med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till 4 kap. samma lag m. m.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

1 N:o 70.

Kung}. Maj.is nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till 4 kap. samma lag m. m.; gifven Stockholms slott den 10 februari 1911.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till 4 kap. samma lag;

2) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt;

3) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

4) lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 § handelsbalken;

6) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra;

Bih. till Rifcsd. Prot. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 44 Höft. (N:o 70.)

l

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

7) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

8) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning; samt

9) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

*

Albert Petersson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

3 Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till 4 kap.

samma lag.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § och 4 kap. 8 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse samt att till 4 kap. samma lag skola fogas tre nya paragrafer af nedan angifna lydelse och att i följd häraf kapitlets öfverskrift skall lyda som följer:

1 kap.

Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken rättigheten upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt eller om vattenfallsrätt, inskrifning under de villkor och i den ordning särskild! är stadgadt.

4 kap.

Om tomträtt och vattenfallsrätt.

3 §•

År, då tomt, hvartill tomträtt upplåtits, återgår till tomtägaren, denne enligt tomträttsaftalet pliktig att gälda lösen för byggnad eller annat, som finnes å tomten, eller att utgifva ersättning för mistning af nyttjanderätten, må ej, där inteckning är meddelad i tomträtten, sådan iösen eller ersättning utgifvas till tomträttshafvaren, utan varde beloppet nedsatt hos öfverexekutor, som har att kungöra det intecknings-

4 Kung!. Majds Nåd. Proposition No 70.

hafvarne och lagligen fördela beloppet. Menar inteckningshafvare, som ej fått sin fordran till fullo betäckt, att löseskillingen eller ersättningen icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge han med tomtägaren tvista om löseskillingens eller ersättningens belopp.

10 §.

Vattenfall, som äges af kronan, må med eller utan utmål af kronan tillhörig mark för viss tid upplåtas under vattenfallsrätt.

Vill kronan upplåta sådan rätt, skall vid landtmäteriförrättning, som efter vederbörligt förordnande hålles, det område upplåtelsen afser noggrant angifvas, vattenfallet till sina gränser ofvan och nedan samt utmål, där sådant upplåtes, till storlek, läge och gränser, och varde i enlighet härmed området utstakadt och kartlagdt.

11 §•

Hvad här ofvan i 2—9 §§ är stadgadt angående tomträtt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.

o 1 handling, hvarigenom vattenfallsrätt upplåtes, skall det område upplåtelsen afser angifvas medelst hänvisning till protokoll och karta vid landtmäteriförrättning, som i 10 § sägs.

12 §.

kppas, efter det vattenfallsrätt upplåtits, för nyttjanderättshafvaren behof af utvidgadt område, äge kronan, där det erforderliga området blifvit så angifvet, utstakadt och kartlagdt, som i 10 § sägs, att i den ordning, som för upplåtelse af vattenfallsrätt är föreskrifven, med nyttjanderättshafvaren sluta aftal, hvarigenom vattenfallsrätten utsträckes till att gälla sagda område.

Har aftal, som nu sagts, slutits, skall på ansökan af nyttjanderättshafvaren anteckning därom i rättens protokoll göras under enahanda villkor och i samma ordning, som för inskrifning af vattenfallsrätt stadgats. År inteckning förut sökt eller meddelad i vattenfallsrätten, vare lag som i 7 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

5 Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af

fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt skall fogas en ny paragraf af nedan angifna lydelse och att i följd däraf lagens öfverskrift skall lyda ■som följer:

Lo,g om inskrifning af tomträtt och vaUenfallsrätt samt af fång till

sådan rätt.

17 §•

Hvad här ofvan i 1—3 samt 5—16 §§ är stadgadt angående tomträtt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt. Den, som söker inskrifning af sådan rätt, vare pliktig att vid påföljd, som i 4 § sägs, ingifva protokoll vid landtmäteriförrättning, hvartill upplåtelsehandlingen hänvisar, jämte styrkt kopia af den därvid upprättade karta.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag till Lagom tillägg till lagen (len 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt skall fogas en ny paragraf af nedan angifna lydelse och att i följd däraf lagens öfverskrift skall lyda som följer:

Lag om inteckning i tomträtt och vattenfall sr ätt.

23 §.

Hvad här ofvan i denna lag är stadgadt om tomträtt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

7 Förslag

till Lagom ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom, må, till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter ty här nedan sägs, erhålla inteckning därför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder; dock att i fråga om tomträtt eller vattenfallsrätt gäller hvad angående inskrifning af sådan rätt är särskild! stadgadt.

Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens hustru samtyckt till upplåtelsen, därom skils i giftermålsbalken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

8 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag till Lagom ändrad lydelse af 17 kap. (> $ liandelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 § liandelsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter förfallodagen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt&upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens, innehafvare gäldas, dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller början af konkurs, sa ock för husröta ellei vanhäfd, däx sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika lätt föi lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersättning, där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendator!! lämnadt..

Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt, förmånsrätt i tomti ätten ellei vattenfalls— rätten med hvad därtill hör; dock galle ej förmånsrätt för ränta, som före utmätning eller början af konkurs är upplupen, för längre tid än tre år. År tomträtten eller vattenfallsrätten intecknad för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt inteckning; hafva flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt. År inteckning för fordran vunnen på grund af medgifvande, som lämnats efter fordringens tillkomst, och varder den, som inteckningen medgifvit, eller, där flere äro, som den medgifvit, någon af dem försatt i konkurs, som börjas inom en månad efter det inteckningen söktes, vare inteckningen utan verkan. Ej heller gäll© inteckning, som blifvit sökt samma dag konkurs börjats ellei därefter.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

9 Förslag-

till

Lag

om ändrad lydelse af 4 § 1 lagen den 24 maj 1895 angående hvad til! fast egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har någon efter särskild! stadgande eller på annan emot en hvar gällande grund äganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2 eller 3 § sägs, skulle till annans fästa egendom höra, då må det ej till den fasta egendomen räknas. Byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk afsedd anläggning å tomt, som besväras af inskrifven tomträtt, eller å område, som besväras af inskrifven vattenfallsrätt, må ej, ändå att byggnaden eller anläggningen tillhör ägaren af den fasta egendomen, hänföras till denna.

För grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning, hvarom i 2 § är sagd t, må ej, ändå att den tillhör ägaren af den jord, hvarå grufvan är belägen, till den jord hänföras.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. M Höft.

10 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag till L a g

om ändrad lydelse af DO § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 90 § konkurslagen skall erhålla följande ändrade lydelse:

Borgenär, som för sin fordran liar lös pant i handom eller inteckning i gäldenärens fasta gods eller i tomträtt eller vatten fallsrätt, där sådan rätt tillkommer gäldenären, eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det äskas, att, innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrift^ borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge rätten eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis, att han föreskrifVen ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst eu månad, inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet häraf, som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrift^ tiden med edgångsbevis inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen omhänder tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

11 Förslag

till

Lag

Om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade lydelse:

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller i vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han nr den egendom, som sålunda' häftar, betalning, ändå att han ej, efter årsstämning, sin fordran angifver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blifvit efter årsstämning angifven.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

12 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

Förslag till Lagom ändrad lydelse åt 1 § i förordningen den 6 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden skall erhålla följande ändrade lydelse:

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver inteckningar i sådan egendom; ett öfver inskrifningar af tomträtt samt af fång till sådan rätt, inteckningar i tomträtt, inskrifningar af vattenfallsrätt samt af fång till sådan rätt så ock öfver inteckningar i vattenfallsrätt (tomträttsprotokoll); ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares tillsättande och entledigande; samt ett öfver bouppteckningar, testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom, ärendet rörer, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår inregistrering af bouppteckning eller bevakning af testamente, den dödes namn och för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.

Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras särskilt protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för hvarje ärende å bredden tecknas förlagstagarens namn jämte uppgift om rörelsens beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

Hos Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt öfver inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende å brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det nummer, hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det i protokollet anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 70.

1 O

O

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår ende», hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton, grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer, von Sydow.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson:

»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1908 års riksdag framställda förslag beslöt Riksdagen — med förklarande, att från och med år 1909 styrelsen för Trollhare kanal- och vattenverk skulle upphöra att fungera och att från och med samma år skulle inrättas en vattenfallsstyrelse — att under vattenfallsstyrelsens förvaltning skall ställas, omedelbart eller ock efter hand på grund af särskilda beslut af Kung!. Maj:t, åtskilliga kronan tillhöriga, mera betydande vattenfall jämte strandområden och andra fastigheter, som kunna befinnas erforderliga för vattenfallens tillgodogörande. Den sålunda beslutade

14 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

vattenfallsstyrelsen liar numera blifvit utsedd och trädt i verksamhet. I enlighet med Riksdagens därom fattade beslut och jämlikt den af lvungl. Maj:t för vattenfallsstyrelsen utfärdade instruktion har styrelsen till åliggande, bland annat, att, efter verkställda utredningar, hos Kungl. Maj:t göra framställningar om de under styrelsens förvaltning ställda vattenfallens disposition, i hvilket hänseende i främsta rummet ifrågakommer, huruvida visst vattenfall skall för kronans egen räkning bebyggas och begagnas eller ock upplåtas till nyttjande af annan. Skall, enligt därom af Kungl. Maj: t med delad! beslut, visst vattenfall disponeras på sistnämnda sätt, har vattenfallsstyrelsen att vidtaga närmare åtgärder för upplåtelsen i enlighet med vissa allmänna grunder för förvaltningen af kronans vattenfall. Såsom i ofvan omförmälda proposition angafs, förutsattes, att särskild! .förslag till dylika grunder skulle utarbetas och proposition i ämnet föreläggas Riksdagen.

Sådan proposition torde komma att aflämnas till 1910 års riksdag. Förslag till kungörelse i ämnet har utarbetats af särskilda sakkunnige, utsedde af chefen för civildepartementet, och öfver detta förslag hafva kammarkollegium och domänstyrelsen afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande.

I sin motivering af nämnda förslag hafva de sakkunnige erinrat, att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida staten i täflan med enskilda vattenkraftsägare, som vore beredda att åt industrien utbjuda vattenfall med full äganderätt, skulle kunna göra sina vattenfall inkomstbringande genom upplåtelse för industriellt ändamål, därest icke för upplåtelse al nyttjanderätt skapades annan form än den, som nu stode kronan till buds. Det måste nämligen fasthållas, att de anordningar, som erfordrades för åstadkommande af en större modern vattenkraftsanläggning, i regel vore synnerligen dyrbara och att följaktligen det vore al stor vikt lör den, som ville utföra en dylik anläggning, att han kunde erhålla lån till betydande belopp. Naturligtvis skulle sådant blifva honom lättare, om han kunde lämna en långifvare panträtt i anläggningen med hvad därtill hör. Hade han på arrende mottagit vattenfallet och det utmål, som för anläggningen tagits i anspråk, vore lian emellertid af gällande lagstiftning utesluten från möjligheten att till säkerhet för lån lämna vanlig inteckning i anläggningen och de stora värden, som däri funnes nedlagda. Vid sådant förhållande torde det vara att förvänta, att industrien i många fall komme att finna det med sin fördel förenligt att hellre åt enskilda med äganderätt förvärfva den vattenkraft, hvaraf den vore i behof, än att arrendera ett kronan tillhörigt vattenfall. Det hade därför för de sakkunnige framstått såsom en angelägenhet al stor betydelse,

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

att med lagstiftningen måtte kunna införlifvas en sådan ny form af nyttjanderätt till statens vattenfall, att för en blifvande nyttjanderättshafvare finansieringen af den anläggning lian önskade utföra så mycket som möjligt underlättades. Genom lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom hade i den svenska rätten införts ett nytt rättsinstitut, tomträtt, hvarmed bland annat afsetts att åstadkomma den fördelen för innehafvaren af en dylik nyttjanderätt, att det ekonomiska värdet af upplåtelsen kunde af honom användas såsom underpant för fordran. De sålunda gifna stadgandena hade synts de sakkunnige lämpligen kunna tjäna till förebild för de nya lagbestämmelser, som erfordrades, därest enahanda förmån, som i nämnda hänseende beredts tomträttshafvare, jämväl skulle kunna komma innehafvare af nyttjanderätt till statens vattenfall till godo.

Ett utkast till dylika lagbestämmelser har af de sakkunnige uppgjorts och bifogats förslaget till kungörelse angående grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall. Detta utkast har för vidare åtgärd öfverlämnats till justitiedepartementet. Vid granskning af de däri innefattade bestämmelser har jag funnit mig kunna i hufvudsak biträda desamma.

Det lärer kunna antagas, att under afsevärd tid framåt de staten tillhöriga vattenfallen icke skola lämna för kronans egen räkning finna användning i sådan omfattning, att icke kronan måste söka ekonomiskt tillgodogöra sig en stor del af dem genom upplåtelser till andra för bebyggande. Med säkerhet kommer det därför att blifva en af vattenfallsstyrelsens viktigaste uppgifter att i kronans och enskildas gemensamma intresse verka för att på nämnda sätt industrien tillföres erforderlig kraft från kronans vattenfall. Såsom redan vattenfallskommittén framhöll i sitt till Kungl. Maj:t den 17 mars 1903 afgifna betänkande, är det af stor vikt, att vattenfallen komma att upplåtas under villkor, som äro ägnade att göra just kronans vattenkraftstillgångar begärliga för industrien. De bestämmelser, som skola ligga till grund för vattenfallsstyrelsens befattning med och åtgöranden för dessa tillgångars disposition genom upplåtelser af nyttjanderätt, böra därför iippenbarligen vara sådana, att industrien icke finner med sitt intresse förenligt att uteslutande eller åtminstone företrädesvis uppsöka vattenkraft, som tillhör annan än kronan. Det gäller härvid framför allt att så ordna saken, att icke den omständigheten, att kronan erbjuder allenast nyttjanderätt under en mer eller mindre begränsad tidrymd, ställer kronan i en ogynnsam situation gent emot enskilda vattenfallsägare, som vore villiga att afstå äganderätten till sina vattenfall. Det är visser-

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

ligen så, att den gällande lagstiftningen angående upplåtande af nyttjanderätt till fast egendom för sådant ändamål, hvarom nu är fråga — hvilken lagstiftning innefattas hufvudsakligen i 2 kap. 43 § lagen om nyttjanderätt till fäst egendom — lämnar jordägaren ganska fria händer vid bestämmandet af det närmare innehållet i nyttjanderättsaftalet; och särskildt i fråga om kronan gäller, att denna, i olikhet med enskild fastighetsägare, icke är bunden af några inskränkande bestämmelser beträffande den tid, för hvilken dylikt nyttjanderättsaftal skall äga giltighet. Men hur ändamålsenligt nyttjanderättsaftalet än må inrättas, skall dock med den nu gällande lagstiftningen förvärf med äganderätt alltid äga det viktiga företräde framför upplåtelse af allenast nyttjanderätt, att för upplåning af erforderligt kapital fastighetskrediten — lån mot inteckning i fast egendom — kan anlitas. Då man besinnar, att, som afsedt är, kronan kommer att — i allt fall under de första skedena af vattenfallsstyrelsens verksamhet — i regel upplåta vattenfallen omonterade och att följaktligen det i regel ankommer på nyttjanderättshafvaren själf att föranstalta om vattenfallets bebyggande, är det uppenbarligen icke eu underordnad fråga, huruvida och i hvad män nyttjanderättshafvaren skall för betäckande af de med vattenfallets bebyggande och verkets drifvande förenade, oftast synnerligen betydande kostnaderna kunna anlita äfven lånevägeu. Med den nuvarande lagstiftningen skulle emellertid vattenkraftsanläggningen icke kunna af honom användas såsom underlag för en verklig realkredit. Nyttjanderätten såsom sådan kan icke blifva föremål för inteckning; och då nyttjanderättshafvaren tillhöriga byggnader och andra anläggningar å det upplåtna området såsom belägna å annans grund enligt lag utgöra lös egendom, kunna icke heller byggnaderna och anläggningarna tjäna såsom säkerhet för realkredit. Någon annan kredit än den rent personliga, måhända stärkt genom förlagsinteckning i sådan egendom, som enligt lag kan utgöra föremål för dylik inteckning — hvartill emellertid icke lärer vara att räkna byggnad å annans grund — skulle alltså icke stå nyttjanderättshafvaren till buds.

Det synes mig dock otvifvelaktigt, att det angifna syftet med statens vatten fallspolitik skulle i hög grad befordras, därest genom förändrade lagbestämmelser kunde beredas möjlighet för nyttjanderättshafvare, hvarom nu är fråga, att begagna den åt honom upplåtna egendomen med hvad därtill hör såsom underpant för fordran. En naturlig utväg att sålunda, oaktadt kronan behåller äganderätten till vattenfallet med därtill hörande markområde, ändock låta nyttjanderättshafvaren komma i åtnjutande af betingelserna för en verklig realkredit

17 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

har, såsom af förut nämnde sakkunnige framhållits, blifvit öppnad genom de med vår lagstiftning nyligen införlifvade rättsgrundsatser, på hvilka upplåtelse af s. k. tomträtt hvilar. Detta nya rättsinstitut har till hufvudsakligt syfte att för städer och andra kommuner samt kronan möjliggöra att till tomtmark upplåta nyttjanderätt af sådan särskild beskaffenhet, att, utan hinder däraf att själfva äganderätten fortfarande stannar hos samhällena eller kronan, byggnadsverksamhet må kunna äga rum, särskilt för beredande af egna hem åt mindre bemedlade. För vinnande af detta syfte har stadgats, att sedan i särskild ordning inskrifning meddelats till säkerhet för tomträttens bestånd, byggnad och annan stadigvarande anläggning, som finnes å tomten, skall anses såsom tillbehör till tomträtten, samt att i tomträtten tillika med hvad sålunda utgör tillbehör till densamma skall kunna meddelas inteckning till säkerhet för fordran.

Såsom nämndt, är jämväl kronan behörig att göra tomträttsupplåtelser. Lika litet som kommunerna kan emellertid kronan upplåta dylik nyttjanderätt till annat område än tomt, d. v. s. ett sådant inom fastställd plan för bebyggande (stadsplan) beläget område, som blifvit vid laga tomtindelning afskildt såsom själfständig fastighet. Såsom redan själfva namnet angifver, utgör tomträttsinstitutet — i olikhet med vissa dess förebilder i utländsk rätt, speciellt den tyska lagens »Erbbaurecht» — en med hänsyn till föremålet för den därmed afsedda nyttjanderättsupplåtelsen strängt begränsad typ af nyttjanderätt till fast egendom, ett förhållande, som naturligtvis måst inverka på den formella uppställningen och affattningen af de särskilda tomträtten rörande lagbuden. Vill man nu, såsom jag redan antydt, tillgodogöra sig den nya tomträttslagstiftningen för andra syftemål än det, som uteslutande afsetts med denna, synes eu dylik utvidgning icke lämpligen böra ske i den mera enkla formen, att lagbestämmelserna angående hvad som kan utgöra föremål för tomträtt underkastas sådan ändring, att jämväl andra områden än tomter — nämligen de nu ifrågavarande vattenfallen med eller utan utmål af mark — komme att få upplåtas med tomträtt. Detta sätt att gå till väga skulle innebära en rubbning af själfva grundvalen för tomträttslagstiftningen och i själfva verket betaga tomträttsinstitutet den specifika karaktär, som utmärker detsamma. Det läte sig väl också knappast göra att såsom beteckning för en sålunda utvidgad nyttjanderätt bibehålla benämningen tomträtt. Det torde därför vara riktigare att, med bibehållande af tomträttsinstitutet oförändradt, vid sidan af detta äfvensom de allmänna bestämmelserna angående upplåtelse på arrende af vattenfall, anordna en särskild lagstiftning, Bih. till Piksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 41 Käft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

hvilken, anslutande sig till och byggd på samma grunder som tomträttslagstiftningen, lämnar rum för upplåtelse af kronans vattenfall med enahanda rätt, som är utmärkande för tomträttsupplåtelserna.

I lagen om nyttjanderätt till fast egendom har skillnaden mellan tomträtt och vanlig arrenderätt utmärkts i främsta rummet genom fastställande af den tid, för hvilken tomträtt må upplåtas. Å ena sidan är sålunda maximitiden för tomträttsupplåtelse satt till 100 år, och å andra sidan måste dylik upplåtelse alltid omfatta minst 26 år eller, med andra ord, alltid sträckas utöfver den i allmänhet för vanlig arrenderätt till tomter bestämda maximitiden af 25 år. Visserligen är ingen dylik maximitid i lag stadgad i fråga om upplåtelse från kronan af vanlig arrenderätt, men då jämte kronan åtskilliga samhällen, för hvilka nämnda maximitid ovillkorligen gäller, äro berättigade att göra tomträttsupplåtelser, har det ansetts lämpligt att icke med afseende å kronan göra något undantag i fråga om fastställandet af 26 år såsom minimitid för tomträttsupplåtelse. Då emellertid den nu ifrågaställda särskilda nyttjanderätten till vattenfall icke är afsedd att kunna upplåtas till andra vattenfall än sådana, som tillhöra kronan, har det synts mig oegentligt att i ändamål att på ett karakteristiskt sätt utmärka nämnda säregna nyttjanderätt i förhållande till vanlig, af kronan upplåten arrenderätt, fastslå en viss minimitid — vare sig 26 år eller någon annan tidrymd — för beståndet af sådan vattenfallsupplåtelse, hvarom nu är fråga; och att af annan grund stadga en dylik minimitid torde lika litet som fastställandet af någon maximitid vara påkalladt. Den allmänna regeln angående rätt för kronan att vid aftal om upplåtelse af nyttjanderätt vara obunden af tidsbestämmelser synes äfven här böra upprätthållas; en annan sak är tydligtvis, att i den förut antydda författningen angående grunderna för förvaltningen af kronans vattenfall kan komma att — i likhet med hvad som i fråga om kronans jordbruksdomäner skett i grunderna för förvaltningen af dessa — meddelas särskilda bestämmelser angående den tid, för hvilken nyttjanderätt af ena eller andra slaget må upplåtas af vattenfallsstyrelsen. Då sålunda den egenartade nyttjanderätt, hvarom nu är fråga, måste i lagen karakteriseras på annat sätt än som skett i fråga om tomträtten, har det i sådant hänseende ansetts lämpligt att i stället redan vid själfva beskrifningen af förstnämnda nyttjanderätt såsom kännemärke för densamma angifva just den rättsverkan, som, enligt hvad förut erinrats, skulle utgöra den egentliga grunden till den nya lagstiftningen, eller att nyttjanderätten skall kunna intecknas för fordran. Af praktisk betydelse torde det helt visst ock vara att genom en särskild beteckning utmönstra denna nyttjanderätt från vanlig arrende-

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

rätt; och har i sådant hänseende benämningen »vattenfallsrätt» synts kunna användas såsom en lämplig parallell till beteckningen »tomträtt».

Det ligger i sakens natur, att för ett vattenfalls tillgodogörande såsom kraftkälla erfordras dispositionsrätt jämväl till större eller mindre strandområde att användas till dammfäste, plats för vattenkanaler eller tunnlar, för kraftstationer och annat dylikt. I den mån staten är i tillfälle att till nyttjande upplåta, förutom själfva vattenfallet, jämväl erforderligt utmål af mark, får det förutsättas, att i regel ny ttj anderättsupplåtelsen kommer att omfatta äfven sådant utmål. Det är emellertid icke uteslutet, att kronan äger allenast själfva vattenfallet, och vidare kan det naturligtvis inträffa, att kronan såsom ägare allenast till ena stranden med därtill hörande del i vattenfallet icke kan upplåta nyttjanderätt till annat än denna del af vattenfallet jämte strandområde därintill. I sådana händelser som de nu nämnda är nyttjanderättshafvaren, där han ej själf är ägare af vatten och strand, hänvisad att genom uppgörelse med andra vederbörande förvärfva den nödiga dispositionsrätten till sådant, som kronan icke kan till honom upplåta. Därest fråga vore allenast om vanlig arrenderätt, skulle nu angifna förhållanden icke i detta sammanhang påkalla någon särskild uppmärksamhet. Dessa spela däremot en viss roll beträffande den ifrågasatta lagstiftningen om vatt en fallsrätt. I likhet med tomträtten skulle enligt denna lagstiftning visserligen själfva nyttj anderätten — sådan denna gestaltar sig enligt de i nyttj anderättsaftalet närmare bestämda villkoren — utgöra det närmaste föremålet för den panträtt, som inteckning i vattenfallsrätten skulle medföra. Men den ekonomiska betydelsen af denna panträtt måste, likasom förhållandet är vid tomträtten, blifva i hög grad beroende af att panträtten tillika omfattar byggnader för vattenkraftens tillgodogörande; och vidare ökas naturligtvis panträttens värde i den mån densamma omfattar icke blott de egentliga s. k. vattenverlcsbyggnaderna — eller anordningar dels för vattnets dämning och ledande till och från kraftanläggningen såsom dammar, rännor, kanaler, tuber, tunnlar och turbinkammare, dels ock för flottningen och fiskens gång — utan äfven öfriga byggnader och anläggningar (transformatorsstationer, ledningar, fabrikshus m. m.). Det är emellertid gifvet, att under panträtten icke kunna under några förhållanden innefattas andra byggnader än sådana, som finnas å det område i vatten eller mark, som utgör föremålet för den af kronan gjorda xvpplåtelsen. För den händelse upplåtelse sker af enbart vattenfall, komma emellertid de erforderliga byggnaderna att falla utom hvad sålunda upplåtits, om man undantager själfva dammbyggnaden med tillbehör, till den del denna med tillbehör

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

är uppförd i själfva vattenområdet. Häraf torde dock icke böra dragas den slutsatsen, att vattenfallsrätt icke skall kunna upplåtas i sådan händelse som den senast nämnda. Därest vattenverksbyggaren med äganderätt besitter det för vattenkraftens utnyttjande nödiga strandområdet, å bägge sidorna om fallet eller å endera, är han i tillfälle att såsom säkerhet för lån erbjuda vanliga fastighetsinteckningar, omfattande strandområdet med de därå uppförda byggnaderna. Det synes emellertid otvifvelaktigt, att från penninginrättningarnas sida skall kunna förväntas betydligt större intresse att finansiera ett företag af ifrågavarande beskaffenhet, om vattenverksbyggaren kan erbjuda dem panträtt jämväl i hans rätt till själfva kraftkällan. Den af vattenverksbyggaren själf ägda fastigheten med hvad därtill enligt lag hör får naturligtvis sitt egentliga värde i och genom nyttjanderätten till vattenfallet, likasom å andra sidan värdet af denna nyttjanderätt är i hög grad beroende af sambandet mellan ny ttj anderätten och vattenverksbyggarens fastighet med hvad till denna hör. Men vid en tilläfventyrs inträffande exekutiv realisation — hvilken måste sönderfalla i tvenne särskilda exekutiva förfaranden, det ena för fastigheten och det andra för ny ttj anderätten till vattenfallet — skulle långifvaren, därest han hade allenast fastighetsinteckningar, icke utan vidare kunna göra anspråk på företrädesrätt till den köpeskilling, som vid realisationen betingas för nyttjanderätten. Har åter långifvaren en på inteckning grundad panträtt jämväl i nyttjanderätten till vattenfallet, är det långifVaren, som nämnda köpeskilling, i likhet med köpeskillingen för fastigheten, kommer till godo. Samma betraktelsesätt gör sig gällande för sådana händelser, då enligt nyttjanderättsaftalet kronan kan blifva skyldig att utgifva lösen för vattenverksbyggnader eller ersättning för mistning af nyttjanderätten såsom sådan. Det torde nämligen kunna förutsättas, att i de förut omnämnda grunderna för förvaltningen af kronans vattenfall kommer att inflyta bestämmelse därom, att kronan äger förbehålla sig rätt att redan efter vissa år återtaga dispositionsrätten öfver vattenfallet, med skyldighet i sådant fall för kronan att till nyttjanderättshafvaren utgifva icke blott lösen för vattenverksbyggnad, som är uppförd å det upplåtna vattenområdet, utan äfven ersättning för mistningen af nyttjanderätten. Att när dylik lösen eller ersättning skall utgå, den, som belånat fastighetsinteckningarna, icke skulle, i saknad af panträtt i nyttjanderätten med tillbehör, vara utan vidare berättigad att utbekomma löseskillingen eller ersätt ningsbeloppet, är emellertid tydligt.

För öfrigt, äfven om nyttjanderättshafvaren icke själf äger det för vattenfallets tillgodogörande erforderliga strandområdet utan fått detta

21 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

med vanlig arrenderätt åt sig upplåtet af enskild och således icke äo-er inteckna detsamma med därå uppförda byggnader, synes likväl denna omständighet icke i och för sig hindra, att nyttjanderattshafvaren kan få belånade inteckningar, meddelade i den af kronan upplatna nyttianderätten till vattenfallet; till följd af sambandet mellan dessa båda nyttianderätter — hvilket kan framträda sålunda, att arrenderatten till fastigheten till sitt värde är uteslutande eller väsentligen beroende af att innehafvaren af densamma innehar jämväl nyttjanderätten till vattenfallet — kan sistnämnda nyttjanderätt besitta ett belanmgsvarde, tillräckligt stort att medgifva lån till täckande af en afsevärd del åt omkostnaderna för företaget i dess helhet. På nu anförda grunder ar den omständigheten, att kronan upplåter allenast vattenfallet, ansetts icke böra utgöra hinder för att upplåtelsen sker med vattenfallsratt.

Ännu mindre bör möjligheten till upplåtelse af vattenfallsratt vara utesluten, därför att kronan icke är i tillfälle att till nyttjande upplåta allt det utmål af mark, som erfordras för de egentliga vattenverksbyggnaderna eller för öfriga byggnader och anläggningar. Med en dylik uteslutning skulle fördelarna af den nya lagstiftningen komma att undandragas nyttjanderättshafvaren i de ingalunda fa fall, da kronan äo-er mark allenast å ena stranden jämte den därmed följande delen åt

vattenfallet. . , , .. „ c..

I enlighet med hvad nu anförts torde i lagen hora såsom föremal

för vattenfallsrätt angifvas dels vattenfall och dels vattenfall jamte utmål af mark. Med »vattenfall» afses här visserligen närmast sadana vattenområden, som af naturen själf danats till vattenfall, men intet hindrar, att föremålet för vattenfallsrätt — likasom för vanlig arrenderatt kan utgöras af ett vattenbäcken, som uppkommit pa det satt, att genom en kanal eller en tunnel afledning af vatten skett från en högre liggande till en lägre belägen vattenbassäng. Sm största praktiska betydelse far detta med afseende å sådana vattendrag, där till följd af kroknmgar i vattendragets lopp viss del af vattendraget bildar en dylik högre liggande bassäng i förhållande till en annan del af samum vattendrag, hor åskådliggörande häraf tillåter jag mig hänvisa till en såsom bilaga A narsluten, genom vattenfallsstyrelsens försorg upprattad skiss. I det a denna skiss med a-a-a-a betecknade naturliga vattendraget låter kronan bygga en damm (b-b) och träffar aftal med A. om rätt för denne att genom en konstgjord kanal (c-c)—byggd antingen af kronan eller åt A. i turbinhuset vid x intaga t. ex. 10 kbm. vatten i sekunden, isar sedermera kronan af B. erhåller anbud om ratt for honom att uttaga t. ex. 20 kbm. i sekunden, ingår kronan aftal med B. om ratt for denne att

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70-

genom kanalen d-d i turbinhuset vid y intaga nämnda vattenkvantitet och foretager, om sa behofves, för ändamålet erforderlig påbyggnad eller förändring af dammen. På samma sätt tillkommer kanalen e-e för intagande för C:s rakning vid z af t. ex. SO kbm. Föremålen för de sålunda upplaga särskilda nyttjanderätterna blifva då de respektive vattenfallen c-c, d-d och e-e, hvardera med tillhörande utmål af mark

f1 v 0 T n ensamt eder Jämte ytterligare markområde), med rätt för A. tf. och O. att gemensamt begagna kronans damm (b-b).

... , be.da?. uPPlatelse skett af vattenfallsrätt till ett visst vattenfall järn e u ma a mark,. kan det inträffa, att för anläggningens utvidgande eder af annan anledning nyttjanderättshafvaren blir i behof af ytterligare utmål a kronan tillhörig mark, och likaså är det icke uteslutet, att, när enbart vattenfall redan upplåtits med vattenfallsrätt, kronan på grund af andrake förhållanden kommer i tillfälle att upplåta jämväl erforderligt utmål af mark Det synes icke lämpligt att i slik händelse kronan och nyttjanderattshafvaren skulle vara uteslutande hänvisade till att antingen tillita det vanliga arrendeaftalet eller med annoterande af det förut s utna vattenfallsrattsaftalet ingå ett nytt sådant, som omfattar jämväl det ifrågavarande utmålet; ett vanligt arrendeaftal skulle icke bereda nyttjanderattshafvaren tillfälle att begagna den genom det nya utmålet mojhggjorda utvidgningen af anläggningen till att utvidga'jämväl sin pa inteckning grundade kredit, och att ersätta det gamla avtalet med ett. nytt innebar en (modigt betungande utväg, för hvars anlitande för ofngt lätt nog skulle kunna möta oöfverstigliga hinder. På grund häraf torde i nu angifva fäll, ehuru hvad som skall upplåtas utgöres allenast af mark, upplåtelse med vattenfallsrätt böra i lagen medgffvas. Ett nödvändigt villkor härför synes dock vara, att saken så ordnas, att icke tva skilda vattenfallsrätter uppkomma. Om man icke förebygger detta, _ kunna nämligen störa svårigheter och förvecklingar uppkomma. Det ar, a ena sidan, klart, att med vattenfallsrätt och dess syfte icke vore förenligt att i aftal et utestänga nyttjanderättshafvaren från rätt att utan vattenfallsstyrelsens medgifvande öfverlåta vattenfallsrätten; ett orbud mot fri öfverlåtelse skulle helt visst lägga hinder i vägen för vattenfallsrattens belånande. Men å andra sidan är det påtagligt, att ett mycket oegentlig^ förhållande skulle inträda, om nyttjanderättshafvaren begagnade sm ofverlåtelserätt sålunda, att han öfverläte de bada. sarslulda vattenfallsrätterna till olika personer. Det läte visserligen marianda tänka sig, att hinder mot inteckningarnas belånande icke skulle mota af ett ofverlatelseforbud i den modifierade formen att vattenfallsratterna icke finge genom föryttring komma i olika händer, men om

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70-

också härigenom möjligheten af frivillig öfverlåtelse till olika personer blefve utesluten, skulle i allt fall — och detta torde icke vara det minst viktiga — i händelse af exekutiv försäljning, vare sig af den ena vattenfallsrätten eller af båda, det knappast vara möjligt att under alla omständigheter upprätthålla grundsatsen om rättigheternas bibehållande i en hand. Vid nu angifna förhållanden synes mig, därest man skall medgifva upplåtelse med vattenfallsrätt af enbart utmål, det rätta vara att i själfva lagen anordna denna upplåtelse såsom ett tilläggsaftal, hvarigenom den ursprungliga vattenfallsrätten allenast utsträckes. till att omfatta äfven det markområde, som efter dennas upplåtande blifvit behöflig!. Saken bör, med andra ord, ställas så, att oansedt områdets utvidgning, själfva vattenfallsrätten fortfarande kommer att blifva densamma som förut. Detta syfte lärer emellertid icke kunna vinnas utan att man tillika genom särskilda lagbestämmelser sörjer för att de inteckningar, som tilläfventyrs förut meddelats i vattenfallsrätten i dess ursprungliga omfattning, utan vidare komma att i stället hvila å vattenfallsrätten sådan denna blifvit genom tilläggsaftalet bestämd. För de sålunda nödvändiga bestämmelserna anhåller jag att få redogöra först längre fram, sedan jag lämnat en framställning — utöfver hvad redan anförts — af det sätt, på hvithet jag tänkt mig det nya institutet i allmänhet böra anordnas.

Det torde knappast behöfva påpekas, att under »utmål» faller icke blott markområde, som skall användas för själfva vattenkraftsanläggnino-en i vidsträckt mening. Efter omständigheterna kan sålunda utmålet komma att omfatta jämväl plats för transformatorsstation, ledningar och dylikt, fabrikshus samt bostäder åt tjänstemän och andra och detta oberoende af huruvida dessa byggnader äro förlagda i omedelbar närhet af kraftanläggningen eller icke —, och komma i sådant fall naturligtvis äfven dylika byggnader att omfattas af den genom inteckning i vattenfallsrätten vunna panträtten.

Det lider intet tvifvel att, innan vattenfallsrätt bör få upplåtas, föremålet för upplåtelsen måste vara så noggrant som möjligt bestämdt och begränsad! mot annan — kronan eller enskild tillhörig egendom, så att ingen osäkerhet må förefinnas angående områdets belägenhet och omfattning. I detta hänseende torde det vara nödigt. att utsträcka fordringarna utöfver hvad enligt lag gäller i fråga om jordafsöndring och sålunda alltid kräfva en särskild landtmäteriförrättning för afskiljande af det område i vatten eller mark, hvarom fråga är. Hvad själfva vattenfallet beträffar, böra härvid dess gränser ofvan och nedan bestämmas och å marken utstakas. Detta är gifvetvis alltid tillräckligt, när upp-

24 Kunrjl, Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

låtelsen afser vattenfallet i dess helhet. Men äfven när kronan a-er endast den ena stranden med därtill hörande del af vattenfallet och således vattenfallet allenast till denna del är föremål för upplåtelsen ar en dylik gränsbestämning till fyllest, alldenstund gränsen mellan kronans område i vattnet (= den kronan tillhöriga delen af grunden i vattendraget) och det motsidan tillhöriga området i vattnet i allmänhet ar att bestämma omedelbart enligt de i 12 kap. 4 § jordabalken gifna reg ernå. Huruvida med innehafvet af kronans i enlighet med nämnda regler bestämda område i vattnet följer större eller mindre lott i den uti vattenfallet i dess helhet framrinnande vattenmängden än som tillkommer innehafvare!! af den motliggande strandfastigheten, eller om tilläfventyrs de bada strandfastigheterna hafva lika lott i vattnet, är eu frå-a för sig, som uppenbarligen icke är af någon betydelse för individualiseringen åt den ifrågavarande upplåtelsens föremål. Men om man uppställer det nu angifna villkoret för upplåtelse af vattenfallsrätt, är det å andra sidan klart, att dylik upplåtelse är utesluten för de händelser, då kronan t. ex. såsom delägare i ett vid skifte såsom samfällighet afsatt vattenområde eller på annan grund är ägare af allenast en s. k. ideell andel i vattenfallet; men det synes också vara i sin ordning att icke medgitim, att till en dylik ideell andel må upplåtas nyttjanderätt af beskaffenhet att kunna mtecknas för fordran. Hvad åter utmålet beträffar, bor detta vid landtmätenförrättningen till storlek, läge och gränser noga bestammas och utstakas. ö ö

Utmålet bör naturligtvis vid förrättningen kartläggas. Å kartan bor äfven det upplåtna vattendraget angifvas. Jämväl när frå-a är 3 j T- °m kronans strand hörande del af vattenområdet torde,

med hänsyn till hvad ofvan nämnts, vid sagda angifvande icke, såvidt angar sjalfva vattendraget, i allmänhet böra ifrågakomma annat än att granserna ofvan och nedan för det upplåtna vattenområdet å kartan utmarkas. iSågon gränslinje i vattendragets längdriktning bör sålunda 1®„® a kartan utmärkas i annat fall än då där finnes en lagligen fastställd eller eljes behörigen bestämd rågång. I själfva upplåtelsehandlingen bor det upplatna områdets individualisering komma till särskildt uttryck därigenom, att den af landtmätaren upprättade kartan lägges till grund för den närmare beskrifning af området, som i enlighet med handlingarna rörande landtmätenförrättningen skall göras i upplåtelse!^ dhngen. 1 F

Hvad i ofrigt erfordras af lagbestämmelser inskränker sig väsenthgen till stadganden, genom hvilka hvad som gäller angående tomträtt utstrackes till att äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfalls-

25 Kungl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 70.

rätt. Härutinnan torde allenast följande behöfva särskildt bemärkas. Då enligt 4 kap. 4 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom såsom tillbehör till tomträtt skall hänföras byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk afsedd anläggning, som finnes å det genom tomträttsaftalet upplåtna området (tomten), kommer alltså att såsom tillbehör till vattenfallsrätten hänföras enahanda egendom, som finnes å det genom vattenfallsrättsaftalet upplåtna området, vare sig detta utgöres af enbart vattenfall eller af vattenfall jämte utmål af mark. Lika litet som det ansetts nödigt att i tomträttslagstiftningen upptaga någon föreskrift angående skyldighet för upplåtaren af tomträtt att, när tomträttsaftalet upphör att gälla, gälda lösen för byggnader eller annat, som finnes å tomten, lika litet har dylik föreskrift i den tilltänkta lagen synts påkallad i fråga om vattenfallsrätten. Frågan, om och i hvad mån kronan skall gälda dylik lösen, är så viktig, att den med nödvändighet måste komma att afgöras vid hvarje särskild upplåtelse. Men fastställandet af de grunder, som härvid skola lända till efterrättelse, torde desto mindre böra ske i själfva lagen, som helt visst bestämmelser angående lösen måste lämnas jämväl med hänsyn till sådana händelser, då vattenfall med eller utan utmål upplåtes på vanligt arrende. Föreskrifter i nämnda syfte torde därför komma att inflyta i den särskilda författningen angående grunderna för förvaltningen af kronans vattenfall. Däremot erfordras i den tilltänkta lagen på samma sätt, som skett i tomträttslagstiftningen, stadgande i syfte att trygga inteckningshafvares företrädesrätt till lösen, där sådan skall utgå. Emellertid lärer i detta hänseende icke vara tillräckligt att allenast hänvisa till hvad i 4 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas i fråga om tomträtt. På sätt förut erinrats, kan nämligen kronan blifva skyldig icke blott att gälda lösen för byggnader och annat, som finnes å vattenfallslägenheten, utan äfven att utgifva ersättning för mistning af själfva nyttjanderätten; då tydligtvis jämväl dylik ersättning bör komma inteckningshafvare till godo, har i förevarande lagförslag måst upptagas en särskild lagbestämmelse, som svarar emot den i 4 kap. 8 § allmänna nyttjanderättslagen upptagna, men som har vidsträcktare innebörd än denna.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle det särskilda, för tomträtt gällande inskrifningsväsendet — reglerna angående inskrifning al tomträtt, inskrifning af fång, hvarigenom tomträtt öfvergår från en till annan, samt inteckning i tomträtt — komma att äga motsvarande tilllämpning i fråga om vattenfallsrätt. Då denna rätt och tomträtten skola utgöra skilda rättsinstitut, kunde det måhända synas mindre Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 44 Häft. 4

26 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

egentligt, att det protokoll, som skall föras i inskrifningsärenden angående tomträtt — det s. k. tomträttsprotokollet — samt de på detta protokoll grundade tomträttsböckerna skola användas äfven i inskrifningsärenden angående vattenfallsrätt. Härigenom vinnes emellertid den praktiska fördelen, att man undviker att belasta underrätterna med skyldighet att föra alltför många protokoll och böcker i inskrifningsärenden rörande fast egendom. Vid sådant förhållande har det funnits icke böra möta hinder att låta nämnda protokoll och böcker vara gemensamma för tomträttsärenden och nu ifrågavarande inskrifningsärenden.

På grund af stadgandet i 4 § lagen om inskrifning af tomträtt och af fång till sådan rätt blefve innehafvaren af vattenfallsrätten skyldig att vid ansökan om inskrifning af denna visa det upplåtna områdets läge och gränser; med afseende härå har det synts nödigt att tillförbinda sökanden att till rätten ingifva behörigen styrkt kopia af den öfver området upprättade kartan, hvilken handling sålunda skulle komma att motsvara den vid ärende angående inskrifning af tomträtt erforderliga tomtkartan (designation). Att nämnda kartekopia bör stanna hos rätten att i dess arkiv förvaras, är påtagligt; föreskrift härom torde emellertid böra meddelas i administrativ ordning. I detta sammanhangtillåter jag mig ytterligare erinra, hurusom de föreskrifter, hvilka äro meddelade i kungörelsen den 29 november 1907 angående tomträttsböckers inrättande och förande icke äro ägnade att i allo utan vidare tillämpas i fråga om inskrifningsärenden angående vattenfallsrätt. Under förutsättning att den nu ifrågaställda lagstiftningen kommer till stånd anhåller jag att framdeles få underställa Kungl. Maj:t förslag till de jämkningar i nämnda kungörelse, som må finnas behöfliga.

Jag anhåller att nu få återkomma till den förut berörda frågan om tilläggsaftal i syfte att få området för en redan upplåten vattenfallsrätt utvidgadt genom upplåtelse af utmål. Att för ett dylikt supplerande aftal måste i fråga om områdets individualisering äfvensom formen för aftalets slutande och afhandlingens innehåll gälla alldeles samma regler som för själfva vattenfallsrättsaftalet, är påtagligt och har i förslaget uttryckligen stadgats; däremot har särskild bestämmelse angående tiden för tilläggsaftalets giltighet icke erfordrats, då den omständigheten, att aftalet åsyftar allenast en utsträckning af vattenfallsrätten, gifvetvis innebär, att denna skall i sin nya utsträckning gälla tills den ursprungligen aftalade tiden gått till ända. Därest tillläggsaftalet slutes innan inskrifning af vattenfallsrätten ägt rum och således innan inteckning kan hafva meddelats i vattenfallsrätten, är det tydligt, att inskrifning eller inteckning, som efter tilläggsaftalet

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

meddelas, utan vidare kommer att hänföra sig till vattenfallsrätten i dess nya omfattning. Skulle åter inskrifning af vattenfallsrätten redan hafva meddelats, är det lika tydligt, att särskild åtgärd uti inskrifningshänseende måste vidtagas med anledning af tilläggsaftalet, därest detta skall få rättslig betydelse för annan än kontrahenterna själfva. Denna åtgärd har synts böra bestå däri, att rörande det förändrade förhållandet göres anteckning till rättens protokoll; förslaget har i detta hänseende tagit till förebild det i 4 kap. 7 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom införda och — till följd af bestämmelserna i 4 § af nu föreliggande förslag — jämväl å vattenfallsrätt tillämpliga stadgandet beträffande ändring eller tillägg af annat slag än nu ifrågavarande tilläggsaftal. Då emellertid detta afser, att vattenfallsrätten hädanefter skall hänföra sig delvis till ett alldeles nytt område, lärer häraf med nödvändighet påkallas en föreskrift därom, att för rätt att iå tilläggsaftalet antecknadt till protokollet skola gälla alldeles samma villkor och ordning som stadgats för rätt till inskrifning af vatteniallsrätt. Härförutom är, för den händelse vattenfallsrätten är intecknad, ytterligare att iakttaga, att inteckningshafvaren skall hafva lämnat sitt samtycke till vattenfallsrättens utvidgning; äfven om denna i regeln får antagas blifva till fördel för inteckxdngshafvaren, kan denne dock hafva en annan mening härom, särdeles i sådana fall då, såsom väl kommer att höra till vanligheten, i sammanhang med tilläggsaftalet afgälden för vattenfallsrätten höjes. Därför har — i öfverensstämmelse med hvad som skett i 4 kap. 7 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom, jämförd med 5 § i förevarande förslag — i detta stadgats, att anteckning om utvidgningen ej. må ske, med mindre inteckningen uppvisas för rätten i och för dess förseende med bevis om det ändrade förhållandet. Sker sålunda i rättens protokoll anteckning om vattenfallsrättens utsträckning, innebär detta, att vattenfallsrätten därefter är inskrifven i sin nya omfattning. Detta har först och främst den verkan, att byggnad eller annan för stadigvarande bruk afsedd anläggning å det tillagda området kommer, i likhet med byggnad å det gamla området, att såsom tillbehör hänföras till vattenfallsrätten. Men vidare kommer inteckning, som före anteckningen meddelats i vattenfallsrätten, att gälla i den utsträckta vattenfallsrätten såsom hade inteckningen från början fastställts i denna; en särskild lagbestämmelse i syfte att fastslå detta förhållande lärer icke vara erforderlig, lika litet som en uttrycklig bestämmelse därom, att en före anteckningen gjord men hvilande förklarad ansökan om inteckning skall, efter det anteckning skett, fastställas i vattenfallsrätten i dess utsträckta omfattning.

28 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.

Af de ifrågasatta bestämmelserna angående vattenfallsrätt torde påkallas tillägg eller ändring i vissa gällande författningar af civillags natur, hvilka i ett eller annat afseende beröra tomträtten och därför, till följd af vattenfallsrättens likställande med tomträtten, icke lära kunna nu lämnas obeaktade. Då jag nu anhåller att få för Kungl. Maj:t anmäla jämväl dessa ärenden, torde jag icke behöfva redogöra för innebörden af ifrågavarande tilläggs- eller ändringsförslag i vidare mån än såvidt angår ett såsom nödigt ansedt tillägg till 2 kap. 43 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Såsom jag redan förut haft anledning erinra, äro de bestämmelser i sagda kapitel, som äga tillämpning å vanlig upplåtelse af nyttjanderätt till vattenfall med eller utan utmål, innefattade i nämnda lagrum, hvilket afser upplåtelser i allmänhet af fast egendom på arrende för annat ändamål än jordbruk. Dessa bestämmelser skulle däremot icke beträffande de ifrågasatta upplåtelserna af vattenfallsrätt lända till efterrättelse i vidare mån än såvidt upplåtelsehandlingen innehåller hänvisning till samma bestämmelser; upplåtelse af vattenfallsrätt skulle uteslutande regleras af den nya lagstiftningen jämte innehållet uti de i enlighet med denna upprättade aftalen. På samma sätt förhåller det sig med lagbestämmelserna angående tomträtt, å ena sidan, och de i 2 kap. 43 § af nyss omförmälda lag upptagna rättsreglerna, å andra sidan. Men under det att detta förhållande på grund af uppställningen af sagda lag — däri reglerna angående tomträtt ingå såsom ett särskildt kapitel — icke behöft särskilt angifvas, har däremot, då de ifrågasatta bestämmelserna angående vattenfallsrätt utgöra föremålet för eu speciallagstiftning vid sidan af den allmänna nyttjanderättslagen, genom tillägg till berörda lagrum synts böra utmärkas, att detta icke i och för sig är att tillämpa i fråga om vattenfallsrätt.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag, af den lydelse bilaga B vid detta protokoll utvisar, nämligen förslag till

1) Lag om vattenfallsrätt;

2) Lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) Lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

4) Lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

5) Lag om. ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra;

6) Lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

. V Pay om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning; och

8) Lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden/ och hemställde departementschefen, att vattenfallsstyrelsen måtte anbefallas att öfver dessa lagförslag skyndsamt afgifva underdånigt yttrande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i nåder lämna bifall; och skulle utdrag af protokollet expedieras till vattenfallsstyrelsen.

Ur protokollet Witus Nyman.

30 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

Bilaga A.

Hl A

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

31 Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Till vattenfall, som äges af kronan, så ock till dylikt vattenfall jämte kronan tillhörigt utmål af mark må, under de villkor och i den ordning här nedan i 2 och 3 §§ stadgas, upplåtas nyttjanderätt af beskaffenhet att kunna intecknas för fordran.

Nyttjanderätt, som nu sagts, kallas vattenfallsrätt.

2 §•

Upplåtelse af vattenfallsrätt må ej ske, med mindre af landtmätare efter vederbörligt förordnande det område, upplåtelsen afser, blifvit noga bestämdt, vattenfall till sina gränser ofvan och nedan och utmål till storlek, läge och gränser, samt utstakning af gränserna verkställts så ock karta upprättats med angifvande, såvidt angår vattenfall, af dettas gränser ofvan och nedan.

3 §•

Upplåtelse af vattenfallsrätt skall ske för viss tid.

Aftal om upplåtelse af vattenfallsrätt skall upprättas skriftligen och med vittnen; skolande upplåtelsehandlingen, under hänvisning till

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

karta, som i 2 § omförmäles, innehålla så noggrann beskrifning å hvad som upplåtes, att någon osäkerhet i afseende a områdets läge och gränser samt storleken af utmål, där sådant upplåtes, ej kan uppstå, samt uttryckligen angifva, att upplåtelsen afser vattenfall srätt.

Öfverlåtes vattenfallsrätt, skall ock aftalet därom upprättas skriftligen och med vittnen.

O

4 §•

Hvad i 4 kap. 3—7 samt 9 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom är stadgadt angående tomträtt skall äga motsvarande tilllämpning i fråga om vattenfallsrätt.

5 §.

År, då område, hvartill upplåtits vattenfallsrätt, återgår till kronan, denna enligt upplåtelsehandlingen pliktig att gälda lösen för byggnad eller annat, som finnes å området, eller att utgifva ersättning för mistning af ny ttj anderätten, må ej, där inteckning är meddelad i vattenfallsrätten, sådan lösen eller ersättning utgifvas till nyttjanderättshafvaren, utan varde beloppet nedsatt hos öfverexekutor, som har att kungöra det inteckningshafvarna och lagligen fördela beloppet. Menar inteckningshafvare, som ej fått sin fordran till fullo betäckt, att löseskillingen eller ersättningen icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge han med kronan tvista om löseskillingens eller ersättningens belopp.

6 §•

I fråga om inskrifning af vattenfallsrätt, om inskrifning af fång till sådan rätt samt om inteckning i vattenfallsrätt skall hvad i lag är beträffande tomträtt stadgadt i fråga om inskrifning och inteckning äga motsvarande tillämpning; skolande, när ansökan göres om inskrifning af vattenfallsrätt, sökanden vid den i 4 § i lagen om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt stadgade påföljd till rätten ingifva vederbörligen styrkt kopia af karta, som här ofvan i 2 § omförmäles.

7 §•

Har vattenfallsrätt upplåtits, och yppas därefter för nyttjanderättshafvaren behof af utmål eller, där upplåtelsen omfattade äfven utmål,

33 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 70.

behof af ytterligare sådant, äge kronan, där det erforderliga området blifvit så " bestämdt, ntstakadt och kartlagdt, som i 2 § sägs, att i den ordning, som för upplåtelse af vattenfallsrätt föreskrifves i 3 § andra stycket, med nyttjanderättshafvaren sluta aftal, hvarigenom vattenfallsrätten utsträckes till att gälla sagda område.

klar aftal, som nu sagts, slutits, må på ansökan af nyttjanderättshafvaren anteckning därom i rättens protokoll göras under enahanda villkor och i samma ordning, som för inskrifning af vattenfallsrätt stadgats. År inteckning förut sökt eller meddelad i vattenfallsrätten, må dock dylik anteckning ej ske, med mindre inteckningshandlingen uppvisas för rätten, och varde bevis därom handlingen åtecknadt.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

O

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den It juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken rättigheten upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt eller om vattenfallsrätt, inskrifning under de villkor och i den ordning, särskild! är stadgadt.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. -14 Höft.

O

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70. 2 KAP.

43 §.

Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola å sådan upplåtelse stadgande^ i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 6—9, 18, 22, 25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28—34, 36—41 §§ samt 42 § första stycket äga motsvarande tillämpning; dock att hvad 33 § stadgar angående rätt för jordägaren att uppsäga aftalet ej skall tillämpas efter det arrendatorn tillträdt fastigheten, ej heller innan tillträde skett, där arrendatorn på anfordran inom utgången af nästa dag för aftalets fullgörande ställer säkerhet, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas.

År ej arrendetiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter det uppsägning å någondera sidan skett.

Ej må genom förbehåll i aftalet stadgas inskränkning i arrendatorns rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten Qvarsitta, ej heller för arrenderättens förverkande stadgas annan grund än 36 och 37 §§ bestämma; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Angående upplåtelse af vattenfallsrätt är särskild! stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom, må, till betryggande af nyttj anderättens bestånd efter ty här nedan sägs, erhålla inteckning därför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder;

35 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

dock att i fråga om tomträtt eller vattenfallsrätt gäller hvad angående inskrifning af sådan rätt är särskildt stadgadt.

Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens hustru samtyckt till upplåtelsen, därom skils i giftermålsbalken.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

Förslag

till

Lag,

innefattande tillägg till 17 kap. 6 § liandelsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i 17 kap. 6 § liandelsbalken stadgas angående jordägares och inteckningshafvares förmånsrätt i tomträtt med hvad därtill hör skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt med hvad därtill hör.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1S95 angående hvad till fast egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra skall erhålla följande ändrade lydelse:

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Har någon efter särskildt stadgande eller på annan emot en hvar gällande grund äganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2 ellei 3 § sågs, skulle till annans fasta egendom höra, då må det ej till den fasta egendomen räknas. Byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk alsedd anläggning å tomt, som besväras af inskrifven tomträtt eller a område, som besväras af inskrifven vattenfallsrätt, må ej, ända att byggnaden eller anläggningen tillhör ägaren af den fasta egendomen, hänföras till denna.

hör grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning, hvarom i 2 § är sagdt, må ej, ändå att den tillhör ägaren af den jord, hvarå grufvan är belägen, till den jord hänföras.

Denna lag skall träda i kraft den 19

Förslag

till

L a g

om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen.

Härigenom förord nas att 90 § konkurslagen skall erhålla följande ändrade lydelse:

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning i gäldenärens fasta gods eller i tomträtt eller vattenfallsrätt, där sådan . rätt tillkommer gäldenären, eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen sägs, njute, där lian fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det äskas, att, innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrift^ borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelätten eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid. från det han af föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren

37 K uiujl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

ingifva bevis, att lian föreskrilven ed afiagt: utsiitte oek viss tid af högst en månad, inom hvilken den, som edgången vrkat, bär att delgifvandet ombesörja och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet häraf, som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrift^ tiden med edgångsbevis inkomma eller laga förfall därför visa; da må egendomen, såsom annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomannen omhänder tagas, och utdelning härutur ske till andra borgenärer, som sina fordringar lagligen bevakat: fullgör lian edgången innan sådan utdelning skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

Denna lag skall träda i kraft den

19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade lydelse:

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt •eller i vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter årsstämning, sin fordran angifver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock las; som i 7 S sägs, ändå att den fordran ej blifvit efter årsstämning

ö 0 0 7

frigifven.

Denna lag skall träda i kraft den

19. .

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse al 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden skall erhålla följande ändrade fydelse:

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver inteckningar i sådan egendom; ett öfver inskrifningar af tomträtt samt af fång till sådan rätt, inteckningar i tomträtt, inskrifningar af vattentallsrätt samt af fång till sådan rätt så ock öfver inteckningar i vatteniallsrätt (tomträttsprotokollet); ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar, testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen skall för hvarje ärende ä brädden tecknas namnet på den egendom,. ärendet rörer, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår inregistrering af bouppteckning eller bevakning af testamente, den dödes namn och för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.

- . Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras särskildt protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för hvarje ärende å brädden tecknas förlagstagarens namn jämte uppgift om rörelsens beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

Hos Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt öfver, inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende å brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det nummer, hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det i protokollet anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den

19 .

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

39 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott den 14 maj 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve EhrensväRD,

Malm,

Lindström, von Sydow.

Efter gemensam beredning med chefen lör civildepartementet anmälde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petersson, ånyo frågan om lagstiftning angående vattenfallsrätt.

Sedan förslag blifvit uppgjorda till

1) lag om vattenfallsrätt;

2) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) 'lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den IG juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag, innefattande tillägg till 17 kap. G § liandelsbalken;

5) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra;

6) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

7) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning; samt

8) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden,

har jämlikt nådigt beslut den 25 februari 1910 vattenfallsstyrelsen anbefallts att öfver dessa förslag afgifva underdånigt yttrande.

Sådant yttrande har den 5 april 1910 afgifvxts af vattenfallsstyrelsen, som däri anfört:

Såvidt styrelsen vore i stånd att bedöma, syntes den ifrågasatta lagstiftningen blifva af stort värde vid sträfvande!, att bereda statsverket inkomster af vattenfall, som vore eller komrne att blifva ställda under styrelsens förvaltning. Utan tvifvel måste det nämligen för den, som önskade erhålla nyttjanderätt till ett statens vattenfall, blifva afsevärdt lättare att skaffa erforderligt kapital för utförande af anläggningar för vattenfallets tillgodogörande, om upplåtelsen lämnades honom under sådana former, att han såsom säkerhet för lån jämväl kunde erbjuda inteckning i nyttjanderätten. Det kunde då äfven förväntas, att de, som önskade komma i besittning af vattenkraft, skulle blifva mera benägna att fylla sitt kraftbehof genom att förvärfva nyttjanderätt till ett statens vattenfall, om de kunde erhålla upplåtelse med vattenfallsrätt, än om de uteslutande vore hänvisade till vanligt arrende. Vattenfallsstyrelsen tillstyrkte därför på det lifligaste, att den föreslagna lagstiftningen snarast möjligt måtte komma till stånd. Vid granskning af de remitterade lagförslagen hade vattenfallsstyrelsen icke funnit anledning till någon erinran.

Föredraganden hemställde nu, att lagrådets yttrande öfver ifrågavarande lagförslag matte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom utdrag af protokollet.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall.

Ur protokollet: Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

41 Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den 3 juni 1910.

Närvarande:

Justitieråd en: Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg,

Petrén,

Regeringsrådet Wall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i statsrådet den 14 maj 1910, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas öfver upprättade förslag till

1) lag om vattenfallsrätt;

2) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad 'lydelse af 39 § i förordningen den 10 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

5) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 an-

gående hvad till fast egendom är att hänföra;

6) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

7) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om årsstämning; samt

8) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni

1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden. _

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits af konstituerade revisionssekreteraren Tore Almén, och blefvo desamma nu företagna till slutlig behandling.

Bih. till Piksd. Prat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 44 Höft.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslaget

till lag om vattenfallsrätt.

Lagrådet yttrade beträffande:

1 §•

Vid granskning af det förslag, som ligger till grund för gällande lag om nyttjanderätt till fast egendom, anmärktes inom högsta domstolen, att i fråga om upplåtande af tomträtt aftalsfriheten borde vara i vissa hänseenden inskränkt. De betänkligheter, som inom högsta domstolen yppades, afsågo den omständighet, att förslaget lämnade möjlighet att i tomträttsaftalet inrymma hvad villkor som helst angående tomträttens förverkande jämte bestämmelse om skyldighet för tomträttshafvare att vid aftalets upphörande utan lösen till jordägaren afträda å tomten uppförda byggningar och inrättningar; och påpekades, hurusom en dylik aftalsfrihet vore ägnad att äfventyra ett af de ändamål, man velat vinna genom tomträttsinstitutet, eller att tomträtten skulle kunna tjäna som underpant för lån.

De sålunda uttalade betänkligheterna synas jämväl i fråga om vattenfallsrätt beaktansvärda; men då desamma icke vunno afseende vid nyttjanderättslagens antagande, lärer ej lämpligen böra ifrågasättas, att lagen om vattenfallsrätt skall härutinnan intaga en afvikande ståndpunkt.

Nödig motvikt mot eu i sistnämnda lag medgifven aftalsfrihet lärer — då i fråga om upplåtande af vattenfallsrätt kronan alltid är den upplåtande kontrahenten — kunna på annan väg ernås. Det är nämligen att förutse, att, i likhet med hvad på andra områden ägt rum, allmänna grunder för upplåtande af vattenfallsrätt varda i särskild ordning stadgade; och i dessa torde ofvanberörda anmärkningar kunna och böra beaktas. Härvid torde emellertid böra erinras, att såsom förebild — hur närliggande det än kan synas — icke lämpa sig de af innevarande års riksdag antagna grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall, enär i dessa grunder stadgas skyldighet lör arrendator att i vissa fall, bland annat när arrendet upphör i följd af förverkande, till kronan utan lösen afstå honom tillhöriga byggnader,

43 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

och därjämte upptagas bestämmelser, som möjliggöra, att arrendet kan i ett flertal fall, och stundom af skäligen obetydlig anledning, varda förverkadt.

2 §•

Paragrafens affattning är så till vida mindre egentlig, som det enligt densamma kan synas ankomma på landtmätaren att bestämma, bvilket område den tillämnade upplåtelsen borde afse, något som emellertid måste tillhöra den myndighet, hvilken å kronans vägnar har att vidtaga upplåtelsen. Någon redaktionell jämkning torde med hänsyn härtill vara af nöden.

3 §•

Till förebyggande af misstag eller tvifvelsmål rörande området för upplåten vattenfallsrätt torde höra föreskrifvas, att området skall i upplåtelsehandlingen angifvas medelst hänvisning icke allenast till karta öfver den landtmäteriförrättning, som föregått upplåtelsen, utan äfven till förrättningsprotokollet. Sker detta, synes det däremot öfverflödigt och mindre lämpligt att, såsom förslaget innebär, fordra, att i upplåtelsehandlingen intages beskrifning af områdets läge och gränser samt storleken af upplåtet utmål.

5 §•

Bestämmelserna i förevarande paragraf afse att bereda dem, hvilka. hafva inteckning i vattenfallsrätt, företräde till de belopp, som kronan enligt upplåtelsehandlingen har att gälda vid vattenfallsrättens upphörande. Från motsvarande föreskrifter i fråga om tomträtt, hvilka återfinnas i 4 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skilja sig de nu föreslagna därutinnan, att i afseende å tomträtt stadgas företräde för inteckningshafvarne endast beträffande lösen, som tomtägaren kan vara pliktig att gälda för byggnad eller annat, som finnes å tomten, under det att enligt förevarande paragraf inteckningshafvarnes företrädesrätt omfattar ej mindre lösen för byggnad eller annat, som finnes å det upplåtna området, än äfven ersättning för mistning af nyttjanderätten. Anledningen till denna olikhet är, enligt hvad i föredragande departementschefens yttrande angifves, att man förutsatt, att kronan vid upplåtande af vattenfall kan komma att förbehålla sig rätt

44 Kungl. Maj:t& Nåd. Proposition N:o 70.

att redan efter vissa år återtaga dispositionen öfver vattenfallet mot skyldighet att till nyttjanderättshafvaren utgifva ersättning för mistningen af nyttjanderätten. Visserligen lärer anledning saknas till antagande, att vid tomträttsupplåtelser aftalsvillkor af motsvarande innehåll skola blifva vanliga, men något laga hinder synes icke möta för tomtägaren att i tomträttsaftalet betinga sig rätt att återtaga den upplåtna tomten före den aftalade tidens utgång, om blott iakttages, att denna rätt ej inträder, förr än tomträtten ägt bestånd under den i lagen stadgade minimitid. Har tomtägaren utfäst sig att vid begagnande af sålunda förbehållen rätt utgifva ersättning för mistning af ny ttj anderätten, bör tydligen sådan ersättning lika väl som ersättning för mistad nyttjanderätt till vattenfall i främsta rummet tillgodokomma inteckningsbafvarne.

Vid sådant förhållande synes 8 § i 4 kap. af lagen om nyttjanderätt till fast egendom böra erhålla sådan förändrad affattning, att den inteckningsliafvarne tillagda företrädesrätt kommer att omfatta jämväl ersättning för mistning af nyttjanderätt, som tomtägaren enligt tomträttsaftalet kan vara pliktig att utgifva. Därest så sker, bör tydligen 5 § i det remitterade förslaget utgå och i stället ifrågakomna paragraf i nyttjanderättslagen upptagas bland de bestämmelser i nämnda lag, som enligt 4 § i förslaget skola äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.

6 §•

Hvad i senare delen af denna paragraf stadgas därom, att, när ansökan göres om inskrifning af vattenfallsrätt, vederbörligen styrkt kopia af den i 2 § omförmälda karta skall ingifvas, är tydligen afsedt att motsvara den i 4 § af lagen om inskrifning af tomträtt m. m. meddelade föreskrift, att den, som söker inskrifning af tomträtt, skall visa tomtens läge enligt den för området upprättade planen samt tomtens ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor. För att full motsvarighet mellan de båda stadgandena skall vinnas, synes det emellertid icke vara nog, att vid ansökan om inskrifning af vattenfallsrätt kartekopia ingifves, utan torde jämväl böra företes protokollet vid den landtmäteriförrättning, som enligt 2 § i lagförslaget skall verkställas i sammanhang med kartans upprättande, så att rätten vid ansökningens pröfning kan förvissa sig om upplåtelsehandlingens öfverensstämmelse med nämnda protokoll.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

7 §•

Anledning synes saknas att från paragrafens bestämmelser undantaga det fall, att nyttjanderättshafvaren behöfver utvidgadt område i vatten, och hemställes förty, att paragrafen måtte så affatta», att jämväl detta fall i densamma inrymmes.

Då den tillämnade vattenfallsrätten skulle komma att utgöra eu art af nyttjanderätt och på det närmaste likna den i 4 kap. af lagen om nyttjanderätt till fast egendom behandlade tomträtten, synes det kunna starkt ifrågasättas, huruvida icke de bestämmelser förslaget innehåller borde, i stället för att bilda en fristående lag, inarbetas i nyttjanderättslagens 4 kap. äfvensom lagarne om inskrifning åt tomträtt samt af fång till sådan rätt och om inteckning i tomträtt. Eu dylik inarbetning synes icke möta några större svårigheter, och rättsreglerna om vattenfall srätt torde, om de sålunda omedelbart sammanställas med bestämmelserna om tomträtt, komma att te sig mera lättfattliga och öfverskådliga än om de, såsom förslaget innebär, intagas i eu särskild lag, som i väsentliga delar innehåller allenast hänvisningar till de lagar, som handla om tomträtt.

Förslaget

till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den 14 juni 1307 om nyttjanderätt till fast egendom.

Lagrådet yttrade:

Skulle, såsom af lagrådet ifrågasatts, de materiella bestämmelserna om vattenfallsrätt komma att inarbetas i 4 ^ kap. af lagen om nyttjanderätt till fast egendom, torde 2 kap. 43 § kunna bibehållas sådan den nu lyder. Att, såsom förslaget åsyftar, i paragrafen införa en erinran rörande sagda bestämmelser lärer i sådant fall lika litet erfordras, som det funnits vara af nöden att där erinra om rättsreglerna angående tomträtt. För öfrigt torde, äfven om vattenfallsrätten komme att regie-

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

ras af en särskild lag, behöfligheten af det föreslagna fjärde stycket i nyssnämnda paragraf kunna ifrågasättas.

Förslaget

till lag1 innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken. Lagrådet yttrade:

Lämpligare än att i särskild lag upptaga den i förslaget meddelade bestämmelse synes vara att låta densamma inflyta i 17 kap. 6 § handelsbalken.

De öfriga lagförslagen lämnades af lagrådet titan anmärkning.

Vid protokollet: Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

47 Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärendenr MUet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 10 februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson lagrådets utlåtande öfver de genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 maj 1910 till lagrådet remitterade förslag till

1) lag om vattenfallsrätt;

2) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

48 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

5) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående livad till last egendom är att hänföra;

6) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

7) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning; samt

8) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Efter att hafva redogjort för det afgifna utlåtandets innehåll yttrade departementschefen:

»I enlighet med lagrådets hemställan har jag låtit inarbeta de i den föreslagna lagen om vattenfallsrätt innefattade bestämmelser i 4 kap. af lagen om nyttjanderätt till fast egendom samt lagarna om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt och om inteckning i tomträtt. Då vattenfallsrätten enligt förslaget i det stora hela är underkastad samma rättsregler som tomträtten, torde en sådan anordning af bestämmelserna i ämnet, på sätt lagrådet erinrat, vara ägnad att göra dem mera lättfattliga och öfverskådliga, än om de intagas i en fristående lag om vattenfallsrätt, hvars innehåll till väsentliga delar utgöres af hänvisningar till lagstiftningen angående tomträtt. De af lagrådet vid vissa särskilda bestämmelser i det remitterade förslaget gjorda erinringar hafva föranledt åtskilliga ändringar eller jämkningar i dessa.

I stället för den föreslagna lagen innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken har jag, likaledes i enlighet med lagrådets hemställan, låtit i nämnda lagrum införa bestämmelser, hvarigenom vattenfallsrätten likställts med tomträtt.»

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna yttrandet affattade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till 4 kap. samma lag;

2) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt;

3) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

4) lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 § handelsbalken;

6) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra;

49 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 70-

7) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

8) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning; samt

9) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden;

och hemställde departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilagan — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bill. Ull Biksd. Prof. 1911

1 Sami.

1 Afd. U Höft.