med förslag till ecklesiastik boställsordning

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 2.

1 M*o 2.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ecklesiastik boställsordning; gifven Stockholms slott den 7 december 1888.

Sedan med anledning af särskilda framställningar af Rikets ständer den 28 januari 1863 och Riksdagen den 10 maj 1876 förslag till förordning angående presterskapets boställen blifvit af utsedde komiterade till Kongl. Maj:t öfverlemnadt, öfver hvilket förslag domkapitlen, Stockholms stads konsistorium, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen, öfverståthållareembetet, domänstyrelsen, kammarkollegium och högsta domstolen sig yttrat, samt derefter inom kongl. ecklesiastikdepartementet uppgjorts ett i vissa hänseenden från de af komiterade föreslagna bestämmelser afvikande förslag till ecklesiastik boställsordning, har Kongl. Maj:t infordrat kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet medgåfve, att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 4:de, 9:de och 13:de punkterna innehålla, de i boställsordningen föreslagna stadganden i 14 § angående fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen på landet, i 23 och 24 §§, såvidt de afse anläggande af torp å boställe, och i 32 §, i hvad den innehåller bestämmelse om rätt för tillträdare att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen, må varda gällande.

I skrifvelse den 8 oktober 1888 har kyrkomötet förklarat sig medgifva, att omförmälda stadganden må, utan hinder af hvad nämnda punkter i presterskapets privilegier innehålla, blifva gällande, under förutsättning, hvad beträffar 14 § angående fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen på landet, att någon ändring i 14 § och 67 § 2 mom. i förslaget icke utan kyrkomötets samtycke kommer att ega rum; och vill Kongl. Maj:t, med bifogande af de i statsrådet

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 2 Häft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

och högsta domstolen i ämnet förda protokoll samt kyrkomötets skrifvelse, föreslå Riksdagen att antaga närlagda förslag till ecklesiastik boställsordning.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kong! Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

G. Wennerberg.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

3 Förslag

till

Ecklesiastik boställsordning.

Med ändring af hvad 26 kap. 2 § byggningabalken och särskilda författningar innehålla häremot stridande förordnas som följer:

I Kap.

Om livad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.

1 §•

1. Såsom boställen anses i denna boställsordning alla de hemman och lägenheter, som äro anslagne till bostad eller aflöning åt biskopar, kyrkoherdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter eller till prestenkesäten, äfvensom de hemman och lägenheter, hvilkas afkomst ingår till presterlig löneregleringsfond.

2. Boställen, som äro afsedda till löntagares bostad, kallas i denna författning bostadsboställen; och må för hvarje presterlig befattning endast ett boställe såsom bostadsboställe anses. Öfriga boställen kallas löningsboställen.

2 §•

Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar första klassen: bostadsboställen för biskopar; andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar; och

tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter.

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

II K a p.

Om laga hus.

3 §•

o

A bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet och i stad skola, der ej enligt 5 § undantag medgifves, finnas följande laga hus: 1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) lmshållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod, 6) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9) spannmålsbod, 10) redskapshus, 11) stall, 12) fähus, 13) fårhus, eller, å mindre boställen, i fähuset anbringad särskild fårkätte, 14) svinhus och 15) en eller flera lador samt loge eller logar efter behofvet, hvarjemte, der sådant nödigt pröfvas, å dessa boställen må såsom laga hus ytterligare föreskrifvas: källare för rotfrukter samt en brunn för hushållet och en för ladugården.

4 §•

Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad skola, der ej enligt 5 § undantag medgifves, vara försedda med dessa laga hus: 1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) lmshållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod och 6) hemlighus, äfvensom 7) drängstuga, 8) stall och 9) vagnshus, de tre sist nämnda husen dock å andra och tredje klassernas bostadsboställen endast i det fall att boställshafvaren för tjensteresor behöfver hålla häst och åkdon. Erfordras å bostadsboställe utan jordbruk flera hus än nu sagdt är, må efter omständigheterna föreskrifvas ytterligare något eller några af de i 3 § omförmälda hus.

5 §.

1. Der, i följd af ortens förhållande eller något med jordbruk förcnadt bostadsboställes särskilda beskaffenhet, skötsel af får eller svin ej lämpligen,, kan ega rum, må fårhus eller svinhus kunna uteslutas.

2. Ä bostadsboställe af tredje klassen må jemväl följande hus: visthus, brygghus, drängstuga, vagnshus och spanmålsbod, ett eller flere, uteslutas, när de pröfvas kunna undvaras och lindring i byggnadsskyldigheten är af behofvet påkallad.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

6 §•

5 Löningsboställen bebyggas efter ty för kronohemman stadgadt är, der ej dessa boställen antingen, med afseende på särskild beskaffenhet, erfordra derefter lämpade hus, eller ock, såsom brukade gemensamt med bostadsboställen, eller af annan anledning pröfvas kunna alla eller vissa af de för kronohemman föreskrifna hus undvara.

7 §.

De laga hus, som för hvart boställe föreskrifvas, må uppföras särskilda eller sammanbyggas, efter som, med afseende å belägenheten och ortens sed, lämpligt pröfvas; och må källare under annan byggnad läggas. I allmänhet bör dock undvikas sådant sammanförande af hus, att derigenom sammanblandning af boställshafvares och annans byggnads- och underhållsskyldighet uppstår.

8 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen bygges efter ritning, som för hvarje fall af Kong!. Maj:t fastställes.

2. För sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen må föreskrifvas minst sju, högst tio boningsrum jemte kök, skafferi, erforderliga kontor samt en eller två förstugor.

3. För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas minst fyra, högst sex boningsrum jemte kök, skafferi, erforderliga kontor och en eller två förstugor.

9 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe uppföres, der läget så medgifver, skild från ofri ga hus, på stenfot af minst fem decimeters höjd ofvan jord, med väggar företrädesvis af tegel eller timmer, men äfven, der något af dessa ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas, af annat ändamålsenligt, i orten brukligt byggnadsämne. Till byggnaden i öfrigt användas de ämnen, som lämpliga finnas och med ortens sed öfverensstämma. Boningsrummen göras så stora, som behofvet i hvarje fall fordrar, minst tre meter höga, dock att å andra och tredje klassernas bostadsboställen rum å vinden må göras tre decimeter lägre; och skola boningsrummen i allmänhet vara försedda med ugnar af kakel; men äfven ugn eller spis af sten eller ugn af jern må kunna i något rum tillåtas. Framför ugns- eller spisöppningarne

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

anbringas jernplåt eller plansten. Alla boningsrum förses med dubbelfönster, gipsade eller spända tak, oljemålning å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar, samt å väggarne tapeter eller lämplig målning.

2. Öfriga laga hus å bostadsboställen uppföras af ändamålsenliga byggnadsämnen efter ortens sed, till den storlek, behofvet i hvarje fall fordrar. Stenfot å dessa bus göres minst tre decimeter hög ofvan jord.

3. Brygghus skall i allmänhet innehålla ett rum för brygd och tvätt samt ett rum för bak med bakugn i ettdera; dock må vid mindre bostadsboställen brygghus af endast ett rum med bakugn tillåtas.

4. Stall, fähus och fårhus förses med skullar eller andra foderrum.

10 §.

Sätesbyggning af trä skall inom tid, som för hvarje särskildt fall af synerätt bestämmes, förses med brädfodring eller annan tjenlig beklädnad samt anstrykas med rödfärg eller annan färg. För sätesbyggning af annat ämne äfvensom för andra laga hus å bostadsboställen må efter behofvet och ortens sed tjenlig beklädnad och anstrykning föreskrifvas.

11 §.

Alla hus skola läggas och inrättas så, att eldfara, så vidt möjligt, undvikes samt brandförsäkring af desamma ej förhindras eller fördyras.

12 §.

Vid meddelande af föreskrift om storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af sätesbyggning å bostadsboställe af andra eller tredje klassen iakttages, att å ena sidan boställshafvarens skäliga behof af utrymme tillgodoses och å andra sidan den byggnadsskyldige icke öfver höfvan betungas.

III Kap.

Om byggnads- och underhållsskyldigheten.

13 §•

För bostadsboställe af första klassen gäller hvad särskildt är förordnadt i fråga om hvem skyldigheten att bygga och underhålla dertill hörande laga hus åligger.

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

14 §.

o

1. A andra och tredje klassernas bostadsboställen på landet skola sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga, vagnshus och brunn för hushållet, för så vidt de der böra enligt denna författning såsom laga hus finnas, af pastoratet byggas och underhållas. Öfriga laga hus å sådana bostadsboställen byggas och underhållas af boställshafvaren.

2. A bostadsboställen af andra och tredje klasserna i stad byggas och underhållas alla laga hus af pastoratet.

15 §.

A löningsboställen åligger byggnads- och underhållsskyldigheten boställshafvaren.

16 §.

1. I afseende på boställshafvares och församlings rätt att till nybyggnad och iståndsättande af boställes hus samt boställshafvares rätt att i öfrigt till husbehof använda boställes skogstillgång, länder till efterrättelse hvad angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket är stadgadt.

2. Andra å boställe tillgängliga byggnadsämnen, som icke äro att hänföra till den boställshafvaren ensam tillkommande afkastningen af bostället, må, der sådant kan ske utan men för bostället eller boställshafvaren, jemväl af annan byggnads- och underhållsskyldig till nybyggnad och förbättring å bostället användas. Förslår tillgången ej till både boställshafvares och annan byggnadsskyldigs behof, kåfve boställshafvare bästa rätten.

17 §.

Uppkommande brister å boställes insynade hus skola afhjelpas och nybyggnad af dessa hus verkställas i den mån sådant föreskrifves eller eljest nödigt blifver.

18 §.

1. På det tungan af byggnadsskyldigheten, så vidt möjligt, må lika drabba föregående och efterföljande boställshafvare, skall för nybyggnad af de laga hus, hvilkas byggande åligger boställshafvare, årsberäkning ega

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

rum, såsom här nedan sägs; dock att boställshafvare, utan rätt till årsberäkning, verkställer:

a) den nybyggnad, för hvilken vid af- och tlllträdessyn företrädaren förklarats skyldig svara och som icke före hans afträde blifvit fullgjord;

b) den nybyggnad, som efter synerätt^ uppskattning motsvarar det byggnadsbidrag, boställshafvare enligt 20 § af företrädaren erhåller; och

c) den nybyggnad, som i följd af brandskada å sådana hus, hvilkas byggande boställshafvare! åligger, blifver erforderlig, i den mån dylik nybyggnad motsvarar uppburen brandskadeersättning eller, der sådan ej erhållits till fullt det belopp, hvartill det brända uppskattas, värdet af det brunna.

2. All annan nybyggnad af boställshafvares laga hus, hvilken honom enligt denna boställsordning åligger, skall honom godtgöras medelst årsberäkning, som verkställes på det sätt, att, då sådan ifrågakommer, synerätten uppskattar nybyggnadskostnaden särskildt för hvart af boställshafvarens laga hus och fördelar denna kostnad på det antal år, samma hus efter dess uppförande kan antagas ega bestånd, innan nybyggnad deraf åter blir nödig, samt, efter det härpå sammanräknats hvad på ett år belöper af den uppskattade nybyggnadskostnaden för alla boställshafvarens laga hus, bestämmer årsberäkningen efter förhållandet emellan det sålunda sammanräknade årliga nybyggnadsbeloppet och den byggnadskostnad, hvarför synerätten har att tillgodoföra årsberäkning.

3. Till nybyggnad må ock hänföras påläggning af nytt tak äfvensom brädfodring eller annan ändamålsenlig beklädnad å gammalt hus.

19 §.

År nybyggnad, för hvilken boställshafvare är till årsberäkning berättigad, af honom verkstäld utöfver hvad på hans besittningstid belöper, skall sådan Överskjutande byggnad, eller öfverbyggnad, efter derå vid bestämmande af årsberäkning för honom skedd uppskattning, honom godtgöras af efterträdaren, med rättighet för denne att genom godtgörelsens utbetalande anses hafva fullgjort nybyggnad för det antal år, hvarför öfverbyggnadsersättning företrädaren tillgodoberäknats, och, om bostället åter afträdes förr, än denna tid tilländalupit, att hvad af den utbetalda ersättningen, enligt nämnde uppskattning, belöper å tiden efter sist berörda afträde utbekomma af den, som då emottager bostället.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

20 §.

1. Derest vid af- och tillträdessyn de laga hus, hvilkas byggande boställshafvare åligger, äro i sådant skick, att någon nybyggnad af dem icke erfordras, anses afträdande boställshafvares byggnadsskyldighet vara fullgjord, äfven om han icke skulle hafva verkstält mot hans besittningstid efter årsberäkning svarande nybyggnad. Erfordras nybyggnad, svare derför så långt på besittningsftden belöper.

2. Finnes vid af- och tillträdessyn å bostadsboställe eller å löningsboställe, som af löntagare innehafves, boställshafvarens laga hus i särdeles godt stånd, så att på längre tid föga eller ingen nybyggnad af dem synes förestå; och blifver tillträdaren ej förpligtad att ersätta afträdaren för någon betydligare öfverbyggnad, skall synerätten fastställa ett visst årligt penningebidrag till husens framtida nybyggnad, lämpadt efter den större kostnad, som i sådant afseende framdeles förestår.

3. Dylikt byggnadsbidrag skall under den tid, synerätten funnit detsamma böra utgöras, den 1 maj hvarje år för det då tilländalupna ecklesiastikåret inbetalas af boställshafvaren till kyrkorådet i den församling, der bostället är beläget, att af kyrkorådet för boställets räkning förvaltas och på lämpligt sätt göras räntebärande. I den mån boställshafvare sedermera styrker, att han vid bostället verkstält nybyggnadsarbete, eger han att mot kostnaden derför svarande andel af byggnadsbidraget utbekomma.

21 §•

Boställshafvare vare skyldig väl vårda sådana till hans begagnande upplåtna hus, som af annan byggas och underhållas. All skada, som genom boställshafvares vanvård eller vårdslöshet å dem vållas, skall af honom ersättas.

IV Kap.

Om brandförsäkring.

22 §.

1. Boställshafvare vare pligtig att uti allmänt brandförsäkringsverk eller brandstodsförening med reglemente, faststäldt af Kong! Maj:t, eller Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sand. 1 Afd. 2 Höft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

uti brandstodsförening för helt län med reglemente, faststäldt af Konungens befallningshafvande, låta för domkapitlets räkning brandförsäkra alla de hus, hvilkas byggande och underhåll boställshafvaren åligger, till deras fulla värde, äfvensom att sådan försäkring vidmakthålla. Öfver fullgörandet häraf, derom bevis bör inom tid, som domkapitlet bestämmer, af boställshafvaren till domkapitlet öfverlemnas, hålle domkapitlet tillsyn; och svare boställsliafvare, som sin pligt härutinnan försummar, sjelf för brandskada samt bygge nytt upp för hvad som brunnit, utan rätt till årsberäkning, såsom förut sagdt är.

2. År brandförsäkring tagen med vilkor, att afgiften derför skall betalas på en gång eller under vissa år, må hvad boställsliafvare i brandförsäkringsafgift erlagt till godtgörande på högst tjugu år fördelas af synerätt.

3. Brandskadeersättning uppbäres af domkapitlet, som tillhandahåller boställshafvaren ersättningsbeloppet, hvarvid domkapitlet eger förordna, huruvida, innan lyftning får ske, säkerhet hos domkapitlet skall ställas för medlens användande till återställande af hvad genom branden blifvit förstördt.

4. Uppburen brandskadeersättning skall vid nästa ekonomiska besigtning eller husesyn redovisas.

V Kap.

Om andra byggnader än de laga linsen samt om fördelning till godtgörande på vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare

kan få vidkännas.

23 §.

1. Finner synerätt att på bostadsboställe eller dermed i sambruk förenadt löningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas eller nytt sådant bör insynas eller insynad ((värn bör qvarblifva, skall boställshafvare der, utan rätt till godtgörelse härför, vare sig medelst årsberäkning eller annorledes, uppföra och underhålla de byggnader, som af synerätten föreskrifvas.

2. Hvad i 1 momentet stadgas om torphus galle ock om hus på nyodling, som efter frihetsår återgår till boställe.

Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

24 §.

11 Alla andra byggnader än de i 3, 4, 6 och 23 §§ omförmälda äro öfverloppshus, hvilka boställshafvaren eger, der efterträdaren ej vill dem efter laga mätning behålla, rätt och, om efterträdaren så yrkar, äfven skyldighet att bortföra; vare dock pligtig att för byggnadsvirke, som hemtats från boställets skog och icke utgjorts af sådan andel i densammas afkastning, som, enligt hvad särskildt är stadgadt, i vissa fall kan, utöfver husbehofvet, boställshafvaren tillkomma, utgifva ersättning, hvars belopp och användande till boställets nytta synerätt bestämmer.

25 §.

1. Om fördelning till godtgörande på vissa år af den kostnad, boställshafvare kan hafva under sin besittningstid fått vidkännas i och för laga skifte, deltagande i vattenafledningsföretag för samfällig jords odling eller förbättring, nybyggnad af kyrka eller andra allmänna hus, uppförande af broar eller anläggning af vägar, gälle hvad derom särskildt är stadgadt; och vare efterträdare ej skyldig att annorlunda än på grund af sådan fördelning vidkännas de kostnader, som i dessa afseenden bort före hans tillträde af bostället utgå.

2. Har nybyggnad eller förbättring eller annan åtgärd, derför boställshafvare förklarats skyldig svara, blifvit af efterträdande boställshafvare verkstad; och kan det visas, att denne, utan egen försummelse, varit ur stånd satt att utfå den härför bestämda kostnadsersättning hos företrädaren; må den förlust, hvilken sålunda uppstått för efterträdaren, efter synerätts bepröfvande fördelas till godtgörande på vissa, högst tjugu år, räknade från denne boställshafvares tillträde.

VI Kap.

Om egornas vård och. bruk.

26 §.

Boställshafvare skall väl häfda samt i god växtkraft hålla boställes åker och äng, nödiga diken, efter hvad derom stadgadt är, gräfva och vid-

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

inakthålla samt, i öfverensstämmelse med den särskilda plan, som angående befintliga hagmarkers ändamålsenliga skötsel må vara faststäld, sådana marker rödja och vårda.

För hvarje boställe skall, då sådant af boställshafvaren äskas eller eljest af synerätt pröfvas nödigt, viss kulturplan af synerätten fastställas, efter det förslag dertill blifvit emot ersättning, som bestämmes af synerätten och gäldas af boställshafvaren, uppgjord af två i orten boende sakkunnige män, som domaren eller rätten förordnar. Från sålunda faststäld kulturplan må afvikelse icke ske utan att ändring deri af synerätt medgifvits.

27 §.

1 • Boställshafvare skall väl vårda och vidmakthålla trädgård. Om å bostadsboställe trädgård är otillräcklig eller alldeles saknas, bör, der det kan ske med fördel, den gamla utvidgas eller ny anläggas efter ty synerätt skäligt pröfvar. Vid nästpåfoljande! af- och tillträdessyn må, om synerätt finner afträdaren icke hafva innehaft bostället så länge, att afkastningen derunder kan anses hafva ersatt utvidgnings- eller anläggningskostnaden, denna kostnad till belopp af högst trehundra kronor fördelas af synerätt till godtgörande på viss tid, beräknad från den dag, utvidgningen eller anläggningen börjats, och till högst tio år efter då varande boställshafvares afträde.

2. I afseende på skogens skötsel och vård lände till efterrättelse hvad derom särskild! är stadgadt.

3. Torfmosse skall ändamålsenligt behandlas.

28 §.

1. Om hägnad i egoskilnad mot annans jord galle hvad derom är stadgadt. Den hägnad, boställshafvare åligger i egoskilnad hålla, skall vid boställes afträdande i fredgildt stånd lemnas.

2. Har till följd af sådan förening, som i 19 § af kongl. förordningen den 21 december 1857 omförmäles, stängsel i egoskilnad mot annans jord blifvit borttagen eller icke hållits så tät att den mot mindre hemdjur gör fred, och upphör den förening att vara gällande, då skall, om bostället dervid innehafves af annan än den, som föreningen ingått, och synerätt finner kostnaden för återuppsättande af den stängsel, bostället bör hålla, uppgå till högre belopp än boställshafvaren anses böra vidkännas, hägnadskostnaden af synerätten fördelas till godtgörelse på det antal år,

13 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

som skäligt pröfvas, dock icke öfverstigande tjugu, räknadt från den tid då stängsel blifvit fullbordad.

3. Inom boställes egoområde vare boställshafvare ej förbunden att hägnad uppehålla, der ej synerätten finner nödigt föreskrifva stängsel omkring ängs- eller betesmark, som af ålder varit inhägnad.

29 §.

1. I fråga om nyodling eller upprödjning af beteshage å boställes skogsmark gäller hvad derom stadgadt finnes.

2. Vill boställshafvare för tillämnad odling af kärr, mosse eller annan oländig mark, deraf i dess närvarande skick föga eller ingen afkomst kan erhållas, tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad derom särskildt stadgadt är, göre anmälan om företaget hos Konungens befallningshafvande, som derefter iakttager hvad gällande författningar i ty fall föreskrifva. När frihetsår beviljas, bestämmer Konungens befallningshafvande om och hvilka byggnader å den odlade lägenheten böra finnas. Virke till dessa byggnader äfvensom till de för odlingen nödiga hägnader jemte erforderligt bränsle eger boställshafvaren, under den tid, han innehar äfven sjelfva bostället, hemta från dess skogsafkastning; men, sedan han afträdt bostället, åtnjuter han icke annan rätt till afkastning af skogen, än att derifrån, så vidt då varande innehafvare af bostället ändock kan från skogen få sitt virkesbehof fyldt, virke till hägnad i odlingslägenhetens yttergränser må tagas efter utsyning af vederbörande skogstjensteman.

3. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägenheten, till åker och äng behörigen häfdad, jemte erforderliga hägnader och byggnader i försvarligt skick till bostället afträdas utan ersättning.

30 §.

Med odling genom flåhackning och bränning af torf förhålles enligt hvad derom särskildt är stadgadt.

VII Kap.

Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe.

31 §.

1. Hvad boställe tillhörer eller från dess egor är hemtadt och icke till dess årliga afkastning räknas kan, må ej bostället afhändas, utan att

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 2.

sådant är särskilt tillåtet, ej heller skogseffekter, äfven om de kunna anses tillhöra boställets årliga afkastning. Gödsel får icke bortföras från boställe, förenadt med jordbruk. Stråfoder må boställshafvaren icke förr än vid afträdestiden från sådant boställe bortföra utan särskilt tillstånd. Detta sökes, om det äskas för längre tid än ett år, hos synerätt och eljest hos Konungens befallningshafvande. Vid pröfning af ärendet tages i noggrant öfvervägande, huruvida det begärda tillståndet, utan skada för bostället, kan, med hänsyn till der befintliga förhållanden, meddelas med eller utan vilkor. Innan dylikt ärende hos Konungens befallningshafvande afgöres, skall domkapitlets yttrande inhemtas. Har boställshafvaren, när lian skall afträda bostället, foder öfver, hembjude det efterträdaren. Vill han det ej lösa efter pris, som, der öfverenskommelse härom icke annorlunda träffas, varder bestämdt af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 angående val af sådana stadgar, må afträdaren bortföra fodret.

2. Gör boställsliafvare åverkan å bostället, eller öfverträder han eljest sin nyttjanderätt, straffes så som i fråga om sådana förseelser, begångna af brukare utaf legd jord, finnes stadgadt; vare ock skyldig ersätta all skada.

VIII Kap.

Om af- ock tillträde.

32 §.

1. Med afträde å de löningsboställen, som skola vara i författningsenlig ordning utarrenderade, förhålles efter allmän lag.

2. Alla andra boställen afträdas såsom hittills den 1 maj; inrymme dock afträdaren från den 1 mars honom, som efter kommer, halfva husen.

3. Aret före afträdet skall, om tillträdaren sådant påkallar, afträdaren låta åt tillträdaren verkställa erforderligt höstbruk och sådd emot ersättning, som, i brist af åsämjande, bestämmes af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 i fråga om val af sådana föreskrifver; dock att tillträdaren anskaffar utsäde.

4. Är vid tiden för boställes afträdande icke bestämdt, hvem som kommer att boställe tillträda, skall domkapitlet föranstalta, att bostället emellertid varder behörigen brukadt och vårdadt, intill dess detsammas skötsel och vård kan af tillträdare öfvertagas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 15

o

5. A alla med jordbruk förenade boställen vare afträdaren skyldig att utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter vanliga förhållanden nödiga gödsel till första höst- och vårutsädet.

IX Kap.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besigtningar och

husesyner.

33 §.

Domkapitlet bör egna noggrann tillsyn deröfver, att inom stiftet belägna boställen varda till hus och egor behörigen vidmakthållna, samt att boställshafvare ej lemnas tillfälle genom försummande af honom åliggande byggnads- och underhållsskyldighet, till förnärmande af boställets och efterträdares rätt, ådraga bostället större husröta, än som kan af den försumliges tillgångar gäldas. Anser domkapitlet boställets rätt vara genom något af domstol eller annan myndighet meddeladt beslut förnärmad, skall domkapitlet föranstalta, att beslutet varder i behörig ordning öfverklagadt.

34 §.

A alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas ekonomiska besigtningar så ofta sådane nödige finnas och sist å femte året efter det, då husesyn eller ekonomisk besigtning nästförut å bostället förrättats.

35 §.

Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till Konungens befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å hvilka ekonomiska besigtningar böra under året hållas; egande domkapitlet att i händelse af särskildt behof äfven å annan tid ekonomisk besigtning å visst boställe hos Konungens befallningshafvande äska.

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

36 §.

Dessa besigtningar förrättas, efter Konungens befallningshafvand.es förordnande, på landet af kronofogden i orten eller annan kronobetjent, biträdd af två nämndemän, och i stad af magistratsperson med biträde af två utaf magistraten utsedde sakkunnige män. Dessa biträden kallas af f örrättningsm annen.

37 §.

1. Såsom jäf mot förrättningsman gäller: om han är med boställshafvare uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13 kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs; eller om förrättningsman är boställshafvares vederdeloman eller uppenbara ovän; eller om förrättningsman eller den, som står till honom i sådan skyldskap eller svågerlag, som nämndt är, eger i målet del eller eljest kan af förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, dervid dock den omständighet, att förrättningsman eller hans bemälde skyldeman, såsom medlem af församlingen, är byggnadsskyldig, ej må såsom jäf räknas. Har förrättningsman å tjenstens vägnar rättegång med boställshafvare, eller söker någon sak med förrättningsmannen eller tillfogar honom något med ord eller gerning i uppsåt att honom dermed jäfvig göra, det må ej heller för jäf räknas.

2. Yet förrättningsman, att sådant jäf mot honom är, anmäle det genast och utan att dag till förrättningen utsätta hos Konungens befallningshafvande, som förordnar annan förrättningsman.

38 §.

Förrättningsman utsätter tid för de åt honom uppdragne ekonomiska besigtningar, med iakttagande, att de hållas å tjenlig årstid och att, der så ske kan, besigtningar i samma ort förrättas omedelbart efter hvarandra.

39 §.

Om tiden för besigtningen skall förrättningsmannen minst sex veckor förut underrätta domkapitlet, som dels förordnar vederbörande kontraktsprost eller annat ombud att å domkapitlets vägnar vid besigtningen närvara, dels ock, när församlings rätt ifrågakommer, föranstaltar, att kyrkostämma för utväljande af ombud för församlingen att dess rätt vid besigt-

17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ningen bevaka varder hållen. Öfriga parter skola minst fjorton dagar före besigtningen till densamma af förrättningsmannen kallas.

40 §.

När förrättningsman bevisligen iakttagit hvad, enligt nästföregående §, honom åligger samt erhållit underrättelse, att ombuden blifvit utsedda, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder för besigtningens företagande.

41 §•

Anmäles vid förrättningen jäf mot förrättningsman, skall han beslut deröfver meddela och, om jäfvet pröfvas lagligt, inställa förrättningen och om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshafvande, som derefter förordnar annan förrättningsman. Ogillas jäfvet, skall förrättningen fortgå; vederbörande obetaget att i sammanhang med hufvudsaken klaga öfver beslut, hvarigenom jäfsanmärkning ogillats.

42 §.

Vid besigtningen åligger förrättningsmannen:

l:o) att affordra boställshafvaren redovisning för byggnad sbidrag, husröte- eller brandskadeersättning eller andra medel, hvilka böra för boställets räkning redovisas;

2:o) att anmärka huru tillståndet med egendomen befinnes i de delar, hvilka enligt denna boställsordning kunna utgöra föremål för uppmärksamhet;

3:o) att i penningevärde uppskatta befunna brister, som kunna utan nybyggnad afhjelpas, samt utsätta tid, hvarinom sådana brister, derest förrättningen vinner laga kraft, böra genom vederbörande vara afhulpna;

4:o) att så väl vid förrättningens afslutande tillkännagifva som ock i instrumentet anteckna, att den med förrättningen missnöjde, vid förlust af rätt till vidare talan, eger inom 30 dagar efter förrättningens afslutande anmäla sig hos domaren med begäran om laga syn.

43 §.

1. Aro icke inom den tid, som vid ekonomisk besigtning blifvit bestämd för anmärkta bristers afhjelpande, desamma afhulpna, och har ej hos kontraktsprosten blifvit styrkt att förrättningen öfverklagats, anmäle

Bill. till Riksdagens Prot. 1889. 1 Samt. 1 Afd. 2 Haft. 3

18 Rongl. Mnj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

kontraktsprosten förhållandet skyndsamligen hos domkapitlet, som har att vidtaga de åtgärder, Indika pröfvas nödiga till bevarande af boställets och efterträdares bästa antingen medelst begäran hos öfverexekutor att genom dess embetsåtgärd bristerna må blifva för lega på den försumliges bekostnad afhulpna, eller genom beredande af erforderlig säkerhet hos honom för husrötebeloppet.

2. Har vanvård blifvit vid besigtningen anmärkt, bör domkapitlet påkalla laga syn.

44 §.

1. Kronobetjent .och nämndeman erhålla för ekonomiska besigtningar reseersättning och dagtraktamente enligt hvad i gällande resereglemente bestämmes. Magistratsperson samt konsistoriiombud njuta reseersättning och dagtraktamente lika som kronofogde och de magistratsperson biträdande sakkunnige män lika soin nämndemän.

2. Dessa ersättningar äfvensom lösen för ett exemplar af instrumentet, som skall vid bostället förvaras, gäldas å första klassens bostadsboställen och de löningsboställen, som af biskopar innehafvas eller skola vara i författningsenlig ordning utarrenderade, af boställshafvare, å boställen i Lappmarken af lappska ecklesiastikfonden, men å hvarje annat boställe af kyrkans medel eller, om sådana saknas, af pastoratet; dock att, der besigtning i följd af någon vederbörandes tredska eller försummelse särskildt påkallas, kostnaden för sådan besigtning bör af den tredskande eller försumlige gäldas.

45 §.

Husesyn förrättas å tjenlig årstid, på landet af domare jemte minst två, högst sex nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt i stad af rådstufvurätt. Egande å landet domaren och i stad rådstufvurätten att till rättens biträde vid synen, der så finnes behöfligt, tillkalla byggnadskunnig person.

46 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

47 §.

Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besigtning blifvit anmäldt, äfvensom då laga syn af domkapitlet äskas eller för tillämnad nybyggnad af byggnadsskyldig begäres.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

48 §.

1. Af- och tillträdessyn hålles i anledning af ombyte utaf boställshafvare. 0

2. A boställe, förenadt med jordbruk, skall sådan syn hållas året näst före afträdet, när så tidigt ledigheten inträffat och bestämdt är hvem som efter afträdare!! skall bostället öfvertaga, att syn kan nämnda år å tjenlig årstid medhinnas. Kan syn ej det året hållas, må den ega rum under aftyädesåret, sist inom sex månader efter afträdet.

3. A boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn ej nödig, der ej byggnads- och underhållsskyldighet åligger boställshafvaren, eller denne eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden sådan syn hos domkapitlet äskar, eller domkapitlet eljest finner syn böra hållas. Af- och tillträdessyn bör i dessa fall förrättas, der så ske kan, året före afträdet och sist inom sex månader efter detsamma.

4. Då boställe för allmän kassas räkning stått under domkapitlets förvaltning, vare i anledning af dess afträde af- och tillträdessyn ej nödig med mindre sådan syn å någondera sidan äskas; börande efterträdande boställshafvare, om han påyrkar syn, sist en månad efter tillträdet derom hos domkapitlet göra framställning. Mottager boställshafvare boställe af domkapitlet utan af- och tillträdessyn, svare sedan för allt hvad domkapitlet under dess besittningstid i afseende på boställets bebyggande, underhåll och vård ålegat.

49 §■

När af- och tillträdessyn bör ega rum, skall domkapitlet med öfverlemnande af instrumentet öfver sista ekonomiska besigtning, om sådan senare än husesyn hållits, i god tid af- och tillträdessyn begära hos domaren på landet eller rådstufvurätten i stad.

50 §.

1. Då syn är begärd, skall domaren eller rätten dels utsätta tid för densamma och derom underrätta Konungens befallningshafvande med begäran vid af- och tillträdessyn att, derest till bostället hör skog, som hel och hållen eller delvis står under boställshafvarens vård och för hvilken viss hushållningsplan är faststäld, skogstjensteman måtte förordnas att vid synen biträda, dels kungöra tiden minst två månader förut för domkapit-

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

let, som förordnar vederbörande kontraktsprost eller annat ombud att å dess vägnar vid synen närvara, äfvensom, der församlings rätt ifrågakoinmer, ombesörjer, att kyrkostämma för utväljande af ombud till bevakande af församlingens talan varder hållen; dels ock föranstalta, att öfriga parter varda minst fjorton dagar, om de inom pastoratet bo, eljest en månad före synen till densamma kallade; börande domaren låta genom kronobetjent nämnd till synen kalla.

2. Skall vid afträdet boställe af domkapitlet för allmän kassas räkning öfvertagas, och är, då kallelse till af- och tillträdessyn, enligt hvad nu sagdt är, utfärdas, den löntagare nämnd, som efter domkapitlet kommer att bostället tillträda, då bör jemväl sådan löntagare genom domkapitlets försorg till synen kallas.

3. Sist vid synens början skola synerätten tillhandahållas, af domkapitlet bevis att hvad domkapitlet enligt 1 och 2 momenten af denna paragraf åligger blifvit behörigen fullgjordt, samt af vederbörande kyrkostämmoordförande intyg, Indika församlingsombud blifvit utsedda.

51 §.

Syn må ej uppehållas deraf, att behörigen kallad part eller utsedt ombud uteblifver.

52 §.

Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit enligt denna boställsordning till sådan syn hänskjutna. Ej må vid laga syn årsberäkning för nybyggnad bestämmas.

53 §.

Hvad i 42 § 1 momentet stadgas för ekonomisk besigtning, galle äfven för af- och tillträdessyn, och iakttages derjemte vid sådan syn följande af synerätten:

1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader, förbättringar och andra åtgärder blifvit verkstälda.

2. År sedan sista ekonomiska besigtning eller husesyn hus, som bör vid bostället finnas, nybygdt, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppförd! Synerätten meddele derefter beslut, huruvida huset må, i befintligt skick eller sedan derå anmärkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna, insynas, eller om det skall alldeles utdömas.

21 Kong!. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

3. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besigtigas. Finnes hus vara så bristfälligt, att det icke vidare kan för sitt ändamål användas eller med fördel bättras, skall det utdömas samt byggandet af nytt föreskrifvas, och skall dertill utses plats, hvilken, så vidt utan skada för bostället eller oskälig tillökning i den byggnadsskyldiges tunga ske kan, efter tillträdarens önskan lämpas. Utdömes eller felas sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen, hänvisas vederbörande att om ritning och fastställelse derå, efter hvad derom föreskrifvet är, föranstalta. Utdömes eller felas annat hus, bestämmer synerätten storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya samt uppgör kostnadsförslag.

4. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas, med utsättande af derför erforderlig kostnad.

5. Boställets egor besigtigas. De brister, afträdaren låtit komma sig till last i afseende på åkerns häfdande, öfriga egors skötsel och vård, hägnaders och dikens anbringande och underhåll samt torfmosses behandling, allt efter hvad för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder och förbättringar, som i följd deraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden för desamma utsättes. Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till skada för bostället, föreskrifves nödig rättelse.

6. Om till bostället hör skog, för hvilken hushållningsplan är faststäld, skall, så vidt denna skog står under boställshafvarens vård, noggrann undersökning af skogsskötsel anställas. År andel i den behållna afkastningen tillerkänd boställshafvaren, skall af kostnaden för afhjelpande af anmärkta brister i afseende å fröträd och skogsåterväxt påföras afträdaren lika andel, som han egt att af den behållna afkastningen tillgodonjuta. På enahanda sätt förfares i fråga om värdet af sådant för afhjelpande af brister å boställets hus och hägnader behöfligt virke, som ej kan hemtas från den afträdarens besittningstid enligt hushållningsplanen tillhörande skogsafkastning.

7. Yinnes utredning derom, att åkerjordens behöriga gödning försummats, ålägges afträdaren att tillföra bostället gödningsämnen efter ty behofvet fordrar.

o

8. Arsberäkning bestämmes för ej mindre den utaf afträdaren under hans besittningstid verkstälda nybyggnad, för hvilken han är till årsberäkning berättigad, och för hvilken årsberäkning ej förut blifvit faststäld, än äfven dylik nybyggnad, som vid synen föreskrifves.

9. I händelse afträdaren antingen verkstält öfverbyggnad, såsom i 19 § sägs, eller försummat den nybyggnad, honom ålegat, vare sig utan rätt till årsberäkning, eller mot rätt till årsberäkning, så vidt på hans

22 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

besitta}ngstid belöper, uppskattas värdet af öfverbyggnaden eller den försummade nybyggnaden.

10. Beslut meddelas om fördelning på vissa år af kostnad eller förlust i de fall, då sådan fördelning enligt denna författning är medgifven.

11. Tid utsattes, inom hvilken af synerätten föreskrifna arbeten skola vara verkstälda.

12. I allt annat, hvartill denna boställsordning föranleder, anställes undersökning och meddelas föreskrift.

54 §.

1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn af rätten blifvit bestämdt skall, der så erfordras, emellan afträdare och tillträdare upprättas och i synerättens utslag införas liqvid, fullständigt upptagande å ena sidan alla de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra sidan allt hvad honom tillgodoförts.

2. Liqviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar, skall tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller får till godo.

55 §.

Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid uppgörelse med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren ålagda arbeten, som han före afträdet verkstält. Efter afträdet må han ej befatta sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad då brister af det, som på honom ankommer, verkställas af tillträdaren mot rätt till derför upptaget kostnadsbelopp, hvilket skall af afträdaren nedsättas hos domkapitlet och icke må af tillträdaren lyftas, innan domkapitlet härtill lemnat tillstånd med eller utan vilkor om säkerhets ställande hos domkapitlet för medlens användande. Nödiga föreskrifter i dessa hänseenden skola i synerättens utslag meddelas.

56 §.

I det fall, som i 50 § 2 momentet afses, skall, sedan rättsförhållandet emellan afträdaren och domkapitlet bestämts, synerätten, efter ty ske kan, emellan domkapitlet och efterträdande löntagare skilja.

57 §.

1. För husesyner njuta domare, nämnd och skogstjensteman reseersättning och dagtraktamente enligt gällande resereglemente, ordförande

23 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

och ledamot i rådstufvurätt samt konsistoriiombud, reseersättning och dagtraktamente, ordföranden lika som häradshöfding, ledamot lika som nämndeman och konsistoriiombud lika som kronofogde, samt biträdande byggnadskunnig person godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till kostnad för husesyn räknas jemväl lösen för ett exemplar af syneinstrumentet, hvilket skall vid bostället förvaras.

2. Vid laga syn skall kostnaden derför gäldas för boställen af första klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller äro i författningsenlig ordning utarrenderade, af vederbörande boställshafvare, för boställen i lappmarken af lappska ecklesiastikfonden, och för hvarje annat boställe af kyrkans medel, eller, om tillgång saknas, af pastoratet, der icke synerätten finner vare sig att synen blifvit utan giltig orsak påkallad, eller ock att, när synen egt rum efter anmälan om vanvård, anmärkningen varit befogad, i hvilka händelser den skyldige skall åläggas att af synekostnaden gälda hvad synerätten skäligt pröfvar.

3. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas för bostadsboställe af första klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller äro i författningsenlig ordning utarrenderade, utaf afträdare och tillträdare till hälften hvardera, för bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen, som af kyrkoherdar innehafvas, af pastoratet, afträdare och tillträdare, till en tredjedel hvardera, samt för hvarje annat boställe af kyrkans medel eller, om sådana saknas, af pastoratet.

58 §.

Om fullföljd af talan mot syne- eller rådstufvurätts äfvensom mot hofrätts beslut i dessa mål, galle hvad derom är stadgadt; och skall domstolen meddela fullständig underrättelse om hvad i sådant afseende är att iakttaga.

59 §.

Inom fjorton dagar efter afslutande af ekonomisk besigtning eller husesyn skall ett exemplar af besigtnings- eller syneinstrumentet för domkapitlets räkning afgiftsfritt till konsistoriiombudet öfversändas. Inom samma tid tillhandahållas vederbörande parter mot lösen nödiga exemplar af instrumentet antingen å förrättningsstället eller å annat ställe inom häradet eller tingslaget, derom vid förrättningens slut underrättelse meddelas.

60 §.

Vederbörande byggnads- och underhållsskyldig skall inom en månad efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom synerätts laga

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

kraft egande beslut förelagdt blifvit, anmärkta brister och felaktigheter bort vara afhulpne eller föreskrifven nybyggnad verkstad, om fullgörandet till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, för annan byggnads- och underhållsskyldig än boställshafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål å kyrkostämma utsedda ombud. Försummar byggnads- och underhållsskyldig hvad nu sagdt är, skall öfverexekutor, på anmälan härom af domkapitlet, vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet på den försumliges bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad domkapitlet såsom boställshafvare blifvit ålagdt ej fullgöras, eger församling eller efterträdande boställshafvare verkställighet hos öfverexekutor påkalla.

X K a p.

Allmänna bestämmelser.

61 §.

Instrument öfver ekonomiska besigtningar och husesyner samt andra bostället rörande handlingar skola, jemte förteckning å desamma, af boställshafvare derstädes eller i kyrkan förvaras, vid besigtningar och syner tillhandahållas samt vid afträde till efterträdaren öfverlemnas.

62 §.

Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet galle äfven för arrendator eller brukare, som är i författningsenlig ordning antagen, samt, i tillämpliga delar, äfven för domkapitlet för den tid, domkapitlet för allmän kassas räkning boställe innehafver.

63 §.

Finner synerätt till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till större eller mindre del synas icke derå tillämplige, eger synerätten förordna, om och i hvilken mån beträffande sådant boställe skola tillämpas för boställen utan jordbruk meddelade stadganden.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

64 §.

Sedan bestämdt blifvit, hvilka hus skola å boställe finnas, eller förordnande enligt 63 § meddelats, må, utan hinder deraf att beslut härutinnan vunnit laga kraft, synerätt, på grund af sedermera inträffade förändrade förhållanden, i dessa afseende!! annorlunda förordna.

65 §.

För pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall, i brist af godvillig öfverenskommelse, Konungens befallningshafvande för viss tid, högst femtio år, bestämma, huru stor lott af den pastoratet tillkommande byggnads- och underhållsskyldighet å andra och tredje klassernas bostadsboställen skall påläggas hvarje särskild församling inom pastoratet; dervid hänsyn skall tagas både till invånareantalet i de olika församlingarne och till summan af senast påförda bevillningsafgifter för de beskattningsföremål, för hvilka deltagande i byggande och underhåll af prestgård skall ega rum, dock med iakttagande, hvad landsförsamling angår, icke allenast af den lindring, som i sådant hänseende enligt gällande lag är medgifven för andra beskattningsföremål än fastighet, utan ock deraf att, äfven om bostadsbostället är i stad beläget, landsförsamling icke må påföras andel i mer än som motsvarar den, enligt 14 § 1 mom. i denna boställsordning, pastorat åliggande byggnads- och underhållsskyldighet å bostadsboställe af samma klass å landet.

Med tillämpning af hvad sålunda bestämmes, verkställer synerätt fördelningen emellan pastoratets församlingar så att en hvar bland dessa får, så vidt ske kan, särskilda af de laga husen att bygga och underhålla.

66 §.

Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad till fri bostad, skall bostadens beskaffenhet lämpas efter hvad derom för motsvarande boställe är stadgadt.

67 §.

1. För andra klassens bostadsboställen på landet i Skåne gäller fortfarande hvad derom särskildt är stadgadt.

2. Der eljest å viss ort eller för visst boställe, i följd af särskildt stadgande, öfverenskommelse eller annan giltig grund, i fråga om hvem

Bill. till Riksdagens Prat. 1889. I Hand, 1 Af cl. 2 Höft. 4

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

byggnads- och underhållsskyldigheten åligger eller om fördelningen af densamma, ett annat förhållande eger rum, än som öfverensstämmer med hvad derom i allmänhet varit stadgadt, tillämpas fortfarande hvad sålunda hittills undantagsvis varit härutinnan gällande.

XI Kap.

Om tillämpning af denna boställsordning och öfvergångsstadganden.

68 §.

1. Denna boställsordning skall, med iakttagande af hvad här nedan sägs, tillämpas från och med den 1 maj 1890.

2. Hittills utnämnd löntagare vare ej, mot sitt bestridande, underkastad andra än de före denna boställsordnings utfärdande gällande föreskrifter i afseende på de laga husens byggande och underhåll; och skall boställsordningen i detta afseende, så länge den ej är för boställshafvaren gällande, icke heller för annan, som å boställe är byggnadsskyldig, tilllämpas. o

3. Å andra klassens bostadsboställen på landet skall pastoratet, enligt hittills gällande föreskrifter, fortfarande bygga och underhålla spanmålsbod, så länge boställshafvaren uppbär löningssäd i skäppan. När detta förhållande upphör och spanmålsbod ändock bör å bostället finnas, inträder kyrkoherdens skyldighet att, enligt denna boställsordning, spanmålsbod bygga och underhålla.

4. Den rätt, som i följd af särskild! stadgande eller landssed hittills på vissa orter må tillkomma afträdande boställshafvare att efter sitt afträde njuta skörden af den näst förut å bostället utsådda höstsäden, vare ej gällande för löntagare, som härefter utnämnes.

5. Stadgandet i 57 § 3 momentet beträffande bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen, som af kyrkoherdar innehafvas, skall tillämpas först vid de af- och tillträdessyner, som hållas vid härefter utnämnd löntagares afträde.

6. Hvad för vissa stift är i fråga om ersättning för odlingsarbeten å prestboställen genom särskilda kongl. bref stadgadt skall härefter tillämpas endast beträffande de odlingar, hvilka äro påbörjade före år 1890.

7. De laga hus, som blifvit uppförda innan denna boställsordning,

27 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

efter hvad nu sagdt är, må ej, dorde. enligt förut gällande

stadganden, äro godkända enirinlagliga, utdömåfmerföre, att de ej med boställsordningen öfverensstämma.

69 §.

Vid den af- och tillträdessyn, som å boställe hålles i anledning af första härefter inträffande ombyte af boställshafvare, skall synerätten dels, i den mån förhållandena sådant påkalla, enligt förut gällande stadganden, bedöma afträdarens byggnads- och underhållsskyldighet samt rättsförhållandet emellan honom och tillträdaren, dels ock, såvidt stadgandena i 68 § 2 momentet medgifva, med tillämpning af denna boställsordning, bestämma Indika laga hus böra å bostället finnas samt hvem byggnads- och underhållsskyldigheten af de samma derefter skall åligga. De hus, som dervid till byggande och underhåll från en till annan öfvergå, skola i fullgodt stånd lemnas; och böra förty alla å dessa hus vid synen anmärkta brister afhjelpas eller ersättas af den, hvilken dessa bristers afhjelpande, enligt förut gällande stadganden, ålegat.

70 §.

Hittills utnämnd löntagare, som boställe tillträdt och i anledning af hvars tillträde af- och tillträdessyn hållits innan tillämpning af denna boställsordning vidtager, vare ej berättigad att af annan byggnadsskyldig å bostället fordra andra laga hus än dem, som dittills blifvit derstädes insynta; men åstundar sådan boställshafvare, att boställsordningen, utom beträffande de laga husens antal, i öfrigt, i fråga om deras byggande och underhåll, må redan under hans besittningstid vinna tillämpning, göre derom anmälan vid husesyn; och skall, der i följd af dylik anmälan annan fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten af denna boställsordning föranledes, synerätten förordna om sådan fördelning, med iakttagande af hvad i nästföregående paragraf sagdt är. Sådan anmälan må dock ej göras af löntagare, hvars efterträdare vid boställsordningens utfärdande är nämnd.

28 Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december 1887.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd, Statsråden: Lovén,

von Steyern, friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

von Krusenstjerna, friherre Tamm, friherre Peyron.

l:o.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anmälde i underdånighet ett af utsedde komiterade framlagdt förslag till förordning angående presterskapets boställen jemte de af domkapitlen och Stockholms stads konsistorium, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen, öfverståthållareembetet, domänstyrelsen och kammarkollegium i ämnet afgifna underdåniga utlåtanden; och hemstälde departementschefen att handlingarna i ärendet

finge öfverlemnas nämnda förslag i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

till högsta domstolen för afgifvande af yttrande öfver hvad detsamma afsåge upphäfvande af allmän lag.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo: Alfred Zimmerman.

30 Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj ds högsta domstol fredagen den 13 januari 1888.

Ändra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Wretman, Hernmarck, Wedberg, Ahlgren, Abergsson, Herslow, Norberg.

Under högsta domstolens sammanträde denna dag fortsatte och slutade häradshöfdingen Montelius föredragningen af det till högsta domstolen, för afgifvande af yttrande, öfverlemnade förslag till förordning angående presterskapets boställen; varande berörda förslag bilagdt detta protokoll.

Förslaget, såvidt det ansågs enligt remissen utgöra föremål för högsta domstolens granskning och utlåtande, föranledde följande anmärkningar.

1 §•

Då första momentet, enligt dess föreslagna lydelse, icke, såsom meningen uppenbarligen vore, omfattade sådana hemman och lägenheter, som

31 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

vore anslagna till aflöning utan att tillika vara afsedda till bostad, heinstälde högsta domstolen, att det emellan ordet »bostad» och ordet »aflöning» i förslaget förekommande ordet »och» måtte utbytas mot ordet »eller».

Orden »ständig» i första mom. och »ständiga» i andra mom. ansåg högsta domstolen vara öfverflödiga och möjligen vilseledande samt förty höra uteslutas.

Då sista punkten af andra mom. i dess föreslagna lydelse syntes icke med erforderlig tydlighet utmärka att till löningsboställen skulle hänföras jemväl de till prestenkesäten anslagna hemman eller lägenheter, hemstälde högsta domstolen, att i nämnda punkt orden »andra boställen, afsedda att af löntagare brukas eller att i författningsenlig ordning utarrenderas», måtte utbytas mot uttrycket »öfriga boställen».

3 §•

Enär nu gällande lagstiftning icke innehölle något stadgande om hvad med »besutenhet» förstodes, hemstälde högsta domstolen, att, i stället för den föreslagna 3 §, måtte på lämplig plats i författningen införas stadgande i syfte, att, om synerätten funne till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig omfattning att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till större eller mindre del syntes icke vara derå tillämpliga, synerätten egde förordna, om och i hvilken mån, beträffande sådant boställe, skulle tillämpas för boställen utan jordbruk meddelade stadganden; hvarförutom i författningen ansågs böra uttryckas att, utan hinder deraf att beslut härutinnan icke öfverklagats, synerätt på grund af inträffade förändrade förhållanden egde i detta afseende annorlunda förordna.

15 §.

Syftet i denna paragraf syntes vara, icke att från tillämpning beträffande första klassens bostadsboställen undantaga allt hvad kap. III innehölle om byggnads- och underhållsskyldigheten, utan endast att utmärka, hurusom för hvarje sådant boställe skulle gälla hvad särskildt vore förordnadt i fråga om hvem det ålåge att bygga och underhålla de till bostället hörande laga hus. Med anledning häraf ansåg högsta domstolen att, till förekommande af tvetydighet i berörda hänseende, paragrafen borde ändras så, att nämnda syfte tydligare framginge af ordalydelsen.

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

16 § 1 mom.

Enär, enligt den liär angifna fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten emellan boställshafvaren och pastoratet, det sistnämndas skyldighet i omförmälta hänseende torde blifva icke obetydligt lindrigare än den enligt hittills gällande bestämmelser varit; och då en innehafvare af andra klassens bostadsboställe i allmänhet behöfde, äfven om bostället icke vore med jordbruk förenadt, hålla häst för tjensteresor, hemstälde justitieråden Wretman, Hernmarck, Ahlgren och Abergsson att, bland hus, som skulle af pastoratet byggas och underhållas, måtte, utöfver hvad förslaget i sådant afseende innehöll, upptagas åtminstone stall.

17 §•

Då här angifna fördelning å ena sidan icke torde böra under väsent-

Ö Ö

ligen oförändrade förhållanden rubbas, men å andra sidan syntes icke lämpligen kunna för all framtid bestämmas, hemstälde justitieråden Wretman, Hernmarck, Abergsson och Herslow, att i författningen måtte uttryckas, att fördelningen skulle göras för viss tid, högst femtio år.

18 § 2 mom.

Då innehafvare af tredje klassens bostadsboställen å landet, med afseende å dem tillmätta löneinkomster, icke torde kunna anses mägtiga att utan församlingarnes deltagande, uppföra och underhålla dessa boställens alla laga hus, hvilka enligt förslaget skulle blifva ansenligt kostbarare än enligt hittills tillämpade stadganden, och då skälig anledning syntes icke förefinnas att i fråga om sådana boställen antaga annan grund för byggnads- och underhållsskyldighetens fördelning, än som vidkommande andra klassens bostadsboställen å landet föreslagits, ansåg högsta domstolen, att äfven å tredje klassens bostadsboställen å landet berörda skyldighet borde fördelas på enahanda sätt som i fråga om andra klassens dylika boställen blifvit vid 16 § 1 mom. hemstäldt.

20 §.

På de af kammarkollegium åberopade grunder ansåg högsta domstolen, att denna paragraf borde utgå.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

30 och 34 §§.

Justitierådet Wedberg anmärkte att, då i fråga om dikning och hägnad i egoskilnad, hvarom i dessa paragrafer förmäldes, skulle gälla hvad derom vore i allmänhet stadgadt, det i samma paragrafer icke borde, på sätt som skett, hänvisas till hvad derom vore särskildt stadgadt, hvilket innebure att rörande dessa ämnen funnes eller komme att meddelas särskilda, från allmänna lagens föreskrifter afvikande stadganden.

37 §.

1 mom. Med anledning af hvad domänstyrelsen erinrat, ansåg högsta domstolen momentet böra så affattas, att deraf framginge, att skogseffekter, äfven om de kunde anses tillhöra boställes årliga afkastning, ej finge bostället afhändas, utan att sådant vore särskildt tillåtet.

Vidare hemstälde justitieråden Wretman, Hernmarck och Herslow, att sista meningen i detta inom., från och med orden: »och skall förty» till och med orden: »boställen tillämpas», måtte, såsom obehöflig, uteslutas.

Justitierådet Wedberg ansåg, att nu gällande förhud mot foders bortförande från boställe borde såsom regel qvarstå; dock att det finge på myndighets pröfning ankomma att för vissa fall bestämma om och på hvad vilkor undantag från förbudet kunde medgifvas.

2 mom. Högsta domstolen ansåg detta mom. höra affattas i det syfte, att boställshafvare, som gjorde åverkan å bostället eller eljest öfverträdde sin nyttjanderätt, skulle straffas så, som i fråga om sådana förseelser, begångna af brukare utaf legd jord, funnes stadgadt, och vara skyldig ersätta all skada.

38 '§.

Här föreslagna påföljd för vanvård af boställe syntes innefatta obillig inskränkning i boställshafvarens rättighet att tillgodonjuta honom tillförsäkrade löneförmåner, hvadan och då den ifrågasatta åtgärden för öfrigt, med afseende å arrende- eller brulcningstidens obestämdhet, svårligen torde kunna med någon säkerhet påräknas leda till åsyftadt mål, justitieråden Wretman, Hernmarck, Wedberg, Ahlgren, Aberg sson och Herslow hemstälde, att denna paragraf måtte uteslutas.

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sand. 1 Afd. 2 Häft.

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 44 §.

Enär lämpligt syntes att stadganden om jäf i olika lagar blefvö, så vidt möjligt, öfverensstämmande, och skäl saknades att, på sätt i förslaget skett, utsträcka aiiledningarne till jäf så, att förrättningsman vid ekonomisk besigtning skulle anses jäfvig äfven på den grund, att hans vederdeloman eller uppenbare ovän kunde af förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, hemstälde justitieråden Wretman, HernmarcJc, Wedberg, Ahlgren och Abergsson, att förevarande paragraf måtte omredigeras, hvarvid 6 § utsökningslagen kunde hufvudsakligen följas.

54 § 4 mom.

Enär det ej torde kunna antagas, att de boställshafvare, hvarom här vore fråga, i allmänhet redan vid tillträdet af bostället om detsamma egde den fullständiga kännedom, som erfordrades för ett tillförlitligt bedömande, huruvida anledning för boställshafvaren förekomme till påyrkande af särskild syn, hemstälde högsta domstolen, att orden »sist vid tillträdet» måtte utbytas mot orden »sist en månad efter tillträdet».

56 § 2 mom. och 61 §.

Med erinran att den löntagare, som efter konsistorium skulle tillträda boställe, enligt sakens natur, såsom i 61 § af förslaget också syntes uppmärksammadt, icke stode i något rättsförhållande till den, som afträdde bostället till konsistorium, utan i allt, hvad anginge boställshafvares åligganden, egde vända sig allenast mot konsistorium, som i förhållande till honom vore afträdare, ansågo justitieråden Hernmarck, Abergsson och Herslow, att det i 56 § 2 mom. förekommande stadgande »och varde han vid densamma jemte konsistorium såsom tillträda^ ansedd» kunde gifva anledning till det missförstånd, att konsistorium och den löntagare, hvilken senare i ordningen skulle mottaga bostället, skulle betraktas såsom medparter, ehuru de i flere afseenden kunde ega stridiga intressen; och hemstälde justitieråden förty att den citerade meningen måtte utgå.

I följd häraf hemstälde justitieråden tillika, att 61 § måtte omredigeras ungefär sålunda:

»I det fall, som i 56 § 2 mom. sägs, skall, sedan rättsförhållandet emellan afträdare!! och konsistorium bestämts, synerätten, efter ty ske kan, emellan konsistorium och efterträdande löntagare skilja».

35 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Justitieråden Wretman och Wetiker g. ansågo, att åt stadgandena i 56 § 2 inom. samt i 61 §, så vidt de afsågo efter konsistorium tillträdande löntagare, borde gifvas det innehåll, att denne skulle till den der nämnda syn kallas och att han egde, der han så nödigt aktade, vid synen föra talan i hvad rörde hans rätt; och att dervid endast för det fall, att han och konsistorium derom åsämjdes, rättsförhållandet dem emellan finge komma under bedömande.

Ex protocollo: Otto Rooth.

36 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 september 1888.

Närvarande:

Statsråden: Lovén,

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Bergström,

friherre Palmstierna,

Lönegren.

l:o.

Departementschefen statsrådet Wennerberg anförde:

;>I skrifvelse den 28 januari 1863 hafva Rikets Ständer, med erinran hurusom de hufvudsakligaste gällande lagstadgandena om sättet för husbyggnad å de ecklesiastika boställena äfvensom ordningen för deras häfd redan då vore icke mindre än 100 år äldre än de, som gälde för militiestatens boställen, samt att det läge i sakens natur, att de förra ej kunde vara lämpliga för de bestående förhållandena, enär, efter en så lång tidrymd, med hänseende ej mindre till förändrade lefnadsvanor och behof, än till ett alldeles omgestaltadt jordbrukssätt, dels boställshusen, sådana de efter den gamla lagen skulle till antal och beskaffenhet uppföras, befunnes ömsom otillräckliga, ömsom öfverflödiga, dels ock åtskilliga bestämmelser rörande vilkoren för tillgodogörande af ett boställes afkastning numera Rmefölle onyttiga och föråldrade, om ej till och med men-

37 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

liga, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag till en, om än i vissa delar efter särskilda förhållanden inom olika orter lämpad, likväl, såvidt sådant läte sig göra, för hela riket gällande ecklesiastik boställsordning.

Sedan med anledning häraf Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse den 18 februari 1863 anbefalt kammarkollegium att utarbeta och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till förordning i den syftning Rikets Ständers skrifvelse angåfve, samt kammarkollegium från presterskapet och domkapitlen i riket, utom i fråga om prestgårdarne i Skåne, för livilka den blifvande ecklesiastika hoställsordningen, enligt kollega tanke, ej borde komma att gälla, infordrat yttranden i ärendet, har kollegium upprättat och med underdånigt utlåtande af den 30 mars 1865 till Kongl. Maj:t öfverlemnat förslag till ifrågakomna boställsordning.

Med afseende härå blef af Kongl. Maj:t förordnadt, att vederbörande presterskap kontraktsvis, samtliga domkapitel äfvensom alla Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle öfver detta förslag höras och inom viss tid afgifva yttranden, att kollegii utlåtande och förslag skulle tryckas och göras tillgängligt i bokhandeln, samt att kollegium skulle genom kungörelse i allmänna tidningar uppmana dem, som kunde finna sig dertill föranlåtne, att yttranden öfver förslaget inom viss tid till kollegium ingifva; hvarefter kollegium hade att till Kongl. Maj:t inkomma med det ytterligare underdåniga utlåtande, hvartill omständigheterna kunde föranleda; och har kollegium derefter den 29 april 1867 aflåtit nytt underdånigt utlåtande, deri, hufvudsakligen till följd af anmärkningar, som i sålunda infordrade yttranden blifvit mot förslaget framstälda, och för hvilka redogörelse i utlåtandet lemnats, föreslagits åtskilliga, till en del ganska väsentliga, ändringar i det först upprättade förslaget.

Efter det Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 10 maj 1876 förnyat sin i skrifvelsen af den 28 januari 1863 gjorda underdåniga anhållan, är nådigt uppdrag vordet meddeladt särskild person att, efter granskning af de utaf kammarkollegium den 30 mars 1865 och den 29 april 1867 afgifna utlåtanden och förslag till boställsordning, i den mån förändrade förhållanden eller eljest förekomna anledningar dertill kunde föranleda, utarbeta förslag till de jemkningar i författningsförslagets olika delar, som deraf kunde blifva eu följd; hvarefter, sedan detta uppdrag blifvit fullgjordt, särskilde komiterade varit utsedde att granska det sålunda uppgjorda nya förslaget.

Sedan denna granskning blifvit verkstäld, hafva bemälde komiterade med underdånig skrifvelse af den 28 mars 1879 öfverlemnat förslag till förordning angående presterskapets boställen, hvilket förslag jemte dertill

38 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hörande motiv och det underdåniga utlåtandet samt reservationer från två af de. komiterade, till trycket befordrats.

Öfver sist nämnda "förslag äro underdåniga yttranden inhemtade från domkapitlen, Stockholms stads konsistorium, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen och öfverståthållareembetet äfvensom från domänstyrelsen och kammarkollegium, hvarjemte högsta domstolen öfver förslaget, i hvad det afser upphäfvande af allmän lag, den 13 januari innevarande år afgifvit utlåtande.

Efter öfvervägande af hvad Rikets Ständer och Riksdagen i omförmälda skrivelser andragit äfvensom hvad komiterade och öfrige vederbörande anfört och hemstält, har inom ecklesiastikdepartementet uppgjorts ett i vissa hänseenden från de af komiterade föreslagna bestämmelser afvikande förslag; till ecklesiastik boställsordning.»

Detta förslag upplästes, hvarefter departementschefen vidare anförde:

»De i boställsordningen föreslagna stadgande!! i 14 § angående fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen på landet, i 23 och 24 §§, såvidt de afse anläggande af torp å boställe, och i 32 §, i hvad den innehåller bestämmelse om rätt för tillträdare att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen, afvika från hvad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 innehålla, i 4:de punkten derom att angående prestgårdsbyggnaden skall förblifva efter 41 § af 1720 års resolution på allmogens besvär, i 9:de punkten om uppsättande af torp på prestbords egor och i 13:de punkten om förbud för futurus successor att med sitt bohag inflytta i prestgården innan nådårets förlopp.

Då på grund af 114 § regeringsformen rubbning i presterskapets privilegier ej må ske utan kyrkomötets bifall, hemställer jag, att kyrkomötets yttrande måtte inhemtas, huruvida kyrkomötet medgifver, att, utan hinder af hvad nämnda punkter i privilegierna innehålla, nyssomförmälda stadganden i 14, 23, 24 och 32 §§ i boställsordningen må varda gällande».

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter biföll Hans Maj:t Konungen hvad departementschefen hemstält; och skulle skrifvelse till kyrkomötet afiåtas med den lydelse bilagan A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Westerling.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

39 Kyrkomötets underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse angående förslag till ecklesiastik boställsordning i hvad det rörer vissa punkter af presterskapets privilegier in. in.

Till Konungen.

Sedan med anledning af särskilda framställningar af Rikets Ständer den 28 januari 1863 och Riksdagen den 10 maj 1876 förslag till förordning angående presterskapets boställen blifvit af utsedde komiterade till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnadt, öfver hvilket förslag vederbörande sig yttrat, samt derefter inom ecklesiastikdepartementet uppgjorts ett i vissa hänseenden från de af komiterade föreslagna bestämmelser afvikande förslag till ecklesiastik boställsordning, har Eders Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse den 5 nästlidne september, med öfverlemnande af sistberörda förslag, täckts inhemta kyrkomötets* yttrande, huruvida mötet medgåfve att, utan binder af livad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 4:de, 9:de och 13:de punkterna innehölle, de i boställsordningen föreslagna stadganden i 14 § angående fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten å andra, klassens bostadsboställen på landet, i 23 och 24 §§, såvidt de afsåge anläggande af torp å boställe, och i 32 §, i hvad den innehölle bestämmelse om rätt för tillträdare att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen, måtte varda gällande.

I sammanhang med detta ärende har kyrkomötet till behandling förehaft en inom mötet väckt motion, i syfte att nu gällande bestämmelser om den församlingen åliggande skyldighet att bygga och till en del underhålla vissa af prestgårdens laga hus måtte emot vissa vilkor upphöra att gälla.

Hvad nu först angår frågan om medgifvandet att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier i fjerde punkten innehålla, det i förslagets 14 §

40 Kongl. Map.ts Nåd. Proposition No 2.

upptagna stadgandet angående fördelningen af byggnads- och underhållsskyldigheten å andra klassens — eller de för kyrkoherdarne afsedda — bostadsboställen på landet måtte blifva gällande, finner kyrkomötet de ändrade bestämmelser, som Eders Kongl. Maj:t föreslagit, i och för sig vara ändamålsenliga, hvarför mötet icke har något att erinra mot att berörda bestämmelser erhålla kraft af lag. Men då samtliga bestämmelser i 14 § synas hafva ett nära samband med hvarandra, samt paragrafen i sin helhet torde vara den vigtigaste i hela lagförslaget, anser sig kyrkomötet beträffande denna paragraf böra anhålla att å nyo varda hördt, derest samma paragraf icke skulle kunna af statsmagterna i alla delar godkännas.

Kyrkomötet anser sig vidare böra fästa uppmärksamheten derpå, att under det 14 § angifver, huru byggnads- och underhållsskyldigheten skall vara fördelad å andra och tredje klassens bostadsboställen i allmänhet, så innehåller 67 § mom. 2 stadgande derom, att, der å viss ort eller för visst boställe, i följd af särskild! stadgande, öfverenskommelse eller annan giltig grund, i fråga om hvem byggnads- och underhållsskyldigheten åligger eller om fördelningen af densamma, ett annat förhållande eger rum än som öfverensstämmer med hvad derom i allmänhet varit stadgadt, hvad sålunda hittills undantagsvis varit härutinnan gällande skall fortfarande tillämpas. Detta senare, med 4:de punkten i privilegierna fullkomligt öfverensstämmande stadgande kan vill uppenbarligen icke ändras eller uteslutas utan kyrkomötets medgifvande, men enär 14 § innehåller allmängiltiga föreskrifter, utan att deri göres någon hänvisning rörande de undantag, som enligt 67 § kunna förekomma, torde följdrigtigheten bjuda, att det ifrågavarande medgifvandet beträffande 14 § lemnas endast under förbehåll att 67 § 2 mom. icke ändras eller rubbas.

Vidkommande åter Eders Kong!. Maj:ts framställning i fråga om stadgande:^ i 23 och 24 §§, rörande anläggande af torp å boställe, och i 32 §, om rätt för tillträdaren att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen, har mötet icke funnit något att mot berörda stadganden erinra.

I öfverensstämmelse med hvad kyrkomötet sålunda anfört och på grund af hvad i öfrigt i ärendet förekommit, får mötet i underdånighet

dels, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga skrifvelse, anmäla:

l:o) att kyrkomötet — under förutsättning att någon ändring i 14 § och 67 § 2 mom. uti förevarande förslag till boställsordning icke utan kyrkomötets samtycke kommer att ega rum -— medgifver, att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 4:de punkten innehålla, stadgandet i 14 § angående fördelning af byggnads- och under-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 41

hallsskyldigheten ä andra klassens bostadsboställen på landet må varda gällande;

2:o) att kyrkomötet medgifver, att, utan hinder af hvad presterskapet-s privilegier den 16 oktober 1723 i 9:de punkten innehålla, de i 23 § föreslagna stadganden, såvidt de afse anläggande af torp å boställe, må'varda gällande; och

_ d;° ) att kyrkomötet medgifver, att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 13:de punkten innehålla, stadgandet i 32 § om rätt för tillträda^ att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen må varda gällande;

dels ock, med anledning af den i ämnet väckta motionen, anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och under hvilka vilkor den församling och presterskap åliggande skyldighet att bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus må kunna öfverflyttas till en eller flera för ändamålet bildade kassor, samt derefter vidtaga'de åtgärder, hvartill en dylik utredning kan föranleda.

Underdånigst A. N. SUNDBERG.

A. H. Hallin.

Stockholm den 8 oktober 1888.

Bill. till Rihsd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft.

42 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 december 1888.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård, Statsråden: herr Boven,

friherre von Otter, von Krusenstjerna,

Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen,

Örbom, 0

friherre Akerhielm.

42:o.

Departementschefen statsrådet Wennerberg föredrog i underdånighet: kyrkomötets underdåniga skrifvelse den 8 sistlidne oktober i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning angående förslag till ecklesiastik boställsordning i hvad det rörde vissa punkter af presterskapets privilegier in. m.; och hade kyrkomötet i berörda skrifvelse dels med anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga skrifvelse anmält:

att kyrkomötet, under förutsättning att någon ändring i 14 § och 67 § 2 mom. uti omförmälda förslag till boställsordning icke utan kyrkomötets samtycke komine att ega rum, medgåfve att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 4:de punkten innehöll e, stadgandet i 14 § angående fördelning af byggnads- och underhalls-

Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 2. 43

skyldigheten å andra klassens bostadsboställen på landet må varda gällande;

att kyrkomötet medgåfve, att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 9:de punkten innehölle, de i 23 § föreslagna stadganden, såvidt de afsåge anläggande af torp å boställe, må varda gällande, och

att kyrkomötet medgåfve, att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 13:de punkten innehölle, stadgandet i 32 § om rätt för tillträdare att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen må varda gällande;

dels ock, i anledning af en vid kyrkomötet i ämnet' väckt motion, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och under hvilka vilkor den församling och presterskap åliggande skyldighet att bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus kunde öfverflyttas till en eller flera för ändamålet bildade kassor, samt derefter vidtaga de åtgärder, hvartill en dylik utredning kunde föranleda.

Sedan föredragande departementschefen härefter erinrat om ärendets föregående behandling samt om innehållet af det inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda förslaget till ecklesiastik boställsordning, anförde departementschefen vidare:

»I afseende å de delar af detta förslag, hvilka i mera väsentlig mån skilja sig från det af de utsedde komiterade uppgjorda, utbeder jag mig, under åberopande af hvad inom högsta domstolen blifvit i fråga om vissa af de af komiterade föreslagna stadganden anfördt, få närmare utveckla min mening.

Såsom i särskilda inkomna anmärkningar öfver komiterades förslag blifvit erinradt, torde badstuga och mälthus numera icke vara verkligt behöfliga vid de boställen, förslaget gäller. Af denna anledning och för att, såvidt lämpligen kunnat ske, minska antalet af de laga husen, har jag icke bland dessa upptagit vare sig badstuga eller mälthus.

På sist berörda grund har jag äfven ansett, att å mindre boställen, i stället för fårhus, der sådant ej enligt förslagets 5 § kan helt och hållet uteslutas, må föreskrifvas endast i fähuset anbringad särskild fårkätte, äfvensom att å bostadsboställe af tredje klassen må, utom de hus, som enligt förslaget kunna äfven å boställen af öfriga klasser få saknas, jemväl följande hus: visthus, brygghus, drängstuga, vagnshus och spanmålsbod, ett eller flere, uteslutas, när de pröfvas kunna undvaras och lindring i byggnadsskyldigheten är af behofvet påkallad.

1 fråga om hvem byggnads- och underhållsskyldigheten å komministrars bostadsboställen å landet, i förslaget hänförda till tredje klassens

44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

boställen, åligger, finnes för närvarande veterligen icke något allmänt gällande stadgande. På grund häraf har denna skyldighet hittills ansetts åligga boställshafvaren ensam å alla de komministersboställen, för hvilka icke särskilda undantagsbestämmelser finnas. Obilligheten af en dylik anordning, enligt hvilken den svagast aflönade klassen af presterlige boställshafvare måst ensam ansvara för hela byggnads- och underhållsskyldigheten å sina boställen, under det deras i regeln vida bättre aflönade embetsbroder, kyrkoherdarne, lagligen åtnjutit den förmånen, att en ganska väsentlig del af byggnads- och underhållsskyldigheten å kyrkoherdeboställena skolat af församlingen utgöras, har länge varit insedd. Enligt inkomna upplysningar har i åtskilliga delar af riket allmogen sjelf funnit berörda obillighet så beaktansvärd, att den för sin socken frivilligt påtagit sig ifrågakomna skyldighet å komministersboställen, stundom helt och hållet, stundom till större eller mindre del. Andra fall förekomma, der församlingen väl icke förpligta! sig att ansvara för fullgörande af omförmälda skyldighet, men detta oaktadt af omständigheterna nödgats att särskilda gånger verkställa erforderliga byggnader eller reparationer å komministersbostället inom församlingen, sedan det visat sig omöjligt att af de medellösa boställshafvarne framtvinga härtill behöfliga medel. I dylika fall har, såsom naturligt var, mången gång, i följd deraf att nödiga åtgärder till husens bevarande icke i tid vidtagits, kostnaden blifvit för församlingen vida tyngre, än om uppkomna, i början jemförelsevis obetydliga, bristfälligheter blifvit redan vid deras första uppkomst botade.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad presteståndet i sammanhang med ett vid riksdagen 1862—1863 utarbetadt »förslag till ny byggnadsordning för kyrkoherdeboställen i det öfriga riket utom Skåne» ifrågasatt, föreslog kammarkollegium i sitt utlåtande af den 30 mars 1865, deri icke någon ändring i denna del gjorts i utlåtandet af den 29 april 1867, att deri föreslagna bestämmelser om att å kyrkoherdeboställe vederbörande pastoratsbor skulle bygga och underhålla de s. k. bostadshusen, samt att endast de s. k. ladugårdshusen borde byggas och underhållas af boställshafvaren, skulle gälla till efterrättelse äfven i fråga om tredje klassens boställen på landet och i pastorat, som bestå af stads- och landsförsamlingar förenade.

I yttranden, som öfver detta förslag inkommit, hafva åtskilliga kyrkoherdar, efter erinran hurusom enligt förslaget pastorernes byggnadsskyldighet blefve för dem högre än förr, tillkännagifvit sig ingå på detta endast för det fall, att församlingarna antoge förslaget beträffande byggnaden å komministersboställen.

Från ett håll har tillika erinrats, hurusom den föreslagna skyldigheten

45 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

för församlingarna att bygga mangårdshusen å tredje klassens boställen ej torde kunna motsägas, då den vore fullt motiverad af församlingarnas befriande från åliggandet att bygga och underhålla pastorernes ladugårdar, hvilka hus, såsom varande i hög grad utsatta för röta, vore vida kostbarare att vidmagthålla än mangårdshusen.

De komiterade, som afgifvit förslaget af den 28 mars 1879, hafva i denna fråga haft skiljaktiga meningar.

Åf flertalet är hemstäldt, att, med undantag för komministrars i stad belägna bostadsboställen, der byggnads- och underhållsskyldigheten skulle likasom nu åligga stadsförsamlingen, å öfriga bostadsboställen af tredje klassen boställshafvaren skulle ensam bygga och underhålla de laga husen.

En af de komiterade, prosten Oscar Erl. Hake, åter har i detta ämne yttrat:

'Det beslut, komiterade fattade och som finnes upptaget i förslagets 18 § 2 mom., att alla de, som innehade prestlägenheter hörande till tredje ordningen efter komiterades klassifikation, skulle sjelfve bygga och underhålla samtliga åbyggnaderna å sina boställen, har jag icke kunnat gilla, och har ingalunda funnit mig öfvertygad af de andragna motiven, utan måste mot detta beslut reservera mig, ehuru, som jag fruktar, till intet eller ringa gagn.

Visserligen hafva församlingarna icke hittills varit lagligen förbundna att bygga och underhålla några hus å sådana boställen, men detta är väl icke något bindande skäl, hvarför de allt framgent — äfven under helt förändrade förhållanden —- icke skulle blifva det. Då skulle de och vi alle vara fria från alla nya skattebördor endast på den grund, att de äro nya. Allmogen i åtskilliga delar af riket har insett obilligheten i detta för deras svagast aflönade själasörjare tunga åliggande, samt ganska allmänt sjelfvilligt åtagit sig hela byggnads- och underhållsskyldigheten af dessa — likaväl som förhållandet är med kyrkoherdeboställena. De olägenheter, som komiterade anse hafva uppkommit af skyldigheten för församlingen att bygga och underhålla antingen alla eller en del af åbyggnaderna å kyrkoherdeboställena, hafva säkerligen, der sådana uppstått, icke sin grund i sj elfva skyldigheten, utan fastmer i det obestämda och tvetydiga i lagstadgandet angående fördelningen af denna skyldighet mellan pastor och församlingen — något, som man hoppas kunna undanrödja genom denna nya författning, genom hvilken alla sådana frågor skulle blifva utredda, så att skyldigheten å ömse sidor blefve bestämd, och inga ämnen qvarstå, som gåfve anledning till tvist och oenighet. Och då detta blefve förhållandet äfven beträffande komministers- och kapellpredikantsboställena, så behöfde man icke befara, att dylika möjliga olägenheter skulle ökas genom

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

att bevilja åt innehafvarne af sådana lägenheter enahanda förmån i detta hänseende som åt kyrkoherdarne.

Man menar, att en sådan hjelp för komministrar och kapellpredikanter numera icke vore af nöden, sedan nya löneregleringen blifvit tillämpad, hvarigenom de, oaktadt åliggandet att sjelfve bygga och underhålla husen å sina boställen, likväl skulle hafva med de nya lönevilkoren sin anständiga bergning. Sant är visserligen, att deras löner blifvit på de flesta ställen förbättrad — dock icke genom ny tunga för församlingarna — utan ofta på kyrkoherdarnes bekostnad, eller genom ändamålsenligare anordning af lönens fördelning på de betalningsskyldige, dess utgående och uppbörd. Men om denna förbättrade löneinkomst ändock kan bereda innehafvarne under nuvarande tidsförhållanden eu anständig bergning, torde vara högst tvifvelaktigt. Hela löneinkomsten för sådana embetsman är nu beräknad och genom Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse bestämd till 1200 ä 1500 kronor i medeltal. (Enligt tab. n:r 1 vid kongl. reglementet för presterskapets enke- och pupillkassa af den 6 nov. 1874 funnos dock 125 sädane, som få åtnöjas med mindre än 1200, en som fått sig anslagna blott 500, en annan 540 kronor). När nu eu prestman, ofta efter en ganska lång väntan, får en sådan beställning, och ännu oftare fortfarande har skulder från den nu för tiden mycket dyra akademiekursen, Indika han under sin adjunkt-tjenstgöring knappt förmått förränta, ännu mindre inbetala, samt nu för flyttning och uppsättning af boställe måst i icke ringa mån öka, kommer till en löneinkomst af 1200 kronor, och skall dermed försörja sig, kanske med hustru och barn, föda och löna åtminstone eu dräng och en piga, betala skatter till kronan och kommunen m. m. in. in. — månne här kan blifva något öfver till räntor och amortering, till inköp af några böcker för sina studiers öfvande o. s. v.? År väl detta anständig bergning för en man, som skall hafva akademisk bildning, och som måste hafva andra behof än en vanlig torpare och bonde? Jag behöfver väl icke erinra om, huru de vid statens embetsverk anstälde vaktmästarne hafva sig anslagen lön på 800 kronor eller mera, huru eu kustroddare har 900, huru den unge löjtnanten med några få veckors årlig tjenstgöring tillträder en lön af 800 å 1000 kronor, huru den unge filosofie doktorn genast vid elementarläroverket erhåller 1500 eller såsom lektor 2500 med 500 kronor förhöjning hvart femte år, huru kassörer och bokhållare hos enskilda personer räkna sina löner i tusental. Jag påstår ingalunda, att deras löner böra nedsättas, men jag tillåter mig blott fråga, om en komminister eller kapellpredikant, som från årets första dag intill dess sista skall stå till församlingens tjenst, och ofta måste anse den vunna befattningen såsom sin lefnads verkningsmål, kan anses hafva sin anständiga bergning med

47 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

dessa 1200 kronor och med dem vara så aflönad, att han icke ens skulle vara i behof af någon lindring i sina pålagor? Hvarifrån skulle han taga medel, om han blefve ålagd uppföra nytt bostadshus eller ladugård?

Om församlingarna rätt uppskattade sin egen fördel uti att hafva en värdig, nitisk och sjelfständig själasörjare, som icke vore genom alltför svåra brödsorger och jordiska bekymmer nödtvungen att draga sin håg och sitt sinne från sitt dyra kall, utan kunde med mera odelad uppmärksamhet egna sin tid och sina krafter åt uppfyllandet af sina pligter mot embetet och sin församling, så borde de sannerligen icke vägra eller med ovilja åtaga sig denna lilla nya börda, som blefve föga känbar, när den fördelas på hela pastoratets skattskyldige medlemmar, men är tryckande tung att ensam bära för den skuldbelastade, fattige läraren eller hans enka och barn.

Detta är ett yrkande, som rikets presterskap i allmänhet har framstält, der det i denna fråga haft att yttra sig, och som många kyrkoherdar fästat såsom vilkor, om de skulle underkasta sig den i ganska väsentlig mån ökade byggnads- och underhållskostnad å sina egna boställen, som enligt nya förslaget skulle drabba dem.

Kammarkollegium har ansett saken så billig och klar, att det enhälligt och snart sagdt utan motivering i sitt underdåniga förslag till ny ecklesiastik boställsordning antagit, att komministrar och kapellpredikanter skulle i detta hänseende få enahanda förmån som kyrkoherdarne.

Min åsigt och mitt yrkande var derför vid frågans behandling inom komitén, och är fortfarande, såsom efter min uppfattning grundande sig på all billighet, att församlingarna skulle förpligtas att åt sina komministrar och kapellpredikanter, på enahanda sätt såsom åt sina kyrkoherdar, bygga och underhålla bostadshus jemte alla dertill hörande byggnader, men komministrar och kapellpredikanter framgent såsom hittills hafva det åliggandet att bygga och underhålla alla de öfriga åbyggnaderna; på grund hvaraf såväl denna 18 §, som ock alla andra dermed sammanhängande stadganden i förslaget skulle i denna syftning undergå nödiga förändringar.’

Rabes betänkligheter emot komiterades förslag i förevarande hänseende hafva delats af samtliga de domkapitel och Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka i detta ämne särskildt yttrat sig, nemligen tio af domkapitlen och tio af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Af dessa hafva de fleste uttryckligen instämt i Rabes reservation, hvarvid från en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande ytterligare erinrats, hurusom Rabes skäl syntes vara desto mera talande, som de visat sig i många fall omfattade af församlingarna sjelfva, samt nuvarande lagstiftning ledt derhän, att på åtskilliga tredje klassens boställen icke några åbyggnader

48 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

funnits eller ännu funnes, så att svårighet åstadkommits att få berörda embeten besatta, då förhållandet afskräckte sökande, som icke egde enskild förmögenhet att nedlägga på boställenas bebyggande.

Två af de Kong! Maj:ts befallningshafvande, som i frågan yttrat sig, nemligen Kong! Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs och Vesterbottens län, hafva ansett församlingarnas ifrågakomna skyldighet böra än vidare utsträckas, i det att Kong! Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län hemstält, att, såsom flerstädes redan skedde, församlingarna skulle utgöra all byggnads- och. underhållsskyldighet på tredje klassens boställen, samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län föreslagit, att hela byggnadsskyldigheten och en del af underhållsskyldigheten ålades församlingarna.

I kammarkollegii underdåniga utlåtande öfver komiterades förslag yttras icke något vid nu förevarande paragraf, men föredraganden i kammarkollegium har till protokollet anfört:

’Med kongl. förordningen den 11 juli 1862, angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster, afsågs att genom ändamålsenligare anordning i afseende på lönens utgörande och uppbörd förenkla lönesättet, samt att jemnare fördela befintliga lönetillgångar mellan de prester, som voro anstälda inom samma pastorat, men den påbjöd icke förökade afgifter. Den löneförbättring, som dervid må hafva kommit komministrar och deras vederlikar till del, har således i allmänhet icke uppkommit genom ny tunga för församlingarna. Löneregleringen torde icke heller i allmänhet hafva utfallit så gynsamt för desse tjensteman, som komiterade synas förutsätta. Och ej heller kan jag finna att församlings byggnads- och underhållsskyldighet å deras boställen skulle föranleda större olägenheter, än dylik skyldighet å kyrkoherdarnes boställen. Ostridigt torde i allt fall få anses, att den byggnads- och underhållsskyldighet, som enligt komiterades förslag kommer att åligga innehafvare af tredje klassens bostadsboställen på landet, icke står i rimligt förhållande till deras löneinkomster. Och jag finner så mycket mindre skäl att frångå kollega uti 1865 års förslag till boställsordning framstälda åsigt i afseende å berörda skyldighets fördelning mellan församling och boställshafvare, som en betydande lindring vid byggnad och underhåll af prestgård måste anses hafva kommit dåvarande byggnads- och underhållsskyldige till del genom lagen den 1 maj 1885.

Såväl på grund häraf, som af billighetshänsyn, får jag för min del förorda nådigt bifall till komitéledamoten Rabes vid denna paragraf uti afgifven reservation gjorda, af nära hälften af Konungens befallningshafvande och flertalet af konsistorierna biträdda hemställan, att innehafvarne af tredje klassens boställen på landet måtte medgifvas enahanda förmån i af-

49 Kon yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

seende å deras bostadsboställens byggande och underhåll, som enligt komiterades förslag tillkommer innehafvare af andra klassens boställen på landet.’

Vid ärendets behandling i högsta domstolen har, då innehafvare af tredje klassens bostadsboställen å landet, med afseende å dem tillmätta löneinkomster, icke torde kunna anses mägtiga att, utan församlingarnas deltagande, uppföra och underhålla dessa boställens alla laga hus, hvilka enligt förslaget skulle blifva ansenligt kostbarare än enligt hittills tillämpade stadganden, och då skälig anledning syntes icke förefinnas att i fråga om sådana boställen antaga annan grund för byggnads- och underhållsskyldighetens fördelning, än som vidkommande andra klassens bostadsboställen å landet föreslagits, högsta domstolen ansett, att äfven å tredje klassens bostadsboställen å landet berörda skyldighet borde fördelas på enahanda sätt, som i fråga om andra klassens dylika boställen blifvit vid 16 § 1 mom. i komiterades förslag hemstäldt.

På sålunda anförda grunder har jag funnit byggnads- och underhållsskyldigheten å tredje klassens boställen icke skäligen kunna åläggas boställshafvaren i vidsträcktare mån än högsta domstolen hemstält; i följd hvaraf förslaget i öfverensstämmelse härmed ändrats.

Emot den af komiterade uppgjorda tabell för fastställande af årsberäkning äro åtskilliga anmärkningar framstälda.

Med afseende å de mycket olika förhållandena inom skilda delar af riket, och då inom samma klass af boställen antalet hus, beträffande hvilka byggnadsskyldigheten åligger boställshafvaren, kan för en boställshafvare vara större än för en annan, är det, efter min tanke, icke möjligt att erhålla en jemn och rättvis, af godtycke oberoende årsberäkning, derest denna skall göras efter en gemensam, för hela riket gällande tabell. Frågan har synts mig ej kunna fullt tillfredsställande ordnas på annat sätt, än att för hvarje nybyggnad sarbete, för hvithet årsberäkning skall tillgodonjutas, synerätten, efter de verkliga förhållandena å det boställe, der ärendet förekommer, uträknar, huru många års fullgjord nybyggnadsskyldighet berörda arbete faktiskt motsvarar. Med uteslutande af årsberäkningstabellen, är derför intaget stadgande, att årsberäkning skall verkställas på det sätt, att, då sådan ifrågakommer, synerätten uppskattar nybyggnadskostnaden särskildt för hvart af boställshafvarens laga hus och fördelar denna kostnad på det antal år, samma hus efter dess uppförande kan antagas ega bestånd, innan nybyggnad deraf åtel- blir nödig, samt, efter det härpå sammanräknats hvad på ett år belöper af den uppskattade nybyggnadskostnaden för alla boställshafvarens laga hus, bestämmer årsberäkningen efter förhållandet emellan det sålunda sammanräknade årliga nybyggnads-

Bih. till Rihsd. Prof. 1889. 1 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 7

50 Kong!.. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

beloppet och den byggnadskostnad, hvarför synerätten har att tillgodoföra årsberäkning.

Så, t. ex., om årsberäkning skall ega rum för ett af en kyrkoherde för en kostnad af 1,300 kr. nybygdt stall å hans boställe, der de laga hus, hvilka han, utom stallet, har att- bygga och underhålla, äro: spanmålsbod, redskapshus, fähus, fårhus, svinhus samt loge och lador, beräknar synerätten, för hvart af dessa hus, huru mycket dess nybyggande må anses kosta och huru lång tid detsamma bör, sedan det blifvit nybygdt, antagas bestå, innan nybyggnad åter erfordras. Om synerätten då stannar vid, att

så befinnes, att af sammanlagda kostnaden för nybyggnad af alla pastors laga hus belöper på ett år 130 kronor och att således stallets nybyggande för 1,300 kronor bör honom tillgodoföras såsom fullgjord nybyggnad för 10 år.

Emot 25 § 3 mom. i komiterades förslag, innefattande att byggnadsbidrag, så vidt säkerhet för detsamma hos domkapitlet stäldes, finge hos boställshafvare innestå till hans afträde, men att domkapitlet eljest egde att bidraget årligen infordra, samt att, om efterträdaren ville bidraget lyfta, han, om så påfordrades, skulle derför ställa säkerhet, och att, om han det ej gitte, medlen skulle stå hos domkapitlet, på hvars pröfning medlens utbetalande skulle bero, är anmärkt, dels att domkapitlen, som redan hade nog mycken och mångartad penningeförvaltning att jemte sina egentliga åligganden ombesörja, syntes icka böra belastas jemväl med de dryga och ansvarsfulla uppdrag, som förslaget här pålagt domkapitlen, dels att önskvärdt syntes, om det i förslaget mycket anlitade borgenssystemet kunde inskränkas, samt dels att föreskrift saknades om, att ifrågavarande medel skulle göras räntebärande.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt och då i allmänhet det torde för en boställshafvare, som har att utgifva byggnadsbidrag, vara väsentligt lättare att för ett år i sender inbetala detsamma, än att- vid boställets afträdande på en gång gälda sådant bidrag för åtskilliga år, har jag ansett bestämmelserna härutinnan böra ändras, på sätt det inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda förslaget utvisar.

51 Kolig!. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

27 § 2 mom. i komiterades förslag, angående godtgörelse för brandförsäkringsafgift i vissa fall, har jag, på skäl som en af komiterade, f. d.

1 lärads höfdingen L. Norm, i afgifven reservation anfört, funnit böra i enlighet med hans hemställan jemkas.

öfriga ändringar i föreslagna stadganden om brandförsäkring äro väsentligen grundade på skäl, som af kammarkollegium härutinnan framhållits.

Enär torp eller fäbodehus vid åtskilliga boställen torde vara behöfliga, har jag- funnit det böra stadgas, att, derest synerätt finner att på bostadsboställe eller dermed i sambruk förenadt löningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas eller att nytt sådant bör insynas, boställshafvaren skall, såsom hittills lärer hafva skett, vara pligtig att derstädes uppföra och underhålla de byggnader, som af synerätten föreskrifvas. Samma skyldighet har synts mig böra stadgas beträffande hus på nyodling, som efter frihetsår återgår till boställe, äfvensom angående redan insynad qvarn. Deremot har det synts mig betänkligt och icke af behof påkalladt att, på sätt en af de komiterade hemstält, i vidsträcktare mån, än detta mitt förslag angifver, ålägga boställshafvare byggnads- och underhållsskyldighet i fråga om hus, hvilka ej tillhöra de laga husen.

Beträffande befintliga hagmarker, för hvilka särskild plan till deras ändamålsenliga skötsel må vara faststäld, har ansetts böra i författningen intagas, att rödjning och vård af sådana marker skall ske i öfverensstämmelse med berörda plan.

1 enlighet med hvad anmärkt blifvit, har, äfven i fråga om häfder! af åker och äng, iakttagande dervid af viss kulturplan synts lämpligt. Bestämmelser om fastställande af sådan plan hafva derför i förslaget införts. Då emellertid dylikt fastställande af viss kulturplan icke synts behöfva genast ske å de boställen, der innehafvaren redan vid tiden för boställsordningens utfärdande infört ett ändamålsenligt brukningssätt, är föreslaget, att omförmälda kulturplan skulle, utom i det fall att boställshafvaren sjelf äskar sådan åtgärd, fastställas först när densamma pröfvades behöflig.

På skäl, som af två bland komiterade i afgifna reservationer åberopats, har näst efter 1 momentet i 34 § af komiterades förslag tillagts ett nytt moment i enlighet med hvad bemälde reservanter hemstält.

Sista momentet af samma paragraf är ändradt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad enligt kungörelsen om förvaltning af kronans domäner den 10 november 1882 blifvit för dessa stadgadt.

Med anledning af hvad domänstyrelsen anmärkt angående 35 § i

52 Kong!.. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 2.

komiterades förslag, är denna paragraf ändrad, väsentligen så som domänstyrelsen hemstält.

Komiterades förslag i deras 37 § derom att boställshafvare skulle under sin besittningstid vara oförhindrad att från boställe, förenadt med jordbruk, bortföra stråfoder, när förbud deremot icke meddelats, har jag, lika med flera myndigheter, som yttrat sig öfver förslaget, funnit vara" betänkligt. Då emellertid dylikt bortförande i särskilda fall kan böra tilllåtas, bär jag i stället föreslagit, att stråfoder icke må förr än vid afträdestiden från sådant boställe bortföras utan att tillstånd dertill meddelats i den ordning, förslaget närmare bestämmer, men att, om boställshafvare, när han skall afträda bostället, har foder- öfver, och tillträdaren icke vill det lösa efter pris, som, der öfverenskommelse härom icke annorledes träffas, varder bestämdt af gode män, afträdare!! må bortföra, fodret.

Öfriga ändringar i denna paragraf äro grundade på skäl, som i högsta domstolen åberopats.

Med anledning af den ändring, som af mig blifvit gjord i 30 § i komiterades förslag har från deras 37 § uteslutits der intagen bestämmelse, att året före afträdesåret minst eu åttondedel af åkerjorden skall lemnas a träda; i fråga om hvilken bestämmelse flere anmärkningar blifvit framstälda.

Vid de i samma paragraf föreslagna stadgande!! om att tillträdaren skulle ega att om höstbruket draga försorg, och att afträdesåret skulle åt tillträdaren upplåtas från den 15 februari nödiga förvaringsrum för spannmål, foder och husgerådssaker, som han ville di tf öra, samt från den 14 mars nödiga hus för arbetsfolk och kreatur till vårbruket, äro jemväl åtskilliga anmärkningar gjorda. Berörda, stadgande!! hafva synts kunna föranleda till ledsamma förvecklingar; och då förhållandet beträffande höstbruket lämpligare torde ordnas på sätt angående kronans domäner numera är stadgadt och, i fråga om tillträdares behof att någon tid före tillträdet ega att inrymmas i en del af husen, ett stadgande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad allmänna lagen i 16 kap. 5 § jordabalken med afseende å landbo innehåller, lärer vara tillräckligt, har komiterades förslag blifvit i sådant syfte ändradt.

Komiterades förslag om anställande af särskilda ständiga ombud för att tillhandagå domkapitlen vid tillsyn å boställen har jag funnit icke vara af behofvet påkalladt samt dessutom, då medel svårligen torde kunna för närvarande erhållas till skälig aflöning åt dylika tjensteman, icke nu utförbart; hvarför detta förslag af mig uteslutits.

På skäl, som häradshöfdingen Norm i afgifven reservation emot komiterades förslag framhållit, har jag funnit befogenheten för ekonomiska

53 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

besigtningar icke böra utsträckas utöfver hvad Norm hemstält. T följd häraf har jag i förslaget härutinnan, i stället för hvad komiterades flertal ifrågasatt, infört Norins med nu gällande bestämmelser mera öfverensstämmande förslag efter någon jemkning deraf. Detta har äfven föranledt vissa ändringar i de föreslagna stadgandena om husesyner.

Med den begränsning, hvilken ekonomisk besigtning sålunda enligt min åsigt bör erhålla, har det af komiterade i deras 46 § 2 mom. intagna medgifvande för förrättningsmannen att påkalla biträde af byggnadskunnig person och skogstjensteman synts icke erforderligt.

I mom. 1 af 56 § i komiterades förslag är af skäl, som domänstyrelsen åberopat, ändring i enlighet med dess hemställan gjord i den föreslagna bestämmelsen om skogstjenstemans förordnande att biträda vid af- och tillträdessyn.

Att, såsom komiterade föreslagit, belasta domkapitlen med att till syn låta kalla samtliga vederbörande parter, har jag icke funnit vara behöflig!

Med anledning af hittills ej sällan förekommande tvister är i förslaget uttryckligen infördt, att årsberäkning för nybyggnad ej må bestämmas vid laga syn utan endast vid af- och tillträdessyn, då en efterträdande boställshafvare har tillfälle att bevaka sin rätt härutinnan.

På hemställan af domänstyrelsen och kammarkollegium hafva i de föreslagna stadgandena om hvad vid af- och tillträdessyn skall iakttagas tillagts vissa bestämmelser angående undersökning af skogsskötsel och dermed sammanhängande ämnen.

Då, på sätt anmärkt blifvit, den af komiterade föreslagna tid af sex dagar, inom hvilken, efter afstötande af ekonomisk besigtning eller husesyn, nödiga exemplar af instrument deröfver skulle vederbörande tillhandahållas, synts alltför knapp, helst när flere förrättningar i omedelbar följd hållas, har berörda tid blifvit utsträckt till fjorton dagar.

Särskild redogörelse för eu del i komiterades förslag verkstälda redaktionsförändringar torde icke vara behöflig.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om antagande af omförmälda, inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda förslag till ecklesiastik boställsordning.

Vidare och då den af kyrkomötet i dess underdåniga skrifvelse framstälda begäran om utredning i syfte att befria såväl församling som presterskap från byggnads- och underhållsskyldighet af boställshusen synes mig mycket fruktansvärd, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla kammarkollegium att efter vederbörandes hörande verkställa utredning, om och under hvilka vilkor den församling och presterskap ålig-

Bih. till Riksdagens Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 8

54 Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

gande skyldighet att bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus må kunna öfverflyttas till en eller flere för ändamålet bildade kassor, samt med underdånigt utlåtande i ärendet till Eders Kongl. Maj:t inkomma.»

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till hvad departementschefen hemstält.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad departementschefen hemstält; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas med den lydelse bilagan B. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl Tornérhielm.

STOCKHOLM, TVÄR HASGG8TRÖMS BOKTRYCKERI, 1889.