Skattereduktion för boende i vissa glest befolkade områden (regional skattereduktion)

Finansdepartementet Skatte- och tullavdelningen /S1

Skattereduktion för boende i vissa glest befolkade områden (regional skattereduktion)

Januari 2020

Sammanfattning

I denna promemoria föreslås att en regional skattereduktion ska införas. Förslaget innebär att fysiska personer som den 1 november året före beskattningsåret är folkbokförda i vissa uppräknade kommuner, främst i Norrland och nordvästra Svealand, har rätt till en skattereduktion om 1 675 kronor per år att räkna av mot kommunal inkomstskatt. Fysiska personer som har företag vars resultat de själva beskattas för, t.ex. enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag, har också rätt till skattereduktion under förutsättning att reduktionen uppfyller villkoren för att utgöra ett stöd av mindre betydelse enligt EU:s regelverk om sådant stöd. För dessa personer införs genom förslaget en skyldighet att i inkomstdeklarationen ange om andra stöd av mindre betydelse har tagits emot under beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren. Skyldigheten gäller dock endast om det stöd som har tagits emot överstiger 150 000 kronor. Förslaget föranleder ändringar i lagen (1986:486) om avräkning av utländsk skatt, inkomstskattelagen (1999:1229) och skatteförfarandelagen (2011:1244). Förslaget bygger på en sakpolitisk överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna och aviserades i budgetpropositionen för 2020. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 december 2020, men tillämpas från och med det beskattningsår som infaller efter den 31 december 2019.

1 Lagförslag

1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:486) om avräkning av utländsk skatt Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt ska ha följande lydelse.

2 kap.

10 §

Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de

utländska inkomsterna ska den del av den statliga inkomstskatten som

hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna respektive den del som

hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna beräknas var för sig. Den

statliga och kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska

förvärvsinkomsterna (intäktsposter efter avdrag för kostnadsposter) ska

anses utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive

kommunala inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning,

som de utländska förvärvsinkomsterna utgör av den skattskyldiges

sammanlagda förvärvsinkomst före allmänna avdrag, grundavdrag och

sjöinkomstavdrag. Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning av

den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska

Om en skattskyldig enligt 2 § första stycket 4 lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel ska betala avkastningsskatt gäller

följande. Vid beräkningen av spärrbeloppet ska, vid bestämmande enligt

första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, avkastningsskatt likställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2019.

1.2 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) dels att 1 kap. 11 § och 67 kap. 2 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 67 kap. 9 e – 9 h §§, en ny bilaga, bilaga 67, och närmast efter 67 kap. 9 d § och närmast före 67 kap. 9 e – 9 g §§ nya rubriker av följande lydelse.

1 kap.

11 §

Bestämmelser om hur skatten ska beräknas finns i 65 kap.

Bestämmelser om beräkning av skatt på ackumulerad inkomst finns i

67 kap.

2 §

Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2019:454.

6 3 Senaste lydelse 2019:454.

fastighetsavgift enligt lagen fastighetsavgift enligt lagen (2007:1398) om kommunal (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift. Skattereduktion fastighetsavgift. Skattereduktion enligt 5 – 9 d §§ ska dock räknas av enligt 5 – 9 h §§ ska dock räknas av endast mot kommunal inkomst- endast mot kommunal inkomstskatt. skatt.

Regional skattereduktion

Vilka som kan få regional skattereduktion

4 9 e § Rätt till skattereduktion enligt 9 f – 9 h §§ har fysiska personer som den 1 november året före beskattningsåret är folkbokförda i en kommun som anges i bilaga 67.

Skattereduktionens storlek

5 9 f § Skattereduktionen uppgår till 1 675 kronor.

Stöd av mindre betydelse

6 9 g § Fysiska personer som har företag har rätt till skattereduktion bara om reduktionen uppfyller villkoren för stöd av mindre betydelse enligt 1. kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, 2. kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre

4 Tidigare 9 e § upphävd genom 2019:128. 5 Tidigare 9 f § upphävd genom 2019:128. 6 Tidigare 9 g § upphävd genom 2019:128.

betydelse inom jordbrukssektorn, eller 3. kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn. Med företag avses vid tillämpningen av denna paragraf detsamma som vid tillämpningen av de förordningar som anges i första stycket.

7 9 h § Vid bedömningen av om skattereduktionen enligt 9 g § anses vara stöd av mindre betydelse ska de villkor tillämpas som avser 1. stöd inom sektorn för primärproduktion av jordbruksprodukter, om den som begär skattereduktion bedriver verksamhet både inom denna sektor och inom någon annan sektor, och 2. stöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, om den som begär skattereduktion bedriver verksamhet både inom denna sektor och inom någon annan sektor än sektorn för primärproduktion av jordbruksprodukter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Lagen tillämpas första gången för det beskattningsår som börjar efter den 31 december 2019.

8 7 Tidigare 9 h § upphävd genom 2019:128.

Bilaga 67

Kommuner som avses i 67 kap. 9 e §:

- Dalarnas län: Avesta, Gagnefs, Hedemora, Leksands, Ludvika, Malung-Sälens, Mora, Orsa, Rättviks, Smedjebackens, Säters, Vansbro och Älvdalens kommuner. - Gävleborgs län: Bollnäs, Hudiksvalls, Ljusdals, Nordanstigs, Ockelbo, Ovanåkers och Söderhamns kommuner. - Jämtlands län: Bergs, Bräcke, Härjedalens, Krokoms, Ragunda, Strömsunds, Åre och Östersunds kommuner. - Norrbottens län: Arjeplogs, Arvidsjaurs, Bodens, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Piteå, Älvsbyns, Överkalix och Övertorneå kommuner. - Värmlands län: Arvika, Eda, Filipstads, Hagfors, Munkfors, Storfors, Sunne, Säffle, Torsby och Årjängs kommuner. - Västerbottens län: Bjurholms, Dorotea, Lycksele, Malå, Nordmalings, Norsjö, Robertsfors, Skellefteå, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Vindelns, Vännäs och Åsele kommuner. - Västernorrlands län: Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Timrå, Ånge och Örnsköldsviks kommuner. - Västra Götalands län: Bengtsfors, Dals-Eds, Färgelanda, Melleruds och Åmåls kommuner.

1.3 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 31 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 31 kap. 33 c §, av följande lydelse.

31 kap.

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om

– uppgifter som ska lämnas i samtliga inkomstdeklarationer (2 och 3

– uppgifter som fysiska personer och dödsbon ska underrättas om och

– uppgift som ska lämnas om inkomstslaget tjänst (6 §),

– uppgifter som ska lämnas om inkomstslaget näringsverksamhet (7 –

– uppgifter som ska lämnas om inkomstslaget kapital (16 – 19 b §§),

– uppgift om tillkommande belopp (20 §),

– uppgifter om vissa andelsavyttringar m.m. (21 – 24 §§),

– uppgifter för beräkning av egenavgifter (25 och 26 §§),

– uppgifter som fåmansföretag samt företagsledare och delägare ska

– uppgift om tillskott och uttag (30 §),

– uppgift om betalning till utlandet (31 §),

– uppgift som ekonomiska föreningar ska lämna (32 §),

– uppgifter om prissättningsbesked (34 §).

Senaste lydelse 2019:129.

10 2 Tidigare 33 c § upphävd genom 2019:129.

december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, – kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, eller – kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, och 2. de övriga uppgifter om sådant stöd som avses i 1 som Skatteverket behöver för att kunna bedöma rätten till skattereduktion.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Lagen tillämpas första gången för uppgifter som avser kalenderåret 2020.

2 Bakgrund och gällande rätt

2.1 En sammanhållen landsbygdspolitik

Riksdagen har beslutat om ett övergripande mål för den sammanhållna landsbygdspolitiken (prop. 2017/18:179, bet. 2017/18:NU19, rskr. 2017/18:360). Det övergripande målet har definierats som en livskraftig landsbygd med likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd som leder till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet. Utöver det har regeringen beslutat om följande tre delmål: 1. Landsbygdernas förmåga att ta till vara förutsättningarna för företagsamhet och sysselsättning är långsiktigt hållbar, samtidigt som miljömålen nås. Landsbygderna bidrar till en positiv utveckling av Sveriges ekonomi. 2. Landsbygderna bidrar till att stärka Sveriges konkurrenskraft i en utveckling mot en cirkulär, biobaserad och fossilfri ekonomi och till ett hållbart nyttjande av naturresurserna samt till att relevanta miljökvalitetsmål uppfylls. 3. Likvärdiga förutsättningar för människor att arbeta, bo och leva i landsbygderna.

Av budgetpropositionen för 2020 framgår vidare att regeringens mål är att politiken för areella näringar, landsbygd och livsmedel ska bidra till en hållbar utveckling vad gäller t.ex. arbete, tillväxt, välfärd och miljö i alla delar av landet – i Sverige ska alla kunna leva och förverkliga sina drömmar, oavsett var man bor. Regeringen vill se en levande och växande landsbygd med konkurrenskraftiga gröna näringar, jobb och företag samtidigt som värdefull miljö skyddas. Den sammanhållna landsbygdspolitiken ska ses som en plattform utifrån vilken beslut och åtgärder för att göra det möjligt att bo, leva och arbeta på landsbygderna ska utformas (prop. 2019/20:1, UO23 s. 62 f.).

2.2 Statligt regionalstöd till vissa stödområden

Det är i vissa fall möjligt för staten att ge stöd till vissa delar av landet. I fråga om stöd till näringslivet tillhör vissa kommuner och kommundelar det som benämns stödområde A eller stödområde B enligt bilagan till förordningen (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd. Den stödkarta som följer av förordningen grundar sig på Europeiska kommissionens riktlinjer för statligt regionalstöd för 2014 – 2020 och är godkänd av kommissionen. Det innebär att regionalt investeringsstöd under vissa förutsättningar kan beviljas företag i dessa områden enligt kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget och förordning (2015:211) om statligt stöd till regionala investeringar. Se närmare nedan angående EU:s regler om statligt stöd (avsnitt 2.4).

Enligt den svenska förordningen ingår följande kommuner i stödområde A eller B:

Stödområde A Stödområde B

Norrbottens län Arjeplog, Arvidsjaur, Piteå, Luleå (ej tätort) Samtliga kommuner i Boden, Gällivare, Norrbottens län tillhör Haparanda, helt eller delvis Jokkmokk, Kalix, stödområde A eller B Kiruna, Pajala, Älvsbyn, Överkalix, Övertorneå Västerbottens län Bjurholm, Dorotea, Nordmaling, Samtliga kommuner i Lycksele, Malå, Robertsfors, Västerbottens län Norsjö, Sorsele, Skellefteå, Vännäs, tillhör helt eller delvis Storuman, Umeå (ej tätort) stödområde A eller B Vilhelmina, Vindeln, Åsele Jämtlands län Berg, Bräcke, Samtliga kommuner i Härjedalen, Krokom, Jämtlands län tillhör Ragunda, Strömsund, stödområde A Åre, Östersund Västernorrlands län Sollefteå, Ånge Härnösand, Samtliga kommuner i Kramfors, Timrå, Västernorrlands län Örnsköldsvik, tillhör helt eller delvis Sundsvall (ej tätort) stödområde A eller B Gävleborgs län Ljusdal Bollnäs, Hudiksvall, Gävle, Sandvikens och Nordanstig, Ockelbo, Hofors kommuner Ovanåker, ingår inte i något Söderhamn stödområde Dalarnas län Malung-Sälen, Mora, Avesta, Gagnef, Samtliga kommuner i Orsa, Vansbro, Hedemora, Leksand, Dalarnas län tillhör Älvdalen Ludvika, Rättvik, helt eller delvis Smedjebacken, Säter, stödområde A eller B Borlänge (ej tätort), Falu (ej tätort) Värmlands län Torsby Arvika, Eda, Kils, Hammarö, Filipstad, Hagfors, Forshaga, Grums, Munkfors, Storfors, Karlstads och Sunne, Säffle, Årjäng Kristinehamns kommuner ingår inte i något stödområde Västra Götalands län Bengtsfors, Dals-Ed, Övriga 44 kommuner i Färgelanda, länet ingår inte i något Mellerud, Åmål stödområde

2.3 Regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet

I syfte att stimulera utvecklingen och bidra till fler arbetstillfällen finns i dag flera olika former av regionala skattelättnader och nedsättningar av socialavgifter.

Regional nedsättning av socialavgifter Arbetsgivare, enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag som är verksamma i 43 angivna kommuner eller delar av kommuner i Norrland och västra Svealand får göra avdrag vid beräkningen av socialavgifter och allmän löneavgift enligt lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen 3 (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980). Syftet med avdraget är att stimulera småföretagandet och att bidra till god service i de delar av landet som har de största geografiska lägesnackdelarna med bl.a. långa avstånd, liten hemmamarknad, sämre tillgång på service, låg befolkningstäthet och ogynnsamma klimatförhållanden (prop. 2001/02:45 s. 36). Bestämmelserna i lagen innebär i huvudsak att företag som är verksamma i området ges ett avdrag med 10 procent av avgiftsunderlaget vid beräkningen av den allmänna löneavgiften, arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna. För arbetsgivare uppgår avdraget till högst 7 100 kronor per månad och för enskilda näringsidkare till högst 18 000 kronor per år.

Nedsatt energiskatt för hushåll och tjänstesektor i vissa delar av norra Sverige El som förbrukas av hushåll eller företag inom tjänstesektorn i vissa delar av norra Sverige beskattas med 9,6 öre lägre skatt per kilowattimme än gällande skattesats. Nedsättningen motiverades av det allmänt högre energibehovet för uppvärmning i norra Sverige. Den särskilda skattelättnaden är tillämplig för förbrukning som sker i ett i lagen utpekat geografiskt område.

3 Nedsättningen gäller för följande kommuner och delar av kommuner: Norrbottens län: Arvidsjaurs, Arjeplogs, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyns, Överkalix och Övertorneå kommuner samt Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun och f.d. Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun. Västerbottens län: Bjurholms, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Vindelns och Åsele kommuner samt Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun. Jämtlands län: Bergs, Bräcke, Härjedalens, Krokoms, Ragunda, Strömsunds, Åre och Östersunds kommuner. Västernorrlands län: Sollefteå och Ånge kommuner, Holms och Lidens församlingar i Sundsvalls kommun samt Anundsjö, Björna, Skorpeds och Trehörningsjö församlingar i Örnsköldsviks kommun. Gävleborgs län: Ljusdals kommun. Dalarnas län: Malung-Sälens, Orsa, Vansbro och Älvdalens kommuner samt Venjans och Våmhus församlingar i Mora kommun. Värmlands län: Torsby kommun. Med församlingar avses de territoriella församlingar som fanns den 31 december 1999.

4 Nedsättningen gäller för sammanlagt 47 kommuner och följer rådets genomförandebeslut (EU) 2017/2409.

Lägre fordonsskatt i vissa kommuner Enligt 2 kap. 11 § vägtrafikskattelagen (2006:227), förkortad VSL, ska fordonsskatt för personbilar klass I som hör hemma i vissa kommuner betalas endast till den del fordonsskatten för ett skatteår överstiger 384 kronor. En personbil anses höra hemma i den kommun där den skattskyldiga har sin adress enligt vägtrafikregistret när skattskyldigheten avgörs enligt 5 kap. 2 § VSL. Berättigad till avdraget är den som är registrerad som ägare till en bil som hör hemma i någon av de kommuner som anges i bilaga 1 till VSL. Subventionen för fordonsägare i glesbygden (glesbygdsavdraget), infördes 1979 i samband med en bensinskattehöjning. Avsikten var att kompensera fordonsägare i glesbygden för bensinskattehöjningen. Kompensationen utformades som en nedsättning av fordonsskatten i de kommuner som ingick i de dåvarande stödområdena 5 och 6 (prop. 1979/80:109). Vid införandet av VSL 2006 behölls avdraget för dessa kommuner även i det nya fordonsskattesystemet. Skälen för detta var att det ansågs viktigt att stimulera den regionala utvecklingen i delar av Sverige där medborgare och företag har ökade kostnader till följd av bl.a. långa transportavstånd, liten hemmamarknad, låg befolkningstäthet och kallt klimat (prop. 2005/06:65 s. 92 f.). Avdraget gäller för personbilar 5 klass I och i sammanlagt 36 kommuner.

2.4 EU:s regler om statligt stöd

Allmänt om statligt stöd Artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, förkortat EUF-fördraget, innehåller bestämmelser om statligt stöd. Utgångspunkten är ett principiellt förbud mot statsstöd som påverkar handeln mellan medlemsstaterna och som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion. Lättnader från skatter eller avgifter för en urskiljbar grupp företag anses som indirekta stöd som också omfattas av stödreglerna. Statsstödsreglerna vilar på ett system med förhandsgranskning. Enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget ska medlemsstaterna anmäla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder till kommissionen. Medlemsstaten får inte

4 Nedsättningen gäller för samtliga kommuner i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt för Sollefteå, Ånge och Örnsköldsviks kommuner i Västernorrlands län, Ljusdals kommun i Gävleborgs län, Malung-Sälens, Mora, Orsa och Älvdalens kommuner i Dalarnas län och Torsby kommun i Värmlands län. 5 Avdraget avser följande kommuner: Norrbottens län: Arjeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyns, Överkalix och Övertorneå kommuner. Västerbottens län: Bjurholms, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Vindelns, Vännäs och Åsele kommuner. Jämtlands län: Bergs, Bräcke, Härjedalens, Krokoms, Ragunda, Strömsunds och Åre kommuner. Västernorrlands län: Sollefteå och Ånge kommuner. Gävleborgs län: Ljusdals kommun. Dalarnas län: Malungs, Vansbro och Älvdalens kommuner. Värmlands län: Torsby kommun. 15

genomföra en stödåtgärd förrän kommissionen har uttalat sig om stödets förenlighet med den gemensamma marknaden (genomförandeförbudet). Det finns undantag från ordningen med förhandsgranskning. I rådets förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd har kommissionen bemyndigats att för vissa typer av stöd utfärda bestämmelser om undantag från skyldigheten i artikel 108.3 att anmäla stödåtgärder i förväg. I enlighet med bemyndigandet har kommissionen utfärdat förordningar med bestämmelser om bl.a. regionalstöd och stöd av mindre betydelse. Regler om regionalstöd finns i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, förkortad GBER. Enligt GBER får regionalt investeringsstöd beviljas i stödområden, dvs. områden som anges i en för perioden godkänd regionalstödskarta (artikel 2.27). Enligt GBER är regionalt investeringsstöd främst avsett att användas för nyinvesteringar. Regionalt driftstöd kan under vissa förutsättningar ges i bl.a. områden som enligt GBER är glest eller mycket glest befolkade. Den stödkarta som Sverige är indelat i innehåller både glest befolkade och mycket glest befolkade områden. I de områden som anses vara glest befolkade ska regionalt driftstöd utgå som en kompensation för merkostnaderna för transport av varor som har tillverkats och/eller vidarearbetats i områden som är berättigade till driftstöd (artiklarna 13, 14 och 15). Driftstöd får inte betalas ut till företag som är föremål för ett oreglerat återbetalningskrav till följd av ett kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden (artikel 1.4). Bestämmelser om stöd av mindre betydelse, s.k. de minimis-stöd, finns bl.a. i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. För sektorn för primärproduktion av jordbruksprodukter (jordbrukssektorn) och fiskerisektorn gäller särskilda regler, se kommissionens förordning (EU) 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn samt kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.

Närmare om regelverket för stöd av mindre betydelse Stödåtgärder som utgår i enlighet med kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse anses inte uppfylla kriterierna för statsstöd i EUFfördraget och omfattas därför inte av anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget. För att ett stöd ska anses vara ett stöd av mindre betydelse får det totala stöd som beviljas ett enda företag som huvudregel inte överstiga 200 000 euro under en period om tre beskattningsår (det s.k. individuella taket), se artikel 3.2 i förordning nr 1407/2013. För vägtransportsektorn gäller ett lägre individuellt tak om 100 000 euro, se artikel 3.2 i förordning nr

1407/2013. Även för jordbruks- och fiskerisektorerna gäller lägre individuella tak om 20 000 euro för jordbrukssektorn och 30 000 euro för fiskeri- och vattenbrukssektorn, se artikel 3.2 i förordning nr 1408/2013 och artikel 3.2 i förordning nr 717/2014). Perioden på tre beskattningsår fastställs på grundval av de beskattningsår som används av företaget i den berörda medlemsstaten, se artikel 3.5 i förordning nr 1407/2013. Vid tillämpning av kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse omfattar begreppet ”företag” varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras. Ekonomisk verksamhet utgörs i sin tur av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad. Det gäller oavsett om verksamheten bedrivs med vinstsyfte eller inte. Huruvida en stödmottagare ska anses vara ett företag i den mening som avses i regelverket för de minimis-stöd avgörs från fall till fall. Kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse gäller företag inom flertalet sektorer, se t.ex. artikel 1 i förordning nr 1407/2013. Det är den verksamhet som bedrivs i företaget som är avgörande för bedömningen av vilken förordning om stöd av mindre betydelse som är tillämplig. Om ett företag bedriver verksamhet inom flera sektorer som omfattas av regelverket för de minimis-stöd, t.ex. inom såväl skogs- som jordbrukssektorn, kan stöd av mindre betydelse lämnas enligt förordning nr 1407/2013 för skogssektorn under förutsättning att berörd medlemsstat på lämpligt sätt, t.ex. genom åtskillnad mellan verksamheterna eller uppdelning av kostnaderna, ser till att verksamheterna inom de sektorer som undantas från tillämpningsområdet för förordning nr 1407/2013 inte omfattas av stöd av mindre betydelse som beviljats i enlighet med förordningen, se artikel 1.2 i förordning nr 1407/2013.

Den stödgivande myndighetens ansvar Den stödgivande myndigheten får lämna ett stöd av mindre betydelse bara om villkoren i kommissionens regelverk om stöd av mindre betydelse är uppfyllda, se t.ex. artikel 6.3 i förordning nr 1407/2013. I avsaknad av ett centralt register för stöd av mindre betydelse sker kontrollen mot bakgrund av uppgifter från företagen, se artikel 6.1 i förordning nr 1407/2013. Om stödet överskrider tillämpligt tak, omfattas det inte av regelverket. Den stödgivande myndigheten är skyldig att informera företagen om stödets karaktär av stöd av mindre betydelse genom att uttryckligen hänvisa till det regelverk som är tillämpligt.

3 Skattereduktion för boende i vissa glest befolkade områden

3.1 En regional skattereduktion införs

Promemorians förslag: En regional skattereduktion införs för boende i vissa glest befolkade områden i främst Norrland och nordvästra Svealand.

Skälen för promemorians förslag: Sveriges långsiktiga tillväxt och utveckling är beroende av levande landsbygder. En till ytan stor del av Sverige har dock andra förutsättningar till utveckling än resten av landet. Detta beror bl.a. på geografiska lägesnackdelar i form av långa avstånd, låg befolkningstäthet och sämre tillgång till service. Goda generella förutsättningar för företagande och boende på landsbygden behöver därför finnas, såväl som särskilda åtgärder riktade till glest befolkade områden. De lägesnackdelar som finns i vissa delar av landet påverkar inte bara företagen utan också fysiska personers möjligheter att bo och arbeta i dessa områden. I flera av kommunerna är kommunalskatten högre än i övriga landet och tillgången till gemensamt finansierade välfärdstjänster lägre än på andra platser. Samtidigt får invånarna till följd av det geografiska läget i vissa fall bära en större del av energi- och miljöskatterna än genomsnittet av befolkningen. I syfte att överbrygga de effekter som lägesnackdelarna medför bör en skattesänkning ske för fysiska personer som bor i vissa glest befolkade områden. Den föreslagna åtgärden utgör både en kompensation och en regional stimulans som kan underlätta och i viss mån attrahera till boende och arbete i dessa delar av landet. Skattesänkningen föreslås i denna promemoria genomföras i form av en skattereduktion. Ett alternativ hade varit att införa ett förhöjt grundavdrag i vissa delar av landet. Inkomstskattelagen (1999:1229) har tidigare haft bestämmelser om ett regionalt förhöjt grundavdrag (prop. 2005/06:163). Reglerna innebar i korthet att fysiska personer boende i dåvarande stödområde A fick ett förhöjt grundavdrag jämfört med boende i resten av landet. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 2006, men avskaffades från och med 2007 (prop. 2006/07:1) och kom därför endast att omfatta inkomståret 2006. En regional skattereduktion har dock, till skillnad från ett regionalt förhöjt grundavdrag, den fördelen att skatteunderlaget för de kommuner som berörs inte påverkas. Inte heller jobbskatteavdragets beräkningsmodell påverkas av en regional skattereduktion. En regional skattereduktion bör därför införas.

3.2 Vilka som kan få regional skattereduktion

Promemorians förslag: Regional skattereduktion ges till fysiska personer som den 1 november året före beskattningsåret är folkbokförda i en sådan kommun i främst Norrland och nordvästra Svealand som särskilt anges i lag.

Skälen för promemorians förslag

Geografisk avgränsning Bestämmelser som berättigar fysiska och juridiska personer till olika former av regionalt riktade stöd och bidrag är i dag vanligt förekommande. Sedan en lång tid tillbaka finns även särregleringar med regional inriktning på beskattningens område. Eftersom skattelagstiftning är betungande lagstiftning finns det dock skäl att iaktta viss försiktighet med avseende på införandet av regionala särregleringar. En lagbestämmelse, genom vilken endast vissa personer berättigas en skattesänkning, innebär nämligen att dessa ges en förmån vid inkomstbeskattningen. Som redogjorts för i tidigare avsnitt har en till ytan stor del av Sverige andra förutsättningar till utveckling än resten av landet. Ett sätt att avgränsa de landsdelar som skulle kunna bli aktuella för en särreglering på skatteområdet vore att utifrån vissa objektiva kriterier definiera dessa områden med utgångspunkt i t.ex. befolkningstäthet eller restid med bil till närmaste tätort. Det är dock mycket vanskligt att formulera kvalifikationskriterier som med god precision kan avgränsa de områden som då skulle kunna bli aktuella. Tillämpningsområdet för lagstiftningen bör därför anges i geografiska termer. Regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet har, i vart fall vid införandet, i stor utsträckning kopplats till indelningen i stödområden. En sådan lagreglering pekar inte ut enskilda skattesubjekt utan riktar sig till alla skattskyldiga som t.ex. är bosatta inom de aktuella områdena, alltså till en i allmänna termer bestämd krets av personer. Det är lämpligt att även i detta fall i möjligaste mån följa indelningen i stödområden. I fråga om stöd till näringslivet tillhör, som beskrivits ovan i avsnitt 2.2, vissa kommuner och kommundelar stödområde A eller B enligt bilaga till förordningen (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd. En lagstiftning som helt baserades på denna indelning skulle dock medföra att boende i vissa kommuner delades upp i olika skattemässiga regelverk. För att undvika detta, och för att göra systemet mer överskådligt och förutsebart, bör rätten till regional skattereduktion endast tillkomma boende i kommuner som i dag i sin helhet ingår i stödområde A eller B enligt nämnd förordning. Luleå, Umeå, Sundsvalls, Borlänge och Falu kommuner omfattas därmed inte av det aktuella förslaget. Den geografiska avgränsningen bör definieras i lag.

Vilka som har rätt till regional skattereduktion Som framgår ovan bör rätten till regional skattereduktion kopplas till att den skattskyldige bor i en viss kommun. Den regionala skattereduktionen skiljer sig på så sätt från andra skattereduktioner där det krävs inkomster eller utgifter av ett särskilt slag att tjäna som underlag vid en avräkning.

Det kan ibland finnas svårigheter att fastställa var någon ska anses vara bosatt. Utgångspunkten i folkbokföringslagen (1991:481) är att en person ska folkbokföras på den fastighet och i den kommun där han eller hon är att anse som bosatt. Detta är vanligtvis där personen regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. För att avgöra om en skattskyldig har rätt till regional skattereduktion är det lämpligt att utgå från folkbokföringen den 1 november året före beskattningsåret. På så sätt knyter bestämmelserna an till reglerna om hemortskommun i 65 kap. 3 § inkomstskattelagen. Det innebär att personer som betalar kommunal inkomstskatt i en kommun som omfattas av förslaget också har rätt till regional skattereduktion. Även tillämpnings- och förenklingsskäl talar för att låta folkbokföringen ett visst datum utgöra grunden för skattereduktion. Det medför dock att skattskyldiga som ett visst år flyttar till en aktuell kommun inte kommer att ha rätt till regional skattereduktion förrän nästkommande beskattningsår. På motsvarande sätt kommer skattskyldiga som föregående år varit folkbokförda i en kommun som omfattas av förslaget att ha rätt till regional skattereduktion, även om de under själva beskattningsåret flyttar till en kommun som inte omfattas. En annan möjlighet till genomförande skulle vara att knyta rätten till regional skattereduktion till att den skattskyldige någon gång under beskattningsåret faktiskt varit bosatt inom en kommun som omfattas av förslaget. Ett av skälen för att införa en regional skattereduktion är dock att fysiska personer i flera av de aktuella kommunerna betalar en högre kommunalskatt än i övriga landet. Det är därför rimligt att koppla rätten till regional skattereduktion till folkbokföringen den 1 november året före beskattningsåret. En koppling till folkbokföringen ett visst datum är även lämpligt sett ur ett rent administrativt perspektiv.

Begränsat skattskyldiga och förslagets förenlighet med den fria rörligheten I svensk beskattningsrätt görs skillnad mellan obegränsat och begränsat skattskyldiga. Obegränsat skattskyldiga är fysiska personer som är bosatta eller vistas stadigvarande i Sverige eller har väsentlig anknytning hit. Övriga personer är begränsat skattskyldiga. Den obegränsade skattskyldigheten innefattar alla inkomster oavsett var någonstans i världen dessa härrör från. Den begränsade skattskyldigheten omfattar bara vissa inkomster med särskild anknytning till Sverige. Fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige beskattas vanligtvis enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, förkortad SINK. SINK är en definitiv källskatt som tas ut med en fast procentsats på bruttoinkomsten. För vissa ersättningar gäller dock att inkomsten är skattepliktig enligt SINK först när den överskrider en viss gräns (5 § första stycket 4 SINK). Generellt sett är en beskattning enligt SINK fördelaktigare än en beskattning enligt inkomstskattelagen. I vissa fall kan dock den omständigheten att inga avdrag eller skattereduktioner ges medföra att en beskattning enligt SINK blir mindre fördelaktig än en beskattning enligt inkomstskattelagen. I 4 § SINK finns därför en möjlighet för en begränsat skattskyldig att i stället välja att bli beskattad enligt inkomstskattelagen. Personen blir då begränsat skattskyldig i inkomstslaget tjänst för samtliga

inkomster som anges i 5 § SINK med undantag för inkomster som anges i 6 § 1, 4 och 5 SINK och får betala kommunalskatt enligt en för riket genomsnittlig kommunalskattesats (65 kap. 4 § andra stycket inkomstskattelagen). För vissa avdrag och skattereduktioner, såsom avdrag för kostnader i inkomstslaget tjänst och skattereduktion för allmän pensionsavgift, gäller då samma regler som för en obegränsat skattskyldig person. För andra avdrag och skattereduktioner gäller i stället att begränsat skattskyldiga kan utnyttja skattereduktionerna om deras överskott av förvärvsinkomster i Sverige och andra länder uteslutande, eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige. Så är fallet bl.a. när det gäller grundavdraget, jobbskatteavdraget och skattereduktionen för hushållsarbete. Promemorians förslag på en regional skattereduktion innebär att en skattskyldig som bor utomlands och arbetar inom ett aktuellt område behandlas annorlunda än en person som både bor och arbetar i detta område. Eftersom en sådan person kan vara medborgare i en EU/EES-stat aktualiseras frågan om förslagets förenlighet med EU:s regler om fri rörlighet. Artikel 45.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, förkortat EUF-fördraget, innehåller ett förbud mot all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. Enligt EUdomstolens rättspraxis innebär regeln om likabehandling inte bara att öppen diskriminering på grund av nationalitet är förbjuden, utan också varje form av dold diskriminering som i praktiken leder till samma resultat. Domstolen har dock i flera mål gjort uttalanden om att förhållandena för personer som är respektive inte är bosatta i en viss medlemsstat vanligtvis inte är jämförbara, eftersom det ofta finns objektiva skillnader mellan de båda kategorierna skattskyldiga. Om det däremot inte föreligger någon objektiv skillnad som motiverar en skillnad i behandlingen, kan det föreligga diskriminering om en fördel förvägras den som inte är bosatt i medlemsstaten i fråga (se t.ex. mål C 279/93 Schumacker). Av artikel 49 EUF-fördraget framgår att inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig i andra medlemsstater är förbjudna. Enligt EU-domstolens rättspraxis ska varje åtgärd som innebär att utövandet av etableringsfriheten förbjuds, försvåras eller blir mindre attraktivt anses utgöra en inskränkning i etableringsfriheten. En sådan inskränkning kan tillåtas endast om den tar sikte på situationer som inte är objektivt jämförbara eller om den kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse (se t.ex. C-371/10 National Grid Indus och C-480/17 Montag). En utomlands bosatt EU-/EES-medborgare som arbetar i Sverige är normalt sett inte folkbokförd här, och har därmed i regel inte rätt till regional skattereduktion. Denna omständighet bedöms dock inte strida mot bestämmelserna om fri rörlighet. En EU-/EES-medborgare som är begränsat skattskyldig och som arbetar eller vill nyttja den fria etableringsrätten i en aktuell kommun kommer nämligen objektivt sett att befinna sig i samma situation som en i Sverige bosatt skattskyldig som är aktiv i samma område men som bor utanför det. Någon särbehandling kan därmed inte anses föreligga om reduktionen bara ges till fysiska personer folkbokförda i de aktuella områdena. I sammanhanget kan även framhållas 21

att det för begränsat skattskyldiga normalt sett är förmånligare att beskattas enligt SINK och att den som i stället väljer att beskattas enligt inkomstskattelagen betalar en för riket genomsnittlig kommunalskattesats, och alltså inte den skattesats som gäller för den kommun varifrån förvärvsinkomsterna härrör.

Begränsat skattskyldig under en del av beskattningsåret Regional skattereduktion ges för ett helt beskattningsår och delas inte upp utifrån hur många månader en skattskyldig faktiskt bor i en kommun. Det innebär att en skattskyldig som den 1 november året före beskattningsåret är folkbokförd i en kommun som anges i lagen har rätt till hel skattereduktion, även om han eller hon under själva beskattningsåret blir begränsat skattskyldig och endast beskattas enligt inkomstskattelagen under en kortare tid.

Lagförslag Förslaget föranleder införandet av en ny paragraf, 67 kap. 9 e §, och en ny bilaga, bilaga 67, i inkomstskattelagen.

3.3 Skattereduktionens storlek och hur avräkning ska göras

Promemorians förslag: Skattereduktionen uppgår till 1 675 kronor per år. Ordningsmässigt räknas skattereduktionen av direkt efter skattereduktionen för sjuk- och aktivitetsersättning, och direkt före skattereduktionen för underskott av kapital. Regional skattereduktion räknas endast av mot kommunal inkomstskatt. En hänvisning till skattereduktionen görs i lagen om avräkning av utländsk skatt.

Skälen för promemorians förslag: Den regionala skattereduktionen uppgår till 1 675 kronor per beskattningsår för skattskyldiga som kan nyttja hela skattereduktionen. I vilken ordning de olika skattereduktionerna ska göras i förhållande till varandra anges i 67 kap. 2 § första stycket inkomstskattelagen. Således ska skattereduktion göras för sjöinkomst, allmän pensionsavgift, arbetsinkomst (jobbskatteavdrag), sjukersättning och aktivitetsersättning, underskott av kapital, hushållsarbete, gåva och mikroproduktion av förnybar el i nu nämnd ordning. Den regionala skattereduktionen har en bred tillämpning och liknar i det avseendet närmast jobbskatteavdraget och skattereduktionen för sjuk- och aktivitetsersättning. Av systematiska skäl är det därför lämpligt att låta skattereduktionen komma i anslutning till dessa rent ordningsmässigt. Av 67 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen framgår att skattereduktion ska räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt, mot statlig fastighetsskatt samt mot kommunal fastighetsavgift. Jobbskatteavdraget och skattereduktionen för sjuk- och aktivitetsersättning ska dock endast räknas av mot kommunal inkomstskatt. I likhet med jobbskatteavdraget och skattereduktionen för sjuk- och aktivitetsersättning bör

också den regionala skattereduktionen begränsas till att räknas av mot kommunal inkomstskatt. Med anledning av att den nya skattereduktionen endast ska räknas av mot kommunal inkomstskatt bör en hänvisning till detta göras i lagen (1986:486) om avräkning av utländsk skatt.

Lagförslag Förslaget föranleder ändringar i 67 kap. 2 § första och andra styckena inkomstskattelagen och i 2 kap. 10 § andra stycket lagen om avräkning av utländsk skatt, samt att en ny paragraf, 9 f § inkomstskattelagen, införs.

3.4 Stöd av mindre betydelse

Promemorians förslag: Fysiska personer som har företag vars resultat de själva beskattas för har rätt till skattereduktion bara om skattereduktionen uppfyller villkoren för stöd av mindre betydelse enligt kommissionens regelverk för sådant stöd. Med företag avses detsamma som vid tillämpningen av nämnda regelverk.

Skälen för promemorians förslag: Fysiska personer kan bedriva och själva beskattas för resultatet av verksamhet som enligt EU:s regler om statsstöd anses utgöra företag. En fysisk person kan till exempel ha företag i form av enskild näringsverksamhet eller som delägare i handelsbolag. Den företagsdefinition som följer av EU-rätten inkluderar emellertid även fysiska personer som bedriver ekonomisk verksamhet på ett sätt som inte uppfyller inkomstskattelagens villkor för att utgöra näringsverksamhet. I EU:s regelverk om statsstöd definieras företag som ”varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras”. Ekonomisk verksamhet utgörs i sin tur av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad och oavsett om verksamheten bedrivs med vinstsyfte eller inte. Inom begreppet företag ryms alla de företag som ingår i en och samma intressegemenskap på ett sådant sätt att de bör ses som en enhet (”ett enda företag”). Två enskilda näringsidkare som gemensamt driver en viss verksamhet kan därmed komma att anses vara ett och samma företag. En fysisk persons inkomster från exempelvis enskild näringsverksamhet beskattas i Sverige på i princip samma sätt som andra förvärvsinkomster. Det är därför rimligt att regional skattereduktion även ges till fysiska personer som har företag i den mening som avses i EU-rätten. Det innebär dock att EU:s regler om statsstöd aktualiseras. Med hänsyn till att skattereduktionen riktar sig till fysiska personer, och med beaktande av att det rör sig om relativt små belopp, är det lämpligt att skattereduktionen utgår som ett stöd av mindre betydelse till företagare. Dessa personer kan bara få regional skattereduktion om villkoren i kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse är uppfyllda. I första hand avses villkoret att skattereduktionen ska rymmas inom ramen för det individuella tak som är tillämpligt. Den individuella beloppsmässiga begränsning som gäller för stöd av mindre betydelse är i huvudregel 200 000 euro per företag under en period om tre beskattnings-

år. För företag inom vägtransport-, jordbruks- och fiskerisektorn gäller andra tillåtna stödnivåer. Dessutom finns det för jordbruks- och fiskerisektorn nationella tak som inte får överskridas. Skattereduktionen uppgår till maximalt 1 675 kronor per beskattningsår. En sådan reduktion bör för fysiska personer med företag i de allra flesta fall rymmas inom de individuella taken för stöd av mindre betydelse. Med hänsyn till beloppet för skattereduktionen och befintliga ekonomiska insatser som lämnas som stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorerna i Sverige, bedöms att reduktionen även ryms inom de nationella taken för jordbruks- och fiskerisektorerna.

Lagförslag Förslaget föranleder införandet av en ny paragraf, 67 kap. 9 g §, i inkomstskattelagen.

3.5 Skattskyldiga med verksamhet inom flera sektorer

Promemorians förslag: Vid bedömning av om skattereduktionen utgör stöd av mindre betydelse ska de villkor tillämpas som avser stöd inom jordbrukssektorn, om den skattskyldige bedriver verksamhet både inom denna sektor och inom någon annan sektor, och stöd inom fiskerioch vattenbrukssektorn, om den skattskyldige bedriver verksamhet både inom denna sektor och inom någon annan sektor än jordbrukssektorn.

Skälen för promemorians förslag: För en företagare som bedriver verksamhet inom flera sektorer, t.ex. inom såväl jordbruks- som skogssektorn, uppkommer frågan om vilka villkor i kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse som ska tillämpas. Det gäller i första hand frågan om vilka individuella tak som ska tillämpas. För att underlätta den bedömningen föreslås att de villkor tillämpas som avser stöd inom jordbrukssektorn, om verksamheten bedrivs både inom denna sektor och inom någon annan sektor, och stöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, om verksamheten bedrivs både inom denna sektor och inom någon annan sektor än jordbrukssektorn.

Lagförslag Förslaget föranleder införandet av en ny paragraf, 67 kap. 9 h §, i inkomstskattelagen.

4 Skatteförfarandet

4.1 Preliminärskatteavdrag

Promemorians bedömning: Den skattskyldige bör kunna välja om den regionala skattereduktionen ska beaktas vid preliminärskatteavdraget. Befintliga bestämmelser om skatteavdrag enligt en särskild beräkningsgrund (jämkning) bör tillämpas.

Skälen för promemorians bedömning: Preliminär skatt ska betalas för beskattningsåret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten för samma år. Det bör därför vara möjligt att beakta den nu föreslagna skattereduktionen redan vid preliminärskatteavdraget. Fråga är om detta bör åstadkommas genom ändringar av skattetabellerna, eller om det är mer lämpligt att skattereduktionen i förekommande fall beaktas med tillämpning av befintliga bestämmelser. Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter finns i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL. I lagen finns bl.a. bestämmelser om skyldighet att göra skatteavdrag, skattetabeller och skatteavdrag enligt en särskild beräkningsgrund (jämkning). Av 8 kap. 1 § SFL framgår att preliminär skatt ska betalas för beskattningsåret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten för samma år. I 8 kap. 2 § SFL anges att den preliminära skatten ska betalas enligt särskild debitering eller genom skatteavdrag. Skatteavdrag ska göras av den som betalar ut ersättning för t.ex. arbete enligt bestämmelserna i 10 kap. SFL (8 kap. 4 § SFL). Enligt 11 kap. 17 § SFL ska skatteavdrag som huvudregel göras enligt en allmän skattetabell i fråga om sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst. I 11 kap. 18 – 19 §§ SFL finns vidare bestämmelser om särskilda skattetabeller för sjukpenning m.m. och för sjömän. Enligt 12 kap. 1 § SFL ska allmänna och särskilda skattetabeller fastställas för varje kalenderår. Det är Skatteverket som fastställer allmänna och särskilda skattetabeller (3 kap. 5 § skatteförfarandeförordningen [2011:1261]). Det bedöms finnas flera skäl som talar mot att införa den nu föreslagna skattereduktionen i skattetabellerna. Ett skäl är att skattetabellerna som huvudregel endast gäller sådan ersättning som är mottagarens huvudinkomst. Det är inte möjligt att i skattetabellerna ta hänsyn till andra vanliga ersättningar och avdrag, som t.ex. schablonintäkt på uppskovsbelopp och investeringssparkonton samt avdrag för resor och ränteutgifter m.m. Ett annat skäl är att skattetabellerna tas fram endast i hela krontal, vilket innebär att den kommunala skattesatsen i många fall måste avrundas när det ska fastställas vilken tabell som ska gälla för respektive skattskyldig. Som exempel kan nämnas att 32-kronorstabellen används vid en kommunal skattesats fr.o.m. 31,51 kronor t.o.m. 32,50 kronor. Sammantaget innebär detta att även om den aktuella skattereduktionen tas med i skattetabellerna skulle det i många fall inte få önskvärd effekt, eftersom skattetabellerna inte tar hänsyn till den skattskyldiges hela ekonomiska situation och att skattereduktionen redan från början kan ligga inom ovan nämnda avrundningsmarginal.

Till detta ska läggas att det enligt uppgift från Skatteverket krävs stora systemtekniska ändringar för att få med den regionala skattereduktionen i skattetabellerna, bl.a. i form av att nya särskilda skattetabeller skulle behöva införas för personer som är folkbokförda i de aktuella kommunerna. Införandet av nya särskilda tabeller kan vidare innebära att Försäkringskassan och arbetslöshetskassorna behöver utveckla nya rutiner, bl.a. eftersom nya tabeller för sjukpenning m.m. också skulle krävas. Dessutom bedöms den administrativa bördan för arbetsgivare och andra utbetalare öka, bl.a. till följd av att dessa skulle behöva känna till vilken tabell som ska tillämpas för respektive ersättningsmottagare samt att det skulle krävas nya löneprogram som kan hantera dubbelt så många tabeller som i dag. Med hänsyn till detta bedöms det inte lämpligt att införa den regionala skattereduktionen i skattetabellerna. Bedömningen är att skattereduktionen i stället får beaktas vid preliminärskatteavdraget med tillämpning av befintliga bestämmelser. Av 55 kap. 9 § första stycket SFL framgår att Skatteverket får besluta att skatteavdrag ska göras enligt en särskild beräkningsgrund, om det leder till att den preliminära skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga skatten och förbättringen inte är obetydlig (jämkning). Ett jämkningsbeslut innebär att utbetalaren ska göra ett annat skatteavdrag än vad som framgår av skattetabellen. I jämkningsbeslutet kan hänsyn tas till fler poster än i skattetabellen, eftersom den skattskyldige ska ange alla inkomster och avdrag som han eller hon räknar med att få under beskattningsåret. Detta innebär att den preliminära skatt som tas ut med stöd av ett jämkningsbeslut ofta stämmer bättre överens med den slutliga skatten än den preliminära skatt som tas ut med stöd av en skattetabell. Det är den skattskyldige själv som väljer om han eller hon vill ansöka om jämkning. Om den skattskyldige vill att den regionala skattereduktionen ska beaktas redan vid preliminärskatteavdraget, som görs vid varje tillfälle då utbetalning sker (10 kap. 2 § andra stycket SFL), kan han eller hon alltså uppnå detta genom att ansöka om jämkning. Det ska här understrykas att ett beslut om jämkning inte har någon betydelse för om den regionala skattereduktionen kommer att beaktas i beslutet om slutlig skatt eller inte. Av 56 kap. 7 § SFL framgår bl.a. att Skatteverket i beslut om slutlig skatt ska göra de skattereduktioner som framgår av inkomstskattelagen (1999:1229), vilket alltså kommer att inbegripa den nu föreslagna skattereduktionen.

4.2 Uppgiftsskyldighet för fysiska personer som bedriver näringsverksamhet

Promemorians förslag: De fysiska personer som har företag som de själva beskattas för resultatet av och som i övrigt uppfyller villkoren för regional skattereduktion ska i inkomstdeklarationen lämna uppgift om annat stöd av mindre betydelse överstigande sammanlagt 150 000 kronor som har beviljats under beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren. Dessa personer ska även lämna de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna bedöma rätten till regional skattereduktion.

Promemorians bedömning: Den behandling av personuppgifter som förslaget ger upphov till är förenlig med EU:s dataskyddsförordning. Den befintliga reglering som finns på personuppgiftsområdet utgör tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som förslaget föranleder hos Skatteverket. Det behöver således inte införas någon ytterligare reglering om denna behandling.

Skälen för promemorians förslag och bedömning: Enligt förslaget har de fysiska personer som har företag, rätt till skattereduktion bara om skattereduktionen uppfyller villkoren för stöd av mindre betydelse enligt kommissionens regelverk (se avsnitt 3.4). Skattereduktionen lämnas som ett stöd av mindre betydelse till personer som har företag vars resultat de själva beskattas för. Eftersom Sverige inte har något centralt register för avstämning av utbetalda stöd är det endast företagaren som känner till vilka stöd av mindre betydelse som har tagits emot. För att Skatteverket ska ha möjlighet att uppfylla de krav på kontroll som ställs enligt kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse behöver Skatteverket därför information från den fysiska personen om vilka andra stöd av mindre betydelse som tagits emot två år före beskattningsåret och under beskattningsåret. Mot den bakgrunden bör dessa fysiska personer lämna sådana uppgifter i inkomstdeklarationen. Sedan tidigare finns bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas i inkomstdeklarationen avseende skattereduktioner som den uppgiftsskyldige begär, t.ex. med avseende på stöd av mindre betydelse som företag erhållit (se 31 kap. 33 – 33 b §§ SFL). Dessa bestämmelser bör därför kompletteras. Med beaktande av skattereduktionens relativt låga belopp i jämförelse med takbeloppen för stöd av mindre betydelse bör uppgiftsskyldigheten inte vara mer betungande än nödvändigt. För att ett stöd ska anses vara ett stöd av mindre betydelse får det totala stöd som beviljas ett enda företag som huvudregel inte överstiga det individuella taket om 200 000 euro under en period om tre beskattningsår i följd. För vägtransportsektorn gäller ett lägre individuellt tak (100 000 euro), se artikel 3.2 i förordning nr 1407/2013. Även för jordbruks- och fiskerisektorerna gäller lägre individuella tak (20 000 euro för jordbrukssektorn och 30 000 euro för fiskeri- och vattenbrukssektorn), se artikel 3.2 i förordning nr 1408/2013 och artikel 3.2 i förordning nr 717/2014). En lämplig beloppsgräns för att säkerställa att de relevanta taken inte överskrids bör uppgå till 150 000 kronor. På så sätt undantas merparten av de företagare som bor i regionen från uppgiftsskyldigheten, samtidigt som Skatteverket har möjlighet att uppfylla de kontrollkrav som ställs. De företagare som har fått stöd av mindre betydelse överstigande 150 000 kronor under en treårsperiod torde redan i dagsläget känna till de stöd som tagits emot. Deras administrativa börda ökar därför inte nämnvärt vid en utökad uppgiftsskyldighet i detta avseende. En fysisk person som har företag, och som fått stöd av mindre betydelse överstigande sammanlagt 150 000 kronor, bör även vara skyldig att lämna de övriga uppgifter som behövs för att Skatteverket ska kunna bedöma om han eller hon har rätt till skattereduktion. Det gäller exempelvis uppgifter som behövs för att Skatteverket ska kunna bedöma att villkoren enligt kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse är uppfyllda. Som

exempel på uppgifter som kan behövas är uppgifter om andra företag som den fysiska personen är i intressegemenskap med. Som anges i avsnitt 3.4 gäller de maximala stödnivåerna enligt kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse per företag. Med ett företag avses i detta sammanhang inte endast den fysiska person som bedriver verksamheten, utan varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet oavsett enhetens rättsliga form och hur den finansieras. Ett företag kan omfatta även andra bolag som den fysiska personen står i intressegemenskap med på ett sådant sätt att de bör ses som ett enda företag med avseende på stöd av mindre betydelse. Det kan exempelvis vara företag som den fysiska personen själv driver i de fall då en person driver flera verksamheter eller företag där han eller hon är delägare. För att undvika att återbetalningsskyldighet uppkommer bör den uppgiftsskyldige i ett sådant fall även lämna uppgift om andra företag som han eller hon står i intressegemenskap med.

Personuppgiftsbehandling Ovan föreslås en uppgiftsskyldighet för de fysiska personer som har företag som de själva beskattas för resultatet av och som under en treårsperiod fått stöd av mindre betydelse överstigande sammanlagt 150 000 kronor. Dessa personer ska även lämna de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna bedöma rätten till regional skattereduktion. Exempel på uppgifter som kan behöva lämnas är t.ex. en sammanställning av annat stöd av mindre betydelse som beviljats eller uppgift om andra företag som företagaren står i intressegemenskap med. Förslaget kan därmed ge upphov till en sådan personuppgiftsbehandling av Skatteverket i beskattningsdatabasen som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan kallad EU:s dataskyddsförordning. EU:s dataskyddsförordning är i alla delar bindande och direkt tillämplig i samtliga EU:s medlemsländer och ska tillämpas fr.o.m. den 25 maj 2018. Förordningen, som utgör den generella regleringen av personuppgiftsbehandling inom EU, tillåter och förutsätter ibland att medlemsstaterna kompletterar förordningen med nationell lagstiftning. För Skatteverkets personuppgiftsbehandling i beskattningsverksamheten finns lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet som innehåller bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen. Förutom vid behandling av personuppgifter om enskilda personer gäller vissa bestämmelser i lagen även vid behandling av uppgifter om juridiska personer (se 1 kap. 1 § andra stycket). Den rättsliga grunden för behandlingen hos Skatteverket är i första hand att den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning på det sätt som anges i artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning. Den aktuella grunden för behandlingen är vidare fastställd i den nationella rätten på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen. Den rättsliga grunden är fastställd såväl i förordningen (2017:154) med instruktion för Skatteverket som i nuvarande och föreslagna bestämmelser i skatteförfarandelagen. De

närmare ändamålen för behandlingen liksom andra specificerade bestämmelser finns i lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. De uppgifter som kommer att behandlas är inte sådana känsliga personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning. Av 1 kap. 4 § 1 lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet framgår att uppgifter får behandlas för att tillhandahålla information som behövs hos Skatteverket för fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter och avgifter. Av 2 kap. 2 § framgår vidare att i beskattningsdatabasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1 – 9. Av bestämmelsen framgår också att uppgifter om andra personer får behandlas om det behövs för handläggningen av ett ärende. I 2 kap. 3 § och i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet finns bestämmelser om vilka uppgifter som får behandlas i beskattningsdatabasen. Den behandling av uppgifter som förslaget ger upphov till behövs vid myndighetens handläggning av ärenden som görs med stöd av skatteförfarandelagen och är tillåten enligt de ovan angivna bestämmelserna. Sammanfattningsvis görs bedömningen att den personuppgiftsbehandling som förslaget ger upphov till är förenlig med EU:s dataskyddsförordning. Den befintliga reglering som finns på personuppgiftsområdet utgör tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som förslaget föranleder hos Skatteverket. Det behöver således inte införas någon ytterligare reglering om denna behandling.

Lagförslag Förslaget föranleder ändring i 31 kap. 1 § SFL samt att en ny paragraf, 31 kap. 33 c §, införs i SFL.

5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Promemorians förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 december 2020. Ändringarna i lagen om avräkning av utländsk skatt och i inkomstskattelagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2019. Ändringarna i skatteförfarandelagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2020.

Skälen för promemorians förslag: De nya reglerna bör träda i kraft så snart som möjligt. Samtidigt är det lämpligt att låta bestämmelserna omfatta hela beskattningsår. Bestämmelserna om regional skattereduktion föreslås därför träda i kraft den 1 december 2020, men tillämpas för hela beskattningsåret 2020. Det är alltså fråga om retroaktiv lagstiftning till den skattskyldiges fördel. Ändringarna i skatteförfarandelagen (2011:1244) är nödvändiga för att säkerställa att de fysiska personer som har företag uppfyller villkoren för 29

stöd av mindre betydelse enligt kommissionens regelverk. Dessa ändringar bör tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2020.

6 Konsekvensanalys

Offentligfinansiella effekter Förslaget beräknas ha en offentligfinansiell effekt på -1,35 miljarder kronor. Eftersom skattesänkningen ges som en statlig skattereduktion påverkar förslaget inte kommunernas skatteintäkter.

Effekter för individer Samtliga folkbokförda i det aktuella området har rätt till en skattereduktion på 1 675 kronor per år. För att kunna tillgodoräkna sig skattereduktionen krävs dock att det finns kommunal skatt att reducera. Totalt beräknas ca 810 000 personer få skattereduktionen under 2020. I stort sett alla som får skattereduktionen får också hela reduktionen.

Fördelnings- och jämställdhetseffekter Förslaget påverkar alla boende i det aktuella området som har kommunal inkomstskatt att reducera. Av de direkt berörda är ca 49,4 procent kvinnor och 50,6 procent män. Den genomsnittliga skattereduktionen för de som får reduktion är knappt 1 675 kronor per år både för män och kvinnor. Skattereduktionen föreslås ges med ett fast belopp om 1 675 kronor per år. Det innebär att skattereduktionen kommer att få störst procentuell betydelse för personer med låga inkomster. Fördelningsmässigt, sett till hela befolkningen, ökar den ekonomiska standarden mest i decilgrupp ett till fyra, något mindre i decilgrupp fem till nio och endast marginellt i den högsta decilgruppen. Ur ett regionalt perspektiv blir den genomsnittliga effekten störst i landsbygdskommuner. I storstäder och dess pendlingskommuner är effekten obefintlig.

Diagram 1 Förändring av ekonomisk standard uppdelat på SKR:s kommungrupper

Procent 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0 a d a rt a n n der är är un är u u g sta m to rt m m in tä n n d d n n e n m /tä n to m m är rs u rr u ta ta d u o o n d ko s /tä ks Sto m m rs e ta m d sk sk m ta Stö m gs rr s m d d ö rs sto ta es ko ko e lin tö re ko s yg yg sto d s d sb sb b gs gs rr in gs re d d ra d ed lin lin stö pen ä M lin in n n d d n d m n ng n m La La e en Lå e P P P

Sett ur ett jämställdhetsperspektiv, utslaget på samtliga individer i åldern 20 år och äldre, är den genomsnittliga förändringen för kvinnors individuella disponibla inkomst något större (0,06 procent) än för män (0,05 procent). Reformen bidrar marginellt till att förstärka den ekonomiska jämställdheten.

Effekter för landsbygden Skattereduktionen ges till boende i vissa specifika kommuner, se avsnitt 3.2. Dessa kommuner består till stor del av det som kan kallas landsbygd. Sänkt skatt för boende i dessa områden leder sannolikt till ökad konsumtion och kommer, i den utsträckning konsumtionen sker lokalt, på så sätt vara positivt för det lokala näringslivet. En skattelättnad baserad på folkbokföring likt den som nu föreslås kan också antas på marginalen vara positivt för de berörda kommunernas attraktionskraft.

Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna Införandet av en regional skattereduktion skulle medföra en ökad administration för Skatteverket. Det uppkommer merkostnader för Skatteverkets anpassning av datasystem samt för utbildning, informationsinsatser och framtagande av blanketter. Skatteverket kommer också att i viss utsträckning behöva hantera uppgifter angående rätten till den nya skattereduktionen manuellt. Skatteverkets statistik över bl.a. kommunal och statlig inkomstskatt redovisas i dag digitalt på myndighetens webbplats och innefattar statistik om olika reduktioner av inkomstskatten (1999:1229), vilket i framtiden även kommer att inkludera den föreslagna reduktionen. Skatteverket beräknar att kostnaderna för ändringar på grund av införandet av en regional skattereduktion uppgår till 3,7 miljoner kronor i engångskostnader. Tillkommande kostnader för Skatteverket kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget innebär att det införs en ny skattereduktion som kan bli föremål för domstolsprövning. För de allmänna förvaltningsdomstolarna

bedöms förslaget inte påverka måltillströmningen annat än marginellt och eventuella kostnadsökningar kan därför behandlas inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagets förenlighet med EU-rätten En lagreglering, genom vilken rätten till skattereduktion knyts till den skattskyldiges hemvist, aktualiserar bestämmelserna om fri rörlighet på EU:s inre marknad. Förslaget innebär nämligen att utomlands bosatta som arbetar i ett för förslaget aktuellt område beskattas annorlunda än personer som är bosatta i samma område. I denna promemoria görs bedömningen att det inte rör sig om en sådan särbehandling som innebär att förslaget står i strid med EU:s regler om fri rörlighet. Detta eftersom en person som är bosatt i ett annat medlemsland, men som arbetar i aktuellt område, objektivt sett kommer att befinna sig i samma situation som en i Sverige bosatt person som arbetar i samma område men som bor i en annan del av landet. Närmare överväganden i denna del finns i avsnitt 3.2. Eftersom fysiska personer kan bedriva och själva beskattas för resultatet av verksamhet som enligt EU:s regler om statsstöd anses utgöra företag aktualiseras EU:s regler om statsstöd. I förslaget utgår skattereduktionen som ett stöd av mindre betydelse till dessa företagare. Det bör framför allt röra sig om handelsbolagsdelägare eller personer som bedriver verksamhet i enskild firma. Med hänsyn till det belopp som reduktionen uppgår till görs bedömningen att den i de allra flesta fall ryms inom de individuella tak som finns för stöd av mindre betydelse. För att säkerställa en kontroll av att dessa belopp inte överskrids införs en uppgiftsskyldighet för företagare som de senaste tre åren har tagit emot stöd överstigande ett visst belopp. EU:s regler om statsstöd behandlas närmare i avsnitt 2.4 och överväganden om enskildas uppgiftsskyldighet behandlas i avsnitt 4.2. Förslaget bedöms även vara förenligt med EU:s dataskyddsförordning, se avsnitt 4.2. Sammanfattningsvis bedöms förslaget vara förenligt med EU-rätten.

Övriga effekter Förslaget bedöms inte ha några effekter för miljön. Inte heller bedöms förslaget ha några nämnvärda effekter för företagen eller näringslivet i stort utöver det som nämns under rubriken Effekter för landsbygden.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:486) om avräkning av utländsk skatt

2 kap.

10 § Ändringen i andra stycket innebär att regional skattereduktion enligt 67 kap. 9 e – 9 h §§ inkomstskattelagen (1999:1229), vid beräkning av

spärrbeloppet bara ska ske från kommunal inkomstskatt. Det är en följd av ändringen i 67 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av första punkten framgår att lagändringen träder i kraft den 1 december 2020. Av andra punkten framgår att bestämmelsen tillämpas för det beskattningsår som börjar efter den 31 december 2019.

7.2 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

1 kap.

11 § I paragrafens tredje stycke ges upplysningar om vilka skattereduktioner som finns. Ändringen är en följd av att nya bestämmelser införs och innebär att även den regionala skattereduktionen nämns.

67 kap.

2 § I paragrafens första stycke anges i vilken ordning skattereduktionerna ska göras när en skattskyldig har rätt till flera skattereduktioner. Bestämmelsen har kompletterats så att det framgår att skattereduktion för boende i vissa områden ska göras efter skattereduktion för sjukersättning och aktivitetsersättning men före skattereduktion för underskott av kapital. Ändringen i andra stycket innebär att den nya skattereduktionen endast ska räknas av mot kommunal inkomstskatt.

9 e § Paragrafen är ny och anger vilka personer som kan få skattereduktion. Av bestämmelsen framgår att fysiska personer har rätt till regional skattereduktion om de den 1 november året före beskattningsåret är folkbokförda i en kommun som anges i bilaga 67 till lagen. De kommuner som räknas upp i bilagan motsvarar de som i sin helhet ingår i stödområde A eller B enligt förordningen (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd. Avgörande för rätten till skattereduktion är folkbokföringen i en angiven kommun ett visst datum året före beskattningsåret. Det innebär att fysiska personer som under ett år flyttar till eller från en kommun som omfattas, kommer att få rätt till respektive förlora rätten till skattereduktion först nästkommande beskattningsår. Övervägandena finns i avsnitt 3.2.

9 f § Paragrafen, som är ny, anger storleken på skattereduktionen. Se avsnitt 3.3.

9 g § Paragrafen är ny och är en följd av att skattereduktionen lämnas som ett stöd av mindre betydelse till fysiska personer som har företag vars resultat de själva beskattas för. Av paragrafens första stycke framgår att fysiska personer som har företag bara har rätt till skattereduktionen om villkoren i kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse är uppfyllda. Det avser i första hand villkoret att skattereduktionen ska rymmas inom ramen för det individuella tak som är tillämpligt. Av andra stycket framgår att begreppet företag i denna paragraf har samma innebörd som vid tillämpningen av de EU-förordningar för stöd av mindre betydelse som nämns i första stycket. Det omfattar därför varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras. Ekonomisk verksamhet utgörs i sin tur av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad och oavsett om verksamheten bedrivs med vinstsyfte eller inte. Inom begreppet företag ryms alla de företag som ingår i en och samma intressegemenskap på ett sådant sätt att de bör ses som en enhet (”et t enda företag”). Regelverket för stöd av mindre betydelse behandlas närmare i avsnitt 2.4.

9 h § Av paragrafen, som är ny, framgår vilka villkor i kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse som ska tillämpas om den skattskyldige bedriver verksamhet inom jordbrukssektorn eller inom fiskeri- och vattenbrukssektorn eller inom båda dessa sektorer och samtidigt bedriver verksamhet inom någon annan sektor. Det gäller i första hand villkoren att nedsättningen ska rymmas inom det individuella taket som är tillämpligt. Kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse behandlas närmare i avsnitt 2.4. Av första punkten framgår att de villkor som gäller för jordbrukssektorn ska tillämpas om den skattskyldige bedriver verksamhet inom denna sektor och inom någon annan sektor. Det innebär att skattereduktionen ska rymmas inom ramen för det individuella taket för jordbrukssektorn. Om den skattskyldige bedriver verksamhet inom fiskerisektorn och inom någon annan sektor än jordbrukssektorn, gäller enligt andra punkten att de villkor som gäller för fiskerisektorn ska tillämpas i stället. Det innebär att skattereduktionen ska rymmas inom ramen för det individuella taket för fiskerisektorn. Anta att en skattskyldig, t.ex. en enskild näringsidkare, bedriver verksamhet inom såväl jordbruks- som skogssektorn. Det innebär att det individuella taket för jordbrukssektorn är tillämpligt.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av första punkten framgår att lagändringarna träder i kraft den 1 december 2020. Av andra punkten framgår att bestämmelserna tillämpas från och med det beskattningsår som kommer efter den 31 december 2019.

7.3 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

31 kap.

1 § I paragrafen anges kapitlets innehåll. Ändringen är en följd av att en ny paragraf avseende uppgiftsskyldighet för fysiska personer som har företag som de själva beskattas för resultatet av, 33 c §, införs.

33 c § Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet, och är en följd av att regional skattereduktion lämnas som ett stöd av mindre betydelse (se 67 kap. 9 g § inkomstskattelagen). Med begreppet företag avses detsamma som i 67 kap. 32 § andra stycket inkomstskattelagen, dvs. detsamma som vid tillämpning av kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse. Det omfattar varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras. Ekonomisk verksamhet utgörs i sin tur av all verksamhet som består i att erbjuda varor och tjänster på en viss marknad. Det gäller oavsett om verksamheten bedrivs med vinstsyfte eller inte. Inom begreppet företag ryms alla de företag som ingår i en och samma int ressegemenskap på ett sådant sätt att de bör ses som enhet (”ett enda företag”). En fysisk person som vid tillämpning av kommissionens bestämmelser om stöd av mindre betydelse anses ha företag, har rätt till skattereduktion bara om skattereduktionen uppfyller villkoren för stöd av mindre betydelse enligt nämnda regelverk. För att Skatteverket ska kunna kontrollera att villkoren enligt kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse är uppfyllda, i första hand att de individuella taken inte överskrids, ska de fysiska personer som har företag lämna viss information till verket. För det första ska företagaren lämna uppgift om annat stöd överstigande sammanlagt 150 000 kronor som har beviljats under beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren och som utgör sådant stöd av mindre betydelse som avses i kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse ( första punkten ). För det andra ska företagaren lämna de övriga uppgifter om sådant stöd som avses i första punkten som Skatteverket behöver för att kunna bedöma rätten till skattereduktion ( andra punkten ). Det gäller t.ex. uppgift om andra företag som den fysiska personen står i intressegemenskap med på ett sådant sätt att de bör ses som en enhet eller uppgift om inom vilka sektorer som denne bedriver verksamhet. Kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse behandlas i avsnitt 2.4. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 december 2020. Av andra punkten framgår att lagen tillämpas första gången för uppgifter som avser kalenderåret 2020.