i punkt 1 a och b pröva eller slutföra prövningen av FÖRFARANDEN FÖR ÖVERTAGANDE OCH ÅTERTAGANDE den ansökan om internationellt skydd som den sökande AVDELNING I lämnat in.

Inledande av förfarandet

I de fall som omfattas av punkt 1 c ska den ansvariga medlems ­ Artikel 20 staten, om den hade beslutat att avbryta prövningen av en

Inledande av förfarandet

ansökan efter det att den dragits tillbaka av den sökande före avgörande i sak i första instans, säkerställa att den sökande har 1. Förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat ska in ­ rätt att begära att prövningen av hans eller hennes ansökan ledas när en ansökan om internationellt skydd första gången slutförs eller rätt att lämna in en ny ansökan om internationellt lämnas in i en medlemsstat.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/43

2. En ansökan om internationellt skydd ska anses inlämnad AVDELNING II vid den tidpunkt då en formell ansökan från den sökande eller

Förfarande vid framställningar om övertagande

en rapport från myndigheterna inkom till de behöriga myndig ­ heterna i den berörda medlemsstaten. Om ansökan inte är Artikel 21 skriftlig, bör rapporten upprättas så snart som möjligt efter avsiktsförklaringen. Framställan om övertagande

1. Om en medlemsstat som har mottagit en ansökan om internationellt skydd bedömer att en annan medlemsstat ska ansvara för prövningen av denna ansökan, får den förstnämnda 3. Vid tillämpningen av denna förordning ska situationen för medlemsstaten så snart som möjligt och i vart fall inom tre underåriga barn som medföljer sökanden och som uppfyller månader från det att asylansökan lämnades in enligt artikel 20.2 definitionen av familjemedlemmar betraktas som oskiljaktig anmoda den senare medlemsstaten att överta sökanden. från hans eller hennes familjemedlems situation och det ska ankomma på den medlemsstat som är ansvarig för att pröva den familjemedlemmens ansökan om internationellt skydd, även Utan hinder av första stycket ska framställan, vid en träff i om den underårige inte själv är en sökande, förutsatt att detta är Eurodac på grundval av uppgifter som registrerats i enlighet för den underåriges bästa. Barn som föds efter sökandens an ­ med artikel 14 i förordning (EU) nr 603/2013, göras inom komst till medlemsstaternas territorium ska behandlas på två månader från det att den träffen registrerades, i enlighet samma sätt, utan att ett nytt förfarande för övertagande behöver med artikel 15.2 i den förordningen. inledas.

Om framställan om övertagande av en sökande inte görs inom de tidsfrister som anges i första och andra styckena, ska den 4. Om en ansökan om internationellt skydd lämnas in till de medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnades in behöriga myndigheterna i en medlemsstat av en sökande som ansvara för prövningen. befinner sig på en annan medlemsstats territorium, ska faststäl ­ landet av ansvarig medlemsstat göras av den medlemsstat där sökanden befinner sig. Den medlemsstat där sökanden befinner 2. Den anmodande medlemsstaten får begära ett brådskande sig ska utan dröjsmål underrättas av den medlemsstat som har svar, om ansökan om internationellt skydd har lämnats in efter mottagit ansökan om internationellt skydd och ska därefter med vägrad inresa eller vistelse, efter anhållande på grund av vistelse avseende på tillämpningen av denna förordning anses vara den utan tillstånd eller efter delgivning eller verkställighet av avlägs ­ medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnats in. nandebeslut.

I en sådan framställan ska grunderna till varför ett brådskande svar är nödvändigt samt en svarsfrist anges. Svarsfristen ska vara Sökanden ska skriftligen underrättas om denna ändring av den minst en vecka. medlemsstat som genomför förfarandet för att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig och vilken dag den ägde rum.

3. I de fall som avses i punkterna 1 och 2 ska framställan om en annan medlemsstats övertagande göras på ett standard ­ formulär och ska omfatta bevis eller indicier i enlighet med de 5. En sökande som befinner sig i en annan medlemsstat utan två förteckningar som nämns i artikel 22.3 och/eller relevanta uppehållstillstånd eller som där har lämnat in en ansökan om uppgifter ur sökandens redogörelse, som krävs för att myndig ­ internationellt skydd efter att ha återkallat sin första ansökan heterna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kontrollera som lämnats in i en annan medlemsstat under förfarandet för om den är ansvarig enligt kriterierna i denna förordning. fastställande av ansvarig medlemsstat, ska återtas av den med ­ lemsstat där den ansökan om internationellt skydd först läm ­ nades in, enligt villkoren i artiklarna 23, 24, 25 och 29, i syfte Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa enhet ­ att avsluta förfarandet för fastställande av ansvarig medlemsstat. liga villkor för förberedelse och inlämning av framställningar om övertagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Denna skyldighet ska upphöra om den medlemsstat som anmo ­ dats att slutföra förfarandet för fastställande av ansvarig med ­ Artikel 22 lemsstat kan konstatera att sökanden under tiden har lämnat

Svar på en framställan om övertagande

medlemsstaternas territorium under minst tre månader eller har beviljats uppehållstillstånd i en annan medlemsstat. 1. Den anmodade medlemsstaten ska utföra de kontroller som behövs och fatta beslut om en framställan om övertagande av en sökande inom två månader från det att framställan mot ­ togs. En ansökan som lämnas in efter en sådan frånvaroperiod som avses i andra stycket ska betraktas som en ny ansökan, som ger upphov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig med ­ 2. Under förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat lemsstat. ska bevis och indicier användas.

Bilaga 1

L 180/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

3. Kommissionen ska genom genomförandeakter utarbeta c eller d anser att en annan medlemsstat ska vara ansvarig enligt och regelbundet göra en översyn av två förteckningar, med artikel 20.5 och artikel 18.1 b, c eller d kan den anmoda den relevanta uppgifter om bevis och indicier enligt de kriterier andra medlemsstaten att återta den personen. som anges i leden a och b i denna punkt. Dessa genomföran ­ deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2. Framställan om återtagande ska göras så fort som möjligt a) Bevis och senast inom två månader från det att en träff registrerades i Eurodac, i enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 603/2013. i) Här avses formella bevis som avgör ansvar enligt denna förordning, så länge de inte vederläggs genom motbevis.

ii) Medlemsstaterna ska till den kommitté som avses i arti ­ Om framställan om återtagande grundar sig på andra bevis än kel 44 lämna förlagor till de olika kategorierna av ad ­ uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den översän ­ ministrativa dokument, i enlighet med den indelning som das till den anmodade medlemsstaten inom tre månader från fastställs i förteckningen över formella bevis. den dag då ansökan om internationellt skydd lämnades in i enlighet med artikel 20.2. b) Indicier

i) Här avses indikationer som, även om de kan motsägas, i vissa fall kan vara tillräckliga, beroende på vilket bevi ­ 3. Om framställan om återtagande inte görs inom de tids ­ svärde de tillmäts. perioder som anges i punkt 2 ska ansvaret för prövningen av

ansökan om internationellt skydd åligga den medlemsstat där ii) Deras bevisvärde, i förhållande till ansvaret för pröv ­ den nya ansökan lämnades in.

ningen av ansökan om internationellt skydd ska bedömas från fall till fall.

4. Framställan om återtagande ska göras på ett standardfor ­ 4. Beviskraven bör inte gå utöver det som är nödvändigt för mulär och ska omfatta bevis eller indicier enligt beskrivningen i att rätt kunna tillämpa denna förordning. de två förteckningar som framgår av artikel 22.3 och/eller re ­ levanta uppgifter ur den berörda personens redogörelse så att 5. Om det saknas formell bevisning, ska den anmodade med ­ myndigheterna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kont ­ lemsstaten ta på sig ansvaret om det finns indicier som är rollera om den är ansvarig enligt kriterierna i denna förordning. sammanhängande, kontrollerbara och tillräckligt detaljerade för att ansvaret ska kunna fastställas.

6. Om den anmodande medlemsstaten har begärt ett bråds ­ Kommissionen ska genom genomförandeakter anta enhetliga kande svar, i enlighet med bestämmelserna i artikel 21.2, ska villkor för förberedelse och inlämning av framställningar om den anmodade medlemsstaten göra allt den kan för att svara återtagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet inom den angivna fristen. I undantagsfall, där det kan visas att med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. prövningen av en framställan om övertagande är särskilt kom ­ plicerad, får den anmodade medlemsstaten lämna svar efter det att den begärda tidsgränsen har överskridits, men ska under alla förhållanden svara inom en månad. I sådana situationer måste Artikel 24 den anmodade medlemsstaten meddela sitt beslut att uppskjuta sitt svar till den anmodande medlemsstaten inom den ursprung ­ Framställan om återtagande om en ny ansökan inte har ligen begärda tidsfristen. lämnats in i den anmodande medlemsstaten

1. Om en medlemsstat inom vars territorium en person som 7. Om inget svar har lämnats inom två månader enligt punkt avses i artikel 18.1 b, c eller d vistas utan uppehållstillstånd och 1 respektive en månad enligt punkt 6, ska framställan anses där någon ny ansökan om internationellt skydd inte har läm ­ godtagen och medföra skyldighet att överta personen, vilket nats in, anser att en annan medlemsstat ska ha ansvaret enligt innefattar en skyldighet att tillhandahålla lämpliga ankomstar ­ artikel 20.5 och artikel 18.1 b, c eller d kan den anmoda den rangemang. medlemsstaten att återta den personen.

AVDELNING III

Förfaranden vid framställningar om återtagande

2. Om en medlemsstat inom vars territorium en person vi ­ Artikel 23 stas utan uppehållstillstånd beslutar att göra en sökning i Euro ­

dacsystemet i enlighet med artikel 17 i förordning (EU)

Framställan om återtagande om en ny ansökan har lämnats

nr 603/2013 ska, genom undantag från artikel 6.2 i Europa ­

in i den anmodande medlemsstaten

parlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 decem ­ 1. Om en medlemsstat som mottagit en ny ansökan om ber 2008 om gemensamma normer och förfaranden för åter ­ internationellt skydd från en person som avses i artikel 18.1 b, vändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/45

medlemsstaterna ( 1 ), framställan om återtagande av en person 2. Underlåtenhet att agera inom den frist på en månad re ­ som avses i artikel 18.1 b eller c i den här förordningen eller spektive två veckor som anges i punkt 1 ska anses som ett en person som avses i artikel 18.1 d, vars ansökan om inter ­ godtagande av framställan och medföra skyldighet att återta nationellt skydd inte har avslagits genom ett slutligt beslut, den berörda personen, vilket innefattar en skyldighet att ombe ­ göras så fort som möjligt och senast inom två månader från sörja lämpliga ankomstarrangemang. det att en träff registrerades i Eurodac, enligt artikel 17.5 i förordning (EU) nr 603/2013. AVDELNING IV Om framställan om återtagande grundar sig på andra bevis än Rättssäkerhetsgarantier uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den översän ­ das till den anmodade medlemsstaten inom tre månader från Artikel 26 den dag då den anmodande medlemsstaten blir medveten om

Meddelande av ett beslut om överföring

att den andra medlemsstaten kan vara ansvarig för personen i fråga. 1. Om den anmodade medlemsstaten samtycker till att överta eller återta en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c eller d ska den anmodande medlemsstaten med ­ 3. Om framställan om återtagande inte görs inom de tids ­ dela den berörda personen beslutet att överföra honom eller perioder som anges i punkt 2 ska den medlemsstat inom vars henne till den ansvariga medlemsstaten och, i tillämpliga fall, territorium den berörda personen vistas utan uppehållstillstånd om beslutet att inte pröva hans eller hennes ansökan om in ­ ge personen möjlighet att lämna in en ny ansökan. ternationellt skydd. Om den berörda personen företräds av en juridisk eller annan rådgivare kan medlemsstaten välja att med ­ dela beslutet till en sådan juridisk eller annan rådgivare i stället 4. Om en person som avses i artikel 18.1 d i denna för ­ för till den berörda personen och, i tillämpliga fall, underrätta ordning, vars ansökan om internationellt skydd har avslagits den berörda personen om beslutet. genom ett slutligt beslut i en medlemsstat, befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd kan den andra med ­ lemsstaten antingen anmoda den tidigare medlemsstaten att återta personen i fråga eller genomföra ett återvändandeför ­ 2. Det beslut som avses i punkt 1 ska omfatta information farande i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgängliga rättsmedel, vilket i tillämpliga fall inbegriper 2008/115/EG. rätten att ansöka om suspensiv verkan, och om de tidsfrister som gäller för utnyttjande av sådana rättsmedel och för genom ­ förandet av överföringen och ska vid behov innehålla infor ­ Om den senare medlemsstaten beslutar att anmoda den tidigare mation om den plats och den dag på vilken den berörda per ­ medlemsstaten att återta personen i fråga ska direktiv sonen ska infinna sig, om den personen beger sig till den an ­ 2008/115/EG inte tillämpas. svariga medlemsstaten på egen hand.

5. En framställan om återtagande av den person som avses i Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifter om personer eller artikel 18.1 b, c eller d ska göras på ett standardformulär och enheter som kan tillhandahålla rättsligt bistånd till den berörda ska omfatta bevis eller indicier enligt beskrivningen i de två personen lämnas till den berörda personen tillsammans med det förteckningar som framgår artikel 22.3 och/eller relevanta upp ­ beslut som avses i punkt 1, om de uppgifterna inte redan har gifter ur den berörda personens redogörelse för att myndighe ­ tillhandahållits. terna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kontrollera huruvida den är ansvarig på grundval av de kriterier som fast ­ ställs i denna förordning. 3. Om den berörda personen inte biträds eller företräds av en juridisk eller annan rådgivare ska medlemsstaten informera Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa och re ­ honom eller henne om de viktigaste delarna av beslutet, som gelbundet göra en översyn av de två förteckningar i vilka rele ­ alltid ska omfatta information om tillgängliga rättsmedel och de vanta bevis eller indicier fastställs i enlighet med de kriterier tidsfrister som gäller för utnyttjande av sådana rättsmedel på ett som fastställs i artikel 22.3 a och b och ska anta enhetliga språk som den berörda personen förstår eller rimligen kan för ­ villkor för förberedelse och inlämning av framställningar om väntas förstå. återtagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 27 Artikel 25

Rättsmedel

Svar på en framställan om återtagande

1. En sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c 1. Den anmodade medlemsstaten ska utföra nödvändiga eller d ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel, i form av över ­ kontroller och meddela beslut om framställan att återta den klagande eller omprövning i domstol av de faktiska och rättsliga berörda personen så fort som möjligt och under inga omstän ­ omständigheterna när det gäller det beslut om överföring. digheter senare än en månad från den dag då framställan mot ­ togs. Om framställan grundar sig på uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den tidsfristen minskas till två veckor. 2. Medlemsstaterna ska föreskriva en skälig tidsperiod inom vilken den berörda personen får utöva sin rätt till ett effektivt ( 1 ) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98. rättsmedel enligt punkt 1.

Bilaga 1

L 180/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

3. Vad gäller överklagande av eller ansökan om omprövning Vid uppfyllande av kraven i denna punkt ska medlemsstaterna av beslut om överföring ska medlemsstaterna i sin nationella se till att tillgången till rättsligt bistånd och biträde inte begrän ­ rätt föreskriva att sas godtyckligt och att sökandens tillgång till rättslig prövning inte hindras.

a) överklagandet eller omprövningen innebär att den berörda personen ska ha rätt att stanna kvar i den berörda medlems ­ Rättsligt bistånd ska åtminstone inbegripa sammanställning av staten i väntan på resultatet av överklagandet eller ompröv ­ de handlingar som krävs inom ramen för förfarandet samt fö ­ ningen, reträdande i domstol, och kan begränsas till tillgång till juridisk eller annan rådgivare som anvisas särskilt i nationell rätt för att bistå och företräda.

b) överföringen avbryts automatiskt och avbrytandet upphör efter en viss skälig tidsperiod, under vilken en domstol efter noggrann och minutiös kontroll av begäran ska ha beslutat Förfaranden för tillgång till rättsligt bistånd ska fastställas i huruvida suspensiv verkan med anledning av ett överkla ­ nationell rätt. gande eller en begäran om omprövning ska beviljas, eller

AVDELNING V c) den berörda personen har möjlighet att inom en skälig tids ­ Förvar inför en överföring period begära att en domstol avbryter verkställigheten av överföringsbeslutet i väntan på resultatet av överklagandet Artikel 28 eller omprövningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att det

Förvar

finns ett effektivt rättsmedel genom att avbryta verkställig ­ heten av överföringen till dess att ett beslut har fattats om 1. Medlemsstaterna får inte hålla en person i förvar enbart av den första begäran om uppskov. Ett beslut om huruvida det skälet att han eller hon är föremål för det förfarande som verkställandet av överföringsbeslutet ska avbrytas ska fattas fastställs genom denna förordning. inom en skälig tidsperiod, och samtidigt medge en noggrann och minutiös kontroll av begäran om uppskov. Ett beslut om att inte avbryta verkställigheten av överföringsbeslutet 2. Om det finns en betydande risk för att en person avviker ska vara motiverat. får medlemsstaterna ta honom eller henne i förvar i syfte att säkerställa överföringsförfarandena i enlighet med denna förord ­ ning på grundval av en individuell bedömning och endast om 4. Medlemsstaterna får föreskriva att de behöriga myndighe ­ hållandet i förvar är proportionellt och andra, mindre ingri ­ terna på eget initiativ får besluta att avbryta verkställigheten av pande åtgärder inte kan tillämpas verkningsfullt. överföringsbeslutet i väntan på utfallet av överklagandet eller omprövningen. 3. Förvar bör pågå en så kort tidsperiod som möjligt och ska inte pågå längre än vad som rimligen krävs för att med tillbörlig 5. Medlemsstaterna ska se till att den berörda personen har aktsamhet fullgöra de nödvändiga administrativa förfarandena tillgång till rättsligt bistånd samt, om så krävs, språkligt stöd. till dess att överföringen enligt denna förordning har genom ­ förts.

6. Medlemsstaterna ska se till att rättsligt bistånd på begäran Om en person hålls i förvar enligt denna artikel ska en fram ­ tillhandahålls kostnadsfritt om den berörda personen inte själv ställan om övertagande eller återtagande göras senast en månad kan stå för kostnaderna. Medlemsstaterna får föreskriva att en efter det att ansökan lämnades in. Den medlemsstat som ge ­ sökande inte ska behandlas mer förmånligt i fråga om avgifter nomför förfarandet i enlighet med denna förordning ska i så ­ och andra kostnader än medlemsstatens egna medborgare när dant fall begära ett brådskande svar. Detta svar ska lämnas inom det gäller rättsligt bistånd. två veckor från mottagandet av ansökan. Underlåtenhet att svara inom två veckor ska anses som ett godtagande av framställan och medföra skyldighet att överta eller återta personen, vilket Medlemsstaterna får, utan att tillgången till rättsligt bistånd be ­ innefattar en skyldighet att ombesörja lämpliga ankomstarran ­ gränsas godtyckligt, föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd gemang. och biträde inte ska beviljas om den behöriga myndigheten eller en domstol anser att överklagandet eller omprövningen saknar rimliga utsikter till framgång. Om en person hålls i förvar enligt denna artikel ska över ­ föringen av denna person från den anmodande medlemsstaten till den ansvariga medlemsstaten verkställas så snart det är prak ­ Om en myndighet som inte är en domstol beslutar att inte tiskt möjligt, och senast inom sex veckor från det att en annan bevilja kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde med hänvisning medlemsstats framställan om övertagande eller återtagande av till denna punkt ska medlemsstaterna sörja för rätten till ett den berörda personen godtogs implicit eller explicit eller från effektivt rättsmedel i domstol för att överklaga eller begära den tidpunkt då överklagandet eller omprövningen inte längre omprövning av det beslutet. har suspensiv verkan i enlighet med artikel 27.3.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/47

Om den anmodande medlemsstaten inte respekterar tidsfris ­ 3. Om en person har överförts felaktigt, eller om ett beslut terna för att göra en framställan om övertagande eller återta ­ om överföring upphävs efter överklagande eller omprövning gande eller om överföringen inte verkställs inom den tidsfrist på sedan överföringen har verkställts, ska den medlemsstat som sex veckor som avses i tredje stycket ska personen inte längre genomförde överföringen omedelbart ta tillbaka den berörda hållas i förvar. Artiklarna 21, 23, 24 och 29 ska fortsätta att personen. gälla.

4. När det gäller förhållanden för förvar, och tillämpliga ga ­ 4. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa rantier för personer i förvar, i syfte att säkerställa överförings ­ enhetliga villkor för samråd och informationsutbyte mellan förfarandena till den ansvariga medlemsstaten, ska artiklarna 9, medlemsstater, särskilt i fall av uppskjutna eller försenade över ­ 10 och 11 i direktiv 2013/33/EU tillämpas. föringar, överföringar efter tyst godkännande eller i fall av över ­ föringar av underåriga eller personer i beroendeställning samt kontrollerade överföringar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. AVDELNING VI

Överföringar

Artikel 29 Artikel 30

Närmare bestämmelser och tidsfrister

Kostnader för överföring

1. Överföringen av sökanden eller en annan person som avses i artikel 18.1 c eller d från den anmodande medlemsstaten 1. Kostnaderna för överföring till den ansvariga medlemssta ­ till den ansvariga medlemsstaten ska verkställas i enlighet med ten av en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c den anmodande medlemsstatens nationella rätt, efter samråd eller d ska bäras av den överförande medlemsstaten. mellan de berörda medlemsstaterna, så snart det är praktiskt möjligt och senast inom sex månader efter det att framställan från en annan medlemsstat om övertagande eller återtagande av den berörda personen godtogs eller det slutliga beslutet i fråga om överklagande eller omprövning med suspensiv verkan fatta ­ 2. Om den berörda personen ska sändas tillbaka till en med ­ des i enlighet med artikel 27.3. lemsstat, till följd av en felaktig överföring eller ett beslut om överföring som upphävts efter överklagande eller omprövning sedan överföringen har verkställts, ska den medlemsstat som ursprungligen genomförde överföringen ansvara för kostnaderna Om överföringar till den ansvariga medlemsstaten sker genom för att återföra den berörda personen till sitt territorium. kontrollerad avresa eller avresa med eskort ska medlemsstaterna se till att de genomförs på ett humant sätt och med full respekt för de berörda personernas grundläggande rättigheter och mänskliga värdighet. 3. Personer som ska överföras i enlighet med denna förord ­ ning ska inte bära kostnaderna för denna överföring.

Vid behov ska den anmodande medlemsstaten förse sökanden med en passersedel. Kommissionen ska genom genomförande ­ akter fastställa passersedelns utformning. Dessa genomförande ­ akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som Artikel 31 avses i artikel 44.2.

Utbyte av relevant information innan en överföring

genomförs

1. Den medlemsstat som genomför överföringen av en sö ­ Den ansvariga medlemsstaten ska alltefter omständigheterna un ­ kande eller en annan person som avses i artikel 18.1 c eller d derrätta den anmodande medlemsstaten om huruvida den be ­ ska meddela den ansvariga medlemsstaten personuppgifter om rörda personen kommit fram i god ordning eller inte har in ­ den person som ska överföras som är adekvata, relevanta och funnit sig inom den fastställda tidsfristen. inte mer omfattande än vad som krävs, i det enda syftet att säkerställa att de behöriga myndigheterna i enlighet med natio ­ nell rätt i den ansvariga medlemsstaten är i stånd att tillhanda ­ hålla den personen adekvat stöd, inbegripet sådan omedelbar 2. Om överföringen inte görs inom tidsfristen på sex må ­ sjukvård som är nödvändig för att tillvarata personens vitala nader ska den ansvariga medlemsstaten befrias från sin skyldig ­ intressen, och att säkerställa kontinuitet i det skydd och de het att överta eller återta den berörda personen, varpå ansvaret rättigheter som följer av denna förordning och andra relevanta övergår på den anmodande medlemsstaten. Denna tidsfrist får rättsinstrument om asyl. Dessa uppgifter ska överlämnas till den förlängas till högst ett år om överföringen inte kunnat utföras ansvariga medlemsstaten inom en skälig tidsperiod innan ett på grund av att den berörda personen varit frihetsberövad, eller överförande genomförs för att säkerställa att dess behöriga till högst 18 månader om den berörda personen håller sig myndigheter i enlighet med nationell rätt har tillräckligt med undan. tid för att vidta nödvändiga åtgärder.

Bilaga 1

L 180/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

2. Den överförande medlemsstaten ska, i den mån sådana 2. Den överförande medlemsstaten får endast överföra de uppgifter är tillgängliga för den behöriga myndigheten i enlighet uppgifter som avses i punkt 1 till den ansvariga medlemsstaten med nationell rätt, till den ansvariga medlemsstaten översända efter det att den sökande och/eller dennes företrädare uttryckli ­ alla uppgifter som har betydelse för att tillvarata de rättigheter gen gett sitt samtycke till detta eller om det är nödvändigt för och omedelbara särskilda behov som den person som ska över ­ att tillvarata den sökandes eller en annan persons vitala intres ­ föras har, särskilt följande: sen i sådana fall där vederbörande är fysiskt eller rättsligt oför ­ mögen att ge sitt samtycke. Avsaknad av samtycke, vilket in ­ begriper nekat samtycke ska inte utgöra något hinder för ge ­ a) De omedelbara åtgärder som den ansvariga medlemsstaten nomförande av överföringen. måste vidta för att se till att de särskilda behoven hos den person som ska överföras tillgodoses på lämpligt sätt, inklu ­ sive eventuell omedelbart nödvändig sjukvård. 3. Den behandling av uppgifter om personers hälsotillstånd som avses i punkt 1 får endast utföras av hälso- och sjukvårds ­ b) Kontaktuppgifter till familjemedlemmar, släktingar eller an ­ personal som enligt nationell rätt eller nationella regler som dra närstående i den mottagande medlemsstaten, i tillämpliga fastställts av behöriga nationella organ omfattas av tystnadsplikt fall. inom hälso- och sjukvården, eller av andra personer som om ­ fattas av motsvarande tystnadsplikt.

c) I fråga om underåriga, uppgifter om deras utbildning. 4. Utbytet av uppgifter enligt denna artikel får endast ske mellan yrkesutbildad hälso- och sjukvårdspersonal eller andra d) En bedömning av sökandens ålder. personer som anges i punkt 3. De utväxlade uppgifterna får bara användas för de ändamål som anges i punkt 1 och får 3. Utbytet av uppgifter enligt denna artikel får endast ske inte behandlas ytterligare. mellan de myndigheter som anmälts till kommissionen i enlig ­ het med artikel 35 i denna förordning via det elektroniska kommunikationsnätet DubliNet som inrättats genom artikel 18 5. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta enhet ­ i förordning (EG) nr 1560/2003. De utväxlade uppgifterna får liga villkor och praktiska arrangemang för utbyte av de upp ­ bara användas för de ändamål som anges i punkt 1 i den här gifter som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomföran ­ artikeln och får inte behandlas ytterligare. deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

4. I syfte att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlems ­ staterna ska kommissionen genom genomförandeakter upprätta 6. Bestämmelserna i artikel 34.8–34.12 är tillämpliga på ut ­ ett standardformulär för översändande av nödvändiga uppgifter bytet av uppgifter i enlighet med den här artikeln. enligt denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlig ­ het med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 33 5. Bestämmelserna i artikel 34.8–34.12 är tillämpliga på ut ­

En mekanism för tidig varning, beredskap och

bytet av uppgifter i enlighet med den här artikeln.

krishantering

1. Om kommissionen, i synnerhet på grundval av uppgifter Artikel 32 som stödkontoret samlat in i enlighet med förordning (EU) nr Utbyte av uppgifter om personers hälsotillstånd innan en 439/2010, slår fast att tillämpningen av den här förordningen överföring genomförs kan äventyras antingen till följd av att det finns en betydande risk för stora påfrestningar på en medlemsstats asylsystem och/ 1. I det enda syftet att tillhandahålla läkarvård eller behand ­ eller på grund av funktionsproblem hos en medlemsstats asyl ­ ling, särskilt när det gäller funktionshindrade, äldre personer, system, ska kommissionen i samarbete med stödkontoret ut ­ gravida kvinnor, underåriga och personer som har varit utsatta färda rekommendationer till den medlemsstaten och uppmana för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, den att upprätta en förebyggande handlingsplan. fysiskt och sexuellt våld, ska den överförande medlemsstaten, i den mån sådana uppgifter är tillgängliga för den behöriga myn ­ digheten i enlighet med nationell rätt, till den ansvariga med ­ Den berörda medlemsstaten ska meddela rådet och kommissio ­ lemsstaten översända uppgifter om eventuella särskilda behov nen huruvida den avser att upprätta en förebyggande handlings ­ hos den person som ska överföras, vilket i enskilda fall kan plan i syfte att åtgärda påfrestningarna på asylsystemet och/eller inbegripa uppgifter om den personens fysiska och mentala häl ­ asylsystemets funktionsproblem, och samtidigt skydda de sotillstånd. Uppgifterna ska överföras i ett gemensamt hälso ­ grundläggande rättigheterna för personer som ansöker om in ­ intyg tillsammans med nödvändiga handlingar. Den ansvariga ternationellt skydd. medlemsstaten ska se till att dessa särskilda behov tillgodoses på lämpligt sätt, särskilt genom att tillhandahålla nödvändig läkar ­ vård. En medlemsstat får efter egen bedömning och på eget initiativ upprätta en förebyggande handlingsplan och senare revidera Kommissionen ska genom genomförandeakter utarbeta det ge ­ denna. När en förebyggande handlingsplan upprättas kan med ­ mensamma hälsointyget. Dessa genomförandeakter ska antas i lemsstaten kan begära bistånd från kommissionen, andra med ­ enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2. lemsstater, stödkontoret eller andra berörda unionsorgan.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/49

2. Om en förebyggande handlingsplan upprättas ska den övervaka situationen och kan begära ytterligare information berörda medlemsstaten förelägga rådet och kommissionen pla ­ samt ge politisk vägledning, särskilt när det gäller hur bråds ­ nen och regelbundet rapportera till dem om dess genomföran ­ kande och allvarlig situationen är och därmed huruvida en med ­ de. Kommissionen ska också informera Europaparlamentet om lemsstat måste upprätta antingen en förberedande handlingsplan den förebyggande handlingsplanens viktigaste delar. Kommissio ­ eller, vid behov, en krishanteringsplan. Europaparlamentet och nen ska förelägga rådet och Europaparlamentet rapporter om rådet kan under hela processen diskutera och ge vägledning om dess genomförande. eventuella solidaritetsåtgärder, såsom de finner lämpligt.

Den berörda medlemsstaten ska vidta alla lämpliga åtgärder för KAPITEL VII att åtgärda de särskilda påfrestningarna på dess asylsystem eller se till att identifierade problem åtgärdas innan läget förvärras. ADMINISTRATIVT SAMARBETE Om den förebyggande handlingsplanen omfattar åtgärder som Artikel 34 syftar till att åtgärda särskilda påfrestningar på en medlemsstats asylsystem som kan äventyra tillämpningen av denna förord ­

Utbyte av uppgifter

ning ska kommissionen rådgöra med stödkontoret innan den lägger fram rapporter för Europaparlamentet och rådet. 1. Varje medlemsstat ska till varje annan medlemsstat som begär det vidarebefordra sådana personuppgifter om sökanden som är lämpliga, relevanta och inte mer omfattande än vad som krävs för att

3. Om kommissionen på grundval av stödkontorets analys slår fast att den förebyggande handlingsplanens genomförande inte har avhjälpt de konstaterade bristerna eller om det finns en allvarlig risk för att asylsituationen i den berörda medlemsstaten a) fastställa ansvarig medlemsstat, ska utvecklas till en kris, som knappast kan avhjälpas genom en förebyggande handlingsplan, kan kommissionen, i tillämpliga fall i samarbete med stödkontoret, begära att den berörda med ­ lemsstaten upprättar en krishanteringsplan och, vid behov, re ­ viderar denna. Krishanteringsplanen ska under hela processen b) pröva ansökan om internationellt skydd, säkerställa att unionens asylregler följs, särskilt när det gäller grundläggande rättigheter för personer som ansöker om inter ­ nationellt skydd.

c) uppfylla alla skyldigheter som följer av denna förordning.

Efter en begäran om att en krishanteringsplan ska upprättas ska den berörda medlemsstaten i samarbete med kommissionen och stödkontoret, och senast tre månader efter begäran utarbeta en sådan plan. 2. De uppgifter som avses i punkt 1 får endast avse

Den berörda medlemsstaten ska lägga fram sin krishanterings ­ plan och ska minst en gång var tredje månad rapportera om a) personuppgifter om sökanden och i förekommande fall hans dess genomförande till kommissionen och andra berörda aktö ­ eller hennes familjemedlemmar, släktingar eller andra närs ­ rer, t.ex. stödkontoret, i tillämpliga fall. tående (fullständigt namn, i förekommande fall tidigare namn, smeknamn eller pseudonymer, nuvarande och tidigare medborgarskap samt födelsedatum och födelseort),

Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om krishanteringsplanen, eventuella revideringar av denna samt dess genomförande. I dessa rapporter ska den berörda medlemsstaten b) identitets- och resehandlingar (referenser, giltighetstid, datum inkludera uppgifter i syfte att övervaka att krishanteringsplanen för utfärdande, utfärdande myndighet, plats för utfärdande följs exempelvis i fråga om förfarandets längd, villkoren vid m.m.), förvar och mottagningskapaciteten i förhållande till inflödet av sökande.

c) andra uppgifter som behövs för att fastställa sökandens iden ­ 4. Rådet ska under hela den process för tidig varning, bered ­ titet, inklusive fingeravtryck i enlighet med förordning (EU) skap och krishantering som fastställs i denna artikel noggrant nr 603/2013,

Bilaga 1

L 180/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

d) orter där sökanden uppehållit sig och resvägar, 6. Utbyte av uppgifter ska ske på begäran av en medlemsstat och får bara äga rum mellan de myndigheter som har utsetts av respektive medlemsstat; varje medlemsstat ska meddela kom ­ missionen vilken myndighet som har utsetts i enlighet med e) uppehållstillstånd och viseringar som har utfärdats av en artikel 35.1. medlemsstat,

7. De utväxlade uppgifterna får bara användas för de ända ­ mål som anges i punkt 1. I varje medlemsstat får uppgifterna f) platsen där ansökan lämnades in, beroende på sin art och den mottagande myndighetens befo ­ genheter endast vidarebefordras till myndigheter och domstolar som har till uppgift att g) det datum en eventuell tidigare ansökan om internationellt skydd inlämnades, det datum den aktuella ansökan inläm ­ nades, hur långt handläggningen framskridit och innehållet i a) fastställa ansvarig medlemsstat, ett eventuellt beslut.

b) pröva ansökan om internationellt skydd, 3. Vidare får den ansvariga medlemsstaten, om det skulle krävas i samband med prövningen av ansökan om internatio ­ nellt skydd, anmoda en annan medlemsstat att lämna ut de uppgifter som sökanden åberopat till stöd för sin ansökan c) uppfylla alla skyldigheter som följer av denna förordning. och skälen för eventuella beslut som fattats rörande sökanden. Den andra medlemsstaten får vägra att tillmötesgå denna fram ­ ställan, om utlämnandet av uppgifterna skulle kunna äventyra 8. Den medlemsstat som överför uppgifter ska ansvara för dess väsentliga intressen eller skyddet av den berörda personens att de är riktiga och aktuella. Om det framkommer att den har eller någon annans grundläggande fri- och rättigheter. Uppgif ­ överfört uppgifter som är felaktiga eller som inte borde ha terna får endast lämnas ut om personen som ansöker om in ­ överförts, ska de mottagande medlemsstaterna underrättas om ternationellt skydd skriftligen gett sitt samtycke till detta till den det utan dröjsmål. De ska rätta eller radera dessa uppgifter. anmodande medlemsstaten. I så fall måste den sökande känna till vilka specifika uppgifter han eller hon har samtyckt till att lämna ut. 9. Sökanden ska ha rätt att på begäran få ta del av de upp ­ gifter om honom eller henne som behandlats.

4. En framställan om uppgifter ska endast översändas i sam ­ band med enskild ansökan om internationellt skydd. Den ska motiveras, och om den har till syfte att kontrollera om det Om sökanden konstaterar att uppgifterna har behandlats i strid föreligger ett kriterium som kan medföra ansvar för den anmo ­ med denna förordning eller direktiv 95/46/EG, särskilt genom dade medlemsstaten ska det i framställan uppges på vilka bevis, att de är ofullständiga eller felaktiga, ska han eller hon ha rätt inklusive relevant information från säkra källor om var och hur att få dem rättade eller raderade. sökande reser in på medlemsstaternas territorium, eller på vilken särskild och kontrollerbar del i sökandens redogörelse framstäl ­ lan grundar sig. Sådan information från säkra källor kan inte i sig anses tillräcklig för att avgöra en medlemsstats ansvar och Den myndighet som rättar eller raderar uppgifterna ska alltefter behörighet enligt denna förordning, men den kan vara till hjälp omständigheterna underrätta den medlemsstat som har lämnat vid bedömningen av andra indikationer som har samband med eller mottagit uppgifterna. en enskild sökande.

Sökanden ska ha rätt att väcka talan eller klaga vid de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som vägrat 5. Den anmodade medlemsstaten ska vara skyldig att svara sökanden rätt att få åtkomst till uppgifter som rör honom eller inom fem veckor. Alla förseningar med att svara ska vederbör ­ henne eller rätt att få sådana uppgifter rättade eller raderade. ligen motiveras. Bristande efterlevnad av tidsfristen på fem vec ­ kor ska inte befria den anmodade medlemsstaten från skyldig ­ heten att svara. Om de undersökningar som utförs av den anmodade medlemsstat som inte har hållit fristen undanhåller 10. I varje berörd medlemsstat ska överföringen och motta ­ uppgifter som visar att den är ansvarig, kan den medlemsstaten gandet av de utväxlade uppgifterna noteras i den berörda per ­ inte åberopa utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artiklarna sonens personakt och/eller i ett register. 21, 23 och 24 som skäl för att vägra att tillmötesgå en fram ­ ställan om övertagande eller återtagande. I sådana fall ska tids ­ fristerna i artiklarna 21, 23 och 24 för framställan om över ­ tagande eller återtagande förlängas med lika lång tid som svaret 11. De utväxlade uppgifterna ska inte bevaras längre än vad från den anmodade medlemsstaten är försenat. som är nödvändigt för de ändamål som de har utväxlats för.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/51

12. Om uppgifterna inte behandlas automatiskt, inte ingår i överensstämmer med den här förordningen ska de berörda eller inte kommer att ingå i ett register, ska varje medlemsstat medlemsstaterna ändra överenskommelserna för att undanröja vidta lämpliga åtgärder för att genom effektiva kontroller se till bristande överensstämmelse som konstaterats. att denna artikel efterlevs.

3. Innan de överenskommelser som avses i punkt 1 b ingås Artikel 35 eller ändras ska de berörda medlemsstaterna samråda med kom ­ Behöriga myndigheter och resurser missionen när det gäller överenskommelsens överensstämmelse med denna förordning. 1. Varje medlemsstat ska utan dröjsmål underrätta kommis ­ sionen om vilka specifika myndigheter som är ansvariga för att skyldigheterna enligt denna förordning och eventuella ändringar av denna uppfylls. Medlemsstaterna ska se till att dessa myn ­ 4. Om kommissionen finner att de överenskommelser som digheter har de resurser som krävs för att utföra sitt arbete och i avses i punkt 1 b inte överensstämmer med denna förordning, synnerhet för att inom föreskrivna tidsfrister besvara framställ ­ ska den inom en skälig tidsperiod informera de berörda med ­ ningar om uppgifter och om övertagande och återtagande av lemsstaterna. Medlemsstaterna ska vida alla lämpliga åtgärder sökande. för att ändra den berörda överenskommelsen inom skälig tid för att undanröja bristande överensstämmelse som konstaterats.

2. Kommissionen ska offentliggöra en konsoliderad förteck ­ ning över de myndigheter som avses i punkt 1 i Europeiska unionens officiella tidning . Om förteckningen ändras ska kommis ­ 5. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om alla sionen offentliggöra en uppdaterad konsoliderad förteckning en överenskommelser som avses i punkt 1, och om uppsägning gång per år. eller ändring av dem.

3. De myndigheter som avses i punkt 1 ska erhålla den KAPITEL VIII fortbildning som krävs för tillämpningen av denna förordning.

FÖRLIKNING

Artikel 37 4. Kommissionen ska genom genomförandeakter upprätta Förlikning säkra elektroniska överföringskanaler mellan de myndigheter 1. Om de berörda medlemsstaterna inte lyckas lösa en tvist som avses i punkt 1, på vilka framställningar, svar och all rörande tillämpningen av denna förordning kan de tillgripa det skriftlig korrespondens översänds och som säkerställer att av ­ förlikningsförfarande som anges i punkt 2. sändarna automatiskt får ett elektroniskt mottagningsbevis. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ­ ningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2. Förlikningsförfarandet inleds genom att en av de oeniga medlemsstaterna vänder sig till ordföranden för den kommitté Artikel 36 som inrättats genom artikel 44. Genom att godta användandet av förlikningsförfarande, förbinder sig de berörda medlemssta ­

Administrativa överenskommelser

terna att ta största hänsyn till den lösning som föreslås. 1. Medlemsstaterna får sinsemellan ingå bilaterala administ ­ rativa överenskommelser om hur denna förordning ska tilläm ­ pas i praktiken och därmed underlätta dess genomförande och göra den effektivare. Dessa överenskommelser får avse Kommitténs ordförande ska utse tre ledamöter i kommittén som företräder tre medlemsstater som inte är inblandade i sa ­ ken. De tre ledamöterna ska ta del av parternas argument skrift ­ ligt eller muntligt och ska efter överläggningar föreslå en lös ­ a) utbyte av sambandspersoner, ning inom en månad, i förekommande fall efter omröstning.

b) enklare förfaranden och kortare frister för översändande och Förhandlingarna ska ledas av kommitténs ordförande eller den ­ prövning av framställningar om övertagande eller återta ­ nes ersättare. Ordföranden kan ge uttryck för sin uppfattning, gande av sökande. men får inte delta i omröstningen.

2. Medlemsstaterna får också bibehålla de administrativa överenskommelser som ingåtts enligt förordning (EG) Oavsett om parterna godtar eller förkastar den föreslagna lös ­ nr 343/2003. I den mån sådana överenskommelser inte ningen ska denna stå fast och inte kunna ändras.

Bilaga 1

L 180/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

KAPITEL IX infaller på samma veckodag eller samma datum som den dag då den händelse eller åtgärd från vilken fristen ska räknas

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

inträffade eller vidtogs. Om en frist är uttryckt i månader Artikel 38 och den dag då fristen skulle löpa ut inte förekommer i den sista månaden, ska fristen löpa ut vid utgången av den må ­ Säkerhet och skydd för uppgifter nadens sista dag.

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att garan ­ tera säkerheten för de personuppgifter som översänds, särskilt för att undvika olaglig eller obehörig åtkomst, eller röjande, c) Fristerna ska innefatta lördagar, söndagar och lagstadgade ändring eller förlust av personuppgifter som behandlas. helgdagar i de berörda medlemsstaterna.

Varje medlemsstat ska föreskriva att den eller de nationella till ­ Artikel 43 synsmyndigheter som utses enligt artikel 28.1 i direktiv 95/46/EG på ett oberoende sätt, i enlighet med dess nationella Territoriellt tillämpningsområde rätt, ska övervaka att den berörda medlemsstatens behandling Bestämmelserna i denna förordning ska vad beträffar Republi ­ av personuppgifter i enlighet med denna förordning är laglig. ken Frankrike endast tillämpas på dess europeiska territorium.

Artikel 39 Artikel 44

Tystnadsplikt

Kommitté

Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som avses i 1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kom ­ artikel 35 är bundna av reglerna om tystnadsplikt enligt natio ­ mitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förord ­ nell rätt beträffande uppgifter de får kännedom om genom sitt ning (EU) nr 182/2011. arbete.

Artikel 40 2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord ­ ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Sanktioner

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att varje missbruk av uppgifter som behandlas i enlighet med Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen denna förordning medför sanktioner, däribland administrativa inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje sanktioner och/eller straffrättsliga påföljder i enlighet med na ­ stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas. tionell rätt, som är effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 45 Artikel 41

Utövande av delegering

Övergångsbestämmelser

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio ­ Om asylansökan lämnats in efter det datum som avses i arti ­ nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. kel 49 andra stycket, ska omständigheter som kan göra en medlemsstat ansvarig enligt bestämmelserna i denna förordning beaktas även om de förelåg före detta datum, med undantag av 2. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8.5 de händelser som avses i artikel 13.2. och 16.3 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande. Kommis ­ sionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet Artikel 42 senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delege ­ Beräkning av tidsfrister ringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller Varje tidsfrist som föreskrivs i denna förordning ska beräknas rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före enligt följande: utgången av varje tidsperiod.

a) När en frist uttryckt i dagar, veckor eller månader ska räknas 3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8.5 från den tidpunkt då en händelse inträffar eller en åtgärd och 16.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller vidtas, inräknas inte i fristen den dag då händelsen inträffade rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den eller åtgärden vidtogs. befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det b) En frist uttryckt i veckor eller månader ska löpa ut vid påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt utgången av den dag i fristens sista vecka eller månad som i kraft.

Bilaga 1

29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/53

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den tillämpningen av denna förordning och förordning (EG) samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. nr 1560/2003.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 8.5 och 16.3 Artikel 48 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet

Upphävande

har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en pe ­ riod av fyra månader från den dag då akten delgavs Europapar ­ Förordning (EG) nr 343/2003 ska upphöra att gälla. lamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen Artiklarna 11.1, 13, 14 och 17 i förordning (EG) nr 1560/2003 om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas ska upphöra att gälla. med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Hänvisningar till den upphävda förordningen och de upphävda Artikel 46 artiklarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Övervakning och utvärdering

Kommissionen ska senast den 21 juli 2016 rapportera till Eu ­ Artikel 49 ropaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förord ­ ning och föreslå eventuella nödvändiga ändringar. Medlemssta ­ Ikraftträdande och tillämplighet terna ska senast sex månader innan den fristen löper ut lämna Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att kommissionen alla upplysningar som behövs för att utarbeta den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . rapporten.

Förordningen ska tillämpas på ansökningar om internationellt Efter att ha lagt fram den rapport som avses i första stycket ska skydd som lämnas in från och med den första dagen i den sjätte kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om månaden efter dess ikraftträdande och ska från och med den tillämpningen av denna förordning samtidigt som rapporterna dagen gälla alla framställningar om övertagande eller återta ­ om genomförandet av Eurodacsystemet enligt artikel 40 i för ­ gande av sökande, oberoende av när ansökan gjordes. Vilken ordning (EU) nr 603/2013. medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnas in före detta datum ska av ­ Artikel 47 göras enligt kriterierna i förordning (EG) nr 343/2003.

Statistik

Hänvisningar i denna förordning till förordning (EU) nr Enligt artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets förordning 603/2013, direktiv 2013/32/EU och direktiv 2013/33/EU ska (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik till den dag de börjar tillämpas tolkas som hänvisningar till över migration och internationellt skydd ( 1 ) ska medlemssta ­ förordning (EG) nr 2725/2000 ( 2 ), direktiv 2003/9/EG ( 3 ) re ­ terna tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om spektive direktiv 2005/85/EG ( 4 ).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 26 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ A. SHATTER Ordförande Ordförande

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (EUT L 316, 15.12.2000, s. 1). ( 3 ) Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminor ­ mer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18). ( 4 ) Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om minimi ­ normer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkal ­ ( 1 ) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23. lande av flyktingstatus (EUT L 326, 13.12.2005, s. 13).

Bilaga 1 L 180/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

BILAGA I

Förordningar som upphävs (som det hänvisas till i artikel 48)

Rådets förordning (EG) nr 343/2003 (EUT L 50, 25.2.2003, s. 1) Kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 – endast artiklarna 11.1, 13, 14 och 17 (EUT L 222, 5.9.2003, s. 3)

Bilaga 1 29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/55

BILAGA II

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 343/2003 Denna förordning Artikel 1 Artikel 1 Artikel 2 a Artikel 2 a Artikel 2 b Upphävd Artikel 2 c Artikel 2 b Artikel 2 d Artikel 2 c Artikel 2 e Artikel 2 d Artikel 2 f Artikel 2 e Artikel 2 g Artikel 2 f — Artikel 2 h — Artikel 2 i Artikel 2 h Artikel 2 j Artikel 2 i Artikel 2 g — Artikel 2 k Artikel 2 j och k Artikel 2 l och m — Artikel 2 n Artikel 3.1 Artikel 3.1 Artikel 3.2 Artikel 17.1 Artikel 3.3 Artikel 3.3 Artikel 3.4 Artikel 4.1 första meningen — Artikel 4.1 a–f — Artikel 4.2 och 4.3 Artikel 4.1–4.5 Artikel 20.1–20.5 — Artikel 20.5 tredje stycket — Artikel 5 — Artikel 6 Artikel 5.1 Artikel 7.1 Artikel 5.2 Artikel 7.2 — Artikel 7.3 Artikel 6 första stycket Artikel 8.1 — Artikel 8.3 Artikel 6 andra stycket Artikel 8.4 Artikel 7 Artikel 9

Bilaga 1 L 180/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Förordning (EG) nr 343/2003 Denna förordning Artikel 8 Artikel 10 Artikel 9 Artikel 12 Artikel 10 Artikel 13 Artikel 11 Artikel 14 Artikel 12 Artikel 15 — Artikel 16 Artikel 13 Artikel 3.2 Artikel 14 Artikel 11 Artikel 15.1 Artikel 17.2 första stycket Artikel 15.2 Artikel 16.1 Artikel 15.3 Artikel 8.2 Artikel 15.4 Artikel 17.2 fjärde stycket Artikel 15.5 Artiklarna 8.5, 8.6 och 16.2 Artikel 16.1 a Artikel 18.1 a Artikel 16.1 b Artikel 18.2 Artikel 16.1 c Artikel 18.1 b Artikel 16.1 d Artikel 18.1 c Artikel 16.1 e Artikel 18.1 d Artikel 16.2 Artikel 19.1 Artikel 16.3 Artikel 19.2 första stycket — Artikel 19.2 andra stycket Artikel 16.4 Artikel 19.3 — Artikel 19.3 andra stycket Artikel 17 Artikel 21 Artikel 18 Artikel 22 Artikel 19.1 Artikel 26.1 Artikel 19.2 Artikel 26.2 och artikel 27.1 — Artikel 27.2–27.6 Artikel 19.3 Artikel 29.1 Artikel 19.4 Artikel 29.2 — Artikel 29.3 Artikel 19.5 Artikel 29.4 Artikel 20.1 första meningen Artikel 23.1 — Artikel 23.2 — Artikel 23.3

Bilaga 1 29.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 180/57

Förordning (EG) nr 343/2003 Denna förordning — Artikel 23.4 Artikel 20.1 a Artikel 23.5 första stycket — Artikel 24 Artikel 20.1 b Artikel 25.1 Artikel 20.1 c Artikel 25.2 Artikel 20.1 d Artikel 29.1 första stycket Artikel 20.1 e Artikel 26.1 och 26.2, artikel 27.1, artikel 29.1 andra och tredje styckena Artikel 20.2 Artikel 29.2 Artikel 20.3 Artikel 23.5 andra stycket Artikel 20.4 Artikel 29.4 — Artikel 28 — Artikel 30 — Artikel 31 — Artikel 32 — Artikel 33 Artikel 21.1–21.9 Artikel 34.1–34.9 första till tredje styckena — Artikel 34.9 fjärde stycket Artikel 21.10–21.12 Artikel 34.10–34.12 Artikel 22.1 Artikel 35.1 — Artikel 35.2 — Artikel 35.3 Artikel 22.2 Artikel 35.4 Artikel 23 Artikel 36 — Artikel 37 — Artikel 40 Artikel 24.1 — Artikel 24.2 Artikel 41 Artikel 24.3 — Artikel 25.1 Artikel 42 Artikel 25.2 — Artikel 26 Artikel 43

Bilaga 1 L 180/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2013

Förordning (EG) nr 343/2003 Denna förordning Artikel 27.1 och 27.2 Artikel 44.1 och 44.2 Artikel 27.3 — — Artikel 45 Artikel 28 Artikel 46 — Artikel 47 — Artikel 48 Artikel 29 Artikel 49

Förordning (EG) nr 1560/2003 Denna förordning Artikel 11.1 — Artikel 13.1 Artikel 17.2 första stycket Artikel 13.2 Artikel 17.2 andra stycket Artikel 13.3 Artikel 17.2 tredje stycket Artikel 13.4 Artikel 17.2 första stycket Artikel 14 Artikel 37 Artikel 17.1 Artiklarna 9, 10, 17.2 första stycket Artikel 17.2 Artikel 34.3

Bilaga 1

29.6.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 180/59

UTTALANDE FRÅN RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH KOMMISSIONEN

Rådet och Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utan att det påverkar dess initiativrätt, överväga att revidera artikel 8.4 i den omarbetade Dublinförordningen när domstolen har avgjort mål C-648/11, MA m.fl. mot Secretary of State for the Home Department, dock senast inom de tidsfrister som anges i artikel 46 i Dublinförordningen. Därefter kommer Europaparlamentet och rådet att utöva sin lagstiftningsbehörighet med beaktande av barnets bästa.

I god kompromissanda och för att säkra att förslaget antas direkt hörsammar kommissionen denna upp ­ maning, men utgår ifrån att den endast gäller dessa särskilda omständigheter och inte kommer att skapa ett prejudikat.

Bilaga 2 Sammanfattning av departementspromemorian Ytterligare anpassning av svensk rätt till Dublinförordningen (Ds 2016:34)

I promemorian föreslås en ändring i utlänningslagen (2005:716) med anledning av den omarbetade Dublinförordningen. Ändringen innebär att om Migrationsverkets eller Polismyndighetens beslut om överföring enligt Dublinförordningen överklagas och den klagande yrkar inhibition inom överklagandetiden, får beslutet om överföring inte verkställas innan en migrationsdomstol har prövat frågan om inhibition. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.

Bilaga 3 Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att det i utlänningslagen (2005:716) ska införas en ny paragraf, 12 kap. 9 a §, och närmast före 12 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

Verkställighet av ett beslut om

överföring enligt Dublinförord-

ningen

9 a § Om en utlänning har överklagat ett beslut av Migrationsverket eller Polismyndigheten om överföring enligt Dublinförordningen och inom överklagandetiden har yrkat inhibition av beslutet, får beslutet inte verkställas innan en migrationsdomstol har prövat frågan om inhibition. Detta gäller endast första gången utlänningen yrkar inhibition. Ett beslut att avslå ett yrkande om inhibition ska vara motiverat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Ytterligare anpassning av svensk rätt till Dublinförordningen (Ds 2016:34) avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Luleå, Justitiekanslern, Domstolsverket, Polismyndigheten, Migrationsverket, Barnombudsmannen, Uppsala universitet (Juridiska fakulteten), Sveriges advokatsamfund och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar. Följande instanser har erbjudits att lämna yttrande men har avstått: Amnesty International – Svenska sektionen, Flyktinggruppernas Riksråd (FARR), UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna, Rädda Barnen samt Svenska Röda Korset. Därutöver har Svenska kyrkan kommit in med yttrande.