med förslag till lag om försäkringsbolag samt till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

1 N:o 33 a.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag om försäkringsbolag samt till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket; gifven Stockholms slott den 30 januari 1903.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om försäkringsbolag samt

2) lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. (N:rh 33 a o. 33 b.)

2 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

Förslag

tm

Lag

om försäkringsbolag.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Försäkringsrörelse må, förutom af anstalt, som inrättats af staten, drifvas endast af försäkringsaktiebolag eller af ömsesidigt försäkringsbolag med eller utan garantikapital. Försäkringsbolag må icke drifva annan rörelse än försäkringsrörelse.

Om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket stadgas särskildt.

2 §•

De, som vilja stifta försäkringsbolag, skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Afser bolagets rörelse lifförsäkring eller brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillika, enligt hvad i 5 och 67 §§ sägs, upprättas bestämmelser angående vissa grunder för försäkringsverksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse. Konungen pröfvar bolagsordningens och de öfriga grundernas öfverensstämmelse med denna lag samt lag och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser därutöfver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, erfordras. Å beslut om ändring i stadfäst bolagsordning eller i öfriga stadfästa grunder för bolags verksamhet skall ock sökas Konungens stadfästelse.

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Stiftarna skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till antalet minst fem.

Med lifförsäkring förstås i denna lag jämväl lifränte- och kapitalförsäkring.

3 §•

Försäkringsbolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.

Innan bolaget blifvit registreradt, kan det ej förvärfva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller svara.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt, vare de, som ingått förbindelsen, ansvariga därför såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

Om försäkringsaktiebolag.

4 §■

Bolagsordning för försäkringsaktiebolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) föremålet för bolagets verksamhet, med särskildt angifvande, i fråga om bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, huruvida bolaget må utan läkareundersökning meddela lifförsäkring mot dödsfall;

3) den ort, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;

5) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

6) det högsta belopp, hvarför bolaget må utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet på samma risk;

7) de grunder, enligt hvilka skall förfogas öfver uppkommen vinst;

8) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, tiden för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola å ordinarie stämma, eller, där flera hållas, å hvar och en af dem förekomma till behandling;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till delägarnas kännedom;

10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes i 28 och 29 §§ föreskrifvet;

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

11) aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;

12) å hvilket belopp aktie skall lyda;

, 13) huruvida alla aktier skola medföra samma rätt, samt, i annat

fall, till hvilket belopp aktier med företrädesrätt må kunna utgifvas och hvilket företräde de skola medföra;

14) i hvilken ordning aktietecknare bör inbetala tecknadt aktiebelopp ;

15) huruvida och i hvilken utsträckning delägare är pliktig att tillskjuta något utöfver tecknadt aktiebelopp, samt under hvilka förhållanden och i hvilken ordning dylik tillskottsplikt bör fullgöras.

5 §•

Afser försäkringsaktiebolags rörelse lifförsäkring, skola upprättas bestämmelser angående följande grunder för lifförsäkringsverksamheten, nämligen:

1) grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv;

2) reglerna för återköp af försäkring, för påföljd af försummelse att erlägga premie samt för lämnande af förskott mot säkerhet i försäkringsbref;

3) grunderna för beräkning och fördelning af den vinst, som må tillkomma försäkringstagarna;

4) huruvida bolaget må drifva försäkringsrörelse i utlandet, samt, i sådant fall, hvilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola vid den utländska rörelsen tillämpas.

Skall försäkringsaktiebolag meddela brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola upprättas bestämmelser angående grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv för sådana försäkringar.

6 §•

Aktiekapitalet skall bestämmas med hänsyn till vidden och beskaffenheten af den tillämnade rörelsen samt fördelas i aktier å lika belopp i svenskt mynt. Skall aktiekapitalet kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, må minimikapitalet ej utgöra mindre än tredjedelen af maximikapitalet.

För försäkringsaktiebolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, må ej aktiekapitalet eller i fall, hvarom nyss är sagdt, minimikapitalet sättas

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 ci.

till lägre belopp än tjugufem gånger det högsta lifförsäkringsbelopp, hvarför bolaget må vid början af sin verksamhet utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet på samma risk, eller i något fall understiga etthundratusen kronor. Vid tillämpning af hvad sålunda är föreskrifvet skall i fråga om lifränteförsäkring försäkringsbeloppet anses motsvara femton gånger den årliga lifräntan. För annat försäkringsaktiebolag må ej aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet sättas lägre än fem tusen kronor.

Ej må aktie lyda å mindre belopp än femtio kronor; dock må, där aktiekapitalet ej öfverstiger tio tusen kronor, aktie kunna lyda å mindre belopp, lägst tio kronor.

Aktie varder mot bolaget odelbar.

7 §.

Å aktierna skola utfärdas bref angifvande ordningsnummer å den eller de aktier, hvarå de lyda. Aktiebref skall ställas till viss man.

Ej må aktiebref utgifvas, innan bolaget registrerats och full betalning erlagts för den eller de aktier, hvarå brefvet lyder, samt, där aktietecknare är pliktig att lämna tillskott, som i 12 § sägs, särskild skriftlig förbindelse å dylikt tillskott blifvit aflämnad.

Utgifves dessförinnan bevis om rätt att vinna delaktighet i bolaget eller om verkställd inbetalning å aktie, skall jämväl sådant bevis ställas till viss man.

8 §.

Det belopp, som skall utgöra full betalning för aktie, må ej sättas lägre än det belopp, hvarå aktien skall lyda.

Sist inom två år från bolagets bildande skall för aktie full betalning erläggas.

Aktietecknare vare skyldig att senast vid bolagets bildande afkunna särskild skriftlig förbindelse å oguldet aktiebelopp äfvensom, där aktietecknarcn är pliktig lämna tillskott, som i 12 § sägs, å sådant tillskott.

Öfvergår aktierätten till annan, må ändock förbindelse å oguldet aktiebelopp ej återställas förr, än aktiens belopp blifvit till fullo guldet, ej heller förbindelse å tillskott, som ofvan sägs, återlämnas, innan densamma blifvit till fullo inlöst eller den, till hvilken aktierätten öfvergått, aflämnat ny sådan förbindelse, som af bolagets styrelse godkännes.

6 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

9 §.

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å aktie eller af tillskott, som i 12 § sägs, vare skyldig att gälda ränta efter fem för hundrade om året från förfallodagen.

Varder ej i rätt tid inbetalning å aktie verkställd, eller försummar någon att aflämna förbindelse, hvarom i 8 § 3 mom. förmäles, äge styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad efter anmaning, förklara aktierätten förverkad.

Underrättelse om tiden för inbetalning äfvensom anmaning, hvarom ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den ordning, som för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma skall gälla, så ock, där aktietecknarens adress uppgifvits för styrelsen, blifvit i rekommenderadt bref till honom försänd.

Då aktierätten förverkats, kan hvad å aktien redan inbetalts eller redan inbetaklt tillskott, hvarom i 12 § förmäles, ej återfordras.

10 §.

Är aktierätt förverkad, efter ty ofvan är sagdt, vare aktietecknaren, där bolagets egendom afträdes till konkurs, som börjar inom två år efter utgången af den för aktiernas inbetalning bestämda tid, ändock skyldig att, såvidt borgenärers rätt därpå beror, fullgöra återstående inbetalning å aktie eller af tillskott, som i 12 § sägs, i den mån sådan inbetalning ej visas vara af annan för öfvertagande af aktierätten verkställd.

11 §‘

Sedan för aktie full betalning erlagts, vare aktieägaren icke skyldig att ytterligare tillskjuta något, där ej bolagsordningen innehåller bestämmelse om sådan skyldighet.

12 §.

Innehåller bolagsordniugen bestämmelse om skyldighet att tillskjuta något utöfver tecknadt aktiebelopp, må beloppet af sådant tillskott ej för någon aktie öfverstiga tre gånger aktiens belopp.

13 §.

Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet »försäkringsaktiebolag».

7 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

14 §.

Inbjudning till aktieteckning skall vara egenhändigt underskrifven af stiftarna samt innefatta styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse å bolagsordningen samt, där bolagets rörelse afser försäkring, som i 5 § omförmäles, å öfriga i samma § angifna grunder för bolagets verksamhet.

Inbjudningen skall innehålla bestämmelser ej mindre om den tid, ej öfverstigande ett år från det stadfästelsen meddelats, inom hvilken sammanträde för pröfning af frågan om bolagets bildande skall hållas, än äfven om den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning de utbjudna aktierna skola bland tecknarna fördelas.

Aktieteckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning, som ofvan i denna § sägs.

15 §.

Ej må stiftare eller annan betinga sig att för aktie eller för fullgörande af skyldighet, som i 12 § sägs, tillskjuta annat än penningar eller eljest åtnjuta särskild förmån eller rättighet. Aktieteckning, som göres med sådant förbehåll, vare ogiltig.

16 §.

Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande utlysa sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda tid. Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare aktieteckningen icke vidare bindande.

17 §•

Styrkes vid sammanträde, som i 16 § omförmäles, genom behöriga teckningslistor, att aktiekapitalet är, enligt inbjudningens innehåll, fulltecknadt, skall, sedan i händelse af öfverteckning aktierna blifvit mellan tecknarna fördelade och Överskjutande teckning förklarats förfallen, till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd; dock må de flesta af de närvarande kunna besluta, att med frågans afgörande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.

8 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komina till stånd, eller finnas vid omröstning de flesta röstande hafva förenat sig härom och utgöra dessa minst en fjärdedel af hela antalet tecknare, stiftarna inräknade, med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst en fjärdedel af hela aktiekapitalet, skall bolaget anses bildadt samt val af styrelse och revisorer äga rum; i annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

18 §.

Ansökning om försäkringsaktiebolags registrering skall af dess styrelse göras.

Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn äfvensom om deras hemvist än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;

2) protokoll vid sammanträde med aktieägarna, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;

3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven uppgift, huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag ej mindre i anledning af öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som af aktietecknare förverkats och ej af annan öfvertagits, äfvensom huru mycket af det belopp, hvartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blifvit inbetaldt;

4) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

19 §’

Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröjligen göra ansökning och därvid foga två styrkta afskrifter af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

20 §.

Förklaras aktietecknares aktierätt förverkad, och varder den ej inom en månad därefter af annan öfvertagen, skall aktiekapitalet anses minskadt med det belopp, som svarar emot den förverkade aktierätten; och varde anmälan härom ofördröjligen för registrering gjord.

21 §.

Sist sex månader efter utgången af den för aktiernas inbetalning bestämda tid skall, där ej anmälan om full inbetalning förut skett, för

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

registrering aflämnas en af styrelseledamöterna egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som å aktierna inbetalts.

Understiger hvad inom sålunda stadgad tid anmälts vara inbetaldt det belopp, hvartill aktiekapitalet enligt bolagsordningen lägst må bestämmas, skall bolaget anses vara vid utgången af den tid upplöst; och varde anteckning härom i registret gjord.

22 §.

ökning af aktiekapitalet medelst ny aktieteckning må ej ske innan förutvarande aktiekapital blifvit till fullo inbetaldt.

Beslut om sådan ökning skall registreras och må ej bringas till verkställighet innan det blifvit registreradt. Innefattar beslutet ändring i bolagsordningen, må registrering ej ske förr än stadfästelse å ändringen vunnits.

Vid ansökning om registrering af beslut, som nu är sagdt, skall fogas en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven försäkran, att förutvarande aktiekapital till fullo inbetalts.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af de nya aktierna bestämda tid, hvilken ej må öfverstiga ett år från det beslutet registrerades, skall för registrering aflämnas en af styrelseledamöterna egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som å de nya aktierna inbetalts.

23 §.

Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å tecknad aktie eller af tillskott, som i 12 § sägs, så ock rörande anmaning finnes i 9 och 10 §§ stadgadt skall äga motsvarande tillämpning vid ny aktieteckning, som i 22 § sägs.

24 §.

Varder, efter det uppgift, som i 21 eller 22 § omförmäles, blifvit aflämnad, ytterligare inbetalning å aktier fullgjord, må anmälan därom kunna för registrering göras.

25 §.

Under försäkringsaktiebolags bestånd må ej till utdelning åt aktieägare eller försäkringstagare användas annat än den behållning, som enligt vederbörligen pröfvad balansräkning finnes hafva uppstått å rörelsen i dess helhet, i den mån behållningen ej skall till reservfond eller säkerhetsfond afsättas.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Egen aktie må försäkringsaktiebolag ej förvärfva, ej heller såsom pant emottaga.

26 §.

Försäkringsaktiebolag, hvars rörelse icke afser allenast lifförsäkring, skall af sin årsvinst afsätta minst tio procent till reservfond. Sedan fonden uppgått till ett belopp motsvarande tio procent af inbetalda aktiekapitalet eller till det högre belopp, som kan vara i bolagsordningen bestämdt, må vidare afsättning af årsvinsten kunna upphöra; nedgår fonden under det sålunda stadgade belopp, skall afsättning därtill ånyo vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid aktieteckning kan för aktierna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där aktierätt förverkats och aktiekapitalet i följd däraf minskats, hvad innan aktierätten förverkades blifvit å aktien inbetaldt.

Nedsättning af reservfonden må beslutas allenast för betäckande af förlust, som enligt vederbörligen pröfvad balansräkning finnes hafva uppstått å rörelsen i dess helhet.

27 §.

Aktieägares rätt att deltaga i liandhafvandet af bolagets angelägenheter utöfvas å bolagsstämma. Där äge hvarje aktieägare, som behörigen anmäler sig till deltagande i förhandlingarna, rösträtt.

Ej må någon, för egen del eller såsom ombud för annan, deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande; och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af revisor.

Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll, utvisande hvilka aktieägare i förhandlingarna deltagit samt det antal aktier, för hvilket en hvar af dem ägt rösta. Senast fjorton dagar efter stämman skall protokollet vara för aktieägarna tillgängligt.

28 §.

Beslut om ändring af bolagsordningens bestämmelse i afseende på föremålet för bolagets verksamhet eller om sådan ändring af bolagsordningen, att aktier med företrädesrätt må utfärdas, vare ej giltigt,

11 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.

med mindre samtliga aktieägarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst tre fjärdedelar af de röstande med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst tre fjärdedelar af hela aktiekapitalet.

Beslut om annan ändring i bolagsordningen eller om ändring i öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet eller om bolagets upplösning af annan orsak, än i 50 § sägs, vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare villkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

29 §.

Jämte hvad i 27 och 28 §§ är om utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma stadgadt, gälle, där ej annorlunda finnes i bolagsordningen bestämdt:

att hvarje aktie berättigar till en röst;

att frånvarande aktieägares rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta rösterna afgifvits; och

att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra frågor den mening gäller, som biträdes af de flesta röstande eller, om jämväl antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.

30 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången af hvarje räkenskapsår. Å den stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året tillika med det utlåtande, som enligt 44 § bör af revisorerna afgifvas.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg hållas för aktieägarna tillgänglig. Ärende, som ej varit å förteckningen upptaget, må ej utan samtliga närvarandes samtycke vid stämman till afgörande företagas, där det ej omedelbart föranledes af förvaltningsberättelsen eller balansräkningen eller revisorernas utlåtande, eller ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Vill aktieägare hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre hos styrelsen anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.

31 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla aktieägarna till extra bolagsstämma.

Sådan stämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp utgörande minst en tiondedel af hela aktiekapitalet eller den mindre del däraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende, som ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

32 §.

Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i 31 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att 'i föreskrifven ordning kalla aktieägarna till ordinarie bolagsstämma, har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af aktieägare, ofördröjligen utlysa bolagsstämma.

33 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller aktieägare, att beslut, som å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller mot ofri ga. stadfästa grunder för bolagets verksamhet, äge därå tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt gälle ock, där aktietecknare vill tala å beslut, som fattats å sammanträde, hvarom i 16 § förmäles.

34 §.

Försäkringsaktiebolag skall företrädas af en styrelse, bestående af tre eller flera ledamöter.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.

Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelse-

13 KuykjI. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

ledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen för registrering anmälas.

35 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets bud skall delgifvas bolaget.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller eljest kära till bolaget, kalle aktieägarna till bolagsstämma för val af ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i 33 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad tid stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

36 §.

Skriftlig afhandling, som för försäkringsaktiebolag ingås, skall undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva sina namn.

Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven å dess vägnar, svare de, som underskrifvit afhandlingen, för hvad sålunda slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

37 §.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om den inskränkning.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

38 §.

Styrelsen ägc förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära och svara, så ock eljest föra bolagets talan.

Ej må dock prokurist för bolaget antagas.

14 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

39 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i bolagsordningen bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

40 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller mot öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet.

41 §.

Öfver försäkringsaktiebolags samtliga aktier skall genom styrelsens försorg hållas .förteckning, i hvilken skola upptagas de ursprungliga aktieägarna samt införas de förändringar i äganderätten till aktie, som hos styrelsen anmälas.

Af den förteckning äge en hvar vid anfordran taga kännedom.

42 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 30 § sägs, har att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas utlåtande, minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar hållas för aktieägarna tillgängliga.

43 §.

A den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och balansräkningen jämte revisorernas utlåtande framläggas, skall jämväl till behandling företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid berättelsen omfattar.

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Yrkas af aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp utgörande minst en tiondedel af hela aktiekapitalet, att med afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt stämma inom två månader, må sådant anstånd ej förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i afseende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om ansvarsfrihet.

u §.

Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af en eller flera revisorer. Öfver granskningen skall för hvarje år skriftligt utlåtande afgifvas.

Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

Hvad i 40 § är om styrelse stadgadt skall äga motsvarande tilllämpning å revisorer.

45 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen med angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af styrelsen utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 32 § sägs äga motsvarande tillämpning.

46 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

sådant komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom anställas sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma framlades.

47 §.

Afträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, som börjar inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa sådan talan, som i 46 § förmäles.

Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhäugiggöras inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af bolaget, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

48 §.

De vid försäkringsaktiebolags bildande och därefter före utgången af andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må i bolagets balansräkning uppföras såsom tillgång; dock skola dessa organisationskostnader i bolag, hvars rörelse allenast afser lifförsäkring, vara afskrifna senast vid utgången af det tionde räkenskapsåret sålunda, att vid utgången af det sjätte året skall hafva afskrifvits minst en femtedel och vid utgången af hvarje följande år ytterligare minst en femtedel för hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas med minst en åttondel för hvarje efter andra räkenskapsåret följande år.

Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till anskaffande af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom tillgång, dock icke till högre belopp än en och en half procent af summan af de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibehållna, i kraft varande lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Har anskaffningskostnad för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall den afskrifvas med minst en femtedel för hvarje år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrifvits, må ej till aktieägare och försäkringstagare utdelas samman!agdt mera än fem procent å det inbetalda aktiekapitalet.

17 Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 33 a.

49 §.

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för bolaget, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, sorn i brefvet afses.

Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angifvande af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser af aktieägare, skall beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.

50 §.

Har antalet aktieägare nedgått under fem, eller har enligt vederbörligen pröfvad balansräkning aktiekapitalet till två tredjedelar eller till den mindre del, som kan vara i bolagsordningen bestämd, gått förloradt, skall, där ej inom tre månader tillräckligt antal aktieägare inträder eller bristen i aktiekapitalet fylles, bolaget upplösas och likvidation verkställas, vid äfventyr att de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande af bolagets verksamhet eller handla å dess vägnar, svara för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en.

51 §.

Finnes försäkringsaktiebolag sakna till registret anmäld, behörig styrelse, äge aktieägare eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning om bolagets upplösning. Kungörelse härom med uppgift om tiden, när ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så ock i ortstidning, genom hvilken kallelse till bolagsstämma skall bringas till aktieägarnas kännedom. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller flera personer att emellertid såsom gode män företräda bolaget. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten bolaget upplöst och förordne en eller flera likvidatorer att dess likvidation verkställa.

Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, så ock om förordnande, som enligt denna § meddelas, skall underrättelse ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

52 §.

Afträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall bolaget anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

offentlig stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall, samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

53 §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af styrelsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af likvidatorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under konkursens fortgång i behörig ordning utses.

54 §.

Upplöses försäkringsaktiebolag af annan anledning än i 51, 52 eller 136 § sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som helst kunna af bolaget återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning, hvarom nu är fråga, med uppgift å dem, som, enligt hvad här ofvan i denna § är sagdt-, skola vara bolagets likvidatorer, äfvensom å dem, hvilka enligt bolagets beslut äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller utses ny sådan, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen göras.

55 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och uppgöra balansräkning.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i penningar förvandlas, där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139—144 §§.

56 §.

Där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139—144 §§, gälle om likvidatorers befogenhet att företräda försäkringsaktiebolag och deras skyldigheter i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt; dock äge likvidatorer ej, utan särskildt, af bolaget erhållet bemyndigande, afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

57 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden »i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 36 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.

58 §.

Innan den i årsstämningen utsatta dag är förbi och all veterlig gäld blifvit betald, må bolagets tillgångar ej mellan aktieägarna skiftas.

Då likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af likvidatorerna för registrering göras.

59 §.

Åtnöjes aktieägare ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som under likvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängiggöra inom ett år från den dag likvidationen afslutades. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Lag samma vare, där i fall, som i 139 § afses, försäkringsinspektionen ej åtnöjes med skifte eller åtgärd, hvarom nu är sagdt.

60 §.

Har försäkringsaktiebolag kommit under likvidation eller i konkurstillstånd, ägo försäkringstagare bäfva försäkringsaftalet, där ej bolaget vid anfordran ställer säkerhet för aftalets fullgörande. Försäkringsaftal, som ej sålunda häfte, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens elier konkursens början, där ej aftalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör, enligt hvad nu är sagdt, försäkringsaftalet att gälla, äge dock försäkringstagaren återfå den på försäkringen belöpande andel uti den i 120 § omförmälda försäkringsfond, i den mån bolagets tillgångar därtill förslå.

Hvad i denna § är stadgadt gälle icke försäkringsaftal, som afses i 139 §.

Om häfvande af sjöförsäkringsaftal stadgas i sjölagen.

61 §.

Försäkringsaktiebolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt bolagsordningen har sitt säte.

20 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget och styrelsen eller ledamot däraf eller aktieägare skola hänskjutas till afgörande af en eller flera skiljemän, äge den föreskrift samma verkan, som skiljeaftal tillkommer, och galle om påkallande af föreskriftens tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

62 §.

öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller aktieägare denna lag eller bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, svare de för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om ömsesidiga försäkringsbolag.

63 §.

Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarne.

64 §.

För ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser svara delägarna personligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet; dock må i fråga om bolag, hvars rörelse icke afser försäkring af egendom, kunna bestämmas, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för dess förbindelser.

Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ordning denna lag föreskrifter.

65 §.

Skulle i ömsesidigt försäkringsbolag, hvars rörelse icke afser försäkring af egendom, delägarna enligt bolagsordningen stå i personlig ansvarighet för bolagets förbindelser, må i bolagsordningen kunna bestämmas, att bolaget äger vid meddelande åt annat bolag af återförsäkring å lifförsäkring fritaga det bolag från sådan ansvarighet. Dock må ej återförsäkringar, som meddelats under sagda villkor, öfverstiga en tiondedel af lifförsäkringarnas sammanlagda belopp; vid tillämpning häraf skall lifräntas försäkringsbelopp beräknas på sätt i 6 § är för där afsedda fall stadgadt.

För återförsäkring, som ofvan i denna § afses, må ej medgifvas andel i uppkommande vinst.

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

66 §.

Bolagsordning skall angifva:

I) —8) hvad i 4 § är under 1)—-8) i fråga om försäkringsaktiebolag föreskrifvet;

9) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma, med särskildt angifvande, i fråga om bolag med garantikapital, huruvida och i hvilken mån delägare skall vara utesluten från rösträtt och sådan rätt tillkomma garant;

10) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare;

II) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bolaget upptaga lån;

12) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

13) antal och belopp af försäkringar, som skola vara tecknade innan bolaget må anses bildadt;

äfvensom, der garantikapital förskjutes:

14) garantikapitalets belopp;

15) i hvilken ordning garant bör inbetala tecknadt garantibelopp;

16) huruvida och i hvilken utsträckning garant är pliktig att något utöfver tecknadt garantibelopp tillskjuta, samt under hvilka förhållanden och i hvilken ordning garant bör fullgöra dylik tillskottsplikt;

17) huruvida och i hvilken ordning ränta å garantikapitalet skall erläggas och garantikapitalet återgäldas.

Bolagsordningen skall jämväl innehålla' bestämmelser ej mindre om den tid, ej öfverstigande ett år från det stadfästelse meddelats, inom hvilken sammanträde, som i 74 § sägs, skall hållas, än äfven om grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å sådant sammanträde.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse, att bolagsstämmas befogenhet skall helt eller delvis utöfvas af vissa därtill utsedda personer, skall hvad i denna lag om bolagsstämma med ömsesidigt försäkringsbolag sägs äga motsvarande tillämpning å sammanträde med nämnda personer.

67 §.

Afser ömsesidigt försäkringsbolags rörelse försäkring, som i 5 § omförmäles, skall hvad i samma § är föreskrifvet äga motsvarande tillläinpning.

68 §.

Sist inom två år från bolagets bildande skall, där garantikapital förskjutes, tecknadt garantibelopp vara till fullo kontant inbetaldt.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Garant vare skyldig att senast vid bolagets bildande aflämna särskild skriftlig förbindelse å tecknadt garantibelopp, som är oguldet, äfvensom å tillskott, som det enligt bolagsordningen åligger honom att tillskjuta utöfver tecknadt garantibelopp.

69 §.

Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag, äge garant för fordran på grund af inbetalning af garantibelopp eller tillskott, hvarom i 66 § under 16) förmäles, ej njuta betalning ur bolagets tillgångar förr, än bolagets öfriga skulder blifvit till fullo guldna.

7° §.

Ömsesidigt försäkringsbolags firma skall innehålla orden »ömsesidig» samt »försäkring».

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

71 §•

Innan ömsesidigt försäkringsbolag må anses bildadt, skola försäkringar vara tecknade till antal och belopp, som bestämmas med hänsyn till beskaffenheten af den tillämnade rörelsen; förskjutes garantikapital, må de erforderliga försäkringarnas antal och belopp i förhållande därtill nedsättas.

72 §.

Inbjudning till teckning af delaktighet i ömsesidigt försäkringsbolag skall vara egenhändigt underskrifven af stiftarna samt innefatta styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse.

Teckning må ej vid sammanträde, hvarom i 74 § förmäles, tagas i beräkning, där den ej göres å sådan inbjudning, som nu är sagd.

73 §.

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare det förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen fullständigt angifvet.

74 §.

Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande utlysa sammanträde att hållas inom den i bolagsordningen bestämda tid.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33“a.

75 §.

Styrkes vid sammanträde, som i 74 § omförmäles, genom behöriga teckniugslistor, att försäkringar blifvit tecknade till minst det antal och belopp, som i bolagsordningen föreskrifvas, samt, där garantikapital skall förskjutas, att detsamma blifvit till den i bolagsordningen föreskrifna del kontant inbetaldt, skall till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd; dock må beslutas, att med frågans afgörande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.

Beslutes, att bolaget skall komma till stånd, skall bolaget anses bildadt samt val af styrelse och revisorer äga rum; i annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

76 §.

Ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registrering skall af dess styrelse göras.

Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn äfvensom om deras hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att bolaget blifvit bildadt och styrelse utsedd;

3) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Dessutom skall, där garantikapital enligt bolagsordningen skall förskjutas, vid ansökningen fogas styrkt afskrift af garantiaftalet äfvensom en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven förklaring, huru stor del af garantikapitalet blifvit kontant inbetald samt huruvida och i hvad mån förbindelser, som i 68 § omförmälas, blifvit aflämnade.

Varder, efter det ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registrering gjorts, inbetalning å garantikapital verkställd, må anmälan därom kunna för registering göras.

77 §.

Under ömsesidigt försäkringsbolags bestånd må ej till utdelning af ränta eller vinst åt garanter eller af vinst åt delägare användas annat än den behållning, som enligt vederbörligen pröfvad balansräkningfinnes hafva uppstått å rörelsen i dess helhet, i den mån behållningen ej skall till säkerhetsfond afsättas.

24 Kung1. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

78 §■

A bolagsstämma må ej någon för egen del eller såsom ombud för annan deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande; och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af revisor.

Öfver beslut, som å bolagsstämma fattas, skall genom styrelsens försorg protokoll föras. Senast fjorton dagar efter bolagsstämman skall protokollet vara för delägarna så ock för röstberättigade, som ej äro delägare, tillgängligt.

79 §.

Beslut, hvarigenom delägarnas ansvarighet för bolagets förbindelser förändras, vare ej giltigt, med mindre samtliga delägarna därtill samtyckt.

Beslut om annan ändring i bolagsordningen eller om ändring i öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet eller om bolagets upplösning vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den bolagsstämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande. År härutöfver något villkor för beslutets giltighet i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

80 §>

Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröjligen göra anmälan och därvid foga två styrkta afskrifter af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

81 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla de röstberättigade till extra bolagsstämma.

Sådan bolagsstämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af samtliga röstberättigade eller det mindre antal, som må vara i bolagsordningen bestämdt.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende, som ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

82 §.

Har styrelsen ej senast inom fjorton dagar efter påfordran, hvarom i 81 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla de röstberättigade till bolagsstämma, har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af röstberättigad, ofördröjligen utlysa bolagsstämma.

83 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, att beslut, som å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, äge därå tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt äge motsvarande tillämpning i fråga om talan å beslut, som fattats vid sammanträde, hvarom i 74 § förmäles.

84 §.

Ömsesidigt försäkringsbolag skall företrädas af en styrelse, bestående af tre eller flera ledamöter.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.

Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelseledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen för registrering anmälas.

85 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets bud skall delgifvas bolaget.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller eljest kära till bolaget, kalle de röstberättigade till bolagsstämma för val af ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som Bill. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 4

26 Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

i 83 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad tid stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

86 §.

Skriftlig afhandling, som för ömsesidigt försäkringsbolag ingås, skall undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckniug skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva sina namn.

Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven å dess vägnar, svare de, som underskrifvit afhandlingen, för hvad sålunda slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

87 §.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om den inskränkning.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras, där ej fråga är om inskränkning i befogenheten att för bolaget upptaga lån.

88 §.

Styrelsen äge förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära och svara, så ock eljest föra bolagets talan.

Ej må dock prokurist för bolaget antagas.

89 §.

•

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är i bolagsordningen bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

90 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet.

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

91 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången af hvarje räkenskapsår. Å den bolagsstämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året tillika med det utlåtande, som enligt 95 § bör af revisorerna afgifvas.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg hållas för de röstberättigade tillgänglig. Ärende, som ej varit å förteckningen upptaget, må ej utan samtliga närvarande röstberättigades samtycke vid stämman till afgörande företagas, där det ej omedelbart föranledes af förvaltningsberättelsen eller balansräkningen eller revisorernas utlåtande, eller ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.

Vill röstberättigad hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre hos styrelsen anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.

92 §.

Öfver de å bolagsstämma röstberättigade skall genom styrelsens försorg hållas förteckning. Af den förteckning äge en hvar vid anfordran taga kännedom.

93 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 91 § sägs, kar att för hvarje räkenskapsår å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva den' vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas utlåtande, minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar hållas för de röstberättigade tillgängliga.

94 §.

Å den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och balansräkningen jämte revisorernas utlåtande framläggas, skall jämväl frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid berättelsen omfattar företagas till behandling.

Yrkas af minst en tiondedel af samtliga röstberättigade, att med afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt stämma inom två månader, må sådant anstånd ej förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i afseende. å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om ansvarsfrihet.

95 §.

Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af en eller flera revisorer. Öfver granskningen skall för hvarje räkenskapsår skriftligt utlåtande afgifvas.

Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

Hvad i 90 § är om styrelse stadgadt skall äga motsvarande tillämpning å revisorer.

96 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen med angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af styrelsen utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i § 82 sägs äga motsvarande tillämpning.

97 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom anställas sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma framlades.

98 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, som börjar inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen be-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a. 29

viljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa sådan talan, som i 97 § förmäles.

Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af bolaget, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

99 §.

De vid ömsesidigt försäkringsbolags bildande och därefter före utgången af andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må i bolagets balansräkning uppföras såsom tillgång; dock skola dessa organisationskostnader i bolag, hvars rörelse allenast afser lifförsäkring, vara afskrifna senast vid utgången af det tionde räkenskapsåret sålunda, att vid utgången af det sjätte året skall hafva afskrifvits minst en femtedel och vid utgången af hvarje följande år ytterligare minst en femtedel för hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas med minst en åttondel för hvarje efter andra räkenskapsåret följande år.

Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till anskaffande af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom tillgång, dock icke till högre belopp än en och en half procent af summan af de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibehållna, i kraft varande lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Ilar anskaffningskostnad för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall den afskrifvas med minst en femtedel för hvarje år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrifvits, må icke till garanter och delägare utdelas sammanlagdt mera än fem procent å inbetaldt garantikapital.

100 §.

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för bolaget, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.

Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angifvande af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser af garanter, skall beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

101 §.

Finnas ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar enligt vederbörligen pröfvad balansräkning icke motsvara dess skulder, de i 120 och 126 §§ foreskrifna fonder inberäknade, skall, där ej allenast bolagets tillgångar häfta för dess förbindelser, det belopp, hvartill bristen, i den mån den ej varder täckt genom nedsättning af den i 126 § omförmälda säkerhetsfond, uppgår, med tillägg af högst en tiondedel ofördröjligen af styrelsen uttaxeras å dem, som varit delägare i bolaget under hela eller någon del af den tid balansräkningen afser; är delägarnas personliga ansvarighet till visst belopp begränsad, skall uttaxeringen därefter jämkas.

Varder bristen ej genom uttaxering, på sätt nu är sagdt, täckt, eller häfta allenast bolagets tillgångar för dess förbindelser, skall i förra fallet hvad af bristen icke kunnat genom uttaxering täckas, och i senare fallet hela bristen, i den mån den ej varder genom nedsättning af den i 126 § omförmälda säkerhetsfond täckt, utjämnas genom nedsättning af försäkringsbeloppen, där ej annorlunda är i bolagsordningen föreskrifvet.

Ej må dock, där garantikapital förskjutits, uttaxering eller nedsättning af försäkringsbeloppen äga rum, så länge bristen ej öfverstiger det inbetalda garantikapitalet till den del detta icke må hafva blifvit till garanterna återbetaldt.

102 §.

Uttaxering eller nedsättning, hvarom i 101 § förmäles, skall ske i förhållande till en hvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund är i bolagsordningen bestämd.

103 §.

Inbetalning af medel, som enligt 101 § uttaxerats, må fördelas på terminer, dock ej flera än sex eller med mera än ett hälft år mellan hvarje inbetalning.

104 §.

Beslut om uttaxering skall, där ej annorlunda finnes i bolagsordningen föreskrifvet, minst en månad före den för hvarje inbetalning bestämda dag delgifvas i den ordning, som för kungörande af meddelanden åt delägarna finnes stadgad.

31 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

105 §.

Å delägare uttaxeradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall ofördröjligen utsökas. Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång till utsökta beloppets fulla gäldaude eller varder delägares egendom afträdd till konkurs, skall, i den mån brist, som jämlikt 101 § skall täckas genom uttaxering, icke genom de erlagda beloppen blifvit täckt, i förra fallet hvad som brister och i senare fallet hvad å delägaren belöper uttagas hos öfriga delägare så långt deras ansvarighet räcker; och skola i ty fall de för första uttaxeringen gällande grunder lända till efterrättelse.

106 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, må den delägare åliggande personliga ansvarighet för bolagets förbindelser göras gällande endast i den mån bolagets tillgångar ej förslå till gäldande af dess skulder samt allenast i den ordning, som i 107 och 108 §§ sägs.

107 §.

Å det sammanträde i bolagets konkurs, då förslag till sista utdelningen af bolagets tillgångar framlägges, skall, där brist för borgenärerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag till uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, af det för bristens täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verkställas efter de i 101 och 102 §§ stadgade grunder, dock att uttaxeringen skall ske å dem, som vid konkursens början voro eller under hela eller någon del af det före konkursens början närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens försorg hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som angående klander af utdelningsförslag finnes i konkurslagen stadgad. Sådan talan må jämväl af delägare anställas.

108 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligge det sysslomännen i konkursen att ofördröjligen i den ordning, som för kungörande af meddelanden åt delägarna finnes stadgad, infordra uttaxerade beloppen.

32 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Infordradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall af sysslomannen utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder delägares egendom afträdd till konkurs, gälle hvad i 105 § är stadgadt.

År ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och delägarna gilladt, må ej utdelning ske, innan tid för klanders anställande är försutten. Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som klandret afBer, annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom öfver klandret fallit.

109 §.

Finnes ömsesidigt försäkringsbolag sakna till registret anmäld, behörig styrelse, äge delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning om bolagets upplösning. Kungörelse härom med uppgift om tiden, när ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så ock i ortstidning, genom hvilken kallelse till bolagsstämma skall bringas till delägarnas kännedom. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller flera personer att emellertid såsom gode män företräda bolaget. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten bolaget upplöst och förordne en eller flera likvidatorer att dess likvidation verkställa.

Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, så ock om förordnande, som enligt denna § meddelas, skall underrättelse ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

110 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall bolaget anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall, samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

111 §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af styrelsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af likvida-

33 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

torerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under konkursens fortgång i behörig ordning utses.

112 §.

Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag af annan anledning än i 109, 110 eller 136 § sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som helst kunna af bolaget återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning, hvarom nu är fråga, med uppgift å dem, som, enligt hvad i denna § är sagdt, skola vara bolagets likvidatorer, äfvensom å dem, hvilka enligt bolagets beslut äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller utses ny sådan skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen göras.

113 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och uppgöra balansräkning.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i penningar förvandlas, där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139

-144 §§■

114 §.

Där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139—144 s§, gälle om likvidatorers befogenhet att företräda bolag och deras skyldigheter i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt, dock äge likvidatorer ej, utan särskildt, af bolaget erhållet bemyndigande, afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden »i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 86 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande af afhandling', som under bolagets bestånd a dess vägnar ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.

115 §.

Ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar må ej mellan delägarna skiftas, innan den i årsstämningen utsatta dag är förbi och all veterlig gäld blifvit betald.

Bih. till Biksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Iläft. 5

34 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Fina as, sedan bolagets alla å den i årsstämningen utsatta inställelsedag anmälda eller eljest kända skulder blifvit guldna, tillgångar, de där enligt bolagsordningens bestämmelse kunna fördelas bland dem, som vid bolagets upplösning voro delägare i bolaget, skall fördelningen ske i förhållande till en hvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund finnes i bolagsordningen bestämd.

Då likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af likvidatorerna för registrering göras.

116 §■

Åtnöjes ej delägare eller garant med skifte af bolagets tillgångar eller med åtgärd, som under likvidationen vidtagits, skall talan hos domstol anhängiggöras inom ett år från den dag likvidationen afslutades. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Lag samma vare, där i fall, som i 139 § afses, försäkringsinspektionen ej åtnöjes med skifte eller åtgärd, hvarom nu är sagdt.

117 §.

Har ömsesidigt försäkringsbolag kommit under likvidation eller i konkurstillstånd, äge delägare bäfva försäkringsaftalet, där ej bolaget vid anfordran ställer säkerhet för aftalets fullgörande. Försäkringsaftal, som ej sålunda liäfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens eller konkursens början, där ej aftalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör, enligt hvad nu är sagdt, försäkringsaftalet att gälla, äge dock delägaren återfå den på försäkringen belöpande andel uti den i 120 § omförmälda försäkringsfond, i den mån bolagets tillgångar därtill förslå.

Hvad i denna § är stadgadt gälle ej försäkringsaftal, som afses i 139 §.

Om häfvande af sjöförsäkringsaftal stadgas i sjölagen.

118 §.

Ömsesidigt försäkringsbolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt bolagsordningen har sitt säte.

Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget och styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, skola hänskjutas till afgörande af en eller flera skiljemän, äge den föreskrift samma verkan, som skiljeaftal tillkom-

35 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

mer, och galle om påkallande af föreskriftens tillämpning hvad om stämning finnes stadgadt.

119 §.

öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller delägare eller röstberättigade, som ej äro delägare, denna lag eller bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, svare de för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om försäkringsfond och säkerhetsfond.

120 §.

Försäkringsbolag skall i sin balansräkning afsätta försäkringsfond. Försäkringsfonden innefattar:

1) ersättningsreserven, motsvarande försäkringsbelopp, som anmälts eller förfallit till ersättning, men icke blifvit utbetalda;

2) premiereserven, motsvarande sammanlagda värdet af alla löpande försäkringar.

Omfattar bolagets rörelse olika försäkriogsgrenar, skall för hvarje försäkringsgren särskild försäkringsfond afsättas.

Efter de grunder, som sålunda gälla för beräkningen af den på försäkring belöpande andel i försäkringsfonden, beräknas äfven värdet af försäkringstagarens fordran hos bolaget på grund af försäkringsaftalet.

121 §.

För bolag, som drifver lifforsäkringsrörelse, skall, utom i fall, som i 128 § 1 mom. afses, premiereserven för lifförsäkringar minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet af bolagets förbindelser på grund af löpande litförsäkringar och kapitalvärdet af de nettopremier, som lifförsäkringstagarna må hafva att ytterligare erlägga. Från kapitalvärdet af bolagets förbindelse på grund af lifförsäkring må afräknas belopp, som bolaget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrefvet inom dettas återköpsvärde.

Varda, sedan bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning af dess premiereserv för lifförsäkringar ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre försäkringar i balansräkningen upptaga premiereserv till högre belopp än efter förut gällande grunder, må försäkringsinspektionen med af-

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

seende å fullgörandet af denna skyldighet medgifva bolaget sådant anstånd, att under viss tid, ej öfverstigande femton år, premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna; dock att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en af försäkringsinspektionen fastställd plan.

122 §.

Har försäkring återförsäkrats hos inländskt bolag, som enligt denna lag är berättigadt att drifva försäkringsrörelse, vare, utom i det fall, som i 164 § 2 mom. afses, det bolag, åt hvilket återförsäkringen meddelats, fritaget från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet göra afsättning till försäkringsfond.

Hafva särskilda inländska försäkringsbolag, som enligt denna lag äro berättigade att drifva försäkringsrörelse, öfvertagit försäkring under gemensam ansvarighet en för alla och alla för en, vare hvart och ett af bolagen pliktigt att göra afsättning till försäkringsfond allenast för så stor del af försäkringen, som, enligt aftal mellan bolagen, på det bolag belöper.

123 §.

Tillgångar motsvarande försäkringsfonden för lifförsäkringar skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats af staten;

2) i allmänna hypotkeksbankens obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade af riksbanken eller af annan bank, hvars reglemente blifvit af Konungen fastställdt;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats af svensk kommun;

5) i skuldförbindelser, för livilka bolaget äger säkerhet genom inteckning i fast egendom inom så stor del, ej öfverstigande två tredjedelar, af senast fastställda taxeringsvärde, som af försäkringsinspektionen genom särskilda föreskrifter bestämmes; så ock i skuldförbindelser med säkerhet af inteckning intill fulla taxeringsvärdet i bolaget tillhörig fastighet, som är afsedd för inrymmande af lokal för bolagets rörelse, eller, där bolaget äger flera sådana fastigheter, i en af dem;

6) i sådana af enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några af de under 1)—5) nämnda.

37 Kungl. Mnj-.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

De i enlighet med bestämmelserna i 48 eller 99 § såsom tillgång uppförda anskaffningskostnader må ock, med den inskränkning, som följer af hvad i 136 § är föreskrifvet, användas till redovisning af tillgångar motsvarande försäkringsfonden.

124 §.

Meddelar försäkringsbolag brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillgångar motsvarande försäkringsfonden för sådana försäkringar redovisas i värdehandlingar af den i i23 § under

1)—6) omförmälda beskaffenhet.

125 §.

De värdehandlingar, i hvilka enligt 123 eller 124 § tillgångar motsvarande försäkringsfond redovisas, skola förvaras afskilda från bolagets öfriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar, af h vilka en' inuehafves af ett af Konungens befallningshafvande förordnadt ombud. I de sålunda förvarade handlingarna njute försäkringstagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet af bolagets på försäkringsaftalen grundade förbindelser.

För hvarje år skall, senast efter det balansräkning för året blifvdt upprättad och å bolagsstämma pröfvad, bolaget sätta i sådant förvar, som nyss är sagdt, de värdehandlingar, i hvilka inträdd ökning af försäkringsfond redovisas. Skulle enligt balansräkningen för något år försäkringsfond nedgå, så att de i särskddt förvar satta värdehandlingarna komma att uppgå till högre belopp än fonden, har lörsäkringsinspektionen att på framställning af bolaget lämna tillstånd till utbekommande af värdehandlingar svarande emot öfverskottet. Bolaget äge jämväl för utbetalande af förfallet försäkringsbelopp, för hvilket afsättning till försäkringsfonden ägt rum, utbekomma värdehandlingar, i den mån sådant af försäkringsinspektionen pröfvas kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet. Utbyte af värdehandling, som i denna § afses, emot annan sådan värdehandling må äga rum när sådant af bolaget påkallas.

Visar bolaget, att för bevakande af dess rätt på grund af värdehandling, som, enligt hvad nu är sagdt, blitvit satt i särskildt törvar, eller för annat dylikt ändamål tillgång till sådan handling erfordras för bolaget, vare ombudet pliktigt att till bolaget emot kvitto utlämna handlingen mot skyldighet för bolaget att inom skälig tid återställa densamma eller aflämna annan lika god handling.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

Det åligge ombudet att, när bolaget befinnes ej fullgöra de i denna § stadgade skyldigheter, därom ofördröjligen göra anmälan hos försäkringsinspektionen.

Ombudet uppbär af bolaget arfvode till belopp, som af Konungen bestämmes.

120 Försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall, på sätt här nedan sägs, göra afsättning till säkerhetsfond.

Intill. dess säkerhetsfonden uppgår till summan af en fyrtiondedel af försäkringsfonden för lifförsäkringar och en tvåhundradedel af lifförsäkringarnas sammanlagda belopp, skall till säkerhetsfond afsättas den behållning, som finnes hafva uppstått å rörelsen i dess helhet, sedan afsättning till den i 26 § omförmälda reservfond ägt rum; dock att, i fråga om försäkringsaktiebolag, till aktieägare och försäkringstagare, och, i fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, till garanter och delägare må utdelas sammanlagdt högst fem procent å inbetaldt aktie- eller garantikapital. Vid beräkning af sammanlagda försäkringsbeloppen skall hänsyn tagas allenast till de belopp, för hvilka bolaget är pliktigt att göra afsättning till lifförsäkringsfonden, och uppskattning af lifräntas försäkringsbelopp ske enligt den i 6 § stadgade grund.

Då säkerhetsfonden uppgår till ofvan sagda summa, skall af den behållning, som återstår, sedan behörig afsättning till reservfond ägt rum, samt till aktieägare och försäkringstagare eller till garanter och delägare utdelats sammanlagdt högst fem procent å inbetaldt aktie- eller garantikapital, minst en tiondedel afsättas till säkerhetsfonden. Uppgår säkerhetsfonden till dubbla beloppet af samma summa, vare afsättning till fonden ej erforderlig; nedgår fonden under det sålunda stadgade belopp, skall afsättning därtill ånyo vidtaga. Ej må återbetalning af garantikapital äga rum, där ej säkerhetsfonden uppgår till sagda belopp.

Nedsättning af säkerhetsfond må icke utan särskildt tillstånd af försäkringsinspektionen äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande af förlust, som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst eller, i fråga om bolag, som jämte lifförsäkringsrörelse drifver annan försäkringsrörelse, genom nedsättning af reservfonden.

Hvad i denna § är föreskrifvet skall icke äga tillämpning å ränteoch kapitalförsäkringsanstalt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

127 §.

Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, redovisat tillgångar motsvarande viss del af aktiekapital eller garantikapital i sådana värdehandlingar, som i 123 § är sagdt, samt till lifförsäkringstagarnas säkerhet satt dessa värdehandlingar i pant, på sätt i 125 § är angående försäkringsfond stadgadt, må det sålunda redovisade beloppet afräknas å den föreskrifna säkerhetsfonden.

Drifver försäkringsbolag jämte lifförsäkringsrörelse annan försäkringsrörelse, skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas på sätt om försäkringsfond är i 123 § föreskrifvet; i fråga om värdehandlingar, i hvilka tillgångarna sålunda redovisas, gälle hvad i 125 § sägs om der afsedda handlingar.

128 §.

För rånte- och kapitalförsäkringsanstalt skall premiereserven minst uppgå till summan af kapitalvärdet af de i lifränteklassen inkomna delägarnas lifräntor och innestående behållningen för öfriga delägare.

I fråga om anstalt, hvarom nu är sagdt, må vid tillämpning af föreskrifterna i 123 och 125 §§ från försäkringsfonden afdragas högst en tiondedel af det belopp, hvartill innestående behållningen för de delägare, som icke inträdt i lifränteklassen, uppgår.

129 §.

Drifver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger Konungen i fråga om försäkringsfond eller säkerhetsfond för de utländska försäkringarna medgifva de afvikelser från stadgandena i 120 —127 §§, som med hänsyn till utländsk lag pröfvas erforderliga, i den mån sådant kan ske utan förfång för de inländska försäkringstagarnas säkerhet. Medgifves sådan afvikelse, förordnar Konungen tillika, i hvad mån föreskrifterna i 139 —144 §§ skola äga tillämpning beträffande de försäkringar, som i medgifvandet afses.

130 §.

Vid försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall för utförande af erforderliga försäkringstekniska beräkningar och utredningar finnas anställd en aktuarie.

40 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

Villkoren för behörighet att utöfva befattning såsom aktuarie bestämmas af Konungen. På Konungens pröfning ankommer i särskildt fall, huruvida utan hinder af dylika villkor viss person må kunna såsom aktuarie godkännas.

Om tillsyn å försäkringsbolag.

131 §.

Den i denna lag föreskrifna tillsyn öfver försäkringsbolag utöfvas af en för hela riket gemensam försäkringsinspektion.

Ledamot af försäkringsinspektionen må ej deltaga i styrelsen af eller vara anställd vid försäkringsbolag eller vid utländsk försäkringsanstalt, som, enligt hvad särskildt stadgas, erhållit tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelse.

Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation och verksamhet meddelas af Konungen.

132 §.

öfver försäkringsinspektionens beslut må klagan föras hos Konungen.

Under förutsättning af ömsesidighet äger Konungen förordna, att, där sådant pröfvas erforderligt, öfver beslut eller utlåtande, som af försäkringsinspektionen meddelats i ärende rörande svenskt försäkringsbolag eller rörande norsk eller dansk försäkringsanstalt, skall, för så vidt ärendet angår lifförsäkringsrörelse här i riket, inhämtas yttrande af sakkunniga män, utsedda till lika antal från hvartdera af de tre rikena.

133 §.

Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet vare försäkringsbolag pliktigt att årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af Konungen meddelas. Detta bidrag må icke i något fall öfverstiga en femtedels procent af bolagets hela premieinkomst för nästföregående kalenderår af försäkringar, som tillhöra bolagets rörelse här i riket.

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 33 a.

134 §.

Försäkringsbolag åligge att årligen inom en månad efter den i 30 eller 91 § omförmälda bolagsstämma till försäkringsinspektionen ingifva:

1) styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen, revisorernas utlåtande äfvensom de å bolagsstämman i anledning af nämnda handlingar fattade beslut;

2) en af styrelsen upprättad och underskrifven uppgift om bolagets verksamhet under året och om dess ställning vid årets slut;

äfvensom, där bolaget drifver lifförsäkringsrörelse:

3) en af bolagets aktuarie afgifven redogörelse för beräkning af premiereserven för lifförsäkringarna.

Bolaget skall tillika inom samma tid låta införa den under 2) omförmälda uppgiften i allmänna tidningarna.

Under 2) och 3) omförmälda uppgift och redogörelse skola upprättas i enlighet med formulär, som af försäkringsinspektionen fastställas.

Finner försäkringsinspektionen nödigt att infordra ytterligare upplysningar, skola sådana ofördröjligen lämnas.

135 §.

Försäkringsbolag vare pliktigt att när som helst hålla bolagets räkenskaper och öfriga handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen eller dess ombud, äfvensom att lämna försäkringsinspektionen tillträde till bolagsstämma. Hvad försäkringsinspektionen vid granskning af räkenskaper och handlingar eller vid bolagsstämma må hafva erfarit angående enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden må ej för allmänheten yppas.

I fråga om bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, äge försäkringsinspektionen förordna en revisor att med de af bolaget utsedda revisorer deltaga i granskningen af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper. Den sålunda förordnade revisorn äge af bolaget uppbära arfvode till belopp, som af Konungen bestämmes.

136 §.

Sker afvikelse från denna lag eller från bolagsordning eller från öfriga för bolags verksamhet stadfästa grunder, eller finnes beskaffenheten af bolagets rörelse eller det sätt, hvarpå bolagets medel göras fruktbärande, icke vara betryggande, äge försäkringsinspektionen före- Bili. till Riksd. Prof. 1903. 1 Rami. 1 Afd. 20 Höft. 6

42 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.

lägga bolaget att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som pröfvas erforderliga för rättelses vinnande. Lag samma vare, där det visar sig, att de till redovisning af föreskrifven försäkringsfond afsätta tillgångar icke äro tillräckliga. Befinnas de till redovisning af lifforsäkringsfond i särskildt förvar satta värdehandlingar understiga fondens belopp med mera än två procent af de sammanlagda lifförsäkringsbelopp, för hvilka bolaget är pliktigt att göra afsättning till försäkringsfonden, lifräntebelopp härvid oräknade, skall försäkringsinspektionen ofördröjligen förelägga bolaget att fylla bristen inom viss tid, ej öfverstigande fyra veckor från det föreläggandet vunnit laga kraft eller, där det öfverklagats, blifvit fastställdt.

Finner försäkringsinspektionen bolagsordning eller ofri ga för bolags verksamhet stadfästa grunder icke längre vara betryggande, äge inspektionen göra anmälan därom bos Konungen, som, där så pröfvas erforderligt, förelägger bolaget att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande.

Hafva åtgärder, som, enligt hvad här ofvan är sagdt, föreskrifvits, icke inom den bestämda tiden vidtagits, ankommer på Konungen att, där försäkringstagarnas säkerhet finnes äfventyrad, förbjuda fortsättning af bolagets verksamhet och förordna om bolagets upplösning. Varder bolaget sålunda upplöst, förordnar Konungen en eller flera likvidatorer att bolagets likvidation verkställa; sådan likvidator äge af bolaget uppbära arfvode till belopp, som af Konungen bestämmes.

Om anmälan för registrering af upplösning och förordnande, hvarom nu är sagdt, beslutar Konungen.

137 §.

Ställes försäkringsbolag under likvidation af annan anledning än i 136 § sägs, skall bolagets styrelse eller, om bolaget saknar till registret anmäld, behörig styrelse, rätten eller domaren härom ofördröjligen hos Konungen göra anmälan; Konungen förordnar, där så pröfvas erforderligt, en person att med öfriga likvidatorer verkställa bolagets likvidation. Förordnas sålunda likvidator, skall bolagets firma tecknas af denne i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.

Den af Konungen förordnade likvidatorn äge af bolaget uppbära arfvode till belopp, som af Konungen bestämmes.

Om anmälan för registrering af förordnande, som ofvan sägs, beslutar Konungen.

138 §.

Afträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall rätten eller domaren härom ofördröjligen hos Konungen göra anmälan; Konungen

43 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

förordnar, där så pröfvas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom god man och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med de gode män och sysslomän, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, äge, lika med rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerna att höras öfver ämnen, som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla, om annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller försummelse vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet kallar borgenärerna till sammanträde, åligge ombudet att- därom underrätta rättens ombudsman.

Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvaltningen af boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar.

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes, tage allmänna ombudet en tredjedel.

Om särskild administration.

139 §.

Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, kommit under likvidation eller i konkurstillstånd, skall, för tillvaratagande af lifförsäkringstagarnas rätt, en särskild administration inträda. Förvaltningen af administrationsboet åligge försäkringsinspektionen.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för litförsäkringstagarnas räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i hvilka lifförsäkringstagarna enligt bestämmelserna i 125 och 127 §§ njuta panträtt.

Härmed öfvergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter och skyldigheter på grund af lifförsäkringsaftalen äfvensom, där lifförsäkringar återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund af återförsäkringarna.

För det belopp, hvarmed omförmälda värdehandlingar må finnas i värde understiga summan af lifförsäkringsfonden och af det högsta i 126 § föreskrifila belopp för säkerhetsfonden äge administrationsboet fordringsrätt hos bolaget.

140 §.

Under administrationstiden må icke meddelas nya lifförsäkringar, ej heller återköp af lifförsäkringar äga rum, eller förskott mot säkerhet i lifförsäkringsbréf lämnas.

44 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Å lifförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning före bolagets upp- v lösning, skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvidation eller konkurs icke inträffat. Å lifförsäkringsbelopp, som förfaller till betalning under administrationstiden, utbetalas, innan administrationen afslutats, allenast så mycket, som försäkringsinspektionen finner kunna utgå utan förnärmande af öfriga lifförsäkringstagares rätt. Befinnes sedermera, att för mycket utbetalts, äge återbäring ej rum.

141 §.

Så snart administration inträdt, skall försäkringsinspektionen företaga en noggrann värdering af de värdehandlingar, som af inspektionen omhändertagits, samt verkställa beräkning af det belopp, hvartill lifförsäkringsfonden uppgår å första dagen i månaden näst efter den, då bolaget upplösteg.

142 §.

Sedan de i 141 § föreskrifna åtgärder vidtagits och försäkringsinspektionen med ledning däraf verkställt utredning angående administrationsboets ställning, skall inspektionen inleda underhandlingar med de inländska försäkringsbolag, som må befinnas villiga att öfvertaga samtliga till administrationsboet hörande försäkringar.

Finner försäkringsinspektionen, att anbud, som i följd af underhandlingarna inkommit, bör antagas, skall inspektionen ofördröjligen upprätta redogörelse för den verkställda utredningen angående administrationsboets ställning och för de i anbudet föreslagna villkoren för försäkringarnas öfvertagande, med särskildt angifvande af den nedsättning i försäkringsbeloppen, hvilken må hafva betingats; i redogörelsen skola jämväl anföras de skäl, som föranleda inspektionen att förorda anbudet.

Försäkringsinspektionen skall till en hvar af de försäkringstagare, hvilkas adress är känd, med allmänna posten öfversända ett exemplar af sagda redogörelse. Därjämte skall hufvudsakliga innehållet af redogörelsen kungöras i allmänna tidningarna.

Har före utgången af en af försäkringsinspektionen bestämd samt i redogörelsen och kungörelsen utsatt tid, minst fjorton dagar efter det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna, icke någon invändning från försäkringstagare till inspektionen inkommit, eller uppgå de försäkringstagare, som förklarat sig icke godkänna förslaget, ej till minst en femtedel af hela antalet, skall anbudet anses vara af försäkringstagarna an-

45 Kungl. Muj-.ts Nåd. Proposition No 33 a.

taget. Administrationen skall i sådant fall afslutas genom öfverlämnande till det bolag, som öfvertager försäkringarna, af administrationsboets tillgångar och handlingar.

Har vid försäkringarnas öfverlåtande uppstått öfverskott, skall öfverskottet öfverlämnas till det bolag, hvars försäkringar varit föremål för öfverlåtelsen.

143 §.

Har ej från inländskt bolag inkommit anbud om försäkringarnas öfvertagande, eller har försäkringsinspektionen icke funnit något inkommet anbud böra antagas, eller har anbud, som af försäkringsinspektionen förordats, icke blifvit på sätt i 142 § sägs antaget, skall inspektionen, där den finner ömsesidigt försäkringsbolag för försäkringarnas öfvertagande och rörelsens fortsättande lämpligen kunna bildas, kalla försäkringstagarna till sammanträde för fattande af beslut om bildande af sådant bolag. Kallelsen skall kungöras i allmänna tidningarna minst en månad före sammanträdet, äfvensom med allmänna jiosten öfversändas till de försäkringstagare, hvilkas adress är känd. Vid kallelsen skall i meddelandena till de särskilda försäkringstagarna fogas en af inspektionen upprättad redogörelse för den verkställda utredningen angående administrationsboets ställning samt för den nedsättning i försäkringsbeloppen, hvilken inspektionen må finna erforderlig, äfvensom ett genom inspektionens försorg upprättadt förslag till bolagsordning för det nya bolaget och till öfriga i 5 § angifna grunder för bolagets verksamhet.

Besluta de vid sammanträdet närvarande enhälligt, att bolaget skall bildas i enlighet med de af försäkringsinspektionen föreslagna grunder, eller finnas vid omröstning mera än fyra femtedelar af de röstande hafva förenat sig härom, skola bolagsordning och öfriga grunder för bolagets verksamhet anses vara af försäkringstagarna antagna. Beslutet skall underställas Konungens stadfästelse.

Sedan Konungens stadfästelse erhållits och bolaget registrerats, skall administrationen afslutas genom öfverlämnande till det nya bolaget af administrationsboets tillgångar och handlingar. Det nya bolaget inträder i administrationsboets rättigheter och skyldigheter.

Kan icke i den ordning, som i denna § sägs, nytt bolag komma till stånd, skall, där ej samtliga försäkringstagare öfverenskomma om fördelning af administrationsboets tillgångar, administrationen fortsättas; och ankomme på försäkringsinspektionen, huruvida ytterligare åtgärder böra vidtagas för försäkringarnas öfverlåtande eller för bildande af nytt bolag.

40 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

144 §.

Har försäkringsbolag, som meddelar brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, kommit under likvidation eller i konkurstillstånd, skall försäkringsinspektionen utse ett ombud, som har att å försäkringstagarnas vägnar iakttaga och bevaka den panträtt, som jämlikt 125 § tillkommer försäkringstagarna uti de enligt sagda § till deras säkerhet i särskildt förvar satta värdehandlingar, med iakttagande däraf, att en hvar försäkringstagare njuter panträtt i nämnda värdehandlingar i den mån han enligt bestämmelsen i 120 § 3 mom. äger fordran hos bolaget på grund af försäkringsaftalet.

Ombudet äge af bolaget uppbära arfvode till belopp, som bestämmes af Konungen.

Om frivillig

öfverlåtelse af försäkringsbolags

lifförsäkringar.

145 §.

•

Vill försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, till annat inländskt försäkringsbolag öfverlåta vare sig alla sina lifförsäkringar eller viss del däraf, skall tillstånd till öfverlåtelsen sökas hos försäkringsinspektionen. Vid ansökningen skall fogas aftalet angående öfverlåtelsen, äfvensom förebringas sådan utredning, att törsäkringsinspektionen kan med ledning däraf bedöma, huruvida öfverlåtelsen kan ske utan förnärmande af försäkringstagares rätt.

Finnes ej ansökningen böra genast afslås, skall försäkringsinspektionen genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna kungöra ansökningens innehåll, aftalet angående öfverlåtelsen och ett sammandrag åt den förebragta utredningen samt förelägga de försäkringstagare, hvilkas försäkringar äro afsedda att öfverlåtas, att sist inom tre månader efter det kungörelsen varit i allmänna tidningarna införd, hos försäkringsinspektionen skriftligen anmäla, huruvida de hafva något att mot ansökningen erinra. Underrättelse om kungörelsen och föreläggandet skall med allmänna posten afsändas till en hvar af nämnda försäkringstagare, hvilkens adress är känd.

Varder inom den utsatta tiden bifall till ansökningen bestridt af minst en femtedel af de försäkringstagare, hvilkas försäkringar äro i fråga, skall ansökningen afslås. I annat fall företage försäkringsinspektionen ansökningen till slutlig pröfning.

47 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Bifalles ansökningen, skall det bolag, som öfverlåter försäkringarna, anses fritaget från sina förpliktelser på grund af de öfverlåtna försäkringarna, och skola dessa förpliktelser i stället åligga det bolag, till hvilket försäkringarna öfverlåtas.

Där bolags samtliga försäkringar på sätt nu är sagdt öfverlåtas, skall bolaget anses upplöst den dag, ansökningen bifölls.

Varder, efter det ansökning, hvarom i denna § förmäles, bifallits, det bolag, som öfverlåtit försäkringar, försatt i konkurs, skall, vid tillämpning af hvad i 36 § 3 mom. konkurslagen är stadgadt angående rätt till talan om återgång af aftal, sådant aftal, som afses i denna §, anses ingånget den dag, ansökningen bifölls.

146 §.

Vilja två eller flera försäkringsbolag, som drifva lifförsäkringsrörelse, sammansluta sig till ett nytt bolag med ändamål att öfvertaga deras förpliktelser på grund af lifförsäkringar, skall, jämte det att, stadfästelse å det nya bolagets ordning och å öfriga grunder för dess verksamhet sökes efter ty ofvan i denna lag är föreskrifvet, tillika i tilllämpliga delar iakttagas hvad i 145 § är stadgadt.

Om registrering'.

147 §.

Hos Patent- och Registreringsverket skall föras försäkringsregister för inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller bvilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

För anmälningsskyldighetens fullgörande svare styrelseledamöterna eller, där bolaget är upplöst annorledes än genom konkurs, likvidatorerna.

148 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas anmälan genom ombud, eller insändes den med posten, skall underskriften vara af vittnen styrkt.

Då försäkringsbolags registrering sökes, skall en hvar, som är berättigad att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83 a.

firmateckningen i registret eller i särskildt bihang till detta, så vida icke teckningen verkställts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom, att någon blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.

149 §.

Hafva icke vid anmälan till registrering iakttagits de föreskrifter, som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas beslut, som för registrering anmäles och för hvars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning, skall registrering vägras.

Registreringsmyndigheten skall jämväl vägra registrering af försäkringsaktiebolag, där, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift, aktiekapitalet ej uppgår till det belopp, hvartill det enligt bolagsordningen lägst må bestämmas, eller, enligt samma uppgift, ej minst hälften af aktiekapitalet blifvit inbetald, samt registrering af ömsesidigt försäkringsbolag med garantikapital, där, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift, ej minst hälften af garantikapitalet blifvit kontant inbetald eller stadgad skyldighet att afkunna förbindelser, som i 68 § omförmälas, ej fullgjorts.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om beslutet med skälen därför.

År 6ökanden med beslutet missnöjd, äge han att, vid talans förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra besvär hos Konungen.

150 §.

Beviljas försäkringsaktiebolags registrering, låte registreringsmyndigheten i registret införa:

1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) det belopp, hvartill, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift, aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna, utan

49 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;

6) å hvilket belopp aktie skall lyda;

7) huru stor del af aktiekapitalet blifvit, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift, inbetald, samt, där ej aktierna till fullo inbetalts, inom hvilken tid återstående inbetalningen skall fullgöras;

8) huruvida och i hvilken utsträckning delägare är pliktig att något utöfver tecknadt aktiebelopp tillskjuta;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till delägarnas kännedom;

10) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

11) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att teckna firman.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse om företrädesrätt för vissa aktier, skall ock därom anteckning i registret göras.

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, försedd med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hutvudskrift, till sökanden återställas.

151 §.

Beviljas ömsesidigt försäkringsbolags registrering, läte registreringsmyndigheten i registret införa:

1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet ;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) beloppet af garantikapital, där sådant förskjutes, huru stor del däraf blifvit inbetald, förutsättningarna för dess återgäldande samt huruvida och i hvilken utsträckning garant är pliktig att tillskjuta något utöfver tecknadt garantibelopp;

6) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

7) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen äger för bolaget upptaga lån;

8) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

9) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att teckna firman;

10) huruvida och i hvilken mån delägare skall vara utesluten från rösträtt och sådan rätt tillkomma garant, samt huruvida bolagsstämmas

Bl/t. till Rlksd. Prot. 1903. 1 Samt. 1 Afd. 20 Iläft. 7

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

befogenhet skall, helt eller delvis, utöfvas af därtill särskildt utsedda personer;

11) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare.

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, försedd med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvudskrift, till sökanden återställas.

152 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett, skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas.

Registreras ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, skall ena afskriften af Konungens beslut om. stadfästelse å sådan ändring till sökanden återställas, försedd med bevis om registreringen. Sker ändring i firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.

153 §.

Hvad i registret införes, med undantag af underrättelse om konkurs, hvarom i 52 eller 110 § förmäles, skall genom registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna.

En samling för hela riket af hvad sålunda kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med register för hvarje år.

Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar skola, särskildt lör hvarje försäkringsbolag, såsom bilagor till registret förvaras.

154 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande, de i 153 § stadgade kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt tid och sätt för utgifvande af den i nämnda § omförmälda samling meddelas af Konungen.

155 §.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid Stockholms rådstufvurätt.

51 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

156 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i registret gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande, hvarom inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af någondera parten, anteckning därom göras i registret. Underrättelse om sådan anteckning skall så kungöras, som i 153 § sägs.

Varder, sedan i registret anteckning om försäkringsbolags konkurs gjorts, af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall anteckningen, på därom gjord ansökning, ur registret afföras.

157 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i registret och kungjordt i allmänna tidningarna, skall anses hafva kommit till tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han hvarken liaft eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit eller bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.

Ansvarsbestämmelser.

158 §.

Drifver någon här i riket försäkringsrörelse utan att vara därtill berättigad, straffes med böter från och med femtio till och med fem tusen kronor.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse, som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.

159 §.

Den, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.

52 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Lag samma vare om den, som mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift eller redogörelse, hvarom i 134 § under 2) eller 3) förmäles.

160 §.

Bryter någon emot föreskrifterna i 7 § 2 eller 3 mom., 49 § 1 mom. eller 100 § 1 mom., eller underlåter ledamot af försäkringsaktiebolags styrelse att iakttaga föreskrift, som i 19 eller 20 §, 21 § 1 mom., 22 §4 inom., 34 § 4 inom., 41 §, 134 §, 135 § 1 mom. eller 137 § är meddelad, eller underlåter ledamot af ömsesidigt försäkringsbolags styrelse att iakttaga hvad i 80 §, 84 § 4 inom., 92 §, 134 §, 135 § 1 inom., eller 137 § är stadgadt, straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där likvidator för försäkringsbolag ej fullgör hvad honom enligt 54 § 2 inom., 58 § 2 mom., 112 § 2 mom., 115 § 3 mom. eller 135 § 1 mom. åligger.

Bryter någon emot föreskriften i 49 § 2 inom. eller 100 § 2 mom., eller lämnar någon eljest i meddelanden, soin äro afsedda för allmänheten, oriktiga eller vilseledande uppgifter angående försäkringsbolag, straffes efter ty i 1 mom. sägs.

161 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Om undantag från lagens tillämplighctsoinråde.

162 §.

I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvars verksamhet endast afser försäkring af egendom å landsbygden inom ett län, och för hvars förbindelser delägarne häfta med obegränsad personlig ansvarighet, gälle icke hvad här ofvan i 2 §, 70 §, 72 §, 73 §, 76 §, 80 §, 91 § 2 och 3 mom., 93 §, 147 § 1 mom., 151 §, 152 §, 153 § 2 mom. och 155 § finnes stadgadt, ej heller hvad 134 § innehåller om skyldighet för försäkringsbolag att låta i allmänna tidningarna införa uppgift om bolagets verksamhet och ställning.

De, som vilja stifta ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är sagdt,

53 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 33 a.

skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens befallningsliafvandes stadfästelse. Konungens befallningshafvande pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser därutöfver må erfordras.

Å beslut om ändring i stadfäst bolagsordning skall ock sökas Konungens befallningshafvandes stadfästelse.

Firman skall innehålla ordet »försäkring» och angifva området för bolagets verksamhet samt tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet förut enligt bestämmelserna i denna § införda, ännu bestående firmor.

Sedan bolaget bildats och styrelse blifvit utsedd, skall ansökning om bolagets registrering af styrelsen göras. Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn äfvensom om deras hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;

3) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Stadfäst ändring i bolagsordningen skall, vid det i 160 § stadgade

äfventyr, ofördröjligen anmälas för registrering. Vid ansökning härom skall styrelsen foga två styrkta afskrifter af Konungens befallningshafvandes beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

Hos Konungens befallningshafvande skall föras register för inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola i fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom i denna § är sagdt, anmälas eller hvilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

Beviljas bolags registrering, läte Konungens befallningshafvande i registret införa:

1) dagen för beslutet om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bolaget upptaga lån;

6) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

54 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

7) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att teckna firman;

8) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden kungöras delägarna eller röstberättigade, som ej äro delägare.

Det ena exemplaret af Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse skall, försedt med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvudskrift, till sökanden återställas.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett, skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas. Registreras ändring i bolagsordningen, skall ena afskriften af Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse å ändringen till sökanden återställas, försedd med bevis om registreringen. Sker ändring i firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid rådstufvurätten i den stad, där Konungens befallningshafvande har sitt säte.

Hvad i 147 § 2 mom., 148 och 149 §§, 153 § 1 och 3 mom., samt 154, 156 och 157 §§ är stadgadt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om registrering och register, hvarom i denna § är sagdt; dock att de kungörelser, som i 153 § 1 mom. och 156 § omförmälas, skola införas, i stället för i allmänna tidningarna, i den stads tidning, där Konungens befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera tidningar där utgifvas, i den af dessa, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas, samt att hvad i 157 § är sagdt om verkan af kungörande i allmänna tidningarna i stället skall gälla kungörande i ortstidningen.

Sådan uppgift angående bolagets verksamhet och ställning, hvarom i 134 § under 2) förmäles, vare styrelsen, vid det i 160 § stadgade äfventyr, pliktig att inom den i 134 § bestämda tid låta införa i ortstidningen.

163 §.

Hvad ofvan i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å anstalt, som inrättats af staten, icke heller å ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring af fiskebåtar och fiskeredskap, å anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref eller andra värdehandlingar, eller å sjuk- och begrafningskassa eller annan dylik mindre understödsförening.

164 §.

I fråga om återförsäkring äger Konungen medgifva sådana afvikelser från hvad denna lag innehåller, som pröfvas skäliga.

55 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Har Konungen fritagit försäkringsbolag från skyldighet att afsätta försäkringsfond lör återförsäkring, som af bolaget meddelas, skall sådan försäkring icke medföra den i 122 § 1 mom. stadgade verkan.

Öfvergångsbcstäuiinclscr.

165 §.

Genom denna lag upphäfvas:

nådiga kungörelsen angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter den 22 oktober 1886; samt

lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, den 28 juni 1895.

166 §.

Å försäkringsbolag, hvars stadgar blifvit före denna lags trädande i kraft af Konungen eller af Konungens befallningshafvande stadfästa, skola föreskrifterna i denna lag icke äga tillämpning så vidt de afse ämnen, rörande hvilka blifvit i stadgarna särskildt bestämdt; dock att denna lag gäller till efterrättelse i fråga om ändring af stadgarna eller af de i 5 § angifna grunder för försäkringsverksamhet, om det sätt, hvarpå bolaget skall företrädas och dess firma tecknas, om delgifning- af stämning eller annat offentlig myndighets bud, om skyldighet att afsätta och redovisa försäkringsfond och säkerhetsfond, om sättande i förvar af värdehandlingar motsvarande dessa fonder, om utdelning till aktieägare, garanter eller försäkringstagare, om likvidation och särskild administration, om frivillig öfverlåtelse, om tillsyn, om registrering och om ansvar. Stadfästelse å de grunder för försäkringsverksamhet, angående hvilka jämlikt 5 eller 67 § bestämmelser skola upprättas, skall, ändå att rörande sagda grunder eller en eller flera af dem må hafva blifvit i stadgarna särskildt bestämdt, sökas inom ett år efter lagens trädande i kraft.

För försäkringsbolag, som börjat sin verksamhet innan denna lag trädt i kraft, men hvars stadgar icke blifvit stadfästa, skall, där enligt denna lag stadfästelse å bolagsordningen och å öfriga grunder för bolagets verksamhet erfordras, sådan stadfästelse sökas inom den i 1 inom. stadgade tid.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

Konungen äger för särskilda fall medgifva, att med viss i denna lag gifven föreskrifts tillämpning å försäkringsbolag, som börjat sin verksamhet före lagens trädande i kraft, må anstå under viss tid, högst fem år.

De öfvergångsstadganden, som i afseende å registrering af äldre bolag må finnas vara erforderliga, meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

57 Förslag

till

Lag

om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må här i riket drifva försäkringsrörelse, där sådant sker genom generalagent såsom syssloman, och i öfrigt under villkor, som nedan i denna lag stadgas.

Ej må anstalt hafva mera än en generalagent.

Generalagent må, därest, sådant ej förbjudes i fullmakten, använda agent såsom ombud vid rörelsens drifvande.

2 §.

Generalagent skall Vara bosatt här i riket, äga god frejd och råda öfver sig och sin egendom samt, därest han är utländsk undersåte, hafva, på sätt särskildt är föreskrifvet, förvärfvat rätt att inom riket idka handel eller annat näringsyrke.

Generalagentur må jämväl innehafvas af svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, såvida samtliga styrelseledamöterna äro efter ty ofvan i denna § sägs behöriga, eller af svenskt handelsbolag, om samtliga bolagsmännen äga dylik behörighet. För fullgörande af de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet en hvar styrelseledamot och i det senare en hvar bolagsman, som ej är endast kommanditdelägare.

Bih. till Rilesd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 TTäft.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

3 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som liär i riket drifver försäkringsrörelse, skall i alla däraf härflytande rättsförhållanden lyda under svensklag samt vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets afgörande.

4 §•

Innan utländsk försäkringsanstalt må börja drifvandet af försäkringsrörelse här i riket, skall därtill förvärfvas tillstånd af försäkringsinspektionen.

Vid ansökning om sådant tillstånd skola fogas:

1) handlingar, som styrka generalagentens behörighet enligt 2 §;

2) det för anstalten gällande reglemente, i två exemplar;

3) uppgift, enligt närmare bestämmelser, som af försäkringsinspektionen meddelas, om öfriga grunder för anstaltens verksamhet;

4) bevis, att anstalten i sitt hemland med laga rätt drifver sådan försäkringsrörelse, som är i fråga, jämte behörigen styrkt uppgift om den tid, hvarunder anstalten i hemlandet drifvit sådan försäkringsrörelse, och om anmärkningar, som af myndigheterna därstädes under de sista tre åren må hafva framställts emot anstaltens verksamhet, äfvensom anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelse för hvart och ett af de tio sista åren, därest anstalten så länge varit i verksamhet;

5) fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i riket drifva försäkringsrörelsen och att uti alla däraf härflytande rättsförhållanden för anstalten mottaga stämning samt själf eller genom annan tala och svara;

6) skriftligt bemyndigande för försäkringsinspektionen att i de fall, som i 7 och 11 §§ omförmälas, förordna ett ombud att å anstaltens vägnar mottaga stämning samt i öfrigt företräda anstalten;

7) skriftlig förklaring, att anstalten i allt, som angår försäkringsrörelsen här i riket, underkastar sig svensk lag och svensk myndighets afgörande;

8) behörigt intyg, att den, som utfärdat de i 5)—7) omförmälda handlingar, är därtill berättigad och att handlingarna äro affattade i enlighet med hemlandets lagar;

9) bevis, att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på. sätt och under villkor, som af försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken nedsatt, i penningar eller värdehandlingar, ett belopp af ett-

59 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

hundra tusen kronor för lifförsäkring eller för brandförsäkring och af femtio tusen kronor för hvarje annat slag af försäkring.

Med lifförsäkring förstås i detta lagrum jämväl lifränte- och kapitalförsäkring.

5 §•

Finnes generalagenten behörig enligt 2 § och äro de enligt 4 § ingifna handlingar jämväl i öfrigt af föreskrifven beskaffenhet, ineddele försäkringsinspektionen anstalten tillstånd att bär i riket drifva försäkringsrörelsen; dock skall sådant tillstånd vägras, därest grunderna för anstaltens verksamhet finnas hvila på ett system, som uppenbarligen är af beskaffenhet att ej medgifva en betryggande försäkringsverksamhet, eller med hänsyn till innehållet af de i 4 § omförmälda handlingar sådan försäkringsverksamhet uppenbarligen icke är att förvänta.

Meddelas tillstånd, skall försäkringsinspektionen låta i allmänna tidningarna införa tillkännagifvande härom jämte fullmakten eller, där den är på främmande språk aflattad, svensk Översättning däraf.

6 §■

Vidtages ändring i det för anstalten gällande reglemente eller i öfriga uppgillra grunder för anstaltens verksamhet, skall generalagenten inom tre månader därefter till försäkringsinspektionen ingifva två exemplar af beslutet därom. Om ändringen läte försäkringsinspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.

Har af myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning mot anstaltens verksamhet, skall generalagenten så fort ske kan därom skriftligen underrätta försäkringsinspektionen.

7 §■

Varder generalagent urståndsatt att utöfva sitt uppdrag, vare sig emedan han ej vidare är enligt 2 § behörig eller af annan anledning, eller afsäger han sig uppdraget, eller återkallas fullmakten, skall, för tiden till dess hindret upphört eller ny generalagent blifvit utsedd och af försäkringsinspektionen godkänd, inspektionen förordna ett ombud att å anstaltens vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten med afseende på redan meddelade försäkringar; och läte inspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande härom i allmänna tidningarna. Intill dess sådant förordnande blifvit kungjordt, äge försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie med samma verkan, som om den blifvit inbetald till anstalten.

60 Kungi. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 33 a.

8 §•

Generalagent vare pliktig:

att när som helst hålla räkenskaper och handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen eller dess ombud, äfvensom att i öfrigt lämna de upplysningar, som af inspektionen äskas i fråga om anstalten och dess verksamhet inom riket;

att för hvarje räkenskapsår, enligt formulär, som af försäkringsinspektionen fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång till inspektionen insiinda uppgift angående anstaltens verksamhet inom riket samt att inom samma tid låta införa uppgiften i allmänna tidningarna; äfvensom

att inom tre månader efter det berättelse om revision af anstaltens räkenskaper och förvaltning blifvit å sammanträde med anstaltens delägare framlagd till försäkringsinspektionen ingifva ett exemplar af denna berättelse.

9 §•

Hvad på sätt i 4 § omförmäles blifvit af utländsk försäkringsanstalt i riksbanken nedsatt må allenast användas till gäldande af fordringar på grund af försäkringsaftal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, äfvensom af böter, afgifter och ersättningar, som i anledning af denna rörelse må åläggas generalagenten eller anstalten.

Minskas det nedsatta beloppet i följd däraf, att värdehandlingar nedgå i värde eller att någon del af beloppet åtgår till gäldande af fordringar, böter, afgifter eller ersättningar, eller af annan anledning, skall hvad som brister i det föreskrifna beloppet fyllas inom fyra veckor efter det generalagenten blifvit därom tillsagd af försäkringsinspektionen.

Varder icke inom nu stadgade tid bristen fylld, hafve anstalten förverkat sin rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse; och åligge det försäkringsinspektionen att härom ofördröjligen låta införa kungörelse i allmänna tidningarna.

10 §.

Sker afvikelse från denna lag eller inträder förändring i de förhållanden, som voro bestämmande för meddelande af tillstånd att här

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a. 61

i riket drifva försäkringsrörelsen, ankomme på försäkringsinspektionen att återkalla det meddelade tillståndet. Om återkallelse läte försäkringsinspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.

11 §.

Upphör utländsk försäkringsanstalt att drifva rörelsen här i riket, åligge anstalten att, med bifogande af behörig fullmakt, hos försäkringsinspektionen uppgifva ombud, som af inspektionen godkännes, att å anstaltens vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten i afseende å redan meddelade försäkringar; för tiden intill dess sådan anmälan skett äge försäkringsinspektionen förordna ett ombud med sagda befogenhet. Om fullmakten eller förordnandet läte inspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna. Intill dess sådant kungörande skett, äge försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie med samma verkan, som om den blifvit inbetald till anstalten.

Har utländsk försäkringsanstalt upphört att drifva rörelsen här i riket, må det belopp, som enligt hvad i 4 § omförmäles blifvit i riksbanken nedsatt, kunna, efter anmälan hos försäkringsinspektionen, af anstalten utbekommas, därest det visas, att anstaltens samtliga förbindelser, som i 9 § afses, blifvit fullgjorda, eller att anstalten för deras fullgörande ställt annan säkerhet, som af inspektionen godkännes.

12 §.

Ombud, som enligt 7 eller 11 § förordnats af försäkringsinspektionen, äge af anstalten uppbära ersättning med belopp, som af Konungen bestämmes.

13 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som drifver försäkringsrörelse bär i riket, vare pliktig att i alla för allmänheten afsedda meddelanden vid teckning af sin firma utsätta hemlandet äfvensom anstaltens egenskap att vara grundad på aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder.

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för anstalten, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.

Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angif-

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 u.

vande af anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser af delägare eller garanter, skall beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.

14 §.

År handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen ingifves, affattad på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika ingitvas en bestyrkt svensk öfversättning däraf.

Tillkännagifvande, som enligt denna lag sker i allmänna tidningarna, skall bekostas åt den anstalt, som tillkännagifvandet rörer.

15 §.

Innan förhållande, som enligt denna lag skall i allmänna tidningarna kungöras, blifvit sålunda kungjord t, må det icke med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.

16 §.

Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet skall utländsk försäkringsanstalt, som drifver försäkringsrörelse här i riket, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som al Konungen meddcdas. Detta bidrag må icke i något fall öfverstiga en femtedels procent af anstaltens hela premieinkomst för nästföregående kalenderår af försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket.

17 §•

Öfver försäkringsinspektionens beslut måldagan föras hos Konungen.

18 §.

Hvar som här i riket drifver försäkringsrörelse för utländsk försäkringsanstalts räkning, utan att anstalten erhållit tillstånd till rörelsens bedrifvande, straffes med böter från och med femtio till och med fem tusen kronor.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse, som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och delgifvits fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.

Kungl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 33 a.

19 §•

o Underlåter generalagent att fullgöra hvad honom enligt 6 eller 8 § åligger, eller bryter någon emot föreskrifterna i 13 § 1 eller 2 inom., straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där någon bryter emot föreskriften i 13 § 3 mom., eller eljest i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående anstalt, hvarom i denna lag är fråga.

Den, som i fall, hvarom i 4, 6 eller 8 § förmäles, emot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.

20 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas lulla gällande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

21 §.

1 fråga om utländsk försäkringsanstalt, hvars rörelse här i riket allenast afser återförsäkring, äge denna lag ej tillämpning.

22 §.

Genom denna lag upphäfves nådiga kungörelsen angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse den 22 oktober 1886.

Utländsk försäkringsanstalt, som vid denna lags trädande i kraft lofligen drifver försäkringsrörelse här i riket, skall, om den önskar under mera än ett år därefter fortsätta rörelsen, begära tillstånd på sätt i 4 § är föreskrifvet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

64 Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott onsdagen den 10 juli 1901

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Wiicblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister,

Palander.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:

»Genom nådigt beskt den 22 oktober 1897 täcktes Eders Kungl. Maj:t anbefalla öfverståthållareämbetet och befallningshafvande^ i rikets samtliga län att öfver särskilda, af utsedda kommitterade upprättade och med underdånig skrifvelse den 10 nästförutgångna september aflämnade förslag till lag om försäkringsanstalter och till lag angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse afgifva underdåniga utlåtanden, efter det tillfälle att i ämnet sig yttra blifvit beredt styrelserna för försäkringsanstalter och andra, som af frågan kunde vara intresserade. Då de sålunda infordrade utlåtandena inkonnno, aflämnades tillika ett stort antal af forsäk-

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83 a. 65

ringsanstalter, föreningar eller enskilda till befallningshafvandena ingifna yttranden, nämligen från försäkringsföreningen i Stockholm, verkställande direktörerna för brand- och lifförsäkringsaktiebolaget Svea, allmänna lifförsäkringsbolaget, försäkringsaktiebolaget Skandia, lifförsäkringsaktiebolagen Victoria, Thule och 'Nordstjärnan, brandförsäkringsaktiebolaget Fenix och försäkringsaktiebolaget Fylgia, svenska lifförsäkringsinspektörsföreningen, skandinaviska allmänna lifförsäkringsföreningen Balder, svenska lifförsäkringsbolaget, svenska arbetareförsäkringsbolaget och lifförsäkringsbolaget Svecia, svenska lifförsäkringsanstalten Oden, lifförsäkringsaktiebolaget Nordpolen, olycksfallsförsäkringsaktiebolaget Skandinavien, C. M. Tottie såsom generalagent för »The Mutual Reserve Fund Life Association of New York», Jul. Ungewitter junior såsom generalagent för lifförsäkringsaktiebolaget »Suomi» samt filosofie kandidaten D. F. Lundgren i Stockholm; från direktionen för Upsala läns brandstodsbolag och styrelsen för Upsala läns häst,försäkringsbolag; från direktionerna för Nyköpings läns brandstodsbolag och för mellersta Sveriges varuförsäkringsbolag; från styrelserna för Jönköpings läns pensionsförening och för Jönköpings läns brandstodsbolag å landet samt styrelsen för städernas lösöreförsäkringsbolag och återförsäkringsaktiebolaget Göta; från de i Göteborg bosatta generalagenterna för åtta särskilda utländska försäkringsanstalter; från ombudsmannen för Örebro läns brandstodsbolag; från Gästriklands brandstodsbolag och lifränteoch kapitalförsäkringsanstalten i Gäfleborgs län; samt från styrelsen för Västernorrlands läns brandstodsbolag.

Vid underdånig anmälan häraf den 25 maj 1900 yttrade jag, att, såsom af handlingarna framginge, meningarna inom de närmast intresserade kretsarne vore ganska delade i fråga om lämpligheten af vissa i kommittéförslaget upptagna bestämmelser, särskildt i hvad anginge lagstiftningen om lifförsäkringsanstalter. På grund häraf vore det önskvärdt, att förslaget i denna del underkastades ytterligare granskning med anledning af de inkomna utlåtandena, innan detsamma i och för grundlagsenlig behandling öfverlämnades till högsta domstolen. Då en sådan granskning uppenbarligen förutsatte ett icke ringa mått af speciell sakkunskap inom lifförsäkringsväsendet, syntes densamma lämpligast böra företagas med biträde af ett antal tillkallade sakkunnige män. Utseendet af sakkunniga för biträde med den vidare utredningen af frågan om lifförsäkringslagstiftningen hade jämväl af eu särskild anledning visat sig vara påkalladt. Sedan härvarande försäkringsförening i en den 13 nästförutgångna februari ingifven skrift gjort framställning om vidtagande af åtgärder till åstad-

Bih. till Riksd. Prut. 1903. 1 ,Saml. I A/d. 20 Höft. 9

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

kommande af samverkan för utarbetande af förslag till så vidt möjligt öfverensstämmande försäkringslagstiftning för de tre nordiska rikena, både tanken på en sådan lagstiftning visat sig- från Norges och Danmarks sida vinna den anslutning, att utsikt syntes vara för handen att åtminstone delvis uppnå öfverensstämmelse mellan de särskilda rikenas i orsak ringslagar. En sådan öfverensstämmelse vore ock åtminstone i vissa punkter mycket önskvärd.

I anledning häraf täcktes Eders Kungl. Maj:t dels förordna, att till biträde inom justitiedepartementet vid fortsatt beredning af frågan om lagstiftning rörande lifförsäkringsanstalter skulle tillkallas landshöfdingen m. m. F. Isberg, professoren m. m. A. Lindstedt, direktören i brand- och lifförsäkring,saktiebolaget Svea, vice häradshöfdingen m. m. E. E. J. Bring samt direktören i lifförsäkringsaktiebolaget Thule S. Palme, dels tillåta, att de sålunda tillkallade sakkunniga finge, enligt anvisning af departementschefen, sammanträda med sakkunniga, som kunde från norsk och dansk sida utses, för upprättande af förslagtill sådana möjligast öfverensstämmande föreskrifter om lifförsäkringsanstalter, som funnes vara af omständigheterna påkallade.

Sedan härefter motsvarande uppdrag tilldelats från norsk sida expeditionschefen S. Lambrechts, professoren O. Platou, direktören i lifförsäkringsbolaget Idun, Höiesteretsadvokaten M. S. Hansson och direktören i Kristiania almindelige gjensidige forsörgelsesanstalt Th. Fearnley samt i rån dansk sida dåvarande professoren J. H. Deuntzer, direktörerne i statsanstalten för livsforsikring E. Bing och A. C. V. Petersen och direktören i lifförsäkringsbolaget Hafnia J. P. Gram, hafva de sakkunnige, som sålunda blifvit för de tre rikena utsedda, utarbetat ett gemensamt betänkande med hufvudsakligen öfverensstämmande förslagtill lagar om lifförsäkringsrörelse för de tre rikena.

Vid den fortsatta behandlingen af frågan har man i Norge och i Danmark förfarit på olika sätt. I sistnämnda land har för representationen framlagts ett särskild t förslag till lag om lifförsäkringsrörelse, h vilket förslag öfverensstämmer med den af de sakkunniga utarbetade danska texten. Den norska regeringen har däremot låtit, på grundval af det gemensamma betänkandet och ett förut framlagdt norskt kommittéförslag, upprätta ett lagförslag innefattande bestämmelser icke blott om lifförsäkring, ulan äfven om öfriga försäkringsarter.

Att jämväl i Sverige den nya lagstiftningen bör omfatta försäkringsrörelse i allmänhet, torde ligga i öppen dag och var förutsatt redan da med de öfriga skandinaviska länderna förhandlingar om åstadkommande af öfverensstämmande lifförsäkringslagstiftning inleddes. 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a. 67

sammanhang med den revision af förutberörda, år 1897 afiämnade svenska kommittéförslag, hvilken kan föranledas af de däröfver afgifna utlåtandena, böra därföre i nämnda förslag infogas de i det gemensamma betänkandet föreslagna bestämmelserna om lifförsäkringsrörelse och därvid dessa bestämmelser underkastas sådan jämkning, som för sammanhangets skull eller af andra skäl må finnas erforderlig. I denna syftning har jag låtit inom justitiedepartementet, med biträde af den på grund af förberörda nådiga bemyndigande såsom sakkunnig tillkallade professoren Lindstedt, upprätta förslag till lag om försäkringsanstalter, till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, till lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar samt till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura.»

Sedan föredragande departementschefen ej mindre redogjort för förutnämnda gemensamma betänkande och handlingarne i öfrigt, än äfven uppläst nyssberörda inom justitiedepartementet upprättade lagförslag, af den lydelse bilagor litt. A—F vid detta protokoll utvisa, yttrade han vidare:

»Då af nära till hands liggande skäl stadgandena om utländska försäkringsanstalter, som drifva försäkringsrörelse här i riket, måste i väsentlig mån afvika från föreskrifterna om inländska försäkringsanstalter, hafva förstnämnda stadganden sammanförts i en särskild lag. De allmänna föreskrifterna om försäkringsinspektionen i 95—97 §§ af den föreslagna lagen om försäkringsanstalter afse dock naturligen att äga tillämpning jämväl i fråga om utländska försäkringsanstalter, likasom ock straffbestämmelsen i 112 § af samma lag för olofligt drifvande af försäkringsrörelse.

Beträffande inländska försäkringsanstalter uppställer 1 §, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med såväl 1897 års kommittéförslag som den vid det gemensamma betänkandet fogade svenska texten — hvilken i det följande torde få benämnas det gemensamma förslaget — den regel, att försäkringsrörelse må, förutom af anstalt, som inrättats af staten, drifvas endast af försäkringsaktiebolag eller af ömsesidigt försäkringsbolag, det senare motsvarande »försäkringsförening» i 1897 års kommittéförslag. Med denna regel afses tydligen ej att lägga hinder i vägen för inrättandet af kommunala eller andra pensionsanstalter för en begränsad krets af personer. Dylika pensionsanstalter kunna näm-

68 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

ligen icke anses drifva försäkringsrörelse i egentlig mening. Att för vissa fall mera eller mindre vidtgående undantag från lagens bestämmelser böra medgifvas, skall längre fram omförmälas.

Att försäkringsbolag, utom i vissa undantagsfall, bör komma till stånd endast med Konungens stadfästelse å bolagsordningen, är en allmänt erkänd grundsats, hvilken, hvad angår försäkringsaktiebolag, linnes genomförd redan i den gällande lagstiftningen. När fråga är om lifförsäkringsrörelse, hvarunder i förslaget innefattas äfven lifränte- och kapitalförsäkringsrörelse, eller om meddelande af brandförsäkring för all framtid eller för längre tid, erfordras till allmänhetens betryggande dylik stadfästelse jämväl å vissa grunder för försäkringsverksamheten, livilka icke lämpligen kunna i bolagsordningen angifvas.

De i det gemensamma förslaget (36 och 39 §§) upptagna föreskrifter om skyldighet för lifFörsäkringsbolag att i försäkringsbref fullständigt angifva försäkringsvillkoren och om förbud emot användande, i bola gens publikationer, af oriktiga eller vilseledande uppgifter hafva i 3 § utsträckts till alla försäkringsbolag. Det torde böra anmärkas, att den förra af dessa föreskrifter icke medför ovillkorlig skyldighet att utfärda försäkringsbref, utan allenast innebär, att, när försäkringsbref utfärdas, detsamma skall innehålla vissa uppgifter.

Beträffande bolagens organisation meddelas, likasom i 1897 års kommitté förslag, bestämmelser särskildt för hvardera af försäkringsbolagens båda hufvudarter — för försäkringsaktiebolag 4—22 §§, för ömsesidiga försäkringsbolag 23—84 §§ — hvarvid i fråga om försäkringsaktiebolag i stor utsträckning hänvisas till lagen om aktiebolag den 28 juni 1895, medan däremot fullständiga stadganden om de ömsesidiga försäkringsbolagen inrymmas i den föreslagna lagen. Dessa stadganden ansluta sig, likasom motsvarande bestämmelser i det svenska kommittéförslaget, nära till gällande lagar om aktiebolag och om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.

Det i gemensamma förslaget (5 §) upptagna stadgandet, att, innan utfäst tillskott a aktie blifvit till fullo inbetaldt, icke någon må vara delägare i försäkringsaktiebolaget för mera än fem procent af aktiekapitalet, har uteslutits; detta stadgande synes nämligen å ena sidan icke i väsentlig mån öka säkerheten för tillskottens inbetalande och å andra sidan för sin tillämpning förutsätta ganska invecklade föreskrifter, huru förhållas skall, då någon genom arf eller på liknande sätt kommer att innehafva större del af aktierna än den tillåtna. De närmare föreskrifterna om sättet att söka Konungens stadfästelse hafva ansetts böra i administrativ väg meddelas.

69 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Enär den föreslagna rättigheten (gemensamma förslagets 20 §) att såsom tillgång upptaga organisationskostnader och anskaffningskostnader antingen alldeles icke eller ock icke uteslutande äger omedelbar betydelse i fråga om afsättningen till försäkringsfond, har denna rättighet blifvit — för försäkringsaktiebolag i 19 §, för ömsesidiga försäkringsbolag i 55 § — oinförmäld redan i bestämmelserna om bolags verksamhet i allmänhet. Rättigheten att såsom tillgång upptaga organisationskostnad har, i öfverensstämmelse med 1897 års kommitté förslag, utsträckts till försäkringsbolag i allmänhet, hvarvid för bolag, som icke uteslutande drifver lifförsäkringsrörelse, beträffande nämnda tillgångs afskrifvande uppställts en något strängare regel än för lifförsäkringsbolag.

I ömsesidigt försäkringsbolag utgöras delägarne af försäkringstagarne. Desse kunna enligt 24 § svara för bolagets förbindelser på olika sätt. Till underlättande däraf, att ett ömsesidigt försäkringsbolag utvidgar sin verksamhet genom meddelande af återförsäkring, är det genom 25 §, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det gemensamma förslaget, under vissa villkor medgifvet bolag, hvars rörelse ej afser försäkring af egendom, men hvars delägare stå i personlig ansvarighet, att vid meddelande af återförsäkring å lifförsäkring fritaga återförsäkringstagaren från den personliga ansvarigheten. Då återförsäkringstagaren i öfrigt är att anse som delägare, kommer jämväl återförsäkringen att vara underkastad sådan nedsättning, som till följd af tillgångarnas otillräcklighet kan blifva nödvändig.

För att försäkring i ett ömsesidigt försäkringsbolag skall vara betryggande, förutsättes, att försäkringarnas sammanlagda belopp är tillräckligt stort och att detta belopp är på ett tillfredsställande sätt fördeladt på särskilda risker. På grund häraf stadgas i 26 §, att innan sådant bolag må anses bildadt. försäkringar skola vara tecknade till antal och belopp, som bestämmas med hänsyn till beskaffenheten af den tillämnade rörelsen. Tydligt är emellertid, att, i den mån bolaget kommer att förfoga öfver ett garanti kapital, fordringarna i dessa hänseenden kunna ställas lägre eller t. o. m. alldeles uppgifvas. Ett förbehåll i denna riktning återfinnes i det gemensamma förslaget (8 §) och har, i något jämkad form, upptagits i nu föreliggande förslag. Det gemensamma förslagets föreskrift (11 §) om villkoren för återbetalning af garantikapitalet har, enär enligt denna föreskrift rättigheten att återbetala nämnda kapital är beroende af säkerhetsfondens tillstånd, nedflyttats till stadgandena om nämnda fond.

Då garantikapital förskjutes vare sig af ett antal enskilde garanter eller, såsom icke sällan är händelsen, af ett för ändamålet bildadt

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

bolag, förekommer det lätteligen, att åt garanterna eller garanti bolaget förbehålles ett mer eller mindre vidsträckt inflytande på försäkringsbolagets förvaltning. Med anledning häraf liar det funnits nödigt att, i motsats mot hvad som skett i lagen om aktiebolag och i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, beträffande ömsesidiga försäkringsbolag möjliggöra beslutanderättens öfverlämnande till allenast vissa delägare eller till andra än delägare. Klart är dock, att i hvarje fall delägarnes rätt måste så till vida tillgodoses, att ansvarigheten icke kan utan deras enhälliga samtycke förändras, och att en hvar delägare är befogad att öfverklaga beslut, som icke i behörig ordning tillkommit eller som eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet. I 38 och 42 §§ meddelas bestämmelser i dessa afseenden.

Uti 1897 års kommitté förslag foreskrifves (26 §), att »försäkringsförenings» stadgar skola angifva det antal och belopp, hvarunder löpande försäkringar icke må nedgå utan att föreningen skall upplösas, samt (66 §) att, om antal eller belopp af löpande försäkringar nedgått under hvad i stadgarna foreskrifves och det föreskrifna antalet eller beloppet icke inom ett år åter uppnåtts, föreningen skall upplösas och liqvidation verkställas. Dessa bestämmelser hafva ansetts vara öfvcrflödiga, då i 100 § en allmän föreskrift meddelas därom, att Konungen ägor förordna om bolags upplösning, när yppade missförhållanden i afseende på dess verksamhet icke inom förelagd tid rättas.

Af synnerlig vikt äro de med hufvudsaklig ledning af de äldre förslagen upprättade bestämmelserna i 85 -94 §§ om försäkringsfond, hvarunder innefattas ersättningsreserv och premiereserv, samt säkerhetsfond. I alla försäkringsbolag skall enligt 85 § försäkringsfond uppföras bland balansräkningens passiva; om något bolags rörelse omfattar olika försäkringsgrenar, afsättes särskild försäkringsfond för hvarje rörelsegren. Försäkringsfond äger uppenbarligen sin största betydelse i fråga om lifförsäkring. Vid sådan försäkring uppbäras vanligen premier i förskott för längre tid framåt och är försäkringstagaren, i följd af svårigheten eller omöjligheten att på förut betingade villkor erhålla en ny försäkring, i hög grad iufresserad af försäkringsgifvarens förmåga att behörigen fullgöra försäkringsafta let. Af dessa skäl gifvas till en början i 86 § särskilda bestämmelser om beräkningen af premiereserven för lifförsäkringar. Den allmänna regeln är, att denna premiereserv skall minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet af bolagets förbindelser på grund af löpande försäkringar och kapitalvärdet af de nettopremier, som försäkringstagarne kunna hafva att. ytterligare erlägga. Till denna

71 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

jämväl i det gemensamma förslaget (16 §) upptagna regel fogades i samma förslag de bestämmelser, att vid beräkningen af dessa kapitalvärden skulle tillämpas de för bolaget vid tiden för balansräkningen gällande beräkningsgrunder, och att med nettopremie borde förstås den del af premien, som enligt de vid tiden för försäkringsaftalet gällande premieberäkningsgrunder jämnt motsvarade den öfvertagna risken. Emot sistberörda bestämmelse synes med fog kunna invändas, att med tilllämpning af densamma en ändring af beräkningsgrunderna i vissa fall medför en oskäligt stark stegring af försäkringsfonden. Då till undvikande af denna olägenhet premiereserven bör i allo beräknas efter de vid tiden för balansräkningen, efter vederbörlig stadfästelse, gällande grunder, har hela det ifrågavarande tillägget ansetts lämpligen kunna uteslutas. I öfverensstämmelse med det gemensamma förslaget (17 §) är särskildt medgifvet, att, när i följd af beräkningsgrundernas ändring försäkringsfonden för redan bestående försäkringar skulle ökas, denna ökning kan få verkställas efter hand under viss tid.

Till beredande af trygghet för lifförsäkringstagarna föreskrifves vidare — i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de äldre förslagen — dels, i 88 §, att tillgångar motsvarande litförsäkringsfonden skola redovisas i värdehandlingar af viss beskaffenhet, dels, i 90 §, att dessa värdehandlingar skola i viss ordning pantsättas. Enligt båda de äldre förslagen kunde försäkringsfonden redovisas i skuldförbindelser med säkerhet i bolagets lifförsäkringsbref och enligt 1897 års kommittéförslag äfven i återförsäkringsbref. Då dessa säkerheter emellertid af olika skäl icke lämpa sig för att pantsättas till säkerhet för försäkringstagarna samfälldt, har i stället den utväg anlitats att, i 86, 87 §§, för ifrågavarande fall medgifva afdrag från försäkringsfondens eljest föreskrifna belopp. Likasom i det gemensamma förslaget är dock, hvad angår återförsäkring, detta medgifvande fäst vid det villkor, att bolaget, som meddelat återförsäkringen, är skyldigt att afsätta och redovisa försäkringsfond för den ifrågavarande försäkringen. Tydligt är, att försäkringstagarna förutsättas njuta säkerhet i den af återförsäkringsbolaget redovisade försäkringsfonden.

Hvad vidkommer de i 88 § angifna slag af värdehandlingar, hvari tillgångar motsvarande försäkringsfonden redovisas, torde böra framhållas, att, ehuru under 1)—4) nämnas allenast svenska skuldförbindelser och under 5) allenast skuldförbindelser med säkerhet genom inteckning i fast egendom inom högst två tredjedelar af taxeringsvärdet, enligt 6) jämväl icke blott andra inländska skuldförbindelser utan äfven, exempelvis, utländska statsobligationer samt inteckningar i bolagets

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83 a.

egna fastigheter äro användbara såsom redovisning. Dylika värdehandlingar kunna nämligen vara att anse såsom till sin art och till den säkerhet de erbjuda jämförliga med de under 1)—5) uppräknade.

För värdehandlingarnas pantsättning måste naturligen stadgas sådana former, att bolaget hvarken behöfver befara att genom innehafvarens fel eller försummelse lida förlust eller kommer att hindras från vidtagandet åt erforderliga förvaltningsåtgärder. I öfverensstämmelse med de båda äldre förslagen föreskrifves, att ifrågavarande handlingar skola förvaras afskilda från bolagets öfriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar, af hvilka en innehafves af ett allmänt ombud. Det är tydligt, att föreskriften om handlingarnas förvarande under lås icke kan anses förhindra deras tillfälliga uttagande för inventering, för meddelande af påskrifter, för inteckningsförnyelse eller dylikt, för så vidt allenast handlingarna icke därigenom undandragas det allmänna ombudets förfogande. Då de i förvar satta värdehandlingarna få när som helst utbytas emot andra värdehandlingar af föreskrifven beskaffenhet, kan för öfrigt ett bolag, i den mån det äger sådana tillgångar utöfver försäkringsfonden, utan svårighet bereda sig tillfälle att fritt disponera öfver den ena eller andra af de nedsatta värdehandlingarna. Särskildt är medgifvet att, efter försäkringsinspektionens pröfning, uttaga icke blott handlingar svarande emot en redan inträdd minskning i försäkringsfondens föreskrifna belopp, utan äfven sådana värdehandlingar, hvilkas realiserande må erfordras för att sätta bolaget i stånd att utbetala förfallet ersättningsbelopp, hvarför afsättning till försäkringsfonden ägt rum, och genom hvars betalande försäkringsfonden (ersättningsreserven) i motsvarande mån minskas.

Vid de i 1897 års kommitté förslag upptagna bestämmelser om pantsättning af tillgångar motsvarande försäkringsfonden for lifförsäkringar anmärktes från flera håll, att grunderna för dessa bestämmelser måste anses tala för införande af liknande stadganden jämväl i fråga om åtminstone vissa slag af skadeförsäkring. Med anledning häraf föreskrifves i 89 §, att bolag, som, emot förutbetalda premier, meddelar brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skall redovisa försäkringsfonden för sådana försäkringar i värdehandlingar af den i 88 § föreskrifna beskaffenhet, hvarjämte föreskrifterna i 90 § om pantsättning gjorts tilllämpliga äfven i fråga om den sålunda redovisade brandförsäkringsfonden. Meddelar ett bolag både brandförsäkringar för all framtid eller för längre tid än tio år och lifförsäkringar, skola naturligen tillgångar motsvarande hvardera försäkringsfonden särskildt redovisas och pantsättas, så att lifförsäkringstagarna ensamma njuta panträtt i de emot

73 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o .9,9 a

lifförsäkringsfonden svarande tillgångarna och allenast brandförsäkringstagarna i de värdehandlingar, hvari brandförsäkringsfonden redovisats. Såsom af 103—109 §§ framgår, skola också de rättigheter, som tillkomma de två slagen af försäkringstagare, i väsentligt olika ordning göras gällande.

Af fornt antydda skäl är det synnerligen viktigt att bereda lifförsäkringstagarna säkerhet för försäkringsaftalens behöriga fullgörande. Till följd häraf, och då ett lifförsäkringsbolags förmåga att fullgöra sina förbindelser grundar sig på faktorer, hvilka under den långa tid, ett försäkringsaftal regelmässigt skall gälla, äro underkastade afsevärda förändringar, föreskrifves — under olika former — i båda de äldre förslagen, att bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall afsätta säkerhetsfond. 1 detta afseende stå 91 och 92 §§ af nu föreliggande förslag i väsentlig öfverensstämmelse med det gemensamma förslaget (18 §). Sålunda ställes först och främst säkerhetsfondens föreskrifna belopp i förhållande till såväl försäkringsfonden som försäkringarnas sammanlagda belopp. Vidare åstadkommes bildandet af säkerhetsfond hufvudsakligen genom inskränkningar i rätten till utdelning. Härvid har emellertid förtydligats, att genom bestämmelsen om rätt att utdela högst fyra procents ränta å inbetaldt aktie- eller garanti kapital endast afgöres, huru stort belopp må utdelas, men att denna bestämmelse icke innebär någon föreskrift därom, till hvilka personer det tillåtna beloppet får utdelas; det möter sålunda icke något hinder att med stöd af densamma till försäkringstagarna utdela ett belopp motsvarande fyra procent å det inbetalda aktiekapitalet.

Enligt lagen om aktiebolag skall reservfond afsättas, och föreskriften härom äger enligt 4 § i förevarande lagförslag tillämpning jämväl i fråga om försäkringsaktiebolag. l)å reservfonden uppenbarligen tjänar delvis samma ändamål som säkerhetsfonden, erfordras en föreskrift, att försäkringsaktiebolag må såsom afsatt till säkerhetsfonden beräkna det belopp, som jämlikt lagen om aktiebolag afsättes till reservfond. Ett försäkringsaktiebolag behöfver således icke bland passiva i balansräkningen upptaga, jämte reservfonden, äfven säkerhetsfonden till denna fonds fulla belopp.

I samma riktning som nyssnämnda föreskrift verkar medgifvandet i 92 §, att under vissa villkor bolagets grundkapital, hvilket ju alltid måste i balansräkningen upptagas bland passiva, må afräknas å den föreskrifna säkerhetsfonden. Härför förutsättes dock, att grundkapitalet, i den mån det skall sålunda afräknas, blifvit redovisadt i värdehandlingar af den i 88 § föreskrifna beskaffenhet och att dessa värdehand- Bih. till Rihd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afl. 20 Höft. 10

33 n.

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o

lingar blifvit till lifförsäkringstagarnas säkerhet pantsatta på samma sätt som de emot försäkringsfonden svarande värdehandlingarna. Endast under denna förutsättning har man nämligen synts kunna eftergifva den till lilförsäkringstagarnas trygghet ländande skyldigheten för bolaget att bland passiva upptaga både grundkapital och säkerhetsfond samt sålunda binda tillgångar motsvarande bägge. På hvarje bolags egen pröfning ankommer naturligen, huruvida det är menligt för den kredit, som bolaget kan anse sig behöfva hos andra än lifförsäkringstagarna, att sålunda pantsätta tillgångar svarande emot grundkapitalet.

Den nu berörda regeln om rättighet att afräkna grundkapitalet å säkerhetsfonden är i det gemensamma förslaget uttalad endast beträffande försäkringsaktiebolag. I nu föreliggande förslag har densamma utsträckts äfven till ömsesidiga försäkringsbolag. Visserligen är det möjligt, att garantikapitalet förskjutits på sådana villkor, att bolaget är förhindradt att pantsätta motsvarande tillgångar till lifförsäkringstagarnas säkerhet. Men att dylika hinder kunna möta emot uppfyllandet af förutsättningen för ifrågavarande förmåns åtnjutande, är icke något för de ömsesidiga försäkringsbolagen egendomligt och kan i alla händelser ej föranleda, att dessa bolag genom en allmän föreskrift uteslutas från rätten att, under samma villkor som aktiebolagen, njuta lättnad i skyldigheten att afsätta säkerhetsfond.

Vid flera tillfällen har ifrågasatts förbud för försäkringsbolag att med liftörsäkringsrörelse förena annan försäkringsrörelse. Ett sådant förbud har dock ej upptagits i någotdera af de två äldre förslagen och återfinnes icke heller i nu föreliggande förslag. Då det emellertid är obestridligt, att föreningen af lifförsäkringsrörclse och annan försäkringsrörelse kan för lifförsäkringstagarna medföra vissa vådor, föreslås i 92 §, till afvärjande af dessa vådor och i öfverensstämmelse med det gemensamma förslaget, skyldighet för s. k. blandadt försäkringsbolag att redovisa och pantsätta tillgångar motsvarande säkerhetsfonden på sätt i fråga om försäkringsfonden är stadgadt. Till följd af en sådan bestämmelse komma lifförsäkringstagarna att njuta säkerhet i en så stor del af bolagets förmögenhet, att de icke böra kunna mera kännbart beröras däraf, om bolagets i öfrigt drifna försäkringsrörelse medför ogynnsamma resultat. Att en förening af lifförsäkrings- och skadeförsäkringsrörelse näppeligen kan tänkas förekomma annat än hos försäkringsaktiebolag, ligger för öfrigt i öppen dag.

Med anledning däraf, att ett försäkringsbolag, som drifver försäkringsrörelse i utlandet, kan i följd af den utländska lagstiftningens föreskrifter vara urståndsatt att i allo ställa sig till efterrättelse den sven-

75 Kungl Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

ska lagens bestämmelser om lifförsäkringsfond, äger enligt de båda äldre förslagen Konungen för dylika fall medgifva erforderliga afvikelser från sistnämnda bestämmelser. Denna regel utsträckes i nu föreliggande förslag till att gälla försäkringsfond i allmänhet äfvensom säkerhetsfond. Särskildt i fråga om bolag, som meddela brandförsäkring för all framtid eller för mera än tio år, eller som jämte lifförsäkringsrörelse drifva annan försäkringsrörelse, är, till följd af de för sådana fall föreslagna bestämmelserna om pantsättning, en sådan utvidgning uppenbarligen af behofvet påkallad, och äfven i öfrigt kunna vissa afvikelser från föreskrifterna om försäkringsfond och säkerhetsfond blifva önskvärda.

De i det gemensamma förslaget upptagna stadgandena om tillsyn å försäkringsanstalter och om försäkringsinspektionen (24—26, 52—55 §§) hafva ansetts i vissa delar vara af rent administrativ natur och äga sin rätta plats i eu blifvande instruktion för försäkringsinspektionen. Desamma hafva därför något förkortats, på samma gång de synts lämpligen kunna sammanföras, 95 —102 §§, under rubriken »om tillsyn å försäkringsanstalter». Det har redan förut påpekats, att 95—97 §§ kunna äga tillämpning jämväl i fråga om andra försäkringsanstalter än inländska försäkringsbolag. Likaledes har redan omförmälts den — i hufvudsak med det gemensamma förslaget (26 §) öfverensstämmande — allmänna föreskriften i 100 § om rätt för Konungen att förbjuda fortsättning af försäkringsbolags verksamhet och förordna om bolagets upplösning. Denna föreskrift har gjorts tillämplig äfven å försäkringsbolag, som icke drifva lifförsäkringsrörelse. För bolag, som drifva sådan rörelse, gäller dock en särskild bestämmelse för det fall, att de till redovisning af lifförsäkringsfonden i särskildt förvar safta värdehandlingarna understiga fondens föreskrifna belopp med mera än två procent af de sammanlagda försäkringsbelopp, för hvilka bolaget är pliktigt att göra afsättning till försäkringsfonden, lifräntebelopp härvid oräknade. Enligt det gemensamma förslaget beräknas de två procenten, utan medtagande af lifräntebeloppen, å bolagets sammanlagda försäkringssumma för lifförsäkringar på eget ansvar. Då försäkringsbolag icke alltid genom återförsäkring befrias från skyldigheten att göra afsättning till försäkringsfonden, kan sistnämnda beräkningsgrund i tillämpningen blifva alltför hård, i ty att en relativt obetydlig brist i de pantsatta tillgängarne utsätter bolaget för det strängare förfaringssättet. Detta inträffar nämligen då bolaget återförsäkrat en stor del af försäkringarna utan rätt att på grund däraf underlåta afsättning till försäkringsfonden, och då sålunda två procent af de

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3S a.

på eget ansvar bibehållna försäkringsbeloppen komma att motsvara allenast en jämförelsevis ringa del af den föreskrifna försäkringsfonden. Afgörandet, om fortsättning af bolagets verksamhet bör förbjudas, har, såsom redan nämnts, förbehållits Konungen; i anledning hvaraf förmildrats den i det gemensamma förslaget upptagna bestämmelsen, att sådant förbud alltid skall meddelas, då mera än två procent brister i den föreskrifna försäkringsfonden.

Beträffande öfriga vidtagna jämkningar i det gemensamma förslagets hithörande bestämmelser torde allenast böra erinras, att de i 101 och 102 §§ af nu föreliggande förslag upptagna stadgandena, enligt hvilka Konungen äger förordna en likvidator eller, när bolaget är i konkurs, ett allmänt ombud att med öfriga likvidatorer eller med gode männen och sysslomannen deltaga i utredningen eller förvaltningen, öfverensstämma med 1897 års kommittéförslag och hafva förebilder i gällande banklagstiftning.

Då försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, kommit under likvidation eller i konkurstillstånd, är lifförsäkringstagarnas intresse uppenbarligen i hög grad hotadt. Äfven om de i konkursen kunna till fullo utbekomma enhvar den på hans försäkring belöpande delen af premiereserven och säkerhetsfonden, är det ingalunda säkert, att hvar och en, som det önskar, kan mot inbetalning af det sålunda utbekomna erhålla en försäkring svarande emot den lian hade betingat sig hos det upplösta bolaget. Ojämförligt mera sannolikt är, att ett annat försäkringsbolag skall befinnas villigt att mot erhållande af de mot försäkringsfonden och säkerhetsfonden svarande tillgångarna — eller t. o. m. endast en del af desamma — öfvertaga samtliga försäkringarna. Till underlättande af en dylik lösning meddelas i 103—108 §§ med det gemensamma förslaget (27—32 §§) nära öfverensstämmande föreskrifter om en särskild administration. Denna omhänderhafves af försäkringsinspektionen, som för lifförsäkringstagarnas räkning öfvertager de pantsatta värdehandlingarna och för möjligen förefintlig brist i summan af försäkringsfonden och säkerhetsfondens högsta föreskrifna belopp utöfvar fordringsrätt hos bolaget. Dettas alla rättigheter och skyldigheter gent emot lifförsäkringstagarna och på grund af återförsäkring å lifförsäkringarna öfvergå på administrationsboet. Sedan ställningen blifvit vederbörligen utredd, göres försök att på tillfredsställande villkor öfverflytta försäkringarna på annat bolag. Om detta försök ej lyckas, pröfvar försäkringsinspektionen, huruvida ömsesidigt försäkringsbolag för försäkringarnas öfvertagande och rörelsens fortsättande lämpligen kan bildas — hvilket exempelvis icke är händelsen,

77 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

när försäkringarnas antal är alltför ringa — och vidtager eventuellt åtgärder för sådant bolags bildande. Kan icke nytt bolag komma till stånd, återstår endast att tills vidare fortsätta administrationen. Den på lifförsäkringstagarnas gemensamma intresse grundade samfälligheten upplöses dock, om försäkringstagarna enhälligt öfverenskomma om fördelning af administrationsboets tillgångar. — Administrationsförfarandet är enligt det gemensamma förslaget tillämpligt endast då Konungen förbjudit fortsättning af bolags rörelse eller då bolaget kommit i konkurs. Enligt nu föreliggande förslag inträder däremot administration äfven när bolag eljest upplöses. I följd häraf har det ansetts öfverflödigt att, på sätt i det gemensamma förslaget (37 §) skett, uppställa särskild! stränga villkor för giltigheten af beslut om bolags upplösning.

Med afseende å sättet för utöfvande af brandförsäkringstagares panträtt, i de värdehandlingar, som i föreslcrifven ordning pantsatts af bolag, hvilket meddelar brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, erfordras allenast den föreskrift, 109 §, att försäkringsinspektionen skall, då bolaget kommit under likvidation eller i konkurstillstånd, för försäkringstagarnas räkning utöfva panträtten, samt att enhvar af försäkringstagarna njuter del i panten i samma förhållande, hvari han är delaktig i försäkringsfonden.

Att, när Konungen medgifvit undantag från de vanliga reglerna om försäkringsfond och säkerhetsfond, dessa undantag kunna föranleda jämkning i bestämmelserna om panträttens utöfning och om administrationsförfarandet i öfrigt, torde vara uppenbart. Med anledning häraf har i 93 § uttalats, att Konungen i sammanhang med medgifvande af undantag från förstberörda regler förordnar, i hvad mån 103—109 §§ det oaktadt skola äga tillämpning beträffande de försäkringar, som i medgifvandet. afses.

Beträffande frivillig öfverlåtelse af ett bolags försäkringar öfverensstämma 110 och 111 §§ i nu föreliggande förslag med det gemensamma förslaget (33 och 34 §§). Ansvarsbestämmelserna åter i 112—115 §§ äro, med obetydliga jämkningar, hämtade från 1897 års kommittéförslag; erinras må, att bestämmelsen i 112 § om ansvar för den, som här i riket, för egen eller annans räkning, drifver försäkringsrörelse utan att vara till rörelsens drifvande berättigad, uppenbarligen äger tillämpning jämväl å den, som för utländsk försäkringsanstalts räkning olofligen drifver försäkringsrörelse.

I fråga om vissa af de ömsesidiga försäkringsbolagen skulle åtminstone en fullständig tillämpning af de föreslagna stadgandena vara obehöflig eller olämplig. Detta gäller både beträffande bolag, som

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55 a.

drifva lifförsäkringsrörelse, och öfriga försäkringsbolag. Angående lifförsäkringsbolagen innehåller det gemensamma förslaget (56 §), att den föreslagna lagen i allmänhet saknar tillämpning å dels sådana på ömsesidighet grundade litförsäkringsanstalter, som vid försäkring af visst kapital ej meddela försäkring till högre belopp än 250 kronor och vid försäkring af lifränta ej meddela försäkring till högre belopp än 50 kronor om året, dels litförsäkringsanstalter, som inrättats af staten. Då anstalt af sistnämnda slag ej finnes i Sverige, men en statsanstalt för olycksfallsförsäkring är afsedd att inrättas, har bestämmelsen om undantag för statsanstalt jämkats. I öfrigt har stadgandet ansetts lämpligen kunna förändras därhän, att lagen skall sakna tillämpning allenast i fråga om sådant li{försäkringsbolag, som med afseende å verksamhetens art och ändamål är jämförligt med pensions- eller annan understödskassa.

De ömsesidiga skadeförsäkringsbolagen af mindre omfattning indelas enligt 1897 års kommittéförslag i två klasser. Alldeles undantagna från lagens tillämpningsområde äro i nämnda förslag (99 §) »föreningar» för försäkring af fiskebåtar och fiskeredskap samt »föreningar» för försäkring af egendom å landsbygden, hvilkas verksamhet icke omfattar minst ett härad. Annan »försäkringsförening» åter, hvars verksamhet afser endast försäkring af egendom å landsbygden inom området af ett län, och för hvars förbindelser medlemmarne häfta i obegränsad personlig ansvarighet, är underkastad lagens bestämmelser endast med vissa modifikationer, väsentligen beroende därpå, att dylika föreningars stadgar icke erfordra Konungens stadfästelse. Hvad sålunda föreslagits beträffande den senare klassen af försäkringsbolag har i hufvudsak bibehållits i nu föreliggande förslag. Dock har i 116 § uttalats, icke blott att dylikt bolag skall hos Konungens befallningshafvande registreras, utan äfven att bolagsordningen erfordrar stadfästelse af nämnda myndighet, hvilken har att pröfva bolagsordningens öfverensstämmelse med den föreslagna lagen samt lag och författning i Öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser må därutöfver vara behöfliga. Ifrågavarande stadganden hafva erhållit giltighet jämväl beträffande de s. k. sockenbolagen, hvilka, såsom nyss nämnts, enligt det äldre förslaget voro alldeles fritagna från den föreslagna lagen. Med skäl har nämligen i åtskilliga af de inkomna yttrandena öfver kommittéförslaget anmärkts, att sockenbolagen, för att kunna på ett i någon mån tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, måste vara inrättade och förvaltade enligt försvarliga försäkringstekniska grunder och att förhållandet, enligt erfarenhetens

70 Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ,9.9 a.

vittnesbörd, ofta nog- är det motsatta, när dessa bolag icke äro underkastade betryggande lagbestämmelser och offentlig myndighets kontroll.

I nära öfverensstämmelse med 1897 års kommittéförslag förklaras vidare i 117 §, att den föreslagna lagen ej skall äga tillämpning å anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref eller andra värdehandlingar.

Återförsäkringsrörelsen företer så stora skiljaktigheter från annan försäkringsrörelse, att det funnits lämpligt att, efter förebild af det gemensamma förslaget, i 118 § stadga rätt för Konungen att i fråga om försäkringsbolag, hvilkot allenast meddelar dylik försäkring, medgifva sådana afvikelser från hvad den föreslagna lagen innehåller, som pröfvas skäliga. Redan ofvan har antydts, att, när de sålunda medgifna afvikelserna innefatta befrielse från skyldigheten att afsätta försäkringsfond, återförsäkring, som tages hos bolaget, icke medför den verkan, att återförsäkringstagaren fritages från afsättande af försäkringsfond för det återförsäkrade beloppet.

Det ligger i sakens natur, att de föreslagna lagstadgandena rörande försäkringsbolag icke utan vidare kunna erhålla tillämpning å bolag, som kommit till stånd eller börjat sin verksamhet före clen nya lagens trädande i kraft. Också innehålla båda de äldre lagförslagen utförliga öfvergångsbestämmelser angående undantag för äldre försäkringsbolag, likasom dylika bestämmelser äfven återfinnas i gällande lag om aktiebolag. Nu föreliggande förslag ansluter sig i detta hänseende närmast till det gemensamma förslaget. Sålunda uppställes till en början den regeln, att, när äldre bolags stadgar blifvit vederbörligen stadfästa, föreskrifterna i den föreslagna lagen icke i allmänhet skola äga tillämpning å bolaget, så vidt de afse ämnen, rörande hvilka blifvit i stadgarna särskildt bestämdt. Denna regel uttalades i det gemensamma förslaget, som allenast afsåg lifförsäkringsrörelse, endast för det fall, att stadfästelsen meddelats af Konungen, men har ansetts böra gälla äfven beträffande de skadeförsäkringsbolag, hvilkas stadgar blifvit af Konungens befallningshafvande stadfästa. För sökande af stadfästelse, när sådan enligt den nya lagen är erforderlig och icke förut vunnits, medgifves ett anstånd, som från den i det gemensamma förslaget ifrågasatta tiden af sex månader utsträckts till ett år, på det att bestämmelser af föreskrifven beskaffenhet må hinna i behörig ordning antagas å bolagsstämma.

Vidare stadgas, i öfverensstämmelse med det gemensamma förslaget, att Konungen äger dels medgifva bolag anstånd med särskilda föreskrifters tillämpning under viss tid, högst fem år, dels förordna om

80 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o .9.9 a.

sådana afvikelser från bestämmelserna om afsättning till försäkringsfond, som i vissa fall kunna vara beliöfliga till följd af innehållet i redan ingångna återförsäkringsaftal. Då vissa stadganden, särskildt bestämmelsen om säkerhetsfond, funnits kunna vålla svårigheter för bestående rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, har härvid fogats ett stadgande, enligt hvilket Konungen äger medgifva de afvikelser från lagen, hvilka kunna påkallas af dessa allmännyttiga inrättningars i viss mån egendomliga förhållanden.

Lagförslaget angående utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse är väsentligen grundadt på gällande författning i ämnet och på det gemensamma förslaget till lag om lifförsäkringsrörelse. För att underlätta, att ett ömsesidigt försäkringsbolag öfvertager generalagentur för utländsk försäkringsanstalt, föreslås (2 §), att sådant bolag är behörigt att vara generalagent, så framt samtliga styrelseledamöterna uppfylla de vanliga behörighetsvillkoren; enligt det gemensamma förslaget, likasom enligt gällande författning, skulle fordras, att samtliga bolagsmännen hafva dylik behörighet, hvilket tydligen är mycket svårt att styrka.

Att tillstånd för utländsk försäkringsanstalt till drifvande af försäkringsrörelse skall sökas hos försäkringsinspektionen, innebär uppenbarligen ett afsteg från vanliga här i riket gällande grundsatser. Det har emellertid ansetts lämpligt att härutinnan följa det gemensamma förslaget. Dels är öfverensstämmelse emellan lagstiftningarna i de tre nordiska rikena i fråga om behandlingen af utländska försäkringsanstalter synnerligen önskvärd; dels vore, såsom af sakkunniga personer med styrka framhållits, fara värdt, att, när Konungens tillåtelse meddelats en utländsk försäkringsanstalt att här i riket drifva försäkringsrörelse, detta förhållande ofta nog skulle på olämpligt sätt blifva i reklamsyfte åberopadt såväl utom som inom landet. Då det emellertid icke lämpligen kan uppdragas åt försäkringsinspektionen att pröfva, huruvida en anstalt, oberoende af de försäkringstekniska grunderna för dess verksamhet, bör »af hänsyn till det allmänna» utestängas från verksamhet här i riket, har stadgandet om sådan pröfning (det gemensamma förslagets 44 §) uteslutits ur nu föreliggande förslag.

Det gemensamma förslaget stadgar skyldighet för utländsk lifförsäkringsanstalt, som vill här i riket idka rörelse, att i riksbanken nedsätta 100,000 kronor. Då det nu föreliggande förslaget afser försäkringsrörelse i allmänhet, erfordras motsvarande bestämmelser för de fall, då försäkringsrörelsen är af annan art än lifförsäkring. Åt dessa

81 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o Sd a.

bestämmelser har gifvits sådan lydelse, att utländsk försäkringsanstalt, som vill idka olika försäkringsgrenar, skall göra särskild deposition för litförsäkringsrörelse, för brand försäkringsrörelse och för annan försäkringsrörelse. Förtydligats har, att icke blott fullmakten för generalagenten, utan äfven öfriga föreskrifna förklaringar från anstaltens sida skola styrkas vara af behörig person och i behörig form afgifna.

Enär i 98 § af den föreslagna lagen om lifförsäkringsanstalter stadgas, att inländskt försäkringsbolag skall låta i allmänna tidningarna införa föreskrifven uppgift om bolagets verksamhet, föreslås motsvarande föreskrift beträffande utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drifver rörelse. Allmänna bestämmelser därom, att handling, som är på främmande språk affattad, skall, när så påfordras, iugifvas jämväl i styrkt svensk öfversättning, och att försäkringsanstalt skall gälda kostnaden för de tillkännagifvanden rörande anstalten, hvilka försäkringsinspektionen har att låta införa i allmänna tidningarna, hafva ansetts lämpliga. De utgifter, som på grund af den senare bestämmelsen åläggas försäkringsanstalt, kunna tydligen i händelse af behof uttagas ur förutnämnda deponerade belopp. Detsamma gäller om det bidrag, som utländsk försäkringsanstalt kan enligt 97 § i den föreslagna lagen om försäkringsanstalter vara pliktig att erlägga till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet.

För de fall, att utländsk försäkringsanstalt förverkat sin rätt att här i riket idka rörelse eller att ifrågavarande rörelse eljest upphört, skall enligt det gemensamma förslaget (49 §) depositionen kvarstå, till dess det visats, att vissa i följd af den här drifna rörelsen tillkomna förbindelser blifvit uppfyllda eller att godkänd säkerhet för desamma blifvit ställd. Detta stadgande har i nuvarande förslag i hufvudsak bibehållits. Det har emellertid funnits nödigt att vid detsamma foga en föreskrift, som för försäkringstagarna tryggar möjligheten att genom premiernas inbetalande hålla försäkringarna vid makt och att göra sina rättigheter gällande emot bolaget. I sådant afseende föreslås, att, om ej anstalten, med bifogande af behörig fullmakt, hos försäkringsinspektionen uppgifvit här i riket bosatt ombud att företräda anstalten i afseende på redan meddelade försäkringar, försäkringsinspektionen eger förordna ett ombud med sagda befogenhet, och att, intill dess fullmakten eller förordnandet kungjorts i allmänna tidningarna, försäkringstagare äger verkställa premiebetalning hos försäkringsinspektionen.

Gällande nådiga kungörelse angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse innehåller Bih. till Riks. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 11

82 Kun f/l. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

(§§ 5, 6), att, när ändring sker i reglementet eller anstalt antager ny generalagent, ändringen anses bär i riket gällande eller den förre generalagentens uppdrag anses återkalladt först när kungörelse om reglementsändringen eller den nya fullmakten blifvit införd i allmänna tidningarna. Med anslutning till dessa bestämmelser föreslås nu den allmänna regeln, att, innan förhållande, som enligt lagen skall i allmänna tidningarna kungöras, blifvit sålunda kungjordt, det icke må med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva därom ägt kunskap.

Ansvarsbestämmelserna hafva jämkats till öfverensstämmelse med den föreslagna lagen om försäkringsanstalter. Att 112 § i nämnda lag skall äga tillämpning jämväl i fråga om den, som å utländsk försäkringsanstalts vägnar olofligen drifver försäkringsrörelse här i riket, har förut framhållits.

Redan i gällande nådiga kungörelse om utländska försäkringsanstalter göres (§ 16) undantag för återförsäkringsrörelse. Detta undantag har funnits böra, med någon jämkning i uttrycket, bibehållas. Till undvikande af plötsliga rubbningar har utländsk försäkringsanstalt, som vid den föreslagna lagens trädande i kraft lofligen drifver försäkringsrörelse här i riket, erhållit tillfälle att under ett Ar därefter fortsätta sin rörelse utan att enligt den nya lagen söka försäkringsinspektionens tillstånd till rörelsens drifvande.

Den svenska kommittén erinrade i sitt betänkande (sid. 49) därom, att den af kommittén föreslagna lagstiftningen syntes föranleda, hvad »försäkringsföreningar» anginge, vissa mindre ändringar eller tillägg i uppgifna lagrum. Ett motsvarande behof torde föreligga med anledning af den nu föreslagna lagstiftningen om ömsesidiga försäkringsbolag, nämligen i fråga om förberörda paragrafer i rättegångsbalken, strafflagen, handelsboksförordningen och firmalagen.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver förutnämnda inom justitiedepartementet upprättade lagförslag, nämligen förslag till lag om försäkringsanstalter, till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, till lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar samt till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

83 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

handelsregister, firma och prokura, måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas.»

Till föredragande departementschefens af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall.

Ex protocollo Axel Dandenell.

84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Bil. litt. A.

Försiacj

till

Lag

om försäkringsanstalter.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Försäkringsrörelse må, förutom af anstalt, som inrättats af staten, drifvas endast af försäkringsaktiebolag eller af ömsesidigt försäkringsbolag med eller utan garantikapital. Försäkringsbolag må icke drifva annan rörelse än försäkringsrörelse.

Om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse bär i riket stadgas särskildt.

2 §•

De, som vilja stifta försäkringsbolag, skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Afser bolagets rörelse försäkring, som i 6 § omförmäles, skall Konungens stadfästelse sökas, förutom å bolagsordningen, jämväl å öfriga i samma § angifna grunder för bolagets verksamhet. Konungen pröfvar bolagsordningens och de öfriga grundernas öfverensstämmelse med denna lag samt lag och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser därutöfver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, erfordras.

Å beslut om ändring i stadfäst bolagsordning eller i öfriga stadfästa grunder för bolags verksamhet skall ock sökas Konungens stadfästelse.

Stiftarna skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till antalet minst fem.

85 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

3 §•

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för bolaget, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.

Försäkringsbolag må ej i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter; och skall förty, då vid angifvande af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser af aktieägare eller garanter, beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.

Om försäkringsaktiebolag.

4 §•

Försäkringsaktiebolag skall registreras.

I fråga om sådant bolag skola 2, 3, 5—7, 14, 16, 17, 20—29, 32—34, 36—57, 59 — 64, 67 samt 71—74 §§ af lagen om aktiebolag den 28 juni 1895 gälla till efterrättelse, så ock 77 och 78 §§ af samma lag, för så vidt de afse underlåtenhet att iakttaga föreskrift, som i någon af förutnämnda §§ är meddelad.

5 §‘

Bolagsordning för försäkringsaktiebolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) föremålet för bolagets verksamhet, med särskildt angifvande, i fråga om bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, huruvida bolaget må utan läkareundersökning meddela lifförsäkring mot dödsfall;

3) den ort, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;

5) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

6) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till delägarnes kännedom;

7) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, tiden för sådan stämmas hållande och livilka ärenden skola å ordinarie stämma, eller, där flere hållas, å hvar och en af dem förekomma till behandling;

8) det högsta belopp, hvarför bolaget må utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet på samma risk;

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.9 a.

9) de grunder, enligt hvilka skall förfogas öfver uppkommen vinst;

10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes i 33 och 34 §§ af lagen om aktiebolag föreskrifvet;

11) aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;

12) å hvilket belopp aktie skall lyda;

13) huruvida alla aktier skola medföra samma rätt, samt, i annat fall, till hvilket belopp aktier med företrädesrätt må kunna utgifvas och hvilket företräde de skola medföra;

14) huruvida och i hvilken utsträckning aktieägare är pliktig att något utöfver tecknadt aktiehelopp tillskjuta, samt i hvilken ordning aktietecknare bör fullgöra hvad honom på grund af teckningen åligger.

6 §•

Afser försäkringsaktiebolags rörelse lifförsäkring, skola, förutom bolagsordning, upprättas jämväl bestämmelser angående följande grunder för lifförsäkringsverksamheten, nämligen:

1) grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv;

2) de olika arter af försäkring, som bolagets rörelse afser;

3) bolagets allmänna försäkringsvillkor;

4) de frågor, som skola af läkare och af försäkringssökande besvaras angående dennes hälsotillstånd och förhållanden i öfrigt;

5) reglerna för återköp af försäkring, för påföljd af försummelse att erlägga premie samt för lämnande af förskott mot säkerhet i försäkringsbref;

6) de regler, enligt hvilka bolaget må meddela återförsäkring;

7) grunderna för beräkning och fördelning af den vinst, som må tillkomma försäkringstagarne;

8) huruvida bolaget må drifva försäkringsrörelse i utlandet, samt, i sådant fall, hvilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola vid den utländska rörelsen tillämpas.

Skall försäkringsaktiebolag, emot förutbetalda premier, meddela brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola, jämte bolagsordning, upprättas bestämmelser angående grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv för sådana försäkringar

Ofvan i denna § angifna grunder för försäkringsaktiebolags verksamhet äge samma giltighet, som enligt 39 och 46 §§ af lagen om aktiebolag tillkommer bolagsordningen.

87 Kungl. Maj-.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

. 7 §■

Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet »försäkringsaktiebolag)).

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

8 §•

Aktiekapitalet skall bestämmas med hänsyn till vidden och beskaffenheten af den tillämnade rörelsen.

För bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, må ej aktiekapitalesättas till lägre belopp än tjugufem gånger det högsta försäkringsbelopp, hvarför bolaget må vid början af sin verksamhet utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet på samma risk, eller i något fall understiga elthundratusen kronor. Vid tillämpning af hvad sålunda är föreskrifvet skall i fråga om lifränteförsäkring försäkringsbeloppet anses motsvara femton gånger den årliga lifräntan.

9 §.

Å aktierna skola utfärdas bref angifvande ordningsnummer å den eller de aktier, hvarå de lyda. Aktiebref skall ställas till viss man.

Ej må aktiebref utgifvas, innan bolaget registrerats och full betalning erlagts för den eller de aktier, hvarå brefvet lyder.

Utgifves dessförinnan bevis om rätt att vinna delaktighet i bolaget eller om verkställd inbetalning å aktie, skall sådant bevis ställas till viss man.

10 §.

Skall aktieägare vara pliktig att något utöfver tecknadt aktiebelopp tillskjuta, må beloppet af sådant tillskott ej för någon aktie öfverstiga tre gånger aktiens belopp.

u §•

Inbjudning till aktieteckning skall vara egenhändigt underskrifven af stiftarne samt innefatta styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse å bolagsordningen samt, där bolagets rörelse afser försäkring, som i 6 § omförmäles, å öfriga i samma § angifna grunder för bolagets verksamhet.

88 Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Inbjudningen skall innehålla bestämmelser ej mindre om den tid, ej öfverstigande ett år från det stadfästelsen meddelats, inom hvilken sammanträde för pröfning af frågan om bolagets bildande skall hållas, än äfven om den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning de utbjudna aktierna skola bland teckuarnc fördelas.

Aktieteckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning, som ofvan i denna § sägs.

12 §.

Vid det sammanträde, där beslut om försäkringsaktiebolags bildande fattas, skall ock val af styrelse och revisorer ske.

13 §.

Ansökning om försäkringsaktiebolags registrering skall af dess styrelse göras.

Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;

2) protokoll vid sammanträde med aktieägarna, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;

3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven uppgift, huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag ej mindre i anledning af öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som af aktietecknare förverkats och ej af annan öfvertagits, äfvensom huru mycket af det belopp, hvartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blifvit inbetaldt;

4) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

14 §.

Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröjligen göra ansökning och därvid foga två styrkta afskrifter af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.

15 §.

Registrering af försäkringsaktiebolag skall ske i aktiebolagsregistret. För fullgörande af föreskrifven anmälan till registret svare styrelseledamöterna eller, där bolaget är upplöst annorledes än genom konkurs, likvidatorerna.

16 §.

Hafva icke vid anmälan till registrering iakttagits de föreskrifter, som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas beslut, som för registrering anmäles och för hvars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning, skall registrering vägras. Försäkringsaktiebolags registrering skall jämväl vägras, där, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift, aktiekapitalet ej ifppgår till det belopp, hvartill det enligt bolagsordningen lägst må bestämmas, så ock där, enligt samma uppgift, ej minst hälften af aktiekapitalet blifvit inbetald.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om beslutet med skälen därför.

År sökanden med beslutet missnöjd, äge han att, vid talans förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra besvär hos Konungen.

u §•

Beviljas försäkringsaktiebolags registrering, läte registreringsmyndigheten i registret införa:

1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) det belopp, hvartill, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift, aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 12

t

90 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

6) å livilket belopp aktie skall lyda;

7) huru stor del af aktiekapitalet blifvit, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift, inbetald, samt, där ej aktierna till fullo inbetalts, inom hvilken tid återstående inbetalningen sist skall fullgöras;

8) huruvida och i hvilken utsträckning aktieägare är pliktig att något utöfver tecknadt aktiebelopp tillskjuta;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till aktieägarnas kännedom;

10) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

11) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att teckna firman.

Innehåller bolagsordningen förbehåll, hvarom i 25 eller 28 § af lagen om aktiebolag förmäles, eller bestämmelse om företrädesrätt för vissa aktier, skall ock därom anteckning i registret göras.

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, försedd med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvudskrift, till sökanden återställas.

18 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett, skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas.

Registreras ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, skall ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse å ändringen till sökanden återställas, försedd med bevis om registreringen. Sker ändring i firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.

19 §.

De vid försäkringsaktiebolags bildande och därefter före utgången af andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må i bolagets balansräkning uppföras såsom tillgång; dock skola dessa organisationskostnader i bolag, hvars rörelse allenast afser lifförsäkring, vara afskrifna senast vid utgången af det tionde räkenskapsåret sålunda, att vid utgången af det sjätte året skall hafva afskrifvits minst en femtedel och vid utgången af hvarje följande år ytterligare minst en femtedel för hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas med minst en tiondedel för hvarje år.

Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till anskaffande af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom

91 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 33 a.

tillgång-, dock icke till högre belopp än en och en half procent af summan af de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibehållna lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Har anskaffningskostnad för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall den afskrifvas med minst en tredjedel för hvarje år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrifvits, må icke af bolags vinst utdelning ske till högre belopp än motsvarande fyra procent å det inbetalda aktiekapitalet.

20 §.

Upplöses försäkringsaktiebolag af annan anledning än i 55 eller 56 § af lagen om aktiebolag eller i 100 § här nedan sägs, skall likvh dation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som helst kunna af bolaget återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning, hvarom i denna § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa likvidationen och teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller utses ny sådan, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen göras.

21 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller aktieägare denna lag eller bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, svara de för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en.

22 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i aktiebolagsregistret och kungjordt i allmänna tidningarna, skall anses hafva kommit till tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han hvarken haft eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit eller bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Om ömsesidiga försäkringsbolag.

23 §.

Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarna.

24 §.

För ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser svara delägarne personligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet; dock må i fråga om bolag, hvars rörelse icke afser försäkring af egendom, kunna bestämmas, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för dess förbindelser.

Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ordning denna lag föreskrifver.

25 §.

Skulle i ömsesidigt försäkringsbolag, hvars rörelse icke afser försäkring af egendom, delägarne enligt bolagsordningen stå i personlig ansvarighet för bolagets förbindelser, må bolaget vid meddelande åt annat bolag af återförsäkring å lifförsäkring fritaga det bolag från sådan ansvarighet. Dock må ej återförsäkringar, som meddelats under sagda villkor, öfverstiga en tiondedel af lifförsäkringarnas sammanlagda belopp; vid tillämpning häraf skall lifräntas försäkringsbelopp beräknas på sätt i 8 § är för där afsedda fall stadgadt.

För åter försäkring, som ofvan i denna § afses, må ej medgifvas andel i uppkommande vinst.

26 §.

Innan ömsesidigt försäkringsbolag må anses bildadt, skola försäkringar vara tecknade till antal och belopp, som bestämmas med hänsyn till beskaffenheten af den tillämnade rörelsen; förskjutes garantikapital, må de erforderliga försäkringarnas antal och belopp i förhållande därtill nedsättas.

27 §.

Bolagsordning skall angifva:

1)—9) hvad i 5 § är under 1)—9) i fråga om försäkringsaktiebolag föreskri fv et;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma;

11) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bolaget upptaga lån;

12) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

13) antal och belopp af försäkringar, som skola vara tecknade innan bolaget må anses bildadt;

äfvensom, där garantikapital förskjutes:

14) garantikapitalets belopp;

15) huruvida, och i hvilken utsträckning garant är pliktig att något utöfver tecknadt garantibelopp tillskjuta, samt. i hvilken ordning garant bör fullgöra hvad honom på grund af teckningen åligger;

16) huruvida och i hvilken ordning ränta å garantikapitalet skall erläggas och garantikapitalet återgäldas.

Bolagsordningen skall jämväl innehålla bestämmelser ej mindre om den tid, ej öfverstigande ett år från det stadfästelse meddelats, inom hvilken sammanträde, som i 33 § sägs, skall hållas, än äfven om grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å sådant sammanträde.

28 §.

Afser ömsesidigt försäkringsbolags rörelse försäkring, som i 6 § omförmäles, skall hvad i samma § är föreskrifvet äga motsvarande tilllämpning.

29 §.

Ömsesidigt försäkringsbolags firma skall innehålla ordet »ömsesidig);.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

30 §.

Inbjudning till teckning af delaktighet i ömsesidigt försäkringsbolag skall vara egenhändigt underskrifven af stiftarna samt innefatta styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse.

31 §,

Teckning, som verkställes innan bolaget enligt 34 § anses bildadt, vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning, som i 30 § sägs.

94 Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition No 33 a.

32 §.

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare det förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen fullständigt angifvet.

33 §.

Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande utlysa sammanträde att hållas inom den i bolagsordningen bestämda tid.

Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare gjorda teckningar icke vidare bindande.

34 §.

Styrkes vid sammanträde, som i 33 § omförmäles, genom behöriga teckningslistor, att försäkringar blifvit tecknade till minst det antal och belopp, som i bolagsordningen föreskrifvas, samt, där garanti kapital skall förskjutas, att detsamma blifvit till den i bolagsordningen föreskrifna del kontant inbetaldt, skall till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd; dock må beslutas, att med frågans afgörande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.

Beslutes, att bolaget skall komma till stånd, skall bolaget anses bildadt samt val af styrelse och revisorer äga rum; i annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

35 §.

Ömsesidigt försäkringsbolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.

Innan bolaget blifvit registreradt, kan det ej förvärfva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller svara.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar innan det blifvit registreradt, vare de, som ingått förbindelsen, ansvariga därför såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

36 §.

Ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registrering skall af dess styrelse göras.

Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hem-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

vist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att bolaget blifvit bildadt. och styrelse utsedd;

3) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Dessutom skall, där garantikapital enligt bolagsordningen skall förskjutas, vid ansökningen fogas en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven förklaring, huru stor del af detsamma blifvit kontant inbetald.

37 §.

Å bolagsstämma må ej någon för egen del eller såsom ombud för annan deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande; och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af revisor.

Öfver beslut, som å bolagsstämma fattas, skall genom styrelsens försorg protokoll föras. Senast fjorton dagar efter bolagsstämman skall protokollet vara för delägarna, så ock för röstberättigade, som ej äro delägare, tillgängligt.

38 §.

Beslut, hvarigenom delägarnas ansvarighet för bolagets förbindelser förändras, vare ej giltigt, med mindre samtliga delägarna därtill samtyckt.

Beslut om bolagets upplösning vare ej giltigt, med mindre samtlige röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den bolagsstämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande. År härutöfver något villkor för beslutets giltighet i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

39 §'

Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröjligen göra anmälan och därvid foga två styrkta afskrifter af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

40 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla de röstberättigade till extra bolagsstämma.

Sådan bolagsstämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af samtliga röstberättigade eller det mindre antal, som må vara i bolagsordningen bestämdt.

41 §•

Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i 40 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla de röstberättigade till ordinarie bolagsstämma, har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af röstberättigad, ofördröjligen utlysa bolagsstämma.

42 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, att beslut, som å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, äge därå tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt äge motsvarande tillämpning i fråga om talan å beslut, som fattats vid sammanträde, hvarom i 33 § förmäles.

43 §.

Ömsesidigt försäkringsbolag skall företrädas af en styrelse, bestående af tre eller flera ledamöter.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.

Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelseledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit. vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördjöjligen för registrering anmälas.

97 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

44 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets bud skall bolaget delgifvas.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller eljest kära till bolaget, kalle de röstberättigade till bolagsstämma för val af ombud att" i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i 42 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad tid stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hallas.

45 §.

Skriftlig afhandling, som för ömsesidigt försäkringsbolag ingås, skall undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva sina namn.

Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas åt styrelsens alla ledamöter gemensamt.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen undersknfven å dess vägnar, svare de, som afhandlingen underskrifvit, för hvad sålunda slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

46 §.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vaie utan verkan mot enhvar, som ej om den inskränkning ägde kännedom.

Bestämmelse, innefattande ' sådan inskränkning, må ej registreras, där ej fråga är om inskränkning i befogenheten att för bolaget upptaga lån.

47 §.

Styrelsen äge förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära och svara, så ock eljest bolagets talan föra.

Ej må dock prokurist för bolaget antagas.

48 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är i bolagsordningen bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 13

98 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 33 a.

röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

49 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet.

50 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom åtta månader efter utgången af hvarje räkenskapsår. Å den bolagsstämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året tillika med det utlåtande, som enligt 51 § bör af revisorerna afgifvas.

Vid den bolagsstämma skall jämväl frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid berättelsen omfattar företagas till behandling, men må kunna till afgörande vid ny stämma uppskjutas.

Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i afseende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva å beslutet om ansvarsfrihet inverkat.

51 §.

Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af en eller flera revisorer. Öfver granskningen skall för hvarje räkenskapsår skriftligt utlåtande afgifvas.

Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.

Hvad i 49 § är om styrelse stadgadt skall äga motsvarande tilllämpning å revisorer.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

52 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen med angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af styrelsen utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 41 § sägs äga motsvarande tillämpning.

53 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lemnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, bolaget ansvarige för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en. Ej ma dock talan härom anställas sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma framlades.

54 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, som börjar inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa sådan talan, som i 53 § förmäles.

Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom en månad från inställelsedagen, eller, där tiden för talans anställande af bolaget, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gatt till ända, inom utgången af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

55 §.

De vid ömsesidigt försäkringsbolags bildande och därefter före utgången af andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må i bolagets balansräkning uppföras såsom tillgång; dock skola dessa organisationskostnader i bolag, hvars rörelse allenast afser lifförsäkring, vara afskrifna senast vid utgången af det tionde räkenskapsåret sålunda, att vid utgången af det sjätte året. skall hafva afskrifvits minst en femtedel och vid utgången af hvarje följande år ytterligare minst en femte-

100 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

del för hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas med minst en tiondedel för hvarje år.

Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till anskaffande af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom tillgång, dock icke till högre belopp än en och en half procent af summan af de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibehållna lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Har anskaffningskostnad för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall den afskrifvas med minst en tredjedel för hvarje år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrifvits, må icke af bolags vinst utdelning ske till högre belopp än motsvarande fyra procent å inbetaldt garantikapital.

56 §.

Finnas ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar enligt vederbörligen pröfvad balansräkning icke motsvara dess skulder, de i 85 och 91 §§ föreskrifna fonder inberäknade, skall, där ej allenast bolagets tillgångar häfta för dess förbindelser, det belopp, hvartill bristen uppgår, med tillägg af högst en tiondedel, ofördröjligen af styrelsen uttaxeras å dem, som varit delägare i bolaget under hela eller någon del af den tid, som förflutit efter nästföregående balansräkning; är delägarnas personliga ansvarighet till visst belopp begränsad, skall uttaxeringen därefter jämkas.

I den mån bristen ej varder täckt, skall den utjämnas genom nedsättning af försäkringsbeloppen, där ej annat är i bolagsordningen föreskrifvet.

57 §.

Uttaxering eller nedsättning, hvarom i 56 § förmäles, skall ske i förhållande till enhvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund är i bolagsordningen bestämd.

58 §.

Inbetalning af medel, som enligt 56 § uttaxerats, må fördelas på terminer, dock ej flera än sex eller med mera än ett hälft år mellan hvarje inbetalning.

59 §.

Beslut om uttaxering skall, där ej annorlunda finnes i bolagsordningen föreskrifvet, minst en månad före den för hvarje inbetalning be-

101 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

stämda dag delgifvas i den ordning, som för kungörande af meddelanden åt delägarna finnes stadgad.

60 §.

Å delägare uttaxeradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall ofördröjligen utsökas. Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande eller varder delägares egendom afträdd till konkurs, skall i förra fallet hvad som brister och i senare fallet hvad å delägaren belöper uttagas hos öfriga delägare så långt deras ansvarighet räcker; och skola i ty fall de för första uttaxeringen gällande grunder lända till efterrättelse.

61 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, må den delägare åliggande personliga ansvarighet för bolagets förbindelser göras gällande endast i den mån bolagets tillgångar ej förslå till gäldande af dess skulder samt allenast i den ordning, som i 62 och 63 §§ sägs.

62 §.

Å det sammanträde i bolagets konkurs, då förslag till sista utdelningen af bolagets tillgångar framlägges, skall, där brist för borgenärerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag till uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, af det för bristens täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verkställas efter de i 56 och 57 §§ stadgade grunder.

Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens försorg hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som angående klander af utdelningsförslag finnes i konkurslagen stadgad. Sådan talan må jämväl af delägare anställas.

63 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligge det sysslomännen i konkursen att ofördröjligen i den ordning, som för kungörande af meddelanden åt delägarna finnes stadgad, infordra uttaxerade beloppen.

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

Infordradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall af sysslomannen utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgångtill utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder delägares egendom afträdd till konkurs, gälle hvad i 60 § är stadgadt.

År ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och delägarna gilladt, må ej utdelning ske, innan tid för klanders anställande är försuten. Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som klandret afser, annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom öfver klandret fallit.

04 §.

Finnes ömsesidigt försäkringsbolag sakna till registret anmäld, behörig styrelse, äge delägare eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning om bolagets upplösning. Kungörelse härom med uppgift om tiden, när ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så ock i ortstidning, genom hvilken kallelse till bolagsstämma skall bringas till delägarnas kännedom. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller flera gode män att emellertid såsom likvidatorer företräda bolaget. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten bolaget upplöst och förordne en eller flera likvidatorer att dess likvidation verkställa.

Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, så ock om förordnande, som enligt denna § meddelas, skall underrättelse ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

65 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall bolaget anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall, samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

66 §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af styrelsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af

103 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

likvidatorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under konkursens fortgång i behörig ordning utses.

67 §.

Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag af annan anledning än i 64, 65 eller 100 § sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som helst kunna af bolaget återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning, hvarom i denna § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa likvidationen och teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller utses ny sådan, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen göras.

68 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och uppgöra balansräkning.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i penningar förvandlas.

69 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda bolag och deras skjddigheter gälle i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt; dock äge likvidatorer ej, utan särskildt, af bolaget erhållet bemyndigande, afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

70 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden »i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 45 § finnes föreskrifvet i fråga om under ~ skrifvande af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.

71 Ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar må ej mellan delägarna skiftas, innan den i årsstämningen utsatta dag förbi är och all veterlig gäld blifvit betald.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Finnas, sedan bolagets alla å den i årsstämningen utsatta inställelsedag anmälda eller eljest kända skulder blifvit guldna, tillgångar, de där enligt bolagsordningens bestämmelse kunna fördelas bland dem, som vid upplösningen voro delägare i bolaget, skall fördelningen ske i förhållande till enhvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund finnes i bolagsordningen bestämd.

Då likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af likvidatorerna för registrering göras.

72 §.

Åtnöjes ej delägare med skifte af bolagets tillgångar eller med åtgärd, som under likvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängiggöra inom ett år från den dag likvidationen afslutades. Försummas det, hafve lian sin talan förlorat.

73 §.

Ömsesidigt försäkringsbolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt bolagsordningen har sitt säte.

Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget och styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, skola hänskjutas till afgörande af en eller flera skiljemän, äge den föreskrift samma verkan, som skiljeaftal tillkommer, och gälle om påkallande af föreskriftens tillämpning hvad om stämning finnes stadgadt.

74 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller delägare eller röstberättigade, som ej äro delägare, denna lag eller bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, svare de för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en.

75 §.

Registrering af ömsesidigt försäkringsbolag skall ske i ett hos Konungens befallningshafvande fördt register. För fullgörande af föreskrifven anmälan till registret svare styrelseledamöterna eller, där bolaget är upplöst annorledes än genom konkurs, likvidatorerna.

76 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas

105 Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 33 a.

anmälan genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara af vittnen styrkt.

Då ömsesidigt försäkringsbolags registrering sökes, skall enhvar, som är berättigad att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva firmateckningen i registret eller i särskildt bihang till detta, så vida icke teckningen verkställts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom, att någon blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.

77 §.

Hafva icke vid anmälan till registrering iakttagits de föreskrifter, som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas beslut, som för registrering anmäles och för hvars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om beslutet med skälen därför.

År sökanden med beslutet missnöjd, äge han att, vid talans förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra besvär hos Konungen.

78 §.

Beviljas ömsesidigt försäkringsbolags registrering, läte Konungens befallningshafvande i registret införa:

1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) beloppet af garantikapital, där sådant förskjutes, huru stor del däraf blifvit inbetald, samt förutsättningarna för dess återgäldande;

6) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

7) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen äger för bolaget upptaga lån;

8) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

9) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att teckna firman;

Bih. till Rihsd. Prof. 1303. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft.

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

10) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till delägarnas kännedom.

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, försedd med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvudskrift, till sökanden återställas.

79 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett, skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas.

Registreras ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, skall ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse å sådan ändring till sökanden återställas, försedd med bevis om registreringen. Flyttas styrelsens säte från ett län till ett annat, eller sker ändring i firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.

80 §.

Hvad i registret införes, med undantag af underrättelse om konkurs, hvarom i 65 § förmäles, skall genom Konungens befallningshafvandes försorg ofördröjligen kungöras så väl i allmänna tidningarna som ock i den stads tidning, där Konungens befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera tidningar där utgifvas, i den af dessa, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

En samling för hela riket af hvad sålunda i allmänna tidningarna kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med register för hvarje år,

Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar skola, särskildt för hvarje bolag, såsom bilagor till registret förvaras.

81 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande, de i 80 § stadgade kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt tid och sätt för utgifvande af den i nämnda § omförmälda samling meddelas af Konungen.

82 §.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid rådstufvurätten i den stad, där Konungens befallningshafvande har sitt säte.

107 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

83 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i registret gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande, hvarom inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af någondera parten, anteckning därom göras i registret. Underrättelse om sådan anteckning skall så kungöras, som i 80 § sägs.

Varder, sedan i registret anteckning om bolags konkurs gjorts, af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall anteckningen, på därom gjord ansökning, ur registret afföras.

84 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i registret för ömsesidiga försäkringsbolag och kungjordt i ortstidningen, skall anses hafva kommit till tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han hvarken haft eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit eller bort blifva i registret autecknadt, icke med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.

Om försäkringsfond och säkerhetsfond.

85 §.

Försäkringsbolag skall i sin balansräkning afsätta försäkringsfond. Försäkringsfonden innefattar:

1) ersättningsreserven, motsvarande försäkringsbelopp, som anmälts eller förfallit till ersättning, men icke blifvit utbetalda;

2) premiereserven, motsvarande sammanlagda värdet af alla löpande försäkringar.

Omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar, skall för hvarje försäkringsgren särskild försäkringsfond afsättas.

86 §.

För bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall premiereserven för lifförsäkringar minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet af bolagets förbindelser på grund af löpande lifförsäkringar och kapitalvärdet af de nettopremier, som lifförsäkringstagarna må hafva att ytterligare erlägga. Från kapitalvärdet af bolagets förbindelse på grund af liflför-

108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

säkring må afräknas belopp, som bolaget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrefvet inom dettas återköpsvärde.

Varda, sedan bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning af dess premiereserv för lifförsäkringar ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre försäkringar i balansräkningen upptaga premiereserv till högre belopp än efter förut gällande grunder, må försäkringsiuspektionen med afseende å fullgörandet af denna skyldighet medgifva bolaget sådant anstånd, att under viss tid, ej öfverstigande femton år, premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna; dock att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en af försäkringsinspektionen fastställd plan.

87 §.

Har försäkring återförsäkrats hos inländskt bolag, som enligt denna lag är berättigadt att drifva försäkringsrörelse, vare, utom i det fall, som i 118 § 2 mom. afses, det bolag, åt hvilket återförsäkringen meddelats, fritaget från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet göra afsättning till försäkringsfond.

Hafva särskilda inländska försäkringsbolag, som enligt denna lag äro berättigade att drifva försäkringsrörelse, öfvertagit försäkring under gemensam ansvarighet en för alla och alla för eu, vare hvart och ett af bolagen pliktigt att göra afsättning till försäkringsfond allenast för så stor del af försäkringen, som, enligt aftal mellan bolagen, på det bolag belöper.

88 §.

Tillgångar motsvarande försäkringsfonden för lifförsäkringar skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats af staten;

2) i allmänna hypoteksbankens obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade af riksbanken eller af annan bank, hvars reglemente blifvit af Konungen fastställdt;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats af svensk kommun;

5) i skuldförbindelser, för hvilka bolaget eger säkerhet genom inteckning i fast egendom inom så stor del, ej öfverstigande två tredjedelar, af senast fastställda taxeringsvärde, som af försäkringsinspektionen genom särskilda föreskrifter bestämmes;

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 33 a.

6) i värdehandlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några af de under 1)—5) nämnda.

De i enlighet med bestämmelserna i 19 eller 55 § såsom tillgång uppförda anskaffningskostnader må ock, med den inskränkning, som följer af hvad i 100 § är föreskrifvet, användas till redovisning af tillgångar motsvarande försäkringsfonden.

89 §.

Meddelar försäkringsbolag, emot förutbetalda premier, brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillgångar motsvarande försäkringsfonden för sådana försäkringar redovisasi värdehandlingar af den i 88 § under 1)—6) omförmälda beskaffenhet.

90 §.

De värdehandlingar, i hvilka enligt 88 eller 89 § tillgångar motsvarande försäkringsfond redovisas, skola förvaras afskilda från bolagets öfriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar, af hvilka en innehafves af ett af Konungens befallningshafvande förordnadt ombud. I de sålunda förvarade handlingarna njute försäkringstagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet af bolagets på försäkringsaftalen grundade förbindelser.

För hvarje år skall, senast efter det balansräkning för året blifvit uppi'ättad och å bolagsstämma framlagd, bolaget sätta i sådant förvar, som nyss är sagdt, de värdehandlingar, i hvilka inträdd ökning af försäkringsfond redovisas. Skulle enligt balansräkningen för något år försäkringsfond nedgå, så att de i särskildt förvar satta värdehandlingarna komma att uppgå till högre belopp än fonden, vare bolaget berättigadt att, med försäkringsinspektionens tillstånd, utbekomma värdehandlingar svarande emot öfverskottet. Med försäkringsinspektionens tillstånd äge bolaget jämväl eljest utbekomma värdehandlingar, i den mån sådant prof vas erforderligt för utbetalande af förfallet försäkringsbelopp, för hvilket afsättning till försäkringsfonden ägt rum. Utbyte af värdehandling, som i denna § afses, emot annan sådan värdehandling må äga rum när sådant af bolaget påkallas.

Det åligge ombudet att, när bolaget befinnes ej fullgöra de i denna § stadgade skyldigheter, därom ofördröjligen göra anmälan hos försäkringsinspektionen.

Ombudet uppbär af bolaget arfvode till belopp, som af Konungen bestämmes.

110 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 33 a.

91 §.

Försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall af sin årsvinst göra afsättning till säkerhetsfond.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår till summan af en fyrtiondedel af försäkringsfonden för lifförsäkringar och en tvålmndradedel af lifförsäkringarnas sammanlagda belopp, skall hvad af vinsten icke må hafva åtgått till betäckande af förlust, som under föregående år uppkommit, afsättas till säkerhetsfonden; dock att bolaget äger af vinsten utdela ett belopp motsvarande högst fyra procents ränta å inbetaldt aktie- eller garanti kapital. Vid beräkning af sammanlagda försäkringsbeloppen skall hänsyn tagas allenast till de belopp, för hvilka bolaget är pliktigt att göra afsättning till försäkringsfonden, och uppskattning af lifräntas försäkringsbelopp ske enligt de i 8 § stadgade grunder.

Då säkerhetsfonden uppgår till ofvan sagda summa, skall af den vinst, som icke åtgått till betäckande af förlust från föregående år eller till utdelning af ett belopp motsvarande högst fyra procents ränta å inbetaldt aktie- eller garantikapital, minst en tiondedel afsättas till säkerhetsfonden. Uppgår säkerhetsfonden till dubbla beloppet af samma summa, vare afsättning till fonden ej erforderlig. Dessförinnan må ej återbetalning af garantikapital äga rum.

Vid tillämpning af de ofvan i denna § gifna föreskrifter må, hvad angår försäkringsaktiebolag, i säkerhetsfonden inräknas det belopp, som jämlikt lagen om aktiebolag afsättes till reservfond.

Nedsättning af säkerhetsfonden må icke utan särskildt tillstånd af försäkringsinspektionen äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande af förlust, som icke kunnat genom uppkommen årsvinst ersättas.

92 §.

Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, redovisat tillgångar motsvarande viss del af aktiekapital eller garantikapital i sådana värdehandlingar, som i 88 § är sagdt, samt till lifförsäkringstagarnas säkerhet satt dessa värdehandlingar i särskildt förvar, på sätt i 90 § är angående försäkringsfond stadgadt, må det sålunda redovisade beloppet afräknas å den föreskrifna säkerhetsfonden.

Drifver försäkringsbolag jämte lifförsäkringsrörelse annan försäkringsrörelse, skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden samt, i försäkringsaktiebolag, jämväl den del af reservfonden, som enligt 91 § inräknas i säkerhetsfonden, redovisas på sätt om försäkringsfond är i 88 §

111 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.

föreskrifvet; i fråga om värdehandlingar, i hvilka tillgångarna sålunda redovisas, galle hvad i 90 § sägs om der afsedda handlingar.

93 §.

Drifver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger Konungen i fråga om försäkringsfond eller säkerhetsfond för de utländska försäkringarna medgifva de afvikelser från stadgandena i 85—92 §§, som med hänsyn till utländsk lag pröfvas erforderliga. Medgifves sådan afvikelse, förordnar Konungen tillika, i hvad mån föreskrifterna i 103—109 §§ skola äga tillämpning beträffande de försäkringar, som i medgifvandet afses.

94 §.

Vid försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsi'örelse, skall för utförande af erforderliga försäkringstekniska beräkningar och utredningar finnas anställd en aktuarie. Till aktuarie må endast kunna antagas person, som af försäkringsinspektionen godkännes.

Om tillsyn å försäkringsanstalter.

95 §.

Den i denna lag eller eljest i lag eller författning föreskrifna tillsyn öfver försäkringsanstalter utöfvas af en för hela riket gemensam försäkringsinspektion-

Ledamot af försäkringsinspektionen må ej deltaga i styrelsen af eller vara anställd vid försäkringsanstalt, som står under inspektionens tillsyn.

Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation och verksamhet meddelas af Konungen.

96 §.

Öfver försäkringsinspektionens beslut må klagan föras hos Konungen.

Under förutsättning af ömsesidighet äger Konungen förordna, att, där sådant pröfvas erforderligt, öfver beslut eller utlåtande, som af försäkringsinspektionen meddelats i ärende rörande svenskt försäkringsbolag eller rörande norsk eller dansk försäkringsanstalt, skall, för så vidt

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

ärendet angår lifförsäkringsrörelse här i riket, inhämtas yttrande af sakkunnige män, utsedda till lika antal från hvartdera af de tre rikena.

97 §.

Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet skall försäkringsanstalt, som står under inspektionens tillsyn, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af Konungen meddelas. Detta bidrag må icke i något fall öfverstiga en femtedels procent af anstaltens hela premieinkomst för nästföregående kalenderår af här i riket meddelade försäkringar.

98 §.

Försäkringsbolag åligge att för hvarje räkenskapsår upprätta och inom åtta månader efter årets utgång till försäkringsinspektionen ingifva:

1) styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen och revisorernas utlåtande;

2) en af styrelsen upprättad och underskrifven uppgift om bolagets verksamhet under året och om dess ställning vid årets slut;

äfvensom, där bolaget drifver lifförsäkringsrörelse:

3) en af bolagets aktuarie afgifven redogörelse för beräkning af premiereserven för lifförsäkringarna.

Bolaget skall tillika inom samma tid låta införa den under 2) omförmälda uppgiften i allmänna tidningarna.

Under 2) och 3) omförmäld a uppgift och redogörelse skola upprättas i enlighet med formulär, som af försäkringsinspektionen fastställas.

Finner försäkringsinspektionen nödigt att infordra ytterligare upplysningar, skola sådana ofördröjligen lämnas.

99 §.

Försäkringsbolag vare pliktigt att när som helst hålla bolagets räkenskaper och öfriga handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen eller dess ombud, äfvensom att lämna försäkringsinspektionen tillträde till bolagsstämma. Hvad försäkringsinspektionen vid granskning af räkenskaper och handlingar eller vid bolagsstämma må hafva erfarit angående enskildes personliga eller ekonomiska förhållanden må ej för allmänheten yppas.

I fråga om bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, äge försäkringsinspektionen förordna en revisor att med de af bolaget utsedda revi-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

sorer deltaga i granskningen af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper. Den sålunda förordnade revisorn äge uppbära så stor del af det för revisorerna anslagna arfvode, som på honom efter hufvudtalet. belöper.

100 §.

Sker afvikelse från denna lag eller från bolagsordning eller från öfriga för bolags verksamhet stadfästa grunder, eller finnas grunderna för bolagets verksamhet eller beskaffenheten af dess rörelse eller det sätt, hvarpå bolagets medel göras fruktbärande, icke vara betryggande, eller visar det sig, att de till redovisning af föreskrifven försäkringsfond afsätta tillgångar icke äro tillräckliga, äge försäkringsinspektionen förelägga bolaget att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som pröfvas erforderliga för rättelses vinnande. Finnas, där bolag drifver lifförsäkringsrörelse, de till redovisning af liftorsäkringsfonden i särskildt förvar satta värdehandlingar understiga fondens belopp med mera än två procent af de sammanlagda lifförsäkringsbelopp, för hvilka bolaget är pliktigt att göra afsättning till försäkringsfonden, lifräntebelopp härvid oräknade, skall försäkringsinspektionen ofördröjligen förelägga bolaget att inom viss tid, ej öfverstigande fyra veckor, fylla bristen.

Hafva sålunda föreskrifna åtgärder icke inom den bestämda tiden vidtagits, ankommer på Konungen att, där försäkringstagarnas säkerhet finnes äfventyrad, förbjuda fortsättning af bolagets verksamhet och förordna om bolagets upplösning. Varder bolaget sålunda upplöst, förordnar Konungen en eller flera likvidatorer att bolagets likvidation verkställa.

101 §.

Ställes försäkringsbolag under likvidation af annan anledning än i 100 § sägs, skall bolagets styrelse eller, om bolaget saknar till registret anmäld, behörig styrelse, rätten eller domaren härom ofördröjligen hos Konungen göra anmälan; Konungen förordnar, där så pröfvas erforderligt, en person att med öfriga likvidatorer deltaga i utredningen. Den af Konungen förordnade likvidatorn äge uppbära så stor del af det för likvidatorerna anslagna arfvode, som på honom efter hufvudtalet belöper.

102 §.

Afträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall rätten eller domaren härom ofördröjligen hos Konungen göra anmälan; Konungen Bih. till Riksd. Prof. 1303. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 15

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

förordnar, där så pröfvas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom god man och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med de gode män och sysslomän, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, äge, lika med rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerna att höras öfver ämnen, som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla, om annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller försummelse vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet kallar borgenärerna till sammanträde, åligge ombudet att därom underrätta rättens ombudsman.

Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvaltningen af boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar.

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes, tage allmänna ombudet en tredjedel.

Om särskild administration.

103 §.

Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, kommit under likvidation eller i konkurstillstånd, skall, för tillvaratagande af lifförsäkringstagarnas rätt, en särskild administration inträda. Förvaltningen af administrationsboet åligge försäkringsinspektionen.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för lifförsäkringstagarnas räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i hvilka lifförsäkringstagarna enligt 90 § njuta panträtt, äfvensom de tillgångar, som må vara satta i särskildt förvar i enlighet med de i 92 § gifna bestämmelser.

Härmed öfvergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter och skyldigheter på grund af lifförsäkringsaftalen äfvensom, där lifförsäkringar återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund af återförsäkringarna.

För hvad enligt utredning, som i 107 § omförmäles, må finnas brista i tillgångar motsvarande summan af lifförsäkringsfonden och af det högsta i 91 § föreskrifna belopp för säkerhetsfonden äge administrationsboet fordringsrätt hos bolaget.

115 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

104 §.

Under administrationstiden må icke meddelas nya lifforsäkringar, ej heller återköp af lifförsäkringar äga rum eller förskott mot säkerhet i lifförsäkringsbref lämnas.

Li {försäkringsbelopp, som förfallit till betalning före administrationens inträde, skall utgå efter dessförinnan gällande grunder. Å lifförsäkringsbelopp, som förfaller till betalning under administrationstiden, utbetalas, innan administrationen afslutats, allenast så mycket, som försäkringsinspektionen finner kunna utgå utan förnärmande af öfriga liftörsäkringstagares rätt. Befinnes sedermera, att för mycket utbetalts, äge återbäring ej rum.

. 105 §.

Så snart administration inträdt, skall lifförsäkringsinspektionen företaga en noggrann värdering af de värdehandlingar, som af inspektionen omhändertagits. Sedan värderingen afslutats, läte inspektionen därom införa kungörelse i allmänna tidningarna, med tillkännagifvande att den, som anser sin rätt vara af värderingen beroende, äger hos försäkringsinspektionen taga del af densamma samt, i händelse af missnöje, inom en månad hos inspektionen påkalla granskning af värderingen.

Sålunda påkallad granskning skall verkställas af en särskild nämnd, bestående af tre personer, hvilka, på anmälan af försäkringsinspektionen, utses af underrätten i den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. öfver särskilda nämndens beslut må ej klagan föras.

106 §.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen verkställa beräkning af det belopp, hvartill lifförsäkringsfonden uppgår å första dagen i månaden näst efter den, hvarunder administrationen inträdt. 1 fråga om premiereserven skola vid denna beräkning de grunder tillämpas, som vid administrationens inträde voro för bolaget gällande; dock att, därest dessa beräkningsgrunder icke finnas betryggande, beräkningen skall ske efter grunder, som af försäkringsinspektionen bestämmas.

107 §.

Sedan de i 105 och 106 §§ föreskrifna åtgärder vidtagits och försäkringsinspektionen med ledning däraf verkställt utredning angående administrationsboets ställning, skall inspektionen inleda underhandlingar

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

med de inländska försäkringsbolag, som må befinnas villiga att öfvertaga samtliga till administrationsboet hörande försäkringar.

Finner försäkringsinspektionen, att anbud, som i följd af underhandlingarna inkommit, bör antagas, skall inspektionen ofördröjligen upprätta redogörelse för den verkställda utredningen angående administrationsboets ställning och för de i anbudet föreslagna villkoren för försäkringarnas öfvertagande, med särskildt angifvande af den nedsättning i försäkringsbeloppen, hvilken må hafva betingats; i redogörelsen skola jämväl anföras de skäl, som föranleda inspektionen att förorda anbudet.

Försäkringsinspektionen skall till enhvar af de försäkringstagare, hvilkas adress är känd, med allmänna posten öfversända ett exemplar af sagda redogörelse. Därjämte skall hufvudsakliga innehållet af redogörelsen kungöras i allmänna tidningarna.

Har före utgången af en af försäkringsinspektionen bestämd samt i redogörelsen och kungörelsen utsatt tid, minst fjorton dagar efter det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna, icke någon invändning från försäkringstagare till inspektionen inkommit, eller uppgå de försäkringstagare, som förklarat sig icke godkänna förslaget, ej till minst en femtedel af hela antalet, skall anbudet anses vara af försäkringstagarna antaget. Administrationen skall i sådant fall afslutas genom öfverlämnande till det bolag, som öfvertager försäkringarna, af administrationsboets tillgångar och handlingar.

Har vid försäkringarnas öfverlåtande uppstått öfverskott, skall öfverskottet öfverlämnas till det bolag, hvars försäkringar varit föremål för öfverlåtelsen.

108 §.

Har ej från inländskt bolag inkommit anbud om försäkringarnas öfvertagande, eller har försäkringsinspektionen icke funnit något inkommet anbud böra antagas, eller har anbud, som af försäkringsinspektionen förordats, icke blifvit på sätt i 107 § sägs antaget, skall inspektionen, där den finner ömsesidigt försäkringsbolag för försäkringarnas öfvertagande och rörelsens fortsättande lämpligen kunna bildas, kalla försäkringstagarna till sammanträde för fattande af beslut om bildande af sådant bolag. Kallelsen skall kungöras i allmänna tidningarna minst en månad före sammanträdet, äfvensom med allmänna posten öfversändas till de försäkringstagare, hvilkas adress är känd. Vid kallelsen skall i meddelandena till de särskilda försäkringstagarna fogas en af inspek-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

tionen upprättad redogörelse för deri verkställda utredningen angående administrationsboets ställning samt för den nedsättning i försäkringsbeloppen, hvilken inspektionen må finna erforderlig, äfvensom ett genom inspektionens försorg upprättadt förslag till bolagsordning för det nya bolaget och till öfriga i 6 § angifna grunder för bolagets verksamhet.

Besluta de vid sammanträdet närvarande enhälligt, att bolaget skall bildas i enlighet med de af försäkringsinspektionen föreslagna grunder, eller finnas vid omröstning mera än fyra femtedelar af de röstande hafva förenat sig härom, skola bolagsordning och öfriga grunder för bolagets verksamhet anses vara af försäkringstagarna antagna Beslutet skall underställas Konungens stadfästelse.

Sedan Konungens stadfästelse erhållits och bolaget registrerats, skall administrationen afslutas genom öfverlämnande till det nya bolaget af administrationsboets tillgångar och handlingar. Det nya bolaget inträder i administrationsboets rättigheter och skyldigheter.

Kan icke i den ordning, som i denna § sägs, nytt bolag komma till stånd, skall, der ej samtliga försäkringstagare öfverenskomma om fördelning af administrationsboets tillgångar, administrationen fortsättas; och ankomme på försäkringsinspektionen, huruvida ytterligare åtgärder böra vidtagas för försäkringarnas öfverlåtande eller för bildande af nytt bolag.

109 §.

Har försäkringsbolag, som, emot förutbetalda premier, meddelar brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, kommit under liqvidation eller i konkurstillstånd, skall försäkringsinspektionen utse ett ombud att med afseende å de enligt 90 § i särskildt förvar satta värdehandlingar utöfva försäkringstagarnas panträtt, med iakttagande däraf att nämnda värdehandlingar utgöra pant för försäkringstagarnas fordringar hos bolaget, i den mån enhvar af dem äger del i försäkringsfonden.

Om frivillig öfverlåtelse af försäkringsbolags lifförsäkringar.

no §.

Vill försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, till annat försäkringsbolag öfverlåta vare sig alla sina lifförsäkringar eller viss

118 Kungl. Maj-.ts Nåd, Proposition N:o 33 a.

del däraf, skall tillstånd till öfverlåtelsen sökas hos försäkringsinspektionen. Vid ansökningen skall fogas förslag till aftal angående öfverlåtelsen, äfvensom förebringas sådan utredning, att försäkringsinspektionen kan med ledning däraf bedöma, huruvida öfverlåtelsen kan ske utan förnärmande af försäkringstagares rätt.

Finnes ej ansökningen böra genast afslås, skall försäkringsinspektionen genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna kungöra ansökningens innehål], det ingifna förslaget till aftal och ett sammandrag af den förebragta utredningen samt förelägga de försäkringstagare, hvilkas försäkringar äro afsedda att öfverlåtas, att sist inom tre månader efter det kungörelsen varit i allmänna tidningarna införd, hos försäkringsiuspektionen skriftligen anmäla, huruvida de hafva något att mot ansökningen erinra. Underrättelse om kungörelsen och föreläggandet skall med allmänna posten afsändas till enhvar af nämnda försäkringstagare, hvilkens adress är känd.

Varder inom den utsatta tiden bifall till ansökningen bestridt af minst en femtedel af de försäkringstagare, hvilkas försäkringar äro i fråga, skall ansökningen afslås. I annat fall företage försäkringsinspektionen ansökningen till slutlig pröfning.

Bifalles ansökningen, skall det bolag, som öfverlåter försäkringarna, anses fritaget från sina förpliktelser på grund af de öfverlåtna försäkringarna, och skola dessa förpliktelser i stället åligga det bolag, till hvilket försäkringarna öfverlåtas.

111 §.

Vilja två eller flera försäkringsbolag, som drifva lifförsäkringsrörelse, sammansluta sig till ett nytt bolag med ändamål att öfvertaga deras förpliktelser på grund af lifförsäkringar, skall, jämte det att stadfästelse å det nya bolagets ordning och å öfriga grunder för dess verksamhet sökes efter ty ofvan i denna lag är föreskrifvet, tillika i tilllämpliga delar iakttagas hvad i 110 § är stadgadt.

Ansvarsbestämmelser.

112 §.

Hvar, som här i riket, för egen eller annans räkning, drifver försäkringsrörelse utan att vara till rörelsens drifvande berättigad, straffes med böter från och med femtio till och med femtusen kronor.

119 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Fortsätter någon under tid, då lian är ställd under tilltal för förbrytelse, som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och delgifvits fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.

113 §.

Den, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med tvåtusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.

Lag samma vare om den, som i fall, hvarom i 98 § förmäles, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift.

114 §.

Bryter någon emot föreskrifterna i 3 § eller 9 § 2 eller 3 mom., eller underlåter ledamot af försäkringsaktiebolags styrelse att iakttaga föreskrift, som i 14 §, 98 § eller 99 § 1 mom. är meddelad, eller underlåter ledamot af ömsesidigt försäkringsbolags styrelse att iakttaga hvad i 39 §, 43 § 4 mom., 98^ § eller 99 § 1 mom. är stadgadt, straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där likvidator för försäkringsbolag ej fullgör hvad honom enligt 20 § 2 mom., 67 § 2 mom., 71 § 3 inom., 98 § eller 99 § 1 mom. åligger.

115 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Om undantag från lagens tillämpningsområde.

116 §.

I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvars verksamhet endast afser försäkring af egendom å landsbygden inom ett län, och lör hvars förbindelser delägarne häfta med obegränsad personlig ansvarighet, gälle icke hvad här ofvan i 2, 29—32, 36, 39, 78 och 79 §§ finnes stadgadt.

Ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är sagdt, skall, sedan beslut fattats om dess bildande och styrelse blifvit utsedd, hos Konungens

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

befallningshafvande söka stadfästelse å bolagsordningen äfvensom registrering. Konungens befallningshafvande pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser därutöfver må erfordras.

Å ändring i stadfäst bolagsordning skall ock, vid det i 114 § stadgade äfventyr, ofördröjligen sökas stadfästelse och registrering.

Firman skall tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet förut enligt bestämmelserna i denna lag registrerade, ännu bestående firmor.

Ansökning om stadfästelse och registrering skall af bolagets styrelse göras. Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) två med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter till riktigheten styrkta exemplar af bolagsordningen;

2) protokoll, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;

3) samtliga teckningslistor, i liufvudskrift och styrkt afskrift.

Vid ansökning om stadfästelse och registrering af besluten ändring i bolagsordningen skall styrelsen foga, i två exemplar, med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt protokoll, som i det ärende förts.

Beviljas stadfästelse och registrering, läte Konungens befallningshafvande i registret införa:

1) dagen för beslutet om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

6) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bolaget upptaga lån;

7) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

8) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att teckna firman;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till delägarnes kännedom.

Det ena exemplaret af bolagsordningen skall, försedt med bevis

121 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.

om stadfästelsen och registreringen, jämte teckningslistorna i liufvudskrift, till sökanden återställas.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett, skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas. Stadfästes och registreras ändring i bolagsordningen, skall ena exemplaret af det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden återställas, försedt med bevis om stadfästelsen och registreringen.

Flyttas styrelsens säte från ett län till ett annat, eller sker ändring i firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.

117 §.

Hvad ofvan i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å anstalt, som inrättats af staten, icke heller å ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring af fiskebåtar och fiskeredskap, å anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref eller andra värdehandlingar, eller å ömsesidigt försäkringsbolag, som med afseende på verksamhetens art och ändamål är jämförligt med pensions- eller annan understödskassa.

118 §.

I fråga om försäkringsbolag, som allenast meddelar återförsäkring, äger Konungen medgifva sådana afvikelser från hvad denna lag innehåller, som pröfvas skäliga.

Har Konungen fritagit sådant bolag från skyldighet att afsätta försäkringsfond, skall försäkring, som hos bolaget tages, icke medföra den i 87 § 1 mom. stadgade verkan.

Öfvergångsbestämmelser.

119 §.

Genom denna lag upphäfvas:

nådiga kungörelsen angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter den 22 oktober 1886; samt

lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, den 28 juni 1895. Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. IG

122 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.

120 §.

Å försäkringsbolag, hvars stadgar blifvit före denna lags trädande i kraft af Konungen eller af Konungens befallningshafvande stadfästa, skola föreskrifterna i denna lag icke äga tillämpning så vidt de afse ämnen, rörande hvilka blifvit i stadgarna eärskildt bestämdt; dock att denna lag gäller till efterrättelse i fråga om ändring af stadgarna eller af de i 6 § angifna grunder för lifförsäkringsverksamhet, om det sätt, hvarpå bolaget skall företrädas och dess firma tecknas, om digifning af stämning eller annat offentlig myndighets bud, om skyldighet att afsätta och redovisa försäkringsfond och säkerhetsfond, om sättande i förvar af värdehandlingar motsvarande dessa fonder, om utdelning till aktieägare, garanter eller försäkringstagare, om likvidation och särskild administration, om frivillig öfverlåtelse, om tillsyn, om registrering och om ansvar. Stadfästelse å de icke i stadgarna angifna grunder för lifförsäkringsverksamhet, angående hvilka enligt 6 eller 28 § bestämmelser skola upprättas, skall sökas inom ett år efter lagens trädande i kraft.

För försäkringsbolag, som börjat sin verksamhet innan denna lag trädt i kraft, men hvars stadgar icke blifvit stadfästa, skall, där enligt denna lag stadfästelse å bolagsordningen och å öfriga grunder för bolagets verksamhet erfordras, sådan stadfästelse sökas inom den i 1 mom. stadgade tid.

Konungen äger för särskilda fall medgifva, att med viss i denna lag gifven föreskrifts tillämpning å försäkringsbolag, sofii börjat sin verksamhet före lagens trädande i kraft, må anstå under viss tid, högst fem år, äfvensom, där, i följd af redan vid tiden för lagens trädande i kraft ingångna återförsäkringsaftal, svårigheter möta med afseende å afsättning till försäkringsfond för återförsäkrade belopp, förordna om de afvikelser från bestämmelserna om sådan afsättning, som må pröfvas nödiga. I fråga om rånte- och kapitalförsäkringsanstalt, som börjat sin verksamhet före denna lags trädande i kraft, äger Konungen medgifva sådana afvikelser från hvad lagen innehåller, som pröfvas skäliga.

De öfvergångsstadganden, som i afseende å registrering af äldre bolag må finnas vara erforderliga, meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 33 ö.

123 Bil. litt. B.

Förslag

till

Lag

om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må här i riket drifva försäkringsrörelse, där sådant sker genom generalagent såsom syssloman, och i öfrigt under villkor, som nedan i denna lag stadgas.

Ej må anstalt hafva mera än en generalagent.

Generalagent må, därest, sådant ej förbjudes i fullmakten, använda agent såsom ombud vid rörelsens drifvande.

2 §•

Generalagent skall vara bosatt här i riket, äga god frejd och råda öfver sig och sin egendom samt, därest han är utländsk undersåte, hafva, på sätt särskildt är föreskrifvet, förvärfvat rätt att inom riket idka handel eller annat näringsyrke.

Generalagentur må jämväl innehafvas af svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, såvida samtlige styrelseledamöterna äro efter ty ofvan i denna § sägs behöriga, eller af svenskt handelsbolag, om samtliga bolagsmännen äga dylik behörighet. För fullgörande af de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet enhvar styrelseledamot och i det senare enhvar bolagsman.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

3 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drifver försäkringsrörelse, skall i alla däraf härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets afgörande.

4 §.

Innan utländsk försäkringsanstalt må börja drifvandet af försäkringsrörelse här i riket, skall därtill förvärfvas särskildt tillstånd af försäkringsinspektionen.

Vid ansökning om sådant tillstånd skola fogas:

1) handlingar, som styrka generalagentens behörighet enligt 2 §;

2) det för anstalten gällande reglemente, i två exemplar;

3) uppgift, enligt närmare bestämmelser, som af försäkringsinspektionen meddelas, om öfriga grunder för anstaltens verksamhet;

4) bevis, att anstalten i sitt hemland med laga rätt drifver sådan försäkringsrörelse, som är i fråga, jämte behörigen styrkt uppgift om den tid, hvarunder anstalten i hemlandet drifvit sådan försäkringsrörelse, och om anmärkningar, som af myndigheterna därstädes under de sista tre åren må hafva framställts emot anstaltens verksamhet, äfvensom anstaltens förvaltningsberättelse för hvart och ett af de tio sista åren, därest anstalten så länge varit i verksamhet;

5) fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i riket drifva försäkringsrörelsen och att uti alla däraf härflytande rättsförhållanden för anstalten mottaga stämning-samt själf eller genom annan tala och svara;

6) skriftligt bemyndigande för försäkringsinspektionen att i de fall, som i 7 och 11 §§ omförmälas, förordna ett ombud att å anstaltens vägnar mottaga stämning samt i öfrigt företräda anstalten;

7) skriftlig förklaring, att anstalten i allt, som angår försäkringsrörelsen här i riket, underkastar sig svensk lag och svensk myndighets afgörande;

8) behörigt intyg, att den, som utfärdat de i 5)—7) omförmälda handlingar, är därtill berättigad och att handlingarna äro affattade i enlighet med hemlandets lagar;

9) bevis, att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på sätt och under villkor, som af försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken nedsatt, i penningar eller värdehandlingar, ett belopp af etthundratusen kronor för lifförsäkring eller brandförsäkring och af femtiotusen kronor för annan försäkring.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 33 a.

5 §•

Finnes generalagenten behörig enligt 2 § och äro de enligt 4 § ingifna handlingar jämväl i öfrigt af föreskrifven beskaffenhet, meddele försäkringsinspektionen anstalten tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelsen; dock skall sådant tillstånd vägras, därest grunderna för anstaltens verksamhet finnas hvila på ett system, som uppenbarligen är af beskaffenhet att ej medgifva en betryggande försäkringsverksamhet.

Meddelas tillstånd, skall försäkringsinspektionen låta i allmänna tidningarna införa tillkännagifvande härom jämte fullmakten eller, där den är på främmande språk affattad, svensk öfversättning däraf.

6 §•

Vidtages ändring i det för anstalten gällande reglemente eller i öfriga uppgifna grunder för anstaltens verksamhet, skall generalagenten inom tre månader därefter till försäkringsinspektionen ingifva två exemplar af beslutet därom. Om ändringen läte försäkringsinspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.

Har af myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning mot anstaltens verksamhet, skall generalagenten så fort ske kan därom skriftligen underrätta försäkringsinspektionen.

7 §•

Varder generalagent urståndsatt att utöfva sitt uppdrag, vare sig emedan han ej vidare är enligt 2 § behörig eller af annan anledning, eller afsäger han sig uppdraget, eller återkallas fullmakten, skall, för tiden till dess hindret upphört eller ny generalagent blifvit utsedd och af försäkringsinspektionen godkänd, inspektionen förordna ett ombud att å anstaltens vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten med afseende på redan meddelade försäkringar; och läte inspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande härom i allmänna tidningarna. Intill dess sådant förordnande blifvit kungjordt, äge försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie med samma verkan, som om den blifvit inbetald till anstalten.

126 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 33 a.

8 §•

Generalagent vare pliktig:

att när som helst halla räkenskaper och handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen eller dess ombud, äfvensom att i öfrigt lämna de upplysningar, som af inspektionen äskas i fråga om anstalten och dess verksamhet inom riket;

att för hvarje räkenskapsår, enligt formulär, som af försäkringsinspektionen fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång till inspektionen insända uppgift angående anstaltens verksamhet inom riket samt att inom samma tid låta införa uppgiften i allmänna tidningarna; äfvensom

att inom tre månader efter det berättelse om revision af anstaltens räkenskaper och förvaltning blifvit å sammanträde med anstaltens delägare framlagd, till försäkringsinspektionen ingifva ett exemplar af denna berättelse.

9 §.

Hvad på sätt i 4 § omförmäles blifvit af utländsk försäkringsanstalt i riksbanken nedsatt må allenast användas till gäldande af fordringar på grund af försäkringsaftal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, äfvensom af böter och afgifter, som i anledning af denna rörelse må åläggas generalagenten eller anstalten.

Minskas det nedsatta beloppet i följd däraf, att värdehandlingar nedgå i värde eller att någon del af beloppet åtgår till gäldande af fordringar, böter eller afgifter, eller af annan anledning, skall hvad som brister i det föreskrifna beloppet fyllas inom fyra veckor efter det generalagenten blifvit därom tillsagd af försäkringsinspektionen.

Varder icke inom nu stadgade tid bristen fylld, liafve anstalten förverkat sin rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse; och åligge det försäkringsinspektionen att härom ofördröjligen låta införa kungörelse i allmänna tidningarna.

10 §.

Sker afvikelse från denna lag eller inträder förändring i de förhållanden, som voro bestämmande för meddelande af tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelsen, ankomme på försäkringsinspektionen att återkalla det meddelade tillståndet. Om återkallelse läte försäkringsinspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.

Kungl. Majis Nåd. Proposition N;o 33 a.

11 §•

Upphör utländsk försäkringsanstalt att drifva rörelsen här i riket, må det belopp, som enligt hvad i 4 § omförmäles blifvit i riksbanken nedsatt, kunna, efter anmälan hos försäkringsinspektionen, af anstalten utbekommas, därest det visas, att anstaltens samtliga förbindelser, som i 9 § afses, blifvit fullgjorda, eller att anstalten för deras fullgörande ställt annan säkerhet, som af inspektionen godkännes.

Anstalten åligge att, med bifogande af behörig fullmakt, hos försäkringsinspektionen uppgifva ombud att företräda anstalten i afseende på redan meddelade försäkringar; har ej sådan anmälan skett, äge försäkringsinspektionen förordna ett ombud med sagda befogenhet. Om fullmakten eller förordnandet läte inspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna. Intill dess sådant kungörande skett, äge försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie med samma verkan, som om den blifvit inbetald till anstalten.

12 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som drifven försäkringsrörelse här i riket, vare pliktig att i alla för allmänheten afsedda meddelanden vid teckning af sin firma utsätta hemlandet äfvensom anstaltens egenskap att vara grundad på aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder. Ej må anstalt i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter; och skall förty, då vid angifvande af anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser af delägare eller garanter, beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för anstalten, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.

13 §.

År handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen ingifves, affattad på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika ingifvas en bestyrkt svensk öfversättning däraf.

Tillkännagifvande, som enligt denna lag sker i allmänna tidningarna, skall bekostas af den anstalt, som tillkännagifvandet rörer.

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

14 §.

Innan förhållande, som enligt denna lag skall i allmänna tidningarna kungöras, blifvit sålunda kungjordt, må det icke med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva därom egt vetskap.

15 §.

Underlåter generalagent att fullgöra hvad honom enligt 6 eller 8 § åligger, eller bryter någon emot föreskrifterna i 12 §, straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

Den, som i fall, hvarom i 4, 6 eller 8 § fönnäles, emot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med tvåtusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.

16 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

1! §•

I fråga om försäkringsanstalt, hvars rörelse här i riket allenast afser återförsäkring, äge denna lag ej tillämpning.

18 §.

Genom denna lag upphäfves nådiga kungörelsen angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse den 22 oktober 1886.

Utländsk försäkringsanstalt, som vid denna lags trädande i kraft lofligen drifver försäkringsrörelse här i riket, skall, om den önskar under mera än ett år därefter fortsätta rörelsen, begära tillstånd på sätt i 4 § är föreskrifvet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 ä.

129 Bil. litt. C.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

o Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:

År stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å stiftelse eller annan sådan inrättning, varde stämningen delgifven den, som äger att företräda samfundet eller inrättningen, eller, där flere, hvar för sig eller gemensamt, äro därtill behöriga, någon af dem. Huru stämning skall delgifvas, där styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet vill kära till bolaget eller föreningen, därom är särskild! stadgadt.

År ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Åfd. 20 Haft.

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Bil. litt. D.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

2*2 kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande trolöshet emot hufvudman; var^ lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig, som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot i styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet, så ock annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång, straffes med böter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

23 kap.

4 §•

Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet kommit i konkurstillstånd, och finnes styrelseledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här ofvan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38 a.

Bil. litt. E.

Förslag

till

Lag-

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

Under stadgandet i första punkten af 1 § inbegripas: de, som penningehandel och bankrörelse drifva; de, som för egen räkning eller i kommission in-, och utrikes varor uppköpa, för att dem åter utsälja; de, som. i kommission varor till utsägning emottaga; de, som för ineller utrikes sjöfart skepp eller fartyg bygga eller utrusta, för att dem på frakt upplåta eller försälja; kikare af försäkringsrörelse; idkare af apoteksrörelse; idkare al boktryckeri- och bokförlagsrörelse; idkare af gröfre eller finare smidesbruk, och af verk för tackjärnsblåsning och jerngjuteri; idkare af fabriker och manufakturverk; idkare af de borger-

yrken, som hafva till ändamål att lifsmedel eller drycker till försäljning bereda; och de, som till sitt yrke gjort att på beting öfvertaga uppförande och bättrande af hus och byggnader.

Undantagne äro: jordbrukare och idkare af de näringar, hvilka med jordbruket sammanhänga eller såsom föremål för husflit äro att betrakta; idkare af grufvedrift och bergsmannahandtering; handtverkare, som hufvudsakligen på beställning varor förfärdiga; och de, som, utan biträde af andra än hustru och barn, mångleri- eller annan sådan mindre handelsrörelse idka, eller lifsmedel, drycker eller andra varor till försäljning bereda.

Kimgl. May.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

133 Bil. litt. F.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 13 juli L887 angående handelsregister, firma och prokura skall erhålla följande ändrade lydelse:

Hvar, som vill idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande följer skyldighet att föra handelsböcker, vare pliktig att till införande i handelsregistret anmäla det namn, hvarunder han ämnar bedrifva sin rörelse och som han vid därvid förekommande underskrifter ämnar teckna. Sådant namn kallas firma.

I handelsbolag åligger det hvarje bolagsman att ansvara för anmälningsskyldighetens fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas förtygsredare och rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag samt registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, så ock enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar.

Enkelt bolag må, efter ansökning af bolagsmännen, i handelsregistret införas på sätt om handelsbolag är stadgadt; och gälle sedan om det bolag hvad i denna lag finnes angående handefsbolag föreskri fvet.

Bih. till Riksd. Prut. 1003. 1 Rami. 1 A/d. 20 lldft.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

135 Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts högsta domstol fredagen den 4 juli 1902.

Närvarande:

Justitieråden: Hellström, Billin g, Bohman, Ramstedt.

Sedan, jämlikt högsta domstolens beslut den 1 november 1901, handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlämnade förslag till lag om försäkringsanstalter, till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, till lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar, samt till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura cirkulerat mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter, hvilka jämte till statsråd numera utnämnde justitierådet Westring öfvervarit Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. (N:o 33 a o. 33 b.) 19

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

föredragningen af förslagen, företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande förslagen bilagda detta protokoll.

1. Förslag till lag om försäkringsanstalter.

Mot förslaget framställdes följande anmärkningar, nämligen vid

Rubriken.

Då enligt förslagets 1 § försäkringsrörelse må — med undantag för anstalt, som inrättades af staten och hvarom i förslaget ej vore fråga — drifvas allenast af bolag, syntes det högsta domstolen rättare att utbyta rubriken »Lag om försäkringsanstalter» mot »Lag om försäkringsbolag».

3 §■

Då de i denna paragraf upptagna regler icke ägde något samband med öfriga i samma afdelning gifna bestämmelser och för öfrigt vore af den beskaffenhet, att de icke kunde anses hafva sin rätta plats strax i början af lagen, syntes högsta domstolen önskligt, om desamma kunde inrymmas å annat lämpligare ställe i lagen.

I afseende å paragrafens innehåll anmärktes, att den i början af andra stycket uttalade rättssats vore alltför allmängiltig för att böra förekomma annat än som underlag för den därpå grundade straffbestämmelsen i 114 §, med hvilken den förty, därest den skulle bibehållas, borde samarbetas; hvarjämte erinrades, att betydelsen af en dylik ansvarsbestämmelse blefve tämligen ringa, då den ej komme att gälla för tryckta meddelanden, i afseende å hvilka tryckfrihetsförordningen ägde tillämpning.

4 §■

Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige ledamöter instämde, yttrade:

»Enär försäkringsaktiebolag till sin juridiska konstruktion äro aktiebolag, kan det synas naturligast och enklast att, såsom i förslaget

137 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

skett, här endast upptaga sådana bestämmelser, som äro egendomliga för försäkringsaktiebolag och i öfrigt hänvisa till vederbörliga stadganden i aktiebolagslagen. Vid en närmare granskning skall man emellertid finna, att detta förfarande, som särskildt ur kortfattlighetens synpunkt, erbjuder obestridliga fördelar, å andra sidan lämnar rum för allvarliga betänkligheter, i ty att bland de stadganden i aktiebolagslagen, hvilka skulle oförändrade äga tillämpning å försäkringsaktiebolag, åtskilliga antingen alldeles icke eller åtminstone endast med vissa modifikationer kunna blifva gällande å sistnämnda bolag eller vissa arter däraf. Så finner man: att bestämmelsen i 3 § aktiebolagslagen därom, att delegares tillskott ovillkorligen skola fördelas i aktier, ej stämmer öfverens med 5 § 14 monn i förslaget; att det i samma paragraf af aktiebolagslagen gifna stadgande angående aktiekapitalets storlek enligt 8 § i förslaget ej skulle gälla för bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring; att de i 25 och 26 §§ aktiebolagslagen meddelade föreskrifter om amortering eller annan nedsättning af aktiekapitalet näppeligen böra eller kunna gälla försäkringsaktiebolag, och att såsom följd häraf flera andra paragrafer i aktiebolagslagen ej kunna oförändrade åberopas; att, om öfver hufvud 28 § aktiebolagslagen bör äga tillämpning å försäkringsaktiebolag, hvilket synes på goda grunder kunna ifrågasättas, i hvarje händelse sista punkten af samma paragraf ej bör gälla för dylikt bolag, i hvilket aktieägarne äro förpliktade till tillskott utöfver tecknadt aktiebelopp; att bestämmelserna i 29 § aktiebolagslagen angående reservfond ej i allo stämma öfverens med föreskrifterna i förslagets 91 § om säkerhetsfond och att, då båda dessa fonder äro afsedda för enahanda ändamål, anordningen med dubbla fonder synes olämplig; samt att, med hänsyn till innehållet i sista stycket af förslagets 6 § den i 50 § aktiebolagslagen lämnade hänvisning till 46 § i samma lag ej kan anses uttömmande. Särskildt blifver dock oförändrad tillämpning af aktiebolagslagens stadganden om upplösning och likvidation i många afseenden omöjlig, beroende, såsom naturligt är, på de nu föreslagna, för andra aktiebolag icke gällande bestämmelser om särskild administration och den af Konungen förordnade likvidatorn. För af hjälpande af dessa oegentligheter synes därföre en omarbetning af förslaget vara oundgängligen nödig, därvid jämväl torde uppmärksammas att, om försäkringsaktiebolag skola införas i allmänna aktiebolagsregistret, 71—74 §§ i aktiebolagslagen icke lära behöfva i försäkringslagen åberopas eller återupprepas.

I detta sammanhang må påpekas, att för de försäkringsgrenar, som ej afses i den afdelning af förslaget, hvilken handlar om särskild

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

administration, förslaget icke meddelar några bestämmelser angående försäkringstagarnes ställning vid konkurs och likvidation. Det får väl anses för gifvet, att försäkringsaftalet, oberoende af bolagets upplösning, fortfarande kan upprätthållas, men då en försäkringstagare i allmänhet ej lärer kunna åtnöjas med en dylik försäkring utan ofördröjligen måste söka att å annat håll vinna den säkerhet, som med försäkringsaftalet åsyftats, bör tillfälle beredas honom att, på sätt äfven i 240 § sjölagen finnes stadgadt, bäfva försäkringsaftalet och om möjligt återfå den del af premien, som icke redan blifvit intjänad. Föreskrifter i detta hänseende synas sålunda erforderliga.»

5 §•

Då i denna paragraf ordet »lifförsäkring» för första gången mötte, ansåg sig högsta domstolen här böra erinra om önskvärdheten däraf att på lämpligt ställe i lagen angåfves omfattningen af begreppet lifförsäkringsrörelse eller åtminstone att därmed afsåges jämväl lifränteoch kapitalförsäkringsrörelse.

6 §•

Högsta domstolen ansåg tillräckligt skäl ej förefinnas att i den omfattning, som i förevarande paragraf föreslås, låta grunderna för ett lifforsäkringsbolags verksamhet underställas Konungens pröfning samt påpekade i öfrigt, att, därest meningen med stadgandet i sista stycket vore, att bestämmelserna rörande grunderna äfven i det afseendet skulle likställas med bolagsordning, att för beslut om ändring i samma bestämmelser skulle gälla enahanda föreskrifter som för ändring i bolagsordningen, ett förtydligande vore erforderligt.

9 §•

Högsta domstolen erinrade att, i händelse aktietecknare skulle vara skyldig lämna tillskott utöfver aktiebeloppet, det borde såsom ytterligare villkor för utgifvande af aktiebref stadgas, att förbindelse å sådant tillskott blifvit aflämnad och godkänd; och anmärktes i sammanhang härmed att, då förslagets bestämmelser angående dylika tillskott syntes alltför knapphändiga, det torde blifva nödvändigt att beträffande dessa

139 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

tillskott meddela hufvudsakligen enahanda föreskrifter, som i aktiebolagslagen gifvits rörande ogulden andel af aktie.

10 §.

Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström oeh Boliman instämde, yttrade:

»Bland de paragrafer i aktiebolagslagen, som enligt förslaget skola för försäkringsaktiebolag lända till efterrättelse, förekomma icke 1 och 31 §§, och den i dem uttalade grundsats, att aktieägare ej är pliktig tillskjuta något utöfver tecknadt aktiebelopp, finnes i förslaget icke heller på annat sätt angifven, ehuru densamma uppenbarligen, enligt hvad afsedt är, skulle gälla äfven för dylika bolag, så framt ej bolagsordningen innehåller bestämmelse i motsatt riktning. l)å förslaget emellertid åsyftar att genom uppställda regler eller hänvisning till aktiebolagslagen fullständigt ordna lagstiftningen för försäkringsaktiebolag, synes denna grundprincip ej böra saknas. Och torde densamma således böra på lämpligt ställe i förslaget införas.»

15 §.

I fråga om det register, hvari enligt förslaget försäkringsbolag borde införas, hänvisade högsta domstolen till hvad här nedan vid 75 § anfördes.

19 §.

Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström och Billing instämde, yttrade:

»Af ordalagen i första stycket framgår ej, huruvida i bolag, hvars rörelse icke afser lifförsäkring, afskrifningen å organisationskostnaden skall börja redan under första eller andra räkenskapsåret, eller om därmed må anstå tills efter det med andra räkenskapsårets utgång summan af ifrågavarande organisationskostnader blifvit i sin helhet bekant.»

Justitierådet Ramstedt anförde vidare:

»Därest medgifvandet i 19 § att för viss tid beräkna ett försäkringsaktiebolags organisations- och anskaffningskostnader såsom tillgång kan anses befogadt, och bolaget — hvad i sådant fall måste förutsättas — oafsedt en dylik anordning må under tiden anses fullt solidt, synes det i sista stycket meddelade förbud att, innan sagda kostnader

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

blifvit fullständigt afskrifna, af bolagets vinst utdela mera än 4 procent af aktiekapitalet icke vara af omständigheterna påkalladt. Det bolag, hvars årsvinst ej förslår till större utdelning, skulle sålunda komma i samma eller gent emot sina försäkringstagare möjligen i bättre läge än det, hvars verksamhet redan Irån början lämnar en måhända afsevärdt större vinst och som följaktligen med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen af denna sin verksamhet måste anses solidare än det förra och bättre än detta i stånd att undvara den disponibla delen af årsvinsten; och då det med hänsyn till konkurrensen särskildt med äldre bolag kan för ett nybildadt bolag vara af synnerlig vikt att redan under de första åren kunna bjuda aktieägare och försäkringstagare större fördelar än med den föreslagna ^begränsningen kan ske, synes densamma böra ur förslaget utgå eller åtminstone ändras så, att en något högre utdelning medgifves.»

20 §.

Justitierådet Billing, med hvilken justitieråden Hellström och Bohman instämde, anförde:

»Förslagets bestämmelser om registrering af likvidation synas vara dels ofullständiga dels i vissa hänseenden svåra eller omöjliga att tillämpa. I detta afseende må först påpekas, att föreskrift helt och hållet saknas om registrering för det fall att likvidation inträder på grund af 100 §. Vid likvidation, hvarom i 20 § förmäles, uppstå svårigheter vid registreringen, väl ej af sjelfva upplösningen, men beträffande öfriga förhållanden, som skola till registret anmälas. Enligt 101 § äger nämligen Konungen vid likvidation af annan anledning, än i 100 § sägs, att, »där så pröfvas erforderligt», utse en person att med öfriga likvidatorer deltaga i utredningen. Någon tidpunkt, före hvilken Konungens beslut skall fattas, är ej bestämd, och vid sådant förhållande blir det för likvidatorerne vanskligt att fullgöra den dem i 20 § pålagda förpliktelse att »ofördröjligen» lämna uppgift å dem, som äga verkställa likvidationen och teckna dess firma. Därtill kommer att giltigt förfogande i fråga om firmateckningen näppeligen kan göras i sammanhang med valet af likvidatorer. I hvarje händelse kunna rättsförvecklingar uppstå i fråga om förvaltningsåtgärder, som vidtagas innan Konungens beslut om utseende af likvidator hinner komma till öfrige likvidatorernas kännedom och därefter blifvit till efterrättelse för allmänheten i registret infördt och kungjordt.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

24 §.

Justitierådet Billing yttrade:

»Enligt denna § kan ett ömsesidigt lifförsäkringsbolag bildas på sådana grunder, att endast bolagets tillgångar häfta för dess förbindelser. Något tillskjutet aktiekapital, som kan utgöra ekonomisk basis för bolagets verksamhet, förefinnes icke, och personlig ansvarighet — i den betydelse detta uttryck enligt gängse och jämväl i förslaget (se 25 §) antaget språkbruk äger — för försäkringstagares och andra fordringsägares tillgodohafvanden är ej heller för handen. Den ömsesidiga ansvarigheten har krympt samman till den ur fordringsägarnes synpunkt skäligen betydelselösa förpliktelsen att i mån af behof tåla nedsättning af sina försäkringsbelopp — ty detta lärer väl vara innebörden af det något oklara stadgandet i 56 § andra stycket. Endast högst oegentligt kan man emellertid tillägga ett dylikt bolag epitetet »ömsesidigt», hvarmed helt naturligt hitintills, åtminstone utanför fackkretsar, förknippats föreställningen om skyldighet för delägarne att i en eller annan form personligen ansvara för ingångna försäkringsaftals fullgörande. Och dock är det för bolaget icke blott en rättighet utan jämväl en i lagen (29 §) uttryckligen stadgad skyldighet att uppträda under en så missvisande skylt.

Men af skäl, som ligga i öppen dag, är det ifråga om försäkringsföretag, som vända sig till en större, okritisk och mindre affärsvan allmänhet, af största vikt att ej själfva den benämning, hvarunder rörelsen drifves, är af beskaffenhet att väcka oriktiga föreställningar om så ytterst viktiga ting som forsäkringstagarnes ansvarighet och garantierna för utbekommande af tagna försäkringar. För min del anser jag det därföre vara riktigare att, i analogi med hvad som skett beträffande registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, förplikta försäkringsbolag, som ej är grundadt på aktier, att i sin firma tydligt angifva arten af delägarnes personliga ansvarighet.

Då man ansett sig i fråga om lifförsäkringsbolag kunna göra det från allmän rättssynpunkt enastående medgifvandet att ett företag må bildas och öfva affärsverksamhet utan vare sig egen kapitalbasis eller någon verklig personlig ansvarighet, så synes detta näppeligen annorledes kunna förklaras eller försvaras, än att man tänkt sig att ett bolag af dylik art svårligen kan komma till stånd utan stöd af ett garantikapital. Detta gör då, synnerligen i början af bolagets verksamhet, enahanda tjänst som aktiekapitalet i ett aktiebolag, och mot en sådan

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

anordning synes intet väsentligt vara att anmärka, under förutsättning att garanternas rättsliga ställning i förhållande till bolagets fordringsägare och framför allt till dess försäkringstagare så regleras, att garantikapitalet i verkligheten kommer att, såsom förhållandet är med aktiekapitalet, utgöra säkerhet för dem eller, med andra ord, att dels återbetalning af garantikapitalet ej må kunna äga rum innan fullt betryggande afsättningar till försäkringstagarne skett, dels ock åt detsamma tillerkännes sämre rätt i händelse af konkurs eller likvidation än åt andra bolagets förbindelser.

Då bolagsordningen, som fastställes af Konungen, enligt 27 § 16 mom. bör innehålla bestämmelser, huruvida och i hvilken ordning garantikapitalet skall återgäldas, äger man rätt förvänta, att i det förstnämnda hänseendet försäkringstagarnes intressen varda behörigen tillgodosedda. Ur den senare synpunkten är däremot nu föreliggande förslag mindre tillfredsställande, och för min del anser jag legaliserandet af försäkringsbolag utan aktiekapital och utan verklig personlig ansvarighet kunna tillstyrkas allenast under den förutsättning, att i lagen meddelas föreskrift därom, att vid konkurs eller likvidation garantikapitalet äger sämre rätt än bolagets öfriga förbindelser.»

25 §.

Då ordalydelsen i paragrafen syntes innefatta rätt att vid återförsäkring fritaga försäkringstagaren från viss ansvarighet, äfven om dylik rätt icke funnes inrymd i bolagsordningen, men sådant icke torde vara afsedt, ansåg högsta domstolen någon jämkning af ordalagen böra vidtagas.

27 §.

Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström och Bohman instämde, yttrade:

»Då meningen lärer vara ej blott att, såsom i förslaget antydes, vissa delägare må kunna uteslutas från rösträtt i bolaget och garanter, ehuru icke delägare, tillerkännas sådan rösträtt, än äfven att bolagsstämmas befogenhet skall kunna i allo öfverlåtas å vissa därtill utsedda personer, synes uttryckligt medgifvande till eu sådan anordning, hvilken nära öfverensstämmer med hvad nu gäller för exempelvis ränte- och kapitalförsäkringsanstalter, böra i lagen lämnas.

Jämväl torde, på sätt redan blifvit inom högsta domstolen framhållet, i lagen böra upptagas föreskrift därom, att vid bolags upplösning

143 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

garanterna äga sämre rätt till betalning än bolagets öfriga fordringsägare, hvarförutom af lätt insedda skäl lärer böra stadgas, att förbindelser å oguldna delar af garantikapitalet samt å sådana tillskott, som afses i 27 § 15 mom., skola vara aflämnade före bolagets konstituerande, äfvensom bestämmelse meddelas, under hvilka förhållanden och i hvilken ordning omförmälta tillskott må från garant uttagas.

29 §.

Enär beskaffenheten af bolagets verksamhet borde af bolagets firmaboteckning framgå, ansågo justitieråden Hellström, Bohman och Ramstedt ordet »försäkring» eller »försäkringsrörelse» jämväl böra i firman förekomma.

30 §.

Högsta domstolen ansåg, att arten af den teckning, som här afsäges, skulle tydligare framgå, om 26 § erhölle sin plats närmast framför förevarande paragraf, samt att jämväl med afseende å innehållet af 26 § en sådan uppställning vore att föredraga.

31 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Då någon »teckning» i den betydelse, hvari uttrycket i detta sammanhang uppenbarligen tages, ej lärer kunna ifrågakomma, sedan bolaget konstituerats, synes relativsatsen »som verkställes innan bolaget enligt 34 § anses bildadt» vara öfverflödig och böra utgå.

Det sannolikt från aktiebolagslagen hämtade uttrycket, att teckning är »ogiltig», är i detta sammanhang tvetydigt och kan lätt leda till den missuppfattning, att en i behörig ordning gjord teckning är juridiskt bindande. Att teckningen emellertid icke binder det blifvande bolaget så att detta skulle vara pliktigt meddela försäkring i enlighet med densamma, är väl utan vidare klart; och icke heller lär, så framt ej annorlunda uttryckligen blifvit utfäst, tecknaren kunna lagligen förpliktas att fullfölja sitt gjorda anbud om försäkring. Då meningen torde vara allenast, att teckning, som ej gjorts å behörig inbjudning, ej vid det konstituerande sammanträdet får tagas i beräkning, hemställes, att redaktionen i öfverensstämmelse härmed jämkas.»

Bih. till Piksd. Prof 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

36 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Därest, på sätt 43 § upptager, ledamot af försäkringsbolags styrelse ovillkorligen skall vara svensk undersåte, torde det ej vara erforderligt att vid ansökning om registrering lämna uppgift om styrelseledamöternas nationalitet. Däremot och på det tillfälle må beredas försäkringstagare och andra intresserade att erhålla fullständig kännedom om innehållet af garanternas förpliktelser gent emot bolaget, torde afskrift af det i sådant hänseende med dem träffade aftal böra åtfölja registreringsansökningen.

Erinras må i detta sammanhang om lämpligheten af att, i analogi med det i 24 § aktiebolagslagen lämnade medgifvande, försäkringsbolag erhåller tillåtelse att för registrering göra anmälan om inbetalning å garantikapilal, som skett efter det ansökningen om bolagets registrering gjordes.»

37 §.

Att, såsom i denna paragraf funnes antydt, garanterna, ehuru icke delägare i bolaget, skulle enligt förslagets mening äga deltaga i öfverläggningar och beslut om bolagets angelägenheter syntes högsta domstolen innebära en från vanliga rättsförhållanden så afvikande nyhet, att uttryckliga, närmare reglerande bestämmelser härom i sjelfva lagen svårligen kunde umbäras. Åtminstone borde i lagen ej saknas förbud för garanterna att deltaga i afgörandet af frågor om användandet af uppkommen vinst samt rörande återbetalning af garantikapital och uttagande af tillskott, som garant vore pliktig gälda utöfver garantibeloppet.

38 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»För beslut om annan ändring i bolagsordningen än den, som afser delägares ansvarighet för bolagets förbindelser, meddelas i denna del af förslaget icke några föreskrifter, och ett dy-likt beslut skulle således, där ej i bolagsordningen annat linnes stadgadt, kunna fattas med enkel pluralitet å bolagsstämma. Såväl aktiebolagslagen som lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet uppställa emeller-

145 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

tid vida strängare villkor för giltigheten af ett sådant beslut, och enligt förslaget skulle aktiebolagslagens regler i detta afseende gälla äfven för försäkringsaktiebolag. Och då de motiv, som ligga till grund för dessa redan gällande eller nu föreslagna bestämmelser, jämväl torde vara tillämpliga å ömsesidiga försäkringsbolag, hemställes, att hvad i denna paragraf stadgas rörande beslut om bolagets upplösning må utsträckas att gälla äfven för beslut om ändring i bolagsordningen.»

40 och 41 §§.

Högsta domstolen erinrade, hurusom det ingenstädes i förslaget funnes föreskrifvet, att register öfver de röstberättigade skulle föras, samt att, om än styrelsen icke saknade utvägar att pröfva, huruvida tillräckligt antal röstberättigade påkallat utlysande af bolagsstämma, det dock mången gång blefve för magistrat eller kronofogde omöjligt att utan dylikt register verkställa den pröfning, som i 41 § förutsättes.

50 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Då i afseende å redovisning för förvaltningen ömsesidigt försäkringsbolag- erbjuder långt större analogi med aktiebolag än med ekonomiska föreningar, synas bestämmelser i syfte att värna minoritetens rätt, motsvarande hvad i 49 § andra stycket aktiebolagslagen tinnes föreskrifvet, ej utan våda kunna undvaras.

Äfven torde kunna ifrågasättas, om ej för ömsesidiga försäkringsbolag — dock med undantag för sådana, hvarom i 116 § förmäles — böra från aktiebolagslagen upptagas ej mindre bestämmelserna i 36 § om förteckning å ärenden, som skola å ordinarie bolagsstämma förekomma, och om anmälan af ärende, som delägare önskar hänskjuta till stämmans pröfning, samt förbudet, i 37 § att vid extra bolagsstämma företaga ärende, som ej varit i kallelsen till stämman angifvet, än ock föreskrifterna i 48 § om förvaltnings- och revisionsberättelse samt om balansräkning.»

55 §.

Högsta domstolen anmärkte, att i händelse, såsom antagligt syntes vara, med bestämmelsen i sista stycket afsng-es förhindra att, innan organisations- och anskaffningskostnaderna blifvit fullständigt afskrifna,

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

till betalning af ränta å garantikapitalet och utdelning åt f orsak ringstagarne användes sammanlagdt högre belopp än som motsvarade 4 procent å inbetaldt garantikapital, formuleringen vore mindre korrekt, då ju ränta, som erlades å detta kapital, hvilket utgjorde en bolagets skuld, ej enligt vanligt språkbruk kunde sägas utgå af uppkommen vinst.

Justitierådet Bamstedt hänvisade därjämte till hvad af justitierådet blifvit vid 19 § yttradt.

5Ö §.

Justitierådet Bamstedt anförde:

»Enligt 91 § sista stycket må säkerhetsfonden användas för betäckande af förlust, som icke kunnat genom uppkommen årsvinst ersättas. Med denna bestämmelse synes föreskriften i 56 §, att i där förutsatt fall uttaxering å delägarne eller nedsättning af försäkringsbeloppen skall ske innan säkerhetsfonden tagits i anspråk för täckande af brist, icke rätt väl låta sig förena.

För öfrigt bör uppmärksammas det inflytande, som i det förutsatta fallet ett garantikapital kan utöfva, nämligen om garanterna enligt lag* eller garantiaftalets innehåll hafva sämre rätt till betalning än bolagets delägare. Under sådana förhållanden synes någon nedsättning af försäkringsbeloppen ej böra ifrågakomma, så länge bristen enligt balansräkningen icke öfverstiger garantikapitalet och, där garanterna äro skyldige lämna ytterligare tillskott, summan af dessa tillskott. År denna uppfattning riktig, torde, i händelse närmare bestämmelser angående garanternas ställning komma att meddelas i lagen, jämväl någon ändring i förevarande stadgande tilläfventyrs blifva erforderlig.

Det synes kunna antagas, att förslagets mening är, att uttaxeringen skall ske å dem, som varit delägare i bolaget under det räkenskapsår, hvilket afses i den balansräkning, däri bristen förefinnes, men då denna mening ej framgår af de begagnade ordalagen, torde desamma böra härutinnan förtydligas.

Efter orden kan andra stycket i denna paragraf ej syfta på annat fall än det, hvarom i föregående stycket talats, eller att uttaxering ägt rum, och skulle således ej äga tillämpning i händelse allenast bolagets tillgångar häfta för dess förbindelser och någon uttaxering följaktligen ej kan ifrågakomma. Då detta icke torde vara förslagets mening, lärer någon jämkning i redaktionen erfordras.»

Högsta domstolens öfrige ledamöter instämde uti hvad justitierådet Ramstedt anmärkt ej mindre rörande den stridighet, som förefunnes

147 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

mellan å ena sidan stadgandet i sista stycket af 91 § om säkerhetsfondens användning och å andra sidan föreskriften i nu förevarande § om uttaxering eller nedsättning af försäkringsbeloppen, än äfven beträffande affattningen af sista stycket i denna §.

I öfrigt förenade sig justitieråden Hellström, Billing och Bohman om följande af justitierådet Billing afgifna yttrande:

»Bestämmelsen att uttaxering skall ske å dem, som varit delägare i bolaget under hela eller någon del af den tid, som förflutit »efter nästföregående balansräkning» lider af otydlighet, i ty att de citerade orden icke angifva någon bestämd tidpunkt utan lämna rum för tvekan, huruvida utgångspunkten för tidsberäkningen är den dag, då balansräkningen är daterad — vanligen sista dagen i räkenskapsåret —, eller den, då balansräkningen å bolagsstämma framlades eller möjligen den dag, då balansräkningen definitivt fastställdes.

Men äfven i sakligt hänseende syne* ifrågavarande bestämmelse icke vara rätt tillfredsställande. Så som stadgandet i förslaget är affattadt, innebär det, att uttaxeringen skall drabba jämväl den, som efter utgången af det räkenskapsår balansräkningen afser inträdt såsom delägare i bolaget. Men detta lärer näppeligen kunna erkännas vara rättvist eller billigt, enär i det ögonblick, då balansräkningen pröfvas, någon tillförlitlig uppgift å bolagets dåvarande ställning icke föreligger, och det väl låter tänka sig, att rörelsen tmder det löpande förvaltningsåret gått utan förlust, i hvilken händelse någon ansvarighet ej bör åligga dem, som under detsamma vunnit inträde i bolaget. Af nu anförda skäl hemställes, att orden »den tid, som förflutit efter nästföregående balansräkning» må utbytas mot »den tid balansräkningen afser» eller annat därmed liktydigt uttryck.»

60 8.

Den ovillkorliga förpliktelse, som enligt denna paragraf ålåge styrelsen, att i angifna fall verkställa ny uttaxering, syntes högsta domstolen kunna modifieras till öfverensstämmelse antingen med 55 § 3 mom. i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet eller med 62 § i 1897 års förslag till lag om försäkringsanstalter.

62 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande: »Hänvisningen till de i 56 § stadgade grunder synes ej lämna er-

148 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

forderlig ledning för afgörande af frågan, å hvilka uttaxering vid konkurs skall ske. Lämpligast torde ansvarigheten för bolagets förbindelser böra drabba dem, som vid konkursens början voro eller under ett år närmast därförut varit delägare i bolaget. Därigenom vinnes äfven öfverensstämmelse med stadgandet i 53 § andra stycket af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.»

64 §.

Högsta domstolen ansåg, att, då äfven de å bolagsstämma röstberättigade, som ej voro delägare i bolaget, måste antagas hafva för egen eller andras räkning ett verkligt intresse att bevaka i afseende å bolaget och dess verksamhet, samt enligt 42 § åt dylika röstberättigade lämnats öppet att föra talan om undanrödjande af bolagsstämmas beslut, anledning förefunnes att jämväl i fråga om påkallandet af den åtgärd, hvarom i 64 § förmältes, medgifva dem samma rätt som delägare.

68 §.

Högsta domstolen erinrade, hurusom bestämmelsen i andra stycket af denna paragraf, i den affattning samma stycke erhållit, icke öfverensstämde med hvad i 103 § och följande paragrafer föreskrifvits rörande värdehandlingar, hvilka af den särskilda administrationen skulle omhändertagas.

71 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Genom bolagets upplösning sker icke någon förändring i afseende å de förpliktelser, bolaget iklädt sig gent emot sådana försäkringstagare, för hvilka i 103 § och följande paragrafer särskilda bestämmelser ej meddelats. I följd häraf bör någon fördelning af bolagets tillgångar icke vidtagas förr än alla i nämnda paragrafer ej afsedda försäkringsaftal upphört att gälla; och torde för undvikande af hvarje tvekan uttrycklig föreskrift härom böra i lagen intagas.»

72 §.

Högsta domstolen erinrade, att enligt denna paragraf endast delägare vore behörig att klandra likvidatorernas förvaltning, men att enahanda rätt emellertid syntes böra tillkomma jämväl garanter, där dessa

149 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

ej blifvit lor sina fordringar till fullo godtgjorda, äfvensom försäkringsinspektionen i dess egenskap af representant för administrationsboet.

75 §.

Justitierådet Mamstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige ledamöter instämde, yttrade:

»Enligt förslaget skall registrering af försäkringsaktiebolag ske i aktiebolagsregistret, hvaremot ömsesidiga försäkringsbolag — ehvad de drifva den mest omfattande rörelse eller deras verksamhet är begränsad till ett mindre område — skola införas i ett hos Konungens befallningshafvande förd t register. Härvid har i fråga om de ömsesidiga försäkringsbolagen gällande lagstiftning rörande registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet fått tjäna till mönster. Det vill dock synas som om särskild! de större ömsesidiga försäkringsbolagen med afseende å verksamhetens både art och omfång förete större likhet med aktiebolagen än med de ekonomiska föreningarna och följaktligen böra vid registreringen likställas med de förra. Vida lämpligare än förslagets bestämmelser synes vara att låta alla sådana försäkringsbolag, å hvilkas bolagsordning erfordras Konungens stadfästelse, sammanföras i ett hos registreringsmyndigheten i Stockholm fördt särskild! register. Därigenom skulle vinnas ej blott en ur alla synpunkter önskvärd öfverskådlighet och reda utan äfven en annan fördel, hvars betydelse ej kan skattas nog högt, nämligen kontinuitet, och likformighet i lagtillämpningen. Allmänheten skulle med säkerhet veta hvar önskade upplysningar stode att vinna. För försäkringsinspektionen skulle det utan tvifvel innebära en ej oväsentlig lättnad att hafva den större försäkringsverksamlietens hela registreringsmaterial samladt på nära håll å ett enda ställe. Och för försäkringsbolagen kan en sådan anordning icke tänkas medföra några egentliga olägenheter, snarare torde den äfven af dem i allmänhet kunna betraktas som en fördel. Jag hemställer således, att förslaget i denna del på nu angifvet sätt ändras.»

78 §.

Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström och Bohman instämde, anförde:

»Därest enligt bolagsordningen garant är pliktig lämna tillskott utöfver tecknade garantibeloppet, torde uppgift därom och om storleken af dessa tillskott böra införas i registret.»

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Beträffande förslagets bestämmelser om försäkringsfond och säkerhetsfond anfördo justitierådet Bamstedt:

»Äfven å de så kallade rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna är förevarande förslag afsedt att tillämpas. För alla sådana, nu befintliga försäkringsinrättningar äro reglementen fastställda af Kung). Maj:t. Enligt dessa reglementen är föremålet för anstalternas verksamhet af tvåfaldigt slag: att bereda delägare antingen ett samladt kapital, livilket utbetalas å tid, som blifvit på förhand bestämd, eller ock eu lifränta att utgå från det delägaren uppnår viss i reglementet fastställd ålder.

Storleken af det samlade kapital, anstalten till delägare utbetalar, är icke i förväg bestämd. Det bildas genom insättningar, en eller flera, till belopp, som insättaren själf bestämmer, samt ränta å delägarens tillgodohafvande hos anstalten. Därtill kommer, under benämningen arfsvinst, viss andel i afliden delägares behållning hos anstalten. Då delägare dör, innan han uppnått den för kapitalutbetalningen bestämda tid, äga nämligen hans sterbhusdelägare i regel att utbekomma allenast det belopp, som hos anstalten blifvit för delägaren insatt med förbehåll om sådan återbetalning. Insats, som skett utan dylikt förbehåll, äfvensom den aflidne tillgodoförd ränta och arfsvinst skola däremot efter stadgade grunder fördelas mellan kvarstående delägare. I afseende ä storleken af den delägare tillkommande ränta har anstalten ej annan förpliktelse än att, sedan af räntemedel vissa utgifter blifvit bestridda, tillgodoräkna delägarne återstående behållningen å anstaltens utlåningsrörelse.

För delägare, som önskar erhålla lifränta, gälla ungefär enahanda regler ända till den tid, då delägaren uppnår den för lifräntas utbekommande bestämda ålder. Då han sedermera aflider, utbetalar anstalten icke något af de för honom insatta medlen. Däremot är delägaren tillförsäkrad att, så länge han lefver, utbekomma lifränta med viss i reglementet fastslagen eller eljest vid hans inträde i lifränteåldern bestämd procent af hans dåvarande tillgodohafvande hos anstalten.

Såsom af denna redogörelse framgår, förefinnes i afseende å den del . al rånte- och kapitalförsäkringsanstalternas verksamhet, som afser kapitalutbetalning, icke någon som helst försäkringsrisk för anstalten. Denna förbinder sig icke såsom andra försäkringsbolag att mot vissa premier utbetala ett på förhand fix erad t kapitalbelopp. Den åtager sig endast att å viss tid utgifva hvad anstalten själf bekommit genom insättningar och utlåning af de insatta medlen. Beträffande lifränte-

151 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

rörelsen är däremot förhållandet något annorlunda. Kapitalbildningen sker väl äfven där utan någon försäkringsrisk för anstalten, men anstalten är förpliktad att, sedan delägaren uppnått viss ålder, till honom gälda en lifränta, som kan komma att i värde öfverstiga delägarens tillgodohafvande vid inträdet i lifränteåldern.

Med den olikhet, som sålunda förefinnes mellan rånte- och kapitalförsäkringsanslalternes och andra försäkringsbolags verksamhet, är det iätt förklarligt, om åtskilliga af förslagets hufvudsakligen för sistnämnda bolao- afsedda regler ej väl lämpa sig för rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna. Ett medgifvande i denna riktning gör äfven förslaget, då i dess 120 § föreskrifves, att i fråga om rånte- och kapitalförsäkrmgsanstalt, som börjat sin verksamhet före denna lags trädande i kraft, Konungen äger medgifva sådana afvikelser från hvad lagen innehåller, som pröfvas skäliga. Och i motiveringen till denna paragraf påpekas, att vissa stadganden i förslaget, särskildt bestämmelsen om säkerhetsfond, funnits kunna vålla svårigheter för bestående rånte- och kapitalförsäkringsanstalter. För dylika anstalter, som kunna komma att bildas efter lagens trädande i kraft, medgifver däremot förslaget icke några afvikelser. Och då förslaget icke heller på något sätt angifver omfattningen af de eftergifter, som böra förunnas de äldre anstalterna, är det äfven för dem af vikt att bestämmelserna i lagen blifva sådana, att de ej verka hindrande på dessa anstalters verksamhet.

Den regel, 86 § uppställer för bestämmande af premiereservens storlek, torde ifråga om rånte- ocli kapital försäkringsanstalt er lätt gifva anledning till missförstånd. Någon beräkning af kapitalvärdet å anstaltens förbindelser i den mening, som därmed eljest afses, kan nämligen beträffande delägare, som gjort insättningar för beredande af kapital eller som ännu ej uppnått lifränteåldern, icke ske, då ju anstalten ej äger tillgodogöra sig ränta å det för sådan delägare innestående belopp. I premiereserven bör fast hellre enligt grunderna för förslaget ingå, utöfver kapitalvärdet af de i lifränteåldern redan inkomna delägarnes fordringar, hela den behållning, öfriga delägare hafva hos anstalten, möjligen med någon jämkning för det fall att lifränta skall utgå med viss i reglementet bestämd procent af delägares tillgodohafvande.

Då ifrågavarande anstalter i allmänhet icke hafva andra tillgångar än som erhållas genom insättningar och de insatta medlens förräntande skulle således enligt förslaget — om för tillfället bortses från den i 91 § omförmälda säkerhetsfond — anstaltens samtliga tillgångar redovisas i sådana värdehandlingar, som afses i 88 §, samt dessa handlingar enligt 90 § förvaras på sådant sätt, att anstalten icke kan disponera °Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sand. 1 Åfd. 20 Höft. 21

152 Ktrngl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.

öfver desamma. Endast som följd däraf att redovisningen af värdehandlingar, motsvarande den i balansräkningen afsätta försäkringsfonden, och samma handlingars sättande i förvar icke skulle ske oftare än en gång om året och icke ovillkorligen förr än efter det balansräkningen blifvit å bolagsstämma framlagd skulle anstalten kunna erhålla något rörelsekapital. Detta skulle dock inträffa allenast under förutsättning, att anstaltens inkomster för året öfverstiga de löpande utgifterna — hvilket visserligen ej kan förutsättas skola blifva förhållandet under alla skeden af en anstalts tillvaro — samt att inkomster och utgifter äro proportionaliter lika fördelade på årets särskilda tider, hvilket än mindre kan antagas alltid vara fallet. Men äfven om mot förmodan anstalterna på detta sätt finna tillgångar till bestridande af löpande utgifter, kan dock icke därmed allt anses väl beställd!.. Det finnes icke någon säkerhet för att under alla förhållanden en anstalt kan, åtminstone icke utan förlust, genast vid behof placera influtna penningar i lämpliga värdehandlingar. Och redan förvärfvade värdehandlingar måste äfven allt emellanåt ersättas af andra. Lån uppsägas eller måste utsökas. Obli gationer utlottas. 1 följd däraf att taxeringsvärdet å en fastighet faller, blir en inteckning oanvändbar. Jämväl för att möta dessa och andra dylika tillfälligheter erfordras ett rörelsekapital, som icke i förhållande till rörelsens omfattning får vara allt för litet, om anstalten skall kunna utan förlust och på ett för densamma betryggande sätt ordna dessa angelägenheter.

Härtill kan dock icke påräknas någon annan tillgång än säkerhetsfonden, i afseende å hvars placering förslaget icke för dessa slag af försäkringsbolag meddelar någon bestämmelse. Beträffande storleken af denna fond gifvas i 91 § föreskrifter, för hvilkas tillämpning ä ränteoch kapitalförsäkriugsanstalterua fog icke synes förefinnas och som, enligt, föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet, icke heller äro afsedda att tillämpas å dylika redan bestående anstalter. Da hufvudsakliga ändamålet med denna fond är att skaffa garanti för försäkringsbolags förmåga att fullgöra sådana bolagets förbindelser, som afse längre tid och äro beroende af faktorer, hvilka under tidernas lopp kunna undergå vissa förändringar, är det nämligen uppenbart, att fondens storlek bör stå i ett visst förhållande till storleken af dylika förbindelser. Ln tillämpning af 91 §:s bestämmelser på en rånte- och kapitalförsäkringsanstalt skulle emellertid medföra, att fondens storlek bestämdes 311 ed hänsyn jämväl till sådana anstaltens förbindelser, i afseende hvarå nyssnämnda faktorer icke nämnvärdt. spela in och anstalten således ej löper någon egentlig försäkringsrisk. Och då dessa förbindelser i all-

158 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

mänhet till beloppet vida öfverstiga anstaltens öfriga förbindelser till delägarne, skulle följaktligen, om afsättning skall ske enligt 91 §, anstalten, till uppenbar skada för befintliga delägare och i följd däråt äfven för anstaltens vidare utveckling, nödgas att till säkerhetsfond afsätta belopp, som icke stå i rimligt förhållande till det med samma fond afsedda ändamål.

Erhåller åter fonden allenast en efter anstaltens försäkringsrisk lämpad storlek, torde fondens medel ej vara tillräckliga till rörelsekapital för anstalten, och i allt fall kunna de ej under alla förhållanden påräknas vara därtill tillgängliga, då det ju kan inträffa, att någon gång säkerhetsfonden behöfves för sitt egentliga ändamål. Men om åt rånte- och kapitalförsäkringsanstalterua ej på annat sätt beredes tillfälle att erhålla rörelsekapital, torde dessa anstalter blifva nödsakade att begagna den utväg till anskaffande af sådant kapital, som står dem öppen, och att således för detta för säkerhetsfonden helt och hållet främmande ändamål söka att öka fondens tillgångar.

Af den utredning, som nu lämnats, torde framgå, att förslagets bestämmelser i hithörande delar ej äro afpassade efter rånte- och kapitalförsäkringsanstalternas verksamhet och att modifikationer i dessa bestämmelser måste vidtagas, så framt ej — hvad dock icke gärna kan vara åsyltadt — bildandet af nya dylika anstalter skall omöjliggöras eller åtminstone i hög grad försvåras. Icke heller för bestående ränteoch kapitalförsäkringsanstalter kan förslaget anses tillfredsställande, då det uppställer regler, som det själft erkänner icke kunna utan modifikationer tillämpas, men icke angifver, hvari modifikationerna skola komma att bestå.

1 själfva verket förete rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna så störa skiljaktigheter från andra försäkringsbolag, att det kan anses fullt naturligt, om lagstiftningen för de förra bygges på något andra grunder än för de senare. Det synes således kunna ifrågasättas, om icke dessa anstalter kunna befrias från skyldigheten att hafva till försäkringsfonden hörande värdehandlingar under förvar af ett för sådant ändamål al Konungens befallningshafvande utsedt. ombud. Föreskriften härom har hufvudsakligen tillkommit i syfte att geuom pantsättning för delägarnes räkning af fondens medel bereda dem eu tryggad ställning gent emot försäkringsbolagets öfriga borgenärer. Men dessa anstalter sakna så godt som hvarje anledning att ställa sig i skuldförhållande till andra än anstaltens delägare. Endast någon gång torde hafva förekommit, att för underlättande af penniugeplaceringar ett tillfälligt lån af dylik anstalt upptagits. Då således i regel inga andra borgenärer finnas än

154 Kanyl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

delägarne, äga äfven dessa, änskönt någon pantsättning ej skett, att för egen räkning förfoga öfver alla tillgångar. Därmed synes i det afseende, hvarom nu är fråga, deras intressen äfven vara fullt tillgodosedda; och i audra afseenden torde i reglemente meddelade föreskrifter angående förvaring af värdehandlingar, i förening med föreslagna bestämmelser om försäkringsfondens redovisning i vissa slags värdehandlingar, för delägarne medföra betryggande säkerhet.

Om emellertid ett sådant medgifvande, som det af mig nu förordade, ej anses kunna lämnas åt rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna, torde åtminstone på förut anförda skäl skyldigheten att i särskildt förvar hafva värdepapper, motsvarande hela det belopp, hvartill försäkringsfonden uppgår, böra i någon ej allt för ringa mån modifieras, hvarjämte under alla förhållanden en väsentlig inskränkning torde böra medgifvas i afseende å storleken af det belopp, som skall till säkerhetsfond afsättas.»

88 §.

Justitierådet Ramstedt yttrade:

»Då tvekan lätt kan uppstå, huruvida här afsedda obligationer må beräknas till sitt nominella värde eller allenast till det mindre belopp, hvartill vid hvarje särskild tidpunkt desamma böra kunna försäljas, eller efter annan grund, torde någon ledning för afgörande af denna fråga böra i lagen lämnas. För försäkringsbolagen vore det uppenbarligen af stor vikt, om värdesättningen af dessa papper ej allt för mycket ställdes i beroende af fluktuationerna å penningemarknaden. Ett motsatt förfarande skulle utan tvifvel försvåra försäkringsfondens redovisning i sådana värdehandlingar, hvilka dock ur andra synpunkter företrädesvis synas lämpa sig för ändamålet. Bolaget måste ju i sådant fall vara beredt att för hvarje något betydande stegring af den allmänna räntefoten anskaffa ytterligare värdehandlingar. Och då ifrågavarande i ett bolags ägo befintliga papper ej äro afsedda för försäljning och endast undantagsvis torde komma att i någon större omfattning på sådant sätt användas, samt de, därest de bibehållas, småningom genom utlottning inbringa sitt nominella belopp, synes det utan olägenhet kunna medgifvas bolagen att bokföra dessa värdehandlingar till inköpspriset, förutsatt att detta ej öfverstiger det nominella värdet och ej heller är högre än att den ränta, som dåra erhålles, uppgår till den såsom grund för beräkning af försäkringspremier och premiereserv bestämda räntefot.

Att innehållet i 6:te punkten ej lämnar någon verklig ledning för bedömande af, hvilka värdehandlingar där afses, torde ej kunna

155 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

bestridas. Det må vara sant, att fullt exakta och uttömmande bestämmelser i detta afseende ej kunna gifvas och att pröfningen af vissa värdehandlingars användbarhet ytterst måste bero af försäkringsinspektionen. Men det är af vikt för bolagen att i möjligast största omfångkunna handla själfständigt och redan på förhand veta hvad de hafva att rätta sig efter. Enligt föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet skulle på grund af stadgandet i öde punkten kunna för redovisning användas ej blott andra inländska skuldförbindelser än de i föregående punkter omförmälda än äfven exempelvis utländska statsobligationer samt inteckningar i bolagets egna fastigheter. Att dylika inteckningar kunna godkännas framgår måhända redan af Öde punkten. Då meningen är att försäkringsfondens medel skola kunna placeras i utländska statsobligationer, torde hinder ej möta att i lagen utsäga detta. Och därest andra inländska skuldförbindelser än de t punkterna 1—5 omnämnda få begagnas till redovisning, bör ett uttryckligt medgifvande i detta hänseende kunna lämnas åtminstone för sådana enskilda järnvägars och industriella inrättningars obligationer, som allmänt anses vara af fullgod beskaffenhet.»

90 §.

Justitierådet Bamstedt anförde:

»Af ordalagen i andra stycket andra punkten vill det synas som om, då enligt balansräkningen de afsätta värdehandlingarna uppgå till högre belopp än försäkringsfonden, rättigheten för bolaget att utfå handlingar i värde motsvarande öfverskottet ej skulle vara ovillkorlig utan beroende af försäkringsinspektionens tillstånd. Meningen torde dock ej vara, att försäkringsinspektionen skall äga förvägra bolaget att utbekomma handlingarna, utan endast, att inspektionen skall hålla kontroll öfver, att don för handlingarnas utbekommande stadgade förutsättning är för handen. Någon jämkning i redaktionen synes således erforderlig.

Tredje punkten i samma stycke tyckes innebära, att då, efter det värdehandlingar, motsvarande försäkringsfonden enligt sista balansräkningen, blifvit afskilda, bolaget skall utbetala försäkringsbelopp, för hvilket afsättning till fonden ägt rum, bolaget må ega utbekomma för bestridandet af sådan utbetalning erforderliga värdehandlingar; men dä bolaget under tiden efter all anledning ingått andra försäkringsaftal, för livilka någon afsättning till fonden ännu ej skett, synes utlemnande! af värdehandlingar för det nppgifna ändamålet ej böra ifrågakomma,

150 Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

med mindre bolaget genom provisorisk balansräkning eller på annat sätt åtminstone gör sannolikt, att värdet af dess förbindelser till försäkringstagarne minskats.

Att i följd af värdehandlingarnas pantsättning svårigheter lätt kunna uppstå, då för en eller annan förvaltningsåtgärd bolaget behöfver äga tillgång till dessa handlingar, är utom all fråga. Särskildt kan detta blifva förhållandet med inteckningsreverser, som allt emellanåt måste finnas tillgängliga för förnyelser, relaxer, utsökning afränta m. m. Det synes önskligt, om förfarandet härvid kunde i någon mån genom lagen regleras, t. ex. genom föreskrift att det allmänna ombudet eger att mot kvitto till bolaget utlämna dylik handling, då därför visas giltig anledning, naturligtvis med skyldighet för ombudet att tillse, att handlingen eller dess ekvivalent inom skälig tid åter aflämnas i ombudets förvar, och att, där så ej sker, om förhållandet göra anmälan hos försäkringsinspektionen.»

Justitierådet Billing, med hvilken justitierådet Hellström instämde, yttrade:

»Innebörden af andra styckets andra och tredje punkter synes dunkel därutinnan, att bolaget säges under de gifna förutsättningarne vara »berättigadt» eller »äga» utbekomma värdehandlingar, men att samtidigt utöfningen af denna rätt göres beroende af försäkringsinspektionens tillstånd. — Därest meningen med dessa stadganden är att försäkringsinspektionen allenast skall kontrollera tillvaron af de för värdehandlingarnes utbekommande stadg.ade förutsättningar, men, i händelse detta finnes vara förhållandet, icke äga att förhålla bolaget värdehandlingarne eller att för dessas utbekommande uppställa något villkor, synes mig med fog kunna anmärkas, beträffande det i andra punkten omförmälda fall, att försäkringsinspektionen vid pröfning af gjord ansökning bör äga både rätt och plikt att taga hänsyn till hvad som under löpande förvaltningsåret kan hafva inträffat, och i fråga om det fall, som afscs i tredje punkten, att, på sätt justitierådet Ramstedt erinrat, utlämnandet bör få äga rum allenast i den mån bolaget kan göra sannolikt, att värdet af dess förbindelser till försäkringsfonden fortfarande är minskadt.»

91 §.

Justitierådet Ramstedt yttrade:

»I denna paragraf förutsättes, att uppkommen vinst i första rummet skall användas till betäckande af förlust, som under föregående år må

157 Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

hafva uppkommit. Då här talas om förlust från »föregående år», kan därmed icke gärna afses det år, under hvilket vinsten uppstått. Men om under ett tidigare år bolaget lidit förlust, kan och i vissa fall bör densamma omedelbart hafva blifvit utjämnad antingen genom minskning af säkerhets- (reserv) fonden eller ock, då fråga är om ömsesidigt försäkringsbolag, genom uttaxering hos delägarne eller nedsättning af försäkringsbeloppen. Att med ett senare års vinst på en gång öka säkerhets- (reserv) fonden till det belopp, hvartill den förut uppgått, låter sig naturligtvis göra, men en sådan åtgärd kan vara onödig, särskild!, om säkerhetsfonden ändock har föreskrifven storlek, och öfverensstämmer ej med föreskrifterna i 29 § aktiebolagslagen om afsättning till reservfond. Och att återställa de genom uttaxering hos försäkringstagarne eller nedsättning af försäkringsbeloppen rubbade förhållandena låter sig näppeligen genomföras. Endast om förlusten från ett gånget år under någon form balanserats såsom brist, synes det ifrågasatta förfarandet kunna vidtagas.

Anmärkningsvärd t synes äfven det sätt, hvarpå förslaget ordnar utsättningen till säkerhetsfonden. Medan under första skedet af fondbildningen de bolag, som å sin rörelse erhållit betydlig vinst, skulle nödgas till fonden afsätta hela det belopp, hvarmed vinsten öfverskjuter 4 procent af inbetaldt aktie- eller garantikapital, skulle åter de bolag, hvilkas vinst icke öfverstiger nämnda procenttal, vara befriade från hvarje afsättning till säkerhetsfonden. Sistnämnda bestämmelse skulle visserligen ej i hela sin utsträckning gälla för försäkringsaktiebolag, som skulle vara pliktige att i främsta rummet göra den i 29 § aktiebolagslagen bestämda afsättning till reservfonden, men de ömsesidiga försäkringsbolagen skulle kunna äfven under en längre tid fortsätta sin verksamhet och göra utdelningar till försäkringstagarne utan att under tiden ett enda öre afsattes till försäkringsfonden. Det vore önskligt, om ifrågavarande fondbilduing kunde regleras på ett jämnare och i visst afseende äfven mera betryggande sätt.

Att, om säkerhetsfonden nedgår under stadgadt belopp, afsättning a ny o skall vidtaga enligt de i paragrafen stadgade grunder kan väl tagas för gifvet men torde dock, på sätt som skett i 29 § aktiebolagslagen, äfven böra uttalas.

Beträffande formuleringen af bestämmelsen angående medgifveu utdelning gäller enahanda anmärkning som framförts vid 55 §. Någon anledning att här genom tillägg af ordet »ränta» afvika från det i 19 och 55 §§ använda uttryck »4 procent å inbetaldt» kapital torde ej förefinn as.

158 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

I vissa försäkringsbolag torde med afseende å verksamhetens beskaffenhet endast med svårighet kunna afgöras, huruvida å rörelsen uppkommit vinst. Hvad särskildt angår rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna kan någon egentlig vinst ej sägas uppstå annat än möjligen å den del af rörelsen, hvilken omfattar sådana delägare, som redan börjat komma i åtnjutande af lifränta. Men att göra afsättningen till säkerhetsfonden beroende af eventuell behållning å denna dol af rörelsen torde ej vara tillrådligt. Lämpligast synes vara att, såsom redan sker i några af dessa anstalter, till säkerhetsfond afsätta någon del af ränteinkomsten å sådana delägares tillgodohafvande, som gjort insättningar för beredande af lifränta men ännu ej uppnått lifränteåldcrn. Denna afkomst, som enligt reglementsbestämmelse tillhör delägarne, kan emellertid ej anses som anstaltens vinst och för öfrigt skulle, om så skedde, tillämpning därå af förslagets stadganden om afsättning till säkerhetsfonden väsentligt förrycka anstaltens verksamhet. Särskilda föreskrifter i detta hänseende synas sålunda för rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna vara af nöden.»

Justitieråden Hellström, Billing och Bohman ansågo lika med justitierådet Ramstedt det vara rådligt, att i lagen infördes uttrycklig föreskrift därom att, i händelse säkerhetsfonden nedginge under stadgadt belopp, afsättning till densamma ånyo skulle vidtaga enligt förut angifna grunder.

92 §.

Högsta domstolen fäste uppmärksamheten därå, att innehållet i första stycket icke utmärkte — hvad dock torde vara afsedt — att försäkringstagarne skulle njuta panträtt i däri omförmälta värdehandlingar.

93 §.

Då de afvikelser från stadgandena i 85—92 §§, som enligt 93 § tinge medgifvas, lätt kunde medföra, att den säkerhet, samma stadganden afsåge att bereda inländska försäkringstagare, i någon mån äfventyrades, syntes det högsta domstolen, att dylika afvikelser ej borde tillåtas, med mindre än att åtgärder tillika vidtoges för skyddande af de inländska försäkringstagarnes rätt, så att denna, oberoende af gjorda eftergifter, bibehölles oförändrad, samt att förbehåll i detta syfte förty borde i lagen inflyta.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

94 §.

Justitierådet Bamstedt anförde:

»Den ifrågasatta åtgärden att, utan att på något sätt villkoren för kompetens till aktuariebefattningen blifvit bestämda, öfverlämna åt försäkringsinspektionen att i hvarje särskildt fall afgöra, huruvida till sådan befattning föreslagen person må godkännas, synes kunna, om ock ej medföra fara för godtycke, så åtminstone lätteligen framkalla tvifvelsmål om inspektionens opartiskhet och konsekvens. Lämpligare torde vara att tillåta inspektionen fastställa kompetensvillkoren, dock måhända med rätt för inspektionen att på särskild framställning kunna såsom aktuarie godkänna den, som ej förmår i allo uppfylla sagda villkor men det oaktadt kan anses i stånd att sköta dylik befattning.»

Högsta domstolens öfrige ledamöter ansågo lika med justitierådet Kamstedt det vara lämpligare, att allmänna kompetensvillkor för aktuarie bestämdes af någon myndighet, med rätt för denna att i särskildt fall bevilja dispens.

95, 96 och 97 §§.

Justitierådet Bamstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige ledamöter förenade sig, anförde:

»Enligt hvad af föredragande departementschefen framhölls vid remissen af ifrågavarande lagförslag, äro föreskrifterna i 95—97 §§ afsedda att äga tillämpning jämväl i fråga om utländska försäkringsanstalter, som drifva rörelse här i riket. Denna afsikt torde emellertid böra angifvas på ett bestämdare och tydligare sätt än som i dessa paragrafer skett; och synes ett uttalande i detta syfte hafva sin rätta plats i den lag, som reglerar de utländska försäkringsanstalternas verksamhet här i landet. G od kännes denna uppfatt ning, torde i 95 § och i rubriken till förevarande afdelning af lagen ordet »försäkringsanstalt» böra utbytas mot »försäkringsbolag».

Af samma anledning, som föranledt upptagande i förslaget af förbud för ledamot af försäkringsinspektionen att deltaga i styrelsen af eller hafva anställning vid försäkringsbolag, torde äfven böra dylik ledamot förbjudas att vara aktieägare eller garant i sådant bolag.

Då bestämmelsen i 96 §, att öfver försäkringsinspektionens beslut klagan må föras hos Konungen, väl ej skall gälla i fråga om beslut, Bih. till Bilcsd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 22

160 Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.

som omtalas i 105 §, torde för undvikande af hvarje anledning till tvekan sådant böra i lagen angifvas.

Ett förtydligande af det i 97 § förekommande uttrycket »här i riket meddelade försäkringar» torde vara erforderligt. Äfven då ett svenskt försäkringsbolag drifver rörelse i utlandet, torde det nämligen kunna inträffa, att bolagets inhemska styrelse i sista hand pröfvar, huruvida ett till den utländska rörelsen hörande försäkringsaftal skall komma till stånd; och försäkringen kan då sägas vara meddelad här i riket. Förslagets mening torde dock ej vara, att för sådan försäkring bidrag skall lämnas till försäkringsinspektionen. Beträffande åter utländsk försäkringsanstalt, som drifver rörelse i Sverige, torde i paragrafen afses alla sådana försäkringar, som ingås genom anstaltens härvarande generalagent; men af hvad nyss anförts torde framgå, att det icke kan tagas för gifvet, att under alla förhållanden förslaget skulle så tolkas.»

Justitierådet Billing, med hvilken justitierådet Hellström instämde, yttrade vidare:

»Lämpligheten af de i andra stycket af 96 § föreslagna bestämmelser synes mig kunna starkt dragas i tvifvelsmål. Då i allmänhet verkligt sakkunnige män på ifrågavarande område torde, om man bortser från dem, som tillhöra försäkringsinspektionen, vara att finna allenast bland sådana, som på ett eller annat sätt äro i försäkringsverksamhetens tjänst anställde, skulle, därest förslaget blefve lag, försäkringsinspektionens beslut och utlåtanden komma att underkastas bedömande och kritik af dem, som själfve i regel stå under inspektionens uppsikt och kontroll, — en anordning, som efter vanlig uppfattning måste anses ganska oegentlig och stötande. Ännu betänkligare synes mig dock vara, att ett svenskt ämbetsverks åtgärder och uttalanden jämväl i rent inhemska angelägenheter skulle kunna underkastas granskning af främmande undersåtar. Något giltigt skäl, hvarföre på detta område mer än på andra Konungen skulle hänvisas att i regeringsärenden söka råd och upplysning hos utländske män, synes mig ej vara anfördt, och hemställer jag därföre att ifrågavarande bestämmelser måtte få ur förslaget utgå.»

98 §.

Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige ledamöter förenade sig, yttrade:

»Föreskriften i början af paragrafen om skyldighet för försäkrings-

161 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

bolag att »upprätta» vissa angifna handlingar, bör, såsom antagligen tillkommen af förbiseende, utgå. Då meningen väl torde vara, att balansräkningen icke skall till försäkringsinspektionen ingifvas förr än dess innehåll vid bolagsstämma blifvit definitivt bestämdt och att den i andra punkten omtalade uppgift om bolagets ställning vid räkenskapsårets slut skall grundas å den sålunda af bolagsstämma pröfvade balansräkningen, torde för dessa handlingars ingifvande till försäkringsinspektionen och för uppgiftens införande i tidniug icke kunna stadgas samma tid, som skulle gälla för ordinarie bolagsstämmas hållande. Med hänsyn till vikten däraf, att publicerandet af här afsedda handlingar ej mer än nödigt är fördröjes, anser jag mig böra ifrågasätta, om ej tiden för bolagsstämmans hållande må kunna framflyttas till sex månader efter räkenskapsårets slut och den i förevarande paragraf berörda tidsfrist bestämmas till en månad efter bolagsstämman.»

99 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Förbudet att för allmänheten yppa vid granskning af försäkringsbolags handlingar eller vid bolagsstämma gjorda iakttagelser angående enskildes personliga och ekonomiska förhållanden kan ej innebära hinder för att, där så finnes nödigt, i berättelse eller annan tjänstehandling åberopa sådana iakttagelser; och af dylika handlingar kan allmänheten ej förvägras att taga del. Med afseende härå synas orden »för allmänheten» lämpligen kunna utbytas mot »utom tjänsten» eller annat liktydigt uttryck.

Stadgandet i sista punkten kan uuder vissa förhållanden medföra, att af bolaget utsedde revisorer icke skulle komma i åtnjutande af hela det arfvode, som blifvit för dem bestämdt. I följd häraf och då för öfrigt kan inträffa, att bolagets revisorer ej åtnjuta något arfvode, torde någon ändring böra vidtagas i denna bestämmelse.»

100 §.

Justitierådet Ramstedt anförde:

»Enligt denna paragraf äger försäkringsinspektionen att, då den anser att i något af angifna hänseenden fel förefinnes i ett försäkringsbolags verksamhet, förelägga bolaget att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som pröfvas erforderliga för rättelses vinnande. Då detta beslut kan hos Konungen öfverklagas, synes i allmänhet icke vara något att

162 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

erinra mot ett sådant förfarande. I ett särskild! fall synes det dock stötande. Dylikt föreläggande skulle nämligen kunna af försäkringsinspektionen meddelas, därest den finner grunderna för bolagets verksamhet icke vara betryggande. Dessa grunder fastställas af Konungen och kunna ej utan Konungens medgifvande ändras. Att under sådana förhållanden låta försäkringsinspektionen föreskrifva, att ändring däri bör ske med risk att, äfven om inspektionens beslut vinner laga kraft, den ifrågasatta ändringen ej kommer att af Konungen godkännas, kan icke gärna låta sig göra. Att förändrade förhållanden kunna påkalla ändring af grunderna för ett försäkringsbolags verksamhet, är emellertid lika gifvet som att det bör åligga försäkringsinspektionen att härå aktgifva. Men för ett ingripande från dess sida bör väljas en annan väg, ocli i hvarje fall bör ett föreläggande i syfte att få grunderna ändrade ej kunna meddelas annat än af Konungen.

I afseende å de till redovisning af försäkringsfond afsätta medel förekomma här två skilda bestämmelser, som i viss mån synas innebära en motsägelse och som åtminstone ej torde lämna erforderlig lodning för försäkringsinspektionen. Enligt första punkten, som afser alla försäkringsbolag, äger försäkringsinspektionen ingripa, så snart de afsätta värdehandlingarna ej motsvara fonden. Det ligger nära till hands att antaga, att denna bestämmelse innefattar skyldighet för inspektionen att påkalla rättelse, så snart en nämnvärd differens förefinnes mellan handlingarnas värde och försäkringsfondens belopp.

Men enligt ett senare stadgande, hvilket endast afser lifförsäkringsbolag, kan inspektionen låta anstå med vidtagandet af hvarje åtgärd ända till dess att värdehandlingarna befinnas understiga fondens belopp med mera än två procent af de sammanlagda lifförsäkringsbelopp, för hvilka bolaget är pliktigt att göra afsättning till fonden. Då det kan inträffa, att fonden icke uppgår till mera än tio procent eller en än mindre del af försäkringssumman, skulle således enligt detta stadgande ett bolag kunna anses hafva ett visst berättigande att obehindradt få fortsätta sin verksamhet, ehuru det i värdehandlingar redovisat endast omkring fyra femtedelar eller än mindre af hvad som rätteligen bort finnas.

Anmärkningsvärd synes äfven föreskriften att, om värdehandlingarna med mera än två procent af försäkringssumman understiga fondens belopp, inspektionen skall förelägga bolaget att inom viss tid, ej öfverstigande fyra veckor, fylla bristen. Ehuru inspektionen förut kunnat öfverse med bolagets underlåtenhet att redovisa värdehandlingar

163 Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 33 a.

till fulla beloppet, skulle bolaget nu ovillkorligen åläggas att inom en mycket begränsad tid anskaffa allt, som felas. Hvad särskildt angår tidsbestämningen, torde det medgifna anståndet, såframt meningen är att detsamma skall räknas från det bolaget erhållit del af inspektionens beslut, vara alltför knappt tillmätt. Detta beslut kan nämligan af bolaget öfverklagas, och då, i saknad af annan bestämmelse, förordningen den 14 december 1866 bör lända till efterrättelse, utgår besvärstiden icke förr än å trettionde dagen efter delfåendet.

I det liflorsäkringsbelopp, hvartill i förevarande fall hänsyn skall tagas, får enligt förslaget lifräutebelopp ej medräknas. Något skäl för ett sådant undantag har icke blifvit anfördt. Att rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna, hvilkas verksamhet hufvudsakligen afser beredandet af lifränta, härigenom skulle komma i en vida sämre ställning än andra bolag, där lifränterörelsen spelar en jämförelsevis underordnad roll, torde icke hafva varit åsyftadt, men bör i hvarje fall observeras.

Att, då Konungen förordnar om bolags upplösning, anmälan därom skall göras till registret måste antagas vara afsedt, men har icke blifvit i förslaget påbjudet. Huruvida bestämmelserna i 20 §, andra stycket, och 67 §, andra stycket, kunna anses innefatta åläggande att till registret göra anmälan om likvidator, som af Konungen förorduats, är tvifvelaktigt; och torde ett förtydligande vara erforderligt.

Af Konungen förordnad likvidator, som i denna paragraf afses, lärer icke, så framt hans rätt därtill ej i lag fastslås, äga att utan medgifvande af bolagets delägare tillgodogöra sig ersättning för sitt arbete. Då ett dylikt medgifvande ej alltid kan vara att påräkna, torde likvidatorns rätt till arfvode böra i förslaget regleras.»

Högsta domstolens öfrige ledamöter biträdde hvad justitierådet Ramstedt anmärkt om oformligheten däraf, att försäkringsinspektionen skulle berättigas att på egen hand föreskrifva ändring i de af Konungen fastställda grunderna för försäkringsbolags verksamhet, och voro samma ledamöter jämväl ense med justitierådet Ramstedt därutinnan, att de särskilda i första och andra punkterna af paragrafens första stycke gifna föreskrifter om rätt och skyldighet för försäkringsinspektionen att ingripa, då försäkringsfonden nedgått under normalt belopp, syntes vara oklara och i viss mån sinsemellan stridiga samt förty i behof al omarbetning.

Hvad justitierådet Ramstedt yttrat därom, att likvidators rätt till arfvode borde i förslaget regleras, biträddes af högsta domstolens öfrige ledamöter.

164 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

101 §.

I afseende å stadgandet om arfvode åt den af Konungen förordnade likvidatorn hänvisade högsta domstolen till hvad vid 99 § yttrats i anledning af den där förekommande likartade bestämmelsen.

103 §.

Justitierådet Ramstedt anförde:

»I)å meningen torde vara, att panträtt skall tillkomma lifförsäkringstagarne jämväl i de tillgångar, som enligt 92 § blifvic satta i särskildt förvar, men andra stycket i 103 § erhållit en formulering, som synes innebära en anuan uppfattning, torde detsamma böra undergå någon jämkning.

De båda åtgärder, som enligt förslaget skulle vara bestämmande för storleken af administrationsboets fordran hos konkursboet, äro uppskattningen af värdehandlingarna samt beräkningen af lifförsäkringsfondens belopp och af den summa, hvartill säkerhetsfonden högst bör uppgå. Den förstnämnda åtgärden skulle verkställas af försäkringsinspektionen och, i händelse anmärkning framställdes mot dess beslut, uppskattningen granskas af en särskild nämnd. Beräkningen af fondernas storlek skulle äfven i första hand utföras af försäkringsinspektionen, men på klagan öfver dess beslut pröfvas af Konungen. Att på sådant sätt låta administrativa myndigheter afgöra frågan om borgenärs fordringsrätt i konkurs strider emot hittills gällande grundsatser; och såväl med hänsyn till rättssäkerheten som ur andra synpunkter synes det vara önskligt, att denna fråga öfverlämnas till domstolarnes bedömande. Inspektionen skulle i så fall uträkna storleken af administationsboets fordran och densamma på vanligt sätt i konkursen bevakas. För domstolarne kan det näppeligen anses möta någon större svårighet att pröfva denna fråga, än att afgöra de mångahanda andra, domstols pröfning underkastade frågor, i hvilka tekniska spörsmål förekomma. För utredning af dessa spörsmål kunna sakkunniga höras och utlåtande af myndigheter infordras. Med den nu ifrågasatta anordningen är äfven förenad den fördel, att uppskattningen af värdehandlingarna och beräkningen af fonderna samtidigt komma under pröfning, hvarigenom vinnes bättre öfversikt och större säkerhet att bedöma, i hvad mån de särskilda beräkningarna inverka på vederbörandes rätt. För öfrigt är, äfven om förslagets bestämmelser bibehållas, den möjlighet icke ute-

165 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

sluten, att tvistefrågor kunna uppstå, hvilkas afgörande inverkar på storleken af administrationsboets fordran och som ej kunna pröfvas annat än af domstol. Så kan till exempel tvist yppas, huruvida med värdehandlingarna i allmänhet eller med en eller annan dylik handling så förfarits, att lifförsäkringstagarne däri äga panträtt.»

Justitierådet Billing, med hvilken justitieråden Hellström och Bohman instämde, yttrade:

»I likhet med justitierådet Ramstedt anser äfven jag de föreslagna bestämmelserna om fastställandet af administrationsboets fordringsrätt i bolagets konkurs vara oantagliga. De i sista stycket af 103 § begagnade ordalag äro nämligen så affatfade, att jäf mot den af administrationsboet bevakade fordran kan af annan borgenär stödjas, måhända på formella skäl, men icke på materiella grunder. Men en sådan lösning af frågan är, enligt min åsikt, omöjlig vid det förhållande att, så vidt jag rätt uppfattat förslagets mening, de bland bolagets borgenärer, som icke tillika äro försäkringstagare, ej äro behöriga att öfverklaga vare sig den i 106 § föreskrifna beräkning eller den slutliga utredning, hvarom i 107 § förmäles, och följaktligen komma att stå rättslösa gentemot administrationsboet. Mig synes därföre behörig hänsyn till allmänna rättsgrundsatser kräfva, att administrationsboets fordringsanspråk behandlas på enahanda sätt som hvarje annan i konkurs anmäld fordran, hvilket naturligtvis ej hindrar att i lag fastslå de allmänna grunder, efter hvilka fordringsrättens belopp skall bestämmas.»

104 §.

Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige ledamöter instämde, anförde:

»Bestämmelsen, att lifförsäkringsbelopp, som förfallit till betalningföre admininistrationens inträde, skall utgå efter dessförinnan gällande grunder, kan antagas skola innebära, att det belopp bör utbetalas, som skolat gäldas i händelse konkurs eller likvidation ej inträffat; men torde i sådant fall bestämmelsen kunna på ett tydligare sätt affattas. Då för »administrationens inträde» någon fix tidpunkt icke finnes i förslaget angifven, synes lämpligare att såsom tidsbesi åmning använda »bolagets upplösning». Emellertid kan ifrågasättas, om giltigt skäl föreligger att låta den omständighet, att ett försäkringsbelopp förfallit till betalningföre eller efter administrationens inträde, medföra en bestämd skillnad i försäkringstagarens rätt. Enligt 17 kap. 11 § handelsbalken äger, då arbetsgivare är pliktig gälda lifränta åt skadad arbetare, denne

166 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

förmånsrätt i arbetsgifvarens konkurs för hvad af lifräntan belöper å tiden efter konkursens början. Här åter föreslås ett delvis motsatt förfarande. Lifförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning före administrationens början, skulle försäkringstagaren äga till fullo utbekomma. I hvad mån senare förfallna ersättuingsbelopp må utfalla, beror af omständigheterna. Med gällande konkurslagstiftning synes bäst öfverensstämma att i afseende å rätten till betalning låta samma regel tillämpas å förfallna som å icke förfallna försäkringsbelopp.»

Justitierådet Billing, med hvilken justitieråden Hellström och Boliman förenade sig, tilläde:

»Ibland lifförsäkringsvillkoren ingår, såsom bekant, vanligen äfven den bestämmelsen att försäkringsbeloppet utbetalas viss tid, i allmänhet några månader, efter det beloppet blifvit genom styrelsebeslut eller annorledes fastställdt, och först då denna tid gått till ända är följaktligen försäkringsbeloppet till betalning förfallet. Om, såsom vill synas antagligt, i förevarande paragraf sagda uttryck skall så förstås, att det faktum, som grundar rätt till försäkringssummans utbekommande, inträffat, bör för undvikande af missförstånd redaktionen till öfverensstämmelse härmed rättas.

105 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Rätt att påkalla en så vidlyftig och kostsam åtgärd som värderingens granskning af särskild nämnd bör naturligen ej tillkomma annan än den, hvars rätt verkligen är däraf beroende. Det lärer därföre ej vara tillfyllest att den med värderingen missnöjde själf anser sin rätt vara för nära trädd, utan torde frågan härom böra pröfvas af försäkringsinspektionen, innan denna gör anmälan om utseende af nämnd.

Då det icke kan förutsättas, att i nämnden insatta personer vilja utan ersättning fullgöra granskningsuppdraget, torde vara erforderligt att meddela för sådan ersättnings utbekommande nödiga föreskrifter.»

106 §.

Ilråga om de tidsbestämmelser, som hänförde sig till administrationens inträde, åberopade högsta domstolen hvad vid 104 § blifvit anfördt; och då, såsom förut framhållits, tiden för klagan öfver för- Säkringsinspektionens beslut torde vara trettio dagar efter delfåendet af samma beslut, men i detta fall, där rätt till klagan torde tillkomma ej

167 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

blott eu hvar lifförsäkriugstagare utan äfven andra bolagets borgenärer och aktieägare, någon delgifning i vanlig mening ej kunde äga ruin, syntes särskilda föreskrifter erforderliga lör besvärstidens bestämmande.

107 §.

Högsta domstolen ansåg sådan ändring böra vidtagas i förevarande bestämmelser, att försäkring icke, eller åtminstone icke utan uttryckligt medgifvande af försäkringstagaren, finge öfverflyttas å bolag med vidsträcktare personlig ansvarighet än som förekomme i det bolag, från hvilket öfverflyttningen skedde.

109 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Här upptagna stadganden lämna icke erforderlig ledning för bedömande af frågan om den rätt till de afsätta värdehandlingarna, som i förhållande till öfriga försäkringstagare må tillkomma den eller dem, hvilka före likvidationens eller konkursens början lidit eller under fortgången däraf lida brandskada, och meddela icke någon upplysning om de grunder, efter hvilka försäkringstagarne i allmänhet skola anses äga fordringssrätt gent emot bolaget. Utan klara och tydliga bestämmelser i dessa afseenden kan emellertid försäkringstagarnes rätt på ett betänkligt sätt äfventyras. Förslaget i denna del behöfver sålunda fullständigas, och torde därvid jämväl böra fastslås, vid hvilken tidpunkt bolagets ansvarighet för därefter uppkommen eldskada skall upphöra.

Det i denna paragraf omförmälda ombuds uppgift säges vara att »utöfva försäkringstagarnes panträtt» med afseende å de enligt 90 § i särskildt förvar satta värdehandlingar. De sålunda för angifvande af hans ställning och funktioner använda uttryck synas emellertid vara ej blott stridande mot vanligt språkbruk utan jämväl synnerligen dunkla, i det att gränserna för hans plikt och befogenhet att i likvidationen eller konkursen representera försäkringstagarne i gemen och en hvar af dem särskildt knappast kunna sägas vara ens antydda. Jämväl ur denna synpunkt lärer därföre en omarbetning af förevarande paragrat vara af" nöden. Skall allmänt ombud utses, erfordras föreskrift om ersättning åt ombudet.»

110 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om töljande yttrande:

»Att öfverlåtelse ej må ske till annat än inländskt försäkringsbolag Bih. till Biksd. Prot. 1903. 1 Samt. 1 Afd. 20 Höft. 23

168 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

är säkerligen afsedt, men torde jämväl böra i lagen uttalas, livarjämte äfven för nu föreliggande fall lärer böra stadgas förbehåll i syfte att öfverflyttningen icke må för försäkringstagarne medföra vidsträktare personlig ansvarighet än som förut ålåg dem.

Då förslagets mening synes vara, att genom försäkringsinspektionens bitall till den hos inspektionen gjorda ansökning öfverlåtelsen skulle komma till stånd, torde vid sådan ansökning böra fogas icke, såsom här upptages, allenast ett förslag till aftal, utan ett under förbehåll af inspektionens godkännande ingånget, men för kontrahenterna lagligen bindande aftal om öfverlåtelse.

1 öfrigt synes böra föreskrifvas, att om i denna ordning ett bolags alla försäkringar öfverflyttas å annat bolag, förstberörda bolag därigenom skall anses upplöst; hvarjämte för bevarande af sådana borgenärers rätt, hvilkas anspråk mot bolaget icke grundas å försäkringsaftal, synes erforderligt stadga, att, om bolaget efter öfverlåtelsen försättes i konkurs, återvinuingstalan i enlighet med 35 § 3 mom. konkurslagen må kunna töras, därest inspektionens godkännande tillkommit inom viss tid före konkursens början.»

112 §.

Då ansvarsbestämmelsen i första stycket erhållit en sådan formulering, som om enskild person skulle kunna vara berättigad att för egen räkning drifva försäkringsrörelse, ansåg högsta domstolen samma ansvarsbestämmelse böra i någon mån omredigeras.

113 §.

Som andra stycket af förevarande paragraf torde vara afsedt att hänföra sig till samtliga de med 1), 2) och 3) betecknade moment af 98 §, men uttrycket »uppgift» förekomme allenast i mom. 2, och således fara för misstydning kunde uppstå, ansåg högsta domstolen, en annan redaktion böra begagnas.

114 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Föreskrifterna i 98 § om vissa handlingars upprättande och ingifvande till försäkringsinspektionen torde ej kunna gälla för bolag, som

169 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

är under likvidation. I lagen bör således icke heller stadgas någon påföljd för likvidators underlåtenhet att fullgöra åligganden enligt nämnda paragraf.

Däremot torde straff böra utsättas för styrelseledamots underlåtenhet att fullgöra den anmälningsskyldighet, som enligt 101 § åligger styrelsen. Försummelse i detta afseende skulle eljest icke medföra någon påföljd.»

116 §.

Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige ledamöter instämde, yttrade:

»Den omkastning af ordningen för ett ömsesidigt försäkringsbolags bringande till stånd som för här afsedda bolag föreslås, i det att stadfästelse å bolagsordningen icke skulle sökas före bolagets konstituerande utan först efter det vid sammanträde, som i 33 § omförmäles, bolaget blifvit bildadt, synes ej medföra annan egentlig fördel än att stadfästelse å bolagsordningen och bolagets registrering skulle kunna sökas på samma gång. Denna fördel torde dock lätteligen blifva endast skenbar. Därest Konungens befallningshafvande, som har att pröfva bolagsordningens innehåll, skulle finna, att densamma i någon väsentligare del ej kunde oförändrad fastställas, lärer nämligen registrering af bolaget ej kunna verkställas förr än bolaget blifvit i ärendet hördt och lämnat sitt medgifvande till den ifrågasatta ändringen. Den i afseende å dessa bolag föreslagna anordningen i förening med den omständighet, att särskilda bestämmelser ej meddelats för reglerande af bolagens tillkomst, hvilket ansetts kunna ske enbart genom att från tillämpning å dem utesluta några af förslagets paragrafer, torde äfven komma att i praktiken medföra tvekan och osäkerhet. Sannolikheten härför är så mycket större, som några af de bestämmelser, hvilka synas vara ämnade att gälla för dylika bolag, uppenbarligen icke efter sin lydelse kunna å dem tillämpas. I detta hänseende må påpekas föreskrifterna i 26 §, 27 § 13 mom. och sista stycket samt 33 och 34 §§, hvilka alla förutsätta att, innan försäkringsbolag bildas, vissa bestämmelser blifvit fastställda, hvilkas uppfyllande utgör villkor för att bolaget skall kunna komma till stånd.

I öfrigt anmärkes: att, då beslut om ändring i bolagsordning väl ej skall gälla förr än ändringen blifvit af Konungens befallningshafvande stadfästad och i sammanhang därmed registrerad, ansvarspåföljd för underlåtenhet att å sådan ändring ofördröjligen söka stad-

170 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

fästelse |och registrering ej synes vara på sin plats; att af skäl, som anförts ^vid 29 §, bolagets firma bör innehålla ordet »försäkring» eller »försäkringsbolag», hvarjämte den allmänt vidtagna praxis att i firman på något sätt angifva bolagets verksamhetsområde torde böra i lagfastslås; att, då i försäkringsbolag, som faller under 116 §, delägarnes ansvarighet är ovillkorligen bestämd, det synes öfverflödigt att i registret införa uppgift angående omfattningen af detta ansvar; att af samma anledning stadgandet i 38 § första stycket ej kan gälla för ifrågavarande bolag; att den i 77 § tredje stycket fastställda tid för anförande af besvär öfver vägrad registrering ej sammanfaller med tiden för klagan öfver Konungens befaliniugshafvandes beslut å ansökning om stadfästelse af bolagsordning eller däri beslutad ändring; att det för delägarne i dessa bolag utan tvifvel skulle vara till större nytta, om den i 98 § omförmälda uppgift infördes i någon ortstidning i stället för i allmänna tidningarna; samt att, då ett bolags verksamhet är begränsad till försäkring af egendom inom ett län, det ej, såsom i slutet af 116 § förutsattes, bör kunna ifrågakomma, att styrelsens säte flyttas från ett län till ett annat.»

117 §•

Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige ledamöter förenade sig, anförde:

»Enligt denna paragraf skall lagen ej äga tillämpning å »ömsesidigt försäkringsbolag, som med afseende på verksamhetens art och ändamål är jämförligt med pensions- eller annan understödskassa». Med pensions- och understödskassor torde böra förstås sådana inrättningar, hvilka visserligen utöfva försäkringsverksamhet, men som ej äro afsedda för allmänheten utan endast för en viss kategori af medborgare, de där på grund af sin verksamhet eller af annan bestående anledningkunna sägas bilda en sluten krets. Då emellertid eu dylik inrättning mera med afseende å verksamhetens omfång än å dess art och ändamål skiljer sig från ett vanligt försäkringsbolag, möter svårighet att af förevarande undantagsstadgande, såsom det i förslaget blifvit formuleradt, sluta sig till, hvilka försäkringsbolag därmed afses, och följaktligen äfven att bedöma befogenheten af ett sådant undantag. Därest emellertid detsamma anses böra bibehållas, torde tolkningen däraf böra underlättas genom anförandet af exempel eller på annat sätt.»

171 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

120 §.

Justitieråd et Ramstedt, ined hvilken högsta domstolens Öfrige ledamöter instämde, yttrade:

»Äfven om ett försäkringsbolags stadgar blifvit före lagens, trädande i kraft stadfästa af Konungen eller Konungens befallningshafvande, skola dessa stadgar dock icke lända till efterrättelse i den mån de stå i strid med lagens föreskrifter. Någon skyldighet lör bolaget att bringa stadgarne till öfverensstämmelse med lagen förefinnes dock icke enligt förslaget. Att en sådan bristande öfverensstämmelse mellan lag och stadfästa stadgar lätt kan vålla förvirring, synes emellertid uppenbart.

Upptaga för lilförsäkringsbolag stadfästa stadgar bestämmelser angående de i 6 och 28 §§ augifna grunder för lifförsäkringsverksamheten, skulle dessa bestämmelser fortfarande gälla. Full garanti att sålunda fastslagna grunder stå i öfverensstämmelse med de principer, hvarå lagen är byggd, kan emellertid ej förefinnas. Och då, i händelse stadgarne ej upptaga föreskrifter angående alla omförmälda grunder utan i vissa afseenden nya bestämmelser erfordras, svårighet kan möta att utan jämkning i redan gällande föreskrifter erhålla nödig konsekvens emellan de särskilda bestämmelserna, synes sådan ändring i förslaget lämpligen böra vidtagas, att de bolag, hvarom nu är fråga, blifva iörpliktade att, oberoende af stadgarnes innehåll, söka stadfästelse å alla de grunder för lifförsäkringsverksamlieten, som böra af Konungen pröfvas.

Då enligt förslaget bolag, som emot förutbetalda premier skall meddela brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, är pliktigt att upprätta bestämmelser angående vissa grunder för bolagets verksamhet och att därå söka stadfästelse, torde särskilda öfvergångsstadganden vara erforderliga äfven för sådana bolag, som, på grund af redan'stadfästa stadgar, drifva d_ylik rörelse.

2. Förslag till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket.

Mot förslaget framställdes följande anmärkningar, nämligen vid:

2 §.

Då det icke torde vara afsedt att ordna lagstiftningen så, att

172 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

kommanditdelägare i handelsbolag skulle blifva ansvarige för fullgörande af en generalagents skyldigheter, ansåg högsta domstolen att till förmån för dem undantag borde göras från den i sista punkten uppställda regeln.

4 §•

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Då det för pröfning af en anstalts verksamhet synes vara af minst lika stor vikt att ega kännedom om de öfver granskningen af anstaltens räkenskaper och förvaltning afgifna utlåtanden som att hafva tillgång till förvaltningsberättelserna, torde jämväl revisionsberättelser för de år under det sista decenniet, anstalten varit i verksamhet böra företes.

9 mom. torde böra undergå någon omredigering i syfte att tydligare än som skett uttrycka, att där angifvet belopp — 100,000 eller 50,000 kronor skall nedsättas för hvarje särskildt slag af forsäkling, som anstaltens härvarande rörelse kommer att omfatta.»

5 §•

Justitierådet liamstedt anförde:

»Därest de mera formella villkoren för rätt att drifva försäkringsrörelse uppfyllts, skulle, enligt förslaget, en vägran af tillstånd till rörelsens utöfning kunna grundas allenast på beskaffenheten af det system, efter bvilket försäkringsanstalten vore ordnad. Äfven om systemet är godt, kan dock rörelsen bedrifvas på ett sådant sätt eller anstaltens ekonomiska ställning vara sådan, att den ej kan anses erbjuda betryggande säkerhet; och att begränsa försäkringsinspektionens granskningsrätt, därhän, att den ej äger taga hänsyn till sådana omständigheter, synes illa stämma öfverens med tillbörligt tillgodoseende af svenska medborgares bästa. Äfven om åt försäkringsinspektionen ej kan lämnas den tämligen obegränsade frihet i bedömandet af hithörande frågor, som innefattas i den af skandinaviska kommittén föreslagna bestämmelsen om rätt att vägra tillstånd, då sådant »af hänsyn till det allmänna» kunde anses påkalladt, torde åt försäkringsinspektionen åtminstone böra lämnas Öppet att vid pröfning åt utländsk försäkringsanstalts ansökning och följaktligen. äfven vid den kontrollerande verksamhet, som enligt 10 § skall af inspektionen utöfvas, fästa afseende vid anmärkningar, som af myndigheter i anstaltens hemland framställts, samt vid innehållet i anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelser.»

178 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Justitierådet Billing yttrade:

»Den i 4 § 4 mom. meddelade föreskrift, att utländsk försäkringsanstalts ansökning om rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse skall vara åtföljd af styrkt uppgift om anmärkningar, som af det främmande landets myndigheter må hafva under de tre sista åren framställts mot anstaltens verksamhet, äfvensom af förvaltningsberättelse för hvart och ett af de sista tio åren, synes följdriktigt hafva till syfte att sätta försäkringsinspektionen i tillfälle att, så vidt möjligt, ur alla synpunkter pröfva, huruvida den sökande anstaltens verksamhet och ställning äro sådana, att svenska undersåtars intressen ej kunna antagas blifva genom bifall till ansökningen äfventyrade. Enligt 5 §, som härutinnan afviker från de af den skandinaviska kommittén föreslagna bestämmelser, äger emellertid försäkringsinspektionen, såvidt formella föreskrifter blifvit uppfyllda, rätt att afslå ansökningen allenast för det fäll, att grunderna för anstaltens verksamhet finnas hvila på ett system, som uppenbarligen är af beskaffenhet att ej medgifva en betryggande försäkringsverksamhet. I anslutning till hvad redan inom högsta domstolen framhållits anser äfven jag tillräckligt skäl icke föreligga att, på sätt som skett, betaga försäkringsinspektionen rätt att vid pröfning af ansökningen taga hänsyn jämväl till andra omständigheter än själfva grunderna för anstaltens verksamhet.»

Högsta domstolens öfrige ledamöter instämde uti de af justitieråden Ramstedt och Billing afgifna yttranden.

8 §•

Högsta domstolen erinrade att, därest ändring vidtoges beträffande den i 98 § af förslaget till lag om försäkringsanstalter förekommande tidsbestämning, tiden för vidtagandet af de i förevarande paragrafs andra moment omförmälda åtgärder jämväl torde kunna förkortas.

11 §•

Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström och Bohman instämde, yttrade:

»Då stadgandet i andra stycket afser tiden omedelbart efter det utländsk försäkringsanstalt upphört att drifva rörelse här i riket, under det första styckets bestämmelser i allmänhet ej torde komma till användning förr än anstaltens vid nämnda tid kvarstående förbindelser

174 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

blifvit fullgjorda, torde i afseende å paragrafens uppställning en omkastning mellan de båda styckena böra äga rum.

Den i början af andra stycket gifna regeln lämpar sig ej för det fall, att rörelsen upphör på grund af något försäkringsinspektionens beslut. Anstalten kan nämligen då icke genast vid rörelsens afbrytande uppgifva ombud, utan sådant måste till en början förordnas af inspektionen, men anstalten bör hafva rätt att få ombudets funktioner öfverlåtna å den, som sedermera af anstalten därtill i behörig ordning anmäles. Att försäkningsinspektionen bör vara oförhindrad att, därest uppgifvet ombud ej kan anses äga nödiga kvalifikationer, vägra att godkänna detsamma, ligger helt visst nära till hands, men torde för undvikande af tvekan böra uttalas. Uppdraget s}rnes i förevarande liksom i 7 §:s fall böra innefatta bemyndigande att »å anstaltens vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten med afseende på redan meddelade försäkringar».

I lagen torde böra föreskrifvas, att ombud, som förordnas enligt 7 eller 11 §, skall enligt inspektionens bestämmmande åtnjuta ersättning, likasom äfven att sådan ersättning må uttagas af de utaf anstalten deponerade medlen.»

12 §.

Justitierådet Eamstedt erinrade vid denna paragraf om de anmärkningar som af högsta domstolen tramställts vid 3 § 2 mom. af förslaget till lag om försäkringsanstalter.

Af skäl, som anförts vid granskningen af 95—97 §§ i förslaget till lag om försäkringsanstalter, ansåg högsta domstolen, att för utländska försäkringsanstalter gällande bestämmelser, motsvarande i erforderliga delar de i nämnda paragrafer upptagna föreskrifter, borde i nu förevarande lag införas.

3. Förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångs-

balken.

4. Förslag till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

5. Förslag till lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4

maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar.

6. Förslag till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli

1887 angående handelsregister, firma och prokura.

Sist omförmälda fyra lagförslag föranledde ej annan erinran än att bestämmelse om tiden för de särskilda lagarnes trädande i kraft saknades.

Ex protocollo Axel Dandenéll.

Bill. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

STOCKHOLM. ISAAC MARCU&’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.

Kung], Majils Nåd. Proposition N:o 33 å.

ITT

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim, Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och von Friesen.

Sedan justitieråden Hellström och Billing inkommit och tagit plats, anmälde chefen för civildepartementet statsrådet Westring, efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, högsta domstolens utlåtande öfver de genom Kung]. Majt:s beslut den 10 juli 1901 till högsta domstolen remitterade förslag till

1) lag om försäkringsanstalter och

2) lag om utländsk fÖrsäkringsanstulta rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket.

Efter att hafva redogjort för innehållet i berörda lagförslag samt högsta domstolens öfver desamma afgifna utlåtande anförde departementsfcheen:

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 2b

178 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

»Med anledning af de inom högsta domstolen framställda anmärkningar hafva de remitterade förslagen blifvit öfversedda och ändrade, därvid de anmärkningar, om hvilka ett flertal af högsta domstolens ledamöter enat sig, i allmänhet blifvit iakttagna. Under åberopande af de inom högsta domstolen för dessa ändringar anförda grunder, anser jag mig nu hufvudsakligen böra dels yttra mig angående den omfattning, i hvilken vissa delar af förslagen, där mera genomgripande förändringar tillstyrkts inom högsta domstolen, omarbetats, och dels angifva skälen därtill, att några särskilda anmärkningar, som inom högsta domstolen framställts, synts icke böra föranleda ändring i förslagen. Innan jag öfvergår härtill, torde det tillåtas mig att lämna en öfversikt af de paragrafer i förslaget till lag om försäkringsanstalter, som undergått ändringar i full öfverensstämmelse med de inom högsta domstolen gjorda erinringar och fördenskull icke nu erfordra något särskildt omnämnande. Dessa paragrafer äro de här nedan uppräknade och motsvaras i den reviderade texten af de inom parentes satta paragraferna:

8 § (6)

9 § W

25 § (65)

27 § (66)

29 § (70)

31 § (72 § 2 mom.)

38 § (79)

40 § (81)

50 § (91, 94)

60 § (105)

62 § (107)

64 § (109)

68 § (113)

69 § (114 § 1 mom.)

72 § (116)

90 § (125)

92 § 1 mom. (127 § 1 mom.)

93 § (129)

95 § 1 mom. (131 § 1 mom.)

98 § (134)

99 § 2 mom. (135 § 2 mom.)

100 § (136)

179 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

103 § (139)

109 § (144)

112 § (158).

Hvad förslaget till lag om försäkringsanstalter vidare beträffar, torde till en början böra nämnas, att rubriken blifvit på högsta domstolens hemställan utbytt mot »lag om försäkringsbolag», samt att, på sätt högsta domstolen tillstyrkt, innehållet af 3 § i det remitterade förslaget i förslaget flyttats från afdelningen »allmänna bestämmelser» till andra, mera lämpliga ställen i lagen (49, 100 och ICO §§ i reviderade texten). Härigenom har beredts plats i nämnda afdelning (3 § i reviderade texten) åt den i 4 och 35 §§ af det remitterade förslaget uttalade grundsatsen om registrering såsom villkor för försäkringsbolags rättssubjektivitet. Vidare har, på sätt högsta domstolen jämväl tillstyrkt, i reviderade texten särskildt uttalats, att med lifförsäkring afses i förslaget jämväl lifränta- och kapitalförsäkring. Då detta uttalande synts hafva sin rätta plats i 2 § af förslaget, hafva härigenom föranledts redaktionella ändringar såväl i denna paragraf som uti 5 § i reviderade texten (C § i remitterade förslaget).

Inom högsta domstolen har anmärkning gjorts mot det i fråga om försäkringsaktiebolag i remitterade förslaget använda tillvägagångssättet att endast upptaga sådana bestämmelser, som vore egendomliga för dylika bolag, och i öfrigt hänvisa till vederbörliga stadganden i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895. Högsta domstolen har sålunda funnit berörda förfarande lämna rum för betänkligheter, i ty att bland de stadganden i aktiebolagslagen, hvilka enligt förslaget skulle oförändrade äga tillämpning å försäkringsaktiebolag, åtskilliga antingen alldeles icke eller åtminstone endast med vissa modifikationer kunde blifva gällande å sistnämnda bolag eller speciella arter däraf. Därjämte har högsta domstolen särskildt fäst uppmärksamheten å vissa af de stadganden i aktiebolagslagen, som enligt högsta domstolens åsikt vore af nämnda beskaffenhet. I följd af denna erinran har förslaget undergått sådan omarbetning, att det jämväl i fråga om försäkringsaktiebolagen kommit alt innehålla, fullständiga bestämmelser. Härvid har behörig hänsyn tagits till högsta domstolens erinringar beträffande de utaf högsta domstolen särskildt anmärkta lagrum i aktiebolagslagen. Vidare hafva åtskilliga andra stadganden i samma lag, till hvilka uti det remitterade förslaget hänvisningägt rum, allenast med vissa modifikationer och jämkningar influtit i den reviderade texten. Sålunda har 11 § i aktiebolagslagen synts icke böra

180 Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

utan vidare öfverföras. Den i nämnda lagrum uttalade rättssats, att aktieteckning med villkor eller förbehåll principiellt icke är förbjuden, torde näppeligen lämpa sig för försäkringsaktiebolag. Å ena sidan lärer nämligen dessa bolags tillkomst icke gärna vara beroende t. ex. af rätt för aktietecknare att i stället för penningar tillskjuta gods af ett eller annat slag, och å andra sidan torde för ett försäkringsaktiebolags betryggande verksamhet erfordras kontant kapitalbasis. I enlighet med denna uppfattning har 15 § i reviderade texten erhållit sin lydelse. Vidare har 22 § därstädes — motsvarande 22 § i aktiebolagslagen — erhållit en från sistnämnda paragraf afvikande formulering, en afvikelse, som betingats af förslagets bestämmelse om skyldighet för försäkringsbolag att söka stadfästelse å hvarje ändring i bolagsordningen. Stadgandet i 40 § aktiebolagslagen om styrelseledamöternas nationalitet har (34 § i reviderade texten) bragts till öfverensstämmelse med hvad som enligt det remitterade förslaget (43 §) skulle gälla för ömsesidiga försäkringsbolag, hvilket åter medfört ändring i 18 § i reviderade texten, liksom äfven Tf» § därstädes redigerats i enlighet härmed. Vidare har minimiantalet styrelseledamöter jämväl för försäkringsaktiebolagen ansetts böra bestämmas till tre (34 § i reviderade texten). 12 § i förslaget, enligt hvilket lagrum val af styrelse och revisorer skall ske å det konstituerande sammanträdet, har synts lämpligen kunna sammanföras med 17 § i reviderade texten, där öfriga föreskrifter i fråga om nämnda sammanträde meddelas. Slutligen har vid öfvet förandet af 59, (»0 och (»3 §§ i aktiebolagslagen — 55, 5(4 och 59 §§ i reviderade texten — hänsyn måst tagas till vissa för försäkringsbolagen föreslagna speciella regler om likvidation och administration.

I enlighet med hvad högsta domstolens fleste ledamöter tillstyrkt har jag låtit i reviderade texten införa grundprincipen för omfattningen af aktietecknares tillskottsplikt. Detta har skett i en ny § — 11 — i omedelbar anslutning till förslagets bestämmelse om maximum för tillskott utöfver tecknadt aktiebelopp.

I 30 § af aktiebolagslagen stadgas, att under aktiebolags bestånd till aktieägarna icke må annorledes än i följd af aktiekapitalets nedsättning utbetalas annat än den vinst, som förefinnes enligt balansräkningen, i den man vinsten cj skall till reservfond alsättas. För förebyggande af möjligt missförstånd har jag ansett lämpligt att låta uti 25 § i reviderade texten införa en bestämmelse, motsvarande nämnda stadgande, men med en affattning, som lämpats efter de för försäkringsaktiebolagen föreslagna speciella regler. 1 sammanhang härmed har eu i sak ena-

181 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

handa bestämmelse intagits i förslagets afdelning om ömsesidiga försäkringsbolag (77 §). Till följd af de ändringar, som sålunda vidtagits, har 126 § i reviderade texten — 91 § i det remitterade förslaget — undergått erforderlig omredigering.

Enligt det remitterade förslaget skulle hvarje försäkringsaktiebolag jämlikt de i 29 § aktiebolagslagen bestämda grunder afsätta reservfond och hvarje försäkringsaktiebolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, dessutom säkerhetsfond (91 §). Då emellertid dessa båda fonder vore afsedda för enahanda ändamål, har högsta domstolen ansett anordningen med dubbla fonder olämplig. Med anledning häraf anser jag mig böra erinra, att för de fall då försäkringsaktiebolag drifver, jämte lifförsäkringsrörelse, annan försäkringsrörelse, ändamålet med afsättning till reservfond icke kan anses enligt förslaget sammanfalla med säkerhetsfondens ändamål. Denna fond skall nämligen afsättas uteslutande i lifförsäkringstagarnes intresse, medan däremot genom afsättning af reservfond äfven andra intressen tillgodoses. Vid sådant förhållande torde tillräcklig anledning icke förefinnas att från skyldighet att afsätta reservfond undantaga andra försäkringsaktiebolag än sådana, hvilkas rörelse afser allenast lifförsäkring (26 § i reviderade texten). Därest ifrågavarande skyldighet sålunda begränsas till att gälla endast för de s. k. blandade försäkringsaktiebolagen, lärer, med fästadt afseende å reserv- och säkerhetsfondernas olika ändamål, intet skäl kunna anföras för bibehållandet af den i 91 § omförmälda rättigheten att i säkerhetsfonden inräkna belopp, som afsättes till reservfond. Uti den reviderade texten — 126 § — har detta äfven iakttagits; och har häraf föranledts ändring jämväl uti 92 § i det remitterade förslaget (127 § i reviderade texten).

Åtskilliga af de paragrafer, som motsvaras af lagrum i aktiebolagslagen, hafva erhållit ett mera omfattande innehåll än parallellställena i sistnämnda lag. Detta förhållande grundar sig på högsta domstolens anmärkning, att förslagets bestämmelser angående tillskott, som aktietecknare kunde vara skyldig att lämna utöfver tecknadt aktiebelopp, syntes alltför knapphändiga, samt att det vore nödigt att beträffande dylika tillskott gifva hufvudsakligen enahanda föreskrifter, som i aktiebolagslagen gifvits rörande oguldcn andel af aktie. Uti 7 —10 §§ samt 23 § i reviderade texten hafva dylika bestämmelser införts, i sammanhang hvarmed några mindre ändringar vidtagits i 5 § i förslaget (4 § i reviderade texten). Det torde särskildt böra påpekas, att försummelse att inbetala '" tillskott af nämnda slag icke ansetts böra bereda bolaget rätt att förklara aktierätten förverkad. 1 förslaget har icke heller synts

182 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

böra intagas stadgande om dylik påföljd för den händelse den, till hvilken aktierätt Öfvergår, undandrager sig att allämna garantiförbindelse eller att öfvertaga aktietecknarens ansvarighet på grund af sådan förbindelse. Det torde vara lämpligare, att i bolagsordningen intagas bestämmelser härom, därest sådana skulle anses erforderliga.

Högsta domstolen har vidare ansett tillräckligt skäl icke förefinnas att i den omfattning, som i förslagets G § skett, låta särskilda grunder för ett lifförsäkringsbolags verksamhet underställas Konungens pröfning. Vid öfvervägande häraf har det synts mig icke vara af något verkligt behof påkalladt att fordra upprättandet af bestämmelser angående olika försäkringsarter, allmänna försäkringsvillkor, reglerna för åter försäkring samt de under 5) uti ifrågavarande paragraf angifna frågor. Ur motsvarande § i reviderade texten — 5 § — har följaktligen hvad det remitterade förslaget i dessa hänseenden innehåller blifvit uteslutet. Enligt förslaget åligger det för vissa fall jämväl brandförsäkringsbolag att söka stadfästelse å särskilda grunder lör försäkrings verksamheten. Detta är förhållandet, då bolaget skall, emot förutbetalda premier, meddela brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år. Då emellertid denna bestämmelse möjligen skulle komma att tolkas så, att berörda skyldighet förefinnes allenast för den händelse försäkringstagarna hafva att på förhand inbetala ett visst belopp en gång för alla, har, för undvikande åt missförstånd, orden »emot förutbetalda premier» utelämnats ur reviderade texten. Enahanda ändring har vidtagits i 89 och 109 §§ i det remitterade förslaget (124 och 144 §§ i reviderade texten).

Uti sista stycket af förslagets 6 § stadgas, att de särskilda grunderna för försäkringsaktiebolags verksamhet skola i vissa hänseenden vara likställda med själfva bolagsordningen; och skulle enligt 28 § detsamma gälla beträffande ömsesidiga försäkringsbolag. Sålunda skola bolagsstämmobeslut, som strida mot sagda grunder, kunna i behörig ordning öfverklagas samt styrelse och revisorer icke vara skyldiga att ställa sig till efterrättelse åt bolaget meddelade föreskrifter, som äro mot samma grunder stridande. I anledning af detta stadgande har högsta domstolen yttrat att, därest meningen därmed vore, att för ändring af grunderna skulle gälla enahanda föreskrifter som för ändring i bolagsordningen, elt förtydligande vore erforderligt. Hvad högsta domstolen sålunda anmärkt har föranledt till att ifrågavarande stycke uteslutits ur reviderade texten och att i stället de särskilda lagrum, som härvid kunna komma i betraktande — 28, 33, 40, 79, 83 och 90 §§ i reviderade texten — blifvit vederbörligen kompletterade.

183 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Beträffande den i 19 och 55 §§ i förslaget gjorda begränsning af försäkringsbolags rätt att, innan organisations- och anskaffningskostnader afskrifvits, föranstalta om utdelning åt aktieägare, garanter och försäkringstagare har inom högsta domstolen anmärkning framställts. Något hinder för en höjning af det högsta enligt förslaget tillåtna beloppet af utdelning torde i själfva verket icke heller förefinnas. Sagda belopp har därför i reviderade texten — 48 och 99 §§ — bestämts till fem procent af inbetaldt aktie- eller garantikapital. I sammanhang härmed har det befunnits mindre lämpligt att bibehålla förslagets föreskrift, att anskaffningskostnaderna skola vara afskrifna inom tre år; och har i följd häraf tiden för afskrifningen utsträckts till fem år. Det torde förtjäna påpekas, att det nyligen för danska riksdagen framlagda »Förslag til Lov om Livsforsikringsvirksomhed» innehåller enahanda afvikelser från det af delegerade från Sverige, Norge och Danmark upprättade gemensamma förslaget. Ifrågavarande båda paragrafer hafva för öfrigt på grund af hvad inom högsta domstolen anförts blifvit förtydligade genom tillägg af sådant innehåll, att bolag, hvars rörelse icke allenast afser lifförsäkring, icke behöfver börja afskrifningen af organisationskostnaderna förr än under tredje räkenskapsåret. Men då vid sådant förhållande enligt lagrummens lydelse afskrifningen skall vara verkställd för vissa bolag inom tio år, för andra åter inom tolf år, och olikhet härutinnan tvifvelsutan innebär en viss oegentlighet, har den ändringen vidtagits, att i fråga om bolag, hvars rörelse icke allenast afser lifförsäkring, den årliga afskrifningen bestämts till en åttondel.

Inom högsta domstolen har anmärkts, att det vore oegentligt att, såsom i det remitterade förslaget skett, bland ömsesidiga försäkringsbolag inordnades jämväl sådana bolag, för hvilkas förbindelser allenast bolagets tillgångar skulle svara. Till bemötande häraf anser jag mig böra påpeka, hurusom benämningen ömsesidigt bolag inom forsäkringsterminologien kommit att blifva en teknisk term omfattande jämväl bolag med ansvarighet af sistsagda art. Vid sådant förhållande torde af termens begagnande på sätt i förslaget skett fara för missförstånd icke kunna uppstå.

Vid granskning af förslagets bestämmelser angående ömsesidiga försäkringsbolag med garantikapital hafva högsta domstolens fleste ledamöter funnit förslaget icke böra sakna stadgande därom, att förbindelser å oguldet garantibelopp äfvensom å extra garantitillskott skola vara aflämnade före bolagets konstituerande. Ett dylikt stadgande har i följd häraf införts i reviderade texten (68 §). Då emellertid garantikapitalet, synnerligen i början af bolagets verksamhet, skall göra ena-

184 Kimgl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

handa tjänst som aktiekapitalet i ett försäkringsaktiebolag, har det synts mig nödigt att i samband med nämnda stadgande komplettera förslaget med föreskrift om viss tid för inbetalning af tecknadt garantibelopp. Korrektivet mot försummelse att afkunna berörda förbindelser torde böra sökas däri, att förbindelsernas aflämnande göres till villkor för

bolagets registrering. I sådant syfte har tillägg gjorts till 36 och 77

§§ i förslaget (76 och 149 §§ i reviderade texten). I tillägg till sistsagda § har dessutom äfven inbetalning af garantikapital i viss mån gjorts till villkor för registrering. Högsta domstolen har vidare funnit bestämmelse böra meddelas, under hvilka förhållanden och i hvilken ordning extra tillskott, hvartill garant kan hafva förbundit sig, må från honom uttagas. Då platsen härför torde vara bolagsordningen, har anmärkningen föranledt ändring i 27 § (66 § i reviderade texten). I enlighet med högsta domstolens hemställan har slutligen i 69 § i revi-

derade texten föreslagits, att garanter skola vid bolags upplösning äga sämsta betalningsrätt.

Högsta domstolen har funnit den i förslaget antydda anordningen, att garanter, ehuru icke delägare, skulle kunna tillerkännas rösträtt i bolagets angelägenheter, innebära en från vanliga rättsförhållanden så afvikande nyhet, att uttryckliga, närmare reglerande bestämmelser i själfva lagen svårligen kunde umbäras. Denna anmärkning har så till vida iakttagits, att i 66 § i reviderade texten föreskrifvits skyldighet för bolag med garantikapital att i bolagsordningen intaga och således äfven underställa Konuugens pröfning de närmare bestämmelserna angående sådan rösträtts utöfvande. Däremot har jag trott mig icke böra biträda högsta domstolens i detta sammanhang gjorda hemställan om intagande i förslaget af förbud för garanter att deltaga i afgörandet af frågor om användandet af vinst, återbetalning af garantikapital och uttagande af extra garantitillskott. Det hufvudsakliga skälet härtill är att, sedan, i enlighet med uttalanden inom högsta domstolen, 27 § i det remitterade förslaget — 66 § i reviderade texten — i vissa afseenden fullständigats, bolagsordningen i förening med öfriga grunder för försäkringsbolags verksamhet enligt förslaget skulle komma att innehålla tydliga föreskrifter angående samtliga villkoren och förutsättningarne för beslut i omförmälda frågor. Härtill kommer, att jämväl andra lagrum i reviderade texten — 99 § 3 mom. och 126 § — innehålla rättesnören för bolagets beslutanderätt i berörda hänseenden. En garanti mot åsidosättandet af dessa lagens eller bolagsordningens kategoriska föreskrifter erbjuder förslaget i befogenheten för delägare och andra att vid domstol tala å beslut, som strider mot lag eller bo-

185 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a

lagsordning. Ett förbud af ofvan angifna beskaffenhet torde därför vara obehöfligt och skulle för öfrigt komma allt för mycket i strid mot vedertagen praxis.

I likhet med högsta domstolen har jag ansett det böra i fråga om ömsesidiga bolag stadgas, att i och för registrering anmälan må kunna göras om sådan inbetalning af garantikapital, som skett efter bolagets registrering. Stadgande härom är infördt uti tillägg till 7 G § i reviderade texten. Uti eu ny § — 92 — har, på sätt högsta domstolen ansett ensidigt, föreskrift meddelats om skyldighet jämväl för ömsesidiga bolag att hålla förteckning å de röstberättigade; hvar jämte likaledes i en ny § — 93 — vissa i aktiebolagslagen intagna bestämmelser om förvaltnings- och revisionsberättelse samt balansräkning gjorts tillämpliga å ömsesidiga försäkringsbolag.

Det remitterade förslagets 56 § har omarbetats på grundvalen af de anmärkningar, som inom högsta domstolen i fråga om densamma framställts. Sålunda har i motsvarande § — 101 — i reviderade texten bland annat intagits stadgande därom, att nedsättning af försäkringsbelopp icke må äga rum, så länge bolagets brist ej öfverstiger befintligt garantikapital. Af samma skäl, som berättigar en dylik bestämmelse, har emellertid icke heller uttaxering ansetts böra komma till stånd, förr än garantikapitalet, så långt det förslår, användts till täckande af brist.

Försäkringsaftalets egendomliga natur har gifvit anledning till att i förslaget meddelats åtskilliga specialföreskrifter med hänseende till det fall, att ett försäkringsbolag kommer under likvidation eller i konkurstillstånd. Detta är företrädesvis fallet i fråga om lifförsäkringsaftalen. Beträffande dem liar nämligen föreslagits ett särskildt administrationsforfarande, hvars hufvudsyfte är att bereda möjlighet till bibehållande af aftalen vid såväl rättslig giltighet som faktisk nytta för de försäkrade. Hvad öfriga försäkringsgrenar beträffar, afse berörda specialföreskrifter däremot hufvudsakligen tillvaratagande af försäkringstagarnes intressen vid den i anledning af likvidationen eller konkursen inträdande realisationen. Högsta domstolen har erinrat, att i sistnämnda försäkringsgrenar försäkringsaftalet gifvetvis kan, oberoende af bolagets upplösning, fortfarande upprätthållas, men att, då försäkringstagaren i allmänhet icke kan åtnöjas med en dylik försäkring utan ofördröjligen måste söka att å annat håll vinna den säkerhet, som åsyftats med aftalet, tillfälle bör beredas honom att, på sätt äfven i 240 § sjölagen finnes stadgadt, häfva aftalet och om möjligt återfå den del af premien, som icke redan blifvit intjänt. Därjämte har högsta dom- Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 26

186 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

stolen vid granskning af förslagets 109 § —- hvilket lagrum afser allenast brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år — ansett det böra i lagen fastslås, vid hvilken tidpunkt ansvarigheten för eldskada, som uppkommer efter likvidationens eller konkursens början, skall upphöra.

På grund af hvad högsta domstolen sålunda yttrat, hafva uti reviderade texten intagits tvenne nya paragrafer — 60 och 117 — afseende den förra försäkringsaktiebolagen och den senare de ömsesidiga bolagen. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke försäkringstagarens intresse kräfver, att aftal, som af honom häfves, skall upphöra att gälla först någon tid efter uppsägning. Det har emellertid synts mig mera ändamålsenligt att icke i förslaget intaga föreskrift om uppsägningstid. En dylik föreskrift skulle nämligen kunna föranleda till att försäkringen, som ju under för handen varande omständigheter finge anses vara af tvifvelaktigt värde, icke förr än efter uppsägningstidens utgång kunde utbytas mot betryggande försäkring i annat bolag. Emellertid torde föreskrift om rätt lör försäkringstagaren att själf vidtaga åtgärder för aftalets upplösning icke vara tillräcklig. Ty om det skall stå i den enskilde försäkringstagarens makt att antingen häfva försäkringsaftalet eller låta detsamma alltjämt äga bestånd, kan tydligen den slutliga afvecklingen af bolagets affärer komma att undanskjutas för lång, stundom obestämd tid. Hvad särskildt ömsesidiga bolag beträffar, skulle för de delägare, som icke ville häfva aftalen, kvarstå förpliktelse att personligen ansvara äfven för skada, som inträffade efter likvidationens eller konkursens början, utan begränsning till viss tid, så vida icke själfva försäkringsaftalet innehölle sådan begränsning. För undanrödjande af dessa olägenheter synes ingen annan utväg möjlig än att i lagen fastslås en viss tidpunkt, då under alla förhållanden försäkringsaftalen skola upphöra att gälla. Denna tidpunkt har ansetts lämpligen kunna bestämmas till ett år efter likvidationens eller konkursens början. Tydligt är, att delägaren i ömsesidigt bolag icke genom aftalets upphörande befrias från ansvarighet för bolagets dessförinnan uppkomna förbindelser till delägare eller tredje man. Att försäkringstagare icke därigenom att aftalet upphör att gälla går miste om den rätt till andel i försäkringsfonden, som kan grundas på redan skedd premiebetalning, kunde synas själfklart, men för undanrödjande af hvarje tvifvelsmål halhet ansetts böra uttalas. Högsta domstolen har vid 71 § i förslaget erinrat, att i lagen borde intagas föreskrift därom, att fördelning af försäkringsbolags tillgångar icke finge ske förr, än alla försäkringsaftal af annat slag än i 109 § omförmäldes, upphör att gälla. Denna anmärkning torde

187 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

hafva förfallit i och med det föreslagna stadgandet, att alla dylika aftal ovillkorligen skola upphöra att gälla ett år efter bolagets upplösning, alldenstund tiden för upphörandet icke kan inträffa senare än den dag, som är utsatt i årsstämningen. Någon ändring har därför icke vidtagits i 71 § (Ilo § i reviderade texten), liksom 62 § i aktiebolagslagen oförändrad intagits i förslaget (58 § i reviderade texten).

Hvad särskildt likvidation beträffar, innehåller förslaget föreskrifter, som icke återfinnas i de vanliga bolagslagarna. Sålunda skall enligt förslaget. Konungen äga för visst fall förordna om försäkringsbolags upplösning och utse likvidatorer samt, då likvidation eljest uppstår, förordna en person att jämte öfriga likvidatorer verkställa likvidationen. Med hänsyn till hvad sålunda föreslagits hafva högsta domstolens fleste ledamöter funnit förslagets bestämmelser om registrering vid likvidation vara dels ofullständiga dels i vissa hänseenden svåra eller omöjliga att tilllämpa. Med föranledande häraf hafva en del paragrafer i förslaget fullständigats, andra åter erhållit förtydligande tillägg. Så har vid de paragrafer, som motsvara 100 och 101 §§ i det remitterade förslaget — 186 och 137 §§ —, fogats det tillägg, att Konungen i hvarje särskildt fall beslutar om anmälan till registret af åtgärd, som jämlikt sagda lagrum ankommit på Konungen. Då af Konungen utsedd medli kvid åter tydligtvis alltid bör äga att teckna bolagets firma jämte öfriga därtill berättigade, har detta ansetts böra för undanrödjande af hvarje tvifvelsmål särskildt uttalas (137 §). I följd af de vid ifrågavarande paragrafer sålunda gjorda tillägg har innehållet af de uppgifter,_ som de i vänligordning utsedde likvidatorerna enligt 20 och 67 §§ i det remitterade förslaget skola lämna till registret, närmare begränsats (54 och 112 §§ i reviderade texten). Högsta domstolens fleste ledamöter hafva vidare funnit rättsförvecklingar kunna uppstå i fråga om förvaltningsåtgärder, som vidtagas innan Konungens beslut om utseende af likvidator hinner komma till öfrige likvidatorernas kännedom och därefter blifvit till efterrättelse för allmänheten i registret infördt och kungjordt. Denna anmärkning har jag ansett icke böra verka ändring i förslaget. Därest förhållandena inom bolaget äro sådana, att medlikvidator behöfver förordnas, lärer det kunna tagas för gifvet, att någon mera afsevärd tid icke kommer att förflyta mellan likvidationens början och meddelandet af sådant förordnande. Någon egentlig fara synes icke böra vara förenad därmed, att under mellantiden en eller annan förvaltningsatgärd kan komma att vidtagas af de i vanlig ordning utsedde likvidatorerna.

Det lagrum i det remitterade förslaget, där den allmänna regeln om afsättning af försäkringsfond uttalas — 85 § —, har i reviderade

188 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.

texten (120 §) utvidgats med ett tillägg, innefattande grunderna för beräkning af försäkringstagares fordran lios bolaget på grund af försäkringsaftalet. Detta tillägg — hvars innehåll öfverensstämmer med 10 § i 1897 års kommittéförslag — har tillkommit i anledning däraf, att högsta domstolen vid granskning af förslagets 109 § i fråga om där afsedda brandförsäkringsaftal anmärkt, att de i sistsagda paragraf upptagna stadganden icke meddelade någon upplysning om de grunder, efter hvilka försäkringstagare i allmänhet skulle anses äga fordringsrätt gent emot bolaget. Då det emellertid tilläfventyrs kunde föranleda missförstånd, därest vid sistberörda § gjordes ett uttalande, som i allt fall icke torde komma att innehålla annat än hvad som gäller om försäkringsaftal i allmänhet, har jag ansett rätta platsen för ett sådant uttalande vara 120 § i reviderade texten.

Det remitterade förslagets bestämmelser angående försäkringsfond äro afsedda att äga tillämpning å alla lifförsäkringsbolag, som öfverhufvud omfattas af förslaget, således äfven å de s. k. ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna. Dessa anstalter äro icke heller undantagna från förslagets regler om säkerhetsfond. Inom högsta domstolen har emellertid yttrats, att nämnda anstalter företedde så stora skiljaktigheter från andra försäkringsbolag, att det skulle möta svårigheter, om förslagets i Ifrågavarande bestämmelser skulle i full utsträckning äga tillämpning å dem.

Det torde icke kunna förnekas, att ifrågavarande anstalter intaga eu viss undantagsställning i förhållande till försäkringsbolag i allmänhet. Detta har redan i det remitterade förslaget kommit till uttryck därutinnan, att enligt detta Konungen skulle äga i fråga om dylik anstalt, som börjat sin verksamhet före lagens trädande i kraft, medgifva skäliga afvikelser från lagen. Med afseende å hvad inom högsta domstolen anförts har jag ansett förslagets bestämmelser om försäkringsfond och säkerhetsfond höra modifieras, så vidt de röra ränte- och kapitalförsäkringsanstalter i allmänhet. Sålunda har uti den reviderade textens 128 § rånte- och kapitalförsäkringsanstalt tillerkänts rätt att vid redovisning af försäkringsfond göra visst afdrag beträffande sådana anstaltens förbindelser, i fråga om hvilka någon egentlig försäkringsrisk icke förefinnes. I sammanhang härmed har, likaledes i anledning af erinran inom. högsta, domstolen, för bestämmande af ifrågavarande anstalters premiereserv i reviderade texten uppställts en särskild regel, som egentligen får anses utgöra allenast ett tydligare uttryck för hvad som afsetts än den i 121 § däistädes uttalade generella regeln. Hvad åter beträffar afsättning till säkerhetsfond, synes, med fästadt afseende å dessa anstalters hela in-

189 Kanyl. Maj:ts K åd. Proposition N:o 33 a.

rättning, något hinder icke möta mot deras befriande från skyldighet att göra afsättning till säkerhetsfond. T enlighet härmed har i ett vid 126 § i reviderade texten fogadt tillägg bestämts, att hvad i sagda paragraf föreskrifvits icke skall äga tillämpning å anstalt, hvarom nu är fråga. Till följd af de ändringar, som det remitterade förslaget i afseende å sådan anstalt undergått, har det i samma förslags 120 § införda öfvergångsstadgande, som hänför sig till redan bestående rånte- och och kapitalförsäkringsanstalt, tydligen blifvit öfverflödigt, hvadan detsamma ur reviderade texten uteslutits.

På sätt inom högsta domstolen tillstyrkts har beskaffenheten af de värdehandlingar, i hvilka jämlikt 88 § 6 mom. i det remitterade förslaget tillgångar motsvarande försäkringsfond och för visst fall äfven säkerhetsfond skola redovisas, i reviderade texten (123 §) närmare angifvits. I sammanhang härmed har det ansetts böra medgifvas försäkringsbolag rätt att till redovisning använda inteckningar intill fulla taxeringsvärdet uti bolaget tillhörig fastighet. En dylik rätt torde nämligen under vissa förhållanden vara cn förutsättning för att bolaget skall kunna med äganderätt besitta fastighet, som är afsedd för bolagets rörelse. Af lätt insedda skäl har dock berörda rätt begränsats till att gälla endast i fråga om inteckningar i en sådan fastighet, som är afsedd för inrymmande af lokal för bolagets rörelse.

I likhet med högsta domstolen har jag ansett hvad förslaget i 94 § innehåller i fråga om villkor för viss persons antagande till aktuarie böra ändras. Högsta domstolen har funnit det böra öfverlämnas åt någon myndighet att fastställa de allmänna kompetensvillkoren för befattning af ifrågavarande slag med dispensrätt i särskildt fall, därvid en af högsta domstolens ledamöter gifvit hänvisning på försäkringsinspektionen såsom den i sådant hänseende lämpliga myndigheten. Vid öfvervägande häraf har jag emellertid funnit befattningens vikt kräfva, att såväl bestämmandet af kompetensvillkoren som dispensrättens utöfvande öfverlämnas åt Konungen (130 § i reviderade texten).

Förslagets föreskrift om förbud för ledamot af försäkringsinspektionen att deltaga i styrelsen af eller vara anställd vid anstalt, som står under inspektionens tillsyn, har af högsta domstolen ansetts böra kompletteras med förbud för ledamoten att vara aktieägare eller garant i sådan anstalt. Jag har emellertid ansett, att en ovillkorlig föreskrift härom ej erfordrades, utan att frågan härom kunde i hvarje särskildt fall få vara öfverlämnad till Konungens pröfning, hvadan anmärkningen i denna del ej föranledt ändring i förslaget.

190 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

Några af högsta domstolens ledamöter hafva uttalat tvifvelsmål angående lämpligheten af den i 96 § föreslagna bestämmelsen om befogenhet under vissa förutsättningar för Konungen att förordna om inhämtande af yttrande af sakkunnige män jämväl från Norge och Danmark. Något skäl, hvarföre på förevarande område mer än på andra Konungen skulle hänvisas att i regeringsärenden söka råd och upplysning hos utländske män, syntes bemälde ledamöter icke vara anfördt. Denna uppfattning kan jag icke dela. Det förberedande arbetet med ordnandet af vårt lands försäkringslagstiftning har ansetts böra ske delvis under formen af samverkan mellan sakkunnige från de tre nordiska länderna för åstadkommande af en så vidt möjligt öfverenstämmande lagstiftning för de tre rikena. Det remitterade förslaget är också i viktiga delar byggdt på grundvalen af en dylik öfverensstämmelse. Likformighet vid tillämpningen af vissa gemensamma grundsatser i nämnda lagstiftning skulle tvifvelsutan kraftigt befordras genom en bestämmelse sådan som den ifrågavarande. Denna synpunkt torde så mycket mindre böra frånkännas betydelse, som den möjligheten icke är utesluten, att försäkringar, afseende person eller egendom i det ena landet, allt mer och mer komma att sökas hos försäkringsanstalt i det andra. Dessutom förtjänar påpekas, att det under senare tider på andra områden än det ifrågavarande inträffat, att utländska mäns sakkunskap ansetts böra anlitas.

Enligt den lydelse 97 § i förslaget erhållit skulle möjlighet icke finnas att under några förhållanden fritaga försäkringsbolag från skyldighet att bidraga till bestridande af försäkringsinspektionens omkostnader. Då det emellertid torde vara af behofvet påkalladt att i fråga om bolag af vissa slag — såsom t. ex. de i 116 § af förslaget omförmälda bolagen, rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, vissa försäkringsföreningar o. s. v. — bereda tillfälle härtill, har 133 § i reviderade texten undergått någon jämkning i ordalagen.

Då något missförstånd af det i 99 § af remitterade förslaget (135 § reviderade förslaget) intagna förbud för försäkringsinspektionen att för allmänheten yppa hvad inspektionen vid granskning af räkenskaper och handlingar eller vid bolagsstämma må hafva erfarit angående enskildes personliga och ekonomiska förhållanden icke synes vara att befara, har hvad högsta domstolen härvid erinrat icke föranledt ändring.

Inträder sådan särskild administration, hvarom bestämmelser meddelas i förslaget, skall enligt detsamma — 104 § — lifförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning före administrationens inträde, utgå

191 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

efter dessförinnan gällande grunder. Beträffande åter lifförsäkringsbelopp, som förfaller under administrationstiden, stadgar förslaget, att endast så mycket får utbetalas, som försäkringsinspektionen finner kunna utgå utan förnärmande af öfrige lifförsäkringstagares rätt. Högsta domstolen har ansett det kunna ifrågasättas, om giltigt skäl till denna skillnad i rätt föreligger. Jämte det jag tillåter mig påpeka, att med förfallet försäkringsbelopp afses i förevarande lagrum belopp, som omedelbart kan lyftas, föranlåtes jag erinra därom, att den anmärkta olikheten i rätt tillkommit uteslutande af billighetshänsyn. Stadgandet torde väl företrädesvis komma i tillämpning i afseende å lifräntetagare; och att en lifräntetagare, som blott försummat att å förfallodagen lyfta sin ränta, allenast på grund häraf skulle vara skyldig att till följd af administrationens inträde åtnöja sig med ett reduceradt belopp, har ansetts desto mer obilligt, som det ofta torde _ vara fråga om belopp, hvarå lifräntetagarna räknat såsom medel till uppehälle. Då någ’on egentlig fara icke torde kunna uppstå af en väsentligen för dylika fall afsedd afvikelse från vanliga rättsgrundsatser, har jag ansett mig icke böra vidtaga annan ändring i förevarande lagrum — 140 § i reviderade texten — än att detsamma i visst afseende förtydligats.

I anledning af högsta domstolens hemställan hafva förslagets bestämmelser angående beräkningen af administrationsboets fordran hos försäkringsbolag, som kommit under likvidation eller i konkurstillstånd, omarbetats. Knligt förslaget i dess reviderade text skulle alltså fragan om administrationsboets fordringsrätt hos bolaget i vanlig ordning öfverlämnas till domstols bedömande. Vid denna omarbetning har det ansetts mindre lämpligt att bibehålla det remitterade förslagets föreskrift därom, att andra grunder än de vid administrationens inträde gällande skulle, därest dessa icke längre ansåges betryggande, vara att tillämpa i fråga om beräkning af premiereservens storlek. Då nämligen i det förutsatta fallet en ändring af beräkningsgrunderna kunde blifva liktydig med en höjning af det belopp, hvartill premiereserv borde uppgå, skulle ändringen lätteligen kunna leda till opåräknad rättsförlust för bolagets öfrige fordringsägare. I sammanhang med omarbetningen af 105 och 106 §§ i det remitterade förslaget liar följaktligen sista stycket i 106 § uteslutits ur reviderade textens 141 §.

Vid granskning af förslagets bestämmelser om öfverflyttning a annat bolag af de till administration sboet hörande försäkringar hafva högsta domstolens ledamöter yttrat, att försäkring icke, eller åtminstone icke utan uttryckligt medgifvande af försäkringstagaren, borde få öfver-

192 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

flyttaB å bolag med vidsträcktare personlig ansvarighet än som förekomme i det bolag, från hvilket öfverflyttning skalle ske. Enahanda anmärkning, har af högsta domstolen framställts mot förslaget, i hvad det afser frivillig öfverlåtelse al lifförsäkringsbolags lifförsäkringar. Enligt mitt förmenande torde det emellertid icke böra möta betänkligheter att lämna förslagets bestämmelser i nu angifna hänseenden orubbade. Ett stöd härför utgör i främsta rummet den omständigheten, att det här endast är fråga om lifförsäkringar. Hvad ömsesidighetsbolag beträffar, meddelas dylika försäkringar utan undantag på sådana villkor, att försäkringstagarna icke åläggas med uttaxeringskyldighet förenad personlig ansvarighet för bolagets förbindelser. Och äfven om ömsesidiga lifförsäkringsbolag med personlig ansvarighet framdeles skulle komma till stånd i vårt land — hvilket ju i förslaget förutsättes såsom möjligt —- torde dock den kontroll, som enligt förslaget skall utöfvas af försäkringsinspektionen, innebära trygghet för tillgodoseendet af lifförsäkringstagarnas intressen äfven i förevarande hänseende. Förslagets bestämmelser i fråga om frivillig öfverlåtelse af försäkringar — HO § hafva däremot i andra hänseenden omarbetats i enlighet med erinringar från högsta domstolens sida (145 § i reviderade texten).

På de af högsta domstolen anförda skäl hafva förslagets bestämmelser angående registrering ändrats därhän, att alla sådana försäkringsbolag, å hvilkas bolagsordning erfordras Konungens stadfästelse, enligt den reviderade texten skola sammanföras i ett hos Patent- och Registreringsverket fördt särskildt försäkringsregister. Då i följd af denna anordning åtskilliga bestämmelser tydligtvis komma att blifva gemensamma för bada slagen af försäkringsbolag, har för undvikande af onödiga upprepningar ansetts lämpligt att i en särskild afdelning af förslaget. om registrering — sammanföra nämnda bestämmelser; och hafva af praktiska skäl dit äfven torts villkoren för verkställande af begärd registrering samt föreskrifterna angående registrets innehåll. Några af denna afdelnings paragrafer hafva underkastats smärre ändringar såsom följd af ändringar i lagrum, till hvilka de ansluta sig. Då det måste anses vara af stor vikt, att registret innehåller uppgift om garanters rösträtt i ömsesidigt bolags angelägenheter och om den rätt att representera bolagsstämma, som kan vara upplåten åt särskilde delegerade, har föreskrift härom intagits uti 151 § i reviderade texten. Hvad det remitterade förslaget innehåller om registrering af ömsesidigt försäkringsbolag i allmänhet skulle enligt förslaget i hufvudsak gälla äfven för de mindre bolag för försäkring af egendom, som omförmälas i 116 § af samma förslag. Häri har ändring icke ifrågasatts eller

193 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

vidtagits. Men de i 75—77 samt 79—84 §§ i det remitterade förslaget intagna föreskrifter kafva t.ydligtvis måst öfverflyttas till det lagrum i reviderade texten, som i öfrigt iunehåller reglerna för omförmälda mindre bolag. Härvid har dock hänvisning till motsvarande lagrum i den särskilda afdelningen om registrering kunnat äga rum i stor utsträckning.

I 113 § 2 mom. af förslaget stadgas ansvar för den, som mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, hvarom i 98 § förmäles. Då, på sätt högsta domstolen anmärkt, fara för misstydning kan uppstå, därest berörda moment bibehålies oförändradt, har i reviderade texten — 159 § — uttalats, att ansvarsbestämmelsen i fråga syftar dels på bolagets uppgift om dess verksamhet och ställning och dels på aktuariens redogörelse för beräkningen af premiereserven.

Det remitterade förslaget innehåller i 3 § förbud för försäkringsbolag att i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter, hvarjämte i 114 § stadgas ansvar för öfverträdelse häraf. Visserligen torde, såsom högsta domstolen erinrat, betydelsen af en dylik ansvarsbestämmelse ej blifva synnerligen stor, då den ej kommer att gälla för tryckta meddelanden, i afseende å hvilka tryckfrihetsförordningen äger tillämpning. Men då möjligheten af skriftlig form för sådana meddelanden icke torde kunna anses helt och hållet utesluten, har ansvarsbestämmelsen synts mig böra bibehållas. I enlighet med hvad högsta domstolen ansett önskligt har den rättssats, som innehåller ifrågavarande förbud, samarbetats med ansvarsbestämmelsen (160 §).

Redan i annat sammanhang har nämnts, hurusom 116 § i förslaget — 162 § i reviderade texten — erhållit förändrad lydelse i följd af den omarbetning, förslagets bestämmelser om registrering undergått. Äfven i åtskilliga andra hänseenden har ifrågavarande paragraf gjorts till föremål för omarbetning. Särskildt torde böra framhållas den viisentliga förändring, som består däri, att jämväl i fråga om bolag, som afses i denna paragraf, bolagsordningen bör vara stadfäst, innan bolaget bildas. Högsta domstolens anmärkning därom, att åtskilliga bestämmelser i förslaget, hvilka syntes vara ämnade att gälla äfven för ifrågavarande mindre bolag, icke kunde efter sin lydelse å dem tillämpas, torde i och med denna förändring hafva förfallit. Hvad sättet för dylika bolags bildande vidkommer, hvilar förslaget på den tankegången, att en fordran på iakttagande af samma former, som för de egentliga affärsbolagen föreskrifvits, skulle vara både obillig och onödig. Reglerandet Bih. till Riksd. Prat. 1303. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 27

194 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

af dessa mindre bolags tillkomst har skett på det sätt, att 30—32 §§ i förslaget — 72 och 73 §§ i reviderade texten — uteslutits från tillämpning å dem. Sedan ofvan omförmälda förändring med afseende på ordningen mellan stadfästelse å bolagsordningen och bolagets bildande vidtagits, torde ej heller någon tvekan eller osäkerhet i praktiken behöfva uppstå till följd af nämnda sätt att reglera bolagens tillkomst.

På grund af högsta domstolens anmärkning emot sista delen af stadgandet i 117 § i förslaget hafva ordalagen i den reviderade texten (163 §) något jämkats, hvarvid synts lämpligt att använda den formulering, som förekommer i 7 § i nu gällande kungörelse angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter den 22 oktober 1886.

Förslaget uppställer vidare i 118 § det undantag från lagens tilllämplighetsomrade, att Konungen äger i fråga om försäkringsbolag, som allenast meddelar återförsäkring, medgifva sådana afvikelser från hvad lagen innehåller, som pröfvas skäliga. Då afsättning till försäkringsfond för återförsäkradt belopp tydligen icke behöfver göras både af det bolag, som meddelar återförsäkringen, och af det bolag, åt livilket denna meddelas, har i 87 § 1 mom. af förslaget den grundsatsen uttalats, att sistnämnda bolag i regeln skall vara lritaget från skyldighet att göra dylik afsättning. Endast för den händelse Konungen jämlikt 118 § fritagit åter försäkringsbolaget från skyldighet att afsätta försäkringsfond, skall det andra bolaget vara underkastadt denna skyldighet i fråga om det återförsäkrade beloppet. Det torde emellertid ligga i öppen dag, att jämväl då återförsäkring meddelas af bolag, som icke uteslutande sysslar med sådan försäkringsverksamhet, förhållandet bör kunna ordnas så, att icke under alla förhållanden detta bolag skall vara skyldigt att göra afsättningen till försäkringsfond för återförsäkradt belopp. Förslaget förutsätter visserligen möjligheten af sakens ordnande pa detta sätt men endast i fråga om redan vid tiden för lagens trädande i kraft ingångna återförsäkringsaftal (120 §). För vinnande af full likställighet mellan rena återförsäkringsbolag och bolag, som jämte annan försäkringsrörelse drifva återförsäkringsverksamhet, har jag därför låtit omarbeta 118 § (164 § i reviderade texten). I följd häraf har tydligtvis nyssnämnda öfvergångsstadgande kunnat uteslutas.

Förslaget till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket är i enlighet med högsta domstolens hemställan i reviderade texten utvidgadt med fyra nya paragrafer, innehållande bestämmelser om anstalts skyldighet att i vissa fall utgifva ersättning till allmänt ombud (12 §) och att bidraga till bestridande af försäkringsinspektionens omkostnader (16 §), om rätt att föra talan mot

195 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.

inspektionens beslut (17 §) samt om ansvar i visst fall (18 §). Högsta domstolens anmärkningar i öfrigt hafva jämväl blifvit iakttagna. Dock har jag trott mig icke böra biträda hvad högsta domstolen vid 8 § erinrat därom, att tiden för ingifvande till försäkringsinspektionen af uppgift angående utländsk försäkringsanstalts verksamhet inom riket och för nppgiftens införande i allmänna tidningarne borde förkortas. Visserligen har på högsta domstolens tillstyrkan i förslaget till lag om försäkringsanstalter gjorts sådan ändring, att tiden för vidtagande af nämnda åtgärder icke skulle komma att öfverstiga sju månader (134 § i reviderade texten). Men då för utländsk anstalts generalagent möjligheten att insända ifrågavarande uppgift kan vara beroende däraf, att sådant sammanträde med delägarna, som motsvaras af svensk försäkringsanstalts bolagsstämma, hållits, och tiden för dylikt sammanträdes hållande är mycket olika bestämd i de olika länderna, har jag ansett mig icke böra i förevarande afseende vidtaga någon ändring i förslaget.»

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna yttrandet affattade förslag till

1) lag om försäkringsbolag och

2) lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket;

och hemställde departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas.

Justitieråden Hellström och Billing åberopade för sin del hvad de vid ärendets behandling i högsta domstolen anfört i de delar, där ej genom numera A’idtagna ändringar i förslagen de af justitieråden framställda anmärkningar kommit att förfalla.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens hemställan;

och täcktes med bifall till denna hemställan Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: E. K. Almqvist.