med förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

*

N:o 12.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster; gifven Stockholms slott den 31 december 1908.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

*

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. (N:o 12)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Förslag

till

Lag

angående tillsättning af prästerliga tjänster.

Med upphäfvande af lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster samt af hvad kyrkolag med därtill hörande författningar i öfrigt innehåller stridande mot nedanstående bestämmelser förordnas som följer:

§ 1.

1. Har ordinarie prästerlig tjänst blifvit ledig, skall, där ej annorlunda stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjänsten lyder, ofördröjligen genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning ledig, med utsättande af den tid, inom hvilken ansökningarna skola vara ingifna. Då ansökningsrätt till tjänsten står öppen för hela rikets prästerskap, skall domkapitlet tillika låta införa tillkännagifvande om ledigheten i allmänna tidningarna.

2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar och deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.

§ 2.

Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snart ske kan och senast inom trettio dagar företaga de ingifna ansökningarna till granskning, pröfva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens besättande.

§ 3.

Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det stift, han tillhör, där han icke, efter ty i § 28 sägs, varder af församling

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

i annat stift kallad till fjärde profpredikant eller eljest enligt denna lag äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskildt af Konungen

CD Ö

mdddelad.

2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst i Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.

3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt inom båda dessa stift.

§ 4.

År präst till ämbetsutöfning obehörig, må han ej på förslag uppföras eller eljest till prästerlig befordran komma i fråga.

§ 5.

På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innehar eller vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde profpredikant innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som öfver sådant förslag anfört besvär, hvilka äro eller vid tid, som nyss är sagd, voro oafgjorda.

§ 6. •

1. Sökande till komministers- eller kapellpredikantstjänst må ej uppföras på förslag till tjänsten, därest han förut blifvit utnämnd till annan sådan tjänst, men densamma icke tillträdt, innan ansökningstiden till den nya tjänsten utgår.

2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag till prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst fem år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, hvartill han senast blef befordrad.

§ 7.

1. På förslag till kyrkoherdetjänst må ej, utan att Konungen gifver lof därtill, uppföras den, som icke vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde profpredikant fyllt trettio år. Ej heller må någon, som icke uppnått den ålder nu är sagd, utan Konungens tillstånd till kyrkoherdetjänst kallas eller till utnämning föreslås.

2. Präst, som af församling kallats till fjärde profpredikant, må ej uppföras på förslag till tjänsten, därest han ej innehar minst samma

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

prästerliga tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å förslaget uppförde eller ock hans prästerliga tjänstålder, utan inberäknande af tjänstår enligt § 10 mom. 3, vid kallelsen utgjorde minst tio år.

§ 8.

Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag därtill uppföra annan än den, som pröfvas äga den förmåga och de egenskaper, hvilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.

§ 9.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blifvit pröfvad, uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget tre, efter som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behof, finnas framför andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet; och böra därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjänst dittills varit anförtrodt, jämte hans tjänstålder, som ock hans genom examina, utgifna skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska ämnen. Aro sökande jämngoda i teologiska insikter, må afseende fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt nu är sagdt.

§ 10.

1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning, räknas efter tjänstgöringstid; dock att, då någon för sjukdom eller för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller för fullgörande af offentligt uppdrag eller af annan därmed jämförlig anledning fått åtnjuta tjänstledighet, den tid icke må vid tjänstårsberäkningen afdragas. För tjänstgöring före fyllda tjugutre år må tjänstår icke beräknas, ej heller för mer än en tjänstebefattning, där någon flera sådana samtidigt bestridt. Konungen äge i särskilda fall medgifva, att prästerlig verksamhet, som ej utöfvats inom svenska kyrkan men är med tjänstgöring i samma kyrka jämförlig, må i fråga om tjänstårsberäkning helt eller delvis tillgodoräknas.

2. Vid bestämmandet af tjänstålder galle årsberäkning såsom för prästerlig tjänst äfven för lärarbefattning, med hvilken sådan förmån är eller varder af Konungen förenad. Ej må dock någon på grund häraf så-

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

som tjänstår räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han aflagt teologisk examen vid något af rikets universitet eller eljest förvärfvat med sådan examen förbunden behörighet, ej heller annan tid än den, under hvilken han varit medlem af svenska kyrkan.

3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom aflagda prof förvärfvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre prästerliga tjänstår.

§ 11.

Vid omröstning till förslag skall röstas om hvart förslagsrum särskilt från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum uppförd den, som därtill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Har vid sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, skall ny omröstning anställas mellan de två, hvilka högsta röstetalen tillfallit. Hafva flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem emellan är oafgjordt, då skall först mellan dem skiljas genom särskild omröstning. Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika, gifve ordförandens röst utslaget.

§ 12.

1. I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort sammandrag af hans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder, som han enligt domkapitlets pröfning ägt vid ansökningstidens utgång räkna sig till godo.

2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde profpredikant, skall i förslagsprotokollet antecknas den tjänstålder, han, utan inberäknande af tjänstår enligt § 10 mom. 3, ägde vid tiden för församlingens kallelse, samt angifvas, huru domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder förhålla sig till öfriga å förslaget uppförda präster.

§ 13.

1. Hafva ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet ny ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för hela rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden anmält sig och finnas behöriga, hafve företräde till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens utgång tre behöriga sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande,

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

som anmält sig och pröfvas* behöriga. Vid ledighet i kyrkoherdetjänst skall därefter förfaras såsom eljest i denna lag är föreskrifvet, dock att hvad i § 7 mom. 2 är stadgadt ej skall äga tillämpning i fråga om profpredikant, som församling i sådant fall kallar utom den eller de å förslaget uppförda. År fråga om komministers- eller kapellpredikantstjänst, läte domkapitlet inför kyrkostämmans ordförande höra församlingen, huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sådan fråga omröstning, skall den verkställas enligt röstlängd, som för ändamålet upprättas och å kyrkostämma justeras; och äge hvad i § 26 stadgas härvid tillämpning. Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget, och är endast en sökande därå uppförd, varde det förklarande lika med val ansedt; äro två sökande å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig nöjd, vidtage domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens besättande ytterligare erfordras.

3. Nöjes vid ledighet i komministers- eller kapellpredikantstjänst församlingen icke åt ofullständigt förslag, eller har vid ledighet i prästerlig tjänst hvarken vid första eller vid andra ansökningstidens utgång behörig sökande sig anmält, inberätte domkapitlet förhållandet hos Konungen och afbide hans beslut.

§ 14.

Präst må ej, innan val ägt rum, afsåga sig förslag, hvarå han blifva uppförd, utan så är, att han vunnit annan befordran, efter det han tjänsten sökte eller antog kallelse till fjärde profpredikant.

§ 15.

Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna blifvit obehörig att på förslag uppföras, varde han af domkapitlet från förslaget skild.

§ 16.

Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna med döden afgått eller fått förslaget sig afsåga eller blifvit från förslaget skild, anslås ett rum på förslaget till ansökning ledigt; skolande, där någon förut förslaget sökt men ej blifvit därå uppförd, hans då ingifna ansökning icke, utan att han densamma uttryckligen förnyat, komma under pröfning, ej heller den omständigheten, att han förut sökt, berättiga honom till företräde framför senare sökande. Anmäler sig ej behörig sökande, äge § 13 motsvarande tillämpning.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 17.

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i ordning efter deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst aflägga prof med predikande och altartjänst i församlingens kyrka eller, om tjänsten omfattar flera församlingar, och domkapitlet icke annorlunda bestämmer, i moderförsamlingens kyrka. År med den lediga tjänsten förenad skyldighet att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjänst i mer än en kyrka, bestämme domkapitlet, om prof i två kyrkor afläggas skola.

2. Ej må profpredikant, om annan präst är att tillgå, i församling, där han aflägger prof, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagdt.

§ 18.

År präst, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på ämbetets vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och- kan han förty icke till profs afläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma under omröstning.

§ 19. *

Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre därom ofördröjligen anmälan hos domkapitlet. År han fortfarande af laga förfall hindrad att anmäla sig till prof inom fyrtiofem dagar från den förelagda profdagen, må han utan afläggande af prof komma under omröstning. Har den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må han kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.

§ 20.

Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande blifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som af laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den i nästföregående § föreskrifna tid därtill sig anmält.

8 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 21.

Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig tjänst. Är han förut där anställd, må han kunna med tjänstgöringen fortfara.

§ 22.

1. Valförrättare förordnas af domkapitlet. Ej må den vara valförrättare, som är med någon af de på föi’sla.get uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt allmän lag utgör jäf mot domare, ej heller röstägande, så vida han ej sin röst nedlägger.

2. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser valförrättaren lämplig person.

§ 23.

1. Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. ;Har profdag infallit efter frågodag,'vare dock ny frågodag ej erforderlig, där ej jämlikt stadgandena i § 29 frågan om kallande af fjärde profpredikant skall ånyo upptagas. „

2. Å frågodag skall valförrättaren vid sammanträde med församlingens röstägande ledamöter det förestående valet bereda på sätt här nedan sägs.

§ 24.

Yppas på frågodag mot valförrättaren jäf, som han finner lagligt, uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet om ny frågodag och annan valförrättare förordnat.

§ 25.

1. Befinnes på frågodag, att profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda, eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen präst dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen, och ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag öfverensstämmer.

2. Har frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen kungjordt, utsätte valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

9 Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 12.

§ 26.

1. Rösträtt vid prästval tillkomma en hvar i församlingen mantalsskrifven välfrejdad man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och äger att för egen del i kyrkostämmans öfverläggningar och beslut deltaga, dock ej den, som står under förmynderskap, eller hustru, för hvilken god man jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken förordnats. Hustru till röstberättigad man äge ock, äfven om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmans öfverläggningar och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen, därest hon är välfrejdad och uppnåtf 21 års ålder samt ej är främmande trosbekännare eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan och ej heller god man jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken för henne förordnats.

2. Medlem af icke territoriell församling äge ej rösträtt vid prästval inom territoriell församling.

3. Rösträtt må ej utöfvas af annan än den, som personligen infinner sig vid valtillfället.

4. Hvarje röstande äge en röst.

§ 27.

1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under pröfning, af röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skriftligen affattad ingifvas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas. öfver gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden därefter rättad. Förekomma anmärkningar mot vallängden i så stort antal, att valförrättaren finner uppskof med justeringen oundgängligen nödigt, må justeringens afslutande kunna anstå till fortsatt frågodagsförrättning å annan dag. Afser valet komministers- eller kapellpredikantstjänst, må justeringens afslutande ock kunna uppskjutas till valdagen.

2. Har ett år förflutit från justeringens afslutande, vare vallängden förfallen och skall ny längd för valet upprättas samt å frågodag justeras.

§ 28.

1. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjänst må församling, som det önskar, kalla fjärde profpredikant. Har röstägande väckt förslag härom, skall enligt de i § 26 stadgade grunder omröstning företagas sålunda, att den, som ej vill att fjärde profpredikant skall kallas,

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

röstar nej, och den, som önskar fjärde profpredikants kallande, på sin röstsedel uppför namnet på den präst, han anser böra kallas. Därest vid sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften af de afgifna rösterna samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, utgör minst tjugu och antingen uppgår till minst en fjärdedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade eller utgör minst trehundra, vare denne kallad till fjärde profpredikant. Hafva flera präster hvar för sig erhållit högsta röstetalet och sådan röstsiffra, som nu är sagd, skilje lotten mellan dem. Uppgå nejrösterna till hälften af de afgifna rösterna eller har ej tillräckligt röstetal tiflfallit någon af de präster, som varit under omröstning, vare frågan om kallande af fjärde profpredikant förfallen.

2. Har fjärde profpredikant blifvit kallad, åligge valförrättaren att om församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och samtidigt, medelst öfversändande af utdrag af frågodagsprotokollet, underrätta den kallade, hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen tillkännagifva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrifna handlingar.

3. Vägrar den, som blifvit kallad till fjärde profpredikant, att efterkomma kallelsen, vare frågan om fjärde profpredikant förfallen, och bestämme domkapitlet ofördröjligen dag för valet.

4. Har församling till fjärde profpredikant begärt präst, som är obehörig att på förslaget uppföras, skall domkapitlet afslå församlingens begäran. Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan om fjärde profpredikant förfallen.

5. Har den, som till fjärde profpredikant blifvit kallad, förklarat sig villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i mom. 4 afses, till afslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade såsom fjärde profpredikant på förslaget och utfärde ofördröjligen till honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i § 20 sägs.

6. Anföras besvär öfver domkapitlets beslut, hvarigenom präst blifvit såsom fjärde profpredikant å förslaget uppförd, inställe domkapitlet valförrättningen i afbidan på besvärens afgörande.

§ 29.

1. Har efter frågodag, där fjärde profpredikant ej kallats, någon af de föreslagna med döden afgått eller fått förslaget sig afsäga eller blifvit från förslaget skild, vare församlingen berättigad att å ny frågodag kalla fjärde profpredikant.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

2. Dör fjärde profpredikant, innan val är hållet, eller förlorar han innan den tid behörighet, som han å frågodagen hade, stånde församlingen öppet att å ny frågodag kalla annan fjärde profpredikant.

§ 30.

öfver valförrättarens åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.

§ 31.

1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågodag eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista profdagen, å fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Kan valet ej förrättas å sålunda bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Befinnes på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst, utsätte valförrättaren ny valdag till annan söndag.

3. Har frågodagsförrättning ej hållits efter sista profdagen och befinnes å valdagen, att profdag, som infallit efter frågodagen, ej blifvit behörigen kungjord eller att profvet icke fullgjorts, uppskjutes valförrättningen, och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag öfverensstämmer.

4. Göres af församling ansökning, att prästval i församlingen må hållas å söckendag, äge Konungen sådant medgifva och meddela de föreskrifter, som i anledning däraf erfordras.

§ 32.

1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den ordning, i hvilken de framträda, hvar för sig afkimma sina valsedlar.

2. Valet skall förrättas under de timmar, som af valförrättaren efter kyrkorådets hörande blifvit bestämda och i kungörelsen om valet angifvits. När den utsatta tiden är till ända och någon ej längre är tillstädes för afgifvande af röst, skall omröstningen förklaras afslutad.

3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande finner lämpligt, valet under hans inseende och inom samma lokal förrättas på två eller fiera efter församlingens lokala indelning bestämda afdelningar.

§ 33.

1. Hvad utöfver föreskrifterna i §§ 17—32 i afseende å profpredikanters missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör, därom förordnar Konungen.

12 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

2. Där med hänsyn till församlings folkrikhet eller af annan orsak pröfvas nödigt, att val eller frågodagsförrättning skall äga rum i två eller flera lokaler, äge Konungen därom förordna äfvensom meddela bestämmelser angående utseende af biträdande valförrättare och deras befogenheter samt om sådan uppdelning af de vid frågodagsförrättning förekommande ärenden, att omröstning om fjärde profpredikant^ kallande må kunna företagas å annan dag än öfriga till frågodagsförrättning hörande angelägenheter.

§ 34.

Besvär öfver frågodagsförrättning och prästval må anföras endast af röstägande eller af präst, som vid valet vant ställd under omröstning, och skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist före klockan tolf å tjugonde dagen efter valdagen.

§ 35.

Pröfvar domkapitlet i anledning af anförda besvär nödigt, att vittnen höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet angående vittnesförhör i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgadt.

§ 36.

Innefatta besvär anmärkning mot behörigen justerad vallängd, må de i denna del icke till pröfning upptagas, därest ej mot det beslut af valförrättaren, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt till det protokoll, som innehåller beslutet.

§ 37.

Varder röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande eller annat olaga medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet obehörigen verkat, den röst vare ogin. Ej må dock sådan fråga väckas annorledes ån genom besvär; och bör, därest afseende skall å besvären fästas, hos domkapitlet styrkas, att åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol. Pröfvar domkapitlet valet vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens pröfning, intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de genast afslagna.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 38.

Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda fullmakt å tjänsten, och har, innan detta skett, den, som undfått de flesta rösterna, blifvit till förslag obehörig eller aflidit eller hos domkapitlet anmält, att han på grund af erhållen annan befordran ej vill till tjänsten ifrågakomma, varde tjänsten kungjord till ny ansökan ledig. År han satt under åtal, på hvars utgång beror, om han må vara till förslag obehörig, skall med fullmaktens utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen dömdt är.

§ 39.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten, och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning, blifvit, innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig, varde han af domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant fall, äfvensom om någon af de föreslagna blifvit ställd under åtal, som i § 38 sägs, eller efter valet aflidit eller fått förslaget sig afsäga, domkapitlet utan förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen härom göra anmälan.

§ 40.

Vill någon, som vid prästval icke erhållit de flesta rösterna, från förslaget afgå, göre därom ansökning hos Konungen.

§ 41.

1. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant ej vant under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten, för så vidt af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant varit under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, och har minst en tredjedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten utnämna en af de å förslaget upppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst ej någon af de å förslaget uppförda erhålllit sådan röstöfvervikt, som i mom. 1 och 2 sägs, eller har ej af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade det i mom.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

1 och 2 angifna antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt § 43 såsom sökande sig hos Konungen anmält.

4. Den, som vid val till annan prästerlig tjänst än kyrkoherdetjänst erhållit de flesta rösterna, skall af domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten. Har vid valet högsta röstetal tillfallit flera, som voro under omröstning, namne domkapitlet till tjänsten den bland dessa, som pröfvas därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstägande afgifvit röst, välje domkapitlet bland de föreslagna, som nyss är sagdt.

§ 42.

Skall efter hållet val Konungen utnämna till prästerlig tjänst, insände domkapitlet, sedan valet vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll, och anmäle biskopen i särskilt utlåtande hos Konungen, hvem han anser sig böra till utnämning förorda. År biskopen förhindrad att sådant utlåtande afgifva, eller är biskopsämbetet ledigt, ankoinme på Konungen, huruvida något yttrande, utöfver hvad handlingarna innehålla, skall infordras.

§ 43.

Kyrkoherdetjänst inom hvilket stift som helst må kunna utom förslag sökas af präst, som är till sådan tjänst behörig och uppfyller de villkor, Konungen för dylik ansökningsrätt stadgat, eller personligen fått sig sådan rätt af Konungen förunnad. Hvar och när sökande, som här sägs, må sig anmäla, därom förordnar Konungen.

§ 44.

Besvär, hvilka hos Konungen anföras öfver domkapitels beslut i fråga om tillsättning af prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingifvas till domkapitlet, därest beslutet blifvit genom anslag kungjordt, sist före klockan tolf å tjugonde dagen från anslagsdagen, men eljest sist före klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, på hvilken beslutet blifvit ställdt. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande af viss tid och äfventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll med målets afgörande, öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga förklaring. Om klaganden eller annan tillhandahåller erforderligt antal

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

bestyrkta afskrifter af besvärsskriften, skall dylik förklaring infordras genom tillställande af afskrift af besvärsskriften. Sedan förklaring inkommit eller den därför förelagda tid tilländalupit utan att förklaring blifvit afgifven, insände domkapitlet ofördröjligen besvärshandlingarnatill ecklesiastikdepartementet och foge därvid eget underdånigt utlåtande.

§ 45.

Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes i och genom tillsättning af den tjänst, hvilken pastoratet såsom prebende åtföljer.

§ 46.

År någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af prästerlig tjänst församling försäkrad, eller äro i afseende på domkapitlets förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-, komministers- eller kapellpredikantsbefattningar särskilda bestämmelser af Konungen meddelade, galle hvad därom är eller blifver af Konungen stadgadt; dock att vid omröstning för tillsättning af sådan tjänst stadgandena i § 26 skola äga tillämpning.

§ 47.

1. Genom denna lag göres ej rubbning i särskild rätt eller förmån, som i fråga om tillsättning af präst må vara enskild person försäkrad.

2. Har enskild person, som äger rätt att till ledig prästerlig tjänst kalla präst utan föregånget förslag, försummat att inom den tid Konungen äger bestämma till domkapitlet ingifva kallelse å behörig präst, vare kallelserätten för den gången förlorad, och gånge med tjänstens tillsättning, som om prästerlig tjänst i allmänhet är föreskrifvet.

§ 48.

1. Om tillsättning af prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen förordnar.

2. Med tillsättning af prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock vid bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag af större omfattning må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

tillsättning af extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med Konungens tillstånd inrättas, gånge efter hvad för hvar särskild sådan tjänst vederbörligen stadgas.

Denna lag skall till efterrättelse gälla från och med den 1 januari 1910.

Med tillsättande af prästerlig tjänst, som då är kungjord till ansökning ledig, skall förfaras efter hittills gällande lag.

En hvar, som, då denna lag träder i tillämpning, är, utöfver hvad i lagen stadgas, berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna tjänstår, skall för sin person vid den rätt bibehållas, sådan den honom efter dittills gällande stadganden tillkom. Den, som, då lagen träder i tillämpning, äger att utom förslag hos Konungen söka regala pastorat, skall, så länge denna rätt efter dittills gällande bestämmelser skulle hafva tillkommit honom, för sin person åtnjuta rätt att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst, ändå att sådan rätt eljest ej enligt denna lag honom tillkommer.

Territoriell församling, som fått sig tillförsäkrad särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af kyrkoherde-, komministers- eller kapellpredikantsbefattning och däraf fortfarande vill vara i åtnjutande, skall inom tre år, efter det denna lag trädt i kraft, därom göra ansökning hos Konungen, vid äfventyr att dylik rätt eller förmån eljest anses förfallen. Göres sådan ansökning, förordne Konungen, huruvida och under hvilka villkor denna rätt eller förmån må tillgodonjutas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

17 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott fredagen den 20 mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton, grefve Ehkensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson i underdånighet:

»Sedan särskilda kommitterade erhållit i uppdrag att inom justitiedepartementet biträda vid behandlingen af åtskilliga väckta frågor om ändring i gällande bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster, öfverlämnades till denna kommitté följande framställningar, nämligen:

1) Riksdagens skrifvelse den 13 april 1904, hvari Riksdagen anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån gällande bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster må kunna omarbetas i syfte att förfarandet därvid förenklas, samt för Riksdagen framlägga det förslag i berörda hänseende, hvartill förhållandena kunna anses

ÖO O

gifva anledning;

Bih. till lliksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Käft.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

2) Riksdagens skrifvelse den 31 mars 1906 med hemställan, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster, att prästval skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar;

3) kyrkomötets skrifvelse den 8 oktober 1903 med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för ändring af § 42 i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster, i syfte att regal kyrkoherdetjänst inom hvilket stift som helst må kunna utan förslag sökas endast af präst, som är till kyrkoherdetjänst behörig och af Konungen fått sig sådan ansökningsrätt särskildt förunnad;

4) en af allmänna svenska prästföreningen i september 1907 till Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse, hvari prästföreningen hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes genom sakkunniga låta utreda, huru nu gällande prästvalslagar böra reformeras för vinnande af en mera tidsenlig och rättvis befordringsordning, samt, därest Kungl. Maj:t så finner skäligt, snarast möjligt för Riksdag och kyrkomöte framlägga förslag till ny lag angående tillsättning af prästerliga tjänster; äfvensom

5) Stockholms stads konsistorii skrifvelse den 10 september 1907 med hemställan, att röstberättigad församlingsmedlem i Stockholm endast i det fall må rösta genom fullmakt, att han med läkarintyg visar sig af sjukdom hindrad tillstädeskomma vid valförrättning.

Med skrifvelse den 9 november 1907 aflämnade därefter kommittén betänkande med förslag till

lag angående tillsättning af prästerliga tjänster,

stadga angående prästval,

ändrad lydelse af § 30 regeringsformen,

kungörelse med vissa föreskrifter angående hvad som bör iakttagas vid ledighet i prästerlig tjänst samt ansökning till sådan tjänst och

kungörelse om rätt för vissa prästmän att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänster.

öfver nämnda förslag hafva domkapitlen i riket, hofkonsistoriet och Stockholms stads konsistorium afgifvit infordrade utlåtanden, hvarvid några domkapitel öfverlämnat yttranden från medlemmar af det underlydande prästerskapet inom vederbörande stift. Härjämte hafva fångvårdsstyrelsen och öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk fått yttra sig öfver vissa delar af förslagen. Slutligen har allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse inkommit med en skrift i ämnet.»

Efter att hafva redogjort såväl för kommitténs förslag som för de öfver desamma afgifna yttranden tilläde föredraganden:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

»Förslagen till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster och till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen hafva inom justitiedepartementet gjorts till föremål för en öfverarbetning, hvarvid i dem vidtagits vissa i allmänhet mindre väsentliga ändringar, som föranledts af anmärkningar från de i ärendet hörda myndigheterna eller eljest funnits behöfliga. De öfriga förslagen, hvilka afse administrativa författningar, torde icke nu böra upptagas till vidare behandling.»

Beträffande förstnämnda båda förslag anförde föredraganden ytterligare :

»De af kommittén föreslagna förändringarna i gällande ordning för tillsättning af prästerliga tjänster torde kunna — i hufvudsaklig öfverensstämmelse jämväl med den uppställning kommittén själf följt i sitt betänkande — lämpligen sammanföras i tre hufvudgrupper. Dels föreslår nämligen kommittén åtskilliga förändringar i tillsättningsförfarandet i syfte att förkorta och förenkla detsamma. Dels ifrågasattes en väsentlig omgestaltning af de grunder, enligt hvilka bestämmanderätten vid prästerliga tjänsters tillsättande för närvarande är fördelad mellan kyrkostyrelsen och församlingarna. Dels föreslås slutligen förändringar i reglerna för församlingsmedlemmarnas rösträtt vid prästval.

Bland nämnda förslag äga de, som innefattas i de båda senare hufvudgrupperna, uppenbarligen den mest djupgående betydelsen. De till dem hörande frågorna äro jämväl de, där olika meningar lättast kunna uppstå, något hvarom också de öfver kommitténs förslag afgifna yttranden bära vittne. Förslagen till förkortning och förenkling af tillsättningsproceduren synas i och för sig i allmänhet hafva gillats af samtliga de hörda myndigheterna, om äfven några myndigheter ansett sig böra afstyrka kommitténs framställning äfven i dessa delar, då de funnit så genomgripande förändringar i andra delar däraf vara behöfliga, att de framlagda förslagen icke utan eu fullständig omarbetning kunde tjäna till grund för lagstiftning i ämnet. Mot de förslag, som ingå i de senare grupperna, hafva starka betänkligheter yttrats af åtskilliga myndigheter, hvilka på grund däraf hemställt antingen om förslagens ogillande eller om mer eller mindre omfattande förändringar i desamma. I stort sedt synas dock äfven sistberörda förslag hafva, åtminstone i sina hufvudprinciper, vunnit bifall af flertalet myndigheter. Ett afsevärdt antal myndigheter har också uttryckligt framhållit, att hvad kommittén föreslagit, såsom helhet betraktadt, äger väsentliga företräden framför nuvarande bestämmelser och är förtjänt af att, med större eller mindre förändringar, upphöjas till lag. Beaktansvärdt förefaller tillika, att de, som underkänt kommitténs förslag, endast undantagsvis sett sig i stånd att anvisa några andra utvägar till afhjälpande

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

af de missförhållanden, mot hvilka förslagen rikta sig. Den behandling frågan undergått gifver därför stöd åt den uppfattningen att, om kommittéförslagen i sina hufvudgrunder förkastas, sådant innebär, att man i det väsentliga skall stå kvar vid den nuvarande ordningen för prästerliga tjänsters tillsättande. Att denna lider af svåra brister och icke nöjaktigt tillgodoser vare sig församlingarnas eller prästerskapets intressen torde emellertid vara allmänt erkändt.

En centralpunkt i kommitténs framställning utgöres däraf, att skillnaden mellan regala och konsistoriella pastorat upphäfves. I stället föreslår kommittén en annan grund för fördelning af bestämmanderätten i dylika angelägenheter mellan kyrkostyrelsen och församlingarna, i det att det skall bero på utgången af det i vederbörande församling anställda valet till kyrkoherdetjänst, huruvida detta val skall hafva afgörande betydelse eller tjänstens tillsättande i sista hand skall ankomma på Konungen, som äger att utnämna äfven någon annan än den, som vid valet erhållit högsta röstetalet.

§ 41 i förslaget till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster innehåller de af kommittén ifrågasatta stadgandena i berörda ämne. Enligt dessa göres skillnad mellan det fall, då församlingen begagnat sin rätt att kalla fjärde profpredikant, och det fall, då valet endast gäller de präster, som efter ansökning i vanlig ordning blifvit af domkapitlet uppförda på förslag till tjänsten. För det senare fallet, då alltså den regelbundna befordringsordningen tillämpas, föreslås följande bestämmelser. Om någon af de å domkapitlets förslag uppförda prästerna vid valet erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten, försåvidt af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen. Har däremot ej någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, eller har ej minst en tredjedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, skall Konungen äga att till tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som anmält sig hos Konungen såsom extra sökande. T det förra fallet åter, då fjärde profpredikant blifvit kallad och uppförd på förslaget, skall tjänsten liksom hittills alltid tillsättas af Konungen. Om minst en tredjedel af de röstberättigade deltagit i omröstningen vid valet och någon bland de präster, som varit föremål för detta, erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, skall emellertid Konungen vid tillsättningen vara bunden vid de fyra på förslaget uppförda prästerna. I annan händelse skall Konungen äga rätt att gå utom förslaget och utnämna en extra sökande. Hvad sålunda föreslagits gäller

21 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.

emellertid endast kyrkoherdetjänster. För andra prästerliga tjänster bibehålies den nuvarande regeln, att den, som vid valet erhållit de flesta rösterna, dessa må vara flera eller färre, skall af domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten.

Till stöd för förslaget, att ett visst större deltagande af de röstberättigade och absolut majoritet bland de röstande skola erfordras för ett afgörande församlingsval, har kommittén hufvudsakligen anfört följande. Med hänsyn därtill att efter gällande lag domkapitlet ej ägde på förslag till prästerlig tjänst uppföra annan än den, som pröfvades hafva den förmåga och de egenskaper, som vore behöfliga för tjänstens nöjaktiga bestridande, syntes församlingen med skäl kunna göra anspråk på att, när den på ett oförtydbart sätt gifvit uttryck åt sin önskan att erhålla viss på förslaget uppförd präst, åt denna önskan skulle tillerkännas afgörande betydelse. Med de växlande uppfattningar, som inom församlingarna vanligen rådde i religiösa frågor, kunde man härför ej fordra, att samtliga röstberättigade eller ens samtliga, som deltagit i valet, skulle hafva förenat sig om samma präst, utan syntes det vara tillräckligt, att mer än hälften af de röstande förenat sig om denna, under förutsättning dock att en viss del, lämpligen en tredjedel, af hela antalet röstberättigade deltagit i valet. Om endast en än mindre del af församlingen, kanske blott ett fåtal personer, deltagit i valet eller åsikterna bland de väljande varit så delade, att ingen af de föreslagna erhållit mer än halfva antalet afgifna röster, kunde det icke gärna sägas, att en verklig mening i frågan gifvit sig uttryck från församlingens sida, och vid sådant förhållande vore det knappast befogadt att låta den verkställda omröstningen ovillkorligen gifva utslaget. Det förefölle då, som om kyrkostyrelsen borde få träffa valet mellan de föreslagna eller eventuellt utom förslaget, och syntes detta afgörande lämpligare uppdragas åt Konungen efter vederbörligt förord än åt domkapitlet, som uppgjort förslaget.

Kommittén har vidare framhållit, att hvad sålunda anförts principiellt syntes gälla ej blott de konsistoriella pastoraten utan äfven de regala, där församlingen för närvarande egentligen endast hade en förslagsrätt. Det kunde därför ifrågasättas, om man icke borde taga steget fullt ut och upphäfva skillnaden mellan regala och konsistoriella pastorat samt i stället meddela bestämmelser i ofvan angifna riktning för samtliga pastorat. För Konungen skulle detta innebära, att han afstode från afgöranderätten i de regala pastoraten, hvilka utgjorde inemot hälften af alla pastorat i riket, men i stället erhölle rätten att jämväl i de konsistoriella pastoraten träffa afgörandet, där ej vederbörande med viss röstöfvervikt uttalat sig för eu af de föreslagna. För församlingarna åter skulle en

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

sådan anordning medföra den utvidgning i deras rätt, att de finge afgörandet i sin hand äfven i de regula pastoraten, om de uttalat sig för en af de föreslagna med angifven röstöfvervikt, hvilket kunde utgöra en lämplig motvikt mot inskränkningen i deras valrätt i de konsistoriel^ pastoraten.

Till belysande af de grunder, hvarpå pastoratens fördelning i regula och konsistoriel^ hvilar, har kommittén för den historiska uppkomsten af denna fördelning lämnat en utförlig redogörelse, beträffande hvilken jag tillåter mig att hänvisa till kommittébetänkandet.

I de afgifna yttrandena hafva olika åsikter uttalats om förslaget att upphäfva skillnaden mellan regala och konsistoriel^ pastorat. De flesta myndigheter hafva tillstyrkt en sådan åtgärd eller åtminstone ej gjort någon invändning däremot, men på några håll hafva betänkligheter mot densamma tagit sig uttryck. Ifrågavarande förändring har sålunda afstyrkts af Lunds domkapitel och hofkonsistoriet, hvilka till stöd härför anfört hufvudsakligen, att det särskildt med hänsyn till rättvis befordran för prästerskapet vore eu förmån, att olika vägar till erhållande af kyrkoherdetjänst funnes, samt att starka skäl erfordrades för sönderbrytande af en så gammal ordning i svenska kyrkan som denna. Västerås domkapitel har förklarat sig åtminstone hysa starka tvifvelsmål, huruvida den föreslagna förändringen, som skulle med roten upprycka berörda på historisk mark framvuxna olikhet och skapa en mera tillfällig åtskillnad af liknande art, verkligen innebure afsevärda fördelar för församlingar och prästerskap i jämförelse med den håfdvunna ordningen. Härnösands domkapitel har likaledes velat starkt ifrågasätta lämpligheten af att upphäfva omförmälda gamla skillnad, som mången gång beredt Konungen tillfälle att korrigera olämpliga val af församlingarna och särskildt att låta dugliga och nitiska präster, som utan skäi gång efter annan blifvit tillbakasätta af församlingarna, erhålla välbehörig och välförtjänt befordran. Äfven Stockholms stads konsistorium har såsom en anmärkning mot förslaget omnämnt det fullständiga slopandet af den gamla, grundlagsenlig! befästade skillnaden mellan konsistoriel^ och regala pastorat, hvilken i viss mån garanterat en rättvis befordran.

För bibehållande af indelningen i regala och konsistoriella pastorat har man sålunda åberopat dels historiska skäl dels den trygghet för en rättvis befordran af prästerskapet, som ligger i Konungens utnämningsrätt. Undersöker man emellertid anledningarna till att vissa pastorat fått sig tillagd naturen af regala, synes man knappast kunna undgå att i likhet med kommittén finna, att de historiska förhållanden, som härvid varit bestämmande, åtminstone delvis icke numera kunna tillmätas någon synnerlig betydelse i fråga om lämpligheten och befogenheten af den stadgade inski’änkningen i församlingarnas valrätt. Om man bortser från

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän, där för många pastorat deras egenskap af regala torde hafva berott endast på den tolkning man gifvit åt de under den danska tiden gällande allmänna bestämmelserna om tillsättning -af prästerliga tjänster, liksom ock från de fall, då ett pastorat blifvit regalt blott på grund däraf att Konungen någon gång tillfälligtvis tillsatt kyrkoherde i pastoratet, synas, enligt hvad den af kommittén lämnade redogörelsen utvisar, två omständigheter närmast hafva utöfvat, inverkan i detta afseende, den ena att pastoratet varit att anse såsom ett s. k. hufvudgäll och den andra att Konungen till ett, pastorat haft enskild patronatsrätt eller att där funnits kungsgård eller kungsladugård eller eljest någon vid reduktionen återvunnen större egendom, hvarmed enskild patronatsrätt varit förbunden. Att den senare omständigheten icke kan från det allmännas synpunkt anses såsom tillräcklig anledning att för ett pastorat bibehålla regal natur torde utan svårighet medgifvas. Beträffande åter egenskapen af hufvudgäll d. v. s. särskilt viktiga pastorat torde densamma icke med skäl kunna tilläggas de nuvarande regala pastoraten såsom klass betraktade. Såsom kommittén omförmält, äro alla stadspastorat utom sex regala och har bland land spastoraten visserligen flertalet af de bäst aflönade regal natur, men kan det dock icke med fog påstås, att de x-egala landspastoraten hafva en sådan betydelse i förhållande till de öfriga, att de af denna anledning böra intaga en särskild ställning' vid tillsättning af präster. Kommittén har därför ansett det i det hela kunna sägas, att bortsedt från de större stadspastoraten någon i församlingarnas beskaffenhet grundad skillnad ej finnes mellan de regala och de konsistoriella gällen. ' Om det skulle anses lämpligt att tillförsäkra Konungen ett särskilt inflytande på tillsättningen af kyrkoherdetjänster i sådana pastorat, där det på grund af befolkningens talrikhet eller andra förhållanden är mer än eljest angeläget att erhålla dugliga präster, komme alltså dessa pastorat endast delvis att sammanfalla med de nuvarande regala. Och äfven i dessa viktigare pastorat, till den del de nu äro regala, torde, såsom kommittén påvisat, syftet att vinna skickliga präster kunna tillgodoses på andra vågar än genom bibehållande af inskränkningen i församlingarnas valrätt. Hvad därefter angår prästerskapets anspråk på att befordras efter förtjänst och skicklighet, utgör hänsynen härtill kanske det förnämsta skäl, som skulle kunna anföras för en sådan förändring — hvartill dock säkerligen ingen utsikt funnes — som den att alla prästerliga tjänster skulle tillsättas af Konungen, hvilket på några håll framställts såsom ett önskemål. Men att vissa församlingar af denna anledning skola vara i sämre ställning än de öfriga i fråga om rätten att inverka på utseendet af deras präster torde icke vara bcfogadt. Äfven kommitténs förslag innebär ju för öfrigt att

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

prästerliga tjänster under vissa förutsättningar skola tillsättas af Konungen, och om än frågan, huru ofta dessa förutsättningar komme att föreligga, undandrager sig hvarje säker beräkning, förefaller det dock sannolikt, att utnämningsrätten äfven framgent i ett stort antal fall skulle tillkomma Konungen, För tillgodoseendet af prästerskapets berörda intresse synes alltså den nuvarande ordningen icke äga något gifvet företräde framför den föreslagna, hvilken ur synpunkten af ett rättvist förhållande mellan olika församlingar afgjordt är att föredraga.

Att skillnaden mellan konsistoriella och regala pastorat bör försvinna är ej heller någon ny tanke, om också de därom framställda förslagen förut ej föranledt någon lagstiftningsåtgärd. Vid såväl 1896 som 1897 Ars Riksdag föreslogs i sådant syfte genom motion inom andra kammaren antagande af en förändrad lydelse af § 30 regeringsformen. Dessa motioner blefvo väl i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan afslagna af första kammaren, men andra kammaren biföll vid båda Riksdagarna utan votering reservationer, som inom utskottet afgifvits i motionernas syfte. Att en förnyad motion i ämnet vid 1903 års Riksdag blef afslagen äfven af andra kammaren synes väsentligen hafva berott på formella skäl och innebar säkerligen icke något uppgifvande af kammarens tidigare ståndpunkt.

Om skillnaden mellan konsistoriella och regala pastorat skulle bibehållas, torde häraf utan vidare följa, att det andra vid § 41 framlagda ändringsförslaget, enligt hvilket för ett afgörande församlingsval skall er- * fordras deltagande af minst en tredjedel af de röstberättigade inom församlingen samt absolut majoritet bland de röstande, icke skulle hafva någon utsikt att förverkligas. De framställda yrkandena på bevarande af omförmälda skillnad innebära därför i sak äfven förkastande af det senare förslaget. Detta har eljest i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran af de hörda myndigheterna. Dock hafva några myndigheter funnit de föreslagna fordringarna på församlingens deltagande i valet vara alltför lågt satta, så att valet komme att erhålla afgörande betydelse äfven i fall, då någon verklig församlingsmening icke kunde sägas hafva tagit sig uttryck genom detsamma. På grund häraf hafva dessa myndigheter föreslagit, att villkoren för ett afgörande församlingsval skola skärpas antingen allmänt eller i de mindre församlingarna. A andra sidan hafva ej saknats röster, som uttalat den förmodan, att det enligt förslaget erforderliga deltagandet i valet endast mera sällan skulle kunna åstadkommas oeh att därför utnämningsrätten, om ej villkoren förmildrades, skulle i de flesta fall öfvergå på Konungen, En myndighet har anmärkt, att de många bestämmelserna om kvalificerade majoriteter och minoriteter vore ägnade att

25 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

för väljarna försvåra öfverblicken öfver valställningen och därigenom lätt kunde framkalla obehöriga valmanövrer och valkupper samt att valberäkningarna i och för sig vore föga praktiskt anordnade.

För min del finner jag hvad kommittén i detta ämne föreslagit hvila på en riktig och klok tanke. Genom ett visst lifligare deltagande i valet visar församlingen, att den såsom sådan har intresse för att utöfva sin valrätt, och det förhållandet att en person erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna ger vid handen, att meningarna inom församlingen ej äro alltför mycket splittrade. Huruvida det föreslagna antalet för de i valet deltagande är det rätta, kan ju vara föremål för olika meningar. Men med hänsyn till å ena sidan hvad man har sig bekant om det hittills ofta svaga deltagandet i prästval och å andra sidan den förökning däri, som kan förväntas till följd af vissa nu ifrågasatta förändringar, förefaller det mig, som om kommitténs förslag i förevarande hänseende innebär en lämplig medelväg. Att iakttagandet af de föreslagna, såvidt jag kan finna enkla och klara, bestämmelserna om fordran i vissa fall på kvalificerade röstetal skulle för de väljande eller valförrättarna medföra praktiska svårigheter, eller att dessa bestämmelser skulle mer än de nuvarande valreglerna gifva tillfälle till missbruk vid valen, finner jag ej någon anledning att antaga.

Sådana bestämmelser som de af kommittén i § 41 föreslagna kunna emellertid icke antagas, utan att dessförinnan den nuvarande lydelsen af § 30 regeringsformen förändras. Enligt sistberörda § äger ju Konungen att, på det sätt förr öfligt varit, tillsätta kyrkoherdebeställningar i regala pastorat, och * skola de s. k. konsistoriel gäll vara bibehållna vid sin valrätt. Kommittén har också ansett tydligt att, om man vill genomföra den förändringen, att Konungen ej i sista hand skall hafva rätt att utnämna kyrko- «herdar i de regala pastoraten, detta ej kan ske utan grundlagsändring. Innebörden af grundlagsstadgandet, i hvad det afser de konsistoriella gällen, är möjligen mera oklar. Men, på sätt kommittén påvisat, torde det dock vara nödvändigt att ställa sig på den ståndpunkten, att ej heller en sådan förändring som den, att afgörandet vid prästval i vissa fall fråntages en konsistoriel! församling, ehuru denna med begagnande af sin valrätt uttalat sig för eu af de föreslagna, kan genomföras utan grundlagsändring. Till kommitténs förslag i denna del anhåller jag att sedermera få återkomma.

I nära sammanhang med frågan om det deltagande från församlingens sida, som skall erfordras för ett afgörande val, står spörsmålet om villkoren för kallande af fjärde profpredikant. För närvarande gälla som bekant i detta afseende olika regler i regala och i konsistoriella pastorat,

Bill. till liiksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Håft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

i det att i de förra det är tillräckligt, om mer än hälften af de i omröstningen deltagande, dessa må vara flera eller färre, förenat sig om att kalla samma prästman, hvaremot i de konsistoriella pastoraten mer än halfva antalet af de i den justerade vallängden uppförda röstberättigade måste hafva förenat sig om sådan kallelse. Några särskilda villkor för behörighet att kallas till fjärde profpredikant, utöfver de för kyrkoherdebefattning i allmänhet gällande, äro ej stadgade. I samband med upphäfvandet af skillnaden mellan regala och konsistoriella pastorat föreslår nu kommittén för fjärdemanskallelse i alla pastorat gemensamma regler, som i hufvudsak gå ut på att för beslut om sådan kallelse skall erfordras bifall af mer än hälften af de i omröstningen deltagande och minst en sjättedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade, hvarjämte vid omröstning mellan flera föreslagna minst en sjättedel af de röstberättigade skall hafva förenat sig om samma prästman, dock att för kallelse i hvarje fall erfordras minst tjugu röster men å andra sidan ett röstetal af tvåhundra alltid är tillräckligt. Dessa regler äro alltså strängare än de nuvarande bestämmelserna för regala pastorat men lindrigare än de nuvarande bestämmelserna för konsistoriella gäll. Jämförda med de föreslagna stadgandena i § 41 öfverensstämma de med dessa i anspråket på enighet mellan minst en sjättedel af de röstberättigade men äro mildare i två afseenden, nämligen dels genom begränsningen till två hundra röster dels såtillvida som något visst större antal i omröstningen deltagande icke erfordras. Sannolikt innebär förslaget i denna del, trots inskränkningen i de nuvarande regala pastoratens kallelserätt, i stort sedt en väsentlig utvidgning af möjligheten för församlingarna att få en fjärdemanskallelse till stånd. Särskildt i de många små konsistoriella pastoraten torde denna utvidgning komma att göra sig starkt gällande. Kommittén har emellertid äfven tillmötesgått de från prästerskapets sida all-* mänt hysta önskningarna om särskilda kvalifikationer för fjärde profpredikanter och sålunda velat förebygga, att alltför unga och oerfarna prästmän kallas med förbigående af äldre och mera meriterade. Härigenom införes en viktig begränsning af församlingarnas frihet vid kallelserättens utöfvande.

Bland hufvudpunkterna i kommitténs förslag är den nu omförmälda den, som mest blifvit föremål för anmärkningar från de hörda myndigheterna. Dessa anmärkningar afse dock ej det föi'hållandet att kvalifikationer för fjärde profpredikanter blifvit föreslagna, hvilket tvärtom synes hafva vunnit odeladt bifall. Mot det sätt, hvarpå kvalifikationerna blifvit bestämda, hafva visserligen några erinringar framställts, men dessa torde med hänsyn till hvad kommittén anfört till stöd för sitt förslag icke vara tillräckligt grundade att böra föranleda ändring i förslaget. Förnämligast

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

gå emellertid de gjorda anmärkningarna ut på att fjäi’demanskallelser enligt förslaget blifvit alltför mycket underlättade, så att, äfven med beräkning af de ifrågasatta kvalifikationerna, förslaget, om det antages oförändradt, icke förminskar utan snarare i hög grad ökar faran för att prästerskapets utsikter till regelbunden befordran efter förtjänst och skicklighet väsentligen omintetgöras genom obefogade kallelser. Några myndigheter hafva därför funnit fördelaktigast att åtminstone hufvudsakligen låta förblifva vid de nuvarande bestämmelserna, och ett flertal andra har hemställt, att det för fjärdemanskallelse föreskrifna antalet röstägare skall ökas. Sålunda hafva några domkapitel och allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse yrkat, att för kallelse skall erfordras minst en tredjedel af hela antalet röstberättigade, ett domkapitel har ansett en tredjedel eller åtminstone en fjärdedel böra fordras, några domkapitel hafva föreslagit förökning till en fjärdedel, och ett domkapitel har förmenat, att en sjättedel visserligen vore tillräcklig i de stora pastoraten, med öfver ett tusen röstberättigade, men borde för de mindre pastoraten utbytas mot en fjärdedel. Äfven bestämmelsen att tvåhundra röstberättigade städse skola utgöra tillräckligt antal för kallelse har hos några domkapitel mött betänkligheter, och har i anledning häraf yrkats, dels att nämnda bestämmelse skall utgå, dels att siffran skall väsentligt förhöjas. Endast ett domkapitel har lämnat förslaget i båda dessa stycken utan erinran.

Då myndigheternas farhågor mot de föreslagna bestämmelserna alltså äro nästan enhälliga, har jag gifvetvis haft särskild anledning att öfverväga, huruvida det är möjligt att utan obehörig inskränkning i den frihet, som bör tillkomma församlingarna, ytterligare tillgodose prästerskapets önskningar. Det förefaller mig, som om en sådan möjlighet finnes. Att kommittén satt gränsen till en sjättedel har säkerligen till stor del berott på det formella skälet, att härigenom vinnes öfverensstämmelse med det antal röster för samme man, som enligt § 41 erfordras för ett afgörande val. Om nu, i enlighet med hvad flera domkapitel ifrågasatt, en sjättedel utbytes mot eu fjärdedel af samtliga röstberättigade, torde häraf icke föranledas alltför stor svårighet att genomföra en fjärdemanskallelse i de fall, då en verklig och behjärtansvärd anledning därtill finnes och en mera allmän önskan därom följaktligen uppstått inom församlingen. 1 konsekvens härmed torde då det antal röster, som under alla förhållanden är tillräckligt, lämpligen sättas till trehundra.

En sådan förändring i förslaget skulle medföra, att ett större antal röstberättigade måste hafva förenat sig för att genomdrifva en fjärdemanskallelse än för att åstadkomma ett afgörande val, under det att dock

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

i vissa förut omförmälda hänseenden för kallelsen fortfarande gällde lindrigare förutsättningar än för valet. Äfven om i det hela villkoren för fjärdemanskallelse vore något strängare än för ett afgörande val — hvilket kunde bero på förhållandena — synes man emellertid icke hafva tillräcklig anledning till den uppfattning, som stundom uttalats, att detta vore i och för sig oriktigt eller olämpligt. Så vore händelsen, om för kallelsen uppställdes så stränga villkor att t. ex., såsom nu i de konsistoriella pastoraten, mer än halfva antalet röstberättigade måste hafva förenat sig om samme man. Med lika rösträtt för alla röstberättigade blefve då nästan alltid valet en obehöflig formalitet, enär dess utgång vore afgjord redan genom kallelsen. Men så länge för denna erfordras endast en mindre del af de röstberättigade, om än flere än vid valet, finnes ju alltid möjlighet för dem, som icke deltagit i kallelsen, att gifva valet en annan utgång. Då dessutom en större försiktighet är på sin plats, när det gäller ett område, där missbruk allmänt anses hafva förekommit och äfven framgent kunna befaras, har jag låtit jämka förslaget i denna del, på sätt ofvan angifvits.

Hvad därefter angår de af kommittén ifrågasatta förändringarna i reglerna för församlingsmedlemmarnas rösträtt vid prästval, gå dessa förändringar i främsta rummet ut på, att hvarje röstberättigad skall äga en röst. Någon utvidgning af rösträtten föreslås icke, utan denna skall fortfarande liksom hittills bero af rösträtt å kyrkostämma. Men under det att nu röstvärdet bestämmes efter förmögenhet enligt en röstberäkning, som i stad i regel öfverensstämmer med den kommunala och jämväl å landet är grundad på denna, fastän med väsentliga afvikelser, skall enligt förslaget all olikhet i röstvärdet upphöra. Äfven mot detta förslag hafva åtskilliga af de hörda myndigheterna framställt invändningar, i allmänhet med yrkande att röstberäkningen vid prästval måtte komma att följa den kommunala, sådan denna blir bestämd, om det vid 1907 års Riksdag villkorligt godkända förslaget till ändringar i den kommunala rösträtten blir slutligen antaget. Andra myndigheter hafva ställt sig tveksamma till förslaget. Detta har emellertid också från ganska många håll lämnats utan invändning eller direkt förordats, stundom med mycken liflighet. Jämväl en längre gående reform, innebärande ett fullständigt genomförande af personlighetsprincipen eller ytterligare steg i denna riktding, har i afgifna yttranden blifvit ifrågasatt.

För min del ställer jag mig i detta stycke på kommittéförslagets ståndpunkt, som förefaller mig på en gång principiellt riktig och måttfullt begränsad. Om rösträtten vid prästval nu, jämsides med den starka

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

begränsning af den kommunala rösträtten, hvarom villkorligt beslut fattats, göres lika för alla röstberättigade, synes mig detta endast vara en följdriktig utveckling af den uppfattning, på grund hvaraf redan vid antagandet af 1888 års prästvalslag personligheten tillerkändes väsentligt större inflytande vid prästval än i vanliga kommunala angelägenheter. Äfven då var man för öfrigt icke främmande för tanken, att vid val af försainlingslärare alla i valet deltagandes röster borde beräknas lika, och den föredragande departementschefen yttrade den 12 juli 1878, att han icke underskattade vikten af de skäl, som kunde anföras härför, fastän han med afseende på den enhällighet, hvarmed det då föreliggande kommittéförslaget omfattats, ansåge rådligast att för det dåvarande stanna vid nämnda förslag, helst som detsamma oförnekligen i jämförelse med förut gällande lag innebure stora fördelar och kunde sägas vara ett steg i den rätta riktningen. Då kretsen af de röstberättigade lämnas orubbad inom de gränser kommunallagarna angifva, torde icke med skäl kunna sägas, att den föreslagna förändringen är brådstörtad eller står i strid mot den historiska kontinuiteten. Visserligen kan man det oaktadt befara, att den lika rösträtten stundom skall medföra påföljder, som icke äro önskvärda. Sannolikheten härför torde dock på förevarande område vara mindre än på de flesta andra. Ett förhållande, som i detta afseende äger stor betydelse, ligger däri att församlingens bestämmanderätt vid prästval aldrig är fullkomligt fri, utom i ett och annat privilegieradt pastorat, så länge dess nuvarande ställning lämnas orubbad. Valet sker ju inom det af domkapitlet uppgjorda förslaget, och om fjärde profpi-edikant kallas, tillkommer afgörandet alltid Konungen.

I afseende ä de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster torde vidare böra framhållas följande.

I § 1 af förslaget har kommittén ifrågasatt den förändring, att dylik § tjänst skall kungöras till ansökning ledig ej blott, såsom hittills, genom offentligt anslag utan äfven genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna. Mot detta förslag hafva flera myndigheter anmärkt, att ett sådant kungörande, åtminstone såsom allmän regel, icke vore behöfligt eller till något större gagn, och hafva de därför hemställt, att nämnda bestämmelse måtte utgå eller dess tillämpning begränsas till de fall, då ansökningsrätt skall stå öppen för hela rikets prästerskap. I sistberörda fall anser jag, lika med kommittén, kungörelse i allmänna tidningarna icke kunna undvaras, enär därförutan prästerskapet i andra stift än det, där ledigheten är, icke skulle kunna påräkna någon säker kännedom om densamma. Men i öfriga fall torde det icke finnas

30 Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 12.

tillräcklig anledning att föreskrifva ledighetens kungörande på annat sätt än för närvarande. I enlighet härmed har §:ns lydelse blifvit jämkad.

Spörsmålet om upphäfvande eller ytterligare inskränkning af stiftsbandet har upptagits i några af de afgifna yttrandena med särskildt åberopande af förhållandena i de norrländska stiften. På de skäl kommittén anfört finner jag emellertid tiden icke vara inne att försöka åstadkomma någon lösning af detta spörsmål, där ju för öfrigt meningarna ännu äro synnerligen delade.

I enlighet med en vid § 5 framställd erinran har jag ansett den lydelse af denna § kommittén föreslagit innebära en oegentlighet såtillvida som en präst, hvars besvär öfver upprättadt förslag till prästerlig tjänst afgjorts först efter det ansökningstiden till eu annan sådan tjänst utlupit, lika litet bör få uppföras på förslag till sistnämnda tjänst som en präst, hvilken efter ansökningstidens utgång blifvit ledig från annat förslag. § 5 har därför delvis omarbetats.

I några yttranden har föreslagits sådan förändring i § 6 mom. 2, att den tid kyrkoherde skall hafva innehaft sin befattning, innan han må på grund af egen ansökning uppföras på förslag till annan prästerlig tjänst, skall utsträckas från tre år till minst fem år. I andra yttranden har ifrågasatts bestämmelse, att transport icke skall få sökas af präst, som före ansökningstidens utgång uppnått viss högre ålder, förslagsvis sextiotvå eller sextiofem år. Det senare förslaget synes mig möta betänkligheter, Syftet att förhindra transport af kyrkoherdar, hvilka på grund af ålderdom kunna förmodas vara ur stånd att behörigen sköta den nya befattningen, torde dessutom vinnas redan genom en rätt tillämpning af bestämmelserna i § 8. Hvad åter beträffar den förra frågan, hvilken äfven tidigare vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet, har jag, vid det förhållande att transportsökandet i vissa delar af vårt land lär vara en allvarsam olägenhet, funnit anledning icke saknas att utsträcka berörda tid till fem år. Några praktiska svårigheter torde en sådan utsträckning icke kunna föranleda.

Bestämmelserna om de särskilda förutsättningar, som en präst, enligt hvad kommittén ifrågasatt, skall fylla för att kunna uppföras på förslag såsom fjärde profpredikant, hafva af kommittén införts i § 28 mom. 4 af dess förslag. De synas emellertid lämpligare erhålla sin plats i § 7, där i anledning häraf mom. 2 nu tillagts.

Kommittén har i första punkten af § 9 föreslagit en bestämmelse om att vid uppgörande af förslag till prästerlig tjänst skall tagas hänsyn till tjänstens särskilda behof. Häremot har jag så mycket mindre något att

Kungl. Maj Un Nåd. Proposition N:o 12.

Öl

invända, som denna förändring endast innebär ett, sannolikt behöfligt, förtydligande af hvad som, enligt hvad förhandlingarna före lagens antagande utvisa, redan från början varit afsedt. Tjänstens särskilda behof torde emellertid icke böra betraktas såsom en fristående grund för förslaget vid sidan af de sökandes förtjänst och skicklighet, utan lärer den större eller mindre lämpligheten för den befattning, hvarom fråga är, ingå i förtjänsten och skickligheten samt utgöra en för förslaget betydelsefull del af dessa. I enlighet med denna uppfattning har nu lydelsen af första punkten något förändrats.

En myndighet har mot kommitténs förslag i förevarande § anmärkt, att det ej lämnar den minsta vägledning, huru vederbörande domkapitel skola upprätta sina förslag, så att dessa, synnerligast hvad angår förhållandet mellan lärdoms- och tjänståldersmeriter, blifva uppgjorda efter något så när enhetliga grunder öfver héla riket. Äfven en annan myndighet har ansett § 9 böra erhålla en affattning, som bättre tydliggör de olika förslao-soTundernas företräde sinsemellan- Då de nuvarande bestämmel-

Ö O

serna i detta ämne tillkommo, byggde man på dem den förhoppningen, att den frihet som bereddes domkapitlen att vid förslags upprättande afse de sökandes alla egenskaper och ömsesidiga företräden med särskild hänsyn till den lediga tjänstens behof skulle väsentligt bidraga till åstadkommande af goda förslag. Samma mening har tydligen omfattats af kommittén, som ytterligare utvecklat bestämmelserna åt detta håll genom införande af det nyssnämnda uttryckliga stadgandet, att vid förslags upprättande hänsyn skall tagas till tjänstens särskilda behof. Att berörda uppfattning också är den allmänna torde man kunna sluta däraf att det vida öfvervägande antalet af de hörda myndigheterna icke gjort någon erinran mot denna del af förslaget. Om närmare stadgande!! angående förslagsgrunderna skulle meddelas, torde väl, enligt hvad man har anledning antaga, önskningarna närmast gå ut på skapande af en måttstock för jämförelse mellan tjänstålder och lärdom genom föreskrift att vissa lärdomsgrader skola motsvara vissa antal tjänstår. Det förefaller mig osannolikt, att dylika stadganden, hvilka innebure ett befrämjande af utveckling i den riktningen, att förslagen endast blefve ett mekaniskt sammanställande af rent yttre förhållanden, skulle vara till verkligt gagn. Då dessutom svårigheterna att rättvist tillämpa myndigheternas förslagsrätt icke böra vara större på detta område än på andra, där befordringsgrunderna icke äro närmare bestämda, har jag trott de framställda anmärkningarna icke böra föranleda någon förändring i eller något tillägg till kommittéförslaget i denna del.

§ 10.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

I andra punkten af samma § har kommittén på anförda skäl uteslutit bestämmelsen om att vid bedömande af en sökandes förtjänst och skicklighet böra tagas i betraktande det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed han skött det kall honom dittills varit anförtrodt i läroverkens tjänst. På grund af de erinringar, som från åtskilliga håll framställts häremot, har jag låtit återinföra denna bestämmelse.

Mot den föreslagna lydelsen af § 10 mom. 2 har först anmärkts, att årsberäkning såsom för prästerlig tjänst borde bibehållas för notarieoch amanuenstjänster vid domkapitlen. Till följd af de kompetensfordringar, som genom kungörelsen den 13 juni 1902 uppställts för konsistorienotariebefattningar, kunna emellertid präster i vanliga fall endast efter nådig dispens blifva innehafvare af dylika befattningar, och det synes därför icke finnas tillräckligt skäl att låta konsistorienotarier räkna prästerliga tjänstår. Skulle det anses önskvärdt att tillförsäkra en präst, som tilläfventyrs erhållit dylik dispens, utsikt att framdeles öfvergå till församlingstjänsten, kan ju en sådan möjlighet beredas honom genom förlänande af extra ansökningsrätt. Om notariebefattningen ej medför prästerlig tjånstårsberäkning, torde det ej vara lämpligt att förena sådan med amanuenstjänsten. I hvarje fall torde väl svårighet ej möta för präst, som innehar amanuenstjänst, att vid sidan däraf erhålla prästerligt försvar.

Såsom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och ett domkapitel påpekat, synes man vid bestämmande af villkoren för ifrågavarande årsberäkning böra taga hänsyn till den möjligheten, att personer frikallas från examen inför teologisk fakultet, om de i annan ordning styrka sig äga erforderlig teologisk lärdom. Därest en sådan person efter vunnen dispens kommer att tjänstgöra i lärarbefattning, som medför prästerlig årsberäkning, kräfver billigheten att han får räkna tiden för denna tjänstgöring sig till godo. I lydelsen af § 10 mom. 2 har vidtagits den i anledning häraf behöfliga förändring. Däremot har jag icke funnit skäligt biträda de från några håll framställda yrkandena, att den prästerliga tjänstårsberäkningen för lärare liksom hittills skall äfven i regel vara oberoende af teologisk examen.

I fråga om § 10 mom. 3 har i några yttranden erinrats, att jämväl teologie kandidatexamen, aflagd enligt de regler som gällde före stadgan den 30 oktober 1903, samt teologie licentiatexamen borde räknas lika med tre prästerliga tjänstår. Bortsedt från att en sålunda bestämd årsberäkning sannolikt skulle på många håll anses innebära en alltför låg uppskattning af de högre <teologiska examinas betydelse, finner jag emellertid den föreslagna bestämmelsen mindre lämplig af samma skäl, som i allmänhet tala mot föreskrifter om lärdomsgraders beräkning lika med

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

tjänstår. Stadgandet om årsberäkning för vissa filosofiska lärdomsprof är säkerligen meddeladt på grunder, som icke äga någon motsvarighet i afseende å teologiska examina. Detta stadgande torde nämligen sammanhänga därmed, att enligt § 9 vid uppgörande af förslag lärdom i andra kunskapsämnen än de teologiska får tagas i betraktande endast om sökandena äro jämngoda i teologiska insikter. Äfven en högre filosofisk lärdomsgrad skulle därför i många fall komma att sakna betydelse för förslaget, om icke berörda stadgande funnes. Till den teologiska lärdomen, såvidt den är offentligt ådagalagd, skall däremot alltid tagas hänsyn vid förslags uppgörande, och densamma kommer därför till sin rätt utan årsberäkning. Under det att nämnda erinran alltså icke befunnits böra medföra någon ändring i kommittéförslaget, har en sådan företagits på grand däraf att, såsom några myndigheter jämväl påpekat, filosofie doktorsgrad och behörighet därtill numera kunna förvärfvas icke blott vid universitet utan äfven vid högskolor i riket.

Kommittén har i § 43 infört bestämmelse, att när val hållits till en § 12. prästerlig tjänst, där fjärde profpredikant varit uppförd på förslaget, samt handlingarna i ärendet därefter insändas till Konungen för utnämning till tjänsten, domkapitlet skall angifva den tjänstålder fjärde profpredikanten jämlikt § 10 mom. 1 och 2 ägde vid tiden för församlingens kallelse samt meddela, huru domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder förhålla sig till öfriga å förslaget uppförda präster. Att förslaget sålunda fullständigas synes mig vara önskvärdt, men detta torde lämpligare ske före valet, i sammanhang därmed att den kallade uppföres på förslaget. Härigenom vinnes äfven den fördel, att berörda jämförelse mellan fjärde profpredikanten och de efter ansökning föreslagna prästerna kan införas i den kungörelse om de föreslagna och deras förtjänster, som af domkapitlet utfärdas och före valet uppläses för församlingen. Enligt det nu ifrågasatta förfarandet kommer domkapitlets yttrande om den fjärde profpredikanten att ingå i förslagsprotokollet, hvilket tillhör de handlingar, som insändas till Konungen, och det blir alltså obehöfligt att hos Konungen göra särskild anmälan i ämnet. Jämte det en bestämmelse af angifna innehåll intagits i § 12 mom. 2, har därför det af kommittén föreslagna mom. 2 i § 43 uteslutits.

Kommitténs förslag till ändrad lydelse af § 13 har på flera håll § 13. väckt betänklighet, i det man ansett, att ansökningsrätt för hela rikets prästerskap icke bör ifrågakomma förr än en ledig tjänst varit för andra gången kungjord till ansökning inom stiftet, utan att tillräckligt antal sökande anmält sig eller församlingen förklarat sig nöjd med det ofullständiga förslaget. Till stöd för denna uppfattning har framhållits, att

Bill. till Iliksd. Prot. 11)09. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 5

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 12.

anledningen hvarför tillräckligt många sökande ej anmälde sig under första ansökningstiden ofta vore den, att någon viss präst förmenades vara själfskrifven till befattningen eller företrädesvis böra erhålla densamma, med hänsyn hvartill andra präster ej ville inlåta sig i täflan med honom, samt att det ytterst sällan förekomme att efter andra ansökningstidens utgång frågan behöfde hänskjutas till Konungen. Berörda anledning till underlåtenhet att söka torde emellertid ofta kunna göra sig lika mycket gällande under en andra ansökningstid, och då det af kommittén ifrågasatta förfarandet bereder större utsikt att snart erhålla ett fullständigt förslag utan att, såvidt jag kan finna, innebära någon orättvisa mot stiftets präster, synes detsamma äga företräde framför gällande bestämmelser.

Från ett håll har beträffande samma § vidare yrkats att, då församling skall höras, huruvida den åtnöjes med ofullständigt förslag, särskild röstlängd skall upprättas enligt de grunder, som gälla för röstlängd vid prästval. Oförnekligen innebär det också en viss oegentlighet att vid en i berörda fråga företagen omröstning, som stundom motsvarar ett prästval, begagna kyrkostämmans röstlängd, hvari bolag, stärbhus, på annan ort mantalsskrifna personer m. fl., som enligt förslaget ej skola åtnjuta rösträtt vid prästval, kunna vara upptagna. Ett liknande förhållande förefinnes emellertid enligt de nuvarande reglerna, som låta den vanliga röstberäkningen vid kyrkostämma användas utan hänsyn till de särskilda rösträttsbegränsningarna vid prästval. Liksom man låtit bero vid denna oegentlighet, hvilken torde vara mera betydande än den nu anmärkta, säkerligen därför att man velat undvika det besvär och den tidsutdräkt, som äro förenade med åstadkommandet af en vallängd, anser jag att icke heller nu, då ju för öfrigt ett hufvudsyfte är tillsättningsprocedurens förkortande och förenkling, tillräcklig orsak finnes att för berörda undantagsfall påfordra uppgörande af särskild röstlängd.

§ 14. I enlighet med en från några håll uttalad önskan har lydelsen af

§ 14, utan ändring i sak, förkortats och förenklats.

§ 26. I anledning af den för § 26 föreslagna lydelsen hafva åtskilliga

erinringar framställts utöfver de förut omnämnda, som rikta sig mot bestämmelsen om lika rösträtt för alla röstberättigade. Sålunda hafva två domkapitel hemställt om den förändring i mom. 1, att mantalsskrifning i en församling ej må utgöra villkor för att där äga rösträtt, i samband hvarmed det ena domkapitlet föreslagit, att rösträtt i territoriell församling må kunna tillkomma äfven medlem af icke territoriell församling. Att personer sålunda skulle kunna åtnjuta rösträtt vid prästval i mer än en församling torde dock strida mot den fortgående utvecklingen till förverkligande af personlighetsprincipen vid dylika val. Vidare har ett dom-

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.

kapitel yrkat, att såsom villkor för rösträtt vid prästval skall uppställas fordran på att vara enligt svenska kyrkans ordning döpt och konfirmerad.

Ej heller denna förändring kan jag tillstyrka, då ju dop och konfirmation icke utgöra förutsättning för att tillhöra svenska kyrkan och utöfva rösträtt i dess angelägenheter. Däremot har i enlighet med yrkanden från åtskilliga håll det af kommittén föreslagna mom. 2 uteslutits. För att personer, som förklarats omyndiga, icke skola åtnjuta rösträtt, har det härutöfver varit behöfligt att i mom. 1 utbyta orden »till myndig ålder kommen» mot »myndig». Att den nu medgifna befogenheten att utöfva rösträtt genom ombud icke bör lämnas orubbad har allmänt erkänts, men angående det framlagda förslaget till dess begränsning hafva meningarna varit delade. I några yttranden har gjorts hemställan om att rösträtt skall få utöfvas genom ombud vid hvarje laga förfall eller åtminstone vid vissa särskildt angifna förhinder utom det i kommittéförslaget upptagna.

A andra sidan hafva ett domkapitel och allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse hemställt, att grundsatsen om rösträttens personliga utöfning skall genomföras fullständigt, så att inga fullmakter få förekomma vid prästval. Den sistnämnda ståndpunkten synes mig vara den, för hvilken öfvervägande skäl tala. Så snart något undantag från regeln medgifves, uppstår svårighet att draga gränsen mellan sådant förfall, som bör eller icke bör godkännas. Att den uppräkning af laga förfall, som förekommer i kap. 12 § 1 rättegångsbalken, icke är lämplig för nu ifrågavarande ändamål torde lätt inses. För tryggande af de väljandes frihet och själfständighet vid valrättens utöfvande är ju af synnerlig vikt, att deras röster ej få afgifvas genom ombud, och vid politiska val torde det därför allmänt betraktas såsom en omöjlighet att låta eu fullmäktig rösta i hufvudraannens ställe, om än det stundom blifvit ifrågasatt, att frånvarande röstberättigade under vissa förutsättningar skulle äga att insända sina valsedlar till valförrättaren. En liknande uppfattning synes äfven vid prästval äga berättigande. Att iakttaga personlig inställelse blir också för många lättare än hittills, om, i enlighet med hvad kommittén föreslagit, prästval ej längre komma att förrättas efter upprop, utan hvar och en äger aflämna sin röstsedel vid den tid under valet, som är för honom lämpligast.

Ett domkapitel, som hållit före, att pastor i den församling, där valet $ förrättas, bör befrias från all befattning med vallängdens uppgörande och justering, har fördenskull föreslagit, att i § 27 mom. 1 bestämmelsen om skriftliga anmärkningars ingifvande till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen förvaltar, skall ändras så, att dylika anmärkningar må insändas till valförrättaren. Men då det, oafsedt huru vallängden upprättas och justeras, synes vara till fördel för de röstberättigade, att inom för-

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 28.

samlingen finnes någon person, som är skyldig mottaga deras anmärkningar, har jag funnit redan detta förhållande vara tillräcklig grund att lämna kommitténs förslag i denna del oförändradt.

Af samma domkapitel, liksom i några andra afgifna yttranden, har uttryckts den önskan att § 27 mom. 2 skall uteslutas; och har domkapitlet till stöd härför anfört, att den i nämnda moment gifna föreskriften blefve mången gång omöjlig och i de flesta fall mycket svår att tillämpa, enär den nya röstlängden för kyrkostämma kunde träda i kraft omedelbart före valet och tiden för ny vallängds utskrifvande i två exemplar då blefve alldeles för kort. Då enligt domkapitlets uppfattning kyrkoråden icke lämpligen kunde ombetros med vallängdens upprättande, hade domkapitlet häri ytterligare skäl för omförmälda begäran. Den tidsutdräkt, som någon gång kan förorsakas däraf att i förevarande fall ny vallängd skall upprättas, synes dock icke behöfva blifva lång, särdeles om, såsom jag föreställer mig, vallängdens upprättande, hvilket enligt de föreslagna rösträttsbestämmelserna blir synnerligen enkelt, kommer att anförtros åt kyrkorådet, i öfverensstämmelse med hvad kommittén ifrågasatt i § 7 af förslaget till stadga angående prästval. Denna tidsutdräkt torde därför i regel innebära mindre olägenhet än att använda den äldre vallängden oförändrad. Skulle ändringarna vara af mindre omfattning, möter gifvetvis ej hinder, att kyrkorådet med begagnande af den äldre vallängden i denna inför nödiga rättelser.

Enligt § 28 mom. 3 i kommittéförslaget åligger det, då församling begärt fjärde profpredikant, valförrättaren att, samtidigt därmed att han hos domkapitlet gör anmälan om beslutet, tillika underrätta den kallade, hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen tillkännagifva, huruvida han är villig att mottaga kallelsen. Ett domkapitel har uttalat den mening, att det sålunda föreslagna sättet att lämna underrättelse till fjärde profpredikanten är mindre betryggande än att, såsom nu, underrättelsen meddelas genom domkapitlet, samt att den tidsvinst, som kan uppstå, icke är afsevärd. Från andra håll har yrkats på närmare begränsning af den xid, inom hvilken den kallade skall tillkännagifva, huruvida han mottager kallelsen. Det förefaller mig emellertid, att den af kommittén föreslagna ordningen för underrättelse till den kallade bör innebära erforderlig trygghet och såsom tidsbesparande har företräde framför den nuvarande. En begränsning af tiden för den åtgärd, som ankommer på den kallade, möter svårigheter, då tiden icke gärna kan räknas från frågodagen och ett ganska omständligt tillvägagående vore behöfligt för att man med säkerhet skulle få veta, hvilken dag han erhållit del af kallelsen. Då

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

dessutom en sådan tidsgräns hittills saknats utan att, såvidt upplyst blifvit, några olägenheter häraf föranledts, finner jag kommitténs förslag äfven i denna del kunna godkännas.

Ett domkapitel har förmenat, att i smärre församlingar, särskildt § 31. landsförsamlingar, val efter upprop i allmänhet är att föredraga framför det fria aflämnandet af valsedlarna i den ordning de röstande framträda till valbordet och icke heller är förbundet med afsevärda svårigheter. Domkapitlet har därför hemställt om sådan förändring i § 31 mom. 1, att valet skall ske efter upprop, där ej vederböi’ande domkapitel på ansökning af församlingen annorlunda förordnar. En liknande uppfattning har jämväl från annat häll uttalats. Att uppropet sålunda skulle bibehållas såsom regel kan jag icke tillstyrka. Snarare kunde ifrågasättas, att domkapitlet skulle äga meddela församling, som sådant begärde, tillstånd att förrätta valet efter nuvarande regler i nämnda afseende. Men äfven detta irmebure i min tanke att tillägga uppropet större värde än det i sjäfva verket har.

Vid § 41 torde böra nämnas, hurusom ett domkapitel ansett att, så § filbåge domprosten är själfskrifven ledamot oeh vice ordförande i domkapitlet, kyrkoherdeämbetet i stiftsstad intager en sådan undantagsställning bland prästerliga tjänster, att Kungl. Maj:t torde i stiftets och kyrkans välförstådda intresse böra förbehålla sig det slutliga åtgörande! vid domprostämbetenas tillsättning. Det förefaller mig dock, som om de af kommittén föreslagna bestämmelserna böra innebära ganska stor trygghet för att dylika ämbeten blifva besatta med lämpliga personer. Då ansökningsrätten enligt § 3 skall stå öppen för hela rikets prästerskap, torde kompetenta sökande icke komma att saknas, och bland dessa hafva då domkapitlen med tillämpning af bestämmelserna i §§ 8 och 9 tillfälle att på förslag uppföra dem, som äro mest förtjänta och skickliga såväl i allmänhet som med hänsyn till en domprosts särskilda ämbetsuppgifter. På grund häraf och då man icke utan nödtvång bör bereda stiftsstäderna en mer ogynnsam ställning än andra församlingar i fråga om möjligheten att inverka på tillsättandet *af deras kyrkoherdar, har jag icke låtit förslaget undergå någon förändring i angifna syfte.

Liksom kommittén anser jag, i motsats till den mening som i några § 43yttranden tagit sig uttryck, att förordet till prästerlig tjänst, åtminstone såsom domkapitlen för närvarande äro sammansatta, hellre bör afgifvas af biskopen än af domkapitlet, som ju för öfrigt upprättat förslaget. Orden »på anförda skäl», hvilka på ett eller annat håll väckt betänkligheter, synas emellertid kunna utgå ur § 43 mom. 1. Utan särskildt stadgande torde

38 S **■

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 12.

vara tydligt att, då biskopsämbetet är ledigt eller biskopen är af jäf eller annan anledning förhindrad att afgifva förord, något dylikt icke kommer att lämnas. Det får i sådant fall bero på Kungl. Maj:t, huruvida det anses lämpligt och behöfligt att införskaffa något yttrande utom förslaget.

Ett domkapitel har föreslagit, att i de fall, då extra sökande hafva rätt att anmäla sig, biskopen icke skall afgifva sitt förord, innan han, efter den extra ansökningstidens utgång, erhållit meddelande, hvilka sökande tilläfventyrs anmält sig hos Konungen. Förmodligen åsyftas härmed att förordet skall kunna lämnas äfven åt en extra sökande. Om detta anses önskvärdt, torde det vara lämpligare att jämväl extra sökande få ingifva sina ansökningar till domkapitlet i det stift, där ledigheten är, så att biskopen har tillfälle att taga del af ansökningshandlingarna, innan förordet afgifves. Äfven efter en sådan förändring skulle det dock icke kunna förutsättas, att biskopen i fråga om sökande från andra stift besutte den noggranna kännedom, som bör ligga till grund för förordet. Kommittéförslaget i denna del synes därför böra lämnas orubbadt.

De bestämmelser kommittén föreslagit i afseende å extra ansökningsrätt innefattas hufvudsakligen i förslaget till kungörelse om rätt för vissa prästmän att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänster. § 44 i förslaget till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster innehåller egentligen endast en förklaring, att Konungen äger meddela föreskrifter i detta ämne, och en hänvisning till dylika föreskrifter. Äfven enligt nu gällande regler beror det af stadgandcn, som tillkomma i administrativ ordning, huru den viktigaste klassen af extra sökande, nämligen lärare med rätt till prästerlig tjänstårsberäkning, skall bestämmas. I motsats härtill hafva nu två domkapitel, i samband med framläggande af förslag till en betydlig utvidgning af den extra ansökningsrätten, hemställt, att de härpå grundade bestämmelserna må införas i själfva lagen. Berördä förslag gå ut på att hvarje präst, som är behörig till kyrkoherdetjänst, skall efter femton eller tjugu års väl vitsordad prästerlig tjänstgöring vara berättigad att utom förslag hos Kohungen söka dylik befattning. Fn sådan förändring, genom hvilken såväl stiftsbandet som den vanliga befordringsordningen i öfrigt skulle väsentligen förlora sin betydelse för alla präster med en viss tjänstålder, synes mig, oafsedt frågan om den i och för sig vore lämplig, vara alltför vidtomfattande och alltför mycket afvika från de grunder, på hvilka föreliggande lagförslag i öfrigt är byggdt, för att nu kunna införas i detsamma. Skulle det för öfrigt efter en närmare utredning befinnas, att den ifrågasatta utsträckningen af den extra ansök-

39 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

ningsrätten vore ändamålsenlig och önskvärd, lägger den lydelse af § 44 kommittén föreslagit ej hinder i vägen för dess genomförande. Jag har därför ej funnit anledning att med hänsyn till nämnda förslag låta vidtaga någon ändring i lagförslaget.

För att möjliggöra förkortning af den tid, som åtgår till inhämtande § 45. af förklaringar öfver anförda besvär öfver domkapitlets beslut i fråga om tillsättning af prästerlig tjänst, har kommittén i § 45 föreslagit att, om klaganden jämte besvärsskriften ingifvit erforderligt antal bestyrkta afskrifter af densamma, förklaring må infordras genom tillställande af afskrift af besvärsskriften. I afseende å detta förslag har nu erinrats, att ej blott klaganden utan äfven hans medsökande och församlingen kunna hafva intresse af att besvärens afgörande påskyndas, och att det vid sådant förhållande är olämpligt att ställa dem i beroende af att klaganden vidtager berörda åtgärd. Denna erinran synes vara befogad, och har fördenskull det föreslagna stadgandet jämkats så, att äfven andra vederbörande än klaganden få rätt att med nämnda verkan tillhandahålla domkapitlet det erforderliga antalet afskrifter. Härjämte har i bestämmelsen om förklaringens infordrande på angifna sätt ordet »må» utbytts mot »skall», då omförmälda förfarande synes böra åligga domkapitlet såsom en skyldighet, när det kan användas utan kostnad för det allmänna.

Stockholms stads konsistorium har mot förslaget erinrat, att enligt §§ 47, 52. § 47 mom. 1 i detsamma Konungen under där bestämda former skall kunna förändra eller rent af upphäfva gällande privilegier för vissa församlingar, utan att dessas bifall erfordras. På de grunder kommittén angifva torde dess förslag i detta afseende böra godkännas, men bör stadgandet därom flyttas från § 47 och i stället upptagas bland öfvergångsbestämmelserna i § 52.

Samma myndighet har vidare anmärkt, att förslaget ej tager någon hänsyn till det i Stockholm tjänstgörande prästerskapets billiga kraf på att hafva företrädesrätt vid ansökningar till åtminstone de s. k. lägre prästbeställningarna i hufvudstaden. Denna fråga synes emellertid så nära sammanhänga med det, på grund af gjorda framställningar, på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende spörsmålet om ändrad ställning för pastor primarius och hufvudstadens mer eller mindre fullständiga likställande med ett stift, att den först i samband med sistnämnda spörsmål bör upptagas till behandling.

O O

På sätt jag förut framhållit, är en förändring i § 30 regeringsformen erforderlig för genomförande af kommitténs förslag i afseende å

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

fördelningen af bestämmanderätten vid prästerliga tjänsters tillsättande mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.

En sådan förändring utgör emellertid förutsättning ej blott för antagande af kommittéförslaget utan för hvarje betydligare rubbning af grunderna för berörda fördelning. Missbelåtenheten med de nuvarande bestämmelserna i detta ämne synes vara ganska allmän, fastän meningarna skilja sig, då det gäller att angifva, i hvilken riktning en förändring skall gå. Under det att kommittéförslaget i stort sedt ger församlingarna en ökad valrätt, ehuru för dess utöfvande mera betryggande former än hittills skola fordras, anses det på andra håll önskvärd!, att kyrkostyrelsens befogenheter skola utvidgas. Äfven härför skulle en förändring i förevarande grundlagsbestämmelse vara behöflig.

I redaktionellt afseende har jag ansett förslaget till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen böra erhålla en delvis annan affattning än den, som kommittébetänkandet utvisar.»

Föredraganden uppläste nu förslag till

1) ändrad lydelse af § 30 regeringsformen och

2) lag angående tillsättning af prästerliga tjänster, det senare förslaget af den lydelse bilaga A vid detta protokoll utvisar.

Härefter hemställde föredraganden, att det förra förslaget måtte föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta domstolens yttrande öfver det senare förslaget måtte genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

41 Bilaga A.

Förslag

till

Lag

angående tillsättning af prästerliga tjänster.

§ 1.

1. Har ordinarie prästerlig tjänst blifvit ledig, skall, där ej annorlunda stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjänsten lyder, ofördröjligen genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning ledig, med utsättande af den tid, inom hvilken ansökningarna till densamma skola vara ingifna. Då ansökningsrätt till tjänsten står öppen för hela rikets prästerskap, skall domkapitlet tillika låta införa tillkännagifvande om ledigheten i allmänna tidningarna.

2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar och deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.

§ 2.

Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snai’t ske kan och senast inom trettio dagar företaga de ingifna ansökningarna till granskning, pröfva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens besättande.

§ 3.

1. Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det stift, han tillhör, där icke han, efter ty i § 28 sägs, varder af församling i annat stift kallad till fjärde profpredikant eller eljest enligt denna lag äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskildt af Konungen meddelad.

2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst i Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt inom båda dessa stift.

§ 4.

Är präst till ämbetsutöfning obehörig, må han ej på förslag uppföras eller eljest till prästerlig befordran komma i fråga.

§ 5.

På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innebar eller vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde hofpredikant innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som öfver sådant förslag anfört besvär, hvilka äro eller vid tid, som nyss är sagd, voro oafgjorda.

§ 6.

1. Den, som är till komministers- eller kapellpredikantstjänst utnämnd men densamma icke tillträdt, vare ej behörig att på grund af egen ansökan uppföras på förslag till annan sådan tjänst.

2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag till prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst fem år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, hvartill han senast blef befordrad.

§ 7.

1. Till kyrkoherdetjänst må ej kallas eller på förslag uppföras den, som icke uppnått trettio års ålder, utan Konungen gifver där lof till.

2. Präst, som af församling kallats till fjärde hofpredikant, må ej af domkapitlet uppföras på förslag till tjänsten, där han ej antingen jämlikt § 10 mom. 1 och 2 räknar minst tio prästerliga tjänstår eller ock innehar minst samma tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å förslaget uppförde.

§ 8.

Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag därtill uppföra annan än den, som pröfvas äga den förmåga och de egenskaper, hvilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.

43 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 9.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blifvit pröfvad, uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget tre, efter som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behof, finnas framför andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet; och böra därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjänst dittills varit anförtrodt, jämte hans tjänstålder, som ock hans genom examina, utgifna skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska ämnen. Äro sökande jämngoda i teologiska insikter, må afseende fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt nu är sagdt.

§ 10.

1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning, räknas efter tjänstgöringstid; dock att, då sökande för sjukdom eller för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller för fullgörande af offentligt uppdrag eller af annan därmed jämförlig anledning fått åtnjuta tjänstledighet, den tid icke må vid tjänstårsberäkningen afdragas. För tjänstgöring före fyllda tjugutre år må tjänstår icke beräknas, ej heller för mer än en tjänstebefattning, där sökanden flera sådana samtidigt bestridt.

2. Vid bestämmandet af sökandes tjänstålder galle årsberäkning såsom för prästerlig tjänst äfven för lärarbefattning, med hvilken sådan förmån är eller varder af Konungen förenad. Ej må dock någon såsom tjänstår räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han aflagt teologisk examen vid något af rikets universitet eller eljest förvärfvat den med sådan examen förbundna behörighet, ej heller annan tid än den, under hvilken han varit medlem af svenska kyrkan.

3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom aflagda prof förvärfvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre prästerliga tjänstår.

§ 11-

Vid omröstning till förslag skall röstas om hvart förslagsrum särskildt, från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum uppförd den, som därtill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Har vid

44 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.

sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, skall ny omröstning anställas mellan de två, hvilka högsta röstetalen tillfallit. Hafva flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem emellan är oafgjordt, då skall först mellan dem skiljas genom särskild omröstning. Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika, gifver ordförandens röst utslaget.

§ 12.

1. I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort sammandrag af hans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder, som han enligt domkapitlets pröfning ägt vid ansökningstidens utgång räkna sig till godo.

2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde profpredikant, skall i förslagsprotokollet antecknas den tjänstålder, han jämlikt § 10 mom. 1 pch 2 ägde vid tiden för församlingens kallelse, samt angifvas, huru domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder förhålla sig till öfriga å förslaget uppförda präster.

§ 13.

1. Hafva ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet ny ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för hela rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden anmält sig och finnas behöriga, hafve företräde till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens förlopp tre behöriga sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande, som sig anmält och pröfvas behöriga, samt låta å kyrkostämma inhämta vederbörande församlings yttrande, huruvida hon med det ofullständiga förslaget åtnöjes. Begäres i sådan fråga å kyrkostämman omröstning, äge hvarje röstande en röst. Förklarar sig församlingen med förslaget nöjd, och är fråga om komministers- eller kapellpredikantstjänst samt endast en å förslaget uppförd, varde det förklarande lika med val ansedt; är åter fråga om kyrkoherdetjänst, eller äro till komministers- eller kapellpredikantstjänst två å förslaget uppförda, vidtage domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens besättande ytterligare erfordras. Har hvarken vid första eller vid andra ansökningstidens utgång behörig sökande sig anmält, eller nöjes församlingen icke åt ofullständigt förslag, anraäle domkapitlet förhållandet hos Konungen och afbide hans beslut.

45 Kung!. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 12.

§ 14.

Präst må ej, innan val ägt rum, afsåga sig förslag, hvarå han blifvit uppförd, utan så är, att han, efter det han tjänsten sökte eller antog kallelse till fjärde profpredikant, vunnit annan befordran, eller domkapitlet pröfvar honom vara af sjukdom eller annan orsak ur stånd att den sökta tjänsten bestrida.

• § 15.

Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna blifvit obehörig att på förslag uppföras, varde han af domkapitlet från förslaget skild.

§ 16.

1. Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna med döden afgått eller fått förslaget sig afsäga eller blifvit från förslaget skild, anslås ett rum på förslaget till ansökning ledigt; skolande, där någon förut för-' slaget sökt men ej blifvit därå uppförd, hans då ingifna ansökning icke, utan att han densamma uttryckligen förnyat, komma under pröfning, ej heller den omständigheten, att han förut sökt, berättiga honom till företräde framför senare sökande.

2. Anmäler sig ej behörig sökande, äge § 13 motsvarande tilllämpning.

§ 17.

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i ordning efter deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst aflägga prof med predikande och altartjänst i församlingens kyrka eller, om tjänsten omfattar flera församlingar, och domkapitlet icke annorlunda bestämmer, i moderförsamlingens kyrka. År med den lediga tjänsten förenad skyldighet att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjänst i mer än en kyrka, bestämme domkapitlet, om prof i två kyrkor afläggas skola.

2. Ej må profpredikant, om annan präst är att tillgå, i församling, där han aflägger prof, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagdt.

§ 18.

År präst, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på ämbetets vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

till profs afläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma under omröstning.

§ 19.

Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre därom ofördröjligen anmälan hos domkapitlet. Är han fortfarande af laga förfall hindrad att anmäla sig till prof inom fyrtiofem dagar från den förelagda profdagen, må han utan afläggande af prof komma under omröstning. Har den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må han kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.

§ 20.

Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande blifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som af laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den i nästföregående § föreskrifna tid därtill sig anmält.

§ 21.

Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig tjänst. Är han förut där anställd, då må han kunna med tjänstgöringen fortfara.

§ 22.

Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. Då skall valförrättaren vid sammanträde med församlingens röstägande ledamöter det förestående valet bereda på sätt här nedan sägs.

§ 23.

1. Valförrättare förordnas af domkapitlet. Ej må den vara valförrättare, som är med någon af de på förslaget uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt allmän lag utgör jäf mot domare, ej heller röstägande, så vida han ej sin röst nedlägger.

2. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser valförrättaren lämplig person.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 24.

Anföres eller yppar sig eljest på frågodag mot valförrättare:!! jäf, som han finner lagligt, uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet om ny frågodag och annan valförrättare förordnat.

§ 25.

1. Styrkes på frågodag, att profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda, eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen präst dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen, och ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag öfverensstämmer.

2. Visas, att frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen kungjordt, utsätte valförrättare!! ny frågodag till annan söndag.

§ 26.

1. Rösträtt vid prästval äge en hvar myndig man eller kvinna, som i den församling, där valet skall anställas, är mantalsskrifven samt berättigad att för egen del i kyrkostämmans öfverläggningar och beslut deltaga. Medlem af icke territoriell församling äge dock ej rösträtt vid prästval inom territoriell församling.

2. 'Rösträtt må ej utöfvas af annan än den, som personligen infinner sig vid valtillfället.

3. Är röstberättigad gift man och begagnar han ej sin rösträtt, må hans hustru i hans ställe rösta, därest hon är välfrejdad samt ej är främmande religionsbekännare eller har till utträde ur svenska kyrkan sig anmält.

4. Hvarje röstande äge en röst.

§ 27.

1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under pröfning, af röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skriftligen affattad ingifvas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas. öfver gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden

48 Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 12.

därefter rättad. Kan väckt fråga om rättelse eller tillägg i vallängden ej då utredas, varde den till valdagen uppskjuten.

2. Har efter frågodagen ny röstlängd för kyrkostämma trädt i tillämpning, skall ny vallängd för prästvalet upprättas; och har valförrättaren att för dess justering utsätta ny frågodag, där han finner sådan nödig, men eljest å valdagen justeringen verkställa.

§ 28

1. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjänst äge församlingen, om hon det önskar, begära, att uppgifven präst skall såsom fjärde profpredikant på förslaget uppföras, och må fråga härom väckas allenast af den, som i den justerade vallängden upptagen och själf tillstädes är. Begäres till annan prästerlig tjänst fjärde profpredikant, varde frågan ej upptagen.

2. År frågan så väckt, som nu sagdt *är, då skall den afgöras genom omröstning enligt hvad för prästval är stadgadt. Har vid sådan omröstning förslaget att begära fjärde profpredikant bifallits af röstberättigade till ett antal, som motsvarar mer än hälften af de i omröstningen deltagande och minst en fjärdedel af samtliga i den justerade vallängen upptagna röstberättigade, då är, om endast en präst uppgifvits, denne till fjärde profpredikant begärd. Äro två eller flera präster uppgiga, anställes mellan dem ny omröstning, och är den till fjärde profpredikant begärd, som härvid erhållit högsta röstetalet, därest minst en fjärdedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade om honom sig förenat. Hafva flera präster, om hvilka minst det antal röstberättigade, som nyss är sagdt, förenat sig, hvar för sig erhållit högsta röstetalet, skilje lotten dem emellan. Ej må dock församling kunna begära fjärde profpredikant, utan att minst tjugu röstberättigade biträda förslaget härom och förena sig om samma präst. Hafva minst trehundra röstberättigade bifallit förslaget och om samma präst förenat sig, då är, där öfriga ofvan angifna villkor blifvit upfyllda, denne till fjärde profpredikant begärd, ändå att en fjärdedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade uppgår till mer än trehundra. Varder ej, enligt hvad nu är sagdt, fjärde profpredikant kallad, vare frågan därom förfallen.

3. Har fjärde profpredikant blifvit kallad, åligge valförrättaren att om församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och samtidigt, medelst öfversändande af utdrag af frågodagsprotokollet, underrätta den kallade, hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

tillkännagifva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrifna handlingar.

4. Vägrar den, som blifvit kallad till fjärde profpredikant, att efterkomma kallelsen, vare frågan om fjärde profpredikant förfallen, och bestämme domkapitlet ofördröjligen dag för valet.

5. Har församling till fjärde profpredikant begärt präst, som är obehörig att på förslaget uppföras, då skall domkapitlet afstå församlingens begäran. Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan om fjärde profpredikant förfallen. Dör, innan val är hållet, begärd fjärde profpredikant, som behörig var, eller förlorar han innan den tid behörighet, som han på frågodagen hade, stånde församlingen öppet att kalla annan fjärde profpredikant.

6. Har den, som till fjärde profpredikant blifvit kallad, förklarat sig villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i mom. 5 afses, till afslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade såsom fjärde profpredikant på förslaget och utfärde ofördröjligen till honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i § 20 sägs.

7. Anföras besvär öfver domkapitlets beslut, hvarigenom präst blifvit såsom fjärde profpredikant å förslaget uppförd, inställe domkapitlet valförrättningen i afbidan på besvärens afgörande.

§ 29.

öfver valförrättare^ åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.

§ 30.

1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågodag eller, där fjärde profpredikant kallats, men valförrättaren ej funnit ny frågodag nödig, å fjortonde dagen efter profdagen för fjärde profpredikanten. Kan valet ej förrättas å sålunda bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Visas på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst, utsätte valförrättaren ny valdag till annan söndag.

3. Har efter kallelse af fjärde profpredikant ny frågodag ej hållits och styrkes å valdagen, att profdagen för fjärde profpredikanten ej blifvit behörigen kungjord, eller att förelagdt prof icke fullgjorts, uppskjutes valförrättningen, och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag öfverensstämmer.

Bill. till Piksd. Prot. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 6 llåft.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

4. Göres af församling ansökning, att prästval i församlingen må hållas å söckendag, äge Konungen sådant medgifva och meddela de föreskrifter, som i anledning däraf erfordras.

§ 31.

1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den ordning, i hvilken de framträda, hvar för sig aflämna sina valsedlar.

2. Valet skall förrättas under de timmar, som af valförrättaren efter kyrkorådets hörande blifvit bestämda och i kungörelsen om valet angifvits. När den utsatta tiden är till ända, skola dörrarna till vallokalen stängas, men alla dessförinnan inkomna röstägande lämnas tillfälle att i valet deltaga.

3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande finner lämpligt, valet under hans inseende förrättas på två eller flera efter församlingens lokala indelning bestämda afdelningar.

§ 32.

Hvad yttermera utöfver föreskrifterna i §§ 17—31 i afseende å profpredikant^ missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör, därom förordnar Konungen.

§ 33.

Besvär öfver frågodagsförrättning och prästval må anföras endast af röstägande eller af präst, som vid valet varit ställd under omröstning, och skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist före klockan tolf å tjugonde dagen efter valdagen.

§ 34.

Pröfvar domkapitlet, i anledning af anförda besvär öfver prästval, nödigt, att vittnen höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet angående vittnesförhör i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgadt.

§ 35.

1. Finnes vid pröfning af anförda besvär öfver prästval, att valförrättaren varit jäfvig eller eljest obehörig, eller att vallängden ej blifvit

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

justerad, eller att valförrättare!! icke iakttagit hvad i §§ 25, 28 och 30 stadgas, vare valet ogillt, och förordne domkapitlet om nytt val.

2. Har röst afgifvits af obehörig person, eller rösträtt blifvit någon olagligen vägrad, och har valets utgång kunnat af någon af dessa omständigheter bero, vare valet ogillt.

3. Innefatta besvären anmärkning mot behörigen justerad vallängd, må de i denna del icke till pröfning upptagas., därest ej mot det beslut af valförrättaren, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt till det protokoll, som innehåller beslutet.

§ 36.

1. Varder vid prästval röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande eller annat olaga medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet obehörigen verkat, den röst vare ogin.

2. Anföras besvär öfver prästval på den i denna § omförmälda grund, bör, därest afseende skall å besvären fästas, därvid fogas bevis, att åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol. Pröfvar domkapitlet valet vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens pröfning, intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de genast afslagna.

§ 37.

Där besvär öfver prästval icke anföras, må af domkapitlet anmärkning mot valåtgärderna ej göras.

§ 38.

Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda fullmakt å tjänsten, och finnes, innan detta skett, att den, som undfått de flesta rösterna, blifvit till förslag obehörig eller aflidit eller fått förslaget sig afsåga, varde tjänsten kungjord till ny ansökning ledig. År han satt under åtal, på hvars utgång beror, om han må vara till förslag obehörig, skall med fullmaktens utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen dömdt är.

§ 39.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten, och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning, blif-

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

vit, innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig, varde han af domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant fall, äfvensom om någon af de föreslagna blifvit ställd under åtal, som i § 38 sägs, eller efter valet aflidit eller fått förslaget sig afsäga, domkapitlet utan förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen härom göra anmälan.

§ 40.

Vill någon, som vid prästval icke erhållit de flesta rösterna, från förslaget afgå, göre därom ansökning hos Konungen.

§ 41.

1. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant ej varit under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten, för så vidt af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant varit under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, och har minst en tredjedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten utnämna en af de å föi’slaget uppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst ej någon af de å förslaget uppförda erhållit sådan röstöfvervikt, som i mom. 1 och 2 sägs, eller har ej af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade det i mom. 1 och 2 angifna antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt § 44 såsom sökande sig hos Konungen anmält.

4. Den, som vid val till annan prästerlig tjänst än kyrkoherdetjänst erhållit de flesta rösterna, skall af domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten. Har vid valet högsta röstetal tillfallit flera, som voro under omröstning, namne domkapitlet till tjänsten den bland dessa, som pröfvas därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstägande afgifvit röst, välje domkapitlet bland de föreslagna som nyss är sagdt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 42.

Då fullmakt å prästerlig tjänst utfärdas af domkapitlet, skall den dateras den dag, valet till tjänsten vunnit laga kraft eller däröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda.

§ 43.

Skall efter hållet val Konungen utnämna till prästerlig tjänst, insände domkapitlet, sedan valet vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll, och anmäle biskopen i särskildt utlåtande hos Konungen, hvem han anser sig böra till utnämning förorda.

§ 44.

Kyrkoherdetjänst inom hvilket stift som helst må kunna utom förslag sökas af präst, som är till sådan tjänst behörig och uppfyller de villkor, Konungen för dylik ansökningsrätt stadgat, eller personligen fått sig sådan rätt af Konungen förunnad. Hvar och när sökande, som här sägs, må sig anmäla, därom förordnar Konungen.

§ 45.

Besvär, hvilka hos Konungen anföras öfver domkapitels beslut i fråga om tillsättning af prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingifvas till domkapitlet, därest beslutet blifvit genom anslag kungjordt, sist före klockan tolf å tjugonde dagen från anslagsdagen, men eljest sist före klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, på hvilken beslutet blifvit ställdt. Domkapitlet åligger i ty fall att med föreläggande af viss tid och äfventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll med målets afgörande, öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga förklaring. Om klaganden eller annan vederbörande tillhandahåller erforderligt antal bestyrkta afskrifter af besvärsskriften, skall dylik förklaring infor dras genom tillställande af afskrift af besvärsskriften. Sedan förklaring inkommit eller den därför förelagda tid tilländalupit utan att förklaidng blifvit afgifven, har domkapitlet att ofördröjligen insända besvärshandlingarna till ecklesiastikdepartementet och därvid foga eget underdånigt utlåtande.

54 Kunal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 46.

Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes i och genom tillsättningen af den tjänst, hvilken pastoratet såsom prebende åtföljer.

§ 47.

1. År någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af präst församling eller enskild person försäkrad, eller äro i afseende på domkapitlets förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-, komministers- eller kapellpredikantsbefattningar särskilda bestämmelser åt Konungen meddelade, galle hvad därom är eller blifver af Konungen stadgadt.

2. Skall för tillsättning af prästerlig tjänst, i fråga om hvilken församling tillförsäkrats viss rätt eller förmån, omröstning ske å kyrkostämma eller eljest, äge därvid hvarje röstande en röst.

§ 48.

Har enskild person, som äger rätt att till ledig prästerlig tjänst kalla präst utan föregånget förslag, försummat att inom den tid Konungen äger bestämma till domkapitlet ingifva kallelse å behörig präst, vare kallelserätten för den gången förlorad, och gånge med tjänstens tillsättning, som om prästerlig tjänst i allmänhet är föreskrifvet.

§ 49.

1- Om tillsättning af prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen förordnar.

2. Med tillsättning af prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock vid bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag af större omfattning må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med tillsättning af extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med Konungens tillstånd inrättas, gånge efter hvad för hvar särskild sådan tjänst vederbörligen stadgas.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 50.

I fråga om tillsättning af prästerlig tjänst i Stockholm utöfvar stadens konsistorium den befattning, som eljest på domkapitel ankommer.

§ 51.

Genom denna lag upphäfves lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster den 26 oktober 1883, så ock hvad kyrkolag med därtill hörande författningar i öfrigt innehåller stridande mot hvad ofvan stadgats.

§ 52.

1. Denna lag skall till efterrättelse gälla från och med den--

2. Med tillsättande af prästerlig tjänst, som då är kungjord till ansökning ledig, bör förfaras efter hittills gällande lag.

3. En hvar, som, då denna lag träder i tillämpning, är, utöfver

hvad i lagen stadgas, berättigad att lör befordran till prästerlig tjänst räkna tjänstår, skall för sin person vid den rätt bibehållas, sådan den honom efter dittills gällande stadganden tillkom. Den, som, då lagen träder i tillämpning, äger att utom förslag hos Konungen söka regala pastorat, skall för sin person åtnjuta rätt att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst, ändå att sådan rätt eljest ej enligt denna lag honom tillkommer. '

4. Församling, som tillförsäkrats särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af kyrkoherde-, komministers- eller kapellpredikantsbefattning och däraf fortfarande vill vara i åtnjutande, skall inom tre år, efter det denna lag trädt i kraft, därom göra ansökning hos Konungen vid äfventyr att dylik rätt eller förmån eljest anses förfallen. Göres sådan ansökning, förordnar Konungen, huruvida och under hvilka villkor denna rätt eller förmån må tillgodonjutas.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Protokoll öfver lagärenden, domstol torsdagen

hållet uti Kungl. Maj:ts högsta den 5 november 1908.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden Carlson,

Bohman,

friherre Marks von Wurtemberg,

Petrén,

Gullstrand.

Företogs till slutlig behandling det till högsta domstolens utlåtande öfverlämnade i protokollet för den 30 sistlidna september senast omförmälda förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster; hvilket förslag finnes detta protokoll bilagdt.

Högsta domstolen och särskilda ledamöter af densamma afgåfvo vid nedan angifna paragrafer följande yttranden:

§§ 6 och 7.

Högsta domstolen:

»Grunden till bestämmelsen i § 5, att det för behörighet att uppföras på förslag till prästerlig tjänst stadgade villkor om frihet från förslag till annan sådan tjänst skall vara uppfylldt redan vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde profpredikant, synes äga samma giltighet i fråga om de behörighetsvillkor, som omförmälas i § 6 mom. 1 samt § 7. Följaktligen bör sökande ej uppföras på förslag till komministerseller kapellpredikantstjänst, där han icke vid ansökningstidens utgång till

57 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

trädt annan sådan tjänst, till hvilken han kan hafva utnämnts, och ej heller på förslag till kyrkoherdetjänst uppföras någon, utan att han, bortsedt från de fall, då Konungen gifver dispens, vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde profpredikant uppnått trettio års ålder, äfvensom den tjänstålder af tio år, som alternativt erfordras för behörighet att efter kallelse till fjärde profpredikant uppföras på förslag till kyrkoherdetjänst, bör, såsom måhända att döma af bestämmelse i § 12 varit afsedt, beräknas så, att tiden för församlingens kallelse tages såsom utgångspunkt i stället för, såsom ordalagen i § 7 mom. 2 utmärka, tidpunkten för pröfning af frågan om fjärde profpredikants uppförande på förslag.

Enligt nu gällande lag kan vid beräkning af tjänstgöringstid tagas hänsyn till tjänstgöring, som enligt § 10 mom. 1 och 2 icke må i sådant afseende komma i betraktande, och enligt § 52 mom. 3 i förslaget skall eu hvar, som, då den föreslagna lagen träder i tillämpning, är utöfver hvad i lagen stadgas berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna tjänstår, bibehållas vid samma rätt. Med hänsyn härtill och enär det icke torde vara afsedt, att för den, som sålunda fortfarande äger bättre rätt i fråga om beräkning af prästerliga tjänstår, än i § 10 af förslaget stadgas, den i § 7 mom. 2 såsom villkor för behörighet i visst fall att uppföras på förslag till prästerlig tjänst bestämda tjänstålder af tio år skall beräknas allenast jämlikt § 10 mom. 1 och 2, utan han vid sådan beräkning bör tillgodonjuta sin fulla tjänstålder i den mån den icke är grundad på lärdom, hvarom i § 10 mom. 3 förmäles, torde för undanröjande af tvekan i nämnda hänseende bestämmelsen i § 7 mom. 2 böra underkastas jämkning.»

§ 10.

Högsta domstolen:

»Då i förevarande paragraf af förslaget stadgas, att tjänstålder skall räknas efter tjänstgöringstid, afses härmed utan tvifvel tjänstgöring inom svenska kyrkan. Erfarenheten har emellertid visat verkligt behof däraf, att i särskilda fall jämväl annan prästerlig verksamhet än den, som ägt rum i svenska kyrkans tjänst, vid beräkning af tjänstgöringstid tillgodoräknas, såsom t. ex. för personer, som prästvigts inom Augustanasynoden i Amerikas förenta stater och efter prästerlig tjänstgöring där erhållit tillstånd att inträda i svenska kyrkans tjänst. Med afseende härå torde i förevarande paragraf böra tillerkännas Konungen rätt att i särskilda fall förordna, att prästerlig verksamhet, som visserligen ej utöfvats inom svenska kyrkan men är jämförlig med tjänstgöring i samma kyrka, skall i fråga om tjänstårsberäkning helt eller delvis tillgodoräknas.»

Bill. till Piksd. Prut. 1009. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

58 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 13.

Justitieråden Bohman och Gallstrand:

»Där i fall, som i denna paragraf' omförmäles, domkapitlet låter å kyrkostämma inhämta församlings yttrande, huruvida den åtnöjes därmed, att allenast en sökande är uppförd å förslag till komministers- eller kapellpredikantstjänst i församlingen, torde, med hänsyn därtill, att jakande svar af församlingen skall anses lika med val, omröstning i sådan fråga böra ske med tillämpning af hvad i § 26 stadgas i fråga om prästval, i följd hvaraf ock särskild röstlängd bör vara upprättad och vid tillfället justerad.»

Justitieråden friherre Maries von Wurtemberg och Petrén:

»Om, på sätt i förslaget stadgas för det fall att ej tre behöriga sökande anmält sig till ledig prästerlig tjänst, ansökningsrätten vid ny ansökningstids utsättande skall stå öppen för hela rikets prästerskap, torde det kunna förväntas, att behöriga sökande härigenom i allmänhet skola framkallas till det antal, som erfordras för ett fullständigt förslags upprättande. Skulle någon gång så ej blifva förhållandet, synes församlingen knappast med fog kunna påfordra, att ytterligare åtgärder vidtagas för förslagets fyllande. Att i dylika fall inhämta yttrande af församlingen, huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget, synes därför icke vara nödigt, utan torde, där fråga är om komministers- eller kapellpredikantsbefattning och endast eu behörig sökande anmält sig, denne utan vidare böra förses med fullmakt å tjänsten och i andra händelser förrättningen fortgå i vanlig ordning. Dock synes, därest förslag till kyrkoherdebefattning är ofullständigt och församlingen önskar kalla extra profpredikant, giltig grund saknas att för behörighet att efter sådan kallelse uppföras å förslag vidhålla fordran på de kvalifikationer, som upptagas i § 7 mom. 2.»

Justitierådet Carlson :

»I fråga om kyrkoherdeval synes det icke vara nödigt, att församlingen tillfrågas huruvida den nöjes med det ofullständiga förslaget eller icke, då församlingen, om den ej är nöjd med förslaget, kan kalla fjärde profpredikant och, i sådant fall, såsom redan blifvit anmärkt, de i § 7 mom. 2 stadgade villkor för behörighet att uppföras å förslag såsom fjärde profpredikant icke böra äga tillämpning.

Måhända kan det vara skäl att församlingen får yttra sig i nämnda fråga vid andra prästval. I sådant fall torde, såsom jämväl blifvit anmärkt, omröstningen i frågan böra ske med tillämpning af hvad i § 26 är stad-

59 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

gadt om prästval och med användande af justerad vallängd. Lämpligast synes vara, att den eller de å förslaget uppförda i vanlig ordning aflägga prof och att sedan på en gång afgöres såväl, huruvida församlingen nöjes med förslaget eller icke, som ock i förstnämnda fall, därest två präster äro uppförda på förslaget, hvilken af dem församlingen föredrager. Omröstningen skulle, om två präster äro uppförda på förslaget, kunna ske sålunda, att hvarje röstande aflämnar röstsedel, som jämte ordet »ja» eller »nej» — allt efter som den röstande är nöjd med förslaget eller icke — upptager namnet, å den af de föreslagna den röstande föredrager. Om jasedlarna äro öfvervägande, är den af de föreslagna, som vid sammanräkning af samtliga såväl ja- som nej-sedlar erhållit de flesta rösterna, valds äro åter nej-sedlarna öfvervägande har församlingen förklarat sig icke nöja; med förslaget.»

§ 14.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Gallstrand:

»Därest den, som uppförts på förslag till prästerlig tjänst, blifver, innan val ägt rum, af sjukdom eller annan orsak ur stånd att tjänsten bestrida, skall han jämlikt §§ 8 och 15 af domkapitlet skiljas från förslaget. Vid sådant förhållande förefaller det oegentligt, att präst i § 14 berättigats att i sagda händelse afsåga sig förslaget.»

§ 16.

Justitierådet Carlson:

»Om, såsom föreslagits, i § 12 intages föreskrift därom att, då fjärde profpredikant uppföres på förslag, skall i förslagsprotokollet angifvas, huru domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder förhålla sig till öfriga å förslaget uppförda präster, synes af samma skäl böra i § 16 intagas en motsvarande föreskrift i fråga om förhållandet emellan dem, som på grund af senare ansökning uppföras på förslaget, och dem, som på grund af tidigare ansökning uppförts å detsamma.»

§ 22.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wiirtemberg, Petrén och Gallstrand:

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

»Af ordalydelsen i förevarande paragraf skulle möjligen kunna slutas, att frågodag alltid skall förekomma emellan profdag och val. Att sådant ej är afsedt, framgår dock af andra bestämmelser i förslaget. Prof kan ifrågakomma efter det frågodag hållits. Så är fallet, då fjärde profpredikant blifvit kallad eller efter frågodagen rum å förslaget blifvit ledigt. Häraf föranledes emellertid ej ny frågodag, utan sådan erfordras allenast i vissa fall, som omnämnas i §§ 27 och 28. Den otydlighet, hvaraf § 22 i förenämnda hänseende lider, torde böra genom förändrad redaktion undanröjas».

Justitierådet Carlson:

»Enligt förslaget skall vid kyrkoherdeval omröstningen på frågodagen om fjärde profpredikant föregås af förhandling och beslut rörande jäf mot valförrättaren och vissa andra hinder för förrättningens företagande, justering af vallängden och förhandling om föreslående af fjärde profpredikant. Omröstningen på valdagen skall såväl vid kyrkoherdeval som vid annat prästval föregås af förhandling och beslut om hinder för valet samt i vissa fall af undersökning och beslut rörande anmärkningar mot vallängden. De frågor, som sålunda behandlas före ena eller andra omröstningens början, intressera endast ett ringa fåtal af de röstberättigade. Då nu omröstningen i och för sig i allmänhet torde komma att draga mycket lång tid, synes det obilligt mot den stora mängden af röstberättigade, att omröstningen icke börjar å bestämdt klockslag utan efter den för förrättningen kungjorda tidens ingång uppehälles, tilläfventyrs under flera timmar, af behandlingen af förut omnämnda frågor. Såsom i annat sammanhang skall anmärkas är det önskligt, att i vidsträckta valdistrikt, som bestå af flera församlingar, omröstningar för skilda församlingar verkställas å skilda vallokaler och under olika valförrättares eller biträdande valförrättares ledning. Om så sker, är det naturligtvis omöjligt att omedelbart före omröstningen hålla ett för hela valdistriktet gemensamt sammanträde för behandling af berörda frågor. Icke heller torde dessa frågor kunna omedelbart före omröstningen behandlas af församlingarna hvar för sig. Det skulle då kunna inträffa, att förrättningen blir uppskjuten i ena församlingen men får fortgå i den andra eller att i ena församlingen anställes omröstning om fjärde profpredikant men icke i den andra. Ungefär detsamma gäller, då valdistriktet utgöres af en mycket folkrik eller vidsträckt församling. Äfven i detta fall är det önskligt, att omröstningen verkställes å två eller flera lokaler.

Det är sålunda, enligt min mening, lämpligt och i vissa fall nödvändigt, att å den dag, då omröstning om fjärde profpredikant eller val

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12. 61

af präst skall anställas, icke förut förekommer behandling af andra frågor.

Hvad angår frågan om jäf mot valförrättaren eller annat hinder för omröstningens eller valets företagande, så synes det icke nödigt, att församlingen höres rörande denna fråga. Den, som blifvit förordnad till valförrättare, skall naturligtvis, om han år jäfvig, hvilket han bör veta själf, genast draga försorg därom, att bestyret öfverflyttas å annan valförrättare, såsom ock föreskrifves i stadgan om prästval. Det synes böra åligga vederbörande pastor att, då kungörelse om profdag, dag för omröstning om fjärde profpredikant eller valdag af någon anledning icke blir uppläst i kyrkan i behörig tid eller utsatt prof ej aflägges, ofördröjligen underrätta valförrättaren därom. Då denne af sådan anledning eller på grund däraf, att föreslagen präst atlidit eller blifvit obehörig till förslaget, finner hinder möta mot företagande af omröstning om fjärde profpredikant eller val å bestämd dag, torde han böra genast på lämpligaste sätt aflysa förrättningen, så att de röstägande icke behöfva infinna sig förgäfves.

Icke heller torde det vara nödigt, att de röstägande, innan de gå till omröstning om fjärde profpredikant, muntligen framställa förslag om kallande af sådan.

Justering af vallängden måste naturligtvis äga rum, men tiden för denna skulle kunna bestämmas till t. ex. veckan före första profdagen. Förrättningen hinner då, äfven om ett uppskof blir nödigt, att afslutas före den dag, då vallängden skall begagnas. Man vinner ock därigenom den fördel, att komministers- och kapellpredikantsval kan hållas något tidigare än eljest.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att den nuvarande frågodagen afskaffas och ersättes med en förrättning för justering af vallängden och vid kyrkoherdeval en förrättning för omröstning om fjärde profpredikant.

För genomförande af denna ändring af förslaget fordras hufvudsakligen:

att nuvarande §§22 och 24 uteslutas;

att nuvarande § 25 flyttas efter nuvarande §§ 26 och 27, inledes med stadganden om rätt vid kyrkoherdeval för församlingen att genom omröstning kalla präst till fjärde profpredikant och om tiden, då sådan omröstning skall anställas, samt i öfrigt inskränkes att gälla endast om hinder för företagande af sådan omröstning;

att ur nuvarande § 28 uteslutes hvad där stadgas om rätt för församling att kalla fjärde profpredikant, om tid, då fråga härom skall företagas, samt om väckande af förslag att kalla fjärde profpredikant:

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

att i nuvarande § 30 mom. 1 bestämmas olika tider för kyrkoherdeval och för annat präst val; samt

att i mom. 3 af samma paragraf angifves, att de omständigheter, som enligt § 25 mom. 1 vid kyrkoherdeval utgöra hinder för omröstning om fjärde profpredikant, vid annat prästval utgöra hinder för själfva valet».

§ 25.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Gallstrand:

»Enär innehållet i förevarande paragraf möjligen skulle kunna gifva anledning till det antagande, att anmärkning om förefintlighet å frågodag af sådant hinder för val eller frågodagsförrättning, som i paragrafen omförmäles, icke skall beaktas, där den framställes senare än å frågodag, men grund till dylik begränsning af rätten att fQrdra uppfyllandet af i lag bestämda förutsättningar för valet icke synes förefinnas, samt härtill kommer, att valförrättaren å frågodag lärer böra, äfven utan att bevisning af församlingsmedlem åberopas, beakta sådana i denna paragraf omförmälda hinder för val eller frågodagsförrättning, som af valförrättaren kunna utrönas, torde åt paragrafen böra gifvas i någon män ändrad lydelse, därvid orden »styrkes» och »visas» kunna utbytas emot annat lämpligare uttryck, exempelvis »befinnes».»

Justitierådet Petrén:

»Jag instämmer i hvad inom högsta domstolen blifvit anfördt därom, att valförrättaren å frågodag bör, äfven utan att bevisning af församlingsmedlem åberopas, beakta i paragrafen omförmälda hinder för val eller frågodagsförrättning, som af valförrättaren kunna utrönas, och att därför orden »styrkes» och »visas» böra utbytas emot annat lämpligare uttryck.»

Justitierådet Carlson:

»Under åberopande såväl af hvad öfriga ledamöter anmärkt som af hvad jag anfört vid § 22 hemställer jag att åt förevarande paragraf, som torde få sin plats efter nuvarande §§ 26 och 27, gifves ungefär följande innehåll:

Vid kyrkoherdeval äger församlingen genom omröstning kalla präst till fjärde profpredikant.

Sådan omröstning skall efter pålysning anställas å söndagen efter sista profdagen.

63 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Har tiden för omröstningen icke blifvit vederbörligen kungjord eller har vallängden icke blifvit i behörig ordning justerad eller har den förfallit, utsätte valförrättaren omröstningen till annan tid.

Hafva profdagarna icke blifvit behörigen kungjorda eller har utsatt prof ej aflagts eller har föreslagen präst dött eller blifvit obehörig, inställe valförrättaren omröstningen och ankomme etc.»

§ 26.

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wiirtemberg och Petrén:

»Den kommitté, på hvars förslag det remitterade förslaget i hufvudsak är byggdt, framhöll i sitt betänkande, att, om personlighetsprincipens fulla och oinskränkta tillämpning någonstädes vore berättigad, det måste vara händelsen på ett område sådant som det förevarande, där de rent andliga intressena vore, om icke de enda, dock af alldeles öfvervägande vikt.

Den sålunda uttryckta uppfattningen torde vara välgrundad och, så framt principen om församlingarnas deltagande i prästerliga tjänsters tillsättande öfver hufvud skall bibehållas, synes ej någon befogad anmärkning kunna framställas mot den föreslagna bestämmelsen, att hvarje röstberättigad skall hafva en röst. Fasthellre torde mot förslaget kunna anmärkas, att detsamma icke innebär något mera fullständigt genomförande af personlighetsprincipen.

Då förslaget i likhet med gällande lag inskränker rösträtten till dem, som äga deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut, skulle, såsom hittills, från rösträtt uteslutas icke allenast det stora flertalet gifta kvinnor utan äfven de män och ogifta kvinnor, som icke ägde den ekonomiska ställning, att de enligt gällande kommunallagstiftning kunde blifva skattskyldiga till kommunen.

Att gift kvinna sålunda utestänges från själfständigt deltagande i en angelägenhet, för hvilken hos henne ofta kan påräknas större intresse än hos mannen, och för hvars bedömande hon i det hela torde besitta lika mycken kompetens som mannen eller i hvarje fall lika mycken som ogifta kvinnor i jämförliga lefnadsförhållanden, kan från nämnda, af kommittén angifna synpunkter icke anses riktigt.

Ej heller torde de skäl, som, när det gäller rätt att deltaga i kommunens allmänna angelägenheter, med fog kunna anföras till stöd för denna rätts begränsande till kommunens skattepliktiga medlemmar, äga tillämpning i afseende å val af präst, utan synes dylik skillnad mellan fattiga och bättre ställda här utan våda kunna bortfalla. En särskild

64 Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 12.

anledning till dess afskaffande torde jämväl ligga i det sannolikt snart förestående införandet af allmän politisk rösträtt för män. Kommer en dylik reform till stånd, torde en på förmögenhetsförhållanden grundad begränsning af rösträtten vid prästval alltmera komma att framstå såsom oberättigad.

Med hänsyn till det sålunda anförda hemställes om sådan ändring i mom. 1 af förevarande paragraf, att rösträtt vid prästval tillerkännes enhvar i församlingen inantalsskrifven välfrejdad man eller kvinna från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han eller hon uppnått 21 års ålder, dock ej främmande religionsbekännare, den, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, den, som står under fattigvård sstyrelses målsmanskap eller under förmynderskap, ej heller hustru, för hvilken god man jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken förordnats.

I sammanhang härmed torde mom. 3 böra uteslutas.»

§ 27.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg, Petrén och Gallstrand:

»Att, såsom paragrafens första mom. innehåller, afgörandet af väckta frågor om ändring i vallängden skulle kunna uppskjutas till valdagen, är, såvidt valet afser kyrkoherdetjänst, mindre riktigt, då i dylikt fall vallängden måste komma till användning å frågodagen, om därvid skall röstas angående fjärde profpredikant. År uppskof af nöden, synes alltså annan utväg ej stå till buds än att låta frågodagsförrättningen fortsättas å annan dag, som af valförrättaren bestämmes.

Afser valet åter komministers- eller kapellpredikantstjänst, möter ur nu angifna synpunkt ej hinder för justeringsfrågans uppskjutande till valdagen. Tänkbart är emellertid, att anmärkningar mot vallängden förekomma i så stor omfattning, att deras pröfning ej lämpligen kan äga rum på själfva valdagen. Med hänsyn härtill torde det i fall, hvarom här är fråga, böra åt valförrättaren öfverlämnas att bestämma, huruvida, i händelse justeringen ej medhinnes å den från början bestämda frågodagen, dess afslutande må anstå till valdagen eller äga rum vid fortsatt frågodagsförrättning.

Såsom anledning till uppskof angifves i förslaget, att väckt spörsmål ej kan å frågodagen »utredas». Att, såsom detta uttryck synes föranleda, låta justeringens afslutande anstå allenast för utredande af de förhållanden, som anföras till stöd för framställd anmärkning, synes emellertid ej

65 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 12.

vara lämpligt, utan torde det böra ankomma på den, som vill göra anmärkning, att genast utreda dess riktighet.

Uppskof' synes alltså höra ifrågakomma allenast där sådant föranledes däraf, att, såsom förut antydts, anmärkningar förekomma i större antal och det af sådan anledning finnes oundgängligen nödigt att låta med pröfningen anstå.

Enligt paragrafens andra mom. skall upprättad och granskad vallängd förfalla och ny längd upprättas, om ny röstlängd för kyrkostämma trädt. i tillämpning efter frågodagen. Någon särskild röstlängd för kyrkostämma är emellertid ej i lag föreskrifven, utan i fråga om rösträtt å kyrkostämma är allenast stadgadt, att densamma tillkommer de i den världsliga kommunen röstberättigade med vissa undantag. Att bestämdt afgöra, vid hvilken tid den världsliga kommunens röstlängd träder i tillämpning, är äfven förenadt med svårighet hvad beträffar städerna, för hvilka tydlig lagbestämmelse härom saknas. Vid sådant förhållande skulle den föreslagna tidsbegränsningen af den för prästvalet upprättade längdens giltighet lätt kunna leda till osäkerhet i tillämpningen.

Men äfven bortsedt härifrån synes det föga lämpligt att i hvarje fall, då efter frågodagen en ny kommunal röstlängd kommer till stånd, låta den å frågodagen granskade längden förfalla. Det skulle då kunna inträffa, att det redan å frågodagen vore klart, att längden ej skulle komma att äga giltighet mera än några få dagar, och att det således kunde med visshet förutses, att den skulle vara förfallen före valdagen. Har en vallängd blifvit upprättad och behörigen justerad, synes det rimligt att den, äfven om förändrade förhållanden skulle inträda, får äga giltighet så länge, att den kan komma till användning vid det val, för hvilket den blifvit uppgjord, såvida icke på grund af särskilda omständigheter någon längre tid kommer att förflyta innan valet förrättas. Sådana omständigheter kunna dock lätt förekomma i fråga om prästval, såsom t. ex. om efter frågodagen någon af de å förslaget uppförda sökande dör eller eljest afgår och besvär öfver nytt förslag ifrågakomma eller besvär anföras öfver domkapitels vägran att godkänna den, som blifvit kallad till fjärde profpredikant, eller öfver beslut, hvarigenom någon sålunda kallad blifvit godkänd.

Lämpligaste utvägen synes vid nu angifna förhållanden vara att tillägga den justerade vallängden oinskränkt giltighet under en viss, i lagen bestämd tid, exempelvis ett år, från justeringens afslutande men låta den förfalla vid denna tids utgång.»

Bill. till. Rikad. Prof. It)0!). 1 Sami. 1 Afd. G Raft.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Justitierådet Carlson:

»Jag åberopar mitt yttrande vid § 22 i fråga om tiden för justering af vallängden och är ense med öfriga ledamöter därom, att vallängden bör gälla ett år efter justeringen. Om förslaget omarbetas enligt de grunder jag vid § 22 föreslagit, bör i nu förevarande paragraf intagas ett stadgande därom, att om sammanträdet för justering af vallängden icke blifvit vederbörligen kungjordt, valförrättaren skall utsätta ny tid för sammanträdet.»

§ 28.

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wiirtemberg, Petrén och Gallstrand:

»Genomförandet af grundsatsen om lika rösträtt för alla i prästval deltagande torde med fog kunna väntas komma att, åtminstone i en del fall, föranleda ett långt lifligare deltagande i val än för närvarande ifrågakomrner. Och i än högre grad lärer deltagandet komma att ökas, om rösträtten skulle komma att väsentligen utsträckas. De föreslagna bestämmelserna angående sättet för åstadkommande af beslut i fråga om fjärde profpredikants kallande kunna emellertid ej anses väl lämpa sig för dylika förändrade förhållanden. Framför allt gäller detta om den från nuvarande lagstiftning upptagna anordningen att medelst särskild omröstning afgöra, huruvida fjärde profpredikant skall kallas, och därefter eventuellt rösta mellan flera till profpredikant föreslagna. Det kan befaras, att, särskildt i stora stadsförsamlingar, ett dylikt omröstningssätt skall medföra en alldeles oskälig tidsutdräkt och för många, som eljest skulle vilja deltaga i omröstningen, göra detta omöjligt. Det synes alltså vara af nöden att genomföra något slags anordning, hvarigenom den dubbla omröstningen kan undvikas.

I detta afseende låter det tänka sig, att, då förslag om fjärde profpredikants kallande blifvit väckt, omröstning företages sålunda, att den, som är till freds med det af domkapitlet upprättade förslaget till tjänsten, röstar nej, och den, som önskar fjärde profpredikants kallande, på sin röstsedel uppför namnet på den präst han anser böra kallas, samt att såsom villkor för åstadkommande af beslut om kallelse uppställes, såväl att nejrösterna ej uppgå till hälften af de afgifna, som ock att röstsiffran för den, som vid omröstningen fått flera röster än någon annan, uppgår till viss i lagen angifven siffra eller viss kvotdel af de röstberättigade.

Tänkbart är äfven, att åt den, som vill rösta nej, lämnas öppet att å röstsedeln upptaga namnet å den präst, som enligt hans tanke bör even-

67 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

tuellt komma i fråga såsom fjärde profpredikant, så att den afgifna rösten, äfven om den såsom nejröst kommer i minoritet, likväl kan tagas i betraktande vid beräknande af de särskilda kandidaternas röstetal.»

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wurtemberg och Petrén:

»Hvad förslaget innehåller angående uppgifvande före omröstningen af namn å den eller dem, som skola vid omröstningen ifrågakomma, torde, såsom byggdt på den förutsättning att hela valmenigheten är tillstädes vid förrättningens början, böra utgå.

Skulle rösträtten komma att utsträckas så som inom högsta domstolen blifvit ifrågasatt, torde de röstetal, som enligt förslaget skola uppnås för att beslut om profpredikants kallande må anses åvägabragt, böra i viss mån ändras. Sålunda torde i dylikt fall det i förslaget upptagna minimum af 20 röster böra antingen höjas eller möjligen hellre bortfalla. Och i stället för det alternativt uppställda villkoret af 300 röster eller en fjärdedel af de röstberättigade torde måhända kunna föreskrifvas 500 röster eller en sjättedel af de röstberättigade.»

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg, Petrén och Gallstrand

»I afseende å det i slutet af mom. 2 förekommande stadgandet att frågan om fjärde profpredikant förfaller, i händelse erforderlig röstpluralitet ej uppnåtts å frågodagen, anmärkes, att frågan bör kunna åter upptagas, om någon af de å förslaget uppförda sökande dör eller afgår från förslaget.»

Justitierådet Carlson:

»Om, såsom jag föreslagit, i en föregående paragraf intages stadganden om församlingens rätt att genom omröstning kalla präst till fjärde profpredikant och om tiden, då sådan omröstning skall verkställas, bör naturligtvis hvad förevarande paragraf innehåller därom uteslutas.

1 sista punkten af mom. 5 omnämnes ett fall, då, efter behörigen verkställd omröstning om fjärde profpredikant, ny sådan omröstning skall verkställas. Ny omröstning om fjärde profpredikant torde emellertid, såsom redan blifvit inom högsta domstolen anmärkt, böra äga rum äfven i det fall, att vid första omröstningen icke kallats fjärde profpredikant, men föi-slaget sedermera ändras i följd däraf att föreslagen präst dött eller eljest afgått. Dessa båda fall synas lämpligen kunna sammanföras i en särskild paragraf efter den förevarande.»

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 30.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg, Petrén och Gallstrand:

»Bestämmelserna i första punkten af mom. 1 och i mom. 3 synas förutsätta, att profdag för annan än fjärde profpredikant alltid skall följas af frågodag, äfven om frågodag förut ägt ruin. Då emellertid den omständigheten, att efter frågodag infallit profdag, icke i och för sig medför behof af ny frågodag, utan sådan synes erforderlig allenast för justering af ny vallängd och för pröfning af fråga om kallande af fjärde profpredikant och således exempelvis icke i det fall, att efter frågodag rum å förslag till komministerstjänst blifvit ledigt och fyllts och en andra frågodag ej erfordras för justering af ny vallängd, torde ifrågavarande bestämmelser böra underkastas förändrad affattning. Första punkten af mom. 1 kan då lämpligen erhålla det innehåll, att prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågodag eller, där frågodagsförrättning icke efter sista profdagen ägt rum, å fjortonde dagen efter sistnämnda dag, och hvad mom. 3 beträffar bör däri innehållas, att då frågodagsförrättning ej hållits efter sista profdagen, sådana förhållanden, som enligt § 25 kunna föranleda uppskof med frågodagsförrättning och afse prof efter frågodagen, i stället skola medföra valets inställande och ärendets hänskjutande till domkapitlet.

Den i mom. 2 upptagna föreskriften om vals uppskjutande, när på valdagen visas att valet ej blifvit behörigen utlyst, kan föranleda det missförstånd, att valförrättaren vore frikallad från själfständig undersökning om valets kungörande eller måhända rent af förhindrad att företaga sådan undersökning, äfvensom att den, som ville åberopa ett i afseende å kungörandet förelupet fel, måste göra detta gällande senast å valdagen. Till förebyggande af dylikt missförstånd torde någon jämkning i stadgandet vara af nöden. Enahanda erinran träffar jämväl paragrafens tredje mom.»

Justitierådet Carlson:

»Om frågodagen afskaffa, synes stadgandet i första punkten af mom. 1 böra utbytas mot bestämmelser af det innehåll, att kyrkoherdeval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter omröstningen om fjärde profpredikant eller, om profdag infaller efter omröstningen, å fjortonde dagen efter denna profdag, samt att annat prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter sista profdagen.

I analogi med hvad som föreslagits vid § 25 synes åt mom. 2 böra gifvas ungefär följande lydelse:

69 Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 12.

Har valet ej blifvit behörigen utlyst, eller har vallängden förfallit, eller har, då fråga är om annat prästval än kyrkoherdeval, vallängden icke blifvit i behörig ordning justerad, utsätte valförrättaren ny valdag till annan söndag.

Såsom vid § 22 anmärkts bör i mom. 3 angifvas, att de omständigheter, som enligt § 25 inom. 1 vid kyrkoherdeval utgöra hinder för omröstning om fjärde profpredikant, vid annat prästval utgöra hinder för sjkifva valet. Dessa omständigheter äro, att profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda, att förelagdt prof ej aflagts, och att föreslagen präst dött eller blifvit obehörig till förslaget. Vid kyrkoherdeval kan profdag komma att äga rum efter omröstningen om fjärde profpredikant, såväl af den anledning, att fjärde profpredikant kallats och uppförts på förslaget, som i följd däraf, att präst uppförts på förslaget i stället för annan präst, som dött eller eljest afgått. Om sådan profdag icke blifvit behörigen kungjord eller prof, som å densamma skolat afläggas, ej blifvit fullgjordt, bör, såsom vid § 22 anmärkts, valförrättaren, efter erhållen upplysning därom, genast aflysa valet. Detsamma gäller, om till valförrättarens kännedom kommer, ätt präst, som kvarstår å förslaget, dött eller blifvit obehörig. Åt förevarande moment synes alltså böra gifvas ungefär följanda lydelse:

Har präst, som är uppförd å förslaget, dött eller blifvit obehörig till förslaget, inställe valförrättaren valet, och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag öfverensstämmer.

Lag samma vare, vid kyrkoherdeval, om profdag, som infallit efter omröstningen om fjärde profpredikant, ej blifvit behörigen kungjord eller prof, som skolat afläggas efter omröstningen, ej fullgjorts, och vid annat prästval, om profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda eller förelagdt prof icke fullgjorts.»

§ 31.

Högsta domstolen:

»Den i mom. 2 förekommande bestämmelsen om vallokals tillstängande, när den för valet utsatta tiden är tillända, kan vålla svårighet, i händelse vallokalen icke är tillräcklig för inrymmande af alla dem, som vid valtidens utgång kommit tillstädes. Hellre torde kunna stadgas att, när den utsatta tiden är tillända och någon ej längre är tillstädes för afgifvande af röst, omröstningen skall förklaras afslutad.»

§ 32.

Justitieråden friherre Marks von Wilrteniberg, Petren och Gallstrand:

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

»Då i § 31 mom. 3 afses, att valet, när det sker på särskilda afdelningar, skall försiggå under samma valförrättares inseende, torde häraf följa, att valet alltid skall hållas i en enda lokal. Att detsamma gäller i afseende å frågodagsförrättning, är uppenbart af de rörande sådan förrättning föreslagna bestämmelser. För den händelse att, i enlighet med hvad förut framhållits såsom sannolikt, deltagandet i prästval framgent blir väsentligen lifligare än hittills, kommer det dock säkerligen att af sådan anledning visa sig nästan nödvändigt att på vissa håll låta frågodags- och valförrättningen uppdelas på flera lokaler under ledning af särskilda valförrättare. Äfven bortsedt från nyss antydda synpunkt kan ifrågasättas om icke, i fall där två eller flera vidsträckta socknar skola välja gemensamt, de röstberättigade, till undvikande af oskälig tidsspillan eller möda, böra få tillfälle att inom egen socken utöfva sin rätt. Hvad beträffar frågodagsförrättningen möter härvid en svårighet därutinnan, att den till förrättningen hörande justeringen af vallängden och öfriga åtgärder, som skola föregå behandlingen af frågan om fjärde profpredikant, icke gärna kunna, i händelse af sistnämnda frågas handläggande på särskilda lokaler, ställas i omedelbart samband med denna. Eljest skulle nämligen, i händelse justeringen i de särskilda lokalerna kräfde olika tid, kunna tänkas, att omröstning om fjärde profpredikant hunne verkställas i en lokal, innan den ännu påbörjats å en annan, och om, såsom vid § 27 hemställts, justeringen kunde medföra uppskof med frågodagsförrättningen, vore det till och med tänkbart, att själfva omröstningen å de särskilda lokalerna komme att äga rum å helt olika dagar, något som tydligen vore högst olämpligt. Det synes alltså ur nu berörda synpunkter vara af nöden att möjliggöra frågodagsförrättningens uppdelande i två från hvarandra till tiden skilda förrättningar, så att vallängdens justering och annat, som bör föregå upptagandet af frågan om fjärde profpredikant, företages å en tidigare dag än sistnämnda fråga.

De närmare stadganden, som kunna erfordras i nu angifna båda hänseenden, synas emellertid, åtminstone innan närmare erfarenhet vunnits om de nya rösträttsbestämmelsernas verkan, icke böra inflyta i lagen utan utfärdas af Konungen.

Med hänsyn härtill torde åt förevarande paragraf böra gifvas i så måtto vidgadt innehåll, att Konungen erhåller befogenhet att i fall, där med hänsyn till församlingens folkrikhet eller af annan orsak pröfvas nödigt att val eller frågodagsförrättning äger rum i två eller flera lokaler, förordna därom, äfvensom meddela bestämmelser angående utseende åt biträdande valförrättare och deras befogenheter samt om sådan uppdelning af de vid frågodagsförrättning förekommande ärenden, att omröstning om

71 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

fjärde profpredikan kallande kan komma att företagas å annan dag än andra till frågodagsförrättning hörande ämnen.»

Justitierådet Carlson:

»Jag instämmer i detta yttrande i hvad det angår nödvändigheten och lämpligheten däraf, att under vissa omständigheter omröstningarna för kallande af fjärde profpredikant och för skälfva valet uppdelas på två eller flera vallokaler under särskilda valförrättares ledning.

Om så sker, bör det tillkomma en viss af valförrättare att utlysa omröstningarna; att tillse huruvida hinder möter mot förrättningarna och, om så finnes nödigt, meddela föreskrifter om desammas uppskjutande eller inställande; att emottaga och räkna röstsedlarna i en af lokalerna, samt att, sedan protokoll inkommit angående omröstningarna i de andra lokalerna, verkställa sammanräkning af rösterna och meddela beslut, huru omröstningarna utfallit.

På samma sätt synes böra förfaras, då enligt § 31 mom. 3 omröstningarna delas på två eller flera afdelningar i samma lokal. En af valförrättarne kan nämligen lika litet i detta fall som då omröstningarna delas på två eller flera lokaler utöfva inseende eller kontroll öfver de andra.

Därest, såsom af andra ledamöter föreslagits och torde vara lämpligt, åt Konungen öfverlämnas att meddela föreskrifter om omröstningarnas delande på flera lokaler, synes detsamma böra gälla om omröstningarnas delande på flera afdelningar i samma lokal. Jag hemställer därför, att § 31 mom. 3 uteslutes och i förevarande paragraf angifves, att af Konungen må bestämmas, att omröstningarna för kallande af fjärde profpredikant och för själfva valet i vissa fall skola verkställas på två eller flera afdelningar under särskilda valförrättares ledning.»

§ 35.

Högsta domstolen:

»Paragrafens affattning föranleder det antagande, att alla fall, i Indika ett prästval till följd af förelupna felaktigheter bör förklaras ogillt, skulle vara i paragrafen angifna, äfvensom att enhvar af de brister, som i mom. 1 omförmälas, skulle utan vidare utgöra tillräcklig grund för valets upphäfvande. Så är emellertid icke förhållandet. Gifvct är t. ex. att, om valet i strid med § 31 förrättats genom öppen omröstning, ett dylikt i § 35 ej omnämndt fel bör göra valet ogillt, men däremot lärer det ej kunna vara åsyftadt, att t. ex. en försummelse af valförrättare!! att, såsom i § 28 mom. 3 afses, vid underrättelse till den, som kallats till fjärde profpredi-

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

kant, foga utdrag af frågodagsprotokoll skall, såsom ordalagen i förevarande paragraf innebära, föranleda ovillkorlig ogiltighet. Då ett uppräknande af alla de fall, i hvilka ett val bör ogillas på grund af felaktigheter, knappast är möjligt eller i hvarje fall skulle leda till synnerlig vidlyftighet, och ett dylikt uppräknande ej i fråga om prästval betingas af kraftigare skäl än i fråga om andra val, där sådant ej ansetts af behofvet påkalladt, torde bestämmelserna i mom. 1 och 2 böra uteslutas.»

§ 36.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wiirtemherg och Gallstrand:

»Lydelsen af första mom. synes ej med önskvärd tydlighet utesluta möjligheten af den helt visst ej åsyftade tolkning, att icke allenast öfverordnad myndighet utan äfven valförrättaren skulle äga ingå i pröfning af fråga, huruvida röst bör ogillas af anledning som i paragrafen omförmäles. Någon jämkning i affattningen torde alltså vara erforderlig.»

§ 37.

Justitieråden Bohman och friherre Marks von Wurtemherg:

»Paragrafens ordalydelse innebär, hvad naturligen ej kan vara åsyftadt, att domkapitlet, när valet ej öfverklagats, vore förhindradt att mot valförrättaren vidtaga åtgärder i anledning af felaktigheter vid valet. ^ \ id sådant förhållande och då hvad paragrafen afser lärer få anses själfklart, hemställes om uteslutande af paragrafen.»

§ 38.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemherg:

»I paragrafen synes förutsättas, att den, som vid val erhållit de flesta rösterna, skulle kunna afsåga sig förslaget utan att någon omständighet inträffat, som gjort honom obehörig till tjänsten. Detta strider emellertid emot § 40, enligt hvilken endast den, som ej erhållit majoritet, synes kunna på grund af egen önskan afgå från förslaget, och öfverensstämmer ej heller väl med de i § 14 upptagna regler angående möjlighet att före val afsåga sig förslag. Hvad § 38 innehåller angående afsägelse synes alltså böra uteslutas, och för vinnande af öfverensstämmelse med § 14 torde i stället böra bland de omständigheter, som kunna föranleda ny ansökningstid, upptagas, att den valde blifvit utnämnd till annan tjänst.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

73 Justitierådet Carlson:

»I § 14 stadgas, att präst ej må, innan val ägt rum, afsåga sig förslag, hvarå han blifvit uppförd, utom i viss» angifna fall. Häraf skulle man kunna draga den slutsats, att präst, som är uppförd på förslag, äger obegränsad rätt att afsåga sig förslaget, sedan valet skett. De i §§ 38 och 39 begagnade ordalag synas dock tyda på att någon inskränkning i denna rått förefinnes, åtminstone för den, som vid valet erhållit de flesta rösterna. Ett förtydligande af förslaget i denna del är sålunda behöfligt. Den som vid valet erhållit de flesta rösterna torde icke böra få afsåga sig förslaget med mindre han visar sådant skäl, som omnämnes i § 14. Däremot skulle man måhända kunna medgifva den, som icke erhållit de flesta rösterna, rätt att efter valet och sålunda äfven innan detta vunnit laga kraft afsåga sig förslaget af hvilken anledning som helst.»

§ 40.

Justitierådet Carlson:

»Såsom vid § 38 blifvit anmärkt torde i lagen böra bestämmas, i hvilka fall präst, som är uppförd på förslag, har rätt att afsåga sig förslaget, sedan valet ägt rum.

Om så sker, synes förevarande paragraf böra förändras till ungefär det innehåll, att, om kyrkoherdetjänst efter hållet val skall tillsättas af Konungen och någon af de föreslagna vill afsåga sig förslaget, sedan valhandlingarna blifvit insända till Konungen, afsägelsen skall göras hos Konungen.»

§ 41.

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wurtemberg och Petren:

»Såsom villkor för att ett bindande församlingsval skall hafva kommit till stånd i det fall, som afses i mom. 1, torde böra uppställas, förutom att någon af de föreslagna erhållit absolut majoritet, allenast att denne bekommit röster af viss kvotdel af de röstberättigade, och icke, såsom det remitterade förslaget innehåller, att viss kvotdel af de röstberättigade skall hafva deltagit i valet. Uppställandet af sistnämnda fordran leder till den oegentligheten, att en person kan blifva vald därigenom, att anhängarna af hans motkandidat komma tillstädes och rösta på denne. Om t. ex. de röstberättigade utgöra 1,800 och vid valet röster tillfalla A och B, därvid A erhåller 500 och B 75 röster, har enligt det remitterade förslaget intet bindande val kommit till stånd, men, om ytterligare 30 af B:s

Bih. till Riksd. Prot. It)0V. 1 Samt. 1 Afd. 6 Fläft. 10

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

anhängare infinna sig och afgifva sina röster å B, blir föliden att A är vald.»

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Petrén:

»Då fjärde profpredikant kallats, skall det enligt förevarande paragraf bero på utgången af det sedermera anställda valet, huruvida Konungen vid utnämningen skall vara bunden inom förslaget eller äga rätt att gå utanför detsamma och utnämna någon extra sökande. Den förra regeln skall gälla, då någon af de å förslaget uppförda erhållit sådan röstöfvervikt, att valet skulle hafva varit afgörande, om fjärde profpredikant ej varit kallad. Någon giltig grund för att i detta fall på angifvet sätt inskränka Konungens rätt synes emellertid icke föreligga. Ju större röstöfvervikt, som vid valet tillfallit någon, desto mera anledning finnes att i valets utgång se ett uttryck för att de öfriga föreslagna icke åtnjuta några sympatier inom församlingen och desto angelägnare synes det därför vara, att Konungen, därest han finner sig icke böra utnämna den, som erhållit röstöfvervikten, har möjlighet att gå utom förslaget. På grund häraf hemställes om sådan ändring, att Konungen, i hvarje fall då fjärde profpredikant varit ställd under omröstning, erhåller rätt att utnämna extra sökande.»

Justitierådet Carlson:

»Den omständigheten, att fjärde profpredikant varit under omröstning, synes böra vara utan betydelse i det fall, att präst, som på grund af egeno ansökan varit uppförd på förslaget, erhåller stadgad pluralitet.

A andi a sidan torde icke finnas giltigt skäl, hvarför Konungens utnämningsrätt skall vara inskränkt inom förslaget, då fjärde profpredikanten erhåller sådan pluralitet.

Jag hemställer därför, att åt mom. 1—3 gifves ungefär det innehåll, att om vid kyrkoherdeval präst, som på grund af egen ansökan varit uppförd å förslaget, erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna och hans röstetal uppgår till viss kvotdel af de röstberättigades antal enligt vallängden, skall han af domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten, och att i annat fall Konungen äger till tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt § 44 hos Konungen anmält sig som sökande.»

§ 42.

Justitieråden friherre Marks von Wurtemberg och Gallstrand:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

»Ått, såsom paragrafen innebär, fullmakt skulle kunna angifvas vara utfärdad å tidigare dag än dess utfärdande beslutats, kan ej vara med god ordning öfverensstämmande. Med bestämmelsen torde ej åsyltas annat än att från och med den dag, för hvilken enligt paragrafen fullmakten bör dateras, stadgandena i § 5 ej vidare skola äga tillämpning i afseende å präst, som varit å förslaget uppförd. I stället för § 42 torde en regel af detta innehåll böra inflyta i förslaget».

Justitierådet Carlson:

»Då, såsom redan blifvit anmärkt, det icke kan vara med god ordning öfverensstämmande, att fullmakten dateras å tidigare dag än den beslutats, hemställer jag om uteslutande af denna paragraf.»

§ 43.

Högsta domstolen:

»Med uttalande af tvifvelsmål angående ändamålsenligheten af det föreslagna stadgandet om skyldighet för biskopen att afgifva officiellt utlåtande rörande utnämningen hemställes, att, därest stadgandet öfver hufvud skall bibehållas, i förslaget angifves, huru förfaras skall, om biskopsämbetet är ledigt eller biskopen af någon orsak förhindrad att afgifva utlåtande.»

§ 47.

Högsta domstolen:

»I mom. 1 af förevarande paragraf föreski-ifves bland annat att, där någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af präst är enskild person försäkrad, därom skall gälla hvad af Konungen är eller blifver stadgadt. Denna bestämmelse innebär enligt ordalydelsen, att Konungen skulle kunna upphäfva eller inskränka sådan rättighet, men uppenbarligen är det icke åsyftadt att tillägga Konungen en dylik befogenhet. Hvad i momentet innehålles beträffande ifrågavarande rättigheter synes därför såsom vilseledande böra utgå och ersättas med ett stadgande, att genom lagen ej göres någon rubbning i särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af präst, som må vara enskild person försäkrad. Detta stadgande torde lämpligast införas i en särskild paragraf, däri jämväl bör intagas innehållet af § 48 i förslaget.»

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Justitierådet Gullstrand:

»Då omröstning, hvarom i mom. 2 omförmäles, torde böra ske med tillämpning jämväl af hvad för pråstval i allmänhet är stadgadt i § 26 mom. 2 och 3, hemstålles om förslagets fullständigande härutinnan.»

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wiirtemberg och Petrén:

»Vid omröstning, som afses i mom. 2 af denna paragraf, torde böra lända till efterrättelse icke allenast den i § 26 mom. 4 upptagna bestämmelse, att hvarje röstande skall äga en röst, utan äfven öfriga stadganden i sistnämnda paragraf.»

§ 49.

Högsta domstolen:

»Därest, såsom torde vara åsyftadt, den föreslagna lagen ej skall äga tillämpning i fråga om icke territoriella församlingar, bör detta uttrvckligen stadgas.»

§ 50.

Högsta domstolen:

»Då Stockholms stads konsistorium enligt gällande bestämmelser i allmänhet torde äga samma befogenhet som domkapitel, synes det föreslagna stadgandet i denna paragraf vara onödigt och möjligen kunna verka vilseledande, hvarför hemställes att paragrafen måtte utgå».

In fidem Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

77 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott torsdagen den 31 december 1908.

Närvarande:

Hans excellens statsministern herr Lindman,

Hans excellens ministern för utrikes ärendena herr Teolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton, grefve Ehrensväed,

Malm.

Justitieråden: Billing,

Skarstedt.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde, efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 20 sistlidna mars inhämtade utlåtande öfver det vid samma protokoll fogade förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredraganden:

»Såsom jag vid detta ärendes tidigare behandling framhöll, utgöres en hufvudpunkt i det föreliggande förslaget däraf, att pastoratens fördelning i regala och konsistoriella skall upphöra, och att det i stället skall bero på utgången af det i vederbörande församling anställda kyrkoherdevalet, huruvida detta skall hafva afgörande betydelse eller utnämningsrätten till-

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

komma Konungen, som då äger att utnämna äfven någon annan än den, som vid valet erhållit högsta röstetalet. Enligt § 41 i förslaget skall kyrkoherdeval vara afgörande, när fjärde profpredikant ej kallats, någon af de å domkapitlets förslag uppförda erhållit mer än hälften äf de afgifna rösterna samt minst en tredjedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen.

Mot dessa bestämmelser har inom högsta domstolen erinrats, att såsom villkor för ett bindande församlingsval syntes böra uppställas, förutom att någon af de föreslagna erhållit absolut majoritet, allenast att denne bekommit röster af viss kvotdel af de röstberättigade, och icke att viss kvotdel af de röstberättigade skulle hafva deltagit i valet. Uppställandet af sistnämnda fordran ledde till den oegentligheten, att en person kunde blifva vald därigenom, att anhängarna af hans motkandidat komme tillstädes och röstade på denne.

Anledningen till att såsom villkor för ett afgörande församlingsval uppställts fordran på ett visst lifligare deltagande i valet från församlingens sida är emellertid den, att man ansett församlingen såsom sådan böra visa intresse för utöfning af sin valrätt. Från denna synpunkt är det tydligen likgiltigt, om rösterna vid valet afgifvits för den ene eller den andre af de föreslagna prästerna. Det ådagalagda intresset för valet är i hvilket fall som helst lika stort. Visserligen blir kallelsen för den valde icke starkare, därigenom att röster afgifvas för hans medsökande, men röstsiffran för hela valet höjes och församlingen gör sig sålunda genom ett starkare deltagande mera förtjänt af, att hänsyn skall tagas till dess önskningar. Härutöfver bör gifvetvis fordras, att meningarna inom församlingen icke skola vara mera splittrade, än att valet någorlunda tydligt visar, i hvilken riktning de öfvervägande sympatierna gå, men detta anspråk synes vara tillräckligt tillgodosedt genom bestämmelsen, att den välde skall hafva erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Skall man fästa sig endast vid de röster, som tillfallit den valde, men i alla fall vidhålla det berättigade krafvet på ett lifligt deltagande i valet, måste siffran för den valdes röstetal höjas och detta sannolikt icke oväsentligt. Säkerligen skulle härigenom i de flesta fåll åstadkommandet af ett afgörande val försvåras. Det torde nämligen kunna betraktas såsom regel, att vid prästval, särskild! då fjärde profpredikant ej kallats, ganska mycken meningsskiljaktighet gör sig gällande inom församlingarna.

Hvad som synes mig i denna fråga hafva största vikt är att, enligt hvad jag anser mig äga anledning antaga, de föreslagna bestämmelserna torde motsvara det praktiska behofvet. I de yttranden, som de kyrkliga myndigheterna afgåfvo öfver prästvalskommitténs framställning, förekom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

knappast någon invändning mot den uppfattningen att, när särskilda villkor för ett afgörande församlingsval skola uppställas, dessa böra gå ut på dels ett lifligt deltagande i valet — hvarvid alla afgifna röster medräknas — dels absolut majoritet för den valde. Nämnda uppfattning synes sålunda hafva vunnit allmän tillslutning bland dem, som besitta sakkunskap i dylika frågor, och vid sådant förhållande torde, i en angelägenhet af den praktiska natur som den föreliggande, teoretiska erinringar böra tillmätas mindre betydelse. Då jag dessutom, såsom det förut anförda utvisar, anser ifrågavarande bestämmelser kunna äfven från teoretisk synpunkt på goda grunder försvaras, tillåter jag mig hemställa, att omförmälda erinringar icke må föranleda någon ändring i förslaget.

Beträffande § 41 har inom högsta domstolen vidare erinrats, att någon giltig grund icke syntes föreligga, hvarför Konungens utnämningsrätt, sedan fjärde profpredikant kallats, i vissa fall skulle vara bunden inom förslaget, utan Konungen borde erhålla rätt att utnämna extra sökande i hvarje fall, då fjärde profpredikant varit ställd under omröstning. Äfven denna erinran anser jag mig förhindrad att biträda. Om man tager kännedom om de förhandlingar, som föregingo tillkomsten af gällande lag angående tillsättning af prästerliga tjänster, finner man, med hvilka synnerliga svårigheter det varit förenadt att i förevarande punkt erhålla en bestämmelse, som kunde vara tillfredsställande för såväl kyrkostyrelsen som församlingarna. Det äfven då väckta förslaget att extra ansökningsrätt skulle äga rum, så snart fjärde profpredikant kallats, afvisades, enär antagligen i sådant fåll blott ett fåtal församlingar skulle våga att använda sin kallelserätt. Det nu ifrågasatta stadgandet i § 41 mom. -2 bygger på det beståendes grund med den jämkning, som föranledes af reglerna för ett afgörande församlingsval. Den församling, som kallar fjärde profpredikant och vid valet kraftigt sluter sig kring honom, skall enligt förslaget veta att, om fjärde profpredikanten icke blir utnämnd, någon af de öfriga på domkapitlets förslag uppförda kommer att erhålla tjänsten. Jag föreställer mig, att äfven nu församlingarna skola anse detta vara att föredraga framför den ovisshet, som skulle vara förenad därmed, att extra sökande finge anmäla sig. Att eu fjärde profpredikant kallats och fått stark röstöfvervikt vid valet behöfver nämligen icke innebära, att församlingen anser öfriga å förslaget uppförda präster olämpliga till tjänsten. Ofta torde i en sådan kallelse endast böra ses ett uttryck för att, oafsedt de öfrigas större eller mindre lämplighet, församlingen särskild! önskar att erhålla fjärde profpredikanten till sin kyrkoherde.

Det torde tillåtas mig att, innan jag går vidare, erinra om, att det förslag till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen, som upprättats i syfte

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

att möjliggöra upphäfvandet af skillnaden mellan regala och konsistoriel^ pastorat och som genom nådig proposition den 20 mars innevarande år förelädes Riksdagen, blef af Riksdagen antaget att hvila till vidare grundlagsenlig behandling.

Vid § 26 mom. 1 i förslaget har högsta domstolens flertal hemställt om den ändring, att rösträtt vid prästval tillerkännes en hvar i församlingen mantalsskrifven välfrejdad man eller kvinna från och med kalender* året näst efter det, hvarunder han eller hon uppnått 21 års ålder, dock ej främmande religionsbekännare, den, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, den, som står under fattigvårdsstyrelses målsmanskap eller under förmynderskap, ej heller hustru, för hvilken god man jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken förordnats.

En så vidtgående utsträckning af rösträtten vid prästval kan jag ej finna tillrådlig.

De i gällande lag stadgade villkor för rätt att deltaga i dylikt val torde hvila på den åskådning, att det, i församlingens intresse, måste kunna hos den väljande påräknas en känsla af samhörighet med henne såsom ett led i den kyrkliga organisationen och någon förtrogenhet med de uppgifter, hvilka hon i sådant hänseende har sig förelagda. Att en dylik åskådning är väsentligen riktig, synes mig ej kunna bestridas, om man tager i betraktande de fyrfaldiga åligganden, som församlingsprästen har att fullgöra vid sidan af den rent själasörjande verksamheten. Ej heller kan det, efter min uppfattning, med fog påstås, att det remitterade förslaget öfver hufvud taget innebär en mera långt gående begränsning af valrätten än det antydda församlingsintresset kräfver. Det skall icke förnekas, att äfven utanför de gränser, som i nämnda förslag uppdragits för rösträtten vid prästval, mången finnes, åt hvilken sådan rätt skulle kunna utan olägenhet anförtros. Men i stort sedt lärer hos flertalet af dem, som icke äga att i allmänhet taga del i vården af kyrkans angelägenheter inom församlingen, knappast heller kunna förväntas det kyrkliga sinne och det omdöme i hithörande ting, hvilka äro önskvärda hos dem, som skola välja präst. Särskildt gäller detta om de många, som jämförelsevis ofta ombyta vistelseort och redan af denna anledning aldrig komma att i egentlig mening känna sig införlifvade med någon viss församling.

Det remitterade förslaget öfverensstämmer ock i förevarande afseende med det af särskilda kommitterade uppgjorda förslag till ändrade bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster. Kommitterade hafva såsom skäl mot en vidare utsträckning af rösträtten hänvisat till, att ett förslag därom utan tvifvel måste på många håll väcka stora betänkligheter — hvartill, enligt kommitterades mening, äfven torde bidraga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

vissa mindre gynnsamma erfarenheter från den personliga rösträtten, sådan den i Göteborg förefinnes. Att dylika betänkligheter skulle särskildt starkt framträda i kyrkligt lifaktiga kretsar, torde vara uppenbart, och det synes mig ej rätt eller klokt att underskatta betydelsen häraf.

Emellertid har jag trott mig finna, vid det förnyade öfvervägande af förevarande fråga hvartill den af högsta domstolens majoritet gjorda hemställan gifvit anledning, att rösträtten i ett afseende torde kunna och böra utsträckas längre än i det remitterade förslaget skett. Redan enligt gällande lag angående tillsättning af prästerliga tjänster, med hvilken det remitterade förslaget i denna del öfverensstämmer, hafva hustrurna under vissa förutsättningar i männens frånvaro rösträtt vid prästval. En utvidgad möjlighet att komma i åtnjutande af rösträtt vid sådana val har beredts hustrurna genom den af innevarande års Riksdag i öfverensstämmelse med nådig proposition antagna förändrade lydelse af 7 § 2 mom. i bevillnino-sförordningen, enligt hvilken hustru skall taxeras för inkomst af beskaffenhet, att hon enligt lag ägt att ensam däröfver råda. Hustrur, som äga dylik inkomst, skola till följd häraf blifva röstberättigade å kommunalstämma och vid allmän rådstuga samt, om de uppfylla de särskilda betingelserna för rösträtt å kyrkostämma och vid prästval, erhålla äfven denna rätt. Rösträtt vid prästval kommer sålunda redan på grund af nuvarande bestämmelser att i icke obetydlig omfattning ägas af hustrur. Att nu utsträcka denna rösträtt till alla vid prästval inom församlingen röstberättigade mäns hustrur, som uppfylla de personliga behörighetsvillkoren för sådan rätt, synes icke böra föranleda några större betänkligheter. Det torde icke med fog kunna betviflas, att den förstärkning, som sålunda skulle tillföras de valberättigad e, i stort sedt komme att bestå af element, som uti intresse för hithörande frågor icke skulle stå tillbaka för öfriga röstägande och i fråga om lämplighet för valrättens utöfning vore fullt jämförliga med många bland dem. Jag vill för öfrigt erinra om, att inom Riksdagen icke saknats förespråkare för tanken att gifva kommunalt röstberättigade mäns hustrur kommunal rösträtt.

Enligt statistiska centralbyråns berättelse rörande kommunala rösträtten år 1904 utgjorde de kommunalt röstberättigade 18,7 procent af befolkningen. Efter hvad man med siffror hämtade från 1900 års rösträttsutredning kan beräkna, utgjorde åter antalet mer än 21 år gamla hustrur till män, som inom mantalsskrifningsorten voro kommunalt röstberättigade, omkring 9,8 procent af befolkningen. Det afdrag från dessa siffror, man på grund af de särskilda villkoren för rösträtt vid prästval behöfde göra för att finna de vid sådana val röstberättigade, är icke betydande, och det

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 11

82 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nio 12.

vore sålunda tydligen ett ansenligt tillskott, som genom den nu föreslagna bestämmelsen komme att tillföras dem, hvilka enligt det remitterade förslaget skulle åtnjuta rösträtt vid prästval. Härifrån återstår emellertid ett långt steg till den rösträttsutvidgning, som högsta domstolens flertal föreslagit. Befolkningen öfver 21 år utgjorde vid 1905 års slut 56,8 procent af hela befolkningen. Efter afdrag af dem, som i sistnämnda förslag undantagits från rösträtt, skulle enligt uträkning, som på min begäran verkställts i statistiska centralbyrån, i rundt tal återstå omkring 55,3 procent, som enligt samma förslag vore röstberättigade vid prästval.

I öfverensstämmelse med den uppfattning jag nu uttalat har § 26 mom. 1 i det remitterade förslaget omarbetats, i samband hvarmed § 26 mom. 3 i samma förslag uteslutits.

Sannolikt är, att redan vissa i det remitterade förslaget innefattade förändringar, särskildt den lika rösträtten vid prästval, komma att — såsom ock med dem afsetts — medföra ett väsentligt lifligare deltagande i dylika val än hvad hittills varit vanligt, och gifvetvis skall en sådan verkan ännu säkrare och i större omfattning inträda, om rösträtten utsträckes. Med hänsyn härtill har inom högsta domstolen ifrågasatts, att vissa förändringar i valförfarandet borde genomföras i syfte bl. a. att i folkrika församlingar förebygga alltför lång och betungande tidsutdräkt vid frågodags- och valförrättningar. Högsta domstolens flertal har emellertid ansett, att det åtminstone för närvarande bör öfverlämnas åt Konungen att föreskrifva de afvikelse!1 från det allmänna förfarandet, som i angifna ändamål kunna finnas behöfliga. Till denna uppfattning har jag för min del anslutit mig och därför låtit utarbeta ett tillägg till § 32 i det remitterade förslaget — i det omarbetade förslaget utgörande § 33 — i öfverensstämmelse med hvad i sådant syfte inom högsta domstolen föreslagits.

De anmärkningar, som i öfrigt inom högsta domstolen förekommit mot det remitterade förslaget, afse i allmänhet detaljer i detsamma, till icke oväsentlig del sådana, där förslaget affattats i öfverensstämmelse med gällande lag angående tillsättning af prästerliga tjänster. Beträffande grunderna - för de förändringar, som i anledning af dessa anmärkningar vidtagits i förslaget, tillåter jag mig att hänvisa till hvad inom högsta domstolen anförts, och torde jag nu kunna i hufvudsak inskränka mig till att i korthet redogöra för berörda förändringar.

Lydelsen af § 6 mom. 1 och § 7 har i anledning af högsta domstolens erinringar jämkats.

Till § 10 mom. 1 har gjorts ett tillägg i enlighet med hvad högsta domstolen vid denna § hemställt.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

83 Vid § 13 har jag biträdt den af högsta domstolens flertal uttryckta meningen, att i fråga om kyrkoherdeval det icke är nödigt, att församlingen tillfrågas, huruvida den åtnöjes med ett efter andra ansökningstidens utgång upprättadt ofullständigt förslag. Kallar församlingen i sådant fall fjärde profpredikant, torde, såsom inom högsta domstolen påpekats, de i § 7 mom. 2 stadgade behörighetsvillkor icke böra äga tillämpning. I anledning af hvad inom högsta domstolen förekommit har jag tillika ansett böra stadgas att, då församling höres öfver ofullständigt förslag till komministers- eller kapellpredikantstjänst, omröstning i sådan fråga skall ske inför kyrkostämmans ordförande med tillämpning af hvad i § 26 föreskrifves samt med användande af särskildt upprättad och justerad röstlängd.

Lydelsen af § 14 har jämkats i anslutning till hvad inom högsta domstolen yttrats.

§ 23 af det omarbetade förslaget, motsvarande § 22 i det remitterade, har omformulerats med anledning af det yttrande, som högsta domstolens flertal vid denna § afgifvit.

Beträffande § 25 har jag funnit hvad inom högsta domstolen anförts icke böra föranleda annan förändring än att paragrafens affattning något jämkats för att gifva uttryck åt, att valförrättaren bör, äfven utan att yrkande af församlingsmedlem göres och utan att bevisning till stöd för framställdt yrkande förebringas, beakta i paragrafen omförmälda hinder för val eller frågodagsförrättning.

§ 27 har omformulerats i enlighet med hvad högsta domstolens flertal föreslagit.

Det i § 28 föreskrifna förfarandet vid kallande af fjärde profpredikant har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad högsta domstolens flesta ledamöter hemställt, förändrats i ändamål särskildt att undvika den tidsspillan, som skulle blifva förenad med dubbla omröstningar. Den inom högsta domstolen såsom tänkbar omförmälda bestämmelsen, att åt den, som ville rösta nej, lämnades öppet att å röstsedeln upptaga namnet å den präst, som enligt hans tanke borde eventuellt komma i fråga såsom fjärde profpredikant, har jag emellertid trott vara ägnad att medföra praktiska svårigheter och därför icke böra upptagas i förslaget. Någon jämkning i röstsiffrorna torde icke behöfva föranledas af den rösträttsutvidgning, som nu föreslås.

§ 29 i det omarbetade förslaget har tillagts med anledning af erinringar, som blifvit framställda vid § 28 i det remitterade förslaget.

84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 31 i det omarbetade förslaget, motsvarande § 30 i det remitterade, har erhållit sin ändrade lydelse i anledning af hvad inom högsta domstolen anförts.

Äfven i § 32 af det omarbetade förslaget, motsvarande § 31 i det remitterade, har jämkning vidtagits med beaktande af den erinran högsta domstolen framställt.

De två första momenten i § 35 af det remitterade förslaget hafva på grund af högsta domstolens anmärkningar uteslutits, på sätt framgår af § 36 i det omarbetade förslaget.

Erinringar inom högsta domstolen hafva jämväl föranledt den delvis ändrade lydelse, § 37 i det omarbetade förslaget utvisar vid jämförelse med § 36 i det remitterade.

§ 37 i det remitterade förslaget har utelämnats med hänsyn till de erinringar, som inom högsta domstolen förekommit mot densamma.

Såsom inom högsta domstolen påpekats, synas de i § 38 förekommande orden »eller fått förslaget sig afsåga» i viss mån strida mot hvad i § 40 stadgas. Det torde dock vara lämpligt att bereda den, som vid val erhållit högsta röstetalet, rätt att afböja utnämning till tjänsten, om han efter valet befordrats till annan tjänst och därför ej vill ifrågakomma till utnämning. Ett stadgande i denna riktning synes ock, såsom inom högsta domstolen antydts, stå i öfverensstämmelse med hvad § 14 innehåller angående rätt att före val afsåga sig förslaget. I enlighet härmed har lydelsen af § 38 jämkats.

På grund af anmärkningar inom högsta domstolen har vidare § 42 i det remitterade förslaget nu uteslutits.

I afseende å § 43 i det remitterade förslaget, motsvarande § 42 i det omarbetade, har jag icke trott mig böra med anledning af hvad högsta domstolen anfört vidtaga annan förändring, än att ett tillägg gjorts med angifvande, huru det skall förfaras, när biskopsämbetet är ledigt eller biskopen förhindrad att afgifva förord.

§§ 47 och 48 i det remitterade förslaget hafva på grund af anmärkningar, som inom högsta domstolen framställts, jämkats till den lydelse §§ 46 och 47 i det omarbetade förslaget utvisa.

§ 50 i det remitterade förslaget har utelämnats till följd af hvad högsta domstolen vid densamma yttrat.

I öfrigt hafva några smärre formella jämkningar vidtagits.»

Föredraganden uppläste härefter det sålunda ändrade lagförslaget och hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

85 Kungl. Majds• Nåd. Proposition N:o 12.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;

och täcktes, med bifall till densamma, Hans Maj:t Konungen förordna, att nådig proposition i ämnet af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skulle till Riksdagen aflåta^.

Ur protokollet Carl Stålhammar.

*

3174 Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.