('angående löne- och pensionsreglering för lär ar personaler na vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kom\xad munala mellanskolorna',)

« Kungl. Maji:» nåd. proposition nr 2HD. 1

Nr 2(i().

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen, angående löne- och pensionsreglering för lär ar personaler na vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kom­ munala mellanskolorna; given Stockholms slott den 22 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riks­ dagen att

A. Beträffande grunder för kvinnas anställning vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier:

dels medgiva, att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen i stadgad ordning utnämnas och befordras till rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt folkskoleseminarium och statssamskola, lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium, samt adjunkt vid allmänt läroverk; dels ock föreskriva, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka och innehava sådana lärarbefattningar vid ifrågavarande undervisnings­ anstalter, till vilka kvinna må kunna befordras, skall gälla att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgi­ vande; samt att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äkten­ skap, hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från be­ fattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till be­ fattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 Käft. (Nr 260.) 1

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

B. Beträffande lärarpersonalen vid de allmänna läroverken:

dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsråds­ protokollet framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner ävensom vad därsammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för övningslärare, att tillämpas från och med år 1919; dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i stats­ rådsprotokollet föreslagna villkor och bestämmelser; dels förklara, att envar, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder be­ fattning vid allmänt läroverk, skall vara pliktig underkasta sig nämnda villkor och bestämmelser; samt att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner; dels föreskriva, att de till teckningsläraren och musikläraren vid Göteborgs högre latinläroverk från kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen nu utgående arvoden å respektive 125 och 150 kronor skola upphöra att utgå från sagda stipendieinrättning; dels , i händelse av godkännande av vad utav departementschefen föreslagits i fråga om avlöningsförmåner och inrättande av nya lärar­ tjänster ävensom vid bifall till vad i nästföregående moment hemställts, höja det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med 1,779,261 kronor eller från 5,890,989 kronor till 7,670,250 kronor; dels och på extra stat för år 1919 anvisa: till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken ett förslagsanslag, högst 460,000 kronor; till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken ett förslagsanslag, högst 41,500 kronor; samt till provårskurser för blivande lärare vid de högre allmänna läro­ verken i Göteborg ett förslagsanslag, högst 27,350 kronor.

C. Beträffande lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet:

dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsråds­ protokollet framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner även­

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260. 3

som vad dersammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för övningslärare, att tillämpas från och med år 1919; dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i stats­ rådsprotokollet föreslagna villkor och bestämmelser; dels förklara, att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder be­ fattning vid högre lärarinneseminariet, skall vara pliktig underkasta sig nämnda villkor och bestämmelser; samt att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner; dels, i händelse av godkännande av de utav departementschefen föreslagna avlöningsförmåner, höja det ordinarie anslaget till högre lära­ rinneseminariet med 40,135 kronor eller från 76,350 kronor till 116,485 kronor; dels på extra stat för år 1919 till arvoden åt timlärare och vika­ rier vid högre lärarinneseminariet anvisa ett förslagsanslag, högst 16,800 kronor; dels ock medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare och till dess Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer ej mindre den hyresersättning, som tillkommer rektor och biträdande föreståndarinna, därest fri bostad ej åtnjutes, må utgå till rektor med 2,400 kronor och till biträdande före­ ståndarinna med 1,000 kronor för år räknat, än även det hyresbidrag, som tillkommer lektor, må utgå med 800 kronor för år.

D. Beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna:

dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsråds­ protokollet framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner även­ som vad därsammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för övningslärare, att tillämpas från och med år 1919; dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i stats­ rådsprotokollet föreslagna villkor och bestämmelser; dels förklara, att nyssnämnda villkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar

4 Kungl Maj:ts nåd. proposition nr 260.

gälla i fråga om de adjunkter, vilka tilläventyrs komma att uppföras å övergångsstat; att i fråga om sistnämnda befattningshavare skall gälla, att ad­ junkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas de tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio år; att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder be­ fattning vid folkskoleseminarium, skall vara pliktig underkasta sig ovan­ nämnda villkor och bestämmelser; att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig vare sig ny avlöningsstat eller övergångsstat och därvid fästade villkor och bestäm­ melser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibe­ hållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stater tillkommande av­ löningsförmåner ; att adjunkt, manlig eller kvinnlig, vilken icke varder uppförd på ny stat eller övergångsstat, skall, samtidigt som de nya staterna träda i kraft, uppföras å allmänna indragningsstaten; samt att å allmänna indragningsstaten uppförd befattningshavare skall bibehållas vid ej mindre honom eller henne enligt nu gällande bestäm­ melser tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, varav befattningshava­ ren vid överflyttningen är i åtnjutande, än även honom eller henne vid 1918 års utgång tillkommande tillfällig löneförbättring; dock med skyl­ dighet dels att, i händelse befattningshavaren, efter förflyttning till in­ dragningsstaten, erhåller annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragnings­ staten, såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmå­ nerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga be­ rörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag, dels ock att, när befattningshavare, kvarstående å indragningsstaten, upp­ nått den för pension stadgade levnadsåldern, åtnöjas med pension å indragningsstat motsvarande den del av avlöningsförmånerna, som äro att hänföra till lön jämte ålderstillägg; dels, i händelse av godkännande av ovan föreslagna avlöningsför­ måner ävensom i statsrådsprotokollet framlagt förslag angående inrättande av nya lärartjänster vid folkskoleseminarierna samt beredande av medel för uppvärmning, belysning, materiell m. m. för folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till folkskolesemi­ narierna med 656,815 kronor eller från 849,025 kronor till 1,505,840 kronor;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 5

dels , vid bifall till förslaget om överförande å ordinarie stat av medel till stipendier åt eleverna i parallellavdelningarna vid folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till stipendier för seminarieelever med 28,800 kronor eller från 150,225 kronor till 179,025 kronor; kommande, vid bifall till vad sålunda hemställts, det gemensamma reservationsanslaget till folkskoleseminarierna att ökas från nuvarande 999,250 kronor med 685,615 kronor till 1,684,865 kronor; dels till bestridande av hyresbidrag till rektorerna vid folkskole­ seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå pa extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst 6,200 kronor; dels medgiva, att från och med år 1919 tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig lektor med 800 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å övergångsstat med 600 kro­ nor, till ordinarie lärare i teckning med 500 kronor, till ordinarie lärare* i gymnastik med 500 kronor, till extra ordinarie ämneslärare, som tjänst­ gjort under fyra lästerminer vid folkskoleseminarium, allmänt läroverk eller annan under läroverksöverstyrelsens eller folkskolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt, med 500 kronor och till extra ordinarie ämneslärare, som fullgjort sådan tjänstgöring under tio lästerminer, med 600 kronor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig lektor i första lönegraden med 700 kronor, i andra lönegraden med 850 kronor och i tredje lönegraden med 1,000 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å över­ gångsstat i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med 575 kronor samt i tredje, fjärde eller femte lönegraderna med 700 kronor, till ordinarie lärare i teckning med 300 kronor, till ordinarie lärare i gymnastik med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med 450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor; dels ock för sistberörda ändamål på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 12,000 kronor.

E. Beträffande lärarpersonalen vid folk- och småskolor:

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet fram­ lagda förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med år 1919; dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de närmare villkor och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med den upp­ fattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas, ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga; dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet fram­ lagt förslag till grunder i fråga om utgående av statsbidrag till lärare vid folkskolor och småskolor; dels förklara, att ordinarie folkskollärare, som tillsatts före den 1 januari 1919, ävensom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken före den 1 januari 1919 erhållit den fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folkskole­ stadgan, skall, därest han icke ingår på den nya löneregleringen och därvid fästade villkor och bestämmelser, åtnjuta avlöning och pension eller ålderdomsunderstöd enligt nu gällande bestämmelser; samt att, i det fall att ordinarie folkskollärare eller lärare vid små- •skolor,^ lärare vid mindre folkskolor eller biträdande lärare vid folkskolor med sådan fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folkskolestadgan, icke ingår på den nya lönestaten, statsbidraget till sådan lärares avlöning skall efter den 1 januari 1919 utgå efter hit­ tills gällande grunder; dels ock, vid bifall till i statsrådsprotokollet framlagt förslag till avlöning för den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonal ävensom dersammastädes framlagt förslag till grunder i fråga om statsbidrags ut­ gående, höja följande i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda ordi­ narie förslagsanslag, nämligen anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor från dess nuvarande belopp, 17,440,000 kronor, med 22,695,000 kronor till 40,135,000 kronor; anslaget till avlöningsbidrag åt sjukvikarier för lärare vid folkoch småskolor från dess nuvarande belopp, 282,000 kronor, med 201,000 kronor till 483,000 kronor; samt anslaget till befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar från dess nuvarande belopp, 225,000 kronor, med 75,000 kronor till 300,000 kronor.

F. Beträffande lärarpersonalen vid högre folkskolor:

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet fram­ lagda förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med år 1919;

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 7

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare villkor och bestämmelser, vilka i huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stad­ gas, ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga; dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagt förslag till grunder ifråga om utgående av statsbidrag till högre folk­ skolor; dels förklara, att ordinarie lärare vid högre folkskola, vilken till­ satts före den 1 januari 1919, skall, därest han icke ingår på den nya löneregleringen och därvid fästade villkor och bestämmelser, åtnjuta av­ löning och pension enligt nu gällande bestämmelser; dels ock, vid bifall till vad i statsrådsprotokollet föreslagits ej mindre i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid högre folkskolor än även be­ träffande grunder och villkor för utgående av statsunderstöd till ifråga­ varande skolor, höja följande i riksstaten uppförda ordinarie förslags­ anslag, nämligen anslaget till understöd åt högre folkskolor från dess nuvarande be­ lopp, 157,000 kronor, med 253,000 kronor till 410,000 kronor; samt anslaget till bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola från dess nuvarande belopp, 2,000 kronor, med 1,000 kronor till 3,000 kronor.

G. Beträffande lärarpersonalen vid kommunala mellnnskolor:

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet fram­ lagda förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med år 1919; dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare villkor och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas, ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga; dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagt förslag till grunder i fråga om utgående av statsbidrag till kommunala mellanskolor;

8 Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dels förklara, att ordinarie lärare vid kommunal mellanskof, vilken tillsatts före den 1 januari 1919, skall, därest lian icke ingår på den nya löneregleringen ock därvid fästade villkor ock kestämmelser, åtnjuta av­ löning ock pension enligt nu gällande kestämmelser; dels och, vid kifall till vad i statsrådsprotokollet föreslagits ej mindre i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor än även keträffande grunder ock villkor för utgående av stats­ understöd till ifrågavarande skolor, koja det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt kommunala mellanskolor från dess nuvarande kelopp, 340,000 kronor, med 342,000 kronor till 682,000 kronor.

De till ärendet körande kandlingarna skola tillkandakållas riksda­ gens vederkörande utskott; ock Kungl. Maj:t förkliver riksdagen med all kungl. nåd ock ynnest städse välkevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 260. 9

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern E den , Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena H ellner , Statsråden: P etersson , S chotte , P etrén , N ilson , L öfgren , friherre P almstierna , R ydén , U ndén , T horsson .

Departementschefen, statsrådet Rydén föredrog frågan om löne- Löne- och pensionsreg­ och pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, lering för högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, lärarperso­ nalerna vid de högre folkskolorna samt de kommunala mellanskolorna. I detta av­ de allmänna seende anförde departementschefen följande: läroverken, högre lära­ rinnesemi­ I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. nariet, folk­ skolesemi­ Maj:t under åttonde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen narierna, att i avbidan på proposition angående löne- och pensionsreglering för folk- och småsko­ lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, lorna, de folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och högre folk­ skolorna de kommunala mellanskolorna för sådant ändamål under riksstatens åttonde samt de huvudtitel beräkna kommunala mellan­ Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 2 skolorna.

10 Kungl. Majtfs nåd. proposition nr 260.

dels ifråga om lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet ett belopp av 65,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie anslaget till seminariet 43,000 kronor samt på extra stat för år 1919 såsom för­ slagsanslag, högst 22,000 kronor, till extra och vikarierande lärare m. m. (punkten 135); dels beträffande lärarpersonalen vid de allmänna läroverken ett belopp av 1,860,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie reser­ vationsanslaget till de allmänna läroverken 1,400,000 kronor samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag, högst 460,000 kronor, till extra och vikarierande lärare m. m. (punkten 138); dels vad angår lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna en ökning av det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt nämnda skolor med 310,000 kronor (punkten 153); dels beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna ett belopp av 670,000 kronor, därav 663,800 kronor såsom ökning av det ordinarie anslaget till nämnda seminarier, samt på extra stat för år 1919 såsom för­ slagsanslag, högst 6,200 kronor, till hyresbidrag till rektorerna vid vissa folkskoleseminarier (punkten 160); dels ifråga om stipendier för seminarieelever en ökning av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln på ordinarie stat för ändamålet upp­ förda anslaget med 28,000 kronor (punkten 161); dels vidkommande lärarpersonalen vid folk- och småskolor ett belopp av 22,500,000 kronor, därav 22,074,000 kronor såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folk- och småskolor, 335,000 kronor såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningsbidrag till sjukvikarier för lärare vid folk- och småskolor samt 91,000 kronor såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget till befrämjande av folk­ undervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar (punk­ ten 177); dels och vad angår lärarpersonalen vid högre folkskolor en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183). Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen ställts i utsikt, anhåller jag att nu få ånyo föredraga inför Kung!. Maj:t.

Ofta hava uttalanden försports, som givit uttryck åt den meningen, att lärarpersonalerna vid såväl statens undervisningsanstalter som de till den allmänna folkundervisningen hörande skolorna under långa tider va­

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 11

rit och allt fortfarande äro i avlöningshänseende tillbakasätta. Det torde ej heller kunna bestridas, att bakom de krav på ökade löneförmåner, som tid efter annan och på sistone allt oftare och kraftigare framställts från lärarhåll, ligga synnerligen kännbara behov, åt vilkas tillgodoseende staten har all anledning att ägna sin omsorg. Den störa betydelse, lönefrågan har för arbetet vid och utvecklingen av de läroanstalter, varom här är fråga, har jämväl beaktats av Kungl. Maj:t. Spörsmålet har sedan ett par år tillbaka varit aktuellt, men på grund av själva lönefrågans kom­ plicerade beskaffenhet har den i ärendet erforderliga utredningen tagit en längre tid i anspråk än man ursprungligen tänkt sig och först nyligen nått sin fullständiga avslutning. Innan jag emellertid närmare går att redogöra för det förslag, jag har för avsikt att framlägga, tillåter jag mig att förutskicka en kortfattad redogörelse för lönefrågans föregående utvecklingsskeden samt dess nu­ varande allmänna läge.

Lönefrågan intill tiden för nu gällande löneregleringar.

De allmänna läroverken.

Vid riksdagen 1856—58 lades grunden till den lönereglering för de allmänna läroverkens lärare, som varade till och med år 1904. Härvid gjorde statsutskottet följande uttalande, vilket synes mig ännu i våra da­ gar äga fullt ut samma giltighet som för mer än ett hälft sekel tillbaka, nämligen »att såväl en skälig rättvisa som det allmännas väl synes i när­ varande tid särskilt påkalla en förbättring i de tjänstemäns villkor, vilkas verksamhet på en gång fordrar en så långsam och svår förberedelse och tillika är av en så utomordentligt stor, ehuru icke alltid till fyllest be­ märkt, vikt för samhällets trevnad och utveckling». Den år 1858 fastställda löneregleringen innebar för kolleger och adjunkter fyra lönegrader å 1,000, 1,500, 2,000 och 2,500 kronor, för lektorer likaledes fyra lönegrader å 2,000, 2,500, 3,000 och 3,500 kronor, för rektorer avlöningar varierande mellan 2,000 och 4,000 kronor vid olika slag av läroverk samt för övningslärare vid de högre läroverken tre lönegrader å 500, 750 och 1,000 kronor, varjämte till Kungl. Maj:ts förfogande ställdes vissa belopp för anställande av övningslärare även vid de lägre läroveiken. Uppflyttning i högre lönegrad skulle äga rum efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjänstgöring.

12 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Efter år 1858 beviljades emellertid vid åtskilliga tillfällen löne­ förbättringar och dyrtidstillägg, och upprepade försök gjordes att åväga­ bringa en mer omfattande lönereglering. I detta avseende må i korthet erinras om följande. Vid riksdagen 1862—63 tillädes en ny högre lönegrad för adjunkter och lektorer ävensom vissa rektorer; vissa andra rektorer fingo sin fasta lön höjd med 500 kronor; gymnastiklärarna vid både högre och lägre läroverk fingo även löneförbättring. — Vid riksdagen 1865—66 inrättades en andra lönegrad för vissa rektorer. — Vid 1874 års riksdag erhöllo samtliga ordinarie ämneslärare 500 kronor mer i varje lönegrad, och övningslärarna fingo i allmänhet sina löner höjda. Efter det en år 1878 tillsatt kommitté uppgjort förslag till förbätt­ rade avlöningsförmåner för ifrågavarande lärare, framlade Kungl. Maj:t fem gånger, nämligen åren 1882, 1887, 1890, 1892 och 1898 för riks­ dagen proposition om lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda kommittés förslag. I följd av lönefrågans förknippande med spörsmål av organisatorisk art lyckades emellertid icke dessa propositioner vinna riksdagens bifall. Erkännande det berättigade i lärarnas anspråk på en efter omfattningen och vikten av deras tjänståligganden anpassad avlöning beviljade dock riksdagen tillfällig löneförbättring genom an­ visande av medel å extra stat. Så höjdes vid 1882 års riksdag en var av de fyra första lönegraderna för adjunkter och lektorer med 500 kronor samt femte lönegraden för adjunkter och lektorer ävensom samtliga löne­ grader för rektorer med 250 kronor; även övningslärarna fingo vid denna riksdag någon löneförhöjning. Enahanda lönetillägg beviljades även de följande åren. Under tiden därefter beviljades vissa tillfälliga löneförbättringar, i vilket hänseende särskilt må erinras, att vid 1898 års riksdag rektorerna och ämneslärarna i högsta lönegraden, vilka dittills haft blott 250 kronor i löneförbättring, beviljades en löneförbättring av 500 kronor. Enahanda löneförbättring beviljades även de följande åren. Slutligen må erinras, hurusom flertalet ämnes- och övningslärare såväl vid de allmänna läroverken som vid övriga statens läroanstalter genom beslut av 1901 —1903 årens riksdagar blevo delaktiga i det dyr­ tidstillägg, som då beviljades ämbets- och tjänstemän i allmänhet. I detta sammanhang bör även erinras därom, att ämneslärarna, under avvaktan på en tillfredsställande lönereglering och inrättande av ett tillräckligt antal ordinarie platser, erhöllo en småningom alltmer vidgad rätt att, efter vunnen befordran, för uppflyttning i högre lönegrad till­ godoräkna sig vissa år av sin tjänstgöring, efter det de vunnit fullständig

Kungl. Majits nåd. proposition nr 260. 13

kompetens till ordinarie lärarbefattning. I detta avseende må endast erinras om den lönetursrätt, som tillkom extra ordinarie lärare med full kompetens ävensom under vissa villkor vikarierande lärare.

Högre lärarinneseminariet.

Tager man i betraktande lönefrågans utveckling för högre lärarinne­ seminariets lärarpersonal under tidsskedet 1856—1904, ter sig denna i korthet på följande sätt. Sedan vid riksdagen 1859—60 medel anslagits till inrättande av ett seminarium för bildande av lärarinnor och därav visst belopp an­ visats till lärarnas avlöning samt vid riksdagen 1862—63 i samband med inrättande av en med nämnda seminarium förenad normalskola för flickor ökade medel för ändamalet beviljats, fastställdes ar 1870 ny utgiftsstat för seminariet och normalskolan. Denna stat upptog, bland annat, utom arvoden åt rektor och två biträdande föreståndarinnor, löner till följande belopp, nämligen för en var av fem lektorer 2,000 kronor, för en adjunkt 1,000 kronor, för vardera av två lärarinnor 1,000 kronor och för en lärarinna, tillika biträdande föreståndarinna för normalskolan, 800 kronor. Genom beslut av 1871 års riksdag 'erhöllo bemälda lektorer och adjunkt rätt till uppflyttning i högre lönegrad enligt samma grunder, som gällde för lärarna vid elementarläroverken. — Vid 1874 års riksdag bevil­ jades medel till beredande av löneförhöjning såväl för seminariets sex lärare med 500 kronor i varje lönegrad, i likhet med vad i fråga om lärarna vid elementarläroverken samtidigt beslutats, som ock för fyra lärarinnor likaledes med 500 kronor vardera. Vid 18 / 8 års riksdag erhöllo de vid seminariet anställda lärarinnorna rätt till uppflyttning i högre lönegrad efter samma grund, som gällde för den vid seminariet anställde adjunkten. Från tiden från och med år 1884 beviljade riksdagen årligen tillfälligt lönetillägg för lektorerna och adjunkten till samma belopp som för mot­ svarande lärare vid de allmänna läroverken och för lärarinnorna i de fyra lägre lönegraderna med 250 kronor. Vid 1898 års riksdag beviljades en tillfällig löneförbättring för rektor, lektor och adjunkt med 500 kronor i varje lönegrad, vilket med­ förde en höjning av 250 kronor för rektor ävensom för övriga lärare i högsta lönegraden. Enahanda förbättring beviljades även de följande åren.

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Folkskoleseminariema.

I fråga om lärarpersonalen vid folkskoleseminariema må erinras, att enligt beslut av riksdagen 1862—63 och kungl. kungörelsen den 22 april 1864 skulle vid vart och ett av dessa seminarier vara anställda en föreståndare med 3,000 kronor i lön och två ålderstillägg, vart­ dera å 500 kronor, tre huvudlärare med 1000 kronor i lön och samma ålderstillägg, som då tillkommo läroverksadjunkter, samt därjämte övningslärare, vilkas avlöning — med undantag för några lärare, som skulle åtnjuta vissa i ovanberörda kungörelse angivna avlöningsförmåner — skulle utgå enligt bestämmelser, som framdeles komme att meddelas. I stort sett kan man säga, att från denna tid likställighet i avlöningshänseende ägt rum mellan seminariernas ämneslärare och läroverkens ad­ junkter, under det att seminariernas lärare först senare likställts med läroverkens lärare i fråga om lönetur och pensionsrätt. I sammanhang med den vid 1874 års riksdag beviljade löneförhöj­ ningen för elementarläroverkens lärare erhöllo även seminariernas lärare en på enahanda sätt beräknad löneförhöjning eller alltså rektorer och adjunkter — motsvarande föreståndare och huvudlärare enligt äldre be­ stämmelser — 500 kronor i varje lönegrad ävensom övningslärarna viss ökning av lönerna. — Vid 1877 års riksdag beslöts inrättande av en fjärde årsklass vid seminarierna, och i samband därmed höjdes övningslärarnas löner. Från och med år 1884 erhöllo lärarna vid seminarierna lönetillägg till enahanda belopp, som år 1882 beviljats lärarna vid de allmänna läroverken, eller alltså 250 kronor åt rektor och manlig adjunkt i högsta lönegraden samt 500 kronor åt manlig adjunkt och 250 kronor åt kvinnlig adjunkt i de fyra första lönegraderna; även vissa övningslärare erhöllo lönetillägg. I samband med den vid 1898 års riksdag beviljade löneförbätt­ ringen för de allmänna läroverkens lärare erhöllo vid samma års riksdag seminariernas rektorer ävensom manliga adjunkter i högsta lönegraden en förhöjning i förut beviljad löneförbättring, så att denna kom att ut­ göra 500 kronor i alla lönegrader. Vid riksdagarna åren 1898 och 1901 reglerades arvodena för öv­ ningsskolornas lärare.

Folkskolorna.

Vid bestämmandet av folkskollärarnas avlöningsförmåner blev det redan från början fråga icke blott om lönens storlek utan ock om av-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 15

löningssättet samt om olika myndigheters deltagande i avlöningens ut­ gående. Dessa synpunkter, vilka sedan alltfort utgjort lönespörsmålets huvudsidor, hava under årens lopp än samtidigt, än var för sig varit föremål för statsmakternas prövning och beslut. Yad angår den kontanta avlöningen, blev densamma, efter att vid riksdagen 1840—41 hava bestämts till minst 16 tunnor spannmål, varav hälften alltid skulle betalas med penningar till visst angivet belopp, genom beslut av riksdagen 1862—63 fastställd till 400 rdr rmt. Vid 1871 års riksdag beslöts, att lönen skulle efter 10 års tjänstgöring kunna höjas med 100 kronor; därigenom blev ålderstilläggsprincipen för första gången tillämpad för folkskolans lärare. Kort därefter, år 1873, höjdes grund­ lönen till 500 kronor, vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring. Från början fanns intet stadgat rörande längden av den lästid under året, för vilken den bestämda lärarlönen skulle utgå. Först vid 1859— 1860 årens riksdag fastslogs principen om särskild ersättning för varje läsmånad över åtta månader. Redan i 1842 års lönebestämmelser föreskrevs, att lärare, som åt­ njöt den i lag bestämda minimilönen, skulle erhålla tjänlig bostad och nödigt bränsle, ävensom, så vitt sig göra låter, planteringsland. Vidare tillkom läraren kofoder in natura eller ersättning därför. Vad beträffar statens och kommunernas bidrag till läraravlöningen må erinras, hurusom från början statsbidragen utgingo efter växlande grunder. Redan tidigt gjorde sig inom riksdagen två riktningar gällande, den ena förmenande, att lärarnas avlöning borde vara uteslutande eller huvudsakligen en kommunernas angelägenhet, och den andra represente­ rande den åskådningen, att lärarna vid folkskolan borde, liksom lärover­ kens lärare, avlönas med statsmedel. Dessa båda uppfattningar hava sedan alltjämt stått emot varandra, och utvecklingen har så småningom gått i den riktningen, att staten övertagit allt större del av läraravlö­ ningen. Vid 1871 års riksdag blev principen, att statsbidraget skulle utgå med hälften av den lagstadgade lönen, i praktiken genomförd. Vid 1875 års riksdag sattes statsbidraget till 2/s av minimilönen. Vid 1885 års riksdag bestämdes den lagstadgade avlöningen till, förutom bostad, bränsle och kofoder eller ersättning därför ävensom ett jordland till brukning av jordfrukter, lön av 600 kronor, varjämte, för att förmå skoldistrikten att frivilligt bevilja läraren ett tillägg å lönen av 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring, skoldistrikt förklara­ des berättigat att såsom statsbidrag uppbära 2/3 av sålunda utbetalt ål­ derstillägg. 1891 års riksdag gjorde detta ålderstillägg obligatoriskt ge­

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

nom att besluta, att ordinarie lärare, som i denna egenskap oförvitligt tjänstgjort under fem år, skulle i lön erhålla, förutom förut bestämda naturaförmåner eller ersättning därför, minst 700 kronor. Genom beslut av 1898 års riksdag tillkom ett andra ålderstillägg, likaledes å 100 kronor. 1900 års riksdag borttog rätten till kofoder och höjde i stället begyn­ nelselönen med 100 kronor, eller alltså till 700 kronor. Samtidigt fast­ ställdes ett tredje ålderstillägg, ävenledes å 100 kronor.

Småskolorna.

» Avlöningsförmånerna för småskolans lärare blevo först år 1872 reglerade därigenom, att staten detta år började lämna bidrag till småskolekårens avlöning och vissa villkor i följd därav beträffande avlöningen uppställdes för statsbidrags utbekommande. Statsbidrag utgick då i för­ hållande till antalet lärarkrafter och utgjorde, under förutsättning att läraren åtnjöte i årlig lön minst 150 kronor och vore med undervisnin­ gen sysselsatt minst 8 månader om året, 75 kronor årligen för varje skola. Någon bestämd minimilön blev dock ej härigenom lärarpersonalen tillerkänd. Genom beslut av 1875 års riksdag bestämdes, att såsom bidragtill avlönande av lärare eller lärarinna vid småskola samt av biträ­ dande lärare eller lärarinna vid folkskola vederbörande skoldistrikt skulle, under villkor att sådan lärare eller lärarinna i årlig lön uppbure minst 200 kronor och vore med undervisningen sysselsatt minst 8 månader av året, åtnjuta ett årligt statsanslag av 100 kronor. Varje skoldistrikt, som ville öka lönen för dylik lärare från 200 till 250 kronor, ägde att, utöver vad det förut erhållit, av statsmedel undfå hälften eller 25 kronor av sådan löneökning, under villkor att distriktet tillsköte en lika stor summa. Vid 1877 års riksdag beslöts till ifrågavarande lärarpersonal ersätt­ ning för övertidsläsning utöver 8 månader av året. 1877 års riksdag bestämde, att skoldistrikt, som ville öka årslönen för lärare eller lärarinna vid småskola från 250 till 300 kronor, ägde att, utöver förut medgivet statsbidrag och under vissa närmare angivna villkor, av statsmedel undfå hälften eller 25 kronor av denna lönetillökning. Sagda bestämmelse kom genom beslut av 1880 års riksdag även att gälla biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor. Genom beslut av riksdagarna åren 1886 och 1887 blev på ifråga­ varande lärarpersonals avlöning tillämpad samma grundsats i fråga om

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 17

proportionen mellan statens och kommunernas andelar i den kontanta avlöningen, som förut vunnit godkännande i avseende å folkskollärarnas avlöning, d. v. s. att staten skulle bidraga med 2/3 av den kontanta av­ löningen intill ett lönebelopp av 300 kronor. Vid 1897 års riksdag fastställdes minimilönen till 300 kronor, var­ jämte lärare berättigades att efter tio års oförvitlig tjänstgöring erhålla ett ålderstillägg av 50 kronor. Vid sistnämnda års riksdag infördes be­ stämmelser angående naturaförmåner, varigenom skoldistriktet ålades att förse läraren med tjänlig bostad jämte nödig vedbrand eller ersättning därför med minst 50 kronor för år. Efter det 1900 års riksdag tillerkänt ifrågavarande lärare rätt till ytterligare ett ålderstillägg, likaledes å 50 kronor, att utgå efter femton år, blev genom beslut av 1904 års riksdag en förhöjning av begynnelse­ lönen vidtagen från 300 till 350 kronor.

De högre folkskolorna.

Det inflytande på avlöningsbeloppen vid de högre folkskolorna, som statsmakterna ägde före år 1907, från vilket år nu gällande lönereglering daterar sig, inskränkte sig till fastställande av det för vederbörande skola erforderliga statsunderstödet. Någon egentlig lönereglering för den högre folkskolans lärarpersonal hade nämligen icke blivit genomförd före sist­ nämnda år. 'Vid 1902 års riksdag hade visserligen fattats* beslut om viss minimiavlöning åt vikarie för på grund av sjukdom tjänstledig ämneslärare, men i stort sett hade skoldistrikten intill år 1907 ägt full frihet att själva bestämma om lönevillkor för ifrågavarande lärare. Ofta funnos dock redan före nämnda år i de för de olika högre folkskolorna gällande, av Kungl. Maj:t godkända reglementena intagna bestämmelser även i fråga om lärarnas avlöning. Någon skyldighet att i reglementet införa sådana bestämmelser fanns emellertid icke.

De kommunala mellanskolorna.

Beslut om upprättande av kommunala mellanskolor fattades av 1909 års riksdag. Den lönereglering för lärarpersonalen vid nämnda skolor, vilken fastställdes av 1911 års riksdag, innehåller de första all­ männa bestämmelserna i fråga om sagda lärarpersonals avlöningsför­ hållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (AV 260.) 3

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nu gällande löneregleringar ävensom lönefrågans allmänna läge för de olika läroanstalternas vidkommande.

Do allmänna läroverken.

Nu gällande lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läro­ verken daterar sig från år 1904. På sätt av den ovan lämnade kort­ fattade redogörelsen framgår, kan någon verklig lönereglering för sagda lärarpersonal knappast sägas hava ägt rum under den långa tiden mellan år 1858 och år 1904, oaktat behovet av löneförbättring gav sig tillkänna redan kort efter den stora regleringen vid riksdagen 1856—58. När omsider vid 1904 års riksdag den så länge uppskjutna löne­ regleringen genomfördes, medförde densamma emellertid icke den för­ bättring i avlöningshänseende, som man i början väntat sig. Till grund för Kungl. Maj:ts framställning i läroverksfrågan vid 1904 års riksdag låg 1899 års läroverkskommittés år 1902 avgivna betänkande. I detta betänkande var förslaget till avlöningsbelopp uppgjort på grundval av uppgifter om levnadskostnader, av vilka de senaste voro från år 1898. Under den tid, som förflöt mellan detta år och år 1905, då löneregle­ ringen trädde i kraft, ägde en betydande böjning av den allmänna pris­ nivån rum. Under tiden före 1904 års lönereglering hade olägenheten av en låg begynnelseavlöning delvis uppvägts av rätten att vid uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig extra ordinarie tjänstgöring efter vunnen behörighet att utnämnas till ordinarie lärare. Läroverkskommittén ansåg, att en större inskränkning av denna lönetursrätt ej vore med rättvisa och billighet överensstämmande och föreslog med anledning därav bi­ behållande av nämnda förmån. Riksdagen uttalade emellertid den åsik­ ten, att lärarna vid de allmänna läroverken i tillämpliga delar borde underkastas de villkor och förbehåll, som i senast av riksdagen beslutade löneregleringar blivit intagna, i följd varav lärarna från och med år 1905 gingo förlustiga denna lönetursrätt. Jämför man den år 1904 genomförda löneregleringen med läro­ verkskommitténs förslag, finner man, att densamma, genom att berörda lönetursrätt borttogs, beträffande ämneslärares avlöningsförhållanden under den tidigare delen av deras ordinarie tjänstetid innebar en betydande försämring av de utav läroverkskommittén föreslagna avlöningsgrunderna.

Kung!. Maj:In nåd. proposition nr 260. 1 !)

Den genomförda löneregleringen var emellertid i sä måtto gynn­ sammare för lärarna än kommitténs förslag, att lärarna fortfarande 1'ingo uppbära avlöning i fem lönegrader, rfledan kommittén föreslagit eu in­ skränkning av lönegradernas antal till fyra. Värdet av detta ålderstillägg reducerades dock i hög grad därav, att det så sent, först efter 20 års ordinarie tjänstgöring, kommer lärarna till godo. Det må vidare erinras om en omständighet, som i sin mån min­ skade värdet av den nya löneregleringen, nämligen den lärarna ålagda skyldigheten att bidraga till egen pensionering. Verkställda beräkningar giva vid handen, att ordinarie adjunkt enligt de år 1904 fastställda och ännu gällande avlöningsgrunderna under de första 15 åren av sin ordinarie tjänstetid är ofördelaktigare ställd än om de av läroverkskommittén föreslagna avlöningsgrunderna varit gällande, samt att han under de första 20 åren av sin ordinarie tjänstetid är ogynnsammare ställd än om de under åren 1901—1904 gällande avlöningsbestämmelserna fortfarande ägt giltighet. Om sålunda 1904 års lönereglering redan i och för sig ej med­ förde önskvärd förbättring av lärarnas ekonomiska villkor, ter den sig också till sagda befattningshavares nackdel, om man skärskådar den­ samma mot bakgrunden av de löneregleringar, som under i stort sett samma tidsperiod genomfördes för andra statens tjänstemän. Man kan säga, att läroverkslärarnas lönefråga, länge svävande, sent kom till avgö­ rande, men dock för tidigt, i det densamma erhöll sin dåvarande lösning kort före den period, under vilken avlöningarna för stora grupper av ämbets- och tjänstemän anlagts efter en gynnsammare måttstock än den, som varit normgivande för lärarnas lönereglering. 1904 års lönereglering måste följaktligen betecknas ej endast såsom otillfredsställande utan även med hänsyn till de grunder, som i allmän­ het tillämpats vid å senare tid vidtagna löneregleringar, såsom otids­ enlig och föråldrad. Efter genomförandet av 1904 års lönereglering har en förbättring i avlöningsvillkoren* vidtagits endast för extra lärarnas vidkommande. Den tillfälliga löneförbättring, som riksdagen för år 1918 beviljat läroverkslärarna, är endast att anse som eu provisorisk åtgärd i avvaktan på en kommande definitiv reglering. För de detaljerade bestämmelserna i 1904 års lönereglering ävensom för i övrigt nu gällande avlöningsbelopp och andra därmed förbundna stadgande!! och föreskrifter redogör jag närmare i det följande.

20 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Högre lärarinneseminariet.

Nu gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet fastställdes vid riksdagarna åren 1904 och 1909, var­ jämte vid 1914 års senare riksdag löneförbättring tillerkändes vikarie­ rande lektorer vid seminariet. Om dessa bestämmelser gäller i huvudsak vad redan anförts beträf­ fande de allmänna läroverken. Det samband, som förefunnits och allt­ jämt ansetts böra bibehållas mellan sistnämnda läroanstalter och högre lärarinneseminariet, har jämväl erhållit sitt uttryck därutinnan, att vid seminariet i stort sett äro tillämpade enahanda avlöningsgrunder, som genom 1904 års lönereglering blevo gällande för läroverkens lärare. Man kan sålunda även ifråga om högre lärarinneseminariet med fog fälla det omdömet, att de för dess lärarpersonal gällande lönesatserna redan vid den tid, då de fastställdes, voro alltför knappt tillmätta samt att de äro otidsenliga i förhållande till nu i allmänhet gällande avlönings­ grunder.

Folkskoleseminarierna.

Nu gällande lönereglering för folkskoleseminarierna daterar sig jäm­ väl från år 1904. Genom senare vidtagna löneförbättringar hava vikarie­ rande adjunkter ävensom åtskilliga lärare i trädgårdsskötsel erhållit något förbättrade avlöningsförmåner. Om nu gällande avlöningsbestämmelser för folkskoleseminariernas lärarpersonal gäller i huvudsak vad förut sagts ifråga om de allmänna läroverken. Förhållandena äro emellertid för seminariernas vidkommande än mer otillfredsställande, detta beroende av andra omständigheter. Efter det folkundervisningskommittén genom sina utredningar och förslag förberett en reform av seminarieundervisningen, framlade Kungl. Maj:t för 1913 års riksdag proposition angående ökade anslag till folk­ skoleseminarierna. Genom att riksdagen beviljat .de av Kungl. Maj:t äskade anslagsförhöjniugar för förstärkande av seminariernas lärarkrafter och förbättring av deras utrustning, vilka erfordras för tillämpning av ny undervisningsplan vid dessa, läroanstalter, har sörjts för de i dessa avseenden nödvändiga förutsättningarna för en förbättrad seminarieundervisning. En icke mindre förutsättning är emellertid den lönereglering för seminarielärarna, som i berörda proposition betecknas såsom ett oeftergivligt villkor för en verklig reform av seminarieundervisningen. Enligt det nyssnämnda proposition bifogade statsrådsprotokollet uttalade dåvarande departementschefen den meningen, att det syntes

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 21

vara riktigast, att de nya lärartjänster, som vore erforderliga vid semi­ narierna, icke besattes med ordinarie innehavare, innan en löneförbätt­ ring blivit genomförd, som ifråga om dessa tjänster kunde få utöva den med densamma avsedda verkan, och att det sålunda under förhandenvarande förhållanden syntes lämpligast, att de nya lärartjänsterna tills vidare uppehölles av extra ordinarie lärare samt att de ledigförklarades och besattes med ordinarie innehavare, först sedan lönefrågan vunnit sin lösning. Om i det föregående avlöningsförhållandena för de allmänna läro­ verkens vidkommande betecknats såsom otillfredsställande och otidsenliga, kan man utan tvekan vedervåga det påståendet, att detta gäller i än högre grad beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna. Att med nuvarande lönesatser upprätthålla de krav, som efter senaste semiminariereform måste uppställas på där anställd lärarpersonal, torde ej vara möjligt. Nu gällande avlöningsbelopp för seminariernas lärare måste alltså anses icke stå i överensstämmelse med de reformerade undervisnings­ anstalter, varom här är fråga.

Folkskolorna.

Nu gällande lönereglering för lärarpersonalen vid folkskolorna fast­ ställdes år 1906. Till detaljerna i densamma ävensom till därutinnan vidtagna ändringar av såväl definitiv som provisorisk natur återkommer jag i det följande. Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1906 års riksdag var närmast föranlett av en utav centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening gjord framställning. På sätt av det propositionen bifogade ut­ draget av statsrådsprotokollet framgår, förklarade sig föredragande depar­ tementschefen beträffande omfånget av den då ifrågasatta löneförbätt­ ringen helst hava önskat kunna förorda ett förslag i fullständig överens­ stämmelse med vad som blivit av centralstyrelsen begärt. Finansiella skäl gjorde emellertid sådant omöjligt, och departementschefen hade där­ för nödgats stanna vid förordandet av ett förslag, som ej ägde samma räckvidd. Jämväl om folkskollärarnas lönereglering gäller, att den inträffade vid en tidpunkt, som omedelbart föregick den löneregleringsperiod, vilken inleddes genom reglering av avlöningsförhållandena för statskontoret och kommunikationsverken m. fl. Vid folkskollärarnas lönereglering tilläm­ pades ej samma grunder som vid de löneregleringar, vilka vidtagits efter

22 Klingl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

nämnda tidpunkt, och ifrågavarande lärare komrno sålunda att bliva stående på en relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer, med vilka de på grund av sin utbildning och sitt arbete borde vara jämnställda i avlöningshänseende. Eu jämförelse mellan folkskollärare och vissa grupper av tjänste­ män vid kommunikations verken giver vid handen, att de förra kommo att intaga eu i avlöningshänseende synnerligen ogynnsam ställning. De blevo icke blott sämre ställda än de studentbildade och realskolebildade tjänstemännen vid dessa verk, vilkas utbildning är närmast jämförlig med eller underlägsen folkskollärarnas, utan även sämre avlönade än liera tjänstemannagrupper utan högre kompetens än genomgången folkskolekurs. De manliga folkskollärarna blevo sålunda, trots den tid och de kostnader deras utbildning krävde, i avlöningshänseende sämre ställda än exempelvis linjeförmän, reparatörer och stationsförmän vid telegraf­ verket, postiljoner och postvaktmästare vid postverket samt banmästare av l:a och 2:a klass, tågmästare, vagnförmän och stationsmästare å 5:e och 6:e klassens stationer vid statens järnvägar. De blevo i avlönings­ hänseende närmast jämnställda med stationsbiträden vid telegrafverket samt följande tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar: lokomotiveldare, vagnskötare, förrådsförmän, maskin- och pannskötare samt stationsmästare å 7:e klassens stationer. Bedan denna jämförelse angiver, att om gällande avlöningsbestämnielser för folkskollärarna kan fällas samma omdöme som i fråga om förut omnämnda lärarkårer. Kommer härtill vidare de förhöjda levnadskostnaderna, vilka även frånsett nuvarande exceptionella förhållanden visat sig i hög grad känn­ bara i synnerhet för redan förut svagt avlönade befattningshavare, de ökade kostnader, lärarna måste vidkännas för sin egen utbildning, den snabba utveckling, som skolväsendet i många avseenden på senare tiden undergått, och de därav betingade större krav, som måste ställas på lärarna, måste man beteckna nu gällande lönesatser, med hänsyn till förhållandena, sådana de nu gestalta sig, såsom föråldrade.

Småskolorna.

Nuvarande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid småskolor och mindre folkskolor ävensom biträdande lärare vid folkskolor härröra från år 1908. Beträffande begynnelseavlöningen, som då fastställdes till 500 kronor, anförde föredragande departementschefen enligt det proposi­ tionen i ämnet bifogade utdraget av statsrådsprotokollet, att när han

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 260. 2 .">

stannat vid detta belopp, det ieke vore därför, att icke ett ännu något högre belopp skulle komma det verkliga behovet närmare, utan med föranledande av hänsynen till det allmännas ekonomi. Om sålunda redan vid denna tidpunkt den föreslagna och av riks­ dagen godtagna avlöningen för småskollärarkåren ansågs ej motsvara det verkliga behovet, måste detta i ännu högre grad giilla för nuvarande förhållanden. Till de detaljerade föreskrifterna i nu gällande avlöningsbestämmelser återkommer jag i det följande.

De högre folkskolorna.

På sätt ovan erinrats, daterar sig nuvarande lönereglering för de högre folkskolornas lärarpersonal från år 1907. Det förslag, som av Kung!. Maj:t detta år framlades för riksdagen, var närmast föranlett av en från 1905 års riksdag avlåten skrivelse, vari riksdagen begärde ut­ redning och förslag ifråga om förbättrade lönevillkor för lärarna vid de högre folkskolorna. I nämnda skrivelse gav riksdagen uttryck åt den uppfattningen, att den högre folkskolans lärare borde komma i åtnjutande av åtminstone samma löneförmåner, som då tillkomme de bättre av­ lönade inom lärarkåren vid den egentliga folkskolan. Till samma upp­ fattning anslöt sig Kungl. Maj:t i det förslag till lönereglering för ifråga­ varande lärarpersonal, som förelädes 1907 års riksdag och jämväl blev av riksdagen antaget.

De kommunala mellanskolorna.

Såsom i det föregående erinrats, reglerades avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna vid 1911 års riks­ dag. Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till nämnda års riksdag var närmast föranledd av en utav 1909 års riksdag avlåten skrivelse. I denna skrivelse framhöll riksdagen å ena sidan, att såväl kompetensfordringar som avlöningsförmåner borde avvägas med hänsyn därtill, att den kom­ munala mellanskolans undervisning måste hållas uppe på samma plan som realskolans och dess examen bliva fullt likvärdig med examen vid realskolan, å andra sidan att kompetensfordringarna icke finge ställas så, att dugliga lärare och lärarinnor, som vore behöriga för ordinarie an­ ställning vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten att, sedan deras reella kompetens prövats av överstyrelsen för rikets allmänna läro­ verk, vinna anställning vid kommunala mellanskolor.

24 Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

Vid framläggande för 1911 års riksdag av förslag till löne- och pensionsreglering för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal utgick föredragande departementschefen i anslutning till riksdagens skrivelse närmast från de för de högre folkskolornas lärare gällande bestämmelser i nämnda hänseende, dock med hänsyn tagen till olikheten mellan de båda skolarterna i fråga om årlig undervisningstid och lärarnas undervisningsskyldighet. Då emellertid departementschefen ansåg det nödigt, att kompetensen för anställning vid kommunal mellanskola underginge en icke oväsentlig skärpning utöver de för anställning vid högre folk­ skola gällande kompetensfordringar, ansågos dessa skärpta kompetens­ fordringar kräva en motsvarande höjning i avlöningen. Vidare ansåg departementschefen det önskvärt, att lärare, vilka förvärvat behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk, måtte kunna fästas vid den kommunala mellanskolan. Ville man tillförsäkra de kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, så finge man säkerligen utgå ifrån att dessa i allmänhet toge anställning vid kom­ munal mellanskola mera som en övergångsplats. Man finge därför nöja sig med att ställa det så, att sådana lärare kunde finna det fördelaktigt för det första att taga anställning vid kommunal mellanskola och vidare att sedan kvarstanna där ett ej alltför litet antal år. Kungl. Maj:ts med ledning av dessa synpunkter uppgjorda förslagtill avlöning för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor vann riks­ dagens bifall.

Lärarlönenämnden.

De otillfredsställande förhållanden, som känneteckna ovan berörda löneregleringar, hava också medfört, att tiden efter deras fastställelse ej blev, såsom man eljest haft anledning förvänta, en tid av lugnt och ostört arbete, utan i stället, på grund av lärarnas bekymmersamma ekonomiska villkor, inledningen till eu period av omfattande lönerörelser inom nästan samtliga de kårer, varonr här är fråga. Det dröjde ej länge, efter det de nu gällande löneregleringarna vunnit godkännande, förrän yrkanden framkommo, som ej endast inneburo partiella löneförbättringar för olika lärar­ grupper utan även avsågo en mer eller mindre genomgripande revision av de nuvarande lönesystemen. I fråga om de allmänna läroverken vill jag endast erinra därom, att framställningar inkommo, bland andra, från svenska lärarsällskapet angående revision av gällande lönestater (år 1910), från åtskilliga lärare

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

angående lektorernas löneförmåner (år 1910), från vissa rektorer angå­ ende ändrade bestämmelser beträffande rektorernas avlönings- och pen­ sionsförmåner (år 1910), från åtskilliga rektorsämbeten angående ortstilllägg till lärarna i Norrland (åren 1909 och 1910), från ämneslärarinnor vid statssamskolor angående behörighet till adjunktsbefattningar (år 1910), från teckningslärare angående ny lönereglering för teckningslärare (år 1910), från vissa rektorer angående avlöningsförhöjning för rektorer och ordinarie lärare vid pro vår släroverken (år 1912), från gymnastiklärare angående deras avlöningsförhållanden (år 1908), från svenska musiklärarsällskapet angående musiklärarnas avlöningsförhållanden (år 1913) o. s. v. Beträffande högre lärarinneseminariet gjordes år 1913 från rektor och lektorer vid nämnda seminarium framställning angående förbättrade avlöningsförmåner. Yad angår folkskoleseminarierna må särskilt erinras om det av folkundervisningskommittén år 1911 framlagda förslag angående omreglering av seminarielärarnas avlöningsförhållanden. För seminariernas vidkom­ mande må vidare framhållas petitioner från vissa rektorer ° angående ändrade bestämmelser rörande rektorernas pension (år 1910), från svenska seminarielärarföreningen om löne- och pensionsreglering för lärarna i trädgårdsskötsel (år 1911), från övningsskollärare angående lönereglering (år 1913) m. fl. I fråga om lärarpersonalen vid folk- och småskolor må erinras om flera av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening gjorda framställningar angående nämnda personals avlöningsförhållanden (åren 1909, 1912 och 1914), vidare om framställningar från vissa pen­ sionerade lärare angående förbättrade pensionsvillkor (år 1912), från cen­ tralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund angående löneregleringför folkskollärarinnor (år 1912), från föreningen Svenska folkskolans vänner angående småskollärarinnornas avlöningsförhållanden och rätts­ liga ställning (år 1914) o. s. v. Till förmån för lärarkårerna vid de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna gjordes framställningar såväl från vissa rek­ torer vid dessa läroanstalter (år 1914) som från Sveriges kommunala ungdomsskolors lärarförening (samma år). Redan den 5 juli 1912 fann emellertid Kungl. Maj:t, med hänsyn bland annat.till vad som anförts i åtskilliga då inkomna framställningar av nu angiven art, anledning uppdraga åt en utredningsnämnd den s. k. lärarlönenämnden, i det följande kallad nämnden att efter verk­ ställd undersökning framlägga förberedande förslag till ny löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen dels vid rikets allmänna läroverk där- Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (AV 260.) 4

26 K in tgl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vid även frågan om kvinnors anställning i utsträckt omfattning vid dessa läroanstalter borde tagas i betraktande — dels vid folk- och småskolorna, dels ock, i den mån förhållandena därtill kunde föranleda, vid med förut­ nämnda skolor närbesläktade läroanstalter. Till ordförande i nämnden föroi dnades förutvarande statsrådet, kanslirådet, numera överdirektören P. E. Lindström samt till ledamöter ledamoten av riksdagens första kam­ mare, lektorn J. F. Nyström, läroverksadjunkten A. Holkers, ledamoten av riksdagens första kammare, läroverksadjunkten O. Olsson, teckningsläraren K. H. Segerborg, seminarieadjunkten Anna Sörensen, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren, sedermera under­ visningsrådet N. O. Bruce, folkskolläraren S. Nylund, folkskollärarinnan Mathilda Persson och småskollärarinnan Anna Olsson. Vid avgivande av förslag rörande lärarlönenämndens tillsättning anförde dåvarande departementschefen, att vid en förestående reglering av läroverkslärarnas och folkskollärarnas m. fl. löner spörsmålet om för­ hållandet mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavares avlöningsför­ måner måste komma under övervägande. Detta hade, yttrade departe­ mentschefen, sin naturliga förklaringsgrund däri, att på undervisningsomiådet det kvinnliga arbetet blivit ej blott till omfattning utan ock i betydelse mera likvärdigt med det manliga än på de flesta andra verksam­ hetsfält, vadan nämnda spörsmål här blivit mera brännande och mera svårt att undanskjuta än annorstädes. Vidare framhöll departementschefen, att i åtskilliga av de vid till­ fället föreliggande underdåniga framställningarna ifrågasatts en sådan omläggning av hittillsvarande lönegrunder, att för lärarkårerna skulle fastställas enligt somliga två löneplan, ett för familjeförsörjare och ett för icke-familjeförsörjare, enligt andra åter tre löneplan, ett för familjeförsörjande manliga lärare, ett annat för icke-familjeförsörjande man­ liga lärare och ett tredje för kvinnliga lärare. De frågor, som avhandlats i berörda framställningar, vore enligt departementschefens mening i så måtto av mera sammansatt natur, än lönefrågor i allmänhet plägade vara, att de innefattade önskemål icke blott om högre lönebelopp utan därjämte om ändrade lönegrunder, av­ sedda att skipa större rättvisa än hittills varit rådande mellan skilda grupper av löntagare, framföi' allt mellan de manliga och kvinnliga. Den 31 oktober 1914 avgav lärarlönenämnden förslag till löneoch pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, folk- och småskolor’ högre folkskolor samt kommunala mellanskolor. Vid avgivande av nämnda förslag har nämnden jämväl tagit ståndpunkt till de spörsmål, vilka, på

Kanyl. Maj:t.i nåd. proposition nr ‘260. 27

sätt omförmälts, angivits såsom önskvärda att tagas under övervägande vid prövning av själva lönefrågan. Till nämndens förslag, såväl i vad det avser de mera allmänna och principiellt lönetekniska spörsmålen som i vad det avser de i detalj utformade bestämmelserna, återkommer jag närmare i det följande.

Lönefrågans ytterligare behandling.

Sedan sålunda nämnden avgivit sitt omförmälda löneregleringsförslag, blev detta förslag remitterat till ett antal olika myndigheter. De myndigheter, vilka avgivit infordrade utlåtanden över nämnda förslag, äro följande: läroverksöverstyrelsen, som i sin ordning infordrat yttran­ den från lärarkollegierna vid de allmänna läroverken, högre lärarinne­ seminariet och de kommunala mellanskolorna; folkskolöverstyrelsen, som i sin ordning infordrat yttranden från lärarkollegierna vid folkskoleseminarierna och lärarpersonalen vid de högre folkskolorna; samtliga dom­ kapitel och Stockholms stads konsistorium, vilka i sin ordning infordrat yttranden från vederbörande folkskolinspektörer; samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen, vilka i sin ordning infordrat yttranden från styrelserna för vederbörande statssamskolor och högre folkskolor; direk­ tionen över Stockholms stads undervisningsverk; socialstyrelsen; inspek­ tören för teckningsundervisningen; musikaliska akademien; direktionen över gymnastiska centralinstitutet; direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning. Härjämte bereddes tillfälle åt vissa föreningar att yttra sig över förslaget, nämligen läroverkslärarnas riksförbund, svenska extralärarförbundet, svenska seminarielärarföreningen, Sveriges kommunala ungdoms­ skolors lärarförening, centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, Sveriges folkskollärarinneförbund samt folkskolans vänner. Dessutom inkommo till Kungl. Maj:t i anledning av lärarlönenämndens omförmälda förslag utlåtanden och framställningar från vissa korporationer och sammanslutningar, nämligen Stockholms lärarsällskap, teckningslärarnas riksförbund, svenska gymnastiklärarsällskapet, svenska musiklärarsällskapet, akademiskt bildade kvinnors förening, föreningen G. C. T. samt Fredrika-Bremerförbundet. Lärarlönenämndens förevarande förslag ävensom samtliga ovan­ nämnda över detsamma avgivna utlåtanden överlämnades sedermera till löneregleringskommittén, vilken genom remiss den 3 september 1915 fick

28 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

sig anbefallt att avgiva utlåtande i ämnet. För ifrågavarande ärendes behandling förordnade Kungl. Maj:t såsom särskilda ledamöter i kom­ mittén rektorn A. Nordfelt och ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren E. Kristensson. Efter det ärendet sålunda hänskjutits till löneregleringskommittén, har till Kung]. Maj:t ingivits ett avsevärt antal utlåtanden och framställningar, avseende lönereglerings- och därmed sam­ manhängande frågor. Jämväl sistberörda utlåtanden och framställningar hava genom särskilda remisser överlämnats till nämnda kommitté för att tagas i övervägande i samband med prövning av lärarlönenämndens förslag. Den 21 februari 1918 har löneregleringskommittén avgivit betänkande i ämnet. I detta betänkande redogör kommittén i korthet dels för såväl nu gällande bestämmelser i förekommande frågor som nämndens förslag jämte inom nämnden förefintliga olika meningar i vissa stycken, dels för sådana över nämndens förslag direkt avgivna utlåtahden, vilka kommittén ansett sig böra särskilt uppmärksamma, dels ock för de genom särskilda remisser till kommittén överlämnade framställningar. Vad angår ovan­ nämnda över nämndens förslag direkt avgivna utlåtanden, har kommittén utarbetat och till trycket befordrat en sammanfattning av samtliga dessa; och har jag vid sådant förhållande ej ansett mig böra i detta samman­ hang närmare redogöra för sagda utlåtanden utan inskränker mig att här hänvisa till nämnda sammanfattning. Jag upptager i det följande endast de utlåtanden, vilka synas mig förtjänta av uppmärksamhet, lika­ som jag ock i sammanhang härmed omnämner de särskilda framställ­ ningar, vilka under lönefrågans senare skeden ingivits till Kungl. Maj:t. ^ id framläggande av mitt förslag följer jag den uppställning, som föreligger i löneregleringskommitténs utlåtande och vilken i sin tur jäm­ väl legat till grund för lärarlönenämndens omförmälda betänkande.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 200. 29

Kap. I. Behovet av löneförbättring.

Lärarlöne­ Lärarlönenämnden inleder sitt betänkande i ämnet med vissa utta­ nämnden. landen i fråga om behovet av en löneförbättring för de olika lärarkårer, vilkas avlöningsförhållanden nämnden anser böra underkastas revision. Därvid erinras till en början, hurusom år 1907, då löneförhållandena för statskontorets tjänstemän senast reglerades, kunde betraktas såsom gränsskillnaden mellan den löneregleringsperiod, som tog sin början i slutet av 1870-talet, och den nu pågående löneregleringsperioden; att så­ väl läroverkslärarna som folkskollärarna fått sina löner reglerade, de förra år 1904 och de senare år 1906, alltså kort före år 1907, då löne­ förhållandena för statskontorets tjänstemän senast reglerades, samt huru­ som i anledning av de nya löneprinciper, som därvid och vid följande löneregleringar kommit i tillämpning, nämnda lärare blivit stående på eu relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer, med vilka de borde i avlöningshänseende vara jämnställda. Detsamma gällde, enligt nämndens mening, de lärarkårer, för vilkas avlöningsförhållanden läroverkslärarnas och folkskollärarnas avlöningar vore normerande. Med hänsyn till stegringen av levnadskostnaderna finner nämnden det vara naturligt, att olika lärarkårer och lärargrupper funnit sig föran­ låtna att jämförelsevis kort tid efter det de erhållit sina senaste lönereg­ leringar framställa yrkanden om snar revision av dessa och om att där­ vid erhålla lönesatser, vilka stode i överensstämmelse med dåmera rådande levnadskostnader och gjorde dem i ekonomiskt avseende fullt likställda med jämförliga tjänstemannakårer. Nämnden har ansett sig böra sär­ skilt betona detta till bemötande av den invändningen, att lärarna fått sina löneförhållanden reglerade så nyligen, att de icke nu kunde göra anspråk på en ny lönereglering. Nämnden angiver vidare de särskilda omständigheter, som enligt dess mening tala för en revision av gällande avlöningsförhållanden för de olika lärarkårerna.

30 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

Löneregle Löneregleringskommittén har icke funnit anledning till några vä­ ringskom­ mittén. sentliga erinringar mot vad nämnden anfört i fråga om behovet av en löneförbättring för de lärarkårer, om vilka i det följande är fråga. Utan att dock kunna godtaga samtliga de motiv, som av nämnden andragits till stöd för ett behov i förevarande avseende, anser kommittén sådana omständigheter löreligga, som till fullo ådagalägga nödvändigheten av genomgripande omregleringar av avlöningsförhållandena för ifrågavarande lärarkårer. Vidare erinrar kommittén därom, att behovet av eu löneför­ bättring redan genom statsmakternas åtgöranden såtillvida behjärtats, som riksdagen i anledning såväl av Kungl. Maj:ts därom gjorda fram­ ställningar som av enskilda inom riksdagen väckta motioner beviljat till­ fällig löneförbättring åt samtliga förevarande lärarkårer. Så har en till­ fällig löneförbättring beviljats för lärarpersonalen vid folk- och småskolor för åren 1916, 1917 och 1918, för lärarpersonalen vid högre folkskolor för åren 1917 och 1918 samt för lärarkårerna vid de allmänna läro­ verken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de kommu­ nala mellanskolorna för år 1918. Under framhållande att kommittén följaktligen saknade anledning att närmare än nu skett ingå på spörsmålet om behovet av lönereglering för ifrågavarande lärarkårer — vilket behov torde genom riksdagens åt­ göranden och uttalanden få anses konstaterat — säger sig kommittén emellertid vilja i detta sammanhang i korthet angiva den allmänna stånd­ punkt i avseende å de särskilda avlöningsbeloppens beräknande, vilken kommittén ansett sig böra intaga vid bedömande av föreliggande löne­ frågor. Det har ej synts kommittén möjligt att vid de löneregleringar, som måste under nu rådande förhållanden äga rum, taga hänsyn till penning­ värdets nuvarande ställning eller till förhandenvarande exceptionella läge, än mindre att anpassa avlöningar efter förhållanden, vilka kunna antagas i en framtid inträffa men vilka för närvarande undandraga sisr vane be­ dömande. _ Den säkraste utgångspunkten i fråga om de statstjänare, vilkas lönefrågor i detta ärende äro föremål för kommitténs prövning, anser kommittén fördenskull vara den att ställa de avlöningsförmåner, som må böra förordas, i viss relation till de avlöningar, som nu enligt stat äro fastställda för andra statens befattningshavare av olika kategorier. Härvid torde naturligen hänsyn jämväl böra tagas till den tillfälliga löne­ förbättring, vilken riksdagen såsom ett provisorium redan beviljat olika lärarkårer.

Kiinyl. Maj:tu nåd. proposition nr 260. :w

Då kommittén sålunda för de statsanställda befattningshavare, om vilka nu är fråga, föreslår avlöningsbelopp, som äro ställda i visst förhållande till vad för närvarande i ordinarie avlöningar utgår till statstjänstemän i allmänhet, förutsätter kommittén, att de förra ävenledes må komma i åtnjutande av den ytterligare löneförbättring, vilken i form av krigstidstilllägg eller krigstidshjälp eventuellt kan komma statens tjänstinnehavare i allmänhet till del. Från en dylik förutsättning kan man enligt kommitténs mening däre­ mot icke utgå, då det gäller fastställande av kontanta avlöningsförmåner för de kommunalt anställda befattningshavare, vilkas lönefrågor i detta samman­ hang jämväl äro föremål för kommitténs behandling. Visserligen bestrides sistnämnda tjänstinnehavares avlöning till den långt övervägande delen av statsmedel, och det är huvudsakligen endast formerna för deras anställning, som göra dem till vederbörande kommuners tjänstemän. Dessa omständig­ heter skulle till äventyrs kunna tala för ett jämnställande av dem med de statsanställda befattningshavarna i förevarande avseende. Men de betrak­ tas dock såväl från kommunernas egen sida som av den gängse uppfatt­ ningen i övrigt alltjämt såsom kommunernas befattningshavare, varjämte må erinras, att de utav kommunerna förses med bostad och bränsle in natura eller ersättning härför och, vad landsbygden angår, ofta med planteringsland, ett förhållande, som bidrager att göra penningvärdets fall mindre tryckande för dem än andra, som icke äro i åtnjutande av dessa förmåner. Vid bedömande av de avlöningsbelopp, som nu må böra förordas för de kommunalt anställda befattningshavarna säger sig kommittén alltså hava tagit hänsyn till å ena sidan, att krigstidstillägg eller krigstidshjälp ej för närvarande utgår till dem, å andra sidan att en väsentlig och all­ män höjning av deras nuvarande avlöningar synes erforderlig. Huruvida även med de avlöningsbelopp, som kommittén föreslår för de kommunalt anställda lärarna, dessa i framtiden må kunna ifrågakomma till erhållande av krigstidstillägg eller krigstidshjälp från staten är ett spörsmål, som under förhandenvarande förhållanden kommittén finner undandraga sig dess bedömande.

I sitt betänkande har lärarlönenämnden framhållit, hurusom de Departeyrkanden, som från olika lärarkårers sida framställts angående förbätt- mcntsche/enrade avlöningsförhållanden, vore enligt nämndens mening fullt berätti­ gade. De myndigheter och korporationer, vilka yttrat sig över nämn­ dens betänkande, hava ytterligare understrukit behovet av en genomgå-

32 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

pande lönereglering, och från löneregleringskommitténs sida hava några erinringar i detta avseende icke framställts. Även från riksdagens sida hava uttalanden i omförmälda syfte gjorts. Sålunda anslöt sig 1915 års riksdag till statsutskottets uttalade förväntan, att de då fattade besluten om särskilda tillfälliga lönetillägg åt lärarpersonalen vid folk- och småskolor ej borde föranleda dröjsmål med framläggande för riksdagen av förslag om definitiv lönereglering för kåren i fråga, och i liknande sammanhang uttalade 1916 års riksdag sin förväntan, att ett förslag om fullständig lönereglering inom en snar fram­ tid bliver för riksdagen förelagt. Av den kortfattade redogörelse, jag i det föregående gjort angå­ ende lönefrågans nuvarande läge för de olika lärarkårernas vidkommande, torde framgå, att samtliga nu gällande avlöningsbestämmelser för nämnda kårer äro i mer eller mindre grad otidsenliga och föråldrade, samt att jag följaktligen finner ett starkt behov föreligga av en genomgripande förbättring av lärarnas ekonomiska villkor. Det förslag, som i ämnet nu avgivits av löneregleringskommittén, är till sina huvudgrunder och allmänna principer i stort sett enhälligt. Endast i vissa ej alltför väsentliga detaljpunkter hava inom kommittén avvikande meningar gjorts gällande. Kommitténs förslag synes mig vara av en sådan beskaffenhet, att en på detsamma grundad framställ­ ning torde kunna avlåtas till riksdagen. I det jag sålunda i det stora hela uttalar min anslutning till kommitténs förslag, har jag emellertid i en och annan punkt ansett mig böra avvika från detsamma. Härtill återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr tidt t. 33

Kap. II. Allmänna avlöningsgrunder.

A. Särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare.

I anslutning till det yttrande, som av dåvarande departementsche­ Lärarlöne­ nämnden. fen gjordes vid tillsättande av lärarlönenämnden (sid. 26) har nämnden till behandling upptagit frågan om särskilda lönetillägg åt familjeför­ sörjare. Nämnden redogör till en början för den under senare åren fram­ förda s. k. behovsprincipen, vars innebörd är, att befattningshavare, som är familjeförsörjare, skall åtnjuta högre avlöning än befattningshavare, som icke är familjeförsörjare. Mot nämnda princip hade uppställts principen: lika arbete, lika lön, vilken princip i allmänhet ansåges ligga till grund för statens nuvarande avlöningsväsen. Nämnden erinrar emellertid, att för närvarande betalningen för en och samma statstjänst kunde växla avsevärt, beroende på befattnings­ havarens rent personliga förhållanden. Sådana olikheter i avlöningen betingades av en hel del efter hand införda avlöningsformer, såsom ålderstillägg, ålderdomspension, invaliditetspension, reliktpension, avlöning under sjukdom m. m., av vilka somliga finge del, andra icke. Nämnden anser, att särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare vore lika mycket eller lika litet som nämnda avlöningsformer stridande mot principen: lika ar­ bete, lika lön. Enligt nämndens mening vore kravet på särskilt avlöningstillägg åt familjeförsörjare i grunden av samma natur som de i statens löneregle­ ringar tillgodosedda kraven på underhåll under sjukdom, högre avlöning för äldre tjänstemän, tjänstepension och reliktpension, av vilka förmåner somliga komme i åtnjutande, andra icke. Frågan vore sålunda, huruvida till de omständigheter, som för närvarande betingade variationer i avlö­ ningen, jämväl skulle läggas familjeförsörjningen, eller, som saken ock Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. {Nr 260.) 5

34 Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kunde uttryckas, huruvida till övriga, statstjänare ålagda försäkringar även skulle läggas familj eförsäkring. Den fråga, behovsprincipen sökt att lösa, vore icke en fråga om avlöningens storlek, utan om avlöningens fördelning. Nämnden undersöker därefter vad som i detta sammanhang borde förstås med familjeförsörjare och kommer därvid till det resultat, att, om familjetillägg skulle införas i statens avlöningsväsen, sådana tillägg endast borde tillgodokomma familjer med barn.

Beträffande frågan, i vilken omfattning principen om särskilda löne­ tillägg åt familjeförsörjare borde tillämpas, anför nämnden, bland annat, att, enligt nämndens statistik rörande manliga ordinarie folkskollärare och manliga småskollärare, år 1912 funnes inom dessa kårer 3,125 familjeförsörjande män och 2,278 icke-familjeförsörjande män. Om man antoge, att en lärares merkostnad för familjeförsörjning i genomsnitt uppginge till 400 kronor om året, skulle vid tillämpningen av grundsatsen om lö­ nens bestämmande med hänsyn till familjeförsörjarnas behov statens år­ liga utgifter för de nämnda manliga lärarnas avlöning bliva 400X2,278, d. v. s. över 900,000 kronor större, än om den ifrågasatta nya principen tillämpades. Sammanräknades både män och kvinnor inom nämnda kårer, skulle hela antalet familjeförsörjare uppgå till 3,226 och hela antalet icke-familjeförsörjare till 15,872. Om man nu vid dessa kårers löne­ reglering skulle, utan att fördela lönen med hänsyn till familjeförsörj­ ning, sätta lönen så högt, att familjeförsörjarna erhölle en fullt tillräck­ lig inkomst, skulle detta kosta staten 400X15,872, d. v. s. över 6 x/3 millioner kronor om året mera, än om den nya löneprincipen tillämpades. Av den verkställda utredningen drager nämnden den slutsatsen, att ju större en kår vore, desto svårare vore det att, utan lönens för­ delning med hänsyn till familjeförsörjning, för kåren åstadkomma en lönereglering, vid vilken såväl familjeförsörjarnas intressen som ock sta­ tens ekonomiska intressen på en gång behörigen tillvaratoges. Vid en sådan konflikt bleve det i allmänhet familjeförsörjarnas intressen, som finge stå tillbaka. Korteligen, folk- och småskollärarkåren kunde icke erhålla en lönereglering, som fullt tillgodosåge de manliga familjeför­ sörjarnas behov av en anständig bärgning, med mindre löneregleringen byggdes på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn till familjeför­ sörjning. Enligt nämndens mening angåve sålunda principen om särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare den enda utväg, på vilken man under nu-

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260. öf>

varande förhållanden kunde komma till en för folk- och smäskollärarna fullt tillfredsställande lönereglering. I fråga om läroverks- och seminarielärarna ställde sig enligt nämn­ dens uppfattning saken på ett annat sätt. Dessa kårer vore jämförelsevis små i förhållande till folk- och småskollärarkårerna, vadan frågan om den nya löneprincipens tillämpning vid de förra kårernas lönereglering icke på långt när hade den statsfinansiella betydelse, som då det gällde folk- och småskollärarna. Vidare vore avlöningarna vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna i allmänhet högre än vid folk- och småskolor, vadan behovet av särskilda familjetillägg syntes vara mindre vid de förra läroanstal­ terna än vid de senare. Härtill komme, att läroverks- och seminarielärarna i förhållande till övriga statstjänstemanuakårer intoge eu mindre isolerad ställning än folk- och småskollärarkåren, vadan den nya löneprincipen svårligen kunde tillämpas på de förra utan att draga med sig konsekvenser. Om den nya löneprincipen skulle tillämpas vid reglering av lönen för statstjän­ stemän, borde den enligt nämndens mening införas på en gång utefter hela linjen. Vidkommande lärarna vid de högre folkskolorna och vid de kom­ munala mellanskolorna anser nämnden, på anförda skäl, att dessa i be­ rörda hänseende böra jämnställas med folkskollärarna. Nämnden kommer alltså till det resultat, att den nya löneprin­ cipen bör tillämpas på de kommunalt anställda lärarna men icke på de statsanställda.

Sin uppfattning om de närmare villkor och bestämmelser, som böra stadgas i fråga om åtnjutande av familj etillägg, sammanfattar nämnden i följande förslag till bestämmelser angående grunderna för familj etillägg: Där i lönereglering, som av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställts, avlöningsformen familj etillägg förekommer, skall sådant lönetillägg utgå enligt nedan angivna grunder, ankommande det på Kungl. Maj:t att ut­ färda de närmare bestämmelser, som för tillämpning av dessa grunder må finnas erforderliga. 1. Rätt till familj etillägg tillkommer ordinarie manlig befattnings­ havare samt ordinarie kvinnlig befattningshavare, vars man är död, under förutsättning att befattningshavaren har eget äkta barn, som är ogift och icke uppnått 21 års ålder. Har ordinarie manlig eller kvinnlig befattningshavare, vars äkten-

36 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

skap ^ upplösts genom skilsmässa, eget äkta barn, som är ogift och icke uppnått 21 års ålder, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida rätt till familjetillägg skall tillkomma befattningshavaren. 2. Befattningshavare, som äger rätt till familj etillägg, skall erhålla ett familj etillägg, därest han har ett sådant barn, som i punkt 1 säges; två familj etillägg, därest han har tre sådana barn, och tre familj etillägg, därest han har fem sådana barn. 3. Varder befattningshavare, som åtnjuter familjetillägg, pensio­ nerad, äger han enahanda rätt till familjetillägg, som tillkommer ordi­ narie befattningshavare. 4. Kvinnlig befattningshavare, som för barn uppbär pupillpension från offentlig änke- och pupillkassa, äger att som familjetillägg erhålla endast vad som må erfordras för att utjämna skillnaden mellan beloppet av det eller de familjetillägg, befattningshavaren eljest skolat uppbära, och beloppet av den hennes barn tillkommande pupillpension. 5. Familjetillägg utgår från och med kalenderåret näst efter det, varunder rätten till tillägget inträtt, till slutet av det kalenderår, under vilket rätten till lönetillägget upphört. 6. Familjetilläggen utgå efter kalenderår. 7. Är befattningshavare tjänstledig på grund av styrkt sjukdom, äger han åtnjuta honom eljest tillkommande familjetillägg; är befatt­ ningshavare tjänstledig av annan anledning, ankommer det på Kungl. Maj:t, huruvida familjetillägg skall under tjänstledigheten till honom utgå.

Vid nämn- j förevarande dens förslag ,. n fråga äro vid nämndens förslag fogade särskilda fogade sär - yttranden sfcilda ytt­ dels av herr Per Elof Lindström, som omnämner, att han vid nämn­ randen. dens diskussioner framfört den tanken,' att vid statsläroverk anställd ordi­ narie lärarinna, som vore änka och hade barn under 21 år, skulle komma i åtnjutande av ett familjetillägg å ett mindre belopp, exempelvis 400 kronor om året för kvinnlig läroverksadjunkt; dels av herr Sven Nylund, som anser, att ett av de föreslagna familj etilläggen borde utgå såsom giftermålstillägg och de två övriga såsom barntillägg, exempelvis efter tillkomsten av andra och fjärde bar­ net (fröken Anna Olsson har förklarat sig i huvudsak instämma i herr Nylunds yttrande); dels ock av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda nämndens förslag om tillämpningen av principen om särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare jämväl på lärarna vid de högre folkskolorna och vid de kommunala mellanskolorna.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260. •>?

I likhet med nämnden anser löneregleringskommittén, att den ifråga- Lonereglevarande löneprincipen ej bör komma till användning beträffande statsan- ^utén" ställda lärare. Skulle det över huvud befinnas från statens sida sett ända­ målsenligt att för dess tjänstinnehavare tillämpa principen om särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare, anser kommittén detta spörsmål böra underkastas en ingående utredning; och därest denna löneprincip even­ tuellt skulle visa sig förtjänt av beaktande, synes den böra på en gång genomföras inom statsförvaltningen i dess helhet eller åtminstone väsent­ liga delar därav och ej, mera försöksvis, allenast inom vissa grenar av statstjänsten. Då kommittén funnit en allmän och väsentlig förhöjning av de kommunalt anställda lärarnas avlöning påkallad och följaktligen föror­ dar en sådan, har kommittén så mycket mindre ansett tillrådligt att i nämnda syfte för de ifrågavarande lärarna tillstyrka omförm älda löne­ princip, som därigenom uppenbarligen skulle föregripa den allmänna utredning, vilken kommittén anser böra föregå ett eventuellt införande av samma princip. En sådan utredning har kommittén funnit så mycket mera nöd­ vändig, som ifrågavarande princips utformande i detalj visat sig vara föremål för delade meningar beträffande ett flertal frågor. Dit höra, bland annat, frågorna om giftermålstillägg i stället för ett av barntilläggen, om den av barnen uppnådda ålder, vid vilken tilläggen skulle upphöra att utgå, eller om deras eventuella utgående oberoende av bar­ nens ålder, om tilläggens åtnjutande efter lärarens pensionerande samt om deras förhållande till ålderstilläggen och avlöningen i övrigt.

Lärarlönenämndens förslag i fråga om särskilda avlöningstillägg åt DeP^H' familjeförsörjare söker förverkliga den enligt min mening riktiga grund -men sc eJm‘ satsen, att man bör på ett bättre sätt tillgodose växlingarna i levnadsbehoven — i synnerhet den försörjningsplikt, som kan åligga löntagaren —och därefter jämka avlöningsförmånerna. Förslaget kan jämväl bereda större möjlighet att rättvist avväga lönebeloppen mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavare än eljest tillämpade avlöningssystem. Den av nämnden föreslagna löneprincipen har också tillvunnit sig erkännande från olika håll i det offentliga meningsutbytet. Att principen i fråga om de kommunalt anställda lärarkårerna särskilt framträtt och gjort sig gällande beror givetvis därpå, att inom dessa kårer de kvinnliga lärarkrafterna äro synnerligen talrika samt verksamma med enahanda uppgift och med samma anspråk ställt på deras arbete i avseende å

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

såväl arbetets kvalitet som dess kvantitet. Nämndens förslag innebär också principens tillämpning endast på sistnämnda lärarkårer. Till förmån för den föreslagna avlöningsprincipen talar ock den omständigheten, att densamma bland de tjänstemannagrupper, förslaget omfattar, vunnit en synnerligen stark anslutning.

torenade vissa svårigheter. Löneregleringskommittén har framhållit, huru­ som principens utformande i detalj visat sig vara föremål för delade meningar beträffande ett flertal frågor, på vilka kommittén anfört vissa exempel, och har kommittén med hänsyn härtill pekat på nödvändig­ heten av eu utredning i frågan. Det lärer ej heller kunna bestridas, att ett genomförande av dessa avlöningsprinciper på nu förevarande område kan vara ägnat att framkalla synnerligen vittgående konsekvenser med hänsyn till avlöningarna för statens egna tjänstemän. Om jag också å ena sidan såsom torde framgå av vad jag nedan amorf — anser mig böra skänka mitt erkännande åt rättvisan i de grundsats^, lärarlönenämnden med sitt förslag i nii berörda avse­ ende velat förverkliga, har jag å andra sidan icke knnnat undgå att hnna de av löneregleringskommittén gjorda invändningarna under förhandenvarande forhall afl den utgöra ett avgörande hinder för förslagets avfattande efter nämndens linjer. Hela lönefrågans lösning skulle enligt mm övertygelse aventyras på grund av uppkommande motsättningar med avseende pa sjalva löneprincipen, och då eu ytterligare utredning skulle tUI en oviss framtid uppskjuta denna synnerligen trängande lönereglering, i UT!mt m*f ^öra ansluta mig till löneregleringskommitténs på hittillsvarande grunder byggda och i denna punkt enhälliga förslag.

B. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning m. in.

Lärarlöne- Efter skärskådande av grunderna till kvinnornas lägre avlöning i förnämnden. hallande till männens, framhåller lärarlönenämnden, hurusom, sedan indu­ strialismen inskränkt den husliga verksamhetskretsen och drivit ut en större mangd kvinnor på den öppna arbetsmarknaden samt även i andra avseenden omgestaltat de samhälleliga förhållandena, frågan om kvinnornas lonei i förhållande till mannens inträtt i ett nytt och mera aktuellt skede Den starka ökningen i antalet självförsörjande kvinnor, deras stegrade

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 89

självkänsla, kvinnornas ökade inflytande på de samhälleliga angelägen­ heterna, deras sammanslutningar för gemensamma intressen och energiska agitation kunde antagas komma att föranleda en höjning av deras löner i förhållande till männens. Att utvecklingen skulle resultera i eu mera generell tillämpning av löneprincipen lika arbete, lika lön, anser nämnden icke sannolikt, i alla händelser från statens synpunkt icke önskvärt. Enligt nämndens mening borde staten åtminstone under nuvarande förhållanden hålla på att den familj ef örsörj ande mannen skulle komma i åtnjutande av högre lönein­ komst än den icke-familjeförsörjande kvinnan. Men även om man bortsåge från den differens i avlöning, som kunde påkallas av mannens familjeförsörjningsplikt, ansåge dock nämn­ den en allmännare formell likställighet i lönehänseende mellan kvinnor och män icke kunna eller böra uppställas som utvecklingens mål. Den olikhet i fysiskt och psykiskt hänseende, som faktiskt förefunnes mellan könen, ledde vanligen till en differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete. Det i diskussionen om manliga och kvinnliga löner uppställda postulatet lika lön för lika arbete saknade i de allra flesta fall sammanhang med själva samhällslivet, i det att den faktiska organisationen genom differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete innebure olika lön för olika arbete. Områden funnes emellertid och komme väl alltid att finnas, där män och kvinnor utförde samma slags arbete. Exempel härpå erbjöde just de områden, med vilkas avlöningsförhållanden nämnden hade att syssla. Om över huvud taget kvinnor skulle kunna befordras till lärarbeställningar, måste man enligt nämndens åsikt utgå från att kvinnorna kunde sköta dessa beställningar ungefärligen lika väl som männen, ty kvinnornas tillträde till dylika sysslor finge ej äga rum på bekostnad av undervisningens halt. Man kunde hysa olika uppfattningar, vilka lärar­ tjänster kvinnorna kunde nöjaktigt bestrida, men diskussionen härom vore en fråga för sig, som icke tillhörde detta sammanhang. Men även om samma slags tjänster komme att stå öppna för såväl kvinnor som män, funnes, såvitt för närvarande kunde ses, icke förut­ sättningar för formell likställighet i lönehänseende mellan manliga och kvinnliga lärare. För sådant ändamål skulle fordras, att, om man bort­ såge från övriga omständigheter, de kvinnliga lärarnas arbete vore icke blott av samma art utan även av samma omfattning som de manliga lärarnas, med andra ord att kvinnan ägde samma kraft och uthållighet som mannen. Såvitt nämnden kunnat utröna, förhölle det sig så, att

38 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kvinnorna i allmänhet icke ansåges kunna rå med samma arbetsbörda som männen, där arbetet vore av mera krävande art. I sammanhang härmed ville nämnden erinra om att kvinnorna vanligen pensionerades tidigare än männen.

Nämnden redogör härefter dels för de grunder, som tillämpats vid nu gällande löneregleringar för kvinnliga lärare, dels ock för löneregleringskommitténs förslag rörande grunderna för kvinnliga befattnings­ havares avlöning (kommitténs betänkande delen XXVII), och kommer därvid till det resultat, att, om man begränsade frågan till de fall, där manliga och kvinnliga lärare hade samma utbildning och samma slags tjänster, dessa grunder kunde sammanfattas sålunda, att de kvinnliga lärarnas avlöning borde sättas lägre än de manliga lärarnas på grund av dels männens familjeförsörjningsplikt, dels ock männens större arbets­ prestation, där skillnad i sådant avseende förefunnes. Beträffande den del av mannens avlöning, som kunde anses be­ tingad av hänsyn till hans familjeförsörjningsplikt, har nämnden, i lik­ het med löneregleringskommittén, ansett det avdrag från den manliga lärarens avlöning, som kunde anses motsvara familjeförsörjningsbehovet, böra bestämmas till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens effektiva avlöning, för tjänstår räknat, bleve i medeltal omkring 90 pro­ cent av motsvarande manliga tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår. Detta vad anginge statsanställda lärare. De kommunalt anställda lärarna skulle enligt förslaget erhålla särskilda familjetillägg, vadan vid jämfö­ relse mellan sålunda anställda manliga och kvinnliga lärares avlöning den icke familjeförsörjande manliga lärarens avlöning, utan något dylikt av familj eförsörj ning betingat avdrag, borde tagas till utgångspunkt vid jämförelsen.

Beträffande skillnaden mellan manliga o.ch kvinnliga lärares arbets­ prestation diskuterar nämnden frågorna, huruvida kvinnan kan under­ visa lika många timmar om dagen som mannen, huruvida hon icke på grund av hälsoskäl har behov av mera tjänstledighet än mannen, och huruvida hon kan tjänstgöra lika många år som mannen. Nämnden lutar åt den uppfattningen, att kvinnan i dessa avseenden är underlägsen mannen i arbetskraft, men har, då erfarenheten på ifrågavarande område ännu vore för liten, vid sina beräkningar utgått från förutsättningen av likställighet mellan mannen och kvinnan, utom i fråga om pensionsåldern, beträffande vilken nämnden, med vissa undantag, utgått från den skill­ nad, som i sådant avseende för närvarande förefunnes.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 41

Nämnden har sålunda vid beräkningen av kvinnliga lärares avlö­ ning utgått, vad statsanställda lärare anginge, från den manliga lärarens avlöning, på angivet sätt reducerad med hänsyn till familjeförsörjningsplikten, och, vad kommunalt anställda lärare beträffade, från avlöningen för icke-familjeförsörjande manlig lärare samt reducerat de sålunda an­ givna beloppen med hänsyn till de kvinnliga lärarnas lägre pensionsålder, där sådan föreslagits. Till de faktorer, som ansetts böra betinga skillnad mellan man­ liga och kvinnliga lärares löner, har nämnden lagt ytterligare en, nämligen männens värnplikt, därvid nämnden beräknat värnpliktsåret som ett tjänstår med en inkomst av 500 kronor, ungefärligen motsvarande statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder och dagavlöning. Slutligen har nämnden vid beräkningen av kvinnliga lärares av­ löning, i nära anslutning till löneregleringskommittén, tagit hänsyn till de olika dödliglietsförhållandena bland manliga och kvinnliga lärare, ävensom, i likhet med kommittén, till manliga lärares skyldighet att bi­ draga till efterlevande anhörigas pensionering. Yad nämnden sålunda föreslagit avsåge icke småskollärarkåren, vars rekrytering med män nämnden icke anser för något statsintresse, och för vilken kår nämnden därför endast föreslagit en — för kvinnan avsedd — löneskala. I

I nu berörda avseenden hava vid nämndens betänkande fogats sär­ Vid nämn­ dens betän­ skilda yttranden kandefoqade dels av herr Per Elof Lindström, som, bland annat, framhåller, särs kåda yttranden. att man åtminstone tills vidare, och intill dess man erhållit en större erfarenhet rörande kvinnornas prestationsförmåga i offentliga tjänster, borde lösa frågan om kvinnliga befattningshavares löner oberoende av vad som i de särskilda fallen kunde varda för tillfället stadgat rörande deras anställnings-, tjänstgörings- och pensionsförhållanden m. in., att man följaktligen måste avstå från att söka lösa frågan med matematisk exakthet och i stället tänka sig en mera diskretionär lösning av spörs­ målet, samt att han för egen del ej kunde finna någon skäligare norm för bestämmandet av de kvinnliga lärarnas löner än den, att avlöningen skulle vara sådan, att den satte lärarinnan i stånd att hålla sig uppe på samma sociala och kulturella nivå som hennes manlige kamrat; dels av herr Olof Olsson , som förklarat sig ej kunna biträda för­ slaget att vid bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner låta reducera dessa med ett belopp, motsvarande familj eförsörjningsbehovet; Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (AV 260.) 6

42 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dels och av fröken Anna Sörensen, som anser, att nämnden bort föreslå, att de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner av­ vägdes så, att deras effektiva avlöning så nära som möjligt komme att närma sig den effektiva avlöningen för manlig icke,-familjeförsörjare med de av nämnden föreslagna avlöningsförmånerna.

Löneregie- Löneregleringskommittén erinrar, hurusom kommittén i sitt den 13 ”mittén1 januari 1911 avgivna betänkande (delen XXVII) med förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar, behandlat vissa av de spörsmål, som i förevarande avseende varit föremål för nämndens ompröv­ ning, och påpekar, att nämnden i sitt nu föreliggande förslag i stort sett anslutit sig till den uppfattning, som kommittén i detta betänkande gjort gällande beträffande förhållandet mellan manliga och kvinnliga befatt­ ningshavares avlöningsförmåner. Kommittén bringar vidare i erinran, att nämnden till grund för sitt förslag i fråga om avlöningsbeloppen för de kvinnliga lärarna lagt en av lektorn E. Göransson och docenten, numera byråchefen E. Strids­ berg gjord beräkning (Bil. II till nämndens betänkande). Då nämndens förslag synes i huvudsakliga hänseenden ansluta sig till den uppfattning, åt vilken kommittén förut givit uttryck, säger sig kom­ mittén varken i nämndens uttalanden i förevarande fråga eller av någon i övrigt till kommitténs kännedom kommen omständighet hava funnit anled­ ning att nu frångå den sålunda i huvudsak för kommittén och nämnden gemensamma ståndpunkten. Efter att hava preliminärt fastställt de av­ löningar, som kommittén kunde anse sig böra förorda för manliga lärare, har kommittén uppdragit åt Göransson att verkställa en beräkning be­ träffande kvinnliga lärares avlöning, gjord efter enahanda grunder som den, på vilken nämndens lönebelopp grunda sig. De belopp, vartill Göransson vid nämnda beräkning kommit, hava för kommittén tjänat som utgångspunkt vid bedömandet av de kvinn­ liga lärarnas avlöningar, varvid kommittén dock vidtagit sådana jämk­ ningar, som kommittén ansett av förhållandena påkallade, och sålunda i viss mån beaktat den uppfattning, som erhållit ett uttryck i Lindströms ovan berörda särskilda yttrande.

Pepnrte- Till de faktorer, vilka inverka på spörsmålet om beräkning av de mentschefen. kvinnliga lärarnas avlöning, hör, bland andra, frågan om lärarinnornas pensionsålder. På sätt av det följande framgår., har jag ansett mig böra i avseende å den levnadsålder, vid vilken kvinnliga lärare skola äga rätt

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 43

att komma i åtnjutande av pension, utgå från de bestämmelser, som i den civila pensionslagen äro stadgade för kvinnliga tjänstinnehavare i allmänhet. Härtill återkommer jag emellertid längre fram. Från denna utgångspunkt och med tillämpning i övrigt av de grunder, på vilka lärarlönenämndens och löneregleringskommitténs förslag i förevarande avseende äro byggda, har jag låtit verkställa beräkning av de avlöningsbelopp, vilka skulle tillkomma de kvinnliga befattningshavare, om vilka här är fråga. Jag har därvid i stort sett kommit till samma belopp, vilka återfinnas i kommitténs förslag, och torde detta bero därpå, att kommittén, som utgått från en pensionsålder av 58 år, i avse­ ende å de efter matematisk uträkning erhållna beloppen vidtagit vissa jämkningar uppåt. I ett fall har emellertid den av mig anbefallda be­ räkningen givit till resultat högre belopp än dem, som av kommittén framlagts, nämligen beträffande kvinnliga lärare vid folkskolor; att ob­ servera är dock, att i detta fall kommittén vidtagit en jämkning nedåt av det efter matematisk uträkning erhållna beloppet.

C. Grunderna för övningslärarnas avlöning vid de allmänna läro­ verken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Lärarlöne­ Med avseende å den för undervisningen i övningsämnena erforder­ nämnden. liga utbildningen har lärarlönenämnden ansett, att dessa ämnen kunde indelas i två grupper, nämligen å ena sidan teckning, musik och gym­ nastik, å andra sidan manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. Med avseende å undervisningsstadiet har nämnden ansett, att en skillnad borde göras mellan å ena sidan de högre allmänna läroverken, folkskole­ seminarierna och högre lärarinneseminariet, å andra sidan realskolorna för gossar och statssamskolorna. Vidare förordar nämnden i fråga om förevarande tjänster: att en ordinarie lön bestämmes med hänsyn till det minsta antalet undervisningstimmar, som i ämnet förekommer vid det slag av läroan­ stalter, varom i varje särskilt fall är fråga; att för extra tjänstgöring ersättning lämnas, beräknad efter vecko­ timme, utgående med högre belopp, allt eftersom läraren befinner sig i högre lönegrad; att lärare ej må erhålla ersättning för mera än 32 timmar i vec­ kan, däri inräknat det timantal, med hänsyn till vilket den ordinarie

Kungl. M'aj:ts nåd. proposition nr 260.

lönen bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t må kunna medgiva lärare i teckning vid allmänt läroverk och lärare i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd vid folkskolesemmarium ersättning för intill 34 veckotimmar; att vid bestämmande av lärares avlöning under sjukdom och pen­ sion ersättningen för den extra tjänstgöringen tillgodoräknas honom på samma sätt som den ordinarie lönen. Frågan om avlöningen för kvinnlig lärare, då hon innehar samma slags tjänst som manlig lärare, anser nämnden böra lösas sålunda att avlöningen för den förra sättes i ungefärligen samma relation till av­ löningen för den senare som avlöningen för kvinnlig läroverksadjunkt till avlöningen för manlig läroverksadjunkt. • intalet ålderstillägg bör enligt nämndens mening vara för samtliga ovmngslärare detsamma, och förordar nämnden i sådant avseende samma antal ålderstillägg, som nämnden ansett böra komma lärare, i allmänhet till godo, nämligen tre. Ersättningen för den s. k. extra tjänstgöringen anser nämnden hora beraknas efter samma grunder som den ordinarie lönen eller ersätt­ ningen för den tjänstgöring, efter vilken den ordinarie lönen beräknats Nämnden har vidare sökt att få någon hållpunkt för bestämmande av beloppet av ovnmgslärarnas avlöning. För sådant ändamål har nämn­ den gjort en jämförelse mellan å ena sidan manliga tecknings-, musikoch gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk och folkskoleseminarier, a andra sidan manliga läroverksadjunkter. Av en sådan jämförelse framginge, att de förra lärarna hade dels mindre omfattande utbildning, dels mindre krävande hemarbete än de senare, båda omständigheterna av natur att föranleda en minskning i de förra lärarnas avlöning i förhål­ lande till de senares. Sedan nämnden med anledning härav beräknat, huru stor avlöning tor veckotimme borde tillkomma manliga lärare i teckning, musik och gymnastik vid berörda läroanstalter, har nämnden beräknat avlöningen för motsvarande kvinnliga befattningshavare vid de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet. Genom att i de avlöningsbelopp, som sålunda beräknats för mall­ ra och för kvinnliga lärare i teckning, musik och gymnastik vid dessa läroanstalter, göra skäliga reduktioner har nämnden kommit till de avlö­ ningsbelopp, som borde fastställas dels för undervisningen i övriga övningsamnen, vilka förutsatte en mindre omfattande utbildning, dels ock tor undervisningen i övningsämnena vid realskolor och samskolor, vilken hnge anses i någon mån mindre krävande.

Kuntjl. Maj:ta nåd. proposition nr 260. 45

Löneregle- 1 avseende å grunderna för ifrågavarande övnings)årares avlöning ringsgiver löneregleringskommittén uttryck åt den uppfattningen, att det avlö­ kommittén. ningssystem, som här varit tillämpat och vars bibehållande nämnden i stort sett förordar, är synnerligen invecklat ävensom att det vore önskvärt, att efter genomförandet av en länge påyrkad omorganisation av musikoch gymnastikundervisningen på detta område enklare och mer enhetliga grunder bleve gällande. T de yttranden, som avgivits över nämndens betänkande, hade ock­ så framkommit förslag i syfte att omlägga avlöningsförhållandena för ifrågavarande lärarkårer, varvid främst borde erinras om de önskemål, som gjorts gällande för ett jämnställande av dessa lärare med ämneslärarna, d. v. s. för eu fast avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar. Även om från flera synpunkter ett dylikt önskemål enligt kommitténs uppfattning kunde anses hava fog för sig, ansåge sig kom­ mittén dock icke, med hänsyn till den varierande tjänstgöringsskyldighet, som för närvarande vid olika läroverk åligger övningslärama, böra för­ orda en dylik omläggning av nu gällande avlöningsgrunder. Kommittén finner sig följaktligen böra i stort sett förorda de av nämnden föreslagna grunderna. Nämnden hade ansett, att eu skillnad, såsom nu är fallet, borde bibe­ hållas mellan övningslärama vid å ena sidan de högre allmänna läro­ verken och å den andra realskolorna. Från ett flertal håll hade yrkats upphävande av denna skillnad. Om ock vissa skäl kunde anföras för sistnämnda yrkande, funne kommittén sig dock ej kunna förorda ett jämnställande i avlöningshänseende mellan befattningshavare, vilkas av­ löningar hittills utgått efter så olika löneskalor, som här varit fallet. Vidare hade nämnden förordat, att avlöningarna för övningslärare vid de högre allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna skulle utgå efter samma måttstock. Gentemot detta förslag hade betonats, att övningslärama vid folkskoleseminarierna borde i avlöningshänseende er­ hålla en gynnsammare ställning än motsvarande lärare vid de högre all­ männa läroverken. Förslag i denna riktning hade framställts av flertalet lärarkollegier vid folkskoleseminarier, varjämte folkskolöverstyrelsen gjort sig till tolk för enahanda yrkande. Kommittén har funnit de skäl, som anförts härför, övertygande. Den olika karaktären och uppgiften hos de högre allmänna läroverken å den ena sidan och folkskoleseminarierna å den andra likasom ock de ifrågavarande ämnenas olika ställning på de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas undervisningsplan synas kommittén motivera en avlöning åt seminariernas övningslärare, beräknad efter en högre mått-

46 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

stock än åt de högre allmänna läroverkens. Kommitténs förslag till avlöningsbelopp är ock uppgjort med hänsyn till denna uppfattning. Beträffande avlöningarna för manliga och kvinnliga övningslärare har kommittén tillämpat enahanda principer i avseende å beräkning av lönebeloppen, som kommittén använt sig av, då det gällt att bestämma avlöningarna för ämneslärare. Vad nämnden i övrigt i detta kapitel anfört, har ej ansetts föran­ leda något särskilt uttalande från kommitténs sida.

Departe­ I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift ävensom i ett antal till mig mentschefen gjorda hänvändelser hava åtskilliga kvinnliga övningslärare vid de all­ männa läroverken anhållit, att kvinnlig övningslärares avlöning, såsom hittills varit fallet, måtte utgå efter samma grunder som för manlig övningslärare under förutsättning av lika tjänstgöringstid. Med hänsyn till de allmänna grundsatser, löneregleringskommittén gjort gällande i fråga om förhållandet mellan manlig och kvinnlig lärares avlöning, torde emel­ lertid ett sådant yrkande ej kunna röna tillmötesgående, utan har jagfunnit mig böra avfatta mitt förslag i enlighet med kommitténs hemställan.

D. Pensionsålder.

Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinne­ seminariet och folkskoleseminarierna.

Nuvarande Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den bestämmel­ ser. 11 oktober 1907 inträder för manlig tjänstinnehavare rätt att komma i åtnjutande av hel pension vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår. Från denna bestämmelse äro undantagna, bland andra, lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna. Enligt pensionslagen samt — beträffande övningslärare vid folkskolese­ minarierna — enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier inträder nämligen rätt till hel pension för manliga gym­ nastiklärare vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår samt för övriga manliga lärare vid uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för ifrågavarande tjänst­ innehavare vid den för rätt till erhållande av hel pension stadgade lev­ nadsåldern, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 26U. 47

tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda 70 år. Nämnden föreslår, att' rätt att komma i åtnjutande av hel pension Lärarlöneo . . .. , nämnden. ma inträda för manliga gymnastiklärare, såsom för närvarande, vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår; samt för övriga manliga övningslärare och för manliga ämneslärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår. Nämnden erinrar, hurusom ett stort antal lärare vid den tid, då de vore skyldiga att avgå från tjänsten, icke hunnit förvärva det för erhållande av hel pension erforderliga antal tjänstår. Enligt en av nämnden verkställd beräkning, avseende 1912 års slut, skulle vid de allmänna läroverken endast 56,2 procent av lektorerna och 61,6 procent av adjunkterna vid 65 års ålder hava uppnått det för erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår. Nämnden anser därför en ändring av pensionslagen erforderlig i syfte att bereda ett nå­ got större antal lärare än enligt nu gällande bestämmelser vore fallet möjlighet att avgå från tjänsten med hel pension. Då ifrågavarande lä­ rare vore skyldiga att avgå från tjänsten vid en levnadsålder, som vore två år lägre än den för manliga civila tjänstinnehavare i allmänhet stad­ gade, och då de med hänsyn till utbildningstidens längd icke kunde an­ tagas komma i tjänst tidigare — utan snarare senare — än flertalet andra civila tjänstinnehavare, anser nämnden det vara- nödvändigt, att en motsvarande skillnad gjordes beträffande tjänståldem. I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lär o- Över verksöverstyrelsen, med vidhållande av nämndens förslag i fråga om lev- ™g‘v°l8ut? nadsåldem, att manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och låtande. högre lärarinneseminariet såväl som manliga övningslärare vid samma läroanstalter måtte kunna erhålla full pension efter 30 tjänstår. Över­ styrelsens sänkning av det utav nämnden föreslagna antalet tjänstår från 33 till 30 motiveras huvudsakligen därmed, att enligt nämndens förslag alltför många lärare — ungefär var femte lärare — skulle allt framgent få åtnöja sig med avkortad pension vid avskedstagandet. Med den av överstyrelsen föreslagna tjänståldern skulle av lektorerna 91 procent och av adjunkterna 88,76 procent komma i åtnjutande av oavkortad pension vid avskedstagandet.

48 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Löne­ Med avseende å vad i frågan förekommit anser sig kommittén böra regleringskommittén ansluta sig till nämndens förslag. Kommittén erinrar, att i avseende å beräknande av tjänstår bestämmelserna i den civila pensionslagen äro syn­ nerligen vida, i det att de medgiva sådan beräkning omedelbart från och med att vederbörande blivit anställd såsom extra ordinarie lärare. De av nämnden anförda siffrorna ådagalägga emellertid, att det oaktat ett missför­ hållande föreligger i förevarande avseende. Den av läroverksöverstyrelsen gjorda beräkningen synes förutsätta, att vederbörande först vid inemot 35 års ålder skulle komma in på lärarbanan. Kommittén kan ej annat än anse, att, därest lärarbanan skulle först vid så sen tidpunkt i livet mera allmänt beträdas, däri läge ett synnerligen olägligt förhållande. Den tendens hos den studerande ung­ domen, som uppgives numera göra sig alltmer gällande, nämligen att fortast möjligt avsluta sin utbildning och nå en tryggad utkomst i livet, torde vara ägnad att med tiden medföra ändring i nämnda hänseende. Kommittén kan vid sådant förhållande i varje fall ej förorda en förkortning av tjänståldern utöver vad nämnden föreslagit.

Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinne­ seminariet och folkskoleseminarierna.

Nuvarande Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension in­ bi stämmel- Ser. träder för kvinnlig tjänstinnehavare rätt att komma i åtnjutande av hel pension vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår, dock att för ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folk­ skoleseminarierna sådan rätt inträder vid 55 levnads- och 25 tjänstår. Enligt omförmälda bestämmelse i pensionslagen är pensionsåldern sålunda 60 levnads- och 30 tjänstår för kvinnlig övningslärare vid allmänt läro­ verk och högre lärarinneseminariet. Samma bestämmelse tillämpas även på kvinnlig övningslärare vid folkskoleseminarium.

Lärarlö »e- Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension nämnden. må inträda för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 lev­ nads- och 30 tjänstår. Till stöd härför åberopar nämnden dels den omständigheten, att pensionsåldern för kvinnliga lärare vid enskilda läroanstalter vore fast­ ställd till 60 år, dock med rätt för lärarinna att avgå från tjänsten med pension vid 55 års ålder ävensom rätt att med läroverksöverstyrelsens medgivande kvarstå till 63 års ålder, dels ock det förhållandet, att enligt statistiken medelpensionsåldern för de i stad tjänstgörande folkskola™-

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260. 49

linnorna — vilka lärarinnor arbetade under förhållanden, som närmast kunde jämföras med de statsanställda lärarinnornas — något överskrede 60 år. Vidare erinras, hurusom folkundervisningskommittén i sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna för-' ordat en höjning av de kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder till 60 år, i samband varmed tjänståldern borde sättas till 30 år. I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande har herr Olof Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämndens förslag om en höjning kande fogat av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till 60 år. särskilt ytt-

I sitt över nämndens betänkande, i vad det avser respektive lärårkårer, avgivna yttrande tillstyrker läroverksöverstyrelsen bibehållande av 'kommittén. nuvarande levnads- och tjänstålder, under det att folkskolöverstyrelsen förordar nämndens förslag. Vid bedömande av denna fråga erinrar kommittén, hurusom de be­ stämmelser i civila pensionslagen, vilka reglera kvinnliga tjänstinnehavares pensionsålder, äro av relativt sent datum. Den erfarenhet, som på före­ varande område till äventyrs kan åberopas, anser kommittén icke erbjuda någon säker grund vid bedömande av lämpligheten att höja ifrågavarande befattningshavares pensionsålder så, som nu föreslagits. De omständig­ heter, som av Olsson i hans ovanberörda särskilda yttrande anförts, synas jämväl förtjänta av beaktande. Skall emellertid i anledning av vad nu yrkats en höjning utöver nu fastställda pensionsålder vidtagas, synes det kommittén, att försiktig­ heten bjuder att ej med ens sätta åldern så hög som av nämnden ifrågasatts. Kommittén anser sig kunna gå en medelväg och förordar i sådant hänseende, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension må inträda för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna vid 58 levnads- och 28 tjänstår.

Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.

Lärarna vid dessa övningsskolor äro för närvarande delaktiga i Nuvarande folkskollärarnas pensionsinrättning och berättigade till hel pension vid melser. uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår. Enligt kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier inträder skyldighet att avgå från Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 7

50 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tjänsten för manlig lärare vid övningsskola vid uppnådda 60 levnadsoch 30 tjänstår samt för kvinnlig sådan lärare vid uppnådda 55 levnadsoch 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall må finna skäl tilllåta läraren att vid tjänsten kvarstå.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, att lärare vid övningsskolorna måtte erhålla or­ nämnden. dinarie anställning, och skulle vid bifall till detta förslag lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension äga tillämpning å dem. Härav skulle bland annat följa, att samma ålder stadgas för rätt till er­ hållande av hel pension och för skyldighet att avgå från tjänsten. Nämnden, som vidare föreslår, att rätt till erhållande av hel pen­ sion skall tillkomma manlig och kvinnlig folkskollärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår, anser, att samma bestämmelse borde gälla för manlig och kvinnlig övningsskollärare, och förordar, under förutsättning av bifall till nämndens förslag angående dessa lärares anställningssätt, in­ förandet av den bestämmelsen i allmänna pensionslagen, att rätt till hel pension må tillkomma manlig och kvinnlig lärare vid folkskoleseminariums övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår. Löne- Kommittén, som ansluter sig till nämndens förslag angående bere­ regleringskommittén. dande av ordinarie anställning åt ifrågavarande lärare, föreslår i annat sammanhang, att desamma må undantagas från bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, och att dem må med­ givas rättighet att kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning. Vid sådant förhållande förordar kommittén, i anslutning till vad kommittén föreslår i fråga om lärare vid folkskolor, att rätt till hel pen­ sion må tillkomma manlig lärare vid folkskoleseminariums övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår och kvinnlig sådan lärare vid uppnådda 58 levnads- och 30 tjänstår.

Lärare vid folkskolor och högre folkskolor.

Nuvarande Enligt § 14 i gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsbestäm­ melser. inrättning äger varje pensionsberättigad folkskollärare rätt till hel pen­ sion, då han uppnått 55 års ålder och räknar 30 tjänstår. Rätt till avkortad pension (utom i det fall, att obotlig sjukdom föreligger) tillkommer enligt § 16 i samma reglemente folkskollärare, som avgår från tjänsten tidigare än nyss är sagt, dock först sedan han fyllt 50 levnadsår och såsom folkskollärare tjänstgjort minst 25 år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

1 § 1 inom. 5 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning åt lärare vid folkskolor och småskolor, enligt lydelsen i kungl. kungörelsen den 14 september ,1906, är stadgat, att lärare är skyldig att, så snart lian uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel pension, avgå från tjänsten, vederbörande skolstyrelse dock obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigades fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig för folkskolan. Av denna bestämmelse anser nämnden framgå, att läraren ej är skyldig att avgå från tjänsten, förrän han efter uppnådda 60 år jämväl uppnått det antal tjänstår, som utgör villkor för erhållande av hel pension. Lärarlöne- Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension nämnden. må inträda för såväl manliga som kvinnliga lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår. I fråga om tiden för sådan förtidspensionering, som omförmäles i § 16 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, föreslår nämn­ den, att avkortad pension enligt denna paragraf må komma att utgå efter grunder, som i pensionsreglementet närmare angivas, därest läraren fyllt 55 levnadsår och räknar minst 25 tjänstår. Vidare föreslår nämnden, att lärare skall vara skyldig att avgå från tjänsten vid uppnåendet av den för rätt till erhållande av hel pen­ sion stadgade levnadsåldern (d. v. s. enligt nämndens förslag 60 år). Vid nämn­ I fråga om nämndens förslag beträffande pensionsålder är vid be­ dens betän­ tänkandet fogade särskilda yttranden kande foga­ de särskilda dels av herr Per Elof Lindström, som anser, att skyldighet att avga yttranden. från tjänsten borde för manliga lärare — lärare i gymnastik undantagna — inträda vid 65 levnadsår och för kvinnliga lärare inträda vid 60 lev­ nadsår, dock att med hänsyn till folk- och småskollärartjänsternas be­ svärlighet å vissa delar av landsbygden pensionsåldern för berörda lärar­ grupper borde sättas något lägre (herr J. F. Nyström har instämt härut­ innan); dels och av herr Olof Olsson, som förklarat sig icke kunna biträda nämndens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till 60 år. Mot nämndens ifrågavarande förslag, särskilt i vad det angår kvinnliga lärare, hava från fackmyndigheters sida starka betänkligheter utta- kommittén. lats; även folkskolöverstyrelsen har givit uttryck häråt, men dock ej ansett sig kunna framställa något annat yrkande än nämndens.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kommittén, som till fullo inser, att förhållandena i förevarande avseende ställa sig olika, allt efter som det är fråga om lärare på lands­ bygden eller i städerna, anser sig dock, vad angår manlig lärare, icke, med hänsyn till vad nämnden till stöd för sitt förslag anfört, kunna förorda eu ändring av nämndens förslag. Beträffande åter kvinnliga lärare synas enligt kommitténs mening" övervägande skäl föreligga för en sänkning av deras pensionsålder under vad nämnden föreslagit. Kommittén, som anser, att levnadsåldern för erhållande av hel pension bör sättas lika för samtliga kvinnliga lärare, i n-Vllka läroanstalter de än tjänstgöra, vill följaktligen även för folk­ el1*?™01™ vidkommande förorda, att sagda levnadsålder bestämmes j1: a° ar- . Vftd angår tjänståldern, anser kommittén densamma böra bibehållas vid den nuvarande eller alltså 30 år.

Lärare vid kommunala mellanskolor.

bestämmel- . Beträffande pensionsåldern för manliga och kvinnliga lärare vid kommunala mellanskolor gäller enligt kungl. kungörelsen den 8 december 1911 vad i sådant avseende är stadgat för lärare vid folkskolor och högre tolkskolor. 0 Ratt 1111 hel pension tillkommer sålunda lärare, då han uppnått 55 ars ålder samt räknar 30 tjänstår, och rätt till förtidspension tillkommer lärare, som fyllt 50 år och tjänstgjort minst 25 år. Rörande den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå frän tjänsten, gäller för närvarande för kommunala mellanskolans lärare vad som i sadant avseende är stadgat för folkskollärare, nämligen att hava uppnatt 60 års ålder och vara berättigad till hel pension.

Lärarlöne■ „ Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension nämnden. ma inträda för manliga ämneslärare vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänstar, samt för kvinnliga ämneslärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår. Vidare anser nämnden, att den förtidspensionering, som avses i § 16 av reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, icke bör äga tillämpning på lärarna vid de kommunala mellanskolorna. Den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå från tjänsten, anser nämnden böra sammanfalla med uppnåendet av det för erhållande av hel pension stadgade antalet levnadsår, och föreslår i överensstäm­ melse härmed, att lärare vid kommunal mellanskola skall vara skyldig

Kuncjl. May.ts nåd. proposition nr 260. 53

att avgå från tjänsten: manlig lärare vid uppnådda 63 och kvinnlig lärare vid uppnådda 60 levnadsår. På sätt ovan erinrats liar i ett vid nämndens betänkande fogat Vid nämn­ dens betän­ särskilt yttrande herr Olof Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämn­ kande fogat dens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till särskilt yttrande. 60 år. I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läro- Över nämn­ dens förslag verksöverstyrelsen för uppnående av full pension, vad angår manlig avgivet ut­ lärare, 65 levnads- och 30 tjänstår och, vad angår kvinnlig lärare, 55 låtande. levnads- och 25 tjänstår, eller alltså samma ålder, som överstyrelsen före­ slagit för motsvarande lärare vid statens läroverk. Beträffande pensionsåldern för lärarpersonalen vid de kommunala Löne­ reglerings­ mellanskolorna anser kommittén de för pensionering av lärarpersonalen kommittén. vid statens läroanstalter i allmänhet föreslagna grunderna böra komma till tillämpning. Kommittén är alltså av den meningen, att för manlig lärare må bestämmas för uppnående av hel pension 65 levnads- och 33 tjänstår samt för kvinnlig lärare 58 levnads- och 28 tjänstår.

I en vid löneregleringskommitténs betänkande fogad, av herrar Vid löne­ reglerings­ Carl Persson och K. Stenström avgiven reservation anföres följande: kommitténs »Vi hava önskat tillkännagiva, att vi trott oss finna övervägande betänkande fogad re­ skäl för den av lärarlönenämnden omfattade mening, att kvinnliga lära­ servation. res pensionsålder borde bestämmas till 60 år eller således densamma, som är gällande för kvinnliga statstjänare i allmänhet.» I

I frågan om bestämmandet av kvinnliga lärares pensionsålder hava Departe­ mentschefen. meningarna visat sig vara delade. En höjning av pensionsåldern till 60 år har för åtskilliga år sedan för olika lärarkårer upprepade gånger ifrågasatts. Det i anslutning härtill av nämnden framlagda förslaget har även förordats och livligt omfattats av dem, detsamma närmast gäller; i och jämväl inom löneregleringskommittén hava, på sätt av ovanstående framgår, röster höjts för en pensionsålder av 60 år. I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift hava åtskilliga lärarinnor vid högre lärarinnesemina­ riet föreslagit en höjning av nämnda ålder till 63 år. För egen del anser jag mig böra tillstyrka vad av lärarlönenämn­ den och ovanberörda reservanter inom löneregleringskommittén föreslagits,

5'4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

och ledes jag därvid såväl av den opinion, som inom ifrågavarande kårer förefinnes för detta förslag, som ock av övertygelsen, att lärarin­ norna kunna på ett fullt tillfredsställande sätt sköta sina åligganden till uppnådda 60 år, en uppfattning, som på olika områden inom undervis­ ningsväsendet torde vara till fullo av erfarenheten bestyrkt. Jag vill i sistnämnda hänseende endast erinra därom, att den för kvinnliga lärare vid enskilda läroanstalter fastställda pensionsåldern av 60 år veterligen ej medfört några olägenheter för undervisningen därstädes. Att gå den medelväg, som löneregleringskommittén föreslagit, och sätta ifrågavarande ålder till 58 levnads- och 28 tjänstår anser jag vara en försiktighetsåtgärd, som äger en mera provisorisk karaktär och som ej synes mig ändamålsenlig, då det gäller att för en längre tid framåt definitivt ordna löne- och pensionsförhållandena för lärarkårerna. Då jag, som sagt, är övertygad om lämpligheten av en höjning av levnads­ åldern för lärarinnorna till 60 år, anser jag också, att utan några över­ gångsstadier en dylik anordning bör omedelbart kunna vidtagas. Vad angår kvinnliga lärare vid folkskoleseminariernas övningssko­ lor, folkskolorna och de högre folkskolorna, torde tjänståldern böra sättas till samma, som ifrågasatts för motsvarande manliga befattningshavare, eller alltså 33 år. I fråga om pensionsåldern för manliga lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folkskolorna och de högre folkskolorna äro lärarlönenämnden och löneregleringskom­ mittén av samma uppfattning. Jag har härvid endast en erinran att gorå beträffande musiklärarna vid de allmänna läroverken, högre lära­ rinneseminariet och folkskoleseminarierna. I en till lärarlönenämnden inlämnad skrivelse hade styrelsen för svenska musikläraresällskapet med framhållande av den, ej minst ur synpunkten av disciplinens uppehål­ lande i de stundom stora lärjungeavdelningarna, ansträngande tjänst­ göring, som lärarna i musik hava sig ålagd, hemställt, att rätt till er­ hållande av hel pension måtte för lärare i musik vid de allmänna läro­ verken och folkskoleseminarierna inträda vid 60 levnads- och 30 tjänstår. Denna framställning hade tillstyrkts av den till nämnden tillkallade sak­ kunnige, som representerade musikundervisningen vid de allmänna läro­ verken, vilken emellertid alternativt föreslagit, att därest denna fram­ ställning icke skulle vinna avseende, rätt till erhållande av hel pension måtte för berörda lärare inträda vid samma ålder, som är stadgad för lärare i gymnastik, nämligen vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår.

Kungl. Maja» nåd. proposition nr 260. 55

Lärarlönenämnden har icke ansett sig- höra förorda berörda fram­ ställning, därvid hänvisande företrädesvis på den ringa tjänstgöringsskyl­ dighet, som närmast vid de allmänna läroverken ålåge musiklärarna. Jag ämnar i det följande föreslå eu ökning av tjänstgöringsskyl­ digheten för musiklärarna vid de allmänna läroverken. Vid folkskoleseminarierna skulle likaledes deras tjänstgöring bliva mera omfattande. Frånsett nu nämnda omständigheter synes mig flera skäl tala för eu sänkning av pensionsåldern för ifrågavarande lärare. Jag vill endast erinra om de sångtekniska svårigheter, vilka lätt kunna göra sig gällande vid en framskriden ålder, om den fysiska och psykiska kraft, som är det oundgängliga villkoret för utvecklande av eu verkligt fruktbringande undervisning, samt om kraven på disciplinens uppehållande i de stundom stora lärjungeavdelningarna. Vid övervägande härav har jag ansett mig höra förorda, att rätt till erhållande av hel pension för bemälda lärare inträder vid samma ålder, som är stadgad för gymnastiklärare, nämligen vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår. Vad angår manliga lärare vid de kommunala mellanskolorna, anser lärarlönenämnden, att rätten att komma i åtnjutande av hel pension bör inträda vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänstår, löneregleringskommittén åter, att sagda rätt bör inträda vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår. Jag ansluter mig till den av kommittén hävdade uppfatt­ ningen. Jag anser följaktligen, att rätten att komma i åtnjutande av hel pension bör inträda, vad angår lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, för manlig gymnastiklärare och manlig musiklärare vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår, för annan manlig övningslärare och för manlig ämneslärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår, för kvinnlig ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 levnadsoch 30 tjänstår; vad angår lärare vid de med folkskoleseminarierna förenade övnings­ skolorna samt vid folkskolorna och de högre folkskolorna, för manlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår, för kvinnlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår; samt vad angår lärare vid de kommunala mellanskolorna, för manlig lärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår, och för kvinnlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.

56 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

För vidtagande av nödiga ändringar i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension torde i anslutning till vad jag sålunda för­ ordat särskild proposition till riksdagen framdeles få avlåtas. Framställ­ ning till riksdagen i denna fråga ankommer emellertid på finansdepartementets föredragning.

f

Kungl. Maj:t8 nåd . 'proposition nr 260. 57

Kap. III. Grunderna för kvinnas anställning vid de all­ männa läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier.

De tjänster, i vilka kvinna må vinna anställning.

Ämneslärar- och rektorstjänster.

Beträffande de allmänna läroverken föreskriver gällande läroverks- Nuvarande bestäm­ stadga, att vid samskola skola till det antal, som för varje skola i dess melser. stat är bestämt, vara anställda, bland andra, första lärarinna samt lära­ rinnor (§ 119). I fråga om bestämmande av läroämnen för lärarinnebefattning vid samskola och ledigförklarande av sådan befattning gäller vad i dessa av­ seenden är stadgat angående adjunktstjänst; dock att befattning såsom första lärarinna knngöres ledig utan angivande av bestämda läroämnen (§ 185). För behörighet till ämneslärarinnebefattning gäller, att sökande skall hava antingen genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinne­ seminariet i Stockholm och därifrån erhållit godkänt avgångsbetyg samt därefter beträffande tjänstgöring hava fullgjort vad för adjunkts- eller lektorsbefattning är stadgat, eller ock hava fullgjort vad beträffande examina, provårskurs och tjänstgöring såsom lektor eller adjunkt är stad­ gat (§ 186). Lärarinnebefattning vid samskola tillsättes av läroverksöverstyrelsen, varvid i tillämpliga delar gäller vad som är stadgat angående be­ fordringsgrunder för ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken, dock att vid tillsättning av första lärarinnebefattning hänsyn företrädes­ vis skall tagas till sökandes förmåga att biträda rektor med uppsikten över de kvinnliga lärjungarna (§ 187). Vid högre lärarinneseminariet i Stockholm finnas, utom manlig rektor och manliga lektorer, ämneslärarinnor, vilka tillsättas av läroverksöver- Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 8

58 Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

styrelsen med tillämpning i huvudsak av de grunder, vilka gälla beträf­ fande motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Bland dessa lärarinnor, förordnas en som biträdande föreståndarinna för seminariet och en som biträdande föreståndarinna för den med seminariet förenade normalskolan. Vad angår folkskoleseminarierna, utgöras, enligt nu gällande seminariestadga den 3 juli 1914, seminariernas lärare i kunskapsämnena av rektor och adjunkter, och skall vid kvinnligt seminarium minst en av adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämnes av folkskolöverstyrelsen. För behörighet till kvinnlig adjunktsbefatt­ ning gälla antingen enahanda bestämmelser som för manlig adjunktstjänst eller ock att hava avlagt viss kvalificerad avgångsexamen från högre lärarinneseminariet samt nöjaktigt genomgått viss provårskurs vid folkskoleseminarium eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens seminarium (kungl. kungörelsen den 18 februari 1905, seminariestadgan § 139). Jämlikt beslut av 1917 års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t, kan infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor, vilka äro stad­ gade för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium, av Kungl. Maj:t utnämnas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskolesemi­ narium. Kungl. kungörelse i ämnet är utfärdad den 1 juni 1917. Lärarlöne- Nämnden, som i annat sammanhang förordar, att adjunktsbefatt­ namnden. ningarna vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat, föreslår, att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk, till lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinn­ ligt folkskoleseminarium; ävensom att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män samt att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefatt­ ningar skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinnese­ minarium av kvinnor.

I sin motivering hänvisar nämnden dels till dén år 1909 vidtagna ändringen i § 28 regeringsformen, enligt vilken Konungen äger, bland annat, att med tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 260. 59

godkänts, till lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska lärartjänsterna vid universiteten undantagna, utnämna och befordra jäm­ väl infödda svenska kvinnor, dels ock, bland annat, till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden angående nämndens tillsättande, enligt vilket protokoll frågan om kvinnors anställning vid de allmänna läroverken borde av nämnden behandlas i samband med lönespörsmålen. Nämnden anser, att eu tolkning av regeringsformen, som skulle kunna leda till att kvinnor icke alls erhölle anställning vid dessa läro­ anstalter, vore uppenbart orimlig. Nämnden anser sig därför böra utgå ifrån att kvinnor böra få tillträde till alla lärarbefattningar vid statens allmänna läroverk med undantag av dem, i fråga om vilka det kan upp­ visas, att kvinnor för dem icke äro lämpliga.

Vad själva förslaget beträffar, erinrar nämnden därom, att kvinnor redan nu kunde anställas som lärarinnor å realskolans stadium, nämligen vid statssamskolorna, samt att kvinnor jämväl kunde anställas som lära­ rinnor vid de kommunala mellanskolorna, vilka hade samma mål som statens realskolor. Med avseende å eu inom nämnden diskuterad tanke, att kvinnor endast skulle kunna anställas som undervisare i läroverkens lägre klasser, yttrar nämnden, att, om man under angivna förhållanden i det avseende, varom fråga vore, skulle stadga, att kvinnor, som av Kungl. Maj:t utnämndes, endast skulle få tjänstgöra inom läroverkens tre lägsta klasser, detta skulle innebära, att av Kungl. Maj:t utnämnd, universitetsbildad kvinna skulle anses vara mindre lämplig att undervisa på realskolans olika stadier än av underordnad myndighet utnämnd, seminariebildad lärarinna. Huruvida kvinnor över huvud taget skulle vara lika lämpliga som män såsom lärare vid gymnasier vore en fråga, som nämnden icke ansåge sig kunna besvara med tillgängligt erfarenhetsmaterial. Vad nämn­ den däremot vore övertygad om vore, att kvinnor funnes och komme att finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som gymnasielärare. Att under sådana förhållanden förvägra kvinnor tillträde till dessa befattningar skulle enligt nämndens mening tydligen vara stri­ dande mot grundtanken i ändringen av regeringsformens § 28. I fråga om nämndens förslag rörande grunder för kvinnas anställ- Vid nämnning vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens kande^foaäfolkskoleseminarier hava vid betänkandet fogats särskilda yttranden, de särskilda nämligen yttranden. dels av herr J. F. Nyström, som förklarat sig av nämndens förslag i förevarande avseende kunna förorda endast följande:

60 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk samt till lektor vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium; men däremot förklarat sig avstyrka förslagen, att kvinna må kunna utnämnas till lektor vid högre allmänt läroverk, till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinn­ ligt folkskoleseminarium, att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män, samt att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefatt­ ningar skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinne­ seminarium av kvinnor; dels ock av herr Olof Olsson, som hemställt, att kvinnans verksam­ het inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte ut­ vidgas utöver vad den för närvarande vore. Utlåtanden, Vad angår de högre allmänna läroverken och högre lärarinnesemi­ n vgivna över nariet, tillstyrker läroverksöverstyrelsen, nämndens förslag. att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk med huvudsaklig undervisningsskyldighet i läroverkets tre första klasser, att sådan kvinnlig adjunkts huvudsakliga undervisningsskyldighet må kunna förläggas till andra läsavdelningar vid sagda läroverk, därest läroverksöverstyrelsen efter i varje särskilt fall verkställd prövning finner sådant lämpligt, att såsom villkor för kvinnas utnämning till ordinarie ämneslärartjänst vid läroverk för manlig ungdom skall gälla vad i läroverksstadgan § 179 punkterna 1—7 och § 180 punkterna 2—4 finnes stadgat för be­ hörighet till dylik tjänst, samt att hon vid realskola för.gossar eller högre allmänt läroverk skall hava under minst två läsår med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt särskild bestämmelse i läroverksstadgan kan komma att åligga kvinnlig adjunkt vid läroverk för manlig ungdom, att minst två tredjedelar av antalet adjunktstjänster vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk, rektorstjänsten oberäknad, skola bestridas av manlig lärare,

Kungl. Majits nåd. proposition nr 260. 61

att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen utnämnas och befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet, samt att såsom villkor för kvinnas utnämning till dylik tjänst skall gälla vad i Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse den 2 december 1905 till översty­ relsen för rikets allmänna läroverk angående bestämmelser rörande sty­ relse och förvaltning av högre lärarinneseminariet och den därmed för­ enade normalskolan för flickor i § 8 finnes beträffande tillsättning av lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet föreskrivet. Däremot avstyrker läroverksöverstyrelsen nämndens förslag om kvinnas anställande som rektor vid statssamskola och rektor vid högre lärarinnneseminariet. Beträffande folkskoleseminarierna tillstyrker folkskolöverstyrelsen för­ slaget om kvinnas behörighet till lektorstjänst ävensom, om ock med tvekan, förslaget om behörighet till rektorsbefattningar vid kvinnliga seminarier. Vidare tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att vid kvinnligt enkelseminarium tre av de fem ordinarie ämneslärartjänsterna må besättas med kvinnliga och två av dem med manliga innehavare, att vid kvinnligt dubbelsemi­ narium samma eller närmast liknande proportion mellan de manliga och kvinnliga lärår kraf tern a må bibehållas, samt att vid manligt enkelsemi­ narium två och vid manligt dubbelseminarium fyra ämneslärartjänster må kunna sökas och innehavas av kvinna. I en av akademiskt bildade kvinnors förening den 25 november Till Kungl. 1915 gjord framställning anhålles, att Kungl. Maj:t icke måtte lägga^na/'amläroverksöverstyrelsens föreliggande förslag utan lärarlönenämndens i dess ställningar. den 31 oktober 1914 avgivna betänkande framlagda förslag, i vad det rör de tjänster i vilka kvinna må vinna anställning, till grund för fram­ ställning till riksdagen i fråga om de grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärarbefattningar vid rikets allmänna läroverk och högre lärarinneseminariet, I sin framställning framhåller berörda förening huvudsakligen, att överstyrelsens förslag, att kvinnors behörighet till lärarbefattningar vid gossläroverk borde begränsas till adjunktsbefattningar med huvudsaklig tjänstgöring i de tre första klasserna, grundade sig förnäm­ ligast på dels anonyma meddelanden från Danmark, vilka på grund av sin anonymitet icke borde tillmätas någon betydelse, och dels enstaka mindre goda erfarenheter angående ett fåtal kvinnliga ämneslärare vid läroverk för gossar, att överstyrelsen underlåtit att begagna sig av de betydligt mera omfattande erfarenheter, som kunde hämtas från de läroverk, vid vilka kvinnor genomgått provårskurs,

62 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att överstyrelsens förslag icke stode i överensstämmelse med inne­ börden av 1909 års grundlagsändring, att förslaget dessutom i och för sig vore sådant, att, därest det vunne statsmakternas bifall, ingen säkerhet därmed vore given, att kvin­ nor finge möjlighet att söka lärarbefattningar vid läroverk för gossar, samt att överstyrelsen avstyrkte kvinnors behörighet till vissa rektors­ befattningar, oaktat en omfattande erfarenhet visade, att kvinnor med framgång kunde sköta likartade befattningar. Vidare har i eu av samma förenings styrelse den 29 december 1916 gjord framställning anhållits,'att Kungl. Maj:t måtte förelägga 1917 års riksdag förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärartjänster vid rikets allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, samt att därvid i övrigt hänsyn måtte tagas till vissa av styrelsen i en den 27 mars 1915 avlåten skrivelse framställda önskemål. I häröver avgivet gemensamt utlåtande den 7 augusti 1917 hava läroverks- och folkskolöverstyrelserna förklarat sig ej hava något att in­ vända mot att framställningen i fråga behandlades oberoende av löne­ frågan. I sakfrågan hänvisades till de av respektive överstyrelser av­ givna utlåtanden över nämndens betänkande. Läns- Kommittén erinrar, hurusom kommittén vid ett föregående tillfälle * kommittén halt att utlåta sig rörande enahanda spörsmål, nämligen i sitt den 13 januari 1911 avgivna betänkande angående förslag till grunder, med tilllämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen ut­ nämnas och befordras till vissa befattningar (delen XXVII). Detta för­ slag innebar, bland annat, att infödd svensk kvinna, som vore ogift eller änka, skulle kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa av kommittén angivna befattningar vid universiteten, karolinska institutet, allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, konsthögskolan, statistiska centralbyrån, riksarkivet, kungl. biblioteket och nationalmuseum ävensom till vissa läkarbefattningar. Över kommitténs förslag inhämtades yttranden från kanslern för rikets universitet, läroverksöverstyrelsen, akademien för de fria kon­ sterna, statistiska centralbyrån, riksarkivarien, riksbibliotekarien, nationalmusei nämnd, medicinalstyrelsen, styrelsen för farmaceutiska institutet och statskontoret. Förslaget, som från vissa håll vann anslutning, fram­ kallade från andra håll anmärkningar och har i sin helhet hittills icke föranlett någon framställning till riksdagen. Kommittén erinrar vidare om den uppfattning, åt vilken kommittén beträffande föreliggande fråga gav uttryck i omförmälda betänkande.

Kung!. AlajUs nåd. proposition nr 26U. (io

Av såväl uttalande av konstitutionsutskottet vid 1905 års riksdag som av anföranden, vilka vid ärendets behandling inom riksdagens kam­ rar åren 1905 och 1907 hållits av åtskilliga för kvinnornas önskningar uti ifrågavarande hänseende varmt intresserade riksdagsledamöter, syntes det kommittén uppenbart framgå, att det icke ansetts önskvärt, att till­ träde för kvinnliga sökande skulle på eu gång öppnas till samtliga de befattningar, som tillhörde de i väckta motioner avsedda tjänstegrupper. Diskussionerna inom kamrarna syntes kommittén tvärtom giva stöd för den uppfattningen, att inom riksdagen ansetts lämpligt, att kvinnorna till eu början komme att erhålla tillträde endast till sådana befattningar, för vilka de mera avgjort eller med tämligen stor sannolikhet kunde an­ tagas vara lämpliga, samt att sedermera, i mån av vunnen ytterligåreerfarenhet om deras användbarhet, området för deras verksamhet skulle vidgas. Fastställandet av de grunder, med tillämpning av vilka utnäm­ nandet skulle ske, borde, för att begagna en talares uttryck, föregås av utredning, »verkställd utan fördomar och fri från överdrifter». Kommittén höll ock för sin del före, att intet vore mera ägnat att skada kvinnornas sannskyldiga intressen i detta hänseende än om på en gång för kvinnorna öppnades tillträde till samtliga befattningar inom de kategorier av tjänster, till vilka Konungen enligt § 28 regeringsfor­ men kunde under vissa förutsättningar utnämna kvinnor. Därest det nämligen visade sig, att kvinnor fått tillträde till be­ fattningar, för vilkas behöriga skötande de sedermera befunnes sakna erforderliga fysiska eller intellektuella kvalifikationer, skulle sådant med all säkerhet framkalla en reaktion, syftande och kanske ock ledande där­ till, att för kvinnorna bleve stängda ej blott de befattningar, vilka de visat sig icke vara vuxna, utan även vissa andra befattningar, som de dock i stort sett på ett tillfredsställande sätt kunde sköta. Kommittén hade därför vid uppgörande av sitt förslag uti ifråga­ varande avseende låtit sig angeläget vara att gå fram med försiktighet och därvid tagit hänsyn ej blott till vad i förevarande fall kunde antagas vara överensstämmande med rättvisa och billighet samt kvinnornas eget sannskyldiga intresse i saken, utan även framför allt därtill, att, på sätt konstitutionsutskottet vid 1907 års riksdag uttryckte sig, icke den enskil­ des utan statens och samhällets intressen måste tillerkännas det avgö­ rande inflytandet vid bestämmandet av den utsträckning, i vilken de framställda kraven på statstjänsters upplåtande åt kvinnor borde vinna beaktande. Enligt kommitténs åsikt borde kvinnor tills vidare ej kunna utnäm­ nas till innehavare av chefsbeställningar, alltså ej till rektorer och före-

64 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

ståndare vid läroanstalter, ej heller i övrigt till chefer för ämbetsverk och myndigheter, såsom t. ex. riksarkivarie, landsarkivarier, riksbibliote­ karie, förste provinsialläkare, överläkare vid hospital och asyler för sinnes­ sjuka, m. fl. chefsbefattningar. Även avdelningschefsbefattningar, sådana som innehades exempelvis av förste aktuarier vid statistiska centralbyrån, förste arkivarier i riks­ arkivet, förste bibliotekarier vid kungl. biblioteket m. fl., syntes kommit­ tén ännu så länge böra besättas med manliga innehavare. Innan för kvinnor bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t utnämnas till chefsbeställning eller befattning såsom avdelningschef, syntes de lämpligen först böra såsom ordinarie innehavare av underordnade befattningar bos vederbörande ämbetsverk, myndigheter eller institutioner hava fått visa sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att vara förmän för större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnebavare. Beträffande lärarbefattningar vid rikets allmänna läroverk hade redan vid ifrågavarande ärendes föregående behandling inom riksdagen framställts betänkligheter mot att låta kvinna undervisa på läroverkens högre stadier, och dessa betänkligheter både ock inför kommittén kraf­ tigt understrukits från sakkunnigt håll. Därvid både emellertid kvinnas kunskaper och förmåga att i allmänhet meddela en med den manliga lärarens jämförlig undervisning icke dragits i tvivelsmål, men väl hen­ nes förmåga att upprätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala stadiet. Av manlig sakkunnig både inom kommittén påyrkats, att kvin­ norna skulle uteslutas ej blott från fektorsbefattningar vid rikets allmänna läroverk utan även från sådana adjunkturer vid dessa läroverk, för vilkas innehavare undervisningsskyldigheten huvudsakligen vore förlagd till gym­ nasialstadiet. Däremot hade av kvinnlig sakkunnig inom kommittén påyrkats, att kvinnor måtte medgivas tillträde, utan undantag, till såväl lektors- som adjunktsbefattningar vid rikets allmänna läroverk. Kommittén hade för sin del trott det vara lämpligt att gå en me­ delväg mellan dessa båda yrkanden, på det sätt att kvinna skulle beredas tillträde till adjunktsbefattningar vid nyssnämnda läroverk även för det fall, att med dylik tjänst följde undervisningsskyldighet i större eller min­ dre mån å gymnasialstadiet. Såmedelst skulle det enligt kommitténs mening kunna utrönas, huruvida de uttalade farhågorna för kvinnas bristande förmåga att å det högre stadiet upprätthålla disciplin vore befogade eller ej. Om då

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260. 65

dessa farhågor befunnes ogrundade, syntes tiden vara inne att med­ giva kvinna tillträde jämväl till lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken. Yad åter högre lärarinneseminariet beträffade, syntes betänkligheter av nyss antytt slag näppeligen förefinnas; och kommittén hyste därför ingen tvekan att föreslå, att kvinna måtte kunna av Kungl. Maj:t ut­ nämnas till såväl lektors- som adjunktsbefattning vid denna uteslutande för kvinnliga elever avsedda läroanstalt.

Kommittén bringar vidare i erinran, hurusom, efter framställning från Kungl. Maj:t, 1917 års riksdag medgivit, att infödd svensk kvinna, som uppfyllde de villkor, vilka vore stadgade för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium, måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium. I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till riksdagen (proposition nr 141), yttrade då­ varande departementschefen, bland annat, följande. Den fordran, som löneregleringskommittén för sin del uppställt, att kvinnor, innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t ut­ nämnas till chefsbeställning, först borde såsom ordinarie innehavare av underordnade befattningar hos vederbörande institutioner hava fått visa sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att vara förmän för större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare, borde anses fylld i fråga om kvinnliga adjunkter vid de kvinnliga folkskoleseminarierna. Under en tid av mer än 50 år hade kvinna haft rätt att innehava ordinarie lärarbefattning vid sådant seminarium. Redan i reglementet för folkskoleseminarierna i riket den 21 mars 1862 hade nämligen föreskrivits, att vid folkskoleseminarium skulle vara anställda två huvudlärare, av vilka den ene skulle vara seminariets före­ ståndare, och att till bestridande av andra huvudlärarbefattningen vid de seminarier, där endast kvinnliga elever mottoges, kvinna, som därtill befunnes lämplig, kunde förordnas. Enligt förnyade reglementet för folk­ skoleseminarierna den 1 december 1865 skulle vid seminarium till bil­ dande av lärarinnor minst en lärarinna vara anställd till bestridande av sådan undervisning, som vid lärarseminarium ålåge adjunkt, och sådan lärarinna skulle utnämnas av konsistorium. I seminariestadgan den 29 januari 1886 hade föreskrivits, att vid lärarinneseminarium minst en av adjunktsbefattningarna skulle bestridas av kvinna. Vid den år 1904 genomförda löne- och pensionsregleringen för Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) • 9

66 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier upptogos ifrågava­ rande befattningar såsom kvinnliga adjunktstjänster, och enligt gällande seminariestadga utgjordes folkskoleseminariernas lärare i kunskapsämnena av rektor och adjunkter; vid lärarinneseminarium skulle minst en av adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämn­ des av folkskolöverstyrelsen. Enligt av överstyrelsen lämnad uppgift vore för det dåvarande 13 ordinarie och 7 extra ordinarie kvinnliga adjunkter anställda vid statens sex kvinnliga folkskoleseminarier. Då kommittén nu åter haft att skärskåda frågan om behörighet för kvinnor till vissa befattningar vid statens läroanstalter, säger sig kommittén — vad angår adjunktstjänster vid de allmänna läroverken — vid upp­ märksammande av den ytterligare belysning, ärendet genom nämndens be­ tänkande erhållit, ävensom vad i övrigt i frågan förekommit, ej hava funnit några skäl och omständigheter andragna, som skulle föranleda kommittén att frångå den ståndpunkt, som kommittén intagit i sitt ovanberörda be­ tänkande XXVII. Kommittén, som då ej ansåg sig böra förorda någon begränsning av kvinnors tillträde till nämnda adjunktsbefattningar, vare sig i ena eller andra hänseendet, anser sig ej heller hava anledning att nu tillstyrka någon sådan begränsning. Beträffande lektoraten vid högre lärarinneseminariet hyste kommit­ tén ingen tvekan att i omförmälda betänkande framlägga förslag om möj­ lighet för kvinna att befordras till sådana tjänster. Kommittén vidhåller denna sin uppfattning, liksom kommittén även anser samma möjlighet böra gälla i fråga om ämnes! ärartjänster (lektorat) vid kvinnliga folkskoleseminarierna, jämväl utan någon begränsning. Nämndens förslag om kvinnas befordran till lektor vid högre all­ mänt läroverk och vid manligt folkskoleseminarium säger sig kommittén ej kunna tillstyrka. Vidkommande åter rektorsbefattningar har frågan om kvinnas be­ hörighet till dylika befattningar kommit i viss mån i annat läge genom det beslut, riksdagen år 1917, på framställning av Kungl. Maj:t, fattat angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium. Med hänsyn härtill anser sig kommittén böra, i likhet med nämn­ den, föreslå, att kvinna må kunna utnämnas och befordras till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium samt .vid högre lärarinneseminariet. Nämn­ dens förslag om kvinnas behörighet till rektorstjänst vid statssamskola finner sig kommittén däremot icke kunna biträda.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260. <!7

Kommittén förordar alltså, att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas till adjunkt vid allmänt läroverk; till lektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt folkskoleseminarium; samt till rektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt folkskole­ seminarium.

Ö vningslärartj änster.

Nuvarande Beträffande lärarbefattning i teckning kan enligt gällande bestäm­ bestämmel­ melser kvinna söka och innehava dylik befattning vid realskola. (Läro- ser. verksstadgan § 190.) Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och innehava lärarbefattning i teckning. Yad statens folkskoleseminarier angår, kan kvinna förordnas till lärarinna i teckning vid manligt seminarium, och bör kvinna förordnas till lärare i teckning vid kvinnligt seminarium, såvida icke särskilda om­ ständigheter föranleda undantag. (Seminariestadgan §§ 85, 2; 5 och 86.)

Lärarbefattning i musik vid realskola kan sökas och innehavas av kvinna. (Läroverksstadgan § 190.) Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och innehava lärarbefattning i musik. I fråga om folkskoleseminarier gäller enahanda som ovan sagts om lärarbefattning i teckning.

Lärarbefattningarna i gymnastik vid rikets allmänna läroverk äro enligt gällande bestämmelser förbehållna åt män. Dock kan vid statssamskola anställas biträdande gymnastiklärarinna, därest vederbörande kommun anslår medel. (Läroverksstadgan § 212.) Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och innehava lärarbefattning i gymnastik. Beträffande folkskoleseminarierna är stadgat, att vid kvinnligt se­ minarium bör för undervisningen i gymnastik med lek och idrott förord­ nas lärarinna. (Seminariestadgan § 86.)

Lärarbefattningarna i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt i hushållsgöromål vid folkskoleseminarium äro avsedda för kvinnor.

68 Kunyl. Majits nåd. 'proposition nr 260.

Beträffande lärarbefattningar i manlig slöjd och i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium är för närvarande intet stadgat i förevarande avseende.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, nämnden. att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas av såväl män som kvinnor, nämligen: lärartjänst i teckning vid allmänt läroverk, högre lärarinnesemina­ riet och folkskoleseminarium, lärartjänst i musik (och sång) vid allmänt läroverk, högre lärarinne­ seminariet och folkskoleseminarium, lärartjänst i gymnastik vid statssamskola samt lärartjänst i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium; att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas endast av män, nämligen: lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid realskola för gos­ sar, högre allmänt läroverk och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarseminarium samt lärartjänst i manlig slöjd vid lärarseminarium; ävensom att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas endast av kvinnor, nämligen: lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid högre lärarinne­ seminariet och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarinneseminarium, lärartjänst i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt lärartjänst i hushållsgöromål vid folkskoleseminarium.

Vid nämn­ På sätt ovan erinrats, har herr Olof Olsson i ett vid nämndens dens betän­ betänkande fogat särskilt yttrande hemställt, att kvinnans verksamhet kande fogat särskilt ytt­ inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte utvidgas rande. utöver vad den för närvarande vore.

Löneregle- Nämndens förslag, i vad det avser lärartjänster i teckning vid de ringskomallmänna läroverken och i gymnastik vid statssamskolorna, tillstyrkes av mittén. läroverksöverstyrelsen. Däremot avstyrker överstyrelsen förslaget, i vad det avser musiklärartjänster vid de högre allmänna läroverken. Kommittén finner sig för sin del böra ansluta sig till den uppfattning, som av läro­ verksöverstyrelsen i detta avseende gjorts gällande. I fråga om övningslärartjänster vid högre lärarinneseminariet in­ stämmer kommittén i nämndens förslag.

Kurujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. (>9

Vad angår folkskoleseminarierna, tillstyrker folkskolöverstyrelsen nämndens förslag, i vad det avser övningslärartjänster i teckning, i gym­ nastik och i slöjd. Beträffande däremot lärarbefattningar i musik anser överstyrelsen, att dylika tjänster böra vid manligt seminarium förbehållas åt män och vid kvinnligt seminarium åt kvinnor. Angående trädgårds­ skötsel håller överstyrelsen före, att lärarbefattning i detta ämne bör vid manliga seminarier förbehållas åt män. Kommittén biträder folkskolövei’styrelsens i nämnda avseenden uttalade uppfattning.

Kommittén förordar alltså, att kvinna må kunna befordras till innehavare av vid de allmänna läroverken lärarbefattning i teckning, lärarbefattning i musik vid real- och samskola, lärarbefattning i gymnastik och i kvinnligt handarbete vid samskola; vid högre lärarinneseminariet lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik och i kvinnligt handarbete; vid manligt folkskoleseminarium lärarbefattning i teckning; vid kvinnligt folkskoleseminarium lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik (med lek och idrott), i kvinnlig slöjd, i hushållsgöromål och i trädgårdsskötsel.

Ö vningsskollärartj änster.

För närvarande är stadgat, att för undervisningen i den med lära­ Nuvarande rinneseminarium förenade övningsskolan skall förordnas lärarinnor. (Semi- bestämmel­ ser. nariestadgan § 86.)

Nämnden föreslår, Lärarlöne■ att vid övningsskola skall finnas minst en manlig lärare och minst nämnden. en kvinnlig lärare; ävensom att minst halva antalet övningsskollärare skall utgöras av vid lärarseminarium män och vid lärarinneseminarium kvinnor.

Nämndens förslag, vilket jämväl tillstyrkes av folkskolöverstyrelsen, Löneregleringskomfinner sig kommittén böra biträda. mittén.

70 Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskolesem maner.

N av arande ' I en vid nämndens betänkande fogad bilaga (XII) har lämnats en bestämmel­ sammanfattning av gällande bestämmelser angående gift kvinnas behörig­ ser om gift kvinnas be­ het att innehava allmän tjänst. hörighet att Bestämmelserna i ämnet, sådana de nu te sig efter tillkomsten av innehava allmän vissa nya stadganden, kunna i stort sett subsummeras under tre särskilda tjänst. grupper. 1) Gift kvinna är ej behörig att söka befattning och kvinna, som träder i gifte, skall vara skyldig frånträda sin befattning. 2) Avgörandet, huruvida gift kvinna må befordras till befattning och huruvida kvinna, som träder i gifte, må bibehållas vid sin befattning eller frånträda densamma, är lämnat åt Kungl. Maj:t eller vederbörande överordnade myndighet. 3) Kvinna äger rätt att söka och innehava tjänst utan avseende därå, om hon är gift eller icke. Under den första gruppen komma följande fall. I kungl. kungörelsen den 6 november 1903 angående kompetens för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattningar är stadgat, att, om kvinnlig läkare, som på grund av offentlig myndighets förordnande innehar tjänstebefattning, träder i gifte, hon skall anses hava frånträtt befattningen. Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 — som i § 186 föreskriver, att sökande till lärarinnebefattning vid samskola skall •vara ogift — innehåller i § 128 (även sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 3 november 1909) den bestämmelse, att lärarinna, som träder i gifte, skall vara skyldig att avgå från sin befattning och i sådant fall ofördröjligen till läroverksöverstyrelsen bör ingiva sin anhål­ lan om avsked. I anslutning härtill föreskrives ock i § 190 av samma stadga, att lärarbefattning i teckning och musik vid realskola kan sökas och inne­ havas även av kvinna, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan befattnings erhållande föreskrivna villkor. Till den andra gruppen kunna hänföras, bland andra, följande sins­ emellan i formellt avseende varierande bestämmelser.

Kungl. Muj:ta nåd. proposition nr 260. 71

Jämlikt kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar gäller, att gift kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande, samt att, där kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap, hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke vederbörande överordnade myndighet med hänsyn till befattningens be­ höriga upprätthållande finner det nödigt. Samma bestämmelser gälla enligt kungl. kungörelsen den 2 april 1914 för å stat uppförda kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden. Likaså hava genom särskilda kungl. kungörelser den 14 juni 1917 bestämmelser av enahanda innehåll utfärdats att gälla för kvinnliga inne­ havare av ordinarie befattningar vid postverket, vid telegrafverket och vid statens järnvägar. Enligt kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten är kvinnlig befattningshavare, som ingår äktenskap, skyldig avgå från tjänsten, om fångvårdsstyrelsen finner det nödigt. A gällande stat för fångvårdsstaten äro såsom kvinnliga befattningshavare upptagna, jämte en skollärarinna vid ett centralfängelse, första vaktfruar, vaktfruar och kokerskor. Stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 föreskriver i § 146 mom. 2, att, i händelse kvinnlig adjunkt träder i gifte, det må ankomma på folkskolöverstyrelsens beprövande, om hon må bibehållas vid tjänsten, samt att folkskolöverstyrelsen äger sedermera uppsäga henne därifrån, då seminariets bästa finnes sådant kräva. Någon uttrycklig föreskrift därom, att dylik befattningshavare skall vid tillträde till befattningen vara ogift, är icke given i 1914 års seminariestadga. Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1917 kan gift kvinna utnäm­ nas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium endast för det fall, att Kungl. Maj:t på särskild framställning funnit skäl sådant medgiva; i samma kungörelse stadgas, att, i händelse kvinnlig rektor vid så­ dant seminarium träder i gifte, det skall ankomma på Kungl. Maj:ts be­ prövande, om hon må bibehållas vid tjänsten.

Till den tredje gruppen torde nedanstående kunna hänföras. I stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i riket förefinnes i § 34 en bestämmelse av innehåll, att vad i nämnda

72 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2fS0.

stadga funnes föreskrivet i avseende på lärare skall med vissa undantag även äga tillämpning på lärarinnor. Någon särskild bestämmelse angå­ ende gift kvinnas behörighet finnes icke, men hava gifta kvinnor ansetts äga rätt innehava ordinarie folkskollärarbefattning. I kungörelserna om kommunala mellanskolor och högre folkskolor talas om kvinnliga befattningshavare, utan att någon inskränkning göres beträffande gifta lärarinnor.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka nämnden. plliepava sådana lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor må kunna befordras, skall gälla, att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande; samt att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äk­ tenskap, hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt. I motiveringen hänvisar nämnden till erfarenheten från folkskolans område, där gifta kvinnor äga rätt att innehava ordinarie tjänster, även­ som till kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myn­ digheters stater uppförda biträdesbefattningar, i vilken kungörelse be­ stämmelser, likartade med de av nämnden föreslagna, äro meddelade i fråga om gifta kvinnors behörighet till berörda befattningar.

Vid nämn - I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande avstyrker kotide'fogat ^eiT •/■ F. Nyström, förslaget, att gift kvinna må erhålla behörighet att särskilt ytt- söka och innehava lärarbefattningar vid de allmänna1 läroverken, folkmnde. gkoleseminariema och högre lärarinneseminariet.

Löneregle- Kommittén erinrar, hurusom nämndens föreliggande förslag stode rtmiMn? i överensstämmelse med den uppfattning, som enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande inne­ börd. Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag i förevarande avseende.

Kungl. Maj:t.t nåd. proposition nr 260. 78

I en vid löneregleringskoinmitténs betänkande fogad, av herrar Vid löne­ reglerings E. Kristensson, A. Nilsson, A. Pers och K. Stenström avgiven reservation kommitténs anföres följande: betänkande fogad re­ »Då vi å ena sidan ansett nämnden hava anfört vägande skäl för servation. sin uppfattning, att kvinna må kunna befordras till lektorstjänster vid högre allmänna läroverk och manliga folkskoleseminarier samt till rektors­ befattningar vid statssamskolor, och å andra sidan icke funnit avgörande skäl vara förebragta för ett uteslutande av kompetenta infödda svenska kvinnor från tillträde till jämväl nu nämnda befattningar, hava vi ej kunnat dela den mening, som i denna punkt gjorts gällande av kom­ mitténs majoritet. I fråga om den närmare motiveringen för denna vår ståndpunkt skulle vi kunna inskränka oss till att hänvisa till vad lärarlönenämnden i dessa stycken uttalat ävensom vad till stöd för denna uppfattning an­ förts i ett flertal såväl över nämndens betänkande avgivna yttranden som till kommittén särskilt remitterade framställningar. Emellertid anse vi oss dock böra ytterligare betona vissa omstän­ digheter. Det föreliggande spörsmålet synes oss böra skärskådas från den utgångspunkten, huruvida de kvinnor, som vederbörligen styrkt sin kom­ petens, skola få under lika villkor konkurrera med manliga sökande jäm­ väl till ovan angivna lektors- och rektorsbefattningar eller vara på för­ hand uteslutna på grund av sitt kön. Vi kunna ej annat än i viss mån se en motsats ligga i att å ena sidan bereda kvinnorna tillfälle att förvärva erforderlig kompetens men å den andra utestänga dem från de högre lärarbefattningarna vid statens undervisningsanstalter utom vid högre lärarinneseminariet och de kvinn­ liga folkskoleseminarierna. Den av kommitténs majoritet hyllade uppfattningen torde ej hava berott på misstroende till kvinnors kunskaper eller skicklighet för under­ visning på skolans högsta stadier, ty man har icke tvekat att lämna till­ träde till de i båda dessa avseenden krävande lektorstjänsterna vid högre lärarinneseminariet och vid de kvinnliga folkskoleseminarierna. Orsaken torde fastmera ligga däri, att man betvivlat kvinnors förmåga att upp­ rätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala stadiet och över­ huvud taget ifrågasatt kvinnors lämplighet som handledare av den till en mera mogen ålder komna manliga ungdomen. Frånsett den erfarenhet på detta område, man från det enskilda skolväsendet har att uppvisa — en erfarenhet, vilken man i trots av vad därom anföres måste tillmäta en avsevärd, om ock ej utslagsgivande Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 10

74 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

betydelse — äro vi benägna att anse en restriktion av den art, kom­ mitténs majoritet ifrågasatt, såsom ägnad att stå i vägen för en utveck­ ling, som på det område, varom här är tal, bör vara fri och obunden för att under tillgodogörande av erfarenhetens resultat kunna allt vidare fortskrida till skolornas och undervisningens fromma. Det ligger enligt vår mening ingen fara i att lämna konkurrensen öppen för män och kvinnor i fråga om samtliga lektorstjänster vid statens undervisnings­ anstalter. Visar det sig, att kvinnor, mot vår förmodan, ej synas vara lämpliga som lektorer vid manliga skolor, kommer utvecklingen säker­ ligen att medföra, att kvinnor ej eftersträva dessa tjänster utan ägna sig åt andra, för vilka deras fallenhet starkare framträder. Visar det sig åter, att kvinnor väl lämpa sig som undervisare för äldre manlig ungdom, så är ju detta en omständighet, som endast kan vara till förmån för undervisningsväsendet, och det vore fördenskull oklokt att ej hava lämnat vägen öppen härför. Vad nu sagts gäller även om rektorstjänster vid statssamskolor.»

Departe­ Frågan angående kvinnas tillträde till lärarbefattningar vid de all­ mentschefen. männa undervisningsanstalterna har sedan länge stått på dagordningen. Det är nu snart tio år sedan den grundlagsändring vidtogs, som avsåg att bereda vidgade områden inom statens tjänst för den kvinnliga verk­ samheten. Tidpunkten synes mig vara inne, att denna fråga omsider bringas till sin lösning, i vad den avser kvinnas behörighet till befatt­ ningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna. Vad då först ämneslärar- och rektorstjänster beträffar, vill jag i korthet erinra, hurusom lärarlönenämnden föreslagit, att kvinna må kunna av Konungen utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk samt till lektor vid högre allmänt läroverk, dock med närmare angiven begränsning, till lektor vid högre lärarinne­ seminariet, till lektor vid folkskoleseminarium, dock med viss begräns­ ning, ävensom till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium. Löneregleringskommittén har förordat, att kvinna må kunna ut­ nämnas och befordras till adjunkt vid allmänt läroverk utan någon in­ skränkning, till lektor vid högre lärarinneseminariet, till lektor vid kvinn­ ligt folkskoleseminarium utan någon begränsning ävensom till rektor vid högre lärarinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium. Däremot har kommittén icke ansett sig kunna förorda förslaget, i vad det av-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 75

ser behörighet för kvinna till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk och manligt folkskoleseminarium eller till rektorsbefattning vid statssamskola. Inom kommittén har emellertid i eu av fyra ledamöter avgiven reservation gjorts gällande, att enligt reservanternas mening jämväl senast berörda befattningar böra stå öppna för kvinnliga sökande. Till stöd för den av lärarlönenämnden och omförmälda reservanter hävdade uppfattningen, att kvinna må kunna befordras till jämväl lektorstjänster vid högre allmänna läroverk och manliga folkskoleseminarier samt till rektorstjhilster vid statssamskolor, har huvudsakligen anförts, att erfarenheten från såväl enskilda kvinnliga gymnasier och enskilda samskolor som från kvinnors verksamhet som lärare vid högre lärarinnese­ minariet tydligt ådagalagt kvinnors förmåga att meddela undervisning på ett stadium, som motsvarade gymnasiernas, att den disciplinära förmågan, som för övrigt ansåges sättas hårdast på prov i mellanklasserna, inga­ lunda vore bunden vid visst kön, att, då kvinnor funnes och komme att finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som gymnasielärare, det vore stridande mot grundtanken i ändringen av rege­ ringsformen § 28 att förvägra kvinnor tillträde till dessa befattningar, att kvinnor sannolikt icke komme att söka och vinna anställning vid all­ männa läroverk i så stor utsträckning, att fara för alltför starkt kvinn­ ligt inflytande komme att föreligga, att, då kvinnorna ägde tillfälle att förvärva erforderlig kompetens, det ej stode i överensstämmelse härmed att utestängda dem från ifrågavarande befattningar; samt att en restrik­ tion i förevarande avseende vore ägnad att stå i vägen för en utveck­ ling, som på detta område borde vara fri och obunden för att under till­ godogörande av erfarenhetens resultat kunna allt vidare fortskrida till skolornas och undervisningens fromma. Jag har härmed anfört några av de skäl och synpunkter, vilka framträtt och anförts till förmån för ett öppnande för kvinnor av jämväl senast berörda lärarbefattningar. För egen del finner jag vad härutinnan anförts övertygande och ansluter mig följaktligen till den uppfattning, som kommit till uttryck i den omförmälda reservationen. Jag vill i sammanhang härmed uttala såsom min uppfattning, att en fri och öppen tävlan bör råda mellan män och kvinnor om nu ifråga­ varande slag av befattningar. På sätt av den förut lämnade redogörelsen framgår, hava under denna frågas föregående behandling yrkanden och för­ slag avgivits, vilka innebära, att vid vissa läroanstalter ett visst antal befatt­ ningar skulle vara reserverade för personer tillhörande endera könet. I detta syfte har också för de kvinnliga folkskoleseminariernas vidkommande till

76 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

mig ingivits en framställning från kvinnliga adjunkter vid dessa läroan­ stalter. Med den uppfattning, åt vilken jag förut givit uttryck, kan jag icke biträda yrkanden eller framställningar, som avse en inskränkning av den öppna tävlan, vilken jag på detta område finner gagnelig och nyttig. Härtill kommer vidare den omständigheten, att en begränsning av antalet tjänster vid vissa läroanstalter för vare sig manliga eller kvinnliga sö­ kande skulle såväl i tillämpningen visa sig vara förenad med avsevärda praktiska svårigheter som även lägga hinder i vägen för ett ändamåls­ enligt och rättvist förfarande i avseende å tillsättningen av tjänster. I fråga om kvinnas behörighet till vissa övningslärartjänster före­ finnes ingen meningsskiljaktighet inom löneregleringskommittén. Jag an­ sluter mig i detta avseende till kommitténs förslag. Likaledes har jag intet att erinra mot förslaget i vad det avser övningsskollärartjänster. Enär utnämningsrätten i avseende å sistberörda kategorier av tjänster ej tillkommer Kungl. Maj:t utan underordnad myndighet, torde någon fram­ ställning till riksdagen, avseende kvinnas behörighet till dessa tjänster, ej vara erforderlig. I fråga om gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärar­ tjänster vid ifrågavarande läroanstalter står lärarlönenämndens härut­ innan framlagda förslag i överensstämmelse med den uppfattning, som enligt riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande innebörd. Förslaget förordas av löneregleringskommittén, och för egen del finner jag mig vid anförda förhållande böra biträda detsamma. Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels medgiva, att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen i stadgad ordning utnämnas och befordras till rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt folkskoleseminarium och statssamskola, lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarin­ neseminariet och folkskoleseminarium, samt adjunkt vid allmänt läroverk; dels och föreskriva, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka och innehava sådana lärartjänster vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor kunna befordras, skall gälla,

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 77

att gift kvinna må kunna till sådan lärarbefattning befordras allenast efter av Kung!. Maj:t på fram­ ställning i varje särskilt fall lämnat medgivande samt att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äktenskap, hon icke skall vara skyl­ dig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.

78 Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr 260.

Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av - tjänstår för erhållande av statspension.

Nuvarande Enligt gällande pensionsbestämmelser är beloppet av den pension, bestämmel­ ser. som tillkommer civil tjänstinnehavare, beroende på längden av den tid, befattningshavaren varit anställd i statens tjänst.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, att lärare vid statsanstalt må vid beräkning av nämnden. tjänstår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig de tjänstår, utöver tre, han må hava varit anställd som lärare vid kommunal anstalt, dock att honom icke må tillgodoräknas mera än 15 sådana tjänstår. I sin motivering påvisar nämnden, att den rätt till lönetursberäkning vid övergång till allmänt läroverk, som medgivits lärare vid kom­ munal mellanskola, vore mindre effektiv, därest icke läraren tillika erhölle rätt till viss tjänstårsberäkning för erhållande av statspension. Vidare framhåller nämnden — som i annat sammanhang föreslagit, att övningsskollärartjänsterna vid folkskoleseminarier skola göras till ordi­ narie tjänster och i följd därav innehavarna av dessa tjänster bringas under den civila pensionslagen — att dessa lärare så gott som uteslu­ tande måste tagas från folkskollärarkåren, men att folkskollärarna helt säkert komme att draga sig för att söka dylika tjänster, därest de icke för erhållande av pension finge tillgodoräkna sig någon del av sin tjänst­ göring vid folkskolorna. Nämnden framhåller ock önskvärdheten av att åtminstone en del av folkskoleseminariernas ämneslärare och övningslärare hade erfarenhet om folkundervisningen. Detta önskemål skulle svårligen kunna förverk­ ligas, så länge lärarna vid seminarierna icke finge räkna pensionsår för den tid, de kunde hava tjänstgjort vid kommunal läroanstalt. En revision av pensionslagens bestämmelser angående beräkning av pensionsår anser nämnden även av andra skäl påkallad. Sålunda vore det flerfaldiga gånger framhållet och även i praktiken erkänt, att den centrala ledningen av undervisningsväsendet behövde tillföras arbetskrafter,

Kungi. May.ts nåd. proposition nr 260. 79

som utbildats inom det kommunala skolväsendet. Framför allt vore detta fallet med folkskolinspektionen, som svårligen kunde fullgöra sin uppgift utan ingående kännedom om folkundervisningens tillstånd och behov. Enligt vad nämnden vidare framhåller, hade utvecklingen gått i den riktningen, att gränserna mellan de kommunala läroanstalterna och statens läroanstalter börjat utplånas. Folkskoleväsendet vore ingående reglerat av statens lagar och före­ skrifter; till dess uppehållande skulle staten betala icke mindre än 90 procent av lärarnas kontanta begynnelseavlöning samt hela beloppet av ålderstilläggen. Jämförde man eu statssamskola, vars lärare avlönades av staten med bidrag av kommunens medel, och eu kommunal mellanskola, vars lärare avlönades av kommunen med bidrag av statsmedel, skulle man finna, att dessa skolor hade samma mål, arbetade på i huvudsak samma sätt, hade samma betydelse för samhället och stode under samma cen­ trala ledning. Det kunde icke påvisas något sakligt skäl, varför tjänst­ göring skulle i det ena fallet medföra rätt till tjänstårsberäkning för er­ hållande av statspension, men icke i det andra fallet. Att statssamskolorna vore statsanstalter och de kommunala mellanskolorna kommunala anstalter, denna skillnad berodde icke på någon skillnad i dessa anstal­ ters betydelse för det allmänna utan på andra företrädesvis historiska skäl. För den, som såge till realiteter, framträdde hela det av stat och kommun uppehållna undervisningsväsendet som en sammanhängande komplex av för staten lika viktiga intressen. Emellan de olika för detta ändamål upprättade anstalterna funnes icke en sådan svåröverstiglig klyfta, som pensionslagen tillskapat dem emellan. För staten som högste vårdare av allmänintresset måste det vara irrelevant, om vid bestäm­ mandet av en statstjänares pensionsförmåner denne förbrukat hela sin arbetskraft vid en statens läroanstalt eller någon del därav vid en kom­ munal läroanstalt. I vilketdera fallet som helst vore det staten, han genom sin verksamhet gagnat. Vad sålunda anförts vore icke något för undervisningsväsendet och dess centrala administration säreget. Kravet på personlig erfarenhet om folkundervisningen vore att anse som en yttring av de strävanden, vilka för närvarande genomginge hela statsförvaltningen, nämligen att låta de sakliga synpunkterna och den sakliga insikten komma mera till sin rätt än tillförene varit fallet. Men den sakkunskap, på vilken man numera lade allt större vikt, kunde icke alltid förvärvas enbart genom teoretisk utbildning och tjänstgöring i statens tjänst. Den kunde i många fall

ÖO Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

endast vinnas genom tjänstgöring på andra områden. Vår tids krav på förvaltningen förutsatte en större utvexling av arbetskrafter mellan statens och andra organs verksamhetsområden. Men en dylik gagnelig cirkulation försvårades därigenom, att pensionslagen omgärdat statstjänsterna med en svåröverkomlig skyddsmur. Ett rikare utvecklat samhällsliv och ett kraf­ tigare ingripande av staten på en mängd områden gjorde e'n dylik, huvudsakligen formell, skillnad mellan statstjänst och annan allmän tjänst mindre motiverad.

Löneregle- Kommittén påpekar till en början, hurusom den fråga, som nämn- "nnttén.1 den i förevarande kapitel berört, är ett spörsmål av synnerligen vittom­ fattande betydelse. Vissa omständigheter kunna nogsamt anföras, säger kommittén, vilka synas tala för en särställning i förevarande avseende för inom skolväsen­ det anställda befattningshavare. Nämnden har ock med styrka betonat dessa omständigheter, och i sina över nämndens betänkande avgivna utlåtanden hava såväl läroverks- som folkskolöverstyrelsen livligt förordat nämndens förslag i denna del. Emellertid anser kommittén vid tillämpningen av en bestämmelse med den innebörd, nämnden i sitt förslag åsyftar, åtskilliga svårigheter yppa sig. Så t. ex. framhåller kommittén, att ett ej oberättigat tvivelsmål kan anses råda, i vilken utsträckning man bör tolka begreppet kommunal läroanstalt. Att nämnden i detta avseende haft tanken närmast riktad på de kommunala läroanstalter, vilka äro i nämndens betänkande särskilt berörda, nämligen folk- och småskolor, högre folkskolor samt kommunala mellanskolor, torde få antagas. Det gives emellertid anstalter, som äro med dessa i ett eller annat avseende mer eller mindre närbesläktade, t. ex. kommunala gym­ nasier, enskilda mellanskolor, högre flickskolor, folkhögskolor m. fl. En fullt tillfredsställande definition på begreppet kommunal läroanstalt torde följaktligen vara ganska svår att uppdraga. Eu direkt framställning om utsträckt tjänstårsberäkning föreligger jämväl för lärarnas vid de kommunala gymnasierna vidkommande. I en av A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala gymnasier gjord fram­ ställning har hemställts om rätt att under vissa angivna villkor få vid be­ räkning av pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid dimissionsberättigat kommunalt gymnasium. I avgivet utlåtande över nämnda framställning hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att rektor, e. o. lektor och e. o. lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad bildningslinje vid statsgymnasium, vilken vinner anställning vid allmänt läroverk, må för rätt till pension få tillgodoräkna sig intill 15 år av den

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘2C0. 81

tid, han, efter fullgörande av vad för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt läroverk i fråga om examen och provår är stadgat, med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid allmänt läroverk ålagd. Bland de grundsatser, på vilka lagen den 11 oktober 1907 angå­ ende civila tjänstinnehavares rätt till pension är fotad, ingå såsom ett par av de viktigaste dels den, att tjänstinnehavarna själva skola bidraga till de med deras pensionering förenade kostnaderna från och med det de erhållit anställning av den fasthet, som utmärker ordinarie beställning, dels ock den, att för grundläggande av anspråk på pension »i främsta rummet måste uppställas den fordran, att tjänstinnehavaren under eu längre tid varit verksam i statens tjänst och därigenom gjort sig för­ tjänt av den förmån, rätten till åtnjutande av pension innebär1». Nämndens förevarande förslag innebär avvikelser från båda dessa grundsatser. Enligt kommitténs mening måste det vara synnerligen vä­ gande skäl, som skulle kunna föranleda sådana avvikelser. Nämnden har sökt visa, att i detta fall föreligger ett verkligt stats­ intresse. Kommittén vill härvid betona, att med den moderna utvecklingen och med statens successiva ingripande i olika delar av det nutida sam­ hällslivet jämväl andra områden finnas, där man torde kunna tala om ett förhandenvarande statsintresse. Även från dylika områden kunna anspråk höjas av enahanda innebörd som det, vilket gjorts gällande för undervisningsväsendets vidkommande. Att nu genom partiell ändring i gällande lag tillmötesgå det senare kravet måste därför betecknas såsom ett föregripande av den allsidiga utredning, detta spörsmål enligt kom­ mitténs mening måste underkastas, innan det i sin helhet må komma att framläggas till statsmakternas prövning. Kommittén erinrar vidare, hurusom föreliggande fråga jämväl synes böra sättas i samband med frågan om en centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet. I sitt den 15 januari 1916 av­ givna utlåtande föreslå de för sistberörda ändamål tillkallade sakkunniga, bland annat, »att, när en tjänstinnehavare övergår från en avdelning av statens anstalt för tjänstemannapensioneringen till en annan, hans pensionsrätt i den senare bestämmes med hänsyn tagen även till de tjänst-

1 Jfr det av särskilda kommitterade den 7 november 1902 avgivna betänkande an­ gående förändrat ordnande av det civila pensionsväsendet, sid. 14 och 22.

Bihang till riksdagens protokoll 1U18. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 11

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

år, han räknat som delägare i den förra avdelningen, och de avgifter, som erlagts för honom till denna». Denna princip anse de sakkunniga vara en konsekvens av att pensionen är en uppskjuten lön för fullgjort arbete, som icke bör förloras, därför att delägaren byter anställning. Samma princip föreslås skola undantagslöst tillämpas i fråga om såväl statstjänster som övriga tjänster, vilka medföra delaktighet i nämnda anstalt. Detta uttalande torde sa mycket mer böra i nu föreliggande fall uppmärksammas, som lärarlönenämndens förslag till stor del avser be­ fattningshavare, vilka äro delaktiga i den av staten understödda folk­ skollärarnas pensionsinrättning. Härjämte erinrar kommittén, att en fråga av i stort sett samma inne­ börd som den nu föreliggande varit föremål för riksdagens prövning. I en till 1907 ars riksdag avlåten proposition (nr 96) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet måtte under vissa förutsättningar för rätt till pension få tillgodoräkna sig intill tio ar av den tid, han eller hon, efter fullgörandet av de för be­ hörighet till sådan tjänst erforderliga prov, vid enskilt läroverk med nit och skicklighet bestritt viss närmare angiven tjänstgöring. Rörande sagda framställning fattade emellertid kamrarna stridiga beslut, vadan fråean sålunda förföll. Spörsmål av närbesläktad beskaffenhet hade ej heller för kommittén vant främmande. Kommittén erinrar, hurusom kommittén den 23 april 1915 avgav underdånigt utlåtande i anledning av en utav professorn vid universitetet i Uppsala L. V. A. Stavenow gjord framställning om, bland annat, rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöringstid såsom professor vid Göteborgs högskola i och för pensionsberäkning vid avgång från pro­ fessuren vid Uppsala universitet. I detta utlåtande förklarade sig kommittén på anförda skäl icke kunna i ärendets förevarande skick tillstyrka framställning till riksdagen om dylikt medgivande från dess sida. Skulle emellertid, uttalade kom­ mittén vidare, de i denna fråga föreliggande omständigheter anses höra föi anleda vidare åtgärder i det med ansökningen avsedda syfte, syntes det kommittén, att, innan dylika åtgärder bestämdes, en utredning borde tiga rum, huruvida samt, i jakande fall, i vilken omfattning och under vilka föi utsättningar statstjänsteman kunde böra vid tjänstårsberäkning i pensionshänseende få tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i statstjänst.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 83

Någon framställning till riksdagen i angivna syfte till förmån för Stavenow kom icke till stånd, och den nyssberörda, av kommittén ifråga­ satta utredningen har ej heller blivit åvägabragt. Spörsmålet om ändrade bestiimmelser angående beräkning av tjänstår för erhållande av statspension anser kommittén emellertid ej vara så in­ timt förknippat med de löneregleringsfrågor, över vilka kommittén nu har att yttra sig, att icke nämnda spörsmål utan större olägenhet kan anstå för att, efter erhållande av en allsidig utredning i ämnet, ånyo framläggas till prövning. Då emellertid spörsmålet nu i vida större omfattning åter kommit under kommitténs skärskådande, anser kommittén tidpunkten vara inne för en allsidig utredning av den art, som ovan antyddes, och hemställer följaktligen, att åtgärder måtte vidtagas för åvägabringande av en dylik utredning.

Den fråga, som lärarlönenämnden i förevarande kapitel upptagit Departe­ mentschefen. till behandling, är, såsom ock framgår av nämndens uttalanden, ett spörs­ mål av stor betydelse för det förvaltningsområde, varom här är fråga. Löneregleringskommittén har ingalunda underkänt de omständigheter, som av nämnden andragits till stöd för dess förslag i detta avseende, men kommittén har icke ansett, att man nu genom en partiell ändring i gällande lag borde tillmötesgå härutinnan framställda krav, utan hem­ ställt om en allsidig utredning i ämnet, där ej endast undervisnings­ väsendets intressen utan även de intressen, som inom andra förvalt­ ningsgrenar tilläventyrs kunde vara för handen, finge göra sig gällande. Ehuru jag behjärtar de synpunkter, vilka tala för en särställning av undervisningsväsendets målsmän i förevarande hänseende, anser jag likväl, i likhet med löneregleringskommittén, att för förebyggande av ett åsidosättande av eventuellt andra statsintressen en allsidig utredning i ämnet bör komma till stånd. Vid sådant förhållande har jag ej ansett mig böra för närvarande föreslå några åtgärder i det av lärarlönenämn­ den avgivna syfte.

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken.

1. Ämneslärare.

a) Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare och timlärare i läsämnen.

Extra och vi­ För extra ordinarie manlig ämneslärare, vilken avlagt akademisk karierande manliga äm- examen, som medför rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk, neslärare. och genomgått provårskurs, utgår ett årligt arvode av 2,700 kronor; för Nuvarande extra ordinarie lärare, som icke fullgjort sålunda stadgade villkor, utgår bestämmel­ ser. ett årligt arvode av 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)

Lärarlöne- I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring. nämnden. Tillfällig Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­ löneförbätt­ ring. ■ förbättring med 400 kronor till extra ordinarie manlig ämneslärare med full kompetens samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda kompetens.

Löne- Ifrågavarande lärare hava samma tjänstgöringsskyldighet och bära regleringsi stort sett samma ansvar som de ordinarie lärarna. I betraktande här­ k ommitt én. av förordar kommittén, att arvodet för manlig extra och vikarierande lärare med full kompetens sättes till 3,300 kronor och arvodet för sådan lärare utan berörda kompetens till 2,900 kronor.

Arvode åt manliga timlärare utgår för närvarande efter 90 kronor Manliga timlärare. för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådan examen, som med­ Nuvarande bestämmel­ för rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk, samt genomgått ser. provår, och i annat fall efter 80 kronor för veckotimme. (Kungl. brev till läroverksöverstyrelsen den 20 oktober 1905.)

Lärarlöne- Nämnden föreslår, att dessa arvoden måtte höjas till respektive nämnden. 130 och 110 kronor.

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.

De av nämnden föreslagna arvodena äro desamma, som sedan ett re^nga_ par år tillbaka utgått till timlärare vid folkskoleseminarierna. Kommittén kommittén. finner skäligt, att, liksom eu höjning föreslagits i fråga, om arvodena för extra och vikarierande lärare, eu ökning av arvodet jämväl för i taga varande lärare vidtages, och får följaktligen förorda, att de av nämnden föreslagna arvodena måtte höjas till respektive 140 och 120 kronor for veckotimme.

För närvarande finnes intet uttryckligt stadgat angående avlöning ^rr"er°cnhde för kvinnor, som uppehålla extra ordinarie ämneslärarbefattningar. bör sa -kvinnliga om­ dana lärare hava tillämpats bestämmelserna angående avlöning för extra or- "es'“ dinarie ämneslärarinnor vid statssamskolorna. Enligt dessa bestämmelse! utgår för extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen tran ser_ högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och piov årskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läroverken är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor samt för extra ordinarie lärarinna, som icke fullgjort nämnda villkor, ett ärligt aivode av 1,200 kronor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.) I anledning av en till 1912 års riksdag gjord framställning med- »■av riksdagen, att till extra ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna ring. finge, utöver omförmälda arvoden, för år 1913 utgå tilläggsarvoden av 200 kronor för var och en sådan med full kompetens samt 400 kionor för varje dylik lärarinna utan sagda kompetens. Samma förmåner hava av riksdagen beviljats även för vart och ett av åren 1914—1917, dock att bestämmelsen om tilläggsarvoden åt extra lärarinnor för åren 1916 och 1917 erhöll sådan form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott vid samskolorna utan även vid andra allmänna läroverk. För år 1918 har riksdagen i form av tillfällig löneförbättring höjt tilläggsaivodena till respektive 600 och 700 kronor. Nämnden föreslår för extra ordinarie kvinnlig ämneslärare avlöning efter 2,500 kronor, därest befattningshavaren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,100 kronor, för år räknat. Kommittén förordar för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare re^ngs. med full kompetens vid högre allmänt läroverk och realskola arvode av kommittén. 3,000 kronor och för sådan lärare utan berörda kompetens arvode av 2,600 kronor.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

Kvinnliga timlärare. Beträffande arvoden åt kvinnliga timlärare finnas för närvarande Nuvarande ingå generella bestämmelser. Kungl. Maj:t har i enstaka fall medgivit bestämmel­ att arvode åt timlärarinna finge utgå efter 80 kronor för veckotimme. ’ ser. Lärår! öne- Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare 120 kronor, därest lära­ nämnden. rinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 100 kronor, för veckotimme raknat.

regler Vägs- .. ... Under hänvisning till vad anförts och förordats i fråga om manlig kommittén, timlarare, föreslår kommittén, att arvodena till kvinnliga sådana lärare matte bestämmas till respektive 130 och 110 kronor för veckotimme.

b) Manliga adjunkter.

Nuvarande Adjunkter vid de allmänna läroverken åtnjuta för närvarande av­ bestämmel­ ser. ' löning i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor, 3) 2 700 kronor, 4) 3,050 kronor, 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor, eller alltså till­ hopa respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor. (Kungl kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Jne&tt.,.. . En11(i,f0 befnt av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring ring. lor ar 1918 till adjunkt i forsta, andra, tredje eller fjärde lönegraden med 700 kronor och till adjunkt i femte lönegraden med 600 kronor. Lärarlönenämnden. Nämnden föreslår för manlig adjunkt följande avlöning: 3,700

krr°r™n Va’ 4,200 kr0n0r 1 2:a’ 4,700 kronor 1 3:e> 5’200 kronor i 4:e

0 , °>700 kronor i 5:e lönegraden, därav respektive 1,200, 1,350, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar. ... k>en .. &ruPP av statstjänare, med vilka läroverksadjunkterna vore att jamnställa i avseende å utbildningens omfattning och tjänstgöringens kvalitet, vore enligt nämndens mening första gradens tjänstemän inom centraiforvaitmngen, vilka, bortsett från ortstilläggen, för närvarande åtavlöning i fyra lönegrader med respektive 3,700, 4,200, 4,700 och 5,200 kronor, dan inräknat 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar. Det hade„.ocks?a Payrkats> att sistnämnda avlöningsstat skulle fastställas jämii - i laroverksadjunktema. Härigenom skulle emellertid endast for­ mell icke real likställighet åvägabringas mellan dessa två grupper av tjänstemän. Vad som gjorde en tjänst lockande vore icke allenast de avlöningsförmåner, som vore förenade med den tjänsten, utan jämväl och

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 200. 87

i mycket hög grad den möjlighet att befordras till högre avlönad tjänst, som tjänstinnehavaren kunde hava i utsikt. I detta avseende förelåge eu högst väsentlig skillnad mellan första gradens tjänster inom central­ förvaltningen och adjunktstjänsterna vid de allmänna läroverken. Nämnden erinrar, hurusom löneregleringskommittén i sitt den 18 november 1903 avgivna betänkande (delen I) angående allmänna förutsätt­ ningar och grunder för en reglering av löneförhållandena m. m. inom de cen­ trala ämbetsverken framhållit som sannolikt, att av tjänstemän i första lönegraden 47,3 procent skulle vinna befordran till högre tjänst samt att pensionsåldern skulle uppnås av en fjärdedel av dessa tjänstemän. I för­ hållande härtill vore, fortsätter nämnden, befordringsutsikterna för läroverks­ adjunkter synnerligen små, särskilt om de icke avlagt högre lärdomsprov än dem, som erfordrades för behörighet till adjunktsbefattning vid all­ mänt läroverk. Dessa hade praktiskt taget ingen annan möjlighet till befordran än rektorstjänsterna vid realskolor, om vilka de dock hade att utstå tävlan med i avseende å examina mera meriterade sökande. Huru förhållandena i nu berörda hänseende gestaltade sig, belystes i någon mån därav, att för det dåvarande antalet realskolerektorer, som endast avlagt filosofie kandidatexamen, uppginge till 32, ett försvinnande litet tal i förhållande till det betydande antal lärare, varom numera vore fråga. Härtill komme, att befordringsutsikterna för läroverksadjunkt, som förordnats till realskolerektor, vore så gott som stängda, under det att en förstagradstjänsteman, efter vunnen befordran till andragradstjänsteman, kunde avancera vidare. Om, med bibehållande av de nu fastställda kompetensfordringarna, en tjänsteman av första graden icke skulle hava större möjligheter till befordran än en läroverksadjunkt, så lede det intet som helst tvivel, att tjänstemannakåren av första graden skulle bliva mycket svår att rekrytera och mycket illa rekryterad. Vid jämförelsen mellan de två ifrågavarande kårernas löneförhål­ landen kunde enligt nämndens åsikt olikställigheten i nu berörda hän­ seende omöjligen lämnas ur räkningen. Också hade av ålder den upp­ fattningen gjorts gällande, att läroverksadjunkterna borde komma i åtnjutande av flera ålderstillägg än andra motsvarande befattningshavare för att på så sätt erhålla en kompensation för bristen på befordringsmöjligheter. Och då vidare dessa befattningshavare, med hänsyn till den minimikompetens, som av dem fordrades, och arten av deras tjänst­ göring, icke borde åtnjuta lägre begynnelselön än första gradens tjänste­ män, följde, att läroverksadjunkterna borde åtnjuta avlöning i fem löne­ grader med respektive 3,700, 4,200, 4,700, 5,200 och 5,700 kronor.

88 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vid namn- I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår herr dfogat sä "-9 Olof Olsson för manlig läroverksadjunkt: 4,000 kronor i l:a, 4,500 kronor

,

skilt Titt- i 2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600 kronor tjanstgormgspennmgar. Över namn- I sina över nämndens betänkande avgivna utlåtanden hava läroavgivnaSut- verksöverstyrelsen samt ett par lärarkorporationer, med instämmande av latanden, de allra flesta läroverkskollegier, på anförda skäl förordat för adjunkterna en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor. Lone- Som utgångspunkt vid avgivande av förslag till avlöning för lärokommtuTn. verksadjunkterna har nämnden tagit den avlöning, vilken — bortsett från ortstillägg — för närvarande tillkommer en tjänsteman i första löne­ graden i centrala ämbetsverk. Såsom en kompensation för bristen på befordringsmöjligheter föreslår nämnden ett ytterligare ålderstillägg ut­ över vad nu tillkommer första gradens tjänstemän. Denna jämförelse med befattningshavare inom de centrala verken har även fullföljts i vissa över nämndens förslag avgivna utlåtanden, varvid dock påyrkats likställighet ej med första gradens tjänstemän utan med revisorerna i kammarrätten, vilka — frånsett ortstillägg — åtnjuta en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å 500 kronor. Vad först denna sistnämnda jämförelse beträffar, framhåller kommit­ tén hurusom en placering av adjunkterna i den mellangrad, bemälde kammarrättsrevisorer intaga i förhållande till första och andra gradens tjänste­ män, ej skulle stå i överensstämmelse med de åsikter, som inom riks­ dagen vid flera tillfällen kommit till uttryck och vilka avsett ett und­ vikande i möjligaste mån av en utvidgning av sagda mellangrad. Beträffande åter ett jämnställande i allmänhet av läroverksadjunkter­ na med vissa befattningshavare i de centrala verken, närmast med första gradens tjänstemän, skulle en dylik åtgärd kunna synas äga visst fog för sig. Tager man emellertid i betraktande den olika utbildning, de olik­ artade arbetsuppgifter och de skiljaktiga befordringsmöjligheter, vilka äro kännetecknande för bemälda kategorier befattningshavare, anser kommittén en dylik jämförelse ej innebära den rättvisa, man i detta fall vill söka ernå. Kommittén, som i det följande föreslår, att begynnelseavlönin­ gen för lektor sättes till 5,800 kronor, anser, att nämnda belopp bör utgöra slutavlöningen för adjunkt. Med beräkning av ålderstilläggens an­ tal till tre och beloppet för varje ålderstillägg till 500 kronor, skulle be-

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 2(10. 89

gynnelseavlöningen bliva 4,300 kronor. Av detta belopp borde 2,700 kronor utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Högsta pensionsunderlaget anser kommittén emellertid böra sättas till 4,000 kronor.

c) Kvinnliga adjunkter.

Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna vinna anställning som Lärmioneadjunkt vid högre allmänt läroverk och realskola för gossar. För kvinnlig adjunkt föreslår nämnden följande avlöning: 3,200 kronor i l:a, 3,600 kronor i 2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,300 kronor tjänstgöringspenningar. I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår Vid namn, fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de kvinnliga /”Lf Vä?-9 lärarnas avlöningsförmåner (se ovan sid. 42), för kvinnlig adjunkt 3,500 »«»»«kronor i l:a, 3,900 kronor i 2:a, 4,300 kronor i 3:e och 4,700 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,500 kronor tjänstgöringspenningar. Löneregleringskommittén erinrar, hurusom kommittén efter förut an- Lönegivna grunder låtit verkställa en beräkning av kvinnliga lärares avlöning kommittén. med hänsyn till vad kommittén ämnat föreslå för motsvarande manliga befattningshavare. Den summa, som härvid erhållits, har kommittén sedermera låtit undergå erforderlig avrundning eller jämkning till ett belopp, som kommittén funnit skäligt. 1 anslutning härtill föreslår kommittén för kvinnlig adjunkt en avlöning av 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre alderstillägg till lönen å 300 kronor. Högsta pensionsunderlaget anser kommittén böra begränsas till 3,000 kronor.

d) Manliga lektorer. För närvarande åtnjuta lektorerna avlöning i fem lönegrader å Nuvarande 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) bes “™"ie" 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor, eller alltså tillhopa respektive 4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelse den 27 augusti 1904.) Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring Tillfällig för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700 lone{Zga kronor, till lektor i fjärde lönegraden med 600 kronor och till lektor i femte lönegraden med 400 kronor. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 12

Kuriffl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

nämnden' Nämnden föreslår för manlig lektor följande avlöning: 4,900 kronor i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e löne­ graden, därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar. Nämnden anför, att lektorerna ansåges i allmänhet höra jämnställas med andra gradens tjänstemän. Avlöningen för dessa senare befattnings­ havare vore för° närvarande, bortsett- från ortstillägg, bestämt till 5,400 kronor med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, däri inräknat 1,800 kronor tjänstgöringspenningar. Nämnden hade tagit i övervägande, att utbildningen för lektorstjänst vore väsentligen mera omfattande än utbildningen för inträde i centralförvaltningen; att, med nutidens anspråk på undervisningen å gymnasiestudiet, en lektors tjänstgöring kunde an­ ses av minst lika kvalificerad art som en andragradstjänstemans; samt slutligen att lektorerna hade mindre befordringsutsikter än motsvarande tjänstemän inom administrationen. På grund härav' hade nämnden kom­ mit till den uppfattningen, att lektorerna rätteligen borde åtnjuta något högre avlöning än den, som vore bestämd för tjänstemän av andra gra­ den. Då emellertid vid en lönereglering hänsyn jämväl måste tagas till förut fastställda avlöningsbelopp, hade nämnden ansett sig böra för lek­ torerna ^föreslå en avlöning av 4,900 kronor med tre ålderstillägg, vart­ dera å 500 kronor, varigenom begynnelseavlöningen skulle bliva 500 kro­ nor lägre än för tjänstemän av andra graden men slutavlöningen lika med dessas. Beträffande de sålunda av nämnden föreslagna avlöningsbeloppen ville nämnden uttryckligen framhålla, att de vore de minsta, som kunde ifrågasättas.

dens förlag ™ . * ett. vid llämndens förslag fogat särskilt yttrande föreslår herr fogatsnrskiit Olof Olsson för manlig lektor: 5,000 kronor i l:a, 5,500 kronor i 2:a, yttrande. 6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,900 kronor tjänstgöringspenningar.

dens filrTlac, J sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läroavpirna ut- verksöverstyrelsen, att lektor måtte likställas med andra gradens tjänstelatanden. män och i likhet med dessa erhålla en avlöning av 5,400 kronor (alltså frånräknat ortstillägg) jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Vissa lärarkorporationer, med instämmande av de allra flesta läroverkskollegier, hava föreslagit samma begynnelseavlöning, 5,400 kronor, samt härjämte en ökning av antalet ålderstillägg till tre, vart och ett å 500 kronor.

Maj^lnal .. 1 en av läroverksöverstyrelsen den 31 augusti 1917 gjord framven fram- ställning rörande behovet av ökade anslag under åttonde huvudtiteln till ställning.

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 260. 91

de allmänna läroverken in. m. under budgetåret 1919, i vad sagda fram­ ställning avser lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läro­ verken, högre lärarinneseminariet och de kommunala mellanskolorna, hemställer överstyrelsen — frånsett vissa önskemål rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp åt omförmälda lärare, vilka önskemål icke i detta sammanhang torde komma i fråga — att Kungl. Maj:t måtte till 1918 års riksdag ingå med proposition om löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lära­ rinneseminariet och de kommunala mellanskolorna i huvudsaklig över­ ensstämmelse med ett av överstyrelsen i underdånigt yttrande den 10 juni 1915 (näml. över nämndens betänkande) avgivet förslag, dock med den ändring i fråga om lektorerna vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet tillkommande löneförmånerna, att dessa lärare i likhet med läroverksadjunkterna måtte erhålla tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor. I såväl nämndens betänkande som vissa däröver avgivna utlåtan­ den har jämförelse uppdragits mellan lektorer och andra gradens tjänste­ män i de centrala verken, vilka sistnämnda åtnjuta en avlöning av 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg, vartill kunna komma två ålderstillägg å 500 kronor. Beträffande adjunkterna har kommittén ansett sig böra avvisa en jämförelse mellan lärare och befattningshavare i de centrala ämbetsver­ ken såsom icke varande lämpad efter de faktiska förhållandena. Även jämförelsen mellan lektorer och andra gradens tjänstemän måste kommittén beteckna såsom mindre lycklig; nämnden har också på anförda skäl kommit till den uppfattningen, att lektorer rätteligen borde åtnjuta något högre avlöning än den, som är bestämd för tjänstemän av andra graden. Med utgångspunkt från denna nämndens uppfattning, vilken kom­ mittén även delar, och särskilt med hänsyn till den långa utbildningstid, som förvärvande av lektorskompetens visat sig kräva, har kommittén förordat för lektorer en avlöning, som med 400 kronor överstiger vad — frånräknat ortstillägg — för närvarande utgår till en andra gradens tjänsteman, eller alltså 5,800 kronor. Av nämnda summa böra 3,900 kronor utgöra lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar. Ålderstilläggen anser kommittén böra begränsas till två, vart och ett å 500 kro­ nor. Högsta pensionsunderlaget borde, anser kommittén, bestämmas till 4,600 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

e) Kvinnliga lektorer.

Lärarlöne- Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna erhålla anställning nämnden. som lektor vid allmänt läroverk. För kvinnlig lektor föreslår nämnden följande avlöning: 4,100 kro­ nor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, däri inräknat 1,700 kronor tjänstgöringspenningar.

llm förslag , .. 1 ett Vld “ämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fogat särskilt fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om kvinnliga yttrande, lärares avlöningsförmåner, för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

reglerings- ■ kommittén ej ^ ansett sig böra förorda nämndens förslag, att kommittén, kvinna skulle kunna erhålla anställning som lektor vid allmänt läroverk, har nämndens förslag i förevarande del ej föranlett något yttrande från kommitténs sida.

f) Ämneslärarinnor.

Nuvarande Enligt nu gällande bestämmelser äro för ämneslärarinnor vid sta­ bestäm­ melser. tens samskolor bestämda följande löneförmåner: för första lärarinna: två lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,900 kronor jämte tjänstgöringspenningar å 600 kronor, alltså tillhopa respek­ tive 2,000 och 2,500 kronor; för lärarinna: två lönegrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,500 kronor jämte tjänstgöringspenningar å 500 kronor, alltså tillhopa 1,500 och 2 000 kronor; föi extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen från högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och provarskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läro­ verken är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor; för extra ordinarie lärarinna, som icke fullgjort de i nästföregående moment stadgade villkor, ett årligt arvode av 1,200 kronor; samt 0 . lärarinna, som förordnas att upprätthålla första lärarinnas åligganden, ett ärligt tilläggsarvode av 300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.) •

lönefprbätt- j: anledning av en vid 1912 års riksdag gjord framställning medring. gav riksdagen, att utöver de ordinarie första lärarinnor och lärarinnor

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260. !)3

vid statens samskolor å stat tillkommande löneförmånerna finge för år 1913 såsom tillfällig löneförbättring utgå: för första lärarinna i första lönegraden 50 kronor, för lärarinna i första lönegraden 350 kronor och för lärarinna i andra lönegraden 50 kronor, av vilka belopp 2/,s skulle anses utgöra lön och Va tjänstgöringspenningar, ävensom att till extra ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna finge, utöver redan stadgade arvoden, för samma år utgå tilläggsarvoden av 200 kronor för var och en sådan med full kompetens samt 400 kronor för varje dylik lärarinna utan berörda kompetens. Samma förmåner hava av riksdagen beviljats även för vart och ett av åren 1914—1917, dock att bestämmelsen om tilläggsai^voden åt extra lärarinnor för åren 1916 och 1917 erhöll sådan form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott vid samskolorna utan även vid andra allmänna läroverk. För år 1918 har riksdagen beviljat en tillfällig löneförbättring för första lärarinna i l:a lönegraden med 500 kronor, för första lärarinna i 2:a lönegraden med 450 kronor, för lärarinna i l:a lönegraden med 800 kronor, för lärarinna i 2:a lönegraden med 450 kronor, för extra ordinarie ämneslärarinna med full kompetens med 600 kronor samt för extra ordi­ narie ämneslärarinna utan berörda kompetens med 700 kronor. Nämnden, som ifrågasatt, att kvinna må kunna innehava rektors­ Lärarlönenämnden. befattning vid statssamskola, föreslår, att första lärarinna skall anställas vid samskola endast för det fall, att skolan förestås av manlig rektor, att första lärarinnebefattningen tillsättes endast på förordnande, och att sådant förordnande tilldelas en av de ordinarie ämneslärarinnorna vid skolan. Beträffande avlöningsförmåner föreslår nämnden för vikarierande ämneslärarinna: 2,100 kronor för år; för ordinarie ämneslärarinna: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a, 3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, däri inräknat 1,000 kronor tjänstgöringspenningar; samt för första lärarinna: arvode å 300 kronor utöver avlöningen som ordinarie ämneslärarinna. Vad först beträffar ordinarie ämneslärarinna, har nämnden föreslagit Löne­ reglering 8en begynnelseavlöning av 2,400 kronor, vartill skulle kunna komma tre kommittén. ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Kommittén för sin del anser, att begynnelseavlöningen bör sättas till 2,800 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg. Ålderstilläggens belopp anser kommittén böra bestäm­ mas till 300 kronor eller vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnliga adjunkter.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Den av kommittén förordade avlöningen, 2,800 kronor, borde fördelas sa, att 1,800 kronor utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar. Högsta pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,700 kronor eller 300 kronor mindre än vad fallet skulle bliva i fråga om kvinn­ liga adjunkter. Vad vidare angår vikarierande ämneslärarinna, förordar nämnden ett arvode av 2,100 kronor för sådan lärarinna, vare sig hon äger full . kompetens eller icke. Enligt ovanberörda kungörelse den 27 augusti 1904 utgör skillnaden mellan vikarierande ämneslärarinna med full kom­ petens och utan sådan kompetens 200 kronor. Kommittén förordar ett arvode av 2,600 kronor för vikarierande ämneslärarinna med full kom­ petens eller samma belopp, som kommittén tillstyrkt för ej kompetent kvinnlig extra lärare. För vikarierande ämneslärarinna utan full kompe­ tens anser kommittén arvodesbeloppet böra sättas till 2,400 kronor. Skillnaden mellan avlöningen för första lärarinna och lärarinna ut­ gör enligt omförmälda kungörelse 500 kronor. Nämnden föreslår nu ett särskilt arvode av 300 kronor till ämneslärarinna, som förordnas till första lärarinna. Kommittén, som förklarat sig ej kunna tillstyrka försla­ get, att kvinna må kunna anställas som rektor vid samskola, förordar, att ifrågavarande särskilda arvode måtte bestämmas till 500 kronor.

g) Avlöning under tjänstledighet.

Nuvarande Nu gällande allmänna bestämmelser angående löneförmåner vid bestäm­ melser. tjänstledighet för ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor återfinnas i kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 mom. g) och h) och motsvara i stort sett vad i detta avseende i vederbörande avlöningsvillkor plägat fastställas för befattningshavare i nyreglerade ämbetsverk, dock med det tillägget, att då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, avdrag å tjänstgöringspenningarna icke må ske. Därjämte har Kungl. Maj:t i samma kungörelse förordnat, att, då lärare på grund av offentligt uppdrag åtnjuter tjänstledig­ het, skall i varje särskilt fall, för vilket bestämd föreskrift förut ej är meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida och i vilken mån han bör utöver tjänstgöringspenningarna vidkännas avdrag å sin lön; samt att, då lärare av annan anledning än styrkt sjukdom eller offent­ ligt uppdrag är tjänstledig eller eljest förhindrad att sköta sin befatt­ ning, den tjänstledige läraren skall under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen, som erfordras för befatt-

Kungl. Majrfs nåd. proposition nr 260. 95

ningens uppehållande, skolande denna skyldighet jämväl åligga avliden lärares stärbhusdelägare under dem tillkommande tjänst- och nådår.1 Genom kungl. kungörelse den 10 oktober 1913 (§§ 1 och 3) äro bestämmelser givna angående beräkning av löneförmåner för ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor vid allmänt liiroverk, som erhållit tjänst­ ledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande ämneslärare eller extra lärare vid annat allmänt läroverk. Vederbörande lärare skall därunder — utom för det fall att ordi­ narie adjunkt tjänstgör såsom lektor, för vilken händelse särskilda be­ stämmelser gälla — åtnjuta avlöning till samma belopp, som om han i stället skött sin egen befattning. För detta ändamål skall i det fall, att det för förordnandet att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra lärare författningsenligt utgående arvode för den tid, som tjänstgöringen omfattar, understiger den å samma tid belöpande avlöningen å den ordinarie tjän­ sten, iakttagas, att nämnda arvode må i sin helhet av honom uppbäras samt att vad därutöver tillkommer honom såsom ordinarie lärare skall utgå av lönen å hans ordinarie tjänst. Vad därefter återstår av den med samma tjänst förenade avlöningen skall användas till arvode, enligt stad­ gade grunder, åt hans egen vikarie. Uppstår därvid överskott, skall detta besparas; är åter ifrågavarande återstod av avlöningen å den ordiarie tjänsten icke tillräcklig för vikariens avlönande, skall erforderligt fyllnadsarvode på vederbörlig rekvisition utbetalas från det för allmänna läroverken uppförda anslaget till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. Skulle det till den tjänstledige läraren utgående vikariatsarvode för den tid, som tjänstgöringen omfattar, överstiga den på samma tid be­ löpande avlöningen vid hans ordinarie tjänst, skall av nämnda arvode till honom utbetalas endast så mycket, som motsvarar avlöningen för ifrågavarande tid vid den ordinarie tjänsten, och återstoden besparas. Arvodet till hans egen vikarie skall utgå av den med hans ordinarie tjänst förenade avlöningen. Uppstår därvid överskott, skall detta be­ sparas; är åter avlöningen vid den ordinarie tjänsten icke tillräcklig för

1 Kungl. Maja har vid flera tillfällen medgivit, att lärare, som åtnjutit tjänstledighet på grund av vetenskapligt arbete, skola av sina avlöningsförmåner avstå allenast så stort belopp, som motsvarar vad vikarierna enligt de före den 1 januari 1914 gällande bestäm­ melser skolat uppbära (d. v. s. efter 2,000, resp. 1,800 kr. för år). — Genom kungl. brev

den 22 juni 1911 bar Kungl. Maja förklarat, att den rätt till tjänstår, som enligt präster­

skapets privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken, skall från och med början av år 1912 upphöra att gälla, dylik rätt som uppkommit före nämnda tidpunkt dock oförkränkt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vikariens avlönande, skall erforderligt fyllnadsarvode på vederbörlig rek­ visition utbetalas från ovanberörda anslag. Om lästermin påbörjas senare eller avslutas tidigare vid det läroverk, där ifrågavarande lärare tjänstgör såsom vikarierande eller extra lärare, än vid det, där han har sin ordinarie anställning, skall ersättning till hans vikarie för den tid, för vilken han själv ej uppbär vikariatsarvode, på vederbörlig rekvisition utanordnas från förutnämnda anslag till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. Lärarlöne- I nu gällande bestämmelser rörande lärares avlöning under tjänst­ nämnden. ledighet förordar nämnden ingen ändring. Nämnden påpekar vidare, hurusom dessa bestämmelser ej torde avse tjänstledighet för fullgörande av värnplikt, samt att, då frågan om av­ löning för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för full­ görande av värnplikt, torde komma att bliva föremål för en utredning, omfattande samtliga statstjänstemän, nämnden ej ansett sig böra väcka förslag i ärendet beträffande de statsanställda lärare, om vilkas avlönings­ förhållanden nämnden hade att verkställa utredning. Till Kungl Läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen hava den 25 Maj :t ingi­ ven fram­ juli 1914 gemensamt gjort framställning angående behovet av närmare ställning bestämmelser rörande beräkningen av löneförmånerna för lärare, som er­ hållit tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra lärare vid annat allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Överstyrel­ serna föreslå för detta ändamål, att Kungl. Maj:t täcktes föreskriva, att bestämmelserna i kungl. kungörelsen angående beräkning i vissa fall av ordinarie lärares och lära­ rinnas vid allmänt läroverk löneförmåner den 10 oktober 1913 skola äga tillämplighet även i det fall, då ordinarie ämneslärare, teckningslärare, musiklärare eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk beviljas tjänstle­ dighet för att tjänstgöra såsom vikarie eller extralärare vid folkskole­ seminarium, ävensom i det fall, då ordinarie ämneslärare eller inneha­ vare av teckningslärar-, musiklärar- eller gymnastiklärarbefattning vid folkskoleseminarium beviljas tjänstledighet för att tjänstgöra vid annat folkskoleseminarium eller vid allmänt läroverk, dock med iakttagande därav, att sådant fyllnadsarvode och sådan ersättning, som i § 1 av sagda kungörelse omförmäles, skall beträffande vikariatstjänstgöring vid folkskoleseminarium utanordnas från reservationsanslaget till folkskoleseminarierna. Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 3 september 1914 ej haft något att erinra mot ifrågavarande framställning.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260. 97

I de avlöningsvillkor, vilka på senare tid fastställts för olika tjänste- Lön/:-. mannakårer, plägar föreskrivas, att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring lefnad, skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen. Enahanda bestämmelse borde meddelas beträffande adjunkter och lektorer samt ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, dock att bestämmelse i fråga om förhållandet under semester ej är för dessas vid­ kommande erforderlig. Yad som för närvarande i förevarande avseende är stadgat beträffande lektor, som är domkapitelsledamot, borde tills vidare bibehållas. Vidare är i allmänhet föreskrivet, att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, eller i det fall, där avlöningen utgöres av arvode, den del därav, vilken icke anses såsom tjänstgöringspenningar, men att •den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, en­ skilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revi­ sorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgö­ ringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller av arvo­ det, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt. I stort sett enahanda bestämmelser gälla för närvarande beträffande lärare vid de allmänna läroverken, men borde desamma omformu­ leras för att bringas i större överensstämmelse med vad i förevarande avseende gäller för andra befattningshavare i statens tjänst. I detta sammanhang borde, för tillämpning i möjligen förekommande fall, bibehållas bestämmelse om skyldighet för avliden lärares stärbliusdelägare att under dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår avstå så mycket av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande. Dessutom borde, i likhet med vad i allmänhet är föreskrivet, stad­ gas, att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, samt att, därest befatt­ ningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 13

Kunql. May.ts nåd. proposition nr 360.

För närvarande är förordnat, att, då lärare på grund av offent­ ligt uppdrag åtnjuter tjänstledighet, skall i varje särskilt fall, för vilket bestämd föreskrift förut ej är meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida och i vilken mån han bör utöver tjänstgöringspenningama vid­ kännas avdrag å sin lön. Beträffande sistnämnda stadgande erinrar kommittén, hurusom Kungl. Maj:t genom kungl. kungörelse den 30 augusti 1916 dels för­ klarat, att, då innehavare av statstjänst erhåller tjänstledighet för full­ görande av något av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndi­ gande, av myndighet meddelat uppdrag eller ock för utövande av riksdagsmannauppdrag, Kungl. Maj:t vill besluta, huruvida och i vilken om­ fattning den tjänstledige skall, med tillämpning av gällande avlöningsbestämmelser, under ledigheten frånträda annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar och vad därmed i förevarande hänseende är att lik­ ställa, ävensom att vad nu sagts skall gälla även för det fall att under­ ordnad myndighet har att bevilja tjänstledigheten, dels ock förordnat, att i övriga fall av tjänstledighet för särskilt uppdrag det skall, där ej tjänst­ ledigheten av Kungl. Maj:t beviljas, tillkomma den myndighet, som har att bevilja tjänstledigheten, att fatta beslut i fråga om förpliktande för den tjänstledige att under ledigheten frånträda, utöver tjänstgöringspenningarna och vad därmed i förevarande hänseende är att likställa, jäm­ väl annan avlöningsförmån. I gällande avlöningsvillkor är dessutom i allmänhet stadgat, att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester, be­ fattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i verket, bestrida densamma, dock ej längre än sam­ manlagt tre månader under ett och samma kalendei'år; ägande han där­ vid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdoms­ förfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp. Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå efter läsårets antal läsveekor samt tjänstgöringspenningama för rektorerna fördelas på närmare angi­ vet sätt på den bestämda årliga arbets- och ferietiden. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, vilka i detta avseende sålunda gälla för de allmänna läroverken och vilka kommittén anser böra bibehållas, borde föreskrifter i anslutning till vad nyss angivits ej meddelas för läro­ verkens vidkommande. De bestämmelser, vilka i ämnet äro erforderliga, syntes det ankomma på Kungl. Maj:t att tills vidare utfärda i huvudsaklig överensstämmelse med vad hittills varit gällande.

Kungl. Majtis nåd. proposition nr 260. 99

Vad angår framställningen angående beräkning i vissa fall av or­ dinarie lärares och lärarinnors vid allmänna läroverk eller folkskoleseminarier löneförmåner, framhåller kommittén, hurusom de bestämmelser, som bär avses, äro synnerligen invecklade och torde i. praktiken medföra av­ sevärda svårigheter. En viss enkelhet i förevarande avseende skulle onek­ ligen vinnas, därest eu sådan anordning träffades, att lärarna bleve ut­ nämnda från och med början av varje halvår. Å andra sidan skulle eu dylik anordning i vissa andra avseenden medföra olägenheter. Huru­ vida dessa olägenheter skulle kunna uppvägas av de fördelar, som här­ igenom skulle vinnas, är eu fråga, som kommittén anser °sig icke kunna bedöma. Kommittén, som under förhandenvarande förhållanden ej har något att erinra mot bifall till omförmälda framställning, hemställer emel­ lertid, att en utredning måtte åvägabringas i syfte att åstadkomma enk­ lare bestämmelser i förevarande avseende än vad nu är fallet. Yad slutligen angår den av nämnden berörda frågan om avlöning för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande av värnplikt, ville kommittén endast erinra, att detta spörsmål i hela dess vidd blivit i och för utredning remitterat till kommittén.

h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning. a

Nuvarande Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla bestäm­ lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor. melser. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904). Lärarlöne- Under åberopande av förhållandet vid en del andra undervisnings­ nämnden. anstalter, däribland universiteten, förordar nämnden, att tjänstgöringspenningar för adjunkter, lektorer och ämneslärarinnor må utgå efter kalenderår. Löne- Kommittén, som icke funnit tillräckliga skäl anförda för en föränd­ regleringsring i nuvarande anordning, vilken synes hava fungerat utan olägenhet, kommittén. har icke ansett sig kunna tillstyrka nämndens förslag i denna punkt.

i) Lönetur.

I avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27 Nuvarande bestäm­ augusti 1904, bland annat, melser. att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till lektor, redan in­ tjänat högre avlöning än lektors begynnelseavlöning, honom skola omedel-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

bart tillgodoföra® så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning blir lika hög som den avlöning han senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller högre avlöning än den han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast uPPflyttades till högre lönegrad; att lektorer vid sjökrigsskolan, lärare vid högre lärarinneseminariet och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid övergång till de allmänna läroveiken,, för tillgodonjutande av avlöning i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare enligt enahanda^ ovan omförmälda grunder, som angående ämneslärare blivit stadgadesamt att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten må äga att efter befordran vid de allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid, dock ej utöver tre.år, de med nit och skicklighet deltagit i un­ dervisningen vid universitet, såvitt de vunnit behörighet till anställningvid allmänt läroverk. Pa grund av kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 är viss lönetursrätt vid övergång till de allmänna läroverken tillerkänd även lektor vid teknisk elementarskola och rektor vid skeppsgosseskolan. Genom kungl. kungörelsen den 23 november 1906 är viss lönetursrätt tillerkänd även docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor. Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att, därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, han må för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid kom­ munal mellanskola; dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio dylika lönetursår. I Lärarlöne- I avseende å den förstnämnda av nu gällande bestämmelser fram­ nämnden. håller nämnden, att densamma ej syntes kunna tillämpas på det löne­ system, nämnden förordar, enär skillnaden i lektors och adjunkts avlö­ ning vore en annan än i nu gällande lönestat vore fastställd, och påpekar nämnden, att det med hänsyn till lektorstjänstens mera kvalificerade natui vore billigt, att adjunkt i varje fall vid befordran till lektorstjänst erhölle en omedelbar avlöningsförhöjning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 101

I anslutning härtill ävensom på i övrigt anfört skäl förordar nämn­ den i förevarande avseende, att, därest ordinarie adjunkt befordras till lektor, honom skola ome­ delbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning närmast överstiger den avlöning, han senast åt­ njöt som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten, skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i tredje eller högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbe­ fattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad; att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk skall för uppflytt­ ning i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig ,den tid han, efter att i avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till tjänst av det slag, han innehar, må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att vid beräkning av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid de all­ männa läroverken, skola räknas som hela lönetursår och de år, under vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till hela lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet läsveckor vid de allmänna läroverken; samt att lärare må för ifrågava­ rande ändamål tillgodoräkna sig intill 10 sålunda beräknade lönetursår; att lektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre löne­ grad tillgodoräkna sig den tid, han efter att i avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium; samt att ämneslärarinna vid samskola må för uppflyttning i högre löne­ grad tillgodoräkna sig den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslära­ rinna vid högre lärarinneseminariet. I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig fröken Anna Sörensen hava ansett, att nämnden bort föreslå, att ämnes­ lärarinna vid statssamskola, som avlagt de prov och fullgjort den tjänst­ göring, vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår för uppflyttning i högre lönegrad.

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dens förslag 1 sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande anser läroverksavgivna överstyrelsen — med hänsyn till av nämnden framställt förslag att seyttranden. minarieadjunkt vid övergång till lektorstjänst vid högre allmänt'läroverk

skulle få i löneturshänseende tillgodoräkna sig hela sin föregående semina­ riet jänstgörin g efter vunnen lektorskompetens — billigheten fordra, att jämväl lektorskompetent läroverksadjunkt, som befordras till lektor vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, måtte efter samma grunder äga att tillgodoräkna sig sin föregående adjunktstjänstgöring för lönetur såsom lektor. Enahanda uppfattning göres ävenledes gällande av vissa lärarkorporationer.

I övrigt må framhållas ett av styrelsen för Arboga samskola även­ som lärai kollegiet därstädes framställt yrkande, att ämneslärarinna vid statssamskola måtte, därest åt kvinnor medgåves tillträde till ämneslärarbefattningar vid allmänna läroverk för gossar, vid övergång till sådan tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som hon efter vunnen adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma sätt som om de av henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk för gossar.

1 en av docenten A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala ingivna gymnasier gjord framställning har hemställts om rätt i viss utsträckning fångar' tiU lönetursberäkning för extra ordinarie lärare vid kommunala gvmnasier. I sitt häröver avgivna utlåtande den 30 december 1916 föreslår läroverksöverstyrelsen, att rektor, extra ordinarie lektor och extra ordina­ rie lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad bildnmgslinje vid statsgymnasium, som utnämnes till innehavare av ordinarie ämnesläiaibefattning vid allmänt läroverk, må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han efter vunnen behö­ righet till ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring vid kommunalt gymnasium, till om­ fattningen motsvarande den tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid allmänt läroverk ålagd, dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio dylika lönetursår. Vidare hava vissa framställningar gjorts angående ändrade bestäm­ melser i fråga om tjänstårsberäkning och lönetursberäkning för docenter vid universiteten vid övergång till de allmänna läroverken. I sådant hänseende hava uti särskilda dels till Kungl. Maj:t, dels till kanslern för rikets universitet ingivna skrivelser docenter vid univer­ siteten i Uppsala och Lund anhållit, dels att rätt till tjänstårsberäkning

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260. 103

vid övergång till allmänna läroverk — för vars erhållande ostipendierad docent nu är skyldig hålla sammanlagt 70 föreläsningar om året, medan docentstipendiats föreläsningsskyldighet omfattar 35 föreläsningar årligen — måtte medgivas samtliga docenter efter samma grunder i fråga om föreläsningsskyldighet (35 föreläsningar årligen), vare sig de hade docent­ stipendium eller ej, dels och att lönetursberäkningen för anställning vid allmänt läroverk måtte ändras därhän, att docents lönetursrätt, som efter den 1 januari 1905 inskränkts till högst tre år, utsträckes till åtminstone fem år, såsom tidigare varit förhållandet. Denna docenternas ansökning tillstyrkes vad dess förra del beträffar av samtliga akademiska myndigheter ävensom av läroverksöverstyrelsen. Beträffande framställningen i vad den avser lönetursberäkning till­ styrkes densamma likaledes av de akademiska myndigheterna, varvid dock ett par myndigheter förorda dess utsträckning till sex år. För ena­ handa yrkande gör sig ävenledes t. f. kanslern för Uppsala universitet till tolk i en till Kungl. Maj:t ingiven särskild skrivelse den 6 maj 1915, vilken bifogats övriga handlingar i omförmälda ärende. I sistnämnda skrivelse avses jämväl docenter vid Göteborgs och Stockholms högskolor. Även läroverksöverstyrelsen uttalar sig till förmån för sistnämnda yrkande och förordar, att de i kungl. cirkulär den 11 juni 1877 och den 18 maj 1878 samt kungl. kungörelse den 23 november 1906 omförmälda docenter vid universiteten eller högskolorna må äga att efter befordran vid de allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid, dock ej utöver sex år, de med nit och skicklighet del­ tagit i undervisningen vid universitet eller högskola, såvitt de vunnit behörighet till anställning vid allmänt läroverk samt fullgjort vad som i fråga om docenters lönetur vid nämnda läroverk är stadgat. Slutligen har Sveriges extralärarförening gjort underdånig framställ­ ning, att lärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium måtte er­ hålla rätt att efter vunnen befordran till ordinarie befattning inom dessa läroanstalter få för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han med full tjänstgöring varit förordnad vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium från den tidpunkt, då han förvärvat full adjunktskompetens, dock ej beträffande dylik tjänstgöring före den 1 januari 1913. I sitt i sistnämnda ärende avgivna utlåtande den 12 november 1917 hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att extra ordinarie lä­ rare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vilken fullgjort vad för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst i fråga om examina och provår är föreskrivet, måtte äga rätt att vid befordran till ordinarie lärar­ tjänst vid dessa läroanstalter för uppflyttning i högre lönegrad tillgodo-

104 KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

räkna sig de tjänstår utöver tre, han efter ovanberörda villkors fullgö­ rande med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring vid nämnda läroan­ stalter i vederbörligen stadgad omfattning.

rtqUrtnns- ^ avseenc^e a ålderstillägg är i gällande avlöningsvillkor i allmänkommittén. stadgat, att, därest förböjning av lönen efter viss tids fortsatt inne­ havande av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunk­ ten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vill­ kor * att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller full­ gjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värn­ plikt, och för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd. .Enahanda bestämmelser, som i stort sett även nu gälla för lärare vid de allmänna läroverken, anser kommittén böra för deras vidkommande föreskrivas i samband med den lönereglering, om vilken nu är fråga. Likaså bör stadgas, att befattningshavare må tillgodoräknas den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans till­ träde till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla staten. Ävenledes borde, i likhet med vad för en del fall av riksdagen beslutats, föreskrivas, att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen 'angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig från tjänsten avgå, icke må tillträda samma för­ höjning. Vad angår bestämmelser rörande lönetursberäkning för adjunkt, som befordras till lektor, anser kommittén varken vad i detta avseende nu gäller eller vad nämnden härutinnan föreslagit vara utan vidare tillämpligt på det lönesystem, kommittén förordar. Någon rätt för adjunkt att vid be-

Kurujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 105

fordran till lektor få för löneförhöjning tillgodoräkna sig sin adjunktstjänstgöring borde i fråga om kommitténs förslag ej medgivas annat än för det fall att adjunkten befinner sig i högsta lönegraden. Honom skulle nämligen då tillkomma eu avlöning av 5,800 kronor; och skulle han vid befordran till lektor komma i åtnjutande av lektors avlöning i lägsta lönegraden, vilken likaledes enligt kommitténs förslag skulle ut­ göra 5,800 kronor, skulle denna befordran för honom ej medföra någon omedelbar avlöningsförbättring utan tvärtom en förminskning av själva lönen. I sådana fall bör adjunkt äga att tillgodoräkna sig fem år av sin adjunktstjänstgöring, varigenom han alltså skulle omedelbart erhålla lek­ tors avlöning i andra lönegraden eller 6,300 kronor. Av vad som sagts följer, att kommittén ej kan förorda läroverksöverstyrelsens förslag, att lektorskompetent adjunkt skulle få i löneturs­ hänseende vid befordran till lektor tillgodoräkna sig hela sin föregående adjunktstjänstgöring efter vunnen lektorskompetens. Yad angår den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till all­ mänt läroverk, kunna skäl anföras både för och emot bibehållande av eu sådan bestämmelse. Densamma innebär visserligen å ena sidan en fördel för de kommunala mellanskolorna, men å andra sidan bliver därigenom sistnämnda skolform allt för starkt betecknad såsom ett övergångsstadium, vad lärarna angår, till de allmänna läroverken. Även om med hänsyn till sistberörda förhållande eu viss tvekan kan anses råda rörande lämp­ ligheten av bibehållandet av bestämmelsen i fråga, anser sig kommittén dock icke böra föreslå någon ändring i ett av Kungl. Maj:t och riksdag så nyligen fattat beslut. Nämnden har föreslagit, att ordinarie ämneslärare vid allmänt läro­ verk må under vissa förutsättningar för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie lärare vid folkhögskola. Kommittén anser för sin del, att detta är ett spörsmål, som närmast avser folkhögskolorna, och att eu bestämmelse av nämnda innebörd är att huvudsakligen betrakta som en förmån för dessa skolor. Då kommittén emellertid ej har att yttra sig över en regleringav avlöningsförhållanden och därmed sammanhängande frågor för lärar­ personalen vid folkhögskolorna, finner sig kommittén under förhandenvarande förhållanden sakna anledning förorda vad'nämnden i detta av­ seende föreslagit. Vidare har nämnden föreslagit, att lektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk tjänstgjort som Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (AV 260.) 14

106 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

ordinarie lektor vid folkskoleseminarium. Häremot har kommittén intet att erinra, I likhet med vad för närvarande gäller, borde enahanda be­ stämmelse föreskrivas i fråga om föregående tjänstgöring vid högre lära­ rinneseminariet samt vid teknisk elementarskola. För närvarande äro i förevarande avseende vissa bestämmelser givna angående rätt till lönetursberäkning för dem, vilka tjänstgjort såsom lek­ torer vid sjökrigsskolan, ävensom rektor vid skeppsgosseskolan. Kommit­ tén anser dessa bestämmelser böra bibehållas, vad angår lektorsbefattningvid sjökrigsskolan åtminstone tills vidare till förmån för den lektor vid allmänt läroverk, som kan äga att åberopa sådan tjänstgöring vid sjö­ krigsskolan. Beträffande ämneslärarinnorna vid samskolor förordar nämnden, att sådan lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarin­ neseminariet. Kommittén finner sig böra biträda detta förslag. Såsom i det föregående omförmälts, har från en samskola yrkats, att ämneslärarinna vid statssamskola må, därest åt kvinnor medgives tillträde till ämneslärarbefattningar vid allmänna läroverk för gossar, vid övergång till sådan tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som hon efter vunnen adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma sätt som om de av henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk för gossar. Kommittén, som föreslagit, att kvinna må kunna befordras till adjunkt vid allmänt läroverk, finner billigt, att lära­ rinna vid samskola, liksom oek ämneslärarinna vid högre lärarinnesemi­ nariet, må, då hon övergår till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, tillgodoräkna sig den tid, hon efter vunnen adjunktskompetens tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärarinna vid samskola eller högre lärarinnesemi­ nariet. Härvid erinrar kommittén, att nämnda skolformer fullt motsvara de realskolor eller de lägre klasser av de högre allmänna läroverken, vid vilka kommittén antager, att kvinnas verksamhet bliver huvudsakligen förlagd. Beträffande den ovan omförmälda framställningen angående rätt att för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som extra ordi­ narie lärare finner kommittén, att ett bifall härtill skulle innebära en avvikelse från de grunder, som i förevarande avseende äro på andra områden gällande, och kan kommittén i följd därav ej tillstyrka berörda framställning. Den omständigheten, att sådan rätt varit förut medgi­ ven, fastän den sedermera upphävts, innebär icke något skäl att nu återinföra densamma.

Kungl. Maj:tu nåd. proposition ni' 260. 107

Vad vidare angår den i enahanda avseende gjorda framställningen om motsvarande rätt för lärare vid de kommunala gymnasierna, erin­ rar kommittén, att dessa lärare visserligen befinna sig i eu i förhållande till motsvarande lärare vid statens gymnasier ogynnsammare ställning i så måtto, att de icke äga rätt att räkna tjänstår för erhållande av pension, men å andra sidan att de i regel åtnjuta eu bättre avlöning än mot­ svarande lärare vid statens läroverk. Att emellertid nu för deras vid­ kommande tillstyrka rätt till lönetursberäkning på sätt föreslagits anser sig kommittén så mycket mindre kunna, som kommittén ej funnit sig böra biträda nyss omförmälda framställning av enahanda innebörd beträffande extralärare. Härtill kommer jämväl den omständigheten, att de kommu­ nala gymnasierna icke äro statsinstitutioner, ett förhållande, som skulle kunna giva ett bifall till framställningen eu avsevärd räckvidd och med­ föra oöverskådliga konsekvenser. Vidkommande slutligen de av docenter vid rikets universitet fram­ förda önskemålen anser sig kommittén, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, böra tillstyrka, att samma grunder för rätt till löneturs­ beräkning böra gälla för alla docenter, vare sig de hava doeentstipendium eller icke. Beträffande däremot den föreslagna utsträckningen av lönetursrätten utöver tre år finner kommittén ej tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka en ändring av vad i detta avseende för närvarande gäller.

2 . Rektorer.

a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.

Nuvarande Rektor vid högre allmänt läroverk åtnjuter för närvarande avlöning bestämmel­ i två lönegrader å 1) 4,000 kronor, 2) 4,500 kronor jämte tjänstgörings- ser. penningar å 2,000 kronor, alltså tillhopa resp. 6,000 och 6,500 kronor. Härjämte skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller hyresersättning. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring Tillfällig löneförbätt­ för år 1918 till rektor i första lönegraden med 400 kronor och till rektor ring. i andra lönegraden med 500 kronor. Lårarlöne- Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid högre allmänt läro­ nämnden. verk bestämmes till 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegra­ den, därav 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Kungl. Maftts nåd. proposition nr 260.

™Maj!t9L , . T„en av flertalet rektorer vid de allmänna läroverken gjord under­ ingiven dånig framställning föreslås, att avlöningen åt rektor vid allmänt läro­ framställ­ ning. verk ma faststallas som en verklig cliefslön med en begynnelseavlöning åt rektor vid högre allmänt läroverk å 7,500 kronor och åt rektor vid real- och samskola a 6,500 kronor, jämte ett ålderstillägg åt samtliga rektorei a 600 kronor att utgå efter fem års väl vitsordad tjänstgöring. sakligen ^ölj andeframStallmng anfÖreS tiH stöd för berörda förslag huvud-

Den hittills följda principen, att rektors begynnelseavlöning skulle vala lika med lektors resp. adjunkts avlöning i högsta lönegraden, sak­ nade numera fog för sig. I sjalva verket vore denna princip en kvarleva tran den tid, da rektoratet turvis bestriddes av skolans äldre lärare, eu otänkbar”' *°™ nuvarande tjänsteförhållanden vore fullkomligt

I motsats till den av nämnden följda principen borde rektors av­ löning, oberoende av lektors resp. adjunkts slutlön, bestämmas såsom eu verklig chefslon, i överensstämmelse med för andra tjänstemannakårer brukliga principer. De arbetsuppgifter, som i våra dagar ålåge rektorerna, vore av en avsevart mera mångsidig och krävande art än de, som tillkomme Övriga lärare. Till rektors rent pedagogiska uppgifter, som innefattade, förutom en ganska utsträckt undervismngsskyldighet, uppgiften att planlägga arbetet, att vaka darover att undervisningen efter allmänna stadganden och särskilda föreskrifter ändamålsenligt fortginge, att ansvara för att ord­ ning och tukt upprätthölles i och utom skolan och att i allt, som rörde undervisning och uppfostran, vara beredd att bistå föräldrar och målsmän ej mindre an lärare med råd och hjälp — till dessa uppgifter komme andra göromål av både skiftande och ansträngande art, , q, i Dlt hörde dels expeditionsgöromålen, som sedan rektors avlöning år 1, . seaast fastställdes i högst avsevärd grad ökats och fortfarande öka­ des ar från ar. Dit horde vidare skötseln av läroverkens olikartade eko­ nomiska angelägenheter, vilken skötsel, redan i och för sig betungande jamvai mnebure ett ekonomiskt ansvar för läroverkens ofta betydande kassor och fonder. Ayen om rektorerna vid de större läroverken härvid hade en hjalp ide särskilt avlönade skrivbiträdena, måste, i betraktande av dessas starkt begränsade ersättning, huvudparten av expeditions- och förvaltningsgoromalen utföras av rektor personligen. För skolans räkenskapsföring f°Vrfa administrativa angelägenheter, särskilt det maktpåliggande utarbetandet av olika arbetsordningar för den stundande terminen, måste han, i olikhet mot Övriga lärare, offra en god del av sina ferier. Vad

Kunal. Maj-.ts nåd. proposition nr 260. 109

åter mindre real- och samskolor anginge, måste dessas rektorer själva utföra allt skolans skrivarbete samt därtill hava hand om de ständigt växande skol- och lärjungebiblioteken. Toge man alltså berättigad hänsyn till eu rektors ständigt ökade och genom sin mångsidighet slitande arbete och till det ansvar för att ej tala om det icke sällan förekommande obehag — som vore förenat med hans ämbetsutövning, syntes det ej kunna bestridas, att rektorerna gent emot övriga lärarkategorier, vilkas åligganden icke på senare tiden i jämförlig grad ökats, vore relativt lågt avlönade. Med avseende på den rätt till bostad, som tillkomme eu rektor i motsats till andra lärare, erinrades därom, att i de fall, då denna för­ mån utgått i form av penningersättning, vilket vore det vanligaste, denna blivit ganska snävt tillmätt. I medeltal uppgick bostadsförmånen — en­ ligt 1910 års bestyrkta beräkning — till (om Stockholm och Göteborg på grund av där rådande speciella dyrhetsförhållanden uudantoges) 1,165 kronor för rektor vid högre läroverk och 795 kronor för rektor vid realoch samskola. Det vore sålunda uppenbart, att rektors avlöning, även inklusive hyresersättningen, ingalunda utgjorde en efter hans ämbetsställning avpassad chefslön. Det syntes knappast kunna bestridas, att rektoratet, jämfört med åtskilliga andra chefsplatser, för vilka administrativ förmåga kunde anses i huvudsak vara nog, av sin innehavare krävde jämväl derå andra egenska­ per, såsom pedagogisk, vetenskaplig och disciplinär förmåga. En känd sak vore ock, att rektoraten vid våra större läroverk numera betraktades som några bland statens mest ansträngande befattningar. Redan det, att en rektor vore chef för ett kollegium, omfattande från 11 ända till 44 lärare, och.dagligen vore ställd inför två andra stora intressegrupper, målsmän­ nen och lärjungarna, gjorde hans ställning ytterst krävande. Under så­ dana förhållanden syntes det ingalunda få anses förmätet, att rektors av­ löningsförhållanden måtte så avvägas, att de åtminstone icke understege avlöningsförmånerna för en del jämförliga chefsplatser. Det syntes sökandena innebära en moderat fordran, att begynnelse­ avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk sattes till 7,500 kronor och för rektor vid real- och samskola till 6,500 kronor, varigenom den hittillsvarande skillnaden på 1,000 kronor mellan rektorsavlöningen vid högre och lägre läroverk skulle bibehållas. Inklusive hyresersättningen skulle rektorernas vid de högre allmänna läroverken avlöningar härigenom i någon mån överskrida avlöningarna för tredje gradens tjänstemän, bland vilka funnes åtskilliga chefer inom ämbets­ verken. I betraktande av vad som anförts om rektors verksamhet, syn-

no

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tes emelleitid detta icke fa anses obilligt, helst rektor numera, på grund av läroverkens krav på obruten kraft hos deras styresmän, principiellt endast tillsattes genom förordnande på högst fem år i sänder, och en rektor alltså icke kunde beräknas kvarstå lika länge på sin chefsplats som motsvarande ämbetsmän på andra områden. Nämndens förslag i fråga om tiden för ålderstilläggets utgående till­ styrktes, under framhållande, att därigenom en berättigad likställighet mellan rektorerna och övriga med dem jämförliga statstjänstemän skulle åvägabringas.

reglerings- 1 ,likhet med vad i nämnda framställning yrkas, finner ej heller kommittén, kommittén anledning bibehålla den nuvarande principen i avseende å rektors avlöning, eller att densamma skall vara lika med lektors resp. adjunkts avlöning i högsta lönegraden. Kommittén anser det vara ådagalagt, att rektors avlöning med hänsyn till hans ställning och hans ar­ betsuppgifter bör beräknas efter andra grunder. Det är uppenbart, att — såsom ock framhållits — expeditionella och övriga administrativa arbeten taga en rektors tid mycket i anspråk och ävenledes på innehavare av denna befattning ställa stora krav be­ träffande vissa personliga egenskaper. Kommittén anser det ock kunna ifrågasättas, huruvida icke i avseende å dessa arbeten en lättnad borde beredas rektorerna åtminstone vid de större läroverken såväl genom att ytterligare minska deras undervisningsskyldighet utöver vad nu är med­ givet som ock genom en ändamålsenligare anordning av den nuvarande skrivbiträdesinstitutionen vid läroverken. Yad angår frågan om en ytterligare minskad undervisningsskyldig­ het, anser sig kommittén, som anser sig nu icke kunna ingå i bedöman­ de av omfång och räckvidd av en anordning i detta syfte, endast vilja i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på nämnda förhållande, utan att för egen del göra något vidare uttalande i frågan. Beträffande däremot det nuvarande biträde, varöver rektorerna för­ foga vid expeditionsarbetet, erinrar kommittén, hurusom enligt särskilda kungl. brev av reservationsanslaget till de allmänna läroverken för närvaran­ de arvoden utgå till skrivbiträden åt rektorerna, vilka biträden skola utses bland de vid vederbörande läroverk anställda lärare. En sådan anordningsynes kommittén icke vara fullt tillfredsställande, åtminstone vid de större läroverk, där arbetet är mer omfattande, och ifrågasättas kan, huruvida ej i vissa dylika fall vederbörande rektorer skulle vara mera betjänta, därest de hade till sitt förfogande för ändamålet fast anställda skrivbi­ träden. Kommittén anser i allt fall, att erforderliga belopp böra ställas

Kungl. Maf.ts nåd. proposition nr 260. 111

till vederbörande rektorers disposition att användas i nu avsett sytte, men vill i detta sammanhang inskränka sig till att hemställa, att denna fråga varder underkastad erforderlig utredning. I fråga om det avlöningsbelopp, som kan anses lämpligt att förorda för rektor, ansluter sig kommittén till den uppfattningen, att avlöningen bör hava karaktär av chefslön, och synes det kommittén, att eu avlöning av 7,500 kronor för manlig rektor vid högre allmänt läroverk torde kunna anses skälig, när man tager i betraktande, att rektor härjämte äger att åtnjuta fri bostad eller ersättning härför. Kommittén vill följaktligen för­ orda omförmälda belopp, 7,500 kronor. Av detta belopp torde 5,000 kro­ nor böra utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Da kom­ mittén vid förut avgivna löneregleringsförslag ansett chefer för centrala ämbetsverk böra omedelbart och utan intjänande av ålderstillägg erhålla de för dem avsedda löneförmåner, har kommittén ej kunnat förorda, att rektor må komma i åtnjutande av rätt till ålderstillägg.

b) Manlig rektor vid realskola.

Nuvarande Rektor vid realskola åtnjuter för närvarande avlöning i två löne­ bestämmel­ grader å 1) 3,200 kronor, 2) 3,700 kronor, jämte tjänstgöringspenningar ser. å 1,800 kronor, alltså tillhopa resp. 5,000 och 5,500 kronor. Härjämte skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller hyresersättning. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.) Tillfällig Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring för löneförbätt­ år 1918 till rektor vid realskola med 600 kronor. ring. Lärarlöne- Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid realskola bestäm­ nämnden. mes till 5,700 kronor i l:a och 6,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar. Till Kungl. På sätt ovan omförmälts, har i framställningen från flertalet rek­ Maj."t torer vid de allmänna läroverken föreslagits, att avlöningen åt rektor vid ingiven framställ­ realskola må fastställas till 6,500 kronor jämte ett ålderstilllägg å 600 ning. kronor. Löne- Under hänvisning' till vad kommittén i det föregående beträffande rcgleringsrektor vid högre allmänt läroverk anfört, vilket i tillämpliga delar jäm­ kommittén. väl torde äga avseende å rektor vid realskola, förordar kommittén för sistnämnda befattningshavare en avlöning av 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Någon rätt till ålders-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tillägg- borde i detta fall lika litet förekomma som i fråga om rektor vid högre allmänt läroverk.

c) Kvinnlig rektor vid Barnskola.

^nämnden ■ Enli£t nämndens förslag skulle kvinna kunna befordras till rektor vid statssamskola. Nämnden föreslår, att kvinnlig rektor vid dylik skola måtte i avlöning erhålla 4,400 kronor i l:a och 4,900 kronor i 2:a löne­ graden, därav 1,400 kronor tjänstgöringspenningar. Vid nämn­ I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fröken dens förslag fogat sär­ Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om avlöningsförmånerna skilt ytt­ för statsanställda kvinnliga lärare, att avlöningen för kvinnlig rektor rande. vid samskola bestämmes till 4,700 kronor i l:a och 5,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 1,600 kronor tjänstgöringspenningar.

reglerings- . Enär kommit.tén icke ansett sig kunna förorda, att kvinna må bekommittcn. fordras till rektor vid Barnskola, har nämndens förslag i förevarande av­ seende icke föranlett något kommitténs yttrande.

d) Lönetur.

Nuvarande I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor bestammel- må vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet av tio år, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor mera än fyra femtedelar av samma tid, med iakttagande härvid, att rek­ tor vid högre allmänt läroverk endast må räkna sig till godo den tid, han såsom rektor vid sådant läroverk tjänstgjort. Jämlikt kungl. kungörelsen den 9 juni 1905 äger rektor vid all­ mänt läroverk att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo även den tid, han under tiden för sitt rektorsförordnande på grund av förordnande bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag.

Nämnden Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre löne­ grad efter fem år.

reglerings- . .. Allderistimd kommittén icke ansett sig böra förorda rätt till ålderskommittén. tillägg åt vare sig rektor vid högre allmänt läroverk eller rektor vid real­ skola, finner kommittén nämndens förevarande förslag ej föranleda något särskilt yttrande från kommitténs sida.

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 260. 113

o) Pension.

Enligt gällande bestämmelser kunna rektorerna vid de allmänna Nuvarande bestämmel­ läroverken tillsättas antingen genom utnämning eller genom förordnande ser. på viss tid. Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att tillförordnad rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära sin lön som rektor oavkortad. I kungl. brev den 6 juni 1912 förordnas, i enlighet med ett av riksdagen därom fattat beslut, att pensionsunderlaget för rektor och till­ förordnad rektor vid högre allmänt läroverk skall utgöra hela lönen med tillägg av 500 kronor samt för rektor och tillförordnad rektor vid real- eller samskola hela lönen med tillägg av 300 kronor. Nämnden föreslår, Lärarlönenämnden. att pensionsunderlaget skall för såväl ordinarie som tillförordnad rektor utgöra lönen, ökad med ett belopp av 500 kronor för rektor vid högre allmänt läroverk, 300 kronor för rektor vid realskola och 200 kro­ nor för kvinnlig rektor vid samskola; samt att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt läro­ verk, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor. I ovanberörda framställning från flertalet rektorer vid de all­ Till Kungl. Maj:t männa läroverken föreslås, att pensionen för rektor vid allmänt läroverk ingiven må bestämmas, enligt pensionslagen av den 11 oktober 1907, för tillför­ framställ­ ning. ordnad rektor, som vid sitt pensionstagande fortfarande innehar rektors­ förordnande, så som om han varit befullmäktigad rektor, och för den, som före pensionstagandet avgått från rektorstjänsten och återgått till lärartjänst, så som om hans rektorsår varit förlagda till tiden närmast före avskedstagandet — dock eventuellt med den inskränkning, som i motiveringen föreslagits. I motiveringen frainhålles, bland annat, följande. Efter erinran om innehållet i § 4 av lagen angående civila tjänstinne­ havares rätt till pension, framhålles, hurusom denna lag avsåge ordinarie tjänstinnehavare och alltså förutsatte dennes kvarstående vid tiden för pensionstagandet i den högsta tjänst han under sin tjänstetid uppnått samt ville garantera honom pension efter denna tjänst. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (AV 260). 15

1.14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Tillämpad på en rektor, som vid tiden för sitt pensionstagande ännu innehade förordnande som rektor, finge denna lag sin rättmätiga innebörd. Hade han innehaft sitt förordnande fem år eller mera, hade han rätt till högsta pensionsunderlag utan inskränkning; hade han först inom de senaste fem åren erhållit sitt rektorsförordnande, finge han för sina rektorsår räkna rektorspensionsunderlag, för de föregående åren av samma period lektors- resp. adjunktspensionsunderlag. Med denna tilllämpning bortfölle också varje skäl att som nu fordra 15 rektorsår för erhållande av rektorspension. Om lagen däremot bokstavligt tillämpades på eu rektor, som vid tiden för sitt pensionstagande återgått till lärartjänst, medförde den be­ tänkliga anomalier. En rektor, som tjänstgjort såsom rektor t. ex. från 60 till 64 års ålder, finge pension, beräknad efter 4 rektorspensionsun­ derlag och 1 lektors- resp. adjunktspensionsunderlag, d. v. s. i det när­ maste full rektorspension, under det att en rektor, som avgått före 60 års ålder, icke finge någon rektorspension alls, om han också varit rek­ tor i 20 år eller mera. Detta kunde omöjligen vara reell rättvisa och ådagalade blott obilligheten av att bokstavligt tillämpa lagen av den 11 oktober 1907 om civila befattningshavares rätt till pension på rektor, som frångått sitt rektorat och före pensionstagandet återgått till lärartjänst. Då nuvarande praxis att tillsätta rektor endast på förordnande för fem år i sänder tillkommit i avsikt att garantera läroverken fullt arbetsdugliga styresmän, så syntes det obilligt, att en läroverkschef, som med duglighet skött sitt ämbete i ett antal år, men några år före pensions­ tagandet återgått till eu lägre tjänst, därför att rektorstjänsten vore mera utslitande än andra chefsposter, därför skulle straffas med minskad pension resp. förlust av pension efter sin högsta tjänst. I de fall, då en lärare under sin ämbetstid komme att sköta två olika tjänster, dels lärartjänst dels rektorstjänst, av vilka den senare vore mera fordrande än den förra, vore det ock i statens intresse förmånligast, att han skötte den mera krävande posten under sina kraftigaste och arbetsdugligaste år och med avtagande krafter återginge till en mindre krävande tjänst. Det vore dä obilligt, att denna för staten fördelaktiga anordning skulle, där den förekomme, tagas till formell intäkt för att beröva honom rättighet till pension efter sin högsta tjänst. Tvärtom syntes det billigt och i överensstämmelse med pensionslagens anda, att rektor, som med nit och skicklighet skött sin tjänst, erhölle rektors­ pension, oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektoratet och pensionstagandet. I lagen borde detta kunna uttryckas genom ett stadgande, att en rektors tjänstgöringsår som rektor i varje fall skulle

Kumjl. Maj:tu null. proposition ur 260. 115

räknas honom till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans tjänstetid. Om häri av praktiska grunder skulle fordras någon inskränk­ ning, skulle man kunna införa den bestämmelsen, att rektorspension icke utfölle, om rektor av annan anledning än försvagad hiilsa återgått till lärartjänst före 50 års ålder. Enligt den avlöning, som kommittén förordat för rektorerna, skulle pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läroverk utgöra 5,000 kronor och för rektor vid realskola 4,400 kronor. Då emellertid fri ho­ stad eller motsvarande ersättning är att betrakta som eu ytterligare av­ löningsförmån och riksdagen så sent som år 1912 godkänt denna upp­ fattning genom att höja rektors pensionsunderlag, anser kommittén skäligt förorda, att pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läro­ verk bestämmes till 5,600 kronor och för rektor vid realskola till 4,600 kronor. Rektorerna äro numera i realiteten att anse såsom ordinarie be­ fattningshavare, om de också nästan undantagslöst tillsättas medelst för­ ordnande. Enligt nämndens förslag skall, därest befattningshavare varit till­ förordnad rektor, sådant vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor. Kvarstår sålunda eu rektor vid rektorstjänsten till pensionsåldern efter att hava innehaft nämnda tjänst under minst fem år, skulle han kunna komma i åtnjutande av full pension. Har han däremot vid avskedstagandet. innehaft rektorsförordilande kortare tid än fem år eller inom fem år före avskedstagandet avgått från rektorstjänsten till ordinarie tjänst, som avses i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, skulle enligt sistnämnda lag beloppet av hel pension i sådant fall utgöra en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänst­ innehavaren gällande. Den ovanberörda framställningen innebär en utvidgning utöver vad nämnden föreslagit, i det där ifrågasättes, att rektor skulle erhålla rektors­ pension oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektoratet och pensionstagandet, eller med andra ord att en rektors tjänstgö­ ringsår som rektor i varje fall skulle räknas honom till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans tjänstetid. Kommittén anser sig icke kunna förorda ett förslag av det se­ nast berördas innebörd. Detta förslag innebär nämligen införandet i pensionsväsendet av en alldeles ny princip, och kommittén anser det ej

116 Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vara möjligt att under förhandenvarande förhållanden överskåda de konsekvenser, ett bifall härtill skulle medföra på andra områden. Skulle emellertid frågan befinnas vara av en sådan betydelse, att ett undantag från pensionslagens bestämmelser i förevarande avseende kunde anses skäligt, borde frågan dock, innan den förelägges till förnyat skär­ skådande, underkastas en noggrann och allsidig utredning. Kommittén finner sig böra förorda, att tillförordnad rektor i nu förevarande avseende likställes med befullmäktigad rektor.

3. övningslärare.

a) — b) Manliga och kvinnliga övningslärare.

Nuvarande Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är avlöningen till bestämmel­ ser ang man­ ordinarie övningslärare bestämd till följande belopp: liga övning sför teckning slärare: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor, lärare. 2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegra­ der å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor; för gymnastiklärare: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor, 2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader ä 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor; samt för musiklärare: vid realskola .tre lönegrader å 1) 550 kronor, 2) 650 kronor, 3) 750 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å 1) 1,100 kronor, 2) 1,300 kronor, 3) 1,500 kronor, 4) 1,700 kronor. Samma kungörelse föreskriver vidare, att teckningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola 8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 tim­ mar i veckan, samt att musiklärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänst­ göra vid realskola 6 timmar och vid högre allmänt läroverk 12 timmar i veckan, men att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas tecknings- och musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80 kronor i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt läroverk, 125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav, att ersättning för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal vecko­ timmar än 24 till teckningslärare vid realskola, 17 till teckningslärare vid högre allmänt läroverk och 3 till musiklärare; samt

Kuntjl. Majst» nåd. proposition nr 260. 117

att gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller omfattande tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt tall av Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej till högre belopp än 650 kronor. Beträffande de extra ordinarie övningslärarnas avlöning" är i huvud­ sak stadgat, att vikarierande teckningslärare må för den för tjänsten bestämda tjänstgöringstiden åtnjuta vid högre allmänt läroverk ett årligt arvode av 1,200 kronor och vid realskola ett dylikt arvode av 640 kronor samt dessutom vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för varje veckotimme av 60 kronor för tjänstgöring utöver nämnda tjänstgö ringstid; n __ ... att vikarierande musiklärare må för den för tjänsten bestämda tjänst­ göringstiden åtnjuta ett årligt arvode av 960 kronor vid högre allmänt läroverk och 480 kronor vid realskola samt för tjänstgöring utöver nämnda, tjänstgöringstid vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för varje veckotimme av 60 kronor; att vikarierande gymnastiklärare må åtnjuta arvode, motsvarande den för tjänsten fastställda lön i lägsta lönegraden jämte tre fjärdedelar av den å tiden för vikariatet belöpande del av tilläggsarvodet (kungl. cirkulär den 8 december 1904); samt att biträdande teckningslärare skall åtnjuta ersättning efter 80 kro­ nor för varje veckotimme till och med 15 timmar vid högre allmänna läroverk och 8 timmar vid realskolor samt efter 60 kronor för varje över­ skjutande veckotimme. (Kungl. brev den 26 april 1905.) Vid åtskilliga läroverk meddelas även undervisning i manlig slöjd. Enligt kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 är som villkor för statsbidrags utgående fastställt, att vid läroverk, som visat sig^ äga på ändamålsenligt sätt anordnad slöjdundervisning, årligen finge utgå 150 kronor för varje slöjdavdelning av 15 lärjungar vid realskola för gossar och vid samskola. Nuvnrand» Enligt gällande bestämmelser äga kvinnor tillträde till tecknings- bestämmel­ och musiklärartjänster vid realskolor. Kvinnor, anställda i dessa tjänster, ser avg. kvinnliga åtnjuta föi- närvarande samma avlöning som motsvarande manliga befatt­ övningsningshavare. lärare. Lärarinnorna i kvinnligt handarbete vid statssamskolorna äro an­ ställda som timlärarinnor; deras avlöning utgår efter 1 krona 50 öre för varje undervisningstimme. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.) Tillfällig Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring löneförbätt­ för år 1918 ring.

118 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2 SO.

till ordinarie gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk med 600 kronor

tecknings- eller musiklärare vid högre all­ » 500 ordinarie tecknings- eller musiklärare vid realskola >•’ 400 biträdande teckningslärare vid allmänt läroverk (med minst 15 timmars undervisningsskyldighet) 300 > lärarinna i kvinnligt handarbete vid statssamskola . » 100 » vikarierande gymnastiklärare vid allmänt läroverk » 400 >/ annan vikarierande övningslärare vid allmänt läroverk » 300 ».

Lårarlöne- Nämnden föreslår, nämndm. att avlöningen bestämmes till för vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik samt biträdande manlig lärare i teckning: 80 kronor för veckotimme; för manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,880 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,330 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 vecko­ timmars undervisning; för manlig teckningslärare vid realskola: lön ä 1,050 kronor i l:a 1,200 kronor i 2:a, 1,350 kronor i 3:e och 1,500 kronor i 4:e löne°raden, med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars under­ visning; för manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 2,310 kronor i l:a, 2,630 kronor i 2:a, 2,940 kronor i 3:e och 3,260 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 vecko­ timmars undervisning; för manlig gymnastiklärare vid realskola: lön å 1,370 kronor i l:a l,o60 kronor i 2:a, 1,760 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegra­ den, med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars un­ dervisning; för manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1 320 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,680 kronor i 3:e och 1,860 kronor*" i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,330 kronor för 15 vecko­ timmars undervisning; för manlig musiklärare vid realskola: lön å 630 kronor i l:a 720 kronor i 2:a, 810 kronor i 3:e och 900 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,350 kronor för 9 veckotimmars undervisning; för vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik samt biträdande kvinnlig lärare i teckning: 75 kronor för veckotimme;

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260. 11 !)

för kvinnlig teekningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,200 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan; för kvinnlig teekningslärare vid realskola: lön å 900 kronor i l:a, 1,020 kronor i 2:a, 1,140 kronor i 3:e och 1,260 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars undervisning i veckan; för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola: lön å 1,170 kronor i l:a, 1,330 kronor i 2:a, 1,490 kronor i 3:e och 1,640 kronor i 4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan; för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,140 kronor i l:a, 1,290 kronor i 2:a, 1,430 kronor i 3:e och 1,580 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,970 kronor för 15 timmars undervisning i veckan; för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön å 540 kronor i l:a, 620 kronor i 2:ä, 690 kronor i 3:e och 760 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,140 kronor för 9 timmars undervisning i veckan; för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: 65 kronor för veckotimme; och för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 420 kro­ nor i l:a, 500 kronor i 2:a, 570 kronor i 3:e och 640 kronor i 4:e löne­ graden, med en maximiavlöning av 1,280 kronor för 12 veckotimmars undervisning; att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra: teekningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 10 veckotimmar; gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola 13 veckotimmar; musiklärare vid högre allmänt läroverk 12 och vid realskola 6 vecko­ timmar; samt lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar; att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas: teekningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32 vecko­ timmar, dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande åläggas mera än sammanlagt 28 veckotimmar; musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 15 och vid realskola intill sammanlagt 9 veckotimmar; samt

120 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar; att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta er­ sättning: manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt läroverk med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden; manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid realskola med 105 kronor i l:a, 120 kronor i 2:a, 135 kronor i 3:e och 150 kronor i 4:e lönegraden; kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor i 4:e lönegraden; kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymna­ stik vid samskola med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i 3:e och 126 kronor i 4:e lönegraden; samt lärarinna i kvinnligt handarbete med 70 kronor i f:a, 82 kronor i 2:a, 94 kronor i 3:e och 106 kronor i 4:e lönegraden. Vad angår undervisning i manlig slöjd, anser nämnden förhållan­ dena på detta område ej hava vunnit den stadga, att det nu kunde vara lämpligt eller ens möjligt att reglera ifrågavarande lärares avlöning. Vid nämn­ Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande dens förstäfi fogade sär­ särskilda yttranden, nämligen skilda ytt­ dels av herr Olof Olsson, som, i enlighet med sin uppfattning om randen. principerna för bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner, föreslår »för kvinnlig lärare i teckning vid realskola för gossar: 980 kro­ nor i l:a, 1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e lönegraden o. s. v.»; dels och av fröken Anna Sörensen, som i anslutning till sin upp­ fattning om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår för kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,550 kronor i l:a, 1,730 kronor i 2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,450 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan; för kvinnlig teckningslärare vid realskola: lön å 980 kronor i l:a, 1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning i veckan;

Kungl. Majit» nåd. proposition nr 260. 121

för kvinnlig gymnastiklärare vid Barnskola: lön ä 1,280 kronor i l:a, 1,430 kronor i 2:a, 1,590 kronor i 3:e och 1,750 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning i veckan; för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,240 kronor i l:a, 1,380 kronor i 2:a, 1,530 kronor i 3:e och 1,670 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,090 kronor för 15 timmars undervisning i veckan; för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön a 590 kronor i l:a, 660 kronor i 2:a, 740 kronor i 3:e och 810 kronor i 4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 1,210 kronor för 9 timmars undervisning i veckan; för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 470 kronor i 1 :a, 540 kronor i 2:a, 620 kronor i 3:e och 690 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,370 kronor för 12 timmars undervisning i veckan; samt för extra tjänstgöring avlöning efter följande ersättning för vecko­ timme: för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läro­ verk 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kro­ nor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gym­ nastik vid samskola 98 kronor i lur, 110 kronor i 2:a, 122 kronor i 3:e och 134 kronor i 4:e lönegraden; samt för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola 78 kronor i l:a, 90 kronor i 2:a, 102 kronor i 3:e och 114 kronor i 4:e lönegraden. I sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande hemställer läro- Över nämn­ dens förslag verksöverstyrelsen, att avlöningen för manlig lärare i manlig slöjd måtte avgivet yttbestämmas till 75 kronor för veckotimme. ran de. T en av musikläraren vid Arvika realskola Ester Hjort gjord fram­ Till Kungl. Maj:t ingi­ ställning, har på anförda skäl gjorts gällande den uppfattningen, att ven fram­ kvinnlig musiklärare vid realskola bör jämnställas med manlig i avlö- ställning. ningshänseende. I avseende å övningslärarnas avlöning anser kommittén något annat Lönereglerivgslönesystem än det hittills tillämpade och i nämndens förslag i stort sett Icommitien. bibehållna för närvarande ej låta sig genomföra. Kommittén har därför ansett sig böra förorda de av nämnden föreslagna grunderna. Enär kommittén för adjunkt och lektor förordat en högre avlöning än nämnden tänkt sig, anser kommittén därav böra följa, att jämväl Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (År 2b0.') 16

122 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

övninglärarnas löneförmåner böra underkastas eu med hänsyn till nyss­ nämnda höjning lämpligen avpassad revision. För vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik samt biträdande manlig lärare i teckning förordar nämnden 80 kronor för veckotimme. Kommittén anser nämnda belopp böra höjas till 90 kronor. Den för motsvarande kvinnliga befattningshavare av nämnden föreslagna avlöningen av 75 kronor för veckotimme synes böra höjas till 85 kronor. Enligt nämndens beräkningar skulle ersättningen för veckotimme för ordinarie manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre allmänt läroverk utgå med 110 kronor i första, 125 kronor i andra, 140 kronor i tredje och 155 kronor i fjärde lönegraden. Kommittén anser, att nämnda belopp böra sättas till respektive 120, 135, 150 och 165 kronor. Vidare skulle enligt nämndens beräkningar ersättningen för vecko­ timme för ordinarie manlig lärare i samma ämnen vid realskola utgå med 105 kronor i första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och 150 kronor i fjärde lönegraden. Efter kommitténs uppfattning borde nämnda belopp sättas till respektive 115, 130, 145 och 160 kronor.

Vad därefter angår kvinnliga övningslärare, skulle enligt nämndens beräkningar ersättningen för veckotimme för kvinnlig ordinarie lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk utgå med 95 kronor i första, 107 kronor i andra, 119 kronor i tredje och 131 kronor i fjärde löne­ graden samt för kvinnlig ordinarie lärare i teckning och i musik vid real­ skola samt i gymnastik vid samskola utgå med 90, 102, 114 och 126 kronor i respektive lönegrader. Kommittén, som föreslagit, att kvinna ej må kunna förordnas till lärare i musik vid högre allmänt läroverk, an­ ser, vad övriga befattningar beträffar, att berörda belopp böra i avseende å befattning vid högre allmänt läroverk bestämmas till respektive 105, 117, 129 och 141 kronor samt i avseende å befattning vid realskola och Barnskola till respektive 100, 112, 124 och 136 kronor.

Beträffande lärarinnor i kvinnligt handarbete vid samskolor föror­ dar nämnden för vikarierande sådan lärarinna 65 kronor för veckotimme, vilket belopp kommittén anser böra sättas till 75 kronor. Vad angår ordinarie dylik lärarinna föreslår nämnden en avlöning, beräknad efter ersättning för veckotimme av 70 kronor i första, 82 kronor i andra, 94 kronor i tredje och 106 kronor i fjärde lönegraden. Nämnda belopp böra enligt kommitténs mening bestämmas till respektive 80, 92, 104 och 116 kronor. Med godtagande i övrigt av nämndens förslag i vad det avser un-

Knngl. Maja» nåd. proposition nr 260. \'2i\

dervisningsskyldighet för omförmälda lärare ävensom med beräkning av ovan av kommittén förordade ersättningsbelopp jämväl för undervisning utöver den mot ordinarie lön svarande undervisningstiden, tillstyrker kommittén vissa avlöningsbelopp, vilka äro i kommitténs förslag närmare angivna. Bland de önskemal, som framkommit beträffande övningslärare vid de allmänna läroverken och vilka ej berörts av vad kommittén i det föregående anfört, framhåller kommittén yrkandet om eu ändamålsenligare anordning av välskrivningsundervisningen genom dess överlämnande helt och hållet åt teckningslärarna. Kommittén finner vad härutinnan anförts värt beaktande, men, då kommittén saknar förutsättningar att närmare bedöma denna fråga, vill kommittén ifrågasätta, huruvida densamma tilläventyrs må göras till föremål för erforderlig utredning. Samma ståndpunkt anser sig kommittén böra intaga i fråga om yrkandet, särskilt vad de större realskolorna beträffar, att ett högre antal övertimmar måtte anslås åt ämnet musik. Vidkommande därefter lärare i manlig slöjd instämmer kommittén med den av nämnden beträffande dessa lärare uttalade uppfattning, att tiden ej nu synes vara inne att reglera ifrågavarande lärares avlönings­ förmåner. Vad slutligen angår det omförmälda yrkandet angående kvinnlig musiklärares avlöning, anses detsamma besvarat genom vad kommittén ovan föreslagit.

c) Avlöning under tjänstledighet.

Nuvarande Kuugl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att övningslärare bestämmel­ skall vid tjänstledighet på grund av sjukdom äga uppbära tre fjärdedelar ser. av de löneförmåner, som han skulle hava uppburit, om han själv bestritt sin tjänst. I kungl. kungörelsen den 10 oktober 1913 är föreskrivet, att ordi­ narie tecknings-, musik- eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk, som erhållit tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller biträ­ dande övningslärare vid annat allmänt läroverk, skall under tjänstledig­ heten uppbära dels ä sin egen befattning vad han skulle hava erhållit, därest han själv bestritt densamma, dels ock å den tjänst, han såsom vikarie bestritt, eller för den tjänstgöring, han eljest fullgjort, ersättning enligt stadgade grunder, med skyldighet för honom att bestrida avlöning enligt givna bestämmelser åt den, som uppehållit hans egen tjänst.

124 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig

■nämnden.

på giund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befatt­ ningen, kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

reglerings- ,Mot nämudens förslag säger sig kommittén hava så mycket mindre kommittén. . ^ erinra som enligt kommitténs mening jämväl i övrigt bör i tillämpliga delai för övningslärare gälla vad kommittén i förevarande avseende förordat beträffande ämneslärare.

d) Lönetur.

Nuvarande I fråga om lönetursberäkning för övningslärare tinnes för närvabestämmel­ ser. lande intet annat stadgat än de allmänna bestämmelser, vilka i detta avseende gälla för ämneslärare.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, en' att ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk må för upp­ flyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han, efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt läroverk; att ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk må för uppflytt­ ning i högie lönegrad få tillgodoräkna sig de år han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium; samt att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, då den nya löneregleringen träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap vid statssamskola och som varder utnämnd till ordinarie lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöiiug för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de år, under vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet, som erfordras för dylik anställning, må hava tjänstgjort med minst sex timmars undervisning per vecka, dock ej mer än fem år.

Knuff t. Mujstt nåd. proposition nr 260. 12f>

I flera av de utlåtanden, som avgivits över nämndens förslag — dens forsla däribland av läroverksöver,styrelsen — bär hemställts om en utsträckning avgivna\jtfhv lönetursrätten utöver vad nämnden förordat, i så måtto nämligen, att randen.

ordinarie lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare i samma ämne vid real­ skola.

Övningslärare, som befordras till befattning vid högre allmänt lä roverk, äger enligt nu gällande bestämmelser icke rätt att för löneförhöj- ■ 'kommittén. ning tillgodoräkna sig den tid, han tilläventyrs förut tjänstgjort som ordinarie lärare vid realskola. I omförmälda över nämndens förslag avvissa myndigheter och föreningar avgivna yttranden hemställes om en dylik rätt; härvid är emellertid att uppmärksamma, att i stort sett samma myndigheter och föreningar föreslagit, att grunderna för övningslärares vid högre allmänna läroverk och realskolor avlöning skola bestämmas efter samma måttstock. Kommittén, som ansett sig böra förorda ett bibehållande av viss skillnad i avlöningshänseende mellan övningslärare vid de högre allmänna läroverken och realskolorna, anser sig följaktligen ej kunna förorda om­ förmälda yrkande. Däremot finner kommittén skäligt tillstyrka nämndens förslag, vilket i förevarande avseende synes innebära eu tillfredsställande medelväg. Dock anser sig kommittén böra framhålla följande. Fall kunna inträffa, då en övningslärare vid realskola, vilken intjänat ålderstillägg och haft ett relativt stort timantal, befordras till befattning vid högre allmänt läroverk, men genom denna sin befordran tillskyndas avsevärd för­ lust i ekonomiskt avseende. Kommittén, som finner ett dylikt förhållande obilligt, vill för att i möjligaste mån avhjälpa denna olägenhet förorda en tilläggsbestämmelse av innehåll, att vid minst lika antal undervisnings-* timmar vid det högre läroverket läraren skall tillgodoföras så många ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom. Yad nämnden i övrigt beträffande lönetursberäkning för övnings­ lärare föreslagit anser sig kommittén jämväl böra förorda. I tillämpliga delar borde ävenledes för övningslärare gälla vad kommittén i detta avse­ ende beträffande ämneslärare anfört.

12 »; Kunpl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

e) Pension.

Nuvarande I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgas, att pensionsbe­ bestämmel­ ser. loppet skall utgöra för ordinarie övningslärare två tredjedelar av de löne­ förmåner, han under de tio sista åren i medeltal för år uppburit eller skulle hava uppburit, i den händelse han hela tiden själv bestritt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oavkortad. Vidare är i § 18 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 föreskrivet, att förtecknings-, gymnastikoch musiklärare vid rikets allmänna läroverk skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd, gälla, i avseende ä beräkning av pensionsunderlaget, att såsom pensionsunderlag skall betraktas lönen oavkortad, samt vid beräkning av beloppet av hel pension vad genom ovanberörda kun­ görelse den 27 augusti 1904 blivit stadgat om pensionsbeloppets beräk­ ning.

Lär ar lön e- Nämnden föreslår, nämnden. att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra tvä tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit niirmast före tidpunkten för pensionstagandet; samt att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande löne- och pensionshestämmelser. Över nämn­ 1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande har läroverksövetdens förslag avgivet ut­ styrelsen på anförda skäl hemställt, att med hiinsyn till de svagast av­ låtande. lönade övningslärarna nuvarande pensionshestämmelser för övningslärare måtte bibehållas oförändrade. Enligt detta förslag skulle alltså bestäm­ melsen, att övningslärares pension skall utgå med minst hela lönen, fort­ farande gälla. I övrigt skulle nämndens förslag, vilket i huvudsak sammanfölle med nuvarande pensionshestämmelser, äga tillämpning. 1 Till Kungl. 1 en till Kungl. Maj:t ingiven framställning har läroverksöver- Maj:t ingi­ ven fram­ styrelsen framlagt förslag till vissa pensionshestämmelser för övningslärare. ställning. Efter erinran om vad överstyrelsen föreslagit i sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande, framhåller överstyrelsen, hurusom den

Kungl. .\faj:ls nåd. proposition nr 2(10. 127

haft anledning att gorå eu mera detaljerad undersökning över huru pensionsbeloppen för övningsliirare skulle ställa sig enligt de av översty­ relsen föreslagna bestämmelserna. Det hade av denna undersökning fram­ gått, att, i följd av tilläggsbestämmelsen att övningslärares pension aldrig skulle vara mindre än den fastställda lönen, vissa ojämnheter uppkomme i fråga om den inbördes storleken av pensionsbeloppen för olika övnings- !ärarkategorier. Då överstyrelsen funne det vara av vikt, att denna brist i dess förslag bleve avhjälpt, hade överstyrelsen ansett sig böra under­ kasta ifrågavarande pensionsbestämmelser förnyad prövning och framlägga nytt förslag i ämnet. T sitt i ovannämnda utlåtande avgivna förslag till avlöningsförmå­ ner för tecknings- och gymnastiklärare hade överstyrelsen utgått från att enahanda avlöningsgrunder borde gälla för lärare vid realskolor och vid högre allmänna läroverk. Därav syntes då höra följa, att samma lik­ ställighet även skulle äga rum i fråga om pensionsförmånerna för dessa liirare. Undersöktes pensionsförhållandena närmare, sådana de skulle ställa sig enligt överstyrelsens förslag till pensionsbestämmelser, vilka sammanfolie med nu gällande bestämmelser, så framginge emellertid, att avse­ värda olikheter skulle uppstå för lärare med samma omfattning av tjänst­ göringen. Så skulle exempelvis för gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk, vars tjänstgöring omfattat 21 veckotimmar i medeltal under de tio sista åren, beloppet av full pension utgöra 3,570 kronor, för gymna­ stiklärare vid realskola med samma tjänstgöring motsvarande belopp 2.380 kronor, för teckningslärare vid högre allmänt läroverk 2,550 kro­ nor och för teckningslärare vid realskola 2,380 kronor. För att avhjälpa dylika ojämnheter i pensionsbeloppen och på samma gång sörja för att pensionerna för de lägst avlönade lärarkategorierna icke måtte bliva allt­ för obetydliga, hade överstyrelsen tänkt sig, att någon modifikation börda göras i de föreslagna bestämmelserna. Eftersom avlöningsgrunderna en­ ligt överstyrelsens förslag skulle bliva olika för tecknings- och gymnastik­ lärare ä ena sidan och för musiklärare å den andra, visade det sig er­ forderligt, att något olika grunder för pensionsberäkningen tillämpades för de båda lärargrupperna. Överstyrelsen hade tänkt sig, att följande pensionsbestämmelser skulle ersätta de i överstyrelsens tidigare yttrande föreslagna. sPensionsunderlaget skall utgöra: 1) för ordinarie gymnastik- och teckningslärare den avlöning, lä­ raren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfatt­ ning, som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd, och därest nämnda tjänstgöring icke överstigit tretton timmar i veckan,

KungI. Maj:t8 nåd. proposition nr 260.

men två tredjedelar av nämnda avlöning, därest nyssnämnda tjänstgöring omfattat mer än tretton timmar i veckan, dock icke lägre belopp än som motsvarar avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan; 2) för ordinarie musiklärare vid högre allmänt läroverk det lägsta pensionsunderlag, som är bestämt för annan övningslärare vid sådant läroverk, men för musiklärare vid realskola den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd; dock att för ordinarie övningslärare pensionens belopp skall bestäm­ mas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som för­ flutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.» De pensionsbelopp, som i följd av dessa bestämmelser skulle till­ komma tecknings- och gymnastiklärarna, vore angivna i en framställnin­ gen bilagd tabell. Av densamma framginge, att dessa belopp från den högsta pensionen 3,627 kronor successivt minskades i proportion till den avtagande tjänstgöringstiden. På området 19-—13 timmar hölle sig dock pensionsbeloppet konstant vid summan 2,210 kronor, en följd av bestämnmlsen att pensionen i dessa fall icke skulle utgå med lägre belopp än som motsvarade avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan. Nedanför sistnämnda timantal sjönke pensionsbeloppet successivt ned till sitt minimum 1,700 kronor. Pensionsförmånerna skulle sålunda för ifråga­ varande övningslärare genom de angivna bestämmelserna bliva reglerade på ett mera enhetligt och lämpligt, avvägt sätt än genom de av översty­ relsen tidigare föreslagna. Yad slutligen anginge musiklärarnas pensioner, framginge deras be­ lopp av en annan framställningen bilagd tabell. Enligt överstyrelsens ur­ sprungliga förslag skulle pensionsbeloppen för musiklärare vid högre läro­ verk komma att bliva högre än för vissa gymnastik- och teckningslärare med mera omfattande tjänstgöring än musiklärarna. Då eu utjämning syntes böra ske i fråga om dessa övningslärares pensioner, hade översty­ relsen ansett lämpligt föreslå, att pensionsunderlaget för musiklärare vid högre allmänt läroverk sattes lika med det lägsta pensionsunderlag, som vore bestämt för annan övningslärare vid sådant läroverk. Härvid kunde visserligen anmärkas, att pensionen därigenom bleve mindre än den fast­ ställda lönen. Men å andra sidan kunde framhållas, att, om pensions­ underlaget sattes lika med nämnda lön, pensionerna för gymnastik- och teckningslärare skulle bliva mindre än för en musiklärare med väsentligen mindre antal timmar. Överstyrelsen hade därför ansett sig böra stanna vid det sålunda framlagda förslaget.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260. 12 !)

Beträffande åter musiklärare vid real- och samskolorna, hade över­ styrelsen för dessa liksom för övriga övningslärare med mindre omfattande tjänstgöring föreslagit, att samtliga avlöningsförmåner måtte medräknas vid pensionsunderlagets bestämmande. De i det föregående föreslagna pensionsbestämmelserna, vilka när­ mast avvägts med hänsyn till de manliga övningslärarna, borde även gälla för kvinnliga lärare i övningsämnen. På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde överstyrelsen, att pensionsförmånerna för övningslärare vid de allmänna läroverken måtte vid förestående ny löne- och pensionsreglering bestämmas i enlighet med ovan angivna grunder. Kommittén anser sig under förhandenvarande förhållanden böra Löne­ regleringsförorda vad nämnden i förevarande avseende föreslagit, dock med bibe­ kommittén. hållande av den nuvarande bestämmelsen, att pensionen ej må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad. Vad angår den av läroverksöverstyrelsen gjorda framställningen, grundar sig densamma på de avlöningsbelopp, som överstyrelsen i sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordat för olika övningslärarkategorier. Då kommittén ansett sig böra tillstyrka belopp, vilka skulle utgå efter i viss mån andra grunder, skulle överstyrelsens omförmälda framställning ej komma att stå i överensstämmelse med kommit­ téns förslag.

4. Avlöning3tillägg åt de ordinarie ämneslärarna vid provårsläroverken.

Enligt stadgan angående provår vid rikets allmänna läroverk den Nuvarande bestämmel­ 19 maj 1917 skall föreståndare för provår vid allmänt läroverk till läro­ ser. verksöverstyrelsen insända, bland annat, uppgift, i vad män särskilda lärare varit tagna i anspråk för lärarkandidaternas handledning, ävensom förslag till arvoden för dessa lärare, och tillkommer det överstyrelsen att efter prövning av de inkomna förslagen, enligt gällande grunder och inom gränserna av för ändamålet beviljat anslag, bestämma de särskilda be­ lopp, varmed samma arvoden böra utgå.

Nämnden föreslår, att en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor Lärarlönenämnden. vid pro vårsläroverk må, utöver de honom eljest tillkommande avlönings­ förmåner, åtnjuta ett särskilt arvode av 400 kronor för år. I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig Vid nämn­ dens förslag herr Olof Olsson icke kunnat finna någon anledning att frångå den nufogat sär­ skilt ytt­ Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260). 17 rande.

130 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

varande ordningen, men däremot anse, att de arvoden, som utginge till provårsläroverkens handledare, vore för små, och förordar, att de höjas till det dubbla — att i övrigt utgå enligt de normer och med de modi­ fikationer, som hittills varit brukliga. Lonereglerings- I allra första början av pro vårsinstitutionens tillvaro utgick dels kommittén. särskild ersättning åt ledare av provårskurserna, dels ock understöd åt deltagare i desamma. Numera åtnjuta föreståndaren samt de handledande lärarna ersättning, men understöd utgår ej till lärarkandidaterna. Något stadgande om beloppet av eller grunderna för ersättningen åt föreståndare och handledare har ej varit inryckt i bestämmelserna om provår eller på annat sätt till efterrättelse kungjort. Efter hand blevo emellertid vissa grunder i berörda avseende antagna, vilka grunder dock icke blivit av riksdagen stadfästade. Att provåret skulle bestå av en teoretisk och en praktisk avdelning, vilkas föreståndare jämte vederbörande handledare skulle åtnjuta särskild ersätt­ ning, utgjorde emellertid en förutsättning vid första beviljandet av riksdagsanslag till provåret. Enligt ovanberörda grunder i avseende å er­ sättning åt handledare vilka grunder, ehuru ej uttryckligen fastställda av riksdagen, dock vid anslagsäskandeii av riksdagen lämnats utan er­ inran — beräknas ersättning, till fördelning mellan handledarna vid veder­ börande läroverk, utgå med visst belopp för varje till läroverket hänvisad lärarkandidat. Nämndens föreliggande förslag innebär — utöver bibehållande av ovannämnda bestämmelser angående ersättning åt handledare av lärar­ kandidater att en var ordinarie lärare vid provårsläroverk skall er­ hålla ett särskilt arvode av 400 kronor för år, vare sig vederbörande lärare under året har sig anförtrodd handledning av lärarkandidater eller icke. Enligt reservantens mening skulle en förhöjd ersättning utgå till endast de lärare, som särskilt tagas i anspråk vid lärarkandidaternas handledning. Kommittén säger sig för egen del ej kunnat undgå att finna skäl tala för den uppfattning, som av reservanten gjorts gällande. Det synes nämligen billigt, att de lärare, som hava det i förevarande avseende verk­ ligen betungande arbetet, också åtnjuta skälig ersättning härför. Emellertid har kommittén å andra sidan ansett provårsläro verken med hänsyn till det arbete, som vid dem bedrives, intaga en sådan sär­ ställning, att ett arvode, på sätt nämnden föreslagit, till samtliga vid dessa läroverk anställda ordinarie lärare synes befogat. Det av nämn-

Kungl. Muy.ts nåd. proposition nr 260. iai

deri föreslagna beloppet, 400 kronor, anser kommittén dock kunna begrän­ sas till 300 kronor. Härvid förutsätter kommittén ock, att nu utgående ersättning till handledare av lärarkandidater bibeliålles till sina grunder oförändrad. För att emellertid förebygga, att arvodet jämte nämnda ersättning .skulle för vissa lärare komma att springa upp till allt för höga belopp, anser kommittén för vinnande av erforderlig utjämning böra bestämmas, att nu berörda förmåner ej må sammanlagt överskrida 600 kronor. Ovanberörda arvode, 300 kronor, borde beräknas för läsår. I fråga om det till rektor vid provårsläroverk nu utgående arvode av högst 1,500 kronor har icke ifrågasatts någon ändring. Kommittén förutsätter, att rektor utöver berörda arvode ej må komma i åtnjutande av något ytterligare arvode eller ersättning av det slag ovan berörts.

5. Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens och Norrbottens län. Nämnden föreslår, Nämnden att en var ordinarie lärare vid de allmänna läroverken inom Väster- namnt *"• bottens och Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande av­ löningsförmåner, åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 pro­ cent av hans kontanta avlöning som ordinaiie lärare; skolande härvid iakttagas, att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg det för hans tjänst näst föregående hösttermin bestämda veckotimtal skall läggas till grund; att tjänstledig lärare skall, däi'est tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortst illägget och, därest tjänstledigheten förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas skäligt, avstå hela ortstillägget eller del därav; samt att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi­ gande eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut. I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig Vid »öm»herr Olof Olsson anse, att ortstilläggen åt de ordinarie lärarna i Väster- efogat°rsär-9 bottens och Norrbottens län böra utgå med 10 procent av begynnelselönen, skilt jittran- I I en av rektor och lärarkollegiet vid högre allmänna läroverket i Till Kungl. Luleå hos chefen för ecklesiastikdepartementet gjord framställning har på anförda skäl, bland annat, föreslagits, att en blivande lönereglering framställför läroverkslärar- och seminarielärarkårerna även måtte innefatta orts- nin9-

132 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tillägg åt lärare i Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av 15 procent av den kontanta avlöningen enligt de av lärarlönenämnden i övrigt föreslagna grunder, dock att rätten att åtnjuta ortstillägg jämväl utsträckes till extra lärare och vikarier vid nämnda läroverk. Löne- Löneregleringskommittén erinrar, hurusom såväl socialstyrelsen som regleringskomm ittén en särskild kommission för närvarande vore sysselsatta med undersökningar till utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets skilda delar kunna betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänare. När resultatet av dessa undersökningar föreligger, anser kommittén tilläventyrs frågan om ortstillägg komma att upptagas till behandling för statens be­ fattningshavare i gemen och således även för de till undervisningsväsendet hörande. Vid sådant förhållande har kommittén, som visserligen ansett skäl kunna aberopas till förmån för nämndens förslag, icke funnit sig böra för närvarande förorda, att rätt till ortstillägg införes för ifrågavarande be­ fattningshavare . Skulle det befinnas nödvändigt vidtaga interimistiska åtgärder i angivet syfte,, till dess de åberopade undersökningarna blivit slutförda, anser kommittén det böra ankomma på vederbörande kommuner att till­ godose läroverkslärarnas intressen i förevarande avseende.

6. Villkor för inträde på ny lönestat.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör nämnden. stadgas, att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestäm­ melser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas änke- och pupillkassa; samt att ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.

Löne- Löneregleringskommittén erinrar till en början, hurusom den av Kungl. rrgleringskom mittén. Maj:t. den 20 oktober 1905 tillsatta kommittén för verkställande av utred­ ning angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande den 29 maj 1908 avgivit betänkande och förslag i ämnet, del II, avseende skyddsåt­ gärder mot tuberkulos m. in., samt hurusom genom kungl. remiss den 5 oktober 1917 löneregleringskommittén anbefallts avgiva utlåtande i detta ärende, i vad det avser avlöning och pensionering för lärare, som på

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 200. 133

grund av smittosam lungsot avstänges från tjänstgöring eller entledigas från sin tjänst. Beträffande detta spörsmål säger sig kommittén fram­ deles komma att avgiva yttrande. Under erinran härom meddelar kommittén, att kommittén ej har något att erinra mot vad nämnden såväl i detta avseende som i övrigt i denna punkt föreslagit. I kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att innehavare av ordinarie lärår- eller rektorsbefattning skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läro­ verken eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade avlöning, som enligt den i kungörelsen omnämnda lönereglering kommer lärare till del, skall gälla såsom villkor, att den genom cirkulären den 20 mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för vissa lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, där de äro anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läro­ verk skall åligga vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta adjunkterna samt vid realskola de två yngsta adjunkterna, allt efter se­ naste fullmakts datum, dock att ordinarie lärare, som genom vederbörande myndighets beslut förflyttas till en icke högre avlönad plats vid annat läroverk, må vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttningshjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer. Kommittén erinrar i sistnämnda avseende om ett av 1913 års riksdag gjort uttalande vid frågan om anslag till nya lärartjänster. Riks­ dagen anförde då följande: Då utredningen i ärendet gåve vid handen, att de föreslagna nya lärartjänsterna vore av behovet påkallade för att i sin mån bidraga till utjämnande av den ogynnsamma proportionen emellan antalet ordinarie och extra lärare, hade riksdagen ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts framställning. Riksdagen hade emellertid icke kunnat för sig fördölja, att genom den under de senare åren inträffade starka stegringen i an­ talet ordinarie lärartjänster vissa svårigheter kunde uppstå vid den all­ männa revision av hela läroverksfrågan, som icke alltför länge torde kunna undanskjutas. Det kunde nämligen med skäl befaras, att vid denna revision det stora antal manliga lärare med universitetsutbildning — särskilt ad­ junkter — som nu vore anställt vid de allmänna läroverken, skulle, såsom ock vid behandlingen år 1912 av då föreliggande förslag om ökning i lärarantalet inom riksdagen framhölls, komma att visa sig överflödigt,

1 34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

åtminstone i så måtto, att det vid vissa läroverk anställda antalet lä­ rare icke vidare komme att vara av behovet påkallat. Ett visst korrektiv mot ett sådant missförhållande läge väl i den i avlöningsvillkoren vid 1904 års lönereglering intagna bestämmelsen, att det skulle åligga, vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta adjunk­ terna samt vid realskola de två yngsta adjunkterna att, i händelse de ge­ nom inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, där de vore anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läroverk. Då det emel­ lertid syntes kunna antagas, att vid ovanberörda revision av det allmänna undervisningsväsendet komme att uppstå läroanstalter, som, utan att vara högre allmänna läroverk eller realskolor, likväl inginge såsom ett led i den av staten helt eller till sin huvudsakliga del uppehållna allmänna läro­ verksorganisationen, hade riksdagen ansett, att möjlighet, såvitt sig gorå läte, borde hållas öppen att förflytta lärarna vid de nuvarande allmänna läroverken jämväl till dylika läroanstalter. Riksdagen hade därför velat uttala sin förväntan, att i fråga om förflyttning till annan läroanstalt av innehavarna av såväl de då föreslagna nya lärartjänsterna som ock de ytterligare dylika tjänster, som kunde varda inrättade, föreskrift meddelades därom, att de, utöver vad dem jämlikt nu gällande lönereglering för de allmänna läroverken i sådant avseende ålage, skulle vara skyldiga, att, för den händelse i samman­ hang med en allmän revision av läroverksorganisationen deras tjänstgö­ ring ansåges lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande all­ männa läroverken jämförlig läroanstalt än den, där de då vore anställ­ da, underkasta sig dylik förflyttning. Kommittén erinrar vidare, att i anledning av detta riksdagens ut­ talande Kungl. Maj:t genom kungörelse den 4 juli 1913 föreskrev, att innehavare av de nya lärartjänster, vilka från och med år 1914 eller senare uppföras å stat för de allmänna läroverken, skola, utöver vad dem jämlikt nu gällande lönereglering för nämnda läroverk i sådant avseende åligger, vara skyldiga att, för den händelse i sammanhang med en all­ män revision av läroverksorganisationen deras tjänstgöring anses lämp­ ligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig läroanstalt än den, där de då äro anställda, underkasta sig dylik förflyttning. I anslutning till vad för närvarande gäller i fråga om skyldighet för lärare, som tillträtt tjänst med eller efter ingången av år 1914, att vara underkastad förflyttning vid eu möjligen inträdande omorganisation av skolväsendet anser kommittén erforderlig bestämmelse i ämnet böra inrymmas bland blivande avlöningsvillkor.

Kungl. Majti» nåd. proposition nr 2t!t). K>5

På sätt förut erinrats, är innehavare av ordinarie lärår- eller rek­ torsbefattning enligt nu gällande avlöningsvillkor underkastad den vid­ sträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest i allmänhet kan varda stadgad. I detta avseende erinrar kommittén, hurusom vid behandling av förslag om nya lärartjänster år 1914 riksdagen uttalade eu viss tve­ kan rörande godtagande av de beräkningsgrunder, varpå Kungl. Maj:ts då föreliggande förslag var byggt, men att riksdagen, i betraktande av att frågan om eu lönereglering för läroverkslärarkåren då vore under utredning av lärarlönenämnden, förklarat sig ej velat närmare ingå pa dessa frågor. Likaså erinrar kommittén, att vid behandlingen av enahanda fråga år 1916 riksdagen, i anslutning till vad riksdagen år 1914 uttalat, fram­ hållit, att riksdagen icke kunde godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av ordinarie ämneslärare, vilka vunnit tillämpning i en av läroverksöverstyrelsen år 1913 verkställd utredning, och att förty eu ökning av antalet lärare enligt där fastställd norm ej kunde av riksdagen biträdas. De beräkningsgrunder, riksdagen sålunda förklarat sig icke kunna godtaga, avse den tjänstgöringsskyldighet, som ifrågavarande lärare för närvarande har sig ålagd. Enär med föranledande av denna riksdagens uppfattning spörs­ målet angående ändring av nu gällande bestämmelser rörande omfatt­ ningen av vederbörande lärares undervisningsskyldighet, vare sig genom utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka, syntes bliva föremål för närmare utredning, anser kommittén, att i avlöningsvillkoren bör intagas bestämmelse om att lärare allt fortfarande bör vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som kan varda stadgad. I ovanberörda kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänste­ befattning, med mindre den vid prövning i stadgad ordning befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet av tjänstgöringen vid läroverket. Kommittén påpekar, hurusom det är nogsamt känt, att läroverkslärare i ganska stor utsträckning för närvarande tjänstgöra såsom lärare i enskilda skolor. Kommittén vill ingalunda, att oöverstigliga hinder skola läggas i vägen för en sådan anordning, men anser, att en alltför stor utsträckning av densamma ej bör medgivas, i det att staten måste förbe-

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 260.

halla sig vederbörande lärares egentliga och huvudsakliga arbetskraft.

krmitténs förmenande bör det läggas i vederbörande rektors hand

att beträffande den honom underlydande personalen ordna hithörande för­ hallanden på det sätt rektor finner för läroverket ändamålsenligast. ^ommittén anser följaktligen, att det bör stadgas — förutom vad i gällande avlöningsvillkor i regel är rörande förening av tjänster före­ skrivet — att ordinarie lärare ej må åtaga sig undervisning i vare sig enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad angår lektor, adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor, eller vad angar rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och etter provning, att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mot­ tagas och tills vidare bibehållas. \ idare , erinrar kommittén i detta sammanhang om den utredning som kommittén på sin tid anbefalldes verkställa i fråga om begränsning av tjänstemäns rätt att åtaga sig enskilda uppdrag, och om det yttrande, som kommittén i ett den 14 november 1916 avgivet betänkande (delen Lill ) i denna fråga gjort. Av utredningen i nämnda ärende framgår, att läroverks- och folkskoloyerstyrelserna var för sig anslutit sig till den uppfattning, att lärare i statens tjänst i allmänhet icke borde meddela enskild undervisning åt lärjunge, vilken han hade att å tjänstens vägnar i samma undervisningsam0ne .vltsorda. Styrelserna hade ansett ett förbud i sådant syfte kunna lljTcl^ciS ci ttci S. •• • ^ aalednin? därav och med beaktande av vad nämnda styrelser i övrigt anfört i frågan, tillkännagav kommittén, att den ej hade något att erinra mot meddelande av behöriga föreskrifter av innehåll, att lärare i statens tjänst icke måtte utan vederbörande läroverksföreståndares med­ givande meddela enskild undervisning åt lärjunge, vilken han hade att i sin tjänstutövning vid läroanstalten i samma undervisningsämne un­ dervisa och genom betyg vitsorda. Kommittén säger sig hava velat fästa uppmärksamheten på sistberorda av kommittén i annat sammanhang förut gjorda uttalande, utan att vilj a gorå gällande den uppfattningen, att föreskrifter av angivet havarea möyta 1 bIlvande avlöningsvillkor för ifrågavarande befattnings- I

I meranämnda kungörelse den 27 augusti 1904 är vidare stadgat, att lärare, som varder utnämnd till tjänst, med vilken rätt till särskilda formaner är förenad, skall vara underkastad den minskning i

Kunyl. Maj:ta nåd. proposition nr 260. 137

avlöning Tran statsverket, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt besluta, till ett belopp icke överstigande det, vartill de i lönen ingående särskilda förmåner efter skiilig uppskattning sig belöpa. Detta stadgande anser kommittén böra skärskådas mot bakgrunden av följande omständigheter, vilka kommittén bringar i erinran. För åtskilliga vid de allmänna läroverken anställda lärare bestrides avlöningen till någon del med avkomst av donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar, vilka i den av statskontoret utgivna liggaren över statsverkets specialutgiftsstater för år 1917 upptagits under rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» till ett sammanlagt be­ lopp av 40,730 kronor 43 öre. Till dessa lärare utgår den kontanta av­ löningen av statsmedel med ett i motsvarande mån nedsatt belopp. Vissa av dessa under rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» uppförda avlöningstillgångar utgöras av avkomst från hemman och jordar, som av kronan blivit under äldre tider anslagna till lärarnas avlöning. De hem­ man och jordar, om vilka här är fråga, äro att hänföra till sådana sär­ skilda förmåner, som avses i punkterna 3 och 4 av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723. Frågan om indragning till statsverket av berörda hemman och jordar har vid ett par tillfällen varit före. I en till 1882 års riksdag avlåten proposition (nr 17) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i sammanhang med då föreslagen löneförbättringmedgiva, att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner av privilegienatur, som vore lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnär­ mande av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas. Denna framställning vann emellertid icke riksdagens bifall. I en till 1890 års riksdag avlåten proposition (nr 17) i liknande ärende kom emellertid nyssberörda spörsmål ånyo före. Kungl. Maj:t föreslog i nämnda proposition riksdagen, att — under förutsättning av kyrkomötets bifall — de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner av privilegienatur, som vore lärarna vid de allmänna läroverken på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamen­ ten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas. Enligt skrivelse den 19 maj 1890, nr 88, biföll riksdagen denna hemställan. Någon omedelbar framställning till kyrkomötet beträffande den av riksdagen medgivna indragningen förekom emellertid icke, och vid den omorganisation av de allmänna läroverken och den lönereglering för deras Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 18

138 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lärare, som genomfördes vid 1904 års riksdag, synes denna särskilda fråga icke hava varit på tal. Först till 1915 års kyrkomöte avlät Kungl. Maj:t skrivelse i ärendet (nr 13), däri Kungl. Maj:t förklarade sig vilja, jämlikt § 114 regerings­ formen och prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet medgåve, att de hemman och jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, måtte, i den mån det kunde ske utan förnärmande av nuvarande inne­ havares rätt, indragas till statsverket. Enligt det nämnda skrivelse bilagda utdrag av statsrådsprotokoll erinrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, hurusom av hand­ lingarna i ärendet framginge, att den inkomst, som från hemman och jordar tillflöte vederbörande lärare, i åtskilliga fall varit flerdubbelt större än avdraget å den kontanta avlöningen. Men å andra sidan vore det påtagligt, att löntagaren kunde, till följd av arrendators insolvens eller av annan anledning, få såsom innehavare av dylik fastighet vidkännas en mer eller mindre betydande förlust, Här förelåge i alla händelser eu rätt avsevärd ojämnhet beträffande avlöningen till likställda befattnings­ havare, en ojämnhet, som icke stode i god överensstämmelse med de vid senare tiders löneregleringar följda grundsatser och vilken genom indrag­ ning av ifrågavarande hemman och jordar skulle undanröjas. Det torde, framhöll departementschefen vidare, för vederbörande tjänstinnehavare möta svårigheter att på ett tillfredsställande sätt sköta dylika fastigheter. Därtill komme, att ifrågavarande tjänster rätt ofta växlade innehavare och att till följd därav dispositionsrätten över fastig­ heterna stundom komme att endast helt kort tid tillhöra samma person. Läroverksöverstyrelsen hade i sitt i ärendet avgivna yttrande av­ styrkt den föreslagna indragningen såsom medförande eu afknappning av vissa lärares löneförmåner. I stället hade överstyrelsen uttalat sig för att, där sådant funnes påkallat, ifrågavarande hemman och jordarbleve, på sätt i vissa fall redan skett, genom vederbörande myndigheters försorg utarrenderade. Det extra lönetillskott, som innehavet av dylika fastigheter kunde medföra för vederbörande lärare, vore emellertid beroende därpå, att fastigheternas avkastning blivit i lönestaten beräknad till för lågt belopp. Komme en rättelse därutinnan till stånd — vilket väl icke borde under­ låtas — skulle bibehållandet av dessa fastigheter såsom avlöningstillgång icke heller ur den av läroverksöverstyrelsen företrädda synpunkten inne­ bära någon fördel. Däremot syntes det önskvärt att, då frågan om ny

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken voie undei utred ii ing, åtgärder i tid vidtoges för att icke särskilda förhållanden av det slag, varom här vore fråga, mätte vålla hinder för löneregleringens genom förande. Det föreliggande förslaget avsåge indragning av endast sadana hemman och jordar, som anvisats av kronan, under det att någon änd ring icke skulle genomföras beträffande övriga donerade fastigheter. En vid kammarkollegii och statskontorets utlåtande i ärendet fogad förteck ning utvisade, att antalet till indragning ifrågasatta hemman och jordar icke vore synnerligen stort. Framställningen vann emellertid icke kyrkomötets bifall. I sin i ärendet avlåtna skrivelse (nr 13) anförde kyrkomötet, bland annat, följande. . Då kyrkomötet i förevarande ärende hade att tillvarataga icke blott kyrkans utan även läroverkens berättigade intressen, hade kyrkomötet icke kunnat undgå att vid frågans behandling taga hänsyn såväl till de ena som till de andra av dessa intressen. Vad först beträffade hänsynen till läroverkens bästa, hade kyrko­ mötet funnit läroverksöverstyrelsen icke sakna fog för vad styrelsen i ären­ det anfört. Vidkommande frågan i övrigt hade kyrkomötet vid granskning av handlingarna i ärendet trott sig finna stöd för den uppfattningen, att, därest ifrågavarande hemman och jordar skulle upphöra att användas på sätt dittills skett, de, eller i allt fall ett flertal av dem, borde i stället komma andra ecklesiastika ändamål till godo. Låt vara att den rätt kyrkan kunde äga i detta hänseende icke under nuvarande tidsförhällanden vore aktuell, hade dock kyrkomötet icke funnit, att sådana olägen­ heter av det nuvarande sättet för fastigheternas användning gjort sig gällande, att kyrkomötet därav hade anledning att avstå från denna rätt. På grund härav förklarade kyrkomötet, att kyrkomötet ansåge sig icke böra medgiva, att de hemman och jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, måtte indragas till stats­ verket. Kommittén säger sig för egen del ej kunna annat än principiellt ansluta sig till den uppfattning, som av dåvarande departementschefen gjordes gällande vid avlåtande av omförmälda skrivelse till kyrkomötet. Då ärendet emellertid enligt kommitténs mening icke befinner sig i fullt utrett skick, men det icke varit kommittén möjligt att åstadkomma eu

140 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tillfredsställande utredning i ärendet, har kommittén inskränkt sig till att hemställa om en dylik utredning, avseende frågan i hela dess omfattning. Under alla förhållanden anser sig kommittén böra förorda, att be­ träffande befattningshavare, med vilkas tjänster särskilda förmåner äro förenade, må i blivande avlöningsvillkor intagas dels bestämmelse om skyl­ dighet att vara underkastade minskning i avlöning från statsverket till belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter uppskattning i behörig ordning, dels och föreskrift att dessa befattningsha­ vare skola vara pliktiga att underkasta sig vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner. I sammanhang med frågor, som kommittén nu senast berört och som kommittén anser böra beaktas vid avfattandet av villkoren och be­ stämmelserna för åtnjutande av de blivande avlöningsbeloppen, berör kommittén ävenledes ett spörsmål, som plägar regleras genom bestämmel­ ser i vederbörliga avlöningsvillkor. Rektorerna vid de allmänna läroverken hava för närvarande icke rätt till semester; i vissa av de över nämndens betänkande avgivna ut­ låtandena ävensom i ovanberörda av flertalet rektorer gjorda framställ­ ning hava yrkanden gjorts om medgivande av dylik rätt. Kommittén finner billigt, att rektor, vars arbete icke såsom ämneslärarnas vilar under ferierna, må tillerkännas förmånen av semester un­ der en och en halv^ månad årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång och.a tid av året, som av läroverksöverstyrelsen bestämmes. Då emellertid tjänstgöringspenningar för lärare utom rektorerna beräknas efter läsår men för rektorerna efter kalenderår till olika belopp för lästiden och ferierna, anser kommittén i detta fall de sedvanliga bestämmelserna i fråga om ersättning åt-semestervikarie ej kunna tillämpas. Enär förevarande spörsmål, med hänsyn till sistnämnda förhållande men även i övrigt, syntes tarva en närmare omprövning, har kommittén ansett sig under förhandenvarande förhållanden böra inskränka sig till att förorda en utredning, på vad sätt spörsmålet bäst må kunna lösas.

7. Ändring av benämningarna på befattningshavare.

Nämnden föreslår, att den nu vid de allmänna läroverken använda termen extra lärare utbytes mot termen extra ordinarie lärare;

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260. 141

att benämningen biträdande teckning slär are utbytes mot benämningen extra ordinarie teckning slärare; samt att i läroverkens stat adjunkt utbytes mot andre lektor.

Kommittén, som i sitt betänkande begagnat sig av benämningarna lektor och adjunkt, finner dessa benämningar böra bibehållas för veder- kommittén. hörande lärargrupper och säger sig sakna anledning förorda vad nämn­ den beträffande såväl adjunkter som övriga lärare i nyssberörda avseende föreslagit.

I eu vid löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation har Vid löntheir A. Nordfelt hemställt, att de ordinarie ämneslärarinnorna vid statens lomZitténs samskolor må i löneavseende fullt jämställas med de ordinarie lärarinnorna betänkande vid de kommunala mellanskolorna och sålunda få åtnjuta en avlöning °Nationer. av 3,150 kronor, därav 1,950 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, jämte tre ålderstillägg å 300 kronor. Likaså har i en vid kommitténs betänkande fogad reservation herr H. Fahlén förklarat sig anse, att lönebeloppen bort sättas lika för 'ordinarie ämneslärarinnor vid statens samskolor och ordinarie lärarinnor vid de kommunala mellanskolorna. I

I allt väsentligt kan jag ansluta mig till de förslag, som av löneregleringskommittén framlagts. De av kommittén förordade avlönings- chefen, beloppen synas mig väl avvägda och de bestämmelser kommittén i övrigt föreslagit i stort sett ägnade att bringa klarhet och överskådlighet beträfande avlöningsförhållandena för ifrågavarande lärarpersonal. Endast i följande avseenden har jag ansett mig böra göra vissa tillägg till och ändringar i kommitténs förslag. Jag har i det föregående givit uttryck åt den uppfattningen, att Avlöningen kvinna skulle kunna erhålla anställning som lektor vid högre allmänt lektor. ^ läroverk. I avlöningshänseende synes mig, i likhet med vad fallet är eller skulle bliva ifråga om manliga lektorer vid motsvarande läroan­ stalter, kvinnlig lektor böra jämnställas med kvinnliga lektorer vid högre lärarinneseminariet och de kvinnliga folkskoleseminarierna. I anslutning till vad löneregleringskommittén för de sistnämnda föreslagit, skulle alltså kvinnlig lektor vid högre allmänt läroverk åtnjuta i avlöning 4,800

142 Kungl. Maj:ts nåd. proposision nr 260.

kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 400 kronor. Avlöningen Enligt min mening skulle kvinna kunna befordras till rektor vid Äftstatssamskola. statssam- Vid bestämmandet av avlöningen för sådan kvinnlig rektor följer s °" jag de beräkningsgrunder, som legat till grund för löneregleringskommitténs förslag i fråga om avlöningen för kvinnlig rektor vid högre lära­ rinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium. Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig adjunkt och av­ löningen för manlig rektor vid realskola, allt enligt kommitténs, av mig förordade förslag, bliver skillnaden mellan dessa båda avlöningar 600 kronor, vilket belopp torde kunna betecknas såsom ett särskilt »rektorsarvode». Enligt det föreliggande förslaget skulle slutavlöningen för kvinn­ lig adjunkt bliva 4,500 kronor. Med beräkning att vad här ovan be­ tecknats såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig befattningshavare sät­ tas till 500 kronor — eu skillnad av 100 kronor mellan »rektorsarvodena» för manlig och kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet har jämväl legat till grund för kommitténs förslag —- erhåller man för kvinnlig rek­ tor vid statsamskola en avlöning av 5,000 kronor. Av denna summa torde 3,300 kronor böra utgöra lön och 1,700 kronor tjänstgöringspen­ ningar; vartill skulle komma fri bostad eller ersättning därför till lämpligt belopp. Pensionsunderlaget torde böra bestämmas till 4,000 kronor, var­ jämte i övrigt i pensionshänseende synes — frånsett pensionsålder — för kvinnlig rektor böra gälla vad som föreslagits för rektorer i allmänhet. ökad tjänst- Enligt löneregleringskommitténs förslag skall befattningshavare, skyldighet, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läro­ verken eller eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller för­ ändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål. Ifråga­ varande bestämmelse kan, enligt vad kommittén i sina motiver uttalat, inne­ bära ökad undervisningsskvldighet för tjänstinnehavaren, vare sig genom utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka. Jag har endast velat erinra om denna bestämmelse för att betona vikten av att ett stadgande av det nu nämndas innebörd knytes som villkor vid den föreslagna löneregleringen. Så mycket mer har jag ansett mig böra understryka detsamma, som, på sätt löneregleringskommittén erinrat,

Kunyl. May.ts nåd. proposition nr 260. blrt

ifrågavarande spörsmål inom riksdagen varit föremål för uppmärksam­ het, då fråga varit före om inrättande av nya lärartjänster vid de all­ männa läroverken. I anledning av en utav Kungl. Maj:t gjord framställning medgav riksdagen år 1894, att vid allmänt läroverk eller pedagogi anställd extra imder f6r. ordinarie lärare, som av vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin eller därutöver med full tjänstgöring men som av sjukdom. vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att tjänstgöra, finge, därest lian före detta förordnande tjänstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, er­ hålla understöd för den tid, varunder han varit ur stånd att tjänstgöra, till belopp, motsvarande hälften av det arvode, som på grund av ifråga­ varande förordnande eljest skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt understöd icke finge utgå för längre tid än ett läsår, även om förordnandet för längre tid meddelats. Till bestridande av härigenom föranledda utgifter beviljade riksdagen ett ordinarie förslagsanslag av 5,000 kronor. Även om berörda stadgande mera sällan torde komma till använd­ ning, torde det dock i samband med förevarande lönereglering böra un­ derkastas eu revision. Jag vill i detta avseende erinra, hurusom genom kungörelse den 28 augusti 1914 förordnats, att vid allmänt läroverk anställd extra ordinarie lärare, som av tjänstgöring till rikets försvar är hindrad att sköta sin befattning, skall under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av det honom enligt gällande bestämmelser eljest till­ kommande arvode. I huvudsaklig anslutning till vad i sistberörda kungörelse stadgas, synes böra föreskrivas, att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förord­ nande med full tjänstgöring under hel lästermin eller därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin befattning, skall, därest han före för­ ordnandet tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av det honom en­ ligt gällande bestämmelser eljest tillkommande arvode. Någon ändring av beloppet av omförmälda förslagsanslag torde vid bifall till berörda förslag ej bliva erforderlig.

På sätt av den i • det föregående lämnade redogörelsen framgår, lö™^fsl*^t har löneregleringskommittén ställt sig avvisande gent emot förslag om yg,. extra rätt att för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som lärare. extra ordinarie lärare.

144 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I en till ecklesiastikdepartementet ingiven skrift har Sveriges extralärarförening velat fästa uppmärksamheten på de ytterligt försämrade befordringsutsikter, som ett öppnande av läroverken för den kvinnliga arbetskraften komme att innebära för de nuvarande obefordrade lärarna. I anledning härav anhåller föreningen om framställning till riksdagen om förslag till en tillfällig lönetursrätt för extra lärare av innebörd, att manlig extra eller vikarierande lärare vid de allmänna läroverken och statens folkskoleseminarier må såsom tillfällig förmån, avsedd att i någon mån kompensera de försämrade befordringsmöjligheter, som bli en följd av att adjunkturer och lektorat göras tillgängliga även för kvinnor, äga rätt att, efter befordran till ordinarie befattning vid dessa läroanstalter, för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig det eller de år under tiden 1916—1920, som han — efter vunnen behörighet att söka och inne­ hava ordinarie ämneslärarbefattning — med full tjänstgöring skött under­ visning vid ovannämnda art av skolor. De synpunkter, som av -Sveriges extralärarförening anförts, synas mig beaktansvärda. Givet är nämligen, att, därest riksdagen bifaller mitt ovan framlagda förslag om behörighet för kvinnor till adjunktsoeh lektorstjänster, befordringsutsikterna för de hittills obefordrade man­ liga extralärarna bliva i någon mån försämrade. Att på ett eller annat sätt tillmötesgå den framställda begäran synes mig kunna innebära eu viss ersättning för vad sålunda ifrågavarande lärare i annat avse­ ende gå förlustiga. Så mycket mer finner jag mig kunna förorda ett förslag av nämnda innebörd, som detsamma endast avser en provisorisk anordning och följaktligen ett bifall härtill ej torde kunna anses vara av prejudicierande beskaffenhet. Jag anser mig sålunda böra i viss utsträckning förorda den gjorda framställningen. Till förebyggande av ojämnheter torde emellertid eu successiv begränsning av ifrågavarande rätt böra göras. Jag föreslår allt­ så, att befattningshavare, vilken före utgången av år 1916, förvärvat be­ hörighet till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk samt under åren 1919—1923 utnämnes till ordinarie ämneslärare, må för erhållande av löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas tid, varunder han efter vunnen sådan behörighet omedelbart före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium i egen­ skap av extra eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring, dock med den begränsning att den, som utnämnes under år 1919, må tillgodo­ räkna sig ett år, den, som utnämnes under år 1920, två år, den, som ut­ nämnes under år 1921, tre år, den, som utnämnes under år 1922, fyra år, och den, som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna extra ordinarie tjänstgöringstid.

Kuntjl. Alaj:ts nåd. proposition nr '2(10. 145

På sätt jag förut erinrat, har löneregleringskommittén givit uttryck Avlöningen åt den uppfattning, att det avlöningssystem, smil tillämpats, och fort "nlrwliäråré farande skulle tillämpas i avseende å övningslärarna, vore synnerligen invecklat. Emellertid har kommittén på anförda skäl icke ansett sig kunna förorda en omläggning av nuvarande avlöningsgrunder, varvid kommittén särskilt hänvisat till den varierande tjänstgöringsskyldighet, som nu älåge övningslärare vid olika läroverk. Jämför man nu kommitténs förslag till avlöningsförmåner för vissa övningslärare vid de allmänna läroverken med nu utgående avlöningsbelopp och tager man därjämte i betraktande den tillfälliga löneförbättring, som genom beslut av 1917 års riksdag kom övningslärarna till del, befinnes, att vissa lärare skulle erhålla eu ytterst obetydlig avlöningsförhöjning och att andra till och med skulle få eu något reducerad avlö­ ning i förhållande till vad de för innevarande år åtnjuta. Särskilt skulle detta bliva fallet med musiklärarna, och företrädesvis sådana lärare vid realskolor. Framställningar om ändringar av förslaget i vad det avser gymnastiklärarnas och musiklärarnas avlöningsförhållanden hava ock in­ kommit till ecklesiastikdepartementet. Det torde ej vara möjligt att nu vidtaga en ändring av de avlöningsgrunder, kommittén för bemälda lärare föreslagit. Eu rubbning av kommitténs siffror, i vad de avse ersättning för veckotimme, enkan­ nerligen eu höjning av dessa siffror, skulle medföra en höjning av avlö­ ningsförmånerna för samtliga övningslärare och i sin tur även föranleda en jämkning uppåt av avlöningsbeloppen för ämneslärarna. Orsaken varför särskilt musiklärarna blivit i omförmälda hänseende tillbakasätta torde delvis bero på det ringa veckotimantal dessa lärare hava, nämligen såsom minimum 12 vid högre allmänna läroverk och 6 vid realskolor, vartill kunna komma 3 övertimmar för vartdera slaget av skolor. Jag vill i detta avseende erinra, hurusom löneregleringskommittén ifrågasätter, huruvida icke eu utredning skulle kunna åvägabringas i syfte att undersöka, om, särskilt vad de större realskolorna beträffar, ett högre antal övertimmar skulle kunna anslås åt ämnet musik. Yrkanden om en ökning av tjänstgöringstiden för musiklärare hava vid upprepade tillfällen gjorts bland annat av läroverksöverstyrelsen. Det har härvid framhållits, att behov gjordes gällande av en fylligare undervisning i musik, samt pekats på önskvärdheten av en begränsning av antalet elever i de särskilda sångavdelningarna ävensom av en förbättrad instrumentalundervisning. Det synes mig med hänsyn till de omständigheter, som i detta avseende anförts, att minimisiffran för musiklärarnas avlöning i veckan borde kunna sättas till 15 timmar Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 19

146 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vid de högre allmänna läroverken och 9 timmar vid realskolor. Maximisiffran torde höra begränsas till respektive 18 och 12 timmar. Därest tjänstgöringsskyldigheten för musiklärare varder på angivet sätt bestämd, komma även deras avlöningsförmåner att i förhållande härtill förbättras. Den förut påpekade olägenheten i förevarande avse­ ende skulle därigenom också väsentligen undanröjas. Skulle i något fall nu föreslagna avlöningsförmåner för vare sig musiklärare eller annan övningslärare komma att understiga vad till ve­ derbörande lärare för närvarande utgår i form av lön och tillfällig löneförbättring, är detta ett förhållande, som icke torde vid en löne­ reglering av denna omfattning kunna undvikas, och den provisoriska anordning, som träffades av fjolårets riksdag genom tilldelande för år 1918 av eu tillfällig löneförbättring, kan rimligen icke nu få stå i vägen för en efter enhetliga grunder genomförd definitiv lönereglering.

slö’d * • vafl löneregleringskommittén i övrigt föreslagit i fråga om öv- 8 0J ' ningslärare har jag intet att erinra. Härav följer att jag ej kan biträda eu av läroverksöverstyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven framställning an­ gående reglering av avlöningsförhållandena för lärare i slöjd.

Indragning Enligt den i statskontorets riksboksslutsbyrå upprättade liggaren av tva från kunal. och över statsverkets specialutgiftsstater m. m. för år 1917 uppbär tecknings- Hvit- läraren vid Göteborgs högre latinläroverk en avlöning av 1,400 kronor, feldtska stipendie­ varav 1,275 kronor utgå av statsmedel och 125 kronor från kungl. och inrättningen Hvitfeldtska stipendieinrättningen, samt musikläraren vid samma läroverk utgående arvoden åt eu avlöning av 1,100 kronor, varav 950 kronor utgå av statsmedel och musik- och 150 kronor från sagda stipendieinrättning. tecknings- Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 2 december 1904 anbefallt kurato­ lärarna vid Göteborgs rerna för kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen att, bland annat, högre latin läroverk. avgiva utlåtande och förslag angående ändring i gällande bestämmelser om användandet av stipendieinrättningens inkomster, hava kuratorerna i skri­ velse den 16 januari 1914 avgivit, bland annat, förslag i berörda hänseende. I nämnda skrivelse hemställa kuratorerna, att åtgärder måtte vid­ tagas för att de årliga arvodena dels till musikläraren vid Göteborgs högre latinläroverk av 150 kronor och dels till teckningsläraren vid sam­ ma läroverk med 125 kronor, vilka nu utginge av inrättningens medel, måtte förordnas skola upphöra att utgå. Vid bestämmandet för musikläraren och teckningsläraren vid latinlärover­ ket av dem från statsverket tillkommande avlöning hade ovannämnda arvoden be­ traktats såsom en donation från inrättningen, och hade i följd därav lönebeloppen minskats med arvodena motsvarande belopp.

KungI. Maj:t» nåd. proposition nr 2(10. 147

Den mening, att arvodena borde betraktas såsom en donation, ansåge kura­ torerna under åberopande av en i skrivelsen lämnad redogörelse för deras till­ komst sakna verkligt stöd. Ifrågavarande arvoden både väl haft berättigande för sig på en tid, dä un­ dervisningen i berörda ämnen antingen icke bekostades av allmänna medel eller ock av sådana medel ersattes med så ringa belopp, att en tillfredsställande un­ dervisning icke kunde därför påräknas. Då emellertid dessa skäl för arvodenas utgående redan för länge sedan bortfallit, syntes arvodena icke vidare böra av inrättningens medel bestridas, helst som, genom att arvodena avräknats å veder­ börande lärares statslöner, arvodena numera komme endast statsverket till godo, vilket icke kunde vara med inrättningens syfte överensstämmande. Kuratorerna ansåge för den skull, att nämnda arvoden icke vidare borde utgå av inrättningens medel.

Efter härå erhållen remiss har löneregleringskommittén den 5 mars 1918 avgivit utlåtande i ärendet och därvid icke funnit något att erinra mot bifall till det av kuratorerna framlagda förslaget. Ej heller från min sida är något att invända mot förslaget. Den av bifall till förslaget betingade kostnadsökningen är jämväl tagen i be­ traktande vid uppgörandet av den kostnadsberäkning, vartill jag kommer i det följande.

För ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i Västerbottens Ortstillägg till lärare och Norrbottens län har lärarlönenämnden föreslagit ortstillägg, beräknat ■i Norrland. efter vissa närmare angivna grunder. Löneregleringskommittén har på anförda skäl icke ansett sig böra för närvarande förorda ifrågavarande förmån. I omförinälda hänseende hava ytterligare framställningar inkom­ mit till Kungl. Maj:t. Ehuru jag behjärtar de skäl, som anförts till förmån för äskan­ den i detta syfte, anser jag mig dock, med hänsyn till de av löne­ regleringskommittén åberopade undersökningarna på ifrågavarande om­ råde, böra föreslå, att denna fråga tillsvidare undanskjutes.

Bland de av löneregleringskommittén föreslagna avlöningsvillkoren Avlöning»villkor. är upptagen en bestämmelse av innehåll, att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro­ anstalter, så framt ej, vad angår lektor, adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor, eller vad angår rektor, läroverksöverstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågava­ rande undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Jag har intet att erinra mot att en bestämmelse av nu nämda innebörd inrymmes bland de blivande avlöningsvillkoren. Emellertid synes det mig lämpligt, att, då ifrågavarande prövningsrätt skulle ligo-a i vederbörande rektors hand, det bleve till förebyggande av ett allt för skiljaktigt förfarande i förevarande avseende från olika rektorers sida ut­ tryckligen uttalat, att rektor härvid hade att följa vissa av läroverksöverstyrelsen givna riktlinjer.

Vidare innehåller förslaget till avlönings vi likör, att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall 'själva lonen utgår till månadens slut. Jag vill härtill endast foga det tillägget, att härvid den rätt dock ma förbliva oförkränkt, som i förekommande fall kan tillkomma avliden lärares stärbhusdelägare under dem tilläven­ tyrs tillkommande tjänst- och nådår.

Slutligen må erinras, att löneregleringskommittén i fråga om ålderstilläggsberäkning förordat, att befattningshavare må tillgodoräknas den tid, som före den nya statens ikraftträdande förflutit från hans till­ träde till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla avlöningsstaten. Till förebyggande av att ordinarie befattnings­ havare, vilken enligt nu gällande bestämmelser äger att för lönetur till­ godoräkna sig viss före den 1 januari 1905 intjänad extra ordinarie tjänstgöringstid, skall gå förlustig den rätt, som han i berörda avseende tilläventyrs kan äga, synes mig ett tillägg i nu angivet syfte höra fogas till den av kommittén föreslagna nyssnämnda bestämmelsen.

Vissa avlöneregle- De spörsmål, valka i samband med föreliggande löneregleringsfråringskom- gor vant föremål för löneregleringskommitténs behandling, har föranlett mittén för­ kommittén att i vissa avseenden hemställa om ytterligare utredningar. ordade ut­ redningar. De utredningar, vilka kommittén särskilt påyrkat, avse dels åstadkommande av enklare bestämmelser än vad nu är fallet i fiåga om beräkning av ordinarie lärares och lärarinnors vid allmänna läroverk eller folkskoleseminarier löneförmåner vid tjänstgöring såsom vi­ karierande lärare vid annat allmänt läroverk eller folkslydeseminarium, dels en ändamålsenligare anordning av skrivbiträdesinstitutionen vid de allmänna läroverken, dels upphörande av eller ändring i de särskilda förmåner, som äro förenade med vissa befattningar vid de allmänna läroverken, dels ock beredande av semester åt rektorerna vid de allmänna läroverken.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 14 !)

Den av kommittén förordade utredningen angående skrivbiträdesinstitutionen vid de allmänna läroverken skulle även, efter vad kommit­ tén i annat sammanhang tillstyrker, omfatta motsvarande förhållanden vid folkskoleseminarierna. I fråga om semester för rektorerna förordar kommittén jämväl i annat sammanhang utredning rörande samma förmån för rektorn vid högre lärarinneseminariet och rektorerna vid folkskoleseminarierna. Jag är ense med kommittén därutinnan, att ovanberörda spörsmål synas vara av den art, att de tarva ytterligare utredning, innan de företagas till slutlig prövning. I ett fall har jag redan gått i föranstaltande om sådan utredning, i det jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdragit åt rektorn A. Nordfelt, vilken även som särskild ledamot deltagit i kommitténs behand­ ling av ifrågavarande ärenden, att verkställa utredning angående en ändamålsenligare anordning av skrivbiträdesinstitutionen vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.

Kostnadsberäkning.

Innan jag närmare ingår på beräkningen av den kostnadsökning, som betingas av ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget, vill jag beröra ett par i samband härmed stående spörsmål av mer all­ män natur. Vid bifall till mitt förslag skulle kvinnor kunna utnämnas och be­ fordras till lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinne­ seminariet och folkskoleseminarierna. Mitt förslag innebär vidare, att för kvinnor skulle bestämmas avlöningar, beräknade efter en annan och lägre måttstock än för motsvarande manliga befattningshavare. De för avlö­ ningar erforderliga beloppen böra emellertid beräknas och i staterna upp­ tagas med hänsyn till manliga tjänstinnehavare. Därest nu ifrågavaran­ de tjänster i viss omfattning besättas med kvinnor, komma givetvis vid sådant förhållande besparingar att uppstå å vederbörande anslag. Enligt nu tillämpade grunder skulle sådana besparingar, i den mån de uppkom­ ma å anslaget till högre lärarinneseminariet, ingå till åttonde huvudtitelns allmänna besparingsfond och, i den mån de uppkomma å reservationsan­ slaget till de allmänna läroverken eller reservationsanslaget till folkskoleseminarier, ingå som besparingar å respektive reservationsanslag. Det torde tilläventyrs kunna ifrågasättas, huruvida en sådan an­ ordning borde vidtagas, att besparingar, om vilka nu är fråga, komme att ingå till kassaförlagsfonden. Emellertid synes kunna antagas, att

150 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

under den närmaste tiden kvinnor icke komma att bekläda ifrågavarande befattningar i en sådan utsträckning, att förevarande spörsmål skulle få någon mer nämnvärd ekonomisk betydelse. Vid sådant förhållande och in­ nan någon tids erfarenhet på området vunnits, har jag ansett mig under förhandenvarande förhållanden böra inskränka mig till den erinran, som sålunda framställts.

Den 17 juli 1912 uppdrogs åt byråchefen K. Dickman att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande det möjligen förefintliga behovet av anslagets till de allmänna läroverken höjande på grund av inrättandet under de senare åren av nya lärarbefattningar. Sedan Dickman den 14 maj 1915 avgivit utredning i ämnet, hava över sagda utredning utlåtanden inhämtats av såväl läroverksöverstyrelsen som statskontoret. Fråga har därvid uppkommit om en ändrad uppställning och fördelning m. in. av de i riksstaten, under F. Allmänna skolväsendet. Det högre skolväsendet, uppförda anslag. Jag är icke beredd att på grundvalen av den föreliggande utred­ ningen till riksdagen nu avlåta framställning i denna fråga. De förut­ sättningar, på vilka nämnda utredning bygger, bliva i viss mån ändrade, därest det nu framlagda löneregleringsförslaget skulle bliva av riksdagen godkänt. Jag har nyss berört frågan om eventuella besparingar å det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken, vilka skulle uppstå därigenom att tjänster, för vilka i staten upptagits avlöningar med hänsyn till manliga befattningshavare, komme att beklädas av kvin­ nor, vilka skulle enligt förslaget erhålla avlöningar, beräknade efter eu lägre måttstock än för motsvarande manliga tjänstinnehavare. I vad mån och på vad sätt sistnämnda förhållande kan ställas i samband med eller inverka på det budgettekniska spörsmål, varom nu senast är talat, är jag under nuvarande förhållanden ej beredd att uttala mig om. I allt fall synes mig eu ytterligare utredning i ämnet erforderlig, varvid, därest riksdagen bifaller det föreliggande löneregleringsförslaget, hänsyn bör tagas till de ändrade eller nya förhållanden, vilka bliva en följd av ett eventuellt bi­ fall till sagda förslag. Vid den kostnadsberäkning, som jag låtit verkställa för utrönande av de för löneregleringsförslagets genomförande erforderliga ökade an­ slagsmedel, har jag följaktligen utgått från nuvarande förhållanden i av­ seende å uppställning och fördelning av de olika anslag eller anslags­ poster, som beröras av det nu föreliggande förslaget.

Jag övergår härefter till kostnadsberäkningen, i vad den avser an­ slagen till de allmänna läroverken.

152 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

adjunktstjänster, fördelade på de särskilda läroverken på sätt Kungl. Maj:t funne gott bestämma. Överstyrelsen har i sagda skrivelse framhållit, att det verkliga be­ hovet av nya ordinarie lärartjänster vid läroverken vore avsevärt större än föreslagits. Under höstterminen 1917 tjänstgjorde vid de allmänna läroverken 168 extra ämneslärare, oberäknat timlärare. Ökningen i ämnesläiarnas antal hölle sig alltjämt omkring 10 för läsår och motvägdes sålunda endast delvis genom det under den sista tiden årligen inrättade antalet nya tjänster. Överstyrelsen ådagalägger vidare, att för de eventuella 6 nya tjäns­ terna kunde beräknas god tillgång på sökande. Ifråga om fördelningen av de föreslagna tjänsterna ansåge överstyrelsen, att 1 lektors- och 3 adjunktstjänster borde ledigförklaras i humanistiska ämnen samt 1 lek­ tors- och 1 adjunktstjänst i matematisk-naturvetenskapbga ämnen. Med den uppfattning angående ökad tjänstgöringsskyldighet för lärarna vid de allmänna läroverken, åt vilken jag i det föregående givit uttryck, har jag varit tveksam, huruvida det kan vara lämpligt att nu fortgå på den en gång inslagna vägen i fråga om upprättande av nya läi artjänster. Riksdagen har också tillkännagivit, att riksdagen ej kunde godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av ordinarie ämnes­ lärare, vilka vunnit tillämpning i överstyrelsens ovan.berörda utredning av år 1913. Med hänsyn till vad riksdagen i skrivelse den 11 april 1916 (nr 65), punkten 6, uttalade har jag emellertid, oaktat den tvekan som i ämnet kan förefinnas, ansett mig kunna biträda överstyrelsens nu framlagda förslag. \id beräkningen av den för löneregleringens genomförande erforderl­ ig*1 kostnadsökningen är hänsyn jämväl tagen till omförmälda 6 nva lärartjänster. 1 Extra och vikarierande På sätt jag förut erinrat, ingår i det ordinarie reservationsanslaget ämneslärare till de allmänna läroverken en anslagspost å 200,000 kronor till arvoden vid de all­ åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. På grund av männa läro­ verken. nämnda anslagsposts otillräcklighet har under eu följd av år dessutom mast a extra stat beredas anslag till arvoden åt extra och vikarierande lärare vid de allmänna läroverken. Nämnda anslag är under natur av förslagsanslag, högst, i 1918 års riksstat uppfört till ett belopp av 350 000 kronor. Nu har läroverksöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 hem­ ställt om förslag till riksdagen angående höjning för år 1919 av nämnda anslag till 369,200 kronor. Nämnda höjning är betingad av en utav

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 2H0. 153

överstyrelsen beräknad ökning av antalet extra lärare från i runt tal 1(!8 sådana lärare under år 11)18 till 174 under år 1919. Alldenstund jag tillstyrker eu höjning av nu utgående arvoden till extra och vikarierande lärare från nuvarande 2,700 kronor till 3,300 kro­ nor för sådan lärare med full kompetens samt från nuvarande 2,300 kro­ nor till 2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens, torde, vid bifall härtill, omförmälda anslag böra ökas i motsvarande grad. Med utgångspunkt från den av överstyrelsen föreslagna anslags­ summan 369,200 kronor och med beräkning av arvodeshöjningen från 2,700 till 3,300 kronor erhåller man ett belopp av omkring 451,245 kro­ nor. Med samma utgångspunkt och med beräkning av arvodeshöj ningen från 2,300 till 2,900 kronor erhålles en summa av omkring 465,513 kro­ nor. Beloppet av ifrågavarande anslag synes mig böra sättas till 460,000 kronor.

Såsom jag nyss erinrat, ingår i det ordinarie reservationsanslaget fxtr9ta^evJc" till de allmänna läroverken eu anslagspost å 110,700 kronor till extra ningslärare arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken. de all- Sedan ett antal år tillbaka har riksdagen på extra stat anvisat inverken. medel till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken. För detta ändamål har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag, högst 29,000 kronor. Sistnämnda medel äro avsedda till bestridande av ökade kostnader dels för överflyttande, i den mån för­ hållandena så medgiva, av en del av välskrivningsundervisningen från ämneslärare till teckningslärare, dels ock för undervisning i teckning i följd av stegrat antal undervisningstimmar. I ovanberörda skrivelse den 31 augusti 1917 har läroverksöverstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen angående höjning av omför­ mälda extra anslag för år 1919 till 33,300 kronor. Nämnda höjning be­ tingades dels av en fortgående successiv överflyttning av välskrivningstimmar från ämneslärare till teckningslärare dels ock av en på grund av lärjungeantalets tillväxt skeende ökning av antalet undervisningstimmar i teckning. Enligt verkställda beräkningar uppgår för närvarande den samman­ lagda kostnaden för all teckningsundervisning vid de allmänna läroverken, vare sig den bestrides av ordinarie eller biträdande och extra ordinarie lärare, till i runt tal 243,000 kronor för år. Enligt de grunder för teckningslärarnas avlöning, som jag föreslår, skulle den sammanlagda kost­ naden för denna undervisning, med beräkning efter nuvarande lärarantal och timantal, belöpa sig till i runt tal 303,000 kronor. Beräknas av be- Bihang till riksdagens protokoll 1,918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 20

154 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

rörda summa, 243,000 kronor, ett belopp av 33,300 kronor höra utgå å extra stat, och tager man den efter nya grunder erforderliga summan av 303,000 kronor till utgångspunkt för en beräkning av det anslag, som vid bifall till löneregleringsförslaget skulle utgå å extra stat, erhålles ett be­ lopp av i runt tal 41,500 kronor.

Extra arvo­ Såsom nyss nämnts, ingår i det ordinarie reservationsanslaget till den åt rnu- t siklärare ue allmänna läroverken även en anslagspost å 8,000 kronor till extra vid de all­ arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken. männa läroverken. Sedan flera år tillbaka bär riksdagen på extra stat anvisat medel till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken. För detta ändamål har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsan­ slag, högst 7,000 kronor. På grund av ytterligare ökning av musiktim­ marnas antal har läroverksöverstyrelsen i ovan berörda skrivelse den 31 augusti 1917 hemställt om förslag till riksdagen om höjning för år 1919 av omförmälda förslagsanslag till 8,000 kronor. Med hänsyn till den av mig förordade ökade tjänstgöringsskyldig­ heten för musiklärare och därav betingade ökade ordinarie avlöningar torde något anslag å extra stat till omförmälda ändamål under förhandenvarande förhållanden ej bliva erforderligt.

£rZdhögre Enl]^ vad iaS förut. erinrat, ingår i det ordinarie reservationsallmänna anslaget till de allmänna läroverken en anslagspost å 30,500 kronor till * praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken. Från denna anslagspost utgå erforderliga medel till anordnande av provårs­ kurser vid högre allmänna läroverk i Uppsala, Lund och Stockholm. Sedan någon tid har anslag av riksdagen beviljats jämväl till anordnande av provårskurser vid de högre allmänna läroverken i Göte­ borg. Så har riksdagen till upprätthållande under år 1918 vid de högre läroverken i sistnämnda stad av provårskurser för blivande lärare vid de allmänna läroverken beviljat på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 11,450 kronor. I sin omförmälda skrivelse den 31 augusti 1917 har läroverksöverstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen angående beredande av medel för enahanda ändamål jämväl för år 1919. I likhet med överstyrelsen anser jag, att förslag bör framläggas för riksdagen om beredande av medel på extra stat för år 1919 till dessa provårskursers uppehållande, därvid först enligt hittills tillämpade grunder erfordras nyssnämnda belopp, 11,450 kronor. Jag har emellertid anslutit mig till den uppfattningen, att lärarna vid provårsläroverken skulle, utöver ordinarie avlöningsförmåner, erhålla

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition nr 2 tit t. 155

eu var ett särskilt arvode av 300 kronor; doek att nämnda arvode jämte den ersättning, som enligt hittillsvarande grunder utgår till handledare av provårskandidater, ej må tillsammans överstiga 600 kronor. Vad angår de läroverk i Göteborg, dill' provårskurser allt fortfarande skulle anordnas, höra följaktligen medel anvisas för beredande av nämnda särskilda arvode av 300 kronor till en var där anställd lärare. Å staten för» högre latinläroverket i Göteborg äro uppförda K lektorer och 16 adjunkter samt å staten för högre realläroverket därstädes 9 lektorer och 20 adjunkter, alltså tillhopa 53 lärare. Det erforderliga beloppet, vilket synes mig böra sammanslås med ovannämnda summa av 11,450 kronor för att tillsvidare utgå å extra stat, skulle alltså uppgå till 15,900 kronor. För anordnande av provårskurser vid omförmälda läroverk i Göteborg skulle alltså erfordras på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 27,350 kronor.

Jag har i det föregående redogjort för de olika anslagsposter, vilka Den för ingå i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken och ring^förslavilka beröras av föreliggande löneregleringsförslag. gets genom- Vad då först beträffar den anslagspost, som inbegriper de ordinarie flrdcrliga avlöningarna till de befattningshavare, varom nu är fråga, uppgingo enligt verkställda beräkningar de verkliga kostnaderna under år 1917 för avlö-' ereSelrvJ.te ningar åt rektorer, lektorer, adjunkter, första lärarinnor, ämneslärarinnor tionsansl*ävensom å vakanta platser vikarierande lektorer och adjunkter till samman- Allmänna lagt 4,922,800 kronor. Tager man i betraktande, att från och med år läroverken. 1918 inrättats 2 nya lektorStjänster och 5 nya adjunktstjänster, varjämte en ämneslärarinnebefattning indragits, kunna de verkliga kostnaderna för sistnämnda år beräknas till 4,944,300 kronor. Enligt de av mig för­ ordade avlöningsgrunderna för ämneslärare vid de allmänna läroverken skulle motsvarande kostnader uppgå till 6,475,500 kronor. Härvid är jämväl hänsyn tagen till av mig i det fortgående förordade 2 nya lektorstjänster och 4 nya adjunktstjänster, vilka äro avsedda att inrättas från och med år 1919. I omstående tabell lämnas en jämförande översikt över nyssnämnda lärarpersonals avlöningsförhållanden enligt nu gällande och föreslagna bestämmelser.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 2do. 157

Tcckningslärnre.

Enligt nu gällande grunder. Enligt föreslagna grnnder. Löne- An- I grad. tui. Över- Ordinarie Över- Ordinarie Summa. Summa. avlöningar. timmar. avlöningar. timmar.

1 1 i Vid h. allra. läroverk: manlig. . . 1 5 7,000 85 ä 80 13,800 9,000 85 ä 120 19,200 > ... 2 10 16,000 129 ii 95 28,255 20,250 129 ä 135 37,665 ; > ... 3 7 12,600 105 ä no 24,150 15,750 105 ä 150 31,500 > ... 4 11 22,000 187 ä 125 45,375 27,225 187 ä 165 58,080 1 1 1,400 9 ä 80 2,120 1,575 9 h 105 2,520 kvinnlig . . — 1

> . . — — — — — —

2 > . . 3 1 1,800 6 ä no 2,460 1,935 6 ä 129 2,709 > . . 6,000 26 a 125 9,250 6,345 26 ä 141 10,011 4 3 0 Vid realskola: 3 2,100 24 ä 80 4,020 3,450 18 ä 115 5,520 manlig. . . 1

> ... 2 7 5,600 96 h 95 14,720 9,100 82 ä 130 19,760

> ... 3 4 3,600 65 ä 110 10,750 5,800 57 ä 145 14,065

» ... 4 — — — — — —

5

1 3,500 54 ä 80 7,820 5,000 44 ä 100 9,400 kvinnlig . .

> 2 9 7,200 90 ä 95 15,750 10,080 78 ä 112 18,816

> . . 3 11 9,900 133 ä no 24,530 13,640 111 ä 124 27,404

> . . 4 — '--- — — — — —

98,700 203,000 129,150 256,650

Biträdande teckningslärarc.

Enligt nu gällande grunder. Enligt föreslagna grunder.

Antal vec­ Antal Avlöning Övriga kotimmar veckotim­ pr vecko­ Summa. veckotim­ Summa, j intill resp. mar. timme. mar (ä 60). 15 o.8 (ä 80). l Vid b. allm. läroverk:

Vid realskola: 20 8 2,080 28 90 2,520

39,060 46,595

Knuffl. Majds nåd. proposition nr 260.

Nuvarande kostnader. Föreslagna kostnader. Kr. Kr. Härifrån avgår städers bi­ drag till statens sam-

Återstod 5,120,175 6,778,336 Merkostnaden skulle således utgöra 1,658,161 kronor.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår, såsom jag förut erinrat, en anslagspost å 200,000 kronor till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. Med hänsyn till de ökade arvoden jag förordat för vikarierande och extra lärare torde en höjning av förevarande anslagspost vara av behovet påkallad. Att exakt beräkna storleken av denna höjning synes ej möjligt. En höjning av 25 procent torde i stort sett kunna anses vara till fyllest. Ifråga­ varande anslagspost skulle följaktligen böra bestämmas till 250,000 kronor.

T omförmälda ordinarie reservationsanslag ingå vidare anslags­ poster till extra arvoden åt teckningslärare, åt gymnastiklärare och åt musiklärare. I avseende å en av dessa anslagsposter torde höjning bliva erforderlig. Vad först angår anslaget till extra arvoden åt teckningslärare, upp­ går detsamma för närvarande till 110,700 kronor. Enligt verkställda beräkningar skulle den sammanlagda kostnaden för all teckningsundervisning efter av mig förordade nya avlöningsgrunder belöpa sig till 303,245 kronor. Av denna summa har jag i det föregående dels beräknat 129,150 kronor utgöra ordinarie avlöningar, dels beräknat ett belopp av 41,500 kronor på extra stat för år 1919. Återstoden eller alltså 132,595 kronor torde följaktligen —■ avrundat till 132,600 kronor — utgöra den summa, som bör vara å ordinarie stat disponibel för beredande av extra arvoden åt teckningslärare.

Till extra arvoden till gymnastiklärare utgår för närvarande ett belopp av 20,000 kronor. Mitt förslag i avseende å gymnastiklärarnas avlöning innebär, att desamma skola avlönas enligt andra grunder än hittills och enligt desamma, som föreslagits i fråga om övriga övningslärare. Vid sådant förhållande torde medel böra vara erforderliga för bestridande av det antal övertimmar, som kan komma att påläggas ifrågavarande lärare utöver den ordinarie tjänstgöringen. Vid beräkningen av antalet övertim­ mar bär jag utgått från nuvarande faktiska timantal, reducerat med det timantal, som enligt det föreliggande förslaget skulle utgöra minimitjänst-

Kungl. Maj Un nåd. proposition nr 200. liil

göling, samt därjämte i viss män tagit hänsyn till eventuellt ökat tim­ antal, vilket bliver en följd av att man, såsom önskvärt är, uppdelar allt för stora gymnastikavdelningar i mindre. Enligt dessa beräkningsgrunder skulle sammanlagda kostnaden för gymnastiklärarna uppgå till i runt tal 189,100 kronor. Dragés härifrån det belopp, som jag beräknat skola avse de ordinarie avlöningarna för ifrågavarande lärare eller 168,995 kronor, erhålles 20,165 kronor, vilket, avrundat till 20,000 kronor, torde böra å ordinarie stat beräknas till extra arvoden åt gymnastiklärare. Skulle antalet övertimmar komma att ut­ ökas i större omfattning utöver vad jag beräknat, torde medel, som här­ för erfordras, böra i sinom tid begäras å extra stat, i likhet med vad soja skett i fråga om extra arvoden till övriga övningslärare. Till extra arvoden åt musiklärare utgår för närvarande av oinförmälda reservationsanslag ett belopp av 8,000 kronor. Med hänsyn till den av mig föreslagna ökade tjänstgöringsskyldigheten och därav be­ tingade ökade ordinarie avlöningar för dessa lärare torde nu senast berörda anslagspost böra begränsas till 5,000 kronor. I det föregående har jag till ordinarie avlöningar åt handarbetslärarinnor beräknat ett belopp av 9,120 kronor. Med utgångspunkt från det nuvarande faktiska timantalet kunna, utöver den tjänstgöringsskyldig­ het, som enligt förslaget skulle åligga vederbörande handarbetslärarinna, beräknas ett visst antal övertimmar. Härför erforderliga medel, enligt verkställda beräkningar uppgående till i runt tal 7,500 kronor, torde böra utgå av det ordinarie reservationsanslaget.

I reservationsanslaget ingår vidare en anslagspost å 30,500 kronor till praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken. På sätt jag i det föregående erinrat, utgå från denna anslagspost erfor­ derliga medel till anordnande av provårskurser vid högre allmänna läro­ verk i Uppsala, Lund och Stockholm. Någon ändring av beräkningsgrun­ derna för nämnda anslag ämnar jag icke föreslå. Emellertid synes mig till detta belopp böra läggas de medel, som betingas av förslaget om särskild ersättning av 300 kronor åt envar av vid nämnda läroverk an­ ställda ordinarie ämneslärare, rektorerna undantagna. De för sistnämnda ändamål erforderliga kostnaderna uppgå till 44,700 kronor, vadan ifråga­ varande anslagspost synes böra höjas med sistnämnda belopp till 75,200 kronor.

Sammanfattar jag sålunda vad som anförts i fråga om det ordi­ narie reservationsanslaget, erhållas följande siffror: Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Arr 200.) 21

Kung!. Maj: t ti nåd. proposition nr 260. 163

om täckande av den sålunda uppkomna skillnaden torde chefen för finans­ departementet under riksdagens fortgång komma att göra hemställan om avlåtande av framställning till riksdagen för beredande av därför erfor­ derliga medel.

Under åberopande av vad i det föregånde anförts får jag hemställa, Hemställan. det Eders Kungl. Maj it täcktes föreslå riksdagen a) bestämma att lärarpersonalen vid de allmänna läroverken skall i avlöning åtnjuta rektor vid högre allmänt läroverk 7,500 kro­ nor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kommer fri bostad eller ersätt­ ning därför; manlig rektor vid realskola 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kommer fri bostad eller ersättning därför; kvinnlig rektor vid statssamskola 5,000 kronor, därav 3,300 kronor lön och 1,700 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kommer fri bostad eller ersättning därför; rektor vid pro vårsläroverk, därest han tjänst­ gör såsom föreståndare för provårskursen, utöver honom tillkommande ordinarie avlöningsförmåner särskilt ar­ vode av högst 1,500 kronor för år; manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor; kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor; manlig adjunkt 4,300 kronor, därav 2,700 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor; kvinnlig adjunkt 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, vartill

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor; en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor vid provårsläroverk, utöver honom eller henne tillkom­ mande ordinarie avlöningsförmåner, dels ett särskilt arvode av» 300 kronor för år, dels ock, därest veder­ börande lärare har sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, ersättning till belopp, som av läroverksöverstyrelsen bestämmes, dock att sagda arvode och ersätt­ ning icke må för år tillhopa överstiga 600 kronor; ordinarie ämneslärarinna vid samskola 2,800 kro­ nor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor; första lärarinna vid samskola, utöver avlöningen såsom ordinarie ämneslärarinna, arvode å 500 kronor; extra och vikarierande manlig ämneslärare ar­ vode av 3,300 kronor, därest läraren avlagt de exa­ mina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,900 kronor, för år räknat; manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 120 kronor, för veckotimme räknat; extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid högre allmänt läroverk eller realskola arvode av 3,000 kronor, därest lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år räknat; vikarierande ämneslärarinna vid samskola ar­ vode av 2,600 kronor, därest hon avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ämneslärarinnebefattning vid dylik skola, eljest 2,400 kronor, för år räknat; kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 110 kronor, för veckotimme räknat;

Kungl, Muj:ts nåd. proposition nr ‘260. 1(55

manlig teckningslärare vid högre allmänt läro­ verk lön å 1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kronor i 3:e och 2,475 kronor i 4:e avlöningsgraden, med eu maximiavlöning av 5,280 kronor för 32 veckotimmars undervisning; manlig teckningslärare vid realskola lön å 1,150 kronor i l:a, 1,300 kronor i 2:a, 1,450 kronor i 3:e och 1,600 kronor i 4:e avlöningsgraden, med eu maximi­ avlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars under­ visning; manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läro­ verk lön å 2,520 kronor i l:a, 2,835 kronor i 2:a, 3,150 kronor i 3:e och 3,465 kronor i 4:e avlönings­ graden, med en maximiavlöning av 5,280 kronor för 32 veckotimmars undervisning; manlig gymnastiklärare vid realskola lön å 1,495 kronor i l:a, 1,690 kronor i 2:a, 1,885 kronor i 3:e och 2,080 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximi­ avlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars under­ visning; manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk lön å 1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kro­ nor i 3:e och 2,475 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 2,970 kronor för 18 veckotim­ mars undervisning; manlig musiklärare vid realskola lön å 1,035 kronor i l:a, 1,170 kronor i 2:a, 1,305 kronor i 3:e och 1,440 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlö­ ning av 1,920 kronor för 12 veckotimmars undervisning; kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läro­ verk lön å 1,575 kronor i l:a, 1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och 2,115 kronor i 4:e avlönings­ graden, med en maximiavlöning av 4,512 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan; kvinnlig teckningslärare vid realskola lön å 1,000 kronor i l:a, 1,120 kronor i 2:a, 1,240 kronor i 3:e och 1,360 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maxi­ miavlöning av 4,352 kronor för 32 timmars undervis­ ning i veckan;

166 Kung}. May.ts nåd. proposition nr 260.

kvinnlig gymnastiklärare vid samskola lön å 1,300 kronor i l:a, 1,456 kronor i 2:a, 1,612 kronor i 3:e och 1,768 kronor i 4:e avlöningsgraden, med eu maximiavlöning av 4,352 kronor för 32 timmars tjänst­ göring i veckan; kvinnlig musiklärare vid realskola lön å 900 kronor i l:a, 1,008 kronor i 2:a, 1,116 kronor i 3:e och 1,224 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlö­ ning av 1,632 kronor för 12 timmars undervisning i veckan; lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola lön å 480 kronor i l:a, 552 kronor i 2:a, 624 kronor i 3:e och 696 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 1,392 kronor för 12 veckotimmars undervisning;

vikarierande manlig lärare i teckning, i gym­ nastik och i musik samt biträdande manlig lärare i teckning 90 kronor för veckotimme; vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i mu­ sik och i gymnastik samt biträdande kvinnlig lärare i teckning 85 kronor för veckotimme; vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete 75 kronor för veckotimme;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra: teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 10 veckotimmar; gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola 13 veckotimmar; musiklärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 9 veckotimmar; samt lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar; att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas: teckningslärare och gymnastiklärare intill sam­ manlagt 32 veckotimmar, dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande åläggas mera än sammanlagt 28 veckotimmar;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 167

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sam­ manlagt 18 och vid realskola intill sammanlagt 12 vecko­ timmar; samt lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar; att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t må kunna medgiva, att teckningslärare er­ håller ersättning för intill trettiofyra veckotimmars undervisning; att övningslärare skall för varje veckotimmes un­ dervisning utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta ersättning: manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre allmänt läroverk med 120 kronor i l:a, 135 kronor i 2:a, 150 kronor i 3:e och 165 kronor i 4:e avlöningsgraden; manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid realskola med 115 kronor i l:a, 130 kronor i 2:a, 145 kronor i 3:e och 160 kronor i 4:e avlöningsgraden; kvinnlig lärare i teckning vid högre allmänt läro­ verk med 105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kro­ nor i 3:e och 141 kronor i 4:e avlöningsgTaden; kvinnlig lärare i teckning och i musik vid real­ skola samt i gymnastik vid samskola med 100 kronor i l:a, 112 kronor i 2:a, 124 kronor i 3:e och 136 kro­ nor i 4:e avlöningsgraden; samt lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola med 80 kronor i l:a, 92 kronor i 2:a, 104 kronor i 3:e och 116 kronor i 4:e‘ avlöningsgraden;

att pensionsunderlaget skall utgöra för rektor vid högre allmänt läroverk 5,600 kronor; för manlig rektor vid realskola 4,600 kronor; för kvinnlig rektor vid statssamskola 4,000 kronor; att högsta pensionsunderlaget skall utgöra för manlig lektor 4,600 kronor; för manlig adjunkt 4,000 kronor; för kvinnlig adjunkt 3,000 kronor;

168 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt läroverk, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor; att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet, likväl icke lägre belopp än lönen oavkortad; att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande löneoch pensionsbestämmelser; samt att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förord­ nande med full tjänstgöring under hel lästermin eller därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin befattning, skall, därest han före förordnandet tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av det honom enligt gällande bestämmelser eljest tillkom­ mande arvode;

b) föreskriva, att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som i blivande nya stater varda upptagna för ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken, skola gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen

/ fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest kan varda stadgad,

Kung], Maj:U nåd. proposition nr 260. ICO

vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller föränd­ rade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål; att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, för den händelse i samman­ hang med en allmän revision av läroverksorganisationen hans tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämför­ lig läroanstalt än den, där han då är anställd, även­ som eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämp­ ligt, låta sig förflyttas från allmänt läroverk till annan befattning inom undervisningsväsendet, dock att befatt­ ningshavare, som varder förflyttad till annan ort, skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttningshjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje sär­ skilt fall bestämmer; att befattningshavare skall vara skyldig under­ kasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupill­ kassa; att befattningshavare vidare skall vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva före­ skrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot; att med rektors- eller ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat; att med befattning vid allmänt läroverk ej må förenas vara sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej läroverksöverstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må an­ ses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket, Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 22

170 Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt att befattningshavare ej må åtaga sig undervis­ ning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro­ anstalter, så framt ej, vad angår lektor, adjunkt, äinneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor efter av läroverksöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande un­ dervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänst­ göringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

/ fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga be­ fattningshavare, utom rektorer, beräknas utgå för läs­ årets antal läsveckor, samt att de i rektorernas avlöning ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter kalenderår men till olika belopp för Jästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t fastställas; att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen, dock att, då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, avdrag å tjänstgöringspenningarna icke må ske; att, därest annan befattningshavare än övnings­ lärare av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, befattningshavaren äger uppbära hela lönen, men att, därest befattningshavaren eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänst­ göring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänst­ göringspenningar avstå så mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 171

skäligt, skolande i förekommande fall denna skyldighet jämväl åligga avliden lärares stärbhusdelägare under dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår; att övningslärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, men att övningslärare, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt; att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall; att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans av­ löning, som icke prövas höra användas till befattnin­ gens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav; att innehavare av befattning, med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad ej mindre minskning i avlöning från statsverket, till belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter uppskattning i behörig ordning, än även vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphö­ rande eller ändring av nämnda särskilda förmåner; att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts be­ stämmande, upphörande av eller minskning i extra in­ komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt att vid avgång från tjänsten till följd av av­ skedstagande, entledigande eller dödsfall själva lönen utgår till månadens slut, den rätt dock oförkränkt, som i förekommande fall kan -tillkomma avliden lärares

172 Kung i. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

stärbhusdelägare under dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår;

/ fråga om alderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning är i staten medgi­ ven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan sta­ tens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, om sådan förekommer, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern bli­ vit uppnådd; att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas ej mindre den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande be­ fattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla avlöningsstaten än även i förekommande fall den före­ gående extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg; att därvid befattningshavare, vilken före utgången av år 1916 förvärvat behörighet till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk samt under åren 1919—1923 utnämnes till ordinarie ämneslärare, må tillgodoräknas tid, varunder han efter vunnen sådan behörighet omedelbart före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium i egenskap av extra eller vikarierande

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 173

ämneslärare med full tjänstgöring, dock med den be­ gränsning, att den, som utnämnes under år 1919, må tillgodoräkna sig ett år, den, som utnämnes under år 1920, två år, den, som utnämnes under år 1921, tre år, den, som utnämnes under år 1922, fyra år, och den, som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna extra ordinarie tjänstgöringstid; att , därest manlig adjunkt, som befordras till lektor, intjänat tre ålderstillägg, honom skall omedel­ bart tillgodoräknas ett ålderstillägg som lektor; att lektor må tillgodoräknas den tid, han efter att i avseende å examina och provår hava vunnit be­ hörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinnese­ minariet, folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium, tek­ nisk fackskola eller teknisk elementarskola eller såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan; att adjunkt må tillgodoräknas den tid, han efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läro­ verk må hava tjänstgjort såsom rektor vid skepps­ gosseskola; att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten även­ som de i kungl. kungörelsen den 23 november 1906 omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs hög­ skolor må äga att, efter vunnen befordran vid de all­ männa läroverken, för åtnjutande av ålderstillägg till­ godoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid universitet eller någon av omförmälda högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning av den om­ fattning, som, utan avseende å huruvida docent varit innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl. Maj:t bestämmes; att' adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodo­ räknas de tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vun­ nen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio år; att kvinnlig adjunkt må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid all-

174 Kungl. May.U nåd. proposition nr 260.

mänt läroverk tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola eller högre lärarinneseminariet; att ämneslärarinna vid statssamskola må tillgodo­ räknas den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämnes­ lärarinna vid högre lärarinneseminariet; att övningslärare vid högre allmänt läroverk må tillgodoräknas den tid, lian, efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid högre allmänt läroverk, tjänst­ gjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må räk­ nas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt läroverk, dock att övningslärare vid övergång från real­ skola till högre allmänt läroverk, där tjänstgöringen omfattar minst lika många undervisningstimmar som vid realskolan, må omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom; att övningslärare vid allmänt läroverk må till­ godoräknas den tid, han tjänstgjort som ordinarie öv­ ningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium; att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, då den nya lönestaten träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap vid statssamskola och som varder utnämnd att från samma tidpunkt vara ordi­ narie lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöring till­ godoräknas de år, under vilka hon, efter att hava vun­ nit sådan behörighet, som erfordras för dylik anställ­ ning, må hava tjänstgjort med minst sex timmars under­ visning per vecka, dock ej mer än fem år; samt att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att från tjänsten - avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

/ fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt :

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i

Kanal. Majds nåd. proposition nr 280. 175

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen­ sion är vid tiden för de nya lönestaternas ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som där­ efter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

Vidare får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels förklara, att eu var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder befattning vid allmänt läroverk, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda villkor och bestämmelser; samt att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten och därvid fastade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlönings­ förmåner;

dels föreskriva, att de till teckningsläraren och musikläraren vid Göteborgs högre latinläroverk från kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen nu utgående arvoden å respektive 125 och 150 kronor skola upp­ höra att åtgå från sagda stipendieinrättning; dels, i händelse av godkännande av vad av mig förslagits i fråga om avlöningsförmåner och inrättande av nya lärartjänster ävensom vid bifall till vad i nästföregående moment hemställts, höja det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med 1,779,261 kronor eller från 5,890,989 kronor till 7,670,250 kronor; dels ock på extra stat för år 1919 anvisa:

till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken ett förslagsanslag, högst 460,000 kronor; till extra arvoden åt teckningslärare vid de all­ männa läroverken ett förslagsanslag, högst 41,500 kronor; samt till provårskurser för blivande lärare vid de högre allmänna läroverken i Göteborg ett förslagsanslag, högst 27,350 kronor.

17(5 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens högre lärarinneseminarium.

1. Lektorer.

a) Manliga vikarierande lektorer.

Nuvarande Vikarie å lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet skall, därest bestämmel­ ser. han avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ordi­ narie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, åtnjuta arvode å 2,700 kronor, eljest arvode å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 14 sep­ tember i914.)

Lärarlöne- I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring nämnden. Tillfällig Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­ löneförbätt­ ring. förbättring med 400 kronor till vikarierande ämneslärare med full kom­ petens samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda kompetens. Löne­ I likhet med vad kommittén förordat i fråga om samtliga vikarie­ reglering 8kommittén. rande och extra lärare vid de allmänna läroverken, föreslår kommittén, att arvodet till manlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet bestämmes till 3,300 kronor för sådan lärare med. full kompetens och 2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

b) Manliga ordinarie lektorer.

Nuvarande Lektorerna vid högre lärarinneseminariet åtnjuta för närvarande bestämmel­ ser. samma avlöning som lektorerna vid de allmänna läroverken, eller alltså lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respek­ tive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor, tillhopa sålunda res­ pektive 4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Kungl. Maj:ts nåd, proposition nr 260. 177

Dessutom åtnjuta lektorerna tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar hyresbidrag till ett belopp av 700 kronor för år. (Kungl. kungörelsen den It juni 1009.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring Tillfällig löneförbätt­ för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700 ring. kronor, till lektor i fjärde lönegraden med G00 kronor och till lektor i femte lönegraden med 400 kronor.

Nämnden föreslår för manlig ordinarie lektor: 4,900 kronor i l:a, Lärarlönenämnden. 5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden,därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode av 500 kronor. I avseende å beloppet av den till lektorerna tills vidare utgående hyresersättningen föreslår nämnden ingen ändring.

I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande avstyrker herr Vid nämn­ dens förslag Olof Olsson det särskilda arvode på 500 kronor, som nämnden föreslagit avgivet sär­ för lektorerna, samt förordar följande avlöning: 5,000 kronor i l:a, skilt ytt­ rande. 5,500 kronor i 2:a, 6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e löne­ graden, därav 1,900 kronor tjänstgöringspenningar. I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande hemställer läro- Över nämn­ dens förslag verksöverstyrelsen, att avlöningen för manlig lektor vid högre lärarinne­ avgivet utlå­ seminariet måtte bestämmas till samma belopp, som överstyrelsen före­ tande. slagit för lektor vid högre allmänt läroverk, 5,400, 5,900 och 6,400 kro­ nor, samt därutöver arvode å 500 kronor ävensom hyresbidrag 700 kro­ nor årligen. Såsom ovan erinrats, har läroverksöverstyrelsen föreslagit, att lek­ Till Kungl. Ma.j:t torerna vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet måtte, ingiven utöver vad överstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande förordat, komma framställ­ ning. i åtnjutande av ett tredje ålderstillägg å 500 kronor.

På sätt kommittén förordat i fråga om manliga lektorer vid de all­ Löne­ reglerings­ männa läroverken, anser löneregleringskommittén, att de manliga lekto­ kommittén. rerna vid högre lärarinneseminariet böra komma i åtnjutande av en av­ löning av 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänst­ göringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart­ dera å 500 kronor. Yad angår det av nämnden föreslagna särskilda arvodet å 500 kro­ nor, säger sig kommittén ingalunda vilja underkänna de motiv, som föran- Biliang till, riksdagens p>rotokoll 1018. 1 saml. 232 höft. ( Nr 260.) 23

178 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lett nämnden att föreslå denna särskilda förmån. Den från de allmänna läroverken avvikande karaktär, som ifrågavarande läroanstalt äger, måste nogsamt medföra, att i vissa avseenden andra krav ställas på där an­ ställd personal än på befattningshavare vid de allmänna läroverken. Hu­ ruvida emellertid dessa krav äro av den art, att de nödvändigtvis måste betinga en högre avlöning än den, som i regel kommer de allmänna lä­ roverkens lektorer till del, är ett spörsmål, rörande vilket olika meningar kunna göra sig gällande. Jämförelsen med de allmänna läroverk, som tillika äro provårsläroverk, kan ju ligga nära till hands, och då för där anställda lärare en särskild förmån utöver ordinarie avlöning förordats, kunde ju billigheten synas fordra, att en motsvarande förmån bereddes lek­ torerna vid högre lärarinneseminariet. Kommittén säger sig dock ej kunnat undgå att göra den reflexionen, att, därest på lektorer vid högre lärarinneseminariet ställas kvalifikationer av beskaffenhet att böra föranleda högre avlöningsförmåner än för lek­ torer vid allmänna läroverk, olikheten i avlöningshänseende icke bör mar­ keras genom särskilda tilläggsarvoden utan själva den ordinarie avlöningen avpassas därefter genom att eventuellt beräknas efter en högre måttstock. Kommittén håller emellertid före, att den likhet i ordinarie avlö­ ningsförmåner, som hittills förefunnits mellan lektorer vid högre lärarin­ neseminariet och vid de allmänna läroverken, bör tills vidare bibehållas, och att på den framtida utvecklingen av förhållandena på det område, varom nu är fråga, må få bero, huruvida den särställning, som högre lärarinneseminariet må anses böra intaga, bör taga sig uttryck jämväl i för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Kommittén finner sig följaktligen ej kunna förorda det av nämnden föreslagna sär­ skilda arvodet å 500 kronor. Vad angår hyresbidraget till lektorerna vid högre lärarinnesemi­ nariet, är detta en förmån, som beviljats tills vidare och ställts i bero­ ende av det bidrag, som Stockholms stad i motsvarande hänseende låter komma lektorerna vid de allmänna läroverken i nämnda stad till del. Kommittén anser sig sakna anledning att härutinnan föreslå någon ändring.

c) Kvinnliga vikarierande lektorer.

Lärarlöne- Enligt nämndens förslag skulle lektorstjänster kunna innehavas av nämnden. kvinnor. För kvinnlig vikarierande lektor föreslår nämnden: därest lärarin­ nan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunkts-

Kungl. Alaj:ti i nåd. proposition nr 260. 179

tjänst vid allmänt läroverk, 2,500 kronor, eljest 2,100 kronor, allt för år räknat. I likhet med vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnlig vika- Lönerierande och extra lärare vid de allmänna läroverken, förordar kom- kommittén. mitten, att arvodet till kvinnlig vikarierande lektor vid högre lärarinne­ seminariet bestämmes till 3,000 kronor för kvinnlig lärare med full kom­ petens och 2,600 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

(1) Kvinnliga ordinarie lektorer.

Nämnden föreslår för kvinnlig ordinarie lektor: 4,100 kronor i l:a, Lärarlöne- 4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, nämn cn' därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode å 500 kronor. Vid nämndens betänkande äro fogade särskilda yttranden Vid nämndels av herr Olof Olsson, som avstyrker det föreslagna tilläggsar^^^^? vodet å 500 kronor och, i anslutning till sin uppfattning om principerna alt­ för bestämmandet av kvinnliga lärares löner, föreslår för kvinnlig lektor vid högre lärarinneseminariet 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar; dels och av fröken Anna Sörensen, som i enlighet med sin upp­ fattning om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner före­ slår för kvinnlig lektor vid nämnda seminarium 4*400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode å 500 kronor. Enligt kommitténs mening hör avlöningen till kvinnlig lektor be- Lönestämmas till 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor kommittén tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 400 kronor. Högsta pensionsunderslaget skulle alltså utgöra 4,000 kronor. Nämnden har ej ifrågasatt något hyresbidrag åt kvinnlig lektor vid högre lärarinneseminariet. Under nuvarande förhållanden anser kommittén det böra få härvid bero.

180 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Nuvarande Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla bestämmel­ ser. lärare vid högre lärarinneseminariet, rektor undantagen, beräknas utgå för läsåsets antal läsveckor; de i rektors avlöning ingående tjänstgörings­ penningar skola beräknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t fastställas. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.) Lärarlbnen (bunden. Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningarna för lektorerna vid högre lärarinneseminariet må utgå efter kalenderår. LötierI likhet med vad kommittén i förevarande avseende anfört beträf­ reyleringslcommittén. fande; de allmänna läroverken, anser sig kommittén icke böra förorda nämndens förslag i denna punkt.

“ f) Lönetur.

Nuvarande bestämmel­ I avseende å lönetursberäkning stadgas i kungl. kungörelse den ser. 27 augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läro­ verken och folkskoleseminarierna samt lektorer vid sjökrigsskolan må, vid övergång till högre lärarinneseminariet, för tillgodonjutande av av­ löning i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som ordinarie lärare enligt enahanda grunder, som i samma kungörelse stad­ gats angående ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet. Lararlöne- Nämnden föreslår, att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet, honom skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befatt­ ning närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten, skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i tredje eller högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga till­ godoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad; att lektor vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid han, efter att i avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid detta läroverk, må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium.

Kunal. Alaj:ts nåd. proposition nr 260. 181

Under åberopande av vad kommittén i det föregående anfört i fråga Löneom lönetursberäkning för lärare vid de allmänna läroverken, förordar kommittén. kommittén, att de bestämmelser, som kommittén för dessa lärare föreslagit, må i tillämpliga delar vRrda gällande jämväl för lektorer vid högre lära­ rinneseminariet.

2. Rektor,

a) Manlig rektor. Enligt kungl. kungörelsen den It juni 1909 utgår till rektor arvode Nuvarande i två avlöningsgrader å 1) 2,000 kronor och 2) 2,500 kronor, av vilka es asr^! belopp 600 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, med rätt för lektor vid högre lärarinneseminariet, vilken förordnas som rektor, att, förutom rektorsarvodet, uppbära lektors lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden, varförutom rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyresersättning med 1,700 kronor årligen. Avlöningen till rektor utgör alltså, förutom bostad eller hyresersättning, 6,000 kronor i l:a och 6,500 kronor i 2:a lönegraden, varav 2,000 kronor äro att betrakta som tjänstgöringspenningar. Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring till rektor .i l:a lönegraden med 400 kronor och till rektor i oner^g, 2:a lönegraden med 500 kronor. Nämnden föreslår, att tillförordnad manlig rektor skall äga upp- Lärarlönebära dels honom som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 2,000 kronor i l:a och 2,600 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till ett belopp av 2,300 kronor för år; härtill skulle komma ett årligt arvode av 500 kronor. I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar ^ sig herr Olof Olsson icke kunna dela nämndens uppfattning om hyreser- fogat särsättningen åt rektor vid högre lärarinneseminariet. 8 rancte* I likhet med vad kommittén förordat i fråga om rektor vid högre ^Löne^- ^ allmänt läroverk, anser kommittén, att rektor vid högre lärarinnesemina- kommittén. riet bör åtnjuta en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Beträffande frågan om höjning av rektors hyresersättning från ho­ nom nu tillkommande 1,700 kronor till 2,300 kronor, erinrar kom-

182 Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

mitten därom, att riksdagen år 1912, då fråga om höjning av nämnda ersättning till 2,000 kronor förelåg, ej ansåg tillräckliga skäl förebragta för en dylik höjning. Då enahanda förslag år 1914 ånyo förelädes riks­ dagen, förklarade sig riksdagen ej finna, att* de skäl, som ytterligare förebragts, givit anledning till ändring av den utav riksdagen år 1912 hävdade uppfattningen, varigenom sålunda frågan även den gången förföll. Då förhållandena uti ifrågavarande avseende numera te sig väsent­ ligt annorlunda än då riksdagens senast omförmälda beslut fattades, an­ ser sig kommittén böra tillstyrka, att hyresersättningen måtte förhöjas till belopp, ej understigande 2,000 kronor.

b) Kvinnlig rektor.

Lärarlöne- Enligt nämndens förslag skulle rektorsbefattningen kunna innehanämnden. vas av kvinna. Nämnden föreslår, att tillförordnad kvinnlig rektor skall äga upp­ bära dels henne som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 1,700 kronor i l:a och 2,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till ett belopp av 1,500 kronor för år.

lens förslag. .. 1 ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande framlägger fogat sär- fröken Anna Sörensen enahanda förslag, som dock i så måtto skiljer sig S^randl -från nämndens, att det förutsätter en högre lektorsavlöning än nämnden föreslagit.

reglerings- . E^*lift k°mmitténs mening skulle kvinna kunna befordras till rekkommittén. tor vid ifrågavarande läroanstalt. Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig lektor och avlö­ ningen för manlig rektor, allt enligt kommitténs förslag, bliver skillnaden mellan dessa båda avlöningar 700 kronor, vilket belopp torde kunna be­ tecknas såsom ett särskilt »rektorsarvode». Enligt kommitténs förslagskulle slutavlöningen för kvinnlig lektor bliva 5,600 kronor. Med beräk­ ning att vad här ovan betecknats såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig befattningshavare sättas till 600 kronor, erhåller man för kvinnlig rektor en avlöning av 6,200 kronor. Av denna summa torde 4,200 kronor böra utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260. isa

Hyresersättning för kvinnlig rektor synes kommittén böra utgöra ungefär två tredjedelar av det belopp, som varder i hyresersättning till­ delat manlig rektor.

Lönetur.

I kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor må Nuvarande bestämmel­ vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet av ser. tio år, därest lian med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor mer än fyra femtedelar av samma tid. Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre löne­ Lärarlönenämnden. grad efter fem år. I betraktande av den avlöning kommittén i det föregående före­ Löne­ regler ing sslagit för rektor, anser kommittén nämndens förslag i förevarande punkt kommittén. ej föranleda något yttrande från kommitténs sida.

c) Pension.

Sektor vid högre lärarinneseminariet kan tillsättas antingen genom Nuvarande bestämmel­ förordnande på viss tid eller genom utnämning. ser. Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att rektor för erhållande av pension skall hava tjänstgjort som rektor i minst 15 år. Enligt samma kungörelse skall pensionsbeloppet utgöra den av den pensionsberättigade senast åtnjutna avlöningen, med avdrag av tjänstgöringspenningar och den del av rektorsarvodet, som anses motsvara tjänstgöringspenningar; till det sålunda erhållna beloppet kommer jäm­ likt kungl. brev den 13 juni 1913 ett tillägg av 500 kronor.

Nämnden föreslår, Lärarlönenämnden. att pensionsunderlaget för rektor skall utgöra den i staten för seminariet upptagna avlöningen med avdrag av tjänstgöringspenningar och den del av rektorsarvodet, som anses som tjänstgöringspenningar, men med tillägg av 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för kvinnlig rektor; samt att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre lära­ rinneseminariet, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom till godo så, som om han varit befullmäktigad rektor. Vad kommittén i det föregående anfört och förordat i fråga om Löneregleringspension för rektor (manlig) vid högre allmänt läroverk anser kommittén kommittén.

184 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

jämväl vara tillämpligt beträffande rektor vid högre lärarinneseminariet, dock att med hänsyn till hyresersättningen pensionsunderlaget för kvinn­ lig rektor vid sistnämnda läroanstalt synes höra bestämmas till 4,600 kronor.

3. Ämneslärarinnor.

a) Ordinarie ämneslärarinnor.

Nuvarande Ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter för bestämmel­ ser. närvarande lön i fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) 2,050 kronor och 4) 2.400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respek­ tive 750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa respektive 2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor. (Kungl. kungörelsen den 16 juni 1906.)

Tillfällig löneförbätt­ Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­ ring. förbättring till ordinarie ämneslärarinna med 450 kronor.

^nämnden,- Nämnden föreslår, att avlöningen för ordinarie ämneslärarinna be­ stämmes till 2,800 kronor i l:a, 3,200 kronor i 2:a, 3,600 kronor i 3:e och 4,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor tjänstgörings­ penningar.

dms ”förslå 1 ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fogat sär- herr Olof Olsson för ämneslärarinna vid högre lärarinnneseminariet: 2,600 kronor i l:a, 3,000 kronor i 2:a, 3,400 kronor i 3:e och 3,800 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor i tjänstgöringspenningar.

reglerings- 0 Nämndens förslag innebär, att ifrågavarande lärarinnor skulle erkommittén. hålla i avlöning 400 kronor mer än ämneslärarinnor vid samskolorna. En viss skillnad i avlöningshänseende mellan dessa kategorier föreligger redan nu. Kommittén delar nämndens uppfattning, att de ordinarie ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet skola åtnjuta en något högre avlöning än samskolornas ämneslärarinnor; och finner sig kom­ mittén, som för de sistnämnda föreslagit en avlöning av 2,800 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, böra för nu ifrågavarande lärarinnor förorda en avlöning av 3,200 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor. Högsta pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,900 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 185

b) Vikarierande ämneslärarinnor.

Vikarie å ordinarie ämneslärarinnetjänst åtnjuter för närvarande Nuvarande bestämmel­ arvode å 1,800 kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.) ser. Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­ Tillfällig löneförbätt­ förbättring till vikarierande ämneslärarinna med 400 kronor. ring. Nämnden föreslår, att avlöningen för vikarierande ämneslärarinna Lärarlönenämnden. bestämmes till 2,100 kronor för år.

Arvodet för vikarierande ämneslärarinnor vid högre lärarinnesemi­ Löneregleringsnariet anser kommittén böra sättas till enahanda belopp, som kommittén kommittén. förordat i fråga om motsvarande lärarinnor vid samskolorna, eller alltså 2,600 kronor till sådan lärarinna med full kompetens och 2,400 kronor till sådan lärarinna utan berörda kompetens.

c) Biträdande föreståndarinnor.

Ordinarie ämneslärarinna, som förordnas till biträdande förestånda­ Nuvarande bestämmel­ rinna, åtnjuter härför gottgörelse i form av fri bostad eller hyresersätt- ser. ning med 750 kronor årligen. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Nämnden föreslår för biträdande föreståndarinna fri bostad eller Lärarlöncnämnden. hyresersättning till ett belopp av 1,000 kronor för år.

Mot vad nämnden i denna punkt föreslagit har kommittén intet Löneregleringsatt erinra. kommittén.

d) Vikarie för biträdande föreståndarinna.

Vikarie för biträdande föreståndarinna åtnjuter för närvarande er­ Nuvarande bestämmel­ sättning efter 200 kronor för år. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.) ser.

Nämnden föreslår till vikarie för biträdande föreståndarinna arvode Lärarlönenämnden. av 500 kronor för år.

Kommittén anser sig icke böra göra någon erinran häremot. Löneregleringskommittén.

e) Biträdande ämneslärarinnor.

Till biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i nor­ Nuvarande bestämmel­ malskolans sju övre klasser utgår arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,800 ser. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 höft. (Nr 260.) 24

186 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kronor, 2) 2,050 kronor och 3) 2,300 kronor, samt till sådan lärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750 kronor och 3) 2,000 kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909).

lön eYörbäit Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne- °rina.a ring 'förbättring åt biträdande ämneslärarinna med 400 kronor. Lärarlöne- Nämnden föreslår nämnden. för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i nor­ malskolans sju övre klasser: arvode å 2,100 kronor i l:a, 2,350 kronor i 2:a och 2,600 kronor i 3:e lönegraden; för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i nor­ malskolans fyra lägre klasser: arvode å 1,800 kronor i l:a, 2,050 kronor i 2:a och 2,300 kronor i 3:e lönegraden.

delsy förT' 1 sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordar läro- CavgivetSytt- verksöverstyrelsen, vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig rande, tjänstgöring i normalskolans sju övre klasser, ombildning av denna be­ fattning till ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande avlönings­ förmåner. Överstyrelsen framhåller, att behovet av denna befattning visat sig vara konstant, varför från undervisningens synpunkt det syntes lämpligast, att densamma ombildades till en ordinarie tjänst. Beträffande övriga biträdande ämneslärarinnebefattningar med hu­ vudsaklig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser förordar över­ styrelsen ordinarie karaktär för jämväl dessa tjänster. Vad angår avlö­ ningsförmånerna för sistnämnda befattningshavare, anser överstyrelsen, att begynnelseavlöningen ej bör understiga arvodet för vikarierande ämnes­ lärarinna vid samskola, i följd varav överstyrelsen föreslår en avlöning av 2,100 kronor jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 250 kronor. Löne- Vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring regleringskommittén. i normalskolans sju övre klasser, anser sig kommittén böra biträda läroverksöverstyrelsens förslag angående ombildning av denna befattning till ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande förmåner. I enlighet härmed skulle, såsom kommittén för sistnämnda befattning förordat, av­ löningen för nu ifrågavarande befattningshavare bestämmas till 3,200 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor. Vidkommande därefter biträdande ämneslärarinnor med huvudsak­ lig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser finner sig kommit-

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260. 187

ten höra förorda överstyrelsens förslag angående ordinarie karaktär för jämväl dessa tjänster. Beträffande avlöningsförmånerna anser sig kom­ mittén, som föreslagit en avlöning av 2,800 kronor för ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola, böra förorda, att avlöningen för nu ifråga­ varande befattningshavare likaledes bestämmes till 2,800 kronor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor.

f) Tjiinstgöringspenningarnas fördelning.

Nuvarande- Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla bestämmel­ lärare, rektor undantagen, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor. ser. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.) Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för ordinarie ämnes- Lärarlönenämnden. lärarinnor beräknas utgå efter kalenderår. Löne- I likhet med vad kommittén anfört i fråga om fördelning av tjänstregleringsgöringspenningarna för lektorer vid högre lärarinneseminariet samt ämnes- Jcommittén. lärare vid de allmänna läroverken, finner sig kommittén icke böra för­ orda nämndens förslag i denna punkt.

Lönetur.

För ämneslärarinnor finnes i fråga om lönetursberäkning intet sär­ Nuvarande bestäm­ skilt stadgat utom de allmänna bestämmelser, som i detta avseende gälla melser. för den ordinarie'ämneslärarpersonalen. Lärarlöne- Nämndens betänkande innehåller intet stadgande angående lönetursnämnden. rätt för ämneslärarinnor. Över nämn­ I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lärar­ dens ■förslag kollegiet vid högre lärarinneseminariet, att ämneslärarinna må för upp­ avgivet ut­ låtande. flyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärarinna vid statssamskola. Löne­ Kommittén anser sig böra förorda, att ämneslärarinna må för upp­ reglering sflyttning i högre lönegrad tillgodoräknas den tid hon efter vunnen be­ kommittén. hörighet till ordinarie ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinnesemi­ nariet tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2(i0. 189

för manlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,420 kronor i l:a, 2,750 kronor i 2:a, 3,080 kronor i 3:e och 3,410 kronor i 4:e löne­ graden; för manlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,540 kronor i l:a, 1,750 kronor i 2:a, 1,960 kronor i 3:e och 2,170 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt vikarie­ rande lärarinna i gymnastik: 75 kronor för veckotimme; för vikarierande lärarinna i handarbete: 70 kronor för veckotimme; för kvinnlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,090 kronor i l:a, 2,360 kronor i 2:a, 2,620 kronor i 3:e och 2,890 kronor i 4:e löne­ graden; för kvinnlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,330 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,670 kronor i 3:e och 1,840 kronor i 4:e löne­ graden; för ordinaiåe kirarinna i gymnastik: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden; samt för ordinarie lärarinna i handarbete: lön å 1,800 kronor i l:a, 2,090 kronor i 2:a, 2,380 kronor i 3:e och 2,670 kronor i 4:e löne­ graden; att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra: lärare i teckning: intill 22 veckotimmar, lärare i musik: intill 14 veckotimmar, lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar och lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar; att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en ersättning för veckotimme av för manlig lärare i teckning och i musik: 110 kronof i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymna­ stik: 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor i 4:e lönegraden; samt för lärarinna i handarbete: 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden, skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan Kungl. Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare eller lärarinna. I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår yj& fröken Anna Sörensen att avlöningen bestämmes till fogat sär-

190 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

för kvinnlig lärare i teckning: 2,270 krono» i l:a, 2,530 kronor i 2:a, 2,800 kronor i 3:e och 3,060 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i musik: 1,450 kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a, 1,780 kronor i 3:e och 1,950 kronor -i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i gymnastik: 1,550 kronor i l:a, 1,730 kronor i 2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i 4:e lönegraden; för lärarinna i handarbete: 2,000 kronor i l:a, 2,280 kronor i 2:a, 2,570 kronor'i 3:e och 2,860 kronor i 4:e lönegraden. För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande ersättning för veckotimme: för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gym­ nastik: 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kro­ nor i 4:e lönegraden; samt för lärarinna i handarbete: 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107 kronor i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.

Vad kommittén anfört och förordat i fråga om avlöning åt övningslärare vid de allmänna läroverken anser kommittén böra i tillämpliga delar äga giltighet i fråga om motsvarande övningslärare vid högre lära­ rinneseminariet. Ersättningen för veckotimme för manlig ordinarie lärare i teckning och i musik skulle alltså utgå efter 120 kronor i första, 135 kronor i andra, 150 kronor i tredje och 165 kronor i fjärde avlöningsgraden, för kvinnlig ordinarie lärare i teckning och i musik samt ordinarie lärarinna i gymna­ stik efter 105 kronor i första, 117 kronor i andra, 129 kronor i tredje och 141 kronor i fjärde avlöningsgraden. För ordinarie lärarinna i hand­ arbete åter anser kommittén ersättningen för veckotimme böra bestämmas till 85 kronor i första, 97 kronor i andra, 109 kronor i tredje och 121 kronor i fjärde avlöningsgraden. Vad angår vikarierande lärare skulle ersättningen utgå för manlig lärare i teckning och i musik efter 90 kronor för veckotimme, för kvinn­ lig lärare i samma ämnen samt lärarinna i gymnastik efter 85 kronor för veckotimme; för lärarinna i handarbete åter efter 80 kronor för vecko­ timme. Med godtagande av nämndens förslag beträffande omfattningen av den ordinarie undervisningsskyldigheten och med beräkning av ovan utav kommittén förordade ersättningsbelopp för veckotimme, har kommittén för ifrågavarande ordinarie övningslärare föreslagit i betänkandet närmare angivna avlöningar.

Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 260. 191

c) Avlöning under tjänstledighet.

Vid förfall på grund av sjukdom äger övningslärare och övnings- Nuvarande bestämmel­ lärarinna uppbära tre fjärdedelar av lönen. (Kungl. kungörelsen den 11 ser. juni 1909.) Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig på Lärarlönenämnden. grund av styrkt sjukdom, skall äga åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övnings­ lärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelä­ genheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller, eljest prövas skäligt. I fråga om avlöning under tjänstledighet anser kommittén böra i Löneregleringstillämpliga delar gälla vad kommittén i det föregående i samma avseende kommittén. föreslagit i fråga om övningslärare vid de allmänna läroverken.

<1) Lönetur.

I fråga om uppflyttning i högre avlöningsgrad för lärare eller lära­ Nuvarande bestämmel­ rinna i övningsämne gäller för närvarande i tillämpliga delar vad i så­ ser. dant avseende är stadgat angående ämneslärare vid högre lärarinnesemi­ nariet. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Nämnden föreslår, % att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för Lärarlönenämnden. uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänst­ gjort som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk, ävensom den tid, han efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet; samt att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium.

Kommittén finner sig böra, i likhet med vad kommittén tillstyrkt Löne­ reglering ebeträffande lönetur för övningslärare vid de högre allmänna läroverken, kommittén.

Kurigl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit, dock med det tillägget, att övningslärare vid övergång från realskola till högre lärarinneseminariet ma, därest tjänstgöringen vid sistnämnda läroanstalt omfattar minst lika manga undervisningstimmar som vid realskolan, tillgodoföras så många alderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.

e) Pension.

Nuvarande Angående pensionsunderlag för lärare eller lärarinnor övningsbestämmel­ ser. ämnen finnas för närvarande inga särskilda bestämmelser. ^nämnden Nämnden föreslår, att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast före­ gående hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionsbeloppet skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pen­ sionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de 10 ar, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.

reglering 8 - . .? likhet med vad kommittén förordat i fråga om pension för övkommittén. omgslärare vid de allmänna läroverken, tillstyrker kommittén vad nämn­ den^ i denna punkt föreslagit, dock med det tillägg, att pensionen ej må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.

Lärarlönenämnden. Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör stadgas, att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestäm­ melser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änkeocb pupillkassa; samt att oidinaiie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall vara skyldig underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot. Löne­ Under hänvisning till vad kommittén anfört under motsvarande punkt reglering skommittén. för de allmänna läroverkens vidkommande, tillstyrker kommittén, att vado därstädes föreslagits, må i tillämpliga delar varda gällande jämväl i fråga om befattningshavare vid högre lärarinneseminariet.

leringskom- d en v*d löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation av mitténs be- herrar A. Pers och K. Stenström anföres följandetänkande J fogad reservation.

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr L9H

»Kommitténs förslag i fråga om avlöningsbeloppen för rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet innehar, att dessa skulle i avlöningshänseende i stort sett likställas med motsvarande befattningshavare vid de högre allmänna läroverken. . Högre lärarinneseminariets ställning och betydelse i vårt skolväsende synes oss icke genom nämnda förslag hava blivit tillräckligt beaktade. Det må nämligen erinras, hurusom det här är fråga om eu undervisnings­ anstalt, vars uppgift är att för flickskolor och samskolor utbilda lärarin­ nor, på vilkas verksamhet stora anspråk ställas i olika avseenden. Att lärarpersonalen vid ifrågavarande läroanstalt med hänsyn härtill bör, så­ som ock blivit påyrkat, i avlöningshänseende ställas något högre än mot­ svarande tjänstinnehavare vid de högre allmänna läroverken, finna vi riktigt, i synnerhet som för de ordinarie lärarna vid provårsläroverken och provårsseminarierna föreslagits avlöningsförmåner, vilka tillhopa uppgå till högre belopp än som ifrågasättes för lärarna vid övriga högre all­ männa läroverk. Vi vilja härmed endast hava framhållit, att högre lärarinnesemina­ riets ställning såsom en lärarutbildningsanstalt enligt vår mening bort i kommitténs förslag föranleda högre avlöningsförmåner för rektor och lektorer därstädes än för motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken.» Herr A. Nordfelt har ävenledes förklarat sig instämma i syftet med den i reservationen uttalade uppfattningen.

Jag anser mig i det stora hela kunna uttala min anslutning till Departements- Jlommitténs förslag. Endast i ett avseende hyser jag en mot kommittén chefenolika uppfattning, varjämte jag anser mig böra göra ett par tillägg till kommitténs förslag. I

I enlighet med den uppfattning, som kommit till uttryck i nyss- Särskilda berörda inom löneregleringskommittén avgivna reservation, anser jag, att ^gkttTocl rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet böra i avlöningshänse- lektorer. ende bättre tillgodoses än kommitténs förslag innebär. Undervisningen vid högre lärarinneseminariet måste stå på en mera vetenskaplig nivå och hava i viss mån den akademiska undervis­ ningens form. De uppgifter, som åligga lärarna vid denna läroanstalt, äro tvivelsutan av mera maktpåliggande natur än vad som kräves av lärarna vid de allmänna läroverken. Då vidare provårsläroverken blivit i det föreliggande förslaget på ett enligt min mening rättvist sätt till- Biliang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 höft. (Nr 260.) 25

194 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

godosedda, synes mig billigheten fordra, att motsvarande lärare vid högre lärarinneseminariet ej bliva sämre ställda än lärarna vid dessa läroverk. Jämförelsen med provårsläroverken är emellertid enligt min mening endast skenbar. I själva verket torde högre lärarinneseminariet hava än mer omfattande uppgifter än dessa, i det att lärarinneseminariet ej endast har att tillgodose den praktiska utbildningen av blivande lärarinnor utan även att ansvara för det kunskapsmeddelande, som i motsvarande fall tillkommer universiteten och högskolorna. Slutligen och ej minst från synpunkten av lärarinneseminariets utveckling och med hänsyn till nöd­ vändigheten att fylla de allt större fordringar, som numera ställas på lärarutbildningsanstalter av olika slag, finner jag fog förefinnas för den uppfattning, åt vilken reservanterna inom kommittén givit uttryck. Reservanterna hava endast framhållit, att högre lärarinnesemina­ riets ställning såsom lärarutbildningsanstalt bort föranleda högre avlönings- * förmåner för rektor och lektorer därstädes än för motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken. Något direkt förslag härutinnan har icke i reservationen framlagts. På sätt av det föregående framgår, har lärarlönenämnden för sagda b ef attn in gs h av are föreslagit ett särskilt arvode av 500 kronor. Löneregleringskominittén, som säger sig ingalunda hava underkänt de motiv, som föranlett nämnden att föreslå denna särskilda förmån, anser emellertid, att därest av lektorer vid högre lärarinne­ seminariet fordras kvalifikationer av beskaffenhet att höra föranleda högre avlöningsförmåner än för lektorer vid högre allmänna läroverk, olikheten i avlöningshänseende icke borde markeras genom särskilda tilläggsarvoden utan själva den ordinarie avlöningen avpassas därefter genom att even­ tuellt beräknas efter en högre måttstock. Och kommittén hänskjuter vidare till den framtida utvecklingen, huruvida den särställning, som högre lärarinneseminariet ansåges böra intaga, borde taga sig uttryck jämväl i för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. För egen del vill jag ingalunda underkänna de skäl, som föranlett kommittén att avstyrka det av nämnden föreslagna arvodet å 500 kronor. Jag är ense med kommittén därutinnan, att det må på den framtida utvecklingen få bero, huruvida seminariets särställning bör taga sig uttryck i för dess lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Men detta bör enligt mitt förmenande icke hindra, att, innan den åberopade utvecklingen stabiliserats, ifrågavarande lärare redan nu må erhålla en särskild förmån, som synes mig fullt berättigad med hänsyn till den särställning, före­ varande läroanstalt redan för närvarande intager. Jag ansluter mig följaktligen till lärarlönenämndens förslag om ett särskilt arvode å 500

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 19*>

kronor, utöver ordinarie avlöningsförmåner åt rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet.

Enligt kommitténs förslag skulle de nuvarande biträdande ämnes- LöMtortlärarinnebefattningarna, vilka för närvarande ej hava karaktär av oi di- or(una. narie tjänster, förvandlas till ordinarie befattningar. Den biträdande ämneslärarinnan med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans sju övre ar klasser skulle i avlöningshänseende bliva likställd med ordinarie ämneslärarinna. För de biträdande ämneslärarinnorna med huvudsaklig tjänst­ göring i normalskolans fyra lägre klasser har föreslagits avlöning efter en lägre löneskala. Kommitténs förslag innebär vidare, att ifråga om ålderstilläggsberäkning befattningshavare må tillgodoräknas den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla avlöningsstaten. Med tillämpning av sistnämnda bestämmelse skulle följaktligen den där berörda förmån tillkomma hittillsvarande ordinarie ämneslärarinnor, men icke ovan omförmälda biträdande ämneslärarinnor, vilka först med inträde på den föreslagna staten skulle bliva innehavare av ordinarie tjänster. Visserligen äro de nuvarande biträdande ämneslärarinnebefattningarna formellt icke ordinarie tjänster, men de hava sedan länge varit uppförda å ordinarie stat och det konstanta behovet av dessa befatt­ ningar har veterligen icke blivit ifrågasatt. Det synes mig billigt, att vid en lönereglering, som bereder en förmån av angiven art åt de hittillsvarande ordinarie ämneslärarinnorna, även de nuvarande biträdande ämneslärarinnor, vilka bliva innehavare av ordinarie tjänster, må få åtnjuta en motsvarande förmån. Då det torde kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt medgivande bör avse hela deras föregående tjänstgöring som biträdande ämneslärarinnor, vill jag såsom en medelväg föreslå, att de må erhålla rätt att för ålderstillläggsberäkning tillgodoräkna sig den tid utöver fem år, de tjänstgjort i nämnda egenskap vid högre lärarinneseminariet.

Arvoden till vissa timlärare i läsämnen vid såväl själva seminariet f som normalskolan utgå ur ett å extra stat beviljat anslag till extra lära- i™Sämnen. rinnor, timlärare och vikarier. Något förslag angående reglering av dessa arvodesbelopp har icke framlagts av lärarlönenämnden, och ej heller sedermera har i de i ärendet avgivna utlåtanden och framställningar fråga härom varit uppe. Då nu emellertid motsvarande ersättningsbelopp

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

föreslagits utgå efter eu högre måttstock såväl för de allmänna läroverkens som tor folkskoleseminariernas vidkommande, synes mig billigt, att en legering vidtages jämväl i avseende å timarvoden vid högre lärarinne­ seminariet. Härtill komitier ock, att, efter vad jag inhämtat, det ej sällan varit torenat .med svårighet att för nuvarande avlöningsbelopp erhålla fullt lampliga lärarkrafter. Arvoden till timlärare i seminariets högre kurs (utom talövnings­ timmar) samt till timlärare i fysiologi i seminariets lägre kurs utgå för närvarande efter 190 kronor för veckotimme. Jag har i det föregående föreslagit eu höjning av arvodet till manlig timlärare vid de allmänna läroverken från nuvarande 90 kronor till 140 kronor eller alltså med 50 kronor för veckotimme räknat. Med beräkning av enahanda höjning av 50 kronor skulle omförmälda belopp för timlärare vid högre lära­ rinneseminariet böra beräknas efter 240 kronor för veckotimme. En dylk ersättning kan ingalunda anses för hög, om man tager i betraktande a ena sidan de stora krav, som måste ställas på sådana lärare vid den aroanstalt, varom nu är tal, och å andra sidan det förhållandet, att dessa personer i regel äro att söka inom sådana områden, där deras ai bete värderas efter eu betydligt högre måttstock. • v... ™ övriga timlärare i seminariets lägre kurs ävensom till timlärare i halsolara i normalskolan utgår för närvarande ersättning efter 160 kronor för veckotimme. Beloppet synes mig böra höjas till 200 kronor. 1 lmlarare i talövning i främmande språk ävensom övriga timlärare i nor­ malskolan åtnjuta arvode efter 100 kronor för veckotimme; jag vill föreslå eu höjning av sistnämnda belopp till 140 kronor.

HtilTrektorf, , RtJdan före 1909 års omorganisation av högre lärarinneseminariet lektorer både rektor vid seminariet varit i åtnjutande av hyresersättning- biträw’dande föreståndarinnorna och lektorerna hade haft hyresbidrag. Såväl hyresersättningen som hyresbidragen hade beviljats av seminariets direktion. V ld omorganisationen bestämde riksdagen, att av normalskolans inträdesoch terminsavgifter skulle till nämnda hyresersättningar och hyresbidrag fa uttagas ett belopp av högst 11,000 kronor — vad å avgifterna åter­ stod^, sedan expensmedel samt hyresersättningar och hyresbidrag uttagits skal e enligt riksdagens beslut användas till förräntning och amortering av läroanstaltens skulder. I avseende å beloppen av hyresersättningar och hyresbidrag fastställde 1909 års riksdag tillika, att rektor skulle åt­ njuta fri bostad eller hyresersättning med 1,700 kronor årligen samt en var av de tva biträdande föreståndarinnorna fri bostad eller liyresersätt-

Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 2ti0. 197

ning med 750 kronor årligen. Lektorerna skulle iiga tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade åtnjuta en var hyresbidrag med 700 kronor. Rektorn har ifrågasatt en höjning av omförmälda hyresersättningar och hyresbidrag. Med hänsyn till nuvarande i jämförelse med förhål­ landena år 1909 avsevärt höjda hyresbelopp i huvudstaden ansåge rektor nuvarande hyresersättningar och hyresbidrag kunna sägas icke fullt mot­ svara sitt ändamål. Rektor framhåller, att Stockholms stadsfullmäktige genom beslut den 19 mars 1917 höjt rektorernas vid de högre allmänna läroverken hyresersättning från 2,000 till 2,400 kronor och rektorernas vid realskolorna hyresersättning från 1,900 till 2,300 kronor och genom beslut den 28 juni 1917 höjt de vid de allmänna läroverken tjänstgörande lektorernas hyresbidrag från 700 till 800 kronor. Även pa grund härav ansåge rektor det önskvärt, att motsvarande befattningshavares vid högre lärarinneseminariet hyresersättningar och hyresbidrag höjdes, så att icke vid eventuell ledighet tjänster vid seminariet bleve mindre eftersträvans­ värda än motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Rektor ville därför anhålla, att från och med år 1918 rektor vid högre lärarinnesemi­ nariet måtte av terminsavgiftsmedlen äga att uppbära hyresersättning a 2,000 kronor, de biträdande föreståndarinnorna sådan ersättning å 850 kronor och lektorerna hyresbidrag å 800 kronor. Denna rektorns framställning tillstyrkes av läroverksöverstyrelsen. Såsom av det föregående framgår, har lärarlönenämnden föreslagit, att rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till ett belopp av 2,300 kronor för år. Löneregleringskommittén tillstyrker, att hyresersättningen måtte höjas från nuvarande 1,700 kronor till belopp, ej understigande 2,000 kronor. Ursprungligen bestämd med hänsyn till de hyresersättningar, som då utgingo till rektorer vid de flesta högre allmänna läroverk i Stockholm (rektorn vid Nya elementarskolan har, tydligen på grund av denna läroanstalts särställning, fått hyresbidragtill mindre belopp än de övriga), torde semin ari erektorns hyresersättning nu böra ökas. För de högre allmänna Stockholmsläroverkens rektorer be­ stämmas hyresersättningarna periodvis för 3 år i sänder; år 1909, då den nuvarande hyresersättningen fastställdes för rektorn vid högre lärarinne­ seminariet, voro hyresersättningarna till läroverksrektorerna bestämda för åren 1907—1909. Den nu av Stockholms stadsfullmäktige till 2,400 kronor bestämda hyresersättningen till en var av rektorerna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm, dock med undantag för rektorn vid Nya elementarskolan, vilken sistnämnde rektor av Stockholms stad åt­ njuter ett hyresbidrag av 1,000 kronor, gäller för åren 1917 och 1918

198 Kungl. ilaj:ts nåd. proposition nr 260.

av 3-årsperioden 1916—1918. Det lärer ej vara anledning antaga, att denna ersättning skall för kommande år undergå sänkning. Jag anser det vara av betydelse, att rektorn vid ifrågavarande läroanstalt icke bliver i avlöningshänseende ofördelaktigare ställd än motsvarande befatt­ ningshavare vid de högre allmänna läroverken, och får följaktligen för­ orda för ändamålet ett belopp av 2,400 kronor. För biträdande föreståndarinna har lärarlönenämnden föreslagit hyresersättning till belopp av 1,000 kronor för år, och har löneregleringskommittén icke haft något att häremot erinra. Jag biträder detta förslag. Då omorganisationen av högre lärarinneseminariet år 1909 genom­ fördes, hade lektorerna därstädes, såsom jag förut omförmält, redan kommit i åtnjutande av de av direktionen för-seminariet beviljade hyres­ bidrag, nämligen 700 kronor årligen för en var. Enligt vad vederbörande departementschef vid underdånig anmälan av omorganisationsfrågan anförde voro dessa hyresbidrag att anse såsom en tillfällig hjälp, som lämnats tills vidare och så länge Stockholms stad beredde motsvarande befatt­ ningshavare vid de allmänna läroverken i huvudstaden liknande förmån. Ett dylikt betraktelsesätt lärer hava legat till grund för riksdagens ovan omförmälda beslut år 1909. Någon ändring i nu utgående belopp har icke ifrågasatts av vare sig lärarlönenämnden eller löneregleringskommittén. Stadsfullmäktige hava emellertid numera höjt den av dem beviljade hyreshjälpen till lektorerna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm från förutvarande 700 kronor till 800 kronor, att utgå från och med år 1917. Man torde därför böra vidtaga en liknande förhöjning av seminarielektorernas hyresbidrag, att utgå från och med år 1919 tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.

Avlönings-

De tillägg till löneregleringskommitténs avlöningsvillkor, som jag villkor. i avseende å befattningshavare vid de allmänna läroverken förordat, torde även böra i tillämpliga delar gälla för högre lärarinneseminariets vid­ kommande.

Kostnadsberäkning.

Ordinarie Nu gällande stat för högre lärarinneseminariet slutar å ett belopp

avlöningar.

av 76,350 kronor. Därav utgå till ordinarie avlöningar åt lärarpersonalen ett sammanlagt belopp av 72,900 kronor. Ålderstilläggen utgå ur åttonde huvudtitelns allmänna förslagsanslag till ålderstillägg.

200 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

seende av förevarande behov, varvid emellertid icke hänsyn tagits till berörda anslagspost till arvoden åt extra lärarinnor m. m. På sätt jag enligt det statsverkspropositionen i utdrag bifogade statsrådsprotokollet antydde, borde en eventuell höjning av sagda anslagspost tagas i betrak­ tande i samband med det då förväntade löneregleringsförslaget. Med hänsyn till de av mig i det föregående förordade ändrade avlöningsgrunder torde jämväl en ökning av hittills utgående anslag till arvoden åt extra lärarinnor m. m. bliva erforderlig. Enligt verkställda beräkningar skulle för ändamålet erfordras ett belopp av 16,800 kronor, vilket alltså torde böra äskas å extra stat för år 1919. Anslaget synes lämpligen böra betecknas såsom avseende arvoden åt timlärare och vikarier.

Den ordinarie staten för högre lärarinneseminariet skulle alltså ökas från nuvarande 76,350 kronor till 116,485 kronor eller med 40,135 kronor. På extra stat för år 1919 skulle till ax-voden åt timlärare och vikarier erfordras ett belopp av 16,800 kronor. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (punkt 135) är för ändamålet beräknat ett belopp av 65,000 kronor, därav 43,000 kronor såsom ökning av det ordinarie anslaget till seminariet samt 22,000 kronor på extra stat för år 1919.

Syresersätt­ Medel till nu utgående hyresersättningar och hyresbidrag bestridas ningar och hyresbidrag av inflytande inskrivnings- och terminsavgifter. På sätt jag i det stats­ till vissa verkspropositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastik­ befattnings­ havare. ärenden, punkten 136, redogjort, hava sagda avgifter under vart och ett av åren 1915 och 1916 uppgått till i runt tal omkring 33,000 kronor och förväntades även för år 1917 uppgå till ungefär samma belopp. I stats­ verkspropositionen är vidare föreslaget, att av dessa avgifter skulle till expenser uttagas ett belopp av högst 17,000 kronor. Vidare skola dessa avgifter även tagas i anspråk till amortering och förräntning av läro­ verkets skuld, vilken post för närvarande uppgår till omkring 3,400 kronor. Det skulle alltså återstå ett belopp av omkring 12,600 kronor. De av mig i det föregående förordade hyresersättningarna och hyres­ bidragen betinga en sammanlagd kostnad av 11,600 kronor, vadan följ­ aktligen inskrivnings- och terminsavgifterna skulle kunna bereda möjlig­ het till täckande av sistberörda ökade kostnad.

Kungl. Maj:U nåd. proposition nr 200. 201

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Hemställan. Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att a) bestämma, att lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet skall i avlöning åtnjuta manlig rektor 7,500 kronor, därav 5,000 kro­ nor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad eller hyresersättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; kvinnlig rektor 6,200 kronor, därav 4,200 kro­ nor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad eller hyresersättning till ett belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kro­ nor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, var­ till kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och i ett å 500 kronor, samt dessutom tills vidare hyres­ bidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning be­ stämmes; kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor; rektor och lektor, utöver honom eller henne till­ kommande ordinarie avlöningsförmåner, ett särskilt arvode av 500 kronor; ämneslärarinna 3,200 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett • å 300 kronor; biträdande föreståndarinna, utöver avlöning så­ som ordinarie ämneslärarinna, fri bostad eller hyres­ ersättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; biträdande ämneslärarinna 2,800 kronor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspen­ ningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor; Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 26

202 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

manlig vikarierande lektor arvode å 3,300 kronor, därest han avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,900 kronor, för år räknat; kvinnlig vikarierande lektor arvode å 3,000 kro­ nor, därest hon avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år räknat; vikarierande ämneslärarinna arvode å 2;600 kro­ nor, därest hon avlagt de examina och prov, som er­ fordras för behörighet till ämneslärarinnebefattning, eljest 2,400 kronor, för år räknat; vikarierande biträdande föreståndarinna arvode av 500 kronor, för år räknat;

manlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,640 kronor i l:a, 2,970 kronor i 2:a, 3,300 kronor i 3:e och 3,630 kronor i 4:e avlöningsgraden; - kvinnlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,310 kronor i l:a, 2,574 kronor i 2:a, 2,838 kronor i 3:e och 3,102 kronor i 4:e avlöningsgraden; ordinarie lärarinna i gymnastik lön å 1,575 kro­ nor i l:a, 1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och 2,115 kronor i 4:e avlöningsgraden; manlig ordinarie lärare i musik lön å 1,680 kronor i l:a, 1,890 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,310 kronor i 4:e avlöningsgraden; kvinnlig ordinarie lärare i musik lön å 1,470 kronor i l:a, 1,638 kronor *i 2:a, 1,806 kronor i 3:e och 1,974 kronor i 4:e avlöningsgraden; ordinarie lärarinna i handarbete lön å 2,040 kronor i l:a, 2,328 kronor i 2:a, 2,616 kronor i 3:e och 2,904 kronor i 4:e avlöningsgraden; manlig vikarierande lärare i teckning och i musik 90 kronor för veckotimme; kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt vikarierande lärarinna i gymnastik 85 kronor för veckotimme; vikarierande lärarinna i handarbete 80 kronor för veckotimme;

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 2tiU. 203

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra: lärare i teckning: intill 22 veckotimmar, lärare i musik: intill 14 veckotimmar, lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotim­ mar och lärarinna i handarbete: intill 24 vecko­ timmar: att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en ersättning för veckotimme av för manlig lärare i teckning och i musik 120 kronor i l:a, 135 kronor i 2:a, 150 krono]- i 3:e och 165 kronor i 4:e avlöningsgraden; för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymnastik 105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kronor i 3:e och 141 kronor i 4:e avlöningsgra­ den; samt för lärarinna i handarbete 85 kronor i l:a, 97 kronor i 2:a, 109 kronor i 3:e och 121 kronor i 4:e avlöningsgraden; skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan Kungl. Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare eller lärarinna: att pensionsunderlaget skall utgöra för manlig rektor 5,600 kronor; för kvinnlig rektor 4,600 kronor; att högsta pensionsunderlaget skall för manlig lektor utgöra 4,600 kronor; att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre lärarinneseminariet, sådant skall vid bestäm­ mandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor; att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den. omfattning, som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet, likväl icke lägre belopp än lönen oavkortad; samt att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande löne- och pensionsbestämmelser.

b) föreskriva, att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som sålunda föreslagits för ordinarie befattningshavare vid högre lärarinneseminariet, skola gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av högre lärarinneseminariet eller eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål; att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att vid eu möjligen inträdande förändrad organisation av undervisningsväsendet även­ som eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämp­ ligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom under­ visningsväsendet, dock att befattningshavare, som varder förflyttad till annan ort skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttningshjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt .fall bestämmer; att befattningshavare skall vara skyldig under­ kasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa;

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 2dt). 205

att befattningshavare vidare skall vara skyldig underkasta sig de bestämmelser, som må bliva före­ skrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot; att med rektors- eller ämneslärarbefattning vid högre lärarinneseminariet icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat; att med befattning vid högre lärarinneseminariet ej må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj ds oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej läroverksöverstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefatt­ ning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid seminariet, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt att befattningshavare ej må åtaga sig undervis­ ning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro­ anstalter, så framt icke, vad angår lektor, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor efter av läroverksöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord fram­ ställning och efter prövning, att ifrågavarande under­ visning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgörin­ gen vid seminariet, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

/ fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga be­ fattningshavare, utom rektor, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor, samt att de i rektors avlöning ingå­ ende tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t fastställas; att tjänstgöringspenningar få -uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort, men

206 Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen; att, därest annan befattningshavare än övningslärare av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, befattningshavaren äger uppbära hela lönen jämte hyresersättning eller hyresbidrag, där sådant förekommer, men att, därest befattningshavaren eljest undfår ledig­ het, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda ange­ lägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta be­ fattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller hyresersättningen eller hyres­ bidraget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt; att övningslärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, men att övningslärare, som eljest undfår ledighet, så­ som för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning av­ stänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förplik­ tas att under ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppe­ hållande erfordras eller eljest prövas skäligt; att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall; att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans av­ löning, som icke prövas böra användas till befatt­ ningens uppehållande, skall under tiden innehållas, så­ vida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav; att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts be­ stämmande, upphörande av eller minskning i extra in-

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 207

komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt att vid avgång från tjänsten till följd av avskeds­ tagande, entledigande eller dödsfall själva lönen även­ som hyresersättningen eller hyresbidraget utgå till må­ nadens slut;

i fråga om ålderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning är i staten med­ given, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åt­ njutit ledighet för fullgörande av värnplikt, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, om sådan förekommer, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern bli­ vit uppnådd; att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas ej mindre den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande be­ fattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla avlöningsstaten än även i förekommande fall den före­ gående extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg; att därvid befattningshavare, vilken före utgången av år 1916 förvärvat behörighet till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk samt under åren 1919—1923 utnämnes till ordinarie lektor, må tillgodoräknas tid, var-

208 Kungl. Maj:t »• nåd. proposition nr 260.

under han efter vunnen sådan behörighet omedelbart före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller högre lärarinneseminariet i egenskap av extra eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring, dock med den be­ gränsning, att den, som utnämnes under år 1919, må tillgodoräkna sig ett år, den, som utnämnes under år 1920, två år, den, som utnämnes under år 1921, tre år, den, som utnämnes under år 1922, fyra år, och den, som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna extra ordinarie tjänstgöringstid; att, därest manlig adjunkt vid allmänt läroverk, som befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet, intjänat tre ålderstillägg, honom skall omedelbart tillgodo­ räknas ett ålderstillägg som lektor; att lektor vid högre lärarinneseminariet må till­ godoräknas den tid han, efter att i avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid nämnda läroanstalt, må hava tjänstgjort som or­ dinarie lektor vid folkskoleseminarium, teknisk elemen­ tarskola, teknisk fackskola, tekniskt gymnasium eller allmänt läroverk, ävensom den tid han efter vunnen be­ hörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava tjänstgjort såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan; att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universi­ teten ävensom de i kungl. kungörelsen den 23 novem­ ber 1906 omnämnda docenter vid Stockholms och Gö­ teborgs högskolor må äga att, efter vunnen befordran vid högre lärarinneseminariet, för åtnjutande av ålders­ tillägg tillgodoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid universitetet eller någon av omförmälda hög­ skolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning av den omfattning, som, utan avseende å huruvida do­ cent varit innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl. Maj:t bestämmes; att ämneslärarinna må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen behörighet till ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinneseminariet tjänstgjort som or­ dinarie ämneslärarinna vid statssamskola- ävensom den

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 209

tid utöver fem år, hon i egenskap av biträdande ämneslärarinna tjänstgjort vid högre lärarinneseminariet; att övningslärare må tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid högre all­ mänt läroverk ävensom den tid, han efter vunnen kom­ petens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid real­ skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet, dock att övningslärare vid övergång från realskola till högre lärarinneseminariet må, därest tjänstgöringen vid sistnämnda läroanstalt omfattar minst lika många undervisningstimmar som vid realskolan, omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg, att ingen löneminskning honom eller henne vederfares; att övningslärare må tillgodoräknas den tid han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium; men att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen­ sion är skyldig att från tjänsten avgå, icke må till­ träda samma förhöjning;

i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensiorisrätt:

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen­ sion är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraft­ trädande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

Vidare får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels förklara att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder befattning vid högre lärarinneseminariet, Bihang till riksdagens protokoll ld 18. 1 samt. 232 käft. (Nr 260). 27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda villkor och bestämmelser; samt att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlönings­ förmåner; dels, i händelse av godkännande av ovan före­ slagna avlöningsförmåner, höja det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet med 40,135 kronor eller från 76,350 kronor till 116,485 kronor; dels på extra stat för år 1919 till arvoden åt timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet anvisa ett förslagsanslag, högst, 16,800 kronor; dels ock medgiva, att från och med år 1919 tills­ vidare och till dess Kungl. Maj:t annorlunda bestäm­ mer ej mindre den hyresersättning, som tillkommer rektor och biträdande föreståndarinna, därest fri bostad ej åtnjutes, må utgå till rektor med 2,400 kronor och till biträdande föreståndarinna med 1,000 kronor för år räknat, än även det hyresbidrag, som tillkommer lektor, må utgå med 800 kronor för år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 211

Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens folkskoleseminarier.

1. Ämneslärare.

a) Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare i läsämnen.

Till vikarierande manlig adjunkt och extra ordinarie ämneslärare Extra och vikarierande vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som äro manlig äm­ stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått prov­ neslärare. Nuvarande årskurs, utgår ett årligt arvode å 2,700 kronor, men i annat fall arvode bestämmel­ å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.) ser. Beträffande dessa arvodesbelopp förordar''nämnden ingen ändring. Lärarlönenämnden. Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­ Tillfällig löneförbätt­ förbättring ring. till manlig vikarie med full kompetens å sådan adjunktstjänst vid folkskoleseminarium,som upprättats genom

» manlig vikarie utan full kompetens å dylik adjunkts-

» annan, icke ordinarie, manlig ämneslärare med full

» » » » » ämneslärare utan be­ rörda kompetens . » 300 »

Vidare bar 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 Hyres­ bidrag till tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag vissa lärare. må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till extra ordinarie ämnes­ lärare efter två års tjänstgöring vid seminariet med 400 kronor och efter fem års dylik tjänstgöring med 500 kronor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med 450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor.

212 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Löneregle- På sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande man­ ringskommittén. liga ämneslärare vid de allmänna läroverken, tillstyrker kommittén, att arvodet för extra och vikarierande manlig ämneslärare vid folkskolesemi­ narium må, därest han äger full kompetens till ämneslärartjänst vid sistnämnda slag av läroanstalter eller till adjunktstjänst vid de allmänna läroverken, utgå med 3,300 kronor, men i annat fall med 2,900 kronor, allt för år räknat.

Manliga tim­ Arvode åt manlig timlärare i läsämnen utgår för närvarande efter lärare. Nuvarande 130 kronor för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kun­ bestämmel­ skapsprov, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, ser. samt genomgått provarskurs, och i annat fall efter 110 kronor för vecko­ timme. (Beslut av 1913 års riksdag.)

Lärarlöne- Nämnden föreslår för manlig timlärare i läsämne: 130 kronor, nämnden. därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljest 110 kronor, för vecko­ timme räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må^ efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna utgå med högre belopp.

Löneregle- Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer ringskommittén. kommittén, att, i likhet med vad som förordats i fråga om manliga tim­ lärare vid de allmänna läroverken, beloppen bestämmas till respektive 140 och 120 kronor för veckotimme.

Extra och vi­ Till vikarierande kvinnlig adjunkt och extra ordinarie ämneslärakarierande kvinnliga äm- rinna vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som neslärare. äro stadgade för behörighet till adjunkt, samt genomgått provårskurs Nuvarande bestämmel­ eller eljest fullgjort villkoren för behörighet till adjunktsbefattning, utgår ser. ett årligt arvode å 2,500 kronor, men i annat fall arvode å 2,000 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)

Lärarlöne-

Nämnden förordar endast sa till vida ändring i dessa arvodesbelopp, nämnden. att det sistnämnda höjes till 2,100 kronor.

Tillfällig Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­ löneförbätt­ ring. förbättring till kvinnlig vikarie med full kompetens å sådan adjunkts­ tjänst vid folkskoleseminarium, som upprättats genom

Kuiujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 213

till kvinnlig vikarie utan full kompetens å dylik adjunkts-

På sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande Löneregleringskomkvinnliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinne­ mittfn. seminariet, tillstyrker kommittén, att arvodet för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid folkskoleseminarium må, därest hon äger full kompetens till ämneslärartjänst vid sistnämnda slag av läroanstalter eller till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, utgå med 3,000 kronor, men i annat fall med 2,600 kronor, allt för år räknat.

Arvode åt kvinnlig timlärare utgår för närvarande efter 120 kronor Kvinnliga timlärare. för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kunskapsprov, som Nuvarande äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått bestämmel­ provårskurs, och i annat fall efter 100 kronor för veckotimme. (Beslut ser. av 1913 års riksdag.) Lärarlöne- Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare i läsämne: 120 kronor, därest nämnden. lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljes 100 kronor, för veckotimme räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må, efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna Utgå med högre belopp.

Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer Löneregleringskomkommittén, att, på sätt ifrågasatts för kvinnliga timlärare vid de allmänna nuttén. läroverken, beloppen höjas till respektive 130 och 110 kronor för vecko­ timme.

b) Ordinarie ämneslärare.

För närvarande är samma kompetens stadgad för manliga adjunkter Nuvarande bestämmel­ vid folkskoleseminarier som för adjunkter vid allmänna läroverk. ser. Vad kvinnliga ämneslärare beträffar, kunna de för närvarande vinna kompetens till adjunktstjänst även genom avgångsexamen från högre lärarinneseminariet. Enligt kungl. kungörelse den 18 februari 1905 till­ kommer nämligen behörighet till adjunktstjänst vid kvinnligt seminarium lärarinna, som avlagt fullständig avgångsexamen vid högre lärarinnese­ minariet i Stockholm och därvid erhållit vitsordet berömlig för under­ visningsskicklighet och minst med beröm godkänd i pedagogik och metodik samt antingen nöjaktigt genomgått viss provårskurs vid folkskolesemina-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

rium eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens seminarium.

,manhg

Enligt kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 utgår 91 9 1lön 1 f®m lönegrader å 1) 2,000 kronor, kr°oor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor, tjanstgörmgspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och J’ aao 1kronor’ alltså tillhopa respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor; samt

1 7 aa kvuÄ AaCA^nkt 1Ön 1 fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2)

’ ronor, 3) 2 OoO kronor och 4) 2,400 kronor, jämte tjänstgöringspennmgar a respektive 750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa respektive 2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor.

«8S/S.SförbätS^gt..keslut av 19l7 åf* riksda§' ntgår för år 1918 tillfällig lönerirtff. ttrmö till manlig adjunkt i första, andra, tredje eller fjärde lönegraden samt kvinnlig adjunkt i första, andra eller tredje lönegraden med 700 kronor samt till manlig adjunkt i femte lönegraden och kvinnlig adjunkt i fjärde lönegraden med 600 kronor.

Hyresbidrag ... .Yidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 till vissa lärare. tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag ma utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig adjunkt med 500 kronor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig adjunkt i forsta lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med 57o kronor samt i tredje, fjärde och femte lönegraderna med 700 kronor.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, £ a^t ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna förvandlas till lektorat; att för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium må stadgas samma kompetensvillkor, som äro stadgade för behörighet till amneslarartjänst vid allmänt läroverk (adjunktskompetens skulle alltså vara tillfyllestgörande, och samma kompetensvillkor skulle gälla för kvinn­ liga som för manliga ämneslärare); samt att avlöningen bestämmes till för manlig lektor: 4,900 kronor i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor tjänstgoringspenmngar; och for kvinnlig lektor: 4,100 kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900

Kung]. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 215

kronor i 3:e ocli 5,300 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor tjänstgöringspenningar. Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande Vid namnsärskilda yttranden, nämligen dels av herr Per Elof Lindström, som förordar borttagandet av alla skilda yttrandcn. särskilda villkor för behörighet till lektorstjänster vid folkskoleseminaliera a; dels av herr Anders Holkers, som, jämte det han instämmer i nyssberörda yttrande av herr Lindström, anser, att nämnden bort förorda särskilda avlöningsförmåner åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg, vare sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag, ungefär motsvarande de till lektorerna vid de allmänna läroverken i dessa städer utgående kommunala hyresbidragen (i sistnämnda hänseende in­ stämmer med herr Holkers fröken Anna Sörensen); dels av herr Olof Olsson, som hemställer, att de manliga seminarielärarna tills vidare avlönas efter samma grunder, som komma att gälla för läroverkens adjunkter, men att varje ledigbliven plats förvandlas till en kvalificerad adjunktur och att lönen för den nye innehavaren be­ stämmes skola ligga mitt emellan lönen för adjunkten och lektorn vid de allmänna läroverken, samt, i anslutning såväl härtill som till sin upp­ fattning om principerna vid bestämmande av de kvinnliga lärarnas avlö­ ningsförmåner, föreslår för manlig seminarieadjunkt: 4,000 kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar; för kvinnlig seminarieadjunkt: 3,200 kronor i l:a, 3,600 kronor i 2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,300 kronor i tjänstgöringspenningar; för manlig seminarieadjunkt (med de av folkundervisningskommittén föreslagna kvalifikationerna): 4,500 kronor i l:a, 5,000 kronor i 2:a, 5,500 kronor i 3:e och 6,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar; samt för kvinnlig seminarieadjunkt (med de av nämnden föreslagna kvalifikationerna): 3,700 kronor i l:a, 4,100 kronor i 2:a, 4,500 kronor i 3:e och 4,900 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600 kronor i tjänstgö­ ringspenningar ; dels ock av fröken Anna Sörensen, som, i anslutning till sin uppfatt­ ning om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner, föreslår för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200 kronor

216 Kungl. Maj-.ts nåd. 'proposition nr 260.

i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar.

Över nämn- Nämndens förslag att ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna «5Ä?skola förvandlas till lektorat förordas av bland andra flertalet seminarieintanden. kollegier samt av folkskolöverstyrelsen, varemot närmast från de all­ männa läroverkens sida dels uttalats anslutning till den av herr Olsson avgivna reservationen, dels yrkats på likställighet i avlöningshänseende mellan seminariernas ämneslärare och adjunkterna vid pro vårsläroverken dels ock betonats, att, därest adjunkturerna vid seminarierna bleve för­ vandlade till lektorat, kompetensfordringarna borde höjas till vad för närvarande vore stadgat för lektorat vid de allmänna läroverken. Vad angår kompetensfrågan, uttalar folkskolöverstyrelsen, i huvud­ saklig anslutning till herr Lindströms reservation och under erinran om förhållandena vid andra fackutbildningsanstalter, exempelvis de tekniska elementarskolorna, den uppfattningen, att några bestämda formella kom­ petensfordringar i fråga om ämneslärartjänsterna vid seminarierna icke borde föreskrivas men att i seminariestadgan borde införas en bestäm­ melse, varigenom skulle stadgas, att sökande skall ingiva meritförteckning, »utvisande, huruvida den sökande ådagalagt sin lämplighet för befatt­ ningen genom avlagda examina, utgivna arbeten, praktisk verksamhet eller föregående sysselsättning såsom lärare». Nämndens förslag beträffande kompetensvillkor för ämneslärarna tillstyrkes däremot av lärarkollegierna vid flertalet folkskoleseminarier.

Till Kungl. I en av svenska seminarielärarföreningens styrelse gjord undergivna1 fram- dåni£> framställning har beträffande ämneslärarna vid folkskoleseminaställmngar. rierna dels framhållits önskvärdheten av att avlöningsbeloppen sättas så högt, att seminarierna ej behöva riskera, att eu ämneslärare, som be­ sitter eller förvärvar kompetens att söka och innehava lektorstjänst vid högre allmänt läroverk, skall av enbart ekonomiska skäl nödgas att lämna sin befattning vid seminarium och övergå till allmänt läroverk, dels och i avseende å kompetensfrågan uttalats anslutning till den uppfattning, som gjorts gällande såväl i herr Lindströms reservation som i folkskol­ överstyrelsens nyssberörda utlåtande. I sitt över denna framställning avgivna utlåtande den 13 juli 1917 tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att berörda önskemål måtte bliva beaktade. Vidare har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 framlagt vissa förslag rörande anslag till folkundervisningen in. m. för budgetaret 1919. Vad angar folkskoleseminarierna, har överstyrelsen i nämnda skrivelse i fråga om avlöningsbeloppen för ämneslärarna förklarat

Kuiigl. MiljUs håll. proposition nr 260. 217

sig vidhålla sitt vid föregående tillfällen gjorda yrkande, att bemälda lärare skola i avlöningshänseende likställas med lektorer vid de allmänna läroverken, även under förutsättning att läroverkslektorernas avlöning skulle komma att bestämmas enligt gynnsammare grunder än tidigare varit föreslaget. För den av nämnden hävdade uppfattningen att ämneslärartjän- torn sterna vid folkskoleseminarierna böra förvandlas till lektorat och i avlö- nnttén. ningshänseende likställas med lektorat vid de allmänna läroverken hava skäl anförts, vilka verkat övertygande på löneregleringskommittén. Folkskoleseminariernas karaktär av fackliga utbildningsanstalter, den pa grund därav mer ansvarsfulla och ansträngande tjänstgöringen, önskvärdheten att ge­ nom den i alla avseenden bästa undervisning på den korta tiden av fyra år bibringa det erforderliga kunskapsmaterialet och dymedelst undvika en eventuell förlängning av utbildningstiden med ett femte år, den krävande ledningen av elevernas fria studier äro, bland andra, omständigheter, som tala till förmån för nämndens förslag. Slutligen och framför allt ville kommittén erinra, hurusom genom de av 1913 års riksdag beviljade anslagsförhöjningar för förstärkande av semi­ nariernas lärarkrafter och förbättring av deras utrustning, vilka förhöj­ ningar erfordrades för tillämpning av ny undervisningsplan vid dessa läro­ anstalter, åtgärder vidtagits för tillgodoseende av de i dessa avseenden nöd­ vändiga förutsättningarna för en förbättrad seminarieundervisning, men att en icke mindre viktig förutsättning vore den lönereglering för seminarielärarna, som i Kungl. Maj:ts framställning till sistnämnda års riksdag angående anslag till folkskoleseminarierna av dåvarande departements­ chefen betecknades såsom ett oeftergivligt villkor för en verklig reform av seminarieundervisningen. Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag an­ gående förvandling av ämneslärartjänsterna vid seminarierna till lektorat. Avlöningen skulle alltså bliva för manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor. För kvinnlig lektor torde avlöningen böra, i likhet med vad kommittén före­ slagit för kvinnlig lektor vid högre lärarinneseminariet, bestämmas till 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspen­ ningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 400 kronor. Högsta pensionsunderlaget för manlig lektor skulle begrän­ sas till 4,600 kronor. Nämndens ovanberörda förslag angående förvandling av ämnés- Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (År 260.) 28

218 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lärartjänsterna vid folkskoleseminarierna till lektorat med därmed föl­ jande avlöningsförmåner anser kommittén dock även böra skärskådas mot bakgrunden av de kompetensvillkor, vilka kunna synas skäliga att upp­ ställa för dessa befattningar. Då kommittén ansett sig böra förorda, att ämneslärarna vid folk­ skoleseminarierna i avlöningshänseende jämnställas med lektorerna vid de allmänna läroverken, skulle konsekvensen kunna synas fordra, att samma kompetensvillkor uppställdes för båda slagen av befattningar. Mot denna uppfattning har emellertid starkt motstånd rests från ett flertal håll, och olika uppfattningar hava ock inom nämnden gjorts gällande i denna fråga. Nämndens majoritet har föreslagit — för såväl manlig som kvinnlig ämneslärare — samma kompetensvillkor, som äro fastställda för ämneslärartjänster vid de allmänna läroverken. Herr Lindström har i sin re­ servation uttalat sig för borttagandet av alla kompetensvillkor, medan herr Olsson i sin reservation förordat det av folkundervisningskommittén på sin tid framlagda förslaget om en i såväl teoretiskt som praktiskt avseende förstärkt adjunktskompetens. Att borttaga alla kompetensvillkor, på sätt herr Lindström föresla­ git, finner kommittén vara eu anordning, som skulle kunna medföra åtskilliga vådor. Denna kommitténs uppfattning synes befogad, särskilt om den nämnda anordningen omedelbart, utan att man ägde någon erfarenhet på området, sattes i verkställighet, och torde äga giltighet, ehuruväl vissa garantier för erhållande av ett gott lärarmaterial kunna anses ligga dels i konkurrensen om avlöningen, därest denna bliver fastställd såsom kom­ mittén föreslagit, dels ock i själva tillsätta!ngsproceduren. Enligt kommitténs mening skulle nyssberörda garantier ej uppväga de risker, som skulle kunna vara förenade med ett upphävande i ett slag av alla formella kompetenskrav. Följden skulle måhända kunna bliva den, att de fördelar för folkskoleseminarierna icke skulle vinnas, som med den ifrågakomna omorganisationen åsyftats; vill man på allt sätt främja seminariernas utveckling, borde man sålunda ej i avseende å kompetensvillkoren tillgripa en sådan anordning, som i herr Lindströms reserva­ tion ifrågasatts. Emellertid anser kommittén det icke kunna förnekas, att ett alltför strängt vidhållande av kravet på full lektorskompetens i enlighet med vad för de högre allmänna läroverken gäller även skulle kunna innebära vissa olägenheter. Man bör nämligen taga i betraktande, att förhållandena i förevarande avseende vid seminarierna och de högre allmänna läroverken icke äro fullt analoga. Medan vid de senare läroanstalterna själva

Kung!. May.ts nåd. propositiori*nr 260. 219

kunskapsmeddelandet träder i förgrunden och detta givetvis ställer krav på vissa högre teoretiska insikter hos vederbörande lärare, är det vid undervisningen i seminarierna andra faktorer (framför allt ledningen av den praktiska lärarutbildningen), som jämte sjiilva kunskapsgivandet ligga i främsta planet och av lärarna därstädes fordra helt andra kvalifika­ tioner än dem, som ådagaläggas genom vissa examina och prov. Möjlig­ het bör enligt kommitténs mening därför hållas öppen att till lektorstjänster vid folkskoleseminarium kunna erhålla därför särskilt lämpade personer, även om dessa ej alltid uppfylla de formella villkor, som stäl­ las på lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken. Kommittén har följaktligen ansett sig böra föreslå följande kom­ petensvillkor: För behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium fordras att hava uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid högre allmänt läroverk eller att hava, med hänsyn till genom vetenskap­ liga insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet ådagalagd lämplighet för ämneslärartjänst vid lärarbildningsanstalt, av Kungl. Maj:t efter folkskolöverstyrelsens hörande blivit förklarad behörig till lektors­ tjänst vid folkskoleseminarium; med rätt dock för folkskolöverstyrelsen att, då utsikt finnes att till ledig lektorstjänst förvärva lärare av synner­ lig skicklighet och lämplighet, föreslå hos Kungl. Maj:t till tjänstens er­ hållande även den, som icke uppfyllt nu angivna villkor för anställning såsom lektor. Kommittén berör vidare ett spörsmål, som avser förhållandena be­ träffande övergång för ämneslärarna vid seminarierna från nu gällande stat till den, som enligt kommitténs förslag skulle bliva tillämplig. På sätt av det ovanstående framgår, har kommittén föreslagit andra kompetensvillkor för lektorerna vid seminarierna än vad för när­ varande gäller för ämneslärarna vid dessa läroanstalter. Givet är, att de nuvarande ämneslärare, vilka fylla de av kommittén föreslagna kom­ petensvillkoren, böra befordras till lektorer; däremot anser kommittén en sådan förmån ej kunna medgivas dem av de nuvarande ämneslärarna, vilka ej fylla sagda villkor. Det syntes kommittén därför bliva nödigt överflytta dessa sist­ nämnda å övergångsstat, i den mån de ej må anses böra uppföras å indragningsstat. Då för närvarande adjunkter vid seminarierna och vid de all­ männa läroverken äro i avlöningshänseende likställda, böra de a över­ gångsstat överflyttade seminarieadjunkterna komma i åtnjutande av ena-

220 Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

hända förmåner, som kommittén i det föregående förordat för manliga resp. kvinnliga adjunkter vid de allmänna läroverken. Därest sådan vid folkskoleseminarium anställd adjunkt å över­ gångsstat sedermera inom viss angiven, ej alltför knappt tillmätt tid kommer att förvärva behörighet för lektorstjänst vid seminarium, borde han äga rätt att utan tävlan befordras till lektor å sin förut innehavda tjänst. Det för varje seminarium erforderliga antalet lektorstjänster borde emellertid redan från början uppföras å vederbörande seminariums stat- Härvid borde föreskrivas, att, därest nuvarande ämneslärare varda upp­ förda å övergångsstat, ett motsvarande antal lektorstjänster hållas vakanta under övergångstiden.

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Nuvarande Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar beräknas bestämmel­ ser. utgå för manliga och kvinnliga adjunkter efter läsårets antal läsveckor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.) Lärarlöne- Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för lektorer skola utgå nämnden. efter kalenderår.

Löner egle- På sätt kommittén i det föregående beträffande enahanda fråga, i ringskomvad den avser de allmänna läroverken, anfört, anser sig kommittén icke mittén. kunna förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit.

d) lönetur.l

Nuvarande I avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27 bestämmel­ ser. augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet samt lektorer vid sjökrigsskolan må, vid övergång till folkskoleseminarium, för tillgodonjutande av avlöning i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som ordinarie lärare enligt enahanda grunder, som angående ämneslärare vid folkskolesemina­ rium blivit stadgade. Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att, därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola utnämnes till ordinarie adjunkt vid folkskoleseminarium, han må för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid

Kungl • Maj:ts nåd, proposition nr 260. 221

kommunal mellanskof; dock att honom icke må tillgodoföra^ mer än tio dylika lönetursår. Nämnden föreslår, Lttrarlöneatt lektor må efter befordran från adjunktstjänst vid allmänt läro- >m»‘n<len verk uppbära den avlöning, som närmast överstiger den avlöning, han vid befordringstillfället åtnjutit som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten avlönats eldigt den för läro­ verksadjunkter fastställda nya lönestaten, samt att han, om han vid be­ fordringstillfället befann sig i tredje eller högre lönegrad som adjunkt, må för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad; att enahanda grunder må gälla beträffande seminarieadjunkt, som ingår på den nya lönestaten; att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, under vilken han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstj änst vid folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk elementai'skola; samt att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till lektorstj änst vid folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att vid beräkning av lönetursår de år, under’ vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid folkskole­ seminarium, skola räknas som hela lönetursår och de år, under vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till hela lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet läs­ veckor vid folkskoleseminarium; och att lärare må för ifrågavarande än­ damål tillgodoräkna sig intill 10 sådana lönetursår. I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig Vid namnfröken Anna Sörensen anse, att nämnden bort föreslå, att seminarielektor fogat särmå för uppflyttning i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig de tjänst- skilt yttranår, som han vid tiden för den nya avlöningsstatens trädande i kraft ägt att tillgodoräkna sig såsom adjunkt vid folkskoleseminarium.

222 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Över I de utlåtanden, som avgivits över nämndens betänkande, hava de nämndens förslag flesta myndigheter, som berört frågan om lönetursberäkning, förordat avgivna fröken Sörensens reservation. Folkskolöverstyrelsen, som uttalar sympa­ yttranden. tier för det i denna reservation framlagda förslag, föreslår alternativt, att seminarieadjunkt, som vid övergång till den nya lönestaten befinner sig i andra eller högre lönegrad som adjunkt, måtte äga uppbära avlö­ ning som lektor i närmast lägre lönegrad, ävensom att han måtte för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad. Till Kungl. Pa sätt i det föregående omförmälts, har Sveriges extralärarföre- Maj:t in­ givna fram .nings styrelse gjort framställning att lärare vid allmänt läroverk eller ställningar. f olkskoleseminarium må erhålla rätt att efter vunnen befordran till ordi­ narie befattning inom dessa läroanstalter få för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han med full tjänstgöring varit för­ ordnad vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium från den tidpunkt, då han förvärvat full adjunktskompetens, dock ej beträffande dylik tjänstgöring före den 1 januari 1913.

Löneregle- De allmänna villkor i fråga om rätt att komma i åtnjutande av ringskommittén. ålderstillägg, vilka kommittén förordat i fråga om de allmänna lärover­ kens lärare, borde även för seminariernas vidkommande tillämpas. I likhet med vad kommittén förordat i fråga om adjunkt vid de all­ männa läroverken, vilken befordras till lektor vid samma läroanstalter, anser kommittén böra stadgas, att adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vilken befordras till lektor vid folkskoleseminarium, må,, därest han i sin egenskap av adjunkt intjänat tre ålderstillägg, för åtnjutande av ett första ålderstillägg såsom lektor tillgodoräknas fem år av sin adjunktstjänstgöring. Vad angår de nuvarande seminarieadjunkter, vilka enligt kommitténs förslag skulle uppföras å övergångsstat med de för läroverksadjunkter föreslagna avlöningsförmåner, borde föreskrivas, att dem må för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya statens (övergångs­ statens) trädande i kraft förflutit från vederbörandes tillträde till inne­ havande befattning eller motsvarande tjänst å den gamla staten. Betiäffande den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till folk­ skoleseminarium hänvisar kommittén till vad kommittén i samma avse­ ende anfört för-de allmänna läroverkens vidkommande. Bestämmelsen

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260. 223

bör under alla förhållanden endast avse adjunkt, som skulle komma att uppföras å övergångsstat. Nämndens förslag, att lektor må för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräknas den tid han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk elementar­ skola, finner sig kommittén böra förorda. Enahanda bestämmelser borde, i likhet med vad för närvarande gäller, föreskrivas i avseende å tjänst­ göring vid högre lärarinneseminariet ävensom i förekommande fall be­ träffande tjänstgöring vid sjökrigsskolan. Däremot anser sig kommittén icke böra förorda nämndens förslag i förevarande avseende, i vad det berör föregående tjänstgöring vid folkhögskola, varvid kommittén åberopar vad kommittén i samma fråga anfört under de allmänna läroverken. Ovanberörda av Sveriges extralärarförening gjorda framställning har kommittén icke ansett sig kunna förorda för de allmänna läroverkens vidkommande. Lika litet anser sig kommittén kunna tillstyrka densamma, i vad den avser folkskoleseminarierna.

2. Rektorer.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar för rektor lön i Nuvarande bestäm­ tre lönegrader å 1) 3,400 kronor, 2) 3,700 kronor och 3) 4,000 kronor, melser. jämte tjänstgöringspenningar å i'espektive 1,600, 1,800 och 2,000 kronor, alltså tillhopa respektive 5,000, 5,500 och 6,000 kronor, varförutom rektor skall åtnjuta fri bostad eller den hyresersättning, som av Kungl. Maj:t bestämmes. För närvarande utgår hyresersättning i stället för bostad in natura till rektorerna vid åtskilliga seminarier, vid vilka rektorsbostaden tagits i bruk för undervisningen. Till bestridande av hyresbidrag till rektorerna vid seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett belopp av 6,200 kronor; av nämnda belopp äro 1,200 kronor avsedda för en var av rektorerna vid seminarierna i Linköping och Kalmar, 1,000 kronor för rektor vid seminariet i Skara samt 1,400 kronor för en var av rektorerna vid semi­ narierna i Karlstad och Umeå. Till adjunkt, vilken förordnas att såsom vikarie uppehålla rektors­ befattning, utgår arvode å 500 kronor, med bibehållande av lön och tjänstgöringspenningar å egen tjänst. (Kungl. kungörelsen den 27 au­ gusti 1904.)

224 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vidare är beträffande rektor stadgat, att uppflyttning från lägre till närmast högre avlöningsgrad skall äga rum efter förloppet av fem år. Beträffande pensionsrätt stadgar kungl. kungörelsen den 9 juni 1905, att tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium, vilken fullgjort de i fråga om ämneslärare vid sådant seminarium för pensions erhållande stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oavkortad. För närvarande utgör pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad rektor hela lönen med tillägg av 500 kronor. (Kung!, skrivelse till stats­ kontoret den 13 juni 1913.)

Tillfällig Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­ löneförbätt­ ring. förbättring till manlig rektor i första eller andra lönegraden med 600 kronor, till manlig rektor i tredje lönegraden med 500 kronor samt till kvinnlig rektor med 600 kronor. Lärarlöne- Nämnden föreslår, nämnden. att avlöningen bestämmes till för manlig rektor: 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a löne­ graden, därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar; för kvinnlig rektor: 5,300 kronor i l:a och 5,800 kronor i 2:a löne­ graden, därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar; att till manlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyresersättning skall utgå med följande belopp: till rektorerna vid seminarierna i Uppsala, Lund och Karlstad Vardera 1,400 kronor, till rektorerna vid seminarierna i Linköping, Umeå och Kalmar vardera 1,200 kronor och till rektor vid seminariet i Skara 1,000 kronor, allt för år; att till kvinnlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyresersättning skall utgå med ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den för manlig rektor vid seminariet fastställda hyresersättningen; att arvode till vikarierande rektor må utgå med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer; att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad efter fem års tjänstgöring som rektor; att pensionsunderlaget skall utgöra lönen med tillägg av ett belopp å 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för kvinnlig rektor; samt att, om^ befattningshavare varit tillförordnad rektor vid folkskole­ seminarium, sadant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 225

honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor. I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår Vid nämn­ dens förslag fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om statsanställda fogat sär­ kvinnliga lärares avlöningsförmåner, för kvinnlig rektor 5,600 kronor i skilt ytt­ rande. l:a och 6,100 kronor i 2:a lönegraden, därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar. I ovanberörda framställning från styrelsen för svenska seminarie- Till Kungl. Maj. t in­ lärarföreningen uttalar nämnda styrelse, under åberopande av anförda givna fram­ skäl, bland annat önskvärdheten av att arvodena för skrivbiträdena åt ställningar. rektorerna måtte bliva upptagna såsom särskilda poster å seminariernas stater och i samband därmed fixeras till skäliga belopp. Framställningen har förordats av folkskolöverstyrelsen. Vidare hava samtliga seminarierektorer gjort framställning, att med den förmån av fri bostad eller hyresersättning, som enligt nu gällande lönestat tillkommer seminarierektor, måtte komma att helt eller delvis förenas förmånen av fritt bränsle eller motsvarande ersättning. I sistnämnda framställning erinras, bland annat, hurusom uppvärmningskostnaderna för rektorsbostäderna, även under en tid med normala bränslepris, i de flesta fall varit högst avsevärda. Skillnaden i avlöningshänseende mellan de rektorer, som hade bostadsförmån in natura, och dem, som åtnjöte hyresersättning, bleve i verkligheten högst betyd­ lig, och även vad boställshavarna beträffade förefunnes på grund av de olika bränsleutgifterna å olika orter vissa skillnader i de verkliga löne­ förmånerna. Enda medlet att avlägsna de svårigheter och ojämnheter, som här vore i fråga, syntes vara, att med förmånen av fri bostad också förenades fritt bränsle för bostädernas uppvärmning. Om denna förmån bereddes de seminarierektorer, som innehade tjänstebostad, borde givetvis vid bestämmande av hyresersättning för övriga rektorer hänsyn tagas till att ersättningen bleve tillräckligt stor jämväl för bestridande av kostna­ derna för bränsle till bostads uppvärmning. Därest det emellertid ej skulle anses möjligt att helt tillmötesgå kravet på fritt bränsle eller ersättning därför, syntes det ej kunna anses orimligt, att för utjämning av de uppenbara ogynnsamma ekonomiska förhållanden, som åtnjutande av fri bostad utan fritt bränsle för den­ sammas uppvärmning kunde medföra, i lönestaten bestämdes, att de rek­ torer, som innehade tjänstebostad, erhölle bränsle för dess uppvärmning mot det att visst skäligt belopp avdroges från deras avlöning. Detta be­ lopp ansåges böra sättas till högst 300 kronor för år. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 29

226 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I sitt över senast berörda framställning den 30 juni 1917 avgivna utlåtande tillstyrker folkskolöverstyrelsen bifall till densamma. Löneregle- I anslutning till vad kommittén föreslagit för rektorer vid de högre rimittén.l~ allmänna läroverken, synas avlöningsförmånerna för manlig rektor vid folkskoleseminarium böra bestämmas till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad eller mot­ svarande ersättning. Vad angår kvinnlig rektor, synas avlöningsförmånerna böra bestäm­ mas till samma belopp, som kommittén förordat i fråga om kvinnlig rek­ tor vid högre lärarinneseminariet eller alltså 6,200 kronor, därav 4,200 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad eller ersättning till belopp, utgörande ungefär 2/3 av vad till manlig rektor skolat i samma avseende utgå. Själva beloppet av den hyresersättning, som bör utgå till rektorer, vilka ej åtnjuta bostad in natura, säger sig kommittén ej vara i tillfälle att bedöma. Medel för ändamålet böra uppenbarligen finnas å extra stat anslagna, så länge ej fri bostad kan tillförsäkras vederbörande rektorer. Vad angår det i ovanberörda framställning från seminarierektorerna framhållna önskemålet angående erhållande av fritt bränsle eller motsva­ rande ersättning, anser kommittén dénna fråga, innan den bringas till slutligt avgörande, tarva en närmare utredning, och kommittén finner sig fördenskull ej kunna under förhandenvarande förhållanden biträda vad i framställningen föreslagits. Beträffande vidare pensionsförhållandena anser kommittén enahanda bestämmelser böra gälla beträffande seminarierektor, som kommittén i det föregående förordat i fråga om manlig rektor vid högre allmänt läroverk resp. kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet. Pensionsunderlaget för manlig rektor vid folkskoleseminarium skulle alltså bliva 5,600 kro­ nor och för kvinnlig rektor 4,600 kronor, varjämte, såsom nämnden ock föreslagit, torde böra föreskrivas, att, om befattningshavare varit tillför­ ordnad rektor vid folkskoleseminarium, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor. Ankommande väckt fråga om semesterrätt för rektor och därav föranledda vikariatsbestämmelser hänvisar kommittén till vad i detta av­ seende beträffande de allmänna läroverken anförts. I fråga slutligen om omförmälda framställning från svenska seminarielärarföreningen angående särskilda arvoden åt skrivbiträden för rek­ torerna, hänvisas till vad kommittén i denna sak anfört rörande skriv-

Kungl. Majsta nåd. proposition nr 260. 227

biträden vid de allmänna läroverken och hemställer kommittén, att den utredning, som kommittén beträffande de sistnämnda förordat, jämväl måtte omfatta skrivbiträdesinstitutionen vid folkskoleseminarierna.

3. Övningslärare.

a) Anställning och kompetens.

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 skola Nuvarande vid varje seminarium vara anställda lärare i teckning, musik, trädgårds- meiser. skötsel, gymnastik med lek och idrott samt för manliga elever manlig slöjd och för kvinnliga husligt arbete, innefattande kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. Seminariernas övningslärare tillsättas enligt samma stadga medelst förordnande av folkskolöverstyrelsen. Enligt § 148 i omförmälda stadga fordras för att kunna förordnas såsom lärare i övningsämnen vid seminarium följande fackutbildning: a) för lärarbefattning i teckning: att hava nöjaktigt genomgått den vid tekniska skolan i Stockholm anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare; b) för lärarbefattning i musik och sång: att från musikkonservatorium förete goda vitsord i harmonilära, sång, piano- och orgelspelning; c) för lärarbefattning i gymnastik: att hava genomgått fullständig gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet och däröver erhållit betyg; d) för lärarbefattning i trädgårdsskötsel: att förete betyg om god kunskap och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer; e) för lärarbefattning i slöjd: att förete betyg om god färdighet och undervisningsskicklighet i de slöjdarter, vari vid seminariet meddelas undervisning. Nämnden föreslår, att lärare i ämnena teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd, hushållsgöromål samt trädgårdsskötsel skola med följande undantag tillsättas medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen. För de lärare i trädgårdsskötsel, vilkas avlöning skulle utgå i form av arvode (nämligen vid seminarierna i Stockholm och Umeå), samt för lärare i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor, vilka enligt nämndens förslag likaledes skulle åtnjuta arvode, förordar nämnden ^anställning medelst förordnande.

228 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I avseende å kompetensvillkor meddelar nämnden, utan att själv fatta ståndpunkt därtill, ett av folkskolöverstyrelsen på nämndens be­ gäran avgivet utlåtande angående behörighet till övningslärarbefattning, däri överstyrelsen anser följande fordringar böra uppställas dels i allmänhet: att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt sig äga en allmänbildning, motsvarande i huvudsak i realskolan medde­ lade kunskaper; samt att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort som lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt; dels ock särskilt: a) beträffande lärarbefattning i teckning: att hava nöjaktigt genomgått den vid tekniska skolan i Stockholm anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare; samt att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter, som därom framdeles varda meddelade; b) beträffande lärarbefattning i musik: att vid kungl. musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen och organistexamen; börande vid jämförelse mellan flera sökande av­ seende även fästas å intyg från nämnda konservatorium om kunskap i fiolspelning; samt att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter, som därom framdeles varda meddelade; c) beträffande lärarbefattning i gymnastik med lek och idrott: att hava avlagt gymnastikdirektörsexamen vid gymnastiska central­ institutet ; d) beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel: att hava avlagt avgångsexamen vid statens trädgårdsskola å Alnarp eller vid annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd trädgårdsskola ävensom hava förvärvat kännedom om skolträdgårdsskötsel samt erforder­ lig un dervisningsskicklighet; e) beträffande lärarbefattning i manlig slöjd, husligt arbete eller i någondera av de i sistnämnda ämne ingående ämnesgrenarna kvinnlig slöjd och hushållsgöromål: att hava genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd ut­ bildningskurs i vederbörande ämne.

över nämn- Nämndens förslag, att övningslärare vid seminarierna i regel skola avgivna ut- a^®fällas medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen har icke givit anledlätanden. ning till erinran från någon av de hörda myndigheterna.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260. 229

Däremot har förslaget att från denna allmänna regel undantaga läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm samt lärarinnorna i kvinnlig slöjd vid de manliga seminariernas övningsskolor mötts av gensagor från åtskilliga håll. För lärare i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm föreslås ordinarie anställning av, bland andra, folkskolöverstyrelsen. Beträffande lärarinnebefattningarna i kvinnlig slöjd vid de manliga seminariernas övningsskolor föreslår folkskolöverstyrelsen, att dessa måtte, där förhållandena sådant föranleda, ordnas som ordinarie tjänster. Då det emellertid möjligen i något fall kunde befinnas lämpligare att tills vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen fort­ farande utgå i form av arvode, syntes det överstyrelsen böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att avgöra, huru varje särskild tjänst skulle ordnas. I fråga om kompetensvillkor förordar folkskolöverstyrelsen, att de av nämnden angivna villkoren måtte i sammanhang med genomförandet av ny lönereglering vinna stadfästelse. I ovanberörda, av svenska seminarielärarföreningens styrelse hos Tijj- Kungl. Kungl. Maj:t gjorda framställning yrkas på ordinarie anställning för se- kommen minariernas övningslärare. framställning. Kommittén biträder nämndens förslag i fråga om anställning medelst Lönereglefullmakt för lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål. Yad angår lärare i trädgårdsskötsel, anser kommittén, med hänsyn till det betydelsefulla ämne, dessa lärare företräda, det vara av vikt, att jämväl dessa erhålla samma fasta anställning som övriga övningslärare. Dock borde beträffande läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Umeå en sådan -anordning tills vidare anstå. Vidkommande lärarinnor i kvinnlig slöjd vid de manliga semina­ riernas övningsskolor ansluter sig kommittén till folkskolöverstyrelsens förslag, med erinran emellertid att i de fall, då det befinnes lämpligt att tills vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen utgå i form av arvode, motsvarande den å stat för ordinarie befattnings­ havare upptagna begynnelseavlöning, behörigt avdrag bör göras motsva­ rande ordinarie befattningshavares pensionsavgift, på vanligt sätt av­ rundad. De av nämnden angivna kompetensvillkoren hava icke givit kom­ mittén anledning till erinran.

Kungl. Majrts nåd. proposition nr 260.

b) Avlöningsbelopp. Nuvarande Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 utgår es anune - för manlig eller kvinnlig lärare i musik och sång arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor och 3) 1,800 kronor; för manlig eller kvinnlig lärare i teckning arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,400 kronor; för manlig eller kvinnlig lärare i gymnastik arvode i tre avlöningsgrader a 1) 900 kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,300 kronor; för lärare i manlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1 100 kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,300 kronor; samt för lärare i kvinnlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,200 kronor. För det fastställda årliga arvodet skall tjänstgöringsskyldighet åligga lärare i musik och sång sexton timmar, lärare i teckning tolv timmar, lärare i gymnastik elva till tretton timmar samt lärare i slöjd sexton till aderton timmar i veckan, men ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en ersättning, beräknad för helt läsår, för varje veckotimme av 100 kronor till lärare i musik och sång, i teckning eller i gymnastik, 75 kronor till lärare i manlig slöjd och 70 kronor till lärare i...kvinnli" slöj.d> dook under iakttagande därav, att ersättning för extra tjänstgöring ej ma utgå till annan än den, som fullgör samma tjänst­ göring, och ej utan Kungl. Maj:ts tillstånd i varje särskilt fall för ett större antal veckotimmar än fyra för en och samma lärare. Därest undervisningen i något av ovan nämnda övningsämnen är fördelad på två personer, må ersättning för undervisningen enligt Kungl. Maj.ts bestämmande utgå med högst det belopp, som i första avlöningsgraden är fastställt. « För vikarierande manlig eller kvinnlig övningslärare utgår arvode till samma belopp som arvodet i första avlöningsgraden av befattningen. Angående arvode till lärarinna i hushållsgöromål samt till lärarinna i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor finnes för närva­ rande intet direkt stadgat, men beräknas ifrågavarande arvode efter 70 kronor för veckotimme. o 1 kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att för upp­ rätthållande av undervisning i trädgårdsskötsel och trädplantering må utgå ett arvode av 1,200 kronor, dock att, därest undervisningen ej meddelas i full utsträckning eller är fördelad på två personer, ersättningen må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande utgå enligt de före kungörelsens ut­ färdande gällande grunder.

232 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

Hyresbidrag Vidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 tills lärare " vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till lärare i teckning med 400 kronor samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till dylik lärare med 300 kronor. Lärarlöne- Nämnden föreslår, nämnden. att avlöningen bestämmes till för vikarierande eller extra ordinarie manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott: 80 kronor för veckotimme; för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott: 75 kronor för veckotimme; för vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig slöjd: 75 kro­ nor för veckotimme; för vikarierande eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål: 70 kronor för veckotimme; för manlig lärare i teckning: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,630 kro­ nor i 2:a, 1,820 kronor i 3:e och 2,020 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i teckning: lön å 1,240 kronor i l:a, 1,400 kro­ nor i 2:a, 1,550 kronor i 3:e och 1,710 kronor i 4:e lönegraden; för manlig lärare i musik: lön å 2,970 kronor i l:a, 3,380 kronor i 2:a, 3,780 kronor i 3:e och 4,190 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i musik: lön å 2,570 kronor i l:a, 2,890 kronor i 2:a, 3,220 kronor i 3:e och 3,540 kronor i 4:e lönegraden; för manlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,860 kronor i l:a, 3,250 kronor i 2:a, 3,640 kronor i 3:e och 4,030 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,470 kronor i l:a, 2,790 kronor i 2:a, 3,100 kronor i 3:e och 3,410 kronor i 4:e lönegraden; för lärare i manlig slöjd: lön å 2,520 kronor i l:a, 2,940 kronor i 2:a, 3,360 kronor i 3:e och 3,780 kronor i 4:e lönegraden; för lärarinna i kvinnlig slöjd: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kro­ nor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden; för lärarinna i hushållsgöromål: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden; för manlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning: lön å 1,980 kronor i l:a, 2,310 kronor i 2:a, 2,640 kronor i 3:e och 2,970 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning:

Kungl. M<ij:ts nåd. proposition nr 2tiU. 233

lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden; för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Stoekho^n arvode å 1,400 kronor och vid folkskoleseminariet i Umeå arvode å 1,000 kronor, allt för år räknat; att, om undervisningen i trädgårdsskötsel och handhavandet av trädgårdens skötsel och vård äro fördelade på två personer, arvode till en var av dessa må utgå med så stor del av avlöningen för lärare i första lönegraden, som motsvarar hans del av tjänstgöringen; att arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel bestämmes av folkskolöverstyrelsen i varje särskilt fall; att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra: lärare i teckning 13 veckotimmar, lärare i musik 27 veckotimmar, lärare i gymnastik med lek och idrott 26 veckotimmar, 'lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar, lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar, lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar och lärare i trädgårdsskötsel i medeltal under läsåret 11 veckotimmar och under den tid av året, som lämpar sig för handledning i trädgårds­ arbete i det fria, intill 36 veckotimmar; med skyldighet för sådan lärare att ägna seminarieträdgården nödig skötsel och vård, dock att han på tid, som av rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor om året; att lärare i övningsämne skall vara skyldig att mot fastställt tillläggsarvode åtaga sig utsträckt tjänstgöring, dock att hans sammanlagda , undervisningsskyldighet icke utan hans eget begivande må, med det i föregående punkt angivna undantaget för lärare i trädgårdsskötsel, över­ stiga trettio veckotimmar; att lärare i övningsämne må för varje veckotimmes undervisning utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningsskyldigheten åtnjuta ersättning: manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden; kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor i 4:e lönegraden; lärare i manlig slöjd och manlig lärare i trädgårdsskötsel med 90 Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 håft. ( Nr 260.) 30

234 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kronor i l:a, 105 kronor i 2:a, 120 kronor i 3:e och 135 kronor i 4:e lönegraden; • lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel med 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden; samt att lärare i övningsämne ej må åtnjuta ersättning för mera än trettiotvå veckotimmars tjänstgöring, det timantal medräknat, efter vilket den ordinarie lönen är beräknad; dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t, må kunna medgiva, att lärare i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd erhåller ersättning för intill trettiofyra timmars undervisning. lens ‘förslag 1 ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fröfogat sär- ken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de statsanställda ranlle *" kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner, för kvinnliga lärare i teckning 1,340 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,600 kronor i 3:e och 1,810 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i musik 2,790 kronor i l:a, 3,110 kronor i 2:a, 3,430 kronor i 3:e och 3,760 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott 2,680 kronor i l:a, 2,990 kronor i 2:a, 3,310 kronor i 3:e och 3,620 kronor i 4:e löne­ graden ; för lärarinna i kvinnlig slöjd 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden; för lärarinna i hushållsgöromål 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden; för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel 1,830 kronor i l:a, 2,090 kro­ nor i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden. För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande ersättning för veckotimme: för kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kronor i 4:e lönegraden samt för lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt för kvinn­ lig lärare i trädgårdsskötsel 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107 kronor i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.

över nämn- 1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande har folkskolöverstyavgivna8uf- re^sen Pa anförda skäl hemställt, att för lärare i teckning måtte beräklåtanden. nas ett minimitimtal av vid enkelseminarium 15 timmar och vid dubbel­ seminarium 25 timmar.

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 260. 235

Mot den av nämnden föreslagna uppdelningen av övningslärarna i två grupper, den ena med högre den andra med lägre avlöning efter veckotimme räknat, hava i åtskilliga utlåtanden vissa erinringar gjorts. Nämndens förslag tillstyrkes emellertid av folkskolöverstyrelsen. På sätt i det föregående erinrats, har från ett flertal myndigheter framhållits önskvärdheten av att övningslärarna vid seminarierna måtte i avlöningshänseende erhålla en gynnsammare ställning än motsvarande lärare vid de allmänna läroverken. För enahanda yrkande har folkskol­ överstyrelsen gjort sig till tolk och därvid föreslagit belopp för veckotimavlöningen, vilka belopp överstiga, vad angår manlig lärare, med 15 kronor och, vad angår kvinnlig lärare, med 13 kronor vad nämnden i respektive lönegrader förordat för såväl de högre allmänna läroverkens som semi­ nariernas vidkommande. I ovanberörda till Kungl. Maj:t ingivna framställning från svenska T^fap^!' seminarielärarföreningens styrelse har yrkats, att övningslärarnas avlöning komna måtte, i likhet med vad fallet vore för andra, fast anställda lärare, utgå stä{[“™~gar med ett fast belopp, uppdelat på lön och tjänstgöringspenningar, ävensom att avlöningen måtte sättas till belopp, som garanterade, att ifrågavarande viktiga platser bleve för framtiden på bästa sätt besatta. På sätt ovan erinrats, har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 framlagt vissa förslag rörande anslag till folkundervisningen m. m. för budgetåret 1919. I vad nämnda förslag avse lönereglering för folkskoleseminariernas personal erinrar överstyrelsen om sin tidigare ut­ talade uppfattning, att för övningslärarna avlöningen skulle utgå med något högre belopp än för motsvarande lärare vid högre allmänna läroverk. Vidare har till Kungl. Maj:t inkommit en av trädgårdslärare vid folkskoleseminarierna gjord framställning, vari bemälda lärare, under åberopande, av den i framställningen anförda motivering, uttalat sin anslutning till ett av folkskolöverstyrelsen den 30 september 1916 fram­ lagt förslag om avlöningens bestämmande till vissa fixa och för lärare vid likartade seminarier lika belopp. Emellertid föreslås i nämnda fram­ ställning, att lönebeloppen måtte sättas något högre än överstyrelsen föreslagit, och hemställes, att med bibehållande av de av överstyrelsen upptagna ålderstillägg grundlönen måtte höjas med 25 % och således bestämmas till 3,000 kronor för manlig lärare och 2,500 kronor för kvinnlig lärare, samt att jämte de föreslagna lönetilläggen för lärare och lärarinnor vid dubbelklassiga seminarier måtte fastställas sådana tillägg för lärare och lärarinnor vid de seminarier, där ettåriga för studenter avsedda seminariekurser äro upprättade, vilkas elever hade att på ett år genomgå

236 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

såvitt möjligt fullständig kurs i ämnet; sistnämnda lönetillägg föreslås till 500 resp. 400 kronor. — Vidare hemställes på anförda skäl, att ifrågavarande lärare måtte, där förhållandena lämpligen sådant medgåve, mot skäligt avdrag å den kontanta avlöningen komma i åtnjutande av fri bostad inom seminariets område. I sitt över denna framställning den 22 oktober 1917 avgivna ut­ låtande tillstyrker folkskolöverstyrelsen, utan att uttala sig om beloppets storlek, en förhöjning av lönerna till ett belopp, som levnadskostnadernas stegring kunde betinga. Vad angår kravet på särskilda lönetillägg vid de seminarier, där ettåriga för studenter avsedda seminariekurser vore upprättade, erinrar överstyrelsen, att anslagen till dessa kurser utginge å extra stat och att arvode för undervisning i trädgårdsskötsel vid de­ samma utginge i förhållande till det timtal, som i undervisningsplanen för ettåriga seminariekurser vore bestämt. I denna anordning syntes icke kunna ske någon ändring vid -en lönereglering. Beträffande slutli­ gen framställningen, i vad den avsåge medgivande av fri bostad inom seminariets område för ifrågavarande lärare, anser överstyrelsen den­ samma förtjänt av beaktande och framhåller, hurusom det ej blott vid fullständig nybyggnad för ett seminarium utan även vid eventuella till­ byggnader vid de äldre seminarieanläggningarna syntes kunna bliva möj­ ligt att tillgodose även ett sådant behov. Det av trädgårdslärarna i deras omförmälda framställning åbero­ pade, av folkskolöverstyrelsen den 30 september 1916 framlagda försla­ get i förevarande avseende innebär i korthet följande. Överstyrelsen, som här föreslår en modifikation av förut avgivet förslag, framhåller, hurusom undervisningen i trädgårdsskötsel skilde sig från undervisningen i övriga övningsämnen därutinnan, att den icke påginge med samma timsumma för vecka under hela läsåret utan under en del därav, vintertiden, hade ett jämförelsevis litet timtal men under åter­ stoden, höst och vår, ett så mycket större antal timmar. Nämnden både beräknat trädgårdslärarens undervisning till i medeltal 11 vecko­ timmar för hela året, och denna beräkning syntes i stort sett motsvara verkliga förhållandet. Emellertid vore det självklart, att, då det gällde en undervisning, vars anordning vore så beroende av väderleksförhållandena, betydliga växlingar kunde komma att äga rum såväl mellan särskilda seminarier som vid samma seminarium från år till år. Därjämte vore att märka, att undervisningen blott utgjorde den ena om också i vissa hänseenden den mest krävande sidan av trädgårdslärarens åligganden. Den andra, nämligen skötseln av seminarieträdgården, toge helt visst hans tid och

Kunql. M«j:ts nåd. proposition nr 260. 237

arbete väl så mycket i anspråk, helst som han, i olikhet med övriga lärare, därigenom hölles hunden vid läroanstalten nära nog året över; den hade ock av nämnden ansetts böra i fråga om avlöning räknas lika med undervisningsskyldigheten. Om trädgårdsläraren gällde alltså liksom om ämneslärarna och övningsskollärarna men i olikhet med vissa bland övningslärarna, att hans arbetskraft i det hela toges i anspråk för läroanstaltens behov. Men det syntes av det anförda jämväl framgå, att det folie sig svårt att för undervisningen i detta ämne fastställa ett bestämt timtal, av vilket av­ löningens belopp skulle bliva beroende. Hittills hade ock lärarna i träd­ gårdsskötsel uppburit ett fixt arvode oavsett de växlingar beträffande undervisningens omfattning, som kunde förorsakas av klimatiska eller andra förhållanden. Överstyrelsen hade nu på grund av gjorda erfaren­ heter kommit till den övertygelsen, att en dylik avlöningsform lämpligen borde bibehållas. Givetvis borde, då avlöningen bestämdes, en genomsnittsuppskattning av såväl undervisningsskyldighetens som trädgårdsvårdens omfatt­ ning tagas till utgångspunkt, och syntes man därvid kunna godtaga de timsummor, till vilka nämnden kommit, men avlöningsbeloppen skulle ej på samma sätt som i fråga om övriga övningslärare bindas vid bestämda timtal. I nära anslutning till de lönebelopp, som skulle erhållas för de av nämnden antagna timsummorna enligt de av överstyrelsen föreslagna timavlöningarna för den grupp av övningslärare, till vilken trädgårdslärarna hänförts, ville överstyrelsen föreslå, att lönerna måtte bestämmas till för manlig lärare 2,400 kronor med tre ålderstillägg å 300 kronor och för kvinnlig lärare 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 250 kronor. Vid dubbelseminarium, där större del av lärarens arbetskraft toges i anspråk för den mera kvalificerade sidan av hans uppgift, nämligen undervis­ ningen, borde tydligen ett tillägg till grundlönen tillkomma, vilket över­ styrelsen, i anslutning till vad som sedan flera år utgått till trädgårdslärare vid seminarier, som utvidgats till dubbelseminarier, ansåge skäli­ gen böra bestämmas till 600 kronor för manlig och 500 kronor för kvinnlig lärare.

Löneregleringskommittén anser de nuvarande grunderna beträffande Löneregkövningslärarnas avlöning böra i stort sett bibehållas, vadan kommittén säger sig ej kunna förorda ett förslag, som innebär för nämnda lärare en fast av löning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar. Kommittén erinrar vidare om sin i det föregående uttalade upp­ fattning, att övningslärarna vid seminarierna böra avlönas efter en högre måttstock än motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken.

238 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I enlighet härmed anser kommittén ersättningen för veckotimme höra för manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott sättas till 130 kronor i första, 145 kronor i andra, 160 kronor i tredje och 175 kronor i fjärde avlöningsgraden. För kvinnlig lärare i samma ämnen borde motsvarande belopp bestämmas till respektive 115, 127, 139 och 151 kronor. Ersättningen för vikarierande eller extra ordinarie manlig lärare i nämnda ämnen syntes, med hänsyn till vad till dem nu utgår i ersättning, böra fastställas efter 100 kronor för veckotimme och för mot­ svarande kvinnlig lärare efter 95 kronor för veckotimme. I likhet med nämnden anser kommittén, att lärare i manlig slöjd, i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål böra avlönas efter en lägre löneskala, för veckotimme räknat, än nyss omförmälda övningslärare. Er­ sättningen för lärare i manlig slöjd bör beräknas efter 105 kronor i första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och 150 kronor i fjärde avlöningsgraden. För lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål skulle motsvarande belopp bliva respektive 90, 102, 114 och 126 kronor. Då kommittén delar den av folkskolöverstyrelsen hävdade uppfattningen om en fastare anställning för lärarinnor i kvinnlig slöjd vid manliga semi­ nariers övningsskolor, borde sistnämnda avlöningsbelopp äga tillämplighet jämväl å dessa lärarinnor. Ersättningen till vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig slöjd borde beräknas efter 95 kronor för veckotimme och till vikarie­ rande eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöro­ mål efter 90 kronor för veckotimme. Efter vad kommittén inhämtat, hava timlärare i övningsämnen i viss utsträckning kommit till användning vid folkskoleseminarierna, och , syntes behovet härav även för framtiden göra sig gällande. Enligt kom­ mitténs mening borde avlöningen för timlärare i de olika övningsämnena utgå efter samma måttstock som ersättningen för vikarierande och extra ordinarie övningslärare. Vid beräkningen av avlöningarna för nu omförmälda övningslärare har kommittén lagt till grund dels ovan förordade ersättningsbelopp för veckotimme 'dels ock den av nämnden föreslagna tjänstgöringsskyldighe­ ten, dock i sistnämnda avseende med den ändring, att, enligt vad folk­ skolöverstyrelsen föreslagit, minimitimtalet för undervisning i teckning beräknats till 15 timmar. För lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt se­ minariums övningsskola har beräknats en minimitjänstgöring av 12 vecko­ timmar för enkelseminarium och 20 för dubbelseminarium. > Vad vidare angår lärare i trädgårdsskötsel anser sig kommittén, under hänvisning till vad folkskolöverstyrelsen i skrivelsen den 30 sep­

Kungl. Mäj:ts nåd. proposition nr 260. 239

tember 1916 rörande dessa lärare anfört, böra — undantagandes vad an­ går läraren vid seminariet i Umeå, i avseende å vilken kommittén biträ­ der nämndens förslag — förorda en beräkning av deras avlöningsförmå­ ner, på sätt i berörda skrivelse föreslagits. För manlig sådan lärare skulle följaktligen avlöningen bestämmas till 2,400 kronor, av vilket be­ lopp 1,500 kronor torde böra utgöra lön och 900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor. För kvinnlig sådan lärare skulle avlöningen sättas till 2,000 kronor, varav 1,200 kronor synas böra utgöra lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 250 kronor. Mot de av överstyrelsen föreslagna tilläggsarvodena åt ifrågavarande lärare vid dubbelseminarier å respek­ tive 600 och 500 kronor har kommittén intet att erinra, men anser sig dock böra omförmäla, att till grund för vissa vid 1912 och 1917 årens riksdagar av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbelopp för seminarierna i Göteborg och Falun legat en beräkning, upptagande ifrågavarande tillläggsarvoden till 800 kronor. • De önskemål, som i övrigt av trädgårdslärarna själva i deras omförmälda framställning anförts, anser sig kom­ mittén sakna anledning att under förhandenvarande förhållanden förorda. Arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel borde, i likhet med vad av nämnden föreslagits, bestämmas av folkskolöverstyrelsen i varje särskilt fall. Likaså finner kommittén billigt, att trädgårdslärare beredes ledighet under en månad av året på tid, som av vederbörande rektor bestämmes.

c) Avlöning under tjänstledighet.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att vid tjänst­ Nutmrande bestämmel­ ledighet på grund av sjukdom må av avlöningsförmånerna utgå till övser. ningslärare tre fjärdedelar av det med befattningen förenade arvode med tillhörande ålderstillägg, efter kalenderår räknat.

Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig Lärarlönepå grund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han nämnden. skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

240 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Löne­ Löneregleringskommittén förordar, i anslutning till vad kommittén reglerings­ anfört i fråga om avlöning under tjänstledighet för övningslärare vid de kommittén. allmänna läroverken, att enahanda bestämmelser må i tillämpliga delar varda gällande för ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarierna un­ dantagandes lärare i trädgårdsskötsel. I fråga om dessa hade nämligen kommittén föreslagit avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar, vadan dessa övningslärare borde vara underkastade de bestämmelser i förevarande avseende, vilka gälla för ämneslärare.

d) lönetur.

Nuvarande För närvarande finnas inga bestämmelser angående rätt för övnings­ bestämmel­ ser. lärare vid folkskoleseminarium att för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring annorstädes än vid dylikt seminarium. Lärarlöne- Nämnden föreslår, nämnden. att övningslärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodo­ räkna sig dels föregående tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk, dels ock den tid han, efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium, tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid seminarium; samt att lärare i trädgårdsskötsel må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig intill tio år av den tid, under vilken han före inträde å den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskoleseminarium med åtnjutande av för full tjänstgöring stadgat arvode. Löne­ Löneregleringskommittén tillstyrker, i anslutning till vad kommittén regler in gskommittén. förordat i fråga om lönetursberäkning för övningslärare vid de allmänna läroverken, nämndens förslag i fråga om löneförhöjning genom ålders­ tillägg, i vad det avser annan ordinarie övningslärare än lärare i träd­ gårdsskötsel, dock med det tillägget, att övningslärare vid övergång från realskola till folkskoleseminarium, där tjänstgöringen omfattar minst lika många undervisningstimmar som vid realskolan, må tillgodoföras så många ålderstillägg, att ingen löneminskning honom vederfares. Vad lärare i trädgårdsskötsel beträffar, anser sig kommittén ur billig­ hetens synpunkt icke böra frångå vad nämnden föreslagit i fråga om dylik lärares lönetursberäkning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 241

e) Pension.

I kung], kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att pensions­ Nuvarande bestämmel­ beloppet skall utgöra för lärare i musik och sång, i teckning, i gymna­ ser. stik och i slöjd tre fjärdedelar av det befattningen åtföljande arvode med ålderstillägg, dock att för övningslärare, som uppbär pension för annan statens tjänst, sammanlagda av statsmedel utgående pensionsbeloppet icke må överstiga 3,000 kronor. Rörande pensionsrätt för lärare i trädgårdsskötsel och i hushållsgöromål finnes intet stadgat. Nämnden föreslår, att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två Lärarlönenämnden. tredjedelar av den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest han i den lönegrad, i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den omfattning, som var för tjänsten bestämd under det läsår, som börjades med näst föregående hösttermin, dock att pensionens belopp skall bestäm­ mas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet; att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension, än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande löne- och pensionsbestämmelser; samt att lärare i trädgårdsskötsel må vinna delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa. • Löne­ Löneregleringskommittén finner sig även i fråga om folkskolesemireglerings­ narierna, i likhet med vad kommittén tillstyrkt för de allmänna lärover­ kommittén. kens vidkommande, böra förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit för annan övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel, dock med det tilllägg, att pensionen ej må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad. För lärare i trädgårdsskötsel har kommittén förordat en annan avlöningsgrund än nämnden tänkt sig. Vid sådant förhållande skulle för dem i pensionshänseende tillämpas enahanda grunder som för ämneslärare. Mot deras delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och pupill­ kassa har kommittén intet att erinra. Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 31

242 Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

4. Övningsskollärare.

a) Anställning.

Nuvarande Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 till­ bestämmel­ ser. sättas lärare vid seminariernas övningsskolor medelst förordnande av folk­ skolöverstyrelsen.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, att övningsskollärare tillsättas medelst fullmaknämnden. av folkskolöverstyrelsen. Det erinras av nämnden, hurusom för närvarande övningsskolans lärare vore delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning samt folkskollärar­ nas änke- och pupillkassa. I och med att de bleve ordinarie statstjänare, komme att å dem tillämpas lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Samtidigt skulle de bliva förpliktade till delaktighet i civil­ statens änke- och pupillkassa. Då emellertid ifrågavarande lärare i regel borde tjänstgöra ett antal år vid folkskola, innan de befordrades till lä­ rare vid övningsskola, torde de vinna denna befordran vid sådan ålder, att de vid sitt inträde i civilstatens änke- och pupillkassa skulle nödgas erlägga retroaktivavgifter, som i vissa fall komme att uppgå till ej obe­ tydliga belopp. För undanröjande av denna olägenhet förordar nämnden, att övningsskollärarna i likhet med övriga ordinarie lärare vid folkskoleseminarierna skola äga delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa. Vidare erinras, hurusom övningsskolans lärare för närvarande ägde rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig föregående ordinarie tjänstgöring vid folkskola ävensom rätt att vid beräkning av tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid sko­ lor, tillhörande den allmänna folkundervisningen, enligt samma grunder, som gälla för folkskollärare. Om övningsskollärarna bleve ordinarie stats­ tjänare, skulle de gå förlustiga dessa rättigheter. Då emellertid en sådan förändring skulle i hög grad försvåra seminariernas strävan att förvärva dugliga lärare i övningsskolan, anser nämnden det med hänsyn till seminariernas intresse vara en nödvändig­ het, att övningsskollärarna fortfarande finge åtnjuta dessa dem för när­ varande tillkommande rättigheter. Nämnden förordar därför, att övningsskollärare fortfarande finge åt­ njuta rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig ordinarie tjänstgöring vid folkskola. Beträffande övningsskollärares rätt att vid

Kung!. Maj:t» nåd. proposition nr 2(10. 243

beräkning av pensionsår räkna sig till godo tjänstgöring vid kommunal skola, erinrar nämnden om vad den i kap. IV anfört och föreslagit angående rätt för lärare i statstjänst att vid beräkning av tjänstar iör erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring som lärare vid kom­ munal läroanstalt. Under förutsättning att de förslag, nämnden i det föregående fram­ ställt dels angående dessa lärares delaktighet i elementarlärarnas änkeoch pupillkassa, dels angående deras rätt beträffande beräkning av tjänstår för lönetur och för erhållande av pension, vunne avseende, syntes de be­ farade olägenheterna av allmänna pensionslagens tillämpning å övningsskollärarna komma att undanröjas, och vid sådant förhållande funne sig nämnden sakna tillräcklig anledning att föreslå, att lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension icke skulle äga tillämpning i fråga om lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor. I ovanberörda framställning från styrelsen för svenska seminarielärarföreningen förordas nämndens förslag angående ordinarie anställning för giren 'framövningsskollärarna ävensom delaktighet för dem i lärarnas vid elemen- stallning. tarläroverken nya änke- och pupillkassa. I framställningen påpekas, att som övningsskollärare borde särskilt framstående folkskollärare anställas och vid seminarierna bibehållas. Det vore alltså nödvändigt, att semina­ rierna för dessa lärarplatsers vidkommande kunde med framgång kon­ kurrera med de bäst avlönade folkskollärarplatserna i landet. Vidare framhålles, att en folkskollärare genom att övergå till seminarietjänst i regel ginge miste om en del befordringsmöjligheter, som eljest stode öppna för skickliga folkskollärare. Omförmälda framställning förordas av folkskolöverstyrelsen. Nämndens förslag innebär, att övningsskollärarna vid folkskole- g_ seminarierna skulle bliva ordinarie befattningshavare och att på dem kommittén. . skulle tillämpas lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Emellertid vilar nämndens förslag, bland annat, på två förutsättningar, nämligen dels att ifrågavarande lärare fortfarande finge åtnjuta rätt att för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig ordinarie tjänst­ göring vid folkskola, dels ock att dessa lärare måtte erhålla rätt att vid beräkning av pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid kommunal skola. Mot nämndens förslag i fråga om lönetursberäkning för övnings­ skollärarna förklarar sig löneregleringskommittén i annat sammanhang icke hava något att i sak erinra. Beträffande däremot förslaget om be­ räkning av kommunala tjänstår för erhållande av statspension har kom-

244 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

mitten,^ på sätt förut erinrats, ansett sig icke kunna förorda detsamma utan på anförda skäl yrkat på en allmän utredning i ämnet. Kommittén säger sig emellertid inse betydelsen av att ifrågavarande lärare bliva ordinarie befattningshavare och förordar därför en sådan an­ ordning, att övningsskollärarna må erhålla ordinarie anställning, men att genom en särskild bestämmelse må föreskrivas, att lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension ej må äga tillämpning å dem, utan att de fortfarande må kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning. Någon anledning att för dem i så fall förorda delaktighet i annan änkeoch pupillkassa än folkskollärarnas, dit de nu höra, anser kommittén icke förefinnas.

b) Avlöningsbelopp.

Nuvarande Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar bestämmel- för manlig lärare i läsämnen i seminariums övningsskola arvode i ser' fyra avlöningsgrader å 1) 1,700 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,300 kronor och 4) 2,600 kronor; samt för kvinnlig lärare i läsämnen i seminariums övningsskola arvode i fyra avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,650 kronor, 3) 1,800 kronor och 4) 2,000’ kronor. För vikarierande manlig eller kvinnlig lärare i övningsskola utgår arvode till samma belopp som arvodet i första avlöningsgraden av be­ fattningen.

Tillfällig . 1908 års riksdag beviljades tillfällig löneförbättring åt ordinalöneforbätt- rie lärare och lärarinnor vid övningsskolorna att utgå i Stockholm och rm9' Göteborg med 400 kronor för lärare och 300 kronor för lärarinna samt i övriga städei med 300 kronor för lärare och 200 kronor för lärarinna. Sagda belopp hava årligen beviljats av riksdagen å extra stat, tills de­ samma av 1917 års riksdag höjdes och därvid bestämdes att för år 1918 utgå till manlig övningsskollärare vid folkskoleseminariet i

» manlig övningsskollärare vid annat folkskolesemi-

* kvinnlig övningsskollärare vid folkskoleseminariet i

* kvinnlig övningsskollärare vid annat folkskolese-

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 200. 245

Dessutom har av 1917 års riksdag tillfällig löneförbättring för år 1918 tillerkänts vikarierande övningsskollärare med 400 kronor. Nämnden föreslår, att avlöningen bestämmes till Lärarlöneför vikarierande eller extra ordinarie manlig övningsskollärare: 2,100 namndenkronor för år; för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig övningsskollärare: 1,900 kronor för år; för ordinarie manlig övningsskollärare: 2,700 kronor i l:a, 3,100 kronor i 2:a, 3,500 kronor i 3:e och 3,900 kronor i 4:e lönegraden, varav 1,100 kronor i tjänstgöringspenningar; samt för ordinarie kvinnlig övningsskollärare: 2,300 kronor i l:a, 2,650 kronor i 2:a, 3,000 kronor i 3:e och 3,350 kronor i 4:e lönegraden, varav 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade särskilda Vid nämndens yttranden förslag dels av herr Olof Olsson, som i anslutning till sin uppfattning om fogade särskilda grunderna för bestämmande av kvinnliga lärares löner föreslår yttranden. för manlig övningsskollärare: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a, 3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar; samt för kvinnlig övningsskollärare: 2,200 kronor i l:a, 2,600 kronor i 2:a, 3,000 kronor i 3:e och 3,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar; dels och av fröken Anna Sörensen, som, i anslutning till sin upp­ fattning om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår för kvinnlig övningsskollärare: 2,450 kronor i l:a, 2,850 kronor i 2:a, 3,250 kronor i 3:e och 3,650 kronor i 4:e lönegraden, varav 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar i varje lönegrad. I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande yrkar folkskol- ' Över överstyrelsen på en höjning av avlöningsbeloppen för ifrågavarande n<föZlagS lärare utöver vad nämnden föreslagit. De av nämnden föreslagna lön q -avgivet utlåbeloppen borde höjas för manlig lärare med åtminstone 300 kronor i arue' varje lönegrad och för kvinnliga lärare i förhållande därtill. Någon för­ höjning av de föreslagna avlöningsbeloppen för vikarierande eller extra ordinarie lärare syntes däremot överstyrelsen näppeligen erforderlig. I skrivelse den 31 augusti 1917 rörande anslag till folkundervis- Till Kungl. ningen m. m. för budgetåret 1919, i vad denna skrivelse avser lön g^na^framreglering för folkskoleseminarierna, framhåller folkskolöverstyrelsen, att ställningar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

övningsskollärarnas avlöning borde tillmätas så, att den bleve något för­ månligare än folkskollärarnas löner i de samhällen, där dessa lärare vore i lönehänseende gynnsammast' ställda. Vidare hava lärare vid folkskoleseminaiäernas övningsskolor gjort framställning, däri i huvudsak göres gällande, att samma skäl, som för­ anlett nämnden att föreslå en förvandling av ämneslärartjänsterna vid seminarierna till lektorat med därmed följande avlöningsförmåner, talade för övningsskollärarnas likställande i avlöningshänseende med de allmänna läroverkens adjunkter. Övningsskollärarnas arbete vore i hög grad an­ svarsfullt och krävande, i det att deras undervisning vore avsedd att vara mönsterundervisning och deras deltagande i elevernas direkta prak­ tiska utbildning även vore högst betydande. I avseende å denna framställning erinrar folkskolöverstyrelsen i underdånigt utlåtande den 7 november 1917, att förslaget om ämneslärarnas vid seminarierna jämnställande i löneavseende med läroverkslektorer avsåge att bereda bästa möjliga rekrytering av seminarieämneslärarna ur de för anställning som lärare vid de allmänna läroverken kompeten­ tas krets. En dylik konkurrenssynpunkt kunde icke göras gällande för övningsskollärarlönernas jämnställande med läroverksadjunktslönerna. Med avseende å rekryteringen av övningsskollärarna gällde i främsta rummet att tillse, att de bäst kvalificerade av folkskolans lärare kunde för dessa befattningar erhållas. Därav följde, att det vore av vikt att sörja för att övningsskollärarnas löneförmåner tilltoges så, att deras tjänster bleve tilldragande i jämförelse med de högst avlönade tjänsterna vid folk­ skolorna. Också vore det denna synpunkt, som dittills varit bestäm­ mande för överstyrelsens förslag i detta ämne. I den mån de framlagda förslagen på grund av det alltjämt sjunkande penningvärdet numera icke skulle kunna anses tillfredsställande, ansåge överstyrelsen det vara av synnerlig vikt, att de föreslagna lönesatserna höjdes. Detta vore så mycket mer nödvändigt, som det visat sig, att antalet sökande till lediga beställningar av ifrågavarande slag alltjämt vore ringa och snarare visade tendens till att minskas än att ökas. Orsaken därtill borde sökas dels i lönesatsernas mindre lockande belopp i jäm­ förelse med de för de bäst avlönade folkskollärarbefattningarna gällande, dels ock i tjänsternas egenartade beskaffenhet, vilken medförde, att deras innehavare ständigt måste på ett i viss mån för deras eget undervisnings­ arbete störande sätt anstränga kraft och uppmärksamhet för att motsvara de anspråk, som de städse närvarande åhörarna hade rätt att ställa på dem, under det att lärarna i folkskolan, i regel fria från dylika åhörare, kunde mera ostört ägna sig åt sin egen undervisande verksamhet. Därtill

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260. 247

komme, att tillfällen till inkomstökning genom åtnjutande av särskild ersättning för slöjdundervisning, fortsättningsundervisning och annat av­ lönat arbete utom den ordinarie tjänsten vore rikligare för handen för lärare i folkskolorna än för lärare i övningsskolorna. Om hänsynen till dessa nu berörda förhållanden skulle kräva en sådan förhöjning av de för övningsskollärarna avsedda lönebeloppen, att dessa komme att stiga till samma belopp, som ansåges böra fastställas för läroverksadjunkter, funne överstyrelsen givetvis en sådan ökning önsk­ värd. Spörsmålets samband med andra löneregleringsfrågor gjorde emel­ lertid, att överstyrelsen ansåge sig böra inskränka sig till nämnda all­ männa uttalande.

Med hänsyn till de synpunkter, som anförts i fråga om bestäm­ Löneregieringsmande av avlöningsbeloppen för ifrågavarande lärare och vilka torde böra kommittén. tillmätas betydelse vid bedömande av föreliggande spörsmål, har löneneregleringskommittén ansett sig böra förorda för manlig övningsskollärare en avlöning av 3,400 kronor, därav 2,100 kronor lön och 1,300 kro­ nor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor, samt för kvinnlig övningsskollärare en av­ löning av 2,800 kronor, däfav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänst­ göringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor. För vikarierande och extra ordinarie lärare anser kommittén ersätt­ ningen böra bestämmas till, vad angår manlig lärare, 2,800 kronor och, vad angår kvinnlig lärare, 2,400 kronor.

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning och avlöning under tjiinstledighet.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att vid Nuvarande bestämmel­ tjänstledighet på grund av sjukdom må av avlöningsförmånerna utgå till ser. lärare i övningsskola tre fjärdedelar av det med befattningen förenade arvodet med tillhörande ålderstillägg, efter kalenderår räknat. Nämnden föreslår, Lärarlöneatt tjänstgöringspenningar beräknas utgå efter kalenderår; samt nämnden. att övningsskollärare må vid tjänstledighet på grund av sjukdom åtnjuta hela lönen. Övningsskollärarna anser kommittén böra underkastas de bestäm­ Lnnereglerivgsmelser i förevarande avseenden, som av kommittén föreslagits för ämneshommittén. lärarnas vidkommande.

248 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

d) Lönetur.

Nuvarande Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att lärare i öv­ bestämmel­ ser. ningsskola i avseende å lönetursberäkning må räkna sig till godo före­ gående tjänstgöring vid folkskola.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, att övningsskollärare må för uppflyttning i högre nämnden. lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola, skeppsgosseskola eller högre folkskola ävensom tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium under den tid statsbidrag ut­ gått till hans avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag till folk­ skollärares avlönande.

Löne- I avseende å nämndens förslag i denna punkt har kommittén regleringskommittén. intet att erinra.

e) Pension.

Nuvarande Övningsskollärarna äro för närvarande f delaktiga i folkskollärarnas bestämmel­ ser. pensionsinrättning och äro i pensionshänseende underkastade samma be­ stämmelser som folkskollärare, dock att enligt kungörelsen den 27 augusti 1904 skyldighet att avgå från tjänsten inträder för manlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår samt för kvinnlig lärare vid upp­ nådda 55 levnads- och 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall finner skäl tillåta sådan lärare att vid tjänsten kvarstå, samt att enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 pension för ifrågavarande lärare må bestämmas till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg.

Lärarelöne- Under förutsättning att övningsskollärarna, på sätt nämnden före­ nämnden. slagit, bliva ordinarie tjänstinnehavare, förordar nämnden att lagen an­ gående civila tjänstinnehavares rätt till pension skall äga tillämpning å dem, och föreslår vidare, att övningsskollärarna må vinna delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.

Löne- . Löneregleringskommittén har i annat sammanhang givit uttryck åt regleringskommittén. den uppfattningen, att ifrågavarande lärare må varda bibehållna vid del­ aktighet i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Vad angår pensionsåldern för ifrågavarande lärare hänvisar kommittén till vad i det föregående i detta avseende förordats. Beträffande beräkning av pensionsbeloppet anser kommittén, att, i likhet

Kungl. MajUa nåd. proposition nr 260. 249

med vad för statens befattningshavare i allmänhet är vedertaget, pen­ sionen bör utgöra lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg.

Avlöningstillägg åt rektorer och vissa ordinarie lärare vid folkskoleseminarier, där provårskurser äro anordnade.

Enligt stadgan angående provår vid folkskoleseminarium den 19 Löne­ reglerings­ maj 1917 kan provårskurs genomgås vid vissa av Kungl. Maj:t bestämda kommittén folkskoleseminarier. På sätt i nämnda stadga föreskrives, skall förestån­ dare för provår vid folkskoleseminarium till folkskolöverstyrelsen insända, bland annat, uppgift, i vad mån särskilda lärare varit tagna i anspråk för lärarkandidaternas handledning, ävensom förslag till arvoden åt dessa lärare, och tillkommer det överstyrelsen att efter prövning av de inkomna förslagen, enligt gällande grunder och inom gränserna av för ändamålet beviljat anslag, bestämma de särskilda belopp, varmed samma arvoden böra utgå. Löneregleringskommittén finner det vara billigt, att enahanda för­ måner, som tillkomma rektorer och ämneslärare vid allmänna provårsläroverken, ävenledes bliva beskärda motsvarande lärare vid de seminarier, vid vilka provårskurser äro eller varda anordnade. I enlighet härmed skulle till vederbörande rektor utgå ett arvode av högst 1,500 kronor, varjämte skulle till fördelning mellan handledare av lärarkandidater utgå ett ersättningsbelopp, beräknat efter visst belopp för varje sådan kandidat. Dessutom skulle, i nära öyerensstämmelse med vad kommittén för de allmänna provårsläroverkens vidkommande före­ slagit, en var ordinarie lektor eller adjunkt samt övningsskollärare, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, åtnjuta ett särskilt arvode av 300 kronor för år, dock att sammanlagda ersättningen för lärare, vilken har sig handledningen av lärarkandidater anförtrodd, ej må över­ stiga 600 kronor.

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.

Nämnden föreslår, att ordinarie lärare, som ingår på den nya löne­ Lärarlönenämnden. staten, skall vara skyldig att underkasta sig dels de ändrade bestämmel­ ser, som kunna bliva stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, dels ock de bestämmelser, som kunna bliva stadgade till lär­ jungarnas skyddande mot smittosam lungsot. Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 32

250 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

re Urin s Hänvisande till vad kommittén anfört och förordat, i avseende å kommittén. allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande av de för de all­ männa läroverkens lärare föreslagna avlöningsförmånerna anser kommittén sagda villkor och bestämmelser i stort sett böra i tillämpliga delar varda gällande jämväl i avseende å lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna.

6. Ortstillägg.

Nuvarande På sätt ovan erinrats, har 1917 års riksdag medgivit, att från och bestämmel­ ser. med år 1918 tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda för­ ordnar, hyresbidrag må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig adjunkt med 500 kronor, till lärare i teckning med 400 kronor och till extra ordinarie ämneslärare efter två års tjänstgöring vid seminariet med 400 kronor och efter fem års dylik tjänstgöring med 500 kro­ nor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig adjunkt i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med 575 kro­ nor samt i tredje, fjärde och femte lönegraderna med 700 kronor, till lärare i teckning med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med 450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor. Då riksdagen beviljade det för ändamålet erforderliga anslaget, t framhöll riksdagen, att detsamma, i avvaktan på en definitiv löne­ reglering för folkskoleseminariernas personal, endast vore av proviso­ risk natur. Vidare har 1917 års riksdag till övningsskollärarn a vid berörda två seminarier beviljat en tillfällig löneförbättring för år 1918, vilken, på sätt i det föregående likaledes erinrats, i varje lönegrad med 100 kronor över­ stiger vad för övningsskollärare vid övriga seminarier medgivits.

Nämnden Nämnden föreslår, att ordinarie övningsskollärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, åtnjuta ortstillägg till belopp av 300 kronor för manlig och 200 kronor för kvinnlig lärare; samt att ordinarie lärare vid folkskoleseminarium inom Västerbottens eller Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 procent av hans kon­ tanta avlöning som ordinarie lärare; skolande beträffande ortstillägg iakttagas:

Kanyl. Maj:ts nåd, proposition nr 260. 251

att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg lägges till grund den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest han i den lönegrad, i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den omfatt­ ning, som var för tjänsten bestämd under det läsår, som börjades med näst föregående hösttermin; att tjänstledig lärare skall, därest tjänstledigheten förorsakats av starkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortstillägget och, därest tjänstledigheten förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas skä­ ligt, avstå hela ortstillägget eller del därav; samt att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigan­ de eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut. Beträffande ortstillägg åt ämneslärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, framhåller nämnden, att, då det, under förutsättning att nämndens förslag angående avlöning och kompetens för seminariernas ämneslärare vunne avseende, ej torde vara att befara, att brist på till­ räckligt meriterade sökande till tjänsterna vid nämnda seminarier komme att uppstå, nämnden ej upptagit i sitt löneregleringsförslag ortstillägg för berörda ämneslärare.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade särskilda Vid nämndens yttranden förslag dels av herr Anders HolJcers — med instämmande av fröken Anna fogade särskilda Sörensen — som anser, att nämnden bort förorda särskilda avlöningsför­ yttranden. måner åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göte­ borg, vare sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag, ungefär motsvarande de till lektorerna vid de allmänna läroverken i dessa städer utgående kommunala hyresbidragen; dels ock av herr Olof Olsson, som anser, att ortstilläggen åt de ordinarie lärarna i Västerbottens och Norrbottens län böra utgå med 10 procent av begynnelselönen.

På sätt i det föregående omförmälts, hava rektor och kollegiet vid Inkommen högre allmänna läroverket i Luleå hos chefen för ecklesiastikdepartemen­ fram­ ställning. tet gjort framställning därom, att en blivande lönereglering för läroverksoch seminarielärarkårerna även måtte innefatta ortstillägg åt lärare i Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av 15 procent av den kontanta avlöningen enligt de av nämnden i övrigt föreslagna grunder, dock att rätten att åtnjuta oi'tstillägg jämväl utsträckes till extra lärare och vikarier vid läroverk i nämnda län. Under hänvisning till vad kommittén anfört i fråga om förslaget Lönereg leringsom ortstillägg till lärare vid allmänna läroverk i Västerbottens och Norr- kommittén.

252 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

bottens län, meddelar kommittén, att på enahanda skäl, som föranlett kommittén avstyrka detta förslag, kommittén ej heller kan biträda nämn­ dens förslag, i vad det avser lärare vid folkskoleseminarierna i samma län. Vad angår nämndens förslag beträffande ortstillägg till övningsskollärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg anser sig kommit­ tén icke kunna förorda detsamma. Emellertid erinrar kommittén, att enligt dess förslag övningsskollärarna vid dessa seminarier, så länge desamma såsom för närvarande tjänstgöra såsom provårsanstalter, skulle utöver sin ordinarie avlöning erhålla ett särskilt arvode av 300 kronor till varje lärare eller alltså samma belopp, som nämnden i form av ortstillägg för manlig sådan lärare föreslagit. I avseende å riksdagens beslut, att hyresbidrag till vissa närmare angivna belopp skola utgå till vissa lärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, erinrar kommittén, hurusom ändamålet varit att bringa av­ löningsförmånerna för ifrågavarande seminarielärare i överensstämmelse med de förmåner, som från såväl stat som kommun utgå i nämnda städer till motsvarande lärare vid de allmänna läroverken. Kommittén säger sig väl finna en sådan likställighet berättigad, men anser sig icke vara i tillfälle att bedöma själva beloppen av de hyresbidrag, vilka må höra av statsmedel utgå till lärare vid ifrågavarande seminarier.

Departe­ Löneregleringskommitténs förslag finner jag välgrundat och vill ut­ mentschefen. tala min livliga anslutning till detsamma. Endast i ett par detaljfrågor föreslår jag smärre avvikelser från detsamma. Genom beslut i ett flertal olika avseenden har riksdagen visat sig behjärta den omorganisation i tidsenlig riktning av seminarierna, som avsågs med 1913 års seminariereform, men den viktigaste förutsättningen för denna reforms fullständiga genomförande har alltjämt varit en ändamålsenlig lönereglering för ifråga­ varande läroanstalters lärarkårer. Kommitténs förslag härutinnan är ägnat att åt dessa anstalter, i vilka utbildas lärare för 93 % av den svenska ungdomen, förskaffa dugliga lärarkrafter med utbildning och lämplighet att väl fylla de särskilda krav, som måste ställas på lärare vid dessa lärarutbildningsanstalter. Kommittén har ifrågasatt vissa kompetensvillkor för de föreslagna lektorstjänsterna. Jag vill i huvudsak uttala min anslutning till vad kommittén i denna fråga anfört och förordat, på samma gång jag anser mig böra framhålla, att vissa mindre jämkningar i kommitténs förslag vid det slutliga fastställandet av berörda villkor tilläventyrs torde böra vidtagas i syfte att underlätta möjligheten för den ändamålsenligaste rekrytering av ifrågavarande lärarkår.

Kunr/l. Maj: t* nåd. proposition nr 2110. 253

Deri mest betydelsefulla ändring av nuvarande förhållanden, som det föreliggande förslaget avser att genomföra, är förvandlingen av ad ~ fattningsjunkturerna vid seminarierna till lektorat. Vikten av att få ämneslärar- bärare ä inbefattningarna vid seminarierna väl besatta kan ej nog betonas, och jag cra$tal3S är ense med löneregleringskommittén såväl härutinnan som i det förslag kommittén framlagt beträffande anordnande av övergångsförliållandena. I sistnämnda avseende föreslår kommittén, att de nuvarande ämneslärare vilka icke fylla de föreslagna kompetensvillkoren, skola överflyttas på övergångsstat och bliva i fråga om avlöningsförmåner likställda med läro­ verksadjunkter. En sådan anordning finner kommittén nödvändig, i den mån, såsom kommittén säger, förevarande adjunkter ej må anses böra uppföras å indragningsstat. De bpfattningshavare, vilka nu skulle komma att uppföras å över­ gångsstat, äro först och främst sådana, vilka kunna antagas framdeles komma att uppfylla de för lektorer föreslagna kompetensvillkoren. I den mån adjunkt å övergångsstat inom en icke alltför knappt tillmätt tid vinner behörighet för lektorstjänst vid folkskoleseminarium, skulle han befordras till lektor å sin förut innehavda tjänst. Vidare skulle de ämneslärare, som av en eller annan anledning icke kunna eller vilja vinna föreskriven lektorsbehörighet men som dock anses kunna fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium, äga att kvarbliva som adjunkter å över­ gångsstat. Endast i de fall, då det kan för undervisningens behöriga skötande anses önskvärt, att platsen besättes med ny innehavare, skulle eu förflyttning till indragningsstat äga rum. Givetvis komma avsevärda svårigheter att möta vid övergången till den nya ordningen. Å ena sidan kräver billigheten, att man vid pröv­ ningen av de nuvarande seminarieadjunkternas kompetens för lektorsgrad ej förfar rigoröst med hänsyn till de formella kompetenskraven. En för­ tjänstfull lärarverksamhet och framstående skicklighet att handleda ut­ bildningen av de blivande lärarna måste tillmätas en synnerlig betydelse vid detta spörsmåls bedömande. Å andra sidan lärer det, därest man vill tillförsäkra seminarierna en fullt kvalificerad lärarkår, icke kunna und­ vikas, att särskilda övergångsanordningar vidtagas i enlighet med kom­ mitténs förslag. Efter vad jag inhämtat, kan det emellertid endast bliva tal om ett mycket ringa antal befattningshavare, som skulle behöva uppföras på indrag­ ningsstat, vadan kostnaderna härför ej torde bliva av nämnvärd omfattning. De adjunkter, vilka sålunda skulle uppföras å indragningsstat, böra bibehållas vid nuvarande avlöningsförmåner, varjämte det synes billigt, att de jämväl må fortfarande åtnjuta den tillfälliga löneförbättring, varav

254 Kungl. Majds nåd. proposition nr 200.

de genom beslut av 1917 års riksdag blivit delaktiga. Under antagande att sådan tjänstinnehavare, varom nu är tal, intjänat samtliga ålderstillägg, skulle, inräknat den tillfälliga löneförbättringen, kostnaden för envar uppgå beträffande manlig adjunkt till 5,600 kronor och ifråga om kvinnlig adjunkt till 4,200 kronor. Då, som antytts, antalet ifråga­ varande befattningshavare torde bliva ringa, synes någon höjning av förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten av denna anledning icke vara erforderlig.

övningskol- Löneregleringskommittén har förordat ordinarie anställning för sepensiom- miaariernas övningsskollärare och på anförda skäl samtidigt föreslagit, rätt. att genom en särskild bestämmelse måtte föreskrivas, att lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension ej måtte äga tillämpning å dem, utan att de fortfarande måtte kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning. Jag är fullt ense med kommittén om önskvärdheten av en sådan anordning. Då den ändring i civila pensionslagen, som be­ tingas härav, ankommer på finansdepartementets föredragning, har jag i detta sammanhang härmed endast velat angiva min ståndpunkt i frågan.

övnings - För lärare i teckning har löneregleringskommittén föreslagit en avlöning, minimitjänstgöringsskyldighet av 15 veckotimmar. Sagda bestämmelse torde böra avse lärare vid enkelseminarium. För motsvarande lärare vid dubbelseminarium synes mig böra föreskrivas en minimitjänstgöringsskyldighet av 27 veckotimmar eller samma timantal som för lärare i musik. Avlöningsförmånerna torde jämväl böra avpassas härefter. I eu till mig ingiven framställning hava trädgårdslärare vid folkskoleseminarierna yrkat på högre avlöningsbelopp än vad lönereglerings­ kommittén föreslagit för dem ävensom återupprepat sin förut omförmälda begäran om fri bostad mot skäligt avdrag å avlöningen. Jag har icke ansett mig böra biträda denna framställning. Det må erkännas, att skäl kunna anföras för en sådan anordning, att trädgårdsläraren varder boende inom själva seminarieområdet. Då emellertid bostäder för dessa befatt­ ningshavare för närvarande saknas och det torde vara förenat med rätt avsevärda kostnader att nu uppföra sådana, synes frågan om fri bostad för ifrågavarande tjänstinnehavare böra tillsvidare anstå.

Avlöning åt Enahanda bestämmelser, som för de allmänna läroverkens vidkomeundJäför- mande av mig föreslagits i fråga om avlöning åt extra lärare under förfall på fall på grund av sjukdom, torde böra föreskrivas i avseende å folkskolegnmd av seminarierna.

Kull fl l. MajUs nåd, proposition nr 260. 255

Do tillägg till löneregleringskommitténs avlöningsvillkor, som jag i Avlöningsavseende å befattningshavare vid de allmänna läroverken förordat, torde Vl or‘ även böra i tillämpliga delar gälla för folkskoleseminariernas vidkom­ mande. Då genom beslut av 1913 och 1914 årens riksdagar vissa övningsskollärartj änster överflyttades från extra till ordinarie stat, erhöllo deras dåvarande innehavare rätt att räkna sig sin föregående tjänstgöring till­ godo för åtnjutande .av ålderstillägg. Enahanda rätt synes mig nu böra tillkomma annan befattningshavare än lektor eller lärare i trädgårds­ skötsel, vilken hittills åtnjutit arvode från anslag å extra stat. I anslutning härtill har jag föreslagit ett tillägg till avlöningsvillkoren i denna punkt.

Genom beslut av 1913 års riksdag inrättades — i samband med Kya vri­ den då beslutade seminariereformen — vid de 13 seminarier, där blott narbefattfyra adjunktsbefattningar funnos uppförda i staten, en femte adjunkts- ningar. tjänst, men därvid bestämdes tillika, att sagda tjänster skulle uppehållas med extra ordinarie lärarkrafter, till dess genom en, som man hoppades, snart förestående lönereglering bättre förutsättningar skapats för att få tjänsterna besatta med väl kvalificerade lärarkrafter. Ifrågavarande 1 fr ämneslärarbefattningar böra nu i samband med förevarande lönereglering från och med år 1919 besättas med ordinarie innehavare. Vidare hava behov framträtt om inrättande av. ytterligare nya lärartj änster. Enligt vad folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 framhållit, erfordras för seminariet i Göteborg en ny ordinarie ämneslärartjänst, enär, bland annat, på grund av den till seminariet förlagda provårskursen så stort antal timlärartimmar där vore behövligt, att detta jämnt motsvarade en ämneslärares tjänstgöringsskyldighet. Vidare erfordras vid vartdera av seminarierna i Landskrona och Umeå, där staten upptager allenast tre övningsskollärartjänster, ytterligare en dylik ordinarie tjänst för att utfylla det normal antal av fyra dylika tjänster, som av 1913 års riksdag godtagits beträffande enkelseminarier. För seminariet i Umeå utgår för närvarande anslag till en fjärde övningsskollärartjänst. å extra stat. För ämnet hushållsgöromål (huslig ekonomi) vid de kvinnliga se­ minarierna, där undervisningen hittills varit mera provisoriskt ordnad och därför vid olika seminarier har växlande omfattning, böra ordinarie lärarinnor med full tjänstgöringsskyldighet anställas.

256 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vid seminarierna i Falun, Uppsala och Lund epfordras vidare åt­ skilliga nya lärartjänster i samband med dessa seminariers utvidgning till dubbelseminarier. Det förstnämnda av dessa var redan vid läsåret 1915—1916 fullt utbildat till dubbelseminarium och inflyttade under år 1915 i nya lo­ kaler; seminariet i Uppsala får med höstterminen 1918 fullt antal paral­ lellavdelningar och har under år 1916 tagit sina nya lokaler i använd­ ning; och seminariet i Lund blir under år 1919 färdigt såsom dubbel­ seminarium och får såvitt nu kan beräknas åtminstone med början av sagda år överflytta till de nya lokaler, som stå under uppförande. De båda förstnämnda seminarierna borde alltså redan förut ha i-sitt utvid­ gade skick överflyttats å ordinarie stat. Det har emellertid ansetts, att därmed borde anstå, till dess en lönereglering genomförts, som kunde öka utsikterna att erhålla väl kvalificerade lärarkrafter. Beträffande seminarierna i Uppsala och Falun har för år 1918 anslag å extra stat begärts och av riksdagen beviljats enligt huvudsak­ ligen samma grunder som böra tillämpas med avseende å 1919 och föl­ jande år, och äveh i fråga om seminariet i Lund kunna i det hela samma grunder följas. • Vad angår ämneslärare, beräknades, enligt vad folkskolöverstyrelsen i berörda skrivelse meddelat, behovet av sådana lärarkrafter å extra stat för höstterminen 1918 för seminariet i Uppsala till 5 extra ordinarie ad­ junkter och tiyilärare för 15 veckotimmar samt för seminariet i Falun till 5 extra ordinarie adjunkter och timlärare för 17 veckotimmar. Be­ hovet kan nu, i enlighet med vad överstyrelsen hemställt, såväl för båda de nämnda seminarierna som för seminariet i Lund sättas till 5 adjunkter och 15 timlärartimmar. Anslag till timlärartimmar torde emellertid icke böra uppföras på varje seminariums stat utan, i likhet med vad som eljest i sådant hänseende tillämpas vid seminarierna, årligen anvisas inom ovan angivna gräns, enär behovet av olika anledningar kan växla från år till år. Då å de ifrågavarande seminariernas nuvarande stat finnas uppförda rektor och 5 adjunkter, av vilka vid vartdera av seminarierna i Uppsala och Falun en är extra ordinarie, skulle enligt överstyrelsens förslag staten framdeles komma att för vart och ett av dem upptaga rektor och 10 ämneslärare, varjämte anslag till sammanlagt högst 45 timlärartimmar skulle göras disponibelt. Frånsett de 13 förstberörda ämneslärartjänsterna, vilka synas mig böra omedelbart tillsättas, skulle alltså ett behov föreligga av ytterligare 16 nya tjänster. Att samtliga dessa befattningar med ens skulle uppföras på ordinarie stat, anser jag icke vara en lämplig anordning, i all synnerhet,

258 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

föregående förordats, skulle ytterligare följande tjänster bliva behövliga vid de ifrågavarande seminarierna

manliga: kvinnliga:

Sammanlagt skulle alltså vid ifrågavarande tre seminarier böra upprättas 7 manliga och 5 kvinnliga övningsskollärartjänster. Samtliga nu senast berörda tjänster anser jag böra inrättas från och med år 1919.

Uppvärm­

1 samband med frågan om nya lärartjänster vid de till dubbel­

ning, belys­

ning, mate­ seminarier utvidgade läroanstalterna i Uppsala, Lund och Falun har folk-

riell m. m.

skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 framlagt förslag be­

för semina­

rierna i träffande anslag för uppvärmning, belysning, materiell m. m. vid nämnda Uppsala, seminarier.

Lund och

Falun. Överstyrelsen anför i detta avseende. De flesta hithörande anslagsposter kunde beräknas till samma belopp som de, varmed de beträffande seminarierna i Uppsala och Falun upptagits f fram­ ställningen rörande anslag å extra stat för år 1918 och vilka av riksdagen god­ känts. I några fall vore ökningar av anslagsposterna oundgängliga till följd av de pågående prisstegringarna. Särskilda svårigheter mötte det att med någon grad av sannolikhet beräkna bränslekostnaderna, då ju bränslepriserna för när­ varande vore abnormt stegrade och man näppeligen kunde göra sig någon föreställ­ ning om huru desamma komme att ställa sig, sedan lugnare förhållanden inträtt, överstyrelsen ansåge sig böra i denna punkt fasthålla vid de beräkningar, som på grundval av då rådande priser år 1916 gjordes med avseende på år 1918. Komme de så beräknade beloppen att, såsom väl vore att förmoda, visa sig otill­ räckliga, borde de fyllas på samma sätt som de brister, som helt visst, därest nuvarande abnorma prisförhållanden komme att fortvara, syntes komma att upp­ stå i staten för övriga seminarier, överstyrelsen ansåge sig så mycket hellre höra välja denna väg för kostnadsberäkningen, som det utan tvivel bleve nöd­ vändigt att, sedan mera stabila ekonomiska förhållanden inträtt, revidera samtliga seminariers stater.

Med jämkningar i vissa fall av de utav vederbörande rektorer framställda äskandena beräknar överstyrelsen följande anslagsposter ä nedan angivna belopp för ifrågavarande seminarier:

260 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

språk för undervisningen. För seminariet i Lund hade de flesta poster upptagits med samma belopp som för seminariet i Uppsala. Vad särskilt anginge kostna­ derna för trädgårdsbiträden, jordförbättringsmedel m. m. vid Lundaseminariet, vore tydligt, att dessa under en följd av år, medan anläggningsarbeten i träd­ garden ännu påginge och innan någon avsevärdare inkomst genom försäljning kunde paräknas, måste bliva jämförelsevis höga. I fråga om kostnader för stor­ rengöringar m. m. vid sagda seminarium både rektor vid beräkningen tagit till utgångspunkt en jämförelse med motsvarande kostnader vid Lunds stads folkskolor; i det sålunda erhållna beloppet både överstyrelsen vidtagit en väsentlig reduktion. För att förmedla lätt förbindelse mellan de olika lokaliteterna, hade i den nya seminarieanläggningen ytterligare en telefonapparat ansetts behövlig. rör seminarierna i Falun och Lund hade upptagits anslag till särskilda kurser och föreläsningar med samma belopp som redan tidigare anvisats åt se­ minariet i Uppsala. Med hänsyn till de rådande osäkra ekonomiska förhållandena både överstyrelsen ansett lämpligt, att i staten upptoges eu ej allt för obetydlig post till tillfälliga utgifter; överstyrelsen funne 500 kronor i detta hänseende vara ett lämpligt belopp. 1 rektorernas framställningar till överstyrelsen rörande ifrågavarande an­ slagsbehov hade ifrågasatts höjning av arvodena till bibliotekarie och till rek­ tors skrivbiträde, överstyrelsen funne det uppenbart, att ifrågavarande arvoden, vilka redan från början tilltagits jämförelsevis låga, numera med penningvärdets fall ingalunda kunde anses utgöra skälig ersättning för det arbete, som utfördes, och alltså borde höjas. Då emellertid en dylik höjning givetvis borde avse samt­ liga seminarier och överstyrelsen under förbandenvarande förhållanden icke ansåge sig böra framställa yrkande därom, hade arvodena upptagits med hittills gällande belopp. Yrkande hade även framkommit, att ett mindre belopp, för­ slagsvis 200 Kronor för varje seminarium, borde anvisas såsom bidrag till 'kostnåder vid studieresor och utflykter i samband med undervisningen i geografi och biologi. Överstyrelsen ansåge goda skäl tala för att dylika anslag ställdes till seminariernas förfogande, helst resor och utflykter av berörda slag anbefalldes i gällande undervisnmgsplan. Men av likartade skäl, som nyss anförts i fråga om vissa arvoden, funne sig överstyrelsen icke nu böra göra framställning uti sagda syfte.

Vad överstyrelsen i ovanberörda avseenden föreslagit finner jag val avvägt, och förordar jag alltså förslag till riksdagen i anslutning härtill, utom beträffande utgiftsposten 12; avgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning för lärarna i övningsskolan. I annat sammanhang kommer jag nämligen att framlägga förslag därom, att sagda avgifter skulle be­ stridas från det under riksstatens tionde huvudtitel uppförda anslaget till bidrag till folkskollärares pensionering, varför nämnda utgiftspost här bör utgå. Till bestridande av ovan angivna kostnader för uppvärmning, belysning, materiell in. m. äro för närvarande åt ifrågavarande seminarier följande belopp anvisade å deras ordinarie stater:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘200. 261

Uppsala. Land. Falun.

Summa kronor 7,650 »,850 6,100

Dragas dessa anslagsbelopp från de förut angivna utgiftssummorna, sedan dessa minskats med respektive belopp för avgifter till folkskol­ lärarnas pensionsinrättning, finner man, att de belopp, varmed anslagen för ifrågavarande ändamål böra höjas, utgöra för seminariet i Uppsala 21,960 kronor, för seminariet i Lund 21,670 kronor och för seminariet i Falun 24,770 kronor eller sammanlagt 68,400 kronor. Förutom här upptagna anslagsposter erfordras för seminariet i Lund under år 1919 ett par tillfälliga anslagsbelopp, vilka dock torde böra be­ gäras å extra stat och därför av mig upptagas i samband med förslag om anslag till studentkurser och parallellavdelniugar, i vilket avseende framställning till riksdagen samtidigt härmed avlåtes.

Stipendier

Därest den för utvidgningen av folkskoleseminarierna i Uppsala, för semi- Lund och Falun till dubbelseminarier erforderliga anslagsökningen upp­ narieelever. föres å ordinarie stat, torde även de till stipendier åt eleverna i paral­ lellavdelningarna vid sagda seminarier erforderliga medlen, vilka hittills varit uppförda å extra stat, anvisas å ordinarie stat. Enligt gjorda be­ räkningar skulle sagda belopp för år 1919 komma att uppgå till 28,800 kronor. Medel till samma belopp äro jämväl för ändamålet i statsverks­ propositionen beräknade.

På sätt i det föregående erinrats, har till bestridande av hyres­ filt vissa bidrag till rektorerna vid seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karl­ rektorer. stad och Umeå på extra stat för år 1918 beviljats ett belopp av 6,200 kronor; av nämnda belopp äro 1,200 kronor avsedda för en var av rek­ torerna vid seminarierna i Linköping och Kalmar, 1,000 kronor för rektor vid seminariet i Skara samt 1,400 kronor för en var av rektorerna vid seminarierna i Karlstad och Umeå. Löneregleringskommittén har för rektor föreslagit, utom kontanta avlöningsförmåner, fri bostad eller ersättning därför. Själva ersättnings­ beloppet säger sig kommittén ej vara i tillfälle att bedöma, men fram­ håller, att medel för ändamålet borde finnas å extra stat anslagna, så länge ej fri bostad kunde tillförsäkras vederbörande rektorer.

202 Knngl. Maj:t« nåd. proposition nr 260.

Folkskolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1917 hemställt om beredande å extra stat för år 1919 av enahanda belopp som för år 1918 beviljats eller 6,200 kronor. Någon ändring i anslagets fördelning har icke ifrågasatts. Givetvis böra enligt min mening medel för ändamålet finnas till­ gängliga för år 1919. Mot beloppet 6,200 kronor, har jag intet att erinra.

n^ufäfare1 Lärarlönenämnden har icke i sitt löneregleringsförslag upptagit vid folk- ortstillägg till andra lärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg skolesemi- än till ordinarie övningsskollärare. Emellertid har, på sätt i det före Stockholm gående erinrats, 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 0C\>m-°te’ tillsvidare och intilldess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar hyresbidrag till närmare angivna belopp finge utgå till vissa ämnes- och övningslärare vid nämnda seminarier. För ändamålet har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett anslag av 8,200 kronor. Löneregleringskommittén erinrar, hurusom ändamålet med sagda riksdagsbeslut varit att bringa avlöningsförmånerna för ifrågavarande lärare i överensstämmelse med de förmåner, som från såväl stat som kommun utginge i nämnda städer till motsvarande lärare vid de all­ männa läroverken. En sådan likställighet säger sig kommittén väl finna berättigad, men anser sig icke vara i tillfälle att bedöma själva beloppen av de hyresbidrag, vilka borde av statsmedel utgå till ifrågavarande lärare. I likhet med löneregleringskommittén anser jag en likställighet av antydd art berättigad; jag finner den även nödvändig med hänsyn till önskvärdheten att kunna rekrytera ifrågavarande seminarier med full­ goda lärarkrafter; en rekrytering, som skulle ställa sig svårare, därest bättre ekonomiska villkor erbjödes vid de högre allmänna läroverken i samma städer. Folkskolöverstyrelsen har också i skrivelse den 27 februari 1918 gjort framställning i detta syfte. Enligt beslut av Stockholms stadsfullmäktige utgår från och med år 1917 hyresbidrag till lektor med 800 kronor för år, till adjunkt med 600 kronor för år, till extra lärare och extra ordinarie lektor efter fyra lästerminer med 500 kronor och efter tio lästerminer med 600 kronor för år, till ordinarie teckningslärare med 500 kronor för år samt till ordinarie gymnastiklärare med 500 kronor för år, allt under vissa närmare angivna förutsättningar. I Göteborg utgår hyresbidrag för år 1919 till lektor med 700 kro­ nor, efter fem års tjänstgöring med 850 kronor och efter tio års tjänst-

Kuntjl. Maj:ta nåd. proposition nr 260. 2(13

Röring med 1,000 kronor, till adjunkt med 450 kronor, efter fem års tjänstgöring med 575 kronor och efter tio års tjänstgöring med 700 kro­ nor, till ordinarie teckningslärare med 300 kronor, till ordinarie gymöast.iklärare med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med 450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor. Enahanda belopp synas mig böra tillförsäkras motsvarande lärare vid folkskoleseminarierna i nämnda städer. Eolkskolöverstyrelsen har i sin senast omnämnda skrivelse framhållit, att det villkor om viss tids tjänstgöring för åtnjutande av hyresbidrag, som fastställts beträffande extra ordinarie ämneslärare vid seminariet i Stockholm, icke borde vara bundet till tjänstgöring blott vid seminariet, enär den fördel, som semi­ nariet kunde hava av att anställa en redan prövad extra ordinarie lärare, icke syntes kunna komma att vinnas, om en vid seminariet nyanställd lärare ej finge räkna sig till godo för erhållande av hyresbidrag den tid, han förut tjänstgjort vid allmänt läroverk eller annan under läroverksöverstyrelsens eller folkskolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Enligt verkställda beräkningar skulle för ändamålet erfordras ett belopp av 12,000 kronor. Ifrågavarande anslag bör föreslås å extra stat samt äga förslagsanslags natur.

Kostnadsberäkning.

I riksstaten för år 1918 är uppfört till folkskoleseminarierna ett reservationsanslag av 849,025 kronor. Av detta anslag utgår för innevarande år till avlöningar åt rektorer, ordinarie ämneslärare och övningsskollärare ett belopp av sammanlagt 487,750 kronor. Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit skulle enligt verkställda beräkningar kostnaderna för avlöningar åt nu nämnda befattningshavare uppgå till 928,300 kronor. Härvid är hänsyn tagen dels till de av mig förordade nya lektors- och övningsskollärartjänsterna dels ock till vad jag i det föregående föreslagit beträffande timlärararvoden vid seminarierna i Uppsala, Lund och Falun. Vid beräkningen av de nya lektorsbefattningarna har jag upptagit avlöningar, avsedda för manliga tjänstinnehavare. Jag tillåter mig hänvisa till vad jag i detta avseende förut (sid. 149) anfört. Vidare har jag ansett skäligt att för de nya övningsskollärartjänsterna beräkna ett visst antal ålderstillägg; i kostnadskalkylen är räknat med lika många ålderstillägg som antalet nya tjänster.

264 Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 260.

Rektorer, ämneslärare och övningsskollärsire.

Enligt nu gällande Enligt Kungl. Maj:ts förslag. Löne­ bestämmelser.

1 grad.

Antal Avlöning. Summa. Antal. Avlöning. Summa.

7 5,000 35,000 I

2 3 5,500 16,500 7,600

i 16 112,500

J

|

3 5 6,000 30,000

Lektorer (e. o. adjunkter enligt lt)13 års riksdagsbeslut).

}

5,800 75,400

Summa enligt nu gällande bestämmelser | 487,760 807,000

> övningsskollärartjänstcr, manliga . 9 3,400 80.600

» » kvinnliga 5 2,800 14,000

» > beräknade ålderstillägg . . . — — 5,100

Timlärprarvoden i Uppsala, Lund och Falun . 45 140 6,300

Summa enligt Kungl. Maj:ts förslag 928,800

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 26,'i

Övningslärare.

f Enligt nuv. Enligt [tungt. Enligt. nuv. Enligt Kungl. O: OJ 0 bestämmelser. Maj:ts förslag. D bestämmelser. Maj:ts förslag. 0 * er* *i

4 — — — 2 4,077 8,154 Kvinnlig slöjd vid

manligt seminari­ Teckning, enkelseums övningsskola 1 6

1 1,368 1,368 3 3 1,700 5,100 2,400 2,400 4 1 4 ____ — — 2,625 2,625 — — 1,512 — Hushållsgöromål i 6 1,640 9,240 4 1,980 7,920 Teckning, enkelseminarinm, kvinnlig 1 — 1,300 — — 1,725 — 2 — ~ — 2 2,244 4,488

2 2 1,500 3,000 2 1,905 3,810 3 — — — — 2,508 —

3 3 1,700 5,100 1 2,085 2,085 4 — — — — 2,772

4 2 2,265 4,530 Trädgårdsskötsel, — — — manlig 1 — 7 2,400 16,800 Teckning, dubbelseminarinm, manlig 1 — — — — 3,510 — 2 — 3 2,700 8,100

2 — — — 2 3,915 7,830 3 — 3 3,000 9,000

3 — — — — 4,320 — 4 — — 3,300 — 24,100 4 — — — 2 4,725 9,150 • kvinnlig 1 — — 2,000 —

Teckning, dubbelse- 2 — __ 2,25o __ minarium, kvinnlig 1 %105 — — — — 1 ___ 3 2,500 2,500 2 — — — — 3,429 — _ 4 ___ ___ 2,750 3 — ■ --- — — 3,753 — * vid dubbel- 4 — — — 4,077 — seminarium — — 900 4 — 3,200 Gymnastik, manlig 1 4 2,200 8,800 3 3,380 10,140 » vid seminariet i Umeå — — 1 1,000 2 1 2 — — — 2,400 2,400 3,770 7,540 För tjänstgöringi öv- 3 5 2,000 13,000 4 4,160 16,640 ningsämnen utöver 4 — — — 1 4,550 4,550 normaltimtalen. . — — — 4,375 — — 6,500

> kvinnlig 1 1 2,200 2,200 1 2,990 2,990 Summa enl. nuv. bestämmelser 184,055 __ __ 290,860

2 5 2,400 12,000 4 3,302 13,208 Beräknade timtal för seminarierna i 3 1 2,600 2,600 1 3,614 3,614 Uppsala och Lund (timantalet för

4 — — — 1 3,926 3,926 Falun ingår i ovanstående tjänster)

1 8 Manlig slöjd . . . — — 1,850 14,800 7 2,940 20,580 Gymnastik, 52 timmar ä 130 . . . 6,760 2 — 1,950 — — 3,360 — Manlig slöjd, 56 timmar ä 105 . . — — 5,880

127,20o| — Transport — - - — 193,720 Summa enligt Kungl. Maj:ts förslag 810,520

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 höft. (AV 260.) 34

Kungl. Maj:t * nåd. proposition nr 2d0. 2(>7

vilken summa angiver det belopp, varmed reservationsanslaget till folkskoleseininarierna bör ökas. Lägges följaktligen nämnda 656,815 kronor till reservationsanslagets nuvarande belopp, 849,025 kronor, erhåller man 1,505,840 kronor, till vilket belopp berörda reservationsanslag torde böra vid bifall till ovan framlagda förslag fixeras. I detta sammanhang må erinras, att å extra stat för år 1918 beräknats dels för tillfällig löneför­ bättring åt folkskoleseminariernas lärare ett belopp av 184,700 kronor, dels ock för parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun ett belopp av sammanlagt 153,890 kronor, således till­ sammans 338,590 kronor, vadan den verkliga höjningen av ifrågavarande reservationsanslag kommer att ställa sig väsentligt mindre. I enlighet med vad jag i det föregående förordat skulle på extra stat för år 1919 erfordras dels till hyresbidrag åt vissa rektorer 6,200 kronor, dels ock till hyresbidrag åt vissa lärare vid folkskoleseminarierna i Stock­ holm och Göteborg 12,000 kronor alltså tillhopa 18,200 kronor. Lägges till sistnämnda belopp den beräknade ökningen av det ordinarie reservationsanslaget, 656,815 kronor, erhålles en summa av 675,015 kronor. I statsverkspropositionen är för ändamålet beräknat ett belopp av 670,000 kronor, därav 663,800 kronor såsom ökning av omförmälda reservationsanslag samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag, högst 6,200 kronor till hyresbidrag till rektorerna vid vissa folkskoleseminarier. 1 fråga om täckande av den sålunda uppkommande skillna­ den torde chefen för finansdepartementet under riksdagens fortgång komma att göra hemställan om avlåtande av framställning till riksdagen för beredande av därför erforderliga medel.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det Hemställan. Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att a) bestämma, att lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna skall i avlöning åtnjuta manlig rektor 7,500 kronor, därav 5,000 kro­ nor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, var­ till kommer fri bostad eller ersättning därför till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; kvinnlig rektor 6,200 kronor, därav 4,200 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kommer fri bostad eller ersättning därför till det be­ lopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;

268 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

rektor vid folkskoleseminarium, därest han tjänst­ gör såsom föreståndare för där anordnad provårs­ kurs, utöver honom tillkommande ordinarie avlönings­ förmåner särskilt arvode av högst 1,500 kronor för år; manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kro­ nor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, var­ till kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor; kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kro­ nor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, var­ till kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 400 kronor; manlig adjunkt å övergångsstat 4,300 krbnor, därav 2,700 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgörings­ penningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor; kvinnlig adjunkt å övergångsstat 3,600 kro­ nor, därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor tjänst­ göringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor; lektor samt adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; manlig övningsskollärare 3,400 kronor, därav 2,100 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspen­ ningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor; kvinnlig övningsskollärare 2,800 kronor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspen­ ningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor; lektor, adjunkt å övergångsstat eller övnings­ skollärare vid sådant folkskoleseminarium, där provårs­ kurs är anordnad, utöver honom eller henne tillkom­ mande ordinarie avlöningsförmåner dels ett särskilt arvode av 300 kronor för år, dels ock, därest veder­ börande lärare har sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, ersättning till belopp, som av folkskolöver­ styrelsen bestämmes, dock att sagda arvode och er­ sättning icke må tillhopa överstiga 600 kronor;

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260. 26 »

extra och vikarierande manlig ämneslärare ar­ vode av 3,300 kronor, därest läraren är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunkts­ tjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,000 kronor, för år räknat; manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest läraren är behörig till lektorstjänst vid folkskolesemi­ narium eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 120 kronor, för veckotimme räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må, efter folk­ skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna utgå med högre belopp; extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare ar­ vode av 3,000 kronor, därest lärarinnan är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunkts­ tjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år räknat; kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest lärarinnan är behörig till lektorstjänst vid folkskole­ seminarium eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 110 kronor, för veckotimme räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må, efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna utgå med högre belopp; extra och vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; extra ordinarie eller vikarierande manlig övningsskollärare arvode å 2,800 kronor för år; extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig övningsskollärare arvode å 2,400 kronor för år; manlig lärare i teckning vid enkelseminarium lön å 1,950 kronor i l:a, 2,175 kronor i 2:a, 2,400 kronor i 3:e och 2,625 kronor i 4:e avlöningsgraden; kvinnlig lärare i teckning vid enkelseminarium lön å 1,725 kronor i l:a, 1,905 kronor i 2:a, 2,085 kro­ nor i 3:e och 2,265 kronor i 4:e avlöningsgraden; manlig lärare i teckning vid dubbelseminarium lön å 3,510 kronor i l:a, 3,915 kronor i 2:a, 4,320 kronor i 3:e och 4,725 kronor i 4:e avlöningsgraden;

270 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

kvinnlig lärare i teckning vid dubbelseminarium lön 3,105 kronor i l:a, 3,429 kronor i 2:a, 3,753 kronor i 3:e och 4,077 kronor i 4:e avlöningsgraden; manlig lärare i musik lön å 3,510 kronor i l:a, 3,915 kronor i 2:a, 4,320 kronor i 3:e och 4,725 kronor i 4:e avlöningsgraden; kvinnlig lärare i musik lön å 3,105 kronor i l:a, 3,429 kronor i 2:a, 3,753 kronor i 3:e och 4,077 kronor i 4:e avlöningsgraden; manlig lärare i gymnastik med lek och idrott lön å 3,380 kronor i l:a, 3,770 kronor i 2:a, 4,160 kronor i 3:e och 4,550 kronor i 4:e avlöningsgraden; kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott lön å 2,990 kronor i l:a, 3,302 kronor i 2:a, 3,614 kronor i 3:e och 3,926 kronor i 4:e avlöningsgraden; lärare i manlig slöjd lön å 2,940 kronor i l:a, 3,360 kronor i 2:a, 3,780 kronor i 3:e och 4,200 kronor i 4:e avlöningsgraden; lärarinna i kvinnlig slöjd lön å 1,980 kronor i l:a, 2,244 kronor i 2:a, 2,508 kronor i 3:e och 2,772 kronor i 4:e avlöningsgraden; lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt semi­ nariums övningsskola lön 1,080 kronor i l:a, 1,224 kro­ nor i 2:a, 1,368 kronor i 3:e och 1,512 kronor i 4:e avlöningsgraden; lärarinna i hushållsgöromål lön å 1,980 kro­ nor i l:a, 2,244 kronor i 2:a, 2,508 kronor i 3:e och 2,772 kronor i 4:e avlöningsgraden; manlig lärare i trädgårdsskötsel vid annat folkskoleseminarium än seminariet i Umeå 2,400 kro­ nor, därav 1,500 kronor lön och 900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor; kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel vid annat folkskoleseminarium än seminariet i Umeå 2,000 kronor, därav 1,200 kronor lön och 800 kronor tjänstgörings­ penningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 250 kronor; lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Umeå, manlig eller kvinnlig, arvode å 1,000 kro-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 271

nor, varav två tredjedelar skola anses motsvara lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar; lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium, utöver honom eller henne tillkommande ordinarie av­ löningsförmåner, arvode till det belopp, som i veder­ börlig ordning bestämmes; lärare i teckning och gymnastik vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; extra ordinarie eller vikarierande manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott ävensom manlig timlärare i sagda ämnen 100 kronor för veckotimme; extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig lä­ rare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott ävensom kvinnlig timlärare i sagda ämnen 95 kronor för veckotimme; extra ordinarie eller vikarierande lärare i manlig slöjd ävensom manlig timlärare i samma ämne 95 kro­ nor för veckotimme; extra ordinarie eller vikarierande lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål ävensom kvinnlig timlärare i samma ämnen 90 kronor för veckotimme; vikarierande lärare i trädgårdsskötsel arvode till belopp, som i varje särskilt fall bestämmes av folkskolöverstyrelsen ; att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra: lärare i teckning vid enkelseminarium 15 vecko­ timmar, lärare i teckning vid dubbelseminarium 27 vecko­ timmar, lärare i musik 27 veckotimmar, lärare i gymnastik med lek och idrott 26 vecko­ timmar, lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar, lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar, lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola 12 veckotimmar, och lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar;

272 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att lärare i nämnda övningsämnen skall vara skyldig att mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig ut­ sträckt tjänstgöring, dock att hans sammanlagda undervisningsskyldighet icke utan hans eget begivande må överstiga trettio veckotimmar; att lärare i nedanstående övningsämnen må för varje veckotimmes undervisning utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta ersättning; manlig lärare i teckning, i musik och i gymna­ stik med lek och idrott med 130 kronor i l:a, 145 kro­ nor i 2:a, 160 kronor i 3:e och 175 kronor i 4:e avlöningsgraden; kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gym­ nastik med lek och idrott med 115 kronor i l:a, 127 kronor 2:a, 139 kronor i 3:e och 151 kronor i 4:e avlöningsgraden; lärare i manlig slöjd med 105 kronor i l:a, 120 kronor i 2:a, 135 kronor i tredje och 150 kronor i 4:e avlöningsgraden; lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i 3:e och 126 kronor i 4:e avlöningsgraden; att lärare i nämnda övningsämnen ej må åtnjuta ersättning för mera än trettiotvå veckotimmars tjänst­ göring, det timantal medräknat, efter vilket den ordi­ narie lönen är beräknad; dock att, där särskilda för­ hållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t må kunna med­ giva, att lärare i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd erhåller ersättning för intill trettio­ fyra timmars undervisning; att pensionsunderlaget skall utgöra för manlig rektor 5,600 kronor, för kvinnlig rektor 4,600 kronor; att högsta pensionsunderlaget skall utgöra för manlig lektor, 4,600 kronor, för manlig adjunkt å övergångsstat 4,000 kronor, för kvinnlig adjunkt å övergångsstat 3,000 kronor;

Kungl. Majds nåd. proposition nr 260. 273

att, om befattningshavare varit tillförordnad rek­ tor vid folkskoleseminarium, sådant skall vid bestäm­ mandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor; att för annan ordinarie övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel pensionsunderlaget skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet, likväl icke lägre be­ lopp än lönen oavkortad; att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gäl­ lande löne- och pensionsbestämmelser; att lärare i trädgårdsskötsel skall äga delaktig­ het i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa; att övningsskollärarna skola varda bibehållna vid delaktighet i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa; att för övningsskollärare pensionsbeloppet skall ut­ göra lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg; samt att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förord­ nande med full tjänstgöring under hel lästermin eller därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin befattning, skall, därest han före förordnandet tjänst­ gjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett år, under ledigheten äga uppbära två tredje­ delar av det honom enligt gällande bestämmelser eljest tillkommande arvode;

b) föreskriva, att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (AV 260.) 35

274 Kungl. Maj: ta nåd. proposition nr 260.

sålunda föreslagits för ordinarie befattningshavare vid folkskoleseminarierna, skola gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av folk­ skoleseminarierna eller eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade föreskrifter, sköta de med befattningen förenade gö­ romål; att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att vid en möjligen inträdande förändrad organisation av undervisningsväsendet även­ som eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämp­ ligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom un­ dervisningsväsendet, dock att befattningshavare, som varder förflyttad till annan ort, skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttnings hjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer; att annan befattningshavare än övningsskollärare, skall vara skyldig underkasta sig de ändrade bestäm­ melser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa; att befattningshavare vidare skall vara skyldig underkasta sig de bestämmelser, som må bliva före­ skrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot; att med rektors-, ämneslärar- eller övningsskollärarbefattning vid folkskoleseminarium icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kom­ muns stat; att med befattning vid folkskoleseminarium ej må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit regi-

Kling l. Maj tia nåd. proposition nr 260. 275

strerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänste­ man i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebe­ fattning av vad slag det vara må, så framt ej folkfolkskolöverstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid folkskoleseminariet, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt att befattningshavare ej må åtaga sig undervis­ ning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läro­ anstalter, så framt ej, vad angår lektor, övningsskollärare eller övningslärare, vederbörande rektor, efter av folkskolöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad angår rektor, folkskolöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänst­ göringen vid folkskoleseminariet, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgönngspenningar skola för samtliga be­ fattningshavare, utom rektorer och lärare i trädgårds­ skötsel, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor, samt att de i rektors och trädgårdslärares avlöning ingående tjänstgönngspenningar skola heräknas utgå efter ka­ lenderår, dock för rektor till olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t fastställas; att tjänstgönngspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöringen befriad, skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen; att, därest annan befattningshavare än nedan avsedda övningslärare av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, befattningshavaren äger uppbära hela lönen jämte hyresersättning eller hyresbidrag, där så­ dant förekommer, men att, därest befattningshavaren eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande,

276 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda upp­ drag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgö­ ring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller hyresersättningen eller hyresbidraget, som för befattningens uppehållande er­ fordras eller eljest prövas skäligt; att, därest annan övningslärare än lärare i träd­ gårdsskötsel är tjänstledig på grund av sjukdom, be­ fattningshavaren äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, men att, därest sådan övningslärare eljest undfår le­ dighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda an­ gelägenheter eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan an­ ledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt; att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledig­ het eller kunna styrka giltigt förfall; att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans av­ löning, som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav; att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestäm­ mande, upphörande av eller minskning i extra inkom­ ster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt att vid avgång från tjänsten till följd av avskeds­ tagande, entledigande eller dödsfall själva lönen även­ som hyresersättning eller hyresbidrag, där sådant före­ kommer, utgå till månadens slut;

Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 277

i fråga om å/derstil/ägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning är i staten med­ given, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, om sådan förekommer, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas ej mindre den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning, eller, vad angår annan befattningshavare än lektor och lärare i trädgårdsskötsel, tjänst å den gamla avlöningsstaten av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet, oavsett om avlöningen vid tjänsten varit å samma stat uppförd eller å extra stat utgått såsom arvode, än även, vad angår lektor, i förekommande fall den föregående extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg; att därvid befattningshavare, vilken före ut­ gången av år 1916 förvärvat behörighet till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk samt under åren 1919—1923 utnämnes till lektor, må tillgodoräknas den tid, varunder han efter vunnen sådan behörig­ het omedelbart före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk, folkskole-

278 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

seminarium eller högre lärarinneseminariet i egenskap av extra eller vikarierande ämneslärare med full tjänst­ göring, dock med den begränsning, att den, som utnämnes under år 1919, må tillgodoräkna sig ett år, den, som utnämnes under år 1920, två år, den, som utnämnes under år 1921, tre år, den, som utnämnes under år 1922, fyra år, och den, som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna extra ordinarie tjänst­ göringstid, att, därest manlig adjunkt vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk, vilken befordras till lektor vid folkskoleseminarium, intjänat tre ålderstillägg, honom skall omedelbart tillgodoräknas ett ålderstillägg som lektor; att lektor må tillgodoräknas den tid, under vilken han må hava tjänstgjort som ordinarie i lektor vid all­ mänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet, tek­ niskt gymnasium eller teknisk elementarskola, ävensom den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk må hava tjänst­ gjort som ordinarie lektor vid sjökrigsskolan; att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universite­ ten ävensom de i kungl. kungörelsen den 23 november 1906 omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor må äga' att, efter vunnen befordran vid folk­ skoleseminarium, för åtnjutande av ålderstillägg till­ godoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid uni­ versitet eller någon av omförmälda högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning av den omfatt­ ning, som, utan avseende å huruvida docent varit in­ nehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl. Maj:t bestämmes; att övningsskollärare må för erhållande av ål­ derstillägg tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lä­ rare vid folkskola, skeppsgosseskola eller högre folkskola ävensom tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium under den tid statsbidrag utgått

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 279

till hans avlönande enligt bestämmelserna om stats­ bidrag till folkskollärares avlönande; att annan övningslärare än lärare i trädgårds­ skötsel må tillgodoräknas dels föregående tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, dels oek den tid, han, efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium, tjänstgjort som ordinarie övnings­ lärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgö­ ring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänst­ göring vid seminarium; dock att övningslärare vid övergång från realskola till folkskoleseminarium, där tjänstgöringen omfattar minst lika många undervisningstimmar som vid realskolan, må omedelbart tillgodoföras så inånga ålderstillägg, att ingen löneminsk­ ning vederfares honom; att lärare i trädgårdsskötsel må tillgodoräknas intill tio år av den tid, under vilken han före inträde å den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskolesemina­ rium med åtnjutande av för full tjänstgöring stadgat arvode; samt att likväl löntagare, som, då han intjänat stad­ gad tid för erhållande av löneförhöjning, redan upp­ nått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestäm­ melserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension eller, vad angår övningsskollärare, bestäm­ melserna i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av lä­ rare i trädgårdsskötsel under en månad å tid av året, som av rektor bestämmes; att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension skall, vad angår annan befattningshavare än övningsskollärare, gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen-

280 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

sion är vid tiden för de nya staternas ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som där­ efter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat; samt att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension skall för övningsskollärare gälla vad i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning är eller kan varda stadgat.

Vidare får jag hemställa, att Edels Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels förklara, att ovannämnda villkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar gälla i fråga om de adjunkter, vilka tilläventyrs komma att uppföras å övergångsstat; att i fråga om sistnämnda befattningshavare skall gälla, att adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodo­ räknas de tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vun­ nen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio år; att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder befattning vid folkskoleseminarium, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda villkor och bestäm­ melser; att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig vare sig ny avlöningsstat eller övergångsstat och därvid fästade villkor och bestäm­ melser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stater tillkommande avlöningsförmåner; samt att adjunkt, manlig eller kvinnlig, vilken icke varder uppförd på ny stat eller övergångsstat, skall, samtidigt som de nya staterna träda i kraft, uppföras å allmänna indragningsstaten, att å allmänna indragningsstaten uppförd befatt­ ningshavare skall bibehållas vid ej mindre honom eller henne enligt nu gällande bestämmelser tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, varav befattningshavaren

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 281

vid överflyttningen är i åtnjutande, än även honom eller henne vid 1918 års utgång tillkommande tillfällig löneförbättring; dock med skyldighet dels att, i hän­ delse befattningshavaren, efter förflyttning till indraguingsstaten, erhåller annan ordinarie befattning å ri­ kets, riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmå­ nerna samt, därest avlöningsförmånerna å indragnings­ staten överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vid­ kännas mot de senare svarande avdrag, dels ock att, när befattningshavare, kvarstående å indragningssta­ ten, uppnått den för pension stadgade levnadsåldern, åtnöjas med pension å indragningsstat motsvarande den del av avlöningsförmånerna, som äro att hänföra till lön jämte ålderstillägg; dels, i händelse av godkännande av ovan före­ slagna avlöningsförmåner ävensom i det föregående framlagt förslag angående inrättande av nya lärar­ tjänster vid folkskoleseminarierna samt beredande av medel för uppvärmning, belysning, materiell m. m. för folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till folkskoleseminarierna med 656,815 kronor eller från 849,025 kronor till 1,505,840 kronor; dels, vid bifall till förslaget om överförande å ordinarie stat av medel till stipendier åt eleverna i parallellavdelningarna vid folkskoleseminarierna i Upp­ sala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till stipendier för seminarieelever med 28,800 kronor eller från 150,225 kronor till 179,025 kronor; kommande, vid bifall till vad sålunda hemställts, det gemensamma reservationsanslaget till folkskolese­ minarierna att ökas från nuvarande 999,250 kronor med 685,615 kronor till 1,684,865 kronor; dels till bestridande av hyresbidrag till rektorerna vid folkskoleseminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst 6,200 kronor; Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 36

282 Kungl. Majds nåd. proposition nr 260.

dels medgiva, att från och med år 1919 tills vidare, och intill dess Kungl. Mäj:t annorlunda för­ ordnar, hyresbidrag må utgå vid folkskolesöminariet i Stockholm till ordina­ rie manlig lektor med 800 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å övergångsstat med 600 kronor, till ordinarie lärare i teckning med 500 kronor, till ordinarie lärare , i gymnastik med 500 kronor, till extra ordinarie ämneslärare, som tjänstgjort under fyra lästerminer vid folkskoleseminarium, allmänt läroverk eller annan under läroverksöverstyrelsens eller folkskolöverstyrelsens in­ seende ställd läroanstalt, med 500 kronor och till extra ordinarie ämneslärare, som fullgjort sådan tjänstgöringunder tio lästerminer, med 600 kronor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig lektor i första lönegraden med 700 kronor, i andra lönegraden med 850 kronor och i tredje löne­ graden med 1,000 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å övergångstat i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med 575 kronor samt i tredje, fjärde eller femte lönegraderna med 700 kronor, till ordinarie lärare i teckning med 300 kronor, till ordinarie lärare i gymnastik med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med 450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare ined 300 kronor; dels och för sistberörda ändamål på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 12,000 kronor.

Kuntjl. Maj sta nåd. proposition nr 260.

Kap. Vill. Lönereglering för lärarpersonalen vid folkoch småskolor.

1. Folkskollärarpersonalens avlöningsförhållanden.

Delaktighet i löneregleringen.

De nu gällande bestämmelserna angående folkskollärarnas avlöning Nuvarande bestäm­ avse endast ordinarie folkskollärare, extra ordinarie folkskollärare samt melser. vissa vikarier för sådana lärare. Nämnden har tagit under övervägande frågan, huruvida övnings- Lärarlönenämnden. lärarna vid folkskolorna skulle kunna tillförsäkras den fastare ställning och cle avlöningsförmåner, som kunde tillkomma folkskollärare i allmän­ het. Nämnden har dock funnit tiden ännu icke vara inne att reglera löperna för dessa lärare genom en allmän rikslagstiftning, men finner det billigt, att de övningslärare vid folkskolorna, vilka med full tjänst­ göring blivit mera stadigvarande anställda, beredas en mera tryggad ställ­ ning, särskilt därigenom att dem tillförsäkras pension. Nämndens förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid folkoch småskolor innefattar icke, enligt vad nämnden meddelar, förslag till lönereglering för de vid finnskolväsendet anställda lärare. I skrivelse den 31 augusti 1917 rörande anslag till folkundervis­ Till Kungl. Ma:jt in­ ningen m. m. för budgetåret 1919 har folkskolöverstyrelsen i fråga om given fram­ förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets ställning. nordligaste trakter bosatta finnar påyrkat en höjning av nämnda anslag, under framhållande, att, därest förslag till lönereglering för lärare vid folkskolor och småskolor komme att framläggas för riksdagen, detta för­ slag jämväl borde omfatta de vid folkskolor och småskolor i finnbygden anställda lärare, vilkas avlöning bestriddes helt och hållet av statsmedel och utginge från ifrågavarande anslag.

284 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

re lerin I fråga om delaktighet i den föreslagna löneregleringen ansluter sig ,‘kommittén . löneregleringskommittén till den uppfattning, som av nämnden gjorts gällande, nämligen att löneregleringen tills vidare endast bör omfatta ordinarie och extra ordinarie samt vikarierande ämneslärare vid folkskolor. Från kommitténs sida har intet varit att erinra därvid, att den lönereglering, som kommittén i det följande kommer att föreslå för folkskollärare, varder i tillämpliga delar gällande jämväl i fråga om veder­ börande lärare vid finnbygdens folkundervisningsanstalter.

Allmänna avlöningsgrunder.

Nuvarande Enligt nu gällande bestämmelser angående folkskollärarnas avlöning bestäm­ melser. är begynnelselönen för manliga och för kvinnliga folkskollärare nominellt densamma. Ålderstilläggen åter äro större för de manliga lärarna än för de kvinnliga.

Nämnden . Nämnden förorda!’, att folkskollärarnas kontanta avlöning utgår i ” mW m' följande former, nämligen: 1) grundlön, 2) ålderstillägg och 3) familjetillägg. Ålderstilläggen föreslås till tre, likaså familj etilläggen, de sist­ nämnda att utgå: ett efter tillkomsten av det första, ett efter till­ komsten av det tredje och ett efter tillkomsten av det femte barnet. Vad angår förhållandet mellan manliga och kvinnliga befattnings­ havares löner, anser nämnden, familj etilläggen böra utgå med enahanda belopp, evad familjeförsörjaren är man eller kvinna. Någon anledning förefinnes enligt nämndens mening icke heller att i nu berörda hänseende göra någon skillnad i avseende på ålderstilläggen, då det behov, som betingas av familjeförsörjning, blivit tillgodosett genom särskilda tillägg. Yad däremot beträffar grundlönen, har nämnden förut förordat, att kvinnlig befattningshavares lön bestämmes i förhållande till manlig befattningshavares lön med hänsyn till följande faktorer, nämligen kvin­ nans tidigare pensionsålder, mannens värnplikt, den mindre genomsnittsdödligheten hos kvinnorna samt männens skyldighet att bidraga till änkeoch pupillkassan. Då nu emellertid nämnden föreslagit eu pensionsålder av 60 levnadsår för såväl manliga som kvinnliga lärare, återstå vid be­ räkningen av de kvinnliga folkskollärarnas grundlön endast de tre sist nämnda faktorerna att taga hänsyn till.

lnfram-n . I en av Kiruna lärarkår hos chefen för ecklesiastikdepartementet ställning, »jord framställning har, bland annat, anhållits, att frågan om kallortstillägg måtte upptagas till beprövande i samband med löneregleringsspörsmålet.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 200. 285

Löneregleringskominittén har icke i sina förslag upptagit avlönings­ Löne­ reglering sformen familj etillägg. kommittén. Vad angår frågan om kallortstillägg, erinrar kommittén, hurusom kommittén på anförda skäl ansett sig ej höra förorda de av nämnden framlagda förslagen om särskilda ortstillägg till lärare vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna i Västerbottens och Norrbottens län. Kommittén ser sig följaktligen förhindrad tillstyrka ett förslag av i stort sett liknande innebörd för lärarpersonalens vid folk- och småskolor vid­ kommande. Enligt kommitténs mening böra alltså de kontanta avlöningsförmå­ nerna för folkskollärare utgå i form av grundlön och ålderstillägg. I fråga om grundlönen föreslår kommittén olika belopp för manlig och kvinnlig lärare, beräknad på sätt kommittén i annat sammahang fram­ hållit. Jämväl ålderstilläggen borde utgå med olika belopp för manlig och kvinnlig befattningshavare, varemot antalet ålderstillägg synes böra vara lika, vare sig tjänstinnehavaren är man eller kvinna.

Beloppet av de ordinarie lärarnas avlöning.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 § 1, sådan denna paragraf Nuvarande bestäm­ lyder enligt kungl. kungörelsen den 14 september 1906, skall ordinarie melser. lärare, som, efter undergången godkänd avgångsexamen från folkskoleseminarium, blivit i föreskriven ordning anställd vid folkskola, i årlig lön för undervisning under 8 månader eller 341/2 veckor eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden kan medgiva, åtnjuta minst 900 kronor samt tre ålderstillägg, vart och ett å 150 kronor för manlig lärare och 100 kronor för kvinnlig. Lärare är skyldig att utan särskild ersättning underkasta sig den ökade tjänstgöringsskyldighet, som kan för honom uppkomma, därest i vederbörlig ordning skulle komma att för samtliga skoldistrikt stadgas förlängning av den nu lagstadgade undervisningstiden av 34V 2 veckor, dock under en tid av sammanlagt högst 36 veckor om året. I § 4 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 stadgas, att för lärare vid folkskola, till vilkens avlönande statsbidrag utgår och vilkens tjänst­ göring, såvitt den avser i skolåldern varande barn, fortgår utöver åtta månader av året, lönen för varje överskjutande månad skall ökas med Vs av det belopp, vartill lärarens årliga minimilön beräknas, däri husrum och bränsle icke inberäknade.

286 Kun (fl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Riksdagen har på extra stat från och med år 1916 årligen anvisat medel för beredande av tillfällig löneförbättring till folkskollärare. För år 1916 utgick tillfällig löneförbättring med 250 kronor till sådan ordinarie lärare vid folkskola, vilken vid ingången av nämnda år hade eget äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder, dock att delaktighet i löneförbättringen icke tillkom gift kvinnlig befattningshavare, vars man levde. För år 1917 beviljade riksdagen tillfällig löneförbättring med ena­ handa belopp till dylik ordinarie lärare, vilken på sätt nämnts vore att betrakta som familjeförsörjare, varjämte riksdagen för samma år beviljade tillfällig löneförbättring med 150 kronor till annan ordinarie lärare vid folkskola. Fpr år 1918 utgår enligt 1917 års riksdags beslut den tillfäjliga löneförbättringen med väsentligt ökade belopp, nämligen med 600 kronor till ordinarie lärare, som i visst avseende är att anse som famijjefprsörjare, och med 400 kronor till annan ordinarie lärare.

Nämndens förslag i fråga om den kontanta avlöningen för ordinarie folkskollärare innefattas i ett av nämnden utarbetat förslag till författning angående den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning. Detta författningsförslag innehåller i § 2, bland annat: »För ordinarie folkskollärare utgår den kontanta avlöningen i dels grundlön, dels ålderstillägg, dels ock familjetillägg, allt för år räknat. A. Grundlönen utgör för manlig lärare 1,300 kronor och för kvinnlig lärare 1,150 kronor och utgår med enahanda belopp i alla löne­ grader. B. Ålderstilläggen äro tre, vardera å 200 kronor.»

»C. Familj etillägg utgår med 200 kronor. Angående grunderna för åtnjutande av familj etillägg är särskilt stadgat.» Beträffande detta förslag anför nämnden bland annat: De avlöningsförhöjningar, nämnden förordat, vore i varje fall be­ tydande. Men om man toge hänsyn till dels de av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening gjorda statistiska utredningar angå­ ende folkskollärarnas levnadskostnader, dels ock den omständigheten, att den lönereglering, som nu ifrågasattes, borde äga bestånd åtskilliga år fram i tiden, syntes de förordade avlöningsbeloppen icke kunna anses för högt tilltagna. Vad som föranlett en så väsentlig ökning i folkskollärarkårens lev­ nadskostnader, vore givetvis den allmänna prisstegringen, men kanske i

Kungi. Maj-.ts nåd. proposition nr 260. 287

ännu högre grad kommunikationsväsendets utveckling och befolkningens övergång från naturahushållning till penninghushållning. Nämnden tänkte här särskilt på landsbygdens lärare, vilka i allmänhet icke erhölle högre avlöning än den lagstadgade minimilönen. Mycket av vad folkskolläraren förr kunde erhålla till livets nödtorft för eu ringa penning eller kanske gratis, måste han nu betala efter samma priser som de i städerna gäl­ lande. Även i andra avseenden hade folkskollärarnas förhållanden ändrats. Förr kunde, och på grund av lönens ringhet måste, läraren få tid över för att ägna sig åt andra värv, som kunde bereda honom ett tillskott i inkomsten. På grund av undervisningens alltjämt fortgående omdaning ställdes allt större fordringar på lärarnas arbete för sin egen förkovran. Att nöjaktigt följa med utvecklingen inom folkskolans samtliga läro­ ämnen vore ett arbete, som krävde sin man. Efter omorganisationen av skolväsendets centrala ledning och inspektion komme helt visst staten själv att med än större uppmärksamhet göra sina krav på folkskolans ■ framåtskridande gällande. För att folkundervisningen skulle kunna ryckas upp till den nivå, som påkallades av de nya samfundsförhållandena, vore det, såvitt nämn­ den förstode, en förutsättning, att folkskollärarkåren höjdes upp på ett högre ekonomiskt plan. Endast då kunde läraren odelat ägna sig åt sitt kall. Till fullföljande av den tanken, att läraren i skolarbetet borde se sin livsuppgift, hade nämnden föreslagit, att pensionsåldern för folkskol­ lärare skulle höjas från 55 till 60 år. Denna ökning i tjänstårens antal, som i och för sig skulle avsevärt nedbringa kostnaderna för skolväsendet, borde kompenseras genom en motsvarande höjning i lönen. I fråga om tjänstgöringsskyldighet, ersättning för övertidsläsning samt sättet för den kontanta avlöningens beräknande föreslår nämnden följande bestämmelser, innefattade i §§ 9 och 10 av berörda författningsförslag: § 9.

»Lärare är skyldig att för den här ovan stadgade kontanta avlö­ ningen tjänstgöra åtta månader om året eller den kortare tid, under vilken undervisningen vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande meddelas. Omfattar läsåret vid skolan mera än åtta månader, skall läraren för övertidsläsningen erhålla särskild gottgörelse, uppgående för varje månad, beräknad till 30 dagar, till en åttondedel av den bär ovan stad­ gade kontanta avlöningen, familjetillägg däri ej inberäknade.»

- 288 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

§ 10 .

»Den kontanta avlöningen utgår för ordinarie lärare samt lärare, som blivit anställda tills vidare, efter kalenderår, för övriga lärare efter läsår och skall i följd härav, där lärares anställning börjar eller upphör under loppet av kalenderår, den kontanta avlöningen utgå: i förra fallet för varje månad, under vilken läraren det året varit anställd, med en tolvtedel av den kontanta årsavlöningen, ersättning för övertidsläsning däri inberäknad, i senare fallet för varje månad, under vilken läraren det året tjänstgjort, med en åttondedel av den kontanta årsavlöningen, ersättning för övertidsläsning däri icke inberäknad.» Vidare framlägger nämnden följande förslag till avlöningsvillkor ävensom till bestämmelser angående lärare, som ej ingå på ny lönereg­ lering, innefattade i §§ 13 och 17 av samma författningsförslag:

§ 13.

»Som villkor för att komma i åtnjutande av de i denna författ­ ning stadgade avlöningsförmåner skall gälla: att ordinarie folkskollärare är skyldig att underkasta sig bestäm­ melserna angående såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som ock folk­ skollärarnas änke- och pupillkassa; att lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträ­ dande lärare i folkskolor, vilka avses i § 33 mom. 2 av folkskolestad­ gan, äro skyldiga att underkasta sig bestämmelserna angående småskollärarnas pensionsinrättning; att lärare är skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot; samt att lärare är skyldig att utan särskild ersättning underkasta sig ökning av tjänstgöringsskyldigheten intill högst 36 veckor om året, därest den nu lagstadgade undervisningstiden av 34 V 2 veckor om året skulle genom beslut av Konung och riksdag komma att för samtliga skoldistrikt förlängas.» § 17. »Ordinarie folkskollärare, som tillsatts före den 1 januari 1916, ävensom lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträ­ dande lärare vid folkskolor, vilka före den 1 januari 1916 erhållit den fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folk-

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 2(JO. 280

skolestadgan, akola, därest de icke ingå på den genom denna författning fastställda lönereglering, åtnjuta avlöning och pension eller ålderdomsundcrstöd enligt nu gällande bestämmelser.» Över nämn­ I vissa av de över nämndens förslag avgivna utlåtanden framhålles dens förslag önskvärdheten av föreskrifter dels angående skyldighet för befattnings­ avgivna ut­ låtanden. havare, som koxnme i åtj utande av föreslagna avlöningsförmåner, att utan ersättning åtaga sig undervisning eu eller annan vecka över den lagstadgade undervisningstiden, dels angående vissa garantier för att läraren helt ägnade sitt arbete åt skolan. I sistnämnda avseende har föreslagits, att lärare ej utan vederbörande skolstyrelses medgivande borde få innehava annan avlönad befattning. I en av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening Till Kungl. Maj:t in­ genom dess verkställande utskott gjord underdånig framställning av den givna fram­ 8 juni 1916 har anhållits, att ifrågavarande lönereglering måtte, med ställningar. hänsyn tagen särskilt till den levnadskostnadsstegring, vilken inträtt under den följd av år, som lönefrågan stått under utredning, bliva av sådan omfattning, att densamma på ett verkligt effektivt sätt komme att avhjälpa det förefintliga behovet. I denna framställning anför centralstyrelsen, bland annat, följande. Den våldsamma ökning i levnadskostnaderna, som de senaste åren ägt rum, hade icke blott stegrat bekymren för utkomsten utan ock fram­ kallat oro för att löneregleringen, när den en gång komme, icke skulle bliva tillräckligt effektiv. Det vore ock tydligt, att farhågorna i detta avseende icke vore ogrundade, därest löneregleringen komme att inskränkas till de av lärarlonenämnden föreslagna lönebeloppen. Nämnden hade, såsom helt naturligt vore, utgått från den detaljerade och noggranna ut­ redning rörande levnadskostnaderna inom folk- och småskolekåren, som framlagts i centralstyrelsens underdåniga petition i maj 1912, och denna utredning grundade sig huvudsakligen på hushållsbokföring inom lärarfamiljer under år 1910. Det kunde vid dåvarande tidpunkt givetvis icke förutses, varken att så många år skulle komma att förflyta, innan löne­ rörelsen skulle leda till resultat, eller att dyrtid av sådant slag, som nu rådde, skulle komma att inträffa, varför naturligen varken centralsty­ relsen eller sedermera lärarlonenämnden kunde taga tillbörlig hänsyn till dessa omständigheter. De kostnader, som folkskollärarna måste vidkännas för sin utbild­ ning, vore ävenledes stadda i ständig ökning. Enligt centralstyrelsens mening måste en lönereglering genomförd även i en nära framtid med de belopp, som av lärarlonenämnden före- Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 37

290 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2t>0.

slagits, bliva av betydligt ringare värde, än om den genomförts vid den tid, som lärarkåren ursprungligen beräknat och hoppats, och sålunda för sitt ändamål i-edan från början med hänsyn till det minskade pen­ ningvärdet otillräcklig. Centralstyrelsen ville i anslutning till framställda synpunkter och till inkomna framställningar från olika håll inom lärarkåren uttala det önskemålet, att vid den fortsatta utredningen av folk- och småskolekårens lönefrågor den allmänna stegringen av levnadskostnaderna under de senaste sex åren måtte på det sättet beaktas, att det slutliga förslaget om lönereglering för nämnda lärarkår komme att upptaga något högre lönebelopp än de, till vilka nämnden kommit i sitt förslag. Sådant tillägg borde enligt centralstyrelsens mening göras dels på den för alla gällande grundlönen och dels på de olika familjetilläggen, det vill säga till de avlöningsposter, vilka i främsta rummet vore ämnade att tillgodose de närmaste levnadsbehoven. För att något så när svara mot den ökning i levnadskostnaderna, som motiverade dessa tilläggsbelopp,, syntes de icke böra understiga: tillägget till grundlönen för folkskolekåren 200 kronor, till grundlönen för småskolekåren 100 kronor och till vartdera av de tre föreslagna familj etilläggen för såväl folk- som småskolekåren 50 kronor. Då centralstyrelsen stannat vid dessa belopp, vilka motsvarade blott omkring 15 procent av grundlönen och 25 procent av familjetill- 1 äggen, vore det för att därmed angiva den nedre gräns, under vilken lönen icke kunde sättas, för att löneregleringen skulle komma att under förhandenvarande förhållanden något så när bibehålla det värde, som nämnden med densamma avsett. Vidai'e har samma korporation i eu den 1 juni 1917 gjord fram­ ställning anhållit, att ifrågavarande lönereglering måtte, med hänsyn tagen särskilt till den levnadskostnadsstegring, vilken inträtt under den följd av år, som lönefrågan stått under, utredning, bliva av eu sådan omfattning, att densamma på ett verkligt effektivt sätt komme att av­ hjälpa det förefintliga behovet och icke understiga de belopp, som i denna framställning föreslagits. Efter erinran om sin föregående framställning i ämnet och där framhållna omständigheter, understryker centralstyrelsen behovet av en ytterligare förhöjning av lönebeloppen utöver vad förut föreslagits. Den nu ifrågasatta nödvändiga förhöjningen syntes centralstyrelsen höra komma samtliga lärare till godo och läggas dels på grundlönen, dels på ålderstilläggen. Vad först ålderstilläggen beträffade, syntes den av nämnden förordade principen, att de särskilda ålderstilläggen borde sättas

Kung!. Maj tfa nåd. proposition nr ‘JtiO.

lika med de särskilda familjetilläggen såväl i antal som storlek, hava goda skäl för sig. Då lamiljetilläggen i IDIG års förslag sattes för folkskolekåren till 250 kronor och för småskolekåren till 200 kronor, borde även ålderstil läggen bestämmas till dessa belopp. Vad anginge grund­ lönen, syntes det centralstyrelsen, att denna, med hänsyn till vad i fram­ ställningen blivit anfört, borde för såväl folk- som småskolekåren höjas med 200 kronor utöver 1916 års förslag. I ett över sistberörda framställning den 13 juni 1917 avgivet ut­ låtande hemställer folkskolöverstyrelsen, att ett blivande löneregleringsförslag måtte upptaga de i centralstyrelsens senast omnämnda framställ­ ning avsedda avlöningsbelopp. Överstyrelsen ville, bland annat, framhålla, att tillströmningen av sökande till folkskoleseminarierna våren 1917 visat sig vara betydligt svagare än förut, varför fara förelåge, att åtskilliga seminarier, särskilt de manliga, icke skulle bliva i stånd att tillbörligt fylla klasserna. Den stegring av levnadskostnaderna, som ägt rum, syntes översty­ relsen tala för att ifrågavarande avlöningsbelopp tilltoges större än vad överstyrelsen förut hemställt. För en sådan åtgärd talade dessutom en särskild omständighet. Den tillfälliga löneförbättring, som av 1917 års riksdag beslutats, hade av riksdagen fastställts till väsentligen högre be­ lopp än dem, som av Kungl. Maj:t i enlighet med överstyrelsens fram­ ställning föreslagits. I vissa avseenden hade de av riksdagen sålunda beslutade beloppen kommit så nära dem, som upptagits i överstyrelsens förslag till definitiv lönereglering, att dessa senare redan av denna orsak syntes böra höjas. Den tillfälliga löneförbättringen vore givetvis beräk­ nad med hänsyn till förhållandena för ögonblicket, under det att den definitiva löneregleringen tydligen borde bestämmas så, att den kunde komma att gälla åtskilliga år framåt. Därtill komme, att den definitiva löneregleringen måste medföra ökning såväl i avgifterna för den egna pensioneringen som i avgifterna till änke- och pupillkassan, en ökning, varmed icke räknats vid fastställandet av beloppen för den tillfälliga löneförbättringen. På sätt ovan erinrats, har folkskolöverstyrelsen i underdånig skri­ velse den 31 augusti 1917 framlagt förslag rörande anslag till folkunder­ visningen m. m. för budgetåret 1919. I sagda framställning, i vad den avser löne- och pensionsreglering för lärare vid folkskolor och småskolor, finner sig överstyrelsen böra hålla sig till de avlönings- och pensionsbelopp, som innefattas i central­ styrelsens för Sveriges allmänna folkskollärarförening senast berörda framställning, vilken av överstyrelsen förordats.

292 Kung!. Majits nåd. proposition nr 260.

Med denna utgångspunkt skulle de avlöningsbelopp, överstyrelsen ansåge sig böra förorda, bliva: för ordinarie manlig lärare vid folkskola 1,700 kronor i första, 1,950 kronor i andra, 2,200 kronor i tredje och 2,450 kronor i fjärde lönegraden; för kvinnlig ordinarie lärare vid folk­ skola 1,550 kronor i första, 1,800 kronor i andra, 2,050 kronor i tredje och 2,300 kronor i fjärde lönegraden; för extra ordinarie och vikarie­ rande manlig lärare vid folkskola 1,550 kronor och för kvinnlig sådan lärare 1,500 kronor; för biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola och lärare vid småskola med anställning tills vidare 1,000 kro­ nor i första, 1,200 kronor i andra, 1,400 kronor i tredje och 1,600 kro­ nor i fjärde lönegraden; för lärare av sistnämnda grupp med anställning på bestämd tid eller som vikarie 950 kronor; för folkskollärare familjetillägg å 250 kronor och för småskollärare m. fl. å 200 kronor i enlig­ het med de grunder, som av nämnden föreslagits, vilket innebure, att familj etillägg skulle kunna komma att utgå med sammanlagt högst 750 kronor för folkskollärare och högst 600 kronor för småskollärare in. fl. Till angivna kontanta avlöningsbelopp skulle vidare komma bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför. Hel pension skulle för manlig lärare vid folkskola bliva 1,838 kronor, för kvinnlig lärare vid folkskola' 1,725 kronor och för lärare vid småskola m. 11. 1,200 kronor. För bedömande av de avlöningsbelopp, som skäligen böra förordas för de befattningshavare, om vilka nu är fråga, framhåller löneregleringskommittén, att dessa befinna sig i allmänhet på den standard, där den starka sänkningen av penningens köpkraft måste göra sig företrädes­ vis kännbar. Det har vid flera tillfällen med rätta betonats, att folkskollärarkåren sedan länge intagit en i avlöningshänseende tillbakasatt ställning. Riksdagens beslut beträffande den tillfälliga löneförbättringen för denna kår finge anses innebära ett erkännande av denna uppfattning. Även under normala förhållanden skulle sålunda en väsentlig löneförbättring vara av omständigheterna påkallad; så mycket mer torde behovet härav gorå sig gällande under nuvarande exceptionella förhållanden. Bland de synpunkter, som ofta framhållas, då frågan om lönereg­ lering för folkskollärarkåren är på tal, ville kommittén i detta samman­ hang allenast erinra, hurusom folkskolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten på de försvårade möjligheter i avseende å en fullgod rekrytering av ifrågavarande lärarkår, som för närvarande yppade sig. Om dessa redan nu visa sig kännbara, anser kommittén förhållandet bliva än svårare, om man beräknar, att ett stort antal lärare, vilka nu kvarstått över pensions-

Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 200. 293

åldern i avvaktan på förbättrade pensionsförmåner såsom eu följd av eu blivande lönereglering, omedelbart efter denna reglerings genomförande torde komma att avgå från sina tjänster. Tager man dessutom i betraktande de allt större anspråk och krav, som samhället i olika avseenden med all säkerhet kommer att ställa på lärarna vid folkskolorna i riket, synes kommittén fullgoda skäl tala för att tillmäta avlöningsbeloppen efter en icke allt för snävt tilltagen måttstock. Enligt kommitténs mening böra de kontanta avlöningsförmånerna bestämmas till för manlig ordinarie folkskollärare 2,100 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, samt för kvinnlig ordinarie folkskollärare 1,800 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor. Samtliga ålderstillägg böra utgå efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Till nämnda kontanta avlöningsförmåner bör, såsom hittills, komma fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris. Givet är, att en så väsentlig ökning av avlöningsbeloppen utöver vad för närvarande gäller kommer att medföra avsevärt ökade kostnader för statsverket. Men även för kommunernas vidkommande, vilka enligt gällande bestämmelser hava att svara för en tiondedel av begynnelse­ avlöningen, anser kommittén förslaget betinga en ej obetydlig ökning av utgifterna. Inom kommittén har det spörsmål varit uppe, huruvida det kunde anses lämpligt att från kommunerna på statsverket överflytta den del av lärarlönerna, som nu bestrides av kommunala medel, och följaktligen låta sagda löner helt utgå av statsmedel. Även om från vissa synpunkter skäl kunde synas tala för en dy­ lik åtgärd, har kommittén dock funnit densamma vara förenad med åt­ skilliga olägenheter samt möjligen kunna medföra konsekvenser, vilkas räckvidd kommittén icke ser sig i stånd att bedöma. Kommittén har följaktligen ej ansett sig kunna förorda ett förslag av sådan innebörd. För att emellertid söka bereda kommunerna en lätt­ nad i de ökade utgifter, den föreslagna löneregleringen i allt fall för dem betingar, har kommittén ansett sig höra förorda, att staten måtte övertaga de pensionsavgifter, vilka enligt gällande bestämmelser skolom­ råde eller skoldistrikt har att till folkskollärarnas pensionsinrättning årli­ gen erlägga för vederbörande lärares pensionering. Enligt nu gällande bestämmelser är lärare skyldig att utan sär­ skild ersättning underkasta sig ökad tjänstgöringsskyldighet, därest un-

294 KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dervisningstiden genom i vederbörlig ordning fattat beslut komme att förlängas för samtliga skoldistrikt, dock intill högst 36 veckor om året. Nämnden förordar bibehållande av eu dylik bestämmelse. Kommittén anser för sin del, att, därest löneförmånerna varda på sätt kommittén föreslagit höjda, folkskollärare skall vara skyldig underkasta sig än vi­ dare ökning av tjänstgöringsskyldigheten, därest undervisningstiden skulle genom beslut av Konung och riksdag komma att för samtliga skoldistrikt förlängas även utöver 36 veckor om året. Spörsmålet om utsträckt tjänstgöringsskyldighet anser kommittén även böra skärskådas med hänsyn till det nu ofta förekommande för­ hållandet, att vederbörande lärare jämväl har sig mot särskild därför stadgad ersättning anförtrodd undervisningen i slöjd. Kommittén anser, att, därest dess förslag i fråga om lärarnas avlöningsförmåner vinner avseende, det skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej vederbörande lärare borde vara underkastad utsträckt eller ökad tjänstgöringsskyldighet även i så måtto, att han utan särskild ersättning skulle vara skyldig bestrida undervisning i slöjd, därest sådan undervisning uppdroges åt honom. Då det vidare inom kommittén ifrågasatts, huruvida vederbörande lärare jämväl kunde böra åläggas skyldighet att utan särskild ersättning undervisa i fortsättnings- och ersättningsskola, säger sig kommittén hava funnit detta vara ett spörsmål, som undandrager sig kommitténs bedömande. Kommittén erinrar, hurusom frågan angående fortsättningsskolan samman­ hänger med ett omfattande organisationsspörsmål, vilket berör utom denna skola, bland andra, lägre tekniska yrkesskolor, den lägre handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden. I ett över nämndens förslag avgivet utlåtande har föreslagits, att lärare ej utan vederbörande skolstyrelses medgivande må innehava annan avlönad befattning. Förslaget är uppenbarligen tillkommet i syfte att garantera skolan lärarens huvudsakliga arbetskraft. Kommittén, som i fråga om statens befattningshavare ansett vissa restriktioner böra upp­ ställas, då det gäller förening av tjänster, finner sig böra förorda, att eu bestämmelse i nämnda syfte — vare sig nu det ifrågasatta medgivandet må lämnas av statens vederbörande folkskolinspektör eller av vederbörande skolstyrelse — må knytas såsom villkor vid de föreslagna avlönings­ förmånerna. Vad nämnden i övrigt i denna punkt beträffande folkskollärare föreslagit har kommittén ansett ej böra föranleda erinran eller yttrande från kommitténs sida.

K iiiuj I. Maj-J a nåd. proposition nr 2(>0. 295

Kxtra ordinarie och vikarierande lärares avlöning.

Enligt § 1 mom. 1 i kung], kungörelsen den 1 juni 1900 angående Nuvarande bestämmel­ avlönande av vikarie för lärare vid folkskola eller småskola under tjänst­ ser. ledighet på grund av sjukdom, sådant detta moment lyder enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, skall, därest vid folkskola anställd ordi­ narie eller extra ordinarie lärare, till vilkens avlönande bidrag av stats­ medel utgår, på grund av sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid folkskoleseminarium examinerad vikarie för honom är förordnad under oav­ brutet minst en månad av den fastställda undervisningstiden av åtta må­ nader om året, vikarien för den tid, varunder hans förordnande varar, åtnjuta arvode efter minst 800 kronor för åtta månaders undervisnings­ tid eller 100 kronor för läsmånad, varje månad beräknad till trettio dagar, samt dessutom bostad och vedbrand eller ersättning därför, även­ som med belopp, som av skoldistriktet bestämmes, undfå gottgörelse för resekostnad, där sådan ifrågakommer. § 2 i kungörelsen den 1 juni 1900 stadgar, bland annat, att för utbekommande av statsbidrag till sådan vikaries avlöning hinder icke må möta därav, att vikarien ej avlagt avgångsexamen vid folkskoleseminarium, därest folkskolinspektören vitsordar, att vikarien befunnits duglig, samt att vikarie, som avlagt nämnda examen, icke kunnat erhållas. Enligt kungl. kungörelsen den 17 september 1914 angående avlö­ ning åt lärare vid folk- och småskolor m. fl. under tjänstgöring till ri­ kets försvar gälla i stort sett enahanda bestämmelser i fråga om vikarie för lärare, som är ledig för tjänstgöring för rikets försvar. Vad beträffar andra vikarierande lärare än sådana, som vikariera för på grund av sjukdom eller för tjänstgöring till rikets försvar tjänst­ lediga lärare, finnes intet direkt stadgande angående storleken av deras avlöning. Ej heller är någon minimiavlöning tillförsäkrad extra ordinarie folkskollärare. Emellertid anses extra ordinarie folkskollärares och vakans­ vikariers avlöningsförhållanden faktiskt reglerade genom kungörelsen den 1 juni 1900 angående statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor, i vilken kungörelse under § 1, sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 14 september 1914, stadgas, bland annat, att stats­ bidrag skall utgå ej blott till avlönande av ordinarie folkskollärare utan även till avlönande av varje annan examinerad, vid folkskola antagen lärare, som i årlig lön erhåller, förutom husrum och vedbrand eller ersättning därför, minst 800 kronor. Tillika är i § 3 av samma kungörelse den 1 juni 1900 stadgat, att hinder för utbekommande av statsbidrag ej bör möta därav, att folkskollärartjänst vid förfall för ordinarie lärare eller

296 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vid inträffad ledighet måst uppehållas av vikarie, som icke avlagt av­ gångsexamen vid folkskoleseminarium, såvida folkskolinspektören vitsordar, att examinerad vikarie ej kunnat erhållas, att vikarien befunnits duglig och att full avlöning såsom för examinerad folkskollärare till vika­ rien utgått. Extra ordinarie folkskollärare skall enligt gällande folkskolestadga hava undergått folkskollärarexamen. Tillfällig Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne­ löneförbätt­ ring. förbättring med 400 kronor till extra ordinarie och vikarierande folkskol­ lärare, under förutsättning vad vikarierande lärare beträffar, att de be­ stämmelser i fråga om behörighet och minimiavlöning äro uppfyllda, vilka såsom villkor för statsbidrag äro stadgade beträffande vikarie för på grund av sjukdom tjänstledig ordinarie eller extra ordinarie lärare vid folkskola.

Lärarlöne- § 3 av nämndens förslag till författning angående den vid folknämnden. och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning lyder: »För extra ordinarie och vikarierande folkskollärare utgår den kon­ tanta avlöningen i arvode, uppgående för manlig lärare till 1,150 kronor och för kvinnlig lärare till 1,100 kronor, allt för år räknat». Löne- På sätt ovan erinrats, har folkskolöverstyrelsen för extra ordinarie regleringskommittén. och vikarierande manlig folkskollärare föreslagit arvodesbelopp av 1,550 kronor och för kvinnlig sådan lärare av 1,500 kronor. Löneregleringskommittén anser, att berörda belopp böra för manlig lärare bestämmas till 1,700 kronor och för kvinnlig lärare till 1,500 kronor.

Lönetursberäkning.

Nuvarande Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning åt bestämmel­ ser. lärare vid folkskolor och småskolor § 1, sådan denna paragraf lyder en­ ligt kungl. kungörelsen den 14 september 1906, äger ordinarie lärare komma i åtnjutande av ålderstillägg efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring, vilka ålderstillägg skola utgå från och med bör­ jan av kalenderåret närmast efter det, varunder det femte, tionde eller femtonde ordinarie tjänståret gått till ända. Vad som är stadgat om viss tids tjänstgöring såsom villkor för er­ hållande av ålderstillägg skall enligt samma paragraf anses vara full­ gjort, därest läraren under den tjänstetid av fem år, som erfordras för vinnande av varje särskilt ålderstillägg, meddelat undervisning under

Kanyl. Majds nåd. proposition nr 260. 297

mera än fyra femtedelar av deri ä nämnda tjänstetid belöpande fast­ ställda undervisningstiden av åtta månader om året eller den kortare tid, under vilken undervisningen i den skola, varest läraren är anställd, på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande årligen meddelas, skolande dock härvid icke föras löntagaren till last tjänstledighet, som åtnjutits för att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt upp­ drag eller offentlig befattning utom skoldistriktet, och ej heller den tid, varunder till följd av rådande smittosam sjukdom undervisningen i sko­ lan varit inställd. Med oförvitlig tjänstgöring förstås tjänstgöring, som icke givit an­ ledning till laga kraftvunnen varning enligt § 32 i folkskolestadgan. Beträffande tillämpningen av bestämmelsen om oförvitlig tjänstgöring så­ som lönetursvillkor har Kungl. Maj:t genom utslag i besvärsmål givit den tolkningen åt ifrågavarande bestämmelse, att lärare, som erhållit var­ ning, ej äger att komma i åtnjutande av nytt ålderstillägg, förrän fem år förflutit från och med utgången av det år, han undfått varningen, även om han eljest fullgjort villkoren för ålderstilläggs åtnjutande tidi­ gare (jfr nämndens betänkande, band 3. sid. 297 och följ.). Kungl. kungörelsen den 31 maj 1901 angående tjänstårsberäkning i vissa fall för lärare vid folkskolor stadgar, bland annat, att tjänstgö­ ring efter behörigt förordnande såsom lärare eller lärarinna vid någon med folkskoleseminarium förenad övningsskola skall anses lika med tjänst­ göring såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i avseende å rätt för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola att efter viss tids tjänstgöring komma i åtnjutande av ålderstillägg. Vidare är genom kungl. kungörelse den 17 september 1914 förord­ nat, att i fråga om rätt till ålderstillägg för lärare vid folkskola honom icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt. I avseende å lönetursberäkning innehåller nämndens förslag till Lärarlönenämnden. författning angående den vid folk- och småskolor anställda lärarpersona­ lens avlöning i § 2 följande: »Lärare äger rätt, när han uppflyttats i 2:a lönegraden, till ett ål­ derstillägg; när han uppflyttats i 3:e lönegraden, till två ålderstillägg; och när han uppflyttats i 4:e lönegraden, till tre ålderstillägg; och skola här­ vid följande lönetursbestämmelser tillämpas. Lärare äger icke beräkna tjänstår för uppflyttning i högre löne­ grad, förr än han erhållit anställning som ordinarie folkskollärare; vid första sådan anställning inträder läraren i l:a lönegraden. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. ( Nr 260.) 38

298 Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

För uppflyttning från lägre till högre lönegrad fordras, att fem ka­ lenderår förflutit från lärarens inträde i den lägre lönegraden; samt att läraren i den lägre lönegraden tjänstgjort mera än fyra femte­ delar av den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden av åtta månader om året eller den kortare tid, under vilken undervisning vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande meddelats, där­ vid dock läraren icke för något år får tillgodoräkna sig mera än åtta månaders tjänstgöring. Härvid skall iakttagas: att, om tjänstgöringen i den lägre lönegraden icke varit oförvitlig, läraren icke äger rätt till uppflyttning i den högre lönegraden, med mindre folkskolöverstyrelsen, på ansökan av skolrådet eller läraren, för­ klarat denne berättigad att, därest villkoren i övrigt för sådan avlöningsförhöjning äro fullgjorda, komma i åtnjutande därav; samt att läraren icke skall föras till last tjänstledighet, som åtnjutits för att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt upp­ drag eller offentlig befattning eller för att fullgöra värnplikt, och ej hel­ ler den tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen vid skolan varit inställd. Ordinarie folkskollärare äger att med iakttagande av här ovan stadgade bestämmelser för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig jämväl den tid, han tjänstgjort som lärare vid folkskoleseminariums övningsskola, som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola ävensom den tid, varunder han tjänstgjort vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordi­ narie folkskollärare. De sålunda meddelade lönetursbestämmelserna skola beträffande lärare, som vid ingången av 1916 innehar ordinarie folkskol lärartjänst, tillämpas å hans tjänstgöring efter inträdet i den lönegrad, i vilken lä­ raren då befinner sig, men icke föranleda ändring i det antal lönetursår, läraren före inträdet i denna lönegrad må hava intjänat enligt hittills gällande bestämmelser, och skall vad här ovan stadgats angående lönetursberäkning för tjänstgöring vid skeppsgosseskola samt vid under of­ fentlig kontroll ställt småskoleseminarium jämväl hava avseende å tjänst­ göring, fullgjord före den dag, denna bestämmelse träder i kraft.» Vidare föreslår nämnden i § 8 av samma författningsförslag, att ifrågavarande ålderstillägg skola utgå från och med kalenderåret näst efter det, under vilket rätten till sådant tillägg inträtt. Over nämn- 1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande tillstyrker folkskolargivna ut- överstyrelsen detsamma, i vad det avser bestämmelse om lönetursberäklatanden.

KnuffI. Maj:U nåd. proposition nr 260. 299

ning för sådan lärare, vars tjänstgöring på grund av erhållen varning enligt folkskolestadgans § 32 icke kan anses oförvitlig. Förslaget i nämnda hänseende avstyrkes däremot av vissa folkskolinspektörer, vilka anslutit sig till den mening, som i detta avseende uttalats av Sveriges allmänna folkskollärarförenings kretsar, nämligen att endast ett års tjänst­ göring må såsom icke oförvitlig frånräknas vid bestämmandet av ifråga­ varande lärares lönetur. I avseende å förslaget om rätt för folkskollärare att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring vid vissa angivna läroan­ stalter tillstyrker folkskolöverstyrelsen vad nämnden i detta avseende föreslagit, dock med det tillägg att lärare ävenledes borde få tillgodo­ räkna sig föregående tjänstgöring som ordinarie ämneslärare vid högre folkskola eller kommunal mellanskola samt efter vunnen behörighet till ordinarie folkskollärartjänst såsom föreståndare eller lärare vid skydds­ hem, vilket äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente och åtnjuter stats­ bidrag. Härjämte fäster överstyrelsen uppmärksamheten därpå, att skäl torde föreligga för att även tjänstgöring vid lotsbarnskola finge tillgodo­ räknas för lönetur.

I en av lärare vid skeppsgosseskolan i Marstrand den 1 mars Till Kungl. 1916 gjord underdånig framställning har anhållits, att Kungl. Maj: måtte Vaj:t in­ under 1916 års riksdag vidtaga åtgärder för att ordinarie lärare vid 'ställningar. folkskola må — i enlighet med nämndens förslag — för uppflyttning i högre lönegrad medgivas rätt att tillgodoräkna sig jämväl den tid, han tjänstgjort som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola, därvid med­ räknad även den tjänstgöringstid vid skeppsgosseskola, som fullgjorts före den dag, bestämmelsen träder i kraft. Vidare har i en av svenska missionsförbundet gjord underdånig fram­ ställning på anförda skäl föreslagits sådan ändring av nu gällande lag­ stiftning rörande pensionsrätt och tjänstårsberäkning, att sådan må kunna under de villkor, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, till­ erkännas lärare och lärarinnor vid svenska skolor i utlandet. Över sistberörda framställning har läroverksöverstyrelsen den 2 maj 1916 avgivit utlåtande och därvid, i vad framställningen avser be­ räkning av tjänstår för erhållande av lönetursrätt vid inhemska skolor, förklarat sig anse, att det i denna fråga endast kunde bliva tal om sko­ lor, som åtnjöte understöd av svenska staten, samt erinrat, hurusom i kungl. kungörelse den 31 december 1915 angående rätt för lärarinna att för uppflyttning i högre lönegrad vid statsunderstödd enskild läroanstalt tillgodoräkna sig tjänstgöring vid svensk skola i utlandet de närmare villkoren vore fastställda för den ifrågavarande förmånens åtnjutande.

300 Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I ärendet har vidare folkskolöverstyrelsen den 30 december 1916 avgivit utlåtande och därvid, i vad framställningen rör lönetursrätt, hem­ ställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommandet av erforderliga bestämmelser för att, under de närmare villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott bestämma, lärare vid högre folkskolor, folkskolor och småskolor med rätt till lönetur må i sådant avseende äga att räkna sig till godo tjänstgöring, som fullgjorts vid svensk skola i utlandet. Överstyrelsen förklarar, att den ej blott ställde sig sympatisk till förslaget, att den utsträckta rätt till tjänstarsberäkning m. in. för vissa lärare, som i förevarande framställning berördes, komme att gälla även lärare och lärarinnor vid folkundervisningsanstalter, utan även biträdde förslaget, i vad det avsåge att gälla dessa lärares och lärarinnors tjänstgöring i första rummet vid de skolor i utlandet, till vilkas verksamhet staten för när­ varande lämnade understöd. Överstyrelsen inskränkte sig emellertid icke därtill, utan förklarade sig icke finna betänklighet uti, att en blivande författningsändring i den föreliggande ansökningens syfte komme att er­ hålla den vidare omfattning, som läge i uttrycket »lärare och lärarinnor vid svenska skolor i utlandet», alltså oberoende av huruvida dessa skolor åtnjöte statsunderstöd eller icke.

De av nämnden föreslagna allmänna bestämmelserna för rätt att komma i åtnjutande av ålderstillägg motsvara — bortsett från stadgan­ de^ vilka äro betingade av förevarande tjänstegrens speciella förhållan­ den — såsom löneregleringskommittén framhåller, i huvudsak vad för närvarande i samma avseende i allmänhet gäller beträffande befattnings­ havare i statens tjänst. För erhållande av ålderstillägg å lön, där sådant förekommer, gäller för sistnämnda befattningshavare i allmänhet den bestämmelsen att ve­ derbörande tjänstinnehavare skall med gott vitsord hava tjänstgjort un­ der viss del av den tjänstetid, som erfordras för att vinna löneförhöj­ ning. Denna bestämmelse motsvaras för folkskolornas vidkommande av stadgandet, att lärare må komma i åtnjutande av ålderstillägg efter vissa års oförvitlig tjänstgöring. Lärare, som erhållit varning, äger, jämlikt Kungl. Maj:ts ovanberörda utslag i besvärsmål, icke att komma i åtnju­ tande av ålderstillägg eller nytt sådant, förr än fem år förflutit från och med utgången av det år, han undfått varningen, även om han eljest full­ gjort villkoren för ålderstilläggs åtnjutande tidigare. Nämnden har, såsom av det föregående framgår, föreslagit eu änd­ ring i sistberörda avseende. Kommittén, som icke funnit sig övertygad om att den av nämnden föreslagna lösningen är den bästa, har dock icke ansett sig kunna för